fokus förskola, 2010 nr 1b

mars 2010��1

Flextid ger frihet sid 8-9 Att lyssna är att lära sista sidan

Buss – ett pedagogiskt alternativ mitten

EN TIDNING OM FÖRSKOLAN I MALMÖ STAD | NR 1.2010

2��mars 2010

Inga Sandström

ledare

TEMALEKPLATS: ANNELUND 17LYSSNANDETS

PEDAGOGIK 24

HÖGLÄSNING 22

ÅRETS LEDARE 6

ETT PEDAGOGISKT ALTERNATIV 12

innehåll

FOKUS FÖRSKOLA GES UT AV MALMÖ STAD OCH ÄR EN TIDNING FÖR DIG SOM ARBETAR INOM ELLER ÄR INTRESSERAD AV FÖRSKOLA OCH UTBILDNING

UTGIVARE INGA SANDSTRÖM, TELEFON 040-34 33 45PRODUKTION REDAKTIONEN.NU: MIKAEL RINGMAN, MARIA SEHLIN

OCH INGA SANDSTRÖM, MALMÖ STADGRAFISK FORM BENNY MÅRTENSSON, WWW.GREGORY.SE, 040-12 06 00

FOTOGRAF PETER KROON, WWW.PETERKROON.COMTRYCKERI JMS AB, SANDRA SVENSSON

BESTÄLL FLER EX AV TIDNINGEN GENOM ATT MEJLA [email protected]

Grattis!Du håller nu i det första numret av en tidning om förskolan Malmö stad.

Tidningen, som är gjord i samarbete med stadens förskolor, finansieras av projektet Kompetensförsörjning i förskola.

VARFÖR GÖR VI DENNA TIDNING?Jo, vi gör den för att vi har så mycket

gott att berätta om förskolan.Vi gör den för att visa på den viktiga

roll förskolan spelar i Malmöbarnens och Malmöbornas liv.

Vi gör den för att sprida kunskap om förskolans arbete och betydelse, för att informera om aktuella frågor för försko-lan i Malmö, visa exempel, inspirera och väcka nyfikenhet.

Ni kommer att möta nytt, känna igen er och säkert möta minst en bekant kol-lega i denna tidning.

Projektet Kompetensförsörjning för-skola ska stärka bilden av Malmö stad som attraktiv arbetsgivare. Genom olika insatser verkar projektet för att vår stad lyckas både rekrytera, utveckla och

behålla engagerade medarbetare med rätt kompetens så att Malmö stad kan erbjuda alla barn, vars föräldrar så öns-kar, plats i en likvärdig förskola med god kvalité i lagstadgad tid.

Denna tidning utgör en av pro-jektets insatser och i den kan ni läsa om andra, till exempel när det gäller kompetensutveckling.

Tidningen kommer ut med två num-mer i år, nästa nummer kommer i höst. Den kommer att spridas till alla försko-lor i Malmö - vet du att av Malmö stads 20.000 medarbetare arbetar nästan 3 000 i förskolan - och till många andra både i och utanför Malmö stad.

Läs den, prata med varandra om vad ni vill ha med i nästa nummer. Hör av er och berätta! Vilken bild av att vara med-arbetare i förskolan i Malmö stad vill ni förmedla?

På sid 10 finner ni ett par berättelser från förskolan i Malmö. Vilka historier har ni att berätta? Ni vet väl förresten att ni kan rösta på berättelser från Malmö stad på Komin?

Sänd era bidrag till [email protected]

mars 2010��3

» Ingenting. Hon får ju faktiskt skylla sig själv som går klädd i utmanande kläder på jobbet

» Tar upp på en APT vikten av att alla klär sig på ett prydligt sätt

» Säger till den manliga kollegan på skarpen att det inte är ett okej beteende på arbetsplatsen

» Skriver ut förvaltningens policy om sexuella trakas-serier och lägger på den manliga kollegans skrivbord

» Går in till chefen och ber denne prata med den man-liga kollegan om det olämpliga i hans beteende

» Går fram till den kvinnliga kollegan och försöker skämta bort situationen.

Situationen är hämtad ur Mångfaldsspelet. Spelet ger med-arbetare i Malmö stad möjlighet att på ett lättsamt sätt diskutera och fundera kring mångfaldsfrågor när det gäller bland annat kön, ålder, etnisk eller kulturell bakgrund, sexu-ell läggning eller funktionshinder.

Ett antal spelledare på olika förvaltningar har utbildats för att leda spelverksamheten på arbetsplatsträffar och lik-nande sammankomster.

Hur skulle du göra?

Utmana lärandet – se filmen!”Att utmana lärandet” är en film om förskoleverksamhet i Malmö. Den spelades

in under våren med stöd av medel från Lärande för hållbar utveckling och pro-

jektet Kompetensförsörjning förskola.

– Vi vill att den ska väcka stolthet hos alla medarbetare i förskolan i Malmö stad. Men också att den ska problematisera, väcka frågor och bidra till reflekterande samtal ute i arbetslagen. Vi hoppas att den ska engagera, ge inspiration och sätta igång diskussioner, säger Inga Sandström, projektledare för Kompetensförsörjning förskola.

Utomhuspedagogik, bemötande/kommunikation och utveckling av lärandet är några av frågorna som tas upp i filmen. Filmen har skickats ut till samtliga kommunala förskolor i Malmö stad. Den har också spritts till alla lärosäten med utbildningar för lärare med förskoleinriktning. – Det här är också en möjlighet att marknadsföra Malmö stad som en intressant

arbetsplats, för studenter och andra förskollärare, berättar Inga Sandström.

Afrikasagan finns på Malmö stads hemsida. Där berättar safari ledaren Urban om den östafrikanska naturen och Afrikaparkens djur.

Sagan finns i fyra varianter, i varje avsnitt finns en gåta om

ett djur. Barnen kan vara med och gissa på vilket djur det

handlar om.

Att lyssna på sagan är ett kul sätt att förbereda en utflykt till

Afrikaparken i Bunkeflo strand. Det går också att ta med sagan

i en mp3-spelare, ljudfilen finns att ladda ner på hemsidan.

På sidan finns också en länk till sidan om Afrikaparken (en

av Malmös populära temalekplatser). Läs mer på www.malmo.se/afrikasagan

Saga om Afrikas djur Buffé och fri ankomsttidPilängens förskola har infört frukostbuffé med fri ankomsttid för barnen. Allt för att barn och föräldrar ska känna sig mer väl-komna på morgonen.

– Frukostbuffén är öppen 8.00-8.45.

Det är ett sätt att möta föräldrarna så

att de inte behöver stressa till frukost,

de ska inte utsättas för sura blickar för

att de är sena utan ska alltid känna sig

välkomna, säger Anna Olofsson.

Vid frukostbuffén tar två pedagoger

hand om frukosten. En pedagog tar hand

om barnen när de är klara och finns till

hands för att prata med föräldrarna.

– Vi tycker att vi fått mycket smidigare

morgnar och bättre kontakter med

föräldrarna, säger Anna.

Hur gör ni? Har ni också frukostbuffé? Eller någon

annan bra lösning för ett bra motta-

gande på morgonen?

Hör av er till oss, det kan bli en artikel i

nästa Fokus Förskola.

Mejla till: [email protected]

E N KVINNLIG KOLLEGA KOMMER IN MED mycket kort kjol. En manlig kollega vänder sig

om efter henne och visslar när hon går förbi. Vad gör du?

Vill du veta mer? Ta kontakt med Eva Klevås på stadskontoret: [email protected]

4��mars 2010

I forskningscirklar kan man utveckla både sig själv och verksam-

heten på den egna förskolan. Den erfarenheten har sju personer i Rosengård och Limhamn-Bunkeflo

gjort. 2007 startade de den första forskningscirkeln för förskollärare

i RMS, Resurscentrum för mång-faldens skolas, regi.

FÖRUTSÄTTNINGAR:

En forskningscirkel bedrivs under minst 1,5 år och deltagarna träffas var tredje vecka, två timmar per tillfälle. Deltagarna behöver också lägga ned tid mellan träffarna. Lärarna får avsätta två timmar i veckan åt arbete med forskningscirkeln. Deltagarna får inga högskolepoäng.

FORSKNINGSCIRKLAR PÅ GÅNG:

Följande arbeten håller på att slutföras. De kommer att kunna läsas och beställas på RMS hemsida: www.malmo.se/mangfaldiskolanLena Bjurnemark: Hur man utvecklar barns empatiska förmåga.Florentina Hintermaier: Hur pedagogiskt drama kan stärka barns självkänsla.Alida Hamzic: Hur tid och miljö påverkar det lustfyllda lärandet hos små barn.Kajsa Nordlöf: Hur olika personal i förskolan hanterar pedago-giska konflikter.Pia Brolin och Annika Åbrodd: Skillnaden mellan ålders-blandade och åldershomogena barngrupper. Monika Forssell: Tidsperspektiv i en förändringsprocess.

Forskning utvecklas i cirkel

FÖR NÅGRA ÅR SEDAN INLEDDES ETT AKTIVT utbyte mellan Rosengård och Limhamn-Bunkeflo

för att skapa kontakter mellan stadsdelarna. En forsknings-cirkel för förskollärare blev ett i raden av initiativ. Annika Åbrodd på Gottorps förskola kände sig skeptisk i början.

– Jag trodde att det var ännu ett vällovligt projekt. Men det blev något av det bästa jag har gjort på länge. Litteraturen vi har läst, diskussionerna vi har haft, det har varit fantastiskt. Som ofta annars är det sträckan man går för att komma till målet som är betydelsefull, berättar Annika Åbrodd som har arbetat i par med kollegan Pia Brolin.

Entusiasmen hos deltagarna är påtaglig. Efter 2,5 år när-mar sig cirkeln sitt slut. Sex rapporter ligger hos cirkelledaren Mariann Enö på Malmö högskola. Rapporterna ska bearbe-tas och sedan publiceras.

Mångfald var temat de valde att arbeta kring. Deltagarna läste samma litteratur och förde långa diskussioner under ledning av Mariann Enö.

– Man kan tycka att det är mycket som skiljer våra båda stadsdelar åt. Men det är betydligt fler likheter än olikheter. Om man lyfter blicken har vi likartade funderingar kring det som utgör grunden i vårt arbete: pedagogik, bemötande, arbetssätt. Sedan har vi förstås inte de språkliga utmaningar som de som arbetar i Rosengård har, säger Lena Bjurnemark på Ängslätts förskola.

Efter en tid valde varje deltagare ett eget forskningsom-råde. De djupdök i ett ämne där de använde sig av den egna förskolan för ”fältstudier”.

– Forskning låter pretentiöst. För mig innebär att forska att gå omkring i vardagstillvaron med andra glasögon. Då får man syn på saker man inte har sett förut: ”Oj är det är så här vi gör. Varför gör vi på detta viset?”, berättar Monika Forssell på Pilevallens förskola i Rosengård.

Florentina Hintermaier, Smörblommans förskola i Rosengård, kände prestationsångest i början,

– Jag kände ett behov att visa mig duktig, att kunna forska. Men det visade sig att det var ok att inte kunna allt. Jag kunde gå in i detta med mina förutsättningar. Det har varit jätteroligt.

Alla är överens om att deras arbete har gynnat de egna för-skolorna. Vad de har forskat på har blivit diskussionsämnen bland personalen. Lena Bjurnemark som har studerat barns empatiska förmåga, ger som exempel att på hennes förskola har alla blivit mer varse om hur de talar till barnen. Alla för-söker arbeta bort klagande tonfall och alla ”ska du inte” och

”kan du inte" och i stället vara uppmuntrande. – I cirkeln har vi blivit stärkta av att inse att vi tillsam-

mans har jättemycket kunskaper. Det bär vi med oss på våra arbetsplatser också. Jag ser mig lite som en ambassadör för det arbete vi har lagt ned, säger Alida Hamzic. �

mars 2010��5

Läs mer: FORSKNINGS CIRKLAR

– en vägledning av Sven Persson, Malmö högskola. Kan beställas av RMS/FoU.

bild:En väl fungerande cirkel. Längst upp:

Mariann Enö, därefter medurs Monika Forssell, Alida Hamzic, Florentina Hin-

termaier, Pia Brolin, Annika Åbrodd, Kajsa Nordlöf och Lena Bjurnemark.

foto: peter kroon

KRITISK GRANSKNING SNARARE ÄN FORSKNING

– Att leda forskningscirklar är något av det roligaste jag gör, säger cirkelledaren Mariann Enö på Malmö högskola.

Hon säger att det är inspirerande att följa processen från de första försiktiga stegen tills rapporten ligger färdig. – Alla är så motiverade och engagerade. Här behöver jag inte

bedöma eller ge betyg. Min roll som cirkelledare är att stödja och lotsa deltagarna vidare mot målet, vilket är roligt och lust-fyllt. Någon forskning i akademisk mening handlar det sällan om. – Det är inte de kraven vi ställer. I det här fallet är forskning att

jämställa med att kritiskt granska sin egen verksamhet och sig själv, säger Mariann Enö.

CIRKLAR MED LÅNG HISTORIA

De första forskningscirklarna startade redan på 1970-talet. Då handlade det främst om ett kunskaps-utbyte mellan forskare i universitetsvärlden och fackligt aktiva.

2006 tog pekade Myndigheten för skolutveck-ling, MSU, ut forskningscirklar som en av insatserna i handlingsplanen ”Bättre resultat och minskade skill-nader – planering för mångfaldsarbetet 2006-2007”.

Resurscentrum för mångfald i skola/FoU fick i upp-drag att genomföra insatserna i Malmö. De flesta forsknings cirklarna genomförs inom skolan. För när-varande finns tre cirklar med fokus på förskolan.

6��mars 2010

Margaretha blev årets ledare

I november delade Malmö stad för första

gången ut utmärkelsen Årets ledare.

Priset gick till en ledare i förskolan, Margaretha

Danielsson, rektor på Segevångs förskole-område i Kirseberg.

Varför är hon en bra ledare? Vi frågade

dem som vet bäst, med-arbetarna, som också

var de som nominerade henne.

M AGGAN, SOM ALLA kallar henne, leder två för-

skolor: Segevång med fyra avdelningar och Sege park med sex avdelningar (sju för tillfället, under ett halvt år finns också en utomhusavdelning).

Så här är hon som chef enligt medarbetarna.

KOMPETENT: – Jag minns när hon rekryterades. Vi ville

ha någon som kom från förskolans värld. Innan Maggan kom hit arbetade hon på Valdemarsro förskola. Hon kan förskolan utan och innan och brinner för den här verksamheten.

– Hon bemöter alla på ett bra sätt. Hon har goda kontakter utåt.

– Dessutom har hon pondus. När det är möten här märker man att andra chefer lyssnar på henne.

ÖPPEN OCH ENGAGERAD: – Hon lyssnar på vad man säger. Och hon är

alltid tillgänglig. Svarar hon inte på mobilen så ringer hon alltid upp efteråt.

– Hon är öppen för nya lösningar. Är det någon som har specialkompetens eller är särskilt intresserad av ett ämne ser hon till att använda den kompetensen.

INSPIRERANDE: – Hon är väldigt engagerad när det gäller

barnpedagogik och är alltid öppen för nya saker. Var hon än är, ser hon saker som kan användas i verksamheten. Det kan vara på ett byggvaruhus eller i en presentaffär.

– Hon tänker nytt och pushar på för att vi ska utvecklas.

– När man kommer till jobbet, känner man glädje. Det är skillnaden på att ha en bra och en mindre bra chef.

STÖDJANDE: – Hon har ett diskuterande förhållningssätt.

Kör vi fast har hon alltid ett svar att ge. ”Ni kan-ske kan prova med att göra så i stället”.

– Hon uppmuntrar utveckling. Vi får väldigt

mycket fortbildning och hon är bra på att se till att den kommer verksamheten till godo.

– Hon anstränger sig för att hålla kvar folk. För ett par år sedan var jag på väg härifrån och det insåg Maggan. Då fick jag en ny utmaning.

SKAPAR DELAKTIGHET: – När det är dags för budget får vi alltid insyn.

”Nu är det lite mindre pengar i år, men det kanske vi kan lösa så här. Vad tror ni?” säger hon.

– Hon har bra känsla för att sätta ihop perso-nalgrupper. Vi har en bra mix av unga och äldre som fungerar bra tillsammans.

TYDLIG: – Vi har möten varje vecka. Ena vecka är det

informationsmöte. Nästa vecka är det pedago-gisk diskussion.

– Hon är väldigt strukturerad. Förutom att vara en bra ledare klarar hon av allt det andra: Fixa schema, ledningsgrupp, föräldramöten, kvällar, semesterlistor. Hon är väldigt strukturerad.��

SÅ HÄR SÄGER MARGARETHA SJÄLV:

– Jag är oerhört stolt och oerhört glad. Inte bara för min egen del utan också för mina medarbetare. Det här är deras pris också. Och jag känner en stor glädje för förskolans skull.

Förskolan är en så viktig plats, den är början på allting. Att en förskolechef får det här erkän-nandet tycker jag är ljuvligt.

Priset på 50.000 kronor använder vi till fortbildning för personalen.

bilder ovan:Anita Hansson, Marie-Louise Lindblad, Kitte Arndorff och Lise-Lotte Rosén (Sege parks

förskola). Biserka Jekic, Paola Hammarstedt och Lena Lundh (Segevångs förskola).

bild: mikael ringman

bild högerMargareta Danielsson tar emot

priset för Årets ledare.bild: lars liliedahl

berättat av:

mars 2010��7

Chef med dubbelt uppdragAvdelning barn och ungdom inrätta-des på stadskontoret 1 juli 2008.

Vi har talat med avdelningens chef Elisabeth Carlén.

Vilken är er uppgift?

– Uppdraget

handlar huvudsak-

ligen om tre saker.

Dels ska vi ta fram

väl underbyggda

underlag till politi-

kerna så att de kan fatta beslut om förskola

och skola. Dels har vi en samordnande

funktion för verksamheterna, som också

innebär att vi ska verka för att alla Malmöbor

behandlas lika. Sedan har vi också en mer

extern uppgift, att vara Skolverkets och

andra myndigheters ingång till Malmö stad.

Vilken nytta kan man ha av Avdelning barn och ung ute i verksamheterna?

– På en förskola har man kanske ingen

anledning att ha direkt kontakt med oss.

Däremot kan rektorer och förvaltningarnas

avdelningar för barn och unga kontakta oss

när det gäller riktlinjer eller förvaltningsä-

renden. Sedan kommer man i kontakt med

oss på MMM-dagarna eller genom "Resurs-

centrum för mångfaldens skola", RMS, som

ingår i Avdelning barn och ungdom.

Tidigare var du chef för SDF-kansli-et som ledde allt från barnomsorg till äldreomsorg. Nu finns egna avdelningar för barn och unga, individ och familj samt vård och omsorg. Vilken är skillnaden?

– Tidigare var jag en chef som arbetade

på en väldigt övergripande nivå. Nu kommer

jag mycket närmare verksamheten. Jag har

möten med barn- och ungdomscheferna i

stadsdelarna en gång i månaden. Det hade

jag inte möjlighet till tidigare.

Vilken är den största utmaningen under den närmaste tiden?

– Att klara förskoleutbyggnaden. Den

situation Malmö befinner sig i saknar

motstycke i historien. Ansvaret för att ta

fram platser och anställa personal ligger på

stadsdelarna. Vår avdelning blickar framåt

så att planeringen följer jämna steg med

utvecklingen.

Än så länge kan vi inte se någon dipp.

Tidigare när det har varit många nya för-

skolebarn har det kompenserats av en viss

utflyttning i de lägre stadierna i skolan. Det

sker inte nu, eftersom barnfamiljerna väljer

att stanna kvar i Malmö. �

8��mars 2010

FÖR TRE ÅR SEDAN INFÖRDE GOTTORPS FÖR-skola flextid. Anledningen var att man inom

äldreomsorgen sett att det minskade stressen bland personalen.

– Trivseln inom barnomsorgen var hög, men stressen var stor, så jag tyckte det var värt att prova på en arbetsplats, säger biträdande rektor Marianne Thees.

Det blev personaldiskussioner om både flextid och öns-keschema och man bestämde sig för att börja med flextid.

– En majoritet var positiva men en fjärdedel ville absolut inte ha flextid, berättar Marianne Thees.

Sussi Travell var en av de tveksamma.– Jag tänkte att det var ett extra moment som bara skulle

ta tid. I början var det också jobbigt med datorn som inte alltid fungerade som jag ville, säger Sussi.

FLERA FÖRDELARNu är hon en ivrig förespråkare och två undersökningar visar att faktiskt alla är nöjda.Vad är det då som är så bra?

Mycket, tycker personalgruppen. Systemet upplevs som mer rättvis och flexibelt. Man får betalt för alla de där kvar-tarna man står kvar och pratar med föräldrar. Man kan gå tidigare vid tandläkarbesök utan att känna skuld. Man kan arbeta mycket i perioder när det är inskolning för att sedan ta ut hela flexdagar.

– Nu när jag pluggar till förskollärare kan jag enkelt ta ut lediga dagar vid prov utan att förlora lön, säger Sussie.

– Och om man är trött eller lite hängig kan man gå hem tidigare, säger Eva Liljeqvist.

En annan aspekt är att den som alltid kommer en kvart

försent själv får betala för det och kollegorna slipper irri-tera sig.

– Relationerna blir bättre, man vill ställa upp för varandra och får tillbaka det när man behöver, säger Pia Bolin.

I början kunde hon känna sig stressad över att ha minus-tid men nu har hon insett att det snabbt jämnar ut sig, att de där stunderna hon arbetar utöver schemat snabbt blir till timmar.

EN FLEXANSVARIGEn förutsättning för att det hela ska fungera är samarbete, man måste prata med varandra om att komma senare eller byta arbetsdag. Det krävs också en flexansvarig som skriver in vård av barn och korrigerar om någon glömmer att logga ut för dagen.

– Det tar inte mycket tid, jag gör det när det är lugnt, säger Eva Liljeqvist som är flexansvarig.

En uppskattad sidoeffekt är att alla enkelt kan se hur mycket semestertid och flextid de har och kan planera för den tiden. För chefen Marianne Thees och kanslisten har personalhanteringen blivit enklare, då det mesta sköts ute på förskolan.

De upplever också att stressen blivit mindre och sjuk-dagarna färre.

– Jag tror det handlar om att få ihop hela sitt liv, säger Marianne Thees.

Gottorps förskola får återkommande ta emot studiebesök från andra förskolor för att visa hur flexmodellen fungerar och har fått flera efterföljare. Kommer ni att införa önskeschema nu?

– Nej, vi tycker redan att vi har önskescheman! �

Flextid ger frihet

På Gottorps förskola i Bunkeflo-strand har personalen flextid.

– Jag var oerhört skeptisk när det infördes men nu är jag enbart posi-

tiv, flextiden ger frihet, säger barn-skötaren Sussi Travell.

så löser vi vår arbetsdagvvvvvvvvvvvvvvvviiiiiiiiiiiiiiii vvvvvvvvvvvvvvvvåååååååååååååååårrrrrrrrrrrrrrrr aaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrbbbbbbbbbbbbbbbbeeeeeeeeeeeeeeeettttttttttttttttssssssssssssssssddddddddddddddddaaaaaaaaaaaaaaaaggggggggggggggggssssssssssssssssssåååååååååååååååååå lllllllllllllllllööööööööööööööööössssssssssssssseeeeeeeeeeeeeeerrrrrrrrrrrrrrrrrr vvvvvvvvvvvvvvvv s gs gs ös

mars 2010��9

U TVECKLINGSSAMTAL VID FRUKOST? Det har Månen och Solen på Pilängens för-

skola infört.– Föräldrarna har mer tid och är inte stressade eller på

väg hem för att laga middag. Dessutom kan de stanna kvar en stund efteråt och se det vi pratat om, säger Anna Olofsson, pedagog i förskolan, som tycker att morgon-möten har flera fördelar:

– Det blir ett lugnare och piggare möte och en bra start på dagen för både förälder, barn och personal. Dessutom är det enkelt att planera in mötena då vi har vår plane-ringstid på förmiddagarna, säger Anna.

– Föräldrarna stannar gärna kvar en stund efter mötet och fortsätter göra det även en tid efteråt, säger Anna.

Hon talar om ett hjul som börjat snurra. Att för-äldrarna är mer delaktiga gynnar i sin tur barnen och verksamheten:

– För att barnen ska känna full delaktighet måste man ha med föräldrarna. Här är det visserligen lätt eftersom många föräldrar är väldigt engagerade men det gäller att hitta tiden, säger Anna.

Morgontid har visat sig passa många föräldrar. Jenny Andersson, som har sina döttrar på avdelningen, har enbart positivt att säga om förändringen:

– Barnen tycker det är spännande att jag följer med in, det är kul att se hur verksamheten fung-erar och vad barnen har gjort. Förr när man kom på kvällen var det ju nästa stängt när man gick hem, säger Jenny Andersson. �

SÅ HÄR FUNGERAR FLEXTIDEN:

Schemat programmeras in i datorn. Varje dag loggar personalen in och ut på datasystemet Icon. Arbetar man över eller extra för en kollega får man plustid.

Om man vill arbeta kortare arbets-dag hör man med sina arbetskamrater om det är möjligt och får minustid.

Vid avstämning en gång per år får man ha max 40 timmar plus eller minus på sitt flexkonto.

På två förskolor i Limhamn, Sanna parken

och Flodillern, har man både flextid och

önskeschema.

– Det har blivit mycket populärt berättar Birgitta Kopelman som är biträdande rektor på Sannaparkens förskola. Systemet funge-rar så att all personal får önska sin arbetstid för åtta veckor framåt. Det finns sex olika schematurer att välja på per dag. Alla måste ta minst fyra kvällsturer, annars kan man önska vilka turer man vill.– Om vissa dagar är särskilt viktiga för en

kan man sätta stjärna på dem, för att mar-kera att man inte vill byta bort den.

När alla önskat sitt schema går ansvarig

igenom veckorna så att det är full täckning alla dagar. Om inte så justeras det, så lite som möjligt. Det har visat sig att önskemå-len fördelar sig rätt jämnt så att det sällan behövs några större justeringar: vissa före-drar att öppna medan andra helst inte vill öppna alls.– Personalen är jättenöjd med systemet,

man känner att man styr mer över sin vecka, säger Birgitta Kopelman.Behövs då flextiden?

– Ja, man flexar in om man kommer tidi-gare för ett möte och kan även flexa ut tidigare – om man vill när det är få barn, säger Birgitta Kopelman. �

BÅDE ÖNSKE SCHEMA OCH FLEX

bild uppe:– Flexsystemet ger

många fördelar, säger flexansvariga Eva Lil-

jeqvist vid datorn där personalen loggar in. Här

med chefen Marianne Thees och kollegorna Pia

Bolin och Sussi Travell.foto: peter kroon

bild höger: Anna Olofsson föredrar

utvecklingssamtal på morgonen.

foto: maria sehlin

Utvecklings-samtal på morgonen

Hur gör ni på er förskola? Har ni smarta lösningar som

underlättar eller förhöjer arbetet? Hör av er till oss!

De tre bästa tipsen belönas med två biobiljeter!

Mejla till [email protected]

10��mars 2010

Jalle Lorensson är projektledare för den tredje upplagan av Engagemang för Malmö . Den här

gången står berättelserna i centrum.

Jalle har engagemang för Malmö

I VINTER HAR OMKRING TUSEN CHEFER samlats, 75 åt gången, för att med hjälp av dia-

logledare hitta berättelser som beskriver engagemanget för Malmö.

– Genom storytelling hoppas jag att vi kan hitta fram till det unika med engagemanget i Malmö stad. Med berättel-serna som grund kan vi sedan arbeta vidare och bygga en starkare och tydligare värdegrund än den som finns nu, berät-tar Jalle Lorensson.

Fokus Förskola publicerar i detta nummer några av berät-telserna från förskolan. Ni kan läsa fler på Komin.�

En guldstjärna att minnasPå en öppen förskola i centrala Malmö gick det livligt till. Varje dag strömmade det in massor av föräldrar och barn som kom för att träffa varandra. Eftersom verksamheten var frivillig visste personalen aldrig på förhand vilka som skulle dyka upp just den dagen.

En strävan de hade var att varje pappa och mamma skulle känna

sig stöttade i sitt föräldraskap när de besökte öppna förskolan.

Många möten gick åt till att försöka komma på sätt att få de vuxna

att känna sig sedda trots att de inte hade en avtalad kontakt med

verksamheten.

Vid just ett sådant möte föreslog förskolläraren Janina att de skulle

börja dela ut guldstjärnor till de föräldrar som de tyckte utvecklades

i sitt föräldraskap. Resten av personalen höll med om att det kunde

stärka nyblivna pappor och mammor att upptäcka att deras an-

strängningar i föräldraskapet erkändes av personer med pedagogisk

erfarenhet.

Janina fick i uppdrag att införskaffa klistermärken med guldstjärnor

och redan dagen därpå delades det första kortet med den skimrande

symbolen i högra hörnet ut.

- Vi tycker du förtjänar den här, sa Janina och räckte över kortet till

Gregor som kommit till öppna förskolan nästan varje dag sedan han

blivit pappaledig.

Gregor skrattade och tackade.

Några år senare var Janina ute och åt med några vänner på en

restaurang i Malmö. Plötsligt kände hon en hand på sin axel. När hon

vände sig om fick hon syn på Gregor. Efter att de hade hälsat drog

han fram sin plånbok.

- Titta här, sa han och pekade på kortet Janina gett honom den där

dagen på förskolan. Den här guldstjärnan bär jag med mig vart än

jag går. �

Förskolan som påverkar hela familjerDet hände för flera år sedan. På den tiden innan digitalka-merorna hade slagit igenom. Då när man var tvungen att åka till sjukhuset för fotografering om man upptäckte att ett barn hade blåmärken på kroppen.

Förskolläraren satt i bilen på väg till sjukhuset med ett av försko-

lebarnen i baksätet. Hennes hjärta klappade hårt när hon ringde

barnens mor för att förklara hur situationen låg till.

– Jag är på väg in med ditt barn nu, sa hon pressat. Det finns

blåmärken på armarna.

Barnets mor lät sorgsen, hon sa att hon förstod och att hon själv

genast skulle ta sig till sjukhuset. Men istället för modern var det

barnets far som hann dit först. Han var utom sig av ilska, hotade per-

sonalen och fick hållas tillbaka av två vårdare som kämpade med ho-

nom tills polisen kom. Mitt i allt detta satt barnet och förskolläraren

inne i ett rum och försökte lugna varandra. Händelsen var extremt

obehaglig, men den ledde till att barnets förhållande utreddes, och

att man tog tag i deras situation.

Det hela var en lång process, men till sist hade förhållandena retts

ut så pass att det på förskolan blev tydligt att barnet började känna

trygghet igen.

En dag knackade det på dörren. Det var barnets mor, i hela proces-

sen var det ingen som riktigt hade reflekterat över hennes situation

och nu stod hon framför förskolläraren med tre korgar fulla med

blommor.

– Tack, du hjälpte mig också, sa hon. �

bild:Jalle Lorensson.

foto: peter kroon

mars 2010��11

Boktipswww.bokunge.seBlogg av Emelie Ljungberg,

Lisa Bjärbo och Lisa Hamfors

Det absolut enklaste sättet att få in-spiration och vetskap om nya böcker för barn mellan 0-7 år, är att gå in på bokbloggen Bokunge.

Ni kommer inte att bli besvikna, det lovar

jag! Tre entusiastiska tjejer i 30-årsålder,

två skolbibliotekarier och en journalist,

skriver personligt om sina läsupplevelser.

Boktipsen är ålderskategoriserade, så vill

man ha en bok för t.ex. en treåring, klickar

man sig fram till böcker för treåringar. Vips

kommer ett femtiotal tips upp. De bevakar

även nyheter inom barnkultur i stort med

filmtips, några författarintervjuer och

enstaka titlar inom pedagogisk litteratur.

Som anställda på en förskola kan ni inte

leva utan denna sajt. Inte nog med att den

är innehållsrik, den är vacker också, tack

vare illustrationerna av Julie McLaughlin

från Montreal, Kanada. �

Bilderbokens mång-fald och möjligheterav Agneta Edwards

För er som funderat på att mer ak-tivt föra in bilderboken i ert arbete på förskolan, så är Agneta Edwards

”Bilderbokens mångfald och möjlig-heter” en guldgruva.

Varför inte starta en studiecirkel där ni

tillsammans läser boken, plockar ut två

eller tre aktiviteter som ni arbetar med

under ett år.

Agneta Edwards som är litteraturpe-

dagog och specialiserad på bilderböcker

och fantasy hoppas att boken ska vara en

inspirerande ögonöppnare och det tycker

jag att hon har lyckats med.

Denna bok är ett kast direkt in i varda-

gen och idéerna som erbjuds kan ome-

delbart praktiseras. Agneta Edwards har

knutit till sig en förskollärare som verkligen

har utvecklat sitt arbetssätt att metodiskt

arbeta med bilderboken. Det gör att boken

känns trovärdig. Det viktigaste budskapet

är: Gör medvetna val kring böcker och gör

dem ofta! Det finns nu även en studie-

handledning till boken.

Vill ni läsa mer gå in på:

www.agnetaedwards.se

Castor odlarav Lars Klinting

Castorböckerna är klassiker i mina ögon! Att följa Castors bäste vän Frippe och Castor, denna lugna, eftertänksamma och alltid så snälla bäver är ett äventyr in i verkligheten.

Jag är benägen att ge Lars Klinting epi-

tetet GENI. Hans bilder är skapade med så-

dan precision, med helt fantastiska detaljer

i helheten. De är mycket realistiska, men

med den finessen att han lagt ett magiskt,

mjukt skimmer över bilderna. Böckerna

har ett tiotal år på nacken, men om jag fick

bestämma så skulle alla förskolor och alla

svenska hem äga dessa böcker!

Denna gång börjar berättelsen med

en bekymrad Castor. Hans blomma har

vissnat. Systematiskt följer vi sedan de två

vännernas arbete med plantering, det tåla-

modsprövande väntandet, uppsprickandet

av bönskott till färdiga bönor och slutligen

njutningen av att förtära dem med en klick

smör!

När boken är färdigläst kan både vuxna

och barn odla! �

Turid Dedic rektor för Örtagård och Västra

Kattarps förskoleområde, Rosengård

– Jag vill läsa om pedagogiskt utveck-lingsarbete, om sådant som gör skillnad och behöver spridas till andra förskolor.

I Rosengård har vi till exempel haft väldigt goda erfarenheter av att arbeta med studiecirklar som ett led i förankringsarbete.

En sådan sak skulle ni kunna skriva om.

Annette Sandin Beijers parks förskola, Kirseberg

– Det finns så mycket intressant. Lekens betydelse, dokumentation och reflektion… men allra helst läser jag kanske om peda-gogiskt förhållningssätt.

Som personal har vi en enorm makt, inte minst genom hur vi väljer att strukturera verksamheten.

Alida Hadzic Blåklintens förskola, Rosengård

– Vi har åtta timmars arbetsdag. Men hur använder vi den tiden egentligen? Jag skulle vilja läsa om goda exempel på hur man göra för att komma bort från den traditionella strukturen på en arbetsdag som utgår från samling, lunch och mellanmål.

Hur lyckas man om man utgår från barnens lust att lära sig saker?

Sari Olsson Östra Fäladens förskola, Kirseberg

– Jag är väldigt intresserad av barns demokratiska rättigheter. Det skulle jag vilja läsa om. Vi måste tro på bar-nens förmåga att vara med och påverka verksamheten.

Jag har själv hållit i några möten med våra äldsta barn där vi har fört protokoll och barnen haft möjlighet att komma med förslag och tycka till om saker.

enkätVAD VILL DU LÄSA OM I FOKUS FÖRSKOLA?

AV GÖREL REIMER, BIBLIOTEKARIE, PEDAGOGISKA CENTRALEN

En hel vecka med StrandbergDet blir Leif Strandberg-vecka på RMS/FoU-utbildning i vecka 15. Program finns från slutet av februari på: www.malmo.se/mang faldiskolan

Leif Strandberg är legitimerad psykolog och författare som bland

annat har skrivit boken ”Vygotskij i praktiken”. �

12��mars 2010

Buss – ett pedagog

Det är minus tolv på morgonen. Men när bniotiden är det uppvärmt i bussen. Stefan Det är en ny dag på avdelningen Ugglan.

Aldrig tidigare har så många barn börjat i förskolan i Malmö som under 2009. Samma år föddes inte mindre än 4�655 nya Malmöbor och därför kommer Malmö att under 2010 behöva utöka med omkring 1�000 nya för skoleplatser. För stads-delarna innebär tillströmningen stora utmaningar. Vi har besökt Klara förskola i Södra Innerstaden och Munkhätteskolans rektorsområde för att ta reda på hur de gör för att möta de nya barnen.KOLLA OCKSÅ STATISTIKEN PÅ SIDAN 16 OCH 21 >>

mars 2010��13

giskt alternativbarnen stiger på vid Högberg startar bussen.

14��mars 2010

Alexandra Bäckström,

mamma till Zakarias. – Det passar min son

perfekt. Han är väldigt fysisk och han mår bra av att få springa av sig. Och det är skillnad när man hämtar honom. Han är mycket tröt-tare. Det känns tryggt att veta att han har varit ute en stor del av dagen.

Britta Stina Eisenberg,

mamma till Lucas: – Lucas har ett min-

dre syskon så han är ett 15-timmarsbarn. För honom har det varit lite ryckigt. Kanske har det varit stor skillnad mel-lan hemmadagarna och dagarna i bussen. Han hade en period då han inte vill gå hit. Men nu börjar det släppa.

K LARA FÖRSKOLA PÅ ROLFSGATAN i Södra Innerstaden blev först med en

förskolebuss i december. Sannaparkens förskola i Limhamn-Bunkeflo startade sin buss i januari. Möllevångens förskola följer efter i mars. Även Centrum har planer på bussförskolor.

På Klara förskola har förskolebussen inneburit att man har kunnat öppna ytterligare en avdelning för 3-5-åringar, Tuppen. Principen är att Ugglan och Tuppen turas om, en månad inomhus/en månad i förskolebussen.

Pedagogerna följer samma schema, utom Stefan Högberg som i somras nappade på erbjudandet om en busschaufförs-utbildning. Han har varit förskollärare länge och att säger det känns kul att få lära sig nya saker.

När vi åker med är det sista bussveckan för Ugglan. Anne Sjöstedt längtar inte in. Hon skulle gärna se att Klara förskola skaffar en buss till, med en avdelning som är ute hela tiden.

Anne Sjöstedt ser stora fördelar med utomhuspedagogi-ken. I naturen blir det färre konflikter mellan barnen. Det blir mer samarbete, fler gemensamma lekar.

Hon tycker hon att hon kommer närmare barnen. Inget distraherar. På avdelningen dyker det upp sysslor, ärenden, telefonsamtal. I naturen utgår pedagogiken i större utsträck-ning från barnen.

– Vi jobbar mycket med språket, med rim och ramsor spon-tant när något händer. Det blir mycket naturkunskap. Barnen reagerar på det de ser. Alla spår i snön har varit spännande för dem. Vi har talat mycket om spår och kommer att jobba vidare med det när vi kommer inomhus, säger Anne Sjöstedt.

Den här veckan har turerna gått till S:t Hans backar i Lund. Någon googlade ”pulkabackar i Skåne” och fick tips om den gamla soptippen i Lund.

När Stefan knixat in bussen på parkeringsplatsen är det dags för det trögaste momentet på en nystartad förskolebuss: av- och påstigning. 20 barn ska gå på toaletten, klä på sig vin-terkläder och ta sig ut. Det tar tid när utrymmet är begränsat. Anne Sjöstedt och Marie Hansen hjälper två barn åt gången. Stefan Högstedt går ut, han ser till att stövlar kommer på och håller koll på barnen när de går ut.

– Det är bara att inse att det får ta lite tid. Man får vara tål-modig och vi har ingen tid att passa, säger Stefan Högberg.

Bristen på lokaler och trycket på nya förskoleplatser är vad som har lett fram till Malmös första förskolebussar. Men ingen på Klara förskola ser bussen som en nödlösning. Rektorn Anne Tomelius har börjat tala om stationära och mobila enheter. Hon kan tänka sig fler mobila enheter, utan tvekan. Hon ser stora vinster i att barn får byta mellan inne- och utomhuspedagogik. Föräldrarna är nöjda med att barnen är ute och personalen är positiv.

– Att vara ute med bussen innebär INTE en månad med utflykter. Förskollärarna arbetar pedagogiskt även när de är på bussen, säger Anne Tomellius.

Den gångna vintern har varit kall och snörik. Ugglan har tillbringat mycket tid utomhus men också i bussen. Lunchen har ätits i bussen och sedan har de oftast stannat där någon timme efteråt: läst, ritat eller spelat spel. Bussen har byggts efter personalens önskemål och man önskade särskilt en lässoffa längst bak.

– Bussen ger oss stor frihet. Det här är ingen uteförskola. Är det ruggigt väder behöver vi inte tvinga ut barnen. Då kan vi åka till stadsbiblioteket i stället, säger Anne Sjöstedt. �

bilder föräldrar:foto: peter kroon

bild förra sidan:Stefan Högberg växlar mellan ratten och pedagogiken. foto: peter kroon

mars 2010��15

FOSIE LIGGER I EN INFLYTTNINGSZON, SOM John Horvat uttrycker det. Här ligger stora sjut-

tiotalsområden som Nydala, Hermodsdal och Lindängen. I Heleneholm och Söderkulla ligger småhusområden där äldre flyttar och barnfamiljer flyttar in.

I en del av den gamla lärarhögskolan ligger sedan våren 2009 Heleneholms förskola med fem avdelningar, utan strikta gränser mellan varandra.

Lokalerna är nyrenoverade, miljöanpassade och ändamålsenliga.

– Det är fantastiskt att som ny komma till ett helt nyöpp-nat ställe. Här börjar alla från samma punkt i stället för att man måste anpassa sig till ett arbetssätt som redan finns i huset, säger Emma Larsson som anställdes direkt från lärarhögskolan.

Kim Sjöberg berättar att starten var speciell. När man genomför massinskrivning, tolv barn åt gången, är det svårt att undvika kaos.

– Vi i personalen hade två veckor tillsammans innan bar-nen kom, så vi kunde förbereda oss tillsammans. Den tiden var väldigt viktig, inte minst för att vi alla har så olika bak-grund, säger Kim Sjöberg.

John Horvat arbetade aktivt för att få en så god täckning som möjligt av den specialkompetens som läroplanen talar om. Medarbetarna har kompetens från bland annat slöjd, drama, bild, musik och IT. Förskolan har också en atelierista, den pedagogiska motorn på förskolan enligt den Reggio Emilia-filosofi man inspireras av.

Under januari-februari var det dags för en ny förskolestart. Då öppnade Strumpans förskola med tre avdelningar och 51 barn under tre år.

– Det är förstås ganska speciella förutsättningar. Men det är så verkligheten ser ut. Barnen som står i kö är ett- och två-åringar, säger John Horvat.

SÖKER SIG UTJohn Horvat arbetar för att förskolorna ska bidra till att bar-nen får en djupare förankring i samhället.

– Jag vill att de ska lära känna mer av Malmö än det egna bostadsområdet. Många barn här på våra skolor kommer inte längre än till Mobilia. De rör sig i snäva kretsar och får inget nätverk utanför dem. För att barnen ska känna delaktig-het i samhället är det viktigt att redan tidigt få en koppling till sin stad. Och då handlar det inte om enstaka turistbesök utan återkommande besök på samma plats, som man följer upp på förskolan.

Som ett led i detta arbete ska samtliga förskolor få så kall-lade Christianiacyklar. �

Kul att öppna nytt

I Munkhättans rektors-område i Fosie öpp-

nade två nya förskolor inom åtta månader.

– Det har varit intensivt och jobbigt, men det

är också en fantastisk möjlighet att bygga en verksamhet från

grunden, säger rektorn John Horvat.

bild stor:Snickeriet är ett av flera pedagogiska rum på Heleneholms förskola.

bild liten:John Horvat har startat två förskolor på kort tid.foto: peter kroon

16��mars 2010

Ann-Sofie VallbergÅlder: 37

Yrke: Förskollärare

Arbetsplats: Södertorps förskola, Hyllie

Familj: Man, fyra döttrar 2-15 år.

Anställd sedan: Augusti

Hur kom det sig att du började här?

– Jag jobbade i Vellinge tidigare. Jag

bor i Lindeborg och efter min föräldrale-

dighet kände jag att jag ville ha ett jobb

inne i Malmö, så det inte blev så mycket

pendlande.

Jag är utbildad lärare för de lägre

stadierna och när jag gick ut 05 var det

inte så lätt för lärare att få förskollärar-

jobb i Malmö. Därför blev det Vellinge

först. Nu har jag kompletterat och läst in

förskollärarbiten på distans, det gjorde

jag under föräldraledigheten.

Hur trivs du? – Det är superkul. Här är bra ledning,

bra arbetskamrater, härliga barn. Vi

lever i ett mångkulturellt samhälle och

för mig känns det mer utmanande och

utvecklande att arbeta på en förskola

där detta märks.

Vad arbetar du helst med? – Mitt huvudämne på lärarhögskolan

var matematik. Sedan älskar jag ska-

pande i alla former. �

15�500

15�000

14�500

14�000

13�500

13�000

12�500

JAN FEB MARS APR MAJ JUN JULI AUG SEP OKT NOV DEC

2007

2008

2009

ANTAL BARN MED PLATS I FÖRSKOLEVERKSAMHETEN

Malmö har fått flera pris för stadens lekplat-ser. Temalekplatserna är unika, inte bara nationellt utan även internationellt. Temalekplatserna är flaggskeppen bland sta-dens lekplatser. De ligger i grönområden och fungerar som mötesplatser och utflyktsmål.

De är unika med specialtillverkade lekma-terial och ska väcka barnens nyfikenhet och stimulera fantasin.

I höstas fick Malmö priset ”Årets Äppelträd 2009” för den strategiska satsningen på urbana mötesplatser för barn och unga, som utvecklar staden och gynnar stadslivet för alla.

Priset delades ut av Movium - centrum för stadens utemiljö vid Sveriges Lantbruks-universitet (SLU).

Malmö stad har även fått utmärkelsen "1st European Award of Excellence City for Children 2009". Satsningarna på temalekplatser började i mitten av 1990-talet när stadsmiljöavdel-ningen inventerade stadens lekplatser.

Man bestämde sig för att ta ett helt nytt grepp och tog in olika landskapsarkitekter till de nya temalekplatserna. Idag finns tjugo temalekplatser runt om i staden.��

MALMÖS LEKMILJÖER PRISAS

mars 2010��17

N ÄR BARNEN FRÅN ANNELUNDS FÖR-skola besöker rörelselekplatsen så blir det

verkligen rörelse. – Det blir en annan slags lek med mycket rörelse, hopp och

balansträning, säger förskoläraren Mona Clair.Annelunds förskola ligger nära rörelselekplatsen i

Enskifteshagen i Sofielund. Det är en av Malmös temalek-platser med flera specialgjorda redskap. Sedan den öppnade för ett snart år sedan går de hit återkommande.

– Här finns mycket roliga saker att utforska, säger förskol-lärare Jessica Hallberg.

LEKPLATSEN HAR BLIVIT EN FAVORIT– Den fungerar bäst för de större barnen 3-5 år där även vi

vuxna är med i leken. Barn behöver röra på sig, säger Mona Clair som snart ger sig ut på balansering över spindelnätet tillsammans med två småttingar.

Sommartid styr de ibland stegen mot vattenlekplatsen där man kan vada i vatten. De har även planer på att besöka djurlekplatsen på Videdal för att rida på djuren där.

– Temaplekplatserna är bra utflyktsmål, det blir roliga upp-levelser och är något barnen kommer ihåg och vill komma tillbaka till, säger Mona Clair.��

Lekplats som lockar till rörelse

Benny hoppar glatt på spindelnätet. Herolinda studsar energiskt på studsmattan.

Adam klättrar på en snurrande ställning.

bild uppe:Jessica Hallberg och Fahad klättar på ringen.

bild nere:Benny och Adam har fullt upp med att klättra i spindelnätet. – Här är kul att leka, säger Benny. Förskolläraren Jessica Hallberg håller med.foto: peter kroon

temalekplats: annelundttttttttttttttteeeeeeeeeeeeeeemmmmmmmmmmmmmmmaaaaaaaaaaaaaaallllllllllllllleeeeeeeeeeeeeeekkkkkkkkkkkkkkkppppppppppppppplllllllllllllllaaaaaaaaaaaaaaatttttttttttttttssssssssssssssss:::::::::::::::: aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaannnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnneeeeeeeeeeeeeeelllllllllllllllluuuuuuuuuuuuuuuuuunnnnnnnnnnnnnnnnnnddddddddddddddddss u

18��mars 2010

E LSA MATTIA BÖRJADE SOM REKTOR I CAROLI förskoleområde 1998, då som områdeschef. På de tre

förskolorna inleddes ett kvalitetsarbete med Språngbrädan. För att få ut mesta möjliga effekt av fortbildningen utbilda-des interna konsulter som spred lärandet till andra.

Elsa Mattia insåg snart att de interna konsulterna lyckades bäst på sina egna förskolor. ”Det fanns en tydlig smittoef-fekt, ju närmare kontakt med den interna konsulten man hade, desto lättare hade man att ta till sig de nya kunskaperna”.

Elsa Mattia tänkte att det stämde med Vygotskijs teorier om att ”lära av varandras kompetenser” och att ”vara ödmjuk inför varandras kunskaper”.

Två kollegor uttalade att de gärna ville arbeta med varan-dra med bakgrund av Vygotskijs tankar och så var den första personalrotationen ett faktum.

ETT ARBETSSÄTT VÄXER FRAMTidigare hade Carolis förskolor inskolning mellan olika barn-grupper. ”Irrationellt och slöseri med tyst kunskap” tänkte Elsa Mattia och inrättade primärpedagoger – att en pedagog i varje barngrupp följer med barnen in i nästa grupp. Något som också är ett uttryck för att sätta barnens och föräldrar-nas behov i första rummet.

Så uppstod en personalrotation inom respektive förskola

som snart utvidgades till hela Caroli förskoleområde. Medarbetaren som skulle vara föräldraledig på Schougens bro ersattes av någon från Storken och vakansen på Storken fylldes av någon från S:t Gertrud …

Ibland drog flyttkedjan igång för att medarbetaren öns-kade förändring och utveckling, ibland för att Elsa Mattia såg ett behov av en viss kompetens. ”Här har vi utrotat Jantelagen. Här får vi lov att vara bra på olika saker”, säger Elsa Mattia.

EN MODELL FÖR ANDRA?”Ska man genomföra detta krävs två saker, mod och tillit. Jag måste ha tillit till att mina medarbetare har minst lika hög kompetens som jag själv har.

Och jag måste ha mod att tala till mina arbetskamrater som till en kritisk vän, om någon gör något mindre lyckat i en situation med barnen.

Allt flyter inte perfekt, det här kräver ett ständigt under-hållsarbete”, säger Anna Harborg.

”Det här är ett bra sätt att behålla kompetensen. Om någon vill röra på sig är det bättre att de gör det inom vårt eget område än att de försvinner till en annan stadsdel”, säger Jessica Borjo.

”Kanske tycker jag att det är tråkigt att någon av mina

De roterar i det egna

På förskolorna S:t Gertrud, Storken och Schougens bro råder ett klimat

där personalen frivilligt flyttar på sig mellan de tre förskolorna. Att

rotera har blivit ett medel för kom-petensutveckling och för att behålla duktiga medarbetare inom området.

bild:Anna Lövin, Anna Har-

borg och Jessica Borjo. Bakom dem Elsa Mattia.

foto: peter kroon

pedagogiska exempelsssssssssssssssskkkkkkkkkkkkkkkkaaaaaaaaaaaaaaaa eeeeeeeeeeeeeeeexxxxxxxxxxxxxxxxeeeeeeeeeeeeeeeemmmmmmmmmmmmmmmmppppppppppppppppeeeeeeeeeeeeeeeellllllllllllllllppppppppppppppppppeeeeeeeeeeeeeeeeeeddddddddddddddddddaaaaaaaaaaaaaaaaaggggggggggggggggoooooooooooooooggggggggggggggggggiiiiiiiiiiiiiiiiissssssssssssssssgog s

mars 2010��19

kollegor byter arbetsplats. Men sedan blir jag jätteglad när en annan kollega börjar hos oss istället, för jag vet att den kollegan är bra med de små barnen”, säger Anna Harborg.

”Nu när jag kom tillbaka efter för-äldraledigheten bytte jag från Storken till S:t Gertrud. Jag hade hört mycket gott om arbetsplatsen men blev ändå positivt överraskad av engagemanget och den goda stämningen”, säger Anna Lövin.

”Vi har många studiebesök. Många från Danmark, men det har också kom-mit besökare från Spanien och Tyskland samt från andra delar av Sverige. En del från Malmö stad också förstås, men jag tror inte vi har fått några efterföl-jare här”, säger Elsa Mattia som också poängterar att ingen tvingas att flytta mot sin vilja.

Någon av hennes medarbetare har önskat vara kvar på sin avdelning och har fått lov att vara det. �

områdetROTATION I PRAKTIKEN

ANNA HARBORG

1998 Storkens förskola2005 Arbetsroterar till Schougens bros förskola2007 T.F biträdande rektor2008 Storkens förskola

JESSICA BORJO 2005 Börjar på Storkens förskola 2008 Arbetsroterar till Schougens bros förskola

ANNA LÖVIN

2004 Börjar på Storkens förskola– föräldraledig –2009 Börjar på S:t Gertruds förskola

VYGOTSKIJ

Vygotskij, 1896-1934, rysk psykolog som under sin korta levnad ska-pade en framsynt teori om lärande. Vill du veta mer? Läs ”Vygotskij i praktiken” av Leif Strandberg.

V I BÄR MED OSS SÅ MYCKET BARLAST I form av utvecklingspedagogiska ”sanningar”

och för givet-taganden när det gäller barn och hur och vad de lär. ”Nu vet vi” tänker vi, ”Tidigare har man kanske tänkt fel, men nu vet vi bättre”. Så tänker alla, hela tiden.

På kursen Lyssnandets pedagogik försöker vi närma oss denna gåta från ett annat håll. För det är en gåta hur barn lär sig och det är otroligt spännande att hålla gåtan levande.

Om vi istället för att veta, är respektfulla, nyfikna och utmanande inför det som sker, kan vi kanske upptäcka saker vi inte annars hade sett.

I Lyssnandets pedagogik arbetar vi bland annat med fil-mer som studenterna har tagit på sina förskolor. Uppgiften har varit att försöka upptäcka och dokumentera barns lärande samt deras olika strategier för att lära sig, begripa och förstå. Vi har behandlat filmerna i en reception vilket betyder att alla har fått beskriva och ge sin tolkning av vad filmerna innehål-ler. Inte sällan upptäcker vi då att filmerna är mångtolkbara. Ett förtydligande exempel skulle kunna vara en film som följer en liten pojke när han vandrar runt mellan olika rum och aktiviteter. En möjlig tolkning skulle kunna vara att han har svårt för att finna ro och stanna med koncentration vid en aktivitet. En annan lika möjlig tolkning kan vara att han förhåller sig ”nomadiskt” till sin omgivning. Han undersöker och tar in sin miljö och dess möjligheter rent fysiskt. Enligt den första tolkningen skulle det vara väldigt frestande att säga åt honom: ”Men vad vill du göra, bestäm dig”.

Samtidigt kan man se paralleller till våra allra modernaste seminarieformer som Open space, där själva meningen är att man stannar vid en grupps diskussion så länge man själv har lust för att sedan kunna gå vidare till nästa.

I vår tid kanske det är bra att ha en ”nomadisk” strategi, i alla fall för den här killen.

Inspirerad av den franske filosofen Gilles Deleuze skulle man kunna se på pedagogens förhållningssätt som en kul-stötare eller som en surfare. En kulstötare sätter igång saker till skillnad från surfaren som inväntar vågen och lär sig följa och hantera den.

På våra förskolor har vi många kulstötare och de behövs förstås. Men jag tror vi behöver fler surfare.

Jag menar inte att man bara ska flyta med, utan att man först lyssnar lyhört för att försöka förstå vad som sker och sedan funderar hur man kan utmana och tillföra något i barns lärandeprocesser. En pedagogisk intention helt enkelt.

Det är ett mer filosofiskt sätt att närma sig och förstå den pedagogiska uppgiften. Men låt oss i så fall bli mer filosofiska.

Hur lär barn? Det är en central fråga för förskoleverksamheten och

man kan tycka att den frågan borde ställas oftare. Ändå vågar jag påstå

att det sällan sker.

Per Dahlbeck är universitetsadjunkt på Kultur- språk-medier, KSM, på Malmö högskola. Han leder

utbildningen ”Lyssnandets pedagogik” som ger 15hp för-skolepedagogik. Den riktar sig till medarbetare som är

anställda som pedagoger i Malmö stads förskolor. De är 19 deltagare i utbildningen.

Läs mer på sidan 24.

krönika: per dahlbeck

20��mars 2010

I DAG FINNS TRE specialavdelningar på

Motettens förskola (som har åtta totalt) med tillsammans 35 barn. I mitten finns ett gemensamt allrum, rörligheten mel-lan avdelningarna är stor.

Något man snart lägger märke till som besökare är att ljudnivån är lägre än den brukar på förskolor. Starka ljud är känsliga för barn och medarbetare med hörapparater. Sådant som just nu genomförs på många förskolor – dämpning av ljud och akustik med hjälp av textilier, trämöbler och annan inredning – har hörselavdelningarna genomfört sedan länge.

I golvet ligger osynliga hörsel slingor. Syns gör däremot de stora larmlamporna på väggarna, som både roterar och vibre-rar om brandlarmet går.

1972 var det ett ensamt dövt barn på varje avdelning på förskolan. Enligt den tidens pedagogik skulle de döva barnen vara integrerade. Teckenspråk började användas 1975.

1978 blev Sälen och Pantern hör-selavdelningar med tolv barn vardera. Hälften av platserna gick till döva barn eller barn med hörselnedsättning.

– Först då blev vi en specialavdel-ning och fick högre personaltäthet. Hörselvården hade anställda förstadie-lärare, specialpedagoger som stöttade familjen. Dessa hade enskild träning med barnen. på en särskild avdelning Det var tjocka, stängda dörrar, med fönster så man kunde se in, men inte ut. Det var bra akustiskt men pedagogiskt var det inte så lyckat, säger Kristina Axelsson, förskollärare som har arbe-tat på Motetten sedan 1981.

1990 började den moderna peda gogiken göra sig gällande.

Träningsavdelningen byggdes om till avdelningen Tuppen, som öppnade med åtta platser för döva barn. Det ställ-des krav på att personal skulle kunna teckenspråk, som hade fått officiell sta-tus som dövas första språk.

Under nittiotalet kom även CI- operationerna, Cochleaimplantat, som gav döva och hörselnedsatta barn möj-ligheter att utveckla hörsel och tal.

Sedan 2001 finns tre specialavdel-ningar: En för döva barn (Tuppen), en för barn med hörselnedsättning (Pantern) och en för hörande barn med döva anhörig (Sälen).

Numera är uppdelningen inte längre lika tydlig. Idag har Motetten tio barn med CI, spridda på de tre avdelning-arna, utifrån sina behov av tecknad eller talad svenska.

Vissa barn med hörselnedsättning går på vanliga förskolor nära hemmet.

– Det man då förlorar är den peda-gogiska kompetens som finns här. Rent språkigt är det också enklare att hamna på rätt nivå hos oss. På en van-lig förskola går det ofta för fort för barn med hörselsnedsättning, säger Kristina Axelsson.

– Identifikationen är också viktig. Här är man inte ensam om sitt funk-tionshinder. Man är inte den som är annorlunda. Barnen kommer ofta och vill titta på min hörapparat.

– Här kan man vara på flera olika sätt. En del talar, en del tecknar, en del gör båda delarna, säger Eva Viola Nilsson, en av tre i personalen med hörselned-sättning. �

Motetten – ett tecken på utveckling

När Motettens för-skola öppnade 1972

hade den särskild kompetens för att ta

emot döva och hörsel-skadade barn.

Utvändigt ser förskolan i stort sett likadan ut

idag. Inuti har verk-samheten, både peda-

gogiskt och tekniskt, varit revolutionerande.

bild liten:Kristina Axelsson

bild stor:Motetten arbetar med hörselpedagogik. Här

Kristina Axelsson och Elsa. foto: peter kroon


mars 2010��21

Namn: Yona KimhiÅlder: 29 år.

Familj: Singel.

Yrke: Pedagog.

Arbetsplats: Holma förskola.

Något få vet: Uppträder som dragking

(show där tjejer leker med mansroller).

Anställd sedan: Förra vintern.

Hur hamnade du här?– Jag är utbildad dramapedagog och

började jobba med barn som vikarie på ett föräldrakooperativ i Lund. Jag trivdes med det och ville fortsätta med det.

Hur trivs du? – Väldigt bra. Det finns många för-

domar om att det är svårt att arbeta normkritiskt i ett område som Holma. Jag har fått ett bra gensvar, bättre än i andra områden jag varit på.

Hur får du användning för din dramabakgrund?– Jag har drama med barnen en gång i

veckan. Dessutom är jag väldigt engage-rad i genusfrågor och det är också något som har blivit väldigt positivt mottaget. Jag har haft en cirkel om genus för per-sonal från flera olika förskolor.

Det blev väldigt lyckat och vi kommer förmodligen att fortsätta med ytterligare en cirkel. �

400

350

300

250

200

150

100

50

0

JAN FEB MARS APR MAJ JUN JULI AUG SEP OKT NOV DEC

ANTAL BARN I KÖ

2007 2008 2009

22��mars 2010

B USHRA BADRAN PÅ Rörsjöns förskola är barn-

skötare sedan sex år och går nu utbildningen ”Svenska och språkut-veckling i förskolan” som leds av Malmö högskola och Pedagogiska centralen.

– Kursen är jättebra! Jag har fått många nya idéer om hur jag kan arbeta, säger Bushra.

På läsvilan testar Bushra en av sina nya kunskaper: att låta barnen ”läsa” först och tolka bilderna. Sedan läser Bushra själva sagan.

– Det ger barnen möjligheten att genom bilderna hitta sin fantasi, de kanske gör en alldeles egen saga av bil-derna. Barnen är delaktiga även om de inte kan läsa, säger Bushra som också tycker att det är roligare att läsa på det viset.

MODERSMÅLHon håller även i läsvilan på arabiska en gång i veckan och använder samma teknik där. Fast då går samtalet på ara-biska och när barnen inte hittar rätt ord hjälper hon dem med det.

– Det är viktigt att barnen får höra sitt modersmål. Språket är så viktigt för att barnen ska vara förberedda för sko-lan, säger Bushra.

Med den arabiska gruppen har hon även tränat färger och siffror på deras modersmål.

– Om de inte kan sitt modersmål ordentligt kommer de inte heller att lära sig svenska bra, säger Bushra.

– Utan språk kan man inte kommuni-cera med folk, därför är det jätteviktigt att man lär sig språket.

Hon har fått höra från föräldrarna att barnen numera entusiastiskt berättar om sagan när de kommer hem.

ÄVEN UTOMHUSI kursen ingår även lektioner på Malmö naturskola, vid miljöhuset i Beijers Park, om hur man kan använda naturen i pedagogiken.

– Det är spännande! Jag har lärt mig olika trädnamn och fått idéer om hur jag kan använda naturen och leka lekar med stenar, träd och löv. Det finns mycket att göra bara ute på gården, säger Bushra.

Hon tycker att kursen varit givande på flera sätt. Hon har lärt sig nya arbets-metoder, känner sig tryggare i sitt arbetssätt och har även lärt känna nya kollegor som hon kan resonera med.

– Språkutveckling och identitet går hand i hand. Jag har fått många idéer om hur jag ska arbeta språkutvecklande, säger Bushra Badran. �

Här läser barnen först

När Bushra Badran har sagovila är det barnen som berättar;

– Draken har ont i magen, säger femårige Abbas.

– Flickan måste gå till tandläkaren, fortsätter kompisen Josef.

bild:Bushra Badran testar nya

metoder på lässvilan.foto: peter kroon


mars 2010��23

D EN SKER ALLTID NÅGON ANNANSTANS än på den egna gården. En annan orsak är att

barnen ska få komma ut och uppleva andra utemiljöer än går-den där många av barnen bor och känner så väl. En tredje anledning är att utevistelserna utvecklar språket.

Den här dagen i slutet av januari åker de stora barnen med Kulturbussen till isen i Klagshamn. Jag har berättat att man ska vara försiktig på isen. Varför ska man det? frågar Birgitta Mårtensson.

– Isen kan gå sönder, svarar ett barn. Ja. Vi vet att isen håller för att det har varit kallt länge. Men vi ska ändå gå försiktigt. Varför?

– Man slår sig, säger Ibrahim. Var kan man slå sig?

– Huvudet, säger Josef. Vad kan hända då?

– Blod. – Ja, man kan slå sig så mycket att man får åka till doktorn.– Om Josef trillar jag ska hjälpa, säger Ibrahim. Herrgårdens förskola är tvåspråkig. På småbarnsavdel-

ningen arbetar arabisktalande medarbetare. På den stora barnavdelningen är medarbetarna svensktalande.

– När vi är ute är det ett lustfyllt lärande. Nya ord kommer nästan av sig själv. Många ord har förstås med naturkunskap att göra, våra barn kan väldigt många ord som har med fjärilar att göra efter våra fjärilsodlingar. De lär sig också skillnaden på ute- och innespråket. Att det som är golv inne heter mark utomhus, säger förskollärare Birgitta Mårtensson.

Långa bussfärder blir det inte lika ofta som när Naturbussen gick, då tillhörde Herrgårdens förskola de fli-tigaste resenärerna.

Oftast blir det en promenad till en park i Rosengård. Då och då tar de stadsbussen till hästarna på Jägersro eller Husie mosse, där förskolan varje vår följer utvecklingen från yngel till färdiga grodor.

De går ut varje förmiddag, alltid. Om barnen någon gång stannar kvar inomhus, märks det direkt.

– Det blir oroligare. Barnen vill själva gå ut och det vill vi också. Vi som jobbar här har ett stort naturintresse. Alla drar åt samma håll och därför kan vi hålla en hög ambitionsnivå, säger Camilla Nilsson.

En del av inspirationen till utevistelserna kommer från Malmö naturskola. För fem år sedan deltog Herrgårdens förskola i ett projekt där förskolan besökte naturområden i Malmö. Naturskolan gjorde pedagogiska filmer om besöken som lades ut på nätet.

– Mycket av det vi gjorde då lever kvar. Som att jobba med färgerna i naturen, berättar Pia Dunegård.

– Vi släpper också barnens upptäckarglädje fri. Sådant de hittar ute och tycker de är intressant tar de med sig till förskolan. Sedan undersöker vi det tillsammans, berättar Birgitta Mårtensson. �

Språket lever utomhusHerrgårdens förskola har förmod-

ligen en av Malmös tråkigaste och minst ändamålsenliga gårdar.

Det är en av anledningarna till att förskolan är så aktiv när det gäller

uteverksamhet.

HERRGÅRDENS FÖRSKOLA

Antal barn: 34, varav 15 i den arabiska småbarnsgruppen. Om gården: Enligt planen ska förskolan flytta till en annan lokal om något år.

24��mars 2010

Att lyssna är att lära

KARIN WIKNERTZ ÄR RÖRELSE-pedagog, utbildad för att arbeta

med vuxna skådespelare. Rörelsepedagogen förbereder skådespelarna sceniskt och tränar dem att använda sin kropp beroende på vad de ska gestalta och uttrycka. Hur skådespelaren sitter, talar eller går har betydelse för hur publiken uppfattar det som sker på scenen.

Kopplingarna till Lyssnandets pedagogik är tyd-liga. Varje situation på förskolan kan brytas ned till en scen: Vad sker i rummet? Vilken roll tar pedagogen?

– Som vuxen har jag makten över rummet. Hur jag använder den är komplext. Jag kan sitta bredvid, jag kan styra och ställa, jag kan avbryta det som pågår eller leda det vidare, säger Karin Wiknertz och gör ett försök att ringa in utbildningens innehåll:

– Som jag ser det går kursen ut på att få syn på hur man själv tänker och förstå varför man gör det. Då kan man ifrågasätta sitt eget tänkande och se flera tolkningsmöjligheter.

Lyssnandets pedagogik är en utbildning på 15 högskolepoäng som började i höstas och pågår i två terminer. Under den första terminen har en stor del av lärandet utgått från bilder och inspelade filmer från den egna verksamheten.

Vi talar om sådant som ”Vad ser jag? Hur tolkar jag det jag ser? Vad ser andra i samma bild?” Något som har blivit tydligt för mig är att vad jag ser är ett uttryck för vad jag själv tänker. Andra kan se helt andra saker.

Kursens innehåll stämmer väl överens med Reggio Emilia-inriktningen på S:t Gertruds förskola. Karin säger att kursen har bidragit till att hon försöker vara ännu mer närvarande i stunden och vara öppen för det som sker.

– Jag försöker att tänka att varje situation är ny för mig. ”Jag vet inte detta, detta kan vidga min förståelse”. Det jag tycker är svårast är frågan hur jag kan leda utan att styra så att barnen fortsätter att skapa, utan att jag bestämmer vart vi ska komma.

– För mig som kommer från teatern är det väldigt intressant att träda tillbaka och vara mindre självcen-trerad. Det är barnen som ska ta plats, inte jag. �

Lyssnandets pedagogik är en kurs för medarbetare inom förskolan i Malmö stad som har en solid peda-gogisk utbildning, men som inte är förskollärare. En av deltagarna är Karin Wiknertz, pedagog på S:t Gertruds förskola.

"För mig som kommer från teatern är det väldigt intressant att träda

tillbaka och vara mindre själv-centrerad. Det är barnen som

ska ta plats, inte jag."

fokus förskola, 2010 nr 1b

Documents