SFHLS tidskrift sedan 1920SFHLS tidskrift sedan 1920

BIBLIOTEKSDÖDENVar fjärde folkhögskola saknar eget bibliotek

URBEFOLKNINGDotter till frihetshjälte lärut om indianers villkor

Utsatta för svenskapartheidpolitik

ANALFABETISMFortfarande i majoritetbland analfabeterna

7/20137/2013

Majoriteten analfabeter är kvinnor 6I arabvärlden studerar inte kvinnorna enbart för att komma ut på arbets-marknaden berättar rektorn på Jakobsbergs folkhögskola.

Kämpar mot biblioteksdöden 10Var fjärde folkhögskola saknar bibliotek och av de folkhögskolor som harbibliotek saknar var femte bemanning visar en ny undersökning.

Utsatta för svensk apartheid 14På Sundbybergs folkhögskola finns romska deltagare som registrerats av polisen i Skåne, en rest av svensk apartheidpolitik riktade mot romerna.

Med världen som arbetsfält 20När deltagarna på Färnebo studerar urbefolkningarnas villkor åker de tillJokkmokk och Ecuador, ledd av dottern till frihetshjälten Hugo Blanco.

Anlagd brand mot Kvarnby folkhögskola 28Fredag 4 oktober slängde någon in flera molotovcocktails i det gamla skolhu-set på Kvarnby folkhögskola. Polisen rubricerar händelsen som mordbrand

I NNEHÅLLFolkhögskolan ANNONSER/PRENUMERATION: Gun Thil, Lärartidningar Produktion tel: 08-7376680, e-mail:

gun.thil@larartidningar.se: ANNONSPRISER uppslag: 9 800 kr, helsida: 5 400 kr, halvsida: 3 200 kr,

kvartssida: 1 800 kr. Tillägg för bilaga och färg: 2 000 kr. PRENUMERATION: 320 kr.

REDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE/LAYOUT: Staffan Myrbäck, Box 12 229, 102 26 Stockholm.

Tel: 070-324 97 33. e-mail: staffan.myrback @lararforbundet.se REDAKTION: Birgitta Tingdal

(birgitta.tingdal@bredband.net), Holger Nilén (holger.nilen@jakan.nu) Svante Isaksson (svante@svantei-

saksson.com,). ADRESS: Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (sfhl), Box 12 229, 102 26 Stockholm.

TEL: 08-737 67 00. HEMSIDA: www.sfhl.se SISTA MANUSDAG nr 8 2013: 22 november. UTGIVNING:

11 december. Folkhögskolan utkommer med 8 nummer per år. Omslag: Staffan Myrbäck

2

REDAKTÖREN . . . En historia om svensk apartheid .................................................................4KRÖNIKA . . . Rapport från ett lunchsamtal på utbildningsdepartementet........................5NOTISER . . . Kvasten går i ABF Nordöstra och på Vara protesterar lärare.......................7SIFFROR . . . Fyra av tio rektorer har jobbat mindre än fyra år...........................................8MÅNADENS LINJE . . . Nästan alla fick jobb...............................................................................8KRÖNIKA . . . UR:s Natanael Derwinger om folkhögskolans pedagogik .........................13SFHL. . . Arbetstiden den viktigaste frågan ansåg SFHLs rådgivande konferens ..........26LEDARE . . . Hur ser folkhögskolans framtid ut? ...................................................................27KRÖNIKA . . . Lars Igeland är med om en folkhögskolas födelse .....................................29BÖCKER . . . Engagemang, grönländsk frihetskamp och varför nätet inte är gratis, .....30PERSONER . . . Ny ordförande i Folkbildningsrådet och han fick Ellen Key-priset .....31

3

det var inte pla-nerat. Jag skulleträffa bibliotekari-en på Sundby-bergs folkhögsko-la. Utanför entrénstod flera av deromska deltagar-

na på behandlingsassistenutbild-

ningen. De berättade att de skrivittill partiledare och ministrar. Deprotesterade mot skånepolisensregistrering. De bjöd in mig iklassrummet, berättade hur deupplevde det. Jag gick tagen där-ifrån och beslöt att ta reda påmer. Läste det jag fick tag på omromerna historia i Sverige. Hitta-

de en statlig utredning från 2010som utan förbehåll beskrev ochgjorde upp med svensk rasism ochsvensk apartheidpolitik riktademot romerna, särskilt under1900-talet. Det är en historia var-ken vi eller skolbarnen får läsa omi historieböckerna.

Staffan Myrbäck

REDAKTÖREN

Romerna – en historia om svensk apartheid

I N SÄNT

gunnar sahlin från ABF Nordö-stra Storstockholm känner sigtydligen missförstådd. Inte minst itidningen Folkhögskolan har detframförts kritik mot hanteringenav Brunnsviks Folkhögskola ochavdelningens allmänt vidlyftiga affä-rer, en kritik som Sahlin påstårkommer från människor som”inte vill oss väl”.

Ja, vad ska man säga. Kanskeatt Gunnar Sahlin nog överskattarhur stort intresset för hans ABF-avdelning är utanför hans bekant-skapskrets.

Den massiva kritiken mot hurden svenska folkbildningens flagg-skepp Brunnsvik plundrades ochmissköttes – först av den gamlaLO-ledningen och sedan av ABFNordöstra Storstockholm - hand-lar knappast om att någon skullehysa agg mot en ABF-avdelning.Den handlar om elever somkände sig svikna, men framför alltom hur en del av den svenska kul-turhistorien misshandlats.

I det sammanhanget är detegentligen ingen som bryr sig omABF Nordöstra Storstockholm.Att kritiken ändå träffat Sahlinsorganisation är alldeles självförvål-lat, precis som de rubriker somhandlat om oegentligheter ärsjälvförvållat.

Nu har Sahlins styrelse försöktrensa upp. En - visserligen hemlig- undersökning har genomförts

och de ansvariga har antingen fåttsparken eller lämnat sina jobb föratt bli ”konsulter”. Det bordevara tillfälle att vända blad.

Just därför tycker vi det ärmärkligt att Sahlin just nu försva-rar nedläggningen av folkhögsko-lan i Brunnsvik med just de argu-ment den numer avgångna skol-ledningen brukade använda, nämli-gen att ”arbetarklassen” måste fåtillgång till folkbildning.

Till skillnad från en del andrafolkhögskolor hade Brunnsvik enallmänkurs i skolans lokaler, ochdit rekryterat studerande medkort utbildning både från när ochfjärran. Vi som sett hur allt gåtttill vet att det var ABF NordöstraStorstockholm som valde att lägganer den.

Det är magstarkt när det nuanvänds som argument för flyktenfrån Brunnsvik.

Det är lite ynkligt, men kanskeinte mer än så.

Värre är egentligen att Sahlinanvänder en tankefigur som kan-ske håller på att förändra folkbild-ningens roll i det svenska samhäl-let. Idén att den ”riktiga” arbe-tarklassen är en smal grupp sombara finns i underpriviligierade ochsegregerade förorter, och att detär där, och bara där, folkbildning-en kan spela en roll.

Folkbildningen som något slagsKarl-Bertil Johnsson som kommer

med taxi på julafton.Det är nog ett perspektiv som

kan passa dem som beviljar anslagoch projektmedel. Men med densynen på folkbildning, eller påarbetarklassen, hade varken folk-högskolan eller studieförbundenspelat någon roll för att bygga detmoderna Sverige.

Den svenska folkbildningensstyrka har vart att den haft ettstörre anslag och en bredare synpå bildningens möjligheter. Varkenfolkhögskolor eller studieförbundhar nöjt sig med att samla uppsamhällets misslyckanden. I ställethar folkbildningen formulerat omförutsättningarna.

Inte bara för, utan genom fol-ket, om Oskar Olsson uttrycktesaken.

Det är därför bland annatBrunnsvik i årtionde efter årtion-de kunde utbilda fackliga ledare,men också blivande samhällsingen-jörer och de författare som avslö-jade samhällets misslyckanden. Enverksamhet som ABF NordöstraStorstockholm definitivt avslutadei början på sommaren.

Det är besvikelse över det, inteillvilja, som gör att ABF Nordö-stra Storstockholm fått kritik. Detborde ingen som tror på folkbild-ningen beklaga.

Yvonne och Ingvar Personf.d. lärare vid Brunnsviks

folkhögskola

Kritiken beror inte på illvilja utan på besvikelse

4

KRÖN I KA

för en tid sedanblev jag inbjudentill ett lunchsamtalpå utbildningsde-partementet. Jagblev mycket över-raskad och mycket

glad. Det är nog inte så vanligt atthundraåringar inbjuds till högastatliga organ för att medverka isamtal om framtidsfrågor. Manönskade nämligen att jag skulletala om folkhögskolans särart. Detär ett svårt ämne särskilt om manvarit pensionär i 35 år och barakunnat följa diskussionen påavstånd. Men jag kunde ju ändåbidra med erfarenheter från 80år i nära kontakt med folkhögsko-lans verksamhet.

Det kom ett tjugotal represen-tanter för olika enheter i departe-mentet med statssekreterare Ulri-ka Stewart Hamilton i spetsen. Endel var handläggare i folkbildnings-ärenden, andra arbetade medutvärdering. Jag skulle göra eninledning på 30 minuter och detskulle följas av en kvart med frå-gor. Statssekreteraren hälsade väl-kommen och ledde det hela infor-mellt i en vänlig ton som sedanpräglade hela samtalet. Jag inleddemed en kort beskrivning av minaerfarenheter som lärare och rek-tor och som ansvarig för folkhög-skoleärenden på SkolöverstyrelsenSÖ, och gav därefter min syn påskolformen.

Redan i folkhögskolans barn-dom undrade både allmänhetenoch ansvariga ledare vad folkhög-skolan stod för. Den riktade sigtill vuxna, både pojkar och flickor,verkade på landsbygden, hade

internat och dessutom ett syftesom var svårtydbart; allmän med-borgerlig bildning och personligutveckling. Det var då lätt att jäm-föra med den allmänna skolan,särskilt läroverken, som hadeläroplaner, prov och betyg. Gans-ka fasta hållpunkter för en utvär-dering, som saknades i folkhög-skolan. Visserligen tillämpade fleraav skolorna betyg, men det ansågssamtidigt som ett främmandeinslag. När stats- och kommunal-bidragen kom, reglerades degenom noggranna formuleringar ipropositioner och bestämmelser,de senare främst från SÖ.

men sö lades ned 1991 i sambandmed kommunaliseringen av sko-lan. Folkbildningsrådet, FBR, inrät-tades och regelverket ersattes avmålstyrning. Nu anger staten fyraövergripande syften med folkbild-ningen och därmed också medfolkhögskolan.

Den skall bidra till att stärkaoch utveckla demokratin (1), göradet möjligt för människor attpåverka sin livssituation och skapaengagemang att delta i samhällsut-vecklingen (2). Den skall vidarebidra till att utjämna bildningsklyf-tor, höja bildnings- och utbild-ningsnivån (3), samt bredda intres-set för och öka delaktigheten ikulturlivet (4).

Utredaren professor Erik Amnåföreslog att utvärderingen skullegenomföras av Institutet förarbetsmarknads- och utbildnings-politisk utvärdering och av Myn-digheten för kulturanalys. Jag refe-rerade till uppgifter att institutetinte ville ta på sig uppgiften och

ansåg att det var för svårt attgenomföra den. Men statssekrete-raren invände då att institutetkunde tänkas utföra vissa delar avutvärderingen.

Jag förklarade att man på grundav tveksamheten om den föreslag-na utvärderingen borde pröva enannan lösning. Det nationella pro-grammet för folkbildningsforsk-ning, Mimer, vid Linköpings uni-versitet har bidragit med värde-fulla avhandlingar och rapporterom folkhögskolans verksamhet.Särskilt Mimer, med sitt nära sam-arbete med folkhögskollärarpro-grammet och professuren i vuxen-utbildning har fått en speciellinblick i folkhögskolans verksam-het både historiskt och aktuellt.Mimers medarbetare har dessu-tom stora möjligheter att utöverforskningen bilda sig en uppfatt-ning om skolformens utvecklinggenom utbildningsprogrammetsledare. Staten skulle därför enligtmin erfarenhet relativt lätt ochsäkert kunna lösa utvärderings-problemet genom Mimer, mengivetvis också med insatser frånandra universitet och högskolor.

i fortsättningen berörde jagockså det nära sambandet mellanMimer och folkhögskollärarutbild-ningen, seminariet i vuxenutbild-ning i SÖ på femtiotalet, fortbild-ningskurserna på Åsa folkhögsko-la, utredningen som ledde tilllärarutbildningen 1970 och dessnära kontakt med olika folkhög-skolor. Folkhögskollärarutbildning-en och dess långa erfarenhetunder en period av stark utveck-ling av folkhögskolan skulle också

Lunchsamtal på utbildningsdepartementet

Gösta Vestlund är f.d. lärare och rektor på folkhögskola. År 1978 gick han i pension som undervisningsråd för

folkhögskolorna på dåvarande Skolöverstyrelsen.

5

I NGÅNG

ge viktig information om adekvatutvärdering.

Jag avslutade med att erinraom att moderniteten med sinrationalitet bidragit till en felbe-dömning av folkhögskolan, som ihög grad byggt på känslans bety-delse för människans utveckling.Postmoderniteten har börjaterkänna känslornas roll. Därmedökar möjligheterna för en välav-vägd bedömning av folkhögsko-lans samhällsvärde och för enframgångsrik utveckling av verk-samheten.

samtalet berörde i korthet vux-enpedagogiken, som på grund avkursdeltagarnas rikare och djupa-re erfarenhet på olika livsområ-den kräver en särskild hållningmellan lärare och kursdeltagareoch gör samtalet och dialogen tillden enda optimala pedagogiskaformen. Frågor om förhållandetmellan folkhögskolan och studie-förbunden diskuterades också. Jagbetonade i det sammanhanget attdet är angeläget att man undersö-ker vad huvudmännen i dag villmed sina folkhögskolor och stu-dieförbund.

Några av deltagarna stannadetill en stunds funderingar kringolika frågor, bland annat betydel-sen av det grundläggande forskar-begreppet ”problematisering”. Jagtillät mig säga att jag beträffandefolkhögskolan mött forskare somförväxlat ”problematisering” med”misstro”.

Hela lunchsamtalet blev enpositiv upplevelse och någrauttryckte önskan om flera möten.

Gösta Vestlund

Helle Dahl är teaterlärare på Wendels-bergs folkhögskola sedan mer än 25 år och

nyligen invald i sfHLs förbundsstyrelse.

Det fanns två saker under nittonhundratalet somtvingade svenskar att göra helt nya bekantskaper: BBoch värnplikten.

På Lunds kvinnoklinik kunde man mötas överklassgränserna för att på avd. 8 krysta fram nyasvenska medborgare, små taniga bebisar med huvudenstora som basketbollar.

Sedan låg man kvar någon vecka, för att barnskö-terskorna skulle lära ut blöjbyte och amningen skulle komma igång.Då fanns det tid att mötas oavsett bakgrund och prata om mjölks-tockning, såriga bröstvårtor, förstoppning och President Nixon.

Och vänskaper somhöll ett helt liv skapa-des.

Värnplikten var ettont som alla unga mäntvingades gå igenom.Det fanns gott omumbäranden, elaka fän-rikar och helvetesöv-ningar där hungern påtredje dagen skullemättas med det menige Andersson hittade i en snödriva – en råtorsk.

Lumparkompisar blev killarna när alla var avklädda sina civila klä-der, tvingades vänja sig vid snarkningar och doften av livet på luckan-kamratandan

Och vänskaper som höll ett helt liv skapades.Folkhögskolans internat finns lyckligtvis kvar. Det är där unga

medelklassungdomar på speciallinjerna får möta de bortvalda och desom valt bort, allmän linjes kärntrupper.

Livet på skolan kan vara hårt, inga råa torskar men ibland en elaklärarfänrik eller en envis vaktmästare som lägger sig i.

I internatköken pratas det om sådant som är viktigt, inte mjölk -stockning, men kanske urinvägsinfektion, klamydia eller PresidentPutin.

Och vänskaper som håller ett helt liv skapas.Rädda folkhögskolans internat!

h e l l e D a h l , bodde som 19-åring på Wendelsbergs internat läsåret 1983-84.

(PS Förlåt! Det var jag som tog två dl torrpulver i det stora paketet blå-bärssoppa påsken 1984 när alla fritidsledare var borta. DS)

Varför tog de bort värnplikten ochlångliggandet på BB?

Det är nog inte så vanligt att hundra -

åringar inbjuds till högastatliga organ för att

medverka i samtal omframtidsfrågor

Det är där ungamedelklassungdomarpå speciallinjerna fårmöta allmän linjes

kärntrupper

6

Vad var syftet med konferensen IALLA VII i Madeba,utanför Jordaniens huvudstad Amman?

– Det viktigaste var mötet mellan alla dessa län-der, vi var 35 deltagare. Bakgrunden var den arabiskavåren. Men tyvärr upplever Egypten och andra länderdär snarare en arabisk höst. På konferensen gav alladeltagarna sina perspektiv på mänskliga rättigheter,vuxenutbildning och det civila samhället. Naturligtvisär det annorlunda att vara rektor på Jakobsbergsfolkhögskola än att arbeta med genusfrågor i Iran,eller att som i Östra Kongo navigera mellan krigsher-rarna och internationella hjälporganisationer för attåstadkomma en vuxenutbildning, som stöttar krigsof-fer att komma vidare i livet. Gemensamt för oss allavar frågorna hur vi höjer utbildningsnivån på bredfront och ser till så att alla blir inkluderade.8 september var den årliga Läskunnighetens dag.Antalet läs- och skrivkunniga har fördubblats sedansjuttiotalet men fortfarande finns det 800 miljonermänniskor som inte kan läsa eller skriva. En rapportpresenterades på konferensen, vad gick den ut på?

– Det viktiga finns i titeln: Rethinking Literacy,omvärdering av läs-och skrivkunnigheten. Fortfarandeär majoriteten analfabeter kvinnor. Nu vill man lyftafram frågan om den läskunnige endast kan rabbla ordoch inte förstår dessa och därmed inte kan användasig av läsandet. I Västvärlden var de tyska och brittis-ka siffrorna för de icke läskunniga oväntat höga. IStorbritannien är 18 procent knappt läskunniga. Vilka är illitterata, inte läskunniga?

– I Sverige tänker vi mycket på de som har dys-lexi. Det finns även en stor grupp i väst, inte barainvandrare, som är dåliga på att läsa och skriva. Det

vore bra med ett kunskapsutbyte på europeisk nivåom olika sätt att arbeta med läs- och skrivkunnighe-ten. Jag var i Amsterdam i juni med andra rektoreroch fick se hur frivilligarbetare hjälpte analfabeter.Vad kan den svenska folkhögskolan hjälpa till med?

– Den Tyska folkhögskolan, DVV, DeutscheVolkshochschule arbetar med att forma någon slagsutbildningsverksamhet med syrianska flyktingar inorra Jordanien. Kanske kan vi hjälpa till i flyktingläg-ren med personal och pengar. Vi kommer väl ocksåkunna ge stöd till de många syrianska flyktingarna,inte minst genom kurser i svenska för invandrare.Hur är läs- och skrivkunnigheten i arabvärlden?

– Bättre än i Afrika och Sydasien. Men situationenför kvinnorna är inte bra. Slående för hela regionenär inriktningen på formella utbildningar. Att gå enutbildning där man utvecklas personligen ligger långtborta. Samtidigt har många kvinnor en akademiskexamen, ofta i ett prestigefyllt ämne inom naturve-tenskapen. Men de studerar inte alltid för att kommaut på arbetsmarknaden utan också för att ligga bättretill på äktenskapsmarknaden. Förenklat tänker man att läs- och skrivkunnigheten iVästvärlden är ganska så okej, medan övriga världenhar större problem. Hur upplevde du skillnaderna?

– Så här lite på distans känns likheterna mellandeltagarna på konferensen mer framträdande än skill-naderna. Vi arbetar alla för ökad demokratisering,försvar av de mänskliga rättigheterna, livslångt vuxen-lärande och mot analfabetism i dess breda betydelse. Nu talar du mer om likheterna än skillnaderna?

– Ja, men likheterna känns som de viktigaste atttala om. Vi har alla hög arbetslöshet och svårt att

T IO F RÅGOR

Omprövning av läs- och skriv-kunnigheten är titeln på en nyFN-rapport. Många är duktigapå att läsa och skriva men harmycket bristfälliga kunskaperom hur samhället fungerar.Det här är frågor som gäller

alla länder, även i väst. Det varett av ämnen på en internatio-

nell konferens om livslångtlärande i Jordanien i septem-ber. Ola Larsson, rektor på

Jakobsbergs folkhögskola, varmed på konferensen

”fortfarande är majoriteten analfa

7

Vara kan förlora en miljon krVara folkhögskola kan bli av med närmare en miljonkr nästa år. Dels höjer Västra Götalandsregionensfastighetsbolag hyran med 200 000 kr, dels införregionen en ny central förvaltning för sina sju folk-högskolor. Pengarna ska tas från skolorna och kos-tar Vara 350 000 kr. Till detta kommer nya fördel-ningsprinciper för alla folkhögskolor i regionen somkan betyda att Vara förlorar ytterligare 500 000 kr.Lärarna på skolan varnar nu för personalnedskär-ningar och märkbart krympt verksamhet.

Kvasten går i ABF NordöstraNu går kvasten hos ABF Nordöstra Stor-Stockholmsom bl.a. är huvudman för Brunnsvik, Väddö ochSödertörn folkhögskolor. Ombudsmannen TommyHindrikes är uppsagd.

– Av två skäl. Dels har han inte längre styrelsensförtroende på grund av hur verksamheten har sköttsoch dels att han anlitat svart arbetskraft till arbetenpå sina privata bostäder, vilket inte är så lämpligtinom arbetarrörelsen, säger ABF Nordöstras ordfö-rande Gunnar Sahlin.

Den direkta anledningen till att vanskötseln ochoegentligheterna avslöjats är det senaste årets artik-lar i främst Folkhögskolan.

Även Brunnsviks rektor Sofie Viklund har slutatoch ska i fortsättningen arbeta som fristående kon-sult i samarbete med Tre V Management AB. Nyrektor för Brunnsvik är Georg Johansson som redantidigare är rektor för Väddö och Södertörns folk-högskolor.

Som Folkhögskolan tidigare berättat befinner sigföreningen och dess skolor i kris på grund av vidlyf-tiga affärer som orsakat miljoner i förluster och ettgigantiskt skuldberg. I juni avslöjades en korruptions-härva där den nu uppsagde ombudsmannen använtABF:s personal till arbeten på sina privata bostäder.

Jobbar varannan veckaPå Tornedalens folkhögskolan i Övertorneå, norrom Haparanda, har några lärare kommit överensmed skolledningen om ett ovanligt arbetstidsavtal.Lärarna ville jobba som gruvarbetarna: längre tiderena veckan och ledig veckan efter. De veckor dejobbar börjar de halvåtta på morgonen och slutar sjupå kvällen. Ena veckan läser deltagarna dubbel mate-matik och naturkunskap med matematikläraren,andra veckan dubbel samhällskunskap och språk medsamhällsläraren. Tornedalen bedriver också under-visning på distans med deltagare från andra delar avvärlden, vilket innebär tidsskillnader. Nu kan de fådirektkontakt via mejl och Skype på andra tider.Rektor och lärare säger till Norrbottenskurien attde är nöjda med avtalet.

förutse vilken utbildning som är nyttig i framtiden.Men vi vet alla att ett livslångt lärande har framtidenför sig och med den personlig utveckling. Vi vetockså betydelsen av att säkra framtida demokratiskasamhällen både i Sverige och exempelvis i Jordanien.Du berättade ju själv om folkhögskolan under konfe-rensen, hur var intresset där? Vad kunde de andradeltagarna lära av dig?

– De såg på svensk folkhögskola med respekt ochnästan vördnad. Vårt relativa harmoniska förhållandetill staten imponerar. Några på konferensen tolkadevår kulturverksamhet som ”en hobby för de rika”.Då fick vi en spännande diskussion om bredden ivuxnas lärande och också om djupet och längden.Har din egen syn på folkhögskolan förändrats efterkonferensen?

– Den svenska folkhögskolan i sig är inte begrän-sad, men vi glömmer lätt bort våra syften, att vi blirrätt begränsade kring en enskild kurs. Vi har ett sam-hällsuppdrag, att utveckla Sverige som samhälle ochpåminna om att alla har rätt att lyckas med sinutbildning.Vad lärde du dig själv av konferensen?

– Jag tror att vi har en del att hämta från Storbri-tannien, Tyskland och Schweiz som mobiliserar motanalfabetismen, som vi trodde var utrotad i vår delav världen. Berättelserna från mina kollegor på kon-ferensen stärkte mig i min övertygelse om att vårasvenska folkhögskolor måste bli bättre på att samar-beta med nya sociala rörelser och att folkhögskolanmer offensivt än idag måste göra sin röst hörd somdet svenska civilsamhällets viktigaste röst.

h o l G e r n i l é n

beter kvinnor”

Våra svenska folkhögskolor måste blibättre på att samarbeta med nya

sociala rörelser och att folkhögskolanmer offensivt än idag måste göra sinröst hörd som det svenska civilsam-

hällets viktigaste röst.

8

S I F F ROR MÅNADENS L I N J E

40,2En stor andel av rektorerna påfolkhögskola har bara arbetet1-4 år som rektor. Det visarFolkbildningsrådets rapportTradition, resurs eller nödvändig-het? – Om relationerna mellanfolkhögskolorna och derashuvudmän. Över 65 procent av119 rektorer som svarat på enenkät har arbetat som rektormindre än 10 år. Av dessa hade40,2 procent arbetat 1-4 år,20,8 procent hade arbetatmindre än två år. 17,4 procenthade arbetat som rektor 10 åreller mer. Svaren visar ocksåatt de rektorer som inte harnågon tidigare erfarenhet avfolkhögskolor eller folkbildningär överrepresenterade blanddem som arbetat kortast tid(upp till två år). Nästan hälftenav dem har aldrig tidigare arbe-tat inom folkbildningen.

98Allra viktigast i arbetet somfolkhögskollärare är att ha pro-fessionell frihet. Det anserkring 98 procent av de folkhög-skollärare som svarade (60procent) på den enkät som in -gick i undersökningen Att varafolkhögskollärare. Nästan likamånga anser att de har tillräck-lig kunskap och kompetens ihur de lägger upp och genom-för sin undervisning.

65Tre av tio folkhögskollärare, 30procent tror att deras möjlig-heter att utveckla sin kompe-tens inom de ämnen de under-visar i är ganska små ellermycket små, enligt rapportenAtt vara folkhögskollärare. 65procent anser att de har storaeller ganska stor möjligheteratt utveckla sin kompetens.

jobbplan är ettsamarbete mellanVästerås Folkhög-skola och Arbets-förmedlingen. Ettsamarbete som bli-vit en stor fram-gång.

– Man kan sägaatt vi med vår kursgör det jobb somArbetsförmedlingengjorde förr när de varförmedling enbart,säger Annika Lind,som arbetar på Jobb-Plan.

Målet är att 100 procent ska ha ett arbete eller en sysselsättnings-plats vid kursen slut. Den första tolvveckorskursen som startade imaj nådde i alla fall nära målet. Deltagarna var personer inskrivna iFas 3 av Arbetsförmedlingen.

– Många har funktionsnedsättningar av olika slag, både psykiskaoch fysiska och har betraktats som svårplacerade.

Kursen tar fokus på vad de olika deltagarna egentligen vill och atthitta vägar dit. Det handlar om ökad självinsikt, att hitta lusten, för-bättra självförtroendet, ge stöd så att de skall våga söka sig dit manhelst vill, öva på presentationsteknik. En viktig sak är också att leta idet egna nätverket – där kan finnas nyttigare kontakter än man trott

– Hela kursen är ju svenska och samhällskunskap på olika sätt.Man lär sig hur samhället fungerar vad gäller arbetsmarknaden, manskriver cV och presentationsbrev, de som inte kan så bra svenska fårveta hur de kan få hjälp när de behöver presentera sig skriftligt. Vijobbar praktiskt och har inga läroböcker i vanlig mening överhuvud-taget.

Annika Lind berättar stolt om 62-åringen som blev klassmorfar,om 49-åringen från öststaterna som fick jobb bland annat som tolkför coompanion och om en filmintresserad person som fick praktik-jobb på Folkets Bio.

– Och en del 60-plussare har låtit sig själv erkänna att de egentli-gen jobbat färdigt och att det är okej att ta ut pensionen före 65.Många av våra deltagare har sagt att de hos oss fått det stöd de alltidönskat sig.

Folkbildningsrådet har uppmärksammat Västeråsskolans framgång-ar och sagt att de vill se att idén sprids.

– Folkhögskolans uppgift har ju alltid varit att erbjuda de kursersom människor efterfrågar och behöver. Idag är arbetslösheten detstora problemet och där har vi en uppgift, säger Annika Lind. Folk-högskolornas snabbhet och flexibilitet gör att vi verkligen kan görastora insatser här.

b i R g i t t a t i N g D a L

”Nästan alla fick sysselsättning”

Folkbildningsrådet vill uppmärksamma Väs-terås folkhögskolas framgångar och se idénspridas, berättar Annika Lind som arbetarmed JobbPlan. Foto: Birgitta Tingdal

C I TATET”När ett barn misshandlas påskoltoaletten eller i matsalen ärskolpersonalen skyldig att rappor-tera. Händer det på en internat-skolas elevhem, långt från famil-jen, då behöver ingen ta ansvar.”

Maria Sundén Jelmini i SvD 3 oktober 2013.

”"Idag heter det att ”Det offentli-ga ska komplettera det civila sam-hället” – förut var det tvärt om.Det är en amorf och svår gripbarstorhet. ”Folkrörelser” säger sos-sar, ”civilsamhället” säger borgareoch vanligt folk kallar det ”för-eningsliv.”

Ordfront Magasin, nr 4 2013.

”När regeringen härförleden pre-senterade sin satsning på 30 mil-joner på läsfrämjande verksamhetså lät det väldigt bra... Men närdet sen visade sig att de här 30miljonerna faktiskt är en öron-märkning av befintligt folkbild-ningsanslag så väckte det en delkritik. Studieförbunden gör idagläsfrämjande verksamhet för merän 30 miljoner kr. Nu läggs detadministrativa kostnader till dettaför öronmärkningen och därmedriskerar ju den så kallade satsning-en de facto att resultera i mindrepengar till direkt verksamhet.”Helén Pettersson (s) i riksdagens

frågestund, 3 oktober 2013.

”I förra veckan presenterade denansedda tidskriften Science nyaforskninsrön om hur läsning av”god Litteratur” ökar människorsempati. De som fick läsa kvalifice-rad skönlitteratur visade sig i fors-karnas experiment vara avsevärtbättre på att tolka bilder av andramänniskors ansiktsuttryck än desom läst populärlitteratur ellerfackböcker.”

Björn Wiman i DN 13 oktober 2013

AVLYS SNAT

. . . I R I K SDAGEN”Folkhögskolorna är ett viktigt kom-plement i arbetsmarknadspolitiken”Thomas Strand (S):.”En studiemotiverande folkhögskolekurs är en god inkörsport tillvidare studier och arbete. Riksdagen har därför beslutat att ökaantalet platser på dessa kurser från 4 000 till 8 000. Tyvärr harregeringen dock satt upp ett regelverk som är för fyrkantigt. I regle-ringsbrevet till Arbetsförmedlingen framgår att till deras två mål-grupper, 16-24 år och 25 år och äldre, ska 4 000 platser fördelas tillvardera målgruppen. Söktrycket visar nu att den yngre målgruppenöverskred taket på 4 000 platser med drygt 2 000 platser. I mål-gruppen 25 år och äldre var däremot söktrycket bara hälften av de4 000. Folkbildningsrådets styrelse har uppmärksammat det ochskickat ett brev till arbetsmarknadsministern den 7 maj där de påpe-kar att uppdelningen av platser inte överensstämmer med behovenoch ber därför ministern att ändra regelverket.... Om regelverketvore flexibelt skulle ytterligare 2 000 platser snabbt kunna erbjudasden yngre målgruppen.

Hillevi Engström (FP):”Folkbildningsrådet har mycket riktigt lämnat en skrivelse till rege-ringen. Det är en skrivelse som regeringen kommer att behandlaoch beakta. Jag har inte för avsikt att i kammaren diskutera rege-ringens inre arbete i beredningsfrågor, men låt mig vara tydlig medatt folkhögskolan är viktig. Det är en viktig satsning, och regeringenkommer att behandla Folkbildningsrådets skrivelse.”

Thomas Strand (S):”Jag får inget svar på frågan varför det ska vara så svårt att säga ja.Det finns 2 000 lediga platser, så låt de ungdomar som vill studerafå de platserna. Ska de behöva vänta till hösten när det nya regle-ringsbrevet kommer? ... Studiemotiverande kurser vid folkhögskolorhar varit framgångsrika. Det säger också ministern. 41 procent hargått vidare till studier eller arbete, och för vissa folkhögskolor ärsiffrorna så bra som 65 procent. 70 procent uppger att folkhögsko-lan har motiverat dem till fortsatta studier. Nu säger folkhögskolor-na att de är beredda att ta emot 10 000 ungdomar som kan delta iverksamheten… Därför känns det märkligt att man inte kan göra ensådan enkel ändring när det finns platser lediga i budgeten. Detbehövs inte mer pengar.”

Hillevi Engström(M):”Jag har förhoppningsvis gjort det tydligt att vi tycker att folkhög-skolorna är ett viktigt komplement i arbetsmarknadspolitiken, att degör ett bra jobb och att de med sin pedagogik kan möta ungdomarpå ett annat och mer positivt sätt, som de här ungdomarna kanskeinte har sett i sina tidigare skolupplevelser. Det är en del blandmånga andra. Vi kommer att behandla detta på ett klokt sätt, som vigör med alla skrivelser som kommer till Regeringskansliet. Vi kom-mer att följa folkhögskolans arbete i framtiden.”

(Redigerat urval från riksdagens frågestund 7 juni 2013)

9

10

i måste visa att biblio-teken är viktiga och ett

stöd för deltagarna, säger KarinaRoloff när vi ses i biblioteket entrappa ned på Sundbybergsfolkhögskola.Som fackutbildad biblioteka-

rie och anställd till 75 procenttillhör Karina Roloff och Sund-bybergs folkhögskola elitenbland folkhögskolor med enfackutbildad bibliotekarieanställd i sitt bibliotek. Karina Roloff sitter i styrel-

sen för Biff, en ideell organisa-tion som verkar för att stärkabibliotekens roll i folkhögskolaoch folkbildning. Biff fungerarsom ett kontaktnät mellan folk-högskolebiblioteken i landet.Sedan Biff bildades för tolv

år sedan har man enträget för-sökt göra motstånd mot biblio-teksdöden på våra folkhögskoloroch mot att skolorna skär nedpå budget och personal på sinabibliotek.

Hur har det då gått? Sisådär.För tolv år sedan fanns det tvåheltidsanställda bibliotekarier påfolkhögskolan i hela landet. Idagfinns det ingen som är heltids-anställd. För sju år sen skickadeBiff ut en enkät som besvaradesav 148 folkhögskolor. Den visa-de att det fanns fackutbildadebibliotekarier på 28 folkhögsko-lor. På 65 skolor var det läraresom ansvarade för bibliotekenoch på 35 skolor var det någonannan.

i den enkät som gjordes våren2013 har 127 folkhögskolor sva-rat, vilket gör det svårt att göraen exakt jämförelse med dentidigare undersökningen. Entolkning är att de skolor sominte svarade inte har bibliotekeller åtminstone ingen somansvarar för dem. Bland demsom svarat finns en stor spänn-vidd. Från folkhögskolor utannågot som helst bibl iotek till

folkhögskolor där man har bådelärare, fackutbildade biblioteka-rier, en rejäl budget och en storboksamling. I den senaste enkäten svarade

93 skolor att de hade ett biblio-tek, 34 har alltså inget bibliotek.63 skolor uppgav att biblioteketär bemannat mer än en timme iveckan. 30 skolor uppgav attbiblioteket är bemannat minst10 timmar i veckan och 15 sko-lor skrev att de har en fackutbil-dad bibliotekarie minst 10 tim-mar i veckan.

det finns idag fackutbildade bib-liotekarier på 25 skolor. På 46skolor sköts biblioteket av lära-re, på 29 skolor sköts det avannan personal och 25 bibliotekär obemannade. När det gällerde obemannade biblioteken ifrå-gasätter Biff om de ens kan kal-las bibliotek.”Biff menar att ett skolbiblio-

tek är en del av skolans pedago-

Var fjärde folkhögskola saknar bibliotek och av de folkhög-skolor som har bibliotek saknar var femte bemanning. Bara15 folkhögskolor har en fackutbildad bibliotekarie med minsttio timmar i veckan. Det framgår av en ny undersökning.

t e x t o c h f o t o : s t a f f a n m y r b ä c k

Kämpar mot biblioteksdöden

B I B L IOTEK Biskops Arnö är en av få folkhögskolor med en rejäl bud-get och en anställd bibliotekarie. Annars är bibliotek påfolkhögskola en dyster historia visar en ny undersökning.

giska verksamhet och att ettbibliotek omöjligt kan sköta sigsjälv.”Exempel på andra än biblio-

tekarier som sköter biblioteketär pensionerade lärare, rektoroch i något fall har man svarat”vet egentligen inte.”

det är inte heller självklart vadsom ska kallas bibliotek. Enundersökning som gjordes förnågra år sedan av Per Larsson,studierektor på Edelviks folk-högskola, visade att folkhögsko-lor hade en föråldrad syn påeller saknade kunskap om vadett bibliotek är. Larssons slut-sats var att de flesta folkhögsko-lebibliotek, med några fåundantag, kan ses som mer ellermindre välskötta boksamlingar,med den underförståddameningen att de egentligen intevar att betrakta som skolbiblio-tek. Undantagen var skolor som

satsat på att anställa en bibliote-karie. Larsson skriver: ”Det ärinte böckerna som gör ett bib-liotek, utan närvaron av perso-ner med kunskap om hur mansöker och värderar information.”Men att man inte har en

fackutbildad bibliotekarie behö-ver inte betyda att det är sämreän att ha en lärare tycker KarinaRoloff.– Lärare vet ju hur deltagar-

na fungerar, det är inte allssäkert att en fackutbildad bib-liotekarie klarar det bättre.Många lärare som fått ansvar

för biblioteket har också fortbil-dat sig för att kunna sköta bib-lioteket.Även budgetarna skiljer sig

rejält, allt från noll till 190 000kr. Ett exempel på en folkhög-skola som satsar jämförelsevismycket på sitt bibliotek ärSundsgårdens folkhögskola. Bib-lioteket är bemannat 40 timmar

i veckan, har en budget på135 000 kr och sköts av en lärareoch en biblioteks assistent.

sundbybergs folkhögskola tillhörockså de goda exemplen medbemanning på 28,5 timmar iveckan. Förutom att man haranställt en fackutbildad bibliote-karie ligger budgeten på 70 000kr. Andra exempel på skolormed fackutbildade bibliotekari-er som satsar är Biskops Arnömed en budget på 130 000 kr.Nordiska folkhögskolan satsarallra mest med en budget på190 000 kr och har en beman-ning på 32 timmar i veckan.Södra Vätterbygden stickerockså ut med en väl tilltagenbudget på 130 000 kr. Nämnas kan också Önnestad,

Wendelsberg, Sundsgården,Ljungkile, Fristad, Molkom,Stadsmissionen, Nyköping ochForsa där både lärare och fack-

12

Deltagare på Sundbybergs folkhögskola som har anställt en fackutbildad bibliotekarie som arbetar 28,5 timmar i veckan.

B I B L IOTEK

utbildade bibliotekarier tarhand om biblioteket.Men en närläsning av enkä-

ten ger annars en dyster bild avfolkhögskolebiblioteken. En delsvarar att biblioteket går påsparlåga, andra att det intefinns tid att sköta det, ytterliga-re fler skolbibliotek förfaller pågrund av resursbrist. Beman-ningen är också mycket varie-rande. Från obemannat, spora-diskt bemannat och bemanningmed upp till 40 timmar i veck-an (Sundsgården). Men att ettbibliotek är obemannat betyderinte alltid att någon inte sköterdet. Det kan finnas en ansvarigför biblioteket men de arbetarinte där regelbundet.Ett exempel i enkäten på

hur det kan se ut när bibliote-ket befinner sig i en nedåtgåen-de kurva och dess framtid är ifarozonen är när en skolaanställer någon på lönebidrag,kanske av sociala skäl, som skö-ter biblioteket men som på sikträknar med att fasa ut tjänsten.

på många skolor ersätter nätetalltmer fackböckerna för infor-mationssökning. Man kansketycker att det inte behövs någotbibliotek när internet finns. Åandra sidan finns exempel påatt utlåningen av skönlitteraturökat dramatiskt på vissa skolor.– Det handlar ju om ekono-

mi, säger Karina Roloff. Ochvarje skola bestämmer ju självvad de vill lägga sina pengar på.Vi vet att många folkhögskolorhar det tufft ekonomiskt så detfinns anledning att tro att endel sparar in på biblioteket.Men om biblioteket står obe-mannat större del av tiden ochinte får resurser att köpa in flerböcker kommer det inte attanvändas och då blir det lätt attman drar ned ännu mer i ennedåtgående spriral.

13

GÄSTKRÖN I KA

jag aldrig hört folk klaga så mycket som undermina år på folkhögskola. Själv klagade jag nästan mest.På allt och alla och på ingen, på skolan, på lärarna, påundervisningsmaterialet och på schemaläggningen.Allt. Kritiken var massiv och ofta helt obefogad. Förvad hade vi att klaga på? Inte mycket. Ändå vill jagpåstå att det var skolan som uppmuntrade oss. Kan-

ske inte till att just klaga, men nästan.Det är något otroligt sympatiskt med pedagogiken på folkhögsko-

lor. Hela tanken med folkbildandet och den där härliga, demokratiskatraditionen strävar ju mot att eleven ska vara delaktig. Och vi elever,som ständigt bjöds in till diskussion och även eget ansvarstagande,började fundera på vad som kan bli bättre, utvecklas. Men alla är juinte överens och så var diskussionen igång. Klagandet var helt enkelten träning i demokrati men också i kritiskt tänkande och att kunnakomma med konstruk-tiva lösningar.

Folkhögskola varinte mitt förstahands-val. Jag sökte även tillJournalisthögskolanmen hamnade påreservplats. Noga räk-nat plats 3 463, om jagminns rätt. Längre räckte inte mina betyg.

Nu hade den tvååriga utbildningen jag kom in på väldigt gott rykteså jag blev ändå glad. Dessutom var det så klart viktigast att vi kändeoss trygga när vi slutade, kan man ju tänka. Så var det inte. Jag hadeångest och grät. Vad ska jag göra nu? Och alla andra i min klass? Atthelt plötsligt förväntas var mogen att axla en yrkesidentitet kändesfrämmande. Vem vill ha mig, en låtsasjournalist? Det ville tidningenFolket i Eskilstuna. Sen SR Sörmland, Tendens på P1, Morgonpassetoch Pippirull på P3. Och helt plötsligt var jag programledare på SVToch några år senare ledde jag en timmes partiledardebatt inför valet.

Jag fattar fortfarande inte riktigt hur jag kunde komma dit. Men entydlig minnesbild från hösten efter examen från journalistlinjen varatt det bara var en eller två från min klass som faktiskt inte börjadejobba som journalist. Vi fick jobb! Och det efter en utbildning som viändå bara klagade på.

Tack alla lärare och skolledning för att ni stod ut och att ni varkonsekventa i er pedagogik och i att uppmana till kritiskt tänkande.

n a t a n a e l D e r w i n G e r

natanael Derwinger ärprogramledare för Ur:sVärldens bästa skitskola

Vårt klagande var träning i demokrati

Det är något otroligt sympatiskt med pedagogiken på

folkhögskolor

Utsatta för sve

Alla deltagare i behandlingsassistentutbild-ningen har skrivit och frågat om de finnsmed i skånepolisens register. På bildenZonfira Tan (längst fram), Teresa Hiltunen(t.v) Vanessa Hiltunen t.h). Längst bak frånvänster: Bobby Kwik, Anette Lindgren ochHenry Lindgren. Foto: Staffan Myrbäck

ensk apartheid

När polisens och Stockholms stads register med flera tusenromer avslöjades fick Mona Danielsson ställa in lektionenmed sina romska studerande på behandlingsassistentutbild-ningen på Sundbybergs folkhögskola. Istället skrev de brev tillpolitikerna. Registren är rester av svensk rasbiologi och svenskapartheidpolitik riktade mot romerna under 1900-talet.

t e x t o c h f o t o : s t a f f a n m y r b ä c k

onfira Tan väntar på svar frånskånepolisen och vill veta om hon

finns med i deras register. Hon ärfödd i Sverige och uppvuxen i Bre-

däng i Stockholm. Pappa, farfar ochgenerationer före dem är svenskaromer, födda och uppvuxna i Sverige.Men om hon känner sig som svensk?

16

Så sent som 1996använde Stockholms stad

ett stort register överromer med rasbiologiska

inslag. Hela registretmed Z-klassificeringarfinns kvar. Foto: TT

Nyhetsbyrån

Absolut inte! Nej nej nej. Det harhon aldrig gjort. Det räcker med allagrejer det svenska storsamhället gjort.Zonfira Tan är inte klädd på det sättsom många i Sverige förknippar medkvinnliga romer: De långärmade blu-sarna med krås och stora vida sam-metskjolar. Det är bara romska kvin-nor från Finland som bär dem. Zonfi-ra Tans mamma är rom från Spanienoch klär sig inte på något särskilt sätt.Mamman försökte alltid skydda sinabarn, sa att de var från Spanien ochnämnde inget om att de var romer.När barnen blev äldre började de för-stå varför.

V I L L E I N T E HA Z I G ENA R E

Det finns så många historier sägerhon. Som när hon ville läsa in grund-skolan på Komvux. Kvinnan på ung-domscentret ringde Norra Real ochdär sa man att det var inga problem.Får vi bara hennes namn och person-uppgifter. Det dröjde inte mer än tiominuter så ringde de och sa att deinte ville ha zigenare i skolan. Kvin-nan på ungdomscentret började gråta.Zonfira Tan grät inte. För henne vardet inget ovanligt.För fyra år sedan blev hon arbetslös

för första gången i sitt 38-åriga liv.När hon var 18 år hade hon ordnatjobb själv, hade en bra arbetsgivaresom på företagets bekostnad utbild-ade henne till Teamledare, ett arbetehon hade i 15 år. Hon är alltså meri-terad, erfaren och utbildad. Men sedan hon blev arbetslös har

arbetsförmedlingen inte haft någotjobb att erbjuda henne. Det var intebrist på arbete som var problemet.Tvärtom, det hände att man varintresserad. Men det var viktigt förhenne att arbetsgivaren visste att honvar rom. Det var inget hon ville dölja.Pappan hade lärt henne att vara stoltöver sitt ursprung. Men det dröjdeinte länge förrän arbetsgivare hördeav sig och sa att de ville inte anställaen rom. Hennes coach på arbetsför-medlingen sa: ”I ditt fall är det bättreatt vara alkoholist än att vara zigena-re.” Hon upplevde inte att han sa detför att vara elak eller så. Det var merett slags sorgset konstaterande. Detvar så det var. Men det fastnade. Honblev ställd och tänkte: Okej. Då ärdet är kört för mig. Jag är ju intealkoholist.Trots det har hon, och många

romer med henne, de senaste åren

17

Mona Danielsson hararbetat med utbildningarför romer sedan 1994och är rädd att avslö-jandena om polisens ochStockholms stads registerkan leda till att romer-na sluter sig inom grup-pen igen.

börjat känna att man kanske kan litapå samhället och myndigheterna. År2000 blev romerna erkända som ensvensk minoritet tillsammans medsamer, tornedalingar, sverigefinnaroch judar. Hennes språk, Romanichib, blev erkänt som minoritets-språk. Och den svenska regeringenbad om ursäkt för den behandling ochdet förtryck och förföljelse som romerfått utstå i Sverige i flera hundra år.

S V EN S K A PA R TH E I D

Men trots ursäkter och erkännandehar hon undrat i sina kontakter medmyndigheter hur de kunde veta atthon var rom? När Zonfira födde sittförsta barn fick hon se sjukhusjourna-len. Där stod det helt korrekt att honvar svensk medborgare men inomparantes stod där också att hon varzigenare. Var det bara en tillfällighet?I en statlig utredning från 2010,

Romers rätt – en strategi för romer iSverige, skildras svenska myndighetersbehandling av romerna. Det är i prak-tiken ett offentligt erkännande och enuppgörelse med historien om svenskrasism och svensk apartheidpolitikmed flerhundraåriga rötter, tillbakatill 1500-talet då Gustav Vasa beord-rade att alla zigenare som inte lämnatlandet inom utsatt tid skulle avrättas. Under nittonhundratalet stiftades

flera lagar direkt riktade mot romer-na. På tjugotalet antog riksdagen enlösdrivarlag med målet att zigenareskulle drivas ut ur Sverige. Mellan1914 och 1954 rådde invandringsför-bud för romer till Sverige. Förbudetinnebar att svenska romer inte vargaranterade att få komma tillbaka in ilandet ifall de reste utomlands. Deblev avskiljda från släktingar i andraländer. Förbudet utestängde också deromer som behövde fly nazismenunder andra världskriget. Nazisternautrotade mellan 500 000 och två mil-joner romer i sina förintelseläger.Beräkningarna är olika då man intevet hur många romer som fanns.Sverige var först i världen med ett

rasbiologiskt institut. Det var i Sveri-

ge Hitler och nazisterna hämtade sininspiration om raser och rasåtskillnad.På trettiotalet antogs till exempel ensteriliseringslag som riktades motromer ”som bärare av oönskade ras-egenskaper”. Flera gånger fick polisen i uppdrag

av Socialstyrelsen att åka ut och mass-registrera romer. På fyrtiotaletgenomfördes en så kallad ”Zigenarun-dersökning” där man registrerade allazigenare i Sverige. I ”Zigenarinvente-ringen” 10 december 1954 stegadepoliser in i svenska romers hem i enkartläggning som skulle omfatta ”allazigenare i landet, såväl helzigenaresom zigenare av blandras och såvälambulerande som fast boende”.I samband med 1923 års Fattig-

vårdslagsstiftning infördes en särskildinofficiell paragraf i ordningsstadgan ilandets kommuner. Enligt denna regelskulle ”zigenare och tattare” inte fåtillstånd att vistas mer än högst treveckor på en och samma ort ellerkommun – därefter skulle de förpas-sas. Denna regel praktiserades av allapoliser och kommuner i landet, i vissafall ända in på sjuttiotalet. Romerhade alltså ingen rätt att bosätta signågonstans, ingen rösträtt och romskabarn hade ingen rätt att gå i skola.

KOMMUNA L Z I G ENA R S E K T I ON

Statens erkännande av romernaoch den offentliga uppgörelsen medden rasistiska historien gav mångaromer hopp om rättvis behandling avdet svenska samhället. Men i septem-ber avslöjade Dagens nyheter att skå-nepolisen hade över 4 000 romer isina register. Däribland småbarn ochdöda släktingar. Ett par dagar senareskriver tidningen att Stockholms stadså sent som 1996 använde ett stortregister med rasbiologiska inslag.Kommunen hade haft en särskildZigenarsektion som stämplade männi-skor som hel z, halv z och icke z. Käl-lan var inte vilken som helst. Uppgif-terna kom från regeringens komman-de vitbok om behandlingen av romer. När zigenarsektionen lades ned

1997 flyttades de 128 lådorna medarkivmaterial till lokaler i frihamnenoch upptar 15-20 hyllmeter. Registretinnehåller troligen tusentals registrera-de och kategoriserade romer och ficktill och med integrationsminister ErikUllenhag att i DN utbrista: ”De gårdirekt tillbaka till rasbiologi.”

EN S TA R K M I S S T RO

När jag besöker Behandlingsassis-tentutbildningen på Sundbyberg finnsdet en stark misstro mot myndighe-terna. Jag behöver jag knappt ställa enfråga. Berättelserna om hur de blirbehandlade och deras reaktioner påregistren kommer spontant men ocksåutan att rösterna höjs, utan lugnt, sak-ligt och konstaterande – Väktare försökte tvinga mig att

tömma väskan. Jag vägrade och sa attde fick ringa polisen först. Då gav desig och släppte mig.”– När jag gick och handlade spotta-

de de på mig.–Vi är olika. Det finns rötägg i alla

grupper men alla dras över en kam– Jag kan inte släppa detta med att

det stod ett halv z och ett helt z.För sex år sedan studerade Teresa

Hiltunen till behandlingsassistent påSundbybergs folkhögskola. Efter detgick hon andra utbildningar. – Utan den här utbildningen hade

jag inte haft modet att söka någonannan utbildning. Det var här jag fickmitt självförtroende och insåg att jagkunde plugga, säger Teresa Hiltunen.Nu arbetar hon där som lärarassis-

tent. Hon bär den dräkt som mångasvenskar förknippar med romska kvin-nor. För Teresa Hiltunen är blusenmed krås och den vida svarta sam-metskjolen ett ställningstagande. Honär rom och stolt över det. I tonårenville hon inte tala om att hon är rom.Men en tid bodde hon hos storasysterVanessa som sa att om de inte gillardig för den du är behöver de inte varamed dig. Du ska vara den du är.

S L Å R U R UND E R L ÄG E

Teresa Hiltunen och systern Vanes-sa är födda i Sverige och uppvuxna iTensta och Rinkeby. Inspirerad av sinsyster går Vanessa Hiltunen utbild-ningen till behandlingsassistent. Honär mor till fyra barn som hon har lärtatt om de studerar kan de få ett braliv med utbildning och jobb utan detrakasserier och kränkningar som honhar fått utstå. Hon har slitit för att gedem samma möjligheter som andrabarn.De har fått fina skor och klädersom andra barn. De har fått åka påläger. Och hon har ställt krav på dem.Ibland så mycket att hon tänkt atthon kanske pressar dem för hårt.

– Vi får göra alltingdubbelt så bra för att

bevisa att vi också kan,säger Teresa Hiltunen(t.v), lärarassistent på

Sundbybergs folkhögskola.Här tillsammans med sinsyster Vanessa Hiltunen

som i december avslutarsin utbildning till

behandlingsasistent.

18

– När jag fick höra omregistren blev jag argoch tänkte på mina barnså klart. Men jag blevinte så förvånad helller.När jag födde mitt förstabarn stod det i sjukhus-journalen: Mamma: svenskmedborgare och inomparantes: Zigenare, sägerZonfira Tan som gårbehandlingsassistenutbild-ningen på Sundbybergsfolkhögskola.

– Vi slår alltid ur ett underläge,säger lillasyster Teresa Hiltunen. Vifår göra allting dubbelt så bra för attbevisa att vi också kan, att vi ocksåvill komma in i samhället, att vi villstudera, att vi vill arbeta.Före utbildningen jobbade Vanessa

Hiltunen som elevassistent på HVB-hem med barn och ungdomar somhar neuropsykiatriska funktionshin-der, psykosociala svårigheter och trau-man. Hon har alltid fått goda vitsordoch varit efterfrågad bland dem honjobbat hos. Men det har varit tillfälli-ga jobb, vikariat. Hon vill ha en fasttjänst. Från början berättade hon inteatt hon är rom. Det har fått kommasenare. När de lärt känna henne. Men det finns alltid en rädsla, att

de ska få reda på det innan. Hon harsökt ett femtiotal jobb. Utan resultat.Till jul är hon klar med utbildningen.Så nu har hon både utbildning ochlång erfarenhet. Nu finns oron att skä-let till att ingen svarar på hennesjobbansökningar är att hon är registre-rad. Allra mest oroar hon sig över omhennes barn finns med i registret.– Är mina barn med ska jag anmäla

till varenda instans man kan anmälatill. Jag vet ju inte vad registren kom-mer att användas till. Är det universi-tet, CSN, Skatteverket, kanske fler?

FO R T S A T T D I S K R I M I N E R I NG

De flesta av de romer som går påbehandlingsassistentutbildningen äruppvuxna under en tid då politikengått ut på att romer ska integreras isamhället, formellt har samma rättig-heter som majoritetssamhället:Rösträtt, rätt till bostad, skola, arbete.Men den statliga utredningen från

2010 slår fast att diskrimineringen avromer fortsätter. Den upplevelseromerna på behandlingsassistentut-bildningen ger uttryck för stöds i enmängd utredningar och undersökning-ar med aktuella exempel på hyresvär-dar som vägrar hyra ut lägenheter tillromer, restauranger och caféer somvägrar servera romer. Det finns t.o.m.exempel på tingsrätter som friar

hyresvärdar som vägrat hyra ut lägen-het för att hyresgästerna är romer.Fortfarande finns inte det svenska

samhällets behandling av romer ned-tecknad i några historieböcker. Det äringet barnen får läsa om i skolan. Denstatliga utredningen 2010 hade ettsjuttiotal förslag för att uppmärksam-ma behandlingen av romerna, bl. a.en sannings- och försoningskommis-sion som under flera år skulle arbeta imed att intervjua och ta reda på alltromerna blivit utsatta för. Kommitténskulle ha mandat att fråga ut alla ochhålla hearings. Utredningen föreslogatt staten årligen satsar 80 miljoner krpå arbetet. Men alliansregeringenansåg att det inte behövdes. Iställetsatsar man sammanlagt 46 miljoner krunder fyra år på pilotprojekt i femkommuner. Alltså 2,3 miljoner kr årli-gen i fyra år i vardera kommun.

K RÄNKTA OCH RÄDDA

På Sundbybergs folkhögskola sitterMona Danielsson och är orolig för attförtroendet för majoritetssamhälletminskar och att romerna sluter siginom gruppen igen. – Det kan göra det svårare att

motivera dem till utbildning.När Dagens nyheter avslöjade att

skånepolisen registrerat tusentalsromer fick hon ställa in lektionen.Alla i klassen var oroade och ledsna.Istället diskuterade de vad de skullegöra och beslöt att skriva till Diskri-mineringsombudsmannen. I brevetskriver de att de känner sig kränktaoch rädda och förflyttade tillbaka 100år i tiden. Alla i klassen har ocksåskrivit till skånepolisen och frågat omde finns med i registret. Strax före pressläggningen av detta

nummer berättar Zonfira Tan att honfått svar från skånepolisen. Hon självoch två av hennes kurskamrater fannsmed i registret. Två av hennes fyrabarn finns också med. Hon ville vetavarför. Och varför just två av hennesbarn? Men polisen kunde inte svara. – Det känns väldigt obehagligt.

Särskilt att mina barn finns med.

19

Det finns en särskildhemsida där du kan läsamer om romerna, andraminoriteter och den stat-liga utredningen omromer: arkiv.minoritet.se/romadelegationen

del

– Folkhögskolan har intepatent på folkbildning,säger Carmen BlancoValer. Det finns folkbild-are i hela världen.

I en annan av världen

Samer och gruvprospektering i Jokkmokk. Indianernas utsatt-het inför en planerad gruvbrytning i Ecuador. Likheten är stor.Deltagarna på Färnebo studerar urbefolkningars situation pånära håll, både i Jokkmokk och i Ecuador. Ansvarig för kur-sen är själv quechuaindian från Peru, Carmen Blanco Valer,dotter till den sydmerikanske vänsterpolitikern Hugo Blanco.

t e x t o c h f o t o : h o l g e r n i l é n

et är lunchtid påFärnebo folkhögskolaoch matgruppen har lagat

veganmat med ris, bönor ochlök. På väggen hänger en banderollmed uppmaningen Kollektiv kamp! påolika språk. Kursdeltagarna fyllersnabbt upp borden och flera funderaröver hur maten blir i Ecuador. Är detnågon som testat grillat marsvin?– Äter de sånt där? Jag som bara

testat på orm, säger Josefin.– Turisterna brukar få torrare

marsvin än lokalbefolkningen, så vi fårhoppas på saftigare. Om vi nu fårsmaka, säger Carmen.Det är den dagen på höstterminen

som klassen börjar fördjupa sig i sittresmål, Ecuador. När det blir dags förlektion plockar Emilio fram kartanöver Ecuador. Carmen pekar ut deplatser och byar de ska besöka ochhuvudstaden Quito:– Kanske vågar jag inte ha er i

Quito under nyår, kanske är detlugnare för er att vara i byarna då.De 17 kursdeltagarna i åldrarna 19

till 23 har redan börjat ta sina sprutormot gula febern och tyfoid. Fun-deringarna kring packningen är i fullgång: stadiga skor, varma kläder, ryg-gsäck och sovsäck. Alla har storaförväntningar inför resan i december.Många ser fram emot byvistelsen, attfå träffa människorna där, delta ivardagen och vandra i Anderna.

A LD R I G U TAN FÖ R EU RO PA

– Jag har aldrig varit utanförEuropa. Och så är det stort att fågemensamma upplevelser med 17andra, säger Camilla.– Jag ser fram emot att se en annan

del av världen som den verkligen äroch vad människorna kämpar för,utan en turistisk fasad, säger Nils.– Möten med människor ger en

djupare förståelse. Jag hoppas förstå

hur präglad jag är av min egen kulturoch få upp ögonen för något heltannat, säger Lisa.Färnebo folkhögskola jobbar ihop

med folkrörelser i Sverige och runtomi världen. Det är freds-, miljö- ochsolidaritetsrörelsens folkhögskola.Under kursen ”Miljörättvisa i Anderna& Sverige” får deltagarna sätta sig in ipågående miljöstrider i Anderna ochSverige. Möten sker med aktivisteroch organisationer som arbetar medvatten- och gruvfrågor. – En elev säger att hon varit utom-

lands hos släkten, eller rest som turist,men det är inte samma sak som när vireser ut, säger Carmen. Många deltagare har gått

naturvetenskaplig gymnasielinje, såflera kan kanske mer om miljöteori änCarmen och kollegan Lars Igeland,som mest undervisar i just miljö. Endeltagare har rötter i Chile, några harläst på universitet.

– Samtidigt vet vi att intresset förresandekurser minskat. Det kan beropå att ungdomar reser själva och attdet blir dyrt att betala för ett helt årsstudier.

BA RN T I L L HUGO B L ANCO

Även om alla kursdeltagarna bor påskolan känns det tomt i lokalerna. Deallmänna linjerna har flyttat tillGävle. Resandekursen till Södra Afri-ka startade aldrig fullt ut. Men fempraktikanter som varit i Sydafrika i ettsamarbete med Afrikagrupperna finnsnu också på Färnebo. – Vi börjar fundera över att starta

en distanskurs under en termin. Dåskulle vi kanske få fler som söker,säger Carmen.Carmen Blanco Valer, född i Peru

kom till Sverige som barn till HugoBlanco, som flytt i samband med kup-pen i Chile. Som 15-åring utbildadehon sig till verkstadsmekaniker, alter-

22

Hemkomna från en veckai Jokkmokk där deltagar-na var på plats vid en

av Sveriges mest infekte-rade markkonflikter mel-

lan ett gruvbolag ochsamer på orten.

23

nativet var ”mattant” eller vårdbi-träde. Eftersom hon avskyr blod varvalet lätt. Hon stannade åtta år på ettlitet metallföretag i Vattholma, tvåmil norr om Uppsala. Där arbetadehon också fackligt för Metall. Sedanlänge har hon engagerat sig i soli-daritetsrörelser med fokus på Lati-namerika och arbetat som reseledare iSyd- och Centralamerika. Inom ubv(sedan 2008 Latinamerikagrupperna)har hon varit ordförande och är fort-farande medlem. I sex år var honubv-volontär i Chile och i ytterligaretre år som anställd av ursrpungsfolk-sorganisationer.– Det är skillnad på att vara folk-

bildare där och här. Här finns meraresurser, där bara blädderblock, mendesto mer engagemang. Som folkbil-dare i Latinamerika fick jag mer kon-takt med samhället. På folkhögskolani Sverige blir vi lätt så isolerade. Vimåste lyfta blicken, inte navelskåda

och bara se våra egna problem. – Folkhögskolan har inte patent på

folkbildning. Det finns folkbildare ihela världen. Jag drömmer om enresandekurs för folkhögskollärare ochexempelvis besöka de jordlösasrörelse, MST i Brasilien och få fler attinspireras av Syd.Årets upplaga av Färnebokursen

har gruvtema. Idén fick Carmen närhon besökte Gotland i fjol och kom ikontakt med finska Nordkalks planer-ade kalkbrytning i Ojnareskogen. Enbrytning riskerar enligt Naturvårdsver-ket att skada vattenkvaliteten och tor-rlägga omgivande marker. Där fickhon lyssna på vittnesmål från gamlabönder och möta samma frustrationsom på andra sidan jordklotet.

MARK KON F L I K T I J O K KMOKK

Kursdeltagarna är nyss hemkomnafrån en förlängd weekend i Stock-holm, där de berättat om sina erfaren-heter från en vecka i Kallak, straxutanför Jokkmokk. På Solidaritets -huset i Stockholm genomförde trekursdeltagare rollspel kring gruvprob-lematiken: Josefin representeradegruv bolaget och Emma aktivisterna,medan Katarina var moderator.I september åkte kursen till Kallak.

Det är här som en av Sveriges mestinfekterade markkonflikter pågår.Tidigare i år fick det brittiska gru-vföretaget Beowulf Mining och desssvenska dotterbolag Jokkmokk IronMines klartecken för provborrning avjärnmalm. Inom några år hoppas bola-gen få börja bygga en ny gruva. Sam-eradion gjorde ett inslag om besöketoch i samband med att kursdeltagarnapå sin fritid genomförde en protestak-tion i Uppsala. De gjorde en egenprospektering av Stora Torget i Upp-sala. Det var många som stannade ochpratade med kursdeltagarna, somspärrat av ett område, så att det näs-tan var omöjligt att komma förbi utanatt komma i kontakt med dem.– Vi mötte många av frågorna i

Syd redan i Kallak. Vi lärde oss attgruvorna kan försämra situationen för

På sin fritid genomfördedeltagarna en protestak-tion mot gruvprospek-teringen i Uppsala. Degjorde en egen prospek-tering av Stora Torget iUppsala.

– Nu fokuserar delta-garna på resan tillEcuador. I december

reser de för att stanna itre månader. Först borde på vandrarhem och

läser spanska. Sedanåker de ut i byarna ochbor två och två i olika

familjer.

rennäringen. Våra kursdeltagarekunde kommunicera med samerna påsvenska. De fick också intervjua kom-munalrådet Stefan Andersson (S) iJokkmokk, som anser att alla protes-taktioner mot gruvan är olagliga. – När vi besökte en sameby fick

flera deltagare som är veganer sig entankeställare. Här fick de möta ungasamiska kvinnor som ställde feminis-tiska krav på att själva kunna slakta.Hittills har det varit nästan enbartmän som utfört detta. De viktigaste lärdomarna som kurs-

deltagarna gjorde underJokkmokkbesöket var att upptäcka”den historiska och kolonialprägladerelation som Sverige har gentemotsamefolket och Norrland överhuvud-taget”, som Carmen uttrycker det.Nu fokuserar alla på Ecuador.

Kursdeltagarna åker i december överjul och nyår och stannar i tre månad-er. Först bor de på vandrarhem ochläser spanska. Sedan åker de ut ibyarna och bor två och två i familjer.Här möter kursdeltagarna arbetsvil-lkoren för blomsterplantagearbetarna.Här odlas rosor och nejlikor somockså exporteras till Sverige och Allahjärtans dag i februari.– Det är en högtid, uppfunnen i

Nord, och plantagearbetarna måsteibland jobba 16 timmar om dygnet,omgivna av gifter mot skadeinsekter.

B E A R B E TN I NG

När Carmen kommer till Ecuador,en och en halv månad efter kursdelta-garna, så bearbetas allt som hänt:köns roller, maktpositionen som delta-garna får på grund av sin hudfärg ochför att de kommer från Nord,demokratin i byn etc. Därefter blirdet studiebesök på miljö, urfolks-och kvinnoorganisationer. Sedan fårde möta ”gruvdrabbade” kaffe- ochkakaoodlare som haft ett överhän-gande hot från projekteringen av enny koppargruva i åtta år. Hon återkommer ofta till urbe-

folkningarnas situation. Det ingårockså som en viktig del i kursen. Hon

hänvisar till FN-organet internationel-la arbetsorganisationen ILO, som tarupp urfolkens rättigheter i konventio-nen ilo 169 från 1989. Konventionenberör urfolkens rätt att bli rådfrågadoch att delta i beslutsprocesser.Sverige har inte skrivit under konven-tionen, trots att man var en av initia-tivtagarna till att den skrevs.

E CUADOR S G RUND LAG

Carmen är fascinerad av attEcuador är enda landet i världen somhar en grundlag som tar vara pånaturens egna rättigheter. Naturensokränkbara rättigheter står nu inskriv-na i Ecuadors grundlag, sedan 2008.Naturens talan ska föras av aktivamedborgare, naturfolk vars existens ärintimt förknippad med en välmåendemoder jord. – Trots grundlagen råder spänning

mellan regering, ursprungsfolk ochmiljörörelsen. Det handlar om vilkensyn de har på naturen. Har man enutvinningslogik, så ser man naturenbara som resurser: vatten, mineralerosv. För mig är jorden vår mor ochvattnet dess blod. Gruvfrågan växer också i Sverige,

cirka 35 gruvor planeras att starta före2030. Frågan finns också nära Öster-färnebo. Det är Wiking Mineral somgjort provborrningar i Vindfall söderom Forsbacka. Resultatet av bor-rningarna visar på stora fyndigheter avzink, bly och silver.– Vad händer om dammarna läcker

och gruvans vatten rinner ut iGavleån? undrar Carmen.Kursen Miljörättvisa i Anderna & i

Sverige genomförs i samarbete medLatinamerikagrupperna, som ocksåfinns på plats i Ecuador, och Urbergs-gruppen, som inriktar sig på gruvfrå-gorna i Sverige. Färnebo folkhögskolasamarbetar även med byn Öster-färnebo, som också är beroende avkursdeltagarna, inte minst ICA-butiken. Samtidigt kan kursen kännasig lite ”off”, nästan som en ockupa-tionsmakt som tagit över gamla präst-gården, som Carmen uttrycker det.

24

Box 12239, 102 26 Stockholm

En bok om pedagogisk slöjd

Slöjda för livet – om pedagogisk slöjdKajsa Borg & Lars Lindström (red)Mjuka pärmar, 216 sidor. Pris 160 kr inklusive moms, fraktkostnad tillkommer. Erbjudandet gäller tills vidare, och så länge lagret räcker.

Hur kan en pedagogiskt upplagd slöjdundervisning ta sig uttryck i ett modernt samhälle? Hur blev slöjd ett skolämne?

Fjorton författare med god inblick i dagens skola och lärarutbildning beskriver utifrån sina egna erfarenheter och vetenskapliga rön olika pedagogiska slöjdverksamheter. Och de förklarar varför slöjd är viktigt för livet – nu och i framtiden!

Ur innehållet:Svensk skolslöjd – en internationell framgångMetallslöjd – en historia för sigInformationsteknik – ett redskap i slöjdenIntuitionens roll i estetiska lärprocesserKreativitet eller problemlösning – vad bedömer vi i slöjden?

Läs mer, beställ böcker och prenumerera på vårt nyhetsbrevwww.lararforbundetsforlag.se

26

vi på kansliet får en del samtalfrån medlemmar angåendearbetsmiljöarbete. Stress är ettstort arbetsmiljöproblem.Arbetsgivaren har ansvar förarbetsmiljön men ombuden harmöjligheten att bevaka frågan.Din arbetsgivare har en skyldig-het att ha systematisk koll påarbetsmiljön. Kontrollen skagöras i minst fyra återkomman-de steg:

Q

1. Undersök risker som finns.Undersökningarna kan vara

såväl traditionell skyddsrond

som arbetsmiljöenkät. Under-sökningen ska göras så att kändarisker blir synliga. För läraryrketär det främst stress, ljud, luftsamt hot och våld.

Q

2. Gör en riskbedömningRiskbedömningen ska ta hän-

syn till både hur sannolikt detär att risken inträffar och vilkakonsekvenser det får för hälsan.Är stress vanligt förekommandeär till exempel risken förutmattningssyndrom ochdepression stora och konsekven-

serna kan bli långa sjukskriv-ningar.

Q

3. ÅtgärderDet kan handla om allt från

flerårsplaner för att komma till-rätta med fysiska orsaker somexempelvis ventilation tillarbetsanpassning för personersom upplever negativ stress. Ärproblemet allvarligt eller känt?Kräv åtgärder direkt!

Q

4. Följ upp.Är det färre stressade? Är

luften bättre?

Så kan du jobba med arbetsmiljön på din folkhögskola

ni bör diskutera arbetsmiljöfrå-gor för att inte drabbas av ohäl-sa på arbetsplatsen. Underlagför diskussionen kan vara:

Hinner du med ditt arbete?(Undervisning, för- och efterar-bete och de övriga uppgifter nihar på er reglerade arbetstid)

Kan du koppla av/sova pånätterna?

Är du ljudkänslig vid arbets-dagens slut?

Har du och arbetskamraternastöd i varandra?

Ställs krav som du har svårtatt leva upp till?

Om dessa diskussioner mynnarut i många negativa svar ska nilyfta det med chefen. Det skaresultera i konkreta åtgärder

såsom: Vad ska göras?Vem är ansvarig?När ska det vara gjort?

Är du missnöjd med den ansva-riges svar: Ring SFHL:s kanslieller Lärarförbundets avdelningpå orten.Arbetet får inte organiseras

så att det innebär risk. Innebärarbetet risk för ohälsa har manrätt till arbetsanpassning utanatt det ska krävas sjukskrivningpå deltid. Dokumentera, gärna i form

av tillbudsanmälan, och ta uppmed chefen. Du har även rättatt ta med dig ditt fackligaombud. Läs gärna mer påhttp://www.av.se/sam/.

Hur ser det ut på din skola? Sök medel ur solidaritetsfondenAnsökan om stipendiumeller medel för projekt ursolidaritetsfonden ska varaSFHL tillhanda senast den 10 januari. Följande verksamheter kanfinansieras via fonden:1. Solidaritetsprojekt somstöds av medlemmar2. Solidaritets-, freds- ochmiljöaktioner3. Stipendier till medlemmarför aktiviteter som avser attförverkliga SFHL:s interna-tionella program.Blanketter med informa-

tion finns på sfhl.se underInternationellt.

27

L EDARE ingela Zetterberg är ordförande i sfHL

för ett tag sedan var jag på distriktskonferens iSkåne. Den här gången handlade det om SFHL ochFolkhögskolans framtid. Hur ser framtiden ut? Mittlilla anförande hade som utgångspunkt i samhällsför-ändringar och trender. Vad är det vi ser? Vårt sam-hälle är verkligen under ständig förändring och för attvi ska vara med på banan är det nog klokt att göra en

omvärldsanalys lite då och då. Vår omvärld förändras och det blir allthårdare för utsatta grupper. Folkhögskolan har och får förändradeförutsättning och lärarna får en annan arbetsbelastning. Är folkhög-skolor och dess lärare förberedda på det?

Jag tycker nog att folkhögskolorna har varit och är medvetna omde förändringar som sker. Folkhögskolorna och folkbildningen är duk-tiga på omvärldsbevakning och känner och läser av förändringar.Möter upp de behov som vi tror att människor har. Då tänker jag påden Folkbildningsrådets konferens med temat Folkbildning ochMänskliga rättigheter som gick av stapel nu i oktober. Det kunde intebli mer rätt! Folkbildningen rustas för framtiden!

MR(Mänskliga rättigheter)-frågor som är viktiga för folkhögskolan.Likavärde-principen är grundfundament för folkbildningen. ALLA män-niskor ska ha lika möjlighet till utbildning och bildning oavsett vemman är och var man bor. Idag finns det krafter i Sverige, Europa ochVärlden som inte tycker att alla är lika värda. Här har folkbildningenoch folkhögskolorna stor betydelse för att demokrati och likavärdeska fortleva. Vi får inte släppa taget om våra demokratiska värden.Det är ett arbete som ständigt måste pågå inte minst i det lilla. I våramöten med kursdeltagarna och kollegor tillåta oss att ta tid meddemokrati. Det krävs ett tålamod som jag själv ibland inte alltid har.

På ovanstående konferens var studerande med från EXPO-akade-min, Vindels folkhögskola och berättade om sitt arbete och vad somhar inspirerat för att starta ett lokalt arbete. Unga människor inspire-rar mig och ger mig ny energi att ta itu med min del av demokratiskaarbetet som samhällsmedborgare, folkhögskollärare och ordförandeför SFHL.

På våra folkhögskolor pågår ständigt demokratiprocesser i ochutanför undervisningstid. Genom att folkhögskolorna tar emot utsat-ta grupper står folkhögskolorna upp för mänskliga rättigheter. Menockså i de fackliga sammanhangen genom samverkansgrupper, genomMBL-förhandlingar, när vi förhandlar nya avtal. Processer som är vik-tiga för att vårt arbete ska fungera men också viktiga eftersom de ÄRdemokratiprocesser! Om vi ständigt GÖR demokrati så lever demo-kratin och de Mänskliga rättigheterna förstärks. För att klara dennauppgift behövs fortbildning och kompetensutveckling – ett krav somfinns i våra avtal och som vi ska förstärka.

Er ordförandeI N G E L A Z E T T E R B E R G

hur ser framtiden ut för folkhögskolorna?

Arbetstiden denviktigaste fråganvi vill att kollektiva lönesamtalvia förhandlingar mellan fackoch arbetsgivare ska gälla somnorm. Individuella lönesamtalär något man lokalt kan kommaöverens om.Det var en av slutsatserna

som framkom när representan-ter från varje sfhl-distrikt sam-manfattade den rådgivande för-bundskonferens om löner ocharbetstider i Lärarförbundetslokaler på Stora Essingen iStockholm 23-24 oktober.Förbundskonferensen var en

avstämning inför kommandeavtalsrörelse. Man gick igenomoch diskuterade principer förlöneförhandlingar, lönesamtal,vad som gäller för medarbetar-samtal och utvecklingsamtal. sfhls ombudsman Jonas

Bergman inledde med en över-sikt av löneutvecklingen somvisade att reallönen 2008-2012ökat med nästan tio procent,vilket är mer än vad man kom-mit överens om i de centralaförhandlingarna, dvs förhand-lingarna lokalt har gett ytterli-gare påslag på lönerna, utövervad man kommit överens omcentralt. Lärarna på rörelsesko-lorna har fått en procent merän landstingskolorna, 9,9 pro-cent för rörelseskolorna mot 8,9procent på landstingskolorna.Men konferensen uttryckte

att lönespridning inte hadenågot värde för folkhögskolanslärare. – Vi har andra saker att

locka med, som vår särart, saCatrine Arvidsson, Medleforsfolkhögskola, när hon samman-fattade gruppdiskussionen. Denviktigaste frågan är arbetstiden.Vi ska inte vara rädda för attdokumentera vad vi gör. Vi haringet att mörka.

28

KVARNBY

det gamla skolhuset är heltutbränt och matsalen som lågintill måste rivas och byggasupp igen berättar Beata Zielins-ka. Skolhuset var en gammal

folkskola i tegel som bestod aven skolsal och ett kök. På över-våningen fanns en lärarbostadsom användes som lärarrum ochgrupprum.– Så det var ett hus med his-

toriska värden, säger Beata Zie-linska.Det var skolans larmtjänst

som upptäckte branden vidfyratiden på morgonen. Rädd-ningstjänsten lyckades få bran-den under någorlunda kontroll.Det brann mest i den gamlaskolsalen men ett par timmarsenare tog sig branden in i bygg-naden och flammade upp igen.Räddningstjänsten lyckades intesläcka den.

Släckningen försvårades dess -utom av att det blåste kraftigt.Räddningstjänsten hade svårt attkomma åt glöden överallt ochbeslöt att riva ytterväggarna ochgräva upp allt för att släcka. Bynär ganska tätt be byggd så manvar oroliga att branden skullesprida sig till grannarna. Skolan består av flera bygg-

nader: Ett annex med ett klass-rum, kanslihuset med lärarrumoch två barackbyggnader.Brandmännen blev tvungna attgräva en brandgata genom mat-salen för att förhindra att bran-den spreds. Så matsalen måsterivas och byggas upp igen. Deövriga byggnaderna klarade sig.

Anlagd brand mot Kvarnby folkhögskola

Det gamla skolhuset på Kvarnby folkhögskola brann ner till grunden. Även matsalen måste rivas. Nu väntar man på bygglov förtvå baracker medan skolan byggs upp igen. Det står helt klart att branden var anlagd. Foto: Lars Qvist

MolotovcocktailsFredag morgon, 4 oktober,blev studierektorn på Kvarn-by, Beata Zielinska, väckt aven kollega. Det brann i detgamla skolhuset från 1880.Senare upptäcktes det attnågon krossat fönstren ochslängt in molotovcocktails.

s t a f f a n m y r b ä c k

Polisen rubricerar brandensom mordbrand. Det är ställtutom allt rimligt tvivel att denvar anlagd.– Vi vet att någon krossat

rutorna och slängt in fleramolotovcocktails, säger BeataZielinska. Någon hade ocksåslängt in en cocktail i matsalenmen den tog sig aldrig.

kvarnby har vänsterproFil ochdet har spekulerats i om politis-ka motståndare ligger bakom.– Det kan vara politiska mot-

ståndare men det kan ocksåvara en pyroman. Vi spekulerarinte om det.Som tur var har Kvarnby en

filial i Malmö där en våningmed ett klassrum stod ledigt.– Men lokalerna räcker inte

till. Det är trångt. Luften tarslut. Dessutom har vi förlorattillgång till våra projektorer,datorer och nätet.Skolan ska ställa upp två

baracker på skolområdet. För-säkringen täcker alla skador ochhyra för barackerna. Menersättningen för barackerna gäl-ler bara ett år och beslutet ombygglov drar ut på tiden. – Det betyder att vi måste

hinna bygga upp skolan igeninnan den perioden är slut.Annars måste vi själva betalahyran för barackerna.

29

KRÖN I KA Lars igeland är lärare på färnebofolkhögskola och aktiv i folkhögskole-

föreningen Offensiv folkbildning

jag har fått vara med om en födelse i höst. Färnebohar startat en ”ny” folkhögskola i Gävle. Det harvarit omtumlande och fantastiskt på samma gång. Hela förra vintern åkte vi runt och tittade på nedlag-da skolor, öde kontorslandskap, högskolekorridoreroch gamla industrilokaler. Tiden gick, men i sistastund fick vi napp, ett drömläge precis bredvid järn-

vägsstationen. Parallellt med introduktion av ny personal och inter-vjuer med de sökande bar vi möbler, laddade datorer, monteradeskohyllor och gjorde scheman. Det blev ett kort och nervöst som-marlov. Skulle allt klaffa? Det gick vägen. 19 augusti slog vi upp por-tarna.

Förutom allt praktiskt tvingades vi också fundera på vad det skullebli av vår profil. Färnebo folkhögskola har ofta fått positiv uppmärk-samhet för våra resande kurser med stort deltagarinflytande, solida-ritetsprojekt och höga folkbildningsambitioner.

Fantastiska kurser som främst lockat välutbildade medelklassung-domar. Att bygga ut allmän kurs som dagfolkhögskola i Gävle ställdeoss inför utmaning: Hur kan man knyta an till våra traditioner meden annan kategori deltagare? Skulle det fungera? Här är några sättsom vi har prövat under hösten:

• Kursen fick namnet ett Gävle för alla, för att bygga vidare påskolans internationella profil. Likaväl som att ordna resande kursertill andra sidan jordklotet kan vi möta hela världen i Gävle. Många avvåra deltagare kan också bidra med kunskap från sina tidigare hem-länder.

• Systemet med ansvarsgrupper har följt med till Gävle. Deltagar-na tar ansvar för att fixa fika olika dagar, vi städar tillsammans vissadagar, vi har bildat en trivselgrupp, en grupp som ordnar skolsamling-ar, en grupp som förbereder öppet hus och så vidare.

• Vi vill arbeta med ett aktivt medborgarskap genom att skolangör studiebesök, bjuder in aktiva Gävlebor och att deltagarna gesverktyg att agera i frågor som berör dem. Ett gemensamt medbor-garförslag har röstats fram i klasserna. Deltagarna enades om attföreslå sänkta busstaxor i Gävle. Målet är att skolan skall vara enaktiv del i offentligheten i Gävle.

• Lärarna har ägnat mycket tid att lära känna deltagarna genom attgöra utflykter, delta i friskvården, äta tillsammans i matsalen. Varjeklass samlas med sina mentorer varje morgon för att prata nyheter,komma ikapp, umgås.

Nu har två månader gått och jag börjar pusta ut. Deltagare somkom till oss med en negativ syn från gymnasieskolan verkar trivas.Debattens vågor går heta i olika samhällsfrågor. Allt är förstås intesolsken; deltagare kämpar mot ett byråkratiskt cSN, för att kommaupp på mornarna, för att förstå svår svenska. Ibland står muggarna pårad när någon glömt att sätta på diskmaskinen. Men vi har startat -och det råder skön folkhögskoleanda i lokalerna.

Har du en timme över vid Gävle central en dag, kom upp och taen fika hos oss, du går dit på två minuter. Hjärtligt välkomna till folk-bildningens senaste tillskott!

l a r S i G e l a n D

en folkhögskolas födelse

Vad vågar Folkbildningen?Hur bekämpar vi diskriminering?

Vägar till ett aktivt, långsiktigtlikabehandlingsarbete byggtav deltagare och pedagoger.

Riksträff Offensiv Folkbildning

Glokala Fhsk, Malmö 25-26 nov.

www.offensivfolkbildning.se

30

Från demokrati tilltotalitär stat – igenvalfusk, förföljelse av opposi-tionella, lönnmord, demonstratio-ner som slås ned, medier som tys-tas. i den rysk-amerikanska jour-nalisten Masha Gessens bok omVladimir Putin, Mannen utan ansik-te, skildrar hon hur Putin bit förbit monterat ned demokratin iryssland. Men vem är han och varkommer han ifrån? Från början enanonym KGB-agent som gjordekarriär i St Petersburg efter Sov-jets fall och som efter några årkunde ses vid Jeltsins sida. Skru-pelfri och manipulerande stryptehan parlamentet i St Petersburgmed stöd av KGB. Snart gjordehan samma sak på nationell nivå.Masha Gessen beskriver enmaffia liknande regim som berikarsig själv. Så fort en politisk mot-ståndare växer sig stark eliminerasdenne med hjälp av domstolarna.eller blir diskret likviderad. Underläsningens gång går tankarna tillhur hitler tog sig till makten ochavskaffade demokratin. Även omdet emellanåt är snårigt att följaGessens ibland lite skakiga bevis-föring är det en lysande bok.Samma system som styrde detgamla Sovjet kliver nu fram. Menutan ideologi. hon beskriver ettryssland som åter utvecklats tillen totalitär stat och där politiskarivaler används för att ge en illu-sion av demokrati.

s t a f f a N m y R b ä c K

tack och lov för Kjell westö, tänker jag när jag förtredje gången den här Bokmässan lyssnar på honom påett seminarium. Äntligen finns här en chans att på ettnågorlunda lätt sätt få i alla fall den romanläsandedelen av befolkningen att bli av med sina fördomar ochokunskap om finsk historia.

Sedan tidig barndom förvånades jag över okunska-pen i min omgivning om den finska historien. eftersom min mor varfinlandsssvenska var historierna om inbördeskriget, vinterkriget ochfortsättningskriget och den nationalistiska lapporörelsen som jagadesvensktalande och radikaler under trettiotalet vardagsmat. Jag vissteockså att de svensktalande i Finland var både fiskare, småbönder ochstorföretagare.

att mina unga vänner inte visste att det fanns svensktalande i Fin-land kunde man kanske förstå men att sedan inse att det fannsmånga vuxna som inte kände till den svensktalande gruppen i Finlandvar närmast chockerande. Med åren blir man förstås luttrad ochinser att den svenska kunskapen om de nordiska grannarna alltidvarit pinsamt låg.

Men – nu finns alltså Kjell westös romaner om Finland under1900-talet. Kjell westö har fördelen att i sin familj ha både fattiga fis-kare från Österbotten och höginkomsttagare från motsvarigheten tillDjursholm i helsingfors. han kan alltså alla läger inifrån. han kanockså både den finska och svenska sidan av sitt land. han kan arbe-tarstadsdelarna, landsbygden och lyxrestaurangerna.

hägring 38 ( Bonniers) är hans senaste bok i serien om Finlandshistoria. Det är 1938, de politiska åsikterna om utvecklingen efterhitlers invasion i Österrike varierar och splittrar vän- och bekant-skapskretsar. Det är också bara tjugo år sedan tusentals finnar dog iinbördeskrigets svältläger och såren är långt från läkta.

i den världen lever och arbetar advokaten Claes thune och hanssekreterare Matilda wiik dagligen på det kontor de kommit till viamycket olika vägar.

westö skriver rappt, inlevelsefullt på ett sätt som visar att hankan sin mellankrigstid. Boken ger en inblick i en värld som alla somintresserar sig för Finland bör känna till.

B i r G i t t a t i n G D a l

inlevelsefull roman om finsk historia

engagemang – Batman,Putnam och jagPer GrankvistHur skapas engage-mang? I Engagemang –Batman, Putnam och jagtar Per Grankvist med

oss på en resa genom personligadrivkrafter, statsvetenskap och psy-kologi för att försöka förstå engage-mangets historia och framtid, frånden första industriella revolutionentill förortskravaller i nutid.

L I TTERATUR

Kort om... engagemang, grönländsk frihetskamp och varför nätet inte är gratisProfeterna vid evighetsfjordenKim leineDen är redan omtaladsom klassiker och ärnominerad till Nordis-ka rådets litteraturpris

2013. Profeterna vid Evighetsfjor-den är en historisk roman omgrönländarnas frihetskamp, sombygger på verkliga händelser ochupplysningstidens kulturkrock mel-lan grönländarna och danskarna.

Såld på nätet – Prisetdu betalar för gratisFredrik alverén Hur kan tjänsterna pånätet vara gratis? Detär de inte. Företagenhar hittat en ny valuta:

du. Vill du veta vad företagen vetom dig och vad de använder infor-mationen till? Var vi kan hamna omvi inte ser upp? Vad du kan göraför att minska riskerna? Det ärnågra frågor som boken svarar på.

statens stöd till folkbildningenblir alltmer villkorat och förenatmed krav. Istället för ett villkorslöststöd ger man nu bidrag till tidsbe-gränsade projekt. ”Vill man ha peng-ar måste det vara till ett specialpro-jekt,” skriver Johan Berggren i enartikel i Ordfront magasin nr4/2013. Staten styr allt mer för-eningarnas verksamhet med nyaregler, villlkor och krav för stödet.Risken är därmed att föreningarnaanpassar verksamheten till vad sta-ten vill, inte vad föreningen vill. Enutveckling och diskussion som ävenfolkhögskolorna kan känna igen.Utvecklingen går också mot att för-eningar tar över verksamhet somtidigare sköttes av det offentliga.Förr var det föreningslivet somskulle komplettera den offentliga

verksamheten. Nu står det att ”detoffentliga ska komplettera det civilasamhället.” Vilket också kan tolkassom en omskrivning för privatise-ring av offentlig verksamhet. JohanBerggren ger exempel på hur statendirekt griper in i föreningarnasinformationsverksamhet när rege-ringen halverade anslaget 2009 somgick till att informera om Sidas bis-tånd i Sverige, då biståndsministernvar kritisk mot att informationsstö-det användes till att sprida informa-tion om – biståndet. I våras tillkomnya regler: aktiviteter som bidrar tillatt ändra opinionen ska inte få stöd.De nya instruktionerna innebärockså att bidraget inte får innehållaaktiviteter ”som uppmanar männi-skor till att ändra sitt handlande.”

s t a f f a N m y R b ä c K

31

nanna johansson äraktuell med seriealbu-met ”Hur man botaren feminist.” Hon hargått Skrivarlinjen påVästerbergs folkhög-skola och serieskolanpå Kvarnby folkhögsko-la. Hon har gett utflera seriealbum, ennovellbok och kan läsaspå sin blogg på sajtenPolitism.se. Hon harvarit krönikör i Afton-bladet och hörts i fleraP3-program i SverigesRadio, bl.a det sam-hällssatiriska program-met Tankesmedjan

kalle almlöf får EllenKey-priset 2013, ettstipendium på 25 000kronor, för sina folk-bildande insatser ochatt han bidragit till attgöra Malungs folkhög-skola känd i folkmusik-sammanhang. KalleAlmlöf har varit musik-och fiollärare vid folk-högskolan. Han är pen-sionär men gör fortfa-rande inhopp på sko-lan. Han får priset föratt han tog initiativ tilloch byggde upp folk-musikkurserna påMalungs folkhögskola.

catharina håkanssonBoman är ny ordföran-de i Folkbildningsrå-dets styrelse. Honutsågs på Folkbild-ningsrådets represen-tantskapsmöte 13 sep-tember. Hon har varitpolitisk chefredaktörpå SödermanlandsNyheter och statssek-reterare hos MaudOlofsson med ansvarför näringspolitken.Innan dess var honkommunalpolitiker förcenterpartiet i Lidingökommun och ledamoti utbildningsnämnden.

P ER SONER

T ID SKR I F T EN

fler regler och villkor styr folkbildningen

Diktaturen inifrån en fängelsecelldet känns som om vi är flerasom levde nära Martin Schibbyeoch Johan Persson under derasfängelsetid i etiopien. Vi följdenyheterna, oroade oss för hurdet skulle gå, lyssnade på derassommarprata i P1. Så komboken, ”438 dagar.

Persson och Schibbye varmycket väl förberedda inför sinresa. Men ingen kan förberedasig för allt. Martin Schibbye skri-ver: ”ingen kurs på journalist-högskolan förberedde en på attsitta i isoleringscell, tänker jagoch pressar pannan mot denkalla cementväggen”.

Boken visar det diplomatiskaspelet, diplomater blir ocksåtrötta och lurade och lurendre-jeriet i samband med förhör ochnärheten till tortyr. Schibbye ochPersson måste själva ha lärt sigmycket, som exempelvis att ald-rig ta emot en kalasjnikov och påskoj sikta mot himlen. På skojkan snabbt förändras till allvar.

Det dyker ständigt upp nyaingångar på Johan Perssons ochMartin Schibbyes historia. någrapsykologer analyserar boken till-sammans med författarna.avhopparen abdullai husseinciteras av nyhetsmedia och juris-ter funderar på att försökaanvända materialet som grundför en rättegång mot ansvarigaetiopiska myndighetspersoneroch politiker.

Det som saknas nu är en ana-lys av bokens digra material,som berättas som en lång ochspännande story. hur var detmöjligt att smuggla ut uppemot1 000 sidor? hur är relationenmellan den svenska regeringenoch den etiopiska idag? Vad viss-te lundin oil Services om Pers-sons och Schibbyes planer?

Boken bör kunna användas iundervisning i mänskliga rättighe-ter, nutidsorientering och ocksåinom journalistutbildningar.

h o l G e r n i l é n

tipsa eller skriv om personer du vill uppmärksamma.

det var i mitten av nittiotaletoch det började som det oftagör. Mats Tängermark varämneslärare och utbildade sigtill lärare i engelska och svens-ka. Genom kontakter fick hantimmar på Hyllie Parks folkhög-skola i Malmö, som på dentiden var en filial till Liljehol-mens folkhögskola. Han hadeäven en del timmar på Hvilan.– Jag knäckte också extra på

häktet, högg på det som fanns.När han var klar med utbild-

ningen jobbade han ett år på ettgymnasium i Malmö. Vid

samma tid blir Hyllie Park enegen folkhögskola.– Rektorn ringde och frågade

om jag ville jobba hos dem. Jagtror tjänsten var på 80 procent.Det var i alla fall inte heltid.Lönen var något lägre än vadjag hade på gymnasiet. Kom-munen å sin sida ville ge mig entillsvidaretjänst på heltid menjag valde Hyllie Park.Och det var aldrig någon tve-

kan. Han ville till folkhögskolandär han sedan dess i huvudsakhar undervisat i allmän kurs,bland annat för psykiskt funk-tionshindrade. Tillsammansmed en kollega drog han ocksåigång en introduktionskurs omdet svenska skolsystemet förlärare med invandrarbakgrund.De senaste åren har han, föru-tom undervisning, arbetat somverksamhetsledare.Vi talar om den utveckling

de flesta lärare som undervisatmånga år i allmän kurs har upp-levt. Hur åldersspridningen

minskar. Deltagarna blir intebara yngre, de har inte klarat avgymnasiet och letat sig till folk-högskolan.– Min känsla är att det tar

snabbare tvärstopp i samhälletidag. Det är många som inteklarar gymnasiet.Mats Tängermark blev tidigt

fackligt engagerad och har settspå i stort sett alla sammandrag-ningar i sfhl, rådgivande för-bundskonferenser och ombuds-möten sedan 2001. Han var envarm anhängare av samarbetetmed Lärarförbundet och enperiod jobbade han fyrtio pro-cent som facklig förtroendemani Lärarförbundet.– För mig handlar samarbetet

om att lära känna människor.Vi får tillgång till personer somär väldigt bra på olika saker. Förra året avgick han som

distriktsordförande i skåne -distriktet och i somras valdeshan in som ersättare i förbunds-styrelsen.

och så var det det där medLondon. När han jobbat ett årpå Hyllie Park ville han ochhans fru åka till London ochjobba. Så blev det. Han försöktefå jobb som fransklärare mendet fanns redan många frans-män och fransyskor som kundeundervisa i franska. Så det blevengelska för invandrare. Menett år jobbade han i bokhandelmed ekonomi och bokbeställ-ning. Hans fru sa att hon aldrigsett honom så harmonisk somunder detta år, vare sig föreeller efter.– Det var en behaglig tillva-

ro, säger han. Och ler.

”samarbetet handlar om att lära känna människor”

– Samarbetet medLärarförbundet geross helt andraresurser. Bara genomatt lyfta luren harvi tillgång till enjuridisk kompetens.Har jag en frågaom arbetsmiljö vetjag vem i lokalav-delningen i Malmöjag ska ringa.

S FHL - PORTRÄTT

För 15 år sedan valde MatsTängermark en osäker tjänstpå folkhögskola före en säkerheltidstjänst på gymnasiet.Men efter bara ett år upplev-de han sin kanske mest har-moniska tid i livet. I en bok-handel i London.

s t a f f a n m y r b ä c k