att finna glädjen i sagoläsning och...
TRANSCRIPT
EXAMENSARBETE Institutionen för humaniora Språk- och läsutveckling
GOX 198 Svenska, VT 2007
Lillemor Svensson
Anna Nimmersjö
Att finna
glädjen i sagoläsning och berättandet En undersökning av hur pedagoger i förskola/förskoleklass inspirerar barn till att
upptäcka glädjen kring berättandet och sagoläsningen.
Handledare: Desirée Fristedt
Examinator: Åsa Nilsson - Skåve
Examensarbete 10 poäng inom Institutionen för humaniora
GOX 198 Vårterminen 2007 Sammanfattning
Anna Nimmersjö & Lillemor Svensson
Att finna glädjen i sagoläsning och berättandet En undersökning av hur pedagoger i förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen kring
berättandet och sagoläsningen.
Antal sidor: 25
Syftet med vår uppsats var att skapa oss en bild om hur förskollärare inom
förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt
berättande. Vi genomförde en undersökning med hjälp av kvantitativa enkäter och kvalitativa
intervjuer och observationer av lärare i förskolan. Av de nio utskickade enkäterna fick vi in
åtta svar. Det blev alltså bara ett bortfall på våra enkäter.
Slutresultatet visar att samtliga förskolor använde sig av sagor eftersom det många gånger ses
som ett självklart inslag i de dagliga rutinerna på en förskola. Förskollärarnas inställning till
barnlitteraturen är både ett lärande och en mysfaktor. I de flesta fall användes boken som
hjälpmedel till sagostunden men även andra former förekommer såsom sagopåse, drama,
flano, CD-skiva eller kassettband. När det gäller miljön kring sagoläsandet är det ingen
förskola/förskoleklass som har något givet läsrum utan soffan dominerar, däremot finns det
förskolor som använder sig av ex. kuddar, sagomatta och koja. Alla förskolor/förskoleklasser
har böckerna tillgängliga för barnen så att de själva kan bläddra i dem när de vill.
Postadress Gatuadress Telefon Fax
Växjö Universitet Universitetsplatsen 0470-70 80 00 0470-83217
1
Innehållsförteckning
1. Inledning......................................................................................................................... 3
2. Syfte/Problemformulering..................................................................................... 4
2.1 Syfte ................................................................................................................................. 4 2.2 Problemformulering ......................................................................................................... 4
3. Bakgrund ........................................................................................................................ 5
3.1 Styrdokument ................................................................................................................... 5 3.1.1 Lpfö 98........................................................................................................................... 5 3.1.2 Lpo 94............................................................................................................................ 5 3.2 Sagans historia.................................................................................................................. 6 3.3 Miljöns betydelse ............................................................................................................. 7 3.4 Sagornas betydelse ........................................................................................................... 8 3.5 Sagans pedagogiska syfte............................................................................................... 10
4. Metod............................................................................................................................... 12
4.1 Val av metod .................................................................................................................. 12 4.2 Urval............................................................................................................................... 12 4.3 Genomförande................................................................................................................ 13 4.4 Tro- och tillförlitlighet ................................................................................................... 13
5. Resultat .......................................................................................................................... 15
5.1 Resultat av enkätsvaren.................................................................................................. 15 5.2 Intervju ........................................................................................................................... 19 5.3 Observation .................................................................................................................... 19 5.3.1 Observation 1 .............................................................................................................. 19 5.3.2 Observation 2 .............................................................................................................. 20
6. Diskussion .................................................................................................................... 21
6.1 Styrdokument ................................................................................................................. 21 6.2 Resultatdiskussion.......................................................................................................... 21 6.3 Eftertanke ....................................................................................................................... 24 6.4 Fortsatt forskning ........................................................................................................... 24
7. Källförteckning.......................................................................................................... 25
Bilaga Enkät till förskollärare
2
1. Inledning Kan man gå månntro
över regnbågens bro
och komma till sagans land,
där troll och prinsessor
går hand i hand? (Dejke 2006:insidan av bokens pärm)
Vi är två blivande förskollärare som själva bär med oss egna positiva erfarenheter av
sagoläsandet. Vi älskar att läsa sagor och vill överföra detta positiva till barnen. Sagor,
läsandet, gemenskapen, miljön och allt runt omkring oss har ett värde i många avseenden när
det gäller hur vi framför våra sagor och böcker för barnen. Kanske är det så att många av oss
inte alltid tar tillvara på detta, utan låter sagostunden bli något som vi gör av gammal vana,
eller för att barnen ska få en lugn stund efter maten.
Under kursen svenska/matematik läste vi om barns språkutveckling och blev då inspirerade av
att fördjupa oss och få ännu mer kunskap om vad litteraturen, miljön och framförandet har för
inverkan på barns språkutveckling och intresse för läsning. Språket är en stor del av barns
utveckling och identitet. Genom att arbeta med litteratur i olika åldrar kan vi säkert stimulera
och utveckla barns språkliga förmåga samtidigt som vi kan introducera eleverna till att
upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande.
Böcker ska blänka som solar
och gnistra som tomtebloss
Medan vi läser böckerna
läser böckerna oss
Kan böcker läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars veta
allt om oss? Lennart Hellsing
(Granberg 1996:21)
3
2. Syfte/Problemformulering
2.1 Syfte Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur förskollärare inspirerar barnen inom
förskola/förskoleklass till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande. Vi
tror att miljön runt omkring oss och framförandet kan ha en stor betydelse, lyckas vi
pedagoger väcka läs- och berättarglädje hos barnen i tidig ålder kan det förhoppningsvis leda
till att barn själva blir intresserade av att läsa böcker och berätta sagor.
2.2 Problemformulering
• Hur inspirerar pedagogerna barnen till att upptäcka glädjen med sagoläsning och
muntligt berättande?
• Hur och i vilken miljö framförs sagorna?
4
3. Bakgrund
3.1 Styrdokument 3.1.1 Lpfö 98
Enligt Lpfö 98 har förskolan som uppdrag att lägga grunden till ett livslångt lärande. Den ska
erbjuda en pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. ”Barnen
skall få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens
och utveckla nya kunskaper och insikter” (Lpfö 98 2000:6).
Mål
”Förskolan skall sträva efter att varje barn
• utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina
uppfattningar,
• utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra
och uttrycka sina tankar,
• utvecklar sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse
för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner”
(Lpfö 98 2006:9).
3.1.2 Lpo 94
Enligt Lpo 94 är skolans uppdrag att främja lärandet där individen utvecklas och stimuleras
till att inhämta kunskaper. ”Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje
elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga
förmåga”(Lpo 94 2006:5).
Mål att sträva mot
”Skolan skall sträva efter att varje elev
• utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt förstår betydelsen av att vårda sitt språk.
• lär sig lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper som redskap för att
kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden” (Lpo 94 2006:9-10).
5
Mål att uppnå
”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola
• behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar
i tal och skrift” (Lpo 94 2006:10).
3.2 Sagans historia
I boken Börja berätta (2004) skriver Söderblom att man i allmänhet brukar börja med att
skilja på folksagor och konstsagor, konstsagorna har en namngiven författare medan folksagor
har ett okänt ursprung. De första skrivna sagor som man känner till nedtecknades på
papyrusrullar med hieroglyfer redan för mellan fyra och fem tusen år sedan.
Enligt Lena Edman Kjersén (2002) har det alltid funnits muntliga berättartraditioner över hela
världen. I sin bok Barn- och ungdomsböcker genom tiderna upplyser hon läsaren om att
Sveriges första barnbok Jungfruspeglen finns i Lennart Hellsing - rummet på Svenska
Barnboksinstitutet i Stockholm. Boken är liten och oansenlig med titeln Een sköön och
härligh jungfrw speghel. Boken skrevs av den tyske prästen Conrad Porta och Jungfruspeglen
översattes till svenska av Laurentius Johannes Laelius och endast ett fåtal böcker trycktes i
Sverige år 1591. Boken var tillägnad Karls dotter Katarina en flicka på sex och ett halvt år.
Innehållet i boken bestod av höviska levnadsråd för unga kvinnor av ädel börd. Ingen kan
säga hur många läsare denna bok fick, men så mycket vet man att utgivandet av Sveriges
första barnbok hade inte någon betydelse för de allra fattigaste barnen i Sverige. Anledningen
till detta var att i det gamla bondesamhället fick barnen börja arbeta så fort de fyllt sju år så
någon tid för läsning gavs ej. Först från och med år 1899 fick vanliga svenska barn råd att läsa
böcker och anledningen till det var att Barnbibliotekets Sagas små röda böcker började sprida
sina böcker via folkskolorna.
Rigmor Lindö (1986) nämner i sin bok Sagoskolan att under slutet av 1700 – talet var allt som
hörde till fantasins värld bannlyst i den europiska barnlitteraturen. Barnen skulle fostras i
Herrens tukt och förmaning. Det ansågs att sagorna kunde jaga upp barnens fantasi och hindra
dem från att insamla nyttiga kunskaper, något som var barnets första plikt näst lydnad och
underdånighet.
6
I boken Börja berätta (2004) skriver Söderblom vidare att efter upplysningen kom
romantiken och gemene man började inse att sagor och fantasi var ett viktigt inslag i
barndomen och man var övertygad om att fantasin behövdes för barnens utveckling. Sagorna
behövdes inte längre smygas med in i barnkammaren utan berättades återigen i salongerna.
Språkforskarna Jacob och Wilhelm Grimm var vetenskapsmännen som höjde sagornas status i
mitten av 1800-talet genom att samla in det muntliga berättandet av sagor i skriftliga
sagosamlingar. Under samma period som bröderna Grimm gav ut sina sagosamlingar föddes
en fattig pojke i Odense i Danmark som kom att revolutionera sagoberättandet. Hans
Christian Andersen kom att betyda mycket för barnlitteraturen. ”Han skapade en ny sagovärld
men också en ny sagostil som stod den muntliga berättartraditionen nära. Hans språk var friskt
och fräscht, men gick aldrig över barnens huvud, och han tog barnen till sig och tog emot
impulser från dem, och han kände med dem och för dem” (Bibliotekstjänst 2004:23). Sagan
blev anpassad till barnen och inte bara till de vuxna.
3.3 Miljöns betydelse
Enligt Susanna Ekström (2004) är ostördhet en förutsättning för att kunna genomföra en bra
lässtund. I boken Läs och berätta ges praktiska råd om hur läsmiljön bör vara när den är som
bäst. Den ska vara neutral, helst inga leksaker eller bilder ska konkurrera med berättelserna
eller de bilderböcker som man läser och samtalar kring. Det ska finnas en bra belysning och
alla ska sitta bekvämt. Insyn i fönster eller dörrar kan störa koncentration hos deltagarna, för
att undvika detta kan man hänga för gardiner eller papper. Finns det inte möjlighet till att
disponera ett eget rum kan man skärma av med tygskärmar eller bokhyllor. Bokhyllorna bör
vara vända ut mot det stora rummet så att det blir som en liten läshörna och baksidan av
bokhyllan kan kläs med ett lugnt och vackert tyg. Det är den engelske författaren och
litteraturpedagogen Aidan Chambers som rekommenderar den här bokhylleplaceringen i
boken Läs och berätta.
Ekström (2004) anser även att lässtundens tidpunkt, barngruppens storlek och övriga
aktiviteter är andra faktorer man bör ta hänsyn till för att det ska bli en trevlig och
inspirerande lässtund. ”Barn erövrar kunskap också om språk i en komplicerad process, som
kräver insatser från oss vuxna och en kreativ miljö med utmanande språkmöjligheter”
(Ekström 2004:13).
7
I boken Småbarns sagostund uppmanar Ann Granberg (1996) läsaren om hur viktigt det är att
inte glömma bort barnens eget läsande. Hon påpekar att det är viktigt att litteraturen finns
tillgänglig så att barnen själva kan hämta en bok och inspireras av den. Granberg hävdar
också att barn själva kan återberätta en saga för varandra när pedagogen berättat en och
samma saga många gånger för barnet (upp till ca. 8 veckor), detta gäller framför allt barn
mellan 1 och 3 år.
3.4 Sagornas betydelse
Helèn Dejke (2006) skriver i sin bok Berätta för barnen att sagor behöver vi alla, de ger oss
skratt, tårar och spänning. Sagorna utspelar sig någonstans i en obestämd tid där sagans lagar
gäller. Hon menar att ingredienser som är viktiga i sagan är fantasi och magi. Det finns också
vackra och ovanliga ord - ord som vi inte använder till vardags. Dessa ord och begrepp hjälper
barnen att bygga upp sitt språk och berika det för vårt prat i det vardagliga livet som ofta kan
domineras av uppmaningar som: ”Sitt ner!” ”Ät upp!” ”Skynda på!”
Dejke (2006) menar även att sagor ger oss en inblick och förståelse för andra människor,
människor som inte är precis som vi själva. ”Genom sagorna blir vi en del av en gemensam
kultur; vi känner tillhörighet” (Dejke 2006:9). Sagorna skapar gemenskap mellan generationer
och ger oss inblick i andra tider och andra kulturer och i sagor behandlas moral och etik för i
dem finns tydliga karaktärer, rätt eller fel, ont eller gott.
Enligt Granberg (1996) kan språksvaga barn få hjälp att utveckla sitt språk genom
sagoberättandet, ännu bättre är det om pedagogen använder sig av dockor figurer eller andra
konkreta saker för att illustrera sagan. På detta sätt kan även pedagogen nå de barn som har
invandrarbakgrund och svårt med språket eller avskärmat sig på andra sätt. Sagostunden
stimulerar språket och ger barnen ett verktyg att sätta ord på saker eller känslor.
Dejke (2006) anser också att i vår högteknologiska tid känns det ännu mera viktigt med
högläsning och muntliga berättande. Det ges inte tid till att fundera eller ställa frågor, än
mindre svar när vi ser på TV med filmer som har högt tempo och snabba klipp skriver hon.
Sagorna utvecklar barnens förmåga att lyssna och förstå ett längre händelseförlopp, de lär sig
att lyssna vidare eftersom de vet att det kommer något intressant. Genom sagoläsning och
8
berättande väcker vi intresse och uppmärksamhet för språket, ord som redskap för vår
kommunikation skriver hon.
Dejke (2006) framhåller även att det är viktigt att skapa sagostämning för det ger närhet och
styrka i berättandet. Den fångar upp stämningar hos lyssnarna på ett sådant sätt som kan vara
svårare än när man är uppbunden till en text. Utan text har berättaren bättre ögonkontakt med
barnen och genom det kan man välja saga i samma ögonblick som man ser barnens
förväntansfulla blickar anser hon.
Enligt Granberg (1996) ses sagor oftast som självklara inslag i förskolan men pedagogerna
kanske inte ställer sig frågan varför. Det ses inte som något pedagogiskt inslag i verksamheten
utan används till att lugna barnen och kanske samla barngruppen till en lugn stund. Det blir en
envägskommunikation där pedagogen blir förmedlare och barnen passiva mottagare eller
lyssnare.
I boken Berätta för barnen frågar sig Dejke (2006) om det finns det tid för sagor när så
mycket praktiska saker ska hinnas med. Hon vill uppmana oss till att vi ska ta tillfället i akt
när det uppstår. Vi kan skapa tillfällen och berätta en saga t ex när vi väntar på något, när
barnet ska slå sig till ro, när någon behöver tröst och närhet eller lite mer spänning än vad
verkligheten erbjuder. Dejke anser att det är viktigt att pedagoger även uppmuntrar och tar
tillvara på barns vilja att berätta. Barnen stärks genom att pedagogerna tillåter barnen att
berätta för en grupp. De växer en smula och självförtroendet stärks skriver hon.
Barnpsykologen Bruno Bettelheim (1975) ger i boken Sagans förtrollade värld en
psykoanalytisk tolkning av våra folksagor. Han menar att de klassiska sagorna inte bara roar,
de berättar också något viktigt. Han skriver att barn inte är medvetna om att de kan ha några
psykiska problem därför är det viktigt att låta dem höra på sagor. Genom sagorna ser barn på
sig själva och sin omvärld, vilket kan hjälpa barnet att mogna och må bättre psykiskt. Samma
saga kan betyda olika saker för olika barn, beroende på deras utveckling och omständigheter.
Samma saga kan få en helt ny innebörd när den läses om i en annan ålder. För den skull
menar Bruno Bettelheim att det är bättre att låta barnen bestämma vad för saga de vill höra än
att berättaren gör det. Sagor sätter deras fantasi i rörelse och de får större kraft att själva
upptäcka, bearbeta och lösa sina problem skriver han.
9
Enligt Granberg (1996) har barn som tidigt får höra sagor och berättelser lättare att känna
empati, medkänsla och inlevelse. ”Dessa barn utvecklar sin föreställningsförmåga och fantasi
samtidigt som de blir verbalt försigkomna och får lättare att förstå abstraktioner. Allt detta
främjar den intellektuella utvecklingen” (Granberg 1996:41).
3.5 Sagans pedagogiska syfte Susanna Ekström & Britt Isaksson (1997) tar i sin bok Bildglädje & Läslust upp vikten med
språkstimulans. De uppmanar i sin bok till läsaren att högläsning bör ske dagligen i förskolor
under en kvart eller mer för att få en god effekt och grundlägga läsvanor hos barn. Kan man
även få till stånd ett samarbete med föräldrarna till att läsa högt för sina barn så ger det en
ännu bättre effekt skriver de. ”Den språkliga utvecklingen kan försvagas och försenas om den
s.k. lingvistiska medvetenheten, som bl. a omfattar förmågan att skilja mellan språkets
innehåll och dess form, inte utvecklas hos barn i åldern två till fyra år.” (Ekström & Isaksson
1997:39). Att använda sig av högläsning som språkstimulans påverkar även kommande
språkinlärning skriver de.
Ekström & Isaksson (1997) hävdar också att tidpunkten är av stor betydelse för daglig
högläsning. Barnen bör vara pigga och sugna på högläsning, lyssnandet är en krävande
aktivitet särskilt om det sker i grupp skriver hon. När barn lyssnar till barnböcker innebär det
att de kopplar på och öppnar passagen till minnet, sinnesupplevelser och erfarenheter.
Böckerna öppnar upp för tankar och frågor. De skriver också att det är viktigt att vuxna tar på
sig sina möjlighetsglasögon när de läser för genom det blir det roligare, alla kan lättare haka
på varandras impulser till lek och fabulerande.
I boken Barnet, språket och miljön skriver Ann-Katrin Svensson (1998) att läsinlärningen
faktiskt börjar när barnen är riktigt små och kanske sitter i sina föräldrars knän och bläddrar,
pekar och känner på boken. Lässtunderna utvecklas och leder till att barnet förstår hur en bok
ska hanteras, det leder vidare till att barnet förstår att bilden i boken inte är föremålet utan en
symbol för föremålet. Vidare skriver hon att texten ska kännas intressant och viktig för barnet,
innehållet i texten är starten för att lära sig att känna igen ord. Den vuxne och barnet kan
tillsammans samtala om texten och när den vuxne dessutom ställer relevanta frågor till texten
så vänjer sig barnet till skolans sätt att arbeta och bearbeta text. Genom denna lästeknik får
barnet förståelse för vad det är de läser, s.k. läsförståelse.
10
Enligt Dejke (2006) ska sagor och berättelser vara anpassade efter barnens åldrar och intresse.
Sagorna får inte vara för långa. Istället är det bättre att läsa en kortare saga så att alla kan sitta
kvar och ha roligt och lyssna till sagans slut. Som berättare ska man tänka på att tala tydligt.
Barnen ska kunna höra vad ett ord slutar på och vad ett annat ord börjar på. ”Berättarspråket
blir som en bro mellan talspråk och skriftspråk” (Dejke 2006:68).
11
4. Metod
4.1 Val av metod
Vi har valt att göra en kvantitativ och en kvalitativ vetenskaplig undersökning med hjälp av
enkäter (bilaga 1). Där har vi studerat hur förskollärare inom förskola/förskoleklass inspirerar
barn till att finna glädjen i böcker och sagoläsning och förhoppningsvis väcka barnens lust till
att själva läsa och berätta sagor när de själva blir läskunniga. Information vi inhämtat till vår
uppsats består av enkäter, intervjuer, observationer och litteraturbearbetning. Vi valde enkäter
för att få in så många svar som möjligt och för att vi tror att det är ett smidigt sätt för
respondenten att svara på de frågor vi hade. Bo Johansson & Per Olov Svedner (2001) skriver
i sin bok Examensarbetet i lärarutbildningen att enbart använda sig av en enkätundersökning
kan vara förrädiskt. Det kräver mer arbete än det ser ut att vara från början. Även Alan
Bryman (2002) nämner problematiken kring enkäter i sin bok Samhällsvetenskapliga
metoder, han skriver att svaren från respondenten blir lätt entydiga och skeva. Som intervjuare
finns inte utrymmet att ställa följdfrågor och få respondenten att ytterligare utveckla sitt svar.
Efter att vi fått in enkätsvaren så valde vi att kontakta två respondenten för att få vissa av
svaren förtydligade och mer utvecklade genom personlig intervju.
För att ännu mera förtydliga våra enkätfrågor så valde vi att göra ett kvalitativt forskningssätt
genom att delta och observera vid pedagogers sagoframföranden. Bryman (2002) nämner
också om i Samhällsvetenskapliga metoder genom att studera pedagogerna på ett kvalitativt
forskningssätt gör man sig en bild av den sociala verkligheten som påverkas av individens
skapande och konstruerande förmåga. Här fångade vi även röstläge, kroppsspråk och miljö.
Runa Patel & Bo Davidson (2003) skriver i sin bok Forskningsmetodikens grunder att
observationer kan användas som ett komplement om insamlingen av information har skett
med annan teknik.
4.2 Urval Enkäterna i vår undersökning består av frågor med utrymme för egna kommentarer. Vi valde
att skicka ut enkäterna till nio olika förskolor/förskoleklasser. Utav dessa nio enkäter blev det
ett bortfall. Arbetslagen har tillsammans svarat på enkätfrågorna. I varje arbetslag ingår det
två till fyra pedagoger. Vid intervjun deltog en respondenten från två förskolor och de har
svarat enskilt.
12
Arbetslagen jobbar i Vetlanda kommun som är en relativt liten kommun, två av förskolorna
ligger i centralorten och de resterande i ytterområdena. Vi valde att delta och observera vid
våra förskolor där vi gjort vår VFU. Bryman (2002) kallar detta urval för bekvämlighetsurval.
Eftersom bristen på manliga pedagoger är påtaglig så har det fallit sig så att samtliga
respondenter har varit kvinnor förutom vid den ena observationen.
4.3 Genomförande Vi kontaktade berörda förskolor/skolor genom telefonsamtal och även personlig kontakt då
betonade vi vikten av deras deltagande. Enkäten delades ut personligen till vissa, de andra
skickades i internkuvert till respektive avdelning. Däremot så klargjorde vi att enkäten var
frivillig. Nio enkäter skickades ut till fem förskolor och fyra förskoleklasser, åtta besvarade
enkäter kom tillbaka. Eftersom det fanns några tveksamma svar som vi inte riktigt förstod i
enkätsvaren så valde vi att kontakta dessa två förskolor för att få ett förtydligande av svaren
de gett. Vid två tillfällen har vi även observerat två pedagoger som ej deltog i enkätfrågorna,
när de genomförde sin sagostund för barnen. Vid våra observationstillfällen var det en manlig
och en kvinnlig pedagog som läste sagor för en större barngrupp i ungefär en halvtimma
vardera.
Vi har dels använt oss av litteratur från tidigare kurser i vår utbildning och även lånat litteratur
från Vetlanda Bibliotek som berör detta ämne. Vi valde att skicka enkäterna med internposten
med senaste datum för inlämning. En kort presentation av oss själva fanns också med i början
av enkäten. För att göra det så smidigt som möjligt för respondenten bifogade vi också ett
tomt papper för att fylla i svaren på. Vi har inte valt att göra en anonym undersökning i den
bemärkelsen att svaren kommer utan att vi vet vem som fyllt i den, däremot valde vi att
informationen stannar hos oss och inte kommer vidare i själva uppsatsen. Sammanställningen
blir därmed anonym.
4.4 Tro- och tillförlitlighet
Anledningen till att vi valde enkäten som metod var för att det är ett enkelt sätt att få ut frågor
och respondenten har möjlighet att svara på dem när de finner det lämpligt. Vi valde att göra
vår undersökning under maj månad. Det var enklast för oss men kanske en nackdel för att
många förskolor/förskoleklasser finner denna tid som väldigt intensiv då mycket ska avslutas
och färdigställas inför semestern och avslutningar. Johansson & Svedner (2001) menar att
13
enkäten är bred men kanske inte så djupgående och har sina brister när det gäller
fullständigheten i svaren. Därför har vi också valt att komplettera enkäten med att ta
personliga kontakter med vissa respondenter för att få mer djup i en del svar. Under två
tillfällen gick vi in och observerade två pedagoger när de genomförde sin sagostund för en
större grupp barn.
14
5. Resultat 5.1 Resultat av enkätsvaren
Enkäterna handlade om hur förskollärare i förskola/förskoleklass inspirerar barnen till att
upptäcka glädjen med sagoläsning och berättelser, vilket pedagogiskt syfte de har och i vilken
miljö de framför sagorna. Svarsresultatet av enkäterna redovisas i diagramform. Diagrammets
värdeaxel representerar de tillfrågade arbetslaget inom förskola/förskoleklass, vi har numrerat
dem med siffrorna 1-10. Kategoriaxeln (staplarna) visar resultatet av deras svar.
Fråga 1: Lästider inom förskola/förskoleklass.
0
2
4
6
8
10
Fasta läst. Spontana läst.
Arb
etsl
aget
Resultatet visar att förskollärarna inom förskola/förskoleklass använder sig av både spontana
och fasta lästider under dagen. När pedagogerna läser för barnen inom förskolan på de fasta
lästiderna är barnen oftast indelade i mindre grupper. I förskoleklasserna läser pedagogerna
under tiden barnen äter den medtagna frukten. De spontana lästillfällena styrs av intresse från
barnen och antal barn i barngrupperna.
Fråga 2: Användning av fler former än böcker vid sagoläsning.
02468
10
Böcker Flano Drama CD el.band
Sagopåse
Arb
etsl
aget
15
Resultatet här visar att förskollärarna använder sig mest av böcker och flanosagor vi
sagoläsningen. Vid flanosagorna används bilder som sätts upp på en tavla och det blir ett
friare berättande från pedagogens sida. Under avslappning används CD - skiva och
sagokassetter. Drama och sagopåsar förekommer vid speciella tillfällen. Dramat kan ske i
form av att pedagogerna dramatiserar en saga för barnen eller så är barnen med och
dramatiserar tillsammans med pedagogerna. Sagopåsarna innehåller en saga i form av konkret
material, det kan vara dockor eller leksaker som symboliserar berättelsen och pedagogen har
även här ett friare berättande i jämförelse med bokläsning.
Fråga 3: Miljön kring sagoläsningen.
02468
10
Soffa
Stolar
Dynor
Golv Koja
Sagom
atta
Arb
etsl
aget
Utav resultatet kan vi se att de flesta förskollärarna använder sig utav en soffa som är placerad
på en lugn plats när de läser för barnen. Stolar används främst i förskoleklassen, barnen sitter
då i sina bänkar. Ingen har något givet läsrum. På en förskola har man en koja uppbyggd uppe
vid taket där pedagogerna har gjort det stämningsfullt med belysning och kuddar där
pedagogerna sitter och läser för barnen. På samma förskola finns det också en rund stor matta
som delvis används vid sagoläsning och berättandet för att få ett ”rum” för stämningens skull.
16
Fråga 4: Antal barn vid lässtunderna.
0
2
4
6
8
10
Stor grupp Liten grupp
Arb
etsl
aget
Av vad resultatet visar så läser de flesta förskollärarna för stor grupp vilket kan innehålla sex
till trettiotvå barn samtidigt. Liten grupp representerar max fem barn. Förskoleklassen läser
bara för stora barngrupper vid fasta lästider. Finns det möjlighet inom förskolorna så delar de
som regel upp barnen i mindre grupper vid de fasta lästiderna. Enkätsvaren visade också att
inom förskolorna så är det bara två förskolor som har fem eller mindre barn i sina grupper vid
de fasta lässtunderna detta på grund av dagens stora barngrupperna inom förskolorna. Vid de
spontana lässtunderna kan det vara allt från en till flera barn både inom
förskola/förskoleklasserna.
Fråga 5: Förvaringen av barnlitteraturen.
0123456
Bokhylla Korg Skolbibl. Plastback
Arb
etsl
aget
Resultatet visar att böckerna finns i de flesta fall stående i en bokhylla både inom
förskola/förskoleklass. Förskollärarna har uppgett att alla har sina böcker tillgängliga för
barnen, så att de själva kan ta en bok och sätta sig med och titta eller läsa i. Det är i första
hand förskoleklasserna som använder sig av skolbiblioteket.
17
Fråga 6: Förskollärarens inställning till barnlitteraturens användning.
02468
10
Mysigt
Avslap
pnan
de
Arb
etsl
aget
Att döma av resultatet är förskollärarna inom både förskola/förskoleklass överlag eniga om
inställningen till barnlitteraturens användning. Förskollärarna anser att det är ett lärande och
en skriver att det absolut inte är ett måste, medan en skriver att det är ett måste. Med ett
”måste” menar hon att det innefattar sådant mångfald av lärande i sagoläsningen att det inte
ens bör ifrågasättas. Böcker är ett bra hjälpmedel för att ge barnen ett rikt språk, fantasin
stimuleras och väcker förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket skriver en
förskollärare. Alla är överens om att det kan vara en mysfaktor.
Fråga 7: Används sagor som bearbetning i olika ämnen eller vid olika tema.
0
2
4
6
8
10
Ämnen Tema
Arb
etsl
aget
Resultatet visar att både inom förskola/förskoleklass använder sig förskollärarna utav böcker
till olika tema. När förskollärarna bearbeta olika saker inom förskola/förskoleklass
förekommer det en viss användning av sagor också men inte i så stor omfattning skriver de.
18
5.2 Intervju
Det framkom av intervjun att alla pedagoger läser barnlitteratur för barn/elev dagligen. Vid
val av barnlitteratur får barnen som regel turas om att välja bok om det inte ska användas till
tema eller bearbetning av något specifikt ämne. I de fall då pedagogen valt boken introduceras
den genom att pedagogen visar framsidan och nämner lite om bokens innehåll. Några
pedagoger läser gärna kapitelböcker för den skull att barn/elev ska kunna bilda sig en egen
uppfattning av bokens händelse i huvudet. Efter den lässtunden brukar barn/elev få rita själv
hur de tror att det såg ut i sagan.
Pedagogerna anser att lässtunden ska ge barn/elev en lugn stund på dagen. Syftet med
lässtunden är bl. a att utvidga barn/elevs ordförråd, fantasin stimuleras och väcker
förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket. Pedagogerna påpekar också att samtidigt
lär sig barn/elev att sitta still och vara koncentrerade. Båda pedagogerna är överens om att
högläsning ger barn ett intresse för läsning och skrivning. Det är inte för alla barn givet att få
höra en bok uppläst hemma av sina föräldrar och därför är det ändå mer viktigt att vi gör det
inom förskolan säger en förskollärare.
5.3 Observation
Vid de båda sagostunderna observerade vi hur förskolläraren introducerade boken som
hon/han skulle läsa och hur pedagogen bjöd in barnen i sagoläsningen. Vi studerade också
barnens intresse och koncentration för högläsningen under stunden som pedagogen läste.
5.3.1 Observation 1
Den kvinnliga förskolläraren började med att läsa en ramsa för att öppna upp sagoläsningen.
Därefter fick barnen välja en bok utav tre böcker som hon valt ut själv. När förskolläraren
läste boken höll hon boken vänd mot barnen så att de kunde se bilderna. Hon bjöd även in
barnen i berättelsen vilket gjorde att barnen var väldigt koncentrerade. Barnen fick höra ännu
en saga som de själva valde och efter det avslutade hon sin sagoläsning med ännu en ramsa.
Barnen var väldigt koncentrerade och intresserade under lässtunden. De levde sig in i sagans
värld och var ivriga att hjälpa till när de fick tillåtelse till det. Det syntes på dem att de förstod
och levde sig in i de olika känslorna som fanns hos huvudpersonen i boken och de var ivriga
19
att svara om hon frågade om något under läsningens gång. Ramsornas öppning och stängning
hade även en inverkan på barnen, man såg att de liksom gick in i en annan värld, den så
kallade ”sagovärlden” för att sedan komma tillbaka ur den.
5.3.2 Observation 2 Den manliga förskolläraren började sin sagostund med att låta barnen berätta om vad de hade
gjort för speciellt de senaste dagarna när sommarvärmen kommit. Pedagogen hade själv valt
ut två böcker som han sedan läste för och med barnen. Han hade hela tiden boken riktad mot
barngruppen och förde en ständig dialog om händelseförloppet i boken med barnen. Barnen
var oerhört engagerade och delade med sig av sina egna erfarenheter relaterat till bokens
innehåll. Pedagogen ställde också frågor gällande texten eller bilderna och barnen höll
koncentrationen trots att det var ett tjugotal barn närvarande. Efter att pedagogen läst de båda
böckerna gav han barnen tillfälle till att bläddra och känna på böckerna.
20
6. Diskussion 6.1 Styrdokument
I våra styrdokument för förskolan och förskoleklassen finns inga tydliga riktlinjer för
bokläsandet eller berättande i sig, däremot utgår vi från att det vi lär oss i böckernas och
berättandets värld skall vi sträva mot enligt styrdokumenten. Lyssnandet, berättandet och
reflektionerna kring det barnet får uppleva i sagornas värld ger barnen större förutsättningar
till ett nyanserat talspråk och intresset för skriftspråket. Barnet ser också vad skriftspråket kan
användas till och vad de själva kan ha för användning av läsandet i framtiden. Detta kan vi se
i de strävansmålen som vi nämner i bakgrunden.
6.2 Resultatdiskussion
Vårt syfte med uppsatsen var att skapa oss en bild om hur förskollärare inom
förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt
berättande. Framförandet av sagor och miljön kan säkert ha en stor betydelse för att
grundlägga goda läsvanor hos varje barn. Genom sagoläsning och berättande väcks intresse
och uppmärksamhet för språket och att använda sig av högläsning som språkstimulans
påverkar även barnens kommande språkinlärning. Dejke (2006) påminner oss om att i dagens
teknikburna samhälle är det viktigt med högläsning och muntligt berättande, för genom
högläsning och berättande ger vi barnen den tid de behöver till att ställa frågor på det de
funderar över och vill ha svar på. Barnen har inte en chans till detta vid t ex. TV - tittandet.
I vår undersökning har vi använt oss av enkäter och intervjuer. Vi gjorde även två
observationer för att få svar på hur pedagogerna inspirerar barnen till att upptäcka glädjen
med sagoläsning och muntligt berättande. Innan vi skickade ut enkäterna hade vi en
föreställning om hur sagostunder skulle kunna se ut på förskolorna. Det som förvånade oss
mest var att många fortfarande lever kvar i soffan med boken i handen istället för att bjuda in
barnen i sagans värld. Bara ett fåtal pedagoger använder sig av en mer inbjudande sagomiljö
och det friare berättandet. Vikten av högläsning ur en bok är naturligtvis inte att förakta utan
det viktigast är ändå rutinen kring det dagliga läsandet. Rutinerna och det dagliga läsandet ger
en god effekt för att grundlägga läsvanor och för att den språkliga utvecklingen inte ska
försvagas eller försenas skriver Ekström & Isaksson (1997).
21
När det gäller att använda boken som redskap tycker vi att pedagogerna har kommit lite
längre i jämförelse med resan in i sagans värld. Vid intervjuerna kom det fram att samtliga
pedagoger ansåg att genom boken får barnen en inblick i hur andra människor lever, deras
kulturer och i sagorna lär sig barnen även vad moral och etik står för. Dejke (2006) skriver att
boken är viktig den ska kunna användas som ett redskap för lärandet om barnens och andras
vardag och enligt Granberg (1996) har barn som tidigt får höra sagor och berättelser lättare att
känna empati, medkänsla och inlevelse.
För att nå ett steg längre i användandet av sagor och berättelser är vår tanke att utveckla
sagostunden till en upplevelsestund, ett resande ut i sagans värld som trollbinder varje barn.
Magin och fantasin är en viktig ingrediens i sagan menar Dejke (2006). Hon skriver att i
sagan hittar vi ord som inte används till vardags och detta hjälper till att utveckla barnens
ordförråd. Genom att använda sig av andra former och illustrera sagan med konkret material
kan vi lättare utveckla kommunikationen med språksvaga barn t.ex. med invandrarbakgrund
skriver Granberg (1996).
Om vi ser till vår egen erfarenhet så upplever vi att vi får en annan kontakt med barnen genom
att illustrera sagan med konkreta material i det fria berättandet. Vi känner att det öppnar upp
för en kommunikation med barnen, framförallt om sagan är bekant för barnen, barnen blir då
genast medberättande och sagan blir en gemensam upplevelse. Denna gemensamma
upplevelse stimulerar barnen till att sätta ord på saker och känslor och självförtroendet växer
de vågar öppna upp sig och prata inför de andra barnen.
Vid sagoframförande finns det två viktiga aspekter att tänka på nämligen tidpunkten och
möjlighetsglasögonen skriver Ekström & Isaksson (1997). Vid våra observationer, som
gjordes vid två förskolor som ej deltog i våra enkätundersökning, kände vi att dessa aspekter
hade pedagogerna anammat. Tidpunkten var väl vald (förmiddag) och båda pedagogerna läste
med en inlevelse och sinnesnärvaro, de tog sig även tid till frågor och tankar som kom upp
hos barnen under sagostunden. Sagorna de valt var inte långa och pedagogerna läste tydligt
och böckerna de valt var anpassade efter barnens ålder. Dejke (2006) påminner oss om att det
är viktigt är att tänka på är att sagorna måste läsas tydligt och med inlevelse så att barnen inte
tappar koncentrationen och intresset för sagan. Barnen ska kunna höra vad ett ord slutar på
22
och ett annat ord börjar på. ”Berättarspråket blir som en bro mellan talspråk och skriftspråk”
(Dejke 2006:68).
Vi pedagoger är ofta snabba på att välja böcker till sagostunden men detta är inte alltid så
positivt om man ser till vad barnpsykologen Bettelheim (1975) skriver om i sin bok Sagans
förtrollade värld. Han menar att det är av största vikt att barnet själva får välja vilken saga de
vill höra. Hans förklaring till detta är att sagorna sätter barnens fantasi i rörelse de hjälper till
att bearbeta känslor och problem som barnen har. Av undersökningen har vi sett att barnen på
förskolorna säkert har en möjlighet till detta. Detta behov kan säkert tillgodoses vid det
spontana läsandet och när de väljer böcker som finns tillgängliga för eget läsande.
Ostördhet är en förutsättning för en god sagostund. Vi anser att soffan kan vara ett gott
alternativ, bara den har en strategisk placering. Det är viktigt att kunna stänga in sig och
avskärma sig tillsammans med barnen för att få en lugn och ro. Platsen ska vara neutral med
bra belysning, inga distraherande föremål bör finnas och barnen ska kunna sitta bekvämt
skriver Ekström (2004). Med tanke på detta anser vi att det är viktigt att tänka på är att
barngrupperna inte är för stora, då kan det genast bli svårare för pedagogerna att fånga alla
barn. Det är lättare att kommunicera med fem barn än med tjugo barn. I undersökningen kom
det fram att vid de fasta lästiderna var barngrupperna alldeles för stora, framförallt i
förskoleklasserna. Här anser vi att risken är stor för pedagogen och det enskilda barnet att
tappa koncentrationen. I den lilla gruppen skapas det även en närhet som inte går att uppnå i
en större grupp och i den mindre gruppen ges också en möjlighet till ögonkontakt med varje
barn.
Av erfarenhet vet vi också att det går att skapa en enkel och god sagostämning genom att läsa
ramsor vid öppning och stängning av sagostunden. Detta inverkar på barnen, de bjuds in till
en annan värld, den så kallade ”sagovärlden”. Vid den ena observationen användes ramsor.
Här såg vi att ramsornas öppning och stängning även hade en inverkan på barnen, vi upplevde
att barnen liksom gick in i en annan värld, den så kallade ”sagovärlden” för att sedan komma
tillbaka ur den.
För att grundlägga läsvanor hos barn bör högläsning ske dagligen inom våra förskolor skriver
Ekström & Isaksson (1997). Att döma av våra enkätresultat ser vi att förskolorna använder sig
av daglig högläsning och att pedagogerna har rätt inställning till bokens användning.
23
Pedagogernas inställning var att böcker är ett bra hjälpmedel för att ge barnen ett rikt språk,
fantasin stimuleras och väcker förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket.
6.3 Eftertanke
I vår enkät ställde vi frågan om förskolläraren använde sig av fler former än böcker vid
sagoläsningen. Denna fråga kunde vi kanske ha ställt annorlunda eftersom den var lätt att
tolka fel eller inte förstå. Vi borde kanske ha förtydligat oss om att det fria berättandet även
ingår i frågan om sagoläsningen till pedagogerna. Vi fick dock de svar som vi förväntat oss i
denna fråga så därför förutsatte vi att den hade blivit förstådd.
6.4 Fortsatt forskning Det vore intressant om någon gjorde en liknande men större undersökning och under en
längre tid. I undersökningen skulle man kunna jämföra barn som kommer från förskolor som
medvetet jobbat med sagor och dess betydelse för barnens språkutveckling och förskolor som
inte gjort det, i en större och djupare omfattning.
24
7. Källförteckning
Bibliotekstjänst. (2004) Börja Berätta. Lund: Grahns Tryckeri AB. Bryman, Alan. (2002) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Ekonomi.
Bettelheim, Bruno. (1975) Sagans förtrollade värld, Uppsala: Almqvist & Wiksell Förlag.
Dejke, Helén. (2006) Berätta för barnen! Malmö: Runa förlag.
Ekström, Susanna & Isaksson, Britt. (1997) Bildglädje och läslust. 3:e uppl. Stockholm: En
bok för alla.
Ekström, Susanna. (2004) Läs och berätta. Stockholm: Allofset.
Granberg, Ann. (1996) Småbarns sagostund. Stockholm: Liber AB.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov. (2001) Examensarbete i lärarutbildningen –
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.
Kjersen, Edman Lena. (2002) Barn- och ungdomsböcker genom tiderna. Stockholm: Natur
och Kultur.
Lindö, Rigmor. (1986) Sagoskolan. Lund: Liber AB.
Lpfö 98. (2006) Läroplan för förskolan. Utbildningsdepartementet, Stockholm: Fritzes AB.
Lpo 94. (2006) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och
fritidshemmet. Utbildningsdepartementet, Stockholm: Fritzes AB.
Patel, Runa & Davidsson, Bo. (2003) Forskningsmetodikens grunder Lund: Studentlitteratur.
Svensson, Ann-Katrin. (1998) Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur.
25
Enkät Vi är två distansstuderande elever som läser till förskolelärare på Växjö universitet och ska göra ett examensarbete om sagoläsning. Tack på förhand för att ni ställer upp och hjälper oss med att besvara dessa frågor. Det går bra att svara på frågorna gemensamt inom arbetslaget. Fyll gärna i svaren på ett separat papper.
1. Hur ofta under dagen läser ni sagor? Har ni fasta lästider och/eller
spontana lästider?
2. Använder ni er av fler former än böcker vid sagoläsning t.ex. flanosagor,
drama, sagopåsar?
3. Hur ser miljön ut kring er när ni läser sagor?
4. Hur många barn brukar ni läsa för? Delar ni upp barnen?
5. Hur förvaras barnlitteraturen? Är den tillgänglig för barnen?
6. Hur är din inställning till barnlitteratur? Är det ett ”måste”, ett lärande
eller ”bara” en mysig stund för att barnen ska varva ner?
7. Använder ni er av sagor för att bearbeta olika ämnen eller teman?
Tack på förhand Lillemor Svensson och Anna Nimmersjö
26