kÄrnkompetenser i praktiken en kvalitativ …
TRANSCRIPT
KÄRNKOMPETENSER I PRAKTIKEN
En kvalitativ intervjustudie om operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta på operationssalen
THE PRACTICE OF CORE COMPETENCIES
A qualitative interview study of operating theater nurses’ experiences of working in the operating theater
Examensarbete inom huvudområdet omvårdnad
Avancerad nivå
15 Högskolepoäng
Hösttermin 2020
Författare: Monika Bergström
Johanna Johnsson
SAMMANFATTNING
Titel: Kärnkompetenser i praktiken
- En kvalitativ intervjustudie om operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta på en operationssal
Författare: Bergström, Monika; Johnsson, Johanna
Institution: Institutionen för hälsovetenskaper, Högskolan i Skövde
Program/kurs: Examensarbete i omvårdnad - operationssjuksköterska A1E
OM865U
Handledare: Svanström, Rune
Examinator: Dahl Aslan, Anna
Sidor: 23.
Nyckelord: Operationssjuksköterska, ansvar, teamarbete, kommunikation, hälsa.
___________________________________________________________________________
Bakgrund: Operationssjuksköterskan har en skyddad yrkestitel som innebär specifikt
ansvar för patienten både före, under och efter det kirurgiska ingreppet. Ansvaret
formuleras i kärnkompetenserna i kompetensbeskrivning för specialistsjuksköterska inom
operationssjukvård.
Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta på operationssalen.
Metod: En kvalitativ metod användes där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes
med operationssjuksköterskor med minst ett års yrkeserfarenhet. Datamaterialet
analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema: Operationssjuksköterskans arbete
präglas av att omväxlande fokusera på helhet och delar, samt tre kategorier; att arbeta i
team, att hitta sin plats och att ha patienten i fokus.
Konklusion: Studien visade att kontinuitet i teamets sammansättning har betydelse för hur
väl kommunikation och samarbete fungerar under en operation. Väl inarbetade team
medför ett effektivare och kvalitativt bättre arbete och en säkrare vård för patienten.
ABSTRACT
Title: The practice of core competencies
- A qualitative interview study of operation theater nurses’ experiences of working in the operation theater
Author: Bergström, Monika; Johnsson, Johanna
Department: School of Health Sciences, University of Skövde
Course: Master Degree Project in Nursing, 15 ECTS
OM865U
Supervisor: Svanström, Rune
Examiner: Dahl Aslan, Anna
Pages: 23.
Keywords: Operating theater nurse, responsibility, team work, communication,
health
___________________________________________________________________________ Background: The operating theater nurse has a protected work title that includes specific
responsibilities for the patient before, during and after the surgical procedure.
The aim: The aim of the study was to describe operating theater nurses’ experiences of
working in the operating theater.
Method: A qualitative method was used, five semi-structured interviews were made with
operating theater nurses that have worked at least one year in the profession. The data was
analysed with qualitative content analysis.
Result: The analysis resulted in one overarching theme: The work of the operating theater
nurse is characterized by continually changing focus between the whole and its parts, and
three categories; To work in a team, To find one's place and To focus on the patient.
Conclusion: The study showed that team continuity has an impact on how well the
communication and teamwork works during a surgical procedure. Teams that often work
together will result in a more effective process, a better quality of the outcome and a safer
care of the patient.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 1
BAKGRUND 1
Sjuksköterskans ansvar 1
Operationssjuksköterskans specifika ansvar 2
Operationssjuksköterskans kärnkompetenser 2
Personcentrerad vård 2
Evidensbaserad vård 3
Förbättringskunskap och kvalitetsutveckling 3
Säker vård 3
Informatik 4
Samverkan i team 4
Hälsa 5
PROBLEMFORMULERING 5
SYFTE 6
METOD 7
Urval 7
Datainsamling 8
Analys 8
Etiska överväganden 9
Förförståelse och reflexivitet 9
RESULTAT 11
Att arbeta i team 11
Att hitta sin plats 13
Att ha patienten i fokus 15
DISKUSSION 16
Metoddiskussion 17
Resultatdiskussion 18
Samverkan i team 18
Säker vård 18
Personcentrerad vård 19
Evidensbaserad vård 19
Konklusion och kliniska implikationer 20
REFERENSER 21
BILAGOR
1. Brev till verksamhetschef
2. Brev till deltagare
3. Intervjuguide
1
INLEDNING
Operationssjuksköterskans arbete på operationssalen innebär att ansvara för patientens vård
före, under och efter det kirurgiska ingreppet. I praktiken uttrycks detta som att vara
huvudansvarig för hygien, aseptik, medicintekniska produkter och instrument. Dessutom
ingår operationssjuksköterskan i ett team som består av olika individer med specifika
kunskaper och ansvarsområden (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Teamen
består av olika personer inför varje operation vilket ställer krav på kommunikation och
samarbete (Sandelin, 2015). Specialistutbildningen till operationssjuksköterska har
framförallt fokuserat på de enskilda arbetsuppgifter som en operationssjuksköterska utför
vilket är naturligt när man ska lära sig ett nytt yrke. Författarna till denna studie har flerårig
erfarenhet av teamarbete i liknande miljö (kranskärlsintervention och kärlkirurgi) vilket
medfört en redan inarbetad helhetssyn på teamarbete och på möjligheten att fokusera på en
patient i taget. Denna förförståelse resulterade i att vi, under hela utbildningen, har varit
intresserade av vad vårt nya yrke kommer innebära på en övergripande nivå.
BAKGRUND
En yrkestitel talar om vilket yrke en person har, en skyddad yrkestitel är skyddad av ett
regelverk i svensk lag så att bara vissa får använda titeln som t.ex. legitimerad yrkestitel
(UHR, 2020). Att ha ett yrkesansvar som legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvård
innebär att arbetet utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet, säker och omsorgsfull vård,
att vården ska genomföras i samråd med patienten samt visa patient respekt och omtanke
(SFS 2010:659).
Sjuksköterskans ansvar
Den legitimerade sjuksköterskan är specifikt ansvarig för patientens omvårdnad. Arbetet ska
ske enligt gällande lagar, riktlinjer och förordningar. Arbetet ska präglas av ett etiskt
förhållningssätt med respekt för mänskliga rättigheter och hänsyn till den enskilda
människans värderingar, tro och integritet (Sjuksköterskeföreningen, 2017b). Hen ska tjäna
mänskligheten vilket kräver bl a reflektion, kunskap och en vilja att ta ansvar (Forsberg,
2016). Vidare skriver Forsberg (2016) att sjuksköterskan ska stå upp för centrala värden och
försvara patientens värdighet som litar på att vårdpersonalen ska ta hand om dem. Ju mer
utsatt patienten är desto större är ansvaret. Detta kräver mod och att man stöttar kollegor och
medarbetare att våga säga till en medarbetare om patienten kränks.
Sjuksköterskans yrkesansvar innebär ett personligt ansvar för kontinuerligt lärande för att
kompetensen ska upprätthållas. Vidare ska sjuksköterskan sköta sin egen hälsa så att vården
av andra inte äventyras. I ansvaret ingår också att verka för gott samarbete, respekt för
kollegor och skydda personer vars hälsa är hotad (Sjuksköterskeföreningen, 2017a).
2
Operationssjuksköterskans specifika ansvar
Operationssjuksköterskan har en skyddad yrkestitel vilket innebär att det är en legitimerad
sjuksköterska som har en specialistsjuksköterskeexamen inom operationssjukvård
(Riksföreningen för operationssjukvård, 2020). Operationssjuksköterskan ansvarar för
patientens vård före, under och efter det kirurgiska ingreppet, och därför krävs speciella
kunskaper i perioperativ omvårdnad (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Det
patientnära arbetet påbörjas när operationssjuksköterskan tar emot på
operationsavdelningen, och kan pågå i allt ifrån mindre än 1 timme och upp till flera timmar
(Lindwall & von Post, 2000).
Mötet med patienten i den perioperativa processen är viktigt för operationssjuksköterskan
för att bygga upp ett respektfullt möte och få patienten att känna sig som en hel människa
och inte bara en diagnos (Lindwall & von Post, 2000). Den perioperativa sjuksköterskan har
även ett personligt ansvar för sina vårdhandlingar och har en vilja att ta hand om patientens
hälsa och välbefinnande (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a).
Operationssjuksköterskans arbete och ansvar regleras ytterst av Hälso- och sjukvårdslagen
(SFS 1982:763). Operationssjuksköterskan har en stor roll att förhindra patientens lidande i
vårdandet genom att ansvara för hygien och aseptik, handhavande av medicintekniska
produkter, instrumentering och instrumentvård. I ansvaret ingår även ledarskap och
kommunikation, samverkan i operationsteamet, positionering av patienten samt hantering av
intraoperativt tagna preparat från patientens kropp (Myklestul m fl, 2012, Riksföreningen
för operationssjukvård, 2020a).
Operationssjuksköterskans kärnkompetenser
Operationssjuksköterskans kärnkompetenser är: personcentrerad vård, evidensbaserad vård,
förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård, informatik samt samverkan i team.
Dessa beskrivs vidare nedan (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a, 2020b).
Personcentrerad vård
Inom sjukvården startar personcentrerad vård i mötet mellan patient och vårdare, där den
ena parten är i underläge, i behov av hjälp och beroende av den andra parten som är där
frivilligt och har kunskapen som ger ett överläge. Maktbalansen mellan dessa parter är ojämn
vilket alltid måste finnas i vårdarens medvetande så att patientens underläge inte förstärks i
det praktiska arbetet (Forsberg, 2016).
För att få till en personcentrerad vård på operationssalen jämfört med andra möten i vården
så ställs höga krav på operationssjuksköterskan att vara påläst på patientens hälsotillstånd
och eventuella önskemål om sådana framgår av journal. Mötet sker oftast i operationssalen
precis innan operationen ska starta vilket innebär att operationssjuksköterskan har endast lite
tid att etablera kontakt med patienten och stämma av att planerad omvårdnad stämmer
överens med patientens önskemål (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Om det
finns möjlighet att träffa patienten preoperativt och postoperativt finns en chans att
operationssjuksköterskan kan skapa kontinuitet i vårdandet för patienten (Lindwall & von
Post, 2008).
3
Patientens underläge förstärks dessutom under en operation eftersom hen är sövd, helt
utlämnad och ofta blottad, och inte alls kan föra sin talan. Det är därför extra viktigt att
operationssjuksköterskan och teamet hela tiden är medvetna om att det är en människa som
ligger där och inte bara ett organ som ska opereras (Forsberg, 2016).
Evidensbaserad vård
För att bedriva en god och säker vård för patienten krävs att arbetet sker utifrån ett
vetenskapligt förhållningssätt. Detta innebär att kontinuerligt hålla sig uppdaterad och
ompröva sina metoder när nya rön kommer fram. Mängden forskningen inom ämnet
omvårdnad ökar dramatiskt varje år. Den stora mängden nya studier kan vara svår att ta till
sig i sjuksköterskans dagliga arbete då det ofta saknas systematiska sammanställningar av
aktuell forskning. Evidensbaserad vård är en förutsättning för att fortsätta utföra säkra och
vetenskapligt baserade metoder, samt förhindra eventuella skadliga metoder, som påverkar
patientens hälsa (Willman m fl, 2016). Nyström (2013) skriver att vetenskapliga rön lättast
implementeras om de bygger på data som ligger nära den egna verksamheten. Enligt
kompetensbeskrivningen innebär evidensbaserad vård att operationssjuksköterskan jämkar
samman patientens situation, sin egna kliniska expertis och systematisk sammanställd
forskning för att hitta bästa möjliga omvårdnadsåtgärder (Riksföreningen för
operationssjukvård, 2020a). För att kunna utföra denna jämkning krävs också ett
professionellt omdöme som utvecklas över tid (Myklestul m fl, 2012). Wiklund (2003)
beskriver evidensbaserad vård som en integration av teori och praktik vilket egentligen
betyder att vi gör det vi vet fungerar.
Förbättringskunskap och kvalitetsutveckling
Socialstyrelsen har tagit fram föreskrifter för God vård (SOSFS 2005:12), som bland annat
innehåller allmänna kvalitetsindikationer för personer som vårdas inom hälso- och sjukvård.
Dessa indikationer omfattar bl a hur patienten ska bemötas, att patientens egen kunskap och
erfarenhet ska tas tillvara, samt att patienten ska vara delaktig i vårdens planering och
genomförande.
Standardiserade vårdplaner (SVP) är ett resultat av ett strukturerat förbättrings- och
kvalitetsarbete som baserats på evidensbaserad vård. Dessa definierar hur vården ska utföras
på en grundläggande nivå för en specifik situation och bör vidareutvecklas kontinuerligt
(Forsberg, 2016). På operationssalen arbetar man ofta utifrån SVP som beskriver exempelvis
vilken positionering som är lämplig inför ett specifikt ingrepp eller om det är några särskilda
förberedelser som ska göras. En förutsättning för vidareutveckling av rutiner och SVP är att
personalen har en arbetsmiljö där man vågar ifrågasätta och föreslå nya lösningar och
förbättringar (Forsberg, 2016). Operationssjuksköterskan ska kunna vidareutveckla sina
egna kunskaper och personliga färdigheter samt även kunna genomföra förbättringsarbete
på en mer övergripande nivå (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Detta ställer
krav på operationssjuksköterskans engagemang och kreativitet då det ofta är
operationssjuksköterskan idéer som leder till förbättringsarbeten (Myklestul m fl, 2012).
Säker vård
Patienten utsätts för flera risker såsom fysisk skada av positionering på operationsbordet,
kvarglömd kirurgisk utrustning och att ingreppet sker på fel sida. En central del för säker
vård är att operationssjuksköterskan skall verka för att förebygga vårdskada vilket innebär
att upptäcka och minska antalet oönskade händelser i samband med operativa ingrepp.
4
(Riksföreningen för operationssjukvård, 2020). En annan huvuduppgift är att
operationssjuksköterskan ansvarar för bibehållen aseptik och infektionsförebyggande
åtgärder under ingreppet. Operationssjuksköterskans unika kompetens krävs för att minska
risken för postoperativa infektioner (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a).
Operationssjuksköterskan ska i sin unika kompetens ha en helhetssyn över operationssalen,
kunna ha fokus på flera parallella processer samtidigt, så som operationsområde, kontroll
över kirurgisk utrustning, vara förberedd inför kommande moment samt övervaka att
aseptiken bibehålls (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Myklestul m fl (2012)
beskriver denna “situationsmedvetenhet” som en förutsättning för att
operationssjuksköterskan ska kunna fatta rätt beslut för patientens omvårdnad i den situation
som uppstår här och nu. Dessutom måste operationssjuksköterskan behärska högteknologisk
utrustning såsom kirurgiska instrument, röntgenutrustning och annan medicinsk teknisk
apparatur. Användning av utrustningen styrs av lagar och standards (SFS 1993:584,
Vårdhandboken, 2020).
Informatik
Inom vården arbetar personalen dagligen med många olika dataprogram som är viktiga
verktyg för att bedriva god vård. Standardiserade vårdplaner är ett exempel på ett verktyg
som behöver vara lättillgängligt i det dagliga arbetet. I en studie av Forsberg framkom att
sjuksköterskor sällan söker ny kunskap genom vetenskapliga artiklar utan diskuterar hellre
nya idéer med varandra eller med läkare, som ofta är mer uppdaterade (Forsberg, 2016).
Operationssjuksköterskan ska behärska digital teknik såsom patientjournalsystem,
operationsplaneringsprogram, avvikelsehantering och standardiserade vårdplaner samt
personlig kommunikation. Det är också operationssjuksköterskan som ansvarar för att
dokumentera specifika delar av operation som till exempel vilken kirurgisk utrustning och
material som användes. Efter varje operation skriver operationssjuksköterskan sin signatur i
operationsjournalen som en försäkran om att säkerhetskontroll av den kirurgiska
utrustningen är utförd korrekt (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020).
Samverkan i team
Ledarskap är ett kompetensområde som beskrivs i Riksförening för operationssjukvård
(2020b). Där står det bland annat att operationssjuksköterskan ska samverka för den
perioperativa vårdkedjan genom att planera, informera och konsultera kring patientens
perioperativa förlopp tillsammans med de andra aktörerna kring patienten. Alla
teammedlemmar ha ett gemensamt ansvar för att vården ska bli så bra som möjligt i samråd
med patienten (Sandelin et al. 2015). Ett operationsteam består av specialister inom sina
professioner, som har olika roller/uppgifter i arbetet, men som arbetar mot samma mål och
har gemensamt ansvar att nå detta mål. De är ömsesidigt beroende av varandras unika
kompetenser (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020b). Bemanningen på en
operationssal ser olika ut i Sverige och i andra länder (Järhult & Offenbartl, 2006).
Operationssjuksköterskan kan ha en undersköterska eller en annan operationssjuksköterska
till hjälp under operationen. Att arbeta på en operationsavdelning innebär teamarbete och
kvaliteten på utförandet av uppgifterna på sal beror på teamets samarbetsförmåga och på hur
teamets olika kompetenser ser ut (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020b). Teamets
uppbyggnad varierar, gemensamt är att olika professioner jobbar med varandra (Thylefors,
2013).
5
I den komplexa operationsmiljön utför operationssjuksköterskan sitt arbete ställs det höga
krav på kommunikation för en säker vård. Brister i kommunikation påverkar stämningen i
teamet negativt då deltagarna i teamet inte har förstått varandra (Clayton et al, 2016). God
kommunikation ger förutsättning för färre misstag, säkrare och kortare operationer.
Teammedlemmarnas utbildning, språklig bakgrund och ålder är komponenter som påverkar
kommunikationen i teamet. Operationssjuksköterskans tydliga roll i teamet är att ansvara för
aseptik, hygien och infektionsprevention (Riksföreningen, 2020b).
Hälsa
Operationssjuksköterskans kompetens och kunskap i den komplexa operationsmiljö handlar
om att kunna ta hand om människan för att återskapa hälsa, behålla hälsa eller underlätta i
livets slutskede genom operativ behandling. Omvårdnaden uttrycks bland annat i alla
säkerhetskontroller som operationssjuksköterskan utför under en operation, såsom kontroll
av aseptik, instrument och positionering (Myklestul m fl, 2012).
Hälsa kan beskrivas på många olika sätt men den vanligaste formuleringen är WHOs
definition, där hälsa är ett tillstånd av totalt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte
bara frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning (WHO, 2006). Katie Eriksson skrev
(1987) att “vårdvetenskapens intresse är hälsa” (s. 73). Hälsa kan även uttryckas som att
människan “är” hälsa vilket innebär att ingen kan ge hälsa åt någon, endast stötta personen i
sin hälsa (Eriksson, 1992).
Wiklund (2003) skriver vidare att hälsa inte är en motsats till sjukdom utan en del av
människans liv samt att inom vårdvetenskapen betonas hälsa och lidande istället för
sjukdom. Vad som uppfattas som hälsa varierar från person till person och mellan olika
tidpunkter i livet. Forsberg (2016) beskriver att praktiken inom omvårdnad består av fyra
övergripande områden: “främja hälsa och välbefinnande, förebygga ohälsa, återställa hälsa
samt…främja en värdig död” (s.26).
Tidigare forskning De studier som framkom vid sökning på operationssjuksköterskors erfarenheter av arbete på
operationssal behandlar specifika områden av yrket såsom kommunikation i teamet
(Sandelin et al, 2015), patientens utsatta situation (Ingvarsdottir & Halldorsdottir, 2018)
samt hur omvårdnaden uttrycks i handling (Blomberg m fl, 2015). Tidigare studier har
därmed inte belyst operationssjuksköterskors arbete på ett övergripande sätt.
PROBLEMFORMULERING
Operationssjuksköterskor har ett viktigt och specifikt ansvar under en operation för att bland
annat undvika vårdskada för patienten vid positionering och intrumenthantering. Arbetet
sker i team som kan variera från dag till dag och från operation till operation. Mötet med den
vakna patienten är kort och ställer höga krav på att hela teamet visar respekt för patienten
och får hen att känna sig som en hel och unik människa. Dessutom ska själva ingreppet följa
en säker struktur och en rad lagar och riktlinjer. I dagsläget saknas generell forskning om
6
hur detta ansvar och arbete upplevs i vardagen på en operationssal. Denna studie kommer
beskriva hur några operationssjuksköterskor upplever detta.
SYFTE
Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta på operationssalen.
7
METOD
Operationssjuksköterskors upplevelser av sitt arbete på operationssalen på en generell nivå
är ett område som det finns begränsad forskning på så kan en induktiv studie vara lämplig.
Det innebär en mer förutsättningslös observation eller beskrivning av fenomenet (Elo &
Kyngäs, 2008, Priebe & Landström, 2017). Då syftet är att beskriva upplevelser passar det
att genomföra intervjuer med den yrkesgrupp som är aktuell, dvs fråga den som kan beskriva
fenomenet (Dahlberg, 1997, Danielsson, 2017, Dalen, 2015). Inom kvalitativ forskning är
ett mål att nå insikt om fenomen som berör personer och situation i deras sociala verklighet
(Dalen, 2015). Eriksson (1992) skriver att kunskap om verkligheten inom vården bör baseras
på “beskrivning, tolkning och förståelse av vårdandets fenomen” (s. 26).
Vårdvetenskapens ontologiskt ställningstagande innebär att människan är i grunden sin
kropp, själ och ande. Människan känner, upplever och handlar som kroppar i ett
sammanhang och i relation till något annat, exempelvis en speciell situation (Eriksson, 1992,
Wiklund, 2003, Lindwall & von Post, 2008). Katie Eriksson (1987) beskriver att människans
medvetande speglar världsbilden och att vår inre och yttre värld bildar en helhet.
Reflekterande dialog kan användas för att uppmuntra intervjupersonen att reflektera över ett
fenomen eller en företeelse som kanske inte är ny men som inte fokuserats på tidigare
(Dahlberg, 1997). En delvis strukturerad intervju innebär att samtalet är inriktat på ett
avgränsat område som forskaren valt. Detta kan underlätta att få en djupare reflektion kring
området (Dalen, 2015). En intervjuguide kan underlätta för forskaren att hålla intervjun inom
studieområdet samt täcka de viktigaste delarna. Det är viktigt att inleda med övergripande
frågor som berör områdets periferi för att informanten ska känna sig trygg med ämnet. Om
allt för känsloladdade delar berörs initialt kan det vara svårt att komma åt en reflekterande
beskrivning (Dalen, 2015). En provintervju kan underlätta för författarna att dels avgöra om
frågorna ger svar på syftet samt om avsatt tid kommer räcka för att täcka intervjuområdet
(Lans, 2013).
Urval
För att få fram en berättelse som fokuserar på reflektioner inom yrket är det bra om
informanten har uppnått en viss erfarenhetsnivå. Enligt Benner (1993) är det först när
sjuksköterskan (här operationssjuksköterskan) uppnått stadiet kompetent som hen har börjat
utveckla ett kritiskt tänkande till arbetet vilket underlättar reflektion över arbetsområdet.
Inklusionskriterierna för denna studie var operationssjuksköterskor med minst ett års
erfarenheter i yrket. Förfrågan om tillstånd av genomförande av studien ställdes skriftligt till
verksamhetschefen för operationsavdelningen på Skaraborgs Sjukhus Skövde. Förfrågan
innehöll information om studiens syfte, tillvägagångssätt samt önskemål om att deltagande
i studien kommer göras på arbetstid (se bilaga 1). Enhetschefer på avdelningen kontaktades
muntligt och skriftligt med information om studien och förfrågan om bistående gällande
urval av operationssjuksköterskor som har minst ett års erfarenhet i yrket. Detta
bekvämlighetsurval valdes för att möjliggöra intervjutillfällen under arbetstid för
informanterna samt för att uppnå lämplig omfattning inom tidsaspekten för denna studie.
Enhetscheferna förmedlade namn på fyra operationssjuksköterskor som tillfrågades muntligt
och skriftligt om deltagande i studien genom informationsbrev om studiens syfte, innehåll
8
samt frivilligt deltagande (se bilaga 2). Dessutom inkluderades pilotintervjun som en femte
deltagare. Skaraborgs Sjukhus Skövde valdes utifrån närhet till författarnas hemort samt det
begränsade tidsutrymmet för studien. Urvalet resulterade i intervjuer med fem
operationssjuksköterskor, fyra kvinnor och en man. Medelvärde för antalet år i yrket var
13,6 (5-34 år).
Datainsamling
En intervjuguide arbetades fram med halvstrukturerade frågor (se bilaga 3), baserade på
kompetensbeskrivning för specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, för att svara på
studiens syfte samt som stöd för intervjuaren. En pilotintervju genomfördes med en erfaren
operationssjuksköterska. Detta gjordes dels för att testa frågorna och teknisk utrustning samt
som övningstillfälle för författarna. Intervjuguiden bedömdes täcka syftet. Pilotintervjun
användes i studien då den var av god kvalitet och täckte studiens forskningsområde väl.
Ytterligare fyra intervjuer genomfördes gemensamt av författarna i ett rum på
informanternas arbetsplats utan störande element och pågick mellan 20-30 minuter, vilket
kändes tillräckligt då vi bedömde att ämnet blev uttömt. Intervjuerna spelades in med hjälp
av författarnas mobiltelefoner och transkriberas ordagrant av författarna i dataprogrammet
Word. Varje intervju kodades efter transkribering och benämndes med en siffra som fortsatt
identitet för att säkerställa konfidentialitet.
Analys
Materialet analyserades utifrån Danielssons (2017) beskrivning av kvalitativ manifest
innehållsanalys med induktiv ansats (sk konventionell innehållsanalys). Begreppen
meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, subkategori och kategori är centrala för
denna ansats. Meningsenhet är en del av texten, meningar eller stycken, som har ett budskap
som svarar på syftet. Kondenserad meningsenhet är en reducerad meningsenhet och
innehåller det mest väsentliga i det valda stycket. Kod är ett namn på en kondenserad
meningsenhet och kan beskrivas med ett eller ett fåtal ord (etikett). Närliggande koder
grupperas i subkategorier som därefter kan grupperas ytterligare till kategorier och eventuellt
teman som presenteras i resultatet. Ett analysschema rekommenderas för att underlätta själva
textanalysen. Schemat eller mallen kan skapas i datorn som en tabell med intervjutext,
meningsenheter, koder, subkategorier och kategorier. Hur schemat byggs upp beror på
vilken analysform som passar för studien. I denna studie bestod schemat av intervjunr,
meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, subkategori och kategori.
Båda författarna läste de transkriberade texterna flera gånger för att bilda sig en uppfattning
om innehållet. Textmaterialet delades därefter lika mellan författarna som sökte efter
meningsenheter utifrån studiens syfte. Samtliga meningsenheter skrevs in i en tabell i
programmet Excel, numrerade per intervju. En kondenserad beskrivning av varje
meningsenhet skrevs samt kodades av författarna enskilt och därefter tillsammans. Koderna
grupperades till subkategorier och därefter till kategorier genom att gå fram och tillbaka
mellan dessa delar. Se exempel i tabell 1
9
Intervju
nr
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Subkategori Kategori
1 När man står på en operation vid
till exempel en höftplastik eller knäplastik och i teamet där man
ofta jobbar tillsammans att det blir en annan [känsla], liksom. Det blir
också det här, varje person vet så
tydligt sin del i det. Det flyter på så bra av sig självt. Och det är en
väldigt häftig känsla när det blir så där. Då önskar man ibland att
man fick uppleva det lite oftare.
Varje person vet så
tydligt sin del i det, det
flyter på så bra av sig
självt. En väldigt häftig
känsla.
Arbetet
flyter
Arbetet
flyter på
Att
arbeta i
team
4 Jag är inte så jätteofta inne på operation nu för tiden, eller på
salen är jag, men jag står inte i såret. Och när jag gör det känner
jag att det tar väldigt lång tid för
mig att dokumentera alla de här olika delarna. Det är en nackdel
Om man inte gör
momentet ofta så tar det
längre tid vilket är en
nackdel
Risk för
osäkerhet
/missar
Otrygghet Att
hitta sin
plats
Tabell 1. Intervjunr, meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, subkategori, kategori
Resultatet skapades genom ett flöde mellan författarnas egna tolkning av materialet samt de
meningsenheter som valts ut. Resultatet presenteras i form av de kategorier som
framkommit, dvs dess mening. Innehållet består av beskrivning av subkategorier dels i text
samt i tabeller som visar hur texten bearbetats. Citat används för att ge ytterligare
trovärdighet, utan att identifiera informanten (Danielsson, 2017).
Etiska överväganden
Studier på magisternivå omfattas inte av etikprövningslagen (SFS 2003:460). Emellertid är
det viktigt att klargöra etiska överväganden även på denna nivå eftersom enskilda personer
ställer upp och beskriver personliga upplevelser som inte ska kunna härledas till denna
person i resultatet. De som ingår i studien har informerats skriftligt och muntligt om studien
samt att deltagandet var frivilligt. Uppgifter som lämnats till forskarna har förvarats säkert
och utan åtkomst för obehöriga. Ljudfiler från intervjuerna har endast använts till studiens
ändamål.
Förförståelse och reflexivitet
Som tidigare beskrivits har författarna till denna studie viss förkunskap och förförståelse för
att arbeta i ett specialiserat team. Carlsson (2012) och Dalen (2012) beskriver hur detta
inifrånperspektiv eller “inomförförståelse” (Dalen, 2012, s 17) kan leda till en djupare
förståelse för det studerade området samt i kontakten med informanten eftersom vi är
förtrogna med begrepp och situationer. Dock finns en risk att datainsamling och analys
påverkas av forskarens subjektiva förståelse och kunskap, vilket skulle kunna medföra att
nyanser och detaljer i materialet missas eller att tolkningar görs på sådant som inte beskrivits.
10
Reflexivitet innebär att forskaren tydliggör sin betydelse för arbetet genom exempelvis
reflektiva anteckningar under mötet med informanten alternativt i samband med
transkribering. Dessa reflektioner ökar trovärdigheten för studiens resultat (Carlsson, 2012).
Under en intervju tolkas informantens berättelse av forskaren. Tolkningen bygger dels på de
direkta uttalanden som framkommer samt i den dialog som utvecklas mellan forskaren och
det transkriberade materialet. Dialogen påverkas av forskarens förförståelse samt den teori
som ligger till grund för forskningen (Dalen 2012). Författarna har kontinuerligt reflekterat
över intervjumaterialet, sin egen förförståelse och i möjligaste mån försökt hålla tolkningar
nära texten.
11
RESULTAT
Analysen resulterade i ett övergripande tema och tre kategorier. Temat som genomsyrar hela
resultatet är Operationssjuksköterskans arbete präglas av att omväxlande fokusera på helhet
och delar. Helheten står för teamets samarbete, gemensamma ansvar och teamkänsla, hela
patienten och hela operationen. Delarna består av teammedlemmar och deras enskilda
yrkesansvar, specifika arbetsuppgifter och det organ på patienten som opereras.
Operationssjuksköterskan får, genom sin yrkeserfarenhet, med tiden en känsla för helheten
när hen släpper blicken från en enskild del och får en överblick av helheten. Det handlar om
att se sin roll i förhållande till andra, att se sin uppgift i förhållande till andras uppgifter och
uppskatta det ömsesidiga beroende som teamets medlemmar har av varandra. Resultatet
presenteras i form av kategorierna Att arbeta i team, Att hitta sin plats och Att ha patienten
i fokus samt subkategorier enligt tabell 2.
Tema Operationssjuksköterskans arbete präglas av att omväxlande fokusera på
helhet och delar
Kategori Att arbeta i team Att hitta sin plats Att ha patienten i fokus
Subkategori Olika konstellationer
Arbetet flyter på
Teamkänsla
Veta sitt ansvar
Utveckla sitt
arbetssätt
Ständig utmaning
Noggrannhet
Se hela patienten
Resultat prioriteras
Tabell 2. Tema, kategorier och subkategorier.
Att arbeta i team
Olika konstellationer
Informanterna framhåller i sina beskrivningar betydelsen av kontinuiteten i teamet. Teamets
sammansättning sägs ha stor betydelse för om arbetet flyter på eller inte under en operation.
De beskriver att det pågår ett aktivt arbete på operationsavdelningen med att skapa en bra
teamkänslan för att arbetet ska bli effektivt och vara av god kvalitet. Teamövningar för
specifika situationer och professionsöverskridande diskussioner är två exempel som bidragit
till positivt teamarbete. Teamen består av olika konstellationer varje dag och på dagtid görs
urvalet från en stor personalgrupp. Det kan upplevas som en ganska stökig miljö med flera
kringfunktioner med roller såsom koordinatorer, sektionsledare och resurspersoner.
Informanterna menar att en fördel med detta är att det finns möjlighet för
operationssjuksköterskan att få lunchrast eftersom det kan finnas extra personal som kan lösa
av arbetet. En nackdel kan vara att den stora mängden personal gör arbetsmiljön rörig med
mer spring in och ut från operationssalen samt att personer utanför tittar in eller bara öppnar
dörren. Operationssjuksköterskan måste då ha koll på fler personers rörelse och om dessa
kommer emot sterila ytor. Informanter betonar att en fungerande kommunikation i teamet är
extra viktig när …… så att alla vet vad som händer och får en insikt om och respekt för
varandras arbete på operationssalen. Inför vissa operationer måste t ex instrumenten dukas
upp och täckas över innan patienten kommer in på salen. Då är det viktigt att
12
narkossjuksköterskan är medveten om att det kan ta lite längre tid och stämmer av när det
passar att hämta patienten vilket beskrivs här av en informant:
Ibland går det fort, men har man en bra kommunikation med narkossköterskan, för
de brukar hämta patienten, och vissa ingrepp måste du duka upp och täcka över
innan. Då tar det längre tid, längre startsträcka för då ska man ha gjort det innan
de hämtar. Det är ju en grej man får ha en kommunikation [om]. (intervju 2)
Teamkänsla
Dag- och kvällstid består varje team av operationssjuksköterska, narkossjuksköterska
(narkosläkare vid behov), undersköterska och opererande läkare (operatör). Det finns ett
team för varje operation som ska utföras där antalet varierar på dagtid (vardagar) men på
kvällstid arbetar alltid två team. På dagtid börjar passet ofta med ett morgonmöte på
operationssalen där alla medlemmar går igenom dagens arbete, vilka som ingår i teamet samt
eventuella kringresurser. Informanter beskriver att teamkänslan och målet för dagen sätts vid
dessa möten och betonar hur viktiga de är. Kvällstid har man liknande möten och informanter
upplever att eftersom det endast är två team som arbetar så det blir en särskild teamkänsla.
Om något händer ska teamen klara det eftersom man inte har så mycket hjälp utifrån.
Informanterna framhåller att på natten förstärks teamkänslan ytterligare då det endast är ett
team som består av fyra personer, två narkossjuksköterskor och två
operationssjuksköterskor, som arbetar på hela operationsavdelningen samt jourläkaren som
utför ingreppet. Teamet koordinerar sitt arbete, lägger eventuellt upp en plan för natten så
att teamet kan få tid för återhämtning mellan operationer om möjligt. Man måste hjälpas åt
i teamet på ett annat sätt än på dagen eftersom det inte finns någon möjlighet att få extra
hjälp. En informant beskriver:
Man är nästan ännu mer sammansvetsade på kvällarna för då har man bara de som
är där. Och man ser ju knappt de andra heller som jobbar inne på sin sal. Då kanske
man känner ännu mer: Nu är det vi liksom. Händer det något där det gäller, då ska
vi funka. Ja. Då har man inte så mycket stöd utifrån. (intervju 5)
Arbetet flyter på
Oavsett tid på dygnet består teamet av olika individer med egna personligheter och
erfarenheter, och de har olika funktioner i teamet. Informanterna betonar att en viktig del av
operationssjuksköterskans arbete är att kunna utföra sina specifika arbetsuppgifter
oberoende av vem eller vilka som ingår i teamet. Detta ställer krav på respekt för alla
medarbetare, flexibilitet och anpassningsförmåga. För det mesta fungerar detta bra och
arbetet flyter på. Det framhölls av informanterna att det ibland kan vara svårare att samarbeta
eftersom vi arbetar med olika individer som har olika personligheter, något som kan påverka
teamarbetet negativt. Operationssjuksköterskan måste då utveckla ett arbetssätt att komma
förbi detta, se människan bakom och underlätta för den medarbetaren. Oavsett teamets
konstellation har operationssjuksköterskan, och de andra i teamet, ansvar för att se till att
alla teamets medlemmar mår bra och kan arbeta bekvämt.
Och se till även att alla har det bra. Operatören. Man kan alltid påpeka om man
tycker att dom står konstigt eller höja bord eller vad det nu må vara. Och även checka
ibland med anestesin. Hur mår patienten? Ja, det är såna små kontroller man kan
13
göra hela tiden. Hela teamet. Inte bara patienten utan att alla kan jobba utifrån dessa
förutsättningar. (intervju 5)
På jourtid, framför allt nattetid, är det färre som arbetar då koordinator m.fl. endast arbetar
dagtid. Det är också färre operations- och narkossjuksköterskor som arbetar jourtid eftersom
de behöver ha längre yrkeserfarenhet, vilket medför att det dels är en mindre personalgrupp
som teamet kan plockas från samt att eftersom dessa individer ofta arbetar ihop vet
operationssjuksköterskan vad de andra kan och hur de jobbar. Den kontinuitet detta medför
resulterar i en mer ordlös kommunikation och mindre behov av vaksamhet på medarbetarnas
agerande. Informanter beskriver att det kan räcka med en blick eller en gest för att veta vad
som ska göras. Denna kontinuitet kan inträffa även på dagtid på ortopediska
implantatoperationer. Teamen består då ofta av mer eller mindre samma individer som har
arbetat mycket tillsammans, känner varandra väl och har arbetat fram en struktur i arbetet
där alla vet sin del i processen.
När man står på en operation vid till exempel en höftplastik eller knäplastik och i
teamet där man ofta jobbar tillsammans att det blir en annan [känsla], liksom. Det
blir också det här, varje person vet så tydligt sin del i det. Det flyter på så bra av sig
självt. Och det är en väldigt häftig känsla när det blir så där. Då önskar man ibland
att man fick uppleva det lite oftare. (intervju 1)
Informanter beskriver att det faktum att vissa medarbetare arbetar både dag och natt påverkar
hur teamarbetet fungerar även på dagtid eftersom dessa har utvecklat en annan känsla för
teamet än de som enbart arbetar dagtid. De har utvecklat ett arbetssätt som inkluderar hela
teamet. De är vana att teamet löser alla situationer och uppmärksammar om en medarbetare
behöver hjälp.
Att hitta sin plats
Veta sitt ansvar
Teamets medlemmar har, förutom sina respektive ansvarsområden, ett stort gemensamt
ansvar för att själva operationen ska gå bra. Informanterna framhåller att arbetet som
operationssjuksköterska på operationssalen innebär ett stort ansvar som kan kännas svårt att
axla som ny men att det är något operationssjuksköterskan växer in i med tiden och det blir
en del av vardagen. Då upplevs inte ansvaret som betungande utan snarare att det är roligt
och inspirerande. Informanter beskriver att det ingår i professionen och att det är givande att
veta sitt ansvar. Eftersom operationssjuksköterskan har en yrkeslegitimation ligger det
yttersta ansvaret hos hen när det t.ex. gäller aseptik, apparater och annan utrustning.
Praktiska uppgifter kan tillfälligt delegeras till en undersköterska men det är alltid
operationssjuksköterskans ansvar att det blir rätt vilket beskrivs nedan av en informant.
När man ser till sterilitet och renlighet och utrustning, så tycker jag att det faller
mest ansvar på operationssjuksköterskan och operatören. Sen är det klart att
undersköterskorna bidrar till en stor del där också [i och] med att de också behöver
viss kunskap om hur olika apparater fungerar och sådant. Men det är ju ändå mitt
[ansvar] eftersom jag är legitimerad sjuksköterska. Det är ändå alltid jag som måste
veta. Om jag informellt delegerar det till en undersköterska att koppla iordning en
apparat, måste jag vara säker på att jag vet att hon eller han vet hur de ska göra.
14
Annars måste jag kolla att det blir rätt eftersom det är jag som är ytterst ansvarig
för det. (intervju 1)
Utveckla sitt arbetssätt
Informanterna betonar att det är mycket operationssjuksköterskan ska lära sig som nyfärdig
och det tar tid att utveckla ett arbetssätt som känns tryggt. I början utförs arbetet en uppgift
i taget, som t.ex. kontrollräkning, inställning av apparater och aseptik. Med tiden utvecklas
en förmåga att göra många moment samtidigt, baka ihop uppgifter och få ett smidigt flöde i
arbetet. Det är därför viktigt att vara medveten om att detta tar tid och att man inte kan allt
från början. Det gäller att ha rimliga krav på sig själv och förstå att alla har varit nya någon
gång. Informanterna betonar att det som ny operationssjuksköterska kan det vara svårt att
smälta in i teamet. Medlemmarna är nya personer och arbetet är nytt, det gäller att skapa
relationer till varandra i teamet även om inte personkemin alltid stämmer. Vidare framhåller
informanterna att hur operationssjuksköterskan kommunicerar beror dels på
teammedlemmars kompetens och erfarenhet men också på deras personlighet och humör för
dagen. Är undersköterskan oerfaren kan operationssjuksköterskan behöva kontrollera och
styra mer än när hen arbetar med en erfaren undersköterska. Detta kan innebära att arbetet
tar längre tid och att det blir ett hinder i effektiviteten.
Jag kan känna ibland att det tar mycket tid t.ex. om jag jobbar i team med en
undersköterska som inte är så van. Då tar ju naturligt mer tid om jag liksom inte är
säker på att vad den här personen kan. Då måste jag kontrollera att det blev rätt
program på diatermi och [att] allting är kopplat iordning som det ska, alla grejer
finns och så. Det blir oundvikligt att det tar lite mer tid så att jag kanske kan uppleva
det ibland blir lite mer trögjobbat. (intervju 1)
Informanterna betonar även att operationssjuksköterskans relation till operatören är av stor
betydelse för att operationen ska gå bra och att patienten ska få en säker vård. De flesta
operatörer är lätta att samarbeta med eftersom de arbetar som en i teamet och ser hela
patienten, men vissa operatörer har svårare att se teamet och helheten.
Operationssjuksköterskan får då utveckla ett arbetssätt och säga ifrån om något inte fungerar.
Informanterna framhåller också att det blir lättare med tiden för när hen lärt känna personerna
i teamet och deras personligheter. Då vet operationssjuksköterskan att det inte handlar om
mig, operatören kanske uttrycker sig klumpigt och missförstånd uppstår. En informant
beskriver såhär:
Det är jättesvårt i början. Jag har också varit ledsen många gånger när jag var ny
och tyckte varför var han så dum, men man får försöka skaka av sig [det]. Oftast är
det inte personligt heller. Men det handlar också om personkännedom, att man ska
lära känna vissa personer, personligheter. Till slut kanske jag förstod nej, men han
kanske låter arg, men han är inte det egentligen när man lär känna dem på riktigt.
(intervju 1)
Ständig utmaning
Informanterna beskriver att operationssjuksköterskan upplever en trygghet i att arbeta med
undersköterskor som har lång erfarenhet eftersom de har gedigen kunskap. Att kunna be om
hjälp är en viktig egenskap hos operationssjuksköterskan, för att kunna hjälpas åt och lära
av varandra. Som nyutbildad är det genom att fråga man lär sig och erfarna
15
operationssjuksköterskor kan lita på att man har förstått. Arbetet innebär ett ständigt lärande,
ständig teknisk utveckling och utmaningar dagligen. Operationssjuksköterskans ska kunna
hantera teknisk utrustning korrekt för att utföra säker vård. Det handlar ofta om att ta eget
ansvar och att lära sig på egen hand. Informanterna framhåller att utbildning och information
av ny utrustning oftast ges av kollegor eftersom det inte ges utrymme för att åka på de
särskilda vidareutbildningar som finns. Informanterna upplever att produktionen prioriteras.
Att ha patienten i fokus
Genomgående i intervjumaterialet är att operationssjuksköterskan arbetar med fokus på
patientens hälsa. Det upplevs som positivt att fokusera på en patient i taget, jämfört med
arbete på traditionell vårdavdelning och att få möjlighet att vara medansvarig i att lindra och
ofta bota patientens besvär. Mötet med patienten är kort, sker ofta enbart på operationssalen
och informanterna beskriver att de ibland kan behöva ta ett steg tillbaka för att patienten
upplevs som stressad över sin situation. Nödvändig information från patienten kan ändå fås
genom att undersköterskan och narkossköterskan ställer frågor och för en dialog med
patienten inför positionering på operationsbordet och sövning.
Noggrannhet
En aspekt som betonas i intervjumaterialet är att arbetet med patientens hälsa innebär att
vara noggrann med kontroller av instrument, hygien och positionering. Vidare beskrivs
operationssjuksköterskan vårda patienten och bevarar dess hälsa genom att bland annat ha
kontroll på alla instrument, nålar och operationsdukar, samt att inget orent hamnar i såret.
Arbetet för patientens hälsa innebär också att skydda patienten från brännskador av
diatermiverktyg, och se till att alla medicintekniska apparater fungerar. Hur noggrant detta
sker påverkar både patientens hälsa och personalens säkerhet och är särskilt viktigt att tänka
på vid akuta situationer eller vid byte av personal då röriga situationer kan uppstå. En
informant beskriver det så här:
Att man faktiskt tar sin uppgift på allvar. Alltså, det har hänt vid ett par tillfällen att
jag har löst [av] för lunch på sal och det till exempel fattas en duk eller det fattas en
nål. Och att inte släppa det då utan jag tar inte över här förrän jag har koll på
grejerna. Nu får du varsågod och leta reda eller liksom var de är och leta reda på
det här liksom. (intervju 5)
Se hela patienten
Informanter framhåller även betydelsen av att kontrollera att patientens hälsa inte försämrats
av operationen för att undvika postoperativt lidande så gott det går. Patienten ska inte vara i
ett sämre skick än när operationen startade. Informanterna beskriver att
operationssjuksköterskan har en skyldighet att säga ifrån till sina teammedlemmar om
patienten inte hanteras värdigt eller om hygienregler inte följs. Det kan förstås som att
informanterna ser operationssjuksköterskan som en företrädare för en människa som inte
själv kan föra sin talan. Informanter beskriver att under en operation är det lätt att bli
fokuserad på sin enskilda uppgift såsom att titta på en skärm eller ner i såret och glömma att
det finns en helhet i situationen. En informant berättar att hen brukar fråga
narkossjuksköterskan hur patienten mår för att uppmärksamma övriga på att lyfta blicken
för att se hela människan och att påminna om att det är en person som ligger på
operationsbordet.
16
Informanterna kan uppleva en känsla av otrygghet när t.ex. många personer är inne på salen
samtidigt vid ett särskilt intressant eller ovanligt ingrepp. Det går inte att ha kontroll över
situationen och aseptiken äventyras, ibland i onödan, vilket kan medföra ökad risk för att
patientens hälsa inte kan tillvaratas på ett tillfredsställande sätt. Det kan också vara akuta
situationer där det tydligt framgår att det inte går att ha full kontroll exempelvis vid akut
kejsarsnitt. Det gäller då att tänka större och inse att en människas liv riskeras. Det vara svårt
att säga ifrån t.ex. om ytterligare en läkare vill titta på och inte respekterar riktlinjer för hur
många som får vara på sal samtidigt. En informant beskriver en särskilt rörig situation:
Vi hade 23 personer på sal. Vad håller ni på med? Men då är det ju inte lätt att göra
något åt det heller när man står [sterilklädd]. Jag stod utanför för jag skulle springa
och hämta grejer. Alltså, då är det inte lätt att säga något för de ska ju alla, det är
så roligt att vara med. Då kom det en liten läkare som skulle gå in där. Men titta in,
sa jag. Var ska du stå? Då blev hon skit sur och gick runt och in på andra sidan. Jag
bara pekade på henne. Du är inte klok! Men alltså, då hade vi inte kontroll. (intervju
3)
Resultat prioriteras
Informanterna framhåller att det ökade trycket på att arbeta bort operationskön medför ett
ökat arbetstempo på operationsavdelningen vilket kan gå ut över både patientsäkerhet och
personalens arbetsmiljö. Mer arbete sker på jourtid än tidigare och informanter beskriver att
det i och för sig är positivt att fler patienter får en förbättrad hälsa men att ett ökat
arbetstempo också riskerar att rutiner inte följs till punkt och pricka. Det gäller också för
arbetsuppgifter som kan kännas ovana eller tidsödande, när operationssjuksköterskan kanske
känner press från övriga teamet att arbeta snabbare. Att exempelvis dokumentera och signera
säkerhetskontroller måste utföras innan patienten lämnar salen och är de enda skriftliga
bevisen på att operationssjuksköterskan utfört sitt arbete korrekt. En informant upplever det
stressande att hinna med dessa uppgifter.
Jag är inte så jätteofta inne på operation nu för tiden, eller på salen är jag, men jag
står inte i såret. Och när jag gör det känner jag att det tar väldigt lång tid för mig
att dokumentera alla de här olika delarna. Det är en nackdel. (intervju 4)
17
DISKUSSION
Metoddiskussion
Syfte med studien var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av sitt arbete på
operationssalen. Eftersom upplevelser skulle belysas användes kvalitativ forskningsintervju
enligt Kvale och Brinkmann (2014) som datainsamlingsmetod för att skapa möjlighet till
berättelser från informanterna. Materialet från intervjuerna analyserades sedan genom
kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats enligt Danielsson (2017). Denna
analysmetod innebär att analysen av materialet sker förutsättningslöst och eftersom vi var
intresserade av en övergripande bild av operationssjuksköterskans arbete passar denna
metod bra för studiens syfte. Inklusionskriterier var operationssjuksköterskor med minst ett
års erfarenhet inom yrket för att möjliggöra berättelser med reflektioner över yrket som
helhet. Informanterna hade minst fem år i yrket och bidrog med reflektioner om att vara
nyfärdig, växa in i yrket samt hur yrket förändrats sedan de började.
Att intervjua relativt få personer kan ge både begränsad och rik information (Danielsson,
2017). Intervjuerna visade på en stor samstämmighet i beskrivningen av arbetet på
operationssalen. Initialt diskuterades att även intervjua operationssjuksköterskor från en
operationsavdelning på ett annat sjukhus som har en annan konstellation i teamen med två
operationssjuksköterskor istället för en operationssjuksköterska och en undersköterska.
Tyvärr gjorde rådande omständigheter, framför allt neddragen verksamhet p.g.a. pandemin
(Covid-19) detta inte möjligt. En begränsning var dock att majoriteten av informanterna i
huvudsak arbetade som sektionsledare eller liknande och sällan var ansvarig
operationssjuksköterska på sal. Detta borde ha varit ett inklusionskriterie, men förmodligen
hade det varit svårare att praktisk kunna genomföra intervjuerna, med tanke på dagens höga
produktionstempo. Ett alternativ som diskuterades var att be informanterna om ytterligare
fördjupade berättelser om sin senast genomförda operation. Vid analys bedömdes dock den
befintliga datan hålla tillräcklig kvalitet och en mättnad i svaren uppstod redan efter tre
intervjuer.
Tack vare det mindre antalet intervjuer kunde båda författarna delta på samtliga intervjuer.
Intervjuerna spelades in på varsin smartphone för att undvika att förlora data om någon av
dem skulle krångla. Intervjuerna genomfördes med stöd av en på förhand bestämd
uppdelning genom att en skötte intervjun med stöd i intervjuguiden medan den andra
lyssnade och förde anteckningar. Den person som lyssnade gavs tillfälle att fråga om
förtydligande i slutet av intervjun. Efter varje intervju diskuterade författarna vad som
framkommit, samstämmighet med föregående intervju och om något nytt tillkommit. Att
intervjuerna gjordes gemensamt bedöms inte ha påverkat innehållet.
Alla enskilda intervjuer genomlyssnades, och genomlästes flera gånger av båda författarna
för att få en känsla av helhet (Danielsson, 2017). Pilotintervjun transkriberades av båda
författarna då ingen hade tidigare erfarenhet av detta. Resterande intervjuer delades lika
mellan författarna att transkribera. För att stärka tillförlitligheten arbetade författarna med
öppet förhållningssätt i relationen till varandra och till datamaterialets likheter och
skillnader. En kontinuerlig dialog fördes mellan författarna, och mellan författarna och
18
textmaterialet, genom hela analysarbetet. För att undvika att analysen riskerar att bli
snedvriden utifrån författarnas förförståelse har tolkningar utförts så nära texten som möjligt
vilket ökar trovärdigheten i resultatet enligt Kvale & Brinkmann (2014). För att inte missa
relevant material gjordes kontrollgenomläsning av hela intervjuerna efter att meningsenheter
plockas ut.
Meningsenheterna kondenserades och benämndes med en kod, först enskilt följt av
gemensam diskussion om vad texten och koden står för. Kategorisering gjordes gemensamt
genom en diskussion om kodernas likheter och olikheter. Diskussionen skedde med tyglad
hållning och samsyn arbetades fram vilket författarna anser ger hög tillförlitlighet till
analysen. Tack vare att en analysmall använts går det att tydligt följa analysarbetet och det
har underlättat för författarna att gå fram och tillbaka i analysen (Danielsson, 2017).
Resultatdiskussion
I förhållande till resultatet går det att identifiera flera av operationssjuksköterskans
kärnkompetenser, som samverkan i team, säker vård, personcentrerad vård samt
evidensbaserad vård. Informatik förekom endast marginellt och prioriteras därför inte i
denna resultatdiskussion.
Samverkan i team
Operationssjuksköterskorna framhåller att ett väl fungerande team är när alla
teammedlemmar tillsammans ansvarar för att utföra säker vård för patienten. Liknande
resultat påvisas av Sandelin et al. (2015) som i sin studie visar att teammedlemmar känner
ansvar för patientens vård. Operationssjuksköterskorna anger även att varje enskild
teammedlem är ansvarig inom sitt område för att operationen ska gå bra.
Operationssjuksköterskorna framhåller att om inte arbetet sker mot samma mål finns det en
risk för bristande samspel och kommunikation vilket kan påverka teamarbetet och därmed
patientens vård negativt. Sandelin et al. (2015) påvisar liknande resultat att otillräcklig
kommunikation och olika uppfattningar om målet med patientens vård kan påverka
teamarbetet negativt och kan leda till sämre vård för patienten. Operationssjuksköterskan
eftersträvar ett gott samarbete med alla medlemmar i teamet. Operationssjuksköterskorna
framhåller att effektivt teamarbete och en ickeverbal kommunikation uppstår när
teammedlemmarna känner sig trygga med varandras kunskap och kompetens. Det tar tid att
skapa fungerande relationer till alla medarbetare, framförallt till operatör och
undersköterska. Arbetar man ofta ihop upplevs att arbetet flyter på bättre, med mindre
styrning och mer icke-verbal kommunikation. I kompetensbeskrivningen står det att när
teamsamarbetet och kommunikation fungerar väl sker färre misstag, operationerna blir
kortare och det ger en ökad patientsäkerhet (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020b).
Informanterna uppger att detta uppstår vid nattarbete och vid ortopediska operationer där
teamen består av mer eller mindre samma personer.
Säker vård
Säker vård omfattar, enligt kompetensbeskrivningen, fyra områden: förebygga vårdskador,
infektionsprevention, situationsmedvetenhet samt medicinsk teknik (Riksföreningen för
19
operationssjukvård, 2020a). Dessa områden framkommer i samtliga kategorier i resultatet.
Det handlar om att ha en ledande funktion för hygien och aseptik, kunna kommunicera med
alla i teamet samt en situationsmedvetenhet och handlingsberedskap. Informanter framhåller
att det tar tid att utveckla ett arbetssätt som gör att arbetet går smidigt och en medvetenhet
om helheten på operationssalen. Enligt kompetensbeskrivningen och flera studier handlar
säker vård om att vara noggrann i alla moment, ha kontinuerlig kontroll på instrument, kunna
hantera medicinsktekniska apparater och övervaka patientens välbefinnande (Blomberg m
fl, 2015, Ingvarsdottir & Halldorsdottir, 2018, Riksföreningen för operationssjukvård,
2020a), vilket också framgår i resultatet. Bunkenborg m.fl. (2013) belyser att noggrannheten
i sjuksköterskors arbete riskerar att bli sämre av ökad arbetsbörda. Detsamma framgår i
resultatet, i kategorin Att ha patienten i fokus, när det gäller ökat fokus på resultat och
produktion på operationsavdelningen.
Informanterna framhåller att de arbetar aktivt för att se hela patienten, inte blotta kroppen i
onödan, alltid föra dess talan och tillse och poängtera att patientens värdighet inte får
kränkas. Detsamma framkommer i en isländsk studie om erfarna operationssjuksköterskors
erfarenheter av att stärka patientsäkerheten (Ingvarsdottir & Halldorsdottir, 2018). Där
beskrivs att operationssjuksköterskan hela tiden har patienten i fokus och förebygger
eventuella komplikationer och skador. Informanter i den isländska studien betonar vikten av
att säga ifrån till medarbetare även om det uppfattas otrevligt eftersom det sker för patientens
bästa. Blomberg m.fl. (2015) skriver att operationssjuksköterskan hela tiden har ett vakande
öga på hela patienten och förebygger oprofessionellt agerande i teamet. Patienten är i en
utsatt position under hela operationen och operationssjuksköterskan är ansvarig för att hela
patientens kropp ska respekteras i alla situationer.
Personcentrerad vård
Enligt kompetensbeskrivningen ska omvårdnaden ske i samråd med patienten och dess
perspektiv ska väga lika tungt som de professionella perspektiven. Miljön och situationen på
operationssalen underlättar sällan detta förhållningssätt och det kan ibland vara svårt att ta
del av patientens berättelse (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). I
intervjumaterialet framkommer endast lite om mötet med patienten. Eventuellt kan detta
bero på att de flesta informanter inte arbetar dagligen inne på operationssalen. En informant
uppmärksammar att det ibland är lämpligare att ta ett steg tillbaka när patienten kommer in
på operationssalen och istället få nödvändig information genom medarbetarnas samtal med
patienten. Detsamma framkommer i Blomberg m.fl. (2015), där operationssjuksköterskor
beskriver att ibland vill inte patienten prata med någon mer, men det kan räcka med
ögonkontakt för att bekräfta att patienten blivit sedd och bekräftad.
Evidensbaserad vård
Evidensbaserad vård innebär bland annat förmågan att hålla sin kunskap uppdaterad med
utvecklingen inom yrkesområdet (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a), vilket
framkommer i resultatet. Informanter framhåller att arbetet innebär ett ständigt lärande och
en ständig teknisk utveckling som de ofta får lära sig på egen hand som ett personligt ansvar.
Utmaningen för operationssjuksköterskorna är att arbetet innebär ett ständigt lärande i en
operationssjukvård som utvecklas snabbt med ny och ofta digitaliserad teknik. Detta, visar
resultatet, innebär att operationssjuksköterskan själv måste ta del av ny utrustning och hela
20
tiden hålla sig uppdaterad. Detta kan ge en känsla av otrygghet och osäkerhet för
operationssjuksköterskorna.
Konklusion och kliniska implikationer
Denna studie har bidragit med kunskaper om att operationssjuksköterskors arbete inte bara
handlar om kärnkompetenser, utan även om … . Av resultatet framkommer det att
operationssjuksköterskor upplever att kontinuiteten i teamet har betydelse för om arbetet
flyter på eller inte under en operation. Det framkom även att de inarbetade teamen upplevs
fungera bättre, ger effektivare och kvalitativt bättre arbete vilket upplevs leda till en säkrare
vård för patienten. Detta ökar känslan av trygghet hos operationssjuksköterskorna. Resultatet
kan användas som underlag i förbättringsarbete för öka förståelsen för
operationssjuksköterskans roll, teamets betydelse i form av kontinuitet och strukturerad
utbildning av ny utrustning,
21
REFERENSER
Benner, P. (1993). Från novis till expert - mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet.
Studentlitteratur.
Blomberg, A-C., Bisholt, B., Nilsson, J. & Lindwall, L. (2015). Making the invisible
visible - operating theatre nurses’ perceptions of caring in perioperative practice.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 29(2), 361-368. doi:10.1111/scs.12172
Bunkenborg, G., Samuelsson, K., Akeson, J & Poulsen, I. (2013). Impact of
professionalism in nursing on in-hospital bedside monitoring practice. Journal of
Advanced Nursing, 69(7), 1466-1477. doi:10.1111/jan.12003
Carlsson, E. (2017). Etnografi och deltagande observation. I M.Henricson (Red.)
Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (2:a uppl., s 189-
204). Studentlitteratur.
Clayton, J., Neville, A. & Ellender, I. (2016). Perioperative nurses´ experiences of
communication in a multicultural operating theatre: A qualitative study. International
Journal of Nursing Studies, 54(), 7-15. doi:10.1016/j.jnurstu.2014.02.014
Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. Studentlitteratur.
Dalen, M. (2015). Intervju som metod. (2:a uppl.). Gleerups.
Danielsson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M.Henricson (Red.) Vetenskaplig
teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (2:a uppl., s 285-299).
Studentlitteratur.
Elo, S. & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of
Advanced Nursing, 62(1), 107-115. doi:10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x
Eriksson, K. (1987). Pausen - En beskrivning av vårdvetenskapens kunskapsobjekt.
Almqvist & Wiksell.
Eriksson, K. (1992). Vårdprocessen. Almqvist & Wiksell.
Ingvarsdottir, E & Halldorsdottir, S. (2018). Enhancing patient safety in the operating
theatre: from the perspective of experienced operating theatre nurses. Scandinavian
Journal of Caring Sciences, 32(2), 951-960. doi: 10.1111/scs.12532
Järhult, J. & Offenbartl, K. (2006). Kirurgiboken: Vård av patienter med kirurgiska,
urologiska och ortopediska sjukdomar. Liber.
22
Kvale, S., Brinkmann, S. & Torhell, S-H. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun.
Studentlitteratur.
Lantz, A. (2013). Intervjumetodik. Studentlitteratur.
Lindwall, L. & von Post, I. (2000). Perioperativ vård - den perioperativa vårdprocessen.
Studentlitteratur.
Lindwall, L. & von Post, I. (2008). Perioperativ vård - att förena teori och praxis.
Studentlitteratur.
Myklestul Dåvøy, G., Hege Eide, P. & Hansen, I. (2012). Operationssjukvård -
Operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad. Studentlitteratur.
Nyström, M. (2013). Reflekterande team - En arbetsmodell för evidensbaserad vård. Vård i
Norden, 33(2), 42-44.
Priebe, G. & Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och
begränsningar - grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.) Vetenskaplig teori
och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (2:a uppl., s 25-42).
Studentlitteratur.
Riksföreningen för operationssjukvård. (2020a). Kompetensbeskrivning avancerad nivå -
specialistsjuksköterska inom operationssjukvård. http://rfop.se
Riksföreningen för operationssjukvård. (2020b). Samverkan i team. Tillägg till
Kompetensbeskrivning avancerad nivå - specialistsjuksköterska inom operationssjukvård.
http://rfop.se
Sandelin, A., & Gustafsson, B. Å. (2015). Operating theatre nurses’ experience of
teamwork for safe surgery. Nordic Journal of Nursing Research, 35(3), 179-185.
Thylefors, I. (2013). Babels torn: om tvärprofessionellt teamsamarbete. Natur & kultur.
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Socialdepartementet.
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor.
Utbildningsdepartementet.
Svensk sjuksköterskeförening. (2017a). ICN:s Etiska kod för sjuksköterskor. 2017. Hämtad
23 oktober 2020 från https://www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/publikationer/Etik/ICNs-
Etiska-kod-for-sjukskoterskor/
23
Svensk sjuksköterskeförening. (2017b). Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjuksköterska. 2017. Hämtad 23 oktober 2020 från https://www.swenurse.se/Sa-tycker-
vi/publikationer/Kompetensbeskrivningar-och-riktlinjer/kompetensbeskrivning-for-
legitimerad-sjukskoterska/
Universitets- och Högskolerådet (UHR). (2020). Reglerade yrken. Hämtad 14 december
2020 https://www.uhr.se/bedomning-av-utlandsk-utbildning/information-innan-
ansokan/Arbeta-i-Sverige/Reglerade-yrken/
WHO. (2006). Constitution of the World Health Organisation. Basic Documents, Forty-
fifth edition, Supplement, October 2006. Hämtad 9 mars 2021
https://www.who.int/governance/eb/who_constitution_en.pdf
Willman, A. Bahtsevni, C. Nilsson, R. & Sandström, B. (2016) Evidensbaserad
omvårdnad. Studentlitteratur.
Vårdhandboken. (2020). Vårdhygien, infektioner och smittspridning - operationssjukvård.
Hämtat 7 oktober, 2020, från https://www.vardhandboken.se/vardhygien-infektioner-och-
smittspridning/operationssjukvard/operationsavdelning/
Bilaga 1
Till verksamhetschef för Skaraborgs Sjukhus Skövdes operationsavdelning
Förfrågan om tillstånd att genomföra studien: Operationssjuksköterskors upplevelser av
yrkesansvar på operationssal – en intervjustudie
Operationssjuksköterskans ansvarsområde är komplext och i operationssalen handlar det
om att skydda patientens hälsa mot t.ex. infektioner, tryckskador och skador på grund av
vård och behandling. Om operationssjuksköterskan är den enda inom sin profession på
operationssalen vilar detta ansvar tungt.
Vi som vill genomföra studien är två av de sjuksköterskor som genomgår
uppdragsutbildningen till specialistsjuksköterska inom operationssjukvård. Under
höstterminen 2020 är det planerat att vi ska genomföra vår magisteruppsats. Vi önskar att
få tillstånd att genomföra studien på operationsavdelningen på Skaraborgs Sjukhus
Skövde.
Om vi erhåller tillstånd önskar vi genomföra ungefär 10 individuella intervjuer med
operationssjuksköterskor som arbetat minst 1 år. Intervjuerna, som planeras ta maximalt en
timma och inom ramen för operationssjuksköterskans normala arbetstid.
Undersökningspersonerna kommer ges skriftlig och muntlig information om studien samt
en skriftlig samtyckesblankett som lämnas vid intervjutillfället. Deltagandet är självklart
frivilligt och kan när som helst avbrytas utan att skäl anges. Intervjun kommer att spelas in
digitalt och transkriberas på lösenordsskyddad dator. Materialet kommer endast hanteras
av oss och allt innehåll kommer avidentifieras så enskilda individer inte kan identifieras i
uppsatsen.
Vänligen besvara denna förfrågan genom att skicka ett meddelande där du informerar om
studien medges eller inte via e-post till någon av de undertecknande studenterna. Du kan
skriva i den medskickade blanketten för samtycke.
Om du har några frågor eller vill veta mer, kontakta gärna oss eller vår handledare.
Med vänliga hälsningar
Operationssjuksköterskestudent:
Monika Bergström
Högskolan i Skövde
Tel: XXXXX
Operationssjuksköterskestudent:
Johanna Johnsson
Högskolan i Skövde
Tel: XXXXX
Handledare:
Rune Svanström
Högskolan i Skövde
Bilaga 2
Operationssjuksköterskors yrkesansvar på operationssal – en intervjustudie.
Du tillfrågas om deltagande i ovanstående studie. Vi har fått ditt namn från Din enhetschef.
Din verksamhetschef har givit sitt godkännande till att Du tillfrågas om deltagande i
studien.
Operationssjuksköterskans ansvarsområde är komplext och i operationssalen handlar det
om att skydda patientens hälsa mot t.ex. infektioner, tryckskador och skador på grund av
vård och behandling. Om sjuksköterskan är den enda inom sin profession på
operationssalen vilar detta ansvar tungt.
Vi skulle vilja göra en intervju med Dig. Den beräknas ta ca 45-60 minuter och genomförs
av oss båda. Intervjun kan genomföras på Din arbetsplats alternativt någon annan plats som
passar Dig. Med Din tillåtelse vill vi gärna spela in intervjun.
Deltagandet är frivilligt och Du kan avbryta när som helst utan att du behöver ange varför.
Den information Du lämnar och inspelningen av intervjun kommer att behandlas
konfidentiellt, dvs. så att ingen obehörig får tillgång till den. Allt material kommer att
avidentifieras, så att enskilda individer inte kan urskiljas. Resultat kommer att presenteras
på gruppnivå, vilket innebär att uppgifter om enskilda personers inte kommer att redovisas
för sig. Om Du är intresserad kan vi delge Dig resultatet av studien.
Med detta brev följer en samtyckesblankett för skriftligt samtycke som Du lämnar vid
intervjutillfället.
Studien ingår som ett examensarbete i uppdragsutbildningen för operationssjuksköterskor
på Högskolan i Skövde.
Om du har några frågor eller vill veta mer, kontakta gärna oss eller vår handledare.
Med vänliga hälsningar
Operationssjuksköterskestudent Operationssjuksköterskestudent
Monika Bergström Johanna Johnsson
Högskolan i Skövde Högskolan i Skövde
Tel: XXXXX Tel: XXXXX
[email protected] [email protected]
Handledare
Rune Svanström
Högskolan i Skövde
Bilaga 3
Intervjuguide
Bakgrundsdata:
- Hur länge har du varit operationssjuksköterska?
- Hur kom det sig att du valde att bli operationssjuksköterska?
Vad är det som är roligast (med att vara operationssköterska)?
Ser du att det har förändrats något från det du började och nu?
Hur upplever du ansvaret under en operation? Om man tänker på säker vård t.ex.
positionering, infektionsprevention, medicinteknik. (Beroende på antal år i yrket: Eller är
du så van att du inte tänker på det?)
Upplever du att teamet har ett gemensamt ansvar eller känns det som att det ligger på
operationssjuksköterskan och på operatören?
(Är det betungande eller tycker du att det går bra?)
Finns det utrymme för att det kanske tar lite tid om man är nyare eller ovan? Finns det
acceptans?
Har teamets betydelse ändrats från det du började?
Beskriv en specifik situation som du varit med om (där du tänkte när jag gjorde så där så
blev det så. Kan vara positiv eller negativ.
Varför tror du att arbetet flyter bättre ibland och sämre ibland?
Avslutningsvis. Kan du beskriva ditt yrke med tre ord. Tre saker som är signum
operationssköterskan.