landskap i långsiktig planering – kapitel 5. landskapets ... · landskap i långsiktig planering...

70

Landskap i långsiktig planering – Kapitel 5. Landskapets tidsdjup

Vatten och skog I Dalsland liksom i andra skogsrika områden har användandet av skogens resurser alltid varit en viktig binäring till jordbruket. Med tjärbränning, kolning, virkesuttag, salpetersjudning och tillverkning av pottaska har inkomsterna kunnat drygas ut. I slutet av 1600-talet blev skogen – och vattenkraften i de dalsländska vattendragen

– intressanta att användas också i industriella sammanhang. Här anlades 17 järnbruk där tackjärn från hyttorna i Bergslagen förädlades vidare. Järnbruk etablerades också i skogsbygden i Tiveden.

Bruksdöden i slutet av 1800-talet drabbade Dalsland hårt. Istället för järnhantering-en blev skogsbruket och skogsindustrin med sågverk, pappers- och massafabriker nu landskapets viktigaste näringar vid sidan av jordbruket. Sedan dess har Dals-lands industriprofil präglats av basindustrin, framför allt av papperstillverkningen. År 2000 fanns fyra pappersbruk i området. Till följd av den ensidiga inriktningen drabbades landskapet hårt av industrinedläggningarna på 1960–70-talet. Förlusten av arbetstillfällena har kompenserats med olika regionalpolitiska åtgärder, t.ex. stöd 71 till fordonsindustrin för fabriksetableringar. Bilindustrins upprepade kriser har sedan 1990-talet drabbat Dalsland ytterligare.

Idag har skogen och vattnet åter blivit viktiga resurser i Dalsland. Denna gång som en möjlighet till rekreation och friluftsliv. Vildmarken drar turister.

Exempel på avtryck i dagens landskap

• Lämningar efter skogliga aktiviteter, tjärdalar, kolningsgropar, kolbottnar m.m.

• Järnbruk och lämningar efter järnhanteringen.

• Pappers- och massafabriker.

• Vattenkraftverk, dammar och andra anläggningar för vattenkraftproduktion.

• Sågverk och sågverkslämningar.

Kombinationen av vatten och skog har varit basen i industriutvecklingen i Dalsland med järnbruk och pappersbruk. Idag är kombinationen en tillgång för turismutveckling. Foto från Västra Götaland, Bengt Schibbye.

71


Järnbruk och pappersbruk i Dalsland. Källa Sveriges Nationalatlas, webbversionen, band Västra Götaland. Tillstånd för publicering

72


Skinn och textilI södra Västergötland resulterade det textila hantverkskunnandet i etablering av en manufaktur i Alingsås redan på 1700-talet. Senare grundades manufakturer och spinnerier i flera städer. I Sjuhäradsbygden utvecklades den hantverksmässiga produktionen till ett förlagssystem, en protoindustri som engagerade en stor del av landsbygdens befolkning. Tillverkningen av vävnaderna gjordes hemma på gården på beställning av en förläggare som försåg vävarna med material. Den lönsamma verksamheten manifesteras av Sjuhäradsbygdens många förläggargårdar. På 1830-talet togs det första steget mot en storskalig textilindustri i Viskans och Häggåns dalgångar då Rydboholms väveri grundades.

Under industrialismen blev Sjuhäradsbygden till Sveriges centrum för textilindu-strin. Utvecklingen leddes av Borås som under denna tid var en av landets mest ex-pansiva städer, befolkningen ökade från 3 200 år 1875 till 56 000 år 1950. Knallarnas handelstraditioner övertogs av postorderföretagen som redan på 1930-talet hade en omfattande verksamhet.

Också textilindustrin drog nytta av Sveriges allmänna konkurrensfördelar på 1950-talet. Textilfabrikerna utökade produktionen och det skapades många nya arbets-tillfällen, framför allt för kvinnor. Arbetskraften hämtades från norra Sverige – och inte minst – från Finland.

Avregleringar, tillsammans med utländsk konkurrens, först från Sydeuropa och se-dan från Sydostasien, drabbade den svenska textilindustrin hårt på 1960–70-talen. I stort sett all storskalig industriproduktion slogs ut under tekokrisens år.

Idag lever den textila traditionen vidare i Sjuhäradsbygden i form av produktion av specialtextilier. Postorderföretagen fortsätter också sin verksamhet, fast allt oftare över nätet.


• Förläggargårdar.

• Fabriksanläggningar för textilindustrin.

• Köpcentra, outlets etc.

I södra Västergötland lämpade sig markerna mer för boskapsskötsel än för storskalig odling. Betesmar-ker har präglat landskapet och gör det till viss del även idag. Boskapen blev grunden för en skinn och textilutveckling. Foto: KMV forum.

73


Protoindustrin blev industri och området passerade Norrköping som textilområde. Idag är tekoindustrin och handeln fortfarande stark med tillverkning av många kända märken, outlets och postorderföretag. Kartor från Sveriges Nationalatlas, Kulturlandskapet och bebyggelsen. Tillstånd att publicera

Protoindustri 1750–1850 Bomullsväverier 1875 Industriområden 1960

Boskapen gav skinn och snart utvecklades en skinn och textiltradition, med slöjd, skor, textil och knallehandlare. Protoindustrin med sitt förläggarsystem är typiskt för Sjuhäradsbygden och är en förklaring till flera av de rika förläggargårdarna runt om i landskapet. Foto: Tobias Noborn.

74


Metall och verkstad 1800-talet är de stora uppfinningarnas tid. Nya kommunikationer och produktions-metoder, inte minst inom stål- och verkstadsindustrin, skapade möjligheter för en snabb industriell utveckling och storskalig produktion. Vattenkraften kunde om-vandlas till elektricitet med hjälp av nya, bättre vattenturbiner. Ett stort antal revo-lutionerande innovationer som t ex telefonen och bilen, förändrade människornas vardag. Arbetskraften till de nya fabrikerna fanns på landsbygden där det fanns en stor, fattig befolkning. Allt fler sökte sig till städerna i strävan efter ett bättre liv.

Ett tidigt industriföretag där man använde de nya teknikerna i stor skala var Nyd-qvist & Holms mekaniska verkstad som anlades vid vattenfallen i Trollhättan på 1840-talet. I Göteborg resulterade en uppfinning, det sfäriska kullagret, i grun-dandet av SKF som snabbt växte till ett multinationellt storföretag. Under 1900-talet blev området kring Göteborg och Trollhättan ett centrum för den svenska fordonstillverkningen.

Idag har tjänstesektorn tagit över som den största näringsgrenen i regionen, men verkstadsindustrin har fortfarande en stark ställning. Verkstadsindustrin som är starkt konjunkturberoende har upplevt både uppgångar och nedgångar. Saab, SKF, Volvo och Volvo personvagnar är de största företagen, samtliga med flera fabriksan-läggningar i regionen. Dessutom finns ett stort antal underleverantörer. Regionens industriprofil är fortfarande en bra grogrund för nya innovationer, många har vuxit till betydande industriföretag.


• Vattenkraftverk med dammar och andra anläggningar för vattenkraftproduktion.

• Verkstadsindustrins och bilindustrins fabriksanläggningar.

Vattnet i Göta Älvdal blev en av grunderna för verkstadsindustrins utveckling i regionen. Flygfotot över centrala Göteborg visar industrins utbredning i staden. Från Google Earth. Byts ut..

Arbetare framför SKF:s fabrik i Göteborg. Foto SKF. Tillstånd för publicering

75


Jordbruk och livsmedelSom de andra industrigrenarna har också livsmedelsindustrin i Västra Götaland långa historiska rötter. Jordbruket är en av de viktigaste karaktärsbyggarna i de flesta landskapstyper. Olika förutsättningar som jordmån och klimatförhållanden har styrt hur omfattande jordbruket blivit i olika områden och vilken betydelse det fått som näring; huvudnäring där överskottet från jorden kan säljas eller komple-mentnäring där jorden brukas för den egna försörjningen men behöver komplet-teras med andra inkomster.

Jordbruk som livsmedelsindustri I Västra Götaland har jordbruket i de centrala slättområdena utvecklats till en livs-medelsindustri. I slättområdena var och är förutsättningarna för odling gynnsam-ma, särskilt när materialutvecklingen kom så långt att de tunga lerjordarna kunde brukas. Utvecklingen från egenförsörjning till överproduktion för försäljning och vidareförädling av de egenproducerade råvarorna skedde tidigt. Till exempel star-tade osttillverkningen i Falbygden redan på 1500-talet. Vid vattendragen byggdes vattendrivna kvarnar. Från slutet av 1800-talet anlades mejerier, slakterier, foderfa-briker och andra liknande industrier, särskilt i anslutning till stationssamhällena.

Under de senaste årtiondena har produktionen i de centrala jordbruksbygderna bli-vit allt mer centraliserad och storskalig, här finns storskaligt jordbruk, stora djur-stallar för köttproduktion och industrier för livsmedelsproduktion. Samtidigt har det på annat håll startats mängder med småskaliga anläggningar där man tillverkar närproducerade och ekologiska matvaror, en utveckling i motsatt riktning.


• Kvarnar och lämningar efter kvarndriften i vattendragen.

• Mejerier, slakterier, foderfabriker, livsmedelsindustrier, stordriftsanläggningar etc.

• Rationaliserade odlingslandskap med hög andel ensamliggande gårdar., se kart-serie på nästa sida.

Slätten ger förutsättningar för storproduktion, med rätt produktionsmetoder. Jordbruket har blivit livsmedelsindustri. Foto slätten vid Floby, KMV forum.

76


Före de stora skiftena var bebyggelsen samlad i byar på slätten. Markerna var en blandning av betesmark, åker och äng, delade mellan de många gårdarna och brukades kollektivt. Idag finns ett fåtal byar kvar. På bilden ses Longs by som ett kvarvarande ”titthål” bakåt i historien, omgiven av förändrade odlingsmarker. Foto: Google Earth. Bör bytas

Slätten vid Saleby visar hur rationalise-ringarna fortsatt fram till idag. Området ger ett intryck av ”städad” slätt utan landskapselement. Till vänster en väg och by med äldre anor. Foto: Google Earth. Bör bytas

Vid skiftena flyttades gårdarna ut från byarna till nya lägen och markerna lades om till enskilda sammanhäng-ande ägor för att effektivisera bruket. Ängarna omvandlades till åker. Slätten utan för Kvänum är ett tydligt exempel på skifteslandskap med raka vägar, tillfartsvägar och relativt många gårdar. Foto: Google Earth. Bör bytas

77


Jordbruk som basnäring

Det förhistoriska jordbruketUnder jägarstenåldern var landskapets brukande varsamt. Människorna jagade, fis-kade och samlade ätbara växter, fågelägg m.m. Det var ett rörligt liv där man flyttade sig efter bytesdjuren. Under bondestenåldern, ca 6 000 år sedan, började jakt och fiske kompletteras med åkerbruk och boskapsskötsel. Det dröjde till bronsåldern innan jordbruket med både odling och boskapsskötsel slog igenom på bred front. Man odlade upp lätta jordar på moränhöjderna och i dalgångarnas sluttningar ge-nom röjning och svedjning. När marken hade utarmats användes den för bete. Röj-ningsröseområden från bronsåldern kan hittas i dagens skogsbygder i södra Väster-götland, ända upp till trakterna kring Falköping och Skara.

Dagens strukturer i odlingslandskapet började skapas under järnåldern. En klimat-försämring under äldre järnåldern, ca 2 500 år sedan, ledde till att man började stal-la in djuren. Kreatursspillningen började samlades in och användas för att gödsla åkrarna. Järnredskapen gjorde det möjligt att odla mer högavkastande jordar. Jord-bruket blev bas i försörjningen. I södra Västergötland skedde under järnåldern en omorganisation av odlingsmarken med hjälp av långsmala parceller, bandparceller, som avgränsades t.ex. med hjälp av stensträngar eller jordvallar.


• Fossila åkrar och röjningsröseområden, framför allt i södra Västergötland.

• Fossila åkrar, områden med bandparceller, stensträngar, jordvallar och terras-seringar, framför allt i södra Västergötland.

• Hävdade betesmarker med lång kontinuitet, i vissa fall från bondestenåldern, betesgynnad växtlighet som t.ex. svartkämpar.

Medeltidens odlingsexpansion och agrarkrisPlogen och andra odlingstekniska innovationer ökade jordbrukets avkastning under medeltiden och den agrara ekonomin blomstrade. Odlingslandskapets strukturer fick en fastare form och skillnader mellan olika områden när det gäller t.ex. bebyg-gelse, byarnas storlek och jordbrukets inriktning förstärktes. I t.ex. Bohuslän fort-satte fisket vara en viktig binäring till jordbruket och under sillperioderna ta över som huvudnäring.

I mitten av 1300-talet drabbades hela nuvarande Västra Götaland hårt av digerdö-dens härjningar, t.ex. i Bohuslän dog nästan hälften av befolkningen. Den följande medeltida agrarkrisen resulterade i många ödegårdar och jordbrukets stagnation. Ödegårdarnas marker började användas som äng eller betesmark av de kvarvarande gårdarna vilket ledde till bättre förutsättningar för boskapsskötseln.


• Fossila åkrar, områden med bandparceller, stensträngar, jordvallar och terras-seringar från medeltidens odlingsexpansion.

• Ryggade åkrar, bearbetade med plog, t.ex. på slätterna och på många platser i Bohuslän.

• Ödegårdar efter digerdödens härjningar.

• Äldre stenmurar, odlingsrösen och fägator.

78


Jordbruket börjar specialiserasPå 1500-talet började jordbruket specialiseras, beroende på landskapets förut-sättningar. I t.ex. Västergötland dominerade boskapsskötseln. Betet tärde hårt på skogen och ljunghedarna började sprida ut sig. I Dalsland och andra skogsrika om-råden kompletterades jordbruket med tjärbränning, kolning, virkesuttag, salpeter-sjudning och tillverkning av pottaska.


• Äldre stenmurar, odlingsrösen och fägator.

• Ljunghedar.

• Kolningsanläggningar, tjärdalar och andra lämningar efter skogliga aktiviteter.

Marker med hög täthet av röjningsrösen i Västra Götaland. Röjningsrösen finns företrädesvis i kulliga och steniga landskap där människan fått arbeta hårt för den odlingsbara marken. God förekomst av röjningsrösen kan därför bekräfta landskapstyper som t.ex. mosaik. Medan de är bortodlade på slätten. Karta från Jordbruksverkets databas TUVA. Kartan byts ut.

79


Den agrara revolutionen och skiftesreformernaVid mitten av 1700-talet kunde jordbruket inte längre mätta den växande befolk-ningen. För att effektivisera produktionen genomfördes tre skiftesreformer va-rav laga skifte från 1827 fick den största genomslagskraften. De medeltida byarna

”sprängdes” och den brukade marken samlades i stora sammanhängande ägor kring gården. Skiftenas effekter blev tydligast i områden med stora byar t.ex. på slätterna och i Falbygden.

I samband med skiftena ökade spannmålsodlingen på slätterna och många ängar och betesmarker odlades upp. I mellanbygden där det fanns gott om ängar och be-tesmarker fortsatte boskapsskötseln. I några områden ledde betestrycket till att ljunghedarna över allt mer. Svältorna i centrala Västergötland är ett känt exempel. I de skogsrika trakterna fortsatte mångsyssleriet där jordbruket kompletterades med skogsbruk och hantverk.

Herrgårds- och slottsmiljöer kan förknippas med storskaliga jordbruksmarker av äldre typ, men inte alltid. Kustens säterier är kopplade till sjöfartens och handelshusens utveckling. Karta från Jordbruksverkets TUVA. Kartan byts ut

80


1700–1800-talen är också de Västsvenska fjällens blomstringstid. Här fanns allmän-ningar där nybyggare mot avgift kunde bosätta sig. Under en kort period odlades stora arealer upp. Men jordbruket var inte lönsamt på de magra jordarna och efter några generationers slit lämnades de flesta gårdarna öde.

Industrialismens tid innebar bättre brukningsmetoder och nya grödor. Laga skif-tesstrukturerna förstärktes, åkertegarna samlades i större fält och täckdikningarna startade. Sjösänkningarna ökade åkerarealen. Resultatet blev ett helt nytt landskap med regelbundna former och raka vägar. Slätterna omvandlades till ett fullåkers-landskap. Utvecklingen i Västsverige påskyndades av havreexporten som tog fart i mitten av 1800-talet. Havre odlades också i skogsbygden, t.ex. i Dalsland där omfat-tande nyodling ägde rum. Vid sekelskiftet 1900 var havreepoken. Stora åkerarealer tillsammans med ljunghedar planterades igen med gran.


• Ett storskaligt odlingslandskap präglat av skiftesreformerna och den agrara re-volutionen, tydligast på slätterna.

• Raka stenmurar och odlingsrösen från tiden då åkrarna rensades fria från sten.

• Sjösänkningar, rätade diken och andra små vattendrag.

• Lämningar efter jordbruk och torpställen på fjällen.

• Ljunghedar, Svältorna.

• Granplanteringar.

På väg mot dagens industrijordbrukEfter krigsåren var målet för det svenska jordbruket att bli självförsörjande. Pro-duktionen subventionerades av staten, åkrarna täckdikades och alléer, stenmurar, odlingsrösen och andra odlingshinder rationaliserades bort. Det följdes av en pe-riod med omställningar där markerna fick ligga i träda eller planterades med skog. Den senaste tiden har jordbruket påverkats stort av EU:s olika stödformer. På slätt-terna dominerar idag en hårt rationaliserad spannmålsodling. Jordbruksmarken koncentreras till allt färre brukare medan många bostadshus står öde. Stordrifts-stallar och andra nya ekonomibyggnader uppförs. Odlingslandskapet har också blivit allt mer ett fritidslandskap. Stadsnära små gårdar omvandlas till hästgårdar, andra blir fritidshus.


• Industrijordbruket efter 1960–70-talets rationaliseringar med obrutna åker-marker som saknar landskapselement, framför allt på slätterna och stora maskinhallar.

• Omställningsperiodens igenplanterade åkrar med gran och salix.

• Effekterna av dagens jordbrukspolitik med stödinsatser på miljö och landskaps-vård och odling av vissa grödor, t.ex. majs.

• Svinstallar och lösdriftsanläggningar för den nutida djurhållningen.

81


HandelHandeln har alltid spelat en stor roll för Västsverige. En av förklaringarna ligger i områdets strategiska läge vid havet och i gränslandet mellan svenskt, danskt och norskt. Redan under bronsåldern blev handel med hantverksprodukter och andra varor allt viktigare i området och kontakterna riktade sig framför allt mot väster och söder. På järnåldern gick längs Bohuskusten Stora sjöleden som var en av Norra Europas viktigaste handelsleder. På samma sätt som Lödöse under medeltiden var av Sveriges viktigaste handelsstäder är Göteborg det idag. Här finns en lång tradi-tion av utrikeshandel och sjöfart. På 1600-1700-talen ökade handeln med länder i Asien, Afrika och Amerika. Handeln bedrevs av handelskompanier, t.ex. Svenska Ostindiska Kompaniet.

Många handelshus startades i Bohuslän där adeln till skillnad från resten av Sverige på 1600–1700-talen fick ägna sig åt handel och sjöfart. Möjligheterna till intäkterna från jordägandet var små i det karga Bohuslän.

Ett annat område med stark handelstradition är Sjuhäradsbygden, i det gamla gränsområdet mellan Sverige, Danmark och Norge. Tidigare århundradenas gård-farihandlare har bara ersatts av postorderföretag och e-handel. Också idag är gräns-handeln stark vid dagens norsk-svenska gräns. Handeln i Strömstad och norra Bo-huslän omsätter årligen miljarder och generar tusentals arbetstillfällen. Precis som i andra delar av landet har externhandeln utvecklats starkt i hela regionen sedan 1970-talet i bilismens hjulspår och skapat stora handelsområden.


• Handelshusen i Göteborgsområdet och Bohuslän, säterier.

• Gränshandeln vid Strömstad.

• Köpcentrum och handelsområden.

Handel då och nu. Till vänster Då: sjöfartsrelaterat, här Göteborgs Lagerhus. Till höger Nu: bilrelaterat.

82


5.4 Kommunikationer

Vägar förenar. Oavsett om de går på vattnet, på marken eller på en banvall. Eller passerar landsgränser. I Västra Götaland är detta tydligt. Ända sedan stenåldern har kontakterna mellan kusten och inlandet knutit samman regionen. Vattenvägar var länge de viktigaste kommunikationslederna, senare drogs landsvägar mellan byar, kyrkor och städer. Det centrala Västergötland har alltid varit ett av landet vägtätaste. Vid mitten av 1800-talet startade järnvägsbyggena. De skapade enorma möjligheter för den ekonomiska utvecklingen.

SjöfartNär vi idag tänker på kommunikationer så är det nog bilar och tåg de flesta vill lyfta fram. Men länge gick de viktigaste kommunikationslederna på vatten. För jägarsten-ålderns människor var vattenvägarna ett måste när de flyttade sig mellan boplatserna i det dåtida skärgårdslandskapet. Under bronsåldern när hantverket och handeln ut-vecklades starkt användes vattenvägar där det var möjligt. T.ex. i Bohuslän var fjor-darna seglingsbara långt in i dagens fastland. Det är vid denna tid de unika hällristning-arna skapades. De hittas ofta intill viktiga vattenvägar, på platser där många passerade.

Med järnet utvecklades båtbyggeriet. Båtarna kunde göras större och starkare med hjälp nitar. Vikingarnas framgångar berodde till stor del på att de var kunniga sjö-farare och båtbyggare. En av järnålderns viktigaste handelsleder i Norra Europa, Stora Sjöleden, följde Bohuskusten. Åar som t.ex. Göta älv var andra viktiga far-leder. Sjöfartens betydelse i Bohuslän manifesteras av de hundratalet fornbor-gar som vakar över de gamla vattenvägarna. Gullmarsfjorden var en av de viktiga transportlederna.

Under medeltiden var det Hansan som kontrollerade sjöfarten i Nordsjön. På 1600–1700-talen ökade handeln med länder i Asien, Afrika och Amerika. Handeln bedrevs av handelskompanier, t ex Svenska Ostindiska Kompaniet.

Stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Västsverige fick införandet av se-glationsfriheten 1832, tillsammans med de många kanalbyggena. Trollhätte kanal blev klar i sin helhet år 1800 och Göta kanal 1832. För att förenkla transporterna för de många järnbruken i Dalsland byggdes Dalslands kanal på 1860-talet. Till sjöfar-tens utveckling bidrog också fyrväsendets utveckling och – framför allt – ångbåten. Nu kunde regelbundna båtlinjer startas längs kusten och på de stora sjöarna.

Med ångbåten blev resandet enklare och det blev möjligt för den breda allmänheten att besöka platser utanför den egna hemorten. De som hade råd kunde åka på längre resor och turismen fick sin början. Redan i slutet av 1800-talet blev västkusten med dess stärkande badorter ett populärt besöksmål för societeten. I början av 1900-ta-let började den strikta badkulturen ersättas med friare badliv med friluftsbad vid kusten, sommarvillor och havsbadorter.

De senaste 100 årens utveckling inom sjöfarten har präglats av allt större båtar och hamnanläggningar. Allt fler transporter görs idag i containrar. Nordens största con-tainerhamn ligger i Göteborg.


• Hällristningar från bronsåldern och fornborgar från järnåldern intill viktiga vattenvägar.

• Äldre hamnanläggningar, tomtningar, ristningar och sjömärken.

• Kanaler.

• Fyrar och lotsplatser.

• Badturismens miljöer.

• Dagens hamnar.

83


VägarJägarstenålderns människor levde ett rörligt liv, man flyttade från en boplats till en annan i jakt efter bytesdjur och annat ätbart. Åtminstone på vintern, då älgen var ett viktigt byte, förflyttade man sig på land. Men ett behov av mer permanenta stigar uppstod först när människorna blev bofasta under bondestenåldern. Dels behövdes lokala brukningsvägar för jordbruket, dels längre vägar för bl a handelsfärder. Sti-garna anlades i lättgången terräng, t ex på rullstensåsar. Längs de viktigaste kom-munikationsstråken byggdes gravmonument som visade människors tillhörighet.

Fram till järnåldern följde kommunikationsstråken i inlandet åsar eller andra höjd-sträckningar. Också ådalar användes för kommunikation, t ex vägarna mellan Väs-tergötland och Västkusten gick längs de Halländska åarna. Den viktigaste var Red-vägen längs Ätran, men också Viskanstigen användes. Även Nissanstigen från kusten till Jönköping hade betydelse för kommunikationerna i södra Västergötland.

Med medeltidens fastare samhällsstrukturer ökade behovet av goda kommunika-tioner. Stiftsstaden Skara och grannstaden Skövde var vallfartsorter och en viktig pilgrimsled till Nidaros löpte genom regionen. Här gick också flera viktiga handels-vägar från Västkusten till Småland och Mälardalen. Redan under medeltiden upp-

Väg 2221 Brudfjällsvägen i Dalsland är en typisk kurvig skogs-marksväg som utvecklats från stig och väjer för stenblock, blöta eller svårframkomliga marker. Foto Google Earth. Byts ut.

Väg 580 mot Strö kyrka i f.d. Västergötland tillhör de äldre vägarna i slättområdena som leder mellan de medeltida kyrkorna. Foto från skriften Kultur på väg i Skaraborg. Tillstånd för publicering.

Väg 161 mellan Bokenäs och Torp i Bohuslän visar det typiska vägläget längs kanten mellan odlingsbar mark och impediment i sprickdalar. Foto KMV forum.

Väg 598 Västra Gerum–Synnerby i f.d. Västergötland tillhör laga skiftes-vägarna med raksträckor och skarpa kurvor, ovanlig genom sin grusbelägg-ning och småskalighet. Foto från skriften Kultur på väg i Skaraborg. Tillstånd för publicering.

84


stod också ett lokalt vägnät som band ihop områdets många kyrkor. Det centrala Västergötland är än idag ett av de vägtätaste i Sverige med ett finmaskigt vägnät där vägarna går kors och tvärs mellan kyrkorna.

Under 1500-och 1600-talen var ett fungerande vägnät en förutsättning för att kunna hålla ihop stormakten Sverige. Vägarna förbättrades och de viktigaste landsvägarna märktes upp med milstenar. Ett system med skjutsstationer och gästgiverier bygg-des upp. En regelbunden posttrafik infördes på 1600-talet. På 1700-talet infördes nya vägbyggnadstekniker och sten började användas som brobyggnadsmaterial. Ka-raktäristiskt för landsvägarna fram till 1800-talets skiftesreformer var att de drogs i skiljelinjer mellan olika markslag.

Med bilismens intåg blev ett fungerande vägnät allt viktigare. De gamla landsvä-garna som var byggda för hästen började omvandlas till bilvägar på 1920-talet. Ar-betena bedrevs ofta som sysselsättningsåtgärder, s k AK-arbeten. Karaktäristiskt för AK-vägarna är vägutformningen med långa raksträckor som är dragna utan någon större anpassning till terrängen och som binds ihop med tvära kurvor vid de större hindren. I Bohuslän, där stenindustrin drabbades hårt av 30-talets ekonomiska kris, byggdes många vägar av arbetslösa stenhuggare under AK-perioden. Karaktäris-tiskt för dessa vägar är stenbankar och de skickligt utförda stenarbetena.

I början av 1950-talet fick bilen sitt stora genombrott i Sverige. Vägnätet började an-passas för massbilismens behov. Idéerna om trafikseparering slog igenom. 1958–59 var de två första motorvägssträckorna av väg E6 klara. Motorvägsutbyggnaden har sedan fortsatt etappvis och 2013 kommer hela väg E6 vara motorväg.

Sedan 1990-talet har miljö- och trafiksäkerhetsfrågorna fått allt större plats i in-frastrukturplaneringen. Många äldre vägar har byggts om till mötesfria vägar. Ett exempel är E20 väster om Skara som byggdes om till en 2+1-väg 2006–2007.

Att kommunikationerna fortfarande är viktiga för näringslivet visar t.ex. de stora infrastruktursatsningarna i det så kallade Trollhättepaketet.


• Hur jägarstenålderns människor rörde sig i landskapet vet vi inte. Troligen är spåren efter det rörliga livet är mycket få. De första avtrycken som kan kopplas till kommunikationerna är bondestenålderns stenkammargravar. T ex i Falbyg-den finns vägar som passerar gånggrifter och som troligen har använts sedan stenåldern.

• De förhistoriska åsvägarna.

• Dalgångsvägarna mellan Halland och Västergötland, Redvägen längs Ätran och Viskanstigen. Också Nissanstigen till Jönköping hade betydelse för kommuni-kationerna i södra Västergötland.

• Medeltidens vägar, framför allt det täta vägnätet som binder ihop kyrkorna i centrala Västergötland.

• Skiljelinjevägar, t ex vägarna i sprickdalslandskapets dalgångar.

• Stormaktstidens landsvägar med gästgiverier och milstolpar, stenvalvbroar.

• 1800-talets skogsvägar.

• AK-vägarna från 1920–30-talet, i Bohuslän vägar med stenarbeten. Broar av stål och betong.

• Riksvägar och motorvägar, trafikseparering.

• Åtgärder för att bättra trafiksäkerheten och miljön och för att minska bullret.

85


Karta över inventerade och utvalda kulturvägar i regionen. Olika tidsepoker har gett vägar med olika karaktärer och olika tålighet. .

GöteborgGöteborg BoråsBoråsJönköpingJönköping

KarlstadKarlstad

MotalaMotala

KarlskogaKarlskoga

KinnaKinna

SkövdeSkövde

TrollhättanTrollhättan

LerumLerum

UddevallaUddevalla

NässjöNässjö

LidköpingLidköping

TranåsTranås

VarbergVarberg

SkoghallSkoghall

AlingsåsAlingsåsKungälvKungälv

OnsalaOnsala

VärnamoVärnamo

MjölbyMjölby

ÖrebroÖrebro

MariestadMariestad

VetlandaVetlanda

KristinehamnKristinehamn

VänersborgVänersborg

KumlaKumla

SkaraSkara

StenungsundStenungsund

LindomeLindome

GislavedGislaved

MölnlyckeMölnlycke

FalköpingFalköping

KungsbackaKungsbacka

1:1 500 000

KulturvägarEpok

1

2

3

4

5

6

7

8

86


Järnvägar Även om förbättringarna inom sjöfarten betydde mycket för näringslivets utveck-ling var det järnvägarna som banade väg för den industriella revolutionen. 1856 in-vigdes Västsveriges första järnväg, en delsträcka av Västra Stambanan, mellan Gö-teborg och Jonsered. Hela stambanan till Stockholm var klar för trafik 1862. Under de följande åren genomfördes ett 15-tal olika järnvägsprojekt i nuvarande Västra Götaland. Med järnvägen kunde t ex bruken i Bergslagen transportera produkterna direkt från fabriken till utskeppningshamnen i Göteborg, utan tidskrävande omlast-ningar. Också jordbruket gynnades av järnvägen. Ett exempel är den så kallade Hav-rebanan mellan Herrljunga och Uddevalla som byggdes i början av 1860-talet.

Längs järnvägarna uppstod stationssamhällen med karaktäristisk järnvägsarkitek-tur. I stationssamhällena samlades handeln och annan service och de övertog ofta rollen som områdets huvudorter från de gamla sockencentrumen.

1950-talet innebar en brytpunkt för järnvägstrafiken. Nu var det bilen som sågs som lösningen för alla transportproblemen och många järnvägslinjer lades ner. Den ne-gativa utvecklingen fortsatte till början av 1980-talet då länstrafiken organiserades om. Sedan 1990-talet har den regionala tågtrafiken ökat kraftigt och arbetspend-lingen har blivit vardag för allt fler.


• Banor och järnvägssträckningar som trafikeras idag.

• Museijärnvägar.

• Nedlagda banor med bevarade banvallar och andra lämningar.

• Banvaktsstugor.

• Stationssamhällen, både med och utan järnväg idag. Stationshus och stations-områden, magasin och annan järnvägsanknuten bebyggelse.

201119561876Järnvägarna i södra Sverige. Från Atlas över Sverige. Sista kartan är omarbetad för förstudie för Götalandsbanan 2009

87


Redan från håll är det tydligt att Lovene är ett stationssamhälle. Planmönstret som utgår ifrån järnvägen och den typiska bebyggelsen vid järnvägsgatan är levande karaktärsdrag ännu idag. Foto från Västergötlands museum. Tillstånd för publicering.

Stationssamhället Lovene. Flygfoto från Google Earth Byts ut..

Tråvad är ett av de fd stationssamhäl-len där järnvägen är borta, men bebyggelsen finns kvar. Den gamla banvallen kan vara en tillgång för gång- och cykeltrafik och göra det möjligt att röra sig i det rationellt brukade jordbrukslandskapet. Flygfoto från Google Earth. Byts ut.

88


Järnvägarna hade en enorm betydelse för den ekonomiska utvecklingen i slutet av 1800-talet och skapade t.ex. förutsättningar för havreexporten. Järnvägsnätet med stationer och större hållplatser på Skara-Vara-Grästorpsslätten ca 1930. Röd linje markerar järnvägslinjer som idag är i bruk (inkl museijärnväg). Karta KMV forum.

Stationer och större hållplatser med bebyggelse idag, både med och utan järnväg. Karta KMV forum.

89


Karta över Västra Götalandsregionen visar de viktigaste kommunikationsstråken. Dagens fingerplan som har långa historiska rötter framträder tydligt. Karta från www.vgregion.se. Tillstånd för publicering

landskap i långsiktig planering – kapitel 5. landskapets ... · landskap i långsiktig planering...

Documents