beteckningar pÅ plankartor m. m. samt bestÄmmelser …€¦ · återfinnas i respektive 19 § 2...

KUNGL. BYGGNADSSTYRELSENS PUBLIKATIONER 1950:2

ANVISNINGAR

angående

BETECKNINGAR PÅ PLANKARTOR M. M.

samt

BESTÄMMELSER T I L L DETALJPLANEFÖRSLAG

UPPRÄTTADE AV KUNGL. BYGGNADSSTYRELSEN

ÅR 1949

Anvisningar angående

BETECKNINGAR PÅ KARTORtillhörande plan- och bestämmelseförslag

samt avfattning av

BESTÄM ELSER TILLHÖRANDE DETALJ-

PLANEFÖRSLAG

KUNGL. BYGGNADSSTYRELSENS PUBLIKATIONER 1950:2

Rättelse.På bilagan Pl. 5 rad 7 skola orden Område förbostadsändamål ändras till Område för allmäntändamål. Ändringen kan lämpligen utföras ge-nom överklistring med nedanstående textremsa.

Område för allmänt ändamål

ANVISNINGARangående beteckningar på karRor tillhörande plan- oe bestänunelseförslag

samt avfattning av bestämnaelser tillhörande detaljplaneförslag.

Till ledning vid utförande av kartor som tillhöra plan- och bestämmelse-förslag och för att möjliggöra direktkopiering av vissa kartor som avsesi Kungl. kungörelsen den 21 november 1947 (nr 921) om expediering avbeslut angående ändring i rikets indelning m. m. samt för avfattning avbestämmelser som tillhöra detaljplaneförslag meddelar Kungl. byggnads-styrelsen härmed följande anvisningar.

Kartbeteckningarna, vilka avse grundkarta, stadsplanekarta, byggnads-planekarta, karta för utomplansbestämmelser och generalplanekarta, äroangivna på härtill fogade Planscher nr 1-8. Till anvisningarna hör ävenBilaga A som innehåller en sammanställning av i praxis vanligast före-kommande stadsplanebestämmelser.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Avdelning IBeteckningar på kartor tillhörande plan- och bestämmelseförslag.

Sid.INLEDNING 9

GRUNDKARTA (Befintliga förhållanden) 9

Stadsplan 10Stadsgräns. Gällande områdes- och bestämmelsegränser. FastighetsgränsVägar, järnvägsspår och högspänningsledning. Huvudbyggnad, uthusFornlämning 11. Vatten. Vattendrag. Gällande gatuhöjd (Gällande väg-höjd). Nivåkurvor. Punkt i rutnät och höjdfixpunkt. Triangel- eller poly-gonpunkt 12.

Byggnadsplan 12

Utomplansbestämmelser 12

Generalplan 12

STADSPLANEKARTA 13Rubrik m. m. Beteckningsförklaringar 13.

A. Gränsbeteekningar 13Stadsplanegräns 13. Gällande områdes- och bestämmelsegräns. Gatu-,kvarters- och annan områdesgräns. Särskild områdesgräns. Bestämmelse-gräns. Gränslinjer ej avsedda att fastställas 14. Trädplantering ej avseddatt fastställas 15.

B. Områdesbeteekningar 15

ALLMÄN PLATS 16Gata eller torg. Park eller plantering. Gatuplantering 16.

BYGGNADSKVARTER 16

Område för allmänt ändamål. Område för bostadsändamål 16. Områdeför handelsändamål. Område för storindustriändamål. Område för indu-striändamål. Område för småindustriändamål 17. Område för garageända-mål. Byggnadskvarter för andra ändamål (områden för upplagsändamål,handelsträdgårdsändamål och koloniträdgårdsändamål) 18.

SPECIALOMRÅDEN 18

Trafikområde]] 18Område för hamnändamål. Område för järnvägsändamål. Område förluftfartsändarnål. Område för vattenled (kanal) 18.

Rekreationsområden 18Fritidsområde 18. Friluftsbad, Folkpark. Område för idrottsändamålNaturreservat 19.

Kyrkogård (Begravningsplats) 19

Säkerhetsområden 19Högspänningsledning. Transformatorstation 19.

Sid.

Vattenområden 20Vattenområde. Vattenområde som får överbyggas 20.

Andra specialområden 20Skyddsområden för vissa anläggningar 20. Område för gatutrafik. Militärtområde. Områden för garageändamål, upplagsändamål, handelsträdgårds-ändamål och koloniträdgårdsändamål 21.

C. Övriga beteckningar 21Punktprickning. Korsprickning. Punkt- och korsprickning. Ringprick-ning 21. Punkt- och ringprickning. Mark tillgänglig för underjordiska led-ningar, allmän gångtrafik, allmän gatutrafik. Gatuhöjd. Annan mark-höjd. Gatulutning. Antal våningar. Byggnadshöjd. Taklutning 22.

BYGGNADSPLANEKARTA 22

A. Gränsbeteekningar 23Byggnadsplanegräns. Gällande områdes- och bestämmelsegräns, gällandeg.räns avsedd att utgå, särskild områdesgräns, bestämmelsegräns, gräns-linjer ej avsedda att fastställas. Väg-, byggnadsmarkS- och annan områ-desgräns 23.

Onarådesbeteckningar 23

ALLMÄN PLATS 23Vägmark. Park eller plantering 23.

BYGGNADSMARK 23

SPECIALOMRÅDEN 23

C. Övriga beteckningar 23Väghöjd. Gällande väghöjd 23,

KARTA FÖR UTOMPLANS ESTÄMMELSER 24

A. Gränsbeteekningar . 25Gräns för bestämmelsernas tillämpningsområde. Gräns för områden medskilda bestämmelser 25.

B. Övriga beteckningar 25Områden med skilda bestämmelser angående storlek av tomtplats m.25.

GENERALPLANEKARTA 25

A. Gränsbeteckningar 26Generalplanegräns 26. Områdesgräns. Gränslinjer ej avsedda att fast-ställas 27.

Onarådesbeteckningar 27

ALLMÄN PLATS 27Trafikled. Park 27.

ÖVRIGA OMRÅDEN 27Ofinråde för allmänt ändamål. Områden för enskilt bebYggande (områdenför bostadsändamål, storindustriändamål, industriändamål, småindustri-ändamål): Trafikområden, rekreationsområden, kyrkogård (begravnings-plats), säkerhetsområden, vattenområden. Områden för lantbruksända-mål, handelsträdgårdsändamål, koloniträdgårdsändamål

Sid.

C. Övriga beteckningar 28Tätbebyggelse 28. Glesbebyggelse 29. Våningsantal. Exploateringstal 30

KARTAS MATERIAL 30

KARTAS FORMAT 30

KARTAS UTFÖRANDE MED HÄNSYN TILL DIREKTKOPIERING 31

A. Svartritning 31

B. Färgläggning 31

C. Kartas beskaffenhet i övrigt 32

Avdelning IIAvfattning av bestämmelser tillhörande detaljplafieförslag.

STADSPLANEBESTÄMMELSER 34

§ 1. STADSPLANEOMRÅDETS ANVÄNDNING 35

Mom. 1. Byggnadskvarter 36a) Område för allmänt ändamål 36b), c) » » bostadsändamål 37d) » » bostads- och handelsändamål 39e) » » handelsändamål 39f) » » storindustriändamål 40

g) » industriändamål 40h) » » småindustriändamål 40i) » småindustri- och bostadsändamål 41j) » » bostads- och småindustriändamål 41k) » » garageändamål 41

Område för upplagsändamål 41. Område för handelstrådgårdsändamålOmråde för koloniträdgårdsändamål. Samlings- och föreningslokalerBarndaghem, lekstugor o. dyl. Kommunalt centrum 42. Kulturreservat 43

Mom. 2. Specialområden 44a) Område för hamnändamål 44

» järnvägsändamål 44c) » luf tfartsändamål 44d) » » vattenled (kanal) 45e) Fritidsområde 45f) Friluftsbad 45g) Folkpark 45h) Område för idrottsändamål 45i) Naturreservat 46j) Område för begravningsändamål 46k) Högspänningsledning 471) Transförmatorstation 47

m) Vattenområde 47n), o) Vattenområde som får överbyggas 47

Specialområden för andra ändamål (område för gatutrafik) 48

Sid.

§ 2. MARK SOM ICKE ELLER I ENDAST MINDRE OMFATTNING FÅRBEBYGGAS 48

Mom. 1. Mark som icke får bebyggas 482. Mark för uthus o. dyl. 493. Mark där uthus o. dyl. undantagsvis få uppföras 504. Överbyggd gård och annan terrassbyggnad 505. Mark för byggnad under markplanet 50

§ 3. SÄRSKILDA FÖRESKRIFTER ANGÅENDE OMRÅDEN FÖR LEDNINGAROCH FÖR ALLMÄN TRAFIK 50

Mom. 1. Mark tillgänglig för underjordiska ledningar 512. Järnvägsmark tillgänglig för allmän gångtrafik 513. Järnvägsmark tillgänglig för allmän gatutrafik 514. Vattenområde tillgängligt för allmän gatutrafik 515. Kvartersmark tillgänglig för allmän gångtrafik (gatutrafik) 51

§ 4. BYGGNADSSÄTT 52

Mom. 1. Sammanbyggda hus 53Radhus 54

2. Fristående eller kopplade hus 543. Fristående hus 54

§ 5. TOMTS STORLEK 54

§ 6. BYGGNADS LÄGE 55

§ 7. DEL AV TOMT SOM FÅR BEBYGGAS OCH ANTAL BYGGNADER ÅTOMT 56

§ 8. VÅNINGSANTAL 57

§ 9. BYGGNADS HÖJD 58Mom, 1. Byggnads höjd (hänvisning till våningsantalet) 59

» 2 » » (hänvisning till höjdsiffra) 59» 3. » » (hänvisning till höjd ovan visst nollplan) 60» 4 o. 5. Höjd för överbyggd gård och annan terrassbyggnad 60

Bestämmelse om skyldighet att utnyttja den enligt planen tillåtna bygg-nadshöjden 60Höjdbestämmelser med hänsyn till luftfarten 60

§ 10. TAKLUTNING 61

§ 11. ANTAL LÄGENHETER 61

§ 12. BYGGNADS MATERIAL 62

§ 13. ANORDNANDE AV STÄNGSEL I VISST FALL 62ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER 64

BYGGNADSPLANEBESTÄMMELSER 65 -

Vissa f örkortningar

BL = Byggnadslagen d. 30 juni 1947.BS = Kungl. Maj:ts byggnadsstadga d. 30 juni 1947.KM = Kungl. Maj:t.R = 'Regeringsrättens åräbok.SFS l= Svensk författningssamling.Blst = Byggnadslagstifiningen av A. Bexelius, A. Nordenstam och N. Aur&i.BO = Byggnadsordning.NBO = Normalförslag till byggnadsordningar m. ni., upprättade av Kungl.

byggnadsstyrelsen år 1948.

AVDELNING I

AVDELNING IBETECKNINGAR PÅ KARTOR TILLHÖRANDE

PLAN- OCH BESTÅMMELSEFÖRSLAG

INLEDNINGAnvisningarna avse att åstadkomma enhet-

liga beteckningar på kartor, som tillhöraplan- och bestämmelseförslag, samt att i öv-rigt tjäna till ledning vid sådana kartors upp-rättande bl. a. i syfte att de skola kunna medlätthet och på lämpligt sätt reproduceras.

Kartbeteckningarna utgöras av linjer, bok-stäver, siffror och ytbeteckningar. Beteck-ningarna äro avsedda att utföras i svartrit-ning med undantag av vissa slags ytbeteck-Ringar vilka kunna utföras alternativt i färgeroch i svartritning, s. k. streckmaiÅr (sgraf-fering).

Vid anvisningarnas utarbetande har efter-strävats att anvisa sådana beteckningar somgiva kartorna största möjliga reda och åskåd-lighet samt att inskränka linjebeteckningarnatill endast det antal som är nödvändigt medhänsyn till kartornas egenskaper att vararättsliga dokument. För att önskvärd enhet-lighet vid framställningen av plan- och be-stämmelseförslag skall uppnås böra dessaanvisningar i möjligaste mån följas.

Beteckningarna äro angivna på Pl. 1-6och avse grundkarta, stadsplanekarta, bygg-nadsplanekarta, karta för utomplansbestäm-

melser samt generalplanekarta. Pl. 7-8 upp-taga sammanställningar som åskådliggöra yt-beteckningars utförande i streckman& re-spektive färger.

Ordningsföljden vid anvisningarnas be-handling av de olika slagen kartor är valdmed hänsyn till att för detaljplanerna stads-plan och byggnadsplan fordras ett större ur-val av beteckningar än för övriga kartor.

Beteckningarna äro framställda i sådanskala att de äro direkt användbara såväl förkartor i den vanligaste skalan 1: 2000 somför kartor i större skala. Undantag i sist-närfinda hänseende utgöra beteckningarna ågrundkarta för punkt i rutnät, höjdfixpunktoch triangel- eller polygonpunkt, vilka å kar-tor i skala 1: 1000 böra göras dubbelt så storasom de å Pl. 1 angivna, emedan karta i tusen-delsskalan ofta användes som original förfotomekanisk förminskning till skalan 1: 2000.

I de fall då för generalplan eller för utom-plansbestämmelser användes mindre skala än1: 2000 böra beteckningarna anpassas där-efter, varvid bl. a. bör tillses att gränslinjernaicke göras grövre än att de avsedda olika om-rådena tydligt särskiljas (jmf sid. 31).

GRUNDKARTA(Befintliga förhållanden)

Det kartmaterial, som skall ligga till grundför plan- och bestämmelseförslag, benämnesgrundkarta. Grundkartan bör av uppdrags-givaren tillhandahållas i den skala, vari re-spektive. förslag avses att utföras, och skall

upptaga de befintliga förhållanden som äroav betydelse för samma förslag. De olika ford-ringarna i dessa hänseenden på beskaffenhe-ten av grundkarta för generalplan, stadsplan,byggnadsplan och utomplansbestämmelser

9

återfinnas i respektive 19 § 2 mom., 30 § 2inom., 120 § 1 mom. samt 45 och 128 §§ bygg-.nadsstadgan den 30 juni 1947 (BS).

Vad beträffar åstadkommandet av grund-karta till stadsplan och byggnadsplan, såsomrörande stomnätets beskaffenhet och marke-ring, mätningens noggrannhet, mätnings- ochkarteringssättet m. m. utfärdar lantmäteri-styrelsen efter samråd med byggnadsstyrelsennärmare föreskrifter enligt 30 och 120 §§ BS,

Största fordringarna i avseende å redovis-ningen av befintliga förhållanden Ställas pågrundkarta till stadsplan. Enligt 30 § 2 mom.BS skall till grund för stadsplan ligga engrundkarta i skala ej understigande 1: 2000.Kartan skall upptaga ägogränser, vägar, bygg-nader, fasta fornlämningar, vatten samt vik-tigare trädbestånd och andra naturförhållan-den som kunna vara av betydelse vid planensuppgörande, ävensom höjdförhållanden, vilkai regel skola angivas genom nivåkurvor förminst varje höjdmeter, öch övriga för stads-planen betydelsefulla förhållanden. I 3 mom.i samma paragraf föreSkrives att förslag tillstadsplan skall utmärkas på grundkartan ellerpå kopia eller utdrag därav i erforderliga de-lar. I detta stadgande förutsättes att planom-råde kan hava sådan terräng eller eljest så-dan beskaffenhet att icke samtliga de i 2

mom. uppräknade befintliga förhållandenalämpligen kunna vid planförslagets framläg-gande vara åskådliggjorda på det kartexem-plar, vilket avser den föreslagna planen. Detåsyftade utdraget av grundkartan kan alltsåverkställas så att för särskilt fall vissa detal-jer, vilkas återgivande skulle kunna görastadsplanen mindre tydlig, utelämnas helteller delvis.

För vinnande av största möjliga tydlighetär det emellertid alltid angeläget att linjer ochfigurer på grundkartan framställas så att deklart skilja sig från de linje- och ytbeteck-ningar som fordras för att angiva den före-slagna planen.

Nivåkurvor torde i regel icke göra en stads-planekarta otydlig. Utelämnas emellertid ni-våkurvorna på sådant utdrag av grundkartanvarå stadsplan upprättas, bör i vart fall ensärskild kartbilaga, t. ex. en s. k. illustrations-karta, upptaga fiivåkurvorna så att därav

10

stadsplanens relation till områdets höjdför-hållanden framgår. En dylik särskild kart-bilaga kan i vissa fall även vara önskvärd pågrund av andra omständigheter, t. ex. för att.särskilt åskådliggöra vissa med planförslagetåsyftade detaljer vilka icke avses att faststäl-las. Exempelvis kan i särskilt fall för tydlig-hets vinnande vara önskvärt att på illustra-tionskarta angiva hur bostadskvarter med s. k.öppet byggnadssätt avses att tomtindelas ochbebyggas, vilka förhållanden eljest i regelböra framgå av stadsplanekartan, ehuru deicke avses att fastställas.

På Pl. 1 åskådliggjorda gränslinjer och öv-riga beteckningar för grundkarta äro sådanasom vanligast förekomma och i regel anseskunna medtagas på stadsplanekarta ellerannat planförslag utan att kartans tydlighetlider därav. Dessa äro stadsgräns (samhälls-gräns), gällande områdes- och bestämmelse-gränser, fastighetsgräns, vägar, järnvägsspårmed växel, elektrisk högspänningsledningmed stöd, befintliga byggnader, fornlämningoch fornlämningsområde, vatten, vattendrag,dike, gällande gatuhöjd (gällande väghöjd),nivåkurvor, punkt i rutnät, höjdfixpunktsamt triangel- eller polygonpunkt.

Med undantag i särskilda fall för nivåkur-vor böra dessa beteckningar finnas angivnapå plankartan, oavsett om förslaget åtföljesav särskild illustrationskarta eller icke.

Förekomma andra betydelsefulla förhållan-den, vilka kräva speciella ytbeteckningar, så-som exempelvis åkermark, skogsbestånd,berggrund, kärr, mosse, trädalMer, häckaroch stenmurar, kunna dessa i regel icke an-givas på stadsplanekartan utan men för den-nas tydlighet. Dylika terrängföremål böradärför i sådana fall utmärkas endast på densärskilda gnindkartan eller annan karthilaga.Detsamma kan i vissa fall vara önskvärt ävenbeträffande bokstäver och siffror vilka avseägobeteckningar.

Sist nämnda eller andra på Pl. 1 icke åskåd-liggjorda förhållanden och terrängföremålbetecknas med ledning av närmare föreskrif-ter som lantmäteristyrelsen efter samråd medbyggnadsstyrelsen utfärdar enligt 30 § 2 moin.och 120 § 1 mom. BS.

I vissa fall kan det vara alltför svårt att påen enbart efter mätningar uppritad grund-

karta fullt åskådligt angiva alla för ett plan-förslag betydelsefulla förhållanden. Vissa na-turföremål kunna vanligen av praktiska ochekonomiska skäl endast mera schematisktframställas på en sådan karta. I de fall då detär av särskild betydelse för planarbetet attområdets trädbestånd och växtlighet i övrigteller andra befintliga förhållanden, t. ex. syn-lig berggrund, finnas verklighetstroget avbil-dade bör därför, om möjligt, förutom grund-kartan finnas tillgång till en fotokarta ellerfotobild av området.

Här nämnda redovisningar å grundkartaeller särskild kartbilaga ersätta i och för sigicke sådan utredning angående grundförhål-landen som avses i 30 § 4 mom. c) BS. Angå-ende verkställandet av grundundersökningarmeddelar byggnadsstyrelsen efter samråd medstatens geotekniska institut anvisningar.

Stadsgräns (samhällsgräns). Gräns för stadeller stadsliknande samhälle angives med grovkorsstreckad linje. Beteckningen ansluter sigtill den, som enligt Kungl. förordningen den12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrif-ter om fastighetsregister för stad är föreskri-ven för beteckningar till fastighetsregister-kartor.

Gällande områdes- och bestämmelsegränserangivas med heldragen linje, vilken anslutersig till beteckning som i av lantmäteristyrel-sen utfärdade verkställighetsföreskrif ter (delII) till 1920 års mätningsförordning är angi-ven för stadsplanelinje. Samma beteckninganvändes oavsett om gränslinjen är fastställdgenom stadsplan eller byggnadsplan.

Vanligast förekomma gränslinjer av dettaslag på karta som avser ändring av gällandestadsplan. För att dessa linjer icke skolaframträda störande på plankartan är detlämpligt att de på underlaget till denna kartaangivas endast så grova, som är nödvändigtför att kunna skilja dem från fastighetsgrän-ser. Avser förslaget att gränsen skall utgågenom planändringen, markeras detta genomöverkorsning. Gränslinje, som enligt försla-get avses att alltjämt gälla, förstärkes så attden får samma grovlek som föreslagna nyagränslinjer.

För planläggningsarbetet kan vara av värdeatt veta var och i vilken utsträckning fastig-hetsbildningen hunnit anpassa sig till redan

befintlig stadsplan respektive var -detta ickeskett. Av denna anledning kan vara önskvärtatt man på grundkarta, liksom på fastighetS-registerkarta, skiljer mellan områdesgräns(stadsplanelinje) i genomförd. stadsplan ochmotsvarande gränslinje i icke genomfördstadsplan. Härtill kunna lämpligen användassamina linjebeteckningar som på fastighets-regiSterkarta. Sådan åtskillnad kan emeller-tid icke lämpligen göras på den karta somupptager förslaget till stadsplan, då dennahärigenom skulle bliva otydlig. Beteckningarsöm avse att skilja på genomförd och icke ge-nomförd dylik gräns böra därför endast före-komma på den särskilda grundkartan ellerannan kartbilaga till stadsplaneförslaget.

Fastighetsgräns angives, liksom på fastig-hetsregisterkarta, med tunn heldragen linje.

Vägar, järnvägsspår och högspänningsled-ning med stöd angivas med beteckningar somansluta till ovan nämnda verkställighetsföre-skrifter. Punkterna på högspänningsledning-ens beteckningslinje skola angiva stödensexakta lägen.

Huvudbyggnad och uthus utmärkas medtunna heldragna gränslinjer samt med diago-nal korslinje för huvudbyggnad och längs-gående mittlinje för uthus.

Skilda beteckningar för huvudbyggnad ochför uthus äro däck icke nödvändiga. Skillna-den brukar vanligen framgå av byggnadernaslägen och storleksförhållanden. Om så anseslämpligt kunna därför alla byggnader angivasmed gemensam beteckning. Ytstreckning avbefintliga byggnaders planfigurer medför iallmänhet otydlighet beträffande karta varåplanförslag utföres med ytbeteckningar isvar tritning och bör, åtminstone i sådana fall,undvikas. Om i särskilt fall för belysande avett planförslag fordras utförligare uppgifterom befintliga byggnader, såsom rörande an-vändning för olika ändamål, byggnads mate-rial och byggnads ålder, införas dessa upp-gifter lämpligen på särskild kartbilaga. Påsådan bilaga kan t. ex. skillnad i fråga ombyggnads material angivas med olika färg-beteckningar.

Fornlämning, varmed här avses alla slag avfasta fornlämningar, såsom stenkammargrav(dös, gånggrift, hällkista), gravhög, röse, reststen, runsten, stensättning (domarring, skepp-

11

sättning), hällristning, älvkvarnar, fornborgoch boplats, angives med beteckningen R.Fornlämningsområde, vars gräns är inmätt,utmärkes dessutom med tunn prickad gräns-linje (punkter).

Vatten, varmed här avses hav, sjöar samtstörre vattensamlingar och vattendrag, be-gränsas med tre tunna heldragna och jämn-löpande linjer, varav den yttersta angiverstranclkonturen.

Vattendrag av mindre omfattning, såsommindre åar, bäckar och diken, begränsas medtunn, heldragen linje. Strömriktningen angi-ves med pil.

Gällande gatuhöjd (gällande väyhöjcl). Plan-enligt fastställda höjder, såsom gatuhöjd ifaStställd stadsplan och våghöjd i fastställdbyggnadsplan, angivas med plustecken ochunderstrukna siffror.

Niväkurvor angivas med tunna heldragnalinjer samt höjdsiffror utvisande antal .meteröver stadens (samhällets) nollplan. För tydlig-hets skull är det lämpligt att var femte kurvautmärkes på särskilt sätt, exempelvis medgrövre heldragen linje. Om det i särskilt fallär av betydelse för ett planförslag att botten-djup i sjö eller vattendrag redovisas på grund-kartan, kunna sådana höjdförhållanden angi-vas med undervattenskurvor varvid kurvlin-jerna utföras prickade i stället för heldragna.

. Höjdsiffror varom här är fråga böra, föratt lätt skiljas från höjdsiffror avseende plan-enligt fastställda höjder, göraS avsevärt mind-re än dessa. Dylika mindre siffror utan plus-tecken kunna lämpligen även användas föratt beteckna annan avvägd, befintlig höjd,t. ex. befintlig gatu- eller väghöjd, om sådani visst fall förekommer.

Punkt i rutnät och höjdfixpunkt betecknasenligt förutnämnda verkställighetsföreskrifter.

,Triangel- eller polygonpunkt, varmed för-stås fixpunkt i triangel-, polygon- eller mät-ningslinjenät, angives med cirkel försedd medvisare-mot närmast belägna punkter i sammaberäkningssystem.

Fordringarna på beskaffenheten av grund-karta till byggnadsplan, vilka angivas i 120 §1,mom. BS, äro huvudsakligen de samma sombeträffande grundkarta till stadsplan. En un-dantagsföreskrift Som medgiver användandet

12

av mindre skala än 1: 2000 i särskilda fallfinns dock även. I motiveringen har emeller-tid anförts att sådant undantag bör tillämpasrestriktivt. De eftergifter i förhållande tillstadsplans grundkarta som i fråga om kartansskala och dess redovisning av befintliga för-hållanden kunna tänkas förekomma betingasdärav att. byggnadsplan, som bl. a. ersätterden förutvarande avstyckningsplanen, förut-sättes kunna i vissa fall göras mycket enkel.Eventuella eftergifter torde böra prövas frånfall till fall, till dess efter vunnen erfarenhetav lagstiftningens tillämpning viss praxis idetta hänseende utbildats.

Karta som skall åtfölja förslag till utom-plansbestämmelser kan, såsom framgår av 45§ BS, vara av mycket enkel beskaffenhet.Huvudsaken är i regel att -det område somutomplansbestämmelserna skola avse angivesmed erforderlig tydlighet. Kartan bör där-jämte giva en översiktlig bild av området ifråga. För att myndigheter och enskilda skolakunna bedöma utomplansbestämmelsernasgiltighetsområde kan det vara nödvändigt att .ägogränser i viss omfattning angivas på kar-tan. Det kan därvid icke fordras att alla fas-tighetsgränser utmärkas eller att fullständigfastighetsutredning sker. Den kompletterandeutredning, som, kan erfordras för att veder-börliga anteckningar om utomplansbestäm-melsernas fastställande skola kunna införasi. fastighetsregister, bör verkställas av veder-börande fastighetsregisterförare.

Förslag till generalplan skall enligt 19 § 2mom. BS Utmärkas å karta i sådan skala, attde för olika ändamål avsedda områdena mederforderlig tydlighet framgå. Kartan skall, i

den mån så erfordras, upptaga ägogränser,vägar, byggnader, vatten och höjdförhållan-den samt övriga befintliga förhållanden avbetydelse för bedömande av förslagets lämp-lighet.

Enligt propositionen till BS skulle förslagtill generalplan utmärkås å karta i skala ejunderstigande 1: 4000, där ej omständighe-terna föranledde mindre skala. Departements-chefen anförde till motivering härför bl. a.,att å karta över fastställd generalplan måstei regel ställas det kravet, att den vore upprät-tad i skala ej understigande 1: 4000. Eftersom

man vid uppgörande av generalplan ofta ejvisste om den komme att fastställas, borde iprincip samma krav gälla alla generalplanenDet syntes bli möjligt att på fotogrammetriskväg och utan alltför stora kostnader fram-ställa kartor i lämpliga skalor, användbaraför generalplaneändamål. Givetvis vore detett önskemål att det viktiga generalplanearbe-tet ej hindrades eller fördröjdes genom attalltför stränga fordringar uppställdes på dengrundläggande kartans beskaffenhet. Gene-ralplan borde därför i möjlig mån få uppgörasmed användning av redan befintligt kartma-terial. Kravet på att kartans skala borde varaminst 1: 4000 kunde därvid behöva eftergivas.Särskilt kunde detta vara förhållandet beträf-fande generalplan på landet. Den nya ekono-miska kartan kunde vara ett gott underlagför uppgörande av generalplan, oaktat den ejvore upprättad i större skala än 1: 10000.Vissa detaljer kunde därvid om så ansågeserforderligt åskådliggöras på särskilda kartori större skala.

Sin slutliga utformning erhöll 19 § 2 mom.BS efter förslag av vederbörande riksdagsut-skott som yttrade: »Enligt vad utskottet in-hämtat kan generalplan ej sällan med erfor-derlig tydlighet utmärkas å de ekonomiskakartorna i skala 1: 10000. 1 den mån vissadetaljer i planen icke kunna angivas mederforderlig noggrannhet å karta i'sådan skala,kan särskild detaljkarta i större skala upp-rättas för ändamålet. Som det från kostnads-synpunkt är av väsentlig betydelse att störrekrav på kartmaterialet icke uppställas än sombetingas av omständigheterna, förordar ut-skottet att det föreslagna stadgandet jämkasså, att generalplan skall utmärkas å karta isådan skala, att de för olika ändamål avseddaområdena med erforderlig tydlighet framgå.»

Föreligger i visst fall tvekan huruvida kart-material avsett till underlag för generalplanär användbart, bör yttrande inhämtas frånlantmäteristyrelsen som härom samråder medbyggnadsstyrelsen.

STADSPLANEKARTAStadsplanekarta skall vara utförd enligt 30

§ BS. Därutöver bör iakttagas att kartan skallvara försedd med rubrik, skala, norrstreck,beteckningsförklaringar samt författarensnamnteckning. Innan kartan ingives för fast-ställelse skall den förses med påskrift somvisar att förslaget antagits av stadsfullmäk-tige, resp. municipalfullmäktige, kommunal-fullmäktige eller i fall som avses i 26 § tredjestycket andra meningen byggnadslagen den30 juni 1947 (BL) byggnadsnämnden. Påskrif-ten skall vara bestyrkt med vederbörlig namn-teckning i original, ej facsimile.

Beteckningsförklaringarna böra upptagasamtliga på kartan förekommande linje-, bok-stavs-, siffer- och ytbeteckningar samt redo-visa såväl de från grundkartan hämtade be-fintliga förhållandena som även förslagets av-

sikt. De böra på kartan införas under rubrikBeteckningar samt böra angiva betydelsen avvarje beteckning för sig. Det ligger i sakensnatur att förslagets avsikt rörande varje sär-skilt markområdes huvudsakliga använd-ningssätt skall kunna tydas direkt av kartanoch det är därför icke lämpligt att respektiveområdens beteckningar summariskt förklarasmed uppgiften »beteckningar hänvisande tillstadsplanebestämmelserna».

Beteckningsförklaringarna kunna lämpli-gen utföras med ledning av Pl. 1-4, vidvilkas uppgörande särskilt iakttagits före-skriften i 27 § BS, att av stadsplan skall tyd-ligt framgå, huruvida ett område är avsett tillbyggnadskvarter, gata, torg, park eller annanallmän plats eller till specialområde.

A. Gränsbeteekningar

Stadsplanegräns (grov punktstreckad linje- en punkt mellan streck) är avsedd att be-gränsa det område som omfattas av planför-

slaget. Kartan blir tydligast och mest åskådligdå sådan gränslinje angives i sitt verkligaläge. Om det dock är planförfattarens öns-

13

kan att stadsplaneområdets begränsning istäl-let åskådliggöres med gränslinje belägen påvisst -avstånd (t. ex. 3 meter) utanför planom-rådets verkliga gräns, bör noga tillses attdenna anordning konsekvent genomföres ut-med planområdets samtliga gränser och attavståndsrnåttet i meter utsättes i betecknings-förklaringarna.

I det fall då sta.dsplanens gräns samman-faller "med gränsen för staden (samhället) ut-märkes endast stadsgränsen (samhällsgrän-sen) sådan den är betecknad på grundkartan.I förslagets beteckningsförklaringar angivesdå även denna gränslinje såsom stadsplane-gräns.

Gällande områdes- och bestämmelsegräns(heldragen linje) återfinnes bland grundkar-tans beteckningar. Där i förslag till ändringav stadsplan sådan gränslinje avses att utgå,utmärkes detta genom att gränslinjen över-korsas med tunna streck. Angående gräns-linjens grovlek se sid. 11.

De följande gränsbeteckningarna avse grän-ser, vilka tillkomma genom stadsplaneförsla-get. I motsats till gällande gränslinjer äroalla dessa gränser föreslagna, vilket med hän-syn till kartans rubrik inte behöver särskiltutsägaS i beteckningsförklåringarna.

Gatu-, kvarters- och annan områdesgräns(punktstreckad linje - en punkt mellanstreck) är avsedd att till gränserna angiva de

25 § BL hämnda för olika ändamål avseddaområden som ingå i planen, nämligen bygg-nadskvarter, gator, torg, parker och andraallmänna platser samt specialområden. Dennagränsbeteckning kommer således alltid att an-vändas för begränsning av byggnadskvarter,vare sig kvarteret gränsar mot gata eller annanallmän plats eller mot specialområde, ävensomför begränsning av specialområden inbördeseller mot . gata eller annan allmän plats.

Av praktiska skäl har det visat sig lämpligtatt även använda denna gränslinje för attåtskilja för olika ändamål avsedda områdeninom ett och samma byggnadskvarter, såsomt. ex. för att skilja område för allmänna bygg-nader från område 'för bostadsändamål ellerområde för bostadsändamål från område förindustriändamål. En sådan avgränsning påstadsplanekartan utgör i berörda fall en lämp-

14

lig anvisning för den blivande tomtindelning-en. Om ett kvarter avses att omfatta dels ettområde för allmänna byggnader och dels ettområde för enskilt bebyggande och om deför bebyggande avsedda delarna av respek-tive områden åtskiljas av en byggnadsfri zon,är det även med hänsyn till samhällets lös-ningsrätt och lösningsplikt behövligt att stads-planen angiver var inom den byggnadsfriazonen gränsen mellan de olika användnings-sätten är avsedd att ligga. Exempel på sådananvändning av denna gränsbeteckning finnaspå Pl. 7-8.

Om behov finnes att i stadsplanen genomfastställelse fixera gränser mellan olika slagav allmänna platser, t. ex. mellan gata ochpark, användes här ifrågavarande gränsbe-teckning. 1 åtskilliga fall då park eller plan-tering gränsar till gata eller torg, t. ex. dåen gatutrafikled avses att sträcka sig genomett större parkområde, kan det däremot varaönskvärt att stadsplanen medgiver sådanamindre gränsavvikelser, som icke vid planensuppgörande kunna förutses men senare på-kallas i samband med gatans eller plante-ringens utförande. I dylika fall kan gränsenutmärkas med sådan prickad linje (punkter)som återfinnas vid beteckningen »Gränslinjerej avsedda att fastställas».

Särskild områdesgräns (streckad linje) av-ses att kunna användas då i visst fall en om-rådesgräns med särskild beteckning behöveråberopas i stadsplanebestämmelser, t. ex. be-stämmelser avseende anordnande av stängseli visst fall till förhindrande av utfart eller an-nan utgång mot gata.

Bestämmelsegräns (punktstreckad linje -två punkter mellan streck) är avsedd att inomför visst ändamål avsett område inbördes skiljadelar med olika stadsplanebestämmelser. Så-dan gränslinje behövs t. ex. för att skilja frånbebyggande undantagen mark inom byggnads-kvarter eller specialområde från mark somavses att få bebyggas. Vidare behövs den bl. a.för att åtskilja sådana delar som avses att fåbebyggas till olika höjder och våningsantal.Detta slags gränslinje utgör även alltid be-teckning för inre förgårdslinje.

Gränslinjer ej avsedda att fastställas. Om ickepå särskild illustrationskarta eller annan kart-bilaga angivits byggnadskvarterens tilltänkta

tomtindelning och bebyggelse då fråga är ombostadsbebyggelse i s. k. öppet byggnadssätt,böra dessa förhållanden i regel angivas påstadsplanekartan men skola icke fastställas.Sådana tomtgränser betecknas lämpligen medtunn streckad linje, och byggnaderna kunnaangivas med tunna streckade konturlinjer.

Till gränslinjer ej avsedda att fastställashänföres även sådan prickad linje (punkter)vilken, som förut nämnts, i vissa fall kan an-vändas att beteckna gräns mellan olika slagav allmänna platser.

Den angivna tunnare streckade linjen kankomma till användning för att illustrera andraeventuellt förekommande särskilda förhållan-den som icke avses att fastställas.

Trädplantering ej avsedd att fastställas. Omplanförslag åsyftar att vissa gator eller torgskola komma att förses med trädplanteringarbör detta angivas i beskrivningen och kanlämpligen även illustreras på plankartan. Avpraktiska skäl torde emellertid dylika anord-ningar inte böra bindas genom fastställelse.

B. Områdesbeteekningar

För att utmärka de för olika ändamål av-sedda områden som ingå i stadsplanen är deti regel nödvändigt att respektive områden,utom att angivas med gränser, även utmärkasmed bokstäver, siffror eller ytbeteckningar.Mark för vilken stadsplanebestämmelser av-ses att gälla bör åsättas beteckningar somlätt kunna åberopas i bestämmelsetexten.Härtill användas bokstäver för att angivabl. a. det ändamål för vilket området är av-sett och siffror för att angiva t. ex. vånings-antal och hushöjd. Enligt vedertagen praxiskan i vissa fall i bestämmelsetexten med ordåberopas vissa slags ytbeteckningar nämligenpunktprickning, korsprickning, punkt- ochkorsprickning, ringprickning samt punkt- ochringprickning, vilka beteckna sådan mark in-om byggnadskvarter eller specialområden,som antingen är undantagen från bebyggandeeller är avsedd att få bebyggas endast meduthus, andra mindre gårdsbyggnader, terrass-byggnader, gårdsöverbyggnader eller bygg-nader under markplanet.

För att underlätta studiet av plankartan ärdet lämpligt att områdes användning om möj-ligt angives med begynnelsebokstaven till an-vändningssättets benämning (betecknas medversal). Där det är nödvändigt att närmareangiva ändamålet, t. ex. för att skilja olikaslag av trafikområden, rekreationsområdeno. s. v., införes en tilläggsbokstav (betecknasmed gemen). Beträffande kvartersmark förbostadsändamål finns ofta behov att genomstadsplanebestämmelser reglera byggnadssät-tet. Även för sådana fall kan införas tilläggs-bokstav (betecknas med versal).

Vid utförandet av bokstavsbeteckningarnabör tillses att dessa göras liktydiga med be-stämmelsetextens bokstavshänvisningar. Där-för bör på stadsplanekartan icke inritas and-ra bokstavsfigurer än sådana som kunna medskrivmaskin återgivas i bestämmelsetexten.Även bör tillses att förväxlingar ej uppstå tillföljd av det begränsade antal bokstavstypersom förekommer på skrivmaskinen. Av dennaanledning böra industriområden betecknasmed versalbokstaven J, fastän det skulle ligganärmare till hands att beteckna dem med ver-salbokstaven I. Sistnämnda bokstav har näm-ligen i vissa fall såsom ändamålsbeteckningi stadsplan medfört misstydning, då den iskrivmaskinstext är lika med romersk siffrasom fordras för att angiva våningsantal. Vat-tenområden kunna däremot utan olägenhetbetecknas med versalbokstaven V. Beträffan-de sådana områden kan praktiskt taget inteuppkomma någon förväxling med motsvaran-de romerska siffra avsedd att beteckna femvåningar.

En viktig angelägenhet är att stadsplane-kartan göres lätt åskådlig för ej endast grans-kande myndigheter utan även de markägareoch den allmänhet som hava intresse av attstudera kartan. Det är därför i regel nödvän-digt att de i planen för olika ändamål avseddaområdena även utmärkas med andra beteck-ningar än ovan nämnda, för stadsplanebe-stämmelsernas hänvisningar erforderliga bok-stäver och siffror. Enligt praxis sker dettagenom att ytorna antingen färgläggas ellerförses med ytmönster (streckman&) utfördai svartritning. Vad beträffar sådana allmänna

15

platser som gator, torg och parkeringsplatser,framträda dock dessa tydligast gentemot öv-riga områden genom att lämnas utan ytbe-teckning i färg eller streckmaner. På kartadär ytbeteckningarna utföras med streckma-ner kan lämpligen även vattenområde lämnasutan ytmönster.

På beteckningsplanscherna äro här avsed-da ytbeteckningar angivna alternativt i fär-ger och i streckmaner. Det avses, ej att givanågot av dessa beteckningssätt företrädeframför det andra. Ej heller avses att de an-givna beteckningarna skola med nödvändig-het följas i detalj beträffande färger eller yt-mönster. Planförfattaren bör äga frihet attefter smak och omdöme använda de färgereller ytmönster som för varje särskilt fall ärobäst ägnade att göra plankartan åskådlig och

Lämpligt är att för respektive områden an-vända sådana färger och färgtoner som bästkunna giva en föreställning om den enligtplanen avsedda användningen av marken.Vanligen eftersträvas också att i möjligastemån återgiva naturens färger. På betecknings-planscherna hava områden avsedda för tätarebebyggelse angivits med tyngre och mörkarefärger samt glesare bebyggda eller obebygg-da områden med lättare och ljusare färger. Iöverensstämmelse härmed avses att vid kartasutförande i svartritning använda ytmönsterdär tätare eller glesare streckning ger mör-kare respektive ljusare verkan.

I förenklande syfte har icke angivits störrevariatiOner i fråga om färger eller ytmönsterän -som med hänsyn till de vanligaste fallenkunna anses behövliga. Sålunda har icke an-visats särskild färg eller särskilt ytmönsterför varje slags område. Om i visst fall, tillexempel på grund av olika, områdens inbör-des lägen i planen, andra variationsmöjlig-heter skulle visa sig önskvärda torde det intebereda planförfattaren svårigheter att självfinna sådana.

ALLMÄN PLATSGata eller torg eller annan därmed jämförlig

allmän plats bör såsom förut nämnts lämnasutan ytbeteckning, då sådan mark därigenomtydligast framträder mot övriga områden.

16

Till park eller plantering avsedd allmänplats bör däremot förses med ytbeteckningi grön färg eller streckmaner.

Då gator, torg, parker och andra allmännaplatser, utom i sådana särskilda undantagsfallsom avses i 29 § BS, ingå och fastställas istadsplan utan stadsplanebestämmelser d. v. s.utan andra anvisningar än vad som framgårav kartans beteckningsförklaringar, äro be-stämmelsehänvisningar exempelvis i form avbokstäver för sådan mark obehövliga och böraför undvikande av misstydning icke före-komma.

Kartbeteckningar, avseende sådana merasällsynt förekommande fall, som åsyftas i29 § BS, då genom stadsplanehestämmelserkunna meddelas föreskrifter om rätt att inomgata, torg, park eller annan allmän plats ut-nyttja utrymmet under eller över markensplan till inredande av lokaler eller för annatändamål, hava icke medtagits. Lämpliga be-teckningar torde i de särskilda fallen kunnaåstadkommas utan att anvisningar däromlämnas i detta sammanhang.

Gatuplantering. Av praktiska skäl är detvanligen önskvärt att planteringsanordningarpå gata icke bindas genom planens faststäl-lande. Dessa kunna ytbetecknas liksom park-mark men angivas med gränslinje ej avseddatt fastställas.

BYGGNADSKVARTEROmråde för allmänt ändamål angives med

bokstaven A. Med allmän byggnad menasbyggnad avsedd att tjäna ett sådant ändamålsom det tillkommer stat eller kommun ellermenighet att tillgodose. Någon specifikationav markens användning för ena eller andraslaget av sådana byggnader, såsom t. ex. post-och telegrafhus, ämbetsbyggnad, rådhus,

,brandstation, tingshus, sjukhus eller skola,erfordras icke och torde i allmänhet ej hellervara möjlig eller lämplig. Om redan vid pla-nens uppgörande kan förutses för vilket sär-skilt slågs byggnad marken skall användas,.kan uppgift härom lämpligen införas i dentill planförslaget hörande beskrivningen.

Område för bostadsändamål angives medbokstaven B. Olika byggnadssätt betecknas

med tilläggsbokstäverna S, Ö eller F. Omdet anses behövligt att genom stadsplanebe-stämmelser säkerställa att hus sammanbyg-gas med varandra i tomtgräns, betecknas så-dant- s. Ic slutet byggnadssätt (två eller flerasammanbyggda hus) med bokstaven S. Öppetbyggnadssätt betecknas med bokstaven Ö, omplanen avser att byggnaderna skola uppfö-ras fristående eller få kopplas två ach två igemensam tomtgräns, samt med bokstaven F,om endast fristående hus avses att få före-komma. För att markera slutet byggnadssätti förhållande till öppet kan lämpligen använ-das tyngre eller mörkare färg. Ytmönster ut-föres med tätare streckning.

För att förenkla stadsplanekartans utföran-de kan, där omständigheterna det medgiva,bokstavsbeteckningen B utelämnas och bo-stadsområdena utmärkas med endast bokstä-verna S, Ö eller F, vilka därvid angiva bådeändamålet och byggnadssättet.

Om affärslokaler avses att i betydande ut-sträckning förekomma i byggnad för bostads-ändamål kan område för sådan bebyggelse an-givas med beteckningen BH (bostads- och han-delsändamål).

Område för handelsändamål angives medbokstaven Ii. Förutom affärshus, inrymman-de butiker eller kontor eller bådadera, kunnahit hänföras andra byggnader för kommer-siellt ändamål, t. ex. hotell och restauranger,ävensom för affärsrörelse erforderliga lager-och hantverkslokaler.

Område för storindustriändamål angivesmed beteckningen Js. Härmed avses i stads-planehänseende förutom områden för denegentliga storindustrien även annan industri-ell anläggning, för vilken ur brandskydds-och civilförsvarssynpunkt samt med hänsyntill sundhet och trevnad kräves effektiv isole-ring från områden för bostäder eller andra än-damål medelst i stadsplanen angivna allmännaparker eller andra byggnadsfria skyddsområ-den. Då ur brandskydds- och civilförsvarssyn-punkt motsvarande fordringar ställas på kraft-verk med tillhörande dammbyggnader, vatten-verk, gasverk, större oljeförråd samt störretransformatorstationer och dylikt, kunna ävenområden för sådana anläggningar hänföras tillifrågavarande beteckning. I vissa fall kunna

de emellertid redovisas som kvar tersmark förallmänt ändamål, t. ex. då fråga är om ett stadeller kommun tillhörigt elektricitets-, vatten-eller gasverk. Detta utesluter dock inte i ochför sig fordran på lämplig isolering från om-råden för bostadsändamål el. dyl.

Inom område för storindustriändamål an-ses icke böra tillåtas andra bostäder än somfordras för anläggningarnas tillsyn och be-vakning.

Område för industriämlamål med beteck-ningen J avser industriområden där den indu-striella verksamheten är av sådan art och om-fattning att riskerna ur sundhets-, säkerhets-och trevnadssynpunkt äro mindre, varigenomkraven på byggnadsfria skyddsbälten mot bo-stadsområden kunna ställas lägre än beträf-fande storindustriområdena. Ej heller inomområde av detta slag anses bostäder böra till-låtas i annan utsträckning än som fordras föranläggningarnas tillsyn och bevakning.

Område för smclindustriändamål angivesmed beteckningen Jm i det fall då avseddaanläggningar för detta ändamål äro av sådanart att de anses böra på visst sätt avskiljasfrån bostadsbebyggelse och då inom områdetföljaktligen icke bör tillåtas andra bostäderän för tillsyn och bevakning.

Till småindustri brukar i stadsplanehänse-ende i allmänhet räknas sådana industrier,som bedrivas i jämförelsevis liten omfattningoch inte äro beroende av anslutning till järn-väg eller vattenväg, vilket vanligen är falletbeträffande större industriföretag. Sådanaområdens förläggning inom stadsplaneområ-det kan därför väljas med större frihet. Små-industrierna kunna under vissa omständighe-ter även kombineras med bostadsbebyggel-sen, nämligen därest de icke ur sundhets-, sä-kerhets- eller trevnadssynpunkt kunna vållaolägenheter.

Område för småindustriändamål, inom vil-ket även bostadsbebyggelse avses att få före-komma där så prövas lämpligt, angives medbeteckningen Jb.

Område som huvudakligen är avsett förbostadsändamål men även får bebyggas försmåindustriändamål, då detta med hänsyn tillsundhet, brandsäkerhet och trevnad prövasutan olägenhet kunna ske, betecknas med Bj.

17

Område för garageändamål angives medbokstaven G. Beteckningen avser område somutnyttjas till förvaringslokaler och repara-tionsverkstäder för motorfordon samt tillhan-dahållande av bensin och andra drivmedelför motortrafik. Med samma beteckning kanredovisas mark som användes till kiosk ellerdylik mindre byggnad för biltrafikens behov.

Byggnadskvarter för andra ändamål. Tillkvartersmark kunna även hänföras andraslag av områden än här uppräknade. Somexempel på andra vanligen förekommandeanvändningssätt må nämnas område för upp-lagsändamål, som betecknas med U och avsert. ex. brädgårdar och andra med industri ellersamfärdsel sammanhörande materialgårdareller varuupplag, samt område för handels-trädgårdsändamål och område för koloniträd-gårdsändamål, som enligt praxis angivas medbeteckningarna Lh respektive Lk. Om syftetmed planläggningen ger anledning därtillkunna markområden för här uppräknadeändamål i stället redovisas som specialom-råden.

SlPECIAL OMRÅDENSåsom exempel på specialområden angivas

i 25 § BL järnvägs- och andra särskilda tra-fikområden, skydds- och säkerhetsområdenför vissa anläggningar, hamnområden, idrotts-områden, begravningsplatser och vattenom-råden. Exemplifieringen är icke avsedd attvara fullständig. De i §:n angivna ändamålenäro de vanligast förekommande, men hindermöter icke mot att i stadsplanen som special-område upptaga även mark för andra ända-mål.

De på Pl. 2-3 angivna beteckningarna förspecialområden äro enligt vanlig praxis in-delade i trafikområden, rekreationsområden,kgrkogård (begravningsplats), säkerhetsområ-den och vattenområden.

Trafikområden

De specialområden som äro avsedda för be-tjänande av trafik och samfärdsel till lands,till sjöss och i 'luften äro sammanförda underden gemensamma beteckningen T. Varje sär-skilt specialändamål angives därjämte medtilläggsbokstav (betecknas med gemen).

18

Område för hamnändamål med beteckning-en Th avser sådan del av stadens (samhällets)område som erfordras för hamnändamål ochvad därmed har omedelbart samband. Meddenna beteckning kan efter omständigheter-na angivas såväl hamnens land- och vatten-trafikområden med bassänger, kajer och ga-tuleder som även mark avsedd för upplagsamt magasins- och andra hamnbyggnader.Om så erfordras kan hamnens stadsplanäven göras mera detaljerad och åtskillnadgöras mellan exempelvis land- och vatten-områden.

Område för järnvägsändamål med beteck-ningen Tj avser statliga eller enskilda järn-vägars trafikområden.

Område för luftfartsändamål med beteck-ningen Tl avser flygfält och övriga anlägg-ningar för luftfartens behov.

Område för vattenled (kanal) med beteck-ningen Tv avser kanal eller annan vattenledoch kan omfatta ej endast själva vattenledenutan även till trafikområdet hörande land-områden.

Rekreallionsområden

Under den gemensamma beteckningen Rhava sammanförts sådana områden av annannatur än allmänna platser och byggnadskvar-ter, som i:stadsplanen reserveras för rekrea-tion och friluftsliv, såsom fritidsområde, fri-luftsbad, folkpark och idrottsområde. Tillsamma grupp har ansetts kunna hänförasnaturreservat. Den närmaste avsikten med dy-lika reservat är visserligen i allmänhet attfrån förstörelse skydda områden med sär-egna naturförhållanden. Gemensamt för des-sa och övriga här angivna reservat är docksyftemålet att bereda befolkningen trevnadoch nöje.

Fritidsområde angives med beteckningenRa. 1 motiven till lagstiftningen är fritidsom-råde särskilt omnämnt i samband Med denöversiktliga planläggningen. Sålunda avses attför tillgodoseende av friluftslivets behov markskall kunna i generalplan eller regionplanavsättas för fritidsändamål och förses medbestämmelser som säkerställa dess användan-de för detta ändamål. I det vidsträckta be-greppet fritidsområde torde kunna innefattas

mera speciella användningssätt av mark ellervatten, såsom för campingplatser, badområ-den, strövområden samt anläggningar föridrott eller friluftsliv. Det har ej ansetts ute-slutet att mark även i stadsplan eller bygg-nadsplan skall kunna redovisas med dennasummariska beteckning. Vanligast torde dockvara att vid sådan planläggning detaljering-en går längre och hithörande områden, i denmån de icke upptagas som allmänna platser,redovisas med någon av de i det följande an-givna ändamålsbeteckningarna.

Friluftsbad med beteckningen Rb kan avseantingen naturområden vilka reseveras förbadändamål eller med konstarbeten utfördabadanläggningar i det fria och kan omfattasåväl mark som vatten.

Folkpark angives med beteckningen Rf ochavser de vanligt förekommande folkparker-nas områden.

Område för idrottsändamål angives med be-teckningen Ri. Häri kan innefattas ej endastplatser för utövande av idrotter av olika slagutan även särskilda lek- och tummelplatser.Om så befinnes lämpligt kunna även andraför friluftsliv avsedda anläggningar, t. ex. fri-luftsbad eller golfbanor, angivas med dennaändamålsbeteckning. Ofta utgöra lek- ochidrottsplatser anläggningar av sådan naturatt de kunna ingå i allmänna parker och plan-teringar. I dylika fall bör för undvikande avmisstydning marken icke förses med bok-stavsbeteckningar eller stadsplanebestäm-melser.

Naturreservat angives med beteckningen Rn.Enligt lagen den 25 juni 1909 angående natur-minnesmärkens fredande kan genom beslutav länsstyrelse visst område förklaras frid-lyst. Om sådant fridlyst område ingår i stads-plan kan det i planen redovisas med ifråga-varande ändamålsbeteckning. Denna beteck-ning avses även kunna användas för annat om-råde med säregen natur, som anses böra skyd-'das mot exempelvis förändringar vilka kundeföranledas av att området utlades till park avkaraktären allmän plats.

Kyrkogård (Begravningsplats)

Område för begravningsändamål betecknasmed bokstaven K. Äldre men ännu i bruk

varande begravningsplatser äro ofta belägnai anslutning till kyrka. I sådana fall kan be-teckningen samtidigt avse bebyggelse förkyrkligt ändamål. Vanligast är dock att i så-dana fall själva kyrkoområdet redovisas somkvartersmark med beteckningen A.

Säkerhetsområden

Säkerhetsområden fordras i vissa fall föranläggningar som medföra fara. Vanligaste istadsplan förekommande säkerhetsområdenavse elektriska starkströmsledningar och där-med sammanhörande anläggningar. Fastänledningar ovan jord äro förenade med storarisker kan det stundom ej undvikas att dragadem genom samhällsområde. Vid planlägg-ning av sådant område bör till minskande avfaran ledningen såvitt möjligt föras framöver ett säkerhetsområde, inom vilket bygg-nader och träd ej böra finnas. På de ställendär trafikleder korsa säkerhetsområdet måstesärskilda skyddsanordningar vidtagas. Be-teckningen E avser detta vanligast förekom-mande slag av säkerhetsområden.

Även andra anläggningar av så farlig be-skaffenhet att säkerhetsområden böra anord-nas, kunna tänkas förekomma inom eller igrannskapet till planlagt område, exempelvisskjutbanor. För dylika eller andra mera säll-synta säkerhetsområden torde lämpliga be-teckningar i de särskilda fallen kunna åstad-kommas utan att anvisningar därom lämnasi detta sammanhang.

Högspänningsledning med beteckningen Elavser område för elektriska ledningar och där-med sammanhörande anläggningar av sådanart och omfattning att särskilda s. k. kraft-gator finnas avsatta utmed ledningarna. Förledningar med lägre spänningstal är ur plan-läggningssynpunkt i allmänhet inte nödvändigtatt marken under ledningssträckningen angi-ves som specialområde av här ifrågavarandeslag. Vanligen kan den ingå i område för an-nat stadsplaneändamål, och i den mån denicke utgöres av allmän plats är det tillfyllestatt den undantages från bebyggande genomatt betecknas med punktpriekning.

Område för transformatorstation angivesmed Es och kan utgöra antingen del av ettmed El betecknat säkerhetsområde eller ett

19

friliggande för sådan station avsett område.Ofta förekomma mindre transformatorstatio-ner i direkt anslutning till bostads- eller and-ra byggnadskvarter. Även i sådana fall kandenna beteckning användas, varvid hindericke möter att, om skäl därtill finnes, låtamarken i stället ingå i och redovisas som kvar-tersmark.

VattenområdenVattenomrckle angives med bokstaven V. Ett

vattens eller vattendrags upptagande i stads-plan såsom vattenområde innebär att det skallbevaras som vattenområde och medför attigenfyllning helt eller delvis av området istrid mot stadsplanen, t. ex. för bebyggelse,anläggning av en gata, utvidgning av en park,ej får ske. Är ett område i stadsplan upptagetsom vattenområde har staden rätt att expro-priera området, om detta erfordras för attkunna genomföra eller trygga avsedd vatten-gräns.

På grundkarta skola vatten och vattendragfinnas angivna oavsett om de enligt stadspla-nen skola bevaras såsom vattenområden ellericke. Som vattenområde i stadsplanen kandäremot lämpligen icke angivas annat vatteneller vattendrag än sådant som avses att tillsina gränser helt eller delvis vidrnakthållaseller anordnas såsom vattenområde. Det äralltså icke nödvändigt att såsom specialom-råde av ifrågavarande slag redovisa varje vat-tensamling eller mindre vattendrag, bäck ellerdike. Mestadels kunna dessa lämpligen ingåi stadsplanen med samma områdesbeteckningsom angränsande mark. Om exempelvis enbäck vars strandkonturer äro underkastadeständiga förändringar går fram genom ettområde avsett till park eller annan dylik all-män plats, redovisas den lämpligast såsom in-gående i den allmänna platsen.

Vattenområde som fdr överbyggas angivesmed beteckningen Vb. I vissa fall kan denbefintliga strandkonturen vara så oregelbun-den till följd av i vattnet gjorda smärre ut-byggnader, såsom bryggor, badhus, båthusbch dylikt, att det skulle möta praktiska svå-righeter Om denna strandkontur enligt stads-planen skulle upprätthållas såsom gräns förvattenområde. 1 dylika fall är lämpligast attgiVa vattenområdesgränsen en mera regel-

bunden sträckning och att i stadsplanebe-stämmelserna för vattenområdet medgivanyssnämnda slag av utbyggnader. Bestämmel-se avseende sådana utbyggnader och medhänvisning till beteckningen Vb kan avse an-tingen vattenområdet i dess helhet eller vissbegränsad del närmast intill stranden på sättangivits å Pl. 7-8.

Vatten eller vattendrag som avses att fåöverbyggas för exempelvis kraftverk ellerandra industriella anläggningar angives somvattenområde med beteckningen Vj, såvidaicke området på grund av omständigheternaanses kunna ingå i annat slags specialområdeeller i byggnadskvarter för industriellt ellerannat ändamål.

Andra specialområdenBland exempel på specialområden angiver

BL, såsom förut nämnts, även skyddsomrddenför vissa anläggningar. Härmed avses i förstahand mark intill anläggningar som själva krä-va skydd, t. ex. en sjö som levererar vattentill ett vattenledningsverk och därför måsteskyddas mot föroreningar. Behovet att redo-visa mark för sådant specialändamål. tordebliva vanligare vid den översiktliga planlägg-ningen än i fråga om detaljplan. I förekom-mande fall torde skyddsområdet vanligenkunna angivas med samma versalbokstav somdet område, vilket avses att skyddas, jämtelämplig tilläggsbokstav.

I många fall kan emellertid erforderligtskydd åstadkommas på annat sätt än genomatt specialområde för skyddsändamål reser-veras. Så är ofta fallet då fråga är om attskydda bostadsbebyggelsen från inverkan avindustrier och andra för sådan bebyggelsestörande eller farliga anläggningar. Skydds-bälten åstadkommas därvid vanligast genomatt gränsområdena mellan bostäder och indu-strier i stadsplanen utläggas till parker ellerplanteringar av karaktären allmän plats ellerpå annat sätt undantagas från bebyggande.Skyddsområden av detta slag kunna i allmän-het med fördel utnyttjas för rekreation ochfriluftsliv. Ur skyddssynpunkt är nämligen ihuvudsak angeläget att marken hålles fri frånbebyggelse samt förses med plantering av löv-träd, som bidrager till att hindra elds utbred-ning över större område. Ibland inträffar att

vederbörande industriföretag icke önskar av-hända sig ett till skyddsändamål erforderligtmarkområde för utläggande till allmän platsutan föredrar att självt lämpligt iordning-ställa området och utnyttja det exempelvisför de anställdas trevnad och rekreation. Mar-ken kan då i stadsplanen angivas såsom utgö-rande sådan del av industrikvarteret, vilkenfår användas endast som planterat skydds-område och icke får bebyggas. Sådan kvar-tersmark kan angivas med beteckningarna*Jsp, Jp eller Jmp.

Såsom exempel på andra slag av specialom-råden vilka kunna tänkas förekomma månämnas område för gatutrafik. Marks redovi-sande i stadsplan såsom specialområde förgatutrafikändamål bör ifrågakomma endast isärskilt undantagsfall då man av särskilda skälvill undvika att angiva marken såsom gataeller dylik allmän plats. Anledningen kan varaatt staden beträffande viss huvudtrafikled villförbehålla sig rätt att avspärra trafikleden medstängsel ävensom att där uppföra. vissa förgatutrafikändamål nödvändiga byggnader.Området kan beetcknas med Ta.

Ett annat exempel på specialområde utgörmilitärt område. Sådant område plägar angi-

vas med beteckningen M. Härmed avses såvälkaserner och övningsområden som befästning-ar och andra anläggningar eller områden somdisponeras för det militära försvarets behov.Dessa områden hava i allmänhet sådan belä-genhet och omfattning att de mera sällankomma att intagas i stadsplan. Oftare tordede komma att beröras av den översiktligaplanläggningen. Ur försvarssynpunkt tordedock vanligen vara mindre önskvärt att om-råden av ifrågavarande slag vare sig i stads-plan eller på annan plankarta redovisas förmilitärt ändamål. Lämpligast är därför attmarken upptages som byggnadskvarter förallmänt ändamål med beteckningen A eller,om syftet med planläggningen ger anledningdärtill, såsom specialområde för samma ända-mål och med samma bokstavsbeteckning.

Såsom förut framhållits, kunna även vissaandra av de under rubriken byggnadskvarteromnämnda ändamålsbeteckningarna före-komma beträffande specialområden. Exem-pelvis kan område för garageändamål G, om-råde för upplagsändamål U, område för han-delstreidgårdsändamål Lh och område förkoloniträdgårdsänclamål Lk utgöra specialom-råde om syftet med planläggningen ger anled-ning därtill.

C. Övriga beteckningar

Här angivna beteckningar äro dels vissayt-, bokstavs- och sifferbeteckningar vilkaförekomma beträffande såväl byggnadskvar-ter som specialområden, dels sifferbeteck-ningar avsedda att angiva höjdlägena för gataeller annan allmän plats.

Gemensamma för byggnadskvarter och spe-cialområden äro sålunda de ytbeteckningar,punktprickning m. fl., vilka åsättas vissa be-gränsade delar av kvarter eller specialområ-den samt angiva att marken därinom skallantingen vara helt undantagen från bebyg-gande eller få bebyggas endast med uthuseller viss annan slags gårdsbebyggelse. Enligtvedertagen praxis åberopas dessa ytbeteck-ningar i stadsplanebestämmelserna under be-nämningarna punktprickning, korsprickning,punkt- och korsprickning, ringprickning samtpunkt- och ringprickning.

Punktprickning angiver mark som icke fårbebyggas, såsom förgårdar utmed gator ochövriga allmänna platser, andra byggnadsfriazoner samt sådan gårdsmark i kvarters ellerspecialområdes inre delar, som avses att un-dantagas från bebyggande.

Korsprickning angiver mark som får bebyg-gas endast med uthus, garage och dylikamindre gårdsbyggnader.

Punkt- och korsprickning angiver mark vil-ken i regel skall lämnas obebyggd men somundantagsvis får bebyggas med uthus, garageoch dylika mindre gårdsbyggnader, om dettaför varje särskilt fall 'prövas lämpligt.

Ringprickning angiver mark som avses attutgöra gård men som får till viss höjd över-byggas med gårds- eller terrassplan varunderlokaler få anordnas.

21

Punkt- och ringprickning angiver gårdsom-råde som icke får bebyggas ovan markplanetmen som under samma plan får utnyttjas föranordnande av källare.

Mark tillgänglig för underjordiska ledningar.Genom stadsplanebestämmelser kan föreskri-vas .att viss mark inom kvarter eller special-område ej får bebyggas eller eljest användasså att framdragande eller underhåll av under-jordiska allmänna ledningar därå förhindras.Sådan del av kvarter eller specialområde be-tecknas med bokstaven u.

Mark inom byggnadskvarter eller special-område vilken avses att hållas tillgänglig förallmän gångtrafik eller allmän gatutrafik be-tecknas 'med x respektive z. Vanligast före-komma dessa beteckningar för järnvägsom-rådena, där de angiva att viss mark förutomdess användning för det speciella trafikända-målet även skall få tagas i anspråk för attmöjliggöra sådan allmän gång- 'eller gatutra-fik som avses att korsa trafikområdet. Avstadsplanens anordningar i övrigt, bl. a, an-gränsande gatuhöjcler, plägar med erforderligtydlighet framgå på vad sätt trafikkorsningenavses att anordnas, t, ex. om gatutrafikenavses att framdragas i spårplanet, i vägportunder spårplanet eller på vägbro oVan spår-planet. Om så erfordras kan i den till försla-get hörande beskrivningen intagas närmareupplysningar härom.

Beteckningarna x och z kunna även kommatill användning beträffande vattenområde,om viss del av sådant område skall hållas till-gänglig för allmän gångtrafik respektive gatu-trafik på bro över vattenområdet.

Gatuhöjd angives med plustecken jämtehöjdsiffra. Höjdsiffran avser den punkt därplustecknet placeras. Ingår i planförslagetområde för vilket stadsplan redan finnes fast-ställd, böra de gatuhöjder vilka avses att fort-

rn111.

farande gälla särskilt utmärkas genom attsiffrorna understrykas. Om det i specialfallär av betydelse för planförslaget att ävensådan gällande gatuhöjd som avses att utgåangives på kartan, kan sådan höjd utmärkasgenom att plustecken och hö jdsiffra sättasinom parentes.

Annan markhöjd. Om i särskilt undantags-fall syftet med planläggningen ger anledningdärtill, kan höjdläge fastställas även för annanmark än gata eller annan allmän plats, t. ex.för viss gårdsmark inom kvarter eller special-område. Sådan markhöjd angives med siffrai cirkel eller plus jämte siffra i cirkel. I mot-sats till vad som är fallet beträffande höjd förgata eller annan allmän plats fordras stads-planebestämmelser för reglering av sådanmarkhöjd.

Gatulutning kan, i den mån behov finnesatt i stadsplanen särskilt utvisa gatas lut-ningsriktning, betecknas med pil angivandelutningsriktningen och siffror angivandelutningstalet. Denna endast i specialfall före-kommande redovisning utesluter icke att sam-tidigt gatuhöjder på vanligt sätt angivas.

Antal våningar angives med romersk siffra.Bokstaven v efter siffran betecknar att vissinredning av vinden ovan det angivna vå-ningstalet medgives. Ofta kunna stadsplane-bestämmelser rörande byggnads höjd ochvåningsantal avfattas så att beträffande såvälhöjd som våningsantal hänvisas till beteck-ningen romersk siffra, varigenom kartan för-enklas.

Största tillåtna byggnadshöjd angives i öv-riga fall med siffra i romb. 1 det fall då höj:den räknas från stadens eller samhällets noll-plan angives den med plus jämte siffra i romb.

Taks lutningsvinkel i grader angives medsiffra i triangel, varvid siffran 0 betecknarplant tak.

YGGNABS13- ANEKARTAByggnadsplan förutsättes komma att under

vissa omständigheter göras mycket enklareän stadsplan. Särskilt torde detta bliva för-hållandet när byggnadsplan kommer till an-vändning i fall då enligt tidigare lagstiftningskulle hava använts avstyckningsplan. I and-

22

ra fall åter kan byggnadsplan behöva inne-fatta en så ingående reglering av bebyggelsenatt planen nära överensstämmer med stads-plan.

Byggnadsplanekarta skall vara utförd en-ligt 120 § BS. I fråga om sättet för plankartans

utförande föreligger ingen väsentlig skillnadi förhållande till stadsplan. Stadsplanekartanslinje-, bokstavs-, siffer- och ytbeteckningarkunna sålunda i tillämpliga delar användasför byggnadsplan. Vissa beteckningar erhållaemellertid andra benämningar i överensstäm-

melse med de områdesbenämningar som före-komma beträffande byggnadsplan.

Angående kartans rubrik samt skala, norr-streck, beteckningsförklaringar, författarensnamnteckning och övriga påskrifter gäller itillämpliga delar samma som sagts beträf-fande stadsplan.

A. Gränsbeteekningar

Byggnadsplanegräns (grov punktstreckadlinje - en punkt mellan streck) är avsedd attbegränsa det område som omfattas av plan-förslaget. Beteckningen är samma som förstadsplanegräns, vilket befunnits ej behövamedföra misstydning. För fastställelse avsed-da förslag till stadsplan och byggnadsplantorde nämligen sällan behöva angivas påsamma karta.

Gällande områdes- och bestänunelsegräns,gällande gräns avsedd att utgå, särskild om-

reklesgräns, bestämrnelsegräns och gränslinjerej avsedda att fastställas äro lika med motsva-rande gränser å stadsplanekarta.

Väg-, byggnadsrnarks- och annan områdes-gräns (punktstreckad linje - en punkt mellanstreck) är avsedd att till gränserna angiva dei 107 § BL angivna, för olika ändamål avsedda områden som ingå i planen, såsombyggnadsmark samt vägar och andra all-männa platser. Gränsbeteckningen har sam-ma utseende som gatu-, kvarters- och annanområdesgräns i stadsplan.

B. Områdesbeteckningar

ALLMÄN PLATSVägniark motsvarar stadsplanens gata eller

torg och lämnas utan ytbeteckning.Park eller plantering betecknas på samma

sätt som park eller plantering i stadsplan.

BYGGNADSMARKSåsom byggnadsmark i byggnadsplan kan

fastställas mark avsedd för samma ändamålsom i stadsplan förekommande olika slag avkvartersmark. I de vanligaste och enklastefallen torde byggnadsplanen komma att om-fatta huvudsakligen sådan byggnadsrnark somavses för bostadsändamål och uppförande avfristående hus i högst två våningar BF II,ävensom mark för allmän byggnad A. I andrafall kan även tänkas förekomma byggnads-mark för t. ex. småindustriändamål Jm, Jb,Bj samt industriändamål J. För dessa och

övriga slags byggnadsmark kunna i tillämp-liga delar användas stadsplanekartans be-teckningar för byggnadskvarter.

SPECIALOMRÅDENBland de i 107 § BL exemplifierade olika

slagen av områden som skola angivas i bygg-nadsplanen nämnas icke särskilt specialom-råden. Av motiveringen till paragrafen fram-går emellertid att hinder icke möter att i

byggnadsplan upptaga specialområden. Van-ligast förekommande torde bliva järnvägs-område Tj och vattenområde V, Vb. Ävenandra slag av trafikområden samt andra spe-cialområden, t. ex. rekreationsområden, kyrko-gård och säkerhetsområden, torde emellertidunderstundom kunna förekomma. I samtligafall användas i tillämpliga delar stadsplane-kartans beteckningar.


Väghöjd och gällande veighökl angivas påsamma sätt som gatuhöjderna i stadsplan. Så-som framgår av innehållet i 107 § BL och120 § 2 mom. BS är fordran på angivandet ayhöjdlägen för vägmarken i byggnadsplan icke

obligatorisk. Om och' i vad mån höjdlägenskola angivas blir beroende på omständig-heterna i det särskilda fallet.

I övrigt användas stadsplanekartans be-teckningar i tillämpliga delar.

23

KA TA FÖR UT MPLANSUtomplansbestämmelser för område i stad

eller stadsliknande samhälle skola enligt 44 §BS innehålla de föreskrifter som i avseende åbyggnadsverksamheten inom området erford-ras utöver vad därom föreskrives i byggnads-stadgan och i byggnadsordning för området.Enligt 45 § BS skola på karta som åtföljerförslag till sådana bestämmelser angivas demed bestämmelserna avsedda förhållanden,vilka äro av beskaffenhet att böra tydliggörasmedelst utmärkande å karta. Enligt 128 § BSskall i tillämpliga delar samma gälla i frågaom utomplansbestämmelser för område pålandet.

UtOmplansbestämmelsernas innehåll kanavsevärt skifta från fall till fall, beroende påde särskilda förhållandena inom tillämpnings-.området, syftemålet med bestämmelserna ocharten av den bebyggelse som bör regleras.Enligt grunderna för lagstiftningen få emel-lertid utomplansbestämmelser i intet fall an-vändas för reglering av bebyggelsen på sådantsätt att de komma att innebära förbud motnybyggnad inom vissa områden. Utomplans-bestämmelser hava ej heller något att göramed markens indelning i exempelvis trafik-leder, mark för bebyggelse och mark förandra ändamål. Det är sålunda icke avsett attutomplansbestämmelser skola kunna använ-das för åstadkommande av något slags stom-me till *blivande detaljplan eller till proviso-risk .indelning i liknande syfte. Vill kommunreservera mark för vissa trafikleder ellerannat ändamål, har den att begagna sig avgeneralplaneinstitutet. Icke heller få utom-plansbestämmelser utnyttjas för att regleratätbebYggelse. Har en sådan bebyggelse upp-kommit eller finns aktuellt behov av tätbe-byGgelse inom visst område, skall detaljplanupprättas för området. Det är emellertidingenting som hindrar att utomplansbestäm-melser 'fastställas för område som ingår i fast-ställd generalplan. Bestämmelserna regleraicke markens indelning men de kunna där-emot tänkas utgöra ett värdefullt komplementtill generalplanen. Självfallet kunna dock

24

I') ESTÄMME_JSERutomplansbestämmelser inte fastställas i stridmot fastställd generalplan. Ej heller kunnade användas för reglering av bebyggelsen påsådant sätt att de ersätta generalplan ellerden utredning som skall föregå sådan plan.

För område tillhörande stad eller stadslik-nande samhälle torde uppgörande av förslagtill utomplansbestämmelser endast mera un-dantagsvis komma i fråga, då för byggandeutom stadsplan i stad eller sådant samhällegälla särskilda bestämmelser i 97 § BS. Utom-plansbestämmelser behöva där tillkommaendast i fall då bestämmelserna i 97 § intekunna anses erbjuda en tillfredsställandereglering. Till ledning för avfattningen avutomplansbestämmelser för område på lan-.det finnes förslag intaget i Normalförslag tillbyggnadsordningar rn. m., upprättade av bygg-nadsstyrelsen år 1948 (NBO).

I vanligaste fall bruka utomplansbestäm-melser hava sådant innehåll att på kartan ej'behöver angivas annat än gränsen för tillämp-ningsömrådet. 1 andra fall kunna bestämmel-serna tänkas utformade så att olika föreskrif-ter komma att bliva tillämpliga inom skildadelar av ett utomplansområde. För att ut-märka sådana delområden behövas alltsåäven gränslinjer för dessa sinsemellan samtvissa beteckningar, t. ex. siffror eller bokstä-ver, till vilka respektive bestämmelser kunnaaivas hänvisninab' I vad mån kartan' även skallförses med ytbeteckningar i färg eller streck-maiÅr för att tydligare åtskilja delområdenaberor av omständigheterna i det särskilda fal-let och blir en bedömningsfråga för författa-ren. I de enklaste fallen torde dylika ytbeteck-ningar kunna undvaras. Under alla förhål-landen måste observeras att utomplansbe-stämmelserna med tillhörande karta icke fåuppfattas såsom avsedda att utgöra någotslags ersättning för generalplan.

Beträffande kartans rubrik samt skala,norrstreck, beteckningsförklaringar, författa-rens namnteckning och övriga påskrifter gäl-ler i tillämpliga delar samma som sagts be-träffande stadsplanekarta.

A. Gränsbeteckningar

Gräns för bestämmelsernas tillämpningsom-råde (grov punktstreckad linje - två punktermellan streck) är som benämningen visar av-sedd att angiva omfattningen av området förutomplansbestämmelserna. Det kan varalämpligt att den har annat utseende än stads-plane- och byggnadsplanegräns. Förslag tillutomplansbestämmelser kan nämligen tänkasförekomma på samma karta som förslag tillstadsplan eller byggnadsplan. Område avsettatt förses med utomplansbestämmelser kanockså ligga i nära anslutning till område medfastställd stadsplan eller byggnadsplan. Detkan då vara önskvärt att gränserna för denfastställda planen särskilt framgå av kartan.

Om gränsen för utomplansbestämmelsernasammanfaller med stadsplanegräns eller bygg-nadsplanegräns är det vanligen lämpligast attendast stadsplane- respektive byggnadsplane-gränsen utmärkes. På samma sätt kan för-faras då gränsen för utomplansbestämmel-serna sammanfaller med stadsgräns (sam-hällsgräns).

Gräns för områden med skilda bestämmelser(streckad linje) är avsedd att i förekommandefall till gränserna angiva de delar av tillämp-ningsområdet för vilka bestämmelser av olikainnebörd avses att gälla.

B. Övriga beteckningar

I sådana fall då olika bestämmelser avsesatt tillämpas för skilda delar av ett utom-plansbestämmelseområde erfordras för varjedelområde viss beteckning, till vilken hänvis-ning kan göras i bestärnmelsetexten. Vanligastefallet av dylika variationer i fråga om innehål-

let är då olika föreskrifter angående storlek avtomtplats förekomma. Som beteckning kanförslagsvis användas arabisk siffra, varvidrespektive delområden angivas med 1, 2, 30. S. v.

GENERALPLANEKARTAMed hänsyn till att generalplanen är avsedd

att vara en översiktsplan till ledning för när-mare planläggning beträffande stadens ellersamhällets ordnande och bebyggande ochsåledes mindre detaljerad än stadsplan ellerbyggnadsplan äro de kartbeteckningar somerfordras för att utmärka generalplan själv-fallet färre och mera summariska än beteck-ningarna för nämnda detaljplaner. Åtskilligaav detaljplanernas beteckningar bli sålundaobehövliga eller komma till användning en-dast för att illustrera förhållanden vilka ejavses att fastställas. Bl. a. är för general-planekarta i dess egenskap av rättsligt doku-ment behovet av skilda slags gränsbeteckning-ar mindre än för övriga planer.

Generalplan för stad eller stadsliknandesamhälle skall enligt 9 § BL angiva grunddra-gen för markens användning till olika ända-mål, såsom till tätbebyggelse, viktigare trafik-

leder och andra allmänna platser. Finnes tillfrämjande av stadens eller samhällets ända-målsenliga utbyggande erforderligt, att visstområde tills vidare undantages från tätbebyg-gelse eller från viss annan bebyggelse, oaktatdet i och för sig är lämpat därför, skall detock angivas i generalplanen. Sådant undantagfår dock inte avse bebyggelse för jordbrukets,fiskets, skogsskötselns eller därmed jämför-ligt behov. Erfordras eljest särskilda bestäm-melser angående markens bebyggande ellerabvändning i övrigt, skall generalplanen inne-hålla sådana bestämmelser. Enligt 96 § BLskall vad sålunda stadgats äga motsvarandetillämpning beträffande generalplan på landet.

Enligt 17 § BS skall generalplan i stad ellerstadsliknande samhälle, under beaktande avgrannområdenas planläggning, uppgöras medhänsyn dels till det behov av utrymme förViktigare trafikleder, parker och andra all-

25

männa ändamål som kan förutses för stadeneller samhället, dels ock till behovet av om-råden för enskilt bebyggande och specialom-råden. Vidare skall iakttagas, att det militäraförsvarets, civilförsvarets och den civila luft-fartens behov vederbörligen tillgodoses. Vidbedömande för vilka ändamål olika områdenskola användas skall bland annat beaktasvilka möjligheter som föreligga att anordnaerforderlig vattenförsörjning samt på lämp-ligt sätt utföra avlopp och andra anordningarför bortförande eller oskadliggörande av spill-vatten och annan orenlighet. I samma para-graf föreskrives att i generalplan bör, då om-ständigheterna föranleda därtill, angivas vilkaområden som från sundhetssynpunkt, medhänsyn till samfärdseln, vattenförsörjningeller avlopp eller eljest från allmän synpunktej äro lämpade för tätbebyggelse och förden-skull skola vara undantagna därifrån, även-som områden, som allenast tillsvidare böraundantagas från sådan bebyggelse, så ockområden -som skola undantagas från annanbebyggelse. Till följd av 109 § BS äro sammaföreskrifter tillämpliga angående generalplanpå landet.

Generalplanekarta tillhörande förslag tillför fastställelse avsedd generalplan för stadeller staxlsliknande samhälle skall vara utfördi överensstämmelse med föreskrifterna i.19 §BS. Enligt sagda föreskrifter skola på kartanangivas gränserna för planen samt för demarkområden som skola användas för olikaändamål. Vidare fordras att till planen hö-rande generalplanebestämmelser, vilka skolaavfattas i särskild handling, utmärkas å kar-tan genom särskilda beteckningar. Enligt 109

§ BS skola samma föreskrifter äga motsva-rande tillämpning angående generalplan pålandet.

Liksom beträffande detaljplanerna behövsalltså dels vissa gränslinjer för att angiva pla-nens omfattning och för att utmärka de enligtplanen för olika ändamål avsedda områdenaoch dels vissa bokstavs- eller sifferbeteck-ningar, till vilka de till planen hörande be-stämmelserna kunna givas hänvisning. Medhänsyn till generalplans översiktliga karaktärkunna gränsbeteckningarna göras enkla, vil-ket också påkallas av praktiska skäl för attplanen lätt skall kunna framställas i .sådanmindre skala som för generalplan är medgi-ven. För att göra kartan lätt åskådlig tordeockså beträffande generalplan i regel blivanödvändigt att respektive områden försesmed, ej endast bokstäver och siffror, utanäven vissa ytbeteckningar, exempelvis i färgeller streckmaner. Då för fastställelse avseddgeneralplan vanligast torde komma att utfö-ras med färgläggning, visas å Pl. 6 endastfärgbeteckningar. Streckmané.r eller andraytbeteckningar i svartritning kunna emeller-tid även ifrågakomma beträffande general-planekarta, förutsatt att kartan blir fullt tyd-lig och åskådlig. I de fall då kartans skalaväsentligt understiger 1: 2000 torde dock ut-förande i färg komma att visa sig överlägsetur tydlighetssynpunkt.

Beträffande kartans rubrik samt skala,norrstreck, beteckningsförklaringar, författa-rens namnteckning och övriga påskrifter gäl-ler i tillämpliga delar samma som sagts be-träffande stadsplan.

A. Gränsbelleekningar

Generalphmegräns (grov streckad linje) äravsedd att begränsa det område som omfattasav det för fastställelse avsedda planförslaget.Olikheten med motsvarande gränsbeteckning-ar för detaljplanerna är motiverad därav attgeneralplaneområde ofta torde komma attligga i nära anslutning till område som ingåri stadsplan eller byggnadsplan. För belysandeav förslaget kan då vara önskvärt att grän-serna för den gällande stadsplanen eller bygg-nadsplanen finnas angivna på kartan. Enligt

26

12 § BL kan emellertid beslut om fastställelseav generalplan ej gälla med avseende å om-råde som ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

det fall att gränsen för generalplanensammanfaller med stadsplanegräns eller bygg-nadsplanegräns torde i allmänhet vara lämp-ligast att utmärka endast stadsplane- respek-tive byggnadsplanegränsen. Om generalpla-nens gräns sammanfaller med gränsen förstaden (samhället) utmärkes endast stads-gränsen (samhällsgränsen) sådan den är be-

tecknad på grundkartan. I förslagets beteck-ningsförklaringar angives då även dennagränslinje såsom generalplanegräns.

Områdesgräns (heldragen linje) är avseddatt till gränserna angiva de i 9 § BL åsyftadeför olika ändamål avsedda områden som ingåi generalplanen. Gränsbeteckningen kommersåledes att få användning för att begränsatrafikleder och andra allmänna platser mott. ex. område för tätbebyggelse eller områdeför annat särskilt ändamål samt för att be-gränsa dylika områden inbördes. Gränslinjenbör givas sådan grovlek, att den tydligt skiljersig från grundkartans linjebeteckningar förfastighetsgränser m. m. ,samt från sådanaillustrationslinjer vilka kunna behöva införaspå generalplanekartan för att belysa plan-förslaget.

Behovet att genom särskilda linjebeteck-ningar skilja mellan gällande områdesgränsoch föreslagen områdesgräns, vilket beträf-fande detaljplanerna påkallas av bl. a. deplangenomförancle åtgärderna, förefinnes somregel ej i fråga om generalplan. Som förutnämnts kan beslut om fastställelse av gene-ralplan ej gälla med avseende å område somingår i stadsplan eller byggnadsplan. I sådandetaljplan fastställd gränslinje kan alltså ickeändras av generalplan. Redovisning av dylikagränslinjer å generalplanekarta kan därförifrågakomma endast illustrationsvis, varvid

ALLMÄN PLATS

förväxling med generalplanens linjebeteck-ningar ej torde behöva uppstå.

Såsom framgår av byggnadslagen förutsät-tes emellertid att generalplan skall fortlöpan-de underkastas de jämkningar som påkallasav utvecklingen eller på grund av de avvikel-ser från planen vilka må företagas i sambandmed detaljplanläggning. Förslag till ändringav fastställd generalplan förutsättes sålundakunna uppgöras och fastställas. Som regeltorde sådant planförslag kunna göras tydligtutan att föreslagen områdesgräns och enligtgeneralplan förut fastställd sådan gräns åt-skiljas genom olika beteckningar. Om gällan-de områdesgräns avses att utgå bör emellertiddenna utmärkas på särskilt sätt, vilket lämp-ligen sker genom att gränslinjen överkorsasmed tunna streck.

Gränslinjer ej avsedda att fastställas. I gene-ralplan torde bliva än vanligare än i detalj-plan att fråga om slutgiltig sträckning av enviktigare trafikled genom område avsett förallmän plats av annat slag, t. ex. allmän park,avses att hållas öppen och således icke bindasbcienom planens fastställande. I dylika fall an-gives gränsen mellan respektive slag av all-män platsmark med prickad linje (punkter).

Tunn streckad linje kan komma till använd-ning för att illustrera andra eventuellt före-kommande förhållanden som icke avses attfastställas.

B. Områdesheteckningar

vikande av misstydning icke förekomma. Deti 13 § BL angivna förbudet mot nybyggnadi strid mot fastställd generalplan innebär bl. a.att mark som enligt fastställd sådan plan av-ses för trafikled eller annan allmän plats ickefår bebyggas. Skulle för särskilt fall beträf-fande trafikled eller annan allmän plats gene-ralplanebestämmelse och viss särskild beteck-ning behövas, torde lämplig sådan beteckningkunna åstadkommas utan att anvisningardärom lämnas i detta sammanhang.

Trafikled eller annat därmed jämförligtområde bör lämnas utan ytbeteckning, dåsådan mark därigenom på kartan tydligastframträder mot övriga områden.

Park eller annan därmed jämförlig allmänplats bör däremot förses med ytbeteckning,exempelvis grön färg.

Då trafikleder, parker och andra allmännaplatser, utom möjligen för särskilt undantags-fall, ingå och fastställas i generalplan utangeneralplanebestämmelser, d. v. s. utan andraanvisningar än som framgå av kartans be-teckningsförklaringar, äro bestämmelsehän-visningar exempelvis i form av bokstäverför sådan mark obehövliga och böra för und-

ÖVRIGA OMRÅDEN'Såsom av 9 § BL och 17 § BS framgår, kan

i generalplan mark upptagas förutom såsomtrafikled eller annan allmän plats även för

27

andra särskilda ändamål, som i huvudsakmotsvara de i detaljplan förekommande.Mark kan sålunda avsättas även för andraallmänna ändamål än som tillgodoses genomanordnande av allmän plats, t. ex. för all-männa byggnader eller därmed jämförligaanläggningar. Vidare kan i planen mark reser-veras såsom fritidsområde eller för tillgodo-seende av annat stadsplaneändamål, såsomför begravningsplats eller idrottsplats. Hindermöter icke att i planen som naturskyddsom-råde reservera mark vilken på grund av na-turskönhet eller eljest finnes böra särskiltskyddas. Även i övrigt kan i generalplan markreserveras med hänsyn till det behov av spe-cialområden som kan förutses, t. ex. trafik-områden av olika slag. Vid generalplans upp-görande skall bl. a. även beaktas det behov avområden för enskilt bebyggande som kanförutses. Genom generalplanebestämmelserkan angivas att viss mark skall användas förbostäder eller för industribebyggelse, sättetför bebyggandet och den omfattning vari mar-ken får utnyttjas.

Område för allmänt ändamål angives medbokstaven A. Med denna beteckning avses attredovisas mark som i generalplan avsättes förframtida behov av allmänna byggnader ellerdärmed jämförliga anläggningar, t. ex. skolor,kyrkor, förvaltningsbyggnader, sjukhus ochandra anläggningar för socialvård, el-verk,vattenverk, reningsverk o. s. v. Av skäl somanförts i fråga om stadsplanebeteckningar(sid. 21) torde i allmänhet vara lämpligt attäven mark som avses att disponeras för detmilitära försvarets behov angives som områdeför allmänt ändamål med beteckningen A.

För att beteckna områden för enskilt be-byggande kunna samma beteckningar som idetaljplan användas. Då generalplan förut-

sättes få ett mera summariskt innehåll ändetaljplan, torde beteckningarna för enskiltbebyggande mestadels komma att inskränkastill B för bostadsändamål samt J för industri-ändamål. Där omständigheterna föranleda ettmera utförligt angivande av ändamålet kunnadock även i övrigt samma beteckningar an-vändas som för byggnadskvarter i stadsplan.Exempelvis kan finnas anledning att särskiljaindustriområden i område för storindustri-ändamål med beteckningen Js, område förindustriändamål med beteckningen J och om-råde för småindustriändamål med beteck-ningen Jm.

För områden som i generalplan avses attreserveras för speciella ändamål, t. ex. trafik-områden, rekreationsområden, kyrkogård (be-gravningsplats)., säkerhetsområden och vatten-områden, användas i tillämpliga delar stads-planekartans beteckningar för specialområden.Av dessa torde bland andra fritidsområde Medbeteckningen Ra och naturreservat med be-teckningen Rn bliva vanligare förekommandei generalplan än i detaljplan.

Marks reserverande för jordbruk, fiske ochskogsskötsel har, såsom ej motsvarande någotstadsplaneändamål, icke ansetts kunna ifråga-komma i detaljplan. Att i någon större ut-sträckning intaga och för dylika ändamålredovisa mark i för fastställelse avsedd gene-ralplan blir sannolikt ej aktuellt. I den 'månomständigheterna dock föranleda att exem-pelvis jordbruks- eller skogsbygd i någon om-fattning intages i sådan plan, kan för dylikaområden användas beteckningen L avseendeområde för lantbruksändamål. Mera vanligttorde däremot bliva att i för fastställelse av-sedd generalplan intages område för handels-trädgårdsändamål med beteckningen Lh ochområde för koloniträdgårdsändamål med be-teckningen Lk.


För att i enlighet med föreskrifterna i 9 §BL angiva att viss mark avses för tätbebyg-gelse torde icke alltid behövas särskild bok-stavsbeteckning. I generalplanebestämmelsereller beskrivning förekommande föreskrifteller uppgift rörande avsedd tätbebyggelsetorde nämligen ofta kunna hänföras till de

28

ändamålsbeteckningar som utmärka respek-tive områden t. ex. B, Js, J eller In. Om ivisst fall särskild beteckning fordras, exem-pelvis till skillnad från annat område medsamma änclamålsbeteckning, kan tätbebyg-gelse angivas med tilläggsbokstaven t.

Eftersom glesbebyggelse, där icke annatföreskrivits, är fritt tillåten, föreligger somregel intet behov att på generalplanekarta ut-märka varest sådan bebyggelse avses att fåske. Fall kunna emellertid tänkas förekommadå det är önskvärt att på visst sätt reglera gles-bebyggelsen,I. ex. genom angivande av storlekå tomtplats, byggnads storlek, antalet lägen-heter som få i byggnad inrymmas o. s. v. Därbestämmelser härom ej kunna givas hänvis-ning endast till viss ändamålsbeteckning fördet ifrågavarande området, kan som beteck-ning användas tilläggsbokstaven g. Finnesbehov att giva dylika bestämmelser olika inne-håll för skilda områden inom en och sammaplan, kunna för respektive områden användasbeteckningarna gl, g2, g3 o. s. v.

Såsom framgår av 9 § BL och 17 § BS kangenom generalplan mark undantagas fråntätbebyggelse ävensom från glesbebyggelse.Stadgandet i 13 § BL, enligt vilket nybyggnadicke må företagas i strid mot fastställd gene-ralplan, medför ej endast att mark som enligtplanen avses för trafikled eller annan allmänplats ej får bebyggas utan även att mark vil-ken i planen upptagits för annat särskilt än-damål, t. ex. idrottsplats, begravningsplats,område för allmänna byggnader eller som tra-fikområde av särskilt slag, exempelvis förjärnvägsändamål, luftfartsändamål o. s. v.,icke får bebyggas för annat än det angivnaändamålet. Beroende på generalplanens inne-börd och generalplanebestämmelsernas inne-håll kan marken sålunda vara helt undanta-gen från enskilt bebyggande. I vissa fall kanmöjlighet även inrymmas att, jämsides medtillgodoseende av det avsedda ändamålet förmarkens användning, tillåta enskilt bebyggan-de av visst slag. Sålunda kan mark vilken igeneralplanen upptages som fritids- ellernaturreservat genom planen undantagas an_tingen från all bebyggelse eller, om så anseslämpligt, från annan glesbebyggelse än förjordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller där-med jämförligt behov. För att angiva dyliktundantagande från bebyggelse av visst slagtorde emellertid icke krävas särskilda beteck-ningar på kartan. Bestämmelser därom kunnasom regel givas hänvisning till områdenasändamålsbeteckningar.

Emellertid kan i generalplan mark av sär-skilda skäl undantagas från glesbebyggelseunder viss tid, vilket undantag .enligt 12 §BL icke må utan omprövning gälla längreän fem år. Dylikt temporärt undantagandekan i visst fall vara behövligt för att hindraatt inom visst område tillkomma enstakabygsnadsföretag, vilka skulle kunna omöj-liggöra genomförandet av en detaljplanlägg-ning för tätare bebyggelse som - sedan ut-vecklingen hunnit fortskrida längre - prö-vas böra komma till stånd. Område av sådantslag kan givas beteckningen (g) vilken avsesangiva att marken tills vidare är undantagenfrån glesbebgggelse.

Även kan i generalplan angivas att områdesom i och för sig är lämpat för tätbebyggelseskall vara undantaget från tätbebyggelse förviss tid om marken finnes böra först fram-deles tagas i anspråk för sådan bebyggelse.Så kan t. ex. vara fallet om i områdets närhetfinns ett redan planlagt område, som ännuicke blivit fullt utbyggt, och det befinnesönskvärt att detta först utnyttjas innan nymark tages i anspråk för bebyggelse. I ge-neralplanen kan sålunda anvisas ett utbyg-gande av samhället i tidsbestämda etapper.Möjligen kommer det mera sällan att blivaaktuellt att i för fastställelse avsedd general-plan intaga föreskrift innebärande dylikttemporärt undantag från tätbebyggelse, dånämligen förbud mot nybyggnad, vilken skul-le innefatta tätbebyggelse, föreligger redanpå grund av föreskrifterna i 79 och 137 §§BS. Enligt grunderna för lagstiftningen haremellertid ansetts att dylika tidsbegränsandeundantag av mark kunna vara ägnade atttjäna till ledning för byggnadsnämnder ochallmänhet (K. Maj:ts prop. nr 131/1947 sid.156). Vanligast torde dock bliva att ett dylikttidsschema utan bindande verkan angives iden till generalplanen hörande beskrivningenoch att i sådant fall de ungefärliga tidpunk-terna för de skilda utbyggnadsetapp ernaävenledes utan bindande verkan angivas illu-strationsvis på viss kartbilaga. För att därvidangiva område som avses att vid mera avläg-sen tidpunkt detaljplanläggas och som därförtills vidare avses undantaget från tätbebyg-gelse kan användas beteckningen (t). Före-

29

komma områden avsedda för exploatering vidolika tidpunkter kan åtskillnad göras genomatt de betecknas med (t1), (t2), (t3) o. s. v.

Där behov finnes att i generalplan angivaåsyftat maximum i fråga om vdningscmtal an-gives detta liksom i detaljplan med romersksiffra.

KAR

Finnes behov att inom för visst ändamålangivel: område bestämma tillåten bebyggelsesmaximala omfattning, kan detta ske genomangivande av kvadratmeter bruttovdningsgta,t. ex. 50.000, 70.000 o. s. v. Alternativt kan an-givas exploateringstal (tillåten bruttovånings-yta i förhållande till områdets areal), t. ex. 0,3,0,5 o. s. v. eller 30 °/o, 50 °/o o. s. v.

AS MAT IKRIALFör fastställelse avsedd originalkarta till-

hörande plan- eller bestämmelseförslag samtför arkivändamål avsedda kopior av sådankarta böra vara utförda på ett hållbart mate-rial, vilket så litet som möjligt förändrar sigvid växlingar av temperatur och fuktighet.De enda material som hittills visat sig upp-fylla dessa fordringar och i övrigt lämpa sigför dylika kartor äro vissa sorters papper.

Med hänsyn till önskvärdheten att kunnagenom direktkopiering (fotomekanisk repro-duktion med användande av genombelysning)'åstadkomma kopior för arkivändamål av häravsedda originalkartor, bör kartpapperet utomförut nämnda egenskaper även hava jämn ochklart genomskinlig massa samt vara i tonenhögvitt eller blåaktigt, ej gulaktigt. Såsom urreproduktionssynpunkt lämpliga originalkart-papper (arkivkartpapper) kunna nämnas de avStatens reproduktionsanstalt förda papperenSRA I, II, III, IV och V, vilka alla äro avsamma kvalitet men variera i tjocklek, varvidSRA V är tunnast. Dessa kartpapper äro attrekommendera även med hänsyn till den fram-tida hållbarheten, emedan de äro tillverkadeav ren lump och ej innehålla cellulosa.

Kalkerväv, kalkerpapper och cellulosafilmäro på grund av stor genomskinlighet fördel-aktiga ur reproduktionssynpunkt men äro avandra orsaker endast i begränsad utsträck-ning användbara för framställning av kartor.Kalkerväv och kalkerpapper förändra sig så

KAR ASMed hänsyn bl. a. till arkiveringen av kart-

kopior böra till plan- och bestämmelseförslaghörande kartor ävensom övriga kartor somavses i Kungl. kungörelsen nr 921/1947 om

30

avsevärt redan vid vanliga växlingar av rums-temperatur och fuktighetsgrad hos luften, attde enbart på grund härav äro olämpliga förkartor med fordran på noggrannhet i frågaom måttförhållandena. Cellulosafilm är lik-som kalkerpapper ej lämplig som materialtill sådana kartor som skola undergå gransk-ning hos myndigheter eller utgöra arkivex-emplar. Ljuskopior eller fotografiska kopior(fotostatkopior) böra under inga förhållandenförekomma såsoni original och äro för arkiv-ändamål användbara endast då fråga är omarkivering under kortare tid.

För fastställelse avsett originalexemplarsamt för arkivering avsedd kopia av kartasom åsyftas i 2 § i Kungl. kungörelsen den 21november 1947 (nr 921) om expediering avbeslut angående ändring i rikets indelningm. m. (generalplan, stadsplan eller byggnads-plan eller ändring därav, grundkarta samtkarta för utomplansbestämmelser) böra medanledning av vad ovan sagts vara utförda påkartpapper av kvalitet motsvarande ovan-nämnda papperssorter.

Kartor och kartkopior som avses i 1 § iKungl. kungörelsen nr 921/1947 böra vara ut-förda på kartpapper eller kalkerväv.

Original till karta som avses i 3 § i Kungl.kungörelsen nr 921/1947 bör vara utfört påkartpapper eller kalkerväv. I samma paragrafavsedd kartkopia kan utgöras av ljuskopiaeller fotostatkopia.

FORMAmöjligt vara utförda i de standardiserade for-matens (SIS-formatens) A-serie och ej varastörre än A 1 (594X841 mm).

Om något samhälle med anledning av detsätt varpå dess kartarkiv är ordnat skulleönska fortsätta att utföra kartor som här av-ses enligt annan storleksserie, bör med hänsyntill arkiveringen av kartkopior hos andra myn-digheter iakttagas önskvärdheten av att kartaicke gives större format än 700 X900 mm(rityta 600X800 mm).

Har planområde eller annat område sonihär avses sådan omfattning att formatet A 1

(594 X841 mm) eller i undantagsfall format700 X900 mm visar sig otillräckligt, bör kar-tan upprättas i skilda blad. För att möjlig-göra noggrann sammanpassning av kartbla-den böra dessa vara försedda med konnek-teringslinjer vilka skyddas av viss pappers-marginal.

Karta bör icke hava mindre format än A 4(210 X297 mm).

KARTAS UTFÖRANDE MED HÄNSYN TILLDIREKTKOPIERING

A. Svartritning

För ätt kartas linjer och övriga ritade de-taljer skola vid direktkopiering tillfredsstäl-lande framträda på kopian måste teckningenvara utförd djupsvart. Svartritningen bör där-för utföras med tusch (Higgins vattenäktatusch eller tusch av därmed jämförlig kvali-tet). Vid uppritningen bör tillses att tuschenflyter jämnt och väl täcker varje del av de-taljerna. Den bör icke utspädas. Kraftig ra-dering på kartan med kautschuk efter upp-ritningen med tusch bör undvikas, emedantuschens täckkraft därigenom försvagas.

Rubrik och andra påskrifter, bokstavs- ochsifferbeteckningar, beteckningsförklaringar

o. dyl. böra omsorgsfullt textas med tusch.Maskinskrift samt sådana tecken eller kart-detaljer som anbragts med kautschukstämpelframträda dåligt eller icke alls vid direkt-kopiering. Bläckskrift bör undvikas och ersät-tas med textning i tusch. Kartoriginalets bak-sida måste hållas ren.

Vid uppritning av original som skola över-föras till annan skala böra linjegrovlek ochtextstorlek avstämmas för reproduktionsska-lan, då i annat fall linjerna kunna bliva förgrova på den förstorade eller för tunna påden förminskade reproduktionen.

B. Färgläggning

Direktkopieringen lyckas bäst om original-kartan vid kopieringstillfället icke är färg-lagd. Färglägges originalkarta innan den re-produceras, bör endast användas färger somäro så pass ljusgenomsläppande att de ejverksamt hindra den för reproduktionen er-forderliga genombelysningen Färger som ärotillverkade av ämnen ur växtriket (växtfärger)äro ur denna synpunkt lämpligast, medan där-emot färger med mineralhalt (mineralfärger)genom sin täckkraft försvåra eller kunna heltomöjliggöra reproduktionen. Exempelvis ärgummigutta en färg som omöjliggör direkt-kopiering.

Av Statens reproduktionsanstalt föras förmekanisk reproduktion lämpliga kartfärger.De äro växtfärger och hindra icke reproduk-tionen om färgläggningen ej göres för kraftigsamt utföres med pensel och ej med dragstift.Även vid användning av ifrågavarande fär-ger bör dock försiktighet iakttagas i fråga omgula och bruna eller blandningar därav, enäräven växtfärger av desa kulörer kunna havaviss benägenhet att verka hindrande vid re-produktion. Alltför tjock påläggning av sagdafärger eller färgblandningar kan nämligen,liksom användandet av mineralfärger, med-

31

föra att färglagda ytor vid reproduktionenframträda på kopian svarta eller svartfläcki-ga. Även om härigenom direktkopieringen ejhelt omöjliggöres kan följden bliva att besvär-liga och dyrbara plåtretuscher måste före-tagas.

Där färgade områdesgränser förekomma,vilket är vanligt beträffande de i 1 och 3 §§i förenämnda Kungl. kungörelse nr 921/1947avsedda områdeskar torna, böra sådana grän-ser på karta avsedd för direktkopiering varautförda med färger enligt ovan, ej med tusch.

C. Kartas beskaffenhet i övrigt

Karta som är avsedd att direktkopieras böricke vikas, brytas eller sammanlimmas, enärveck, brott och limfalsar vid direktkopieringnödvändiggöra retuscher. Ej heller bör sådankarta uppklistras på väv, vilket försvårareller omöjliggör reproduktion. Även kantbandkunna förorsaka besvärligheter vid reproduk-tionen och medföra dessutom den olägenhe-

ten att de på olämpligt sätt hindra kartpap-perets naturliga rörelser.

Stickhål på karta böra före uppritning ochfärgläggning i:gengnidas från papperets bak-sida, vilket lämpligen sker med skaftet tillen raUrkniv el. dyl. Härigenom undvikes atthålen genom uppsugning av tusch eller färgframträda på reproduktionen som svartapunkter.

AVDELNING II

ÄVDMAT-NGAVFATTNING AV IESTÄMMELER TILLHÖRANDE

DETALJPLANEFÖRSLAG

AIDSP ANE 11.)I»

Med stadsplan avses enligt BL och BS ickeblott den karta varå planen är angiven utanäven bestämmelserna om bebyggande och an-vändning i övrigt av olika i planen ingåendeområden.

Enligt 25 § BL skall stadsplan dels utmärkaoch till gränserna angiva de för olika ända-mål avsedda områden som ingå i planen, så-som byggnadskvarter, gator och andra all-männa platser samt specialområden, dels ockinnehålla de ytterligare bestämmelser angåen-de områdenas bebyggande och användning iövrigt som finnas erforderliga. Stadsplanebe-stämmelserna avses härmed utgöra en integre-rande del av stadsplanen.

Stadsplanebestämmelserna skola enligt 30 §3 mom. BS dels, såsom förut beskrivits, ut-märkas å stadsplanekartan genom särskildabeteckningar, och dels avfattas i särskildhandling. I 28 och 29 §§ BS angives vilkaförhållanden som, där så finnes erforderligt,skola regleras genom stadsplanebestämmel-ser. Bestämmelserna skola innehålla erfor-derliga föreskrifter om såväl byggnadskvar-ters bebyggande och användning i övrigt somäven användningen av specialområden ochandra i stadsplanen ingående områden. Den iparagraferna förekommande uppräkningenav de bestämmelser som kunna intagas i

stadsplan utgör i vissa hänseenden endast enexemplifiering. Om och i vad mån stadsplanbör uppgöras utan att de uppräknade förhål-landena regleras däri, blir beroende på om-ständigheterna i det särskilda fallet. Såsomallmän regel i detta hänseende gäller emeller-tid den i 28 § 1 moln, sista stycket intagna

34

ES ÄMMIKISERföreskriften att byggnadsverksamheten ickebör genom detaljerade stadsplanebestämmel-ser kringgärdas i vidare mån än som är nöd-vändigt för vinnande av det med planen av-sedda syftet. Bestämmelserna böra vara såavfattade att de bidraga till att befordra detur alla synpunkter mest ändamålsenliga sät-tet för reglering av de olika områdenas an-vändning och bebyggelse och samtidigt äveninrymma möjligheter för en smidig tillämp-ning. Långt gående och alltför detaljerat an-givna restriktioner böra i möjligaste mån und-vikas. Göras stadsplaner onödigt detaljeradekunna de motverka i stället för befordra ensund utveckling av stadsbyggandet och kunnafördröja byggnadsverksamheten genom attstadsplaneändringar måste inväntas. Bl. a. böriakttagas att stadsplan icke belastas med före-skrifter rörande sådana förhållanden vilkaäro nöjaktigt reglerade genom befintliga be-stämmelser i byggnadsstadga, byggnadsord-ning eller övriga byggnadsväsendet berörandeförfattningar eller föreskrifter.

I fråga om såväl sakinnehållet som denformella avfattningen av stadsplanebestäm-melser har utbildats en tämligen fast praxis,vilken grundar sig på erfarenheter alltifrånden tid då de första planbestämmelserna -stadsplanebestämmelsernas föregångare, bygg-nadsbestämmelserna - tillkommo med stödav 1907 års lag om stadsplan och tomtindel-ning. I utbildningen av denna praxis hava be-.stämmelseformuleringar, som framkommitvid planeringsverksamheten i landets städeroch som utformats under samråd med de stat-liga planmyndigheterna, spelat en betydanderoll.

För att stadsplan icke skall onödigtvis be-lastas med föreskrifter av allmängiltig naturinfördes år 1937 såsom 79 a § i den dåvaran-de byggnadsstadgan vissa bestämmelser an-gående bl. a. byggnads läge i förhållande tillgräns mot grannfastighet, avstånd mellanskilda byggnader å samma tomt, byggnads-fritt område framför fönster till bonings- ocharbetsrum, våningsantal inom boningshus avträ samt höjd för uthus eller annan gårds-byggnad. Motsvarande bestämmelser ingå så-som 96 § i nuvarande byggnadsstadga. Avingressen till paragrafen framgår att bestäm-melserna äro av supplerande natur samt gällai fråga om byggande inom område, som ingåri stadsplan, i den mån ej annat föreskrivesgenom stadsplanen. De äro icke avsedda attutgöra någon ersättning för stadsplanebestäm-melserna utan endast att komplettera dessa.Myndigheterna äro vid upprättande av stads-plan sålunda icke bundna av paragrafens be-stämmelser, utan både kunna och böra de istadsplanebestämmelserna upptaga avvikan-de regler i den mån så i särskilda fall finnespåkallat. Det bör härvid observeras att 96 §kan genom stadsplanebestämmelser sättas urkraft antingen i sin helhet eller till viss del.Särskilda stadsplanebestämmelser i de i para-grafen avhandlade ämnena kunna t. ex. varabehövliga då stadsplan avser förut bebyggdstadsdel.

Det bestämmelseförslag vilket medföljerdessa anvisningar åom Bilaga A är avsett atttjäna till ledning för planförfattare och myn-digheter vid avfattning av stadsplanebestäm-melser. Det utgör en sammanställning av ipraxis vanligast förekommande bestämmelseroch är uppgjort med ledning av sakinnehålloch formuleringar, som förekommit i stads-planebestämmelser tillhörande av Kungl.Maj:t fastställda planförslag. Sammanställ-ningen är gjord i anslutning till de i avdelningI behandlade kartbeteckningarna och uppta-ger bl. a. i § 1 bestämmelser om användningbeträffande samtliga på Pl. 2-3 angivnaolika slag av byggnadskvarter och specialom-råden. Det är emellertid självklart att stads-planeförslag i allmänhet ej kommer att inne-hålla mer än ett fåtal av de här i § 1 upp-tagna bestämmelserna. Även i vissa andra de-lar innehåller förslaget föreskrifter som icke

behöva förekomma i varje planförslag. An-märkningar härom göras i följande anvis-ningar, vilka även lämna upplysningar röran-de alternativ lydelse av bestämmelserna samtangående vissa bestämmelser av mera spe-ciell art.

Med hänsyn till de viktiga rättsverkningarsom äro förenade med fastställandet av stads-planebestämmelserna och då det är önskvärtatt en för hela landet möjligast enhetlig praxisvid sådana bestämmelsers tillämpning upp-rätthålles, böra de anvisade förebilderna i hu-vudsak följas vid avfattning av stadsplanebe-stämmelser. Detta bör dock givetvis inte ute-sluta en utveckling av praktiska nyheter därsådana äro motiverade. I dylika fall är detlämpligt att vederbörande planförfattare, lik-som hittills vanligen skett, söker samråd medbyggnadsstyrelsen innan bestämmelserna in-tagas i planförslagen.

§ 1.

STADSPLANEOMRÅDETSANVÄNDNING

Bestämmelser angående det ändamål vartillmarken får användas anses obligatoriska be-träffande alla i stadsplan ingående byggnads-kvarter och specialområden. Såsom framgårav 28 § 1 mom. BS skola för byggnadskvarterstadsplanebestämmelserna innehålla stadgan-den om kvarters användning för bostads- ellerindustriändamål eller eljest ändamål av visstslag. Gator, torg, parker och andra allmännaplatser ingå däremot i stadsplan regelmässigtutan stadsplanebestämmelser d. v. s. utanandra anvisningar än vad som fraingår avstadsplanekartans beteckningsförklaringar (sesid. 16). Samma är förhållandet med gatu-markens höjdlägen, för vilka i regel icke be-hövas andra anvisningar än på kartan angiv-na höjdsiffror. 1 vissa fall som avses i 29 § BSkunna stadsplanebestämmelser förekommaäven för allmän plats och avse t. ex. rätt attinom gata, torg, park eller annan allmän platsutnyttja utrymmet under eller över markensplan till inredande av lokaler eller för annatändamål. För att undvika alltför stor vidlyf-tighet hava sådana mindre vanliga bestäm-melser här icke medtagits.

35

I 27 § BS föreskrives att av stadsplan skalltydligt framgå huruvida ett område är avsetttill byggnadskvarter, gata, torg, park ellerånnan allmän plats eller till specialområde.Såsom framhållits rörande- kartbeteckningar-na (se sid. 13) bör denna angelägenhet beak-tas i fråga om kartans beteckningsförklaring-ar, vari beteckningarna för allmänna platser,byggnadskvarter och specialområden börasammanställas under skilda rubriker. I sam-ma avsikt bör förslaget till stadsplanebestäm-melser upptaga rubriker, som angiva till vil-ken av nämnda kategorier respektive områ-den avses vara hänförliga. Av denna anled-ning har § 1 indelats i skilda moment, 1 och2, vilka avse respektive byggnadskvarter ochspecialområden. Om i särskilt fall förslaginnehåller bestämmelser enligt 29 § BS angå-ende särskild användning av gatumark ellerannan allmän plats, kunna dylika bestämmel-ser lämpligen intagas i § 1 såsom första mo-ment vilket förses med rubriken »Allmänplats».

Stadsplanebestämmelser som angiva attområde får användas endast för visst ända-mål få som regel anses inrymma rätt till allanvändning och bebyggelse som är direktsamhörig med ifrågavarande ändamål. Dettabehöver i allmänhet icke utsägas i bestämmel-serna. Sålunda anses självfallet att på områdeför bostadsändamål får uppföras, ej endastbostadshus, utan även uthus och andra gårds-byggnader som avses att tjäna bostadsända-målet och innehålla t. ex. de ekonomiutrym-men som erfordras för de inom fastighetenboende. Inom områden för handelsändamåleller för industriändamål bör hinder icke an-ses föreligga att inrymma t. ex. kontors- ochlagerlokaler samt andra för rörelsens bedri-vande erforderliga utrymmen.

Beträffande förekomsten av bostäder inomområde som avses för annat ändamål än bo-stadsbebyggelse är i vissa fall icke nödvändigtatt särskilt angiva rätten att inreda bostäder.Inom område avsett att bebyggas för allmäntändamål anses sålunda självfallet att bostäderfå anordnas för dem som äro knutna till an-läggningens verksamhet. Samma gäller be-vakningspersonal inom t. ex. vissa specialom-råden; I sådana fall då sammanförandet avföretag och personalbostäder kan befaras

36

medföra uppenbara risker för boende ur bl. a.sundhets- och säkerhetssynpunkt, är däremotnödvändigt att frågan -om rätt till bostädersanordnande avhandlas i stadsplanebestäm-melserna. Bestämmelser för olika slåg av in-dustriområden böra därför innehålla före-skrifter om i vilken utsträckning bostäder måförekomma.

I vissa fall kan det ändamål för vilket om-råde avses att få användas svårligen definie-ras med ett enda ord. Detta är fallet beträf-fande vissa specialområden, bl. a. trafikom-rådena. Inorn t. ex. järnvägsområden före-kommer vanligen behov av byggnader vilkasanvändning ej direkt hänför sig till järnvägs-driften, men vilka ändock tjäna trafikända-målet. Förutom stationshus och andra förjärnvägens drift nödvändiga byggnader före-komma exempelvis varumagasin eller lager-byggnader, som disponeras av andra än järn-vägsföretaget självt, ävensom järnvägshotello. dyl. Vidare kan rätten till bostadsbebyggel-se här vanligen ej inskränkas till att åvse en-dast sådana bostäder som fordras för tillsynoch bevakning. Ej sällan förekommer att sta-tionens samtliga funktionärer hava sina bo-städer inom järnvägens område. Av dessaorsaker har ändamålsbestämmelsen för järn-vägsområden i praxis erhållit sådan avfatt-ning att den särskilt angiver att området fåranvändas även för med järnvägstrafik sam-hörigt ändamål. Bestämmelserna för övrigaslags trafikområden såväl som vissa andraspecialområden hava erhållit motsvarandeavfattning.

§ 1 mom, 1. Byggnadskvarter.

Till byggnadskvarter hänföras dels områ-den avsedda för allmänna byggnader, delsområden avsedda att bebyggas för enskiltändamål, såsom för bostadsändamål, handels-ändamål, industriändamål o. s. v.

a) Område för allmänt ändamål utgör istadsplan beteckningen för kvartersmark somär avsedd att användas för allmänna byggna-der. Med allmän byggnad menas enligt praxisbyggnad avsedd att tjäna ett sådant ändamålsom det tillkommer stat eller kommun ellermenighet att tillgodose. Som exempel på all-män byggnad tillhörande staten kan nämnas

post- och telegrafhus samt byggnad för mili-tärt ändamål. Som exempel på allmän bygg-nad tillhörande kommun eller menighet kannämnas förvaltningsbyggnader, rådhus ochbrandstation samt tingshus, sjukhus och skola.Härvid är att märka att det ej alltid behövervara stadsplanesamhället som är ansvarigtför tillgodoseende av det med den allmännabyggnaden avsedda ändamålet. Sålunda är ettmunicipalsamhälle icke ansvarigt för uppfö-rande av polishus eller skola. En stad är ickeansvarig för uppförande av tingshus eller avlandsting drivet sju:khus, byggande av posthuso. s. v. Följaktligen kan i stadsplan intagasområde för allmän byggnad även för sådantändamål som det icke ankommer på stads-planesamhället att tillgodose. Dock blir i så-dant fall stadsplanesamhället gentemot denenskilde markägaren i första hand förpliktatlösa marken.

Byggnads karaktär av allmän är emellertidicke uteslutande beroende av ändamålet medbyggnaden. Om en stadskommun uppför ettbarnhem eller en lekstuga, är det otvivelak-tigt fråga om bebyggelse för allmänt ändamål,eftersom kommunen driver dessa företag i

överensstämmelse med de i kommunallagarnagivna bestämmelserna. Om däremot enskildperson eller förening bygger exempelvis ettbarnhem, ett sjukhem eller ett hem för gamla,blir sådan byggnad icke att anse som allmänbyggnad.

Då mark i stadsplanen utlägges till områdeför allmän byggnad måste med hänsyn till deexpropriationsrättsliga verkningarna stads-planebestämmelsen angående sådan marksanvändning utformas på ett otvetydigt sätt.Lämpligast och vanligast är den i förslagets§ 1 mom. 1 a) angivna bestämmelsen

»Med A betecknat område för användas endastför allmänt ändamcil.»

Specifikation av markens användning förena eller andra slaget av allmänna byggnaderfordras icke. I många fall är sådan specifika-tion ej heller möjlig på det stadium då stads-planen göres upp. Om redan vid sådan tid-punkt är känt eller kan förutses för vilketslags allmän byggnad marken skall användas,bör dock lämpligen i beskrivningen till för-slaget intagas uppgift härom.

Bestämmelse, som angiver att område fåranvändas endast för allmänt ändamål, ansesinrymma rätt till byggnaders uppförande ellerinredande för bostäder och lokaler i övrigtavsedda för dem som äro knutna till anlägg-ningens verksamhet, såsom vaktmästare ochmaskinskötare, lärare vid skolor, läkare, sjuk-sköterskor och personal vid sjukhus o. s. v.

Stadsplanebestämmelser som medgiva alter-nativ användning för andra ändamål än all-mänt pläga däremot icke fastställas, emedani dylika fall tveksamhet skulle kunnat uppstårörande tillämpningen av gällande regler an,gående lösningsplikt och lösningsrätt. Sålundahava bestämmelser av följande lydelse ickefastställts: »Med A betecknat område får an-vändas endast för allmänt och allmännyttigtändamål.» Däremot har fastställelse medde-lats å bestämmelser, där ändamålet angivitssåsom allmän byggnad men där en liten del avbyggnaden, t. ex. bottenvåningen, avsetts attdisponeras för enskilt ändamål, såsom till bu-tiker o. dyl. I praxis torde för övrigt förekom-rna fall då inredande i mindre utsträckningav dylika lokaler i allmän byggnad kan skeutan särskilt medgivande i stadsplanebestäm-melser, t. ex. en restaurang i ett stadshus ellerrådhus eller butiker i entrayggnader till ensjukhusanläggning.

Med allmän byggnad får icke heller för-växlas byggnad tillhörande enskild föreningeller församling och avsedd för dess samlings-och föreningslokaler. Planförslag ha förekom-mit vari t. ex. en kyrkobyggnad tillhörandeannat kyrkosamfund än statskyrkan felaktigtredovisats som allmän byggnad. Man tordehava avsett att på dylikt sätt markera det när-varande användningssättet, men detta har dåskett utan tanke på de expropriationsrättsligaverkningarna av sådan stadsplanebestämmel-se och det har ej heller varit vederbörandesamhälles avsikt att rubba de bestående för-hållandena. Planförslaget har därför måstjusteras. Exempel på stadsplanebestämmelserlämpliga för dylika byggnader och andra sam-lingslokaler lämnas i det följande (se sid. 42).

b) och c) Område för bostadsändamål. I be-greppet bostadsändamål innefattas all an-vändning av en bostadstomt som direkt hörsamman med användningen av bostaden somsådan. Medgivandet att använda marken för

37

bostadsändamål innebär sålunda rätt att i

byggnad eller byggnader på tomten inreda ejendast bostadslägenheter utan även de eko-nomiutrymmen av olika slag som fordras förfastighetens användande för bostadsändamål.Alltefter omständigheterna i varje särskiltfåll kunna dylika utrymmen ingå i. själva bo-stadshuset (huvudbyggnaden). Där icke annatföreskrives genom stadsplanebestämmelsernafinns utan vidare rätt att förutom huvudbygg-nad uppföra även andra byggnader innehål-lande dylika ekonomiutrymmen, t. ex. garage-byggnad för de inom fastigheten boendes pri-vata behov samt uthus eller andra gårdsbygg-nader innehållande exempelvis bränsleförråd,redskapsskjul, cykelstall, tvättstuga. Stads-planebestämmelsen kan sålunda i vanliga fallgivas den i § 1 mom. 1 b) angivna lydelsen:

»Med B betecknat område får användas endastför bostaclsändamål.»

Såsom framhållits angående kartbeteck-ningarna, kan i vissa fall bokstavsbeteckning-en B lämpligen ersättas med någon av bokstä-verna S, Ö eller F för att därmed betecknabåde ändamålet och byggnadssättet (se sid.17).

Av vad förut anförts följer att det, är onö-digt att till bestämmelsen foga medgivandesom angiver t. ex. att uthus och andra eko-noinibyggnader få uppföras eller att garageför' de inom fastigheten boendes privata be-hov få uppföras. Däremot kan i vissa fall,t. ex. inom villaområde av viss karaktär elleregnahemsområde där tomterna äro små; fin-nas anledning att, inskränka rätten till 'uthus-bebyggelse. Föreskrift _härom blir då ett nöd-vändigt komplement och måste givas formenav ett förbud. Exempel på dylika restriktivabestämmelser hava angivits i § 7 Och förkla-ringarna till samma paragraf (se sid. 57).

Ofta föreligga behov att inom bostadsom-råden anordna lokaler för handel och hant-Verk, dock utan att det är möjligt att i stads-planen angiva på vilka ställen bebyggelsenskall få innehålla dylika lokaler. Detta kanofta vara fallet inom centralt belägna delarav..stad eller samhälle eller eljest beträffandeområde där byggnadskvarteren redan inne-hålla en blandning av bostäder, affärer ochhantverkslokaler. Likaså kan i fråga om nytt,för huvudsakligen bostadsändamål avsett om-

38 :

råde mången gång vara vanskligt att redanvid stadsplanens uppgörande fastslå lägenaför erforderliga butiker. Även om planen ut-bildas med ett centrum dit butikerna böralokaliseras, kan en viss rörelsefrihet i frågaom deras inplacering i respektive bebyggelse-områden ibland vara önskvärd. I sådana fallär det ofta lämpligt att stadsplanen icke med-giver obetingad rätt till inredandet av lokalerför handel och hantverk, utan i stället bygg-nadsnämnden gives befogenheten att från falltill fall pröva huruvida ur stadsplanesyn-punkt sådant användningssätt .är lämpligtmed hänsyn till bostadsändamålet såsomvarande huvudändamål. Sådan prövning avseshärVid ske samtidigt med den prövning vilkenur övriga synpunkter sker beträffande självabyggnadsföretaget som sådant." här avseddafall kan stadsplanebestämmelsen givas den i§ 1 mom. 1 c) angiva lydelsen:

»Med Bh betecknat område får användas en-dast för bostadsändamål och, där så prövaslämpligt, för handels- och hantverksändamål.»

Den särskilda beteckningen Bh behövs en-dast för att skilja områden med dylik be-stämmelse från bostadsområden med annanbestämmelse. Om i planförslaget samma ända-målsbestärnmelse förekommer för all bostads-mark, kan det vara tillräckligt att . användanågon av beteckningarna B, S, Ö eller F.

Det i bestämmelsen angivna villkorligamedgivandet kan givetvis varieras efter om-ständigheterna. Exempelvis kan endera »han-delsändamål» eller »hantverksändamål» ute-slutas. Medgivandet kan även utsträckas attavse inredande av samlingssalar, varmedåsyftas t. ex. biograflokaler, föreläsnings-Salar eller andrå möteslokaler, vilkas lämp-lighet inom bostadsområde av .här avsettslag bör prövas från fall till fall. Bestäm-melsen kan då givas exempelvis följandelydelse:

»Med Bh betecknat område får användas en-dast för bostadsänclamål. Där så prövas lämp-ligt må docic även kunna medgivas inredningav samlingssalcu samt lokaler för handel ochhantverk,»

Innehåller staclsplanebestämmelserna förbostadsområde icke något särskilt medgivanderörande lokaler för handel och hantverk, kandock därmed ej anses förbjudet att i bostads-

hus inrymma enstaka mindre affärer ellerhantverk, avsedda att tjäna de inom områdetboendes dagliga behov, t. ex. livsmedelsaffär,tidnings- och tobaksaffär, frisörbutik, sko-makeri, skrädderi o. s. v.

d) Område för bostads- och handelsändqmål.Avser stadsplan förut bebyggd del av stadeller samhälle finns ibland anledning att i

stadsplanebestämmelserna inrymma obeting-ad rätt till såväl affärslokaler som bostäder.Ofta är detta motiverat inom äldre och centralstadsdel. Ändamålsbestämmelsen kan då givasden i § 1 mom. 1 d) angivna lydelsen:

»Med BH betecknat område får användas en-dast för bostads- och handelsändamål.»

Bestämmelsen kan då även avfattas så attden medgiver inredande av samlingssalarsamt lokaler för hantverk, varvid kan varalämpligt att åtminstone hantverkslokalers in-redande göres beroende av särskild prövning.Exempel på sådan avfattning är följande:

»Med BH betecknat område får användas en-dast för bostads- och handelsändamål. Där såprövas lämpligt må dock även kunna medgi-vas inredning av samlingssalar samt lokalerf ör hantverk.»

Inom kvarteren i äldre stadsdelar medblandad bostads- och affärsbebyggelse kandet i vissa fall vara nödvändigt att inredningav bostäder i- byggnads bottenvåning ellernedersta våningar förbjudes eller göres be-roende av särskild prövning, t. ex. därför attbyggnadshöjderna äro avsevärt större ängatornas breddmått eller att gårdarna ärorelativt trånga och instängda. I sådant fallkan till föregående bestämmelser fogas ettförbehåll, t. ex. » I bottenvåning fåbostäder icke inredas.» eller » I botten-våningen och den närmast däröver varandevåningen få bostäder inredas endast i denutsträckning som prövas lämpligt.» Förbehållav denna art böra dock givetvis endast före-komma då vägande skäl för begränsning avrätten till bostadsinredning föreligga.

e) Område för handelsändamål. För sådanmera utpräglad affärsbebyggelse som före-kommer utan att sammanblandas med bo-stadsbebyggelse regleras markens användningvanli-gen med bestämmelse av den i § 1 mom.1 e) angivna lydelsen:

»Med H betecknat- orriråde får användas endastför handelsändamål.»

Bestämmelsen kan avse områden som be-byggas med t. ex. varuhus eller andra 'affärs-hus, innehållande butiker eller kontor ellerbådadera, hotell och restaurangbyggnader,lagerbyggnader o. s. v. Mindre omfattandehantverksrörelSe som kan anses nödvändigför affärsrörelsens bedrivande bör anses in-begripen i handelsändamålet. I vad mån bo-stadsinredning bör medgivas beror främst påomständigheterna i varje särskilt fall. I t. ex.en hotellbyggnad torde utan vidare få ansesklart att bostadsrum för hotellets personalskola få förekomma. I andra fall kan undervissa omständigheter vara lämpligt att i be-stämmelsen angives att bostäder få inredasi den utsträckning som fordras för tillsynoch bevakning av anläggning inom området.Saknas dylik bestämmelse i stadsplanen tordeemellertid bostäder för tillsyn och bevakningändå kunna medgivas med tillämpning av170 § 2 mom. BS.

De i sammanställningen upptagna bestäm-melserna angående områden för industriända-mål och småindustriändamål, f) - j), äro bl.a. avsedda att reglera industrimarkens an-vändning med hänsyn till de industriella an-läggningarnas egenskaper av mer eller mindrefarliga eller störande för grannskapet eller förnärboende. Behovet av att på detta sätt kunnareglera användningssättet genom stadsplane-bestämmelser har framträtt samtidigt somhänsynen till civilförsvaret vid planeringen avsamhällen har aktualiserat frågorna om an-Ordnande -av skyddsbälten mellan områden förindustri och bostadsområden. Äldre bestäm-Melseformuleringar gjorde i detta hänseendevanligen endast skillnad mellan småindustrioch annan industri. Även om syftemålet här-med var att beteckna rörelsens beskaffenhetsåsom i ena fallet mindre och i andra falletmera farlig eller störande, kommo sådanabestämmelser formellt sett endast att klas-sificera rörelsen med .hänsyn till dess omfatt-ning, såsom anläggningarnas storlek, antaletanställda o. s. v. En industrianläggnings stor-lek är emellertid inte alltid avgörande för ivad mån den skall anses böra få förekommai grannskap till bostadsområden. Det har alltså

39

blivit nödvändigt att i stadsplanebeStämmel-serna genom mera utförliga definitioner an-giva industrirörelsens art och härigenom harerhållits en gradering i stadsplanehänseendeBy mer eller mindre farlig eller störande in-dustri. De angivna bestämmelserna innehållasådana genom praxis framkomna definitioneroch äro formulerade i anslutning till bestäm-elser av denna art vilka under senare årvunnit fastställelse.

Stadsplanebestämmelser rörande sådanafall då viss del av industrikvarter avses attutgöra skyddsbälte med beteckningen Jsp, Jpeller Jmp omnämnas i samband med för-klaringar till bestämmelserna i §. 2 mom. 1-angående mark som icke får bebyggas (sesid. 49).

f) Område för storindustriändämål. Fördetta ändamål kan i stadsplan redovisas i

första hand område för sådan industri, vilkenkan nses som egentlig storindustri, samtvidare varje annan industriell anläggning avsådan beskaffenhet, att den ur brandskydds-och civilförsvarssynpunkt samt med hänsyntill sundhet och trevnad anses böra i stads-planen effektivt isoleras 6ån områden förbostäder eller andra ändamål. Sådan isoleringåstadkommes bäst medelst i planen angivnaallmänna parker eller andra byggnadsfriaskyddsbälten, varvid i regel intet förbehållbehöver göras i stadsplanebestämmelserna an-gående industriens beskaffenhet. Ändamåls-bestämmelsen gives vanligen den i § 1 mom.1 f) angivna lydelsen:

»Med Js betecknat område får användas en-dast för industriändamål. Byggnader få dockuppföras 'eller inredas för bostadsändamål i

den utsträckning som fordras för tillsyn ochbevakning av anläggning .inom området.»

. Avsikten att området får disponeras förstorindustriändamål behöver icke på annatsätt komma till uttryck än genom det förbe-hållslösa innehåll Som givits första meningeni bestämmelsen samt genom beteckningen påstadsplanekartan. Någon uttrycklig begräns-ning av användningen till endast storindustrikan inte lämpligen göraS, då det ur sundhets-eller säkerhetssynpunkt ej kan resas hindermot att inom samma område anlägga ävenmindre industrier.

40

Förekomsten av bostäder anses beträffandeindustriområde av detta slag regelmässigtböra begränsas till endast sådana som fordrasför tillsyn och bevakning av anläggning inomområdet.

g) Område för industriändamål. Ofta är.inomett industriområde verksamheten av sådanart och omfattning att riskerna för olägen-heter .med hänsyn till omgivningen äro be-tydligt mindre än beträffande områden föregentlig storindustri. Kraven på byggnadsfriaskyddsbälten mot bostadsområden kunna dåställas .lägre än i fråga om storindustrien.Jämsides med att dessa skyddsanordningari planen avpassas, enligt mindre stränga ford-ringar blir det emellertid nödvändigt attgenom stadsplanebestammelserna säkerställa'att för omgivningen farlig eller störande in-dustri 'ej tillåteS uppkomma inom industri-Området. Ändamålsbestämmelsen för sådantinduStriområde måste alltså göras mera res-triktiv och kan formuleras exempelvis på sätt-som ängivits i § 1 mom. 1 gy:

»Med J betecknat .område får användas en-dast för industriändamål civ sådan beskaf f en-'het att närboende ej vållas ,olägenheter medhänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trev-nad. Bostäder få dock anordnas i den ut-sträckning som fordras för tillsyn och be-

_ vakning av anläggning inom området.»h) Område för småindustriändåmål. Såsom

framhållits rörande stadsplanekartas beteck-- .

ningar (sid. 17) brukar' till småindustri i

stadsplanehänseende i allmänhet räknas så-dana industrier, som bedrivas i jämförelsevisliten skala och inte äro beroende av anslut-ning 'till järnväg eller vattenväg samt följaktr-ligen kunna med större frihet placeras inomplanområdet. Under vissa omStändigheterkunna småindustrierna ingå i eller kombineradmed böstadsbebyggelsen, varvid någon av deUnder i) eller j) angivna bestämmelserna >kun-na användas. Är småindustriområdet av så-dan art och omfattning att det anses böraåvskiljas från andra områden, bör däremotbestämitelsen givas denna lydelse:

»Med Jm, betecknat område:lår användas en-dast fö.r .småindustPiändamål av sådan be-skaffenhet att närboende ej vållas olägenhetermed hänsyn till sundhet, brandsäke.rhet ochtrevnad. Bostäder- få dock anordnas i denutsträckning som fordras för tillsyn och be-vakning civ anläggning inom .området.»

i) Område för småindustri- och bostactsända-mål. För småindustriområde där uppförandeav bostadshus eller eljest inredande av bo-städer för annat ändamål än tillsyn och be-.vakning bör medgivas, kan bestämmelsengiVas den i § 1 mom. 1 i) angivna lydelsen:

»Med Jb betecknat område får användas en-dast .för småindustriändamål av sådan be-skaffenhet att närboende ej vållas oMger6med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet ochtrevnad. Byggnad får dock uppföras ellerinredas för med industrirörelsen samhörigabostäder samt, där så prövas lämpligt, ävenför annat bostadsändarnål.»

Om rätten att använda området för bostads-ändamål anses böra begränsas till att avseendast bostäder för de inom småindustrienverksamma och deras familjer, kan- i ställetånvändås den i förslaget alternatiVt angivnalydelsen:

»Med ib beteånat område får användas en-dast för småinclustriändamål av :sådan be-skaffenhet att närboende ej vållas olägenhetermed hänsyn till sundhet, brandsäkerhet ochtrevnad, samt för med verksamheten sam-hörigt bostadsändamål.»

Angående reglering av bebyggelseytan pertomt inom sådana områden som här avsesse sid. 56.

j) Område för bostads- och smaindustriändoi-mål. För område som huvudsakligen är avsettför bostadsändarnål men avses få bebyggasäven för småindustriändamål, där detta prövaskunna ske utan olägenhet, kan bestämmelsengivas den .i § 1 mom. 1 j) angivna lydelsen:

»Med Bj betecknat område får användas en-dast för bostadsändamål samt, där så medhänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trev-nad prövas utan olägenhet kunna ske, försmåindustriändamål.»

Angående reglering av bebyggelseytan pertomt inom område .söm'här avSes se sid. 56.

k) Område för garageändarriål. Inom nyarehyreshus'ornråden kan ibland förekomma attgarage för de inom otarådet boendes motor-fordon sammanföras till särskilda byggnaderavsedda .endast för garageändamål och pla-cerade på ställen där ett sådant användnings-sätt ej kan menligt inverka på treynaden in-om området. Som område för gayageändarnålkan i stadsplan vidare förekomma en när-mast med handel-ocb.bantverk eller snilin-

dustri 'jämförlig bebyggelse innehållande för-varingslokaler och reparationsverkstäder förmotorfordon, lokaler för tillhandahållande avbensin och -andra drivmedel, för utställningoch försäljning av bilar o. s. v. Ofta inskrän-ker sig bebyggelsen till endast kiosk eller an-nan mindre byggnad för biltrafikens behov(servicestation el. dyl.). I samtliga fall kanbestämmelsen givas den i § 1 mom. 1 k) an-givna lydelsen:

.»Med G betecknat område får användas en-dast för garageändarnål.»

Behov att inom sådant område inreda bo-stad för tillsyn och bevakning torde sällanförekomma. Skulle så vara kan bestämmelsehärom formuleras liksom .beträffande indu-striområde.

Byggnadskvarter för andra ändamål än dei sammanställningen upptagna förekommaäven. Som exempel kunna hämnas följande.

Område för upplagsändamål. Inom industri-kvarter och vissa andra områden, t. ex. järn-vägs- och hamnområden, anses självfallet attvarit- eller Virkesnpplag skola få förekomma.Markens anVändning härför sammanhängersjälvklart med huvudändamålet. I andra fallförekomma upplag ofta provisoriskt på marksom reserverats för annat ändamål eller påområden.utom stadsplan. Möjlighet finns ävenatt i stadsplan avsätta särskilda områden föranordnande av upplag. Bestämmelse för så-dant område kan givas följande lydelse;

»Med U betecknat ornråde *får användas en-dast för upplagsändamål.»

- Bestämmelsen bör anses inbegrii)a rätt attuppföra sådana för ändamålet nödvändigabyggnader som t. ex. skjul eller magasin, kon-tors- och vaktbyggnader. Rätt till bostadsin-redning bör anses utesluten om ej bestämmel-se härom tillfogas.

I vissa fall har förekommit att ändamåletspecificeratS, t. ex. i fråga om upplagsplatserför båtar. Sålunda har bestämmelse av föl-jande lydelse fastställts: »Med Ub betecknatområde får användas endast. som upplagsplatsför båtar och får bebyggas .endast med .fördetta ändamål erforderliga båthus samt red-skaps- och förvaringsbyggnader.»

VanligaSt torde bliva att mark som i stads-plan särskilt avsättes för upplagsändamålredovisas som specialområde, bl. a. med hän-syn till att därav följer befrielse från tomt.-indelning.

Bestämmelser angående beskaffenheten åvde varör som få lagras inom ett område, t. ex.brännbara eller icke brännbara, kunna ickefastställas (jrnf sid. 49).

Område för handelsträdgårdsändamål har i-stadsplan vanligast förekommit i syfte att förfortsatt användning för sådant ändamål re-servera redan befintliga handelsträdgårdaro. dyl. Bestämmelsen gives vanligen följandelydelse:

»Med Lii betecknat område får användas en-dast för handelsträdgårdsändamål.»

Bestämmelsen bör anses inbegripa rätt attUPpföra växthus och dylika för ändamåleterforderliga byggnader. Erfordras bostäderför tillsyn och bevakning eller avses områdetfå bebyggas även för med verksamheten sam-hörigt bostadsändamål, bör bestämmelse här-om tillfogas.

Område för koloniträdgårdsändamål ingårmera sällan i stadsplan. Mestadels har för ko-loniträdgårdar endast lämnats provisoriskaupplåtelser av mark som avsetts att sedermeratagas i anspråk 'för stadsmässig bebyggelse.Där område av detta slag intages i stadsplantorde det vanligast komma att utgöra special-;område. Bestämmelse för markens användningkan givas följande lydelse:

»Med Lk betecknat område får användas en-dast för koloniträdgårdsändamål.»

., Föreskrifter i stadsplanen om den bebyg-gelse som skall få förekomma inom området,kolonistugor el. dyl., bli vanligen mindre nöd-vändiga, då dessa angelägenheter bruka ord-nas kontraktsmässigt i samband med koloni-lotternas upplåtande.

Bestämmelser som .reglera Marks använ-dande för samlingslokaler eller vissa gemen-samhetsanläggningar av annan natur än all-män byggnad, kunna i vissa fall vara behöv-liga. Beroende på anläggningens art och .av-sikten. med planläggningen kan marken redo-visas som byggnadskvarter eller som special-område.

42

-Som förut nämnts (sid. 37) kan byggnadtillhörande enskild förening eller församlingoch avsedd för dess samlings- och förenings-lokaler icke i stadsplanen redovisas som all-män byggnad, om ej avsikten är att rubbade bestående förhållandena obh tillförsäkrastadsplanesamhället lösningsrätt till fastig-heten. För område som upptages av en.kyrko-byggnad tillhörande annat samfund än stats-kyrkan kan, Kåsom ibland skett, angivas attområdet »får användas endast för kyrkligtändamål». En bestämmelse som vanligenbättre tillgodoser vederbörande samfundseller förenings intressen och mera allmäntlämpar sig i fråga om bebyggelse för för-eningsverksamhet är följande:

»Med C betecknat område får användas en-dast för samlings- och föreningslokaler .ochdärmed samhörigt ändamål.»

Med denna formulering kan ej anses ute-slutet att i -byggnad å området, förutom sam-lingssalar, bibliotek, klubblokaler och liknan-de, inreda bostäder för t. ex. föreståndare,vaktmästare o. dyl.

Inom bostadsområden avsättes ofta markför uppförande av- barndaghem, lekstugoro. dyl. Om avsikten är att kommunen skalldriva .ett sådant företag kan det vara onödigtatt i. stadsplanen detaljera bestämmelsernaför markens användning. Anläggningen kandå redovisas som område för allmänt ända-mål med' beteckningen A. Det är emellertidej ovanligt att anläggningar av detta Slag till-höra och avses att drivas av enskild samnian-slutning, t. ex. en bostacIsförening. I åtskilligasådana fall hava .bestämmelser fastställts,vilka -precisera här nämnda ändamål, t. ex.följande:

»Med N betecknat område får användas 'en-dast för dagheni, lekstuga eller därmed järn-förligt ändamål.»

Vidare har förekommit att mark inom bo-stadsområde reserverats för anläggning avvärmecentral, tvättstuga m. m., avsedd att dri-vas av bostadsförening. Bestämmelse avseen-de -sådan bebyggelse kan givas exempelvisföljande lydelse:

»Med 'By betecknat område får användas en-dast för' värmecentral, tvättstuga och dylikgemensamhetsanläggning,»

I vissa fall kunna gemensamhetsanlägg-ningar för ett bostadsområde eller en stadsdelbli av stor omfattning. Ett s. k. kommunaltcentfum kan i vissa fall vara en anläggningsom ej går att hänföra till allmän byggnadoch det kan vara opraktiskt och svårt att görastadsplanen så bindande, att varje del aV ettsådant centrum angives för dess speciellaändamål. Det finns exempel på att en anlägg-ning av denna art avsetts innehålla lokalerför teater, biograf, post, bank, apotek, buti-ker, tandklinik, barnavård, mödracentral, di-striktsläkare, socialvårdsbyrå, utställningar,restaurang, stadsbibliotek, fritidsverksamhet,skolkök och barndaghem. För att stadsplane-bestämmelserna ej skola tyngas genom enalltför detaljerad uppräkning, böra de olikaändamålen så långt möjligt sammanfattas.Bestämmelsen kan givas exempelvis följandelydelse:

»Med C betecknat område får användas en-dast för byggnader innehållande klubblokaler,bibliotek, lokaler för hälso- och socialvård,samlingssalar, butiker o. dyl.»

KVartersmark eller annat område som upp-tages av befintlig byggnad av kulturhistorisktvärde kan under vissa omständigheter angi-vas i stadsplanen såsom s. k. kulturreservat.Bestämmelse för sådant område brukar van-ligen givas följande lydelse:

»Med le betecknat område skall utgöra reser-vat för befintlig, kulturhistoriskt värdefullbyggnad.»

En förutsättning för att mark skall åsättassådan bestämmelse torde böra vara att mar-ken äges av staden själv eller eljest att mark-ägaren lämnat sitt medgivatide. I visst fallhar KM vägrat fastställelse å förslag till änd-ring av stadsplan, enligt vilket kvarter förenskilt bebyggande avsågs att utläggas tillkulturreservat med dylik -bestämmelse. Där-vid hade en ägare av bebyggd tomt inom kvar-teret framställt erinringar mot förslaget. (KM:sbeslut 13.3.1942, Stockholm kv. Halsen. Senärmare härom interpellationssvar 23.3.1942,första kammarens protokoll nr 13 sid. 89.)

Bestämmelser varigenom byggnadsföretagberörande byggnad av historiskt, kulturhisto-riskt eller estetiskt värde gjorts beroende avtillstånd av annan myndighet än byggnads-

nämnd hava icke fastställts. Däremot havafastställts t. ex. bestämmelser, varigenomföreskrivits att sådant byggnadsföretag ickefinge av byggnadsnämnden medgivas utan attbyggnadsstyrelsen fått tiflfälle att yttra sig.Med hänsyn till den övervakningsskyldighetsom enligt föreskrifter i BS åligger byggnads-nämnd äro emellertid stadsplanebestämmel-ser av sistnämnda innebörd icke nödvändiga.Enligt 82 § BS skall byggnadsnämnden vakaöver att byggnad av historiskt, kulturhisto-riskt eller estetiskt värde icke förvanskas ochatt byggnader, som uppföras i grannskapet avsådan byggnad, på lämpligt sätt ansluta sigtill eller underordna sig densamma. Finnerbyggnadsnämnden vid prövning av fråga ombyggnadslov anledning till farhåga i det avsedda hänseendet, har nämnden att, innanärendet avgöres, inhämta byggnadsstyrelsensyttrande. Visserligen finnes ej hinder för attbeträffande visst bebyggelseområde, som i

stadsplan redovisas för exempelvis bostads-ändamål eller för annat ändamål, enskilt ellerallmänt, intaga en tilläggsbestämmelse avt. ex. följande lydelse: »Fråga om byggnads-lov för åtgärd inom med k betecknat områdemå ej avgöras innan byggnadsstyrelsens ytt-rande inhämtats.» Sådan stadsplanebestäm-melse blir emellertid icke bindande i avseen-de å de åtgärder som få företagas inom om-rådet. Bestämmelsen innebär närmast attgenom stadsplanen uppmärksamheten fästespå att föreskrifterna i 82 § BS skola iakttagasoch den kan i sådant hänseende antagas havaett visst pedagogiskt värde. Nöjaktig säkerhetbör kunna vinnas genom att beskrivningentill stadsplanen fäster uppmärksamheten påbebyggelse vilken kräver sådan hänsyn somavses i 82 § BS. Lämpligen bör på sammasätt uppmärksamhet fästas på förekomstenav fast fornlämning (definition se lagen omfornlämning), för vilken enligt 82 § tredjestycket BS bl. a. gäller att byggnadsnämndenskall inhämta riksantikvariens yttrande innanfråga om nybyggnad eller annan åtgärd, somberör fornlämningen,. avgöres. Även upplys-ning om att stadsplan berör byggnadsverksom är att betrakta som byggnadsminnes-märke enligt K. kungörelsen d. 26 november1920 (nr 744), ändrad d. 18 oktober 1935 (nr531), hör lämpligt hemma i beskrivningen till

43

planen. (Förteckning över byggnadsminnesmär-ken föres av byggnadsstyrelsen och finnes inta-gerd Byggnadsstyrelsens meddelande 1938 nr 4.)

§1 mom. 2. Specialområden.

I detta moment hava sammanförts bestäm-melser angående användningen av vanligastförekommande specialområden. Bestämmel-serna avse trafikområden, rekreationsområ-den, kyrkogård (begravningsplats), säkerhets-onnåden och vattenområden.

a) Område för hamnändamål. I hamnom-råden ingå oftast både land och vatten. Ivissa fall, t. ex. då i stadsplan intages enhamnanläggning som har förhållandevis ringaomfattning eller vars utformning i detalj ännuinte är utredd, kan stadsplanen gå så långt iförenkling att såväl vatten som angränsandemarkbälten intagas i planen under den ge-mensamma beteckningen område för hamn-ändamål. 1 fall då det däremot är av bety-delse att gränserna mellan land och vattenfixeras i stadsplanen och utredning om lämp-lig gränsdragning föreligger, kan vattenom-rådet redovisas med bestämmelse enligt § 1mom. 2 m) (beteckningen V). Som område förhamnändamål angives då i stadsplanen en-dast de för hamnrörelsen erforderliga land-utrymmena, såsom kajer, gatuleder och markavsedd för upplag samt för magasins-, kon-tors- och vaktbyggnader m. m. Bestämmelseavseende användning för hamnändamål bru-kar i.respektive fall vanligen givas den i § 1inom. 2 a) angivna lydelsen:

»Med Th betecknat område får användas en:-dust för hamntrafik och därmed samhörigtändamål.»

Då upplåtelse av marken inom hamnområ-de till enskilda företagare för magasins- ellerupplagsändamål o. dyl. sällan sker genomförsäljning utan vanligen genom arrende, kandet i vissa fall vara till olägenhet om hamnenslandområde genom stadsplanen bindes till ettsystern av gator och behyggelseområden.Önskar man undvika detta kan beteckningenTh åsättas landområdet odelat. Under vissaomständigheter kan däremot finnas skäl attutskilja ett system av körvägar, vilka i- stads-planen kunna vara antingen gatumark ellerfrån bebyggande undantaget hamnområde.Den inom ett hamnområde förekommande

44

bebyggelsen bör till sina dimensioner med om-sorg avvägas med hänsyn till stadsbilden,bl. a. utsikten mot vattnet 'från innanför va-rande stadsdelar. Särskilt om stor och hög be-byggelse är att vänta är det nödvändigt attstadsplanen för hamnområdet detaljstuderasi aVseende å olika byggnadshöjder och förreserverande av byggnadsfria områden. Inämnda hänseenden fordras för övrigt alltiden väl avvägd detaljering redan ur brand-skydds- och civilförsvarssynpunkt.

b) Område för järnvägsändamål utgör istadsplan beteckning för all mark som ingåri statlig eller enskild järnvägs trafikområde.

trafikområdet inräknas såväl mark ingåen-de i järnvägens linjesträckning som stations-och bangårdsområdena med deras bebyggel-se. Bebyggelsen kan vara avsedd att tjäna enmångfald med järnvägstrafiken samhörigaändamål och kan utgöras av, ej endast de förjärnvägens drift nödvändiga byggnaderna,såsom stationshus, godsmagasin o. dyl., utanäven varumagasin och lagerbyggnader upp-låtna till enskilda företagare, järnvägshotell,bostäder för järnvägspersonal o. s.. v. Bestäm-melsen angående områdets användning bör ianledning härav lämpligen givas den i § 1mom. 2 b) angivna lydelsen:

»Med T j betecknat område får användas en-dast för järnvägstrafik och därmed samhö-rigt ändamål.»

I detta sammanhang må framhållas attframdragande av ett indUstri- eller lastspårpå stad tillhörig gatumark icke gör det nöd-vändigt att i stadsplanen redovisa markensom område för järnvägstrafik. Sådant spår-område. kan i vanliga fall liksom t: ex. spår-vägslinje lämpligen ingå i gatumarken.

c) Område för luftfartsändamål kan, därsådant område ingår i stadsplan, åsättas den i§ 1 mom. 2 c) angivna bestämmelsen:

»Med TI betecknat område får användas en-dast f ör luftfart och därmed samhörigt ända-mål.»

Bestämmelsen avser all i sådant trafikom-råde ingående mark samt erforderlig behyg-gelse för luftfarten och därmed samhörigtändamål, t. ex. hangarer, reparationsverkstä-der, stations- och hotellbyggnader, personal-bostäder.

Redogörelse för bestämmelser, vilka medhänsyn till luftfarten måste åsättas mark somgränsar till flygfält för att begränsa höjden avbyggnader och andra anordningar, återfinnesi Samband med bestämmelser angående hus-höjd (sid. 60).

d) Område för vattenled (kanal). Bestäm-melse för ifrågavarande slags trafikområdekan i allmänhet givas den i § 1 mom. 2 d) an-givna lydelsen:

»Med Tv betecknat område får användas en-dast för kanaltrafik och därmed sarnhörigtändamål.»

Trafikområdet omfattar vanligen såväl själ-va vattenleden som vissa strandområden,bl. a. kajplan med skilda slag av byggnadervilkas användning hänger samman med ka-naltrafiken. Såväl vatten som angränsandemarkbälten kunna i planen intagas under dengemensamma beteckningen Tv. Liksom i frågaom hamnområden kan dock under vissa om-ständigheter finnas anledning att giva stads-planen ett mera detaljerat innehåll.

e) Fritidsområde. Såsom redan framhållitsi fråga om kartbeteckningarna (sid. 19) tordevid uppgörande av stadsplan bliva vanligastatt mark som avsättes för friluftslivet redo-visas för t. ex. idrottsändamål, friluftsbadeller folkpark, medan den summariska beteck-ningen fritidsområde måhända blir vanligarevid översiktsplaneringen. Användes dennabeteckning även i stadsplan torde bestämmel-sen angående områdets användning kunnagivas förslagsvis den i § 1 mom. 2 e) angivnalydelsen:

»Med Ra betecknat område får användas en-dast som fri(idsomrdde.»

Bestämmelsen bör anses innebära förbudmot användning av marken eller åtgärder be-träffande området, som kunna äventyra detangivna syftemålet, t. ex. avverkning av ettskogsbestånd eller bebyggelse av visst slag.Bestämmelsen torde däremot få anses inne-fatta rätten att utföra sådan bebyggelse somdirekt tjänar fritidsändamålet, t. ex. ungdoms-gård eller annat klubbhus för ett sport- ellerströvområde, gemensamhetsanläggning av nå-got slag vid en campingplats eller ett frilufts-bad.

f) Friluftsbad. Bestämmelse avseende om-råde för friluftsbad kan givas den i § 1 mom.2 f) ahgivna lydelsen:

»Med Rb betecknat område får användas en-dast för friluftsbad och därmed samhörigtändamål.»

Bestämnielsen kan avse naturområde somreserverats för badändamål eller en medkonstarbeten utförd badanläggning i det fria.Den kan avse oinråde som omfattar såvälmark som vatten. I rätten att bebygga områ-det inbegripas de byggnader som höra sam-man med friluftsbad, t. ex. badhytter ellerbyggnader innehållande avklädningsrum, re-staurang eller annan serveringslokal m. m.Under vissa omständigheter, t. ex. vid störreanläggningar eller då naturskyddet kräversärskild hänsyn, kan det vara önskvärt attdetaljera stadsplanen så att bebyggelsen hän-visas till bestämda delar av området medanandra delar undantagas från bebyggande.

g) Folkpark. Bestämmelse för område av-sett till folkpark brukar vanligen givas den i§ 1 mom. 2 g) angivna lydelsen:

»Med Rf betecknat område får användas en-dast för folkparksändamål och därmed sam-hörigt ändamål.»

Bestämmelsen anses innefatta rätt till upp-förande av de byggnader av olika slag somhöra samman med en folkpark, såsom restau-rang, friluftsteater och annan bebyggelse förnöjen och förströelse. Ej Sällan torde medsamma ändamål kunna förenas sådana an-läggningar som hembygdsgård och park därkultur- och fornrninnen äro samlade och vi-sas för allmänheten. Om detta anses böra sär-skilt komma till uttryck i bestämmelsen kandenna formuleras: »Med Rf betecknat områdefår användas endast för musei- och folkparks-ändamål.» Alternativt kan folkpark som hu-vudsakligen avses för friluftsmuseum och dy-likt betecknas fornminnespark och åsättast. ex. följande bestämmelse: »Med Rf beteck-nat område får användas endast som forn-minnespark och får .bebyggas endast medmuseibyggnader, hembygdsgård, restaurang,friluftsteater o. dyl.»

h) Område för idrottsämlamål. Som tidigareframhållits kunna under vissa omständigheterlek- och tummelplatser samt andra sportplat-

45

ser, .f. ex. en idrottsplan, anläggas inom park-område soin enligt stadsplanen utgör allmänplats. Sådan anläggning behöver icke med nöd-vändighet särskilt utmärkas i planen och stads_planebestämmelser för den allmänna platsenbehövas icke för att möjliggöra anläggningen.Som förutsättning gäller givetvis att anlägg-ningen kan ske utan men för den allmännatrevnaden och utan åsidosättande av andrautrymmesbehov som kunna göra sig gällandebeträffande det allmänna området. Mindrebyggnader som höra samman med lek ellersport torde kunna tillkomma i den allmännaparken med stöd av 170 § 1 mom. andra styc-ket BS, förutsatt att de kunna anses tillgodoseden allmänna nyttan och trevnaden och prö-vas ej avsevärt försvåra markens användningför avsett ändamål.

Om en idrottsanläggning avses att givasstörre omfattning blir det i allmänhet nödvän-digt att i stadsPlanen redovisa den som sär-skilt område. En större anläggning kan näm-ligen bli av så störande art, att dess läge börprövas ur bl. a. synpunkten att undvika alltförnära grannskap till ett bostadsområde, ettsjukhus el. dyl. Även behov att på visst sättinhägna och avstänga idrottsområdet kan för-anleda att det bör göras till specialområde. Imånga fall är sådan redovisning av områdetsjälvklar redan därigenom att idrottsplatsentillhör och avses att utnyttjas av enskild sam-manslutning. Den vanligaste ändamålsbestäm-melsen för sådant specialområde är den i § 1mom. 2 h) angivna

»Med Ri betecknat område får anaändas en-dast för idroltsändamål och därmed samhö-rigt ändamål.»

Bestämmelsen bör anses innebära rätt tillskilda slag av bebyggelse som hör sammanmed ändamålet, t. ex. åskådarläktare, omkläd-ningsrum, hallbyggnader för gymnastik ochtennis, restauranglokaler o. s. v. I den månbebyggelsen väntas taga någon betydande om-fattning blir i allmänhet nödvändigt att den istadsplanen hänvisas till bestämda delar avområdet.

i) Naturreservat. Reserverande av mark förnaturskyddsändamål torde bliva mest vanligtvid den översiktliga planläggningen, varvidförutsättes att område med säregen natur

46

skall kunna genom planbestämmelser på visstsätt skyddas, t. ex. genom att ingen som helstbebyggelse eller endast bebyggelse av visstslag tillåtes.1 ett stadsplaneområde torde där-emot mark som i egentlig mening kan betrak-tas som naturskyddsområde mera sällan kom-ma att ingå.

I § 1 mom. 2 i) i sammanställningen harupptagits bestämmelse av följande lydelse:

»Med Rn betecknat område skall bevaras somnaturpark.»

Bestämmelse med detta innehåll har i vissafall fastställts för specialområde. Stadsplanenhar då avsett område med sådan säregen na-tur, att området ansetts böra Skyddas mott. ex. förändringar vilka skulle kunna föran-ledas av att området utlades till park av ka-raktären allmän plats. Angivande av marksom dylikt specialområde bör dock komnia ifråga endast då vägande skäl därtill finnas,vilket kan vara fallet exempelvis om använd-ning som allmän plats skulle innebära uppen-bara risker med hänsyn till ett naturvärde avverklig betydenhet. Det bör sålunda observe-ras att stads skyldigheter i fråga om iord-ningställande och upplåtande av allmän plats,vilken i stadsplanen är utmärkt såsom park,i allmänhet icke behöver innebära några så-dana förändringar eller åtgärder att områdetsnatur förstöres eller förvanskas. Exempelviskan vanligen ett skogsbestånd, en lund elleren äng utan några för naturen störande in-grepp ordnas som allmän park.

Enligt lag den 25 juni 1909 angående natur-minnesmärkens fredande kan genom beslutav länsstyrelse visst område förklaras frid-lyst. De föreskrifter som fordras till skydd förnaturminnesmärket meddelas i samband medfridlysningen. Om ett sålunda fridlyst områdetill äventyrs skulle komma att ingå i stads-plan, vore det sannolikt i regel ej lämpligt attangiva området som allmän plats. Möjligttorde däremot vara att redovisa marken somspecialområde med beteckningen naturreser-vat och förut angivna bestämmelse.

j) Område för begravningsändcunål kan ivanliga fall regleras med bestämmelse av denlydelse som angivits i § 1 mom. 2 j) nämligen:

»Med K betecknat område får användas en-dast för begravningsändamål.»

Är begravningsplatsen belägen i anslutningtill kyrka kan vanligen själva kyrkoområdetredovisas som kvartersmark med beteckningA. Även kan såväl kyrkan som kyrkogårdengöras till specialområde med beteckningen K.I senare fallet brukar bestämmelsen givasföljande lydelse:

»Med K betecknat område får användas en-dast för kyrkligt ändamål och för begrav-ningindamål.»

Vid uppgörande av stadsplan måste i frågaom begravningsplats iakttagas det i 25 § häl-sovårdsstadgan angivna kravet på minst 18meters avstånd mellan gravplats och byggnadsom inrymmer boningsrum. Vid begravnings-plats med fri belägenhet vållar det i allmän-het ingen svårighet att uppfylla detta krav.Äldre kyrkogårdar ligga däremot ofta i näragrannskap till bebyggelsen, och där kan iblandbli nödvändigt att medelst skyddsbälten sä-kerställa önskvärt avståndsmått. Bl. a. kandetta ske- genom att byggnadsfria zoner an-Ordnas i de angränsande byggnadskvarteren.I den mån även del av begravningsplatsenkan behöva ingå i sådant skyddsbälte börobserveras, att anordnande av gravplatsericke kan hindras genom att marken betecknasmed punktprickning och åsättes bestämmelsesom förbjuder bebyggelse. För att hindra an-ordnande av gravplatser på sådan del avkyrkogården kan införas en bestämmelse avföljande lydelse: »Å med Kp betecknad kyrko-gårdsmark får begravning icke ske.» eller»Med Kp och punktprickning betecknat kyrko-gårdsområde får icke bebyggas, ej heller fådär anordnas nya gravplatser.»

k) Högspänningsledning. Område för elekt-riska högspänningsledningar och därmedsammanhörande anläggningar av sådan artoch omfattning att särskilda s. k. kraftgatoranses böra avsättas utmed ledningarna bru-kar i stadsplan redovisas som specialområdemed beteckningen El. Ändamålsbestämmel-sen brukar givas den i § 1 mom. 2 k) angivnalydelsen:

»Med El betecknat område får användas en-dast ,för elektrislc högspänningsledning ochdärmed samhörigt ändamål.»

1) Transformatorstation. Område för trans-formatorstation kan utgöra del .av ett med El

betecknat säkerhetsområde eller vara frilig-gande. I båda fallen kan bestämmelse för om-rådet givas den i § 1 mom. 2 1) angivna ly-delsen:

»Med Es betecknat område får användas en-dast f ör transformatorstation och därmedsamhörigt ändamål.»

Samma lydelse kan användas då bestäm-melsen avser transformatorstation på områdesom redovisas som kvartersmark, t. ex: inomett bostadskvarter.

m) Vattenområde. Enligt 29 § BS skolagenom stadsplanebestämmelser meddelas er-forderliga föreskrifter bl. a. om vidmakthål-lande eller anordnande av vattenområde. Frå-gan om i vilka fall och i vad utsträckning vat-ten eller vattendrag bör i stadsplan redovisassom vattenområde har berörts i sambandmed kartbeteckningarna (sid. 20). Bestämmel-se för vattenområde gives vanligen den i § 1mom. 2 m) angivna lydelsen:

»Med V betecknat område skall utgöra vatten.område som icke får utfyllas eller över-byggas.»

Medgivande i stadsplanen att anordna broöver ett vattendrag är oftast en fråga som böravgöras endast efter närmare studium avbrons läge i plan och i höjdled med hänsyntagen till bl. a. sjöfarten, trafikleder och gatu-nät inom angränsande stadspartier, den an-gränsande markens användning och bebyg-gelse, stadsbilden o. s. v. Har broläget sålundablivit utrett och bestämt, kan området förbron angivas i stadsplanen med beteckningenz och åsättas bestämmelse enligt § 3 mom. 4(se sid. 51).

Om däremot anses önskvärt att inom ettvattenområde hålla möjligheten öppen att iframtiden utan ändring av stadsplanen anord-na broar för exempelvis gatu- eller järnvägs-trafik, kan bestämmelsen för vattenområdetgivas den i förslaget alternativt angivna ly-delsen:

»Med V betecknat område skall utgöra vatten-område som icke får utfyllas eller överbyg-gas i annan mån än som erfordras för broar.»

Sådan bestämmelse kan avse i planen med-taget vattenområde i dess helhet eller begrän-sas att avse endast viss del av detta. Dennautformning av stadsplanen utesluter dock ej

47

att brofrågan då den blir aktuell bör utredasur planläggningssynpunkt med samma om-sorg som i förut nämnt fall.

n) och o) Vattenområde som får överbyggas.Bestämmelse avseende vattenområde varinomstadsplanen icke bör utgöra hinder för upp-förande av vissa mindre byggnader (jmf sid.20) brukar i allmänhet givas den i § 1 mom. 2n) angivna lydelsen:

»ked Vb betecknat område skall utgöra vat-tenområde som icke får utfyllas eller över-byggas i annan mån än som erfordras förmindre bryggor, badhus, båthus eller dylikt.»

Om del av vattenområde avses att få utnytt-jas för industriella ändamål, t. ex. inbyggas iett.kraftverk, kan bestämmelse för sådant om-råde formuleras .på sätt i § 1 mom. 2 o) an-givits:

»Med Vj betecknat område skall utgöra vat-tenområde som icke får utfyllas eller över-byggas i annan mån än som erfordras förindustriella vattenbyggnader.»

Beträffande såväl denna som föregåendekstämmelser bör observeras att medgivandeatt utfylla eller överbygga vattenområde i

vissa fall är beroende även av vattendomstolsprövning.

Specialområden för andra ändamål än de i§ 1 mom. 2 angivna förekomma även. I sam-band med stadsplanebestämmelser för bygg-nadskvarter har lämnats exempel på marksom i stadsplanen kan redovisas endera somkvartersmark eller specialområde (sid. 41-42). Anvisningarna rörande kartbeteckningarinnehålla även exempel på andra i särskildafall förekommande slag av specialområden(sid. 20). Dit hör bl. a. område för gatutrafik.SåsoM redan förut framhållits bör mark re-dovisas som dylikt specialområde endast isärskilt undantagsfall, t. ex. då uppenbaraolägenheter ur allmänna synpunkter skullefölja av att viss trafikled i stadsplanen pågängse vis redovisades som gata eller dylikallmän plats. Bestämmelse för specialområdeav detta slag kan givas lydelsen: »Med Tabetecknat område får användas endast förgatutrafik och därmed samhörigt ändamål.»Särskild bestämmelse, som angiver att utfartmed fordon från angränsande områden ickefår anordnas till det med Ta betecknade tra-

48

fiköMrådet, är överflödig ..och plägar undan-tagas från fastställelse, då det utan vidare till-koinnier innehavaren av. trafikområdet attbestämmt om utfart till området skall till-låtas.

§ 2.

MARK SOM ICKE ELLER 1 ENDASTMINDRE OMFATTNING FÅR

BEBYGGAS

Bestämmelserna i denna paragraf kunnaavse Mark inom såväl byggnadskvarter somSpecialområden. Tidigare har denna bestäm-melsegrupp gått under benämningen gårds-bestämmelser, beroende på att dylika bestäm-melser först kommo till användning beträf-fande förgårdar samt mark i byggnadskvarte-rens inre delar, vilken helt eller delvis undan-togs från bebyggande. Numera har dock sär-skilt bestämmelsen rörande punktprickadmark fått mera vidsträckt användning, ochavser ofta byggnadsfria zoner eller områdenvilka ej alltid kunna hänföras till benäm-ningarna gård eller förgård.

§ 2 mom. I. Mark som icke får bebyggas.

Bestämmelse avseende förgård utmed gataeller annan allmän plats ävensom annan delav byggnadskvarter eller specialområde, vil-ken avses att helt undantagas från bebyggel-se och av denna anledning betecknats medpunktprickning på stadsplanekartan, givesföljande lydelse:

»Med punktprickning betecknad mark får ickebebyggas.»

Bestämmelsen anses innefatta förbud ejendast mot byggande på marken utan ävenmot lokalinredning eller annat byggande un-der markplanet. Särskild föreskrift härom äralltså obehövlig. Enligt 49-50 §§ BS skolade undantag från här avsett byggnadsförbudvilka erfordras för grundmur, portomfatt-ning, trappsteg, sockel, burspråk, balkongoch skärmtak m. m. regleras genom föreskrif-ter i byggnadsordning (se NBO Avd. I .§§ 5-10).

Vissa bestämmelser om ordnande av för-gård och annan från bebyggande undantagen.

mark inom byggnadskvarter återfinnas i 55 §BS. Vidare skola enligt 56 § BS närmare före-skrifter om gård och dess anordnande med-delas i byggnadsordning. I NBO Avd. I havasådana föreskrifter föreslagits i §§ 17-18.Bl. a. blir frågan om plantering å här avseddkvartersmark sålunda på visst sätt regleradvid sidan av stadsplanen. I 55 § BS föreskri-yes härom att förgård och annan från bebyg-gande undantagen mark inom byggnadskvar-ter skall vara ordnad på prydligt sätt ochhållas i vårdat skick samt att byggnadsnämn-den äger förelägga tomtägare att anlägga ochvidmakthålla lämplig plantering eller annanprydlig anordning å sådan mark. Stadsplane-bestämmelser i detta ämne i vad avser tomt-mark som ej upptages av byggnader äro där-för i regel icke nödvändiga. Samma torde varafallet med byggnadsfri mark inom specialom-rådena. Där, liksom ofta inom byggnadskvar-teren, är det i allmänhet ett intresse för mark-ägaren själv (ofta kommunen eller staten) attplanera sådan mark på lämpligt sätt. Fallkunna dock förekomma då det finnes anled-ning att genom föreskrift i stadsplanen upp-ställa fordran på plantering. I 28 .och 29 §§BS finns även stöd för planbestämmelser medsådant innehåll. I hittills förekommande fallhava dylika bestämmelser i allmänhet avsettförgård eller annan del av industrikvartersom avsetts att ingå i brandskyddsbälte (jmfsid. 21). Exempel är följande: »Med Jp ochpunktprickning betecknad del av industri-område skall anordnas som planterat skydds-område och får icke bebyggas eller användassom upplag.» I visst fall hade bestämmelseför industrimark följande lydelse: »Med prick-ning betecknat område får icke bebyggas ochfår där ej lagras brännbara varor.» Bestäm-melsen fastställdes icke, enär föreskrift an-gående beskaffenheten av de varor, vilkaskulle få lagras inom planområdet, förklara-des avse ett ämne, som icke må regleras i

stadsplan. (KM:s beslut 4.5.1945, Stockholm,Norra Hammarby. Se även R 1945 sid. 48.)

Om ordnande av gårdsmark se även § 13angående stängsel (sid. 62).

§ 2 mom..2. Mark för uthus o. dyl.

Inom bl. a. bostads-, handels- och hant-verkskvarter där huvudbyggnader förläggas i

gatulinjerna och sammanbyggas i tomtgränskan i vissa fall punktprickning av marken ikvarterens inre delar innebära en alltförsträng reglering. Ofta kan det anses önskvärtatt i stället medgiva uppförande av mindregårdsbyggnader. Särskilt kan en sådan an-ordning vara motiverad då stadsplan avserförut bebyggd stadsdel och huvudbyggnader-na ej äro högre än 2 å 3 våningar. Bestäm-melse avseende sådant gårdsområde gives i

allmänhet följande lydelse:»Med korsprickning betecknad mark får be-byggas endast med uthus, garage och dylikamindre gyirdsbyggnader.»

Vanligen är det lämpligast att beteckningenkorsprickning, där sådan erfordras, åsättesgårdsområdet helt eller till större del, varige-nom byggnadsnämnden har möjlighet att frånfall till fall pröva byggnads lämpliga läge ochomfattning. Om bebyggelse av detta slag i

stadsplanen medgives endast för mera be-gränsade delar av kvarteret, kan detta havatill följd att gårdsbyggnaderna tvingas sam-man till alltför stora hopbyggda komplex i deinre tomtgränserna.

Bestämmelser i stadsplanen angående i vadutsträckning med korsprickning betecknadmark skall lämnas obebyggd kunna med hän-syn till de i 96 § BS intagna avståndsbestäm-melserna vanligen inte anses behövliga. Ävenför de här avsedda gårdsbyggnadernas höjdoch våningsantal äro föreskrifterna i 96 §tillfyllest i vanliga fall.

I mindre orters äldre, centrala kvarter därbyggnad vid gata inte är eller avses bliva hög-re än 1 eller 2 våningar och gårdsområdenahava utpräglad trädgårdskaraktär kan iblandutan olägenhet tillåtas ett sedan gammalt till-lämpat byggnadssätt med gårdshus innehål-lande bostäder. Även sådan gårdsmark kan,om gårdshusen ej äro högre än 1 våning, be-tecknas med korsprickning. Exempel på be-stämmelse som för dylikt fall har fastställtsär följande: »Med korsprickning betecknatområde får bebyggas endast med mindregårdsbyggnad, innehållande hantverkslokal,lager, garage och dylika utrymmen. Bygg-nadsnämnden äger dock för särskilt fall med-giva uppförande av mindre boningshus, därså med hänsyn till sundhet, brandsäkerhetoch trevnad prövas utan olägenhet kunna ske.»

49

§ 2 mom. 3. Mark där uthus o. dyl. undan-tagsvis få auppfäras.

I de fall då rätten till uppförande av gårds-byggnader anses böra regleras genom merarestriktiv bestämmelse än den i föregåendemoment angivna, betecknas marken medpunkt- och korsprickning. Bestämmelsen gi-ves då följande lydelse:

»Med punkt- och korsprickning betecknadmark får icke bebyggas. Utan hinder häravfå uthus, garage och dylika mindre gårds-byggnader uppföras om detta för varje sär-skilt fall prövas vara förenligt med ett pryd-ligt och ändamålsenligt bebyggande av kvar-teret,»

§ 2 mom 4. Överbyggd gård och annanterrassbyggnad.

Mark som avses att utgöra gård och att fåöverbyggas på sådant sätt, att utrymmet un-der blivande gårdsplan eller terrassplan kanutnyttjas för inredande av lokaler, åsätteslämpligen bestämmelse av följande lydelse:

»Med ringprickning betecknad mark får över-byggas och användas endast på sätt som förvarje särskilt fall prövas lämpligt.»

Bestämmelsen har sin huvudsakliga an-vändning i affärscentrum eller annat centraltstadsområde. Den bör i regel användas i spar-sam utsträckning och endast där förutsätt-ningar verkligen finnas för att marken kom-mer att utnyttjas för lokaler med plan av-täckning, som kan bilda ett terrassplan ellerett sammanhängande, förhöjt gårdsplan. Imotsatt fall kan ringprickning av gårdsmar-ken innebära risk för att kvarterets gårdsom-råde i stället kommer att bestå av dels över-byggnader och dels obebyggda gårdsytor ellergårdssmygar av mindre lämpligt slag.

Gårds- eller terrassplanets höjdläge regle-ras med endera av de i § 9 mom. 4 resp. mom.5 föreslagna höjdbestämmelserna (se sid. 60).

§ 2 mom. 5. Mark för byggnad under mark-planet.

Där behov finnes att anordna lokaler undermarkplanet inom byggnadskvarter eller spe-cialområde, kan under vissa omständigheter

50

vara lämpligt att genom stadsplanen medgivasådan anordning även i det fall att bebyg-gelse på marken förbjudes. Bestämmelsenkan givas följande lydelse:

»Med punkt- och ringprickning betecknadmark får icke bebyggas i annan mån än attkällare må anordnas under gårdsplanet.»

Gårdsplanets höjdläge kan, om särskildaskäl därtill äro, regleras i stadsplanen genomatt till bestämmelsen göres t. ex. följande till-lägg: »Gårdsplanet får icke läggas högre överstadens [samhällets] nollplan än som angi-ves med beteckningen plus jämte siffra i cir-kel.» I annat fall regleras höjdläget för dennaliksom annan gårdsmark genom bestämmelsei byggnadsordning att gård och annan obe-byggd del av tomt ej får läggas lägre än an-gränsande gatas nivå och ej på större höjdöver denna än 1 meter, där ej byggnadsnämn-den med hänsyn till terrängförhållandenaeller andra omständigheter medgiver annatläge (jmf NBO Avd. I § 17 mom. 1).

För att säkerställa möjligheter att anläggaoch vidmakthålla lämplig plantering har be-stämmelse för område som här avses plägatgivas följande lydelse:

»Med punkt- och ringprickning betecknadmark får icke bebyggas i annan mån än attlokaler må anordnas under ett gårdsbjälklagså utfört, att hinder ej uppstår för lämpligplantering,»

Avsikten härmed är att bjälklaget ovan deavsedda lokalerna skall äga sådan hållfasthetoch hava sådant höjdläge, att ett för plante-ring lämpligt jordlager kan påföras.

§ 3.

SÄRSKILDA FÖRESKRIFTER ANGÅ--EN lE OMRÅIDEN FÖR LEDNINGAR

OCH FÖR ALLMÄN TRAFIK

Beträffande den allmänna gatutrafikenförutsättes stadsplan skola vara så uppgjordatt gator och allmänna platser motsvara kör-och gångtrafikens utrymmesbehov. Annanmark skall som regel icke behöva tagas i an-språk därför. Allmänna ledningar för vattenoch avlopp, gas och elektricitet förutsättaskunna framdragas i gatorna eller inom annan

allmän plats. Undantag från dessa principerkunna dock förekömma, t. ex. då gatutrafikenmåste korsa järnvägsområde eller annat spe-cialområde eller då terrängen eller andra för-hållanden i visst fall göra det nödvändigt attdraga underjordiska allmänna ledningar ge-nom annat område än allmän plats. Bestäm-melserna i denna § avse sådana specialfall.

§ 3 mom. 1. Mark tillgänglig för underjor-diska ledningar.

Bestämmelse rörande här avsedd anordningför allmänna ledningar gives följande lydelse:

»Å med u betecknad mark få icke vidtagasanordningar som hindra framdragande ellerunderhåll av underjordiska allmänna led-ningar.»

Föreskrift att marken skall hållas tillgäng-lig för ledningarnas framdragande och under-håll har icke ansetts höra hemma i stadspla-nen. För att staden skall erhålla rätt till så-dant begagnande av marken fordras, däresticke överenskommelse i särskild ordning medmarkens ägare träffats, särskilt expropria-tionsförfarande från stadens sida. Vanligentorde vara lämpligt att ledningsområde avifrågavarande slag i stadsplanen bringas attsammanfalla med punktprickat område. Ivarje fall bör mark som avses för byggnadicke åsättas bestämmelse med sådan allmänthållen lydelse som den här angivna.

§ 3 inom. 2 och 3. Järnvägsmark tillgängligför allmän gångtrafik, respektive allmängatutrafik.

Bestämmelser avseende gatas eller allmängångtrafikleds korsning med område för järn-vägsändamål innehålla enligt praxis föreskrif-ten att den angivna delen av järnvägsområdetskall hållas tillgänglig för den allmänna gatu-trafiken, respektive gångtrafiken. Sättet förgenomförande av trafikkorsningen är på visstsätt reglerad genom 53 § BL.

Om endast gångtrafik avses att framförasgenom järnvägsområdet gives bestämmelsenden i mom. 2 angivna lydelsen:

»Med x betecknad del av järnväysområde skallhållas tillgänglig för allmän gångtrafik.»

Avser stadsplanen däremot såväl kör- somgångtrafik användes den i mom. 3 angivna ly-delsen:

»Med z betecknad del av järnvägsområde skallhållas tillgänglig för allmän gatutrafik.»

Någon särskild föreskrift om på vad sätttrafikkorsningen skall anordnas fordras van-ligen inte i stadsplanebestämrnelserna. Huru-vida gatutrafiken avses att framdragas i järn-vägens spårplan eller i vägport eller gångtun-nel under spårplanet eller på vägbro ellergångbro ovan spårplanet brukar framgå avstadsplanen, t. ex. av plushöjderna för gatu-marken å ömse sidor om järnvägsområdet.Fordras närmare upplysningar härom kunnade intagas i beskrivningen.

§ 3 mnm. 4. Vattenområde tillgängligt för all-män gatutrafik.

Har fråga om läget av bro över vattenom-råde blivit utredd och avses sådan anordningatt bestämmas i stadsplanen (jmf sid. 47) kanbestämmelse härom givas följande lydelse:

»Inom med z betecknad del av vattenområdefår allmän gatutrafik framföras på bro övervattnet.»

förekommande fall kunna orden »på broöver vattnet» utbytas mot orden »i tunnel».

§ 3 mom. 5 och 6. Kvartersmark tillgängligför allmän gångtrafik (gatutrafik).

Stadsplanebestämmelser avseende att säker-ställa sådana anordningar att kvartersmarkskall kunna utnyttjas för en allmän gångvägeller eljest för framförande av allmän gatu-trafik fastställas endast i särskilda fall. Förut-sättningar för åstadkommande av dylikastadsplanebestämmelser kunna vara för han-den då trafiken avses att ledas från en gatatill en annan genom öppning i byggnad, t. ex.genom ett valv i byggnadens bottenvåning.Andra exempel på användande av bestämmel-ser av denna art utgöra de s. k. avskärningar-na av kvartershörn. 1 förstnämnda fall kanbestämmelsen lämpligen givas följande lydelse:

»Med x betecknat område inom byggnadskvar-ter får icke bebyggas på sätt som hindrar att

51

området i jämnhöjd med angränsande gatoroch till en fri höjd av minst 3 meter användesför allmän gångtrafik.»

Måttet 3 meter utgör endast exempel ochbör utbytas mot mått som i varje särskilt fallär lämpligt. Avses ej endast allmän gångtrafikutan även annan slags gatutrafik, användesden i mom. 6 angivna lydelsen varvid beteck-ningen är z i stället för x. De angivna bestäm-melserna ha formulerats med hänsyn till attför trafikanordningen fordras överenskommel-se i särskild ordning mellan staden och mar-kens ägare.

Beteckningarna x eller z och bestämmelseavseende att möjliggöra framförande av all-män gång- eller gatutrafik böra icke åsättasenskild tomtmark som undantages frånbebyggande (t. ex. mark betecknad medpunktprickning); i stället bör marken redo-visas som gata eller annat slag av allmän plats.Bestämmelse av följande lydelse, som i visstfall förekommit i förslag till stadsplan, haricke fastställts: »Med bokstäverna a-b-c-d-aoch prickning betecknat område får icke be-byggas. Det skall hållas tillgängligt som ut-fartsväg och för servisledningar för angrän-sande tomter. Sådant område får ej avdelasgenom stängsel.» KM:s den 16.10.1942 medde-lade beslut var i detta fall (Stockholm, Lång-sjö) av följande lydelse: »Enär det, såvitthandlingarna i ärendet giva vid handen, synesvara avsett, att genom ifrågavarande stads-planebestämmelser skulle å fastighet läggasbesvär och last till förmån för annan fastighet,men sådant icke lagligen kan ske medelst stads-plan, finner KM det underställda förslaget ickekunna fastställas.» (Se även R 1942 sid. 89.)

För att förbättra sikten och öka utrymmetför gångtrafiken i starkt trafikerade gatukors-ningar göras i vissa fall s. k. avskärningar avkvartershörnen. Ofta kan detta åstadkommashelt enkelt genom att kvartersgränsen avsned-das vid kvartershörnet. Utbyggnad över gatu-marken i våningar ovan bottenvåning kan idylikt fall, där så prövas lämpligt, medgivasmed stöd av föreskrifter i byggnadsordning(se NBO Avd. I § 8). Avser stadsplan förutbebyggd stadsdel är det däremot ofta önsk-värt att marken vid kvartershörnet får ingå ikvarteret, t. ex. för att undvika att rubba be-stående förhållanden. För att i sådant fall

52

säkerställa hörnavskärning å själva byggna-den så att i bottenvåningen kvartersmarken ihörnet kan användas för allmän gångtrafik,kan samma bestämmelse som den i § 3 mom.5 angivna komma till anVändning. Då man idylika fall rör sig med relativt små planmåttär det emellertid vanligen svårt att på stads-planekartan tillräckligt tydligt avgränsa detifrågavarande hörnområdet. Områdets be-gränsningar kunna då behöva närmare beskri-vas i själva bestämmelsen. Denna kan för-denskull givas t. ex. följande lydelse: »Med xbetecknat område i kvartershörn får icke be-byggas på sätt som hindrar att området ijänmhöjd med angränsande gator och till enfri höjd av minst 3 meter användes för all-män gångtrafik. Områdets inre begränsnings-linje skall hava en längd av minst 2,5 meteroch bilda lika vinklar med vardera gatulin-jen.» De angivna måtten utgöra endast exem-pel och böra utbytas mot i varje särskilt falllämpliga sådana. Erforderliga avvikelser fråni bestämmelsen angivna mått eller t. ex. föratt möjliggöra att gångtrafikområdet inkräk-tas av hörnpelare o. dyl. torde kunna med-givas med stöd av 170 § 2 mom. BS.

§ 4.

BYGGNADSSÄTT

Stadsplanebestämmelser angående bygg-nadssätt äro nödvändiga endast under vissaomständigheter, beroende på dels vilket ända-mål bebyggelsen avser och dels vilket systemsom i planen kommer till användning för attreglera bebyggelsens omfattning i markplanetsamt byggnads läge på tomt. De äro närmastbehövliga för bostadsbebyggelse samt då be-byggelse för andra ändamål blandas med bo-städer eller förekommer i centralt läge.

I normala fall utformas stadsplan i avseen-de å byggnads planyta och läge enligt i huvud-sak två olika system. Det ena användes vidden vanliga egnahems- och villabebyggelsensom sker i öppet byggnadssätt, d. v. s.- medfristående eller i tomtgräns högst två och tvåsammankopplade hus. Dessa tillåtas i regelicke innehålla mer än två våningar, med ellerutan inredning å vinden. Då behöver och börvanligen av praktiska skäl planen icke på

annat sätt binda huskropparnas placering påtomten och begränsning i plan än som skergenom angivande av byggnadslinjer (vanligeninre förgårdslinje eller kvarters gräns motgata) samt genom stadsplanebestämmelser somangiva dels hur stor del av tomtytan bebyg-gelsen får upptaga, dels byggnads avstånd tilltomtgräns och annan byggnad å tomten. Av-ståndsmåtten behöva dock ej regleras genomplanbestämmelser i de fall då de i 96 § BSintagna supplerande bestämmelserna i dettaämne anses vara tillfyllest. Däremot måste iplanbestämmelserna angivas huruvida bygg-nader skola uppföras fristående eller om defå sammanbyggas med varandra i gemensamtomtgräns.

Det andra systemet tillämpas i fråga ombostads- och därmed jämförlig bebyggelsemed hus som sammankopplas fler än två ochtvå, samt så snart fråga är om bebyggelse avhyreshuskaraktär, vare sig byggnaderna ut-göra sammanhängande längor eller göras fri-stående såsom lamellhus eller punkthus, ellereljest då antalet våningar uppgår till tre ellerflera. Byggnadernas maximiutsträckning i

längd och bredd angives då genom begräns-ningar på plankartan, varvid utmärkes huru-vida kvartersmarken i övrigt skall lämnas heltobebyggd eller till viss del få bebyggas medendast mindre gårdsbyggnader. I dessa falläro bestämmelser angående byggnadssättetbehövliga endast då det av särskilda skäl an-ses nödvändigt föreskriva att sammanbygg-nad i tomtgräns skall ske.

Vid kollektiv bostadsbebyggelse i störreenheter under central förvaltning eller i frågaom bostadsområden avsedda att successivt ut-byggas av en företagare kan under vissa om-ständigheter tillämpas ett stadsplanesystemsom skiljer sig från de förut nämnda.: (Sehärom tidskriften »Byggmästaren» 1947 sid.201.) I sådant fall angives byggnadåsättet ickegenom stadsplanebestämmelser.

§ 4 mom. 1. Sammanbyggda hus.

Den form av bebyggelse som är vanlig bl. a.i centrala stadskvarter, där huvudbyggnaderför bostäder och affärsändamål m. m. upp-föras i gatulinjerna och sammanbyggas medvarandra i tomtgräns, kallades enligt tidigare

praxis »slutet byggnadssätt». Detta gav upphovtill beteckningen S på stadsplanekartan. Eftersenare tiders strävanden att, där så är lämp-ligt, anordna öppningar mellan husen för attöka tillgången till sol och luft i kvarterensinre delar, har man övergått till benämningen»bebyggelse med sammanbyggda hus». Eftertillkomsten av föreskrifterna i 96 § BS ärovid här avsedd form av kvartersbebyggelsebestämmelser som avhandla frågan om sam-manbyggnad sällan behövliga. Enligt 96 § BShar nämligen säkerställts att byggnad, som ejsammanbygges eller kan förväntas komma attsammanbyggas med byggnad å grannfastig-het, lägges på tillfredsställande avstånd frångräns mot sådan fastighet. Avsättes i stads-planen mark för sammanbyggda hus, tordemarken i regel hava så högt värde, att därestfrågan om byggnadssättet lämnas öppen istadsplanen markägarna ej torde underlåtaatt utnyttja den i så fall föreliggande rättentill sammanbyggnad. Om emellertid i särskiltfall befinnes angeläget att i stadsplanen in-föra bestämmelse om sammanbyggnad, kandenna givas följande lydelse:

»Å med S betecknat område skall byggnaduppföras i gräns mot granntomt där sådangräns förekommer inom området.»

Bestämmelsen är formulerad så att den ejskall bifida tomtindelningen.

Föreskrifterna i 96 § BS i vad avser bygg-nads avstånd till tomtgräns utgå från attbyggnader å ömse sidor om viss tomtgränsantingen bliva sammanbyggda med varandrai gränsen eller båda indragas från gränsen tillvisst avståndsmått från denna. Undantag fråndenna regel kan enligt paragrafens punkt 3 ivisst fall medgivas, dock avses därvid endastenvåningsbyggnad av visst slag, vilken kan fåuppföras i gräns mot grannfastighet utan attsammanbyggas med byggnad å denna fastig-het. På vissa orter förekommer emellertid,även vid hushöjder överstigande en våning,ofta ett byggnadssätt som karakteriseras avatt huvudbyggnad vid.gata på en tomt är upp-förd i tomtgräns och där försedd med brand-mur medan motsvarande hus på granntomtenär indraget från gränsen. Genom att husenhava endast 2 eller högst 3 våningar och attöppningarna mellan dem ofta utgöras av träd-

53

gårcismark, behöva de icke motbyggda brand-gavlarna i dylika fall ej alltid utgöra störan-de inslag i bebyggelsen. Om stadsplanen av-ser att möjliggöra ett dylikt byggnadssätt,vilket i vissa fall kan vara motiverat, kandetta ske exempelvis genom att tomt för tomtbegränsa bebyggelsens utsträckning i förhål-lande till gräns mot granntomt genom punkt-prickning på stadsplanekartan. Ofta är docklämpligare att byggnadsnämnden ges befo-genhet att för särskilt fall medgiva att bygg-nad indrages från gräns mot granntomt oak-tat byggnad på granntomten är uppförd i

gränsen. Bestämmelse avseende sådan anord-ning brukar givas den i mom. 1 alternativtangivna lydelsen:

»Å med S betecknat område skall byggnaduppföras i gräns mot granntomt där sådangräns förekommer inom området. Byggnad fårdock uppföras indragen från gräns mot grann-tomt, om detta prövas vara förenligt med ettprydligt och ändamålsenligt bebyggande avkvarteret.»

Vid bebyggelse med radhus liksom hus avannat slag som sammanbyggas fler än tvåoch två, brukar fordras att bebyggelseområ-det på kartan begränsas till mått som mot-svarar lämplig husbredd. Där det anses nöd-vändigt att i stadsplanen säkerställa radhus-principens tillämpning vid områdets bebyg-gande, kan bestämmelsen angående byggnads-sätt givas följande lydelse:

»Med Sr betecknat område får bebyggas en-dast med radhus.»

Bestämmelse som angiver att område fårbebyggas endast med »enfamiljs radhus» före-kommer även ibland.

§ 4 mom. 2. Fristående eller kopplade hus.

Vid det -i inledningen till paragrafen be-skrivna stadsplanesystem, som användes förreglering av egnahems- och villakvarter ellerliknande bebyggelse där bostäder förekom-ma är bestämmelse enligt detta eller följan-de moment obligatorisk. Sammanbyggnad avhuvudbyggnader har i dylika fall ej ansettskunna medgivas i annan omfattning än attsådana byggnader kunna få sammanbyggastvå och två i gemensam tomtgräns (koppladehus). Bestämmelsen gives följande lydelse:

54

»Med Ö betecknat ofiråde får bebyggas en-dast med hus som uppföras fristående. Dockfå huvudbyggnader två och två sammanbyg-gas i gemensam tomtgräns.»

Genom denna formulering uteslutes att ut-hus eller andra gårdsbyggnader sammanbyg-gas med varandra i tomtgräns. Föreskrifternai 96 § punkt 3 BS utgå emellertid från attstadsplan i vissa fall kan vara så utformad attden medgiver att vissa byggnader i en våning,varvid bl. a. åsyftas gårdsbyggnader, samman-byggas i sådan gräns. Sådan utformning avstadsplanen kan ofta vara önskvärd, t. ex. dåplanen avser förut bebyggt område. 1 dylikafall kan bestämmelsen givas den i mom. 2alternativt angivna lydelsen:

»Å med ö betecknat område skola huvud-byggnader uppföras fristående eller två ochtvå med varandra sammanbyggda i gemensamtomtgräns.»

§ 4 mom. 3. Fristående hus.

Om endast fristående hus avses att medgi-vas, vilket är det vanligaste byggnadssättetinom områden som här avses, gives bestäm-melsen följande lydelse:

»Med F betecknat område får bebyggas en-dast med hus som uppföras fristående.»

Avser stadsplanen att hålla möjlighet öppenför att sammanbygga gårdsbyggnader i tomt-gräns, t. ex. om detta motiveras av befintligbebyggelse och rådande byggnadssätt, använ-des den i mom. 3 alternativt angivna lydelsen:

»Å med F betecknat område skola huvudbygg-nader uppföras fristående.»

§ 5.

TOMTS STORLEK

Då fråga om tomts storlek och form förut-sättes alltid komma att undergå en sakligprövning enligt 37 § BS i samband med tomt-indelning, äro stadsplanebestämmelser an-(sående tomts storlek icke obliaatoriska ochi allmänhet, ej behövliga. De kunna vara mo-tiverade i vissa särskilda fall, t. ex. då det ärönskvärt att åstadkomma viss enhetlighet -vidutbyggande av ett villa- eller egnahemsområ-de. Bestämmelse angående torntstorleken kandå givas följande lydelse:

»Å med F betecknat område får tomt ickegivas mindre areal än 1.500 m».»,

Det angivna arealmåttet 1.500 m» är härendast valt som exempel. Som arealmått an-gives det mått som i det särskilda fallet ansesböra tillämpas.

Avser stadsplanen förut bebyggt områdekan bestämmelse av här angiven lydelse med-föra svårigheter vid tillämpningen med hän-syn till befintliga tomtplatser. Den bör där-för i sådant fall åtföljas av undantagsbestäm-melse, vilken kan givas exempelvis följandelydelse: »Då särskilda omständigheter därtillföranleda må mindre areal kunna medgivas.»

Stadsplanebestämmelser som angiva attbyggnad får uppföras endast å fastighet varsareal överstiger visst mått anses olämpligaoch fastställas icke, bl. a. emedan de kunnainnebära byggnadsförbud för redan bildadefastigheter.

§ 6.

YGGNADS LÄGE

Stadsplanebestämmelser som föreskriva hurbyggnad skall förläggas på tomt eller annanför bebyggande avsedd fastighet äro i allmän-het inte behövliga med hänsyn till de före-skrifter i detta ämne som finnas intagna i

byggnadsstadgan. I 48 § BS angives hur bygg-nad skall förläggas i förhållande till gatulinje,inre förgårdslinje eller annan genom stads-planen bestämd byggnadslinje. I 96 § BS fin-nas föreskrifter angående byggnads avståndtill gräns mot grannfastighet samt angåendeavståndet mellan skilda byggnader å sammatomt eller för bebyggande avsedd fastighet. Inormala fall innebära dessa föreskrifter entillfredsställande reglering. Som förut nämntsböra dock särskilda stadsplanebestämmelseri de i 96 § avhandlade ämnena tillkomma iden mån avvikande regler äro påkallade.Mestadels torde därvid bliva fråga om avvi-kelser som innebära lindrigare fordringar påavståndsmått. Före tillkomsten av 1947 årsBS förekommo dylika stadsplanebestämmel-ser ej sällan för områden med bebyggelse förindustri- eller hantverksändarnål, där ford-ringarna i dåvarande byggnadsstadgas 79 a §i vissa fall ansågos för stränga. Vid utform-

ningen av nuvarande 96 § BS har emellertidtagits sådan hänsyn till bl. a. nämnda slagsbebyggelse, att avvikande stadsplanebestäm-melser vanligen bliva obehövliga även fördylika områden. I dessa såväl som övriga fallkan tillämpningen av stadgeföreskrifternanumera även ske smidigare genom att mindreavvikelser kunna medgivas med stöd av 170 §2 mom. BS.

Även med hänsyn tagen härtill kan dock ivissa fall visa sig svårt att reglera husavstån-den med föreskrifterna i 96 § BS. Detta kanexempelvis vara fallet i fråga om bebyggelsei centralt läge inom förut bebyggd stadsdel.När stadsplanen för sådant område utformasenligt sådant system att byggnadernas maxi-miutsträckning bindes på plankartan, kan enfrån 96 § avvikande reglering av avstånds-måtten åstadkommas utan någon annan plan-bestämmelse än att marken mellan avseddabebyggelseområden undantages från bebyg-gande medelst på kartan angiven punktprick-ning. Av KM:s beslut i vissa stadsplaneären-den har nämligen framgått att, i de fall dåavstånd mellan skilda bebyggelseområden istadsplan säkerställts genom angivande påplanen av punktprickade zoner, planbestäm-melse som angiver att så betecknad mark ickefår bebyggas är att anse som sådan föreskrifti stadsplan, vilken avses i ingressen till 96 §BS. Bestämmelsen sätter således i berördafall ur funktion de föreskrifter i 96 § vilkaavse byggnads läge å tomt eller annan frånbebyggande avsedd fastighet. Betydelsen här-av kan belysas med följande exempel. Enstadsplan angiver inom visst kvarter två be-byggelseområden. Vart och ett är avsett förbebyggelse i 3 våningar med en angiven maxi-mihöjd av 10,6 meter. Endast byggnader medbrandsäkert utförda ytterväggar avses att fåuppföras. Med tillämpning av 96 § punkt 1 BSskulle fordras att sådana byggnader uppför-des på avstånd från en mellan bebyggelseom-rådena belägen tomtgräns av minst 5,3 meter,d. v. s. med ett inbördes byggnadsavstånd avminst 10,6 meter. Emellertid angiver plankar-tan mellan de båda 3-våningsområdena ettpunktprickat område, vars breddmått i stäl-let för 10,6 meter av särskilda skäl gjorts en-dast 9 meter. Med anledning härav får bygg-nad å vardera området uppföras i gräns mol

55

det punktprickade området oberoende av fö-reskrifterna i 96 § BS, och oberoende av var'inom det punktprickade området tomtgränsär belägen.

Orn. i nu beskrivna fall den genom stadspla-nen medgivna byggnadsrätten utnyttjas till attuppföra byggnad i gräns mot granntomt,innebär stadsplanen däremot ej rätt till un-,dantag från den i 63 § BS angivna fordran attbyggnaden skall avskiljas från grannfastig-heten medelst brandmur. Rätt att anbringafönster eller dörr i brandmuren regleras i 63§ 1 mom. BS.

I de fall då bebyggelsens omfattning ickebindes genom begränsningar på stadsplane-kartan, t. ex. för Ö-områden eller F-områden,kunna stadsplanebestämrnelser angående bygg-nads läge, i den mån sådana bestämmelseräro nödvändiga, formuleras efter förebild av.föreskrifterna i 96 § BS. En annan anordning,.som i vissa fall kan vara lämplig, är att låtabyggnadsstadgans avståndsbestämmelser gällasåsom huvudregler samt förse stadsplanenmed vissa allmänt avfattade undantagsbe-stämmelser som erbjuda mera vidsträckta.möjligheter till undantag än 170 § 2 mom. BS.Sådana undantagsbestämmelser kunna givasförslagsvis följande lydelse: »Därest ett ända-målsenligt bebyggande därigenom främjasoch brandsäkerheten ej eftersättes, äger läns-styrelsen på framställning av byggnadsnämn-den att beträffande med betecknade om-råden meddela de eftergifter från föreskrif-terna i 96 § punkterna 1, 2 och 3 BS, som medhänsyn till förefintlig bebyggelse påkallas.Finnes stadsarkitekt och har denne tillstyrktåtgärden må eftergifter som här avses kunnameddelas av byggnadsnämnden.»

I vissa fall hava för egnahemsområden fast-ställts stadsplanebestämmelser som gjort det-möjligt att på respektive tomter placera hu-vudbyggnaderna närmare viss tomtgräns änbyggnadsstadgan medgiver. För att upprätt-'hålla det i stadgan avsedda inbördes avstån--det mellan huvudbyggnaderna har samtidigtInförts fordran på större avståndsmått till den-Motsatta tomtgränsen. Avsikten med en så--dan förskjirtning i byggnadsplaceringen harvarit att bättre tillvarataga de fria tomtutrym-mena för trädgårdsanläggning. Bestämmelse

.56

avseende denna anordning kan givas exempel-vis följande lydelse:

»Å med F betecknat område skall huvudbygg-nad uppföras på ett avstånd av minst 7,5 me-ter från den gräns mot granntomt, som Hg-ger på samma sida om byggnaden som denmed a-b betecknade gränsen för kvarteret,och minst 1,5 meter från gräns mot grann-tomt på motsutta sidan.»

Förekommer sådan bestämmelse torde bl. a.böra förutsättas att endast en huvudbyggnadfår uppföras å varje tomt, samt att vid härangivna avståndsmått byggnad icke tillåtesinnehålla mer än två våningar.

§ 7.

DEL AV TOMT SOM FÅR I: EBYGGASOCH ANTAL YGGNADER Å TOMT

Då bebyggelsens omfattning icke }Andesgenom begränsningar på stadsplanekartanmåste i vissa fall bebyggelseytan per tomtregleras genom särskilda stadsplanebestäm-melser. Bestämmelser i detta ämne äro nöd-vändiga för bostadsmark betecknad med 0eller F samt då motsvarande byggnadssättavses att tillämpas inom områden betecknademed Bh, BH, Jb eller Bj och nämnda områ-den följaktligen även böra vara betecknademed Ö eller F. Bebyggelseytan kan reglerasantingen genom föreskrift att av tomts ytahögst viss del, t. ex. 1/5, 1/4 eller 1/3, får be-byggas, eller genom föreskrift att bebyggelsen'å tomten icke får upptaga större areal änvisst angivet mått. Vilket av dessa tillväga-gångssätt som skall användas måste avgörasfrån fall till fall, varvid bör beaktas att manicke väljer en sådan form av reglering attbyggnadsrätten å redan bebyggda fastigheter.olämpligt inskränkes.' I förstnämnda fall kunna bestämmelsernagivas exempelvis följande lydelse:

»Mom. 1. Av tomt som omfattar med ö be-tecknat område får högst en f järde-del bebyggas.

Mom. 2. Av tomt som omfattar med F be-tecknat område fcir högst en femte-del bebyggas.»

Såväl de i bestämmelserna som de i alterna-tiven angivna arealmåtten utgöra endast

exempel. Måtten kunna varieras från fall tillfall och böra avse det markutnyttjande somprövats lämpligt och erforderligt i det sär-skilda fallet. Vid här avsett byggnadssätt plä-gar ej medgivas .hårdare utnyttjande än atthögst en tredjedel av tomtytan bebygges. Iregel finns skäl att avsevärt mera begränsabyggnadsrätten.

Bestämmelse angående antal byggnader åtomt är däremot icke obligatorisk, men kanvara önskvärd i visst fall för t. ex. ett egna-hems- eller villaområde. Bestämmelsen kangivas exempelvis den i mom. 3 i förslaget an-givna lydelsen:

»Å tomt som omfattar med ö eller F beteck-nat område får endast en huvudbyggnad ochett uthus eller annan gårdsbyggnad uppföras.»

Bestämmelsen kan avse antingen med Öeller med F betecknat område och dess sak-liga innehåll kan varieras. Om anledning fin-nes att helt förbjuda uthusbebyggelse kanbestämmelsen givas exempelvis följande ly-delse:

»Ä tomt som omfattar med F betecknat om-råde får endast en huvudbyggnad uppföras.Uthus eller annan gårdsbyggnad får icke upp-föras.»

Om bebyggelseytan avses att regleras genomangivande av visst arealmått för byggnadernaär vanligen lämpligt att även begränsa antaletbyggnader. I sådant fall kan ifrågavarande§ 7 givas exempelvis följande, i förslaget al-ternativt angivna rubrik och lydelse:

»ANTAL BYGGNADER OCH BYGGNADS-YTA Ä TOMT.

Morn. 1. Ä tomt som omfattar med ö eller Fbetecknat område får endast en hu-vudbyggnad jämte erforderliga gårds-byggnader uppf öras.

Mom. 2. Å tomt som omfattar med ö eller Fbetecknat område får huvudbyggnadicke upptaga större areal än 120 m2samt uthus eller andra gårdsbygg-nader icke större sammanlagd arealän 40 m2.»

Bestämmelserna kunna avse antingen medÖ eller med F betecknat område och ävenhär äro de angivna arealmåtten endast exem-pel. Alternativt kan angivas ett gemensamtarealmått avseende såväl huvudbyggnadersom gårdsbyggnader.

§ 8.

VÅNINGSANTAL

Stadsplanebestämmelser angående vånings-antal ha till uppgift att jämte övriga bestäm-melser reglera bebyggelsens intensitet ochdärmed främja ett lämpligt utnyttjande avplanområdet. De äro av betydelse för bl. a.sundhet, brandsäkerhet och trevnad och fören god stadsbild. I allmänhet bör vånings-antalet i stadsplanen regleras för all bostads-bebyggelse samt där bostäder avses att i vä-sentlig utsträckning förekomma blandademed bebyggelse eller lokaler för andra ända-mål, t. ex. områden som betecknas med Bh,BH, Jb och Bj. Inom centralt stadsområdefinns vanligen skäl att maximera våningsan-talet för i huvudsak all slags bebyggelse medundantag av kyrkor och andra monumental-byggnader. Vanligaste bestämmelse om vå-ningsantal är den i mom. 1 angivna. Därikunna införas de våningsantal som avses attmedgivas, exempelvis enligt följande:

»Ä med I, II, III, IV eller V betecknat områdefår byggnad uppföras med respektive högsten, två, tre, fyra och fem våningar.»

I stadsplanehänseende räknas vind såsomvåning så snart någon del av vinden inredestill bostads- eller arbetsrum. (Förväxling böricke ske med föreskriften i 64 § 1 mom. sistastycket BS, som endast avser tillämpningenav föregående stycken i samma stadgemo-ment.) Stadsplanebestämmelse med i § 8 mom.1 angiven lydelse anses följaktligen innebäraförbud mot att å respektive områden inredavind ovan en, två, tre, fyra eller fem våningar.Av denna anledning har bestämmelse, somangiver att utöver stadgat våningsantal vindicke får inredas, regelmässigt undantagitsfrån fastställelse. Bestämmelse av den i § 8mom. 1 angivna lydelsen anses däremot ickeinnebära förbud mot att å med II betecknatområde uppföra byggnad med en våningjämte vindsvåning, och ej heller mot att å medIII betecknat område uppföra byggnad medtvå våningar jämte vindsvåning o. s. v. Skullei särskilt fall finnas anledning att helt för-hindra tillkomsten av vindsvåningar, blir detnödvändigt att som tillägg införa en särskildförbudsbestämmelse av exempelvis följandeinnehåll:

57

»Å med II, III, IV eller V betecknat områdefår i intet fall vind inredas.»

Bestämmelse avseende rätt till vindsvåningutöver i övrigt medgivet våningsantal giveslämpligen den i § 8 moln. 2 angivna lydelsen:

»Å med v betecknat område får utöver angivetvåningsantal vind inredas.»

Denna stadsplanebestämmelse anses ickeupphäva den allmängiltiga föreskriften i 96 §punkt 5 BS enligt vilken viralsinredning ovantvå våningar i trähus begränsas till högst entredjedel av vindsytan. Skall.stadsplanen avseviss begränsning av vindsinredningens om-fattning oavsett byggnadens material, bör be-stämmelsen angiva sådan begränsning t. ex.på följande sätt: »Å med v betecknat områdefår utöver angivet våningsantal vind inredas,dock ej till mer än en tredjedel av vindsytan.»Exempel på bestämmelse varigenom inred-ningen även på annat sätt begränsats är föl-jande: »Å med v betecknat område får utöverangivet våningsantal vind inredas, dock ej tillmer än en tredjedel av vindsytan samt endasti den mån den inredda delens behov av dager-belysning tillgodoses genom fönster i gavel-fasad.»

Där skäl finnas att reglera byggnads höjdgenom bestämmelse enligt § 9 mom. 3, vilkenangiver höjden i meter ovan visst nollplan,kan understundom finnas skäl att avvika frånfordran på angivande av visst våningsantal.Ej sällan är detta fallet i fråga om hyreshus imycket rörlig terräng (jmf sid. 60). I planför-slag upptagande områden med sådan höjd-reglering har ibland förekommit stadsplane-bestämmelse som angiver att, där ej särskiltvåningsantal finnes angivet, byggnad får upp-föras med det antal våningar som den tillåtnahushöjden medgiver. Bestämmelse med sådanlydelse kan emellertid undvaras, då den en-dast utgör upplysning om ett självklart för-hållande.

I vissa fall har i dylik bestämmelse före-skrivits att byggnad får uppföras med detantal våningar som av byggnadsnämnden prö-vas lämpligt. Då markens ägare bör hava möj-lighet att av stadsplanen utläsa vilken bygg-n.adsrätt planen avser, vilket bl. a. har bety-delse som underlag för värdering av marken,har sådan föreskrift såsom medförande ett

58

osäkerhetstillstånd regelmässigt undantagitsfrån fastställelse.

Av betydelse vid här ifrågavarande slagsreglering av hushöjden är huruvida stads-planen avser ått vindsinredning skall få före-komma i byggnaderna eller icke. Avser pla-nen icke att medgiva vindsinredning bör deninnehålla bestämmelse med den i § 8 inom. 3angivna lydelsen:

»Där våningsantal ej finnes angivet, får bygg-nad uppföras med det antal våningar sombestämmelserna angående byggnads höjd möj-liggöra. Dock får vindsinredning icke före-komma ovan ett plan beläget på den för bygg-naden tillåtna största höjden.»

§

BYGGNADS HÖJD

Staxlsplanebestämmelser angående bygg-nads höjd äro i de flesta fall nödvändiga. Detjäna ofta liksom bestämmelserna om vå-ningsantal till att reglera bebyggelsens inten-sitet och kunna i samma grad som dessa havabetydelse för sundhet, brandsäkerhet ochtrevnad samt för att åstadkomma en godstadsbild. Det är att märka att föreskrifternai 96 § BS rörande byggnads avstånd till gränsmot grannfastighet samt till annan byggnadå fastighet äro gjorda beroende av den förbyggnaden enligt stadsplanen tillåtna störstahöjden. Höjdbestämmelser i stadsplanen äroföljaktligen nödvändiga för att dessa av-ståndsbestämmelser skola träda i funktionoch få avsedd verkan, Avser.planförslag kom-plettering av äldre, ofullständig stadsplanmed tidsenliga stadsplanebestämmelser, ärovanligen stadsplanebestämmelser angåendebyggnads höjd dessutom nödvändiga för attupphäva och ersätta de höjdföreskrifter i1874 års byggnadsstadga och gammal bygg-nadsordning som alltjämt kunna gälla förmarken.

Liksom stadsplanebestämmelser i allmän-het, givas höjdbestämmelserna vanligen enrestriktiv form och angiva sålunda att ett visstmaximimått icke får överskridas (rörandeannan formulering se sid. 60). Erforderligaföreskrifter om vad som förstås med byggnadshöjd återfinnas i 47 § 1 mom. BS.

För uthus och andra gårdsbyggnacler behö-vas dock vanligen icke höjdbestämmelser istadsplan, då såväl höjd som våningsantalför sådana byggnader regleras genom före-skriften i 96 § punkt 6 BS. I övrigt äro där-emot höjdbestämmelser nödvändiga för allkvartersmark som avses att utnyttjas till be-byggelse för enskilt ändamål. För sådan markhava höjdbestämmelserna betydelse även medhänsyn till gällande föreskrifter angåendegatumarksersättning och ersättning för gatu-byggnadskostnad.

Även i fråga om kvartersmark för allmännabyggnader äro bestämmelser som begränsahöjden till visst maximimått i regel erforder-liga. Sådana bestämmelser äro där av särskildbetydelse i fall marken gränsar till eller lig-ger nära områden för enskild bebyggelse. Ge-nom stadsplanebestämmelser bör garanterasatt bebyggelsen rättar sig efter bl. a. de i 28 §2 mom, tredje att-satsen BS givna direktivenrörande hushöjdens förhållande till avståndetmellan byggnadslinjerna å ömse sidor omgata eller gård. Samma princip bör även gällai fråga om specialområden med sådan belä-genhet att höjdmåtten för bebyggelse därinomkunna få betydelse för förhållandena i grann-skapet.

För sådana specialområden där uppföran-det av byggnader ej kan ifrågakomma kunnahöjdbestämmelser självfallet undvaras, t. ex.naturreservat Rn och vattenområde betecknatmed V. Vanligen kunna de även undvaras förfritidsområde Ra, begravningsplats K, områdeför elektrisk högspänningsledning El och vat-tenområde betecknat med Vb. Däremot be-hövas i regel höjdbestämmelser för folkparkRf och för idrottsområde Ri. Inom områdenför friluftsbad Rh och för transformatorsta-tion Es samt inom vattenområde betecknatmed Vj kan under vissa omständigheter regle-ring av byggnadshöjden vara motiverad.

Även beträffande trafikområdena är beho-vet av höjdbestämmelser varierande och be-ror bl. a. på områdets beskaffenhet och om-fattning samt läge i förhållande till områdenför andra ändamål. För järnvägsområde Tjfordras vanligen icke höjdbestämmelser, menfall hava förekommit då bangårdsområde därbebyggelse kunnat förväntas har haft sådanomfattning och sådant läge i förhållande till

bostadskvarter o, dyl. att viss maximihöjdansetts böra angivas för området. Hamnom-råden Th böra lämpligen som regel hava be-stämmelse som med hänsyn till där förekom-mande magasins-, kontors- och vaktbyggna-der begränsar hushöjden till ett mått motsva .rande en våning (t. ex. 3 å 4 m.) Där högrebebyggelse är nödvändig bör härför anvisassärskilda delar av hamnen (jmf sid. 44). Sam-ma är vanligen förhållandet med kanalom-råde Tv.

§ 9 mom. L Byggnads höjd (hänvisning tillvåningsantalet).

I sådana fall då antalet våningar angives istadsplanen (jmf § 8 mom. 1) gives bestäm-melse angående byggnads höjd följande ly-delse:

»Ä med 1, lv, II, Ilv, Ill, IV eller V betecknatområde får byggnad icke uppföras lill störrehöjd än respektive 4,4; 5,6; 7,6; 8,0; 10,6; 13,6och 16,6 meter,»

De i bestämmelsen angivna höjdmåtten ut-göra givetvis endast exempel. Angivandet avhöjdmåtten bör föregås av ett studium angå-ende vilka mått som i varje särskilt fall kunnaanses lämpliga. Hänsyn bör härvid tagas tillde i 61 § 3 mom. BS angivna fordringarna påvåningshöjd i bonings- och arbetsrum. Sär-skilt bör tillses att i stadsplanen icke angivesstörre byggnadshöjd än som är nödvändigtmed hänsyn till medgivet våningsantal. Bl. a.bör observeras att om kvartersmark för en-skilt bebyggande åsättes större byggnadshöjdän det medgivna våningsantalet påkallar,markägaren kan bliva betungad med oskäligtstora ersättningar för gatumark och gatu-byggnadskostnad. I här ifrågavarande fallhava angivits mått som dels motsvara vanli-gast förekommande hushöjder och dels äroi möjligaste mån lätt delbara med 8.

§ 9 mom. 2. Byggnads höjd (hänvisning tillhöjdsiffra).

När bestämmelser angående våningsantalkunna undvaras i stadsplanen, vilket som regelär fallet beträffande specialområdena samt visskvartersmark, t. ex. A, Js och J, kan följandehöjdbestämmelse användas:

59

»Ä med siffra i romb betecknat område fårbyggnad uppföras till högst den höjd i metersom siffran angiver.»

Beträffande industriområden kunna svårig-heter föreligga att redan vid stadsplanensuppgörande utröna vilka hushöjder som förändamålet kunna behövas. För sådana områ-den kan det därför vara lämpligt att genomviss undantagsbestämmelse möjliggöra längregående avvikelser från i stadsplanen angivethöjdmått än som enligt 170 § 2 mom. BS kanmedgivas. Samma anordning kan ibland ock-så vara motiverad ifråga om annan mark,t. ex. A-område. I dylika fall kan höjdbestäm-melsen givas följande i § 9 mom. 2 alternativtangivna lydelse:

»Ä med siffra i romb betecicnat område fårbyggnad uppföras till högst den höjd i metersom siffran angiver. Inom med A, Js och Jbetecicnade områden må docic för särskilt fallkunna medgiva.s den större höjd som påvisasvara erforderlig och som med hänsyn tillsundhet och brandsäkerhet samt i övrigt urallmän synpunkt prövas lämplig.»

I fråga om industriområden torde bestäm-melse av denna art böra förekomma huvud-sakligen beträffande Js-område samt sådantJ-område där här avsedd undantagsmöjlighetbefinnes lämplig med hänsyn till områdetsläge i förhållande till annan bebyggelse.

En smidigare bestämning av byggnadshöj-den för område avsett för allmänt ändamålkan, om så är motiverat och lämpligt, alter-nativt ske genom följande bestämmelse:

»Ä med A betecknat område får byggnadshöjd icke överstiga det mått som motsvararbyggnadens avstånd från närmaste för annatbebyggelseområde angiven byggnaclsgräns.»

§ 9 mom. 3. yggnads höjd (hänvisning tillhöjd ovan visst nollplan).

Vid bebyggelse med t. ex. hyreshus i mycketrörlig terräng är det ofta svårt att med till-lämpning av 47 § 1 mom. tredje stycket BSavgöra hur hushöjd skall räknas om den iistadsplanen angives enligt mom. 1 eller mom.2 här ovan. En säkrare reglering kan då upp-nås om hushöjelen i stadsplanen bestämmesI ill visst mått räknat ovan det för staden ellersamhället bestämda nollplanet. Samma anord-

60

ning kan användas t. ex. om stadsplanen av-ser att säkerställa gemensam taklisthöjd fören grupp av byggnader. Bestämmelsen givesi sådana fall följande lydelse:

»Ä med plus jämte siffra i romb betecicnatområde får byggnad uppföras till högst denhöjd i meter över stadens [samhällets] noll-plan som siffran angiver.»

§ 9 mom. 4 och 5. Höjd Rör övewhyggd gårdoch annan terrasshyggnad.

För mark betecknad med ringprickning ärostadsplanebestämmelser som reglera höjdlä-get för den avsedda överbyggnaden obligato-riska och kunna givas följande lydelse:

»Gårdsplan eller terrassplan ovan överbygg-nad å med ringprickning betecknad mark fåricke läggas på större höjd än 4 meter.»

Om höjdläget avses att räknas från stadenseller samhällets nollplan användes följandeformulering:

»Gårdsplan eller terrassplan ovan överbygg-nad å med ringprickning samt plus jämte siff-ra i romb betecknad mark får icke läggas påstörre höjd över stadens [samhällets] nollplanän siffran i romben angiver.»

Såsom inledningsvis framhållits brukastadsplanebestämmelser angående byggnadshöjd i allmänhet utformas så att de angivaden maximala byggnadsrätten. Emellertid hari enstaka fall fastställts stadsplan som inne-hållit bestämmelse om skyldighet att utnyttjaden enligt planen tillåtna byggnadshöjclen. Förstaden kan en sådan skyldighet Vara av storbetydelse, t. ex. om stadsplanen avser att etttorg eller någon annan allmän plats skall fåenhetlig arkitektur eller om det för att nå enviss koncentration av bebyggelsen är ange-läget att den i stadsplanen angivna maximalabyggnadsrätten utnyttjas. Med hänsyn härtillkan genom stadsplanebestämmelse föreskri-vas, att byggnad skall uppföras till viss höjd.För stadgande av sådan skyldighet .torde för-utsättas att verkligt vägande skäl särskilt på-visas föreligga.

Med hänsyn till luftfarten fordras iblandstadsplanebestämmelser som ha till avsikt att

förbjuda att flaggstänger, ledningsstolpar,radioantenner el. dyl. i omgivningen av flyg-fält överskjuta viss höjd. Dessa höjdbestäm-melser bruka göras allmängiltiga för stads-planeområdet och bliva sålunda tillämpligapå såväl allmänna platser som kvartersmarkoch specialområden. Exempel på sådan be-stämmelse är följande:

»Inom stadsplaneområdet får skorsten, flagg-stång, radioantenn eller annat dylikt fast före-mål som kan befaras hindra luftfarten ickeöverskjuta 12 meters höjd.»

Bestämmelsen kan även avfattas så, att densom begränsning angiver ett plan vilket tän-kes förlagt på viss höjd ovan nollplanet, exem-pelvis enligt följande formulering:

»Inom stadsplaneområdet får byggnad, skor-sten, annan bygynadsdel, flaggstång eller an-nat dylikt fast föremål som kan befarashindra luftfarten icke överskjuta ett plan, somtänkes förlagt genom de å stadsplanekartanangivna höjdkurvor, vilkas lägen i meter överstadens [samhällets] nollplan angivits medsiffror i dubbel romb,»

§ 10.

TAKLUTNING

Stadsplanebestämmelser rörande taklutningäro icke obligatoriska men kunna förekomma,t. ex. i form av maximering av taks lutnings-vinkel. Bestämmelser i ämnet böra tillkommaendast om de äro av estetiska eller andra skälnödvändiga och berättigade. Den enligt 51 §BS angivna begränsningen av den höjdkonturvarinom byggnads tak skall vara inrymt utgöri allmänhet en tillräcklig reglering av fråganom taklutningen. Om i särskilt fall bestäm-melse införes i stadsplanen, bör tillses att denmaximilutning som angives är väl avvägd medhänsyn till bl. a. de klimatiska förhållandena,det avsedda byggnadsmaterialet och ortenstraditioner. Bestämmelsen kan eljest göramera skada än nytta.

Bestämmelse om taklutning kan hänförastill beteckning på kartan och givas denna ly-delse:

»Å med siffra i triangel betecknat område fårtak givas en lutning mot horisontalplanet avhögst det gradtal som siffran angiver.»

Avses samma taklutning för all bebyggelseinom planområdet kan kartbeteckning ute-slutas och följande formulering användas:

»Tak får givas en lutning mot horisontalpla-net av högst 300.»

§ 11.

ANTAL LÄGENHETER

Stadsplanebestämmelser angående antal lä-genheter som få inredas i byggnad äro ickeobligatoriska. Med stöd av 28 § BS kunnaemellertid stadganden härom intagas i stads-planebestämmelser där så anses lämpligt.

För bostadsområden med beteckningen öeller F kan bestämmelse i detta ämne givasexempelvis följande lydelse:

»Å med Ö eller F betecknat område får huvud-byggnad icke inrymma flera än två bostads-lägenheter. I gårdsbyggnad får bostad ickeinredas.»

Alternativt kan föreskrivas annat antallägenheter, t. ex. icke flera än en bostads-lägenhet.

Vid den angivna formuleringen förutsättesatt stadsplaneförhållandena äro av den art,att bostäder i gårdsbyggnader icke ansettsböra tillåtas. Om boningsrum avses kunna fåundantagsvis inredas i gårdsbyggnad, kan tillbestämmelsen fogas tillägg av förslagsvis föl-jande lydelse: »Därest ett ändamålsenligt be-byggande därigenom främjas må dock kunnamedgivas att i gårdsbyggnad inredas enstakaboningsrum tillhörande huvudbyggnads bo-stadslägenhet.»

Alternativt kan bestämmelse angående an-tal lägenheter vid det byggnadssätt som häravses avfattas så, att den reglerar antaletlägenheter per tomt, exempelvis på följan-de sätt:

»Å tomt inom med Ö eller F betecknat om-råde få byggnaderna icke inrymma flera änsammanlagt två bostadslägenheter.»

För bostadsbebyggelse av hyreshuskaraktärfinns ibland behov aV att på visst sätt begrän-sa antalet lägenheter, t. ex. genom att angivahur många lägenheter som få inredas i varjevåning och vid varje trapplan. Understundomkan det anses önskvärt att en allmän före-

61

skrift härom intages i byggnadsordning. Såkan t. ex. vara fallet om ett samhälle redanförut haft denna fråga reglerad i byggnads-ordningen och den åsyftade regleringen där-för skulle fordra ändringar i större omfatt-ning av redan fastställda stadsplaner. Å sid.26 i NBO finnes förslag till sådan allmän före-skrift. Stadsplanebestämrnelse kan i före-kommande fall givas exempelvis följande ly-delse: »I byggnad inom område betecknatmed arabisk siffra får trappuppgång icke ledatill flera med kök försedda lägenheter i varjevåning än siffran angiver.»

§ 12.

BYGGNADS MATERIAL

Enligt 28 § 1 mom. BS kan byggnads mate-rial regleras genom stadsplanebestämmelser.Detta blir dock mera sällan nödvändigt, dåbyggnadsstadgan i andra delar innehållerföreskrifter som ur bl. a. brandskyddssyn-punkt generellt reglera byggnads material.Enligt 96 § punkt 5 BS får boningshus avträ icke uppföras med mer än två våningaroch till en tredjedel inredd vind. Vidare krävaföreskrifterna i 64 och .65 §§ BS brandsäkertutförande av bl, a. Vertikala bärverk för delsall bebyggelse i tre eller flera våningar ochdels vissa slags byggnader för särskilda ända-mål.

Stadsplanebestämmelser innebärande skärp-ning i förhållande till fordringarna i BSkunna ibland förekomma, t. ex. om det finnsanledning att inom visst område helt förbju-da trähusbebyggelse. Bestämmelse avseendesådan skärpning för exempelvis med S be-tecknade bebyggelseområden kan givas den iförslagets § 12 moin..1 angivna lydelsen:

»Å med S betecknat område skola byggnadsytterväggar utföras brandsäkert.»

Om bestämmelse av denna art befaras inne-bära en alltför hård reglering med hänsyn tillbefintlig trähusbebyggelse av god beskaffen-het, kan följande tillägg göras: »Undantaghärifrån må dock i särskilt fall kunna med-givas beträffande till nybyggnad hänförligändring av befintlig, i gott stånd varandebyggnad.»

62

Om det av särskilda skäl är önskvärt attinom visst område säkerställa att byggnaderav trä utvändigt putsas, kan materialbestäm-melsen givas den i mom. 2 angivna lydelsen:

»Å med 0 -eller F betecknat område skolabyggnads utterväggar utvändigt brandhärdigtbeklädas därest de icke utföras brandsäkert.»

Som framgår av formuleringen bör hindergivetvis icke föreligga för brandsäkert utfö-rande om den byggande i stället vill väljadetta utförande. Vidare kan bestämmelsenalternativt formuleras så, att angiven fordranavser endast huvudbyggnader, t. ex. med föl-jande lydelse:

»Å med F betecknat område skola huvudbygg-nads ytterväggar utvändigt brandhärdigt be-klädas därest de icke utföras brandsäkert.»

§ 13.

ANORDNANDE AV STÄNGSELVISST FALL

Enligt 28 § BS kan i stadsplan intagas be-stämmelser om stängsels beskaffenhet ellerförbud mot anordnande au stängsel. Liksombeträffande stadsplans innehåll i andra äm-nen bör även här iakttagas principen att bygg-nadsverksamheten icke bör genom detaljeradestadsplanebestämmelser kringgärdas i vidaremån än som är nödvändigt för vinnande avdet med planen avsedda syftet. I allmänhet ärstängselfrågan tillfredsställande reglerad påannat sätt. Sålunda får fastighets inhägnandeenligt 76 § 1 mom. BS liksom nybyggnad ochvissa andra åtgärder ej företagas utan bygg-nadsnämndens lov. Vidare finnes i 55 § BSbestämmelse, enligt vilken det ankommer påbyggnadsnämnden att föreskriva, om förgårdeller annan från bebyggande undantagenmark inom byggnadskvarter skall lämnasöppen eller inhägnas på visst sätt. Sammaparagraf innehåller även föreskrift, enligt vil-ken förgård skall beträffande såväl lutningoch höjdläge som plantering och inhägnadanordnas med hänsyn till erforderlig ljustill-försel och gatubildens helhetsverkan, underiakttagande tillika att fara för trafiksäker-heten ej uppkommer. Dessutom skall enligt56 § BS närmare föreskrifter om gård och

dess anordnande samt om förbindelse mellangård och gata meddelas i byggnadsordningen.I följd härav har i NBO föreslagits bl. a. vissaföreskrifter (NBO Avd. I § 18 mom. 2) somangiva dels att det angående anordnande avstängsel ankommer på byggnadsnämnden attmeddela föreskrift, i den mån sådan ej med-delats i stadsplan; och dels att stängsel skallvara prydligt och anordnas med behörig hän-syn till gatu- eller gårdsbildens helhetsverkan.Stadsplanebestämmelser rörande stängsel be-höva alltså förekomma endast i specialfall.

Hittills vanligast har varit sådan bestäm-melse som tillkommit för att underlätta an-ordnandet av gemensam gård för visst bo-stadskvarter och som fördenskull utgjort för-bud mot uppsättande av stängsel mellan deenskilda tomterna. Exempel är följande:»Stängsel må ej anordnas, såvida icke bygg-nadsnämnden på grund av särskilda skäl läm-nar medgivande därtill.» Ett annat är följan-de: »Tomter omfattande med Ö betecknatområde få icke inhägnas i vidare mån änbyggnadsnämnden för varje fall medgiver.»Det må emellertid observeras att enbart ge-nom dylikt stängselförbud säkerställes ickegemensam gård. Visserligen kan med tillämp-ning av 55 § BS samt föreskrifter i byggnads-ordningen (se NBO Avd. I § 18 mom. 1) bygg-nadsnämnden verka för att gårdsutrymmenapå de olika tomterna ordnas på ett med hän-syn till syftemålet lämpligt och enhetligt sätt.Men härjämte fordras att rätt beredes tomter-na att begagna det som gemensam gård av-sedda området samt att taga väg över var-andras mark. Dylik servitutsrätt kan icketillskapas genom stadsplan utan förutsättestillkomma i särskild ordning genom överens-kommelse mellan de därav berörda tomtägar-na. Givetvis underlättas sådan överenskom-melse om, såsom förhållandet var i de nyssciterade fallen, stadsplanen avser ännu ejexploaterad mark som genom stadens försorgavses att upplåtas för byggnadsändamål (sevidare härom Blst under 28 § BS).

Sammanhängande med stängselfrågan ärofta spörsmålet om fastighets möjligheter tillutfart eller annan utgång mot angränsandegata. Av vad inledningsvis anförts rörandedenna paragraf torde framgå att fråga ominhägnads anordnande på lämpligt sätt även i

vad avser sådan förbindelse förutsättes blivaprövad av byggnadsnämnden i samband medbyggnadslov för inhägnaden. Vid sådan pröv-ning har nämnden självfallet att taga hänsyntill bl. a. om förbindelsen är lämplig medtanke på gatutrafiken. I vissa fall är dettaspörsmål utrett redan i samband med stads-planens uppgörande, och det kan då vara avbetydelse att planen innehåller föreskrift omavstängande av fastigheter inom visst områdefrån förbindelse med viss gata, om så befun-nits nödvändigt. Möjlighet härtill finnes pågrund av 28 § 1 mom. BS som bl. a. medgiveratt i stadsplanebestämmelser i mån av behovintages förbud mot anordnande av utfart ellerannan utgång mot gata. Stadgandet har till-kommit för att möjliggöra exempelvis atttrafikled, som utgör viktig genomfartsgatagenom ett samhälles område, skyddas motutfarter som äro olämpliga ur trafiksynpunkt.En av förutsättningarna för meddelande avsådana förbud är dock självfallet att fastig-hets behov av utfart blir på annat sätt behö-rigen tillgodosett.

I något fall kan förbud som här åsyftas avseanordningar i byggnads fasad. Exempel påfastställd bestämmelse avseende sådant för-hållande är följande: »I den med bokstävernaa-b-c-d betecknade byggnadslinjen må ej an-ordnas port för gång- eller körförbindelse.»Mera vanligt är dock att med förbudet avsesatt åstadkomma avstängning i gräns mellangata och fastighets förgård eller annat frånbebyggande undantaget område å fastigheten.Vid sådan viktig genomfartsgata varom härär fråga torde nämligen stadsplanen i regelutbildas med bebyggelsen indragen och för-gårdar utlagda längs gatulinjerna. I fråga ombestämmelser av denna art bör uppmärksam-mas att i stadsplanebestämmelser icke kunnaintagas ordningsföreskrifter. Ordningsfrågorregleras på annat sätt än genom stadsplan. Istadsplanebestämmelserna intagna stadgan-.den kunna sålunda endast avse fordran påvidtagande av anordningar i samband medbebyggande eller ordnande av tomt eller an-nan byggnadsfastighet. I vanligaste fall tordeden enda åtgärd i fråga om fastighets ord-nande, varmed kan åstadkommas verksamthinder mot utfart eller annan utgång överfastighetsgränsen, vara uppsättande av stäng-

63

sel vilket icke är försett med öppning sommedger sådan utfart eller utgång. Exempelpå bestämmelse som uttrycker fordran påsådan anordning utgör den i § 13 i bilaga Aangivna bestämmelsen:

»I kvarters- eller annan on-irådesgräns sombetecknats med streckad linje skall med hän-syn till trafiksäkerheten fastighet förses medstängsel, vari ej får anordnas öppning sommedgiver utfart eller annan utgång mot gataeller allmän plats. Befrielse från här angivenskyldighet att anordna stängsel må dock med-givas beträffande fastighet från vilken medhänsyn till dess höjdläge eller andra omstän-digheter utfart ej kan väntas äga rum även-som fastighet vars behov av utfart icke kanpå annat ^sätt behörigen tillgodoses.»

Såsom av formuleringen framgår avses deni andra meningen inrymda rätten till befrielseicke att utgöra hinder för byggnadsnämndenatt påfordra stängsel där sådant ur andra syn-punkter kan vara erforderligt.

Alternativt kan bestämmelsen tänkas ut-formad så att den avser hinder endast motkörtrafik men däremot icke gångtrafik. I så-dant fall kunna orden »utfart eller annan ut-gång» i första meningen utbytas mot »körbarutfart». Förekommer i ett och samma plan-förslag behov av såväl dylik bestämmelse somden förut angivna, torde för åtskillnad kunnai ena fallet göras hänvisning till exempelvis»kvarters- eller annan områdesgräns som sträc-ker sig mellan de med a och b angivna punk-terna och betecknats med streckad linje».

VE GÅNGS 1 EST ÄMMELSER

Under förarbetena till 1931 års byggnads-stadga föreslogs att i stadgans 64 § skulle in-tagas en bestämmelse av innehåll att bygg-nadslov finge, där så funnes nödigt för ge-nomförande av tomtens eller kvarterets av-sedda bebyggande, göras beroende av attbefintlig byggnad, som ej överensstämde medstadsplanen eller övriga för tomten gällandebestämmelser, borttoges eller ändrades ellerandra lämpliga åtgärder vicltoges. Departe-mentschefen (1931) avvisade detta förslag ochyttrade därvid bl. a.: Mot bestämmelsen haranmärkts att den innebure en alltför storstränghet mot markägarna, och har tillika

64

ifrågasatts, huruvida utkastet i denna . delstode i god överensstämmelse med 24 § stads-planelagen (motsvarande 44 § BL). Då detsyfte, som avsetts med stadgandet, lärer kun-na ernås i annan och enligt min mening rik-tigare ordning, har jag ansett mig böra ute-sluta stadgandet. I vissa fall torde det utanvidare vara klart eller ligga i sakens natur,att genomförandet av en stadsplan förutsätterviss byggnads borttagande. För sådana fallerfordras icke någon särskild åtgärd. I övrigafall lärer den utvägen böra anlitas, att frågorav förevarande natur klarläggas redan föreantagandet av stadsplanen samt att nödigaföreskrifter intagas i de till stadsplanen hö-rande stadsplanebestämmelserna. Härigenombli frågorna i sista hand underställda KM:sprövning i samband med fastställandet avstadsplanen.

Stadsplanebestämmelser av sålunda åsyftatslag bruka i förekommande fall i bestämmel-seförslag införas som sista paragraf och för-ses med rubriken »Övergångsbestämmelser».De hava förekommit huvudsakligen i s. k.saneringsplaner för de största städernas cen-trala kvarter och där merendels i sådana falldå anledning funnits att för vissa befintligabyggnadsclelar eller vissa fastigheter stadgaundantag från enligt planen avsedd fordranpå friläggande av gårdsområde i sambandmed nybyggnad. Då behov av stadsplanebe-stämmelser i ämnet mera sällan torde upp-komma, hava sådana icke medtagits i bilagaA. Såsom för centralt kvarter i Stockholmtypiska övergångsbestämmelser må emeller-tid anföras följande exempel:

»Å tomt i kvarteret Lagern får nybyggnad ejuppföras och till nybyggnad hänförlig ändringav befintlig byggnad ej vidtagas så länge nå-gon byggnad i strid mot stadsplanen helt ellerdelvis kvarligger å med ringprickning beteck-nad del av tomten.Sådan befintlig mindre utbyggnad över fast-ställd byggnadsgräns mot gård, som byggnads-nämnden prövar vara till ringa men för da-ger förhållandena inom kvarteret, utgör dockej hinder mot till nybyggnad hänförlig åtgärd.Inom byggnad å tomterna nr 5 och 7 må, utanhinder av vad i första stycket sägs, till ny-byggnad hänförlig ändring vidtagas, såvidabyggnadens volym eller våningsantal ej där-igenom ökas.

Ä övriga tomter må inom byggnad å ett fem-ton meter brett område utmed gata, utan hin-der av vad i första stycket sägs, till nybygg-nad hänförlig ändring vidtagas, såvida bygg-nadens volym eller våningsantal ej därigenomökas ...»

Slutligen må i detta sammanhang framhål-las att stadsplanebestämmelser som avsett attmedgiva till nybyggnad hänförlig ändring aväldre byggnad å gatumark icke hava fast-ställts (se härom Blst under 25 § BL).

BYGGNADSPLANEBESTÄMMELSERByggnadsstadgans fordringar beträffande

innehållet i och avfattningen av byggnads-planebestämmelser återfinnas i 118 och 120§§ i stadgan. Enligt 118 § skall vid uppgöran-de av sådana bestämmelser vad i 28 och 29 §§är stadgat om stadsplanebestämmelser i till-lämpliga delar lända till efterrättelse. I 120 §2 mom. föreskrives bl. a. att till byggnads-planen hörande byggnadsplanebestämmelserskola avfattas i särskild handling samt tillikautmärkas å kartan genom särskilda beteck-ningar. (Angående utförandet av kartan sesid. 22.)

Byggnadsplan med tillhörande bestämmel-ser förutsättes i allmänhet bliva av enklareinnehåll än stadsplan. Erinran härom finnesintagen i 117 § BS, vari bl. a. utsagts att viduppgörande av byggnadsplan skall iakttagasatt regleringen av bebyggandet och använd-ningen i övrigt av område som ingår i bygg-nadsplan, därest förhållandena ej föranledatill annat, göres mindre långtgående än mot-svarande reglering i stadsplan. Bl. a. tordehärmed åsyftas sådana fall då byggnadsplankommer till användning för område varestenligt tidigare lagstiftning skulle hava an-vänts avstyckningsplan. Ej minst då bygg-nadsplan enligt 43 § BS kommer till använd-ning i stad torde den i allmänhet kunna görasganska enkel. Fordras en mera kompliceradplanläggning, förutsättes att i stället stads-plan användes.

Beträffande byggnadsplanebestämmelser-nas formulering föreligga inga väsentliga olik-heter med stadsplanebestärnmelser. Vid av-fattningen av de bestämmelser som finnaserforderliga i byggnadsplanen kunna följaktli-gen de bestämmelseformuleringar som i detföregående anvisats för stadsplan i allt väsent-ligt tjäna till förebilder. Emellertid bör iakt-

tagas de olikheter som föreligga beträffandebenämningarna å de i byggnadsplan ingåen-de områdena (jmf Pl. 4 och 5 samt anvisning-arna i Avd. I sid. 23). Bl. a förekomma häricke stadsplanens benämningar gata, gatu-mark, byggnadskvarter och tomt. De äro i

byggnadsplan ersatta av väg, vägmark, bygg-nadsmark Och tomtplats.

Vanligast torde bliva att den för bebyggelseavsedda marken i byggnadsplan är inskränkttill mark avsedd för bostadsändamål och attdärvid kommer att anvisas bebyggelse medfristående hus innehållande högst två våning-ar. Möjligheter till andra anordningar av bo-stadsbebyggelsen äro dock icke uteslutna. Ivissa fall torde även föreligga behov av be-byggelse för annat enskilt ändamål, t. ex. in-dustri J eller småindustrier Jm, Jb, B j. Områ-de för allmän byggnad kan tänkas förekommaoch vidare även specialområden, t. ex. järn-vägsområde, vattenområde, idrottsområde,friluftsbad o. s. v. Bestämmelser rörandebyggnadsplaneområdets användning kunnadå formuleras efter förebild av de i § 1 i bi-

- laga A angivna stadsplanebestämmelserna.Liksom fallet är i fråga om stadsplan inne-

håller BS bl. a, med hänsyn till byggnadsplanvissa bestämmelser om byggande, vilka äroav supplerande natur, nämligen de i 97§ BS intagna särskilda bestämmelserna ombyggande utom stadsplan. Paragrafen gällerbl. a. område med fastställd byggnadsplan istad eller stadsliknande samhälle. Till följdav 141 § BS skall vad i 97 § 1-7 är stadgatgälla även för område på landet med fast-ställd byggnadsplan. Såsom av ingressen till97 § framgår skola dess bestämmelser gällai den mån ej annat föreskrives genom bygg-nadsplanen. Genom paragrafen regleras stor-lek av tomtplats, som avses för bebyggande

5 65

med boningshus, hur stor del av tomtplatssom får bebyggas, byggnads läge i förhållan-de till väg, till gräns mot grannfastighet ochtill annan byggnad på samma tomtplats, bo-ningshus' våningsantal och höjd, gårdsbygg-nads höjd samt antalet bostadslägenhetersom få. inredas i boningshus. Föreskrifter idessa ämnen behöva därför icke intagas iplanbestämmelserna annat än i den mån sär-skilda omständigheter påkalla avvikelser från97 § BS. Om så är fallet kan genom bygg-nadsplanebestärnmelserna 97 § BS sättas urkraft antingen i sin helhet eller till viss del.

Byggnadsplan av enklaste beskaffenhettorde merendels komma att, förutom vägaroch öppna platser, omfatta endast byggnads-mark för bostadsändamål. Sannolikt tordebebyggelsen komma att inskränka sig till fri-stående hus i högst två våningar och med ettbyggnadssätl i övrigt som kan anslutas till dei 97 § BS intagna reglerna. Byggnadsplane-bestämmelserna torde då endast behöva in-

nehålla regler om markens användning förvisst ändamål och om byggnadssättet samt fö-reskrift som säkerställer att förgård eller an-nan med punktprickning betecknad markhålles fri från bebyggelse. För dylika fall tor-de bestämmelseförslag kunna avfattas enligtföljande:

BYGGINTADSPLANEBESTÄMMEILSER

tillhörande förslag till byggnadsplan för fas-

tigheterna i socken.

§ 1.Med B betecknat område får användas en-

dast för bostadsändamål och får bebyggasendast med hus som uppföras fristående.

§ 2.Med punktprickning betecknad mark får

icke bebyggas.

GRUNDKARTA (Befintliga förhållanden)

+1111111 .ffieffieffini

4- 0.o

Nivåkurvor i meter över stadens (samhällets) nollplan

Punkt i rutnät

Stadsgräns (Samhällsgräns)

Gällande områdes- och bestämmelsegränser

Pastighetsgräns

Vägar

Järnvägsspår med växel

Elektrisk högspänningsledning med stöd

Huvudbyggnad resp. uthus

Fornlämning och fornlämningsområde

Vatten, strandkontur

Vattendrag, bäck

Dike

Gällande gatuhöjd (gällande väghöjd)

e Höjdfixpunkt

Triangel- eller polygonpunkt

STADSPLANEKARTA

A. Gränsbeteckningar

=a cimicab

.>! XX X X

0 0 0 0 0

Stadsplanegräns

Gällande områdes- och bestämmelsegräns

3>

Gatu- kvarters- och annan områdesgräns

avsedd att utgå

Särskild områdesgräns (anordnande av stängsel)Bestämmelsegräns

Gränslinjer ej avsedda att fastställas

Trädplantering ej avsedd att fastställas

PI. 1

PI. 2

STADSPLANEKARTA (forts.)

B. Områdesbeteclmingar

ALLMÄN PLATS

'-', ,'-', Gata eller torg"L._o-J . ._.-.J r o -,.

Park eller plante?'ingL._.~ ~~

P2177Z2~D Gatuplantering

(I77217:0

BYGGNADSKVARTER

r'-',• A . Område för allmänt ändamålL._.--.J r'-',· BS . Område för bostadsändamålJ sammanbyggda husL.._.--.J r'-.o,

Område för bostadsändamålJ fristående eller kopplade husL.BÖ.-.J r'---' o

· BF --,

· Om?'åde för bostadsändamål; fristående husL._.-l r o

-"• H . Område för handelsändamål ._....J ,'-'J• Js . Område för storindustriändamålL._.-l ,'-'j · J . Område för industriändamålL._.-l,'-',• Jm Område för småindustriändamålL._.-1I

,'-',• Jb . Område för småindustri- och bostadsändamålL._.-J r'~o-, · BJ . Område för bostads- och småindustriändamålL._.--.J,.-.•· G Om?'åde för garageändamålL._.--.J•

SPECIALOMRADEN

Trafl1c01n1'åden

r'-',· Th . Område fö?' hamnändamålL._.--.J ,'~'j

· TJ . Om?'åde för järnvägsändamålLo_.--.J r'-'-' · Tl . Område för luftfw'tsändamål ._....J r'-'j · Tv l Område för vattenled (kanal)L._.---I

PI. 3


SPECIALOMRADEN (forts.)

Rekl'eat'lonS01nrållen

.,'---,I .. Ra Ra Fritidsområde

L_._.--J 0m· .~ J'-', . Rh I FriluftsbadL._.--J 0~0· ~

.

· Rf . FolkparlcL.~.-1 ~ .::.LI·

.','--', · Ri . Omrade för idrottsändamålL.Ri .--i ~.:.Ll· ,'-'-' .' • Rn · Rn . NatuneservatL._.--.Jl 0m· .~

](Yl'!wgål'd (begl'uvntnasnlats)

,'-', Område för begravningsändamål· K .L._.-'

Säkel'hetsoJnl'åden

Högspänningsledning

l'ransformato7'station

VattenoJnl'åden

~._.~r'-',!~! Vattenområde· V .L._.--J lIJ...~~..J..U

r'-',· Vb ITE'-;;-'TI]VD Vattenområde som få?' öve?'byggas.L._.--1

• •

C. övriga beteckningar

Mark som icke får bebyggas

rt'++'+1 .. + + + .. Mark fÖ?' uthus o. dyl. G....~.~

rr:'+7+"'+1 ...... +. +. + . ..., Ma?'k där uthus o. dyl. undantagsvis få uppförasL..±...:+'+'..:.1 r<"oo'01 • o o o • Overbyggd gård och annan terrassbyggnadL2...:.~....,2J ro:~':Ql • . o· o· o· • .Marlc fö?' byggnad unde1' ma?'kplanet L2.:.~.:...2.J



II Mark tillgänglig för underjordiska ledningar

X Mark tillgänglig för allmän gångtrafik

Mark eller del av vattenområde tillgänglig för allmän gatutrafik

+ ao Gällande gatuhöjd

(+ 0.o) avsedd att utgå

+ 0.0 Gatuhöjd

Annan markhöjd

1:20 Gatulutning

InniliVIy Antal våningar jämte vindsinredning

A

Antal våningar

Byggnadshöjd

Byggnadshöjd räknad från stadens (samhällets) nollplan

Taks lutningsvinkel i grader

BYGGNADSPLANEKARTA

A. Grärisbeteckningar

5=1.

Omscsf ap.p waispassm

iNgf074=1.0 =zep

:=700.=effiCp=0

Byggnadsplanegräns

Gällande områdes- och bestämmelsegräns

avsedd alt utgå

Väg- byggnadsmarks- och annan områdesgräns

Särskild områdesgräns (anordnande av stängsel)

Bestämmelsegräns

Gränslinjer ej avsedda att fastställas

PI. 4

PI. 5

BYGGNADSPLANEKARTA (forts.)

B. Områdesbeteckningar

ALLMÄN PLATS

r'~'1 r~'1 Vägmark

L.~.~ L.~....J._.,[ ._.--1 W~ Park eller plantering

BYGGNADSMARK

C'A', Område fÖT bostadsändamål ._•.....J r'-',. BF . Område för bostadsändamål} fristående husL._.--.J

För övriga slag av byggnadsmark användas i tillämpliga delar stadsplanekartans beteckningar för byggnadskvarter.

SPECIALOMRÅDEN

1'1'aflkomrUllen

OmTåde fÖT jämvägsändamål

För övriga trafikområden och övriga specialområden, såsom R = rekreationsområden, K = kyrkogård, E = säkerhetsområden och V = vattenområden användas i tillämpliga delar stadsplanekartans beteckningar.


+ 0.0 Gällande väghöjd + 0.0 Väghöjd

I övrigt lika med stadsplanekartans i tillämpliga delar.

KARTA FÖR UTOMPLANSBESTÄMMELSER

A. Gränsbeteckl1ingar

Gräns för bestämmelsernas tillämpningsområde

Gräns för områden med skilda bestämmelser

B. Övriga beteckningar

r---, L_~--l

Områden med skilda bestämmelserr---,2L __-.J angående storlek av tomtplats m. m.

r--,3L __-.J

Pi. 6

GENERALPLANEKARTA A. Gränsbeteckningar

Generalplanegräns

Områdesgräns

Gällande områdesg1'äns avsedd att utgå

G'ränslinjer ej avsedda att fastställas

B. Områdesbeteclmingar

ALLMÄN PLATS

~__..-lJ Trafikled

~ l Park

ÖVRIGA OMRÅDEN

___A_I Om1"åde för allmänt ändamål

_B_I Område för bostadsändamål

___Js.--l1 l_JJ II.-..Jm_ Områden för industriändamål

För T = trafikområden, R = rekreationsområden, K = kyrkogård, E = säkerhetsområden, V = vattenområden användas i tillämpliga delar stadsplanekartans områdesbeteckningar för .specialområden.


t Område avsett för tätbebyggelse

Område varinom glesbebyggelse avses på visst sätt reglerad

(g) Område avsett att t. v. undantagas från glesbebyggelse

I n ID fil V Antal våningar

50.000 Bruttovåningsyta i m 2

9

411

.,X

X

X

.

.X

X

X

X

xX

XX

X

X"'""""'

111111111111h

då

Jak41111"

4111111111111"

AINNEEMINIK

AtIENIF

111111111111k

AIl

EMU=AmeollEMENIEMEMINNITAieeeKneIEEIEEIMIEIAIMIW/r

Alme

elloGIENNEINEW

Amma

eneek,AmeerummemedlIl

Ermememememeggierr

ANM=

INNIENINNAL.

meneemer

lemeememeerAMEr

oneemc11111111M

AmemenumanINEMINNEUMANimme>k

AdIMIIIINEEIMENEENIMINEHIVdffillyargramprOREF41111111111meemenereper

ArrAnieelierafflagiffialffrÅleiliefieheinalellabd

AIME

INEENEWegeer

ANNIMINIF.;

NEEMEINOWpRIMENIEW

NEM

HEL

ANIENEWINEINEMENEIrneelleellener3111111111111111F1111111111Er

<d

SAMMANSTÄLLNING visande ytbeteckningaT utföTda i fäTg

RÖ Js

I BP J

Jb

Jm , Bj G ,

-

Th Tj Tl

Tv El Es

,

i

I

Ra Rh

Rn

Rf

Ri

I

-

K

--.-.,.----.--.... Vb "

---.......... .....................'.'.. \

V . \•,

.

"•

\ •

\•

i

Bilaga A.

STADSPLANEBESTAMMELSERtillhörande förslag till stadsplan för del av

stadsdelen i stad.

§ 1

STADSPLANEOMRÅDETS ANVÄNDNING.

Mom. 1. Byggnadskvarter.

a) Med A betecknat område får användas endast för allmäntändamål.

b) Med B betecknat område får användas endast för bostads-

ändamål.

c) Med Bh betecknat område får användas endast för bostads-

ändamål och, där så prövas lämpligt, för handels- och hant-

verksändamål.

d) Med BH betecknat område får användas endast för bostads-

och handelsändamål.

e) Med H betecknat område får användas endast för handels-

ändamål.

f) Med Js betecknat område får användas endast för industri-

ändamål. Byggnader få dock uppföras eller inredas för bo-

stadsåndamål i den utsträckning som fordras för tillsyn

och bevakning av anläggning inom området.

g) Med J betecknat område får användas endast för industri-

ändamål av sådan beskaffenhet att närboende ej vållas olä-

genheter med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trev-

nad. Bostäder få dock anordnas i den utsträckning som for-

dras för tillsyn och bevakning av anläggning inom området.

h) Med Jm betecknat område får användas endast för småindu-

striändamål av sådan beskaffenhet att närboende ej vållas

olägenheter med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och

trevnad. Bostäder få dock anordnas i den utsträckning som

fordras för tillsyn och bevakning av anläggning inom om-

rådet.

i) Med Jb betecknat område får användas endast för småindu-

striändamål av sådan beskaffenhet att närboende ej vållas

olägenheter med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet ochtrevnad. Byggnad får dock uppföras eller inredas för med

2.

industrirörelsen samhöriga bostäder samt, där så prövas

lämpligt, även för annat bostadsändamål.

Alternativ: Med Jb betecknat område får användas endast

för småindustriändamål av sådan beskaffenhet att närbaendo

ej vållas olägenheter med hänsyn till Sundhet, brandsäker-

het och trevnad, samt för med verksamheten samhörigt bo-

stadsändama3.

j) Med Bj betecknat område får användas endast för bostads-

ändamål samt, där så med hänsyn till sundhet, brandsäker-

het och trevnad prövas utan olägenhet kunna ske, för små-

industriåndamål.

k) Med G betecknat område får användas endast för garageändamål.

Mom 2. Specialområden.

a) Med Th betecknat område får användas endast f r hamntrafik

och därmed samhörigt ändamål.

b) Med Tj betecknat område får användas endast för järnvägs-

trafik och därmed samhörigt ändamål.

c) Med T1 betecknat område får användas endast för luftfart

och därmed samhörigt ändamål.

d) Med Tv betecknat område får användas endast för kanaltra-

fik och därmed samhörigt ändamål.

e) Med Ra betecknat område får användas endast som fritids-

område.

f) Med Rb betecknat område får användas endast för frilufts-

bad och därmed samhörigt ändamål.

g) Med Rf betecknat område får användas endast för folkparks-

ändamål och därmed samhörigt ändamål.

h) Med Ri betecknat område får användas endast för idrotts-

ändamål och därmed samhörigt ändamål.

i) Med Rn betecknat område skall bevaras som naturpark.

j) Med K betecknat område får användas endast för begravnings-

ändamål.

k) Med El betecknat område får användas endast för elektrisk

högspänningsledning och därmed samhörigt ändamål.

1) Med Es betecknat område får användas endast för transfor-

matorstation och därmed samhörigt ändamål.

m) Med V betecknat område skall utgöra vattenområde som icke

får utfyllas eller överbyggas.

3.

Alternativ: Med V betecknat område skall utgöra -vattenom-

röde som icke fär utfyllas eller övarbyggas i annan mån äh

som erfordras- för broar. .

n) Med Vb betecknat område skall utgöra vattenområde som icke

får utfyllas eller överbyggas i annan mån än som erfordras

för mindre bryggor,, badhus , båthus ellor dylikt.

o) Med Vj betecknat område skall utgöra vattenområde som icke

får utfyllas eller överbyggas i annan mån än som erfordras

för industriella -vattenbyggnader..

§ 2

MARK SOM ICKE ELLER I ENDAST MINDRE OMFATTNING FÅR BEBYGGAS .

Mom. 1. Med punktprickning betecknad mark får icke bebyggas.

Mom. 2. Med korsprickning betecknad mark får bebyggas endast med

uthus, garage och dylika mindre gårdsbyggnader.

. Med punkt- och korsprickning betecknad mark får icke be-

byggas . Utan hinder härav få uthus, garage och dylika

mindre gårdsbyggnader uppföras om detta för varje sär-

skilt fall prövas vara förenligt med ett prydligt och

ändamålsenligt bebyggande av kvarteret.

Mom. 4. Med ringprickning betecknad mark får överbyggas och an-

vändas endast på sätt som för varje särskilt fall prövas

lämpligt.

Mom. 5. Med punkt- och ringprickning betecknad mark får icke be-

byggas i annan mån än att källare må anordnas under

gårdsplanet .

Mom.

§ 3

SÄRSKILDA FÖRESKRIFTER ANGÅENDE OMRÅDEN FÖR LEDNINGAR

OCH FÖR ALLMÄN TRAFIK.

Mom. 1. Å med u betecknad mark få icke vidtagas anordningar som

hindra framdragande eller underhåll av underjordiska

allmänna ledningar.

Mom. 2. Med x betecknad del av j ärnvägsområde skall hållas till-

gänglig för allmän gångtrafik.

Mom. 3. Med z betecknad del av järnvägsområde skall hållas till-

gänglig för allmän gatutrafik.

Mom. 4. Inom med z betecknad del av vattenområde-får allmän gatu-

trafik framföras på bro över vattnet .

4.

Mom. 5. Med x betecknat område inom byggnadskvarter får icke be-

byggas på sätt som hindrar att området i jämnhöjd med

angränsande gator och till en fri höjd av minst 3 meter

användes för allmän gångtrafik.

Mom. 6. Med z betecknat område inom byggnadskvarter får icke be-

byggas på sätt som hindrar att området i jämnhöjd med

angränsande gator och till en fri höjd av minst 3 meter

användes för allmän gatutrafik.

§ 4.

BYGGNADSSÄTT.

Mom. 1 A med S betecknat område skall byggnad uppföras i gräns

mot granntomt där sådan gräns förekommer inom området.

Alternativ: A med å betecknat område Bkall byggnad upp-

föras i gräns mot granntomt där sådan gräns förekommer

inom området. Byggnad får dock uppföras indragen från

gräns mot granntomt, om detta prövas vara förenligt med

ett prydligt och ändamålsenligt bebyggande av kvarteret .

Mom. 2 Med Ö betecknat område får bebyggas endast med hus som

uppföras fristående. Dock få huvudbyggnader två och två

sammanbyggas i gemensam tomtgräns.

Alternativ: Å med Ö betecknat område skola huvudbygg-

nader uppföras fristående eller två och två med varandra

sammanbyggda i gemensam tomtgräns.

Mom. 3 Med F betecknat område får bebyggas endast med hus som

uppföras fristående.

Alternativ: Å med F betecknat område skola huvudbygg-

nader uppföras fristående.

§ 5.

TOMTS STORLEK.

A med F betecknat område får tomt icke givas mindre areal

än 1.600 m2

.

§ 6.

BYGGNADS LAGE.

Å med F betecknat område skall huvudbyggnad uppföras på

ett avstånd av minst 7,5 meter från den gräns mot grann-

5.

tomt, som ligger på samma sida om byggnaden som den med

a - b betecknade gränsen för kvarteret, och minst 1,5

meter från gråns mot granntomt på motsatta sidan.

§ 7

DEL AV TOMT SOM FAR BEBYGGAS OCH ANTAL BYGGNADER Å TOMT.

Mom. 1. Av tomt som omfattar med Ö betecknat område får högst en

fjärdedel//Alternativ: en femtedel/ bebyggas.Mom. 2. Av tomt som omfattar med F betecknat område får högst en

femtedel][Alternativ: en sjättedel/ bebyggas.Mom. 3. A tomt som omfattar med Ö eller F betecknat område får

endast en huvudbyggnad och ett uthus eller annan gårds-

byggnad uppföras.

Alternativ: § 7

ANTAL BYGGNADER OCH BYGGNADSYTA A TOMT

Mom. 1. A tomt som omfattar med Ö eller F betecknat område får

endast en huvudbyggnad jämte erforderliga gårdsbyggnador

uppföras.

Mom. 2. Å tomt som omfattar med Ö eller P betecknat omrtde får

huvudbyggnad icke upptaga större areal än 120m 2samt ut-

hus eller andra gårdsbyggnader icke större sammanlagd

areal än 40m2.

g 8.

VANINGSANTAL.

Mom. 1. Å med I, II, III, IV eller V betecknat område får byggnad

uppföras med respektive högst en, två, tre, fyra och fem

våningar.

Mom. 2. Å med v betecknat område får utöver angivet våningsantal

vind inredas.

Mom. 3. Där våningsantal ej finnes angivet, får byggnad uppföras

med det antal våningar som bestämmelserna angående bygg-

nads höjd möjliggöra. Dock får vindsinredning icke före-

komma ovan ett plan beläget på den för byggnaden tillåtna

största höjden.

6.

§ 9.

BYGGNADS HÖJD.

Mom. 1. Å med I, Iv, II, IIv, III, IV eller V betecknat område

får byggnad icke uppföras till större höjd än respektive

4,4; 5,6; 7,6; 8,0; 10,6; 13,6 och 16,6 meter.

Å med siffra i romb betecknat område får byggnad uppföras

till högst den höjd i meter som siffran angiver.

Alternativ: Å med siffra i romb betecknat område får

byggnad uppföras till högst den höjd i meter som siffran

angiver. Inom med A, Ja och J betecknade områden må dock

för särskiät fall kunna medgivas don större. höjd som på-

visas vara erforderlig och sem med hänsyn till sundhet

och brandsäkerhet samt 1 övrigt ur allmän synpunkt prövas

lämplig,

Mom. 3. Å med plus jämte siffra i romb betecknat område får bygg-

nad uppföras till högst den höjd i meter över stadens

/samhällets/ nollplan som siffran angiver.

Mom. 4. Gårdsplan eller terrassplan ovan överbyggnad å med ring-

prickning betecknad mark får icke läggas på större höjd

an 4 meter.

Mom. 5. Gårdsplan eller terrassplan ovan överbyggnad å med ring-

prickning samt plus jämte siffra i romb betecknad mark

får icke läggas på större höjd över stadens/samhällets/

nollplan än siffran i romben angiver.

Mom

§ 10.

TAKLUTNING.

Å med siffra i triangel betecknat område får tak givas

en lutning mot horisontalplanet av högst det gradtal som

siffran angiver.

Alternativ: Tak får givas en lutning mot horisontal-planet av högst 800 .

§ 11.

ANTAL LÄGENHETER.

Å med Ö eller F betecknat område får huvudbyggnad icke

inrymma flera än två bostadslägenhe t er / Al ternat iv en

bostadslägenhet/. 1 gårdsbyggnad får bostad icke inredas.

7.

Alternativ: A tomt inom med Ö eller F betecknat område

få byggnaderna icke inrymmä flera än sammanlagt två bo-

stadslägenheter.

§ 12.

BYGGNADSMATERIAL.

Mom. 1. Ä med S betecknat område skola byggnads ytterväggar ut-

föras brandsäkert.

Mom. 2. A med 0 eller F betecknat område skola byggnads ytter-

väggar utvändigt brandhärdigt beklädas därest de icke

utföras brandsäkert.

§ 13

ANORDNANDE AV STÄNGSEL I VISST FALL.

I kvarters- eller annan områdesgräns som betecknats med

streckad linje skall med hänsyn till trafiksäkerheten

fastighet förses med stängsel, vari ej får anordnas öpp-

ning som medgiver utfart eller annan utgång mot gata eller

allmän plats. Befrielse från här angiven skyldighet att

anordna stängsel må dock medgivas beträffande fastighet

från vilken med hänsyn till dess höjdläge eller andra om-

ständigheter utfart ej kan väntas äga rum ävensom fastig-

het vars behov av utfart icke kan på annat sätt behörigen

tillgodoses.

STATENS FIFFRODUKTIONSANSTALT

77550

beteckningar pÅ plankartor m. m. samt bestÄmmelser …€¦ · återfinnas i respektive 19 § 2...

Documents