vision och

tradition

NUMMER SEX 1999

2

www.btj.com/ikoner2

I K O N E Ri n n e h å l l

Ledare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

Biblioteken på första sidan . . . . . . . . . . . 4-5AV BRITT MARIE HÄGGSTRÖM

Monolog med Malmquist

Gunnar Fredriksson . . . . . . . . . . . . . . . . . 6-11

Brev I Tiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12-13AV GERT-OVE FRIDLUND

Kunskapsnavet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14-17AV GUNNAR SAHLIN

Light My Fire . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18AV CONNY ÄNG

ABM-Skåneprojektet –Ett levande projekt . . . . . . . . . . . . . . . . . 19-21AV ULLA BROHED

Information:Handelsvara eller lockvara? . . . . . . . . . 22-30AV LARS KLASÉN

Replik på Krister Gustavsson”Pappersboken, en passerad artefakt” . . 31-32AV PETER ALMERUD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ett annat ”evangelium” . . . . . . . . . . . . 32-35AV LARS NELLDE

En katt bland hermeliner . . . . . . . . . . . 36-40AV CAMILLA SMITH OCH ANNIKA ZACHRISSON

Kulturen ska tala med en röst . . . . . . . 40-48AV PELLE ANDERSSON OCH JESPER LINDAU

Framtidsfilerna

Rummets herre – tidens slav . . . . . . . . . 49-51AV SVEN NILSSON

Redaktör: Jan-Eric Malmquist

jan-eric.malmquist@btj.se

Redaktionskommitté: Inger Eide-Jensen

Tomas LidmanSven Nilsson

Birgitta Olander

Ansvarig utgivare:Lars Portmark

Grafisk form:Magnus Nilsson, Identitet

Postadress:221 82 Lund

Besöksadress:Traktorvägen 11, Lund

Telefon:+46 46 18 00 00+46 46 18 02 61

Fax:+46 46 37 22 50

Teknisk produktion:BTJ Tryck AB, Lund

ISSN 1403-7211

I K O N E R - v i s i o n o c h t r a d i t i o nOberoende publikation utgiven av BTJ

6/99

Årg

ån

g 2

Nästa år är som bekant inte bara ett

nytt utan mer än så. Likväl kommer

Ikoner då inte att kosta mer än under

vid det laget hela förra årtusendet. Det

låga priset blir nämligen också för år

2000 så lågt som 220 kr inkl. moms och

175 kr exkl.

Enklast prenumererar man genom att

vända sig till BTJ Info & Media

Informationscenter 221 82 Lund.

Telefon: +46 46 18 01 90, fax: +46 46

30 79 47, e-post: btjicpren@btj.se

VÄLKOMMEN!

Äldre nummer av Ikoner kommer

successivt att kunna nås på nätet i

form av PDF-fil. Det sker med viss

fördröjning i ungefär den tidsutdräkt

som föreligger idag. Det lilla märket

PDF visar vilka nummer som finns till-

gängliga i fulltext. Just nu t.o.m. häfte

4/99. Adressen är: www.btj.com/ikoner

VÄLKOMNA!

Nästa nummer skickas den 28 februari.

Manusstopp 14 februari.

amhällsskicken har skiftat allteftersom tiden gått ochhistorien fortgår. Jägarsamhället följde på jord-brukssamhället som följdes av ett förindustriellt,

industriellt och postindustriellt för att via tjänste-samhället bli det informationssamhälle som vi i dag vill seförädlat i ett kunskapssådant. Är det där vi är, så vad blir i såfall nästa? Det postinformativa, det virtuella, det predigitala?

Mycket nytt är gammalt. Vi tittar i nya skärmar på gamlabokstäver. Vi låter skrivaren skriva för att läsa det vi läst. Dethar aldrig gått åt så mycket papper som i det papperslösasamhället.

Innan vi läste talade vi med varann. Kommunikationen varoral och kunskapsinhämtningen narrativ. Hieroglyfer ochrunor blev bokstäver. En bokstav ger ingen mening, menflera tillsammans i olika kombinationer bildar ord som blirsammanhang till ibland meningsfullheter.

Bakom datorns bokstäver döljer sig siffror om än bara två.Däri ligger kanske det framtida. Har vi kunnat tyda röksigna-ler, lära oss morse och förstå teckenspråk bör vi också kunnatolka ettor och nollor lika enkelt som vi ser skillnad på dem iden mänskliga samvaron.

Ett kunskapssamhälles specifika vikt kan bara vägas i desskunskaper. Är kunskapen i kunskapssamhället den kunskapvårt kunskapssamhälle behöver? Kunskapsinstituten bröstarsig, kunskapsföretagen står som spön i backen. Men besitts dåden kunskap som motsvarar behoven och legitimerar etiket-ten? Var i så fall och hos vem? Är Internet det kunskaps-fundament som förmår bära upp det universella kunskapsbe-hovet? Eller är det där vi kan hitta väldigt mycket om väldigtlitet? Finns det samlade mänskliga vetandet samlat någonstansöverhuvudtaget? I böcker och boksamlingar? På bibliotek?Några goda tankar har nog tänkts innan de hunnit skrivasner. I museer eller arkiv? I arkiven, biblioteken och museernatillsammans?

För att ta ett exempel, precis vilket som helst, så ta biblio-teket. Vad vill det med sin framtid? Avancera eller degenererafrån magasin till surfverkstad med bibliotekarien som surf-mäster? Finns där de redskap som krävs för den fortsattakunskapsspridningen? Besitter bibliotekarien i så fall de kun-skaper som lösgör spridandet? Det gör bibliotekarien alldelessäkert för uppgiften må därvidlag snarare vara att peka ut änatt själv behärska. Värre är det förstås om bibliotekspersoneninte besitter den kunskap den själv tror den besitter.

Är det med språket vi kommunicerar kunskaperna? Sägeren bild mer än 100 ord? Är ett innehåll ett innehåll även om

det uttrycks utan en enda språklig korrekthet? Det behöverinte längre heta ”Kungens av Danmark bröstkarameller”, ochdet är väl bra nu när vi äntligen lärt oss. Ska språket och demeningar språkets bokstäver och ord formar inte skimra, frånsjäl till själ? Nej, varför det nödvändigtvis?

Blir alltså de stilistiska dissonanserna mer skärande därföratt konversationen inte längre sker mellan människa ochmänniska knappast ens mellan människa och maskin utanmellan maskin och maskin? Är det den interneta umgänges-formen som i våra tider skapar otidsenliga nätrubriker som:”En människa dog och två kvinnor skadades.” Eller nät-formuleringar som: ”En mycket bra laginsats av det svenskalaget, som svarade för en imponerande laginsats.” Är dettaorsaken till alla diskussionslistor där man i varje fall hos vissaborde kunna kräva högre kvalitet, bättre svenska, vettigaresynpunkter, djupare insikter och klarare tankar?

Eller har ingenting av det här någonting alls med maskin-erier att göra? Vad är det då det har att göra med? För mycketskrivande och för mycket läsande? För 165 år sedan tyckteden tyske författaren Wolfgang Menzel att landsvapnet kundebyta från en örn till en gås. ”Vi har blivit ett folk av skrivare;hos oss är det pennan som regerar och tjänar; kämpar ochföder; lyckliggör och straffar.” 50 år därefter kommenteradeen kollega: ”Också nu ser vi skrivare, vart vi vänder vårablickar” och några år senare stod det i en svensk tidskrift:”Äfven i vårt land klagas öfver mångskrifveri och mångläseri.Äfven hos oss synes skrifvarnes antal vara allt för stort. Äfvenhos oss klagas öfver, att allt för mycken tid används till läs-ning, helst mycket af det, som läses, är af en sådan beskaffen-het, att det måste inverka mer eller mindre skadligt.”

Här skrivs det nu hejvilt. Men om vad – och hur? Spelardet alls någon roll?

Det var många frågor och svaren kommer att komma. IIkoner. Till allas lättnad dock

ej från mej.Och med detta avslutande julklappsrim tillönskar jag

Trevlig helg!

Jan-Eric Malmquist

3

SF

OTO: E

VA

ING

VA

RSSO

N

Stockholms stads fullmäktige har beslutat att undersökavilka delar av den kommunala verksamheten som kan läggasut på entreprenad. Hit hör bibliotek och museer. Förslagetom museientreprenad hamnade inte på förstasidorna, mendet gjorde biblioteken.

I alla stockholmtidningar har temat ”bibliotek och entre-prenad” varit på första sidan. I TV4-soffan, i Centrum, iTV Stockholm, i God morgon världen och säkert ytter-ligare några ställen som jag inte hunnit att bevaka, hartemat varit hett debattämne.

Det var en panikdiskussion som omedelbart bröt ut. Argaförfattare, sorgsna låntagare, bedövade vänner till bibliotek-en har talat om hur allt kommer att bli sämre, hur kostna-derna kommer att drabba de fattigaste. Osv. osv.

Nästan alla aktörer blandar friskt ihop begreppen privati-sering och entreprenad.

Det kan kanske därför vara på sin plats att definierabegreppen. I ett entreprenadsystem är beställare och utföra-re olika aktörer. Vanligast i svenska kommuner idag är att

kommunen är såvälbeställare som ut-förare. Men inomentreprenadsystemkan också någonannan än kommu-nen bli utförare,efter beslut av poli-tiker och direktivfrån kommunen.Verksamhetenfinansieras av skatte-medel och kom-munens politikerbeslutar om hurverksamheten skallutföras. Vid en pri-vatisering säljs verk-

samheten ut. Skattemedlen är inte längre finansieringsmedeloch det offentliga är inte längre en styrande aktör.

När en kommun lägger ut en verksamhet på entreprenadbegär man in offerter från intressenter och upphandlar verk-samheten. Dessa intressenter skall vara verksamma i denaktuella branschen. För att vara (över)tydlig kan man sägaatt en kommun inte köper sophämtning från ett måleriföre-tag. Det bör helst finnas flera intressenter så att det blir ettkonkurrensriktigt upphandlingsförfarande. De inkomnabuden skall granskas och det bästa anbudet antas. Det bästabudet behöver inte vara det billigaste, utan bör vid sidanom kostnadseffektivitet också vara det bud som ger garantiför kvalitet, kontinuitet och annat som kommunens politi-ker har beslutat om.

Det är viktigt att komma ihåg att det är kommunen somställer upp riktlinjer för hur verksamheten skall se ut ochbedrivas. Beslut om sådana riktlinjer liksom beslut om ent-reprenad i övrigt bör tas i kommunfullmäktige och inte påfacknämndsnivå.

Stockholmspolitiker har nu alltså beslutat att undersökavilka delar av de kommunala verksamheterna som kanläggas ut på entreprenad. När det gäller biblioteksverksam-het tror man ibland från politikerhåll att studieförbunden ärlämpliga entreprenörer. Det är tro och inte vetande.Studieförbund kan inget om modern biblioteksverksamhet!

När man hör det luddiga pratet om bibliotekens och stu-dieförbundens gemensamma rötter blir man närmastbeklämd. Studieförbunden lämnade en gång över bibliotek-sverksamheten i det allmännas regi för att garantera allas till-gång till biblioteken. Resonemang av den arten bör därförsnarast hänvisas till nostalgins drömvärld.

Intresseorganisationer, av vilken sort det vara månde, skallinte driva folkbiblioteksverksamhet! De skall sprida sinaidéer och läror. Det spelar i detta fall ingen roll om dethandlar om ABF, Vuxenskolan, Svenska kyrkan ellerFöreningen för smågrodornas bevarande. Om ett studieför-bund eller annan förening skulle vilja driva ett bibliotek på

4

Biblioteken på första sidanBritt Marie Häggström

entreprenad, så blir det biblioteket intelängre ett folkbibliotek utan ett biblio-tek för dem som delar förbundets/före-ningens specifika intresse. Detta oavsettom arbetet utförs av bibliotekarier.

I Helsingborg har Vuxenskolan drivitett bibliotek under några år. Vilka ärerfarenheterna? Jo, det har blivit dyrareför kommunen och nu vill Vuxenskolanläggas sig i bokinköpen. Man vill hamer böcker som handlar om hobby-verksamheter, för att bibliotekets medie-utbud skall vara bättre anpassat tillVuxenskolans kursutbud. Detta är prin-cipiellt förkastligt. Det gör inte sakenbättre att det dessutom inte är i linjemed vad som är normal praxis. Utbudetav hobbyböcker är enormt och biblio-teken brukar som regel köpa rätt liteeftersom materialet i dem ofta finns attfå tag på i veckor- och dagspress.

Helsingborg har tagit beslutet ombiblioteksentreprenad på facknämnds-nivå, medan man tagit beslut om entre-prenad inom åldringsvården på fullmäk-tigenivå. Varför behandlas frågan omentreprenad så olika?

Vad skulle mer kunna hända om maninte noga tänker igenom entrepre-nadsystemet innan man genomför det?Ja, ett möjligt om än inte troligt scena-rio skulle vara om någon av de stora,säg en Stenbeck, en Murdoch, enBertelsmann eller Gates skulle bliintresserade av att driva svenska folk-biblioteksfilialer. De kan inte något ombiblioteksverksamhet, men följer manHelsingborgsexemplet tycks man hellerinte behöva göra det. Som tur är, är detännu ingen av mogulerna som funnitdet mödan värt att ta emot en litenskattepenningsskärv från en kommunbara för nöjet att få driva ett eller flerafilialbibliotek.

I entreprenadsystemet är det de kom-

munala politikerna som bestämmer vil-ken summa som skall utgå till entrepre-nören för den verksamhet man beställtoch satt upp riktlinjer för. Det finnsalltså endast ett begränsat utrymme för

en entreprenör till kreativitet och eko-nomisk lönsamhet (vinst). Att ta betaltför lån går inte enligt bibliotekslagen.Vissa undantag från avgiftsfriheten finnsidag. Det gäller exempelvis om man villha service med fjärrlån, då man fårbetala för service, porto m.m.

I ett entreprenadsystem kan man juockså tänka sig att en eller flera biblio-tekarier lägger ett anbud på ett filial-bibliotek för att driva det i egen regi.Sådana exempel finns redan idag. Ettsådant bibliotek finns i Hällefors och etti Linghem i Linköping. Här har vi enannan situation än i de tidigareexemplen. I denna situation är nämli-gen entreprenören kvalificerad. Enbibliotekarie kan ju med sin professio-nalism garantera mångfalden, kvalitetenoch opartiskheten samt även uppfyllaandra krav och riktlinjer knutna tillbiblioteksverksamheten.

Som jag ser det har massmedia hittillsförmedlat en ”panikdebatt”. Den har

blommat upp med oanad kraft. Ropenatt behålla biblioteken intakta har skallatöverallt. Intensiteten i debatten visar attbiblioteken är mycket uppskattade ochligger många varmt om hjärtat. Mendet finns en risk att man i denna panik-stämning förlorar förmågan till nyanser-ing, som exempelvis i detta fall när maninte har klart för sig skillnaden mellanprivatisering och entreprenad. Närpaniken lagt sig tystnar debatten tillnästa gång entreprenadfrågan väcks ochdå får vi återigen onyanserad panik.Utan att ha kommit någon vart medsakfrågorna.

Jag önskar att alla fullmäktigeleda-möter i alla fullmäktigeförsamlingarläste igenom UNESCOs folkbiblioteks-manifest och bibliotekslagen.

Jag önskar att ledamöterna med dessadokument i minnet tog av sig kavajenoch på allvar satte sig ner och diskute-rade, och för sig själva och allmänhetenklargjorde, folkbibliotekens uppgifter.

Jag önskar att de gjorde upp ordentli-ga infrastrukturplaner för biblioteks-verksamheten i kommunen. Dessaplaner skall beakta kommunens demo-grafi och geografi. De skall ta hänsyntill förekomsten av skolor och fängelser.De skall uppmärksamma lokala särdragoch särarter i förhållande till biblioteks-verksamheten.

Jag önskar att dessa fullmäktigeleda-möter sedan skulle gå till Sveriges riks-dag för att få sina partikamrater attbesluta, att våra folkbibliotek skall haett nationellt uppdrag som centrum församhällets information till allmänheten.

Jag önskar ingen panikdebatt. Jagönskar en informerad, sansad och sakligdebatt, som utvecklar vår förståelse ochpå ett långsiktigt sätt leder bibliotekensverksamhet framåt.

’’5

15 november 1999

”Som jag ser det har

massmedia hittills

förmedlat en ”panik-

debatt”. Den har

blommat upp med

oanad kraft. Ropen att

behålla biblioteken

intakta har skallat

överallt.”

6

M

O

N

O

L

O

G

Du gav 1962 ut Det politiska språket som med ständigt nya inslag nu föreligger i sin sjunde upplaga.

Det var min första bok …

… av hittills 12 om du inte själv håller reda på antalet.Jaha, jag läste filosofi i Lund och hade gjort det i Oxford läs-året 1959-60. På den tiden var mycket av filosofin vid uni-versiteten i de nordiska och anglosaxiska länderna inriktad påspråkanalys. Man talade om lingvistisk filosofi även om detinte var språkstudier i vanlig mening utan en filosofi tillhörigden analytiska skolan. Inte den positivistiska som aldrig till-talat mig.

Många av de klassiska filosofiska problemen ansåg vi måste

angripas genom analys av språket därför att man på det sättetmycket tydligare kunde formulera problemen. Det gick attgöra med hjälp av filosofernas texter, deras sätt att dra slut-satser och av logiken i deras ställningstaganden. I den anglo-saxiska traditionen hade ju långt tidigare på empiriska grun-der och med respekt för fakta och logik både John Lockeoch David Hume prövat det här. Det var ett avståndstagandefrån flummigt formulerad metafysik, här krävdes genom-gående klarhet och exakthet i språket. Detta visade sig ocksåi de här filosofernas stilistik när de skrev vad man i dag kankalla essäer.

Jag blev imponerad av det sättet att tackla filosofiska pro-blem och det sättet att skriva på. Särskilt Bertrand Russellblev en första idol. Det innebar samtidigt en kritisk syn på endel annan filosofi som bedrevs på kontinenten. Denna skill-

M O N O L O Gm e d m a l m q u i s t

Gunnar Fredriksson

fd chefredaktör

7

nad – den mellan anglosaxisk och kon-tinental filosofi – finns fortfarande, fastden är lite annorlunda nu men ändåoch ska inte överdrivas. Jag menade attman borde kunna tillämpa det här slagetsanalys på olika sorters texter, t.ex. ocksåpå det politiska språket. Det var mångasom hade analyserat vardagsspråket iWittgensteins efterföljd, den seneWittgenstein som man brukade säga.Det var en ganska pedantisk verksamhetmen många av oss tyckte att den var väl-digt intressant trots det. Man tillämpademodellen också på det moraliska språketinom praktisk filosofi, och då tyckte jagalltså att på samma sätt skulle mankunna göra med det politiska språket.Det är bakgrunden till boken.

Den här synen på språket betyder attman kan behandla problemen först närman har granskat det språk som användsför att formulera sådana frågor. Detkrävs klarhet så att man inte bara hållerpå att diskutera hur flummigt som helst,vilket är vanligt, utan man måste då ochdå stanna upp fråga vad som menas medfraserna, orden och termerna. Deninställningen har jag fortfarande, ochnär jag tittar tillbaka på de filosofer sommest intresserat mig så har alla mer ellermindre sysslat med den sortens språk-frågor. Wittgenstein naturligtvis menfaktiskt också Schopenhauer. Och såvälHume som Locke hörde till samma tra-dition.

Jag vill också påstå att det fanns ettintresse för stilistiken. Inte minst i Lundgenom de redan då klassiska författarnasom jag och andra i min generationbeundrade. De hade ett passioneratintresse för elegant stil, humanistisk lär-dom, stilistisk medvetenhet och rent avlekfullhet. Då tänker jag framför allt påHjalmar Gullberg, Frans G. Bengtsson,Karl Ragnar Gierow. Hela denna 20-

tals generation är ett levande humanis-tiskt kulturarv. Detta var viktigt ocksåfrån en annan utgångspunkt beträffandespråket, nämligen en väldig omsorg omstilen och det formella. Det tyckte jagdå, och det tycker jag fortfarande, attjust här fanns det något som band sam-man den anglosaxiska essäistiken meden lundensisk.

I sin tur betydde detta också ett visstavståndstagande från en kontinentalfilosofi, som i och för sig inte är någotenhetligt för det fanns en logisk empi-rism och en analytisk filosofi även påkontinenten – den som på 30-taletkallades Wienskolan. Men den var merpositivistiskt och mer naturvetenskapligtinriktad med matematik och fysik somett slags ideal för all vetenskap. Sådanthöll jag inte alls med om, tvärtom. Jaghar alltid ansett att humanistiska veten-skaper har en helt annan struktur vadgäller språk och logik och terminologiän naturvetenskaperna. För mig var detuppenbart att man i kontinental filosofiinte ställde samma krav på exakthet ispråket.

Den mest uppburne där var Heideggeroch honom har jag aldrig kunnat med.Jag har full respekt för dem som stude-rar honom och fortsätter i hans anda.Det är bara det att han är inte mittalternativ i filosofin och språket. Felet,som jag ser det, är att Heidegger ochhans efterföljare inte förklarar sina ter-mer så att de blir begripliga, och de harf.ö. inte heller den ambitionen.Heidegger uppfann ständigt och jämtneologismer utan att definiera dem. Jagtar avstånd från sådant. Jag vill att manska klargöra vad man menar så att vemsom helst kan läsa texterna. Det krävsvisserligen mycket jobb för att läsa ävenden analytiska filosofins texter och isynnerhet de formella, men matematisk

logik blev aldrig mitt ideal. MedHeidegger-traditionen är det som till-hör man en sluten krets. Man lär sig ettnytt språk och kommunicerar interntmen inte med utomstående. Sådant ärsekterism för mig. Jag vet att det finnsandra åsikter så jag är klar över att dethär kan vara kontroversiellt.

Låt mig nämna två tänkare medsamma syn på Heidegger som jag. VonWright säger att hans språkideal, då syf-tar han på Heidegger-traditionen, äricke att upprätta taggtrådsstängsel kringtankarna, utan det är att skriva klart,redigt och lättläst. Den andre jag tänkerpå är Isaiah Berlin, som var min lärare iOxford och enligt min mening är denfrämste idéhistorikern i den anglosaxis-ka världen. Han säger att det finns ettantal filosofer som haft epokgörandebetydelse, och så räknar han upp någrastycken, för att sedan i liten fotnot skri-va: ”Jag har hört att också Heideggerska vara en sådan banbrytande filosof,men eftersom jag inte förstår ett duggav det han skriver, så kan jag inte uttalamig om den saken.” Två av våra främstatänkare i modern tid säger alltså heltenkelt att de inte begriper Heidegger.Och då kan han inte vara särskiltbegriplig. Förebildligt för mig är attspråket ska vara klart, redigt och – justprecis! – begripligt. Det är lätt att sägamen svårare att genomföra.

Nu ser vi i dag hur det inte alls harblivit bättre trots stora ansträngningarfrån många filosofer, författare, essäisteroch andra. Nu framträder t.ex. andligarörelser med ett språk som är fullstän-digt obegripligt för vanligt folk ochdessutom sekteristiskt. De skapar vissaspråkmiljöer dit obehöriga icke ägertillträde. Det är en samling disparatagrupper som brukar sammanfattas medbeteckningen New Age. Men det finns

8

också andra och jag ser allihop sommina motståndare.

Det har det kommit till något somjag tycker är intressant och som jag tagitupp i senare upplagor av min bok –och det är retoriken. Nytt är det bevarsinte som företeelse – grekerna ochromarna höll på, och Locke skrev omdet i sina kunskapsteoretiska verk – merän i den meningen att det numera är ettämne som moderna människor kan stu-dera vid i alla fall en del högre utbild-ningsanstalter. Kurt Johannesson är densom gjort mest av alla för att lyfta framämnet och jag hoppas att ryktet om atthans professur inte ska återbesättas ärfel. Här finns det en intressant aspektsom jag tangerade i Det politiska språketredan för 30 år sedan, nämligen att deretoriska knepen inte har förändrats. Deretoriska metoderna är desamma alltse-dan den antika tiden. Detta språkssemantik, semantik hette det förr och såheter det fortfarande och är relationer-na mellan språket och det som språketbetecknar, har funnits och beskrivitsfrån antik tid till nutid. När vi idagklagar över missbruk av språket i denpolitiska debatten så är det fullkomligtklassiskt. Den klagan har pågått i 2 000år. Det finns lika mycket svammel, likamycket oskick i språket nu som då.Retorikens stil förändras. Den var hög-tidligare förr. I min ungdom hörde jagakademiska högtidstal som skulle verkalöjliga idag. Sådant ändrar sig. Men själ-va semantiken och retoriken, om manser till grunddragen och logiken, där ärdet inte mycket som blivit annorlunda.

Och jag har menat, att detta serman också i vardagsspråket. I Det politiska språket skrev jag att man skullemed den analytiska filosofins seman-tiska metod kunna analysera t.ex. ettäktenskapsgräl, och finna att samma

knep som används i den politiskadebatten används också där. Det är all-mänmänskligt men krävs att någonständigt och jämt övervakar det.

Jag tror att här också finns en aspektpå politikerföraktet. Därför att medökad utbildning och bättre insikter såblir allmänheten mer kritisk. Det värsta tjafset i politiken och detta attpolitikerna ständigt missförstår varann,använder ord i olika mening, beskriveregna ståndpunkter som positiva ochmotståndarnas som negativa med ordoch uttryck som inte inger någon somhelst respekt hos folket. Detta tror jagkan förstärka ett redan starkt politiker-förakt. Det är inte den mest bidragan-de orsaken men kan spä på.

Jag skulle önska att filosofiämnetåterupprättades i skolan. Man säger attman ska undervisa eleverna i demo-krati. Ja, men ta med det där då – filosofin. Det är ju en aspekt blandandra på demokrati. Att förstå varannbättre är grundläggande både för tole-rans och en hederlig debatt.

Du har skrivit om bl.a. BertrandRussell, Schopenhauer, Wittgenstein

och nu senast Spinoza. I alla fallWittgenstein hade väl tankar om vad språket kan och inte kan användas till förens tankar?Jo förvisso. Wittgenstein utvecklade enlapidarisk stil, en speciell form av afo-rismer som inte var ämnade att publi-ceras. Han diskuterade ofta med sigsjälv, som om han skrev, därför att hansaknade samtalspartner. Att vara filo-sof, sade han en gång på senare år,betyder att man pratar mycket med sigsjälv. Wittgenstein skilde mellanytgrammatik och djupgrammatik.Förenklat är det förstnämnda sådant vilär – eller möjligen lärde – oss i sko-

lan; subjekt, predikat, ordklasser ochallt det där. Djupsyntaxen, som hanhellre kallade det, är den logiska syn-taxen, och den är annorlunda än dengrammatisk-språkliga. Ett exempel ärföljande sats: ”Alla människor är föddalika.” Detta är då ett krav på likabehandling. Det är inte ett vanligtpåstående om fakta som är falskt ellersant, utan det är ett moraliskt ochpolitiskt påstående som handlar omdemokrati, jämlikhet och mänskligarättigheter. Jämför då detta med följ-ande sats: ”Alla människor är föddanakna.” Det är ett faktiskt konstat-erande. Sådant lärde man sig avWittgenstein och hans analyser avvardagsspråket. Generellt sett är detviktigt när man ska analysera språketatt ta reda på vad som ligger på ytanoch vad som finns på djupet. Därförtycker jag att man ska vara på jakt efterdjupgrammatiken. Den kan bidra tillökad förståelse och därmed till logiskrenhållning i debatten.

Jag är också intresserad av de härfilosofernas livsöden och det samhällede levde i, liksom av sambandet mel-lan samhället och filosofernas liv,tankar och teorier. Jag kan alltså intefölja de analytiska filosofer som baraanalyserar teorierna för att se om de ärhållbara eller inte hållbara. Jag är meridéhistoriker än analytisk filosof i såfall. Jag vill se personernas liv ochtankar insatta i det samhälle de vuxitupp i, den politiska omgivning devistats i och t.o.m. de ekonomiska be-tingelser de levde under. Russells teo-rier, t.ex. hänger ju inte i luften utanhar att göra med all annan utvecklingbåde inom vetenskapen och politiken.Mycket av Schopenhauers filosofi för-står man lite bättre när man känner tillhans starka intresse för samhällsfrågor.

M

O

N

O

L

O

G

9

Därför kom Isaiah Berlin att bli enstor förebild eftersom han studeradetänkandet på just det sättet. Hanbegränsade sig inte heller till filosoferutan granskade också litterärt betydan-de europeiska tänkare, ryskainte minst.

Joseph Conrad då, som inte varfilosof men möjligen tänkare och

avgjort författare?Han var autodidakt, född i Polen ochlärde sig franska i skolan och sedan rättsent engelska. Ändå var det till en bör-

jan det jag fascinerades mest av hosJoseph Conrad – hans eminenta

förmåga att formulera sig påengelska. Sedan blev det såmycket mer som jag komatt beundra.Min far var sjökaptenoch det var i hans hyttsom jag på en resa närjag var i 20-års åldern

hittade novellsamlingenTyphoon. Det

blev min

första kontakt med ett författarskap somsedan skulle följa mig genom livet. Vihade sjön gemensamt, Joseph Conradoch jag, och det var där det började.Conrad var sjökapten och till sjöss imer än 20 år, men det finns mycketmer i hans litterära bagage som så små-ningom fångade mitt intresse. Han bleven briljant stilist på engelska språkettrots att han vuxit upp Krakow och lärtsig franska som första utländska språk.

Conrad var polsk patriot vilket eng-elsmännen aldrig riktigt förstått. Han var pessimist med med en ganska illu-sionsfri människouppfattning. Han trodde inte på demokratin och inte påatt människorna i början av 1900-taletvar mogna för t.ex. allmän rösträtt. Hanhade sett rofferiet, plundringarna ochexploateringen i kolonierna. Två av hansstora romaner handlar om det –Nostromo utspelar sig i Sydamerika och

Mörkrets hjärta i Afrika.Det fascinerade mig på slutet av1950-talet hur en engelsk sjökaptenunder den brittiska imperialismensstorhetstid så till den milda gradkunde ha genomskådatkolonialismen och betrakta denfrån moralisk utgångspunkt. Dethänger säkert ihop med att hansjälv var i exil och som invandradpolack till England hade stor respektför den nationella kulturen men dåockså för nationella kulturer i det viidag kallar Tredje Världen. Hans formuleringsskicklighet och

noggrannhet med språket var det jagförst fäste mig vid. Han skrev f.ö. ocksåom retorik. Särskilt om hyckleriet i denpolitiska retoriken hos dem som stöddeden engelska imperialismen, t.ex.Kipling och Stanley. Men även omamerikansk kapitalism och den retoriksom hängde samman med den.

FO

TO:

DE

NN

YC

ALV

O/

AF

TON

BLA

DE

TB

ILD

Conrad hade dessutom stor respektför upplysningen. I egenskap av gam-mal skeppare bar han på en handfastuppfattning om naturvetenskap ochexakta beräkningar. Han var ingenmystiker även om det finns förståelseför en viss typ av mysticism hoshonom. Religiös var han inte heller.Det finns en fin episod i Mörkrets hjärtanär kapten Marlow tränger in i det inreav Afrika med rädslan för djungeln,mörkret och farorna som hotar. Dennaskräckresa ”till den inre stationen” blirsamtidigt en symbolisk färd i det under-medvetna och i utforskandet av onds-kan. När flodångaren lagt till vid enbrygga hittar kaptenen en lärobok i sjö-manskap. ”Äntligen”, skriver Conrad,”en bok om fakta!” Episoden skildrarkontrasten mellan det handfasta ochden omgivande ondska som han upp-levde när han såg kolonialismens effek-ter i detta mörka Afrika.

På ett helt annat ställe sammanfattarConrad för mig sjömansyrket, litteratu-ren och filosofin när han beskriver detvälordnade samhället ombord på ett far-tyg. Alla gör sin plikt, var och vet vadhan ska göra, det är en pedantisk ord-ning, sjötermerna exakta och helabesättningen förstår vad de betyder osv.I motsats till hur det ser ut i land medpolitisk retorik, lurendrejeri, korrup-tion, pengakiv, bråk, gräl, krig ochkvinnor. Fartyget representerar ideal-samhället medan det i land är en jävlaröra. Han slutar: ”Ett fartyg godtar ickeen klåpare.” Eller som i Tyfon: ”Varjefartyg kapten MacWhirr förde befäl påvar en flytande hemvist för frid ochharmoni.” Jag fäste mig vid sådant ävenom jag visst ser bristerna i resonemang-et. Men det var en vision Conrad hadesom är väl värd att respektera. Längtanefter moral och ett hederligt språk. För

mig är Joseph Conrad en författare somtillhör upplysningstraditionen.

Du har varit tidningsman under långtid och ledde först Stockholms-

Tidningen och sedan Aftonbladet. Hurser du på språket och dess utveckling härunder dessa år?

Så som jag nu berättat om det politiskaspråket med utgångspunkt i Det politiskaspråket kan jag inte säga att det på dethär området blivit någon förändring iprincip. Jag skrev själv politiskt språk imina ledare under alla år och vargivetvis inte bättre än andra i det avse-endet. Även om jag kanske var merobservant på problemen och iblandockså kommenterade det politiska språ-ket både på ledarplats och i kulturartik-lar. Men jag kan alltså inte påstå, när jagser på den politiska retoriken, att detskett någon större förbättring.

Däremot har slagkraften i det journa-listiska språket ökat. Artiklarna har blivitkortare och mindre omständliga medfärre antal svåra ord. Journalisternas rela-tioner till politiker och makthavare harblivit mindre högtidliga. Nu får ingenhålla en föreläsning eller tala till egenpunkt utan att bli avbruten i situationerdär det kan vara motiverat att gå hårt

och skoningslöst fram. Reportrarna ärofta väl pålästa och vet vad de kan ochvill få ut av en intervju. Beslutsfattare avolika dignitet går på kurser för att lärasig klara massmedierna som är mycketfräckare och fränare nu än förr. I dethänseendet har det skett en förändring.Det finns ett ömsesidigt spel mellan eta-blissemangets företrädare och journalis-terna, vilket kommit att påverka språket.Dessutom arbetar journalistiken i enmarknadsekonomi där produkten artik-lar och produkten tidningar producerasför att bli sålda.

Här har skett ett närmande. Politikerhar blivit mer intresserade av hur manhandskas med medierna. De anpassar sittspråk så att det passar i medierna, uttalarsig så att det de säger blir rubriker.Politiska reportrar vet mycket väl vilkapolitiker som är bäst att fråga om sakeroch ting. Många är så proffsiga att detalltid blir någonting som håller. Andradäremot är hopplösa, de säger inte ettvettigt knäpp.

Man ska vara klar över att den språk-liga utvecklingen inte genereras från stu-diet av grammatik, stilistik och sådant.En språklig förändring kommer under-ifrån. Det som förnyar är slang, idrotts-språk och den ungdomliga blandningenav svenska och engelska. Sådant kaningen språkforskare göra något åt, ochden förr i världen vanliga insändarsigna-turen ”Pensionerad läroverkslektor”med kritiska synpunkter på språkutveck-lingen ser man sällan nu för tiden. Deninsändaren skulle idag vara fullständigtverkningslös.

Nu är språkforskarna mycket liberalaoch införlivar gärna ett fräckt ungdom-ligt uttryckssätt i det vardagliga språket.Här spelar t.ex. sport- och nöjesjourna-lister, de som riktar sig till ungdomen,en stor roll. Där sker ett ömsesidigt

10

M

O

N

O

L

O

G

’’”Man ska vara klar

över att den språkliga

utvecklingen inte

genereras från studiet

av grammatik, stilistik

och sådant. En språklig

förändring kommer

underifrån.”

11

utbyte, Samtidigt kan man säga att ettsådant språk snabbt föråldras. Men manmåste vara vaksam, det går inte attacceptera precis allting. Vi som skriver idagstidningar får inte vara hur extremtliberala som helst utan hålla på en vissstringens.

Men det här med ungdomliga nybild-ningar, t.o.m. svärord, kan ibland varaväldigt exakta. Den ökade friheten attkunna använda ord på alla möjliga sättbidrar till språkets klarhet. Det är svam-mel och pladder jag är emot. Därför kandet ofta vara välgörande med alla nuva-rande nymodigheter.

Det finns en ungdomlig språkmiljösom inte är så lyckad, och det är de härkommersiella radioprogrammen medmycket musik avbruten av någons tröt-tande tjatter. Den sortens språk uppskat-tar jag inte och där framstår jag kanskesom gammal läroverkslektor. Kriterietför vad man ska acceptera är klarhet i ettkoncist språk.

Nu är det ju inte chefredaktörens sakatt agera modersmålslärare även om manhåller uppsikt och kan gripa in där detbehövs. Journalister skriver mer ellermindre bra. Där finns alla möjliga vari-anter, men man kan inte döma utmodern journalistik generellt och sägaatt den är på väg utför. Att det finns ettstarkt intresse för språket märkte jag närjag var gästprofessor på Journalist-högskolan i Göteborg.

Tidspressen och aktualitetsjakten kangå ut över det stilistiska finliret. Detfinns många nedärvda men nödvändigajournalistiska tekniker. Så är det bl.a.inte lönt att avsluta en nyhetsartikel meden knorr för den kommer ibland intemed. Det viktigaste och mest uppseen-deväckande måste komma först för attredigeraren ska kunna korta inslaget frånslutet utan att informationen går förlorad.

Det kvittar egentligen om det är artik-lar, ledare eller kommentarer – hurutformar jag ingressen för att fånga läsa-rens intresse?

Annorlunda är det när man skriveressäer, där kan poängen sparas till påslutet. En essä kan nämligen aldrig sam-manfattas, har Horace Engdahls sagt,den existerar bara i sin helhet. Däremotkan en tidningsartikel resumeras. Förden delen också en bok även om enroman är mer än bara handling.

I dagens journalistik rör sig mycketomkring etermedia och det mesta därsaknar manus. Ingenting skrivs egent-ligen ner mer än som stolpar och utaninterpunktion. Detta därför att man villatt talspråkigheten ska framgå och attman inte vill låta som en uppläsare frånett uppsatsliknande manuskript. Det blirett helt annat språk än det man skriver ien tidning. Dessutom ogrammatiskt påett sätt som ingen skulle acceptera iskrift. Men det är ofrånkomligt, och detviktiga är ändå återigen att budskapetblir klart och begripligt. Mycket av detjournalistiska språket idag är ett talspråksom aldrig varit avsett att tryckas.Journalister som hoppar mellan eter-medier och skrivna medier har iblandproblem med det här.

Är det inte så att tidningarna nu medsina näteditioner fått ett konkurrens-

vapen gentemot andra medier?Det har alltid funnits traditioner och enbestämd rollfördelning i medievärlden.Morgontidningen har haft det bredaredovisningsansvaret och analyserandeuppdraget, kvällstidningen har kunnat gåin på detaljerna, trycka på en viss punkti händelseförloppet och drämma till medmer spektakulära uppgifter och avslöjan-den. Ingendera har kunnat komma ut såsnabbt eller vara så aktuell som radio

och TV, och där har man förlorat alltmer under senare tid. Den nya teknikenkan bli ett sätt att återta initiativet somdominerande nyhetsförmedlare.

Men det finns en risk, eller snararetvå. Dels att man inte hinner kollanyheterna lika noga och att det bara blirkvalitetslösa snuttar. Dels att kommenta-rerna kommer alldeles för snabbt, ingenhar haft en chans att efterforska och stu-dera bakgrund, historia och annat.Meningsfulla kommentarer kräver fak-tiskt eftertanke och studier. Det hastiganyhetshanteringen kan bli för hastig.Kommentarer, bakgrund och analys ären typ av journalistik som måste få ta sintid.

Den här snabbheten gäller ju generelltockså all annan kommunikation pånätet. Det flitiga e-mejlandet gör att allaskriver till alla och språkbruket, omnågon gitte titta efter, är det nog inte sånoga med. Det må kanske kvitta, menrisken är att manéret sprider sig långtutanför nätmiljön och in också i andrasammanhang, traditionellt massmedialat.ex. Det är tveksamt om det i så fall ärbra.

Tidningsspråket är korthugget nogsom det är. Jag kan acceptera det efter-som jag har en motsägelsefull inställning.Jag vill ha ett korrekt språk samtidigtsom jag inser att det inte alltid går attkräva det. Men det måste finnas enlogisk stringens. En sammanhängandetext som inte motsäger sig själv medgodtyckliga eller felaktiga slutsatser.Språket ska vara rakt och redigt, klartoch koncist. Sedan kan väl då gramma-tiken få halta, om än bara lite lätt helst.

Då kan ju nästa fråga vara om någon-ting blir begripligt om språket är obe-

gripligt.Det är en bra fråga.

12

Kommer brevkonsten att kunna överleva i form av e-post?Hur ”formar sig” hädanefter det som brukar kallas privatkorrespondens inom de avgränsade fält som den modernadatorn anvisar? Vilka nya villkor möter den som tagit förvana att skriva på papper och försegla papperskuvert ochmed samma självskrivna rörelser sprätta upp av postverketöverräckta försändelser? Handlar det endast om att över-vinna nostalgi – eller innebär det nya ilmeddelandet en för-ändring av mer genomgripande slag?

Ställd mot konventionell brevväxling – handskriven ellerförfattad på skrivmaskin – medför e-posten begränsningarur exempelvis estetisk och emotionell synvinkel. Det äregentligen det som först slår en ingrodd brevskrivare. Densom tar fasta på de akuta intryck som den främmande blick-en förmedlar, upptäcker sålunda snart att vissa sidor avkommunikationen ofrånkomligen faller i skugga; avtryckkopplade till ”vanliga” brev kommer nu att saknas.

Till det som förändras hör själva blickfånget, d.v.s. denfysiska distansen till det fysiska föremålet brev. Meddelandetkan nu inte längre betraktas på önskvärt avstånd, vändas utoch in eller granskas kors och tvärs. Inte heller kan detstaplas tillsammans med tidigare inlagor. På skärmen har detnedbringats till en och samma form, praktiskt taget identiskmed övriga via nätet förmedlade former. Trots det visar sigformatet kunna skifta på det mest irriterande sätt – så attman vid många tillfällen av just den orsaken riskerar atthalka ur texten och dess sammanhang. Ändå saknar denföreskrivna skrivbottnen givetvis egenheter och veck,plumpar, överstrykningar, in- och utbuktningar, osv. Densom sträcker sig efter handskrivna tillägg eller andra kon-kreta bilagor förblir lottlös. Försvunnen är likaså handstilen,signaturen, fingeravtrycken – hela den personliga prägelsom emellanåt kompletteras med dofter, parfymerade inläggav menande slag.

Detta symbolvärde skall inte underskattas. Skriftlig kom-munikation människor emellan rör sig i hög grad om

symboler, sådantsom ibland beskrivs som

”livstecken”. Dessa symboler är ofta obe-skrivbara och undanglidande. Värdet av ett vykort –

eller ett julkort – ligger nästan uteslutande på det symbolis-ka planet. Ligger symbolen då i hälsningen, signaturen ellerdet fysiska föremålet brev? Dessa tillsatser tycks sammans-mälta. Själva det verbala innehållet – det enda som kanrymmas i ett @-fält – saknar alltså här betydelse. Hur skallsådana hälsningar på ett tillfredsställande sätt kunna ersättasmed datorers hjälp?

Lika klart står naturligtvis, att också e-posten uppmuntrar– rentav manar – de båda dialogförarna till korta repliker –och i motsvarande mån avhåller dem från meddelanden avmer utredande eller blottläggande karaktär. Utan att kunnabjuda något symbolvärde i kompensation anvisar formenalltså fragmentariska snitt. Den lämpar sig utmärkt för attrubricera och annonsera ett evenemang, tipsa om möten,föreslå klockslag och samlingspunkter. Tankarna kring så-dana hållpunkter faller däremot i periferin. Pappersdialogensmarginaler – dessa oinrutade skrivrum som kreativa hål i desamtalandes alfabet – bereds trånga ytor inom de knappstyr-da skarpbelysta @-fälten. Här ryms få obelysta utmarker ditsändaren kan locka sin adressat för att i ett dämpat tonlägeframmana en förtrolig atmosfär: den standardiserade skär-men återkastar tonarter på ett och samma sätt; stavelsernaväger lika tungt.

Mot detta kan givetvis invändas, att även e-posten till-handahåller finesser och typografisk variation. Den somaccepterar de nya, frivilligt etablerade skrivvillkoren finnersnart talrika möjligheter i den mån syftet nu är att förläna

Brev I TidenGert-Ove Fridlund n

.n

@h

em

ma

.se

13

sina rader en personlig accent. Nog låtersig det som skall betonas betona! Visstfinns resurser med vars hjälp ett budskapeffektivt skall forslas fram. Likväl kvarstårgrundproblemet, nämligen e-postensoförmåga att avteckna det ursprungligaavtrycket, den radernas autenticitet ochimpulsivitet som inte ens de mest svind-lande kombinationsmöjligheter och raf-finerade eftertryck förmår rekonstruera,imitera.

I den meningen tycks inte sådant somspontana utkast, kärleksförklaringar,minnesbilder eller andra förtroligheterrätt ta gestalt i den elektrifierade rutan.Lika litet lämpar sig nätet för förmedlingav nattliga drömmar. Den som vant sigvid att i stearinljusets låga ge uttryck förögonblickliga förnimmelser finner sigframför skärmen tala till en overklig ochovanligt exponerad adressat. Det kan imånga stunder kännas som att skriva ut itomma intet – mot en gränslös rymd däringen stavelse ges tillräckligt beskydd. Ispontanitetskvävande väntan på gröntljus riskerar vederbörande samtidigt attkänna sig utlämnad åt tekniken och detfrämmande ljuset – utlämnad och ute-lämnad. I sådana tvivelsalstrande ögon-blick förloras inte sällan associationsbä-rande kedjor till den speciella texten.Utöver farhågor kring sekretess – verkli-ga eller inbillade – reser sig i sammavända gärna hinder från en nyckfull ochvrenskande apparatur. Skall den ge klar-tecken än en gång – eller kommer tan-keflödet nu att bromsas av tekniska skäl?Är det som nu skall skrivas sändbart ellerej? När apparaturen väl står uppkoppladkan inspirationen redan ha sipprat ut.Adressaten har plötsligt förlorats ur sikte,blivit ansiktslös.

De snabba nätutväxlingarna står alltsåinte automatiskt i samband med sponta-nitet, fastän det är möjligt att visavi enoch samma adress sända – och få besva-

rade – hundratals brev per dag. En all-varligare invändning är, såsom antytts, atte-posten i än mindre utsträckning tordestimulera formuleringskonsten – ellerframbärande av ett väl genomtänkt ären-de. Kommer den oskyddade e-försändel-sen att läsas som vore den inkapslad i ettC5-kuvert? Skall @-avsändarens tryck

tillmätas samma vikt som ett pappersdo-kument? Ett centralt problem i dettasammanhang är därför: Hur kommerLöftet att överleva i den nya eran?Kommer det att i längden kunna laddasmed bindande innebörd – eller skall detvittra bort bakom vackra ord?

Svaret på den senare frågan samman-hänger med möjligheten till lagring avdokument. Ett lagrat löfte betyder merän ett utraderat, ett pärmomslutet merän ett korgförvarat. På sikt kasseras troli-gen dock mer än själva löftet.Bekymmer kring bevarande av korre-spondens blir särskilt akuta vad gällerdokument av politiskt, litterärtoch juridiskt värde. Frågornaär många: Vilka meddelandenvinner på att ligga till sig ochväxa i vila? Vilka bör sparas –och vad skall gå i papperskorg?Om datorteknikens sårbarhetskall här inte vidare ordas,men förekomsten av virus-smittade filer ger förstås inte

något lugnande besked i lagrings-hänseende.

Trots sin opålitliga natur äger e-postenändå odiskutabla fördelar. Byggd kringaccentfria @-koder ger dess anonymaflöde varje skribent en ny start i livet.Bakom nätet är varje sändare jämlik.Den gränslösa dialogformen torde därut-över kunna rädda personliga kontaktersom råkat på glid. Att trycka nytt liv ien förlorad dialog förutsätter i detta fallingenting annat än en enkel handrörelse,i nödfall en simulerad feltryckning.Förbindelsen är nu upprättad på nytt!

Just så enkelt kan det förvisso stund-tals kännas för den som med okritiskblick träder in på denna nyöppnadearena. Måhända bör var och som fattarpennan därför för ett ögonblick låtablicken få ro – i stället för att i blintraseri söka fånga vad som obegripligt är.Till saken hör ju att e-posten åtminstoneförefaller ljudlös; utväxlingarna kan för-siggå i lugn och ro, dag som natt. Klick-andet är samtidigt lika enkelt som atttrycka in ett telefonnummer – utan attavsändaren därför behöva blotta sin even-tuellt darrande röst. I den meningen är e-posten jämställbar med ett telefonsamtal.

Någon mer djuplodande korrespon-dens kan dess samtalspartners nog emel-lertid inte inom överskådlig tid etablera.Vid åtskilliga tillfällen kommer man där-för att påminna sig den fröjd som låg iatt egenhändigt lägga sin försändelse i enväl tillsluten brevlåda.

Gert-Ove Fridlund

har arbetat som biblio-

tekarie och är nu

frilansjournalist med

bl.a. musik och

litteratur som

specialområden

Utveckling och stora förändringar kännetecknardagens biblioteksvärld. Den allt snabbare tek-

niska utvecklingen skapar nya förutsättningar.Det virtuella biblioteket möjliggör såväl för-

ändrade tjänster som helt nya tjänster. Ochdet nya skall fungera hand i hand med dettraditionella biblioteket, baserat på tryck-ta skrifter. Men också nya krav frånsåväl användare som huvudmän tvingarfram förändringar. Viktiga begrepp ärkundorientering, effektivitet och kvali-tetskontroll.När verksamheten förändras måsteäven organisationsstrukturen genomgåförändringar. Därför är det föga förvå-nande att åtskilliga genomgripande

organisationsförändringar har genom-förts eller genomförs i de svenska biblio-

teken i slutet av 90-talet. Det gäller bådenationalbiblioteket, folkbibliotek och forsk-

ningsbibliotek.I 1998 hade Stockholms universitetsbibliotek

(SUB) avspark för sin nya organisation. Vadinnebär den och hur genomfördes det utvecklings-

och förändringsprojekt som gick under namnet”Kunskapsnavet, Stockholms universitetsbiblioteks väg

in i framtiden”? Denna artikel är en beskrivning av dettaoch ett försök till avstämning av en ständig pågåendeutvecklings- och förändringsprocess. Det finns ingen defi-

Ett utvecklings- och förändrings-projekt vid Stockholms universi-

tetsbibliotek

Gunnar Sahlin

Kunskaps-navet–

14

Steg

1. F

örs

tud

ie

Steg 2. P

rojektg

rupper

Steg 3. En ny organisatio

n

struktureras

Steg 4. Övergripande beslut

Steg 5. Avslutning

15

nitiv slutpunkt och även denna text kanses som en del i processen.

Steg 1. FörstudiePå initiativ från biblioteket fastslog rek-tor på våren 1997 direktiv för utvärder-ing av biblioteket vid Stockholms uni-versitet. Ett konsultföretag (Sinova)genomförde vad som kom att kallas enförstudie. Deras rapport, som var över-gripande och avsedd att starta en pro-cess, var färdig sommaren 1997. Denskickades omgående hem till allamedarbetare.

Rapporten pekade på det positiva, attbiblioteket i sina huvuddrag fungeradetillfredsställande, men också på proble-men. Ett sådant problem var att organi-sationen upplevdes som splittrad och attbiblioteket inte fungerade som ”ettbibliotek”. Avsikten med förstudien vardock inte att i detalj gå in på hurbibliotekets olika funktioner fungerade.I rapporten lämnades dock följandeövergripande rekommendationer: tydligamål för verksamheten, en stark biblio-teksstyrelse, justering av finansierings-modellen, bättre omvärldskontakter ochsatsning på kompetensutveckling.

Steg 2. ProjektgrupperKonsultföretaget lämnade inga färdiga

lösningar utan biblioteket skulle självt

utarbeta och givetvis genomföra sina

förändringar. Tre projektgrupper till-

sattes: a) omvärldsrelationer (kundkon-

takter), b) kompetensbehov, c) arbets-

sätt, internkommunikationer, kultur. I

varje grupp fanns fyra medarbetare och

varje grupp hade stöd av en konsult.

Under en personaldag i början av hös-

ten 1997 gick hela biblioteket igenom

rapporten och grupperna fick impulser

för sitt fortsatta arbete. Direktiv fastställ-

des för grupperna och projektarbetet

pågick under hösten. Gemensamma

utgångspunkter för samtliga projekt-

grupper var att SUB skall kännetecknas

av hög kvalité och god service, ansvar

skall tydligt delegeras ut i organisationen

och arbetsglädje och entusiasm skall bli

honnörsord för personalen på SUB.

Under arbetets gång skulle grupperna

ha en bred kontakt med den övriga per-

sonalen. Förslagen till utveckling av

biblioteket var därför väl förankrade.

Därmed inte sagt att det rådde konsen-

sus om förslagen. En avsikt med projek-

tarbetet var att aktivera medarbetarna

och bidra till ett ökat intresse för biblio-

teket. Därför skapades ett intranet som

medel för interkommunikation.

Grupperna lämnade sina förslag i

januari året därpå. Bland projektgrup-

pernas förslag kan nämnas utveckling av

bibliotekarieprofessionen, tydligt ledar-

skap och tidsbegränsade chefstjänster,

SUB som en projektorganisation, ökad

kvalité i verksamheten genom att för-

enkla arbetet och bättre utnyttja tekni-

kens möjligheter, mer samordning för

att underlätta och förbättra arbetet, bätt-

re samordning av det interna arbetet

(t.ex. förvärv – fjärrlån), förbättra den

interna informationen, öka utnyttjandet

av tekniken för det interna arbetet (t.ex.

intranet), fler sociala smörjmedel samt

förbättrade användarkontakter (ökad

kvalité i referensarbetet, informa-

tionstorg och ej bara diskar, samlad

ämnesinformation, ökade institutions-

kontakter, etablering av en ny informa-

tionsgrupp).

Förslagen arbetade in i den nya orga-nisationsmodellen, omsattes direkt ipraktiken eller kom så småningom attgenomföras.

Steg 3. En ny organisa-tion strukturerasSamtidigt utarbetades en ny organisa-tionsstruktur, som godkändes i januari1998. Utifrån en ramstruktur utforma-de varje tillträdande enhetschef själv sinenhet, i dialog med både de grupp-chefer som tillsattes och övrig personal.Under 1998 konkretiserades den nyaorganisationen, enhet för enhet.

Den nya organisationen har skapatsutifrån ett användarperspektiv. Andraväsentliga utgångspunkter för SUB:sorganisation är flexibilitet, öppenhet förförändringar och tanken om ”ettbibliotek”, d.v.s. att undvika skarpagränser i organisationen. Dessutom skallSUB successivt utvecklas mot en pro-jektorganisation.

Biblioteket formades i fyra enheter(mot tidigare nio): Litteraturförsörjning,Information och lån, IT och Adminis-trativ service. Enheterna är i sin turindelade i grupper. Varje enhet har sinadefinierade uppdrag, ansvaret är decent-raliserat och uppgifterna tydligt delege-rade. Det finns övergripande riktlinjerför hela organisationen och en inrikt-ning för ledningsgruppens arbete. Enväsentlig del av Kunskapsnavet var sam-talen och besluten om fördelning avansvar, funktioner, uppgifter och upp-drag inom och mellan enheterna.

Varje enhet har genomfört översynerav arbetssätt, funktioner samt rutiner.Här har projektgruppernas förslag kun-

Gunnar Sahlin

är överbibliotekarie

vid Stockholms

universitetsbibliotek

16

nat användas, men mycket har ocksåarbetats fram inom de nya konstellatio-ner som har bildats. Avsikten var att allastenar skulle och skall vändas.Nödvändiga förbättringar genomförssuccessivt, ett arbete som naturligtvisinte är avslutat.

Under året fick biblioteket också enny ledningsgrupp. Det är klart utsagt attden skall arbeta med enhetsövergripan-de och strategiska frågor. I den ingår defyra enhetscheferna och biblioteks-chefen (mot nio i den tidigare lednings-gruppen). Tre enhetschefer rekryteradesexternt och en internt. Samtligagruppchefer utom en, funktionsexper-ter och vissa andra tjänster rekryteradeinternt. Det blev således en rejäl gene-rationsväxling.

Steg 4. ÖvergripandebeslutDen tidigare biblioteksnämnden utarbe-

tade övergripande mål och uppdrag för

biblioteket, som efter att ha behandlats i

universitetsledningen godkändes av uni-

versitetsstyrelsen i april 1998. Utifrån

målen och uppdraget har biblioteket

utarbetat de mätbara målen. En av pro-

jektgrupperna arbetade fram de styrande

värderingar, som skall gälla för oss som

arbetar på SUB.

SUB har höga ambitioner på kvalitén

och håller på att bygga upp ett heltäck-

ande system för kvalitetsarbete. Vi ser

detta som en helhet vari ingår mål, upp-

drag, styrande värderingar, kvalitetsmät-

ningar, utvärdering och uppföljning av

dessa mätningar samt kostnadsanalyser.

I universitetsstyrelsens beslut ingick

även inrättandet av en biblioteksstyrelse,som har en starkare roll än den tidigare

nämnden. Styrelsen är inte rådgivande

utan beslutande. Inriktningen är att

större frågor som strategival, budget och

kvalitetskontroll skall dominera styrel-

searbetet. Styrelseordförande är prorek-

tor, som också är ordförande i universi-

tetets IT-råd.

Universitetsstyrelsen beslutade ävenom en ny finansieringsmodell, som komatt gälla från och med budgetåret 1999.Universitetsstyrelsen beslutar nu om

bibliotekets fakultetsgemensamma kost-nader, medan de kostnader som är spe-cifika för de fyra fakulteterna förhandlasfram med respektive fakultet.

Ett av förslagen från projektgrupper-na var tidsbegränsade chefs- och specia-listtjänster, men med rätt till förlängning.Enhets- och gruppchefer samt funk-tionsexperter tillsätts för tre år. De skallavge en avsiktsförklaring vad han/honvill åstadkomma under treårsperioden.Innan periodens slut görs en utvärder-ing. Fortsättning eller avveckling disku-teras och beslutas. Det sätts ingen gränsför fortsättning men givetvis är detönskvärt med rotationer.

En utvecklad interninformation var enväsentlig del av Kunskapsnavet.Bibliotekets sedvanliga informations-kanaler – interntidning, e-post, personal-informationer, enhets- och grupp-möten – har kompletterats med intra-net, som kontinuerligt utvecklas ochfår en allt vidare roll. Givetvis hade viskapat ett intranet även utan dettautvecklingsprojekt, men det tillkom

snabbare.Biblioteket har genomfört en inven-

tering av medarbetarnas kompetens. Detfinns dels en övergripande plan förkompetensutveckling, dels har varjeenhet sina planer. Målet är att det skallfinnas individuella utvecklingsplanerför alla medarbetare.

I översynen ingick även en fokuser-ing på bibliotekarieprofessionen med enbetoning på fördjupning och speciali-sering, tydliggörande av arbetsupp-gifterna och kompetensförstärkning.

Steg 5. AvslutningDe nämnda organisatoriska föränd-ringarna är genomförda. Det innebärinte att biblioteket är färdigt medöversyner av organisationer, attutvecklingen står stilla eller att föränd-ringar upphör. Förändringar i omvärl-den kräver och kommer att kräva enkontinuerlig utveckling av verksamhe-ten. Men den inledande fasen är över.

Nu är biblioteket mitt uppe igenomförande av de konkreta åt-gärder, som följer av den process sompåbörjades. Det genomförs översynerav olika delar av verksamheten, för-bättringar av bibliotekets funktioner,förändringar av arbetsrutiner, konkreti-sering av målen, utveckling av kvali-tetsarbetet o.s.v.. Samtidigt pågår arbetet med ytterligare en spännandefas, att bygga 2000-talets virtuellabibliotek.

Kunskapsnavet – syfteoch lärdomarBibliotekens ställning är aldrig central ikommunala eller statliga organisatio-ner. Därför var det väsentligt attförankra biblioteket och dessförändringsarbete i universitetets led-ning, fakultet, institutioner och för-

’’”SUB har höga

ambitioner på kvalitén

och håller på att bygga

upp ett heltäckande

system för kvalitets-

arbete.”

valtning. Samtidigt är det av avgörandebetydelse att de som är närmast invol-verade, ledning och projektgrupper,ständigt rapporterar till den övrigapersonalen. Dessutom spelar ju alltidpersonalorganisationerna en stor rollvid ett förändringsskede.

Syftet med vårt förändrings- ochutvecklingsprojekt var inte bara attforma en ny organisation. Det viktig-aste var att starta en process, attpåskynda en utveckling mot ökatansvarstagande och engagemang. I ettförändringsskede är det av centralbetydelse att personalen får möjlighe-ter att växa. Det gäller att få fram etthelhetstänkande, där samordning ochsamarbete spelar en betydande roll iutvecklingen. Ökad delaktighet ochmotivation är nödvändiga delar av denlärande organisation, som ett bibliotekbör vara.

Förändrade attityder och nya arbets-sätt var väsentliga delar av Kunskaps-navet. De förändringar av olikaarbetsprocesser som har genomförtsoch som kommer att genomföras ärtill vissa delar en följd av detta projekt.Förändringarna är också en naturligdel av den kontinuerliga utveckling,som ett bibliotek alltid befinner sig i.

Åtskilligt av den utveckling som hargenomförts på SUB under de senasteåren hade tillkommit utan dettaomfattande förändringsprojekt. Allautvecklingsinsatser har givetvis inteföreslagits av projektgrupperna.Genom nyrekryteringar har det dessu-tom tillförts nödvändiga impulser, somhar skyndat på utvecklingen. Till detpositiva bör också nämnas sidoeffekter,som en nybildad kamratförening.

Utvecklings- och förändringsarbetethar genomförts samtidigt som biblio-teket har tvingats till omfattande

ekonomiska besparingar. Dessa harvisserligen inte omfattat kompetens-utveckling. Bibliotekets ekonomiskasituation har ändå inneburit att detinte funnits så mycket resurser som viönskade avsätta till utbildning av personalen i organisationens kultur,djupare kunskaper om förändringarnasbetydelse, utvecklingsbehovet och för-ståelse för den nya organisationen.

Besparingarna har givetvis försvåratprocessen, men de har samtidigt nöd-vändiggjort en fokusering på vad somär kärnan i verksamheten. Redan föreutvecklingsprojektet hade biblioteketpåbörjat besparingar. Därför fannsredan uttalat en strävan mot ökadeffektivitet, som en nödvändighet föratt biblioteket skall klara en alltmerkrävande framtid.

En hårdare situation för medarbet-arna – med krav på ökad effektivitet,besparingar och färre anställda somskall göra fler arbetsuppgifter – gårinte oförmärkt förbi. Besparingar hardessutom inneburit att vår service pånågra områden har försämrats. Gamlaförsyndelser som förr eller senaremåste rättas till, och allra helst meden gång, underlättar heller intesituationen.

Är då SUB ett bättre, sämreeller lika bra bibliotek nu somföre projektets början? En sak ärsäker, biblioteket har genomgåttsynliga förändringar och arbetetinom organisationen är till vissadelar annorlunda än tidigare.Givetvis finns det kritiska interna rös-ter mot bibliotekets nuvarande inrikt-ning. Alla är inte lika positiva till för-ändringarna. En del tycker attingenting händer och andra attdet händer för mycket.Givetvis begås misstag och

det tas felaktiga beslut. Kritik skalldock inte ses som ett hot utan som ettbidrag till utveckling. En omfattandeutvärdering av förändrings- ochutvecklingsprojektet blir en senarefråga.

Avslutningsvis är det några uttrycksom känns centrala vid en dennagenomlysning av projektet:

Tydlighet – medarbetarna skall varamedvetna om vart biblioteket är påväg och om mål och inriktning.

Konsensus är inte det väsentligaste –alla kan inte vara överens. Olika upp-fattningar kan däremot bidra attutveckla verksamheten.

Organisationsmodeller är inte detviktigaste – utan attityder och yrkes-rollen.

Utgå från helheten och styrningmed mål, ekonomi och utvärdering.

Ha ett långsiktigt mål i sikte – menvar beredd att justera inriktningen.

Ha tålamod – att påbörja en föränd-ringsprocess tar lång tid och måste fåta tid

Utveckling ochförändring

är stän-digtpågå-endepro-ces-ser.

17

18

”I saw the light”. Så sades en gång uppe i Norrland. Av entyp. Det händer oss människor då och då att vi gör. Ser ljuset. Öppningen, möjligheterna. Hur är det med ossbiblioteksfolk? Ser vi ljuset? Ser vi framtidens oerhördamöjligheter? Just nu tittar jag ut ifrån den mäktiga VillaSwartz, ut över Promenaden, mellan lindarnas grenar. Solenblänker igenom de kvarvarande gulbruna löven. Mild atmo-sfär, mjukt, och vackert. I see the light. Åtminstone fysiskt.En parentes: (perfekt väder för golf. Förstår varför spelet harsina rötter däruppe i Skottland.)

Eller borrar vi ner oss i underjorden. Mörkret. Svårt,svårt. Går inte, går inte. Lägger våra öden i andras händer. Imakternas, överheternas; helst statens. Det är inte biblio-tekens ultimata uppdrag. Biblioteken är obundna försvarareav de yppersta mänskliga friheterna. Så ser jag det. I denkampen finns bara ljus. Nuet och framtiden ska bara bli lju-sare och ljusare, klarare och klarare. Här ses bibliotekens roll.

Efter marknaden och informationstekniken har offentlig-sveriges debatt återgått till internfrågan politik, demokrati,samhällsutvecklingen bestämd av stat och kommuner. Fast ien förskjuten form från förvaltningssveriges glansdagar på70-talet. Demokratiutredningen. En mycket vid och spän-nande diskussion finns under dess täckmantel. Spana inwebbplatsen www.demokratitorget.gov.se.

På vårt område blir rubriken gärna Biblioteken ochDemokratin. Vi ska inte alltid blanda samman politik meddemokrati. Det senare står för folkvälde, det förra för denpraktiska statskonsten. För biblioteken är demokratin detbegrepp som fokus ska riktas mot. Skriftställaren mm NoamChomsky säger i sin senaste bok Makt, lögner och motstånd,att i det moderna samhället ligger makten hos staten eller ikontrollen över den privata ekonomin. Det är två makt-centra som är nära sammanbundna med varandra i vår typav demokrati – den kapitalistiska demokratin. EnligtYaleprofessorn, och en av de främsta demokratidebattörer-na, Robert A Dahl, två önskvärda system som kan motver-ka varandra. Intellektuella har en benägenhet att se statensom en väg till makt, prestige och inflytande. En bild av det

är idag den diskussion som några för om det statliga folk-biblioteket. Befängt enligt min mening. Vad säger ni iställetom utsagan ”att makten ligger i biblioteken och är till förden frie medborgaren”? Det är jag som säger det, och såser jag på vår roll. Obundna, sega och rättrådiga står vi där!Med öppna sinnelag och visad glädje över människans stor-het.

Nu är världen som den är och blygsammare kan biblio-tekens roll möjligen uttryckas. Då tilltalar mig mycket vadfilosofen Bertrand Russell har sagt någonstans att ”jag haralltid stått på förlorarnas sida”. Skulle den inställningen gällasom motto för oss bibliotekarier skulle vi bidra en hel deltill demokratin.

Författaren Anders Johnson har för Demokrati-utredningen skrivit Läsarna och demokratin (SOU 1998:134).Han skriver om demokratins dimensioner. Två formellafinns. Den första är de politiska friheterna för åsikter, yttrasig, organisera sig och att mötas. Varför just politiska?Begreppet kan tas bort. Som jag menat: demokratin är större än politiken. Den andra är allmänna val och likarösträtt. Men det intressanta, menar han, det är den tredjedimensionen. Den som handlar om medborgarnas del-aktighet i diskussionerna. Och därmed påverka, utöva sinegen makt för att få de valda makthavarna att lyssna. Denhär dimensionen är demokratins djup. Det är i dendimensionen Anders Johnson ser den svenska demokratinsproblem i dag.

Torget för den tredje dimensionen är biblioteken. Blandandra naturligtvis. Men kan ni se ett mera självklart torg förmedborgaren i sin demokratiska uppgift? Här finns ordet,bilden, sanningen, osanningen. Kommunikationerna. Härfinns t o m de direkta mötestillfällena. Light the …

Light My FireConny Äng

”Jag har hittat en toppenbild på en gammal vagn på en lerigSkåneväg på 1800-talet”, ”Och vi har just katalogiserat ochdigitalfotograferat reseeffekter som kommer att passa jät-tebra”, ”Vi har utmärkta inspelade skillingtryck som passarin”, ”Och vi har plockat fram förordningar om vägar ochgästgiverier”, och ”Vi håller på med en litteraturlista” –bidragen är legio när den entusiastiska arbetsgruppen inomABM-Skåneprojektet träffas. ABM är en förkortning förArkiv, Bibliotek och Museer.

Alltsedan beslutet kom från KK-stiftelsen i maj 1998 attmedel beviljats – bara hälften av vad vi äskat, men ändå! –satte gruppen högsta fart med planeringen av projektet

”Resor i Skåne”. Tidpunkten var utmärkt. Skåne hadejust blivit ett län. Det var viktigt attknyta kontakter över länsgränserna,att sudda bort revir mellan institu-tioner.En Styrgrupp bildades med uni-versitetsbibliotekarie GöranGellerstam som ordförande.

Koordinator för projektet är Lunds Universitetsbibliotek.Övriga deltagande institutioner är Kulturen i Lund,Landsarkivet i Lund, Regionmuseet i Skåne/Kristianstad,Malmö Museer, Malmö Högskolas bibliotek, Malmö stads-bibliotek och Länsbibliotek Skåne. I arbetsgruppen ingårförutom representanter för dessa institutioner också repre-sentanter för Helsingborgs Museum och EtnologiskaInstitutionen vid Lunds Universitet

En konferens i januari 1999 lockade 100 deltagare. Därpresenterades våra planer och vi fick kontakt med olikaorganisationer i regionen. Vi kunde också marknadsföra defyra workshops vi planerade. Under vårengenomfördes tre av dem - Struktur, Bildoch Text. Den återstående om databaserägde rum i september. Samtliga workshopsgjorde skäl för namnet. Förutom föredraggavs också möjlighet till diskussion ochgrupparbete inom ämnet. Störst arbetelade Lena Wilhelmsson, fotograf påHelsingborgs Museum ned på work-shopen kring bild där fotofirmor ställde

ABM-Skåneprojektet –

Ett levande projektUlla Brohed

19

20

upp med utrustning så att deltagarnapraktiskt kunde pröva på olika nya tek-niker.

Projektmedlen och den stora kompe-tens som finns i arbetsgruppen gav ossmöjlighet att plocka in utmärkta före-läsare: Kim Pedersen från KøbenhavnsGrafiske Højskole när det gällde struk-turen, Adim Lundin, EBI AB när detgällde bild. Inom bild gavs också exem-pel på hur andra museiinstitutionerarbetar. ”Textshopen” hade föreläsaresom Peter Linde från HögskolanKarlskrona/Ronneby, Colm Doyle frånNetLab vid Lunds UB, Johan Förander,Juridiska institutionen, LundsUniversitet och slutligen ThorsteinnHallgrimsson från Reykjavik som pre-senterade det storslagna isländskaSAGA-NET-projektet. Workshopenom databaser ägde rum i oktober. Därmedverkade Christer Larsson frånINSAM, Jacob Lundkvist frånGränna Museum, Lena Wilhelmssonoch lärare från Högskolan iKristianstad.

Deltagarna i workshops har i stortsett varit desamma eller varit specialis-ter inom samma arbetslag vilket inne-bär en stor kompetenshöjning för de

deltagande föreningarna eller institutio-nerna. Den ursprungliga tanken attdeltagarna i workshops skulle kunnavara lärare i regionen förstärks genomden utbildningsinsats med Sw-IT-medel som Lunds Landsarkiv dragitigång.

Parallellt med arbetet på workshopshar arbetsgruppen förberett material förett multimediaprojekt baserat på bidragfrån de tre sektorerna. Det svåra är attverkligen integrera materialet så att intevarje sektor gör sin egen ”resa”.

Inspirerade av Kim Pedersen harLena Wilhelmsson och GöranKristiansson med bistånd av RalphHaglund utarbetat ett s.k storyboardmed struktur för ABM-Skånes hemsidapå temat Resor i Skåne. Det finns enberättande del med olika reseberättelsersom illustrerar resandet i Skåne.

Berättelserna rör olika färdsätt ochresandet i olika samhällsgrupper. Enreferensdel skall innehålla länkar ochtematiska presentationer av t. ex. olikatransportmedel ungefär som ettuppslagsverk. Under hösten kommerstrukturen att börja fyllas med materialdels från arbetsgruppen, dels från delta-garna i den SwIT-utbildning som pågåri landsarkivets regi. Att gå från teori tillförverkligande innebär stora utmaning-ar. Det gäller att begränsa sig och sam-tidigt följa en röd tråd. Just nu brottasmånga personer med olika uppslag försin multimediapresentation. Så små-ningom kommer materialet att bli till-gängligt för allmänheten.

Men ABM-Skåneprojektet innebärmer än själva Internet-projektet.Samtidigt med projektet bildadesRegionala ABM-gruppen i Skåne.

Där ingår cheferna för

Helsingborgs Stadsarkiv, Kulturen iLund, Kultur Malmö, Landsarkivet iLund, Lunds Universitetsbibliotek,Länsbibliotek Skåne, Regionmuseet iSkåne/ Kristianstad, Skånes Arkiv-förbund, högskolebiblioteken iKristianstad och Malmö samt Malmöstadsbibliotek. Ordförande är landsarki-varie Jan Dahlin.

På nationell nivå finns en grupp förnationellt ABM-samarbete som till interinga del har sina rötter i Skåne ochdet arbete som bedrevs inom det DFI-stödda projektet Återsökning av informa-tion bevarad i enskilda arkiv i mitten av80-talet och en efterföljande förstudieför hela ABM-området finansierad avFRN. I detta arbete förbereddes densamordning som sedan ägt rum.Ansvaret för den nationella samord-ningen har sedan tagits över av natio-nella institutioner.

Det finns många motiv för ett regio-nalt ABM-samarbete mellan kultur-institutionerna:

Gemensamma ansökningar om pro-jektmedel, gemensam kompetensut-veckling och utnyttjande av den sam-lande kompetensen inom området,ökad tillgänglighet till kulturarvet.

Samarbete ger också en ökad slagkraft åtkulturinstitutionerna i regionen.

Gruppen har yttrat sig om Utveck-lingsprogram för Skåne och haft över-läggningar med den regionala utveck-lingsenheten. Man har också skrivit tillUtbildningsdepartementet angående

den nationalbiblioteksfunktionen vidLunds UB där en mödosamt uppbyggddel i den långsiktiga nationella och regi-onala informationsförsörjningen hotas.

Under hösten kommer gruppensärskilt att arbeta med industrimin-nesfrågor och förbereder bildandet avett bredare industrihistoriskt forum förSkåne och Blekinge.

Det är många nätverk som bildatseller fått ny kraft genom ABM-samar-betet. När projektet ”Resor i Skåne”börjar läggas ut på Internet kommerskolor och allmänhet att få stor glädje

av arbetet och också kunna bidra tilldess utveckling. Det vore trist om arbe-tet fick avbrytas på grund av avsaknadpå pengar.

De ingående institutionerna har hit-tills satsat stora resurser i form av perso-naltid för att möjliggöra workshops ochsammanställa material till sajten.

Projektet skulle fungera bra sommönsterbildande för andra som vill star-ta liknande projekt. Vi arbetar därförintensivt på att hitta nyaexterna medel. Idéernahos den regionalaABM-gruppen, styr-gruppen och arbets-gruppen är många vadgäller utveckling inomoch mellan regionensolika institutioner.

Ulla Brohed, Malmö

stadsbibliotek, är admi-

nistrativ projektledare i

ABM-Skåneprojektet

21

22

Informationens roll håller på att förändras. Snabbt ochoförutsägbart. Det beror naturligtvis på Internet. Nyligenbasunerades det ut att Encyclopaedia Britannica, världensmest kända uppslagsverk, blir gratis på webben. Orsaken äratt intäkterna har varit för små för att på sikt klara utgiv-ningen. Och eftersom försäljningen av både det tryckta 32-bandsverket och CD-ROM-versionen dalar så beslutade sigledningen för att ta tjuren vid hornen och istället satsa påannonsfinansiering.

Internetgenerationen, som är van vid att information ärgratis, såg beslutet som självklart – men inte desto mindrepopulärt. Så populärt att webbplatsen bröt ihop underanstormningen från alla som ville dit.

Måttligt populärt var däremot beslutet bland de aktörersom fortfarande (?) säljer information. Ju mer som ”skänks”bort desto svårare blir det att själv ta betalt. Speciellt bryddahär i Sverige är nog utgivarna av Nationalencyklopedin,Focus och Bonniers Lexikon, där den sistnämnda ju kom utpå webben i våras – som betaltjänst. Annonsfinansiering ärknappast att tänka på. Underlaget på den svenska markna-den går inte att jämföra med Encyclopaedia Britannicas, detvill säga hela den engelskspråkiga världen. Därtill kommerdess oerhört starka varumärke, som såklart gör den attraktivför annonsörer.

Lika brydda är de som driver internationellt etableradeonline/webbtjänster, som till exempel Dialog Corp. Intenog med att de alltmer är pressade av såväl nya webbtjänstersom etablerade databasproducenter som etablerar sig själva

på webben. Nu möter de också i allt högre utsträckningkonkurrens från aktörer med gratis, annonsfinansieradinformation – varav vissa erbjuder lika stora och avanceradedatabaser som de själva. Bland dessa finns sökmotorn/porta-len Northern Light, som ger tillgång till gratis sökning i5.400 källor i fulltext (funna artiklar mm kan köpas stycke-vis mot kreditkortsbetalning). Och nystartadePowerize.com, byggd på skelettet av nedlagda IBMsInfoMarket, gör samma sak med 2.400 källor – bara inomområdet affärsinformation.

Faktum är att information istället för handelsvara i allthögre utsträckning degenereras, … förlåt, övergår till att blien lockvara. Som används inte bara av annonskrängare utanav allt från stora e-handelsplatser till aktiemäklare, banker,försäkringsbolag och bokhandlare – ja, alla som vill lockakunder till sina ”egentliga” tjänster och varor. Värdet avinformationen är peanuts i sammanhanget!

En fråga för ”samhället” är den eventuella risken just föratt informationen ”degenereras”. Kanske blir utbudet(ännu) mer styrt av ekonomiska än ”nytto”-intressen?Kanske sjunker kvaliteten? Etc. Såklart ett hot mot informa-tionsförsörjningen i allmänhet – och kanske mot forskningoch utveckling i synnerhet. En fråga för oss i informa-tionsbranschen är förstås om det alls kommer att gå att tabetalt för information i framtiden. Av slutanvändarna alltså.

Just inom forskning och utveckling finns tecken på attinte bara sökningar utan även ”råvaran”, dvs tidskriftsartik-lar mm (eller vad de nu kommer att kallas), blir gratis på

Information:

Handelsvara eller lockvara?Om online/webbmarknaden och informationens förändrade roll

Lars Klasén

23

webben. Så här säger Barbara Kirsopvid Bioline Publications i InformationWorld Review (IWR) Nov. 1999:”The future role of journals is uncertainand while the market requires them theywill continue, but if free archives are anoption it is likely that the scientific com-munity and libraries will prefer thatroute.”

Hon är inte ensam i denna tro…Här kommer jag osökt in på frågan

om den vetenskapliga publiceringspro-cessen. Här tycks ingen tveka: ”peerreview” kommer att bestå. Men hur skadet bekostas? Bioline överväger ”author-pays”, dvs att författarna får betala försig! En udda företeelse? Inte om manfår tro artikeln ”Physics for free on theWeb” i IWR March 1999. Där berättasom ”New Journal of Physics”, publice-rad av Institute of Physics och DeutschePhysikalishe Gesellshaft och bara till-gänglig via webben – gratis. Så härsäger John Haynes, Institute of Physics:”Payment by authors is not a new idea.Our research showed that a page charge ofone hundred dollars is not unusual in theUS. This makes our flat rate charge offive hundred dollars, regardless of article length, attractive toauthors.”

”The end of online as weknow it””Online as we know it is dead.” Ja, unge-fär så uttrycker sig Marydee Ojala,redaktör för Database (som symptoma-tiskt nog nu bytt namn till EContent …),i dess april/majnummer 1999, och fort-sätter ”Perhaps, to put it more gently, onli-ne has evolved into something quite differentthan we expected”. Det är bara attinstämma.

Jag brukar inleda mina översikteröver online/webbmarknaden med att

berätta om den koncentrationsprocesssom pågått ända sedan 1980-talet.Framför allt de större, etablerade, onli-ne/webbtjänsterna har blivit allt större,fått allt fler kunder och blivit allt lön-sammare. Tillvaron för användarna harblivit mer angenäm, eftersom de har

kunnat finna mer och mer av deninformation de behöver via en ellernågra få leverantörer. Väl struktureradoch enhetligt sökbar. På senare tid harjag också lagt till att traditionella medie-aktörer, speciellt förlag, blivit alltmeraktiva. Det märks bland annat på allauppköp de företar.

Men frågan är nu om inte koncentra-tionen nått sin topp. För det första där-för att allt fler nya tjänster nu börjar nåen ansenlig storlek. Internationellt rördet sig om aktörer som EngineeringIndex (köpt av Elsevier 1998), Ovid(köpt av Wolters Kluwer 1998),SilverPlatter m fl. För det andra därföratt koncentrationen i toppskiktet knap-past kan nå längre. Men osvuret är välbäst … Det var nog lite svårt att gissaatt till och med så stora aktörer somDow Jones Interactive och ReutersBusiness Briefing skulle slå sina påsarihop, vilket skedde i somras. Nu sker engradvis övergång till den nya tjänstenDow Jones Reuters BusinessInteractive, som ska stå helt klar nästasommar.

Därmed består toppskiktet vad gällerde verkligt stora aktörerna med huvud-sakligen textbaserad information nume-ra av fyra, nämligen Lexis-Nexis,

Dialog Corp., West Group/Westlawoch Dow Jones Reuters BusinessInteractive. Årsomsättningen är från 2miljarder kr och uppåt. Angående för-lagens roll: Lexis-Nexis ägs av Reed-Elsevier och West Group/Westlaw avThomson Corp.

Om jag skulle våga mig på en giss-ning om kommande händelser i topp-skiktet så skulle jag säga att DialogCorp. ligger bäst/sämst till, trots att detbara gått två år sedan det bildades närM.A.I.D (med Profound) köpteKnight-Ridder Information (medDialog och DataStar). Sedan dess harutvecklingen för Dialog Corp. definitivtinte gått på räls. Man har fått backa frånsin uppenbara intention att integrera detre söksystemen, bland annat på grundav protester från användare. Och närman mötte hoten på marknaden genomatt haka på trenden mot fastpris genomatt höja minimipriset per år för Dialogmed sådär en faktor tio till ca 8.000 krper år ledde det också till protester –och många avhopp. Det senaste dragetär en lika rejäl höjning vad gäller grun-dpriset för DataStar.

I och med detta är det – enligt mintolkning – slut med alla småkunder förDialog Corp:s del. I alla fall från de”ordinarie” tjänsterna. Ty samtidigtannonserar man ett samarbete medNetscape om tre nya portaler för gratissökning! En tillhandahåller affärsinfor-mation, en naturvetenskap och en tek-nik. Funna artiklar kan köpas styckevisvia kreditkort. Tala om att följa John …dvs bland annat Northern Light ochPowerize.com! Med den skillnaden attDialogs portaler slår till med hela50.000 källor! Fortsättning följer …

I en division en bra bit under topp-skiktet finns ett antal medelstora somockså agerar internationellt. Bland dessa

Lars Klasén

är informatiker vid

Sema Group InfoData AB

24

kan nämnas STN International, FTProfile, OCLC First Search,Engineering Index, Ovid, SilverPlatter,Questel-Orbit, Dimdi med flera.

Webben har gjort det enkelt att självpublicera sig. Som antytts nyttjas dennamöjlighet av allt fler databasproducen-ter. Oftast tar man dock det säkra föredet osäkra och låter databasen/ernaligga kvar vid de etablerade online/webbtjänsterna. Ett välkänt exempel ärjust Engineering Index.

Men så finns det sådana som heltlämnar online/webbtjänsternas tryggavärld för att själv pröva sina vingar påwebben. Ett uppmärksammat fall ny-ligen är tyska Hoppenstedt med dessdatabaser, ledande inom tysk företags-information. Som en orsak anges attman genom att själv tillhandahålla data-baserna slipper avbräck i form av provi-sion. En annan är att man önskar direk-tkontakt med användarna. Hoppenstedtuppger dessutom att ”inkomsterna frånonlinetjänsterna har minskat dramatisktunder de senaste åren”. De sällar sigdärmed till den allt stridare ström avdatabaser som lämnar Dialog Corp,Lexis-Nexis, FT Profile, STNInternational, Questel-Orbit etc.

Frågan är nu om användarna hittarfram till databaserna. Det är onekligenen viss skillnad att göra sig bemärktbland miljontals webbplatser mot attexponeras bland till exempel DialogCorp:s närmare ettusen databaser.Dialog har också ett känt varumärkeoch hundratusentals användare – somhar råd att betala för sig. På webben fårman förlita sig på att sökmotorer ochandra s k portaler verkligen finner”rätt” källa och verkligen hänvisar tilljust Hoppenstedt när en användaresöker efter information om befattnings-havare vid tyska företag. Och hur det är

med den saken vet vi ju … Sedan gällerdet att få dem som hittar fram att betalaför informationen – vilket Internet-användarna i gemen inte är beredda till.

Ett sätt att synas är att köpa sig enplats på en portal. Men då drabbas man

ju av de avbräck man ville slippa! Nåja,lite lägre trots allt. Ty medan en onli-ne/webbtjänst, som ju gör arbetet medatt lägga upp och ha databaser i drift,ofta kräver mellan 30 och 70 procent avfakturerat belopp i provision så tar enportal bara kanske 5-10 procent. Portal,förresten? Numera kallar sig ävenDialog och de andra online/webbtjäns-terna för portaler! Följa John … igen.Men varför inte? Här är det ju verkligenrelevant!

Online/webb-marknaden iSverigeOnline/webbmark-naden är alltså inne i enstark förändrings-process. Effekterna hardock ännu inte märktssärskilt mycket vad gäl-ler den svenska mark-naden, i alla fall inte vadgäller marknadens struktur, intäkter,etc. Ingen av de nya aktörer som riktar

sig till yrkesverksamma och som tarbetalt för information har nått någonavsevärd storlek. Helt klart kommerdock stora förändringar att ske. Inomloppet av något eller några år kommertill exempel några av de aktörer somidag sprider sin information på CD-ROM att ha fått en viktig roll.Annonsfinansierade tjänster och enstark utveckling vad gäller myndighe-ternas informationsspridning – oftastmed gratisinformation – är några andrafaktorer i denna utveckling.

Det visar den studie av den svenskaonline/webbmarknaden jag just slutförtför statskontorets räkning och somingår som en del i en europeisk kartl-äggning (MSSTUDY ; Statskontoret1999:41)*. Marknaden har fortsatt växaäven efter webbens genomslag, om än iganska modest takt. Det rör sig om ca12 procent per år 1994–1998. Se tabell 1, som redovisar tillväxten förbranschens delområden. Den totalamarknaden 1998 var drygt 1.400 mil-joner kr. Eventuella intäkter frånannonsförsäljning (totalt 200-300 mil-joner kr; varav merparten dock rördehushållsinriktade tjänster) ingår inte.

I figur 1 till höger visas specifikt

läget 1998 inklusive den andel som rörutländska tjänster.

Tabell 1. Den svenska marknaden 1994 och 1998 för online/webb (miljoner kronor)

Område 1994 1997 Tillväxt/år

Finansiella tjänster 521 707 10 %Kreditinformation 240 360 10 %Offentliga register 129 209 13 %Textbaserade tjänster 75 137 16 %Totalt 965 1413 12 %

’’”Online/webbmarknaden

är alltså inne i en stark

förändringsprocess.

Effekterna har dock ännu

inte märkts särskilt

mycket vad gäller den

svenska marknaden”

Kreditinformation

Offentliga register

Textbaserad information

Finansiell information

25

Figur 1. Uppskattning av den svenska marknaden för online/webb 1998

707 milj kronor(varav 550 miljkronor utländskatjänster)

360 milj kronor

209 milj kronor

195 milj kronor(varav 58 miljkronor utländskatjänster)

26

AnvändareJag har också gjort uppskattningar avantal användare inom de olika om-rådena. Se tabell 2.

Uppgifterna ovan kan nyttjas för attberäkna hur mycket användarnainom de olika områdena i genomsnittspenderade. Se tabell 3, vilken förjämförelsens skull också redovisarläget 1994.

Bortsett från finansiella tjänster/real-tidstjänster har således de belopp somen användare genomsnittligt spende-rade sjunkit avsevärt jämfört med1994. Den viktigaste orsaken till

detta är naturligtvis den stora till-strömningen av nya användare sedan1994, då antalet var ca100.000. Detrör framför allt området textbaserade

tjänster, främst bero-ende på att det blivitallt vanligare medfastprisavtal förhögskolor m fl.

Webben taröverEn allt större del avanvändningen sker viawebben. Naturligtvisär det skillnad mellanområdena, beroendepå tjänsternas karak-tär. Så passar t exwebben utmärkt förtextbaserad informa-

tion. Jag gissar att minst 95 procentav användningen av sådan informa-tion kommer att ske via webben år2000.

Tillväxten vad gäller användning avoffentliga register sker idag till stor

del genom denwebbåtkomst till dessasom erbjuds av SemaGroup InfoDatasInfoTorg. De flestamyndigheter utvecklarnu också egna webb-gränssnitt, vilket inne-bär att säkert hälftenav användningen avoffentliga register år2000 kommer att skevia webben. Trenden

är densamma vad gäller kreditinfor-mation. Däremot passar givetvis intewebben för “äkta” finansiell realtids-information, handel med värde-papper, etc.

Finansiell information:Många nya på webben -men etablissemangetbestårFinansiell information var det störstadelområdet inom online/webbmarkna-den 1998 – som vanligt. Den störstaenskilda aktören är Reuters, somomsatte över 400 miljoner kr.Bonnierägda SIX omsatte över 120miljoner kr, och amerikanska BridgeInformation, bildat 1998 genom ensammanslagning av Bridge och DowJones Markets, en bit under 100 miljo-ner kr. Svenska Ecovision omsatte 28miljoner kr och amerikanskaBloomberg under 20 miljoner kr.

Vid sidan av de centrala leverantörer-na har en rad tjänster vuxit upp påwebben som erbjuder olika slag avfinansiell information. I Sverige tordedet röra sig om ett hundratal. Viktigastbland dessa är fondkommissionärer,banker, andra som erbjuder handel medvärdepapper och webbplatser bakomvilka finns olika medieföretag.

Den information som dessa erbjuderingår emellertid normalt oftast i ettabonnemang eller kundåtagande avnågot slag och/eller kan oftast beteck-nas som t ex en bonus eller helt enkeltlockvara för tjänsten ifråga. Man taralltså inte betalt specifikt för informa-

Tabell 2. Antal online/webbanvändare 1998 (betaltjänster).

Område

Finansiella tjänster/realtidstjänster 5-10.000 användareKreditinformation 3-40.000 användareOffentliga register 110-130.000 användare*)Textbaserade tjänster 100-150.000 användare**)Totalt 200-300.000 användare**)

*) Mycket osäker uppgift pga många företagslicenser, kollektiva fastprisavtal för högskolor etc.

**) Överlappningar mellan områdena förekommer.

Tabell 3. Det belopp som en användare spenderade igenomsnitt online/webb 1994 och 1998.

Område 1994 1998

Finansiella tjänster/realtidstjänster 70.000 kr 90.000 krKreditinformation 25.000 kr 10.000 krOffentliga register 3.000 kr 2.000 krTextbaserade tjänster 4.000 kr 1.000 kr

27

tionen. Vad gäller den realtidsinforma-tion som erbjuds, inkl finans- ochaffärsnyheter, härstammar den alltid frånnågon av de egentliga leverantörerna avfinansinformation på marknaden – ochär oftast bara ”nästan” realtid. Ett

exempel är halvminutgamla börskursergratis. Därmed har inte heller markna-den för de stora finanstjänsterna utar-mats. Den lilla generella prissänkningsom skett tycks ha kompenserats genomen större försäljning via de nya webb-tjänsterna. Därtill erbjuds de egnakunderna ofta någon form av nyheter,analyser mm som produceras av enegen eller externt anlitad redaktion ellerexperter.

Kunderna kan vara företags ekono-miavdelningar, myndigheter mm, menär till allra största del privatpersoner –även om de i många fall nyttjar tjänster-na under arbetstid. Totalt sett rör det sigom kanske över hundratusen användare.(Vilket inom parentes sagt fått även de

stora leverantörerna att börja satsa på“light”-versioner av sina tjänster påwebben).

Kreditinformation:Uppstickarna ännu småBeträffande kreditinformation domine-rar Upplysningscentralen UC och Dun& Bradstreet Sverige, fortfarande stort,vardera med årliga intäkter från onli-ne/webbanvändning på i storleksord-ningen minst 200 miljoner kr. Menmarknaden är i inne i ett föränderligtskede. Nya webbaktörer har trätt in,bland dem Bonniers Kreditfakta ochSvensk Upplysningstjänst. De är dockännu små, relativt sett. Kreditföretagensäljer också ren bolagsinformation.Därför innebär det stora utbudet avsådan information – ofta gratis – frånandra nya aktörer på webben ett hotmot samtliga.

Offentliga register: Välfungerande infrastrukurDe offentliga register som omsatte mest1998 var Sparnämndens SPAR ochLantmäteriverkets Fastighetsdatasystem,vardera över 50 miljoner kr. InfoTorgär den största aktören inom området.Utöver tjänster och databaser i egendrift, bland dem just SPAR, Basun(nationellt företagsregister) ochInfoTorg/Rättsbanken, ger manåtkomst till nämndaFastighetsdatasystemet och därtill allaandra stora statliga register, till exempelVägverkets bilregister och PRVs aktie-bolag-, handelsbolags- och föreningsre-gister. F ö kan nämnas att Sema GroupInfoData nyligen förvärvat sina konkur-renter Fastighetsfakta Online ochAutotel/Telebild från Telia, båda tvådistributörer av offentliga register, ochintegrerat dessa i InfoTorg.

Den webbifiering som genomförseller kommer att genomföras av infor-mationsleverantörerna själva kommernaturligtvis att påverka InfoTorg. Dockförst på lång sikt, bland annat eftersomden tar lång tid att realisera. En annanviktig orsak är att åtkomsten i storutsträckning sker via en “infrastruktur”som består av ett stort antal fasta kom-munikationslinjer och datorkopplingaroch berör så stora användargrupper ochmånga organisationer/kunder. InfoTorghar omkring etthundratusen användareoch flera tusen kunder, i många fallmycket stora.

Gratis åtkomst till registren, i alla falli sin helhet, står inte på dagordningen.Bland hindren finns dels förekomst avpersonuppgifter, som kräver speciellaavtal och i flera fall möjlighet att identi-fiera varje enskild användare, dels attverksamheten, som idag till stor del ärintäktsfinansierad, då måste skatte-finansieras. Sammanlagt rör det sig omuppemot tvåhundra miljoner kr.

Textbaserad information:Område i stark förändringOmrådet textbaserad information är detsom påverkas mest av utvecklingen påwebben. De omsättningsmässigt störstatjänsterna 1998 var AffärsData ochDialog Corp., den förstnämnda medgissningsvis något över 25 miljoner kr,den andra något under, vad gällersvensk användning. I intervallet 5-10miljoner kr låg InfoTorg/Rättsbanken,STN International, BTJ/ArtikelSök,Karolinska Institutet samt FT Profile –allt enligt mina egna uppskattningar. Ibrist på uppgifter för 1998 kan minasiffror för 1997 ändå indikera läget iövrigt. De visar en lång rad tjänster iintervallet 1-2 miljoner kr, bland annat

28

Bibsys, Questel-Orbit, SCBs Statistiskadatabaser, Mediearkivet,Byggdok/Byggtorget, EngineeringIndex, Ovid och Lexis-Nexis.

Som framgått ovan möter aktörernainom området konkurrens inte barafrån nya aktörer med motsvarandeinformation, som tillhandahålls till ettlägre pris eller ibland till och med gra-tis, utan också från producenter (t exförlag) som själva börjat erbjuda sininformation online via webben.

De nya aktörerna tillhandahåller nor-malt sin information till fast pris ochden har därmed nått mycket stora nyaanvändargrupper. Detta innebär enjättelik prisdumpning, som bara mot-verkas av att fler kunder löpande till-kommer. Det håller marknaden intäkts-mässigt på ungefär samma nivå somtidigare. Utvecklingen har hittills mestberört utländska aktörer, men är pågång att ta fart även här. UtöverBibliotekstjänsts ArtikelSök, som längeerbjudit fastpris till kommunerna, teck-nar AffärsData, Mediearkivet, PressTextoch InfoTorg/Rättsbanken sådana avtali allt större utsträckning. I flera fall ärKB/BIBSAM en viktig avtalspart.Apropå prisdumpning kan här nämnasatt till exempel avtalet med AffärsDataför högskoleområdet kan innebära enså låg kostnad som några tior peranvändare och år, förutsatt bredanvändning.

En stark påverkansfaktor är offentliginformation gratis på webben. De vik-tigaste exemplen är Riksdagens Rixlexoch KBs Libris. Båda dessa konkurrerarmed kommersiella aktörer som säljerdelvis samma information. Offentliginformation inom det rättsliga områdethar för övrigt lockat andra aktörer änetablerade InfoTorg/Rättsbanken attlägga upp sådan på webben, dock för

gratis åtkomst (t ex Juridiskt Forum)eller mycket billigt (Notisum/Rätts-nätet). Ett nytt rättsinformationssystemär nu under uppbyggnad i statlig regi.Det ska omfatta all grundläggande rätts-information i ett distribuerat system,

där respektive informationsprodu-cent/myndighet ska svara för sin infor-mation och där allt ska vara tillängligtgratis.

I sammanhanget kan nämnas att detvå stora aktörerna i Sverige vad gällerrättsinformation på CD-ROM, dvsFakta Info Direkt (som ägs avThomson) och Norstedts Juridik(Wolters Kluwer), snart kommer attgöra sin information webbaserad – ochgradvis föra över sina kunder dit.Eftersom minst 10 miljoner kr varderaav deras omsättning idag kan hänförastill CD-ROM blir de därmed omedel-bart stora på webben.

Information på CD-ROMöverförs till webbenHär är det läge att något mer beröra

CD-ROM-branschen. Sedan den förs-ta ”seriösa” svenska produktionen(Focus) utkom 1988 utvecklades mark-naden för svenskproducerade skivorförst ganska långsamt, väsentligt lång-sammare än förutsett. Från ca 1994 togden dock ordentlig fart och växtesedan med i genomsnitt 80 % per årtill och med 1997, enligt mina upps-kattningar. Fr o m 1998 tycks docktillväxten ha mattats av. Den absolutviktigaste orsaken är naturligtvis web-ben, med allt fler användare och grad-vis allt bättre möjligheter till publicer-ing med i stort sett sammafunktionalitet som CD-ROM. Det all-tmer ökande utbudet av konkurreran-de information på webben, ofta gratis,påverkar naturligtvis också.

Allt fler CD-ROM-producenter,speciellt inom teknik, vetenskap, medi-cin etc, erbjuder nu åtkomst via web-ben parallellt med CD-ROM-utgiv-ningen. Där säljs den på liknande sätt,dvs genom en licens som gäller förobegränsad användning inom kundensorganisation under t ex ett år. I realite-ten har förfarandet ofta kommit attinnebära en ”språngbräda” till aktörer-nas respektive webbtjänster, i och medden upparbetade kundstock som debefintliga CD-ROM-abonnenternautgör. Med denna utveckling kommerCD-ROM-marknaden åtminstone vadgäller ”information” att inte bara mat-tas av utan också stagnera och snabbtminska. Kanske är den nästan heltborta om sådär fyra år? Jag tror inte attDVD kommer att överta dess nuvaran-de roll utom för vissa nischområden.

Mina uppskattningar om utveckling-en av den svenska CD-ROM-marknaden från och med 1991 vadavser information och s k edutainmentredovisas i figur 2.

’’”De nya aktörerna

tillhandahåller normalt

sin information till fast

pris och den har därmed

nått mycket stora nya

användargrupper. Detta

innebär en jättelik

prisdumpning, som bara

motverkas av att fler

kunder löpande

tillkommer.”

29

Med över hundra svenska produk-

tioner och ett stort antal utländska är

CD-ROM-marknaden extremt svåröver-

skådlig. Tre områden tycks dominera för

svenska produktioner. De är

juridisk/rättslig information, affärs-/före-

tagsinformation och uppslagsverk. Stora

inom det första området är nämnda

Fakta Info Direkt och Norstedts Juridik.

Inom affärs-/företagsinformation är

Upplysningscentralen UC, Dun &

Bradstreet och AffärsData stora, samtliga

med en omsättning över 10 miljoner kr.

Minst lika mycket, ja kanske väsentligt

mer, omsätter uppslagsverken Focus (som

sålts i flera tiotusen exemplar), Bonniers

Lexikon och Nationalencyklopedin.

Bland andra relativt stora aktörer finns

Bibliotekstjänst och FAR Förlag.

En viktig del av importen rör data-

baser inom teknik/vetenskap/medicin

etc. En gissning om storleksordningen

1998 är ett par tiotal miljoner kr. En del

direktimport förekommer, men merpar-

ten torde distribueras via svenska återför-

säljare. Bland dessa finns PrioInfo AB

och Wennergren-Williams

Informationsservice. De största avnämar-

kategorierna återfinns inom universitet

och forskning och med biblioteken som i

många fall de mest drivande.

Doldis eller kändis?Online/webbmarknaden är på väg attförändras. Marknadskoncentrationenhåller på att ersättas av en fragmenti-sering, främst beror det på många nyaaktörer. Utvecklingen innebär ett störreutbud och lägre priser – men också hotmot informationsförsörjningen. Destora mängderna information blir alltsvårare att hitta i. En användare som villfånga upp vad som publicerats inom ettområde måste gå från webbplats tillwebbplats, från tjänst till tjänst.

Mångfalden i sig, olikastrukturer, indelningar ochprinciper för ämnesbeskriv-ningar etc gör att sökningarnatar allt längre tid och risken attmissa relevant information ökar– i värsta fall utan att använda-ren inser det. Det sistnämnda ärett allt vanligare fenomen somhar uppmärksammats inte minst av oro-ade bibliotekarier/informationspecialis-ter. Och det gäller inte bara den ”fria”webben utan även betaltjänsterna:Många av de nya tjänsterna inom tek-nik/vetenskap/medicin etc “marknads-för” ju sina egna produkter (t ex detegna förlagets tidskrifter) snarare än atttillgodose informationssökningsbehovet

generellt inom ett visst område.Problemen med att bedöma informa-tionens kvalitet och tillförlitlighet ökar.Det finns naturligtvis även risk för attvärdefulla informationsresurser ochdatabaser drunknar i mängden.

Därtill utgör risken för utslagning avde stora etablerade online/webbtjänster-na ett hot mot en viktig del i vår infor-mationsförsörjning. Här återfinns justora, väl strukturerade och enhetligtsökbara informationsmängder inom ettstort antal områden, med många årstäckning bakåt i tiden och väl funger-ande rutiner för snabb uppdatering.

Trenden mot allt mer gratisinforma-tion, speciellt den som utgör lockvara,kan komma att få långt gående konse-kvenser för informationsförsörjningen.För det första därför det kan innebäraett utbud som är mer styrt än idag.Urval, kvalitet, objektivitet etc kanpåverkas. För det andra därför att det, ikraft av de allt större mängderna infor-mation som sprids på detta sätt, kan

komma att ytterligare förstärka fokuser-ingen på den information som finns påden “fria” webben.

Kännedomen om onlinetjänster ochdatabaser har ju alltid varit dålig. Oftahar jag kallat dem “doldisar”. Det varingen slump att NordGuides svenskaföregångare fick akronymen DOLDIS(Directory of OnLine Databases In

0

50

100

150

200

250

300

350

2000199719941991

?

Figur 2. Den svenska marknaden för CD-ROM-produktioner med informationoch edutainment 1991-1997 samt en antagen trend från och med 1998.

10-1530-40

ca 200

miljoner kronor

30

Sweden, DFI 1983:14)! Webbensgenomslag såg ett tag ut att ändra pådetta. Men så har inte skett. Sökning avseriös information har över huvud tagetkommit i skymundan för uppmärksam-heten kring allmänna sökplatser, hus-hållsinriktade portaler, e-handelstjänsterav olika slag och mycket annat.

Dessutom underlåter de flesta sökp-latser, webbguider, länklistor, etc atthänvisa till betaltjänster.Gratisinformationen står i fokus. Ochju mer sådan desto mer skyms informa-tionen vid betaltjänsterna; det vill sägaden oftast verkligt relevanta informa-tionen. Kommersiella eller offentligtstödda sökplatser – det spelar ingen roll:bara sällan upplyser man ens om dessatjänsters existens. Svesöks länklista hän-visar t ex inte till Bonniers LexikonOnline (däremot till National-encyklopedin, som ännu inte finns pånätet). Naturvårdsverkets länksida omEU-information förbiser RättsbankensCELEX. Etc. Hänvisningar tillNordGuide, som både beskriver ochlänkar till onlinetjänster/databaser iNorden, förekommer mycket sällan.

Och det är inga små resurser somspenderas av till exempel offentligamedel på dessa sökplatser, som i mångafall utgör projekt stödda med EU-medel. Vad hjälper det att bygga alltfrån lösningar där de medverkandeförser informationen med metadata tilltekniskt avancerade lösningar, baseradepå Z39.50, om den information som ipraktiken kan fångas upp eller hänvisastill bara utgör en del av den som finnsonline? Om de därtill invaggar använ-darna i föreställningen att de länkar tillden information som verkligen finns atttillgå online så gör det dem snarast enbjörntjänst! Självklart är sökplatserna tillhjälp i många situationer, men knappast

när det krävs god uppfångning av “seri-ös” information inom till exempel ettforskningsområde.

“Real researchers are notlink followers”Jag kan här inte avhålla mig från att återcitera Marydee Ojala, nu ur Databasefebruari/mars 1999: “If you reduce re-search to a bunch of bookmarks, youreduce the thinking that ought to beinvolved in the research process.Researchers should be actively leading.Blindly following links without consider-ing the relationships among data pointsunhearted demeans the research process.Real researchers take risks. They activelyseek information away from other’s listsoffavourite places. They connect disparatepieces of information to form a coherentwhole. They think about the meaning ofrevealed data. Real researchers are notlink followers.”

Ribban höjsInom tre-fyra år kommer i stort sett allinformation av textkaraktär som produ-ceras av myndigheter och är offentligatt finnas tillgänglig gratis via nätet,även om den bara delvis kommer attvara samordnat upplagd och sökbar.Samma sak gäller en hel del informa-tion inom vetenskap/forskning etc lik-som naturligtvis mycket annan “seriös”information.

Online/webbmarknaden kommerhelt klart att omstruktureras, i vissa fallradikalt. Men det kommer alltid attfinnas plats för betaltjänster. Det finnsalltid användare som är beredda attbetala (mer) för tjänster som ger mer.Det må sedan röra allt från bättresökeffektivitet, information och säker-het till avancerade länkningar mellantjänster och åtkomst baserad på pro-

gramkopplingar, där informationenintegreras i egna tillämpningar snarareän söks separat. Bland online/webb-tjänster som utan tvekan kommer att tabetalt finns de som erbjuder “äkta”realtidsinformation, kreditinformationoch information från offentliga register.

Det är intressant att jämföra medtrycket. Gratispublikationer av olikaslag har inte slagit ut tidningar och tid-skrifter (må vara delvis annonsfinansie-rade), dyrbara nyhetsbrev, ännu dyraremarknadsrapporter etc. Det som sker ärhelt enkelt att gratis och annonsfinansi-erad information driver upp nivån,höjer ribban, för dem som tar betalt.De måste helt enkelt bli bättre ochbättre.

Samma utveckling ser vi nu på nätet.Men till skillnad mot trycket har detännu inte “satt” sig. Vi kan ännu intemed samma självklarhet bedöma tillför-litligheten hos olika källor. Som privat-personer tycker vi gott att allt kan varagratis – och tänker ofta likadant på job-bet. Vi som tillhandahåller tjänster för“proffs” har ännu inte lärt oss vad somär “rätt” pris. Högpris? Lågpris?Fastpris? Pay-as-you-go? (Vi saknarockså en allmänt accepterad standardför nätbetalningar!) Och de flesta av ossvärjer oss mot annonser. Etc.

Jag hoppas och tror att de olika for-merna för att tillhandahålla informationpå nätet kan leva sida vid sida. Precissom “in real life”. Men i ännu störresymbios. Men för att inte riskera attinformationen “degenereras” på vägendit måste vi som arbetar med informa-tion ta vårt ansvar för att så gott vi kanskapa en medvetenhet om vad de olikaformerna står för och – inte minst –deras existens.

*Från underutnyttjande till användarboom.

FORTS32

31

I Ikoner nr 4/99 svävar Krister Gustavsson ut i funderingarkring det virtuella konstverket, pappersbokens död, detdigitala mediets kollektiva och oändliga möjligheter, ägande-rätten till konstverket och de traditionella institutionernas”patetiska” försök att ”konservera en gången tids uttrycks-former”. Som ett exempel på det senare tar han projektet”Nya vägar för boken”. Och han drömmer om en framtidmed ”gutenbergska öar i det elektroniska havet”.

Det är möjligt att Krister Gustavssons vision så småning-om blir verklighet. Men jag är inte så säker på det. Åtmin-stone är det mycket långt kvar dit. Idag är den elektronisktpublicerade litteraturen snarast små öar i det gutenbergskahavet och de författare som befolkar de elektroniska öarnaverkar inte nämnvärt intresserade av att utnyttja den digitalateknikens konstnärliga möjligheter. De som publicerar sig påwebben skriver linjärt, de skriver texter som lika gärnaskulle kunna publiceras tryckta på papper. Och uppenbar-ligen har de inte heller andra ambitioner. Ett exempel: Införett seminarium på bok- och biblioteksmässan i Göteborg iseptember ställde Ola Lindvall, ansvarig för nättidskriftenArgus Area, några frågor till de författare, som har publiceratsig i Argus Area. De författare som svarade skriver för enbred publik och skulle hellre vilja publicera sig i form av enpappersbok, men har ännu inte blivit accepterade av någotförlag. De har alltså valt nätpublicering snarare av tvång änav fri vilja. Ingen av dem pekar heller på de konstnärligamöjligheter webbpublicering erbjuder. Och förmodligen ärde ganska representativa. Annars borde det på åtminstonenågon av de svenska litterära webbsidorna finnas åtminstoneett embryo till en roman eller diktsamling som utnyttjar dekonstnärliga möjligheter som hypertexten erbjuder. Vad jagvet gör det inte det.

”Nya vägar för boken” utgår från dagsläget och fokuserarsåväl möjligheterna som hindren. Vi har i olika samman-

hang pekat på att den digitala tekniken genom länksystemetoch genom att man kan integrera olika konstnärligauttrycksformer gör det möjligt att berätta en berättelse påett annat sätt. Inom ramen för projektet harFörfattarförbundet haft ett seminarium och en veckolångworkshop för författare på det temat. I januari kommerJohan Svedjedal med en bok som bl.a. tar upp multisekven-tiellt berättande och narrativa strukturer. Vidare har ErikPeurell gjort en genomlysning av vad som idag publiceras påwebben.

Men vi har också pekat på hinder för utvecklingen avon-line publicering på webben.

Ett hinder är läsarens svårigheter att orientera sig i detenorma informationsflöde webben erbjuder. En författarepublicerar sig för att bli läst, för att nå en publik, och väljernaturligtvis den publiceringsform och den förläggare somerbjuder de största möjligheterna att nå en publik. På dettraditionella litterära fältet finns idag mer eller mindre välfungerande system för selektion, distribution, marknadsför-ing, rådgivning, konsekration, som inte har någon motsva-righet för den elektroniskt publicerade litteraturen. Ettexempel: Den elektroniskt publicerade litteraturen existerarknappast på ens bibliotekens hemsidor och ännu mindre ideras kataloger. Och då är ändå biblioteket den institutionsom har den mest gedigna kunskapen när det gäller attorganisera information så att den blir sökbar. Bibliotekenhar ju dessutom under relativt lång tid hävdat att de hante-rar olika medier likvärdigt och att det ur bibliotekets per-spektiv är innehållet och inte i vilket medium det finns somär det intressanta.

Det är lite förvånande att Krister Gustavsson viftar bortden frågan.

Lika förvånande är hans hållning till frågan om copyright.Han talar om ”det värnlösa värnandet om upphovsrätten till

Replik på ”Pappersboken, en passerad artefakt”Peter Almerud, Projektledare för

”Nya vägar för boken”

verk och idéer” och drömmer om envärld där verket blir ”en auktoritet somstår över den enskilde konstnären”. Ochhan ser framför sig hur gränsen mellanartisten och publiken, skaparen och kon-sumenten, suddas ut, hur författaryrketavprofessionaliseras och hur frågan omden litterära äganderätten marginaliseras.

Vad Krister Gustavsson glömmer(förutom att idéer inte har någon upp-hovsrätt) är att bilden är tämligen kom-plex redan i pappersbokens värld.Läsaren, publiken, är och har alltid varitmedskapare i verket. Sedan kan gradenvariera mellan olika mediaformer ocholika konstnärliga uttrycksformer. Ochantalet författare som är heltidsförfattareoch lever helt och hållet på författar-

yrket är relativt få. Men de finns, ochfler har ambitionen att kunna göra det,inte minst för att få möjlighet attutveckla sitt skrivande. För dem är upp-hovsrätten viktig, eftersom den utgörgrunden för såväl direkta som indirektainkomster från författarskapet. Parallelltfinns en lång rad författare, som publi-cerar sig på t.ex. webben utan att ha entanke på att ta betalt av läsaren. Jag harlite svårt att förstå varför inte olika syn-sätt på författarroll och äganderätten tilllitterära verk skulle kunna finnas sidavid sida även i en elektronisk miljö.

Det finns dessutom ett mycket närasamspel mellan utvecklingen av upp-hovsrättslagstiftningen (den litteräraäganderätten), etablerandet av författa-

ryrket och framväxten av den modernabokmarknaden. Upphovsrätten och hurden hanteras har stor betydelse för attbokmarknaden och samspelet mellanolika aktörer på den ska fungera. Menden nuvarande lagstiftningen fungerarinte alltid i förhållande till elektroniskpublicering och distribution av litteraturoch man har inte heller hittat fungeran-de former för hanteringen av rättig-hetsfrågorna i den digitala miljön.

Och när man gör det blir det kanskeintressantare för både författarna ochförlagen att publicera litteratur på web-ben. Och då kanske vi också får se denförsta webbpublicerade svenska romaneller diktsamling som utnyttjar medietsmöjligheter.

32

Finns det inte vissa likheter mellan kyrkan och folkbiblio-teken? Och som till del kan förklara den ”kris” eller desvårigheter som bägge dessa institutioner haft, och fort-farande har, att kämpa mot under en längre tid, bakåt ochsannolikt även framåt. Nåväl, jämförelsen haltar självklart iallt väsentligt men betänk följande. Två idéburna institu-tioner uppfyllda av värdekonservatism, regelstyrning, självcen-trering och kollektiv egocentrism som några kännemärken.

Kyrkans (läs statskyrkans) brist på besökare har visserligensin motsats i folkbibliotekens ökade användning. Betänkdock att ökningen till stor del är betingad av utifrån kom-mande direktiv mer än av egen kraft. Problemen ser visser-ligen olika ut men tanke-fundamenten är desamma.Historiskt (olika tidsperspektiv javisst) har såväl kyrkan som

biblioteken utsett sig till eller påtvingats rollen som till-varons mitt, omkring vilket allt annat cirkulerat. En objekti-fiering på institutionsnivå. Lite grand av att: Våra idéer är sågoda att människorna kommer ändå. Omvärlden har existe-rat som tacksam mottagare av ett förmedlat, godkänt inne-håll. Båda institutionerna har stått för "den enda sanning-en", varit objekt i en föränderlig omvärld och stått frågandenär den ifrågasatts.

Att öppna sig mot omvärlden, bli en del av den, ageratillsammans med den, se att det finns "fler sanningar" ärframgångsfaktorer värda att utveckla. Blir mer kundoriente-rad än produktorienterad om man så vill. Därför är detkanske dags för nya ”budord” som utgångspunkter för framtidens”evangelium”. Vi tror inte... Vi tror.

Ett annat ”evangelium”… eller så kan man också tänka sig framtiden!

Lars Nellde

FORTS 31

33

Vi tror inte att det finns en sanning.

Vi tror att var och en harsin egen ”sanning”.En av de mest påtagliga bristerna imånga organisationer är både rädslanatt ”tala sanning” och omöjliggörandetav att låta mångfaldens ”sanning” fåutvecklas. I det första fallet menar jagatt sanningen på individnivå undanhållsoch undviks eftersom det ofta anses attmänniskor av olika anledningar skallskyddas från sanningen. Antingen attdom inte klarar av den eller att någonpåtar sig den andres reaktioner.Bristande självkänsla och självkänne-dom från bägge håll i en relation utgörinte sällan hinder för att agera meduppriktighet.

I en mogen organisation finnsytterst få hemligheter. Sanningen utgöristället en produktivitetsfaktor av storkraft.

Varför ges då individer sällan möj-lighet att blomma? Varför undanröjsengagemang som aldrig får växa? Ja, ettav skälen är ett chefskap, med nödvän-dighet åtföljande medarbetarskap, somföljer i den rationalistiska traditionen,med en dualistisk syn som betraktarindivid och verklighet var för sig. Idenna anda förs beslut uppifrån ochner. Devisen ovanför Uppsala universi-tets aula 1887. "Tänka fritt är stort,men tänka rätt är större" av T Thorildbelyser detta tänkesätt. En anakronismvisserligen, men illustrativ och fort-farande gångbar.

Hur tänker man "rätt"? Och vem

gör det? Chefen? Eller finns det många"rätt sätt" eller ”sanningar”? Visserligenär devisen framsprungen ur en era dådet naturvetenskapliga synsättet vunnitallt större insteg. Tron på att det fannsen absolut sanning. Att allt var mätbart,hade en förklaring o s v… Och i dentraditionen lever många organisationer

sitt liv än i dag. Regel- och diktatstyrt,ovisionärt, förstelnat och utan minstaförutsättning (kanske en önskan om detockså) till utveckling och förädling.Bekvämt kanske, men roligt? Knappastens för de mest förhärdade rutinister.

Om utgångspunkten i stället tasfrån antagandet att olikhet ger mång-fald och att mångfald både är roligareoch ger en högre produktivitet börchefen verka för att skapa spelrum därallas ”olika rätt” kommer till uttryck. Ien sådan organisation skulle någragrundantaganden (enligt Will Schutz)kunna vara

• Sanning. Du och jag talar sanning• Problemlösning. Inget syndabocks-

tänkande• Inget moraliserande. Inget rätt/fel

utan beteende/känslor och hur dessablir tillfredsställda

• Relationer. Förhållandet mellanolika beteendemönster och deras kon-sekvenser för vår arbetsmiljö

• Inget självbedrägeri. Jag skall för-söka bli medveten om mina beteende-mönster och dess följder

• Självkännedom. Sträva efter flerinsikter om mig själv

• Ledarskap. Min uppfattning omledarskap kan sammanfattas :” En bra

kung eller drottning är den vars under-såtar (inklusive jag själv) frodas”

Vi tror inte på stela regler och

fyrkantig formalism.

Vi tror på lusten och detmilda vansinnet somdrivkrafter.Portalparagraferna i varje organisationspersonalpolitiska program borde skrivas:”Det skall vara roligt att gå till och varapå arbetet” samt ”Jag har rätt att få växai mitt yrkesutövande såväl såsom män-niska”. Nästan en mänsklig rättighet.Många håller med men ännu fler vet attdet inte förhåller sig på det viset.Missunnsamhet, bevakande av revir,”rättvisa” m m genomsyrar mångaorganisationer, så även bibliotek. Pådylika arbetsplatser är ropen på policys,regler och styrningsdokument som mesthögljudda. I en trygg organisation, därdet bl a är tillåtet att pröva och miss-lyckas, där man ses som subjekt ochsom en vuxen människa som tar ansvarför sina handlingar och de reaktioner deframkallar, görs tolkningar i situationen,vare sig det gäller Internetanvändning,mediainköp eller uppgifter i lånedisken.

Vi tror inte på vanans makt.

Lars Nellde är kulturchef

i Bollebygds kommun

1Första budet 2

Andra budet

3Tredje budet

34

Vi tror på berikande tillfälligheter.Av välja att gå vilse eller att försöka sesaker från en ny vinkel än de traditio-nella kan helt visst appliceras även påtillvaron i övrigt. Vi har ju våra "san-ningar", ser världen genom mängder avfilter, som gör att tvärsäkerheten läggerlock på nya sinnesintryck med påföljdatt man rullar på i samma gamla lunksom tidigare. Med resultat att ingethänder. Ingen utveckling och ingenförädling. Och vi missar därför allt detsom kan skänka nytt ljus över tillvaron.Vanedjur som vi är. Mönsterfångar somsällan vill eller vågar pröva något nytt. Iprivatliv såväl som i yrkesliv.

Nu är det ju så att historien ger ossfacit som visar att ingen utveckling,inga förändringar och inga uppfin-ningar har varit resultat av att man gåtti samma gamla hjulspår. Det är sällanden som följer invanda mönster ellersom alltid gör "rätt" som kreerar nyaidéer eller lösningar. Bara genom attgå eller göra fel finns väl den möjlig-heten. Pröva, misslyckas och prövaigen. Ingen förändring, i stort som ismått, har kommit av att man följt"reglerna".

Paul Watslawick beskriver i sin bokFörändringar två typer av förändringar.En som sker inom ett system (förändringav första ordningen) som inte självtpåverkas och en som ändrar själva syste-met (förändring av andra ordningen).

Ett exempel på den första typen avförändring kan vara en person som intetrivs med sitt arbete. Hur han än försö-ker att få sakers tillstånd till det bättregenom att gå stimulerande kurser, fåhögre lön…etc fortlever vantrivseln.Lösningen ligger inte i att åstadkommaförbättringar inom systemet "det nuva-rande arbetet" utan i att byta arbetsplats.

Ett närliggande exempel kan vara attdet på en konfliktfylld arbetsplats görsinsatser som förbättrar den fysiska arbet-smiljön eller bättre schemaläggning.Även detta är förändringar inom syste-met, som fortlever med lika mycketkonflikthärdar och energispillan som

innan. Lösningen kan i stället vara att"de verkliga" orsakerna till konflikternafår komma upp till ytan och benas ut.

Svårigheter och problem skall lösaspå rätt nivå menar Watslawick. Mångagånger hemfaller vi åt att se lösnings-möjligheter inom befintliga system.Låsningen finns inprogrammerad redanfrån början. Ta exemplet med de niopunkterna (den logiska typläran) somde allra flesta misslyckas med att lösa.Uppgiften består i att sammanbinda denio punkterna med fyra räta och sam-manhängande streck.

Misslyckandet beror inte på uppgiftenutan lösningsförsökets omöjlighet. Detär försök av lösning av första ordning-en. Lösningen består i att man måste gåutanför kvadraten. Då åstadkommerman en förändring av andra ordningen.

På rätt abstraktionsnivå. Försök till lös-ningar på fel nivå kan tyvärr skapa änmer problem än vad man hade innan.Det mest frekventa sättet att angripaoch lösa svårigheter är dessvärre detförstnämnda. Vi öser på med mer ochmer. Mer pengar är lösningen, mer per-sonal är lösningen, omorganisation skalllösa alla problem… etc.

Alltför sällan dristar vi oss till att

försöka gå utanför de nio prickarna för

att på så vis få nya infallsvinklar. Och

ingenting händer. Man kan ju bara spe-

kulera i om vi inom biblioteksvärlden

har större benägenhet än andra verk-

samhetsområden att hänge oss åt pro-

blemlösning på fel nivå. Det syns mig i

alla fall att många av de debatter som

florerar inom "vår värld" tyder på en

mycket stark ovilja att gå utanför ramar-

na. Självtillräckligheten är mycket mani-

fest och förädlings- och förändringsbe-

nägenheten ofta enbart retorisk.

Vi tror inte på solospel.

Vi tror på samarbete.Är måldokument viktiga? Kanske har

dom sitt berättigade värde, om dom är

kopplade till en idé eller en vision om

verksamheten. Inte sällan är måldoku-

menten retoriskt överlastade för att låta

bra, skänka samvetsro, men är oftast till

intet förpliktigande. Inte sällan formule-

rade ovanifrån. Idébaserade eller visions-

baserade organisationer, som istället tar

avstamp från en dialog där medarbetarna

är involverade, har betydligt större möj-

ligheter att hitta reella och användbara

4Fjärde budet’’

”Pröva, misslyckas och

pröva igen. Ingen för-

ändring, i stort som i

smått, har kommit av

att man följt ‘reglerna’.”

35

linjer och mål för verksamheten. Som

leder framåt mot utveckling och för-

ädling. Hundertwasser skrev att: "När

en människa drömmer ensam är det

bara en dröm. När många människor

drömmer tillsammans är det början på

en ny verklighet".

Nu förutsätter detta att tid avsätts för

dialog, reflektion och diskussion om

vårt biblioteks väl och ve. Processer som

tar tid och vars synliga resultat inte alltid

kommer snabbt. Att diskutera runt var-

för, vad och hur tar tid och kräver enga-

gemang. Det viktiga är att hålla dialogen

levande. En vanlig reaktionen om man

diskuterar detta med biblioteksanställda

är: Hur har ni tid med det? Svar: Hur

har vi tid att låta bli! Gör vi det inte

hamnar man ofelbart i knappologins

tyranni, där framtidsperspektivet stavas:

Förstelning.

Det är chefens ansvar att dessa pro-

cesser kommer igång. Att skapa utrym-

me där medarbetarnas kunskaper, idéer

och drömmar får komma till uttryck.

Stimulera till engagemang och delaktig-

het. Det ställer krav på chefen. Att till-

tro sina medarbetares förmågor. Att inte

vara "verklighetsarkitekt" för sina med-

arbetare utan agera på konsultativ basis.

Att ge reella befogenheter och ansvar.

Det ökar initiativförmågan i organisatio-

nen och minimerar trögheten.

Vi tror inte att vi vet bäst.

Vi tror att ni och vi vetbättre tillsammans.Att uppfatta biblioteken som delar av

en helhet i stället för tillvarons medel-punkt, ger oanade möjligheter till sam-verkan med andra aktörer, på lokal,regional och nationell nivå. Alltifrånföreningar (inte som primärt skall skötabiblioteken), kommunala institutioner(men det gör vi ju redan, säger ni då.Visst, men med det goda förmedlan-dets utgångspunkt) m fl där utbytetsker med öppna ögon och på vars ochens villkor, utan att för den del glöm-ma vår professionalism eller verksam-hetssyfte. Det är ärligt samarbete ochinte konkurrens som ger utvecklingoch ”välstånd”, trots att motsatsen oftahävdas.

Vi tror inte på att tassa i filttofflor.

Vi tror på ett herrans liv.Även om det inte är lika illa som detsägs i det amerikanska uttryckssättet :”att den som inte syns, finns inte”, såfinns det korn av sanning i det. För attåterknyta till bibliotekens roll som”världsmitt”, då behövs inte synlig-görandet. Om utgångspunkten ärtvärtom, att vi i stället finns som endel, viktig visst, som existerar sida vidsida med andra, duger det inte med attvara osynlig. Då blir det osvikligt tillatt huka i den kommunala marginalen.Dessvärre räcker det inte alltid med attha en god verksamhet, utan vi måstealltid välja att vid alla tillfällen och ialla sammanhang synliggöra bibliotek-en. Som porlande fjällbäckar ellerdånande, eldsprutande vulkaner kan vidra fram, huvudsaken är att vi gör det.

Och man äger sina val, har någonbegåvad människa sagt. Såväl individsom organisation. Med andra ord exi-sterar man då som subjekt, bl a i denmening att det inte enbart är omgiv-ningens (läs = statsmakten, kommun-politiker, brukare…) göranden ochlåtanden som är avgörande för, i dethär exemplet, ett biblioteks verksam-hetsomfattning och kvalitet. Med endylik utgångspunkt blir man ansvarigmedaktör snarare än offer för "oförstå-ende" och "illvilliga" beslutsfattare.

Vi tror inte det vara bättre förr.

Vi tror alltid på framtiden.Vad annat kan man göra när vi harden goda utgångspunkt vi har. Attverka i bibliotekens fantastiska värld.Utvecklingspotentialen är obegränsad.Men det leder oundvikligen fram tillkärnfrågan. Nämligen bristen påutveckling av "humankapitalet". Viinvesterar åtskilligt i att förbättra den"tekniska kompetensen" men nära noginget i att utveckla relationerna påarbetsplatsen. Där finns ett vitt fält avgalaktisk omfattning.

I en allt mer virtuell verklighetbehöver vi allt fler "verkliga" männi-skor skulle man kunna säga.

5Femte budet

6Sjätte budet

7Sjunde budet

Paradox:”Om man vill förändra en orga-nisation, måste man börja medindividerna” (Will Schutz).

36

En katt bland hermeliner...Nykomling med okonventionella metoder sticker upp bland traditionella bokförläggare på nätet

Camilla Smith och Annika Zachrisson

Nätet har blivit en publicerings- och distributionskanal sommöjliggjort för gemene man att enkelt och billigt nå ut medsina texter till en potentiell mångmiljonpublik utan attbehöva gå genom de etablerade kanalerna på bokmark-naden – där förlagen utgör en viktig del – och intresset förelektroniskt publicerade texter är stort. Även på årets Bok-och biblioteksmässa fick fenomenet stort utrymme med enseminarieserie på temat elektronisk publicering och distri-bution av litteratur anordnad av projektet Nya vägar förboken och branschtidskriften Svensk bokhandel. Med elektro-nisk publicering av skönlitteratur ur ett svenskt förlagsper-spektiv som ämne för vår magisteruppsats vid BHS, var detmed höga förväntningar vi reste söderut för att ta del av detankar som de svenska förlagen har om webben och dessmöjligheter.

Under rubriken “De skriver på nätet“ berättade ErikPeurell, fil. dr. i litteraturvetenskap, mer om de nya aktörernaoch skönlitterära texterna på webben.1 Men hur ser för-lagens närvaro på webben ut? Även om de traditionella för-lagen har fått upp ögonen för den nya publiceringskanalenså handlar det än så länge oftast om att man lägger ut sinförlagskatalog med metainformation om verken och iblandsmakprov ur böcker i marknadsföringssyfte. Men med påmässan fanns förläggare Magnus Bergh på Albert Bonniersförlag som tillsammans med en av sina författare, Aase Berg,och redaktören för nättidskriften Argus Area, Ola Lindvall,diskuterade sitt förlags experiment med nätpublicering avskönlitterära texter, vilka, även om de inte är självständigaverk, kan ses som komplement eller vidareutvecklingar avde tryckta texterna. Blir dessa kompletterande nättexter ettsätt att skapa större textuella världar där verket inte ses somavslutat utan där man låter fler trådar löpa ut från berättelsen?

Eller är dessa nättexter, som andra bedömare invänt, endastatt tolka som ett annat sätt att skapa mervärde för bokpro-dukten där man låter författaren själv kränga varan?Möjligheterna med mediet är många och i Göteborg kundeman också möta en ny aktör på förlagsmarknaden, webb-förlaget Serum, som i kontrast till de etablerade förlagenvalt att enbart erbjuda verken på elektronisk väg.

Komplement till den tryckta textenFörläggare Magnus Bergh inledde seminariet ”Publicera sigpå nätet” med att presentera de nätpubliceringar han till-sammans med några av sina författare ägnat sig åt på AlbertBonniers förlag. Dessa nättexter som publicerats i anslutningtill de tryckta böckerna vidareutvecklar eller ger ingångartill de tryckta verken, som i fallet med Aase Bergs diktsam-ling Mörk Materia och webbplatsen Metastaser. Ett tidigareexempel på en nättext som Albert Bonniers förlag publi-cerat är Gabriella Håkanssons Operation [snabel]B, som ärkopplad till hennes tryckta roman Operation B. MagnusBergh resonerade kring vad som händer när man lägger utdessa texter och menar att det leder till nya sätt att läsa detryckta texterna där webbtexterna ger trådar att spinnavidare på, och skapar en öppning för kontakt mellan läsa-ren, författaren och texten.

Aase Berg berättade att hennes diktsamling Mörk materiakan läsas som ett rollspel. Medan hon i sin diktsamling villevara helt kompromisslös så kunde hon i Metastaser skapaingångar till sina diktsviter genom att ge läsarna referenseroch bakgrunden till de olika dikterna och personerna somfigurerar där och den tematik de behandlar. I Metastaser villehon också visa att dikter inte nödvändigtvis behöver läsaskronologiskt utan även tematiskt, man kan därför i

37

Metastaser läsa ”ett kapitel associationer”för varje diktsvit i den tryckta samling-en. Samtidigt som hon med webb-platsen ville slå ett slag för begriplig-heten så fanns det också en tanke omatt kunna skapa möjlighet till läsarkon-takt. Hon menar att kommunikationvia e-post blir ett enkelt sätt för läsarenatt diskutera referenser med författaren– ett enkelt sätt att ”komma över blyg-hetens problem”, som hon uttryckte det.

Nygamla krav på textenBehöver vi förläggare som ’grindvakter’och garanter för kvaliteten hos detmaterial som nätpubliceras? Underseminariet invände Ola Lindvall,huvudredaktör på Argus Area – enwebbtidskrift inriktad på poesi – attäven om det står förlag bakom det sompubliceras på webben så innebär detidag ingen garanti för utformningensoch utförandets kvalitet. Och bristerdet formmässiga så brister även intryck-et av det lästa, menar Lindvall, som haren del kritik att komma med vad gällerutformningen av Albert Bonniers för-lags nätutgivning. Lindvall poängteraratt de inte har sett till möjligheternaoch kraven som det nya mediet ställer,att man ej har tagit hänsyn till någontypografi. I egenskap av gammal tid-skriftsmakare saknar han bl. a. mellan-rum mellan paragrafer och kortare rad-längder så att texten inte flödar överfrån sida till sida, vilket måste förändrasför att skapa läsvänliga texter. Textmåste formges även på webben för attman skall ha lust att börja läsa skönlitte-ratur direkt på skärmen, annars blirkontentan av nätpubliceringen att manhelt enkelt trycker ut en papperskopiaoch läser off-line istället.

För närvarande är det knappastnågon som tror att de skönlitterära nät-

texterna utgör något allvarligt hot motden tryckta boken, vars taktila ochvisuella egenskaper gör den till en över-lägsen läsupplevelse. Många tycker fort-farande att det är tröttsamt att läsa läng-re texter på skärmen och därtillkommer den emotiva aspekten; vi är

vana vid och föredrar att förhålla oss tillen fysisk bok. Trots de litterära ochkommunikationsmässiga fördelar somkan uppnås med nätpublicerade texter,så föredrog Aase Berg ändå boken förläsning av skönlitterära texter, eftersomdet är lättare att skapa rumslighet medden transportabla boken som man lättbär med sig ut i naturen, till fåtöljeneller i badet.

En annan aspekt på problemet medden bristande kvaliteten på nätpubli-cerade skönlitterära texter är den inne-hållsliga. Texterna som läggs ut måstehålla en viss kvalitet annars tröttnar läsa-ren. Som medlem av redaktionen påArgus Area får Ola Lindvall ta emotmängder av bidrag från hoppfulla skri-benter som vill bli publicerade i deraswebbtidskrift och de tar långt ifrån inalla de bidrag som de erhåller.Redaktionen sållar bort alster som inteuppfyller deras kvalitetskrav men göräven beställningar på bidrag av poeter.Men Lindvall understryker också attpoängen för många nätförfattare är justatt webben är ocensurerad och inteuppstyrd på samma sätt som ‘det etable-

rade litterära fältet’. Ett exempel pågruppen ocensurerade texter är nätdag-böckerna, vilka även förekommer hosArgus Area.

Aase Berg å sin sida efterlyser de”förlagsfunktioner”2 som finns i dentryckta traditionella världen eftersomhon ser så många ofärdiga texter ute påwebben. Materialet på nätet har oftastinte passerat någon förlagsredaktionsom refuserat undermåliga bidrag ellerkommit med förslag på ändringar ochförbättringar och som skött den slutgil-tiga korrekturläsningen. Förlagen gerframförallt författarna tid till eftertankeoch tid för texten att få mogna, tid förförbättringar, framhöll Aase Berg.

Nya publiceringsformerEn som helt förbigår den tryckta bokenoch endast ger ut sina författare på nätetär webbförläggaren Thomas Lindblad,som i skuggan av de stora förlagensmontrar och de välbesökta seminarie-salarna på Bok- och biblioteksmässangjorde entré med sitt förlag Serum.Lindblad vill ge författare med ”attityd”chansen att sprida sina ord via nätet ochläsarna möjlighet att ta del av nyskrivensvensk skönlitteratur mot en billig pen-ning. Förlaget fanns representerat i enliten monter där man kunde bläddra ide utskrivna verken eller i god nätandavia en dator surfa in på webbplatsenoch beställa sin egen PDF-fil och läsamer om författarna. På ett föredrag påSpeaker’s corner på mässan och undersenare samtal med honom berättadeThomas Lindblad mer om avsikten medoch verksamheten på Serum.

Den var i juni i år som ThomasLindblad startade sitt enmansförlag,webbförlaget Serum, som är inhyst ihans lägenhet på Söder i Stockholm.Serum skall verka som ett ”motgift” till

Camilla Smith och

Annika Zachrisson

är båda verksamma

vid Stockholms

universitetsbibliotek

38

den utveckling han ser på bokmark-naden där många presumtiva författarealdrig får chansen att bli publicerade.Förlaget tar avstamp i och sympatiserarmed författarlägret och det var efter attha läst en artikel i Dagens Nyheter omsvårigheten för oprövade författare attdebutera och bli utgivna på något av destora namnkunniga förlagen, som

Lindblad bestämde sig för att ge förfat-tare med ”patos” chansen att nå ut medsina ord till en publik. Det har egentli-gen inte med ålder att göra sägerLinblad på en fråga om det är den”unga arga litteraturen” han vill förläg-ga, utan snarare att verken skall uppvisasamhällsengagemang och ha en ”under-dog” känsla. Han ger helt enkelt ut deböcker som han själv skulle vilja skriva.Lindblad har ingen traditionell förläg-garbakgrund med litteraturstudier ocherfarenhet från förlagsarbete bakom sig,utan med undantag av tidigare arbeteunder några säsonger på Bok- och bib-lioteksmässan, har han pluggat mediaoch arbetat med webbproduktion. Entypisk representant för de nya aktörernapå webben alltså.

Att sprida ordetFör Thomas Lindblad och Serum är detdet skrivna ordet som är väsentligt. Det

nya med Serums verksamhet är att för-laget inte fokuserar på boken som pro-dukt utan att de ger ut verket i PDF-format och distribuerar filen som ette-postattachment till beställaren, somfår uppgift om att hon/han får betala 40kr inom 30 dagar via postgiro. Därmedöverlåter man till läsaren om denna/denne vill läsa direkt på skärmen eller

trycka ut boken på papper. Texten ärformgiven för god läsbarhet och efter-liknar därför typografin i en vanlig bokmed två spalter på liggande A4. Förtypografin anlitade Lindblad en grafiskdesigner som skapade en formgivnings-mall för texterna. Hittills har han fåttsig tillsänt ett hundratal manus av för-hoppningsfulla skribenter varav de flestaär i 35-årsåldern och många är kvinnoroch då företrädesvis ensamstående möd-rar som skriver poesi, berättar Lindblad.Han vill inte framstå som idealist utanunderstryker att han faktiskt refuserarungefär nio av tio. På webbplatsen finnsi dag tolv verk, både prosa och poesi,av elva författare presenterade ochLindblad har svårt att få tiden att räckatill för en ökad utgivning i dagsläget.Som enmansförläggare lägger han nermycket arbete på texterna från det attde kommer in tills de är klara förbeställning. För även om Lindblad helst

ser att författarna levererar publicerings-färdiga manus så krävs det trots allt atthan sköter manusläsning, bearbetningoch layout, korrekturläsning, distribu-tion i form av e-postattachment eller pådiskett, samt uppdatering av webbplat-sen, kontakter med författare, ekono-min och inte minst marknadsföringen.Till lektörshjälp har han också knutitanhöriga och vänner som oavlönadebidrar med utlåtanden och korrekturläs-ning av de manus han själv inte hinnermed.

Förläggarsidan har han egentligenmindre intresse för och menar att hankunnat ta chansen på grund av att detraditionella förlagen inte sett möjlig-heterna med webben som en ny publi-ceringskanal för skönlitterära verk. Detfinns än så länge en nisch för nya aktö-rer som Serum, men den dag som destora förlagen väljer att gå in på nätetmed sin utgivning så blir klimatetbetydligt hårdare för uppstickare, menarLindblad, och för närvarande tycks detraditionella förlagen närmast ”rädda föratt verka oseriösa” om de skulle börjamed nätpublicering, eftersom medietinte har samma status som fysiska pro-dukter i bokform.

En annan orsak till varför förlagenhar varit återhållsamma med elektroniskpublicering av skönlitteratur är svårig-heten att få betalt för texterna, eftersomfolk är ovilliga att betala för något dekan ladda hem från nätet, vilket mångaanser skall vara gratis. Ser ThomasLindblad någon chans till lönsamhet förSerum under den närmaste tiden? Hanmenar att det är tveksamt eftersom detstora intresset till trots är svårt att göravinst på dessa webbtexter. Många villfortfarande helst läsa skönlitteratur ibokform och inte på skärm eller i sten-cilform, men för det facila priset av 40 kr

URL:erAlbert Bonniers förlag www.albertbonniersforlag.com

Argus Area www.argus.se

Berg, Aase, Metastaser www.bok.bonnier.se/abforlag/

AASEBERG/Default.htm

Håkansson, Gabriella,

Operation [snabel]beta www.bok.bonnier.se/abforlag/bocker/

operationb/namn.html

Nya vägar för boken www.kb.se/nvb/

Serum www.serum.nu

39

har man kanske råd att prova sig frambland det skönlitterära utbudet, resone-rar Lindblad, som genom sitt förfarandevill ge läsarna chansen att för en strunt-summa läsa nyskrivna romaner ochdikter och samtidigt ge nya författaremöjlighet att finna en läsekrets.

För att reglera den upphovsrättsligasidan mellan Serum och författarna harThomas Lindblad tagit hjälp av För-fattarcentrum Öst och ALIS3 m.fl.Avtalet som arbetats fram innebär attwebbförlaget och författarna delar likapå försäljningspriset och att författarnaförbinder sig att under ett års tid intesjälva eller genom någon annan låta geut sitt verk ånyo direkt på nätet.Däremot kan de när som helst dra till-baka sitt verk från Serums webbplatsoch, dessutom, välja att parallellpublice-ra sin text i tryckt form hos ett tradition-ellt förlag. På så sätt kan man också seutgivningen på Serum som en godmarknadsföring för författaren och hen-nes/hans verk, vilket skulle kunna inne-bära en chans att bli upptäckta även avde traditionella förlagen.

Annorlunda marknads-föringsgreppTrots att Thomas Lindblad är en nyaktör på förlagsmarknaden har hansnabbt tillägnat sig de distributions- ochmarknadsföringsmetoder som behövsför att få verken att nå ut till en offent-lighet. Han fick i oktober förlagsnum-mer och kan nu ISBN-märka sinaböcker och få dem upptagna i Libris.Han har även tagit kontakt medBibliotekstjänst för att höra om de ärintresserade av hans utgivning och medStatens kulturråd för att ansöka om lit-teraturstöd. Han är väl insatt i proble-matiken kring att få uppmärksamhetkring sin produktion och medveten om

svårigheten att erövra en betalande ochläsande publik. De som köper ett verkutgivet av Serum blir automatiskt med-lemmar och sätts upp på en mailinglistaför nyheter från förlaget, från vilketman sedan får återkommande mail medinformation om t. ex ”månadens site-poet” med länk till webbplatsen. Underhösten har Lindblad också gjort detmöjligt att läsa hela verk på skärmendirekt eller göra en utskrift och barabetala för boken om man är nöjd, hankallar det ”månadens nöjd kundbok”och betraktar det som ett slags böcker-nas ‘shareware’. I framtiden ser Lindbladinget hinder för att Serum även harmusik i form av MP3-filer på sinwebbplats och hävdar också i sitt infor-mationsblad att förlaget inte är fastked-jat vid ”gamla strukturer” och att ”enbok behöver inte längre betyda skriventext utan kan även vara ljud, delvismusik och/eller verbaluppläsning”.

NyhetensbehagSom ny aktör på bok-marknaden och som ettrenodlat webbförlag harSerum sålts som nyhetoch fått förhållandevisstort utrymme i dentryckta pressen medartiklar i bl. a. SvenskaDagbladet och Afton-bladet. De stora dagstid-ningarnas betydelse föruppmärksamhet ochgenomslagskraft belysesav Lindblad när hanberättar att en enda arti-kel i Svenska Dagbladetgivit honom fler kon-takter än dagarna nere

på mässan. För även om Serum gör enurvalsprövning i likhet med andra för-lag och arbetar redaktionellt med tex-terna, så är det en viktig del av den lit-terära processen att verken tas upp tilldiskussion av de etablerade institutio-nerna, t. ex. av erkända kritiker på rik-sspridda dagstidningar.4 Annars finnsrisken att Serums nätpublicerade ochdistribuerade texter endast når ut till enbegränsad publik och förlaget får svårtatt överleva på sin verksamhet.

Medan de stora förlagens nätpubli-cering till dags dato antingen handlat omren marknadsföring, där de i syfte attlocka till köp lägger ut enstaka kapitel,eller experiment där de låter sina skön-litterära författare lägga ut läsanvisning-ar, referenser eller vidareutvecklingar avsina tryckta böcker, så har Serumenbart satsat på nätutgiven skönlittera-tur. Medan Serum sett nätet som ett

FORTS40

Annika Zachrisson och Camilla Smith

Kulturen ska tala med en röstPelle Andersson och Jesper Lindau

Det är augusti. Vi har bestämt oss för att gräva ner oss i den statliga och regionala kulturpolitiken. Vi

går ut till Skeppsholmen i Stockholm för att hitta ett kulturråd på deken. Vi flyger ner till Kalmar –

regionens huvudstad, besöker rock-pojkarna i Hultsfred och passerar det bortglömda Ruda. Det är

varmt, hela den månaden var het. Det visar sig nu, att det kanske var de sista sommardagarna, där i

slutet av augusti.

På Kalmar flygplats blir vi stående en stund. Vi tittar åtalla håll, detta är Jespers hemtrakter. Vi tittar leende påvarandra och går sedan till Mr Avis på biluthyrningen. Eftersignaturerna kvitterar vi ut nyckel, fantiserar några minuteröver en Porsche. Så är inte fallet.

Nej, sanningen är som brukligt en annan. Låt oss nukliva in, inte på scenen, inte i vår Porsche, utan i vår prak-tiska, barnfamiljsvänliga röda Golf. Låt oss besöka Kalmarlän – ett nytt regionalt centrum.

När vi åker genom Småland passerar vi orter och små

byar. Vissa greps för länge sedan av småföretagarandan ochde korrugerade fabrikshusens fasader, andra har slocknatsom ljus i för små snölyktor – detta är sammanhanget förden nya svenska kulturpolitiken.

Det gäller att skapa nytt syre åt lyktorna i glesbygden.Och då kan kulturen hjälpa till. Det tror man i dag i mångakommuner, i de nya försökslänen och även uppe påKulturdepartementet i Stockholm – för Marita Ulvskogmåste tala med kluven tunga.

Hon sitter i en socialdemokratisk regering som ser

tillfälle att snabbt och billigt få ut litte-ratur som kanske inte skulle ha getts utpå de stora förlagen eller där författarnainte har velat publicera sig traditionellt,där har de traditionella förlagen inte settsamma fördelar för sin utgivning annatän i experimentform, mycket beroendepå att de ser stora problem med att fåbetalt för den webbpublicerade skönlit-teraturen. Tills vidare finns dockThomas Lindblad på Serum som enoförvägen katt bland förläggarvärldenshermeliner.

1 Erik Peurells undersökning finns publice-rad i ett tidigare nr av Ikoner. Se: ”On-linepublicering på webben”. Ikoner, 1999:4, s.19-25.

2 Johan Svedjedal, professor i litteratur-vetenskap, särskilt litteratursociologi, vidUppsala universitet, har undersökt ochbeskrivit förlagens funktioner och vikt förkvaliteten och statusen för skönlitteräratexter, vilket man kan läsa om bl. a. i arti-keln: ”Busy Being Born or Busy Dying?The Internet and new combinations of tradi-tional professional functions in the book

trade”. Human IT, 1999:1, s. 11-94.Även åtkomlig i en nätversion:http://www.hb.se/bhs/ith/1-99/JS/jsA.htm

3 ALIS, Administration av litterära rättig-heter i Sverige.

4 Se Svedjedal, s. 43f i ovan nämnda arti-kel eller i följande avsnitt i nätversionen:”Beyond the Book Chain: a New Model ofFunctions in the Book Trade”, tillgängligfrån: http://www.hb.se/bhs/ith/1-99/JS/js2.htm

FORTS 39

40

41

tillväxt som sitt övergripande ochkanske enda mål.

Det blir tydligt när man läser social-demokraternas nya ekonomiska diskus-sionsunderlag. Fler jobb, bättre miljö,högre inkomster. Ett diskussionsmate-rial om att växa – tillsammans:

”De demokratiska rättigheterna, ettväl fungerande rättsväsen och frihet frånkorruption har visat sig ha starkt positiveffekt på tillväxttakten.” Samma sak sägsom välfärdssamhället. Under ett antal år– i alla fall under hela 90-talet har soci-aldemokratin på samma sätt försvaratkulturen - den är lönsam. Kulturen kanlocka företag och turister till en ortsamt utveckla nya produkter i närings-livet.

Men om man gör ett tankeexperi-ment:

Tänk om korruption hade varit braför tillväxten. Tänk om ett bra funge-rande rättsväsende, en bra sjukvård, braskolor, dagis, böcker, teater hade varitdåligt för tillväxten – som i och för sigvissa borgerliga företrädare tror – skadet läggas ned eller finansieras med pri-vata medel – alltså endast vara tillgäng-ligt för dem som kan betala?

Ekonomi är en sak. Politik en heltannan.

Vi måste börja någon annanstans -med våra behov. Sedan undersöker vimöjligheterna för det mest effektiva sät-tet att finansiera detta – en demokratiskmetod.

Familjen, bostadsrättsföreningen, fot-bollslaget eller medborgarna bestämmersig för om de vill ha en soffa, nyablommor på gården, nya fotbollsskoreller ett sjukhus – sedan finansierasdetta.

Det är sådant vi funderar på när vistannar till på en liten skogsväg straxinnan Hultsfred. Vi tittar på klockan

och vet att vi snart kommer att stannavid det företag där framtidens kultur-politiker har hittat framtidens kultur-entreprenörer:

It´s all entertainment folks! The bestfood and music around! står det på väg-gen till Metropols konsertlokal.

Det är här det finns stålar att tjänaoch arbetstillfällen att skapa.Regeringen med Mona Sahlin, BjörnRosengren och Leif Pagrotsky i spetsenhar fallit för grabbarna i Hultsfred. Dethar också kommunalgubbar och region-politiker gjort, även om det tog sin tid.

Hultsfred var en gång en vanlig litenindustriort, man byggde småhus ochtrivdes. Sedan kom 90-talet, den gamlaindustrin lönade sig inte längre. Någraunga grabbar ville något annat – sysslamed musik och 1981 spelade de förstabanden i gymnastiksalen. Fem år senaregick den första festivalen av stapeln –Rockparty var i gång.

Vi sätter oss vid ett av restaurang-borden. En slö bananfluga surrar överblomman. Mitt emot oss sitter PutteSvensson från Rockparty och affärsut-vecklaren Per Kågefors från Region-förbundet.

– I Metropolhuset finns folk som görhemsidor, trycker t-shirts och arbetarmed ljud och ljus, säger Putte. De skabli drivkraften i vårt IUC, vi ska utbildafolk inom nöjesvärlden.

De startar ett industriellt utveckling-scentrum under hösten. Ett IUC ägs avnäringsliv och samhälle tillsammans ocharbetar med affärsutveckling, forskningoch utbildning. IUC:er finns i helaSverige och är specialiserade, t ex som iGnosjö på polymerteknik, i Hultsfredska de jobba med musik

– Det gäller att bygga en bryggamellan kultur och näring, säger Per.Man tittar för sällan på pengarna i kul-

turvärlden, en peng från kulturstödetkan ge flera Cardigans i slutänden. BådeUlvskog och Sahlin blev imponerade avvår idé. Man stärker landet som varu-märke!

På den idén tror även socialdemokra-tin. Näringsdepartementet har satsat 6miljoner kronor på grabbarna iHultsfred. På departementsnivå har kul-turfrågor utvidgats från demokrati-projekt till stimulansåtgärd för en bättreregional ekonomi.

– Detta är en del i att profileraKalmar som ett upplevelselän, fortsätterPer Kågefors. Eller som vi säger, manfår mycket för pengarna.

För en stund lämnar vi pojkarna iHultsfred. Vi förflyttar oss till Stock-holm och stället på deken, platsen som i25 år varit basen för en nationell kul-turpolitik.

Grepar, spadar och snurrande tanterVi går över Skeppsholmsbron, stannarupp vid Niki de Saint Phalles färgladastatyer utanför Moderna Museet. Fören gång skull rör de sig. Greparna åkerfram och tillbaka, den tjocka tantenmed randiga skinkor snurrar – konstenlever.

Långa raden. Huset där StatensKulturråd sitter heter så. Det är ettpassande namn.

När vi kommer innanför dörrarnaträffar vi arkivassistenten:

– Hej, jag heter Pernilla.Pernilla Rudtorp visar oss runt, på

arkivet känns det tryggt. Hon undrarvilket material ur diariet vi är intresse-rade av. Några dagar senare finns alltmaterial färdigt för avhämtning. Det ärett par tusen kopior protokoll, rappor-ter och analyser.

Det är spännande läsning.

42

Vi befinner oss längst in och längstner i kultursverige. Här finns tidskrif-ter om poesi och katter, Länsteatrar,teaterprojekt för lunchrum, blåsor-kestrar, ABF-föreningar och GöranTunströms böcker.

Här bor yttrandefriheten.Demokratin likaså.Men något håller på att hända.

Kulturrådet genomgår i tysthet enkraftig förändring. Snart har aktivkulturpolitik ersatts av översyner ochåterrapporteringar. Pengarna är påväg någon annanstans, och med demmakten och den nationella kultur-politiken. Kultursverige styrs snartfrån provinserna.

En trappa upp i huset sitter KMU-avdelningen (Konst, musik ochutställningar). Vi visas in till ettmycket vackert, ljust bibliotek. Debjuder på kaffe. Inga bullar, ingetsocker.

1974 är kulturpolitikens år noll.Det var då kulturutredningen blevklar och Kulturrådet började arbeta.En tid av framtidstro. I en av biblio-tekets soffor sitter Agneta Westlund,handläggare för bild- och formfrågor,som jobbat på rådet i tjugo år:

– Vi kunde få fram nya pengar, detvar en expansiv period. Vi stod påbarrikaden och var kulturarbetarnasförlängda arm. I dag är vi snarareregeringens förlängda arm. Vi åkte uti landet och frågade: Vill ni inte haen teater. Om man bara sköt tillpengar så skulle det ordna sig - nyagrupper skulle komma till kulturen.

En våning ner träffar vi BarbroThomas avdelningschef för biblioteks-och litteraturfrågor. Hon vill någon-ting, hon är inte rädd för att driva en”nationell kulturpolitik”:

– Det var mer tryck i kulturpoli-

tiken på 70-talet, det fanns mer resur-ser men det var inte avgörande. Manpratade kulturpolitik i kommunerna,det satt gamla folkrörelsemänniskor ikulturnämnderna de visste vad ettbibliotek betyder i verkligheten.

Utanför Barbro Thomas tjänsterum

så byggs det. Hela Skeppsholmen görsom, här ska kajer, parkeringsplatseroch gångvägar fräschas upp. Ävenkulturen ska sitta vackert.

– Kulturrådet har förvisso alltidvarit en myndighet, men i dag är videt i större utsträckning än förr. Dethar blivit så också på grund av att sta-ten detaljstyr i större utsträckning.

Kravmaskinen som blev realist

Den som regeringen satt att sköta kultur-

pastoratet är generaldirektören Göran

Lannegren. Han tar emot på sitt rum i

ena änden av en av rådets gigantiska kor-

ridorer. På skrivbord och hyllor är det en

pedantisk ordning. Varenda papper, penna

och mapp ligger där den ska. Kontroll.

Han har en annan syn på 70-talet:

– Kulturrådet var från början en mer

”pushing” myndighet. Under Anders

Clasons tid drev rådet frågorna mycket

hårdare, vilket ledde till att ingen lyssnade

till oss. Vi var en kravmaskin och inte en

myndighet.

Han lutar sig bakåt och snurrar lite lätt

på stolen. Det gör han ganska ofta och

tittar ut på byggnadsarbetarna nere på

kajen utanför tjänsterummet:

– Då hängde staten upp några moröt-

ter - bygger ni i kommunen upp något så

är vi med och finansierar. Staten var påd-

rivande.

I rummet snett emot sitter informa-

tionschefen Per Svensson:

– Från slutet av 80-talet och fram till i

dag kan man säga att det har rullat på. Vi

har hållit på med bidragsgivning och

utredningar och har blivit ett redskap för

departementet. Uppföljning, utvärdering

och kontroll har blivit mycket viktigare.

Den bilden är klar när vi läser

Kulturrådets årsredovisning för 1997:

”En stor del av statens kulturbudget

hanteras av Kulturrådet. I jämförelse med

situationen inom andra politikområden

råder en stor detaljeringsgrad i reglerings-

brevet för Kulturrådet.” Och: ”I regler-

ingsbrevet har rådets uppgifter under de

senaste åren successivt preciserats och

ökat genom att antalet verksamhetsmål,

återrapporteringskrav och särskilda upp-

drag har vuxit.”

Besparingar har också gjorts vid flera

tillfällen på Kulturrådets förvalt-

ningsanslag:

”Nya uppgifter har dock endast

undantagsvis förenats med nya medel.”

”Vidare har administrativa rationaliser-

ingar och ambitionssänkningar genom-

förts.”

”Antalet anställda har sedan början av

80-talet minskat med ca 35 personer.”

’’”Kulturrådet har förvisso

alltid varit en myndig-

het, men i dag är vi det i

större utsträckning än

förr. Det har blivit så

också på grund av att

staten detaljstyr i större

utsträckning.”

(Budgetunderlag för 1999-2001, DNR

100/98-21)

Dunhill, buffelmozarellaoch eftersatta grupperNere hos Barbro Thomas röks det, ettav få rum på en statlig förvaltning därdet är tillåtet. Hon röker Dunhill.

- Jag tror staten missade att hålla kul-turfrågorna vid liv efter de första årenav reformvilja och nyheter... det varingen som tog ansvar för en fortsattutveckling. I dag handlar det mer omatt bjuda ut sig för näringslivet.

Vi tar oss ut genom korridorerna tillNormans och äter buffelmozzarella medPer Svensson:

– Vi har spritt kulturen över landet!Däremot kan man inte säga att vi lyck-ats på barn och ungdomsområdet ellermed att nå ”de eftersatta” grupperna.

1988 kom den nya förvaltningslagsom civilminister Bo Holmberg drivitfram. 80-talets konsultyra slog till ochdet var dags att slimma organisationen.Då försvann de demokratiskt tillsattanämnderna på kulturrådet som bestodav konstnärer, politiskt tillsatta ochrepresentanter från de fackliga organisa-tionerna. I nämnderna fanns en reellmakt och det fanns möjlighet att fattabeslut som fick en bättre förankringinte bara i kulturlivet utan också hosallmänheten.

– Nämnderna var bra på så sätt att vifick in expertis från olika yrkesgrupperoch från hela landet, säger BirgittaBergström, handläggare för museifrågorpå Kulturrådet.

Ministern med sin ”olydiga styrelse”På Kulturdepartementet träffar viMarita Ulvskog.

– Det kan vara en 25-års kris påKulturrådet, de som jobbar där harjobbat länge och orkar inte riktigt drivafrågorna längre. Också vi politiker, somska ånga upp stämningen, orkar inteända fram.

Hur då?– Det kan vara så att vi inte orkat ta

itu med de stora grundläggande frågor-na utan istället valt att detaljstyra småsa-ker.

Men hur ska ni få Kulturrådet attbedriva en aktiv kulturpolitik?

– Vi har valt en olydig styrelse medstor integritet. De ska vara en motor ikulturdebatten, men förmodligen är deinte tillräckligt spektakulära för attmedierna ska följa upp frågorna.Kanske måste de strippa för att fråganska komma ut i den offentliga debatten.

Men trots denna olydiga styrelse så ärdet tyst, har de misslyckats?

– Jag kan inte svara på det... de skainte ta över departementets roll, mendet är bra om de tar egna initiativ...men jag kan inte svara på varför det ärtyst.

Biblioteken blev korvkioskI dag förflyttas makten och kultur-pengarna från staten ut i regionernaoch därute får kulturpolitiken enannan inriktning – målet blir att lockaföretag till en ort eller att skapaarbetstillfällen. Regionalisering – flyttamakten närmare människor, skapautveckling. Det ligger så nära dengamla kulturpolitiken, men i praktikenså långt ifrån.

”Kulturrådet har vid kontakt medförsökslänen kunnat konstatera att detfinns en stor förväntan när det gällermöjligheterna till förändringar av deregionala organens roll. Dock har det

43

44

framförts kritik mot att staten fortfa-rande skall besluta om vilka regionalakulturinstitutioner som skall få statligtstöd. Regionerna vill ha frihet att själ-va besluta om vilka institutioner somska vara stödberättigade.” (Kulturrådetsomvärldsanalys 1999)

Det är lugnt på Kulturrådet, nästan

lamt, trots att man kan sitta utan peng-ar inom en snar framtid.

– Vi avvaktar och ser vad som hän-der, skulle utvecklingen gå för långt ikommersialismens namn så säger vi ifrån... jag kan inte tänka mig att kultu-rarbetarna håller tyst, säger PerSvensson.

Kanske vågar personalen på Kultur-rådet inte tänka framåt. De flesta vetatt den svenska regionalpolitiken i slutänden leder till att en nationell kul-turpolitik blir nästintill omöjlig attbedriva. Den enda som vågar ha enframtidsvision är Barbro Thomas:

– Jag får väl öppna korvkiosk.

45

Men hon tillägger:– Ska vi ha en nationell kulturpoli-

tik så måste staten ta ansvaret. Ska detbli något gjort så bör också staten satsamer resurser. Så fort kommunerna ellerregionerna ska ta sin del av ansvaretblir det svårare.

Dålig ekonomi, dåligt självförtroen-de och en övertro på att det inte kangå åt helvete har fött den nya svenskakulturpolitiken.

Kulturrådet – ett slimmatinstitut?”Situationen skulle kunna beskrivassom en kulturpolitisk ompositionering:initiativen ligger i högre grad än tidiga-re hos regionerna. Statens roll blir där-med annorlunda och den övergripandefrågan är hur den nationella kulturpoli-tiken kan manifesteras i samklang medde starkt markerade regionala behoven.”(Kulturrådets omvärldsanalys 1999)

Lannegren drar handen genom håret.Tittar på oss. Vi tittar på honom, inter-vjun börjar gå på tomgång, samma frå-gor, samma svar. Men så säger han:

– Om regionutvecklingen blir som niskisserar, att alla kulturpengar fördelasav regionförbunden och inte av oss, såkommer vi ändå att ha en oerhördbetydelse som samordnare, kontroll-instans och utredare...

Kanske är svaret att Kulturrådetutvecklas till ett slimmat institut somInstitutet för framtidsstudier ellerFolkhälsoinstitutet. En gammal myndig-het omvandlas till ett organ som ärstarkt kopplat till regeringen och merfungerar som utredare och ideologi-producent och inte som en myndighetsom både är medborgarnas och maktens.

Se där, så var trettio år av hyfsat radikal kulturpolitik begravd och något

nytt har uppstått trots att socialdemo-kratin suttit vid makten. Att ”alla skavara med och dela och bestämma” ärmycket avlägset.

Trots att det i dag innebär en risk attdefinieras som nostalgiker, så saknar vi

Olof Palme. När kulturpolitiken firadefemårig födelsedag på Moderna museet iStockholm den 15 mars 1979 sade han:

”Grunden för det kulturella alternati-vet till kommersialismen är solidaritet.Och i dag, när kommersialiseringen såuppenbart söker exploatera självhävdel-se och egoism är detta tydligare ännågonsin.”

Nuovo KalmarVi ställer oss på parkeringen utanförMetropolhuset. Det är drag i Putte ochPer, de vill något och ridande på vågenav en socialdemokrati som släppt allaideologiska överväganden kommer deatt lyckas genomföra sin vision.

Vi vet att vi pratat med framtidensmän. De sitter inte i ett litet rum, i enlång rad mitt i kulturbyråkratin. De harvisioner, oberoende och kraft, det somman ska ha framöver - det som lockaren stark investerare. Har man inte det ärman inte värd mycket i nuovo Sverige.

Det är skrämmande, men samtidigthelt enligt reglerna.

Vi vet båda två att vi suttit därinneoch lyssnat, varit alltför leende, samti-digt som vi funderat på våra kära byrå-krater i Stockholm. Ingen av oss hadenågonsin trott att vi skulle stå på enasfaltplätt i Småland och längta efterbyråkrati.

Den röda golfen rullar ut på 34:anmot regionens centrum - Kalmar. Närvi passerar Ruda, en liten ort iSmåland som verkar orörd av tiden,sjunger Stefan Sundström i bilradion:

”Sen Palme gick på bio har allt blivitsom på film

Alla ler som flygvärdinnor i ett JAS-plan...”

Strax innan avfarten till Kalmar liggerresterna av Volvo Kalmarverken, nume-ra med framtidsnamnet Kalmar TechPark. Efter lite snurr på Kalmars gatorhittar vi Länsstyrelsen, det är därifrånlänet brukar styras. Vi går in och frågarefter Regionförbundet.

- De sitter inte här längre, säger enäldre dam i receptionen. Vi går ut, kor-sar Norra vägen och blickar upp motgodisfabriken Candelia, uppköpt ochnerlagd av Cloetta. De gör sina sistaPolly i november.

Över den här gatan bar regionensframtida makthavare sina flyttkartongeri januari 1998. Då blev Kalmar Län för-sökslän i en ny svensk regionalpolitik.En liten flicka med mamma i släptågkommer gående.

– Mamma, kom, säger flickan. Deförsvinner in på Regionförbundet.

Inte långt härifrån byggdes på sjuttio-talet bron till Öland. Nu sätter mansista snutten på en bro mot Europa påandra sidan Sverige. Det riktiga Europa.Därför byggs regionen.

Innanför glasdörrarna på Regionför-bundets våningsplan är det svalt ochskönt. På avstånd hörs ett sorl av glada

’’”Vi vet att vi pratat med

framtidens män. De

sitter inte i ett litet rum,

i en lång rad mitt i

kulturbyråkratin.”

46

röster. I korridoren möter vi UlfBexell, ansvarig för kulturfrågor, enman med grå byxor och skjorta.

– Vi håller på med en avtackning däruppe, säger han och ler.

Kaffe och bullar står på bordet, over-headen är laddad och alla deras skrifterligger i prydliga högar på bordet.

– Man kan säga att jag är ett barn av1974-års kulturpolitik, säger han stolt.

Dialog med elitenBexell häller upp kaffe. Regionaliseringär knappast något nytt. 70-talets kultur-politik var ett jättelikt bygge av teatrar,konsthallar, bibliotek och Folkets Hus,en regionalisering med demokratiskaförtecken. Men det handlar inte om detlängre.

I augusti 1992 tillsattes en parlamen-tarisk kommitté, Regionberedningen.Den kom fram till att landstingen skulleförstärkas och att Skåne och VästraGötaland skulle bli storlän. Mer ansvarut i regionerna för att stärka demokra-tin (SOU 1995:27). Mitt i berednin-gens arbete gick Sverige med i EU.Regionernas betydelse förstärktes, menprojektet ändrade karaktär.

Den 26 september 1996 beslöt densocialdemokratiska regeringen att byggaupp en ny regional samhällsorganisation(Prop. 1996/97:36). Då inleddes, i när-varo av kulturminister Ulvskog, ned-monteringen av den nationella kultur-politiken.

Förslagen var radikala. Tre försökslän,Kalmar, Gotland och Skåne, skulle fåmer ansvar under fyra år och ta överbesluten om regional utveckling, kom-munikationer och kulturfrågor. I dag ärarbetet i full gång. Man bygger en mag-net för omvärlden – det blir tydligt närman läser vad Regionförbundet villmed den regionala kulturpolitiken:

”Den regionala kulturpolitiken haroch kommer allt mer att ha en betydel-sefull roll för länets utveckling. Ett riktkulturliv skapar en attraktiv livsmiljö ochformar den yttre bilden av regionen”(Regionalt utvecklingsprogram förKalmar län, 990611)

Bilden är viktig i ett deppat Sverige.Som många andra glesbygdsregioner drasKalmar län med en taskig självbild,kanske inte så konstigt när Volvo dragitoch Candelia lagts ner av konkurrenten.Men Bexell & Co vill skaka av sig iden-titeten som landets baksida med ”lågentreprenadanda, utpräglat låga löner, lågutbildningsnivå” (RUPEN 97, Antagetav förbundsfullmäktige 971208). I ställetska regionen ”präglas av individuell initi-ativförmåga och entreprenörskap [...] därintelligenta strategier ger utdelning iaffärsframgångar och anseende”

Denna bild målar regionen för:”- potentiella etablerare- potentiella inflyttare- besökare i länet- beslutsfattare på olika nivåer i

Sverige och Europa - länets invånare”(RUPEN 97)

För de viktigaste mottagarna handlardet om att lockas till Kalmar län. Förinvånarna handlar det om att förändras.Vi frågar Ulf Bexell om inte invånarnaredan har en ganska realistisk bild av sigsjälva och sitt eget län.

– Har de det? Invånarna här är intemedvetna i vilken verklighet de lever.Det går så fort, vi har ju både en globa-lisering och en regionalisering på gång.

Regionaliseringen är processen, glo-baliseringen ursäkten.

Allt går att sälja...Några av de ”varumärken” somKalmar ska presentera är ”Kalmar slott,Byteatern, Kronanutställningen,Döderhultaren, Astrid Lindgren ochVilhelm Moberg”. Moberg som varu-märke? Hade han själv läst det hadehan nog uppmanat resten av smålän-ningarna att emigrera.

Astrid Lindgren är också ”motor ibesöksnäringen” med Astrid Lindgrensvärld utanför Vimmerby. Nöjesparkensysselsätter 250 personer varje sommar,har en omsättning på 35 miljoner ochsäljer ”åtta ton godis, 30 000 Pippi-läsksamt 20 000 kopior vardera av Emilsmysse och bysse”.

Detta är några vitala delar av ”upp-levelseindustrin” och är en del i arbetetatt bygga en gemensam plattform förnäringslivet. ”En tydlig bild minskarosäkerheten hos företagen inför nyinve-steringar och etableringar. En attraktivbild av regionen, utifrån vilka företagenkan exponera sig, ökar också värdet fördessa företag.” (RUPEN 97)

Ett ”varumärke” som Regionför-bundet inte är intresserat av att användasom försäljningsargument är Läns-biblioteket. När försökslänen kördeigång tog man över pengarna för läns-biblioteket från Landstinget, men

’’”– Den kraft som finns i

våra 240 000 länsbor om

alla drar åt samma håll

är enorm. Det gäller att

förändra deras synsätt,

sådant som nedärvts i

hundratals år.”

47

intresset för biblioteksverksamhetuteblev.

– Det blev tungt att hitta motiva-tionen i arbetet, säger den nu avgångnechefen för Länsbiblioteket BrigitteKühne.

De andra kulturinstitutionerna i länet,som Byteatern, fortsatte att ha en egenstyrelse som kunde driva verksamhetenframåt, men Länsbiblioteket ställdes, lik-som under Landstingstiden, direkt underRegionförbundets direktör.

– Vi passade inte in, kom aldrig medi utvecklingsplanerna, berättar BrigitteKühne. De ville bli av med oss ochbakvägen hörde jag att Regionför-bundets ledning tyckte att vi lika gärnakunde slås ihop med AV-centralen somdrivs av Kommunförbundet.

Med en ny ledning ville Länsbiblio-teket veta vilka mål de skulle arbetaefter, men det kom aldrig några. Defick i uppdrag att själva skissa på målför framtiden, det gjorde de och resul-tatet skickades in.

Men målen som bibliotekarierna själva föreslog fastnade hos Region-förbundets ledning. De lades aldrigfram för diskussion eller beslut i detfullmäktige, bestående av folkvalda,som ska bestämma i Regionförbundet.Den vilja som inte föll ledningen ismaken stannade på direktörens skriv-bord.

– Jag belades istället med munkavle,säger Brigitte Kühne.

Hon blev ombedd av en handläggareatt skicka in förslag till mål som skulleinföras i den regionala utvecklingspla-nen. Brigitte Kühne jobbade med det,skrev ner idéerna och skickade in demtill Regionförbundet. De diariefördesoch blev på det sättet tillgängliga förallmänheten, och citerades också avlokalpressen.

– Då fick jag ett e-mail från direktö-ren där han skrev att han var besvikenpå mig för att jag hade uttalat mig förpressen och att jag i fortsättningen intefick göra det.

Länsbiblioteket ansågs inte vara endel av Kalmar Läns framtid. Därföromnämndes aldrig biblioteket i utveck-lingsplanen, förslagen undanhölls poli-tikerna och chefen fick munkavle.Mycket av detta tack vare ledningensbestämda vilja om en ny framtid förKalmar län.

Att tala med en röstKaffet är slut, några bullar står ensammapå fatet. Dörren öppnas och enbestämd man stegar in.

– Välkomna till Sveriges nya fram-sida.

Ett självsäkert leende sprider sigovanför en oklanderlig skjorta. En over-head läggs upp. Den beskriver Östersjö-regionens befolkningscentrum medstora röda cirklar. Han lägger sin pennarakt över – den får symbolisera dengamla järnridån.

– Då befann vi oss i världens periferi,säger Håkan Brynielsson regiondirektöri Kalmar län.

Han tar bort pennan och välkomnarpå det sättet Östeuropa in i den civilise-rade världen.

– Nu har vi en helt ny strategiskposition.

För att utnyttja detta behövs någraviktiga saker – inte bara infrastrukturoch ny teknik. Det behövs ett nyttsamhälle.

– I Ohio i USA jobbade de efternågra key factors, säger Brynielsson.Tillit, partnerskap och one-voice, att vialla talar med en röst.

Vi fingrar undrande på våra tommakaffekoppar.

– Den kraft som finns i våra 240 000länsbor om alla drar åt samma håll ärenorm. Det gäller att förändra deras syn-sätt, sådant som nedärvts i hundratals år.

Man hör detsamma om brist på själv-

känsla i alla Sveriges glesbygder, är dettaen form av regional terapi?

– Ja, absolut. Vi vill skapa konsensusför utveckling – de gamla motsättning-arna ledde inte någonstans.

Men vad händer då med politik ochideologi?

– Här finns ideologiska diskussionermen främst en gemensam färdriktning.

Den 5 mars 1998 beslöt regeringenatt regionerna skulle utarbeta sina egna

Faktaruta/Statens Kulturråd:

Generaldirektörens årslön:

542 788 kronor

Ersättning till styrelsens 12

medlemmar: 140 986 kronor

Förvaltningsanslag: 35 miljoner

Antalet anställda -98: 59

(Antalet anställda -81/82: 85)

Fördelade bidrag:

1 211 800 000 kronor

KMU (konst, museer och

utställningar): 140 miljoner

TDM (teater, dans och musik):

721, 4 miljoner

LB (litteratur, bibliotek och kul-

turtidskrifter): 138, 6 miljoner

Konstområdesövergripande

verksamhet: 211, 8 miljoner

48

tillväxtavtal (Regional tillväxt – förarbete och välfärd, Prop.1997/98:62),även den gången med Ulvskog närva-rande. Näringsliv, myndigheter ochorganisationer ska på lokal nivå fåansvaret för att inom så kallade ”part-nerskap” lägga upp riktlinjerna för denframtida utvecklingen.

När Mona Sahlin besökteHultsfredsfestivalen berättade hon förRockpartys grabbar att hon ville brytaner de gamla systemen med hjälp avtillväxtavtalen så att pengarna kunde gådirekt ut till småföretagen istället förgenom t ex länsarbetsnämnderna.

Kulturen är en viktig del i tillväxtav-talen. ”Regionens natur- och kultur-värden är viktiga resurser att beakta isammanhanget.” (Promemoria frånNäringsdepartementet 980506) skrevAnders Sundström i sina direktiv tillregionerna. I en lägesrapport skrevGöran Persson och Sahlin att ”Deregionala partnerskapen har t ex upp-märksammats på tillväxtavtalens kultu-rella aspekter...” (Skr. 1998/99:96)

Budskapet är ute på banan. Kulturenhar hamnat i näringspolitikenscentrum.

Ministern mot strömmen– Om man permanentar regionför-söken så har vi ingen nationell kultur-politik längre, då kan vi lägga ner dethela, Kulturrådet,Kulturdepartementet... då är det slut.Sedan kan man istället bygga små kul-turkontor över hela landet, säger kul-turminister Marita Ulvskog.

Hon berättar också att alla hennesfarhågor om försökslänen har besan-nats.

– Redan nu kan man se i Skåne attkulturlivet har skadats, många har fåttdet sämre... För mig är det obegripligt

hur man kan vara för regionaliseringenom man är intresserad av jämlikhet ochrättvisa!

Men om du var emot det, Kultur-rådet var inte glada, kulturlivet ochinstitutionscheferna var kritiska. Är detinte märkligt att det då genomförs?

– Njea... det är ju så att det statsrådsom har frågan... dess röst väger tyngst.Och detta var regionalpolitik och därväger kulturen lätt.

Du var ju själv närvarande när decentrala besluten togs?

– Jag var väldigt kritisk och aktivmotståndare till försökslänen, men detär ju så i en regering att man ibland fårböja sig för majoriteten... sen får manju fundera på om det är rätt fråga attavgå på.

Välfärden som varumärkeDen nationella kulturpolitiken är påväg ut. Istället har Regionförbundet iKalmar skrivit bindande avtal medByteatern, Kalmar Läns Teaterföreningoch med länets Hemslöjdsförening omatt de ska följa målen för den regionalakulturpolitiken – ”Byteatern förbindersig att inom ramen för de ekonomiskaresurser som ställs till förfogande arbetai den anda och riktning som målenanger.”

I takt med att regionaliseringengenomförs försvinner behovet avStatens Kulturråd. Eller somRegionförbundet skrev i ett brev tillKulturrådet:

”Slutligen vill vi här föreslå att enarbetsgrupp tillsätts för att följa uppintentionerna med ett regionalt själv-styre varmed arbetsgruppen får i upp-gift att lägga förslag på avreglering avdet statliga kulturanslaget.”(Budgetunderlag 1999, Skrivelse från

Regionförbundet i Kalmar län tillStatens Kulturråd, 1998 02 12)

Kultur, demokrati och välfärdssam-hälle behövs, men nu av helt andra skälän att ”alla ska vara med och dela ochbestämma”:

”En utbyggd välfärdssektor har [...]visat sig kunna bilda bas för framgångs-rika och tillväxtskapande kommersiellasatsningar. Den kommunala musiksko-lan ses som en viktig faktor bakommusikbranschens stora expansion, somockså skapat stora exportintäkter.Satsningar inom kultur och kulturmil-jövård har betydelse för en expansionav turistnäringen. Det väl utbyggdasjukvårdsväsendet har stimulerat utveck-lingen av avancerad medicinsk teknik,där exporten idag ger inkomster som ärfem gånger så stora som kostnaderna förhela den svenska förbrukningen avmedicinsk-teknisk apparatur.”(Utveckling och delaktighet – agendaför Näringsdepartementets tillväxtpoli-tik, Ds 1999:32)

Vi står utanför Regionförbundetigen.

Andas ut.One voice! En röst.Tillväxt! Är ordet som denna röst

skanderar.Vi står bredvid vår röda Golf, det är

fel färg.Vi är på väg åt fel håll.Den lilla flickan kommer ut med sin

mamma. Hon tittar konstigt på oss, vitittar på henne.

Vi är rymdvarelser från planetenPolly.

Solen gassar fortfarande lika hårt frånhimlen. Vi hoppar in i bilen och körmot Mönsterås, tar ett dopp vid hopp-tornet ute på Oknö. Det svalkar.

Vi fortsätter i bilen mot Stockholm,det blir snabbt mörkt i augusti.

John Berger har träffande konstaterat att Antikens människorvar utlämnade åt det geografiska rummets och resandets allanyckfullheter, samtidigt som de var herrar över tiden. MedanOdysseus tillbringar tio år med att försöka ta sig från Troja tillIthaka, vilket inte ens på den tiden var någon särskilt långresa, sitter hans hustru Penelope vid vävstolen och arbetarmed ständigt samma väv. Allt hon vävt under dagen reparhon upp på kvällen. Tiden är ingenting. Under tiden kastasOdysseus och hans manskap omkring på havet, ständigtpåpassade av den hämndlystne Poseidons stormar och utbrott.

Med den moderna människan förhåller det sig tvärtom,menar John Berger. Vi behärskar suveränt detgeografiska rummet. Vi reser mellan kontinenter-na och överblickar skeenden i alla världsdelargenom TV, tidningar, radio, Internet och telefon.Resultatet är inte, som Mc Luhan trodde, en glo-bal by, utan en simultanitet, en stenhård konkur-rens om de få bits per sekund som informa-tionstekniskt utgör vårt medvetande.

Medan det geografisk rummet komprimeras,expanderar tiden. Vi är, på gott och ont, tvungnaatt ge också tidrummet eller tidrymden geografiskmått, vilket gör det så svårt att i rent vardagligmening ”förstå” relativitetsteorin (”Vad händer,när man försöker föreställa sig en resa i ljusets has-tighet? – ”Det svartnar för ögonen.”). Vi sökerhela tiden rumsliga, geografiska dimensioner ochtolkar och översätter tidssammanhang till spatialasammanhang. Har cyberrymden någon geografi?Vad är nära, vad är fjärran? Hur hänger olika feno-men samman? På webbplatsen www.cybergeo-graphy.org hittar man en atlas som beskriverInternetgeografin i många olika dimensioner. Deflesta kartorna illustrerar det fysiska avståndet ellerdensiteten i uppkopplingarna. Geografin är jor-dens. Men det finns också bilder och programsom vill vara verktyg för att beskriva strukturen

begreppsligt eller innehållsligt, till exempel som ett slags mind-maps eller som en tunnelbanekarta.

I takt med att de fysiska och virtuella institutionerna meroch mer integreras i varandra behöver vi också bilder ochanalogier som gör att till exempel ett fysiskt och ett virtuelltbibliotek kan illustreras på samma sätt. Vi har ju redan pro-gram och gränssnitt som översätter en träff i bibliotekets data-katalog till en bild av bokens plats i det fysiska rummet. Detgår naturligtvis utmärkt att översätta hela den systematiskakatalogen till en rumslig modell av biblioteket (både öppnahyllor och slutna magasin). Men var finns de virtuella samling-

FRAMTIDSFILERNA

Rummets herre – tidens slavSven Nilsson

arna ”lokaliserade”. Och hur illustrerarman parameterrangordningen i biblio-tekens Z39.50-baserade sökstruktur iform av en biblioteksstruktur (en tun-nelbanekarta?)? Hur beskriver man vadsom är nära och fjärran, vad som är lättoch svårt att ta fram, dyrbart eller bil-ligt? Och hur integrerar vi funktionensom guide eller navigatör i dennafysiska-virtuella struktur?

Staden är en slitstark metafor för hurvi organiserar också ett bibliotek kringgator (gångar), kvarter (bokhyllor),öppna platser (för läsning och möten)och institutioner (servicepunkter, infor-mationsdiskar). Den stad åtminstone jagdå föreställer mig är den historiskt ochnära nog organiskt framvuxna europeis-ka staden, till exempel Florens,Köpenhamn, Marseille, Barcelona,Bayonne, Visby eller Malmö. Hållerdenna metafor också för de fysisk-virtuella bibliotekens i principgränslösa expansion eller behövervi nya bilder att utgå från?

Om den klassiska staden ärförtätad och struktureradungefär som en roman (ochmånga romaner har stadensom sin egentligahuvudperson), ärmånga modernastäder i andra

världsdelar snarare uppbyggda som TV-spel. Låt mig använda Rijadh somexempel. För 30 år sedan hade staden500.000 invånare, nu 2.000.000. Härråder inte kaos utan en tydlig ordning.Staden är uppbyggd kring ett supergridav korsande motorvägar. Inom dettarutnät finns mindre boulevarder ochinnanför dessa finns lokala gator ochkvarter. Här existerar inget egentligt

centrum. I stället rör man sig mellanplatser, som har samma status ochsamma betydelse oberoende var i sta-den de ligger. Utöver the supergrid finnsockså ett antal byggnadsverk som fun-gerar som landmärken och orienter-ingspunkter, till exempel Norman

Foster’s snart färdiga 300 meterhöga, svarta obeliskliknan-

de torn eller inrikesministe-riets vita rymdstation. De

platser man kommer till avslö-jar inte alltid vad man kan

vänta sig att möta. Du tror att dugår in i en bankbyggnad men

hamnar i en siciliansk by medvitrappade små hus och tegeltäckta

tak (i själva verket en italiensk restau-rang, där varje hus är en egen matsal).En sådan stad skulle naturligtvis kunnavara en metafor för en fysisk-virtuellstruktur som snart kommer att varabibliotekens uppenbarelseform, och där

det verkliga, fysiska biblioteket bara blir

en plats någonstans i the supergrid. I den klassiska staden rör man sig på

ett självklart sätt, som vatten strömmar.

Dina fötter för dig till Torget, stadens

mest centrala punkt. I de nya städerna,

och den nya informationsvärlden, har

detta ingen mening. Allt är lika nära

eller lika långt borta. Staden är de plat-

ser du själv valt att definiera som din

stad. Du väljer dina struk-

turer och däremellan ligger

mellanrum som du inte

behöver tilldela någon

särskild mening.

I den klassiska stadsgeo-grafin utgör staden en vävav förtätning och utgles-ning. Denna struktur ärockså mental: nära, fjärran,

viktig, oviktig, överordnad, underord-nad, intensiv, tom och så vidare. I denandra staden finns ingen sådan struktur.Realtid eller strömmande informationtycks utlova ständig tillgänglighet menskapar i stället en ständig expansion, ettständigt växande supergrid, där tidenströmmar som trafiken på motorvägarna.Och där skapas också de proppar sommedför att tiden mellan platserna tänjsut. På vägen mellan platserna är viutlämnade åt förströddheten och ledan.

Vi kan naturligtvis föreställa oss andra

bilder av livet i framtidens fysisk-virtuel-

la värld, kanske en fantasy-värld av

Ringen- eller Narnia-karaktär, eller en

galaktisk modell, en labyrint, ett video-

spel, eller varför inte en privat infosfär

som du väljer att iscensätta som en Carl

Larssonidyll... Men jag tror inte att vi

kommer undan det dilemma som for-

mulerades i inledningen: ju mer vi

behärskar rummet, desto mer utlämnade

N U M R E Tf ö r r a

Att Pelle Andersson inte skulle kunna stava rätt till kultur-politik i förra numret när han gör det så många gånger idet här, ens när det gällde titeln på hans egen bok, är såföga troligt att det inte är troligt alls. Det var mitt fel. Menså har jag alltid trott att det också skrivs Kutlurrådet.

Däremot var Kungl. bilioteket avsiktligt. Vid invigningenav ett folkbibliotek någonstans någon gång på 1950-taletrekryterades en bygdens skald för att avge en högtidsprolog.Återgiven i ett biblioteksblad föll sig några rader så här: ”Dit gick vi med dansande, glada steg, fast

lokalen var trång och blek– den var ändå upplyst av tusen ljus, ty

den rymde ett biliotek”Det är inte ofta KB når närheten av sådana parnassens höj-der.Jod Gul!

Red.

blir vi åt tiden och simultaniteten. Desto mer behöver vi

också guider och navigatörer. Deras uppgift är inte i

första hand att finna vägen utan att släppa in verklighe-

ten, komprimera tiden och hjälpa oss att slippa ledan och

förströddheten. Acedia kallades den på medeltiden, då den

betraktades som en av de sju dödssynderna.

Det fysiska rummet består och behöver i och för sig inte

påverkas av de virtuella rummens framväxande. Men man

kan naturligtvis ändå tänka sig att den moderna världens

starka inriktning på kommunikation påverkar våra föreställ-

ningar också om bibliotek. Ett bibliotek kan givetvis

betraktas som informationssamhällets flygplatser, också i

mer bokstavlig mening. Både Gardemoen utanför Oslo

och det nya Kastrup kan jag utan större svårighet se som

bibliotek. Men det vore underligt om nätverkssamhällets

upplösning av de centraliserade institutionerna inte återver-

kade också på bibliotekens rum så som klostren, fängelser-

na och fabrikerna en gång gjorde. Idag rör sig texter, arki-

tektritningar, bilder och dataprogram i nätverken och

landar, där det behövs. I vissa fall följer arbetet tidszonerna.

På kvällen lämnar en konstruktör sin arbetsplats, och när

han eller hon nästa morgon kommer har arbetet passerat

två kolleger på sin resa västerut över jorden. Virtualiteten

måste väl påverka också de fysiska miljöerna?

I det läget är det tankeväckande att läsa Lunds stads-

bibliotek bok om bibliotekets förnyelsearbete, Med GretaGarbo på biblioteket. Där formuleras en biblioteksvision

som är märkligt befriad från de utmaningar som pressar

på från informationsteknik, medier, kulturindustri och

samhällsekonomi. I denna värld, där allt är i rörelse och

under omprövning ses biblioteket som en tydlig fast

punkt, med alla sina klassiska kvaliteter i behåll: läsning-

en, det fria kunskapssökandet, samtalen, mötena. I mit-

ten ska det ligga en oas med en växtbassäng. I stället för

informationssamhällets labyrintiska strukturer presenterar

man ett rum i ren nyfunkis, med en klassisk rationalitet

och klarhet. Genom att freda rummet skapas illusionen

av att också behärska tiden.

Här är det ett långt avstånd mellan cybergeografins

visuella lekar och biblioteksrummet. Kanske är det du

och jag, vi biblioteksanställda och besökare, som är

gränssnittet. Där vi möts, möts också dessa världar och

dessa oförenliga tidsstrukturer.

51

Bokvagn i Washington, 1906.

IKONER – vision och tradition