vÄgar med kulturmiljÖvÄrden i dalsland · den här rapporten är en presentation av vägverkets...
TRANSCRIPT
1
VÄGAR MED KULTURMILJÖVÄRDEN
I DALSLAND
PUBLIKATION 2009:36
2
Titel: Vägar med kulturmiljövärden i DalslandFörfattare: Kolbjörn Waern, Kerstin Holmberg, WSPPublikation: 2009:36Utgivningsdatum: 2009-04Utgivare: Vägverket Region VästKontaktperson: Ann-Kristin Lundberg, 031-63 51 83Foto: Kolbjörn Waern, Kerstin HolmbergDistribution: Vägverket, endast digitalt publicerad på www.vv.se
3
Innehållsförteckning
FÖRORD............................................................... 5
SAMMANFATTNING........................................... 6
SÄRDRAG I DALSLANDS VÄGNÄT..................... 9
Slättbygden, dalgångarna och skogsbygden.. 9
Dalslands kanals sjösystem............................. 9
Gränsbygd.......................................................... 10
Fattigdomen....................................................... 10
Industrierna....................................................... 10
Sjöfart och tågtransporter................................ 11
Pilgrimsled och karolinerled............................ 12
DALSLANDS VÄGHISTORIA............................... 13
Väghållningens organisation........................... 13
Forntid................................................................ 13
Medeltid och 1500-tal...................................... 13
1600-tal.............................................................. 14
1700-tal.............................................................. 14
1800-tal.............................................................. 17
1900-tal.............................................................. 19
VÄGAR MED KULTURMILJÖVÄRDEN.............. 21
VÄGAR KLASS 1+
172 Ellenösundet............................................... 22
2083, 2086, 2087 Edstena-Färgelanda............. 24
2128 Rådane-Häljebyn...................................... 26
2149, 2178 Ängenäs-Kleverud, Gestadvägen... 28
2221 Högsbyn-Håverud, Brudfjällsvägen....... 30
2221 Håverud..................................................... 32
2223, 2223.01 Köpmannebro............................ 34
2227 Sannerud-Vassviken................................ 36
2230 Krusebol-Östra Bodane........................... 38
2255 Hollsten-Edsleskog.................................. 40
VÄGAR KLASS 1
173 Stigen-Västra Bodane................................ 42
924 Rönningen-Ellenö...................................... 43
2097 Sandåker-Stora Torp, Råggärdsvägen.... 44
2127 Örsberg-Sundals-Ryr............................... 45
2135 Dals-Rostock-Brålanda........................... 46
2204 Nytorp-Ärtemarks kyrka......................... 47
2224 Håverud-Åsensburk, Upperudsvägen.... 48
2231 Fröskogs kyrka......................................... 49
2237 Kasen-Änghagen, Dingelviksvägen......... 50
2250 Skifors-Solvik........................................... 51
VÄGAR KLASS 2
164, 166 Parsetjärn............................................ 52
166 Bengterud-Årbol......................................... 53
2060, 2062 Lubberud-Bramserud.................... 54
2101 Töftedal-Gesäter....................................... 55
2120 Grösäter-Tångelanda............................... 56
2154 Vinterhålet-Sikhall................................... 57
2166 Grinstad-Kvantenburg............................. 58
2207 Solum-Rörviken........................................ 59
2218 Dals Långed-Årbol................................... 60
2239 Södra Fjäll-N Lidtjärnet.......................... 61
2242,2242.01 Edsleskog-Byggerud.................. 62
TABELL VÄGNUMMER-KLASS........................... 63
REFERENSER...................................................... 64
BILAGA 1 Tabell Grunddata
BILAGA 2 Tabell Bedömning och klassificering
4
5
Förord
Vägars kulturvärden ger goda upplevelser och mervärden för trafikanter och omkringboende. Att vårda och ta tillvara vägars kulturvärden i vägplaneringen är ett viktigt bidrag till långsiktig hållbar utveckling av vägtransportsystemet. Väghållningen ska beakta möjligheterna att förbättra, återställa och skapa miljöer. Vägar och broar med kulturmiljövärden, väganknutna kulturminnen, till exempel vägstenar samt alléer ska underhållas och skötas.
Den här rapporten är en presentation av Vägverkets kartläggning och klassificering av vägar med kul-turmiljövärde i Dalsland. Rapporten ger även en beskrivning av Dalslands väghistoria fram till och med första halvan av 1900-talet.
Syftet med kartläggningen och klassificeringen har varit att pekat ut de mest värdefulla vägsträckor-na och ge Vägverket ett underlag för att kunna ta tillvara och utveckla dessa värden i väghållningen.
Arbetet med vägar med kulturmiljövärden har i huvudsak bedrivits under 2008. Ansvarig har varit Ann-Kristin Lundberg, Vägverket Region Väst.
Vägvisningssten vid Ödskölts kyrka.
6
Sammanfattning
I Vägverkets ansvar för de statliga vägarna lig-ger även ett ansvar att förvalta det kulturhisto-riska värde som vägarna besitter. Vägnätet har ofta djupa historiska rötter, och inte sällan kan man spåra vägarna till 1500- och 1600-talen, då de första kartorna upprättades. Ibland kan man med hjälp av de fornminnen som kantar vägen anta att vägen har ett ännu större tidsdjup. Den smala ridstigen har under århundraden utvecklats till en kärrväg, sedan till en grusad landsväg och kanske slutligen till en högtrafi-kerad länsväg. Ibland är vägens ålderdomlighet tydlig genom det sätt som den underordnar sig landskapet, i andra fall, när vägen har breddats och rätats, är det svårt för en lekman att förstå vägens långa historiska kontinuitet.
Vägombyggnader och vägunderhåll kan minska den gamla vägens kulturhistoriska värde. De kulturhistoriskt mest värdefulla vägarna bör därför uppmärksammas så att särskild hänsyn kan tas när dessa vägar blir föremål för för-bättringsåtgärder av olika slag. Vägverket har därför påbörjat en inventering av det statliga vägnätet för att fånga upp de vägar som har störst kulturmiljövärden. Kulturmiljövärdet de-finieras enligt en av Vägverket fastställd mall, där vägens ålder, dess historiska funktion och dess grad av ursprunglighet har stor betydelse.
Denna rapport avser en inventering av de stat-liga vägarna i Dalsland. I landskapet finns om-kring 140 statliga vägar, som i sin tur oftast består av ett antal delsträckor mellan större korsningar. 31 vägsträckor, med en längd som varierar från någon enstaka kilometer till flera mil, har valts ut som särskilt värdefulla ur kul-turmiljösynpunkt. 10 vägsträckor har givits den högsta klassen 1+ (vägsträckning med omistli-ga kulturhistoriska värden), 10 vägsträckor har klass 1 (mycket höga kulturhistoriska värden) och 11 vägsträckor har klass 2 (höga kulturhis-toriska värden).
Rapporten inleds med en beskrivning av de re-gional särdrag som präglar Dalslands vägnät. Här pekas bland annat på hur naturförhållan-dena påverkat vägnätet, såsom de långa sjösys-temen som utgjort hinder för landtransporter. Dalsland var ett fattigt landskap och saknar nästan helt de storslagna vägprojekt som i de rikare jordbruksbyggnaderna tillkom på ini-tiativ av stora jordägare. I stället var det 1700- och 1800-talens järnbruk som påskyndade och
stimulerade vägbyggandet, bland annat i form av beredskapsarbeten under 1800-talets miss-växtår. Sjöfarten på Vänern och på Dalslands kanal fick liksom järnvägarna en stor påverkan på vägutbyggnaden i landskapet. I hembygdslit-teraturen finns dessutom mycket skrivet om pil-grimsleder och karolinerleder genom Dalsland, men det har varit svårt att påvisa att dessa har satt avtryck i dagens vägnät.
Dalslands väghistoria beskrivs översiktligt i rapporten, från forntid till idag. De första an-vändbara kartorna uppträder på 1600-talet, och visar de tre huvudstråk som redan då hade ut-kristalliserats. Det viktigaste av dessa var den s.k. kungsvägen mellan Vänersborg och Karl-stad. Vägen från Tösse över Fröskog och Södra Fjäll mot Ed var tidigt en viktig förbindelse från Svealand till västkusten. Det tredje viktiga strå-ket gick från Frändefors över Stigen och Högsä-ter mot Ed och Halden.
1700-talets kartor visar ett rikt förgrenat väg-nät, vilket har sin främsta grund i att kartorna från denna tid är så mycket mer detaljerade än de äldre kartorna. ”Vägarna” är med få undan-tag ännu endast ridstigar där lasten släpades efter en häst eller oxe. På 1800-talet sker en storskalig vägutbyggnad och det är under detta århundrade som de allra flesta vägar i Dalsland blir farbara med hjulfordon.
Under 1900-talet äger stora ombyggnader av vägnätet rum i samband med att vägarna an-passas till motortrafik. I stort sett alla vägar som idag ingår i det statliga vägnätet byggs om och förbättras under detta århundrade. En-dast mycket få helt nya vägar tillkommer under 1900-talet. Det är dels ett fåtal s.k. AK-vägar som dras fram i orörd mark, dels dragning av några äldre vägar i ny sträckning, t.ex. delar av väg 45 och delar av länsvägarna.
Följande tio vägar har valts ut som de kulturhis-toriskt mest värdefulla vägarna i landskapet:
Väg 172 över Ellenösundet. Ellenösundet är en kommunikationshistoriskt intressant plats där flera väggenerationer är tydliga. Passagen in-går i ett gammalt stråk från norra Dalsland mot Uddevalla.
Väg 2083, 2086 och 2087 över Edstena Bro vid Färgelanda. Vägen är ett mycket fint exempel på
7
en gammal och välbevarad mindre väg i jord-bruksbygden. Stenvalvsbron och kvarnmiljön vid Edstena förstärker det kulturhistoriska värdet.
Väg 2128, Rådane – Häljebyn. Vägen går på ett mycket ålderdomligt sätt genom landskapet och över gårdarnas gårdsplaner. Trafikbelastningen är mycket liten vilket gjort att vägen har und-gått större ombyggnader.
Väg 2149, 2178, Gestadvägen. Denna väg ut-med Vänerkusten kan vara mycket gammal. Vä-gen har i hela sin längd, 34 km, bevarats som en smal väg med stark koppling till kyrkor och gårdar på Dalboslätten.
Väg 2221, Brudfjällsvägen. Denna extremt backiga och kurviga, men ändå vältrafikerade väg kantas av ett par bronsåldersrösen, vilket lett till antaganden att vägen kan ha ett mycket gammalt ursprung. Vid tidigare ombyggnader har vägens särprägel tagits till vara.
Väg 2221 vid Håverud. Passagen vid Håverud är liksom Ellenösundet en kulturhistoriskt mycket intressant plats med stark prägel av 1800-tal. Här finns bland annat en rekonstruktion av en äldre vägbro, en gammal järnvägsbro och Sveri-ges enda akvedukt.
Väg 2223 och 2223.01, Köpmannebro. Denna vägslinga ned till slussarna i Köpmannebro vi-sar hur den gamla kungsvägen såg ut i äldre tid. Korsningspunkten med Upperudsälven är troli-gen mycket gammal.
Väg 2227, Ånimskog. Detta är likaså en del av den gamla kungsvägen. Vägen har kunnat be-varas som en smal grusväg eftersom väg 45 på denna sträcka fått en ny dragning. Vägen är mycket gammal och passerar bland annat Ånimskogs kyrka från 1200-talet.
Väg 2230, Östra Bodane. Detta är ett fint exem-pel på de statliga vägar som på 1800-talet ledde ned till vänerhamnarna. Vingens hamn vid vä-gens slut övergavs dock tidigt som hamnanlägg-ning. Vägen fick därför aldrig någon större bety-delse och har kunnat bevaras i ett ursprungligt skick.
Väg 2255 Hollsten – Edsleskog. Detta är en av de få vägar i Dalsland som byggdes i jungfrulig terräng på 1900-talet. En minnessten berättar att vägen byggdes 1921-27 som nödhjälpsar-bete. Vägen är mycket välbevarad från tiden för anläggandet.
De 21 vägarna i klass 1 och 2 utgörs av såväl små grusvägar, t.ex. den lilla kyrkvägen till Är-temarks kyrka, som större, moderna vägar, t.ex. en på 1980-talet nybyggd sträcka av väg 166 vid Dals Rostock.
80 20000 4000010000 Meter
VÄNERSBORGUDDEVALLA
MELLERUD
ÅMÅLBENGTSFORS
BILLINGSFORS
ED
FÄRGELANDA
BRÅLANDA
DALS LÅNGED
E45
E45
E45
172
172
172
173
166
166
164
164
Sikhall
Gestad
Högsäter
Kroppefjäll
Järbo
Frändefors
Dalbergså
Sunnanå
Köpmannebro
Vingens hamn
TösseFröskog
Edsleskog
Klevemarken
Bäckefors
Sund
Fjäll
Ånimskog
BrudfjälletRölanda
Slättlandskapet
Dalgångslandskapet
Skogslandskapet
Långbron
Upperud
DE ÄLDSTA VÄGSTRÅKEN
9
Särdrag i Dalslands vägnät
SLÄTTBYGDEN, DALGÅNGARNA OCH SKOGS-BYGDEN
Dalsland kallas ibland för ett Sverige i miniatyr, vilket har visst fog för sig eftersom här finns många olika landskapstyper inom ett relativt litet område. Landskapet kan förenklat delas in i Dalboslättens slättlandskap, dalgångsland-skapet i väster och och skogslandskapet i norr.
Dalboslätten är till sin karaktär mer lik Väster-götland än resten av Dalsland. Här ligger vä-garna relativt tätt. De många småvägarna är inte differentierade utan de flesta är smala, s.k. tertiära grusvägar. Ett fåtal större vägar samlar upp trafiken, i synnerhet väg 45 som går tvärs över slätten.
Dalgångslandskapet i väster består av Valbo-åns, Lerdalsåns, Örekilsälvens och Töftedalsåns dalgångar. I dalgångarna rinner i allmänhet ån i mitten, med en väg på vardera sidan. Det är oftast små grusvägar, med väg 172 i Valboåns dalgång som undantag. Vägarna som på tvären förbinder dalgångarna går inte sällan i oländig terräng och har ofta varit vägbyggnadsmässiga utmaningar.
Skogslandskapet, med Kroppefjäll som dess utlöpare i söder, upptar största delen av land-skapet. Här är vägnätet glesare och det har ofta varit svårt att komma fram i den kuperade ter-rängen. Detta gäller i synnerhet den norra och nordvästra delen av landskapet som är mycket glest befolkad och där terrängförhållande ur vägbyggnadssynpunkt är mycket besvärliga. Vägarna består till övervägande del även här av relativt smala grusvägar. Överlag är det påfal-lande att mindre vägar i Dalsland nästan alltid är belagda med grus, medan mindre vägar i t.ex. Halland nästan alltid är belagda med asfalt.
DALSLANDS KANALS SJÖSYSTEM
En särskild svårighet när det gäller de nord-sydliga och öst-västliga förbindelserna genom landskapet har utgjorts av det sjösystem som idag går under benämningen Dalslands kanal. Det är en lång kedja av sjöar, förbundna av Up-perudsälven, som sträcker sig från Värmlands-gränsen i nordväst till Vänern i sydost. I äldre tid har det endast varit vid ett fåtal punkter som man kunnat korsa detta vattenhinder. I Köp-
mannebro, där sjösystemet ansluter till Vänern, fanns det redan på 1600-talet en tullbelagd bro och även långt dessförinnan har detta troligen varit den mest frekvent använda korsnings-punkten. Nästa korsningspunkt uppströms var i Upperud, där det järnbruk som etablerades på 1600-talet troligen tidigt ordnade en fast för-bindelse över älven. Den tredje korsningspunk-ten var vid Långbron vid Laxsjöns utlopp, där en träbro troligen uppfördes på 1700-talet. Den stenvalvsbro som gett orten dess namn, och som finns kvar idag, uppfördes på 1830-talet. Norr härom fanns det i äldre tid inga fasta för-bindelser över sjösystemet.
Vid Sund i Nössemark fanns det redan tidigt på 1700-talet en färja över Stora Le, i samma läge som dagens färja. På grund av närheten till nor-ska gränsen hade förbindelsen tidigt en militär betydelse. På 1790-talet omtalas även en färja över Lelång vid Torrskog. En handling från 1654 fastställer taxan för att bli transporterad över Råvarpen vid Tisselskog till ½ öre silvermynt för häst och karl.
Färjan Jaren – Sund över Stora Le har en tradition sedan början av 1700-talet. Foto från 1950-talet, ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).
10
GRÄNSBYGD
Krigen och härjningarna på 1600- och 1700-ta-len har präglat landskapet. Vid flera tillfällen gick norrmännen över gränsen och plundrade landskapet. Vid den s.k. Gyldenlöwefejden 1675 ockuperades hela landskapet av norsk-danska trupper och så sent som 1788 trängde norr-männen ända fram till vänerkusten vid Åmål. Den otrygghet som präglade landskapet under denna tid kan ha medverkat till frånvaron av en stark jordägararistokrati i Dalsland, så som den fanns i Västergötlands jordbruksbygder. Detta medverkade i sin tur till att landskapet nästan helt saknar den typ av raka och monumentala vägar som anlades vid slott och herrgårdar på andra håll i landet under 1600- och 1700-talen.
Närheten till Norge var dock inte bara av ondo. De bygder i landskapet som låg nära gränsen hade under 1800-talet mer kontakt med Halden än med städer som Åmål eller Vänersborg. Vin-tertid användes vintervägarna och efter 1879 var det enkelt att ta tåget till Halden. Detta kan ha medverkat till att vägsystemet från landska-pets västra delar och österut inte gavs den prio-ritet det annars skulle ha gjort.
Innan västra stambanan 1862 knöt Svealand närmare västkusten, gick en del av persontrafi-ken över Karlstad och genom Dalsland. Framför allt var det stråket Åmål-Tösse-Fjäll-Långbron-Ed-Strömstad som nyttjades för att komma till kusten så gent som möjligt. Det är dock järnbru-kens behov av transportvägar i detta stråk som satte fart på vägbyggandet och inte de relativt fåtaliga resenärerna från avlägsna orter.
FATTIGDOMEN
Dalsland bortom Dalboslätten var en fattig landsända, vilket påverkade de resurser som kunde avsättas för vägbyggnad. Men fattigdo-men kunde även driva på vägbyggandet. Under 1830-talet inföll flera missväxtår, varav 1838 var det värsta. Vid denna tid var dock järnhan-teringen relativt lönsam, och på både Billings-fors, Bäckefors och Upperuds bruk användes vägbyggande som ett sätt att ge arbetssökande och hungrande människor en möjlighet att få lite inkomster. Vägen över Brudfjället (Uppe-ruds bruk) och vägen över Fjäll (Bäckefors bruk) är exempel på vägar som förbättrades avsevärt under denna tid.
På 1930-talet var det åter svåra tider i Dalsland och staten initierade genom Arbetslöshetskom-
missionen flera vägprojekt i landskapet. Det handlade såväl om förbättring av befintliga vä-gar (t.ex. väg 173 vid Rådanefors och väg 164 vid Grann) som anläggning av helt nya vägar (t.ex. väg 2255 norr om Edsleskog).
INDUSTRIERNA
Järnbruk och pappersindustrier i Dalsland. Ur Ede-stam, De dalsländska järnbruken, 1977. Sedan kartan gjordes har ytterligare pappersindustrier lagts ned. Järnbruken skapade ett behov av transportvägar från Vänern till bruken för råvarorna, och från bruken till Uddevalla och Halden för de färdiga produkterna. Pappersindustriernas transportbehov löstes huvud-sakligen med kanalen och järnvägarna.
Järnbruken och sågverken i Dalsland hade ti-digt behov av goda transportmöjligheter. Sjö-arna var naturliga transportvägar, men innan Dalslands kanal tillkom 1868 var man tvungen att ta godset över land där vattnet var alltför stritt. Sålunda anlade Billingsfors bruk s.k. eds-vägar förbi forsar och strömmar ovan och ned-om bruket, varav den längsta gick genom nu-varande Dals Långed och förband Laxsjön med Råvarp.
11
Den viktigaste transportvägen för Billingsfors bruk, anlagt på 1730-talet, var dock vägen från Tössebäckens hamn över Fröskog. Till Tösse-bäcken kom tackjärnet över Vänern från Berg-slagens masugnar. Brukets färdiga produkter skickades sommartid till Uddevalla medan det vintertid gick på vintervägar till Fredrikshald. På Bäckefors bruk väntade man till det blev vinterföre och tog då allt tackjärn från hamnen i Upperud, medan det färdiga stångjärnet skick-ades landvägen till Uddevalla eller till Fredriks-hald.
Loviseholms järnbruk vid Kornsjön tog likaså tackjärnet vintertid från Upperud. Brukets pro-dukter gick vintertid till Fredrikshald eller över Kornsjöarna till Hälle lastageplats vid Idefjor-den. Under brukets aktiva tid på 1700-talet skall man inte ha kunnat komma närmare bruket än 1 mil med kärra. Bruken i Rådanefors och Öx-näs hämtade råvaran i Vänersborg, senare från Takviken (söder om Timmervik) vid vänerkusten och vidare på en nyanlagd väg till Frändefors.
De stora mängder träkol som alla bruken var i behov av fraktades av forbönder till bruken, i allmänhet vintertid på slädar.
Sammanfattningsvis baserades brukens trans-portbehov till stor del på vintertransporter på vintervägar. Järnbruken har därmed inte haft så stor betydelse för vägsystemets utbyggnad som man skulle kunna tro. De nutida vägar där man kan förmoda att järnbruken har haft en be-tydande roll för utbyggnaden och förbättringar är i första hand väg 164, delen Forsbacka - Åmål (Forsbacka järnbruk), väg 2236 (Billingsfors och Bäckefors bruk m.fl.), väg 172 söder om Bäcke-fors (Bäckefors bruk m.fl.) och väg 2221/2224 (Upperuds bruk).
SJÖFART OCH TÅGTRANSPORTER
Sjötransporterna har alltid haft stor betydelse för Dalsland, såväl transporter på Vänern som på sjösystemen. Utmed vänkerkusten anlades ett flertal större och mindre hamnar, bl.a Sik-hall, Dalbergså, Sunnanå, Tössebäcken och Vingens hamn. Hamnarna i den norra delen av landskapet hade i första hand betydelse för järnbruken, medan hamnarna i den södra delen till stor del användes för jordbruksprodukter. Utskeppningen av spannmål från Dalboslätten fick en ökad betydelse 1846 då England släppte havreimporten fri. Till Sunnanå fraktades även skiffer från brotten i Dalskog vid nuvarande väg 166. Vägarna till hamnarna var allmänna och
har förblivit så även sedan all hamnverksam-het upphört, som exempelvis vägen till Vingens hamn.
Anläggandet av Dalslands kanal 1868 påverka-de inte vägsystemet i någon nämnvärd omfatt-ning. Möjligen kan man tänka sig att utbyggna-den av vägar parallellt med kanalen försenades eftersom kanalen löste transportproblemet för orterna utefter dess sträckning.
Under 1900-talets första hälft fanns fyra järn-vägar i landskapet: Bergslagsbanan utmed då-varande riksväg 7 (väg 45), Dalslands järnväg från Mellerud till Kornsjö, Lelångsbanan från Bengtsfors till Uddevalla och DVVJ från Mel-lerud till Årjäng. Ett fåtal allmänna vägar an-lades med det direkta syftet att nå järnvägen, t.ex. väg 2182 till Mons lastplats och väg 2223 till Köpmannebro hållplats. Härutöver har järn-vägens påverkan på vägsystemet troligen mest varit fördröjande, d.v.s. järnvägarna löste ett transportproblem som landsvägarna annars hade fått ta sig an.
Väg 2182 till Mons lastplats väster om Ed. Lastplat-sen ligger vid dåvarande Dalslands järnväg som gick från Mellerud över Ed och Kornsjö till Halden.
1964 lades Lelångsbanan ner och som kompen-sation för detta förbättrades väg 172. Vägen fick en ny och gen sträckning över Bredmossen sö-der om Bäckefors, varvid den gamla banvallen togs i anspråk.
Att Dalsland var ett landskap där vägtranspor-terna inte hade högsta prioritet framgår av ett protokoll från Steneby kommunalstämma den
12
18 maj 1909. Stämman beslutar där att vända sig till landshövdingen med en ansökan om att Steneby socken måtte undantas från det av landshövdingen utfärdade tillståndet till au-tomobiltrafik i länet. Som skäl för detta anförs dels att ortens vägar oftast inte överstiger 3 me-ters bredd och har djupa diken, vilket äventyrar hästarnas säkerhet vid möte med en automobil, dels att vägarna är mycket backiga och krokiga och därmed inte lämpliga för automobiltrafik. Stämman betonar att någon nyttobetonad auto-mobiltrafik inom socknen inte kan förväntas.
PILGRIMSLED OCH KAROLINERLED
Pilgrimsleden till Nidaros och Karl XII:s härväg till Fredrikstens fästning framhålls ofta när Dalslands äldre väghistoria är på tal. Det finns mycket skrivet om medeltida pilgrimsleder ge-nom Dalsland, från Västergötland till Värmland och vidare mot Nidaros (Trondheim) i Norge med Olav den heliges grav. Det finns även kar-tor som utvisar hur pilgrimerna skall ha korsat landskapet. Det mesta av detta är dock speku-lationer som bygger på svaga belägg, t.ex. orts-namn som Stigen och Sankt Olof. Historikern och docenten Per Hultqvist har utrett frågan, och finner att pilgrimerna troligen passerade Dalsland men att deras färdväg är svår att fast-ställa. Det är svårt att peka ut en enskild väg som kulturhistoriskt värdefull med hänvisning till pilgrimerna. Av tradition anses Edsleskog ha utgjort en viktig punkt utmed vägen mot Ni-daros.
Även Karl XII:s förflyttningar genom landska-pet under åren 1716-1718 är omgivna av mycket spekulationer. Hösten 1718 skall karolinerna ha marscherat med kungen i spetsen på en
för ändamålet byggd väg över Klevmarken till Fredrikshald. Vägen är även dokumenterad på foto i Allhems förlags stora Dalslandsverk. Att karolinerna gick över Klevmarken är belagt, men att Karl XII var med är inte säkert, inte heller att karolinerna följde nuvarande väg 2184 till Klevmarken. Det är dock belagt att bönderna 1716 ålades att iståndsätta 19 broar i Sundals härad för uppmarschen mot norska gränsen och att det 1716-1718 upparbetades en härväg för karolinerna från västra Ed, över Töftedals-fjället till Berg i Töftedals socken och vidare till Strömstad (nuvarande väg 164). Kavelbroar från denna väg har bevarats i sen tid.
Förmodad härväg för KarlXII:s karoliner över Klev-marken nordväst om Ed. Ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).
Även Upplands regementes uppmarsch genom landskapet den ödesdigra hösten 1718 är väl belagd. Den 28 oktober detta år tågade karoli-nerna i ungefär samma sträckning som nuva-rande väg 166, på väg från Mellerud till Ed, för vidare marsch mot Fredrikshald.
13
VÄGHÅLLNINGENS ORGANISATION
1734 års byggningabalk angav att det ålåg jord-ägarna att ansvara för underhållet av vägarna, vilket stadfäste en gammal regel med ursprung i de medeltida landskapslagarna. Denna prin-cip kvarstod till början av 1900-talet.
1841 inrättades Kgl Väg- och vattenbyggnads-styrelsen. Styrelsen fördelade statsbidrag och bönderna utförde vägbyggandet. Vägunder-hållet fördelades på väghållningsdistrikt som oftast sammanföll med socknarna. I 1891 års väglag bestämdes att häradet skulle utgöra vägdistrikt och ansvara för väghållningen, men underhållet skulle ännu skötas av jordägarna, baserat på fastigheternas taxeringsvärde. I denna lag fastslogs att ”allmän väg” skulle vara 6 meter bred medan en ”bygdeväg” skulle hålla 3,6 meters bredd.
1924 anställde länsstyrelserna vägkonsulenter som utgjorde rådgivare i vägfrågor. Först 1937 upphörde den s.k. naturaväghållningen, d.v.s. jordägarnas underhållsskyldighet, i samband med att väghållningen blev en kommunal an-gelägenhet. 1944 förstatligades såväl vägarna som väghållningen.
FORNTID
Det saknas konkreta uppgifter om forntida vä-gar i Dalsland. De omfångsrika hällristning-arna i Tisselskog invid sjön Råvarp tyder på tidiga och betydande bosättningar utmed Up-perudsälvens sjösystem. Det är troligt att trans-porter i första hand skedde på de långsträckta sjöarna.
Parallellt med de hoplänkade och långsma-la sjöarna Råvarp och Åklången går väg 2221 över Brudfjället. Utmed vägen är två rösen från bronsåldern och vägen antas ha varit en gam-mal färdväg som kanske i första hand nyttjades när sjöarna inte var framkomliga. Oavsett om vägen har ett forntida ursprung eller inte är den p.g.a. fornlämningarna och vägens ålderdomli-ga karaktär mycket intressant som kulturhisto-risk vägmiljö.
Rest sten på Håvestens gravfält ovanför väg 172 nära Högsäter. Stenen utgör ett landmärke för trafi-kanterna på vägen.
MEDELTID OCH 1500-TAL
Som tidigare nämnts gick en pilgrimsled genom landskapet, på väg mot Nidaros, nuvarande Trondheim, i Norge. Hur leden gick har inte gått att fastställa, men det är sannolikt att pilgri-merna valde att följa redan upparbetade stråk.
En källa från 1791 hävdar att väg 2149 över Dalboslätten som passerar Gestad och Bolstad skall ha varit landskapets äldsta väg och en fö-regångare till kungsvägen mellan Vänersborg och Åmål. Uppgiften återkommer i flera skrifter, men något belägg för påståendet presenteras inte. Vägen är med sin ålderdomliga karaktär likväl kulturhistoriskt mycket intressant.
Alla medeltida, längre vägar i landskapet var troligen ridvägar. Det var inte möjligt att trans-portera sig i vagn genom landskapet. Varor transporterades sommartid på ”släpor” som drogs av hästar och vintertid på slädar. Om det överhuvudtaget fanns några vägar som var framkomliga med hjulfordon så var det troli-gen korta sträckor, t.ex. till en kvarn eller till en
Dalslands väghistoria
14
brygga. Det var först på 1700-talet som körbara vägar blev anlagda i landskapet i någon större omfattning.
1600-TAL
Nuvarande väg 45 fick status som kungsväg 1620 eftersom den bedömdes vara en väsentlig förbindelse i landet. Underhållet av vägen dela-des upp mellan landskapets härader under åren 1619-1639. Dalslandshistoriker har bedömt att den sträckning vägen hade på 1600-talet be-hölls oförändrad fram till 1930-talets ombygg-nader. Denna sträckning genom landskapet har vägen sedan behållit till idag på ungefär 4/5 av sträckan, även om breddningar och kurvrät-ningar förekommit i stor omfattning
Vid mitten av århundradet fanns tre huvudvä-gar genom landskapet: 1) kungsvägen mellan Vänersborg och dåvarande Tingvalla (Karlstad), 2) vägen diagonalt från Vänersborg mot Ed och Norge över Frändefors-Hakerud-Stigen-Högsä-ter-Järbo-Råggärd, och 3) vägen från kungsvä-gen och Vänern västerut mot Ed och Bohuskus-ten över Torpane-Fröskog-Fjäll-Långbron.
Det finns ett flertal kartor över landskapet från mitten och slutet av 1600-talet, upprättade av den välkände kartografen Kjettil Claesson Fel-terus. Kartornas redovisning av vägarna varie-rar något, men kungsvägen redovisas på alla kartor och går i stora drag i samma sträckning som dagens väg 45. Detta var troligen den enda vägen i landskapet som åtminstone tidvis var hjälpligt framkomlig med vagn, övriga vägar var ridvägar. En äldre uppgift gör gällande att det endast var utmed kungsvägen som det fanns gästgivargårdar vid denna tid.
I kraft av rollen som landskapets troligen älds-ta väg skulle partier av väg 45, framför allt på sträckor över Dalboslätten, kunna vara intres-santa som kulturväg. Mot detta talar att vägen idag är bred och hårt trafikerad och inte för-medlar en känsla av gammalt kommunikations-stråk. Det finns dock äldre, parallella partier av den gamla kungsvägen som bevarats som allmänna vägar, t.ex. söder om Frändefors, vid Ånimskog samt kortare partier vid Åmål och Tösse. Lokalvägen genom Köpmannebro utgör en rest av den gamla vägen och har valts ut som kulturväg. Stenvalvsbron över älven och slus-sarna vid kanalen förstärker det kulturhisto-riska värdet. Vid Ånimskog markerar en milsten från 1754 att vägen tidigt var betydelsefull.
Det stråk som utgörs av nuvarande vägar 173, 172, 2120, 2094 och 2097, utgör ett gammalt stråk från Dykälla söder om Frändefors, över Stigen, Högsäter, Järbo, Gillanda och Rölanda till Ed. Partier av dagens vägar utmed denna sträcka har behållit sina gamla sträckningar och är utvalda som kulturvägar.
Det tredje, tydliga stråket utgörs av vägen från Torpane söder om Tösse, över Fröskog och Fjäll till Laxsjön, nuvarande vägar 2233, 2236, 2239 och 2238. Mellan Torpane och Vallsjön gick vä-gen i en annorlunda sträckning än idag. Vid Liden följde stråket nuvarande väg 2239, som är en slingrande grusväg genom skogen, ned till Södra Fjäll där ett gästgiveri var beläget. Sträckan Liden – Södra Fjäll är utvald som kul-turväg eftersom vägen har bevarat sin sträck-ning sedan 1600-talet och ger ett ålderdomigt intryck.
Den första vägen som användes för transport av järn anlades på 1690-talet från hamnen i Åmål till Forsbacka järnbruk, anlagt 1694. Denna väg motsvaras idag av väg 164, som är bred och hög-trafikerad och inte ger intryck av gammal väg.
1700-TAL
Utsnitt ur ”Charta öfwer Elfsborgs eller Wenersborgs Höfdingedöme”, utgiven år 1781.
Delar av kungsvägen var i början av 1700-talet från tid till annan ännu ofarbara med hjulfor-don. Valbo och Vedbo härader, belägna långt från vägen, befriades genom 1775 års lag från underhållsplikt, efter att länge ha klagat över denna pålaga. Genom denna lag begränsades böndernas väghållningsansvar till det egna häradet. Vägarna indelades i häradsvägar, som häradet hade ansvar för, och sockenvägar som socknen hade ansvar för.
15
Så här kan man tänka sig att en stor väg vid slutet av 1700-talet, t.ex. kungsvägen mellan Vänersborg och Åmål, kunde te sig. Bilden visar en byväg vid mitten av 1900-talet. Ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).
1720 var det ännu bara kungsvägen som var indelad i väghållningsetapper. Carl Gustaf Löwenhielm genomförde under sin tid som häradshövding i Sundals härad 1729-38 en or-dentlig delning av vägarna i häradet varvid var-je hemman tilldelades ett bestämt vägstycke. Bönderna blev skyldiga att på hösten gräva upp två lass grus för varje hemman och frakta på vinterväg till den väglott som hemmanet hade att underhålla. Liknande regler infördes i öv-riga härader i landskapet. Detta medförde en väsentlig uppgradering av landskapets vägnät. En uppgift från 1794 omnämner att tidigare ”ride- och gångevägar” nu ”med all slags voiture kunna färdas”.
Under 1700-talet blev många vägar i Valbo upp-mätta och ”stolpade”, d.v.s. försedda med mil-stolpar. Landshövding Adolf Mörner befallde 1754 att alla gamla milstolpar av trä skulle bytas mot nya av kalksten från Kinnekulle. Ste-narna försågs med Adolf Fredriks namnchiffer och bokstäverna A M. Ett vackert exempel på en sådan sten är milstenen i Ånimskog, utmed den gamla kungsvägen.
Milsten i Ånimskog utmed den gamla kungsvägen. Stenen bär årtalet 1754 och kung Adolf Fredriks monogram. Ovanför årtalet står bokstäverna A M för landshövding Adolf Mörner.
16
I Vedbo härad skall det bara ha funnits ridvägar före den väghållningsdelning som genomfördes här 1736 och på 1760-talet skall det fortfaran-de inte funnits några landsvägar i landskapets västra del som var farbara med hjulfordon. Fär-jan vid Sund är markerad redan på kartor från mitten av 1700-talet – troligen eftersom förbin-delsen hade militär betydelse.
På 1700-talet anlades ett flertal nya järnbruk i landskapet och behovet av vägar för transport av både råvaror och det färdiga stångjärnet ökade. Ägaren till Vitlanda järnbruk anlade väg till Tössebäcken där en hamn ordnats. Vägen motsvaras idag av väg 2236 som är bred och ger ett modernt intryck. Vägen ned till hamnen i Tössebäcken finns kvar men har förlorat sin ålderdomliga karaktär. Ägaren till Billingsfors bruk förbättrade väsentligt vägen från Laxsjön över Fjäll till Tössebäcken och vägen fick 1778 rang av landsväg. Vägpartiet från Fjäll till väg 2236 är välbevarat och har valts ut som kultur-väg. Från Öxnäs och Rådanefors anlades vägar söderut till Vänersborg och från Loviseholms järnbruk vid Kornsjön anlades väg söderut.
Vägen från Steneby till Ed, nuvarande väg 164, gick tidigare över Taxviken och på bro över Stenebyälven så som man ser på denna gravyr från 1790-talet efter en målning av von Gerdten.
Vägen från Borgan till Bodane i Bolstad med Borga Bro anlades och indelades 1767. Gestads-vägen blev lagad och indelad 1784, med en trä-bro över Dalbergsån. I Valbo drogs en ny väg norr om Viksjön på 1770-talet, en genväg mellan Åmål och Strömstad. Vid Hattefjällsund vid Vik-sjön fanns då ännu ingen bro och resande fick bli rodda över sundet. Det tidigare omnämnda vägstråket från Dykällan i Frändefors till Ed blev 1759 stolpat och försett med gästgivargår-dar.
En beskrivning från 1776 av en resa från Åmål till Strömstad omtalar hur resenären i Ed fick lämna vagnen bakom sig eftersom vägarna vi-dare västerut bara medgav ridning. Endast mel-lan Töftedals kyrka och Loviseholms järnbruk var riktig väg, anlagd av järnbrukets brukspa-tron von Cahman.
Vid utgången av 1700-talet fanns fem betydel-sefulla vägar genom landskapet, alla med par-tier som är utvalda till kulturvägar: 1) Kungsvä-gen Vänersborg – Åmål, 2) Frändefors – Ed över Högsäter och Råggärd, 3) Mellerud – Ed över Dalskog och Bäcke, 4) Tösse – Ed över Fröskog, Fjäll, Steneby och 5) Färgelanda – Uddevalla över Torp.
17
1800-TAL
Vägvisningssten i Fröskog från 1840-talet.
I början av 1800-talet var genom Napoleons blockad av England goda tider för de dalsländ-ska järnbruken och Bäckefors bruk växte till Dalsland-Värmlands största stångjärnsprodu-cent. Brukens expansion medförde en fortsatt utbyggnad och förbättring av vägsystemet, till stora delar bekostat av järnbruken. 1836-38 byggdes den nuvarande stenbron över Uppe-rudsälven vid Långbron som ersatte en äldre träbro och 1833-38 gjordes en ombyggnad och upprustning av vägen över Brudfjället mellan Tisselskog och Håverud. Vägen mellan Fjäll och Baldersnäs fick 1825 en ny och genare sträck-ning vid Limungsviken genom bortsprängning av ett bergsparti som sköt ut i Laxsjön.
Vägen mellan Fröskogs och Edsleskogs kyrkor gick öster om Knarrbysjön (nuvarande väg 2242) och var ”svår och bergaktig, knappast duglig för kärra”. Vägen byggdes om 1826 enligt en väg-sten i Fröskog och har behållit sin slingringa sträckning sedan dess. Mellan Fröskog och Lax-arby över Oxakoff fanns vid denna tid ingen förbindelse och här byggdes väg 1845.
Väg 2241 vid Oxakoff på 1950-talet. Vägen går mellan Fröskog och Laxarby och byggdes 1845. Ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).
Under samma tid växte landskapets befolkning kraftigt och allt fler försörjdes i jordbruket där en betydande nyodling ägde rum. Åkerarea-len ökade väsentligt under århundradet. Jord-bruksbygderna fick möjlighet att exportera sin avkastning, framför allt havre, vilket krävde vä-gar till hamnar och depåer. Vägnätet förtätades därmed även i landskapets jordbruksbygder.
1868 färdigställdes Dalslands kanal som tog hand om en stor del av industrins transportbe-hov. Enstaka nya vägar anlades till hamnarna utmed kanalen. Under århundradets senare del byggdes flera järnvägar genom landskapet, vil-ket skapade behov av nya vägförbindelser till järnvägens knutpunkter.
1851 lämnar Anders Lignell i boken Grefskapet Dal en ingående beskrivning av 34 vägprojekt som genomförts i landskapet under 1800-talets första hälft. Lignell redovisar inte mindre än 22 landsvägsstråk genom landskapet som har gästgiverier och skjutsstationer.
18
Utsnitt ur den s.k. häradskartan, 1890-talets ekonomiska kartverk, blad Valbo härad, norra delen. En jämförelse med dagens vägnät visar att få förändringar i vägarnas sträckningar har ägt rum under de senaste 120 åren. Väg 2097 över Råggärds kyrka i kartans övre högra del är utvald som kulturväg.
19
Vägarbetslag från Tisselskog. Foto ur hembygdsboken Tisselskog.
Ännu på 1910-talet gick näs-tan alla transporter med häst och vagn. Gårdfarihandlaren Gustav Henriksson från Ärte-mark. Ur Edqvist, 1978.
1900-TAL
De största förändringarna i vägnätet har skett under 1900-talet. Få helt nya vägar har anlagts under detta århundrade, men de befintliga vä-garna har uppgraderats väsentligt. Bärigheten var man tvungen att förbättra när vägen skulle bära en lastbil och inte bara en hästkärra. Vä-garna fick förstärkta vägbankar och ordentliga diken. Hinder i form av berg kunde sprängas bort, vilket endast skedde i undantagsfall på 1800-talet.
På 1930-talet genomfördes många vägprojekt i landskapet i form av s.k. AK-arbeten för att be-reda arbetstillfällen under depressionen. Det kunde både vara ombyggnad av större vägar,
t.ex. väg 166 mellan Rådanefors och Stigen, och nyanläggning av små vägar i glesbygden, såsom väg 2255 norr om Edsleskog.
En hierarki i vägnätet blev tydligare under 1900-talets senare del, där en del utvalda vä-gar och stråk genomgick kraftiga förändringar i form av uträtning, breddning och ibland om-byggnad i ny sträckning. Framför allt gällde detta de nuvarande länsvägarna E45, 172, 173, 166 och 164 som idag har få likheter med deras föregångare från början av 1900-talet. Mer se-kundära vägar lämnades i stället förhållande-vis orörda och har fått ligga kvar som kurviga grusvägar.
20
2227
2083
2087
924 173
2154
2224
2231
2237
2204
2242
2255
2250
2135
2239
2207
2101
2120
172
2230
2128
2060
2097
20622149
2178
2166
164
1662127
2218
2221
0 20000 4000010000 Meter
2223
KLASS 1+ RÖDA VÄGAR KLASS 1 ORANGA VÄGAR KLASS 2 GULA VÄGAR
21
Vägar med kulturmiljövärden
Vägverket definierar vägar med kulturmiljövär-den som ”ett urval av vägar och vägmiljöer i det statliga vägnätet som speglar den väghistoriska utvecklingen i landskapet”.
Vägbyggnaden indelas i 8 tidsepoker kopplade till tydliga samhällsförändringar och teknisk utveckling:
• Förhistorisktid• Medeltid• Vasatiden(1500-talet)• Stormaktstiden(1600-talet)• Nyatekniker(1700-talet)• Centralväghållning(1800-talet)• Bilismen(1900-1950)• Nutid(1950-)
Målsättningen är att i urvalet av vägar med kul-turmiljövärden hitta representanter för samt-liga epoker. Vid klassificeringen av vägarna i olika klasser skall de bästa exemplen från varje epok erhålla den högsta klassningen. Det kan ibland vara svårt att härleda en väg till en be-stämd historisk epok, och vägen kan då i stället vara ett bra exempel på en lång historisk konti-nuitet, vilket likaså är värdefullt ur kulturmil-jösynpunkt.
Följande bedömningskriterier ligger till grund för vägens klassificering (se bilaga 2, Bedöm-ning och klassificering):
• Ursprunglig ålder – fastställd genom kartdokumentation eller på annat sätt.• Funktion och tillkomst – har vägen anlagts för ett bestämt syfte eller efter ett känt beslut?• Vägen i landskapet – har vägen en ålderdomlig sträckning?• Konstruktion m.m. – har vägen en tidstypisk konstruktion eller typiska byggmaterial?• Ursprunglighet – har vägen bevarat en ursprunglig sträckning eller ett ursprungligt utseende?
• Vägarkitektur och ingenjörskonst – har vägen en tidstypisk gestaltning?• Väganknutna natur- och kulturvärden – finns värdefull natur- eller kulturmiljö invid vägen?• Regionala särdrag – uppvisar vägen särdrag som är typiska för regionen?• Representativitet och raritet – är vägen en typisk representant eller är den tvärtom unik?
Med dessa bedömningar som utgångspunkt for-muleras vägens ”främsta vägvärde”. Genom att tydligt deklarera det främsta vägvärdet mins-kar risken att vägens kulturmiljövärde går till spillo genom okunskap i samband med fram-tida vägunderhåll eller ombyggnad.
I detta avsnitt redovisas 31 utvalda vägsträckor med kulturmiljövärden (se även bilaga 1, Grund-data). Med hjälp av bedömningskriterierna ovan har vägarna sorterats i tre klasser. Klasserna är i Vägverkets inriktningsdokument beskrivna på följande vis:
KLASS 1+Vägsträckning med omistliga kulturhistoriska värden. Den/de absolut bästa representanter-na för en tidsepok i en region. Dessa vägar är omistliga.
KLASS 1Vägsträckning med mycket höga kulturhisto-riska värden. De bästa representanterna för en tidsepok.
KLASS 2Vägsträckning med höga kulturhistoriska vär-den. God representant för sin tillkomsttid med välbevarad karaktär. Vägarna och landskapet har genomgått förändringar av varierande om-fattning.
22
172 EllenösundetKLASS 1+
URVALSMOTIV
Partiet över Ellenösundet har valts ut främst för att de två generationerna vägbroar - från 1887 och 1965 - är intressanta och vackra exem-pel på olika tiders sätt att lösa passagen över sundet. Platsen har ett ytterligare kommunika-tionshisoriskt intresse eftersom även de mäk-tiga brostöden för Lelångsbanans järnvägsbro är bevarade.
Nuvarande väg 172 var tidigt en viktig förbin-delse till kusten och Uddevalla. Järnbruken, i synnerhet Bäckefors och Billingsfors, transpor-terade en stor del av deras stångjärnsproduk-tion denna väg. Förbindelsen gick dock länge öster och väster om Ellenösjön och Östersjön. Det var först på 1800-talet som dagens gena sträckning kom till genom att sundet mellan de båda sjöarna kunde överbryggas med den fack-verksbro som ännu finns kvar.
Sundsbroarna (Ellenö), målning 1910, av C G Petterson.
Epok 1950-
Vägtyp Landsväg
Kommun Färgelanda
Socken Torp
Längd 0,9 km
Bredd 9 m
Ytskikt Bituminös
172
0 1000 2000500 Meter
23
HISTORIK BESKRIVNING
Förbindelsen diagonalt genom landskapet över Steneby, Bäckefors och Högsäter mot kusten är ett gammalt stråk genom landskapet. Vägen grenade sig i Högsäter i två armar, en åt syd-väst över Torp till Saltkällefjorden, och en sö-derut över Rådanefors till Uddevalla. Utmed vägen till Saltkällefjorden och Munkedal låg vid mitten av 1800-talet ett flertal gästgiverier och skjutsstationer vilket visar på betydelsen av detta stråk. Förbindelsen till Uddevalla över Rådanefors fick stor betydelse i samband med järnbrukens uppblomstring på 1700-talet och det var troligen i slutet av detta århundrade som denna väg blev farbar med hjulfordon.
Sundet mellan de båda sjöarna Ellenösjön och Östersjön ansågs länge för brett för att kunna överbryggas med bro, vilket gjorde att vägar-na rundade sjöarna på västra och östra sidan. 1885 anlades Lelångsbanan från Bengtsfors till Uddevalla och då byggdes en lång fackverksbro över Ellenösundet. Det hängande fackverket gav bron en speciell karaktär. Endast ett par år ef-ter byggdes en vägbro intill järnvägsbron, även denna som en fackverksbro, men betydligt kor-tare eftersom vägen lättare kunde anpassas till nivåförhållandena på platsen. De båda broarna stod sida vid sida i ca 80 år, tills Lelångbanan lades ner 1964. Som en kompensation för denna förlorade förbindelse gjordes en upprustning av vägen, nuvarande väg 172, vilket bland annat innebar att den gamla vägbron från 1887 ersat-tes av en bågbro i betong, uppförd 1965.
Av järnvägsbron finns idag endast de massiva granitfundamenten kvar, men båda vägbroar-na är bevarade. Broarna är med sin vitt skilda brobyggnadsteknik vackra och tidstypiska kon-struktioner. Den äldre vägbron är idag gång- och cykelbro medan den nyare vägbron ännu tjänstgör som bro för väg 172.
Platsen för de båda broarna är mycket vacker med en hänförande utsikt över sjöarna. En par-keringsplas gör att det är lätt att ta sig ner till sjön och därifrån uppleva såväl den gamla väg-sträckningen i sjökanten med dess grovhuggna stengardister som den nya bron med dess vack-ra betongbåge. En närbelägen badplats ger yt-terligare attraktivitet åt platsen.
Närmast kameran fundament från järnvägsbron, där bakom den äldre vägbron och längst bort dagens bro.
Den gamla vägen utmed sjön, kantad av stengardis-ter.
24
2083, 2086, 2087 Edstena-FärgelandaKLASS 1+
URVALSMOTIV
Vägen är en representant för de äldre småvä-gar som förband gårdarna i södra och sydväs-tra Dalslands backlandskap. Vägsträckningen är troligen mycket oförändrad sedan vägen an-lades på 1800-talet och vägen löper genom ett odlingslandskap med 1800-talsprägel. Utmed vägen finns intressanta väganknutna kultur-värden såsom stenvalvsbron i Edstenafors.
Den smala vägen går genom en levande landsbygd.
Epok 1800-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Färgelanda
Socken Färgelanda
Längd 8 km
Bredd 3 m
Ytskikt Grus
2083
2087
0 2000 40001000 Meter
Stenvalvsbron vid Edstenafors.
25
HISTORIK BESKRIVNINGVägen är inte upptagen på 1700-talets kartor och delen mellan Evensäter och Edstenafors är inte heller inritad på 1856 års generalstabskar-ta. Trots detta fanns med säkerhet förbindel-serna i någon form redan under 1700-talet, bl.a. var Evensäters gård i behov av transporter till och från gården. Troligen fick inte vägen i sin helhet karaktär av allmän landsväg förrän vid mitten eller slutet av 1800-talet - på 1895 års karta redovisas partiet söder om Edstenafors som ”sämre körväg”. Förutom sträckan Evensä-ter-Edstenafors har vägen troligen genomgått få förändringar. På 1830-talet byggdes en hög kallmurad stenvalvsbro över Valboån vid Ed-stenafors, där även en kvarn var belägen.
Vägen går genom ett böljande och varierat skogs- och odlingslandskap. Den ringlar konse-kvent i kanten mellan fälten och skogen vilket ger ett ålderdomligt intryck. Vid Valboån är en spännande f.d. kvarnmiljö, med vattenbegjutna klippor, en djup ravin som överbryggas med stenvalvsbron och ett nutida kraftverk. Utmed sträckan är stora och välvårdade lantgårdar. Det finns flera fornminnen utmed sträckan, bl.a. vid Håbyn i söder. Området utgör riksintresse för kulturmiljövården.
Vägen slingrar fram i kanten av åkermarken.
26
2128 Rådane-HäljebynKLASS 1+
URVALSMOTIV
HISTORIK
Väg 2128 är en smal grusväg i skogslandska-pet mellan Kroppefjäll och Dalboslätten och är representativ för den lilla vägen i glesbefolkad skogsbygd. Vägen är välbevarad sedan den an-lades på senare delen av 1800-talet och ger ett ålderdomligt och ursprungligt intryck.
Den västra delen av vägen, utmed Rådanesjön, finns inte med på 1856 års topografiska karta, men är på 1895 års ekonomiska karta redovisad som sämre körväg. Vägen har troligen aldrig haft annat än en lokal funktion för de små går-darna som är belägna utmed vägen. Vägen anla-des under 1800-talets senare del och breddades och förstärktes under 1900-talet. Den östra de-len av vägen fram till Sandfället finns redovisad som ridstig på karta från tidigt 1700-tal samt som mindre väg på generalstabskartan från mitten av 1800-talet. På grund av den mycket
Smal, kurvig väg genom skogslandskap som bitvis är kantad av stengardister.
Epok 1800-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Vänersborg
Socken Sundals-Ryr
Längd 10,7 km
Bredd 3 m
Ytskikt Grus
2128
0 4000 80002000 Meter
27
BESKRIVNINGVäg 2128 går från det öppna odlingslandskapet på Dalboslätten in i skogslandskapet på Kroppe-fjälls nedsida och mynnar i väg 172, strax norr om Rådanefors. Vägen är kurvig och smal och passerar nära inpå bebyggelsen vid Alebacken och N. Rådane på ett ålderdomligt sätt. Från vä-gen har trafikanten utsikt över Bollungsjön och Rådanesjön. Stengardister kantar vägen där terrängen faller undan. Nära N. Rådane är en sträcka med en utpekad artrik vägkant. Vid N. Rådane har sprängning av en utstickande berg-klack gjorts i relativt sen tid.
Vägen passerar nära inpå bebyggelse.
Vägens östra del passerar öppet odlingslandskap.
låga trafikbelastningen har sannolikt inga stör-re förändringar av plan och profil gjorts under 1900-talet.
28
2149, 2178 Ängenäs-Kleverud GestadvägenKLASS 1+
URVALSMOTIV
HISTORIK
Eventuellt är vägen ett gammalt huvudstråk ut-med Vänerkusten, från Västergötland till västra Värmland. Vägen kan vara äldre än kungsvägen (nuv väg 45) och man anser att det kan vara en del av en gammal pilgrimsväg till Edsleskog. Vägen har bevarats som en smal väg över hela Dalboslätten. En mångfald av väganknutna kul-turminnen finns utmed vägen.
Vägen kan vara äldre än nuv. väg 45 och är med största sannolikhet medeltida. Enligt bl.a. Tor-sten Fridell i Hembygden 1988 är vägen ”den äldsta på Dal”. 1736 var vägen farbar mellan Åsebro och– Timmervik. 1791 fastställdes vä-gen till 6 alnars bredd (3 meter). Den nuvarande sträckningen stämmer i stort överens med gene-ralstabskartan från 1843. På 1960-talet gjordes en del förbättringar av vägen, men de tvära krö-karna behölls. Milstenarna renoverades 1984.
Ett ensamt träd markerar ofta gårdsinfarterna på slätten.
Epok Medeltid
Vägtyp Landsväg
Kommun Vänersborg
Socken Gestad
Längd 34 km
Bredd 5 m
Ytskikt Bituminös
2149
2178
0 5000 100002500 Meter
Stenvalvsbro, Åsebro.
29
BESKRIVNINGVägen går såväl genom oländig skogsmark (i söder) som genom flackt, storskaligt odlings-landskap med spridda gårdar. I sin norra del går vägen på krönet av en grusås öster om Dal-boslätten. Den smala vägsektionen, de många milstenarna, Roos monument och de många kyrkorna utmed vägen gör att vägen upplevs som ålderdomlig. De sju milstenarna är alla av kalksten. Två bär årtalet 1847, samtliga övriga årtalet 1868. Utmed vägen finns även gamla mjölkbord, ett missionshus, en ryggåsstuga och en ekallé. Många intressanta broar passeras utmed vägen, bl.a. stenvalvsbron i Åsebro från 1893.Vägen går i en vacker odlingsbygd med en-staka utsikter över Vänern.
Vägen är representativ för den lilla vägen som går mellan kyrkorna på slättbygden men är samtidigt ovanlig genom att den har behållit sin smala vägsektion i nästan hela sin längd (ca 34 km).
Ekallé.
Utsikt över Vänern.
Milstenar med årtalet 1847.
30
2221 Högsbyn-Håverud BrudfjällsvägenKLASS 1+
URVALSMOTIV
HISTORIK
Brudfjällsvägen utgör en gammal förbindelse-väg utmed Dalslands kanals sjösystem. Vid en ombyggnad av vägen på 1970-talet togs sär-skild hänsyn till vägens kulturhistoriska vär-den vilket gör att vägen har behållit sin gamla karaktär trots att den idag är relativt livligt trafikerad. Utmed vägen finns två imponerande stenrösen från bronsåldern till vilka en folklig sägen är förknippad.
Dalslandssjöarna nyttjades i äldre tid som kom-munikationsleder, såväl sommar som vinter. Förbi forsar och andra oframkomliga partier gick edsvägar som förband de farbara vattnen. Sjön Råvarps södra del och sjön Åklång har dock mycket sällan bärig is på grund av den stora vattengenomströmningen. Därför är det lätt att tänka sig att den s.k. Brudfjällsvägen under vinterhalvåret fick användas som edsväg för att nå islagda vatten vid Upperud. Även sommar-tid fanns troligen behov av en landförbindelse från bygderna kring Råvarp och Laxsjön till vänerkusten vid Köpmannebro. Det är därför inte osannolikt att stäckningen över Brudfjäl-let har nyttjats redan i förhistorisk tid, vilket de båda bronsåldersrösena kan vara en indika-tion på. Enligt den folkliga sägnen möttes två brudföljen på fjället. Familjerna var i fiendskap med varandra och ett stort slagsmål utbröt. De familjemedlemmarna som slogs ihjäl i striden begrovs på platsen och gravarna täcktes av de båda stenrösena.
Enligt dalslandshistorikern S. A. Hallbäck skall den nuvarande vägen härstamma från 1600-ta-let. Vägen blev väsentligt ombyggd och förbätt-
Brudfjällsvägen är känd för att vara synnerligen backig och kurvig.
Epok 1600-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Bengtsfors
Socken Tisselskog
Längd 9,7 km
Bredd 5 m
Ytskikt Bituminös
2221
0 2000 40001000 Meter
31
BESKRIVNINGTill vägens ålderdomliga karaktär bidrar att den till stor del går över de höglänta delarna av Brudfjället, glest bevuxna med tall- och gran-skog. Långt nedanför vägen skymtar ibland sjö-arna Råvarp, Åklång eller Glycksjön. Vid Glycks-hult ändrar landskapet karaktär, här är ängar ned mot sjön och stora ekar tätt inpå vägen. Nära Tisselskog går vägen mycket tätt inpå en gammal gårdsbebyggelse, vilket likaså förstär-ker den ålderdomiga karaktären. Nära Håverud passeras stridsvagnshinder av betong på ömse sidor om vägen.
Vägen löper parallellt med två andra kommu-nikationsleder: Dalslands kanal och DVVJ, Dal Västra Värmlands Järnväg. Av kanalen ser man inte mycket från vägen, men järnvägen korsas på ett par ställen. Järnvägen har idag närmast karaktär av museijärnväg och trafikeras endast sommartid.
Vägen löper i sin helhet i riksintresseområden för såväl natur och kultur. Ett nybildat natur-reservat mellan vägen och sjöarna sträcker sig hela vägen från Håverud till Tisselskog.
rad åren 1833-38. Flera av dessa år, i synnerhet 1838, var svåra missväxtår och befolkningen i Dalsland svalt. Upperuds bruk med baron Reve-rony S:t Cyr bekostade då ombyggnad av vägen för att ge arbetstillfällen för folket och samti-digt förbättra transporterna till järnbruket av framför allt träkol.
Vägen hade långt in på 1970-talet en extremt kurvig och backig sträckning, trots att vägen vid denna tid var relativt trafikerad, bl.a. av lastbilar på väg till industrierna i norra Dalsland. Partier av vägen gick vid denna tid direkt på hälleber-get. Vid slutet av 1970-talet förbättrades vägen och belades med asfalt. Vägen breddades något och de tväraste svängarna rätades ut, men om-byggnaden gjordes med varsamhet för att inte förstöra vägens karaktär av gammal transport-led över fjället. Vägen är ännu känd för att vara mycket krokig och innehåller nära Tisselskog en lång och brant backe med 21 % lutning.
Två bronsåldersrösen finns på vardera sidan vägen.
Vid Tisselskog passerar vägen tätt inpå gårdsbebyg-gelse.
Brant backe kantad av ett äldre vägräcke med stengar-dister.
32
2221 HåverudKLASS 1+
URVALSMOTIV
HISTORIK
Platsen är kommunikationshistoriskt intres-sant med väg-, järnvägs- och båtförbindelser i en och samma punkt. Broarna på platsen spän-ner över en period från 1868 till 1987. Den vack-ra vägbron, som är en replik av bron från 1937, är representativ för 1930-talets brobyggande. Akvedukten är ensam i sitt slag i landet.
Vid planeringen av Dalslands kanal var den största utmaningen att lösa förbindelsen mel-lan sjöarna Upperudshöljen och Åklången. Sjö-arna åtskiljs av en fors som störtar sig 10 meter ned i en trång och djup ravin. Det var inte möj-ligt att bygga kanal och slussar bredvid forsen eftersom detta skulle medföra orimligt stora schakter i de höga bergssidorna. Ingenjören och kanalbyggaren Nils Ericssons lösning blev en nitad ränna som grenslar över forsen, en tek-niskt djärv lösning vid denna tid. Akvedukten och slusstrappan intill färdigställdes 1868.
Dalslands kanal kunde inte ensam tillfreds-ställa transportbehovet för pappers- och mas-saindustrierna utmed sjösystemet, vilket ledde till tillkomsten av DVVJ, Dal-Västra Värmlands Järnväg. Man valde att lägga korsningen med sjösystemet på samma plats som akvedukten, alltså vid den trånga ravinen i Håverud.
Vägbron, byggd 1987, är en kopia av en äldre bro.
Epok 1800-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Mellerud
Socken Skållerud
Längd 0,23 km
Bredd 7 m
Ytskikt Bituminös
2221
0 500 1000250 Meter
33
BESKRIVNINGOmgivningen till vägbron är välbevarad från 1800-talet (akvedukten, kanalen) och början av 1900-talet (järnvägsbron, industribebyggelsen). Vägen erbjuder dramatisk utsikt över kanalen, akvedukten, forsen och järnvägsbron som alla utgör intressanta exempel på samtidens ingen-jörskonst. Från en rastplats invid bron får man även en bra vy av vägbron och dess betongbåge. Platsen är en av Dalslands främsta turistatt-raktioner. Området utgör riksintresse för kul-turmiljövården.
Tio år senare var det dags för nästa förbindelse över ravinen. Vägen från Mellerud till Håverud och vidare till Tisselskog och Långed hade se-dan 1600-talet gått över Upperud på andra si-dan Upperudshöljen. För att slippa denna omväg byggdes 1937 en ny väg över Åsensbruk, med en bro över forsen i Håverud. Bron utfördes som en bågbro i betong och förlades så högt över akve-dukten att den inte behövde vara öppningsbar. 1987 hade vägbron tjänat ut och ersattes då av en ny bro, som utfördes som en kopia av den äldre bron. Bron belönades med Vackra Vägars pris första gången detta delades ut, 1992.
Akvedukten, järnvägsbron och vattenkulverten bidrar till platsens 1800-talsprägel.
34
2223, 2223.01 KöpmannebroKLASS 1+
URVALSMOTIV
HISTORIK
Vägavsnittet utgör en länk i den gamla kungs-vägen väster om Vänern som förband Väster-götland med norra Dalsland och Västra Värm-land. Kungsvägen erhöll denna status 1620, men stråket förbi nuvarande Köpmannebro är betydligt äldre. Denna plats, där sjön Svansfjor-den genom en kort ström tömmer sig i Vänern, är troligen en urgammal korsningspunkt för re-sande utmed Vänerns västra sida.
På detta avsnitt har den nuvarande väg 45 fått en ny sträckning på en högbro förbi Köpmanne-bro, vilket gjort att vägen förbi slussarna och det lilla samhället kunnat bevara sin äldre ka-raktär.
Resande utmed Vänerns västra kust måste nå-gonstans korsa Upperudsälvens vattensystem med dess många sjöar och forsar. Vid nuvaran-de Köpmannebro är en smal och förhållandevis stillsam ström som binder ihop Svansfjorden med Vänern. Längre västerut gör sjöar och berg att Upperudsälvens sjösystem inte kan korsas utan att medföra en omväg på flera mil. Det är därför troligt att denna korsningspunkt nytt-jats under mycket lång tid, bl.a. av pilgrimer på väg mot Nidaros i Norge, nuvarande Trondheim. 1620 upptogs vägen som kungsväg, och gjordes hjälpligt farbar med hjulfordon. Bönderna i så avlägsna socknar som Steneby och Ärtemark blev skyldiga att bidra till vägunderhållet, vil-ket ogillades mycket av allmogen. Exempelvis bestämdes 1796 i Dalskogs sockenstuga att bonden Tomas Olofsson i Aspedalen skulle ta på sig brounderhållet i Köpmannebro vad gäl-Utmed vägen ligger bebyggelse som var knuten till
kanaltrafiken.
Epok Medeltid
Vägtyp Landsväg
Kommun Mellerud
Socken Skållerud
Längd 1,3 km
Bredd 4 m
Ytskikt Y1G
2223
0 600 1200300 Meter
35
BESKRIVNINGI vardera ändan av den 1,3 km långa vägstum-pen slingrar sig vägen från nuvarande väg 45 ned till Vänerns nivå. Det strömmande utflödet från Svansfjorden korsas på en vacker sten-valvsbro i tre spann och kanalen korsas på en klaffbro. Hamnbebyggelsen ligger nära vägen som letar sig fram i tvära svängar. Det finns goda möjligheter att parkera bilen och se sig om i den historiska miljön och ta en kopp kaffe i det lilla hamncafét. Området utgör riksintresse för såväl kulturmiljö som naturmiljö.
ler den del som föll på Dalskogs socken, mot en ersättning av fyra kappar korn från varje hem-man. På 1840-talet byggdes en öppningsbar s.k. ka-velbro, flytande på vattnet, strax norr om nuva-rande bro.
1868 blev Köpmannebro en betydelsefull plats i egenskap av Dalslands kanals startpunkt och första sluss. I samband med detta uppfördes slussvaktarbostad, magasin, handelsbod m.m. Kanaltrafiken bidrar än idag till att ge platsen liv.
1879 blev bandelen Mellerud – Kil på Bergslags-banan färdig för trafik. Banan fick en station vid Köpmannebro som därmed även fick betydelse som omlastningsplats från båt till tåg. En smal, välbevarad väg, kantad av kraftiga stengardis-ter, leder från slussen ned till den f.d. stationen. På 1920-talet byggdes den nuvarande valvbron över strömmen och ersatte därmed den gamla kavelbron.
När den nuvarande högbron vid sidan om sam-hället byggdes befriades området kring kana-len från riksvägens genomfartstrafik. Samtidigt försvann underlaget för en del serviceverk-samhet i samhället och Köpmannebro blev en stillsam och fridfull liten avkrok vid sidan om allfartsvägen. Den nya bron är väl synlig från den gamla vägen och utgör en kontrast till den historiska miljön vid kanalen.
Den moderna vägbron går rakt och gent över sundet.
Bron över Dalslands kanal.
Stenvalvsbron över strömfåran.
36
2227 Sannerud-VassvikenKLASS 1+
URVALSMOTIV
HISTORIK
Epok Medeltid
Vägtyp Landsväg
Kommun Åmål
Socken Ånimskog
Längd 10,2 km
Bredd 3 m
Ytskikt Grus
Vägen utgör en del av den gamla kungsvägen som genomkorsade Dalsland från söder till norr utmed Vänerns västra strand. Vägen är bevarad som en smal grusväg eftersom det nord-sydliga stråket under senare delen av 1900-talet fick en ny östligare sträckning på detta avsnitt. Utmed vägen finns flera milstenar från 1700-talet och vägen passerar Ånimskogs kyrka från 1200-ta-let.
Vägen är dokumenterad på Felterus 1600-tals-kartor men är äldre än så. Ånimskogs kyrka från 1200-talet utgjorde sannolikt en mål-punkt utmed vägen - det är även möjligt att kyrkan fick sin placering eftersom det redan då fanns ett etablerat stråk här. På 1600-talet fick vägen status som kungsväg, vilket dock inte innebar att den alltid var farbar med
Vägen löper i kanten mellan odlingsmark och skogsmark.
2227
0 2500 50001250 Meter
Vägen går tätt inpå gårdsbebyggelsen.
37
BESKRIVNING
En av milstenarna med årtalet 1754.
Vägen löper i ett vackert småskaligt odlings-landskap där öppna fält och hagar blandas med sluten skogsmark. Vägen går tätt inpå bebyg-gelsen och erbjuder på ett par ställen vackra vyer över Ånimmen. Vid Furusjön i norr klättrar vägen upp för den s.k. Ånimskogsbräckan. En litografi från början/mitten av 1800-talet visar hur vägen såg ut här vid denna tid. Utmed vä-gen finns ett par vackra milstenar med årtalet 1754 och försedda med såväl kung Adolf Fred-riks som landshövding Adolf Mörners initialer.
hjulfordon i hela sin längd. Detta blev den först på 1700-talet, som den första i landska-pet. Under 1700- och 1800-talen fanns det ett gästgiveri utmed sträckan. Under senare delen av 1900-talet byggdes en ny väg i en östligare sträckning, varvid detta parti av den gamla kungsvägen fick ligga kvar som en smal grus-väg utan att breddas och rätas.
Kungsvägen vid Ånimskogsbackarna på 1800-talet, nuvarande väg 2227. Vy mot Furusjön närmast och Ånimmen i bakgrunden. Ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).
38
2230 Krusebol-Östra BodaneKLASS 1+
URVALSMOTIV
HISTORIK
Vägen utgör ett exempel på de vägar som under 1800-talet anlades till de små hamnarna utmed vänerkusten. Eftersom vägen leder till en hamn är den alltjämt statlig, trots att hamnverksam-heten vid Vingens hamn upphört sedan länge. På grund av den numera mycket ringa trafikbe-lastningen har troligen inga väsentliga förbätt-ringar gjorts av vägen under 1900-talet. Vägen ger en god bild av hur dåtidens väg kunde te sig.
Vägen är redovisad på en karta från slutet av 1700-talet och var då troligen en lokal förbin-delse från traktens gårdar ut till kungsvägen och vidare till Ånimskogs kyrka. På 1800-ta-let, sedan Trollhätte kanal anlagts och därmed öppnat en vattenväg till Göteborg och England, ökade möjligheterna för bönderna att sälja jordbruksprodukter och trävaror. Vingens hamn utgörs av en skyddad och djup lagun innanför Gåsön och Trollön. Troligen har några angö-ringsbryggor aldrig uppförts, i stället transpor-terades godset ut till de väntande skutorna på pråmar. En bättre iordningställd hamn fanns vid denna tid endast någon mil norrut vid Tös-sebäcken. Denna hamn nyttjades av järnbruken i Billingsfors, Katrineholm, Vitlanda, Lisefors och Kristinedal för att föra in tackjärn som skeppats över Vänern från Kristinehamn. Kan-ske var hamnen i Tössebäcken belagd med av-gifter vilket gjorde att bönderna hellre använde sig av den enklare hamnen vid Vingen. Vingens hamn skall främst ha nyttjats för lastning av trävaror, bl.a. s.k. props (stöttor för gruvgångar, i allmänhet i kolgruvor) som fraktades till Göte-borg och därifrån vidare till England.
Epok 1700-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Åmål
Socken Ånimskog
Längd 5,8 km
Bredd 3 m
Ytskikt Grus2230
0 2000 40001000 Meter
Nära Vingens hamn.
39
BESKRIVNINGVägen utgörs av en smal grusväg som leder från gård till gård i ett småskaligt jordbruks-landskap. Vägen går tätt inpå gårdsbebyggel-sen, som har en tydlig 1800-tals karaktär. Vid Norra Hängele är en gammal vägvisningssten. Vägen leder fram till en parkeringsplats vid vä-nerstranden, varifrån man kan ta sig vidare till fots ut på uddarna.
Vingens hamn hade troligen spelat ut sin roll redan vid slutet av 1800-talet, då fartygen ställ-de större krav på hamnanläggningarna. Norrut fanns då en riktig hamn i Åmål, och söderut en hamn i Köpmannebro. Vägen till Vingens hamn förblev dock statlig och hör därmed tillsam-mans med en del kyrkvägar till de allra minsta statliga vägarna i landskapet. Eftersom vägen idag endast nyttjas som en utfartsväg för trak-tens gårdar har det inte funnits anledning till några större förändringar. Vägens plan och pro-fil är därmed troligen tämligen oförändrade se-dan slutet av 1800-talet.
Vid Östra Bodane slingrar vägen genom gårdsbebyggelsen.
40
2255 Hollsten-EdsleskogKLASS 1+
URVALSMOTIV
HISTORIK
P.g.a. liten trafikbelastning har denna lilla skogsväg troligtvis inte ändrats mycket sedan dess tillkomst som nödhjälpsarbete på 1920-ta-let. Vägen ger en god uppfattning om vägbygg-nadskonsten på 1920-talet.
Vägen finns inte med på 1856 års generalstabs-karta. En minnessten bär inskriptionen: ”Vä-garna Edsleskog-Kroppa och Finntorp-Hollsten byggdes åren 1921-1927 nödhjälpsarbete”. Väg-sträckningen kan ha följt en äldre stig som även kan ha nyttjats av pilgrimerna på väg norrut från Edsleskogs kyrka. Vägen är troligen myck-et ursprunglig i både plan, sektion och profil se-dan 1920-talet.
Vägen går delvis genom Baljåsens naturreservat.
Epok 1900-1950
Vägtyp Landsväg
Kommun Åmål
Socken Edsleskog
Längd 12,1 km
Bredd 3 m
Ytskikt Grus
2255
0 3000 60001500 Meter
Bergskärning utförd på 1920-talet.
41
BESKRIVNINGVägen är smal och slingrar sig fram i ett rela-tivt orört skogs- och sjölandskap. På grund av den kuperade terrängen innehåller inte vägen de raksträckor som utmärker AK-vägar. Vägen passerar igenom Baljåsens naturreservat med Dalslands högsta berg (301 m). Naturreservatet garanterar att vägen på denna sträcka omges av friväxande skog. I utkanten av reservatet och alldeles invid vägen ligger det lilla torpet Pe-tersburg som nu är hembygdsgård. I Edsleskog utgår vägen från den gamla prästgården som är byggnadsminnesförklarad och som är histo-rikern Anders Fryxells födelseplats. En äldre vägvisningsskylt finns vid Mosstakan.
Edsleskogs prästgård. Gammal skylt vid Mosstakan.
Minnessten vid Mosstakan över väganläggningen.
42
173 Stigen-Västra BodaneKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är representativ för större vägars stan-dard på 1930-talet. Stengardisterna som bitvis finns på vägens båda sidor vittnar om att vägen trots relativt stor trafikbelastning är föga för-ändrad sedan dess ombyggnad på 1930-talet.
Vägen är dokumenterad på kartor från 1700-ta-let. Den ingick då i det betydelsefulla stråket Frändefors – Stigen – Högsäter – Järbo – Råg-gärd – Gesäter - Ed. Flera gästgiverier var be-lägna utmed detta stråk. Under 1700-, 1800- och 1900-talen fram till omkring 1980 hade vägen stor betydelse för industriverksamheterna i Rå-danefors (järnbruk) och Stigen (yllefabrik), såväl för införsel av råvaror som utförsel av färdiga produkter. Vägen fick sin nuvarande karaktär på 1930-talet då vägen breddades och kurvor rätades. Arbetena utfördes som AK-arbete och därefter har inga stora arbeten utförts på detta avsnitt av vägen.
För att vara en högtrafikerad väg är vägen på-fallande terränganpassad och kurvig. Vid väg-sträckans anslutningar i öster och väster är väg 173 både bredare och rakare. Såväl vid Rådane-fors som vid Stigen kan den industrihistoriska miljön invid vägen ännu förnimmas. En stor gammal naturminnesmärkt ek växer nära vä-gen. Stengardister kantar vägen bitvis på båda sidor. Vid bron över Bodaneälven i Rådanefors ses en äldre vägsträckning vid sidan om nuva-rande väg. Vägen gränsar till Kroppefjäll som utgör riksintresse för naturmiljö. Stengardister och naturminnesmärkt ek utmed väg-
sträckan.
Epok 1900-1950
Vägtyp Landsväg
Kommun Färgelanda
Socken Ödeborg
Längd 7,4 km
Bredd 6 m
Ytskikt Bituminös
173
0 2000 40001000 Meter
43
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNINGVägen utgör en välbevarad och ålderdomlig del av en gammal förbindelse från Värmland och Dalboslätten söderut mot Uddevalla och väs-terut mot Saltkällan vid Gullmarsfjorden. Pas-sagen över Valboån, Torps kyrka, Ellenö herr-gård och utsikterna över sjön bidrar till vägens upplevelsevärde.
Redan Felterus karta från mitten av 1600-talet visar en väg som letar sig ned från Dalslands norra och centrala delar mot Bohuskusten. Vä-gen följer delvis Valboåns dalgång och de båda sammanlänkade sjöarna Ellenösjön och Öster-
Epok 1600-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Färgelanda
Socken Torp
Längd 7,8 km
Bredd 5 m
Ytskikt Bituminös
924 Rönningen-EllenöKLASS 1
924
0 3000 60001500 Meter
Ellenö är en av fåtaliga herrgårdar i denna del av landskapet. Om man nalkas herrgården från väster leder vägen i en allé rakt fram mot hu-vudbyggnadens entré. Strax innan byggnaden viker vägen av i en rätvinklig kurva och fort-sätter bortom gården, så som man ofta kan se när privata uppfartsvägar till större gårdar för-vandlats till allmän landsväg. Vid Torp rundar vägen kullen med Torps kyrka och går på en förhållandevis modern bro över Valboån, med vacker utsikt uppströms ån. Vägen går därefter över de öppna fälten med utsikt över Ellenö-sjön. En kvarn och en gammal skola förstärker den historiska prägeln.
sjön utgjorde då ett hinder för en gen väg mot kusten och Saltkällefjorden. Detta hinder över-bryggades först vid mitten av 1800-talet då en vägbro byggdes vid Sund där de båda sjöarna möts. Innan dess fick resenärerna runda El-lenösjön på dess västra sida där Valboån kunde korsas på en kort bro. De som skulle ned mot Saltkällan tog inte vägen över Valboån utan fortsatte i stället västerut mot Valbo Ryr, där en roddbåt tog resenärerna över Viksjön där den smalnar av i väster. Vägen mellan Torp och Torsbyn är således mycket gammal, och da-gens vägsträckning stämmer mycket väl med 1850-talets generalstabskarta. Troligen var vä-gen mellan Ellenö herrgård och kyrkan tidigt farbar med hjulfordon, medan vägsträckan i sin helhet sannolikt inte blev farbar förrän under 1700-talets senare del. Den raka vägen fram till Ellenö herrgård var ursprungligen endast en infartsväg till gården, men blev allmän väg i samband med tillkomsten av bron vid Sund. Vid mitten av 1800-talet fanns två gästgiverier utmed sträckan till kusten.
44
2097 Sandåker-Stora Torp RåggärdsvägenKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är en del av det gamla stråk som ledde från Vänersborg och Västergötland via Frände-fors, Rådanefors, Stigen, Högsäter, Järbo, Råg-gärd, Rölanda, Ed och vidare mot Norge. Strå-ket skall enligt en del skribenter vara ett av de äldsta i landskapet och det var tidigt försett
Vägstråket Järbo-Råggärd-Ed blev uttaget som häradsväg på 1640-talet, vilket dock inte betyd-de att vägen i sin helhet blev farbar med hjulfor-don. Vägen är redovisad på Felterus 1600-tals-karta och på flera olika 1700-talskartor. Flera gästgiverier och skjutshåll fanns utmed stråket, varav två utmed den utvalda vägsträckan (Star-landa och Rölanda). Mindre justeringar har på den långa sträckan gjorts här och var, bl.a. syd-ost om Råggärds kyrka där vägen är rätad och breddad på 1900-talet, men på det hela taget följer vägen väl den sträckning som redovisas på 1850-talets generalstabskarta.
Medan gamla huvudstråk i allmänhet har byggts om till stora vägar, så som t.ex. partiet Frände-fors-Rådanefors-Stigen, nuvarande länsväg 173, har väg 2097 till största delen behållit sin ka-raktär av liten, kurvig grusväg. De många anslu-tande vägarna, ibland med huvudvägskaraktär som väg 2094, gör att väg 2097 idag inte upp-levs som ett sammanhängande vägstråk - att det långa vägstråket har samma vägnummer hela vägen visar dock att stråket var tydligare förr. Hela väg 2097 (26 km) har valts ut som kultur-väg trots att vägens kulturhistoriska kvaliteter varierar utmed sträckan. Det ligger ett kultur-historiskt värde i att stråket i sin helhet upp-märksammas.Söder om Gillanda erbjuds en enastående pano-ramautsikt över Lerdalsälvens dalgång och sko-garna där bortom. På andra ställen går vägen tätt inpå gårdarna. Råggärds och Rölandas kyr-kor samt passagen över Örekilsälven bidrar till upplevelsen. Vägen går delvis genom ett riksin-tresseområde för naturvård.
Epok 1700-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Dals-Ed
Socken Rölanda
Längd 26 km
Bredd 4 m
Ytskikt Grus
2097
0 5000 100002500 Meter
med gästgiverier på jämna avstånd. Vägen har till stora delar en ålderdomlig karaktär och er-bjuder fina landskapsupplevelser.
45
2127 Örsberg-Sundals-RyrKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Väg 2127 är mångfasetterad och passerar flera olika landskapstyper: slättbygd i söder, skogs-bygd i kanten av Kroppefjäll vid Skogen och ett uppodlat backlandskap i den norra delen. Ut-med hela den långa sträckan är vägen smal och
Vägen har inte haft annat än en lokal funktion för bygden i Dalboslättens västra och lite mer kuperade del. Vägen är först omnämnd 1736. De-larna Sundals Ryr - Bleken och Gullesbyn - Örs-berg finns med på 1700-talets kartor men sam-mantaget kan vägen ses som en 1800-talsväg. Delar av vägen, t.ex. vid Säters gård, vid Krok-fors och närmast Sundals Ryrs kyrka har troli-gen tidigt varit farbara med hjulfordon medan vägen i sin helhet sannolikt inte blev farbar för-rän en bit in på 1800-talet. Vägens sträckning visar hög överensstämmelse med generalstabs-kartan från 1850-talet.
Kontrasten mellan Kroppefjälls branter och slätten är tydlig och är karakteristisk för denna del av landskapet. Vid Krokfors är en intressant kvarnmiljö med kvarndamm, gammal skola och ekallé. Utmed vägen har man bevarat eller åter-uppbyggt gamla mjölkbord. En väghållnings-sten och två registrerade vägträd finns utmed sträckan. Gamla gårdar med skiffertak påmin-ner om närheten till skifferbrytningen i Dal-skog. Vid Säters gård är en fin vy över Örsjön. Här går vägen på ett karakteristiskt sätt spik-rakt mot gårdens huvudentré för att vika av i 90 graders vinkel strax innan, vilket tyder på att vägen ursprungligen utgjorde uppfartsväg till gården. Mellan Säter och Gullesbyn står staket-stolpar av sten utmed vägen. Vägen gränsar till Kroppefjälls riksintresse för naturmiljö.
Epok 1800-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Vänersborg
Socken Sundals-Ryr
Längd 15,4 km
Bredd 4 m
Ytskikt Bituminös
2127
0 3000 60001500 Meter
följsam mot terräng och bebyggelse. Vägen är gammal och har främst haft en lokal funktion. Vägsträckning, vägsektion och vägomgivning har bevarat en ålderdomlig karaktär. Vägens följsamma sträckning i landskapet samt de kul-turmiljöer som passeras (kvarn, skola etc) gör att vägmiljön i sin helhet upplevs som ålder-domlig.
46
2135 Dals Rostock-BrålandaKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen ligger i ett gammalt stråk som förband landskapets södra och norra delar. Vägen är be-lagd på flera kartor från 1700-talet men strå-ket är troligen betydligt äldre. Utmed sträckan finns 4 milstenar med årtalen 1854 och 1868. Vägen och dess omgivning ger ännu ett relativt ålderdomligt intryck, trots att vägen förbättrats avsevärt under sen tid och är vältrafikerad.
Detta stråk har troligen tidigt använts för att från Vänersborg och Västergötland nå landska-pets centrala och norra delar. Vägen passerar nära Örs medeltida kyrka och kan ha nyttjats som kyrkväg redan vid denna tid. Vägen blev troligen i sin helhet farbar med hjulfordon vid slutet av 1700-talet.
Vägen slingrar sig fram genom en vacker och varierad odlingsbygd med ett levande lantbruk i ett böljande kulturlandskap. Från vägen har man en vacker utsikt över Götesjön. Milstenar och väghållningsstenar utmed vägen påminner om att vägen funnits här länge. Vägen passerar Krokån på en äldre betongbro med typiska järn-räcken, troligen från 1950-talet. Här är även en intressant kvarnmiljö.
Vägen går genom varierad odlingsbygd med ett le-vande lantbruk.
Epok 1600-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Mellerud
Socken Ör
Längd 16,1 km
Bredd 5 m
Ytskikt Bituminös
2135
0 4000 80002000 Meter
47
2204 Nytorp-Ärtemarks kyrkaKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är en god representant för landskapets alla små, statliga vägar som leder fram till
Ärtemarks kyrka är belägen på en halvö i sjön Ärtingen. På halvön finns en hällristning och en stensättning som tyder på bosättningar re-dan på bronsåldern. Kyrkan har ett medeltida ursprung med delar från 1200-talet. Eftersom kyrkan är belägen på ett smalt näs är det troligt att den ursprungliga vägen eller stigen unge-färligen följde sträckningen av dagens kyrkväg, som löper på näsets höjdparti. Det är sannolikt att vägarna fram till kyrkan var körbara med hjulfordon innan de genomgående färdstråken genom landskapet fick motsvarande standard. Den nuvarande kyrkvägen kan således ha varit körbar i kanske 3-400 år, längre än t.ex. kungs-vägen (nuv. väg 45) mellan Vänersborg och Åmål. När kronan på 1800-talet tog över ansvaret för väghållningen ingick även vägarna till socken-kyrkorna. Staten har behållit ansvaret för kyrk-vägarna även sedan bandet mellan staten och kyrkan bröts år 2000.
Kyrkvägarna är ofta de allra minsta statliga vägarna, både i längd och bredd. Vägen till Ärtemarks kyrka är förhållandevis lång som kyrkväg betraktad (1,4 km). Trots att vägen är mycket smal är den belagd med asfalt och för-sedd med kantlinjemarkeringar, likt en stor väg. Vägen leder ut på det uppodlade näset och slu-tar vid kyrkan som är vackert belägen längst ut på udden i sjön Ärtingen.
Epok Medeltid
Vägtyp Landsväg
Kommun Bengtsfors
Socken Ärtemark
Längd 1,4 km
Bredd 4 m
Ytskikt Y1G
2204
0 1000 2000500 Meter
sockenkyrkan. Den har troligen ett medeltida ursprung och sträckningen ger ett ålderdomligt intryck. Den nuvarande vägdragningen är oför-ändrad minst sedan slutet av 1800-talet. Vid vä-gens anslutning till landsvägen finns ett min-dre sockencentrum med en äldre skolbyggnad och en fd lärarbostad.
48
2224 Håverud-Åsensbruk UpperudsvägenKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen var troligen en av landskapets första vä-gar som var förbara med hjulfordon, eftersom
Upperud var liksom Köpmannebro och Lång-bron troligen sedan gammalt en punkt där Up-perudsälvens långa sjösystem förhållandevis enkelt kunde korsas med en bro. Man kan där-för anta att ett kommunikationsstråk funnits här redan innan Upperuds bruk etablerades 1674. Bruket var mycket aktivt under 1700-ta-let och vägen nyttjades troligen för transport av trävaror och kol. Dalslands kanals anläggande 1868 innebar en stor förändring för Upperud. 1886 etablerades ett träsliperi som var i behov av goda transportmöjligheter. Den industriella verksamheten upphörde på 1950-talet. Vägens sträckning har ändrats något sedan 1850-talets generalstabskarta upprättades.
Trots att vägen går genom ett förhållandevis tätbebyggt område har den kunnat bevaras smal och slingrig. Förutom vägens industri-historiska betydelse bjuder den på stora upp-levelsevärden med vackra utsikter över sjöarna Upperudshöljen och Spången. Den gamla indu-strimiljön, bruksherrgården, kanalen, den öpp-ningsbar bron vid Upperud, slussarna och bron över Upperudsälven bidrar till upplevelsen. En milsten är belägen invid vägen. Vandringsleden Pilgrimsleden som går från Holm till Edsleskog går delvis på vägen. Området är av riksintresse för både natur- och kulturmiljö.
Epok 1700-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Mellerud
Socken Skållerud
Längd 4,4 km
Bredd 6 m
Ytskikt Bituminös
2224
0 1000 2000500 Meter
den var viktig för verksamheten vid Upperuds järnbruk som fick sina privilegier redan 1674. Under hela 1700- och 1800-talen har vägen va-rit en viktig kommunikationsled för Upperuds bruk. När en ny bro byggdes i Håverud 1937 förlorade Upperudsvägen sin roll som genom-fartsväg och vägen har därför kunnat bevaras så som den kunde ha gestaltat sig i början av 1900-talet.
49
2231 Fröskogs kyrkaKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägpartiet är en mycket välbevarad rest av den gamla öst-västliga förbindelsen genom land-skapet, huvudstråket från Svealand till Bohus-kusten. Vägen har en välbevarad 1800-talska-raktär. Fröskogs träkyrka från 1700-talet bidrar till den historiska prägeln. En ny väg har byggts söder om den gamla vägen, vilket gör att det ak-tuella vägpartiet ger en bild av hur denna väg-förbindelse gestaltade sig under 1900-talets förra hälft.
Näst efter kungsvägen mellan Vänersborg och Karlstad var troligen förbindelsen från Tydje
Den smala grusvägen går delvis på skrå i slän-ten mot sjön, bitvis upplagd på en terrassmur. Ett vägräcke med stengardister är här uppsatt utmed vägen. På partiet närmast kyrkan kantas vägen av gamla träd som står nära vägkanten. Från vägen har man en vacker utsikt söderut över sjön Ärr.Fröskogs kyrka är från 1700-talet. Vägen pas-serar förbi ett sockencentrum där kyrkbyn om-fattar Fröskogs stomgård, den f.d. prästgården, den f.d. skolbyggnaden, f.d. lärarbostäder, f.d. gästgiveri och ett församlingshem med vakt-mästarbostad.
Epok 1600-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Åmål
Socken Fröskog
Längd 2,4 km
Bredd 5 m
Ytskikt Oljegrus
2231
0 1000 2000500 Meter
söder om Åmål, över Fröskog, Fjäll och Lång-bron det viktigaste stråket genom landskapet, sett i ett nationellt perspektiv. Detta var den genaste förbindelsen från Svealand till Sveriges västkust och därifrån vidare ut i världen. Vägen är markerad på Felterus 1600-talskartor och på alla 1700-talskartor. Detta betyder dock inte att vägen var farbar med hjulfordon redan vid denna tid, detta blev den troligen omkring mitten av 1700-talet. Till detta bidrog att järnbruket i Billingsfors liksom de mindre järnbruken i omgivningarna behövde vägen för brukens transporter. Från hamnen i Tössebäcken hämtades tackjärn från Kristine-hamn, och en del av brukets produkter skulle samma väg tillbaka till Tössebäcken. Ägarna till Billingsfors bruk bidrog därför till vägens förbättrande under både 1700- och 1800-talen. När Dalslands kanals färdigställdes 1868 över-tog kanalen detta transportbehovI Fröskog gick vägen nära den lilla träkyrkan från 1700-talet. På 1900-talets senare del bygg-des en ny väg närmare sjön Ärr, varvid den vä-gen förbi kyrkan kunde ligga kvar som en smal liten grusväg och därmed ge en bild av hur vä-gen såg ut vid mitten av 1900-talet.
50
2237 Kasen-Änghagen DingelviksvägenKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen var en del i det gamla öst-västliga stråket genom landskapet, från anslutningen till kungs-vägen i öster till Ed, Bohuskusten och Norge i väster. 1895 fick vägen en utvidgad betydelse då Dingelviks järnvägsstation byggdes. Då genom-fartstrafiken nu går på en ny väg har denna väg kunnat behålla sin karaktär från järnvägsepo-ken.
Detta var länge en länk i det viktiga öst-västli-ga stråket i landskapets norra del som förband Värmland/Vänern med kusten (Uddevalla och Halden). I vägens förlängning åt öster anslöt den till bron över Upperudsälven i Långbron, upp-förd 1838, och i väster hade den sin fortsättning i vägen över Taxviken på Ivägs norra sida. Vägen finns dokumenterad på 1700-talskarta, men fick en ny roll när det lilla stationssamhället uppför-des i samband med Lelångenbanans anläggan-de vid slutet av 1800-talet. Vägens sträckning stämmer exakt överens med generalstabskartan från slutet av 1800-talet. Under 1900-talets se-nare del lades vägförbindelsen väster om Lång-bron om så att denna vägsträcka kunde ligga kvar som en påminnelse om hur vägen i detta huvudstråk såg ut vid 1900-talets början.
Vägen passerar Dingelviks säteri och det lilla stationssamhället från sekelskiftet. Dingelviks säteri var under 1600-och 1700-talen den do-minerande gården i trakten. Det är en av de få storgårdarna i denna del av Dalsland och den raka vägsträckningen vid säteriet är typisk för vägar vid högreståndsmiljöer. Det lilla stations-samhället Dingelvik har behållit en del av sin karaktär från tiden för järnvägens anläggande i slutet av 1800-talet. Järnvägen lades ner 1960-1964. Det finns en väghållningssten utmed vä-gen som även tangerar ett riksintresseområde för naturmiljö.Rak väg vid Dingelviks säteri, kantad av gamla träd.
Epok 1800-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Bengtsfors
Socken Steneby
Längd 3,8 km
Bredd 4 m
Ytskikt Y1G
2237
0 2000 40001000 Meter
51
2250 Skifors-SolvikKLASS 1
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är ett bra och vackert exempel på en liten väg i norra Dalslands mycket kuperade skogs- och sjölandskap. Trots att vägen gavs en ur väg-byggnadssynpunkt så gynnsam sträckning som möjligt är nivåskillnaderna utmed vägen över 120 meter. Vägen var på 1800-talet en betydel-sefull länk norrut innan väg 172 tog över denna roll.
Vägen finns dokumenterad på en karta från 1720-talet då den var en betydelsefull förbin-delse från bygden kring Laxsjön mot Värmland och trakterna kring sjösystemets övre del. Ett gästgiveri var beläget i Solvik. Vägens dragning är oförändrad sedan slutet av 1800-talet. I sam-band med att väg 172 byggdes invid järnvägen på Svärdlångs västra sida förlorade Solviksvä-gen sin betydelse som genomfartsled mot Värm-land. Vägen har därför inte omfattats av någon större ombyggnad under 1900-talet.
Grusvägen slingrar sig genom det starkt kupe-rade skogslandskapet genom flera välbevarade bymiljöer. Vägen är mycket backig med stora ni-våskillnader utmed sträckan. Vägen visar där-med på svårigheterna i samband med vägdrag-ning i landskapets norra och starkt kuperade delar. Storslagna utblickar över sjöar och skogs-klädda berg öppnar sig vid bl.a. Höglund. Vägen passerar ett riksintresseområde för naturmiljö vid sjön Svärdlång.
Vägen passerar flera välbevarade bymiljöer.
Epok 1800-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Bengtsfors
Socken Laxarby
Längd 8,6 km
Bredd 3 m
Ytskikt Grus
2250
0 3000 60001500 Meter
52
164, 166 ParsetjärnKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Det utvalda vägavsnittet utgörs av en trång pas-sage mellan en liten sjö (Parsetjärn) och ett berg. Vägen antogs 1940 bli nyttjad av tyskarna vid en invasion från Norge och försågs med strids-vagnshinder. Hindrena försvarades av två skan-sar på och i de intilliggande bergen. Vägen, de omgivande terrängformerna och skansen sam-verkar till en miljö av stort försvarshistoriskt intresse.
Vägen har samma sträckning som på 1800-talet då den utgjorde en fortsättning av det öst-väst-liga stråk som tog sin början vid kungsvägen i väster och som ledde mot Bohuskusten och Norge. Det är omvittnat att vägen väster om Ed under 1700-talet ännu var mycket primitiv och inte farbar med hjulfordon. Under 1900-talet har vägen breddats och rätats, men partiet förbi Parsetjärn har samma sträckning som tidigare. Efter Tysklands invasion i Norge i april 1940 uppfördes i Sverige ett antal skansar i gräns-området mot Norge. Vid Parsetjärn byggde man under åren 1940-43 en stark försvarsanläggning i form av stridsvagnshinder och en kamouflerad och tungt beväpnad skans för att möta en ev. tysk invasion. Skansen förlades hit eftersom sjön och berget gör att en fiende har svårt att välja annan väg. Skansen bemannades av 100 man och var utrustad med pansarvärnskanon, granatkastare, kulsprutor m.m.
Försvarsanläggningarna vid sidan om vägen har stort historiskt värde och stort upplevelsevärde. Liknande anläggningar men i mindre omfatt-ning finns vid fler vägar som går in mot norska gränsen men detta är troligen den mest välbe-varade väganknutna skansen från denna tid. En rastplats är belägen vid Parsetjärn. Skansen är inte avspärrad och kan beses av allmänheten.
Informationsskylt som visar de historiska försvarsanlägg-ningarna invid vägen.
Epok 1900-1950
Vägtyp Landsväg
Kommun Dals-Ed
Socken Töftedal
Längd 2 km
Bredd 8 m
Ytskikt Bituminös
164
0 2000 40001000 Meter
inget foto finns?
53
166 Bengterud-ÅrbolKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är medtagen som en representant för vägbyggnaden under en tid då estetik och land-skapsanpassning inte var tungt vägande i väg-planeringen.
Vägsträckningen från Mellerud upp på Årbols-fjället är belagd sedan 1700-talet. 27 oktober 1718 tågade karolinerna i Upplands regemente under överste Wrangel denna väg efter ett par dagars vila vid Mellerö gästgivargård (Melle-rud) på väg till nästa nattläger vid Wättunge gästgiveri (Bäckefors), för vidare marsch mot Fredrikshald. På 1980-talet byggdes vägen om för att göra mindre branta backar, varvid stora skärningar skapades. Vägen är oförändrad se-dan ombyggnaden på 1980-talet.
Vägen är byggd på modernt vis med stora bergskärningar och höga vägbankar. De höga slänterna med grovt krossmaterial är typiska för 1980-talets vägbyggande och är mycket på-tagliga i vägmiljön. Ingen vegetation har etable-rats i slänterna under de över 20 år som förlöpt sedan vägen anlades. En minnessten över vä-gens tillkomst är placerad i vägslänten. Stenen bär inskriptionen ”Väg 166 Dalskog-Dals Ro-stock byggd 1988-12 – 1990-06”. Vägen tangerar Kroppefjälls riksintresseområde för naturvård.
En minnessten över vägens tillkomst i de branta, maka-damtäckta vägslänterna.
Epok 1950-
Vägtyp Landsväg
Kommun Mellerud
Socken Dalskog
Längd 1,7 km
Bredd 7 m
Ytskikt Bituminös
166
0 1600 3200800 Meter
54
2060, 2062 Lubberud-BramserudKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är belagd sedan 1700-talet och har en oförändrad sträckning sedan ca 1850. Den ring-lar fram i ett vackert kulturlandskap där väg och landskap upplevs som en historisk helhet. Den omgivande bebyggelsen, som till stor del består av gårdar med 1800-talskaraktär, ligger ofta tätt inpå vägen vilket förstärker det ålder-domliga intrycket.
Sträckan finns dokumenterad på en karta från 1720-talet. 1791 farbar sockenväg. Vägen går genom en relativt rik odlingsbygd som troligen relativt tidigt försågs med farbara vägar. Vä-gens sträckning stämmer väl överens med ge-neralstabskartan från mitten av 1800-talet, för-utom vid S. Siviken där sträckningen ser något annorlunda ut idag.
Vägen går vackert i ett varierat och småskaligt jordbrukslandskap. Här och var erbjuds utsikt över Hästefjorden. Den tangerar ett riksintresse för kulturmiljövård kring Stora och Östra Häs-tefjorden. I Siviken finns en bygdegård.
Längs delar av sträcken erbjuds utsikter över Hästefjor-den.
Epok 1700-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Vänersborg
Socken Frändefors
Längd 7,5 km
Bredd 4 m
Ytskikt Bituminös
2060
2062
0 2000 40001000 Meter
55
2101 Töftedal-GesäterKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är representant för de många små lands-vägar som följer de smala dalgångarna i denna del av Dalsland. Vägen följer samma relativt raka sträckning öster om Töftedalsälven som på äldre kartor, vilket i det böljande landskapet resulterat i en karakteristisk, gungande väg-profil.
Vägen finns med på karta från 1790-talet, då den troligen endast utgjordes av en ridstig. Sträck-ningen stämmer väl överens med generalstabs-karta från 1843 men vid Gesäter är sträckningen delvis ny. Vägen utgjorde en sidolänk till Råg-gärd-Rölandavägen för de resenärer som inte skulle mot Ed utan mot Loviseholms järnbruk, Kornsjö och Fredrikshald. Gästgivargårdar var belägna i Gesäter och i Töftedal.
Vägen går genom ett böljande odlingslandskap i Töftedalsälvens smala dalgång med älven me-andrande i dalgångens mitt. Vägdragningen utan skärningar och bankar har i det böljande landskapet resulterat i en intressant vägprofil med många dolda svackor. Med tanke på den skymda sikten skulle en sådan vägdragning inte förordas idag. Mjölkbord är bevarade ut-med vägen. Dalgången är klassad som riksin-tresse för kulturmiljövården. Gesäters och Töf-tedals kyrkor bidrar till upplevelsen av gammal kulturbygd.
Vägen representerar de många landsvägar som sträck-er sig genom smala dalgångar.
Epok 1700-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Dals-Ed
Socken Töftedal
Längd 10,9 km
Bredd 5 m
Ytskikt Y1G
2101
0 2500 50001250 Meter
56
2120 Grösäter-TångelandaKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Den historiskt intressanta bygden mellan Val-boån och Kroppefjäll med bl.a. Järbo k:a knyts samman av denna gamla väg som bevarat sträckning och utseende sedan lång tid. Vägen kan ha föregått nuvarande väg 172 som länk i en förbindelse från Vänersborg och Uddevalla mot Ed och norra Dalsland.
Det gamla stråket Vänersborg – Frändefors – Högsäter – Råggärd – Ed gick enligt gamla be-skrivningar över Järbo kyrka, vilket gör att det finns anledning att tro att vägstråket har ett ursprung minst sedan 1600-talet. Området har tidigt varit föremål för industriverksamhet. Vid Slättäng norr om Järbo kyrka var en järngruva med masugn och hammare, och en masugn fanns redan på 1600-talet vid Öxnäs nära vägens an-slutning till nuvarande väg 172, där även en såg var belägen. Vägens sträckning stämmer till stor del överens med generalstabskartan från 1850-talet. Den södra delen, mellan Öxnäs och Illesäter, är på 1895 års ekonomiska karta åter-given som ”sämre körväg” och blev troligen far-bar väg först mot slutet av 1800-talet.
Vägen löper delvis i ett grusåslandskap i dal-gångens östra sluttning mot Kroppefjäll, vari-genom flera utblickar över dalgången erbjuds. Landskapet är varierat med skog och öppna marker om vart annat. Vägen går över gårdspla-ner och smiter förbi husknutar på ett ålderdom-ligt sätt. Dalgången är ett riksintresseområde för kulturmiljövården. Till detta bidrar Järbo kyrka och de många fornlämningarna, bl.a. en hällkista söder om Tvetane. Karolinerleden an-sluter till vägen vid Järbo, men det är osäkert om karolinerna verkligen tog denna väg. Le-långenbanans banvall går genom dalgången. En gammal lanthandel är belägen i Skällsäter.
Den smala grusvägen passerar nära intill gårdsbebyg-gelse.
Epok 1700-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Färjelanda
Socken Högsäter
Längd 13,5 km
Bredd 4 m
Ytskikt Grus, Y1G
2120
0 2000 40001000 Meter
57
2154 Vinterhålet-SikhallKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen representerar de statliga vägar som ledde till vänerhamnarna. Sikhall har den mest ålder-domliga karaktären av de äldre hamnarna längs Dalslands vänerkust. Här finns ännu ett ståtligt sädesmagasin och en ångbåtsbrygga.
Vägen anlades under 1800-talet som transport-väg till utskeppningshamnen i Sikhall. I sam-band med Englands industrialisering och tack vare de förbättrade transportmöjligheterna bl.a. på Trollhätte kanal blev det under 1800-ta-let lönsamt för dalslandsbönderna att odla havre för export till England. Havret utgjorde foder för de många hästar som fanns i de engel-ska städerna och industrisamhällena vid denna tid. Hamnen och vägen är därmed knuten till den dalsländska havreodlingen som expande-rade kraftigt under 1800-talet. Vägsträckningen överensstämmer i huvudsak med generalstabs-kartan från 1850-talet.
Vägen går genom skogen och mynnar vid ång-båtsbryggan i Sikhall där man har en vidsträckt utsikt över Vänern. Miljön i Sikhall med ång-båtsbrygga, spannmålsmagasin och övrig be-byggelse har prägel av 1800-tal. Spannmålsma-gasinet är byggnadsminneförklarat. De andra större hamnarna i södra Dalsland, Sunnanå och Dalbergså, har förändrats kraftigt under senare år och förlorat sin historiska karaktär.
Vägen leder ner till den ålderdomliga hamnen, Sikhall, vid Vänerns kust.
Epok 1800-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Vänersborg
Socken Gestad
Längd 1,6 km
Bredd 5 m
Ytskikt Oljegrus
2154
0 1500 3000750 Meter
58
2166 Grinstad-KvantenburgKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Det finns förhållandevis få mycket stora jordeg-endomar i Dalsland och Qvantenburg är troli-gen den största av dem. I enlighet med tidens smak har godsägaren i slutet av 1700-talet el-ler början av 1800-talet lagt om huvudvägen till egendomen så att den pekar rakt mot huvud-byggnadens entré. Vägens främsta värde utgörs av denna spikraka vägdragningen axialt i för-längningen av huvudbyggnadens mittaxel. Mot-svarande vägdragningar är inte ovanliga i t.ex. Västergötlands jordbruksbygder, men i Dalsland är detta det bästa exemplet på vägdragning med estetiska avsikter.
Qvantenburg har anor minst sedan 1500-talet (under namnet Kambol) och har förutom av kro-nan även ägts av familjerna Turesson Tre Rosor, Papegoja och Leijonsköld. 1770 köptes egen-domen av Carl Jacob von Qvanten och gården stannade sedan i släkten von Qvantens ägo till omkring 1930.
Vägen finns med på 1790-talskartan. Den spik-raka sträckningen kan ha tillkommit under Carl Jacob von Qvantens tid på 1770-talet. Det är även möjligt att den tillkom i samband med den nuvarande huvudbyggnadens uppförande 1818.
Den axialt anlagda vägen utgör en ståtlig entré till Qvantenburgs herrgård. Vägen är kantad av en nyplanterad trädrad.
Exakt i axelns förlängning mot nordväst ligger Grinstads kyrka, vilket kan ha påverkat place-ringen av huvudbyggnaden. Vid passagen av Dalbergså har man tvingats till en liten utbukt-ning på den i övrigt helt raka vägen. I närheten av vägen finns Dalaborgs borgruin och Dalberg-så gamla utskeppningshamn.
Den spikraka vägen utgör en ståtlig entré till Qvanten-burgs herrgård.
Epok 1700-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Mellerud
Socken Grinstad
Längd 4,9 km
Bredd 5 m
Ytskikt Y1G
2166
0 2000 40001000 Meter
59
2207 Solum-RörvikenKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är anlagd sent (1900-tal) och är troligen mycket litet förändrad sedan anläggningstill-fället. Vägen är representativ för de små, mycket lågtrafikerade skogsvägarna i norra Dalsland.
Endast vägavsnittet norr om Finserud är redo-visat på 1890-talets ekonomiska kartblad. Öv-riga gårdar och torp utmed den nuvarande vä-gen (Tolserud, Diserud m.fl.) hade vid denna tid ingen vägförbindelse. Resten av nuvarande väg anlades eventuellt som AK-arbete på 1930-talet. Sedan dess är vägen sannolikt relativt oföränd-rad.
Vägen går i den utpräglat glesbefolkade skogs-mark som präglar Dalslands nordvästra del. Idag är de flesta hus utmed vägen fritidsfastig-heter. Vägen är smal och följsam i den kuperade skogsterrängen och erbjuder fina naturupple-velser. En stengravkammare är belägen i vägens närhet.
Den smala grusvägen, nära gränsen till Norge, går genom kuperad skogsmark.
Epok 1900-1950
Vägtyp Landsväg
Kommun Dals-Ed
Socken Nössemark
Längd 5,8 km
Bredd 2 m
Ytskikt Grus
2207
0 2000 40001000 Meter
60
2218 Dals Långed-ÅrbolKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Den södra delen av vägen och dess omgivning har en stark prägel av 1800-tal. Nära vägen finns välbevarad, äldre gårdsbebyggelse. Ett småska-
Vägen utgjorde i första hand en förbindelse sö-derut för gårdarna utmed vägen. I äldre tid slu-tade vägen vid Sundet, där sjön Råvarp är som smalast. Här kunde resenären bli rodd över till andra sidan. 1654 var taxan för att bli trans-porterad över sundet fastställd till ½ öre silver-mynt för häst och karl. Vid slutet av 1800-talet, när Långed vuxit till ett industrisamhälle med dragningskraft, framkom önskemål att förlänga vägen norrut till Mustadfors. Steneby kommu-nalstämma beslutade 1890 att den norra delen av vägen skulle byggas men utförandet kom att dröja in på 1900-talet. På sträckan mellan Årbol och Tångebyn överensstämmer den nuvarande vägsträckningen väl med sträckningen enligt generalstabskartan från 1850-talet. På sträckan Tångebyn-Ränsliden har vägen fått en ny drag-ning och på sträckan Ränsliden-Mustadfors byggdes således väg först i början av 1900-talet. Denna sträcka är därmed en av de relativt fåta-liga vägar i landskapet som nyanlades i obanad terräng så sent som på 1900-talet.
Vägen löper i sprickdalslandskapet norr om Kroppefjäll, delvis högt över de närbelägna sjö-arna Ränn och Råvarp. Vägen går till största delen genom områden av riksintresseområden för såväl kulturmiljövården som naturvården. Vid bl.a. Ränsliden omges vägen av ett vackert kulturlandskap med ängs- och hagmarker av ål-derdomlig karaktär. Åtskilliga fornminnen finns utmed vägen. Den norra delen går huvudsakli-gen genom skogsmark. I det industrihistoriskt intressanta Mustadfors passeras Dalslands ka-nal på en intressant klaffbro av s.k. holländsk typ.
Epok 1800-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Mellerud
Socken Dalskog
Längd 20,9 km
Bredd 4 m
Ytskikt Grus, Y1G
2218
0 4000 80002000 Meter
ligt och ålderdomligt kulturlandskap och vackra utsikter över sjö och skog gör att vägen har stora upplevelsevärden.
61
2239 Södra Fjäll-N LidtjärnetKLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNINGVägpartiet är en välbevarad rest av den gamla och viktiga öst-västliga förbindelsen genom landskapet, huvudstråket från Svealand till Bohuskusten. Genom att detta stråk redan på 1800-talet fick en ny sträckning över Tisselskog har den äldre sträckningen över Södra Fjäll be-varats förhållandevis oförändrad.
Det som idag är en oansenlig grusväg genom skogen, inte olika många andra små grusvägar på Skogsdal, var under flera hundra år en hu-vudförbindelse från Svealand och Stockholm
Vägen slingar sig genom skogen med små skogs-tjärn här och var. Endast vid Kettilsbo anar man lite odlad mark. De branta backarna ned mot Södra Fjäll markerar en skarp gräns mellan skogsmark och odlingsbygd. En väghållnings-sten finns i Södra Fjäll. Vid sidan om bäcken som följer vägen i backarna ned mot Södra Fjäll finns flera stora stenfördämningar som syftade till att skapa en serie vattenfall. Vattenfallen nyttjades inte för kvarnar e.d. utan utgjorde en vacker point-de-vue från Baldersnäs herrgård på andra sidan Laxsjön.
Epok 1600-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Bengtsfors
Socken Tisselskog
Längd 6,4 km
Bredd 4 m
Ytskikt Grus, bituminös
2239
0 2500 50001250 Meter
mot Sveriges västkust. Författaren Lotten Dahl-gren har bl.a. i boken En svensk herrgårds-släkt berättat om hur den unge löjtnanten Claes Qvist på våren 1766 kom denna väg på väg från Stockholm till England, med de amorösa för-vecklingar detta medförde på Billingsfors herr-gård. Vägstråkets betydelse är närmare redovi-sad i anslutning till beskrivningen av väg 2231, Fröskogs kyrka. Trots stråkets stora betydelse var det länge inte mycket mer än en ridstig ge-nom skogen. En gästgivargård var belägen vid Torpane, där stråket avviker från kungsvägen mellan Åmål och Vänersborg, och ytterligare en i Södra Fjäll. 1736 blev vägen uppgraderad till ”kärre- och sockenväg” och 1778 som ”lands-väg”, en av de få i landskapet. På 1700-talet och fram till ca år 1860 gick vägen vid Kettilsbo i en västligare sträckning, vilket bl.a. framgår av en milsten vid Kettilsbo från 1754. På 1800-talet byggdes en ny och bättre väg från Norra Lid-tjärnet till Dals Långed, varigenom väg 2239 fick en underordnad betydelse.
62
2242, 2242.01 Edsleskog-Byggerud Bräcke ängar KLASS 2
URVALSMOTIV
HISTORIK
BESKRIVNING
Vägen är en del av ett gammalt öst-västligt stråk i norra Dalsland. Genom att väg 164 fått en ny sträckning på detta parti har den gamla vägen kunnat bevaras som en smal väg. Vägen går ge-nom ett av landskapets finaste ängslandskap. Ängarna vårdas och sköts på gammalt vis med slåtter och hamling vilket ger miljön med vägen och dess omgivning en ålderdomlig prägel.
Vägen är dokumenterad sedan 1700-talet och ingår i ett gammalt stråk från Åmål förbi Fors-backa och vidare mot Laxarby och Ärtemark. Vägen stämmer delvis överens med general-stabskartan från 1850-talet, men den östra de-len är nyare och anlades när väg 164 rätades ut. I sluttningen ned mot Bräcketjärn är en äldre väggeneration väl synlig. Den gamla vägen är kantad av en askallé. Under 1900-talets senare hälft rätades väg 164, varigenom detta parti av vägen kunde bevaras som en smal väg.
Naturreservatet Bräcke ängar som vägen ge-nomkorsar utgörs av ängsmark med inspräng-da åkrar, belägna på sluttning ned mot Bräck-etjärnet. Reservatet bildades på 1970-talet och sedan dess har ängsmarken restaurerats bit för bit.
Det omgivande ålderdomliga ängslandskapet och utsikterna över Bräcketjärnet och Knarrby-sjön ger vägen stora upplevelsevärden. Bräcke ängar är naturreservat och natura 2000-område. Området utgör dessutom riksintresse för såväl naturvård som kulturmiljövård. Vägen går del-vis på skrå i den sluttande terrängen ned mot Bräcketjärnet och här har vägen bankats upp med hjälp av en stödmur av sten.
Vägen är omgiven av stora upplevelsevärden, bl a Bräcke ängar.
Epok 1700-tal
Vägtyp Landsväg
Kommun Åmål
Socken Edsleskog
Längd 2,3 km
Bredd 5 m
Ytskikt Bituminös
2242
0 1600 3200800 Meter
63
Vägnummer - klass
Vägnummer Benämning Klass Epok Sid164, 166 Parsetjärn 2 1900-1950 52
166 Bengterud-Årbol 2 1950- 53
172 Ellenösundet 1+ 1950- 22
173 Stigen-Västra Bodane 1 1900-1950 42
924 Rönninge-Ellenö 1 1600-tal 43
2060, 2062 Lubberud-Bramserud 2 1700-tal 54
2083, 2086, 2087 Edstena-Färgelanda 1+ 1800-tal 24
2097 Sandåker-Stora Torp, Råggärdsvägen 1 1700-tal 44
2101 Töftedal-Gesäter 2 1700-tal 55
2120 Grösäter-Tångelanda 2 1700-tal 56
2127 Örsberg-Sundals-Ryr 1 1800-tal 45
2128 Rådane-Häljebyn 1+ 1800-tal 26
2135 Dals-Rostock-Brålanda 1 1600-tal 46
2149, 2178 Ängenäs-Kleverud, Gestadvägen 1+ Medeltid 28
2154 Vinterhålet-Sikhall 2 1800-tal 57
2166 Grinstad-Kvantenburg 2 1700-tal 58
2204 Nytorp-Ärtemarks kyrka 1 Medeltid 47
2207 Solum-Rörviken 2 1900-1950 59
2218 Dals Långed-Årbol 2 1800-tal 60
2221 Högsbyn-Håverud, Brudfjällsvägen 1+ 1600-tal 30
2221 Håverud 1+ 1800-tal 32
2223, 2223.01 Köpmannebro 1+ Medeltid 34
2224 Håverud - Åsensbruk, Upperudsvägen 1 1700-tal 48
2227 Sannerud-Vassviken 1+ Medeltid 36
2230 Krusebol-Östra Bodane 1+ 1700-tal 38
2231 Fröskogs kyrka 1 1600-tal 49
2237 Kasen-Änghagen, Dingelviksvägen 1 1800-tal 50
2239 Södra Fjäll-N Lidtjärnet 2 1600-tal 61
2242, 2242.01 Edsleskog-Byggerud, Bräcke ängar 2 1700-tal 62
2250 Skifors-Solvik 1 1800-tal 51
2255 Hollsten-Edsleskog 1+ 1900-1950 40
64
Referenser
MUNTLIG OCH SKRIFTLIG KOMMUNIKATION
TRYCKT KARTMATERIAL
DIGITALA ARKIV
Jan-Olof Montelius och Maria Hallersjö vid Vägverket, Borlänge, har bidragit med hjälp och syn-
punkter.
Lars Bergström vid Västarvet i Vänersborg har hjälpt till med litteraturtips och kommit med
förslag till kulturvägar.
Thomas Engel på Länsstyrelsens kulturmiljöenhet i Vänersborg har lämnat råd och synpunkter
på arbetet.
Monica Åhlund, Steneby hembygdsförening, och Gudrun Rydberg, Dalslands Fornminnes- och
Hembygdsförbund, har lämnat kommentarer till förhandskopian.
Lantmäteriet Historiska kartor:
Länsstyrelsens GISdatabas, Västra Götaland: riksintresseområden för natur- och kulturmijö-
vård, områden upptagna i kommunala kulturmijövårdsprogram
Riksantikvarieämbetet: digitala fornminnesregistret (FMIS)
Vägverket: GISdata Terrängkartan
Ekonomiska kartorna över Sundals, Nordals, Valbo, Tössbo och Vedbo härader.
Generalstabens karta 1858, 1891, 1894
Karta över Dal, 1849, ur Lignell ”Grefskapet Dal”
Kartor tolkade av Anders Edstam, 1720 samt 1791-1794
Väginformationskartan, Västra Götalands län (O), 2008
INVENTERING, FOTOGRAFIERFältinventering av driftområde norra och södra Dalsland: Koljörn Waern & Kerstin Holmberg,
WSP, hösten 2008.
Fotografier: Kolbjörn Waern & Kerstin Holmberg, WSP.
65
Aarsrud, C, Dalsland i konstnärsögon på 1800-talet, 2006
Anersson, G. och Karlsson, L. S, Röster i Dalsland, 2000
Brodin, L, Holms socken på Dal, 1953
Edestam, A, De dalsländska järnbruken, 1977
Edestam, A, Dalslandsvägar i äldre tid ur Hembygden, 1962
Edqvist, H, Gamla bilder från Bengtsfors kommun, 1978
Emers, T, Håbol. En socken på Dal, 1959
Enbågen, O, Långbron i Steneby ur Hembygden, 1952
Fridell, T, Milstolparna utmed Gestadvägen ur Hembygden, 1988
Frondin, H, Kölviken - en by då och nu ur Hembygden, 1988
Grane, E, Frändeforsboken. En historik om Frändefors socken, 1985.
Hembygden, 1976
Hultqvist, P, Tog pilgrimer till Nidaros vägen genom Dalsland? ur Hembygden, 1994
Ljung, O, Vägar i Skållerud ur Skållerud. En bok om Skålleruds socken i Dalsland, 1973
Löfgren, I., Ärtemark, En dalslandssocken, 1955
Odenius, O, Sankt Olof och pilgrimsvägarna genom stiftet ur Karlstad i ord och bild, 1952
Ohlén, C. E, Från fars och farfars tid. En bokfilm om Dalsland, 1957
Olsson, C. P, Några avsnitt av det dalsländska kommunikationsväsendet ur Hembygden, 1958
Rathsman, S. och Ornell P. E, Broar i Dalsland - en kulturhistorisk inventering ur Hembygden,
1978
Roth, M. S. och Hallbäck, S. H, Dalsland. Ett bildverk, Allhems förlag, 1959
Sahlberg, E, Från en gränsbygd. Strödda skildringar från trakten kring Ed, 1916
Skoog, D. och Thedin, K, Dalsland, 1929
Steneby hembygdsförening, Gamla Steneby, del II, 1989
Steneby hembygdsförening, Namn och benämningar i folkmun i Steneby socken, 1997
Svenska Turistföreningens årsskrift 1936
Svenska turistföreningens årsskrift 1981
Tisselskogs hembygdsförening, Tisselskogs socken, 1990
Vägverket, Metodbeskrivning för inventering (2008-03-11)
Älvsborgs museiförening, Broar i Dalsland, en kulthurhistorisk inventering 1977-1978
LITTERATUR
66
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
164,
166
Par
setjä
rn2
prim
är lä
nsvä
gD
et u
tval
da
väga
vsni
ttet
pass
erar
en
trång
pa
ssag
e m
ella
n en
lit
en s
jö o
ch e
tt be
rg.
Läns
väg
8B
itum
inös
Vid
sid
an o
m
väge
n fin
ns
strid
svag
nshi
nder
.
Väg
en h
ar s
amm
a st
räck
ning
som
vid
tid
en fö
r fö
rsva
rsan
lägg
nin
garn
asan
lägg
ande
på
1940
-tale
t.
Förs
vars
anlä
ggni
nga
rna
vid
sida
n om
väg
en h
ar s
tort
hist
oris
kt v
ärde
oc
h st
ort
uppl
evel
sevä
rde.
166
Ben
gter
ud-Å
rbol
1,7
prim
är lä
nsvä
gD
en p
å 19
80-ta
let
nyan
lagd
a vä
gen
går g
enom
la
ndsk
apet
i dj
upa
skär
ning
ar o
ch
höga
ban
kar.
Läns
väg
7B
itum
inös
Sid
oom
råde
t be
står
till
stor
a de
lar a
v hö
ga
slän
ter t
äckt
a av
kr
ossm
ater
ial.
Väg
en ä
r of
örän
drad
sed
an
nyan
lägg
ning
en p
å19
80-ta
let.
De
höga
slä
nter
na
med
kro
ssm
ater
ial
är m
ycke
t på
tagl
iga
i vä
gmilj
ön.
172
Elle
nösu
ndet
0,9
Prim
är lä
nsvä
gV
ägen
un
ders
tryke
rla
ndsk
apet
sfo
rmer
och
pa
sser
ar p
å en
bro
dä
r sun
det ä
r som
sm
alas
t.R
iksi
ntre
sse
kultu
rmilj
övår
d.
Land
sväg
9B
itum
inös
Kan
tlinj
e,
mitt
linje
Väg
räck
enP
assg
en ö
ver
sund
et h
ar
geno
mgå
tt få
fö
ränd
ringa
r sed
an
dess
tillk
omst
19
65 d
å de
n nu
vara
nde
bron
er
satte
en
ännu
be
vara
dfa
ckve
rksb
ro.
Nat
ursk
önt l
äge
med
vy
över
sj
öarn
a,ko
mm
unik
atio
nspu
nkt s
om
åskå
dlig
gör
utve
cklin
gen
av
brob
ygga
ndet
.
173
Stig
en-V
ästra
Bod
ane
7,4
prim
är lä
nsvä
gV
ägen
går
i et
t ku
pera
tsj
ölan
dska
p i
Kro
ppef
jälls
utka
nter
och
gr
änsa
r till
rik
sint
ress
etK
ropp
efjä
ll.
Land
sväg
6B
itum
inös
Kan
tlinj
e,
mitt
linje
Ste
ngar
dist
er, d
elvi
s på
vä
gens
båd
a si
dor.
Väg
en fö
ljer e
n ga
mm
alst
räck
ning
.R
ätni
ng a
v ku
rvor
oc
h br
eddn
ing
ägde
rum
på
1930
-ta
let s
om A
K-
arbe
te, d
äref
ter
har i
nga
stor
a ar
bete
n ut
förts
.
För a
tt va
ra e
n hö
gtra
fiker
ad v
äg
är d
en m
ycke
t te
rrän
ganp
assa
doc
h ku
rvig
. Sto
ra
träd
invi
d vä
gen,
m
iljön
vid
R
ådan
efor
s oc
h sj
öuts
ikte
r bid
rar
till u
pple
vels
en.
Bes
kriv
ning
Sid
a 1
av 9
67
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
Bes
kriv
ning
924
Rön
ning
en-E
llenö
7,8
Terti
är lä
nsvä
gV
ägen
går
i va
riera
tod
lings
land
skap
etm
ed u
tsik
t öve
r E
llenö
sjön
. Del
vis
riksi
ntre
sse
kultu
r.
Land
sväg
5B
itum
inös
Kan
tlinj
e V
ägrä
cken
m
edbe
tong
gard
ist
er
Strä
ckni
ngen
Elle
nö-T
orsb
ynst
ämm
er v
äl
över
ens
med
185
0-ta
lets
kar
tor.
Väg
en g
er e
tt ål
derd
omlig
tin
tryck
, går
gen
om
en v
acke
r byg
d m
ed e
n va
cker
pa
ssag
e öv
er
Val
boån
.
2060
, 206
2Lu
bber
ud-B
ram
seru
d7,
5te
rtiär
läns
väg
Den
om
giva
nde
vägm
iljön
och
la
ndsk
apsb
ilden
best
år a
v gå
rdar
, sk
og, å
krar
och
H
äste
fjord
ens
vatte
nspe
gel.
Land
sväg
4B
itum
inös
Kan
tlinj
eV
ägen
s st
räck
ning
st
ämm
er m
ycke
t vä
l öve
rens
med
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
mitt
en a
v 18
00-ta
let f
örut
om
vid
S S
ivik
en d
är
strä
ckni
ngen
ser
nå
got a
nnor
lund
a ut
idag
.
Vac
ker o
ch
följs
am v
äg s
om
slin
grar
fram
i ga
mm
alt
kultu
rland
skap
,in
på g
årda
rnas
be
bygg
else
.V
ackr
a ut
blic
kar
mot
Sto
ra
Häs
tefjo
rden
.
2083
, 208
6,
2087
Eds
tena
-Fär
gela
nda
8Te
rtiär
läns
väg
Väg
en g
år g
enom
bö
ljand
e oc
h va
riera
t sko
gs-
och
odlin
gsla
ndsk
ap.
Pas
sera
r Val
boån
vi
d E
dste
nafo
rs.
Väl
vård
ade
lant
gård
ar.
Rik
sint
ress
eku
lturm
iljöv
ård.
Land
sväg
3G
rus
Väg
räck
en
med
beto
ngga
rdis
ter
,gr
önm
ålad
ebr
oräc
ken
Väg
en h
ar
geno
mgå
tt få
fö
ränd
ringa
r sed
an
1850
-tale
t för
utom
st
räck
an m
ella
n E
vens
äter
-V
albo
ån s
om
tillk
omm
it se
nare
.
Väg
ens
plac
erin
g i
land
skap
et g
er e
tt ål
derd
omlig
tin
tryck
.S
pänn
ande
kvar
nmilj
ö kr
ing
sten
valv
bron
öve
r V
albo
ån.
Sid
a 2
av 9
68
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
Bes
kriv
ning
2097
San
dåke
r-S
tora
Tor
p,
Råg
gärd
/Röl
anda
väge
n26
seku
ndär
/terti
är
läns
väg
Väg
en ä
r lån
g oc
h ge
nom
kors
ar b
åde
skog
sklä
dda
höjd
er o
ch
uppo
dlad
eda
lgån
gar,
men
är
hela
tide
n fö
ljsam
m
ot te
rrän
gen
på
gam
la v
ägar
s vi
s.
Land
sväg
4H
uvud
-sa
klig
engr
usvä
g
Kan
tlinj
e på
as
falts
parti
ern
a
Väg
räck
enM
indr
e ju
ster
inga
r ha
r på
den
lång
a st
räck
an g
jorts
här
oc
h va
r, m
en p
å de
t hel
a ta
get
följe
r väg
en v
äl
1850
-tale
tsst
räck
ning
.
Väg
en e
rbju
der p
å si
na p
lats
er
stor
slag
napa
nora
mau
tsik
ter
och
går p
å an
dra
stäl
len
tätt
inpå
gå
rdar
na.
Kyr
korn
a oc
h Ö
reki
lsäl
ven
bidr
ar
till u
pple
vels
en.
2101
Töfte
dal-G
esät
er10
,9se
kund
är/te
rtiär
lä
nsvä
gV
ägen
följe
r det
bö
ljand
eod
lings
land
skap
etge
nom
sm
al
dalg
ång.
Dal
gång
en ä
r kl
assa
d so
m
riksi
ntre
sse
för
kultu
rmilj
övår
den.
Land
sväg
5Y
1GK
antli
nje
Väg
räck
en
med
beto
ngga
rdis
ter
, bus
sfic
ka
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
väl
öv
eren
s m
ed
gene
rals
tabs
karta
från
1843
. Vid
G
esät
er ä
r vä
gsträ
ckan
del
vis
ny. V
ägen
finn
s m
ed p
å 17
90-ta
ls
karta
.
Väg
en g
år g
enom
et
t böl
jand
e od
lings
land
skap
i en
sm
al d
algå
ng
med
Töfte
dals
älve
n i
dalg
ånge
ns m
itt.
Intre
ssan
tvä
gpro
fil.
2120
Grö
säte
r-Tå
ngel
anda
13,5
terti
är lä
nsvä
gV
ägen
löpe
r del
vis
i ett
grus
åsla
ndsk
apka
nten
på
dalg
ånge
n.V
arie
rat l
ands
kap
med
sko
g oc
h öp
pna
mar
ker.
Väg
en g
år ö
ver
gård
spla
n oc
h sm
iter f
örbi
hu
sknu
tar.
Land
sväg
4G
rus,
Y1G
Väg
räck
en,
beto
ngga
rdis
ter
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
till
stor
de
l öve
rens
med
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
1850
-tale
t
Järb
o ky
rka,
ut
sikt
er ö
ver
dale
n, g
amm
alla
ntha
ndel
med
an
tika
godi
saut
omat
er i
bruk
.
Sid
a 3
av 9
69
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
Bes
kriv
ning
2127
Örs
berg
-Sun
dals
-Ryr
15,4
Terti
är lä
nsvä
gV
ägen
s st
räck
ning
är
följs
am i
odlin
gsla
ndsk
apet
.D
är v
ägen
pa
sser
ar K
rokå
n fin
ns e
n sp
änna
nde
kvar
nmilj
ö. F
in v
y öv
er Ö
rsjö
n. V
id
Sät
er g
räns
ar
väge
n m
ot
riksi
ntre
sse
natu
r (K
ropp
efjä
ll)
Land
sväg
4B
itum
inös
Kan
tlinj
e på
as
falts
parti
ern
a
Bro
räck
enm
edbe
tong
gard
ist
er
Väg
ens
strä
ckni
ng
visa
r hög
öv
eren
sstä
mm
else
med
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
Väg
ens
följs
amm
a st
räck
ning
i la
ndsk
apet
sam
t de
kul
turm
iljöe
r so
m p
asse
ras
(kva
rn, s
kola
etc
) gö
r att
väge
n up
plev
s so
m
ålde
rdom
lig.
2128
Råd
ane-
Häl
jeby
n10
,7Te
rtiär
läns
väg
Väg
en g
år g
enom
et
t sm
åska
ligt
skog
s- o
ch
odlin
gsla
ndsk
appå
grä
nsen
till
Kro
ppef
jäll.
Land
sväg
3G
rus
Väg
räck
en
med
sten
gard
iste
r
Den
öst
ra d
elen
av
väge
n fra
m ti
ll S
andf
älle
t fin
ns
redo
visa
d so
m
ridst
ig p
å ka
rta
från
tidig
t 170
0-ta
l sa
mt s
om m
indr
e vä
g på
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
mitt
en a
v 18
00-ta
let.
Den
vä
stra
del
en a
v vä
gen
har
tillk
omm
it se
nare
.
Kur
vig
och
smal
gr
usvä
g so
m
pass
erar
när
a in
på
beby
ggel
sen
på e
ttål
derd
omlig
t sät
t. M
ånga
sjö
utsi
kter
.
2135
Dal
s R
osto
ck-B
råla
nda
16,1
seku
ndär
läns
väg
Väg
en lö
per
geno
m fl
ackt
, öp
pet,
börd
igt
odlin
gsla
ndsk
ap.
Pas
sera
r Kro
kån
på e
n m
oder
n br
o.
Land
sväg
5B
itum
inös
Kan
tlinj
eM
oder
n br
o m
edbe
tong
gard
ist
er o
ch
kara
kter
istis
ka
räck
en.
Strä
ckan
stä
mm
er
väl ö
vere
ns m
ed
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
Väg
en li
gger
fint
i la
ndsk
apet
och
hy
ser f
lera
vä
gank
nutn
aku
lturv
ärde
n.
Sid
a 4
av 9
70
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
Bes
kriv
ning
2149
, 217
8Ä
ngen
äs-K
leve
rud,
G
esta
dväg
en34
2149
sek
undä
r lä
nsvä
g21
78 te
rtiär
lä
nsvä
g
Väg
en g
år s
åväl
ge
nom
olä
ndig
sk
ogsm
ark
(i sö
der)
som
gen
om
flack
t, st
orsk
alig
t od
lings
land
skap
med
spr
idda
gå
rdar
. Väg
en g
år
delv
is p
å kr
önet
av
en g
ruså
s ös
ter
om D
albo
slät
ten.
Land
sväg
5B
itum
inös
Kan
tlinj
eV
ägrä
cken
, äl
dre
bely
snin
gsst
olp
ar
Åld
er o
känd
, men
en
del
fors
kare
m
enar
att
detta
är
den
älds
ta v
ägen
ut
med
Vän
erns
vä
stra
stra
nd.
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
i st
ort
över
ens
med
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
1843
Den
sm
ala
vägs
ektio
nen,
de
mån
gam
ilste
narn
a, R
oos
mon
umen
t och
ky
rkor
na g
ör a
tt vä
gen
uppl
evs
som
åld
erdo
mlig
. V
acke
rod
lings
bygd
med
en
stak
a ut
sikt
öve
r V
äner
n.
2154
Vin
terh
ålet
-Sik
hall
1,6
terti
är lä
nsvä
g.
Väg
en g
år g
enom
sk
ogen
och
m
ynna
r vid
ån
gbåt
sbry
gga
i S
ikha
ll m
ed
vids
träck
tsj
öuts
ikt.
Land
sväg
5O
ljegr
usK
antli
nje
Någ
ot
upph
öjd
vägk
ropp
Väg
strä
ckni
ngen
över
enss
täm
mer
i hu
vuds
ak m
ed
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
Milj
ön k
ring
Sik
hall
erbj
uder
en
hist
oris
kup
plev
else
.H
amne
n är
knu
ten
till d
en
dals
länd
ska
havr
eodl
inge
nso
m e
xpan
dera
de
kraf
tigt u
nder
180
0-ta
let.
2166
Grin
stad
-Kva
nten
burg
4,9
terti
är lä
nsvä
gV
ägen
s ös
tra d
el
går i
rak
strä
ckni
ng ö
ver
det f
lack
a od
lings
land
skap
et.
Land
sväg
5Y
1GV
ägen
är b
elag
d se
dan
sent
170
0-ta
l och
har
trol
igen
be
hålli
t sin
raka
st
räck
ning
sed
an
dess
.
Den
axi
alt a
nlag
da
väge
n ut
gör e
n st
åtlig
ent
ré ti
ll Q
vant
enbu
rgs
herr
gård
.
Sid
a 5
av 9
71
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
Bes
kriv
ning
2204
Nyt
orp-
Ärte
mar
ks k
yrka
1,4
terti
är lä
nsvä
gS
lingr
ig s
kogs
väg
på n
äs m
ot
Ärte
mar
k ky
rka.
U
tsik
t mot
sjö
n Ä
rting
en.
Kyr
kväg
4Y
1GK
antli
nje
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
exa
kt
över
ens
med
ge
nera
lsta
bska
rtafrå
n sl
utet
av
1800
-ta
let.
Ärte
mar
k är
en
med
eltid
a so
cken
, ky
rkan
är v
acke
rt be
läge
n lä
ngst
ut
på e
tt up
podl
at
näs
i Ärti
ngen
. Vid
vä
gkor
snin
gen
finns
ett
min
dre
sock
ence
ntru
mm
ed e
n äl
dre
skol
bygg
nad
och
en fd
lära
rbos
tad.
2207
Sol
um-R
örvi
ken
5,8
terti
är lä
nsvä
gS
mal
, slin
grig
gr
usvä
g so
m fö
ljer
skog
ster
räng
en.
Land
sväg
2G
rus
Väg
en fi
ck
vägs
tand
ard
trolig
en fö
rst p
å 19
00-ta
let o
ch ä
r sa
nnol
ikt r
elat
ivt
oför
ändr
ad s
edan
til
lkom
sten
.
Väg
en ä
r sm
al o
ch
följs
am i
den
kupe
rade
skog
ster
räng
en.
2218
Dal
s Lå
nged
-Årb
ol20
,9te
rtiär
läns
väg
Väg
en lö
per i
sp
rickd
alsl
ands
kape
t nor
r om
K
ropp
efjä
ll, d
elvi
s hö
gt ö
ver d
e nä
rbel
ägna
sjöa
rna.
Land
sväg
4G
rus,
Y1G
Kan
tlinj
e på
as
falts
parti
ern
a
Strä
ckan
mel
lan
Årb
ro-T
ånge
byn
över
enss
täm
mer
med
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
På
strä
ckan
Tå
ngeb
yn-
Rän
nslid
en h
ar
väge
n en
ny
drag
ning
och
R
änns
liden
-M
usta
dfor
s fa
nns
inge
n vä
g i
mitt
en/s
lute
t av
1800
-tale
t.
Väg
en g
år g
enom
et
t var
iera
t och
ku
pera
t sko
gs-
och
jord
bruk
slan
dska
poc
h pa
sser
ar
gård
sbeb
ygge
lser
sam
t fle
ra s
jöar
.
Sid
a 6
av 9
72
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
Bes
kriv
ning
2221
Hög
sbyn
-Håv
erud
, B
rudf
jälls
väge
n9,
7S
ekun
där l
änsv
ägV
ägen
går
m
esta
dels
hög
t i
land
skap
et, ö
ver
gles
tsk
ogsb
evux
nahö
jdry
ggar
. Mkt
br
anta
bac
kar
(21%
).R
iksi
ntre
sse
natu
r/kul
tur.
Land
sväg
5B
itum
inös
Kan
tlinj
e (d
elvi
sm
ittlin
je)
Båd
e äl
dre
och
mod
erna
vä
gräc
ken.
Väg
ens
drag
ning
är
urs
prun
glig
men
vä
gen
förb
ättra
des
1833
-183
8.O
mby
ggna
d på
19
70-ta
let
(asf
alte
ring
m.m
.) m
ed s
ärsk
ilda
kultu
rmilj
öhän
syn.
Väg
en ä
r fö
rkni
ppad
med
en
folk
lig s
ägen
, den
sl
ingr
ar s
ig v
acke
rt fra
m g
enom
sk
ogsb
ygde
n m
ed
vack
ra u
tsik
ter.
Ste
nrös
en fr
ån
bron
såld
ern.
2221
Håv
erud
0,
23S
ekun
där l
änsv
ägTi
llsam
man
s m
ed
järn
väge
n oc
h ka
nale
n pa
sser
ar
väge
nU
pper
udsä
lven
i en
trån
g ra
vin.
R
iksi
ntre
sse
kultu
rmilj
övår
d.
Land
sväg
7B
itum
inös
Kan
tlinj
e,
mitt
linje
Bro
räck
enV
ägbr
on fr
ån 1
987
är e
n ko
pia
av d
en
äldr
e br
on fr
ån
1937
. Om
giva
nde
milj
ö är
väl
beva
rad
från
1800
-tale
t (k
anal
en) o
ch
börja
n av
190
0-ta
let.
Väg
en e
rbju
der
dram
atis
k ut
sikt
öv
er D
alsl
ands
ka
nal,
akve
dukt
en,
fors
en o
ch
järn
vägs
bron
.
2223
,22
23.0
1K
öpm
anne
bro
1,3
terti
är lä
nsvä
gV
ägen
slin
grar
sig
ne
d til
l Vän
erni
vån
där d
en k
orsa
r U
pper
udsä
lven
för
att s
edan
åte
r kl
ättra
upp
till
de
omgi
vand
ehö
jdpa
rtier
na.
Rik
sint
ress
eku
lturm
iljöv
ård.
Land
sväg
4Y
1GK
antli
nje
Väg
räck
enV
ägen
en
del a
v K
ungs
väge
n frå
n V
äner
sbor
g no
rrut
. S
träck
ning
enof
örän
drad
min
st
seda
n ca
185
0.
Det
ta v
ar tr
olig
en
även
i äl
dre
tid
den
läm
plig
aste
pl
atse
n at
t kor
sa
Upp
erud
sälv
en.
Vac
ker o
ch
kultu
rhis
toris
ktin
tress
ant
omgi
vnin
g. F
lera
vä
g- o
ch
brog
ener
atio
ner
invi
d va
rand
ra.
Kan
alen
med
m
agas
in o
ch
vakt
bost
ad, g
amla
bå
tar.
2224
Håv
erud
- Å
sens
bruk
, U
pper
udsv
ägen
4,4
seku
ndär
läns
väg
Uts
ikt ö
ver s
jöar
na
Upp
erud
shöl
jen
och
Spå
ngen
. R
iksi
ntre
sse
natu
r oc
h ku
ltur.
Land
sväg
6B
itum
inös
Kan
tlinj
eM
oder
na
vägr
äcke
nm
edbe
tong
gard
ist
er
Väg
strä
ckni
ngen
över
enss
täm
mer
i hu
vuds
ak m
ed
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
Milj
ön h
ar e
n st
ark
1700
-tals
prä
gel
och
är
indu
strih
isto
riskt
intre
ssan
t.
Sid
a 7
av 9
73
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
Bes
kriv
ning
2227
San
neru
d-V
assv
iken
10,2
terti
är lä
nsvä
gS
mal
följs
am
grus
väg
geno
m
varie
rad
skog
s-
och
odlin
gsby
gd.
Väg
en lö
per
utm
ed s
jön
Åni
mm
en.
Land
sväg
3G
rus
Väg
en fö
ljer e
n ga
mm
alst
räck
ning
och
fin
ns re
dovi
sad
på
1700
-tals
kar
tor.
Strä
ckni
ngen
har
in
te fö
ränd
rats
se
dan
mitt
en a
v 18
00-ta
let.
Väg
ens
bred
d oc
h pl
acer
ing
i la
ndsk
apet
uppl
evs
ålde
rdom
lig.
Mils
tena
r frå
n 17
00-ta
let.
Vac
ker
odlin
gsby
gd, m
ed
vack
ra g
årda
r. U
tsik
t öve
r Å
nim
men
.
2230
Kru
sebo
l-Öst
ra B
odan
e5,
8te
rtiär
läns
väg
Väg
en s
lingr
ar s
ig
geno
m e
tt bö
ljand
e sk
ogs-
oc
hod
lings
land
skap
.
Land
sväg
3G
rus
Väg
räck
en
med
beto
ngga
rdis
ter
Väg
ens
plan
och
pr
ofil
är tr
olig
en
oför
ändr
ad s
edan
sl
utet
av
1800
-ta
let.
Sm
al g
rusv
äg s
om
lede
r frå
n gå
rd ti
ll gå
rd i
ett
smås
kalig
tjo
rdbr
uksl
ands
kap
med
180
0-ta
ls
käns
la.
2231
Frös
kogs
kyr
ka2,
4te
rtiär
läns
väg
Väg
en lö
per p
å sk
rå i
slän
ten
ned
mot
den
odl
ade
dalg
ånge
n. K
yrka
n är
bel
ägen
på
en
höjd
stra
x no
rr o
m
Kris
tined
alsä
lven
sut
lopp
i sj
ön Ä
rr.
Ned
anfö
r höj
den
finns
egna
hem
sbeb
ygg
else
.
Land
sväg
5O
ljegr
usV
ägrä
cken
m
edst
enga
rdis
ter
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
exa
kt
över
ens
med
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
slut
et a
v 18
00-ta
let.
Väg
en
har b
evar
ats
i ga
mm
alt s
kick
ef
ters
om n
y vä
g by
ggts
i da
lgån
gen.
Vac
ker 1
700-
tals
ky
rka,
vac
ker
utsi
kt ö
ver s
jön
Ärr
. Kyr
kan
omgä
rdas
av
den
gam
la k
yrkb
yn
med
typi
ska
insl
ag
för e
tt tra
ditio
nellt
so
cken
cent
rum
.
2237
Kas
en-Ä
ngha
gen,
D
inge
lvik
sväg
en3,
8te
rtiär
läns
väg
Väg
en g
år g
enom
så
väl
åker
land
skap
,sk
og o
ch
tätb
ebyg
gels
e.Ta
nger
ar ti
ll vi
ss
del r
iksi
ntre
sse
natu
r.
Land
sväg
4Y
1GK
antli
nje
Väg
en s
täm
mer
ex
akt ö
vere
ns
med
gene
rals
tabs
karta
från
slut
et a
v 18
00-
tale
t.
Väg
en p
asse
rar
Din
gelv
iks
säte
ri oc
h de
t lill
a st
atio
nssa
mhä
llet
från
seke
lski
ftet.
Sid
a 8
av 9
74
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nG
rund
data
BIL
AG
A 1
Vägn
rB
enäm
ning
Läng
d (k
m)
Funk
tion
i dag
Väge
n i l
ands
kape
tTy
p av
väg
Väg-
bred
d(m
)
Slitl
ager
Väg-
mar
kerin
gSi
doom
råde
Väga
nord
-ni
ngar
Förä
ndrin
gar
Upp
leve
lsev
ärde
Bes
kriv
ning
2239
Söd
ra F
jäll-
N L
idtjä
rnet
6,4
terti
är lä
nsvä
gV
ägen
går
i sk
ogsm
ark
fram
till
gård
sbeb
ygge
lsen
vid
S. F
jäll.
Land
sväg
4G
rus,
bi
tum
inös
Kan
tlinj
e på
as
falts
parti
ern
a
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
exa
kt
över
ens
med
st
räck
ning
en p
å ge
nera
lsta
bska
rtan
från
1891
.
De
bran
ta
back
arna
ned
mot
S
ödra
Fjä
ll m
arke
rar e
n sk
arp
grän
s m
ella
n sk
ogsm
ark
och
odlin
gsby
gd.
2242
,22
42.0
1E
dsle
skog
-Byg
geru
d,B
räck
e än
gar
2,3
terti
är lä
nsvä
gV
ägen
går
i et
t ga
mm
alt
kultu
rland
skap
av
mus
eal k
arak
tär.
Land
sväg
5B
itum
inös
Kan
tlinj
eV
ägrä
cke
med
sten
gard
iste
r
Väg
en s
täm
mer
de
lvis
öve
rens
m
edge
nera
lsta
bska
rtan,
den
nor
döst
ra
strä
ckan
är n
yare
.
Åld
erdo
mlig
tku
lturla
ndsk
ap o
ch
utsi
kt ö
ver s
jön.
2250
Ski
fors
-Sol
vik
8,6
terti
är lä
nsvä
gG
rusv
ägen
sl
ingr
ar s
ig g
enom
et
t sta
rkt k
uper
at
skog
slan
dska
pfö
rbi f
lera
sjö
ar.
Väg
en p
asse
rar
riksi
ntre
sse
natu
r ru
nt s
jön
Svä
rdlå
ng.
Land
sväg
3G
rus
Väg
räck
e m
edbe
tong
gard
ist
er
Strä
ckan
stä
mm
er
väl ö
vere
ns m
ed
gene
rals
tabs
karta
n frå
n sl
utet
av
1800
-tale
t.
Gru
sväg
ensl
ingr
ar s
ig g
enom
de
t sta
rkt
kupe
rade
skog
slan
dska
pet
geno
m fl
era
bym
iljöe
r.S
tors
lagn
aut
blic
kar ö
ver
skog
sklä
dda
berg
oc
h sj
öar.
2255
Hol
lste
n-E
dsle
skog
12,1
terti
är lä
nsvä
gK
urvi
g gr
usvä
g ge
nom
sko
gs- o
ch
sjöl
ands
kap.
Land
sväg
3G
rus
Väg
räck
en
med
sten
gard
iste
r
Väg
en ä
r tro
ligen
m
ycke
t urs
prun
glig
i b
åde
plan
, se
ktio
n oc
h pr
ofil
seda
n 19
20-ta
let.
Sm
al, s
lingr
ig
grus
väg
i orö
rt sk
ogs-
och
sj
ölan
dska
p(n
atur
rese
rvat
),pa
sser
arE
dsle
skog
spr
ästg
ård.
En
vägs
ten
berä
ttar
om v
ägen
s til
lkom
st.
Sid
a 9
av 9
75
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Förh
isto
risk
tid
(<10
00)
Med
eltid
(100
0-15
00)
2149
, 217
8Ä
ngen
äs-K
leve
rud,
G
esta
dväg
enV
ägen
kan
var
a äl
dre
än n
uv. v
äg
45. "
Den
äld
sta
på
Dal
"Käl
la:
Tors
ten
Frid
ell
"Hem
bygd
en19
88"
Ev
gam
mal
t hu
vuds
tråk
utm
ed
Vän
erku
sten
, frå
n V
äste
rgöt
land
till
väst
ra V
ärm
land
. A
ltern
ativ
t en
vikt
ig
loka
lförb
inde
lse
över
Dal
bosl
ätte
n.
Väg
en g
år s
åväl
ge
nom
olä
ndig
sk
ogsm
ark
(i sö
der)
som
gen
om
flack
t, st
orsk
alig
t od
lings
land
skap
med
spr
idda
gå
rdar
. Väg
en g
år
delv
is p
å kr
önet
av
en g
ruså
s ös
ter
om D
albo
slät
ten.
Åld
er o
känd
, men
en
del
fors
kare
m
enar
att
detta
är
den
älds
ta v
ägen
ut
med
Vän
erns
vä
stra
stra
nd.
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
i st
ort
över
ens
med
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
1843
Mån
ga in
tress
anta
br
oar u
tmed
vä
gen,
bl.a
. st
enva
lvsb
ron
i Å
sebr
o so
m li
gger
vi
d si
dan
om
väge
n.
Fler
tale
tm
ilsto
lpar
, ens
taka
vä
ghål
lnin
gsst
enar
, fle
rtal k
yrko
r (T
imm
ervi
k,G
esta
d, B
olst
ad,
Grin
stad
), R
oos
mon
umen
t,m
jölk
bord
,m
issi
onsh
us,
rygg
åsst
uga,
sten
valv
sbro
från
18
93, e
kallé
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r de
n lil
la v
ägen
so
m g
år m
ella
n ky
rkor
na p
å sl
ättb
ygde
n. D
en
är o
vanl
ig g
enom
at
t den
har
beh
ållit
si
n sm
ala
vägs
ektio
n i
näst
an h
ela
sin
läng
d (c
a 11
km
).
Den
sm
ala
vägs
ektio
nen,
de
mån
gam
ilste
narn
a, R
oos
mon
umen
t och
ky
rkor
na g
ör a
tt vä
gen
uppl
evs
som
åld
erdo
mlig
. V
acke
rod
lings
bygd
med
en
stak
a ut
sikt
öve
r V
äner
n.
Väg
en ä
r med
st
örst
a sa
nnol
ikhe
t m
edel
tida
och
kan
ev. v
ara
äldr
e än
K
ungs
väge
n (n
uv.
väg
45).
Väg
en
har b
evar
ats
som
en
sm
al v
äg ö
ver
hela
Dal
bosl
ätte
n.
En
mån
gfal
d av
vä
gank
nutn
aku
lturm
inne
n.
1+
2204
Nyt
orp-
Ärte
mar
ks
kyrk
aK
yrka
n ha
r ett
med
eltid
aur
spru
ng o
ch d
et
är tr
olig
t att
även
vä
gen
är fr
ån
denn
a tid
.
Kyr
kovä
gS
lingr
ig s
kogs
väg
på n
äs m
ot
Ärte
mar
k ky
rka.
U
tsik
t mot
sjö
n Ä
rting
en.
Väg
ens
drag
ning
är
ofö
ränd
rad
seda
n sl
utet
av
1800
-tale
t.
Ärte
mar
ks k
yrka
m
ed d
elar
från
12
00-ta
let
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r de
mån
ga, s
må
stat
liga
väga
rna
som
ans
löt f
rån
land
sväg
en o
ch
ledd
e up
p til
l ky
rkpo
rten.
Kyr
kan
är v
acke
rt be
läge
n lä
ngst
ut
på e
tt up
podl
at
näs
i Ärti
ngen
. Vid
vä
gkor
snin
gen
finns
ett
min
dre
sock
ence
ntru
mm
ed e
n äl
dre
skol
bygg
nad
och
en fd
lära
rbos
tad.
Av
land
skap
ets
mån
ga s
må
stat
liga
väga
r fra
m
till k
yrko
rna
är
detta
en
av d
e bä
st b
evar
ade,
m
ed e
n ty
dlig
ål
derd
omlig
kara
ktär
. Väg
ens
läge
kan
var
a lik
a ga
mm
alt s
om d
en
ursp
rung
liga
kyrk
an p
å pl
atse
n (1
200-
tale
t).
1
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
Sid
a 1
av 1
0
76
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2223
Köp
man
nebr
oD
el a
v la
ndsk
apet
s äl
dsta
oc
h vi
ktig
aste
vä
gför
bind
else
.S
anno
likt
med
eltid
a el
ler
äldr
e. K
ungs
väg.
Min
st s
edan
160
0-ta
let d
en v
iktig
aste
vä
gen
geno
m
land
skap
et.
Trol
igen
pilg
rimsv
äg.
Väg
en s
lingr
ar s
ig
ned
till V
äner
nivå
n dä
r den
kor
sar
Upp
erud
sälv
en fö
r at
t sed
an å
ter
klät
tra u
pp ti
ll de
om
giva
nde
höjd
parti
erna
.R
iksi
ntre
sse
kultu
rmilj
övår
d.
Väg
en e
n de
l av
1600
-tale
tsku
ngsv
äg fr
ån
Vän
ersb
org
norr
ut.
Strä
ckni
ngen
oför
ändr
ad m
inst
se
dan
ca 1
850.
D
etta
var
trol
igen
äv
en u
nder
m
edel
tid d
en
läm
plig
aste
plat
sen
att k
orsa
U
pper
udsä
lven
ssj
ösys
tem
.
Ste
nval
vsbr
o, fi
n vy
av
väg
45:s
nya
br
o öv
er ä
lven
.
Slu
ssar
, gam
mal
t ca
fé, m
agas
in
m.m
.
Dal
slan
ds k
anal
.P
lats
en d
är
Vän
ern
möt
er
sjös
yste
met
är
spec
iell
och
unik
.
Vac
ker o
ch
kultu
rhis
toris
ktin
tress
ant
omgi
vnin
g. F
lera
vä
g- o
ch
brog
ener
atio
ner
invi
d va
rand
ra.
Kan
alen
med
m
agas
in o
ch
vakt
bost
ad, g
amla
bå
tar.
Pla
tsen
utg
ör
seda
n ga
mm
alt e
tt nå
lsög
a vi
d fä
rd
utm
ed V
äner
ns
väst
ra s
ida.
Del
av
Kun
gsvä
gen,
bety
dels
eful
lfö
rbin
dels
e til
l ka
nale
n oc
h jä
rnvä
gen.
Fle
ra
vägg
ener
atio
ner.
Vac
ker o
ch
kultu
rhis
toris
ktin
tress
ant
omgi
vnin
g.
1+
2227
San
neru
d-V
assv
iken
Del
av
land
skap
ets
älds
ta
och
vikt
igas
te
vägf
örbi
ndel
se.
San
nolik
tm
edel
tida
elle
r äl
dre.
Kun
gsvä
g.
Min
st s
edan
160
0-ta
let d
en v
iktig
aste
vä
gen
geno
m
land
skap
et. T
rolig
pi
lgrim
sväg
.
Sm
al fö
ljsam
gr
usvä
g ge
nom
va
riera
d sk
ogs-
oc
h od
lings
bygd
. V
ägen
löpe
r utm
ed
sjön
Åni
mm
en.
Väg
en fö
ljer e
n ga
mm
al s
träck
ning
oc
h fin
ns
redo
visa
d på
170
0-ta
ls k
arto
r. S
träck
ning
en h
ar
inte
förä
ndra
ts
seda
n m
itten
av
1800
-tale
t.
Åni
msk
og k
yrka
frå
n 12
00-ta
let,
mils
ten
från
175
.
Rep
rese
ntat
iv fö
r vä
gsträ
ckni
ng i
äldr
e tid
.
Väg
ens
bred
d oc
h pl
acer
ing
i la
ndsk
apet
uppl
evs
ålde
rdom
lig.
Mils
tena
r frå
n 17
00-ta
let.
Vac
ker
odlin
gsby
gd, m
ed
vack
ra g
årda
r. U
tsik
t öve
r Å
nim
men
.
Del
av
land
skap
ets
vikt
igas
te v
äg i
äldr
e tid
. V
ägst
räck
ning
enha
r bev
arat
s i
dess
180
0-ta
lsst
anda
rd o
ch
ger e
tt ål
derd
omlig
tin
tryck
.
1+
Vasa
tiden
(150
0-ta
l)
Stor
mak
tstid
en(1
600-
tal)
924
Rön
ning
en-E
llenö
Väg
en ä
r do
kum
ente
rad
på
Felte
rus
1600
-ta
lska
rta
Väg
en u
tgör
en
länk
i et
t gam
mal
t vä
gstrå
k frå
n V
ärm
land
och
D
albo
slät
ten
mot
sö
dra
Boh
uslä
n (S
altk
älla
n oc
h M
unke
dal).
Väg
en g
år i
varie
rat
odlin
gsla
ndsk
apm
ed u
tsik
t öve
r E
llenö
sjön
. Del
vis
riksi
ntre
sse
kultu
r.
Strä
ckni
ngen
Elle
nö-T
orsb
ynst
ämm
er v
äl
över
ens
med
185
0 -ta
lets
kar
tor.
Rak
väg
med
allé
vi
d To
rps
gård
R
epre
sent
ativ
Väg
en g
er e
tt ål
derd
omlig
tin
tryck
, går
gen
om
en v
acke
r byg
d m
ed e
n va
cker
pa
ssag
e öv
er
Val
boån
.
Väg
en u
tgör
en
välb
evar
ad o
ch
ålde
rdom
lig d
el a
v en
gam
mal
fö
rbin
dels
e frå
n V
ärm
land
och
D
albo
slät
ten
mot
S
altk
älla
n vi
d G
ullm
aren
och
sö
deru
t mot
U
ddev
alla
.
1
Sid
a 2
av 1
0
77
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2135
Dal
s R
osto
ck-B
råla
nda
Väg
en fi
nns
doku
men
tera
d på
fle
ra 1
700-
tals
ka
rtor m
en ä
r tro
ligen
äld
re ä
n så
.
Väg
en u
tgjo
rde
en
gen
förb
inde
lse
mel
lan
land
skap
ets
cent
rala
, nor
ra
dela
r och
V
äner
sbor
g.
Väg
en lö
per
geno
m fl
ackt
, öp
pet,
börd
igt
odlin
gsla
ndsk
ap.
Pas
sera
r Kro
kån
på e
n m
oder
n br
o.
Strä
ckan
stä
mm
er
väl ö
vere
ns m
ed
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
Örs
med
eltid
a ky
rka
från
1200
-12
50, å
tski
lliga
vä
ghål
lnin
gs- o
ch
mils
tena
r,m
jölk
bord
.
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r de
n lit
e st
örre
vä
gen
och
mer
tra
fiker
ade
väge
n so
m ä
ndå
beva
rat
sin
ursp
rung
liga
strä
ckni
ng i
odlin
gsla
ndsk
apet
.
Väg
en li
gger
fint
i la
ndsk
apet
och
hy
ser f
lera
vä
gank
nutn
aku
lturv
ärde
n.
Väg
en li
gger
i et
t ga
mm
alt s
tråk
som
fö
rban
dla
ndsk
apet
s sö
dra
och
norr
a de
lar,
bela
gt s
edan
170
0-ta
let.
Förb
inde
lsen
är
trol
igen
be
tydl
igt ä
ldre
. M
ånga
mils
tena
r.
1
2221
Hög
sbyn
-Håv
erud
, B
rudf
jälls
väge
nS
. A. H
allb
äck
ange
r att
väge
n är
frå
n 16
00-ta
let.
San
nolik
t har
den
ur
spru
ng i
en
forn
tida
förb
inde
lse,
nyt
tjad
då s
jöar
na e
j var
fa
rbar
a.
Gam
lafö
rbin
dels
eväg
från
skog
sbyg
den
till s
lättb
ygde
n oc
h V
äner
n. F
ölje
r va
ttenv
ägen
geno
m D
alsl
and-
Vär
mla
nd.
Väg
en g
år
mes
tade
ls h
ögt i
la
ndsk
apet
, öve
r gl
est
skog
sbev
uxna
höjd
rygg
ar. M
kt
bran
ta b
acka
r (2
1%).
Rik
sint
ress
ena
tur/k
ultu
r.
Idag
nor
mal
vä
gkro
pp. Ä
nnu
på
1970
-tale
t gic
k vä
gen
delv
is ö
ver
hällm
ark.
Väg
ens
drag
ning
är
urs
prun
glig
men
vä
gen
förb
ättra
des
1833
-183
8. P
å O
mby
ggna
d på
19
70-ta
let
(asf
alte
ring
m.m
.) m
ed s
ärsk
ilda
kultu
rmilj
öhän
syn.
2 st
ycke
n br
onså
lder
sgra
var
alld
eles
invi
d vä
gen,
gam
la
vägr
äcke
n,st
ridsv
agns
hind
er,
stor
a äd
ellö
vträ
d.
Mils
tolp
ar o
ch
vägh
ålln
ings
sten
ar.
Väg
en ä
r gen
om
sin
stor
a fö
ljsam
het e
fter
terr
änge
n oc
h si
tt lä
ge h
ögt i
te
rrän
gen
repr
esen
tativ
för
äldr
e vä
gar.
Väg
en ä
r fö
rkni
ppad
med
en
folk
lig s
ägen
, den
sl
ingr
ar s
ig v
acke
rt fra
m g
enom
sk
ogsb
ygde
n m
ed
vack
ra u
tsik
ter.
Ste
nrös
en fr
ån
bron
såld
ern.
Gam
mal
förb
inde
lsev
ägut
med
sjös
yste
met
. Har
be
hålli
t sin
gam
la
kara
ktär
trot
s at
t de
n är
livl
igt
trafik
erad
.S
tenr
ösen
från
br
onså
lder
n.Fö
rkni
ppad
med
en
folk
lig s
ägen
.
1+
2231
Frös
kogs
kyr
kaV
ägen
är m
ed p
å Fe
lteru
s 16
00-
tals
karta
och
på
alla
170
0-ta
lska
rtor.
Väg
en u
tgjo
rde
en
länk
i de
n hu
vuds
aklig
avä
gför
bind
else
nfrå
n S
veal
and
mot
H
alde
n oc
h B
ohus
kust
en.
Väg
en lö
per p
å sk
rå i
slän
ten
ned
mot
den
odl
ade
dalg
ånge
n. K
yrka
n är
bel
ägen
på
en
höjd
stra
x no
rr o
m
Kris
tined
alsä
lven
sut
lopp
i sj
ön Ä
rr.
Ned
anfö
r höj
den
finns
egna
hem
sbeb
ygg
else
.
Väg
en g
år p
å sk
rå
i slä
nten
på
en
uppm
urad
vägb
ank.
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
exa
kt
över
ens
med
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
slut
et a
v 18
00-ta
let.
Väg
en
har b
evar
ats
i ga
mm
alt s
kick
ef
ters
om n
y vä
g by
ggts
i da
lgån
gen
neda
nför
.
Frös
kogs
kyr
ka
från
1700
-tale
t. Fr
ösko
g är
en
med
eltid
a so
cken
. K
yrkb
yn o
mfa
ttar
Frös
kogs
Sto
m, f
d pr
ästg
ård,
fd
skol
bygg
nad,
fd
lära
rbos
täde
r och
et
t för
sam
lings
hem
m
edva
ktm
ästa
rbos
tad.
Ste
ngar
dist
erut
med
väg
en.
Väg
en a
nvän
des
bl.a
. för
jä
rnbr
uken
stra
nspo
rt av
tack
- oc
h st
ångj
ärn
till
och
från
Vän
erku
sten
.
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r en
äld
re
geno
mfa
rtsvä
gso
m ta
nger
ar
sock
enky
rkan
.
Vac
ker 1
700-
tals
ky
rka,
vac
ker
utsi
kt ö
ver s
jön
Ärr
. Kyr
kan
omgä
rdas
av
den
gam
la k
yrkb
yn
med
typi
ska
insl
ag
för e
tt tra
ditio
nellt
so
cken
cent
rum
.
Väg
parti
et ä
r en
myc
ket v
älbe
vara
d re
st a
v de
n ga
mla
ös
t-väs
tliga
förb
inde
lsen
geno
m la
ndsk
apet
, hu
vuds
tråke
t frå
n S
veal
and
till
Boh
usku
sten
.V
ägen
har
en
välb
evar
ad 1
800-
tals
kara
ktär
.Fr
ösko
gs 1
700-
tals
kyrk
a bi
drar
till
den
hist
oris
ka
präg
eln.
1
Sid
a 3
av 1
0
78
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2239
Söd
ra F
jäll-
N L
idtjä
rnet
Väg
en ä
r med
på
Felte
rus
1600
-ta
lska
rta o
ch p
å al
la 1
700-
tals
karto
r. E
n av
la
ndsk
apet
s äl
dsta
vä
gar.
Länk
i de
n hu
vuds
aklig
avä
gför
bind
else
nfrå
n S
veal
and
mot
H
alde
n oc
h B
ohus
kust
en.
Väg
en g
år i
skog
smar
k fra
m ti
ll gå
rdsb
ebyg
gels
envi
d S
. Fjä
ll.
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
exa
kt
över
ens
med
st
räck
ning
en p
å ge
nera
lsta
bska
rtan
från
1891
. V
ägst
räck
ning
förb
i Ket
tilsb
o til
lkom
ca
1850
.
Väg
hålln
ings
sten
vid
S. F
jäll,
mils
ten
(175
4) p
å si
dola
gt
vägp
arti
vid
Ket
tilsb
o. F
.d.
gäst
give
ri i S
.Fjä
ll.
Kon
stgj
orda
vatte
nfal
l ö. S
. Fj
äll.
Bre
d st
engä
rdsg
ård
vid
Ket
tilsb
o.
De
bran
ta
back
arna
ned
mot
S
ödra
Fjä
ll m
arke
rar e
n sk
arp
grän
s m
ella
n sk
ogsm
ark
och
odlin
gsby
gd.
Väg
parti
et ä
r en
välb
evar
ad re
st a
v de
n ga
mla
och
vi
ktig
a ös
t-väs
tliga
fö
rbin
dels
enge
nom
land
skap
et,
huvu
dstrå
ket f
rån
Sve
alan
d til
l B
ohus
kust
en.
2
Nya
tekn
iker
(1
700-
tal)
2060
, 206
2Lu
bber
ud-B
ram
seru
dS
träck
an fi
nns
doku
men
tera
d på
ka
rta fr
ån 1
720-
tale
t
Väg
en ä
r kur
vig
och
följe
r la
ndsk
apet
ste
rrän
g ge
nom
ett
gam
mal
tod
lings
land
skap
.Ta
nger
arrik
sint
ress
e ku
ltur.
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
myc
ket
väl ö
vere
ns m
ed
gene
rals
tabs
karta
n frå
n m
itten
av
1800
-tale
t för
utom
vi
d S
Siv
iken
där
st
räck
ning
en s
er
någo
t ann
orlu
nda
ut id
ag.
Väg
en ta
nger
ar e
tt rik
sint
ress
e fö
r ku
lturm
iljöv
årde
nkr
ing
Sto
ra o
ch
Öst
raH
äste
fjord
en.
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r de
n lil
la v
ägen
i od
lings
land
skap
et.
Väg
en g
år v
acke
rt i e
tt va
riera
t och
sm
åska
ligt
jord
bruk
slan
dska
pm
ed u
tsik
t öve
r H
äste
fjord
en.
Vac
ker o
ch
ålde
rdom
lig v
äg
med
rötte
r i 1
700-
tale
t och
med
do
kum
ente
rad
strä
ckni
ng fr
ån c
a 18
50. V
acke
rt ku
lturla
ndsk
apom
ger v
ägen
.
2
2097
San
dåke
r-S
tora
Tor
p,
Råg
gärd
sväg
enV
ägen
är
redo
visa
d på
fler
a ol
ika
1700
-ta
lska
rtor.
Väg
en u
tgör
ett
gam
mal
t strå
k,
från
Väs
terg
ötla
nd
mot
Ed
och
Nor
ge.
Fler
a gä
stgi
verie
r oc
h sk
juts
håll
fann
s ut
med
st
räck
an.
Väg
en ä
r lån
g oc
h ge
nom
kors
ar b
åde
skog
sklä
dda
höjd
er o
ch
uppo
dlad
eda
lgån
gar,
men
är
hela
tide
n fö
ljsam
m
ot te
rrän
gen
på
gam
la v
ägar
s vi
s.
Min
dre
just
erin
gar
har p
å de
n lå
nga
strä
ckan
gjo
rts h
är
och
var,
men
på
det h
ela
tage
t fö
ljer v
ägen
väl
18
50-ta
lets
strä
ckni
ng.
Väg
en g
år tä
tt in
på g
årda
rna
. Tv
å gä
stgi
verie
r va
r bel
ägna
utm
ed
vägs
träck
an.
Väg
en g
år d
elvi
s ge
nom
riks
intre
sse
natu
r.
Dal
gång
slan
dska
pet
i de
n no
rra
dele
n är
ka
rakt
eris
tiskt
för
denn
a de
l av
Dal
slan
d.
Det
är o
vanl
igt a
tt et
t så
gam
mal
t hu
vuds
tråk
inte
om
vand
lats
till
en
stor
och
bre
d vä
g.
Mer
parte
n av
vä
gen
har ä
nnu
en
star
k 18
00-
tals
präg
el.
Väg
en e
rbju
der p
å si
na p
lats
er
stor
slag
napa
nora
mau
tsik
ter
och
går p
å an
dra
stäl
len
tätt
inpå
gå
rdar
na.
Kyr
korn
a oc
h Ö
reki
lsäl
ven
bidr
ar
till u
pple
vels
en.
Väg
strå
ket s
kall
enlig
t en
del
skrib
ente
r var
a et
t av
de
älds
ta i
land
skap
et. V
ägen
ha
r en
ålde
rdom
lig
kara
ktär
och
er
bjud
er fi
na
land
skap
supp
leve
lse
r.
1
2101
Töfte
dal-G
esät
erV
ägen
är
doku
men
tera
dse
dan
1700
-tale
t.
Väg
en fö
ljer d
et
bölja
nde
odlin
gsla
ndsk
apet
geno
m e
n sm
al,
uppo
dlad
dal
gång
.
Väg
en g
år i
rak
strä
ckni
ng ö
ver
den
böja
nde
terr
änge
n ut
an
skär
ning
ar o
ch
bank
ar, v
ilket
ger
en
sär
egen
vä
gpro
fil.
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
väl
öv
eren
s m
ed
gene
rals
tabs
karta
från
143.
Vid
G
esät
er ä
r vä
gsträ
ckan
del
vis
ny. V
ägen
finn
s m
ed p
å 17
90-ta
ls
karta
.
Gäs
tgiv
argå
rdar
var b
eläg
na i
Ges
äter
och
i Tö
fteda
l.M
jölk
bord
är
beva
rade
utm
ed
väge
n. D
algå
ngen
är
kla
ssad
som
rik
sint
ress
e fö
r ku
lturm
iljöv
årde
n.
De
små
väga
rna
i de
sm
ala
dalg
ånga
rna
är
typi
ska
för d
enna
de
l av
land
skap
et.
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r de
nna
trakt
med
lå
nga,
sm
ala
dalg
ånga
r.
Väg
en g
år g
enom
et
t böl
jand
e od
lings
land
skap
i en
sm
al d
algå
ng
med
Töfte
dals
älve
n i
dalg
ånge
ns m
itt.
Intre
ssan
tvä
gpro
fil.
En
av d
e bä
st
beva
rade
av
de
mån
ga s
må
land
sväg
ar s
om
följe
r de
smal
a da
lgån
garn
a i
denn
a de
l av
Dal
slan
d.
2
Sid
a 4
av 1
0
79
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2120
Grö
säte
r-Tå
ngel
anda
Väg
en
doku
men
tera
dse
dan
1700
-tale
t.
Väg
en k
an h
a fö
regå
tt nu
v vä
g 17
2 so
m lä
nk i
en
förb
inde
lse
från
Vän
ersb
org
och
Udd
eval
la m
ot E
d oc
h no
rra
Dal
slan
d.
Väg
en lö
per d
elvi
s i e
tt gr
usås
land
skap
kant
en p
å da
lgån
gen.
Var
iera
t lan
dska
p m
ed s
kog
och
öppn
a m
arke
r. V
ägen
går
öve
r gå
rdsp
lan
och
smite
r för
bi
husk
nuta
r.
Väg
ens
strä
ckni
ng
stäm
mer
till
stor
de
l öve
rens
med
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
1850
-tale
t
Väg
en g
år g
enom
et
trik
sint
ress
eom
råde
för
kultu
rmilj
övår
den.
Utm
ed v
ägen
fa
nns
järn
bruk
i Ö
xnäs
sam
t såg
oc
h m
kt
forn
läm
ning
ar.
Väg
en k
nyte
r iho
p be
bygg
else
nm
ella
n V
albo
ån
och
Kro
ppef
jäll.
Järb
o ky
rka,
ut
sikt
er ö
ver
dale
n, g
amm
alla
ntha
ndel
med
an
tika
godi
saut
omat
er i
bruk
.
Den
kultu
rhis
toris
ktin
tress
anta
bygd
en m
ella
n V
albo
ån o
ch
Kro
ppef
jäll
med
bl
.a. J
ärbo
k:a
kn
yts
sam
man
av
denn
a ga
mla
väg
so
m b
evar
at
strä
ckni
ng o
ch
utse
ende
sed
an
lång
tid.
2
2166
Grin
stad
-Kva
nten
burg
Väg
en ä
r do
kum
ente
rad
seda
n 17
00-ta
let.
Väg
ens
östra
del
fic
k tro
ligen
sin
sp
ikra
kast
räck
ning
und
er
1700
-tale
t, so
m
uppf
arts
väg
till
herr
gård
en.
Väg
ens
östra
del
gå
r i ra
k st
räck
ning
öve
r de
t fla
cka
odlin
gsla
ndsk
apet
.
Väg
en ä
r bel
agd
seda
n 17
00-ta
let
och
har t
rolig
en
behå
llit s
in ra
ka
strä
ckni
ng s
edan
de
ss.
Väg
ens
östra
del
är
dra
gen
axia
lt ra
kt m
ot
herr
gård
ens
huvu
dbyg
gnad
så
som
man
gär
na
gjor
de p
å 17
00-
tale
t om
möj
lighe
t ga
vs.
Qva
nten
burg
she
rrgå
rd.
Den
spi
krak
a vä
gdra
gnin
gen
är
typi
sk fö
r väg
ar ti
ll st
örre
her
rgår
dar,
men
säl
lsyn
t i
Dal
slan
d.
Den
axi
alt a
nlag
da
väge
n ut
gör e
n st
åtlig
ent
ré ti
ll Q
vant
enbu
rgs
herr
gård
.
Väg
ens
främ
sta
värd
e ut
görs
av
den
spik
raka
vä
gdra
gnin
gen
axia
lt i
förlä
ngni
ngen
av
huvu
dbyg
gnad
ens
mitt
axel
.
2
2224
Håv
erud
- Å
sens
bruk
, U
pper
udsv
ägen
Väg
en ä
r re
dovi
sad
på 1
700-
tals
karto
r.
Väg
en h
ade
unde
r 17
00- o
ch 1
800-
tale
n be
tyde
lse
för
land
skap
ets
indu
stria
liser
ing
och
utgj
orde
ett
huvu
dstrå
k ut
med
ka
nale
n in
nan
Håv
erud
bron
bygg
des
1937
.
Uts
ikt ö
ver s
jöar
na
Upp
erud
shöl
jen
och
Spå
ngen
.
Väg
strä
ckni
ngen
över
enss
täm
mer
i hu
vuds
ak m
ed
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
Öpp
ning
sbar
bro
vi
d U
pper
ud,
slus
sar
Gam
mal
indu
strim
iljö,
bruk
sher
rgår
den,
kana
len,
mils
ten.
R
iksi
ntre
sse
natu
r oc
h ku
ltur.
Dal
slan
ds k
anal
Rar
itet p
.g.a
. att
vägf
örbi
ndel
sen
från
1937
med
fört
att d
enna
väg
ku
nnat
bev
aras
so
m e
n sm
al,
ålde
rdom
lig v
äg
trots
att
den
går
geno
m tä
ttbeb
yggt
om
råde
.
Milj
ön h
ar e
n st
ark
1700
-tals
prä
gel
och
är
indu
strih
isto
riskt
intre
ssan
t.
Väg
en in
gick
i la
ndsk
apet
sin
dust
rialis
erin
g på
17
00-ta
let
(järn
bruk
) och
var
en
del
av
det f
ör
bruk
en s
å vi
ktig
a ko
mm
unik
atio
nsst
råk
et s
om fö
ljer
Upp
erud
sälv
en.
1
2230
Kru
sebo
l-Öst
ra
Bod
ane
Väg
en ä
r re
dovi
sad
på k
arta
frå
n sl
utet
av
1700
-ta
let o
ch b
lev
på
1800
-tale
tup
pgra
dera
d so
m
ham
nväg
.
Väg
en le
dde
på
1800
-tale
t ut t
ill
Vin
gens
ham
n oc
h bl
ev tr
olig
en d
å av
sevä
rt fö
rbät
trad
och
inle
mm
ad i
det
stat
liga
vägn
ätet
.
Väg
en s
lingr
ar s
ig
geno
m e
tt bö
ljand
e sk
ogs-
oc
hod
lings
land
skap
.
Väg
ens
plan
och
pr
ofil
är tr
olig
en
oför
ändr
ad s
edan
sl
utet
av
1800
-ta
let.
Väg
visn
ings
sten
Väg
en ä
r til
lsam
man
s m
ed
någr
a ky
rkvä
gar
en a
v de
min
sta
stat
liga
väga
rna
i la
ndsk
apet
.
Sm
al g
rusv
äg s
om
lede
r frå
n gå
rd ti
ll gå
rd i
ett
smås
kalig
tjo
rdbr
uksl
ands
kap
med
180
0-ta
ls
käns
la.
Gen
om a
tt ha
mnv
erks
amhe
ten
tidig
t upp
hörd
e ha
r tro
ligen
inga
vä
sent
liga
förb
ättri
ngar
gjo
rts
av v
ägen
und
er
1900
-tale
t. V
ägen
ge
r en
god
bild
av
hur d
åtid
ens
väg
kund
e te
sig
.
1+
Sid
a 5
av 1
0
80
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2242
, 224
2.01
Eds
lesk
og-B
ygge
rud.
B
räck
e än
gar
Väg
en ä
r do
kum
ente
rad
seda
n 17
00-ta
let
och
ingå
r i e
tt ga
mm
alt s
tråk
från
Åm
ål fö
rbi
Fors
back
a oc
h vi
dare
mot
La
xarb
y oc
h Ä
rtem
ark.
Väg
en u
tgjo
rde
förb
inde
lse
från
nord
väst
raD
alsl
and
mot
Åm
ål
och
Vän
ern.
Väg
en g
år i
ett
gam
mal
tku
lturla
ndsk
ap a
v m
usea
l kar
aktä
r.
I den
slu
ttand
e te
rrän
gen
har
väge
n ba
nkat
s up
p m
ed h
jälp
av
en
stöd
mur
av
sten
.
Väg
en s
täm
mer
de
lvis
öve
rens
m
edge
nera
lsta
bska
rtan
från
slut
et a
v 18
00-ta
let,
den
nord
östra
strä
ckan
är
nya
re. E
n äl
dre
vägs
träck
ning
är
väl s
ynlig
. Ask
allé
.
Väg
en g
år g
enom
rik
sint
ress
e fö
r så
väl n
atur
vård
so
mku
lturm
iljöv
ård,
sam
t gen
om
Brä
cke
änga
rs
natu
rres
erva
t.
Det
om
giva
nde
ålde
rdom
liga
kultu
rland
skap
etm
ed u
tsik
t öve
r sj
ön g
er v
ägen
st
ora
uppl
evel
sevä
rden
.
Väg
ens
bety
dels
e in
nan
1900
-tale
ts
vägo
mlä
ggni
ngsa
mt d
ess
drag
ning
gen
om
ängs
land
skap
etut
gör v
ägen
s frä
mst
a vä
rden
.
2
Cen
tral
vägh
ålln
ing
(180
0-ta
l)20
83, 2
086,
20
87E
dste
na-F
ärge
land
aH
uvud
sakl
igen
tid
igt 1
800-
tal.
Väg
en g
år g
enom
bö
ljand
e oc
h va
riera
t sko
gs-
och
odlin
gsla
ndsk
ap.
Pas
sera
r Val
boån
vi
d E
dste
nafo
rs.
Väl
vård
ade
lant
gård
ar.
Rik
sint
ress
eku
lturm
iljöv
ård.
Väg
en h
ar
geno
mgå
tt få
fö
ränd
ringa
r sed
an
1850
-tale
t för
utom
st
räck
an m
ella
n E
vens
äter
-V
albo
ån s
om
tillk
omm
it se
nare
.
Hög
och
im
pone
rand
est
enva
lvsb
ro ö
ver
Val
boån
vid
E
dste
nafo
rs b
yggd
på
183
0-ta
let.
Fler
a fo
rnm
inne
n fin
ns lä
ngs
strä
ckan
, bl a
gr
avfä
lt oc
h fo
rnåk
rar
Dom
halla
vid
E
vens
äter
,vä
ghål
lnin
gsst
ensa
mt g
ravf
ält v
id
Eds
tena
. Allé
av
lärk
träd,
gam
la
turb
iner
,kv
arnm
iljö,
sten
valv
bro
över
V
albo
ån
Väg
en ä
r en
repr
esen
tant
för
de ä
ldre
sm
åväg
ar
som
förb
and
gård
arna
i sö
dra
och
sydv
ästra
D
alsl
ands
back
land
skap
.
Väg
ens
plac
erin
g i
land
skap
et g
er e
tt ål
derd
omlig
tin
tryck
.S
pänn
ande
kvar
nmilj
ö kr
ing
valv
bron
öve
r V
albo
ån.
Urs
prun
glig
vägs
träck
ning
geno
m e
tt la
ndsk
ap m
ed
1800
-tals
präg
el.
Intre
ssan
tavä
gank
nutn
aku
lturv
ärde
nut
med
väg
en.
1+
2127
Örs
berg
-Sun
dals
-Ryr
Väg
en fi
nns
delv
is
med
på
1700
-tal
karta
, i n
orr m
ella
n Ö
rsbe
rg-G
ulle
sbyn
sam
t V B
leka
n-
Sun
dals
-Ryr
.S
amm
anta
get
kan
väge
n do
ck s
es
som
en
1800
-ta
lsvä
g.
Väg
ens
strä
ckni
ng
är fö
ljsam
i od
lings
land
skap
et.
Där
väg
en
pass
erar
Kro
kån
finns
en
spän
nand
ekv
arnm
iljö.
Fin
vy
över
Örs
jön.
Vid
S
äter
grä
nsar
vä
gen
mot
rik
sint
ress
e na
tur
(Kro
ppef
jäll)
Väg
ens
strä
ckni
ng
visa
r hög
öv
eren
sstä
mm
else
med
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
Eka
llé, g
amm
al
skol
bygg
nad,
kvar
nmilj
ö vi
d K
rokf
ors.
Mjö
lkbo
rd. E
n vä
ghål
lnin
gsst
enen
ligt F
MIS
. A
skal
lé, g
ård
med
sk
iffer
tak.
Två
re
gist
rera
devä
gträ
d.K
ropp
efjä
llsbr
ante
r inv
id
väge
n.
Kon
trast
en m
ella
n K
ropp
efjä
llsbr
ante
r och
slä
tten
är k
arak
teris
tisk
för d
enna
del
av
land
skap
et.
Väg
en ä
r en
god
repr
esen
tant
för
den
smal
a gr
usvä
gen
i od
lings
land
skap
et.
Väg
ens
följs
amm
a st
räck
ning
i la
ndsk
apet
sam
t de
kul
turm
iljöe
r so
m p
asse
ras
(kva
rn, s
kola
etc
) gö
r att
väge
n up
plev
s so
m
ålde
rdom
lig.
Gam
mal
väg
som
frä
mst
haf
t en
loka
l fu
nktio
n.V
ägst
räck
ning
,vä
gsek
tion
och
vägo
mgi
vnin
g ha
r be
vara
t en
ålde
rdom
ligka
rakt
är. V
acke
r om
givn
ing
med
ett
smås
kalig
t,bö
ljand
eku
lturla
ndsk
ap.
1
Sid
a 6
av 1
0
81
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2128
Råd
ane-
Häl
jeby
nV
ägen
är
redo
visa
d på
kar
ta
från
1700
-tale
t.
Väg
en g
år g
enom
et
t sm
åska
ligt
skog
s- o
ch
odlin
gsla
ndsk
appå
grä
nsen
till
Kro
ppef
jäll.
Den
öst
ra d
elen
av
väge
n fra
m ti
ll S
andf
älle
t fin
ns
redo
visa
d so
m
ridst
ig p
å ka
rta
från
tidig
t 170
0-ta
l sa
mt s
om m
indr
e vä
g på
ge
nera
lsta
bska
rtan
från
mitt
en a
v 18
00-ta
let.
Den
vä
stra
del
en a
v vä
gen
har
tillk
omm
it se
nare
.
Ste
ngar
dist
er,
utpe
kad
artri
k vä
gkan
t.
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r de
n lil
la v
ägen
i sk
ogsb
ygd.
Kur
vig
och
smal
gr
usvä
g so
m
pass
erar
när
a in
på
beby
ggel
sen
på
ett å
lder
dom
ligt
sätt.
Mån
ga
sjöu
tsik
ter.
Sm
al g
rusv
äg i
back
land
skap
etso
m g
er e
tt ål
derd
omlig
t och
ur
spru
nglig
t int
ryck
oc
h so
m ä
r bel
agd
seda
n 17
00-ta
let.
1+
2154
Vin
terh
ålet
-Sik
hall
1800
-tal
Väg
en a
nlad
es fö
r at
t tra
nspo
rtera
jo
rdbr
uksp
rodu
kter
till h
amne
n i
Sik
hall
f.v.b
. till
G
öteb
org
och
Eng
land
.
Väg
en g
år g
enom
sk
ogen
och
m
ynna
r vid
ån
gbåt
sbry
gga
i S
ikha
ll m
ed
vids
träck
t sjö
utsi
kt.
Väg
strä
ckni
ngen
över
enss
täm
mer
i hu
vuds
ak m
ed
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
Ång
båts
bryg
gan,
mag
asin
et o
ch d
en
övrig
abe
bygg
else
n ha
r pr
ägel
av
1800
-tal.
Ham
nen
är k
nute
n til
l det
dal
slän
dska
ha
vreo
dlin
gen
som
ex
pand
erad
ekr
aftig
t und
er 1
800 -
tale
t.
Väg
enre
pres
ente
rar d
e st
atlig
a vä
gar s
om
ledd
e til
l vä
nerh
amna
rna.
Sik
hall
har d
en
mes
t åld
erdo
mlig
a ka
rakt
ären
av
de
äldr
e ha
mna
rna
läng
s D
alsl
ands
vä
nerk
ust.
Milj
ön k
ring
Sik
hall
erbj
uder
en
hist
oris
k oc
h na
turs
kön
uppl
evel
se.
Väg
en v
ar u
nder
18
00-ta
let
trans
portv
äg ti
ll ut
skep
pnin
gsha
mn
en i
Sik
hall,
där
de
t änn
u fin
ns
säde
smag
asin
och
ån
gbåt
sbry
gga.
2
2218
Dal
s Lå
nged
-Årb
olV
ägen
söd
ra d
el
är b
elag
d se
dan
mitt
en a
v 18
00-
tale
t, m
edan
den
no
rra
dele
n tro
ligen
ble
v fa
rbar
fö
rst p
å 19
00-ta
let.
Väg
en u
tgjo
rde
i fö
rsta
han
d en
fö
rbin
dels
esö
deru
t för
gå
rdar
na u
tmed
vä
gen.
Väg
en lö
per i
sp
rickd
alsl
ands
kape
t nor
r om
K
ropp
efjä
ll, d
elvi
s hö
gt ö
ver d
e nä
rbel
ägna
sjöa
rna.
Strä
ckan
mel
lan
Årb
ro-T
ånge
byn
över
enss
täm
mer
med
gene
rals
tabs
karta
n frå
n 18
50-ta
let.
På
strä
ckan
Tå
ngeb
yn-
Rän
nslid
en h
ar
väge
n en
ny
drag
ning
och
R
änns
liden
-M
usta
dfor
s fa
nns
inge
n vä
g i
mitt
en/s
lute
t av
1800
-tale
t.
Intre
ssan
t kla
ffbro
i M
usta
dfor
s.V
ägen
går
till
stör
sta
dele
n ge
nom
om
råde
n av
riks
intre
sse
för
kultu
rmilj
övår
den
och
natu
rvår
den.
V
id b
l.a. R
änsl
iden
fin
ns v
acke
rt ku
lturla
ndsk
ap.
Åts
killi
gafo
rnm
inne
n fin
ns
utm
ed v
ägen
.
Pas
sage
i M
usta
dfor
s öv
er
Dal
slan
ds k
anal
m
ed s
luss
ar.
Väl
beva
rad,
äld
re
gård
sbeb
ygge
lse
nära
väg
en,
ålde
rdom
ligt
kultu
rland
skap
och
va
ckra
uts
ikte
r gör
at
t väg
en h
ar s
tora
up
plev
else
värd
en.
Väg
en o
ch
omgi
vnin
gen
har
tills
amm
ans
en
star
k pr
ägel
av
1800
-tal.
2
Sid
a 7
av 1
0
82
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2221
Håv
erud
Väg
bron
från
198
7 är
en
kopi
a av
br
on fr
ån 1
937.
D
en in
tillig
gand
e jä
rnvä
gsbr
on ä
r frå
n 19
27,
akve
dukt
en fr
ån
1868
.
Tills
amm
ans
med
jä
rnvä
gen
och
kana
len
pass
erar
vä
gen
Upp
erud
sälv
en i
en tr
ång
ravi
n.
Rik
sint
ress
eku
lturm
iljöv
ård.
Väg
en p
asse
rar
Dal
slan
ds k
anal
öv
er e
n bå
gbro
, fö
rst u
ppfö
rd 1
937.
N
uvar
ande
bro
är
en k
opia
av
denn
a oc
h up
pför
d 19
87.
Bro
n be
löna
des
med
Vac
kra
Väg
ars
pris
199
2.
Akv
eduk
ten
är
utfö
rd s
om e
n ni
tad
ränn
a öv
er
fors
en.
Väg
bron
från
198
7 är
en
kopi
a av
den
äl
dre
bron
från
19
37. O
mgi
vand
e m
iljö
är v
älbe
vara
d frå
n 18
00-ta
let
(kan
alen
) och
bö
rjan
av 1
900-
tale
t.
Väg
bron
,jä
rnvä
gsbr
on o
ch
akve
dukt
en ä
r in
tress
anta
exem
pel p
å sa
mtid
ens
inge
njör
skon
st.
Hel
hets
milj
ön k
ring
väge
n ha
r sor
t ku
lturh
isto
riskt
värd
e.
Dal
slan
ds k
anal
Väg
bron
är
repr
esen
tativ
för
sin
tid. A
kved
ukte
n är
ens
am i
sitt
slag
i l
ande
t. K
ombi
natio
nen
av
väg-
järn
vägs
- och
bå
tbro
i en
och
sa
mm
a pu
nkt i
la
ndsk
apet
är u
nik.
Väg
en e
rbju
der
dram
atis
k ut
sikt
öv
er D
alsl
ands
ka
nal,
akve
dukt
en,
fors
en o
ch
järn
vägs
bron
.
Pla
tsen
är
kom
mun
ikat
ions
hist
oris
kt in
tress
ant
med
väg
- jär
nväg
s -oc
hbå
tförb
inde
lser
i en
och
sam
ma
punk
t. B
roar
na p
å pl
atse
n sp
änne
r öv
er e
n pe
riod
från
1868
till
1987
.
1+
2237
Kas
en-Ä
ngha
gen,
D
inge
lvik
sväg
enV
ägen
finn
sdo
kum
ente
rad
på
1700
-tals
karta
,m
en fi
ck e
n ny
roll
när d
et li
lla
stat
ions
sam
hälle
tup
pför
des
i sa
mba
nd m
ed
Lelå
ngsb
anan
san
lägg
ande
vid
sl
utet
av
1800
-ta
let.
Det
ta v
ar lä
nge
en
länk
i de
t vik
tiga
öst-v
ästli
ga s
tråke
t i l
ands
kape
ts
norr
a de
l som
fö
rban
dV
ärm
land
/Vän
ern
med
kus
ten
(Udd
eval
la o
ch
Hal
den)
.
Väg
en g
år g
enom
så
väl
åker
land
skap
,sk
og o
ch
tätb
ebyg
gels
e.Ta
nger
ar ti
ll vi
ss
del r
iksi
ntre
sse
natu
r.
Väg
en s
täm
mer
ex
akt ö
vere
ns m
ed
gene
rals
tabs
karta
från
slut
et a
v 18
00-
tale
t.
Väg
en p
asse
rar
Din
gelv
iks
säte
ri (u
nder
160
0-17
00-
tale
n en
be
tyde
lsef
ull g
ård
för t
rakt
en) p
å et
t ty
pisk
t sät
t för
en
äldr
e vä
g oc
h gå
r ge
nom
det
lilla
st
atio
nssa
mhä
llet
Din
gelv
ik s
om h
ar
behå
llit s
in
kara
ktär
från
tide
n fö
r jär
nväg
ens
anlä
ggan
de i
slut
et
av 1
800-
tale
t. 1
vägh
ålln
ings
sten
enlig
t FM
IS
Din
gelv
iks
säte
ri är
en
av d
e få
st
orgå
rdar
na i
denn
a de
l av
Dal
slan
d.
Den
raka
st
räck
ning
en v
id
säte
riet ä
r typ
isk
för v
ägar
vid
hö
gres
tånd
smilj
öer
.
Väg
en p
asse
rar
Din
gelv
iks
säte
ri oc
h de
t lill
a st
atio
nssa
mhä
llet
från
seke
lski
ftet.
Väg
en v
ar e
n de
l i
det v
iktig
a ös
t-vä
stlig
a st
råke
t ge
nom
land
skap
et.
1895
fick
väg
en e
n ut
vidg
ad b
etyd
else
då
Din
gelv
iks
järn
vägs
stat
ion
bygg
des.
Då
geno
mfa
rtstra
fiken
nu g
år p
å en
ny
väg
har d
enna
väg
ku
nnat
beh
ålla
sin
ka
rakt
är fr
ån
järn
vägs
epok
en.
1
Sid
a 8
av 1
0
83
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2250
Ski
fors
-Sol
vik
Väg
en fi
nns
doku
men
tera
d på
ka
rta fr
ån 1
720-
tale
t.
Gru
sväg
ensl
ingr
ar s
ig g
enom
et
t sta
rkt k
uper
at
skog
slan
dska
pfö
rbi f
lera
sjö
ar.
Väg
en p
asse
rar
riksi
ntre
sse
natu
r ru
nt s
jön
Svä
rdlå
ng.
Väg
ens
drag
ning
är
ofö
ränd
rad
seda
n sl
utet
av
1800
-tale
t.
Ett
gäst
give
ri va
r be
läge
t i S
olvi
k.V
ägen
är e
tt br
a ex
empe
l på
svår
ighe
ter i
sa
mba
nd m
ed
vägd
ragn
ing
i la
ndsk
apet
s no
rra
och
star
kt
kupe
rade
del
ar.
Gru
sväg
ensl
ingr
ar s
ig g
enom
de
t sta
rkt
kupe
rade
skog
slan
dska
pet
geno
m fl
era
bym
iljöe
r.S
tors
lagn
aut
blic
kar ö
ver
skog
sklä
dda
berg
oc
h sj
öar.
Väg
en ä
r ett
bra
och
vack
ert
exem
pel p
å en
lit
en v
äg i
norr
a D
alsl
ands
myc
ket
kupe
rade
sko
gs-
och
sjöl
ands
kap.
V
ägen
var
på
1800
-ta
let e
n be
tyde
lsef
ull l
änk
norr
ut m
ed
gäst
give
ri i S
olvi
k,
inna
n vä
g 17
2 to
g öv
er d
enna
roll.
1
Bili
smen
(190
0-19
50)
164,
166
Par
setjä
rnV
ägen
har
sam
ma
strä
ckni
ng s
om p
å 18
00-ta
let.
Väg
en a
ntog
s bl
i ny
ttjad
vid
en
ev
tysk
inva
sion
från
N
orge
och
förs
ågs
därfö
r med
fö
rsva
rsan
ordn
ing
ar.
Det
utv
alda
vä
gavs
nitte
t utg
örs
av e
n trå
ng
pass
age
mel
lan
en
liten
sjö
och
ett
berg
.
Väg
en h
ar s
amm
a st
räck
ning
som
vid
tid
en fö
r fö
rsva
rsan
lägg
nin
garn
asan
lägg
ande
på
1940
-tale
t.
Väg
en ä
r om
give
n av fö
rsva
rsan
lägg
nin
gar i
form
av
strid
svag
nshi
nder
och
skan
sar f
ör a
tt m
öta
en e
v. ty
sk
inva
sion
.
Likn
ande
anlä
ggni
ngar
men
i m
indr
e om
fattn
ing
finns
vi
d fle
r väg
ar s
om
går i
n m
ot n
orsk
a gr
änse
n.
Det
ta ä
r tro
ligen
de
n m
est
välb
evar
ade
väga
nknu
tna
skan
s frå
n de
nna
tid.
Förs
vars
anlä
ggni
nga
rna
vid
sida
n om
vä
gen
har s
tort
hist
oris
kt v
ärde
oc
h st
ort
uppl
evel
sevä
rde.
Väg
en, d
e om
giva
nde
terr
ängf
orm
erna
och
skan
sen
sam
verk
ar ti
ll en
m
iljö
av s
tort
hist
oris
kt in
tress
e.
2
173
Stig
en-V
ästra
Bod
ane
Väg
en ä
r do
kum
ente
rad
på
karto
r frå
n 17
00-
tale
t.
På
vägs
träck
an
utfö
rdes
AK
-ar
bete
n på
193
0-ta
let.
Väg
en g
år i
ett
kupe
rat
sjöl
ands
kap
i K
ropp
efjä
llsut
kant
er o
ch
grän
sar t
ill
riksi
ntre
sset
Kro
ppef
jäll.
Väg
en fö
ljer e
n ga
mm
alst
räck
ning
.R
ätni
ng a
v ku
rvor
oc
h br
eddn
ing
ägde
rum
på
1930
-ta
let s
om A
K-
arbe
te, d
äref
ter
har i
nga
stor
a ar
bete
n ut
förts
.
En
stor
gam
mal
ek
växe
r när
a vä
gen.
S
teng
ardi
ster
,de
lvis
dubb
elsi
digt
.In
dust
rihis
toris
km
iljö
och
över
give
n vä
g vi
d R
ådan
efor
s.
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r st
örre
väg
ars
stan
dard
på
1930
-ta
let.
För a
tt va
ra e
n hö
gtra
fiker
ad v
äg
är d
en m
ycke
t te
rrän
ganp
assa
doc
h ku
rvig
. Sto
ra
träd
invi
d vä
gen,
m
iljön
vid
R
ådan
efor
s oc
h sj
öuts
ikte
r bid
rar
till u
pple
vels
en.
De
dubb
elsi
diga
st
enga
rdis
tern
avi
ttnar
om
att
väge
n tro
ts s
tor
trafik
bela
stni
ng ä
r fö
ga fö
ränd
rad
seda
n 19
30-ta
let.
1
2207
Sol
um-R
örvi
ken
Väg
en b
lev
trolig
en k
örba
r fö
rst p
å 19
00-ta
let.
Ev.
AK
-arb
ete
Sm
al, s
lingr
ig
grus
väg
som
följe
r sk
ogst
errä
ngen
.
Väg
en fi
ck
vägs
tand
ard
trolig
en fö
rst p
å 19
00-ta
let o
ch ä
r sa
nnol
ikt r
elat
ivt
oför
ändr
ad s
edan
til
lkom
sten
.
En
sten
grav
kam
mar
esk
all f
inna
s i
väge
ns n
ärhe
t.
Väg
en g
år i
den
utpr
ägla
tgl
esbe
folk
ade
skog
smar
k so
m
präg
lar D
alsl
ands
no
rdvä
stra
del
.
Väg
en ä
r re
pres
enta
tiv fö
r de
sm
å, m
ycke
t lå
gtra
fiker
ade
skog
sväg
arna
i no
rra
Dal
slan
d.
Väg
en ä
r sm
al o
ch
följs
am i
den
kupe
rade
skog
ster
räng
enoc
h er
bjud
er
därm
ed fi
na
natu
rupp
leve
lser
.
Väg
en ä
r anl
agd
sent
(190
0-ta
l) oc
h är
trol
igen
myc
ket
litet
förä
ndra
d se
dan
anlä
ggni
ngst
illfä
llet.
2
Sid
a 9
av 1
0
84
Väga
r med
kul
turm
iljöv
ärde
nB
edöm
ning
och
kla
ssifi
cerin
gB
ILA
GA
2
Tids
epok
Vägn
rB
enäm
ning
Urs
prun
glig
åld
erFu
nktio
n oc
h ad
min
istr
ativ
a be
slut
Väge
n i l
ands
kape
tK
onst
rukt
ion,
tekn
ik
och
bygg
mat
eria
lU
rspr
ungl
ighe
tVä
gark
itekt
ur o
ch
inge
njör
skon
stVä
gank
nutn
a na
tur-
oc
h ku
lturv
ärde
nR
egio
nala
sär
drag
Rep
rese
n-ta
tivite
t och
ra
ritet
Upp
leve
lsev
ärde
Väge
ns fr
ämst
a vä
gvär
deK
lass
ifice
ring
Bed
ömni
ngsk
riter
ier
2255
Hol
lste
n-E
dsle
skog
1921
-192
7V
ägen
tillk
om s
om
AK
-arb
ete.
Väg
strä
ckni
ngen
kan
ha u
tgjo
rt ga
mm
alpi
lgrim
sled
från
E
dsle
skog
s ky
rka.
Kur
vig
grus
väg
geno
m s
kogs
- och
sj
ölan
dska
p.
P.g
.a. d
en
kupe
rade
terr
änge
nin
nehå
ller i
nte
väge
n de
ra
ksträ
ckor
som
ut
mär
ker A
K-
väga
r.
Väg
en ä
r tro
ligen
m
ycke
t urs
prun
glig
i b
åde
plan
, se
ktio
n oc
h pr
ofil
seda
n 19
20-ta
let.
Äld
revä
gvis
ning
ssky
lt,vä
gste
n so
m
info
rmer
ar o
m
väge
ns ti
llkom
st,
berö
md
präs
tgår
d i
Eds
lesk
og,
hem
bygd
sgår
d,na
turr
eser
vat.
Väg
en ä
r ej
repr
esen
tativ
för
AK
-väg
ar i
allm
änhe
t.
Sm
al, s
lingr
ig
grus
väg
i orö
rt sk
ogs-
och
sj
ölan
dska
p(n
atur
rese
rvat
),pa
sser
arE
dsle
skog
spr
ästg
ård.
En
vägs
ten
berä
ttar
om v
ägen
s til
lkom
st.
P.g
.a. l
iten
trafik
bela
stni
ngha
r väg
en tr
olig
tvis
in
te ä
ndra
ts
myc
ket s
edan
de
ss ti
llkom
st s
om
nödh
jälp
sarb
ete
unde
r 192
0-ta
let.
1+
Nut
id(>
1950
)16
6B
engt
erud
-Årb
ol17
00-ta
lD
en p
å 19
80-ta
let
nyan
lagd
a vä
gen
går g
enom
la
ndsk
apet
i dj
upa
skär
ning
ar o
ch
höga
ban
kar.
Väg
en ä
r byg
gd p
å m
oder
nt v
is m
ed
stor
abe
rgsk
ärni
ngar
och
höga
vä
gban
kar.
Väg
en ä
r of
örän
drad
sed
an
nyan
lägg
ning
enpå
198
0-ta
let.
Väg
en ä
r byg
gd
unde
r en
epok
då
este
tiska
hän
syn
och
land
skap
sanp
assn
ing
gavs
min
dre
utry
mm
e i
vägu
tform
ning
en.
Väg
en ta
nger
ar
Kro
ppef
jälls
riksi
ntre
sseo
mrå
defö
r nat
urvå
rd. E
n m
inne
sste
n öv
er
väge
ns ti
llkom
st ä
r pl
acer
ad i
vägs
länt
en.
Väg
en ä
r typ
isk
för
1980
-tale
tsvä
gbyg
gand
e.
De
höga
slä
nter
na
med
kro
ssm
ater
ial
är m
ycke
t på
tagl
iga
i vä
gmilj
ön.
Väg
en ä
r typ
isk
för
en ti
d in
om
vägb
ygga
ndet
då
este
tik o
ch
land
skap
sanp
assn
ing
inte
var
tung
t vä
gand
e i
vägp
lane
ringe
n.
2
172
Väg
avsn
itt ö
ver
Elle
nösu
ndet
1965
Det
sm
ala
sund
et
har t
rolig
en s
edan
lå
ng ti
d ut
gjor
t ett
natu
rligt
läge
för
kom
mun
ikat
ion
över
de
lång
strä
ckta
sjöa
rna.
Väg
enun
ders
tryke
rla
ndsk
apet
sfo
rmer
och
pa
sser
ar p
å en
bro
dä
r sun
det ä
r som
sm
alas
t.R
iksi
ntre
sse
kultu
rmilj
övår
d.
Pas
sgen
öve
r su
ndet
har
ge
nom
gått
få
förä
ndrin
gar s
edan
de
ss ti
llkom
st
1965
då
den
nuva
rand
e br
on
ersa
tte e
n än
nu
beva
rad
fack
verk
sbro
.
Båg
bro
av b
eton
g,
visa
r ett
tydl
igt
stili
deal
.
Intil
l den
mod
erna
vä
gen
slin
grar
sig
de
n äl
dre
land
sväg
en ö
ver
en lä
gre
äldr
e fa
ckve
rksb
ro fr
ån
1887
. Vid
sun
det
finns
ock
så s
tora
fu
ndam
ent e
fter e
n jä
rnvä
gsbr
o.
Väg
enre
pres
ente
rar d
en
mod
erna
raka
vä
gen
som
ers
att
den
äldr
e sl
ingr
iga
väge
n.
Nat
ursk
önt l
äge
med
vy
över
sj
öarn
a,ko
mm
unik
atio
nspu
nkt s
om
åskå
dlig
gör
utve
cklin
gen
av
brob
ygga
ndet
.
En
kom
mun
ikat
ions
punk
t som
ås
kådl
iggö
rut
veck
linge
n av
vä
g- o
ch
järn
vägs
anlä
ggan
de,
inkl
usiv
e br
obyg
gand
e.
1+
Sid
a 10
av
10
85
86
VägverketRegion Väst
405 33 Göteborgwww.vv.se [email protected]
Telefon: 0771-119 119. Telefax: 031-63 52 70. Texttelefon: 0243-750 90.