evidensbaseradvård vid preeklampsi - diva...

Barnmorskeprogrammet Institutionen för kvinnors och barns hälsa

Evidensbaseradvård vid preeklampsi - en litteraturstudie

Författare: Handledare:

Emeli Elfstrand & Linn Sjöstedt Annika Åhman

Barnmorskeprogrammet Examinator:

8 hp Christine Rubertsson

2008

SAMMANFATTNING Bakgrund: Preeklampsi är en allvarlig graviditetskomplikation som drabbar kvinnor över hela världen. Sjukdomen är den största orsaken till gravida kvinnors ohälsa och dödlighet. Syftet: Syftet med studien var att kartlägga vilka övervakningsmetoder som används vid preeklampsi samt studera evidensen av metoderna. Metod: Författarna har genomfört en litteraturstudie. Detta har genomförts genom granskning och sammanställning av litteratur samt databassökning i PubMed för att finna vetenskapliga artiklar. Till resultatet valdes femton vetenskapliga studier. Resultat. Evidens finns för att följa blodtryck- och urinkontroller som påvisar förändringar i sjukdomen. Kontrollerna bör följas av blodprover om kvinnan har konstaterad preeklampsi eftersom dessa visar försämring av sjukdomen. Att mäta flödet i arteria uterina via doppler kan bedöma kvinnans risk att utveckla preeklampsi. Mer forskning behövs för att låta kvinnan själv mäta sitt blodtryck hemma via självövervakning. Stark evidens finns för att fortsätta kontrollera preeklampsitillståndet postpartum. Slutsats: Att mäta flödet i arteria uterina via doppler i graviditetsvecka 22-24 ger möjlighet till riskbedömning speciellt för tidig preeklampsi. Regelbunden kontroll av blodtrycket och proteinuri är effektivt för att upptäcka preeklampsi både under graviditeten, förlossningen och postpartum och för övervakning av tillståndet. Blodprover kan användas som komplement för att upptäcka koagulationsrubbningar, försämrad njurfunktion och leverpåverkan. Nyckelord: Preeklampsi, övervakning, blodtryck, mödravårdscentral, kontroll, proteinuri, graviditet ABSTRACT Background: Pre-eclampsia is a disorder that only occurs during pregnancy and postpartum that affects women all over the world. The disorder are the leading cause of maternal and infant illnes and death. Aim: The aim of the study was to investigate which monitoring methods that are used in cases of pre-eclampsia and to study the evidence of the methods. Method: The authors have performed a literature study. This has been carried out by reviewing and compiling literature as well conducting a database search in PubMed in order to locate scientific articles. Fifteen articles were included. . Result: There is evidence for monitoring blood pressure and urine controls in order to follow changes in the illness. If the woman has pre-eclampsia; the controls should be followed by blood samples since this indicates the deterioration of the illness. To measure the flow in arteria uterine using doppler can estimate the risk of the woman developing pre-eclampsia. There is evidence for letting the woman measure her blood pressure at home using self-monitoring but more research is needed. There is evidence for monitoring even postpartum to follow the symptoms of preeclampsia. Conclusion: Measuring the flow in arteria uterine using doppler in pregnancy week 22-24 enables risk assessment, especially for early pre-eclampsia. Reoccurring controls of blood pressure and proteinuria is efficient for early discovery of pre-eclampsia both during the pregnancy, during the delivery and postpartum as well as for supervision of illness state. Blood samples can be used as complement for discovering coagulation disorder, deteriorated kidney function and liver affect. Keywords: Pre-eclampsia, monitoring, blood pressure, maternal-child health centers, management, proteinuria, pregnancy.

1. INLEDNING.........................................................................................................................Fel! Bokmärket är inte definierat.

2. BAKGRUND..................................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

2.1 Högt blodtryck och blodtrycksmätning ..................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

2.2 Preeklampsi – definition ............................................ Fel! Bokmärket är inte definierat.

2.3 Historik ....................................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

2.4 Fysiologi vid preeklampsi .......................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

2.5 Symtom ....................................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

2.6 Behandling ................................................................. Fel! Bokmärket är inte definierat.

2.7 Riskfaktorer för utveckling av preeklampsi .............. Fel! Bokmärket är inte definierat.

2.8 Prevention................................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

3. SYFTE ............................................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

4. METOD............................................................................. Fel! Bokmärket är inte definierat.

4.1 Datainsamling och urval ........................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

4.2 Bearbetning och analys ............................................. Fel! Bokmärket är inte definierat.

4.3 Etiska överväganden .................................................. Fel! Bokmärket är inte definierat.

5. RESULTAT ...................................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

5.1 Övervakning av blodtrycket ....................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

5.2 Kontroll av protein i urin ........................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

5.3 Blodprovsövervakning ............................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

5.4 Dopplerövervakning................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

5.5 Självövervakning ........................................................ Fel! Bokmärket är inte definierat.

5.6 Postpartumövervakning ............................................. Fel! Bokmärket är inte definierat.

6. DISKUSSION ................................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

6.1 Resultatdiskussion...................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

6.2 Metoddiskussion......................................................... Fel! Bokmärket är inte definierat.

7. KONKLUSION .................................................................................................................. 20

7.1 Fortsatt forskning .......................................................................................................... 20 Referenser Bilaga 1

1. INLEDNING

Under en graviditet läggs mycket fokus på risker som kan drabba den gravida kvinnan. I

Sverige finns ett välutvecklat system gällande rekommendationer om att undvika risker i

samband med graviditet och födande från mödravården. Där tas det säkra före det osäkra även

vid små och ovanliga risker (Hellmark Lindgren, 2006).

Enligt Marsal och Grennert (2004) är högt blodtryck, s.k. hypertoni, den vanligaste

komplikationen som kan medföra allvarliga risker för både fostret och den havande kvinnan.

Cirka 7 % av alla gravida kvinnor i Sverige får diagnosen hypertoni. Om modern haft högt

blodtryck under graviditeten är dödlighet och sjuklighet ökad hos barnet under första

levnadsåret. Mödravården lägger mycket resurser på att identifiera och övervaka kvinnor med

misstänkt eller konstaterat högt blodtryck.

I Socialstyrelsens Rapport (1996:7) utformades mål för den svenska mödravården där ett par

mål är “att identifiera specifika faktorer som kan öka risken för graviditets- och

förlossningskomplikationer, om möjligt åtgärda direkta sjukdomsorsaker, men annars tillse att

kvinnan blir föremål för särskild övervakning samt genom allmänna och riktade

undersökningar och provtagningar identifiera sjukdomar och komplikationer, där adekvata

åtgärder kan minska eller eliminera skadorna för mor eller barn.” Enligt Brody (1993) är

hörnstenarna i mödravårdsövervakningen vikt-, blodtryck- och urinkontroller samt

information om kost och allmän livsföring.

Enligt Oats och Abraham (2005) drabbas mellan 5-8 procent av alla gravida kvinnor av

komplikationer av ett högt blodtryck. Weström (et al. 2005) menar att kronisk hypertoni finns

hos ungefär 2 procent och graviditetsinducerad hypertoni hos cirka 5 procent av de gravida

kvinnorna.. Enligt Marsal och Grennert (2004) svarar preeklampsi och eklampsi för en

femtedel av mödradödligheten i Sverige och västvärlden. Oats och Abraham (2005) påvisar

att i utvecklingsländerna beräknar man att 50 000 mödrar dör till följd av preeklampsi. Enligt

Loi, Khoo, Tan, Yeo och Kwak (2007) är preeklampsi den största orsaken till mödrars ohälsa

och mödradödlighet i världen.

1

2. BAKGRUND

2.1 Högt blodtryck och blodtrycksmätning

Högt blodtryck definieras som systoliskt över 140 mm Hg och/eller diastoliskt över 90 mm

Hg (Henderson & Macdonald, 2005). Blodtrycket ska mätas vid minst två tillfällen med mer

än fyra timmars mellanrum. Stiger det diastoliska trycket med över 15 mm Hg från

ursprungstrycket bör detta uppmärksammas även om trycket inte ligger över 90 mm Hg

(Marsal & Grennert, 2004). Det diastoliska trycket är av mer vikt än det systoliska trycket

eftersom det inte påverkas av kroppsställningen vid mätningen och andra faktorer som t.ex.

stress och spänning (Henderson & Macdonald, 2005).

Patienten bör vila några minuter innan blodtrycket tas. När blodtrycket sedan skall tas ska

manschetten, som ska ha rätt bredd, sitta på höger överarm i hjärthöjd. Vid alla

blodtrycksmätningar bör samma arm användas (Marsal & Grennert, 2004).

Under en graviditet sjunker i normala fall blodtrycket trots den ökade plasmavolymen (Marsal

& Grennert, 2004). Skälet till sänkningen tros vara den stora nybildningen av kärl i den

havande kvinnans kropp under den här perioden, vilket resulterar i ett sänkt perifert motstånd

(Weström, Åberg, Anderberg & Andersson, 2005). Hos de flesta kvinnor stiger blodtrycket

mot sluten av graviditeten med ungefär 10-15 mm Hg jämfört mot i början (Marsal &

Grennert, 2004).

Kvinnan kan ha ett högt blodtryck, s.k. kronisk hypertoni, före, under och efter graviditeten.

Kvinnan kan även drabbas bara av högt blodtryck under graviditeten s.k. graviditetshypertoni.

Dessa tillstånd behöver inte utvecklas till preeklampsi, men skärpta kontroller bör ske (Marsal

& Grennert, 2004).

2.2 Preeklampsi – definition

Preeklampsi, havandeskapsförgiftning, beskrivs som en vaskulär systemsjukdom med

hypertoni och minst ett av de kliniska tecken som beskrivs i tabell 1, efter 20 fullgjorda

graviditetsveckor (Oats & Abraham, 2005; Marsal & Grennert, 2004). Weström, Åberg,

Andersson och Anderberg (2005) beskriver preeklampsi som en blodtryckssjukdom där

blodtrycket är labilt och högt på grund av kärlspasmer. Faxelid, Hogg, Kaplan & Nissen

(2001) definierar preeklampsi som graviditetsinducerad hypertoni med proteinuri.

2

Tabell 1. Kliniska tecken vid preeklampsi enligt Oats et al. (2005) och Marsal et al. (2004).

Påverkade organ Lab. värden Subjektiva symtom Njurpåverkan U-protein > 300 mg eller

U-kreatinin > 30 mg/mmol /24 timmar urinsamling Kreatinin serum/plasma > 0.09 mmol/L

minskad urinmängd /oliguri

Leverpåverkan Förhöjda transaminaser epigastriesmärtor Hematologiska förändringar

Stigande EVF trombocytopeni, hemolys

Neurologisk påverkan

ögonflimmer huvudvärk, livliga extremitetsreflexer

2.3 Historik

År 1843 beskrevs symtomen för preeklampsi för första gången av John CharlesWeaver Lever.

På 1930-talet började man i sjukvården göra kontroller på gravida kvinnor för att förutsäga

och försöka undvika eklampsi (www.9manader.nu). Först på 1950-talet upptäcktes sjukdomen

preeklampsi, men det var inte förrän 1982 som den fick sitt namn (www.kanalen.org). År

1988 kom nationella principer för att hantera eklampsi och preeklampsi (www.9manader.nu).

2.4 Fysiologi vid preeklampsi

Högt blodtryck kan vara första tecknet på uppseglande preeklampsi, följt av proteinuri (Oats

& Abraham, 2005). En teori om vad som händer fysiologiskt vid preeklampsi är att plack och

förträngningar sker i kärllumen i spiralartärerna vilket leder till minskat blodflöde och

minskad syretillförsel till placentan redan i tidig graviditet. Syrebristen kan leda till kärlspasm

med vävnadsnedbrytning och bildning av blodproppar i kapillärerna som följd. Det sker en

obalans mellan prostacyklin (kärlvidgande) och tromboxan (kärlsammandragande) och detta

leder till endoteldysfunktion som kan medföra att mindre prostacyklin produceras jämfört

med tromboxanproduktionen som ökar. Vid svår preeklampsi kan koagulationssystemet

rubbas och leda till blödningar i levern och hjärnan (Marsal & Grennert, 2004).

2.5 Symtom

Risken för preeklampsi ökar ju närmare förlossningen kvinnan kommer. Flertalet kvinnor

känner inga specifika symtom, medan det hos andra uppkommer symtom som illamående,

trötthet, huvudvärk och magsmärtor (Weström et al. 2005). Centrala nervsystemet kan

påverkas och ge huvudvärk, irritabilitet, livliga extremitetsrörelser och synpåverkan.

3

Vid allvarliga fall av preeklampsi och eklampsi kan hjärnödem och hjärnblödning uppstå.

Ödem ses som en följd av kapillärskada som läcker albumin. Symtom från njurarna ger

proteinuri som kan försvåras med oliguri och sviktande njurfunktion. Kvinnan kan även få

epigastriesmärtor, framför allt under höger arcus. En komplikation till preeklampsi är

HELLP- Elevated, Liver enzymes, Low Platelets som ger hemolys och förhöjda leverenzymer

samt låga trombocyter hos den gravida kvinnan (Faxelid et al. 2001).

2.6 Behandling

Flertalet kvinnor vill bli informerade om alla alternativ och komplikationer om sjukdom som

drabbat dem. De vill bli upplysta om den kompletta bilden av risker samt medicinsk

behandling som finns att tillgå (Coleman, Reardon & Lee, 2006).

Kvinnor med en svårare grad av preeklampsi bör vårdas på sjukhus (Faxelid et al. 2001).

Behandlingen riktas främst mot symtom och fynd. Proteinuri går inte att behandla. Mot det

höga blodtrycket ges antihypertensiv medicin om det diastoliska blodtrycket passerar 105 mm

Hg (Weström et al. 2005). Enligt Marsal och Glennert (2004) kan en alltför snabb

blodtryckssänkning leda till försämrad placentagenomblödning.

Blodtryckssänkande behandling kan reducera risken för prematur förlossning. Barnet bör

övervakas med CTG (cardiotocografi) och flödesmätning för att kontrollera

placentafunktionen. Kvinnans subjektiva symtom ska följas noggrant likaså rutinprover som

Hb, elektrolytstatus, leverstatus och trombocytantal (Faxelid et al. 2001).

Är modern svårt sjuk i sin preeklampsi är förlossning det enda alternativet. Detta kan ibland

vara nödvändigt även om man inte är säker på att fostret är livsdugligt utanför uterus

(Weström et al. 2005; Oats & Abraham, 2005). Efter att kvinnan har blivit förlöst kvarstår

risken för blodtrycksstegring i tre dygn. Risken för att utveckla ett eklamptiskt anfall anses

vara borta inom två dygn (Faxelid et al. 2001). Redan inom tre dygn efter förlossningen kan

alla symtom på preeklampsi upphöra (Weström et al. 2005; Oats & Abraham, 2005).

4

2.7 Riskfaktorer för utveckling av preeklampsi

Orsaken till preeklampsi är fortfarande okänd (Weström et al. 2005). Enligt Marsal och

Grennert (2004) är följande punkter riskfaktorer för utveckling av preeklampsi:

Förekomst av preeklampsi i familjen (mor, mormor)

Förstagångsgraviditet

Ålder, yngre än 20 år eller äldre än 35 år

Tidigare graviditeter med högt blodtryck

Kronisk hypertoni eller njursjukdom

Vaskulär sjukdom

Diabetes mellitus

Övervikt

Flerbördsgraviditet

Mola

Oats och Abraham (2005) skriver att evidens talar för att sjukdomen har genetiska aspekter,

systrar eller döttrar till en kvinna som haft preeklampsi har en högre risk för att själva

drabbas. Weström (et al. 2005) påvisar att av alla gravida kvinnor med preeklampsi är 75-80

procent förstföderskor. Vissa autoimmuna sjukdomar hos kvinnan kan orsaka preeklampsi.

Om en kvinna haft preeklampsi vid sin första graviditet reduceras risken att hon får

sjukdomen igen vid kommande graviditet. Risken för att få en graviditetsinducerad hypertoni

är dock förhöjd. Kvinnor som har haft preeklampsi bör kontrollera sitt blodtryck regelbundet

genom hela livet. Loi (et al. 2007) kom i sin studie fram till att det var en avsevärt högre risk

för mödrar över 35 år att utveckla preeklampsi jämfört yngre mödrar.

I en studie av Ohkuchi, Iwasaki, Suzuki, Hirashima, Takahashi, Usui, Matsubara, Minakami

och Suzuki (2006) påvisades att kvinnor som utvecklade preeklampsi hade ett högre blodtryck

än normalt under andra trimestern av graviditeten. Det är dock inte känt om högt blodtryck

under andra trimestern är en riskfaktor för att senare utveckla preeklampsi.

Cigarrettrökning, socioekonomisk status och kraftig viktuppgång under graviditet var en risk

för att utveckla preeklampsi och eklampsi visade en kinesisk studie (Yang, Wen, Smith, Chen,

Krewski, Chen & Walker, 2006).

5

2.8 Prevention

Saftlas, Logsden-Sackett, Wang, Woolson och Bracken (2004) undersökte i sin studie fysiskt

aktivitet och risken för att utveckla preeklampsi. De kom fram till att daglig rörelse i form av

promenad och gå i trappor, men även träning under graviditeten, minskar risken för att få

preeklampsi.

Har man fått diagnosen preeklampsi och vill förebygga en försämring av sjukdomen kan

aktiv vila vara ett alternativ (Abenhaim, Bujold, Benjamin & Kinch, 2008).

6

3. SYFTE

Syftet med denna studie var att kartlägga evidensbaserad vård vid preeklampsi.

4. METOD

En litteraturstudie innebär att systematiskt söka, granska och sammanställa litteraturen inom

ett valt ämne eller problemområde (Forsberg & Wengström, 2003).

4.1 Datainsamling och urval

Databassökning har gjorts i PubMed och Cinahl. Valet av sökord utgår ifrån syftet. MeSH i

PubMed användes för att identifiera ämnesspecifika sökord till databassökningen. De sökord

som användes i detta arbete var pre-eclampsia, monitoring, blood pressure, maternal-child

health centers, control, management, protein urine och pregnancy.

Urvalet av vetenskapliga artiklar begränsades till att inkludera:

• Vetenskapliga originalartiklar

• Skrivna på engelska och svenska

• Vuxna kvinnor mellan 19-44 år

• Publicerade år 2000-2008

• Studier på människor

• Fulltextartiklar

Databassökningen utfördes mellan 2008-08-28 och 2008-10-12. Vid databassökningen

kombinerades de olika sökorden (tabell 2). Det första steget i urvalet gjordes genom att läsa

titlarna, varvid de artiklar som inte i titeln var relevanta sorterades bort. Bara fulltext artiklar

valdes. Antalet träffar redovisas i tabell 2. Andra steget innebar att abstract lästes. De artiklar

som inte bedömdes svara på studiens syfte sorterades bort. Därtill valdes enbart de artiklar

som var tillgängliga i fulltext vid databassökningen. Antalet lästa abstract redovisas i tabell 2.

Tredje steget gjordes efter att 35 artiklar lästs och de artiklar som då inte stämde in på syftet

sorterades bort. Antalet artiklar som uppfyllde kriterierna blev 15. Dessa redovisas i tabell 2

och i matrisen i bilaga 1. Ambitionen var att återge fakta så korrekt som möjligt. Enligt

Malterud (1998) handlar all kunskap om att komma fram till relevanta versioner av den

sanning som vill vetas mer om. Validering ska kartlägga vilken giltighet kunskapen har.

Reliabilitet ska visa tillförlitligheten.

7

Tabell 2. Databassökning i PubMed. Sökord Databas Träffar Lästa

abstracts Valda artiklar

Tidpunkt för databassökning

Tidskrifter och författare till valda artiklar

”Monitoring” AND ”Preeclampsia”

PubMed 125 22 3 2008-08-27 2008-10-12

AWHONN Black J Epidemiol community health Higgins An International J.l of Obstets and Gyn Ross-McGill

”Blood pressure” AND ”Maternal-Child health centers” AND “Preeclampsia”

PubMed 56 15 5 2008-09-02 Medscape of women´s health Begum Europen J. of obstet and gynecol and reproductive biology Bolte American J. of obstet and gynecol Brown Hypertension in pregnancy Davis J. of the society for gynecol investigation Hirtenlehner

”Control” AND ”Preeclampsia”

PubMed 1196 125 1 2008-09-20 Ultrasound obstet Gynecol Plasencia

”Preeclampsia” AND ” Management”

PubMed 385 35 2 2008-09-14 International Journal of Obstet and Gynecol Chan American J. of obstet and gynecol Haddad

”Protein-Urine” AND ”Preeclampsia”

PubMed 68 6 2 2008-09-20 International J. of obstet and gynecol Kieler Journal of Obstet and Gynecol Zadehmodarres

”Pregnancy” AND ”Monitoring” AND ”Preeclampsia”

PubMed 20 4 2 2008-09-19 American J. of obstetrics and gynecology Matthys Hypertension in pregnancy Vigil-De Gracia

Totalt 1850 205 15

8

4.2 Bearbetning och analys

De artiklar som bedömdes svara mot studiens syfte lästes igenom flera gånger av båda

författarna, vid olika tillfällen för att till slut sammanfattas. Sedan de 15 artiklarna valts gavs

de varsin kod för att underlätta struktureringen av det fortsatta arbetet. De delar av artiklarna

som ansågs relevanta översattes till svenska. Underrubriker skrevs på de

övervakningsmetoder som hittades. Artiklarnas representativitet och tillförlitlighet

diskuterades fortlöpande under arbetets gång.

Artiklarna sammanställdes i en matris (bilaga 1) efter denna indelning som är hämtat från

Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU, 1998):

Randomiserad kontrollerad studie (C) - detta är en prospektiv studie som innebär att det sker

en jämförelse mellan en kontrollgrupp och en eller flera experimentgrupper.

Icke kontrollerad studie (P) - är också en prospektiv studie. Dock saknar dessa studier

relevant och samtida kontrollgrupp.

För att identifiera den vetenskapliga tillförlitligheten har artiklarna klassificerats utifrån en

tregradig skala som även den är enligt SBU (1998) hög (1), medel (2), låg (3). Varje enskild

artikels syfte, metod, resultat och undersökningsgruppens storlek ligger till grund för

bedömningen (tabell 3).

Tabell 3. Modifierade kriterier för bedömning av vetenskaplig kvalitet (Willman & Stoltz, 2002 & Forsberg & Wengström, 2003). 1= Hög vetenskaplig

kvalitet 2= Medelhög vetenskaplig kvalitet

3= Låg vetenskaplig kvalitet

C Större välmoniterade studier med adekvat beskrivning av protokoll, material och metoder. Antalet patienter skall vara tillräckligt stort för att besvara frågeställningen

Tillräckligt antal patienter, acceptabel låg uppföljning

Randomiserad studie med för få patienter, stort bortfall och/eller för många delstudier som kan ge otillräcklig styrka för statistiken.

P Väldefinierad frågeställning, tillräckligt med patienter och adekvata statistiska metoder

Väldesignad studie, kohortstudie, studier med eller utan interventioner.

Litet antal patienter, ej reliabilitets- och validitetstestade instrument.

9

Syftet med indelningen är att värdera artiklarna hur hög-medel- och låg vetenskaplig kvalité

de håller och om de är en randomiserad kontrollerad studie eller en icke kontrollerad studie.

4.3 Etiska överväganden

Då det är en beskrivande litteraturstudie som genomförts behövdes inga etiska överväganden

beaktas gentemot den enskilda individen. Författarna har presenterat alla resultat som svarar

mot syftet då det är oetiskt att endast presentera de artiklar som stödjer de egna åsikterna.

Enligt Forsman (1997) ska inget förfalskande av texterna förekomma och inget plagiat av

texter ska ske utan att källan uppges, vilket också har eftersträvts att undvika i detta arbete.

Fakta från vetenskapliga artiklar och relevant litteratur kommer inte medvetet att ges en annan

innebörd än vad det ursprungligen var tänkt (Holme & Solvang, 1997).

10

5. RESULTAT

Resultatet redovisas i löpande text. De övervakningsmetoder för preeklampsi som beskrivits i

forskningsstudierna presenteras under separata underrubriker för att tydliggöra presentationen

av resultatet.

5.1 Övervakning av blodtrycket

Bolte, van Geijn & Dekker (2001) menar efter sin genomgång av aktuell forskning att vid

preeklampsi ska blodtrycket mätas regelbundet och att det diastoliska trycket är viktigast att

hålla under uppsikt då det inte påverkas av yttre faktorer.

Begum, Akhtner, Begum, Khatun, Quadir och Choudhury (2002) genomförde en studie vars

syfte var att observera om graviditet kan fortsätta under en rimlig tid för att fostret skall få

mogna ytterligare då modern har preeklampsi och svår preeklampsi. 21 kvinnor med

preeklampsi <36 veckor ingick i studien. Forskarna fann flera parametrar som indikerade

försämring hos kvinnor med preeklampsi. Det diastoliska blodtrycket är en av de

indikatorerna. När försämring skett avslutades graviditeten med förlossning, graviditeterna

kunde fortlöpa så länge som kvinnorna uppvisade tecken på att de inte blev värre i sitt

sjukdomsförlopp.

I Australien undersökte man kvinnor i graviditetsvecka 18-30 i syfte att se om man kunde

bedöma vilka som var i riskzon att utveckla preeklampsi. I studien ingick två grupper. En med

friska gravida förstföderskor utan specifika riskfaktorer för att utveckla preeklampsi och en

grupp med kvinnor med högre risk att utveckla preeklampsi då de antingen haft preeklampsi

tidigare eller har andra riskfaktorer för att utveckla sjukdomen. Alla kvinnor genomgick 24-

timmars blodtrycksövervakning. Resultatet visade att de kvinnor som senare utvecklade

preeklampsi hade ett högre blodtryck tidigt i graviditeten. Blodtrycket var generellt högre

under hela dygnet hos kvinnorna i riskgruppen jämfört med de friska förstföderskorna.

Slutsatsen blev att 24-timmars blodtrycksövervakning i andra trimestern ger värdefull

information om vilka kvinnor som har ökad risk för att utveckla preeklampsi (Brown,

Bowyer, McHugh, Davis, Mangos & Jones, 2001).

11

Davis, Mackenzie, Brown, Homer, Holt, McHugh och Mangos (2007) kom fram till att

kvinnor med preeklampsi har betydligt högre blodtryck under hela dygnet än kvinnor med

endast graviditetshypertoni. Detta kontrollerades med hjälp av 24-timmars

blodtrycksövervakning.

En studie undersöker om blodtrycksnivån hos gravida kvinnor med preeklampsi skiljer sig

beroende på om de arbetar eller ej. Två grupper ingick i studien, den ena gruppen arbetade för

dagen och den andra hade en ledig dag. Blodtrycket följdes med 24-timmars

blodtrycksövervakning under arbetsdag/ledig dag. I den gruppen som arbetade för dagen var

både det systoliska och diastoliska blodtrycket signifikant högre än den andra gruppen som

var hemma för dagen (Higgins, Walshe, Conroy & Darling, 2002).

Ross Mc Gill, Hewison, Hirst, Dowswell, Holt, Brunskill och Thornton (2000) undersökte om

självmätning av blodtryck i hemmet kan vara ett sätt att minska antalen besök på

mödravården, förbättra screeningen av hypertoni och spara pengar. Resultatet visade att man

kan ersätta besök för prenatal hypertoniscreening med övervakning av blodtrycket i hemmet.

De flesta kvinnor svarade korrekt på onormala avläsningar och hörde då av sig till

mödravårdscentralen. Forskarna drog slutsatsen att det är rimligt att självövervakning hemma

kan förbättra den tidiga upptäckten av preeklampsi samt att kvinnor med lågriskgraviditet kan

mäta sitt blodtryck själva hemma och därmed reducera sina prentala besök.

5.2 Kontroll av protein i urin

I definitionen av proteinuri uppger flera studier att proteinurin är signifikant när man i en 24-

timmars urinsamling har minst 300 mg protein eller vid en stickprovskontroll på dygnet ha

30mg/mmol protein i urinen. (Chan, Brown, Simpson & Davis, 2005; Zadehmodarres,

Razzaghi, Habibi, Najmi, Mosaffa & Kaboosi, 2006 ).

Man har visat att höga nivåer protein i urinen har samband med en ökad risk för försämring

hos moder och barn. Kvinnor över 35 år påverkas mer av ett högt värde proteinuri än yngre.

Om värdet är högre än 900g protein/dygn eller högre än 500g protein/dygn om kvinnan är

över 35 år ökar risken för att modern skall påverkas negativt genom t ex ökad ödemansamling

i kroppen (Chan, Brown, Simpson & Davis, 2005).

12

Kieler, Zettergren, Svensson, Dickman och Larsson (2003) skriver att albumin i urinen är ett

viktigt tecken på preeklampsi och upprepade urinprover är en del av rutinen på

mödravårdscentralen. Om en urinsticka är positivt för + 2 i protein eller mer är nästa steg att

göra en 24-timmars urininsamling för kvantifiering av albumin. Motivet för denna kontroll är

att ökad utsöndring av albumin är ett tecken på en mer aggressiv form av preeklampsi och

återspeglar allvarlig nefropati. Massiv utsöndring av albumin kan innebära att man måste

förlösa kvinnan i förtid för att inte riskera permanenta njurskador.

Dygnsinsamling av urin är den viktigaste kvantitativa bedömningen vi har idag för att bedöma

mängden protein i urinen hos gravida kvinnor (Begum et al. 2002, Zadehmodarres et al 2006,

(Bolte et al, 2001). Mätstickan som finns är en snabb och enkel metod att använda, men den

är inte lika pålitlig att använda som 24-timmars urininsamling (Zadehmodarres et al 2006).

Vid förekomst av proteinuri är det viktigt att följa upp detta på mödravårdscentralen under

hela graviditeten (Bolte et al, 2001).

Kieler et al. (2003) genomförde en studie vars syfte var att utvärdera den 24-timmars

urininsamling som varit rutin när det gäller att mäta albuminutsöndringen hos kvinnor med

preeklampsi. Syftet med denna studie var också att undersöka möjligheten att ersätta 24-

timmarssamlingen till en kortare samling för att mäta albuminutsöndringen i urin. Forskarna

kom fram till att den gyllene standarden för 24-timmars mätning för bedömning av albuminuri

kan ersättas med en 12-timmars samling. De framhåller även att en komplett 24-timmars

urininsamling är svårt och kräver mer än en på 12-timmar samt att en nattlig urininsamling är

lättare att slutföra än en dagtidsinsamling. 5.3 Blodprovsövervakning

Blodprover kan utgöra ett komplement i övervakningen av kvinnor med preeklampsi. Det är

framförallt leverfunktionsvärden, kreatinin, urinsyra, trombocyter, hematrokit och Hb som

kan förändras vid preeklampsi. Om dessa värden hastigt försämras kan det tyda på försämring

i preeklampsin (Bolte et al. 2001, Begum et al. 2002).

13

5.4 Dopplerövervakning

Plasencia, Maiz, Bonino, Kaihura & Nicolaides (2007) har visat att undersökning och

jämförelse av flödet i artären till uterus i graviditetsvecka 11-13 med värdet i vecka 21-24 är

en användbar metod för att bedöma risken för att kvinnor ska utveckla preeklampsi. I den

grupp kvinnor som med denna metod ansågs ha risk för att utveckla preeklampsi fanns 5 %

som inte alls utvecklade preeklampsi. 69 % av de kvinnor som utvecklade preeklampsi gjorde

det före graviditetsvecka 3. Man menar att metoden kan öka möjligheten att tidigt upptäcka

kvinnor med preeklampsi och därför också bättre övervaka dessa kvinnor. Enligt författarna i

denna studie borde den här övervakningen ingå i det första ultraljudsbesöket, som i den här

studien infaller mellan graviditetsvecka 11-13 eller i vecka 21-24, för att tidigt kunna

konstatera preeklampsi. Screening med doppler är särskilt effektiv för att upptäcka kvinnor

som utvecklar svår preeklampsi. Att hitta dessa kvinnor som utvecklar preeklampsi tidigt i

graviditeten är viktigt för att kunna övervaka mamma och barn eftersom tidig preeklampsi är

mer förknippat med perinatal sjuklighet och dödlighet än sent utvecklad preeklampsi.

5.5 Självövervakning

Enligt Hirtenlehnern, Huber, Strohmer, Zeisler, Husslein och Langer (2003) är de två

viktigaste hörnstenarna i övervakningsvården av preeklampsi täta kontroller på

mödravårdscentral och kontinuerlig vård.

Black (2007) undersökte sambandet mellan psykologisk stress, välbefinnande,

självövervakning och upplevt socialt stöd hos kvinnor med preeklampsi. Man menar att

kvinnorna kan få en aktiv roll i övervakningen av sin sjukdom genom att t ex mäta blodtryck i

hemmet, väga sig, kontrollera protein i urinen, notera fostrets aktivitet i magen och identifiera

symtom på försämring av sin preeklampsi. De vanligaste rapporterade symtomen var svindel,

huvudvärk och epigastrisk smärta. Kvinnor med högriskgraviditet uttryckte en större oro över

deras förmåga att känna igen tecken på försämring under sin självövervakning än kvinnor

med lågriskgraviditet. Kvinnor med högriskgraviditet rapporterade en högre grad av känsla av

hot samt en lägre känsla av välbefinnande än kvinnor med lågriskgraviditet. Det sociala stödet

var en viktig faktor för alla gravida kvinnor.

14

5.6 Postpartumövervakning

Det är viktigt att fortsätta övervaka kvinnan efter partus då hon då fortfarande löper risk att

utveckla preeklampsi (Bolte et al, 2001; Matthys, Coppage, Lambers, Barton & Sibai (2004).

Matthys et al (2004) undersökte resultatet vid preeklampsi som diagnostiseras under

postpartumperioden, det vill säga < 6 veckor efter partus. Syftet var att fastställa demografi,

resultat och behandling av denna komplikation. 229 kvinnor fick diagnosen preeklampsi

under postpartumperioden. Det forskarna kom fram till var att högt blodtryck och preeklampsi

under graviditet är den andra främsta orsaken, efter embolism, till mödradödlighet i USA.

Slutsatsen som drogs var att det är känt att den omedelbara postpartumperioden fortsätter att

vara en period av risk hos patienter med preeklampsi. Avslutas graviditeten med förlossning

så eliminerar det inte risken för preeklampsi och dess komplikationer. Forskarna menar att

insatserna ska riktas på en fortsatt övervakning, rapportering och utvärdering av symtom på

preeklampsi under förlossningen och den närmsta postpartumtiden.

Enligt Bolte et al. (2001) har en kvinna med preeklampsi 30 % risk att utveckla HELLP och

eclampsi postpartum, < 3 månader efter förlossning. Blodtryckssänkande medicin kan

behövas postpartum för kvinnor med allvarlig preeklampsi och vätskebalansen ska övervakas.

15

6. DISKUSSION

6.1 Resultatdiskussion

Forskning visar att det finns evidens för att regelbunden blodtrycksmätning och kontroll av

proteinuri ska vara rutin vid medicinska kontroller under graviditeten. Blodtryckskontroller

har betydelse både i bedömningen av risken att kvinnor ska utveckla preeklampsi och vid

övervakningen av kvinnor som har diagnosen preeklampsi. Forskarna är överens om att högt

blodtryck innebär ett systoliskt tryck över 140 mm Hg och/eller ett diastoliskt tryck över 90

mm Hg. Vidare finns tydlig evidens för att man speciellt ska uppmärksamma förändringar i

det diastoliska blodtrycket under graviditeten.

Blodprovsövervakning är ett viktigt komplement i utredningen av preeklampsi då provsvaren

visar hur leverfunktionen är och hur blodvärderna ser ur. Blodprov är den enda metoden

hittills idag för att kunna kontrollera leverfunktionen vid preeklampsi.

Forskarna är även överens om att definitionen för signifikant proteinuri vid preeklampsi är att

kvinnan har > 300 mg protein på 24 timmar. Det finns även evidens för att den bästa metoden

att mäta proteinuri är att om en urinsticka visar positiv för +2 eller mer gå vidare och göra en

24-timmars urininsamling för kvantifiering av albumin. Kieler et al. (2003) kunde i sin studie

visa att 12 timmar urininsamling för att mäta albumin gav samma utslag som om man samlat

urin i 24 timmar. Detta resultat har inte bekräftats i någon ytterligare studie ännu.

Enda sättet att bota preeklampsi är att förlösa kvinnan, men forskning visar att det är viktigt

att fortsätta kontrollera en kvinna som har preeklampsi även efter förlossningen med

blodtryckskontroller och blodprover eftersom risk för försämring kvarstår under en period

postpartum. Dock finns ingen tydlig evidens för hur lång den perioden är. Vad som menas

med postpartumperiod varierar i olika studier. En definition är att postpartumperioden

sträcker sig < 6 veckor efter förlossningen (Matthys et al. 2004) och en annan < 3 månader

efter förlossningen (Bolte et al. 2001). Skribenterna anser att det är av stor vikt att

barnmorskan har god kännedom om att bara för att kvinnan är förlöst finns det fortfarande

risk för henne att utveckla preeklampsi.

16

Forskning visar dock att det finns för lite evidens för att kvinnan genom att mäta sitt blodtryck

i hemmet ska kunna minska sina besök på mödravården. Mer forskning inom detta område är

önskvärt. Författarna anser att mödravården är den centrala verksamheten i övervakningen av

den gravida kvinnan och att upptäcka risken för komplikationer som t ex preeklampsi är

viktigt. Mödravårdsbesöken är ju relativt få och det är därför viktigt att barnmorskan tidigt

informerar den gravida kvinnan om symtom på preeklampsi hon har risk för att utveckla det.

Coleman et al. (2006) skriver att kvinnor vill ha information om sjukdomskomplikationer som

drabbat dem. Black (2007) menar även att självövervakning av blodtrycket i hemmet gör

kvinnan mer aktiv i övervakningen av sin sjukdom. Skribenterna anser att antalen besök på

mödravården inte bör minskas då de redan är få. Upptäcks ett högt blodtryck på en

mödravårdskontroll kan självövervakning av blodtrycket i hemmet vara ett bra komplement i

övervakningen. Författarna är även övertygade om att kvinnor får ett lägre blodtryck vid

kontroll i hemmet jämfört mot mätning på sjukhuset. I hemmet kan kvinnan vila samt känna

sig lugn och avspänd innan mätningen. På sjukhuset kan kvinnan bli stressad av miljön

runtomkring och känna oro inför mätningen vilket genererar ett högre blodtryck.

En studie menar att doppler kan ses som en övervakningsmetod under det första

ultraljudsbesöket för att screena kvinnor för att se om dessa ligger i riskzonen för att utveckla

preeklampsi. Skribenterna menar att det första ultraljudsbesöket skiljer sig säkert i olika

länder. I studien gjordes besöken i graviditetsvecka 11-13 samt vecka 21-24. Doppler är en

bra metod att använda sig av vid om misstanke om preeklampsi finns eller om kvinnan har

kända riskfaktorer, men då måste kvinnan vara i vecka 21 eller mer. Således går inte denna

metod att använda sig under rutinultraljudet som i Sverige är runt vecka 18.

Enligt Black (2007) var det sociala stödet en viktig faktor för alla gravida kvinnor, men

framförallt för de med högriskgraviditet som vid t ex preeklampsi. När en kvinna drabbats av

preeklampsi är det av stor vikt att kvinnans nätverk såsom partner, familj och arbetskollegor

har förståelse i vad kvinnan går igenom. Det är viktigt för de anhöriga att försöka förstå

allvaret i denna graviditetskomplikation och stötta kvinnan i hennes situation.

Författarna har ej funnit någon studie som värderar observationer av subjektiva symtom samt

heller ej funnit någon studie som bedömer betydelsen av fosterövervakning.

17

6.2 Metoddiskussion

Författarna valde en litteraturstudie därför att preeklampsi är vanlig förekommande

komplikation hos gravida kvinnor som barnmorskan kommer i kontakt med ofta. Det finns

även många artiklar skrivet i detta ämne. Aktuell forskning studerades för att få en inblick i

hur övervakningen av preeklampsi ser ut.

Förstahandsvalet vid sökningen i databaser efter aktuella studier var PubMed eftersom denna

databas är omfattande. Även sökningar i Cinahl har gjorts i försök att få en bredare sökning,

dock återfanns samma artiklar där som redan valts ut i PubMed.

Matrisen som sammanställdes över de valda artiklarna har varit till hjälp för att förtydliga och

strukturera resultatet för att lätt få en överblick över artiklarnas innehåll. Alla artiklarna som

valdes var skrivna på engelska då skribenterna endast behärskar det engelska och svenska

språket. Som hjälpmedel till översättningen av artiklarna har lexikon använts och båda

författarna har läst allt material ett flertal gånger för att i största mån undvika missförstånd

och feltolkningar.

För att hitta rätt sökord, relevanta till syftet, har MeSHtermer använts i databasen PubMed.

Många artiklar återfanns vid sökningarna, dock sållades flertalet bort då de inte var relevanta

för studiens syfte. Sökningarna omfattade artiklar gjorda från år 2000 för att få aktuella

forskningsresultat. Inklusionskriteriet ålder, 19-44 år, valdes därför att under denna period har

kvinnan sin mest fertila period. Artiklarna till resultatet graderades och klassificerades som

medelkvalitet enligt SBU:s evidensgradering (SBU, 1998). Graderingen har varit till hjälp för

att styrka forskningsöversiktens validitet och reliabilitet.

Kunskap handlar om att komma fram till relevanta versioner av den sanning som man vill ta

reda på. Validering ska kartlägga vilken giltighet kunskapen har och reliabilitet skall visa

tillförlitligheten (Malterud, 1998).

Författarna till denna studie har hela tiden försökt att så korrekt som möjligt återge fakta och

vid översättning av artiklarna använt sig av lexikon för att minimera risken för feltolkning av

texten. Då primärkällor har använts i resultatet har tillförlitligheten, reliabiliteten stärkts.

18

Författarna har även oberoende av varandra läst alla artiklar för att sedan diskutera vad de

kommit fram till. Alla artiklar har lästs och bearbetats med ett objektivt förhållningssätt.

Utifrån utvecklade bedömningsmallar har värdering och klassificering av de vetenskapliga

artiklarna utförts.

Studierna som hittades var genomförda i olika länder. Detta ökar trovärdigheten i

forskningsstudiens resultat då flera studier påvisade liknande resultat. En vald artikel utfördes

i Sverige. En svaghet som författarna ser med studien är att vid artikelsökningen i PubMed

var en limit att endast få upp fulltextartiklar. Detta gjordes pga. ekonomiska skäl och tidsbrist.

Detta minskar reliabiliteten, då vi kan ha gått miste om värdefull forskning i detta ämne.

19

7. KONKLUSION

Kartläggning av övervakningsmetoder vid preeklampsi visar att evidens finns för blodtryck-

och urinkontroller under graviditeten, i samband med förlossningen och postpartum.

Komplement som kan användas i övervakningen av preeklampsi är att mäta flödet i arteria

uterina via doppler som kan utföras i samband med ultraljud efter vecka 21 samt att följa

blodprover som visar försämring av tillståndet.

7.1 Fortsatt forskning

Författarna har noterat att man skulle kunna forska vidare kring självövervakning vid

preeklampsi för att involvera kvinnan att själv kontrollera sitt tillstånd, framförallt i Sverige.

Metoden behöver utvärderas om det kan användas som ett komplement för mödravården.

20

Referenser Abenhaim, H.A., Bujold, E., Benjamin, A., & Kinch, R.A. (2008). Evaluating the Role of Bedrest on the Prevention of Hypertensive Diseases of Pregnancy and Growth Restriction. Hypertension in Pregnancy, 27, 197-05.

Begum, MR., Akhters, S., Begum, A., Khatun, M., Quadir, E., & Choudhury, S.B. (2002). Conservative management of eclampsia and severe preeclampsia. Medscape of women´s health, 7. Bolte, A.C., van Geijn, H.P., & Dekker, G.A. (2001). Management and monitoring of severe preeclampsia. European Journal of Obstetrics & Gynecology and Reproductive Biology, 96, 8-20. Black, K.D. (2007). Stress, Symptoms, Self-Monitoring Confidence, Well-Being, and Social Support in Progression of Preeclampsia/Gestational Hypertension. Association of Women´s Health, Obstetric and Neonatal Nurses, 36, (5), 419-28. Brody, S. (1993). Obstetrik och gynekologi. Falköping: Almqvist & Wiksell.

Brown, M.A., Bowyer, L., McHugh, L., Davis, G.K., Mangos, G.J., & Jones, M. (2001). Twenty-four-hour automated blood pressure monitoring as a predictor of preeclampsia. American Journal Obstetrics and Gynecology, 185, (3), 618-22. Chan, P., Brown, M., Simpson, J., & Davis, G. (2005). Proteinuria in pre-eclampsia: how

much matters? An International Journal of Obstetrics and Gynaecology, 112, 280-85.

Coleman, PK., Reardon, DC., & Lee, MB. (2006). Womens´s preferences for information and

complication seriousness ratings related to elective medical procedures. Journal of Medicine

Ethics, 32, 435-8.

Davis, G.K, Mackenzie, C., Brown, M.A., Homer, C.S., Holt, J., McHugh, L., & Mangos, G. (2007). Hypertension in Pregnancy, 26, 77-87.

Faxelid, E., Hogg, B., Kaplan, A., & Nissen, E. (2001). Lärobok för barnmorskor. Lund:

Studentlitteratur.

Forsberg, C., & Wengström, Y. (1998). Evidensbaserad omvårdnad: strålbehandling av

patienter med cancer. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering SBU.

Forsman, B. (1997). Forskningsetik: en introduktion. Lund: Studentlitteratur.

21

Haddad, B., Deis, S., Goffinet, F., Paniel, B-J., Cabrol, D., & Sibai, B. (2004). Maternal and

perinatal outcomes during expectant management of 239 severe preeclamptic women between

24 and 33 weeks´gestation. American Journal of Obstetrics and Gynecology, 190, 1590-7.

Hellmark Lindgren, B. (2006). Pregnoscape: Den gravida kroppen som arena för motstridiga

perspektiv på risk, kön och medicinsk teknik. Stockholm: Gotab.

Henderson, C., & Macdonald, S. (2005). Mayes´ Midwifery A Textbook for Midwives.

Elsevier Limited.

Higgins, JR., Walshe, JJ., Conroy, RM., & Darling, MRN. (2002). The relation between maternal work, ambulatory bloodpressure, and pregnancy hypertension. Journal Epidemiol Community Health, 56, 389-93. Hirtenlehner, K., Huber, A., Strohmer, H., Zeisler, H., Husslein, P., & Langer, M. (2003). Reduction of Preeclampsia in Multiple Pregnancies by a Dedicated Monitoring Protocol. Journal of the Society for Gynecologic Investigation, 10, 418-22. Holme, I., &Solvang, B. (1997). Forskningsmetodik: Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur. Kieler, H., Zettergren, T., Svensson, H., Dickman, P., & Larsson, A. (2003). Assessing

urinary albumin excreation in pre-eclamptic women: which sample to use? An International

Journal of Obstetrics and Gynaecology, 110, 12-7.

Loi, K., Khoo, CK., Tan, KH., Yeo, GSH., & Kwek, K. (2007). A review of 93 cases of

severe preeclampssia in Singapore: are there risk factors for complications? Singapore

Medicine Journal, 48, (9), 808-12.

Malterud, K. (1998). Kvalitativa metoder I medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.

Marsal, K., & Grennert, L. (2004). Obstetrisk öppenvård. Falköping: Liber AB.

Matthys, L-A., Coopage, K-H., Coppage., Lambers, D-S., Barton, J-R., & Sibai, B-M. (2004).

Delayed postpartum preeclampsia: An experience of 151 cases. American Journal of

Obstetrics and Gynecology, 190, 1464-6.

Oats, J., & Abraham, S. (2005). Fundamentals of Obstetrics and Gynaecology. Elsevier

22

Limited.

Ohkuchi, A., Iwasaki, R., Suzuki, H., Hirashima, C., Takahashi, K., Usui, R., Matsubara, S.,

Minakami, H., & Suzuki, M. (2006). Normal and High-Normal Blood Pressures, but Not

Body Mass Index, Are Risk Factors for the Subsequent Occurrence of Both Preeclampsia and

Gestational Hypertension. Hypertension research : official journal of the Japanese Society of

Hypertension, 29, (3), 161-7.

Plasencia, W., Maiz, N., Bonino, S., Kaihura, C., & Nicolaides, K.H. (2007). Uterine artery

Doppler at 11+0 to 13+6 weeks in the prediction of pre-eclampsia. Ultrasound Obstetrics and

Gynaecology, 30, 742-49.

Ross-Mc-Gill, H., Hewison, J., Hirst, J., Holt, A., Brunskill, P., & Thornton, J-G. (2000).

Antenatal home blood pressure monitoring: a pilot randomised controlled trial. An

International Journal of Obstetrics and Gynaecology, 107, (2), 217-21.

Saftlas, A., Logsden-Sackett, N., Wang, W., Woolson, R., & Bracken, M. (2004). Work,

Leisure-Time Physical Activity, and Risk of Preeclampsia and Gestational Hypertension.

American Journal of Epidemiology, 160, (8), 758-65.

Saftlas, A., Logsden-Sackett, N., Wang, W., Woolson, R., & Bracken, M. (2004). Work,

Leisure-Time Physical Activity, and Risk of Preeclampsia and Gestational Hypertension.

American Journal of Epidemiology, 160, (8), 758-65.

Socialstyrelsen. (1996). Hälsovård före, under och efter graviditet. Stockholm: Modin-Tryck.

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (1998). Förebyggande åtgärder mot fetma: en

systematisk litteraturöversikt. Mölnlycke: Elanders Infologistics.

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (1998). Förebyggande åtgärder mot fetma: en

systematisk litteraturöversikt. Mölnlycke: Elanders Infologistics.

Weström, L., Åberg, A., Anderberg, E., & Andersson, U. (2005). Obstetrik och gynekologi:

Klinik och vård. Lund: Studentlitteratur.

23

Vigil-De Gracia, P., Montufar-Rueda, C., & Smith, A. (2004). Pregnancy and Severe Chronic

Hypertension: Maternal Outcome. Hypertension in pregnancy, 23, (3), 285-93.

Willman, A., & Stoltz, P.(2002). Evidensbaserad omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.

Yang, Q., Wu Wen, S., Smith, G., Chen, Y., Krewski, D., Kuan Chen, X., & Walker, M.

(2006). Maternal cigarette smoking and the risk of pregnancy-induced hypertension and

eclampsia. International Journal of Epidemiology, 35, 288-93.

Zadehmodarres, S., Razzaghi, M., Habibi, G., Najmi, Jam, H., Mosaffa, N., & Kaboosi, M.

(2006). Random urine protein to creatinine ratio as a diagnostic method of significant

proteinuria in pre-eclampsia. Australian and New Zealand Journal of Obstetrics and

Gynaecology, 46, 510-04.

Tingvall, M. (2005). Tidsaxel. Hämtat den 27 augusti, 2008, från 9månader: http://www.9manader.nu/gravid/forloss/fhistoria/tidsaxel Lampinen, M. (2008). Fakta & Tips/HELLP. Hämtat den 27 augusti, 2008, från Vi Tidiga: http://www.kanalen.org/vitidiga/fakta/hellp.php?sid=alla

24

http://www.9manader.nu/gravid/forloss/fhistoria/tidsaxel

http://www.kanalen.org/vitidiga/fakta/hellp.php?sid=alla

Bilaga 1 Matris, artiklar som leder till grund för resultatet.

Författare År Land

Titel

Syfte Metod Deltagare (bortfall)

Resultat Kvalitet Typ

Begum et al. 2002 Tyskland

Conservative management of eclampsia and severe preeclampsia

Observera om graviditet kan fortsätta säkert för att fostret skall mogna vid svår preeklampsi.

Noggrann övervakning av blodtryck, proteinurin och blodprov på gravida kvinnor <36 veckor med preeklampsi.

n=41 (0)

Om kvinnans hälsa inte riskeras kan graviditet fortskrida för att öka fostrets mognad.

2 P

Bolte et al. 2001 Irland

Management and monitoring of severe preeclampsia.

Identifiera vilken behandling som finns vid hypertoni och preeklampsi.

Litteraturstudie n=0

Belyser många olika behandlingsmetoder.

3 P

Black 2007 USA

Stress, symptoms, self-monitoring, confidence, well-being and social support in the progression of preeclampsia/gestational hypertension.

Att undersöka relationen mellan psykisk stress, självförtroende, välbefinnande, socialt stöd hos kvinnor med preeklampsi och hypertonic.

Retrospectiv, correlation och comparativ design.

n=100 (-)

Ökade symtom av preeklampsi och hypertoni har ett samband med fysisk stress.

2 C

Brown et al. 2001 Australien

Twenty-four-hour automated blood pressure monitoring as a predictor of preeclampsia.

Att undersöka 24-timmars blodtrycksövervakning hos gravida kvinnor som har en ökad risk att utveckla preeklampsi eller hypertoni.

Parallell studie mellan 2 grupper av gravida kvinnor. En grupp med friska förstföderskor och den andra bestod av kvinnor med riskfaktorer.

n=286 (-)

De kvinnor som utvecklade preeklampsi eller hypertoni under sin graviditet hade i regel ett högre 24-timmars blodtryck i mitten av graviditeten mot de som inte utvecklade detta.

2 C

1



Titel



Chan et al. 2005 Australien

Proteinuria in pre-eclampsia: how much matters?

Proteinurinets effekt på moder och foster

Journalgranskning n= 353 (0)

Ökad mängd proteinuri ökar risken för komplikationer hos mor och barn.

1 P

Davis et al. 2007 Australien

Predicting Transformation from Gestational Hypertension to Preeclampsia in clinical practise: A Possible Role for 24 Hour Ambulatory Blood Pressure Monitoring

Identifiera parametrar som kan hjälpa till att upptäcka kvinnor som kan tänkas utveckla preeklampsi efter att ha påbörjat graviditet med hypertoni

24-timmars blodtrycksövervakning samt blodprover. Tre kontrollgrupper ingick.

n= 118 (16)

Gruppen där kvinnorna hade hypertoni i början av graviditeten utvecklade preeklampsi fyra veckor tidigare än de andra grupperna.

2 C

Haddad et al. 2004 USA

Maternal and perinatal outcomes during expectant management of 239 severe preeclamptic women between 24 and 33 weeks´gestation

Undersöka modern och fostrets hälsa efter att modern har fått preeklampsi under veckorna 24-33

Prospektiv observationsstudie

n=381 (142)

Den neonatala dödligheten var högre i gruppen som födde barn före vecka 29.

2 C

Higgins et al. 2002 Irland

The relation between maternal work, ambulatory blood pressure, and pregnancy hypertension

Blodtrycksövervakning på arbetande kvinnor och graviditetens avslutande

24-timmars blodtrycksövervakning

n=1102 (115)

De kvinnorna som arbetade hade signifikant högre diastoliskt och systoliskt blodtryck än de som inte arbetade.

1 C

2



Titel



Hirtenlehner et al. 2003 Österrike

Reduction of preeclampsia in multiple pregnancies by a dedicated monitoring protocol

Utvärdera ett övervakningsprotokoll gällande preeklampsi, HELLP och graviditetshypertoni under en femårsperiod på 417 kvinnor som väntade duplex och trillingar

Uppföljning av protokollet var tredje vecka från v. 18 till förlossning. Därefter uppföljningsbesök 9-12 ggr efter partus.

n=455 (19)

Åtta kvinnor fick kejsarsnitt pga. högt blodtryck i någon form, tre fall av preeklampsi, tre fall av HELLP och två fall av graviditetshypertoni diagnostiserades.

1 P

Kieler et al. 2003 Sverige

Assessing urinary albumin excreation in pre-eclamptic women: which sample to use?

Undersöka om man kan minska 24-timmars urininsamling hos kvinnor med preeklampsi till en kortare insamlingsperiod

Testa albuminuri tre gånger inom en 25-timmarsperiod, två tester vid 12-timmar (dag och natt) och ett test vid 24-timmars insamling

n=30 (0)

Att testa albuminuri vid 12-timmar ger ett lika säkert resultat som vid 24-timmars insamling

2 P

Matthys et al. 2004 USA

Delayed postpartum preeclampsia: An experience of 151 cases

Ta reda på hur många kvinnor som fick preeklampsi under postpartumperioden och demografi, utfall och vård av preeklampsi

Journalgranskning under från 1992-2002

n= 3988 (0)

24 fall drabbades av eclampsi, 9 fall av lungödem, 6 fall av endomyometritis, 2 fall av blodpropp och 1 fall av mödradöd. Förlossning eliminerar inte alltid risken för preeklampsi och dess komplikationer. Värdefullt att fortsätta övervaka postpartum.

2 C

Vigil-De Gracia et al. 2004 Panama

Pregnancy and severe chronic hypertension: maternal outcome

Undersöka mödrars utfall som drabbats av kronisk hypertoni under den andra halvan av graviditeten.

Journalgranskning över fem år

n=154 (0)

120 stycken kvinnor utvecklade preeklampsi, 110 stycken förlöstes med sectio. De mest frekventa mödrakomplikationerna var ablatio, HELLP, njurinsuff och lungödem.

2 P

3



Titel



Plasencia et al. 2007 England

Uterine artey Doppler at 11+0 to 13+6 weeks in the prediction of pre-eclampsia

Studera screening för preeklampsi via doppler

Prospektiv screeningmetod, frågeformulär, ultraljudsundersökning

n=6592 (504)

Mödravariabler såsom BMI, tidigare sjukdomshistoria, och CRL-mått på fostret kan tillsammans med dopplerundersökning i v. 11+0-13+6, förbättrar möjligheten att se om kvinnan kommer utveckla preeklampsi.

1 C

Ross-McGill et al. 2000 England

Antenatal home blood pressure monitoring: a pilot randomised controlled trial

Att ta reda på självövervakning av blodtrycket hemma kan minska antal besök på antenatalklinik och om det förbättrar screening för hypertoni samt om det sparar pengar.

Randomiserad studie, noggrann övervakning av blodtrycket/proteinuri hemma/på klinik.

n=105 (25)

Att mäta blodtrycket hemma tycker kvinnor är acceptabelt. Kvinnorna kom istället av annan anledning, men besöken var inte lika många

2 C

Zadehmodarres et al. 2006 Iran

Random urine protein to creatinine ratio as a diagnostic method of significant proteinuria in pre-eclampsia

Att jämföra proteinuri dem kreatinin med 24-timmars urinsamling hos gravida kvinnor som har misstanke att utveckla preeklampsi

Urininsamling och tester på kvinnor som gått mer än > 20 veckor av graviditeten.

n= 100 (0)

Alla kvinnor som man misstänkte skulle utveckla preeklampsi hade signifikant proteinuri.

2 C

4

evidensbaseradvård vid preeklampsi - diva...

Documents