TILLSAMMANS ÄR VI STARKA

KRIMINALVÅRDENS PERSONALTIDNING. APRIL 2016 2

OMKRIM

IsoleringsbrytTränar tillsammans på häktet Huddinge

Tema utslussFler behöver förberedas för friheten

TransporterArvidsjaur styr hela landets förfl yttningar

Arbetsmiljön på frivården Vänersborg

2 OMKRIM 2/2016 3OMKRIM 2/2016

OMKRIM INGÅNGAtt bryta isolering för häktade med restriktioner är en viktig uppgift för Kriminalvården. På häktet Huddinge har man med åklagarnas tillstånd börjat med gemensamma gruppaktiviteter. 40

OMKRIM2/2016

Omkrim är Kriminalvårdens personaltidning som skriver om stort och smått som är viktigt, roligt eller på annat sätt berör medarbetarna. Även andra intresse-rade ska kunna läsa om vardagen i Kriminalvården samt om forskning och utveckling på området.

Redaktörer: Katarina Luksepp 011-496 37 90 katarina.luksepp@kriminal-varden.se Elisabet Jönsson 011-496 33 35 elisabet.jonsson@kriminal-varden.se

E-post: omkrim@kriminalvarden.seAdress: Omkrim, 601 80 NorrköpingAnsvarig utgivare: Pelle Ekman

Formgivning: John Bark DesignTryckeri: EditaUpplaga: 18�000Nästa manusstopp: 6 majPrenumerationsservice:Sanna Lagrén 011-496 37 66sanna.lagren@kriminalvarden.sePostadress:Omkrim, Kriminalvården, 601 80 Norrköping

Prenumeration:Alla anställda och lekmannaövervakare får tidningen hemskickad. Vill du som anställd INTE ha tidningen kontaktar du prenume-rationsservice. Lekmannaövervakare gör eventuella adressändringar hos sin frivård. Även pensionärer och andra intresserade får tidningen utan kostnad. Men för er krävs att ni anmäler till prenumerationsservice att ni VILL ha tidningen.441 428

TRYCKSAK

NYHETER

7 Nytt om kriminalvård.

TEMA UTSLUSS UNDER LUPP

18 De bäddar för mjuklandning.

20 Frigång ett bra sätt att byta liv.

22 Alla behöver stöd i slutet av fängelsetiden.

23 Halvvägshus.

26 Familjehem.

27 Uppdrag utvärdering.

REPORTAGE

30 Varmt grupptryck i Vänersborg.

34 Problemlösare i Arvidsjaur.

40 Så bryts isoleringen.

VETENSKAP

38 Att träna empati och impulskontroll.

INTERVJU

45 Psykolog med fokus på brottso� ret.

KULTIKRIM

48 Fängelset mitt i Gävle.

RUNTIKRIM

51 Landet runt.

DEBATT

56 Sonen i kläm när frivården tog semester.

ÖVRIGT I OMKRIM

4 Bilden anstalten Skenäs. 6 Gd har ordet. 13

Frivilliga krafter RFS. 14 Krönika Yoga. 29 Yrket

placeringshandläggare. 50 Guldkorn. 58 Sport

och fritid. 59 Hedervärt. 60 Filmtävling.Om

slag

sbild

: Ann

a-Le

na L

undq

vist

Han ser sin gärning i backspegeln 45

Hon bjuder in åklagare 40V 

i skriver om utsluss. Alltså om vägen från fängelse ut i samhället. För en utomstående verkar det kanske konstigt att Kriminalvården inte är bättre på detta än vad man är. Många gånger har vi hört om ”folk som muckar från fängelset med en plastpåse i handen och ingenstans har att ta vägen”.

Redan 2007 infördes en lag som erbjuder fyra särskilda utslussåtgärder i slutet av fängelsetiden. Åtgärderna vårdvistelse, frigång, halvvägshus och utökad frigång med fotboja kan användas i olika kombinationer, allt efter klientens behov.

Jag kommer ihåg glädjen hos Ulf Jonson, dåvarande chefen för klient- och säkerhetsenheten, över de nya trovärdiga alternativen till fängelse. Han kallade lagen för milstolpe och ansåg att svensk kriminalvård hade fl yttat fram sina positioner internationellt.

Den nya lagen fi ck en trevande inledning. Man var försiktig innan en praxis byggts upp. Det fi nns de som tycker att Kriminal-vården fortfarande är väl försiktig med att placera ut klienter. Läs i denna tidning om Skyddsvärnet som tycker att Kriminalvården använder både hängslen och livrem innan placering i halvvägshus.

»Den nya lagen fi ck en trevande inledning.«

Det ska sägas att generell utslussning innebär att klienten under fängelsetiden fl yttas från en högre säkerhetsklass till en lägre. Sköter man sig, får man fl ytta till mer öppna förhållanden som mer liknar utsidan. Successivt får klienten vänja sig vid livet utanför murarna med permissioner som blir obevakade och allt fl er. Utvalda behandlingsprogram ska ytterligare reducera risken för misskötsamhet. När denna kedja fungerar kan man också beviljas en särskild utslussningsåtgärd.

Längre fram i tidningen kan ni se grafi k över hur de särskil-da utslussåtgärderna sakta ökade fram till 2009 då åtgärden vårdvistelse störtdök. Skandalen var ett faktum då en vårdvistel-seleverantör, Styrmansgården, inte höll måttet, vilket gjorde att Kriminalvården såg sig tvungen att skärpa kontrollen och minska möjligheterna för ledighet.

En annan händelse som påverkade utslussningsmöjligheterna var Malexander-morden. När det uppdagades att polismördarna och bankrånarna var intagna som begick brot-ten under permission från fängelset drogs an-talet beviljade permissioner ned dramatiskt.

Balansgången är svår för Kriminalvården. Personer ska slussas ut i samhället, men ingenting får hända. Enstaka händelser kan orsaka pådrag i medierna och få stora konse-kvenser för verksamheten. Men arbetet med att få klienter att landa mjukt efter vistelsen i Kriminalvården pågår oförtrutet. Ett nytt regeringsuppdrag innebär att arbetet med utsluss intensifi eras.

Bakom rubrikerna

Katarina Luksepp,redaktör.

4 OMKRIM 2/2016 5OMKRIM 2/2016

BILDEN

F rån rå bräda till såld produkt. Den tillfreds-ställelsen vill produk-tionsledaren Tommy Andersson ge alla kli-enter i träverkstaden på anstalten Skenäs.

– Först har vi utbildning. Alla börjar med att gå igenom och prova alla moment och alla maskiner och gör mindre föremål. Alla får misslyckas, börja om och lära sig.

Nästa steg är den verkliga produktionen. På Skenäs gör man lekstugor och barn-möbler. Gulliga ridelefanter fi nns också på repertoaren. I varje lekstuga som säljs ingår en barnmöbelgrupp.

– Det bästa är när klienten hinner vara med i hela proces-sen. Att han hinner se den pall som han själv tillverkade gå iväg med en stuga till en kund. Stoltheten och glädjen som klienten känner då går inte att ta miste på.

Möblerna fi nns på många vårdcentraler och tandläkar-mottagningar i närområdet, och säljs även på Blocket. Vanligast är fortfarande mun-till-mun-metoden.

– När vi just hade sålt en lekstuga till en kund i Söder-köping ringde en ny kund från Kalmar. Han hade sett stugan på ett bilfl ak och hade genast frågat föraren var han kunde få tag på en likadan. Det känns som om vi tillverkar grejer med kvalitet, ler Tommy An-dersson.

Elefanter på Skenäs

E L I S A B E T J Ö N S S O N / T E X T Å S A S T U B B F Ä LT / F O T O

6 OMKRIM 2/2016 7OMKRIM 2/2016

NILS: Kriminalvården ska vara en attraktiv arbetsgivare. Det innebär att både värna om de medarbetare vi har, och samtidigt locka till oss nya.

E n strategiskt viktig fråga vi behöver hantera är vår förmåga att rekrytera och kompetensut-veckla chefer och medarbetare. Konkurrensen på arbetsmark-naden har hårdnat och vi måste på lång sikt förbli en attraktiv

arbetsgivare. Personalrörligheten ökar och det har

blivit svårare att få kvalificerade sökande till de tjänster som utannonseras. Det gäller såväl vikariat som tillsvidarean-ställningar. Dessutom söker påfallande få utrikes födda medarbetare chefstjänster, vilket gör att vi inte tillvaratar värdefull kompetens inom verksamheten.

Att Kriminalvården uppfattas som en attraktiv arbetsgivare får vi många bekräftelser på. Samtidigt lämnar också medarbetare och chefer oss för att arbeta i andra delar av offentlig förvaltning. Ibland för att de vill få nya erfarenheter i yrkeslivet. Ibland till verksamheter som har andra villkor för lön och arbetstider. Att andra arbetsgivare intresserar sig för våra anställdas unika erfarenhet och kompetens är i grunden positivt. Samti-digt vill vi inte förlora skickliga medarbe-tare. Blickar vi några år framåt, ser vi ett ökande rekryteringsbehov. Det är därför viktigt att både värna och utveckla de medarbetare vi har, och samtidigt locka till oss nya.

Vi kan börja med att gräva där vi står. När jag för några veckor sedan träffade den regionala ledningsgruppen i Stock-holm berättade de att vi har ett antal skickliga vikarier i verksamheten. Många av dem vill gärna fortsätta, men kommer inte att kunna erbjudas fast anställning på grund av att deras språkkunskaper inte räcker till för att klara grundutbild-ningens krav. Det för tankarna också till den bredare grupp av nyanlända arbets-

sökande som nu står till arbetsmark-nadens förfogande. I den finns ett stort antal personer med rätt utbildningsbak-grund, erfarenheter och arbetskapacitet, och som jag är övertygad om skulle vara en stor tillgång i vår verksamhet. Även för denna grupp är bristande kunskaper i det svenska språket det största hindret.

Slutsatsen blir att Kriminalvården kan bidra både till integration i samhället, men också till vår egen kompetens-försörjning genom att bygga upp en språkutbildningskapacitet. Konkret bör vi kunna erbjuda och genomföra inten-sivutbildning i svenska för vikarier som vill gå vidare till vår grundutbildning. Vi ska också i nära samarbete med Arbets-förmedlingen skapa praktikplatser för nyanlända, också det i kombination med svenskundervisning.

Att gräva där man står handlar också om att generellt öka vår förmåga att kunna erbjuda chefer och medarbetare som idag bär upp vår verksamhet goda utvecklingsmöjligheter. Det handlar inte bara om fortbildning i traditionell mening – det ska vi naturligtvis också ha – utan om att vi som arbetsgivare måste vara noga med att skaffa oss en tydlig bild av varje medarbetares individuella potential och vilja till utveckling. Med det i fokus kan vi tillsammans utarbeta en plan för att nå de mål som jag tror att de flesta av oss formulerar i våra yrkesliv. Det kan handla om att skapa möjlig-heter till arbetsrotation, att pröva på chefsroller via chefsvikariat, att fördju-pa sina kunskaper genom att ta på sig specialistuppgifter eller att bredda sina perspektiv genom internationella upp-drag. En myndighet som erbjuder sina anställda många utvecklingsmöjligheter kommer också att långsiktigt uppfattas som en attraktiv arbetsplats.

»Vi kan börja med att gräva där vi står«

»Konkret bör vi kunna erbjuda och genomföra intensivutbildning i svenska för vikarier som vill gå vidare till vår grundutbildning.«

NILS ÖBERG ÄR GENERALDIREKTÖR på Kriminalvården.

HÄKTE

H äktet Kronoberg har öppnat landets första omvårdnadsavdelning

på häkte. Avdelningen har nio platser och är en riksresurs för klienter som har ett större omvårdnadsbehov än vad som kan erbjudas på annan häktesplats.

– Det kan vara häktade kli-enter som har skadats i sam-band med gripande eller brott, till exempel skottskadade eller knivhuggna som behöver hjälp med vardagssysslor. Det kan också vara klienter

med olika rörelsehinder eller kroniska sjukdomar, förklarar Annette Warman, kriminal-vårdsinspektör på häktet Kronoberg.

– För att få komma hit ska de vara färdigbehandlade på sjuk-hus. Vi har sjukhussängar och handikappanpassade bostads-rum med toalett. Den vård vi ger motsvarar hemtjänst eller hemsjukvård.

En omvårdnadsavdelning har saknats.

– Många klienter som vår-

dats färdigt på sjukhus vistas på vårdhem under häktnings-tiden, men genom att ha egen vårdpersonal slipper vi ta in kompetens utifrån.

– De som jobbar här är utbildade undersköterskor eller har jobbat som personlig assistent. De är anställda som kriminalvårdare men i arbetet ingår omvårdnadsarbete.

Placering på enheten sker i enlighet med särskild place-ringsbegäran hos den regio-nala sjukvårdssamordnaren i Stockholm.

Bättre omvårdnad på ny avdelning på Kronoberg

NYHETER

Häktet Kronoberg är först ut i landet med en omvård-nadsavdelning där man kan ta emot till exempel klienter med rörelsehinder.

JOAKIM RIGHAMMAR har tagit över rodret som sektionschef för placeringssektionen. Joakim kom-mer närmast från Polismyndigheten där han haft olika roller, bland annat som utredare, förundersökningsledare och chef.

Medarbetarundersökningens nästa stegÅrets medarbetarundersök-ning är avslutad. Svarsfrekven-sen landade på 79 procent, strax under målet på minst 80 procent. Den trots allt höga

svarsfrekvensen gör att det finns goda förutsättningar att göra bra analyser.

Och det är precis vad som händer just nu; under april är

analysen av medarbetarunder-sökningen klar. Resultaten börjar gå ut till alla medarbetare via cheferna. Alla ska vara infor-merade senast till sommaren.

Därefter ska diskussioner ske löpande och fram till den första oktober ska varje arbetsgrupp ta fram handlingsplaner och åtgärder.

HR

Nu finns ett enhetligt, nationellt framtaget ma-terial för frivårdens lokala information till domstolsvä-sendet. Insatsen är kopplad till det nationella målet om att öka trovärdigheten för verkställigheten av påföljder i frihet. Materialet ska stödja frivårdskontor i informa-tions- och samverkansarbe-te gentemot domarkåren. Materialet kan även använ-das för andra målgrupper som socialtjänst eller olika delar av rättsväsendet. Det finns en powerpoint-pre-sentation med manus, en broschyr om frivårdens uppdrag och en inbjudnings-mall. Det finns också filmer om personutredningar och inom kort kommer en film om misskötsamhet. Materi-alet är samlat på Krimnet.

Satsning på info till domstolar

FRIVÅRD

Bild ur powerpoint-presentationen.

Rättelse. Sidan 6 i Omkrim 2015:6. Korrekt namn på den tidigare chefen för Kanadas kriminalvård är Ole Ingstrup.

8 OMKRIM 2/2016 9OMKRIM 2/2016

KRIMINALVÅRDEN

Tv-serien Min livstid går just nu på SVT. Skåde-spelaren och regissören

Ulf Stenberg besöker anstalter för att tala med intagna om läsningens betydelse. Under åtta avsnitt får tittarna följa med in på anstalterna Hall, Skenäs, Färingsö, Skänninge och Hinseberg.

Anledningarna till att Utbildningsradion (UR) ville spela in serien i Kriminalvår-den var två.

– Vi hörde talas om God-nattsagor inifrån. Vi var också intresserade av att diskutera läsningens betydelse i livet i stort och i den här situationen där man har tid att utforska läsningens och skrivandets betydelse, säger Sara Gustafs-son på UR.

– Ett program handlar om betydelsen av att skriva brev och kommunicera. Då beskrev intagna som suttit i häkte hur de behövde skriva för att

förstå sin situation, säger Sara Gustafsson.

En av de som medverkade på Hall var Nebojsa. Han tycker att det är väldigt bra och viktigt för ungdomar att UR gör pro-gram om läsning.

– För mig är läsning under-hållning, utbildning, avslapp-ning och skapar bra tid, säger han.

Hall var först ut med att ta emot tv-teamet förra sommaren.

– Jag tyckte det rimmade bra med våra syften i övrigt och gagnade dem. Vi jobbar till exempel med Godnattsa-gor inifrån. Jag tyckte det var attraktivt att de ville jobba med människor och inte var intresserade av deras brott utan ville ge dem en röst, säger Erik Lambis, kriminalvårds-inspektör på Hall.

Tv-serie tar upp läsningens betydelse för de intagna

Ny webbplats gör Krami mer enhetligtKrami har fått en ny webb-plats, som ska bidra till att göra Kramiverksamheten mer enhetlig. Krami.se ska vara en informations- och kommunikationskanal för blivande deltagare i Krami-

verksamheten, arbetsgiva-re, samverkansparter och allmänhet. Den vänder sig till alla Kramimedarbetare, styr-gruppsrepresentanter och övriga intresserade av och involverade i verksamheten.

FRIVÅRDE tt tätare samarbete mellan lärcentrum och programmet arbete

skulle skapa fler yrkesutbild-ningar i Kriminalvården.

Region Syd har kartlagt förutsättningar för yrkes-utbildning i regionen. De har också presenterat en utvecklingsplan där Krimi-nalvårdens produktionsle-dare föreslås fungera som handledare för gymnasiala yrkesutbildningar.

Redan idag går anstalten Tygelsjö i bräschen för en

yrkesutbildning helt i Kri-minalvårdens regi. Tygelsjö bedriver kurser inom en yrkes-utbildning i gymnasieskolans program naturbruk med in-riktningen trädgård. Klienter-na läser teoretiska ämnen på lärcentrum, medan praktiken sker i anstaltens växthus.

På samma sätt skulle lärcentrum och programmet arbete kunna samarbeta inom andra utbildningar, till exempel att köksarbete som ingår i restaurang- och livsmedelsprogrammet kan

handledas av kockar anställda i Kriminalvården. Likaså kan svetspraktik ske i Kriminal-vårdens verkstäder, för att så småningom leda till en yrkes-examen i det industritekniska programmet.

– Vi tror jättemycket på det här. Vi vill erbjuda en yrkes-utbildning som leder till en examen, säger Irene Sehlin, rektor i region Syd.

Nu är även anstalten Östragård på väg att starta kurser i naturbruksprogram-met med hjälp av läraren från Tygelsjö.

Verkstad + lärcentrum = yrkesutbildning

Förslag från region Syd: I Kriminalvårdens träverkstäder skulle praktik inom finsnickeri kunna ske för att klara av kurser inom hantverksprogrammet.

ANSTALT

NYHETER LEDIGA TJÄNSTER Kriminalvården har lanserat en ”karriärsida” på Linkedin. Sidan är ett enkelt sätt att hålla sig uppdaterad om lediga tjänster och att möta med-arbetare med olika yrkesinriktningar. Syftet med karriärsidan är att profilera Kriminalvården som arbetsgivare. Följ oss gärna: www.linkedin.se

NYHETER VILL DU CHEFA? Har du intresse och fallenhet för ledarskap? Kvinsp-försörjningsprogrammet är ett utvecklingsprogram som vänder sig till morgondagen chefer.

– Vi vill ha många sökanden. Du som är chef får gärna uppmuntra lämpliga medarbetare att söka, säger Catarina Stokken på HR-avdelningen.

Flera lagändringar som syf-tar till att skapa en modernare, effektivare och mer rättssäker strafftidslag har nu lagts fram av Strafftidsutredningen. 2017 kan vi ha en ny lagstiftning, betydligt lättare att tillämpa än dagens.

– Väldigt många inom Kriminalvår-den arbetar med strafftidsberäkning och man gör det under straffansvar. Därför är det extra ange-läget att få en modernare lagstiftning, som är lättare att tillämpa, säger Kriminal-vårdens chefsjurist Elisabeth Lager.

Hon och gene-raldirektör Nils Öberg har från Kriminal-vårdens sida arbetat hårt för få till utredningen. Elisabeth Lager har tillsammans med Gunilla Arfwidsson Edlund deltagit som expert i utredningen, som letts av justitierådet Agneta Bäck-lund.

Betänkandet En ny straff-tidslag (SOU 216:23) har nu lämnats över till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

Elisabeth Lager är i huvud-sak nöjd med de förslag som lagts fram i utredningen.

– Det här är ingen politisk reform, men den är nog så viktig för rättsväsendet.

Förslag som kan ge en mer rättssäker strafftidslag

JURIDIK

Elisabeth Lager.

Ulf Stenberg talar med intagna om läsning och skrivande.Gunilla Arfwidsson Edlund.

Björn Moberg, Veronika Wikner och Thomas Linderoth kommer att sköta den nya webbplatsen, krami.se.

10 OMKRIM 2/2016 11OMKRIM 2/2016

Undervisning i svenska ska leda till anställningKriminalvården har

under många år rekry-terat personer med

utländsk bakgrund. Nu vill myndigheten undervisa en grupp vikarier med utländsk bakgrund i svenska för att un-derlätta möjligheten att söka tillsvidareanställning.

– Det i särklass största hindret för att kunna tills-vidareanställa fler personer med utländsk bakgrund är de kunskaper i svenska som krävs för att klara vår grundutbildning. Med egen svenskundervisning vill vi underlätta för dessa perso-ner, säger Kriminalvårdens HR-direktör Johan Modin.

Idag har Kriminalvården cirka tvåhundra medarbetare som är utrikes födda med an-nan anställning än tillsvidare. Deras kompetens är relevant och efterfrågad, men deras språkkunskaper kan alltså vara ett hinder för att klara delar i grundutbildningen. Och därmed bli tillsvidarean-

ställda.– Det kan gälla

att till exempel upprätta en planering för en intagen och att kunna tillgodogö-ra sig de regelverk som styr vårt arbete, säger Johan Modin.

Kriminalvården vill också inom ramen för regering-ens satsning på praktik i staten skapa praktikplatser i kombination med under-visning i svenska för mer nyanlända personer. Detta föreslås ske i nära samarbete med Arbetsförmedlingen. Det kan vara ett första steg för en blivande anställning i Kriminalvården. Ambitionen är att praktikplatser kombi-nerat med svenskundervis-ning för nyanlända ska kunna bli klara under våren och att egen svenskundervisning för redan anställda vikarier ska komma igång senare i år. Se även ledaren sidan 6.

HR

I år planeras deltagandet på olika arbetsmarknadsmässor från HR-avdelningen för att myndigheten ska jobba på sam-ma sätt över hela landet. Lokal personal bjuds in att delta som varumärkesambassadörer.

Datum att hålla koll på:21 april, Framtidsmässan,

Stockholm.17–18 november,

SACO-mässan, Stockholm.24 november, SACO-mässan,

Malmö.Hösten 2016, Kunskap &

Framtid, Göteborg.Schemat är preliminärt och

fler mässor kan tillkomma.

Deltagande på mässor

n KRIMINALVÅRDEN ANVÄNDER MACHOFABRIKENUnder 2016 kommer Kriminalvår-den att använda Machofabrikens utbildningsmaterial på nästan alla ungdomsavdelningar på anstalter.

– Det är filmer och ett diskus-sionsmaterial, som man samtalar runt i grupp. Det handlar om att re-flektera kring sexualitet, relationer och föreställningar om hur man ska vara som man. Materialet är fram-taget för skolor och fritidsgårdar, men vi vill pröva det inom ramen för annan strukturerad verksamhet,

berättar utbildningssamordnare Katarina Risberg.

Målet är att hjälpa ungdomarna att hitta rätt i sitt identitetsska-pande.

Det startas också ett projekt som är mer inriktat mot personalen.

– De är en utbildning som riktar sig till personal som jobbar med ungdomar i Kriminalvården. Det är mer en arbetsmiljöfråga och syftar till att minska hot, våld och sexuella trakasserier.

KOMMUNIKATION PRIS TILL WEBBENKriminalvården är utsedd till en av landets fem bästa myndigheter på nätet 2016. Det är webbmagasinet Internetworld som sedan 1997 årligen rankar Sveriges bästa sajter. Kriminalvårdens webbplats tar för andra året i rad hem en plats på den prestigefyllda listan.

”Tydlighet är nyckelordet hos Kri-minalvården – här är det föredöm-ligt lätt att hitta rätt, och lika lätt att förstå. Form och grafik förmedlar både innehåll och medmänsklig värme”, är motiveringen.

HR

NYHETER STÄRKT SKYDD FÖR VISSELBLÅSARERegeringen har presenterat ett förslag till ny lag som ska skydda arbets-tagare som slår larm om missförhållanden, så kallade visselblåsare. Det är ett område som även Kriminalvården tittat på i värdegrundsarbetet.

Regeringens förslag innebär att arbetstagare som utsätts för repres-salier av sin arbetsgivare ska ha rätt till skadestånd. Lagändringarna föreslås träda i kraft i januari 2017.

JohanModin.

KSC & ANSTALT NAMNSKYLTARKriminalvårdens namnbrickor har börjat tillverkas av intagna på an-stalten Saltvik, istället för att köpas in. Ett lyckat samarbete mellan ser-vicecenter (KSC) och Saltvik skapar sysselsättning och sparar pengar.

– Det började med ett givande verksamhetsbesök från KSC på Salt-vik där det snabbt konstaterades att vi från varsitt håll kom med nya in-tressanta idéer. Vi insåg att vi kunde hjälpa varandra att övervinna hinder samt spara pengar åt myndigheten, berättar kriminalvårdsinspektör Marcus Fahlqvist.

Sektionen för administrativ effektivitet på KSC sköter och dist-ribuerar beställning av namnbrickor för Kriminalvården. De intagna på Saltvik monterar magneten på baksidan och trycker namn och tjänstebeteckning på framsidan.

Under de närmsta fem åren kommer Kriminalvårdens enhet för forskning och utvärdering att ha följande fokusområden: Individanpassade klient- insatser med särskild inriktning mot häktesverk-samhet.Våldsbejakande extre-mism.Hedersrelaterad brotts-lighet.Genus och jämställdhet.

Enheten för forskning och utvärdering, FoU, medver-kar till en human, rättssäker, effektiv, kvalitetssäkrad och evidensbaserad kriminal-vård. FoU bidrar genom såväl forskning inom relevanta områden som utvärdering av behandlings-program och övrig verksam-het inom Kriminalvården.

Ny strategi för FoU

FORSKNING

NYHETER NY DATORHALL FÖR SÄKRARE DRIFTIT-avdelningen flyttar alla servrar till en nybyggd datorhall på huvudkontoret i Norrköping, för att Kriminalvården ska få en stabilare och säkrare IT-drift. – Den stora skillnaden är att den nya datorhallen har en dubbelt så kraftig kylanläggning och reservkraft i form av en stor dieselgenerator. Det gör att vi klarar både kylproblem och långa strömavbrott mycket bättre, säger Andreas Bladh, sektionschef på teknikcenter.

SÄKERHET

K riminalvården har i regeringsuppdrag att under våren kartlägga

arbetssätt som ska förebygga våldsbejakande extremism hos klienterna.

Carina Drugge, psykolog i Kriminalvården, ingår i arbets-gruppen som utreder uppdra-get och har tittat på riskbe-dömning och behandling.

Hon berättar att många länder arbetar med frågan, men än så länge finns inte så mycket som är beforskat och utvärderat. Att använda sig av de rbm-principer (risk-be-hov-mottaglighet) vi redan gör verkar vara den bästa metod som finns.

– Målgruppen är väldigt spretig och personerna har oli-ka drivkrafter. Vissa använder politik eller religion som fö-revändning för sitt kriminella beteende, andra har uppriktig religiös önskan till förändring, och menar att våld är den bästa vägen. De kanske inte alltid fångas upp i de riskbedöm-ningsinstrument vi har.

Hittar Kriminalvården inga risker, är det svårt att utforma insatser. Därför tittar arbetsgruppen på möjliga bedömningsinstrument, att komplettera med i vissa fall. Carina Drugge nämner Vera2 och ERG22+, som används i vissa länder.

När det gäller behandling och program finns det inte heller något tydligt svar inter-nationellt vad som är bäst väg att gå.

– Frågan är om det är rimligt att ha dessa individer i grupprogram. Det kan bli en negativ spiral där klienterna stärks i sin uppfattning.

– Vi har program som behandlar våldsproblematik, men inget som handlar om religion.

I England finns ett program ägnat för dem som drivs av en islamistiskt driven extremism. Det tar sin utgångspunkt i religiösa skrifter och låter del-tagarna reflektera och utmanas kring sina trosuppfattningar. Meningen är att ta fasta på

islam som fredens religion. – Något liknande finns inte

i Sverige idag. Under utred-ningens gång måste vi också fundera över hur vi ska utfor-ma vår verksamhet. Den ska ju vila på vetenskap och beprövad grund. Men finns inte instru-

ment som är utvärderade kan-ske vi ändå inte vill sitta och vänta. Vi ska hänga med i den internationella utvecklingen, och kanske även vara med och utveckla och testa metoder.

Uppdraget ska redovisas 31 maj.

Utvecklad riskbedömning mot våldsbejakande extremism

Anstalten Helsingborg blir ungdomshemAnstalten Helsingborg blir ungdomshem för pojkar. Krimi-nalvården upplåter anstalten till Statens institutionsstyrelse, Sis.

– Vi är glada att kunna hjälpa Sis, som har ett högt tryck i sin verksamhet och brist på platser, säger Lovisa Nygren, Kriminal-vården.

Sis vände sig till Kriminalvår-den i december förra året med en förfrågan om anstalten Hel-singborg och tog över anstalten i februari. Kontraktet löper till och med 2017. Under våren startar den nya verksamheten, Sis ungdomshem Berga, med som mest 50 platser för pojkar i

åldern 16-20 år.– I takt med den ökande

efterfrågan på våra platser från socialtjänsten öppnar vi, där det är möjligt, nya avdelningar och skapar nya platser på våra be-fintliga institutioner. Men alla om- och tillbyggnadsprocesser tar tid. I avvaktan på att vi hin-

ner bygga ut vår egen kapacitet ytterligare är samarbetet med Kriminalvården oerhört vär-defullt, säger Urban Lindberg, planeringsdirektör för Sis.

Samtliga medarbetare utom två, som blir kvar för att bistå Sis, går över till det stora häktet i Helsingborg.

HÄKTE & ANSTALT

Carina Drugge arbetar med regeringsuppdraget mot våldsbejakan-de extremism. Hon undersöker möjlig behandling för målgruppen.

12 OMKRIM 2/2016 13OMKRIM 2/2016

I september ska en ny vsp-process fungera i hela Kriminalvården. För att det

nya sättet att arbeta ska slå ige-nom måste datasystemet stöd-ja grundtanken. Att göra ett nytt system för klientens röda tråd genom verkställigheten har tagit tid. Många beslut ska fattas och många moment ska byggas av IT-utvecklarna.

Jerry Simonsson är sys-temförvaltare och kravstäl-lare för systemstödet för ny vsp. Kravställaren beskriver vilka funktioner som behövs i systemet och hur det ska se ut. Dialog sker hela tiden med utvecklarna.

– Vi är klara med grund-funktionerna. Fram till september ska vi arbeta med häktesplanen, som blir en helt egen process. Vi jobbar också med något vi kallar vsp-över-sikt. Där ska personalen få överblick över vilken status olika klienters planeringar har och var man behöver sätta in mest tid.

Mening-en är att system-stödet ska stödja verkställig-hetsplane-ringen och hjälpa till att säker-ställa att klienten får de åt-gärder som behövs.

– De olika stegen blir tydli-gare. Både organisationen med funktionsuppdrag bland perso-nalen och systemstödet gör det enklare att följa planeringen över tid. Det innebär att det blir lättare att planera långsik-tigt, säger Jerry Simonsson och fortsätter:

– Det ska också bli lättare för klienten att få grepp om tiden i Kriminalvården. Som det är nu är det mycket ord och prat. Att se tidslinjer för både anstalts- och frivårdstiden gör arbetet mer konkret.

Ny vsp innebär utredning av klienten en gång. Dubbelarbete ska motverkas.

– Självklart ska man kunna lägga på saker om klienten exempelvis får en ny dom gällande ett helt annat slags brott. Men annars måste man nästan starta om hela vsp:n för att utreda igen. Det krävs att vi börjar lita på tidigare utredning och på varandra, avslutar Jerry Simonsson.

Vill du veta mer om hur vsp-processen som helhet är tänkt att fungera kan du läsa mer i Omkrim 1:2016.

NYHETER/VSP

Mycket ska funka när nya vsp sjösätts

Jerry Simonsson är kravställare för det nya systemet. Han säger att det kommer att bli mycket lättare att planera långsiktigt framöver.

Linda Burfelt och Robin Wallin har testat datastödet under vsp-utbildningen.

Linda Burfelt, frivårds-inspektör, Karlskrona

Jag upplever det nya systemstödet som användarvänligt och det känns som det har stor po-tential. Främst tänker jag att det är ett verktyg som ökar följsamheten till rbm, att vi därmed arbetar med ”rätt saker” och på ett likartat sätt. En spännande framtid för vsp-arbetet!

Robin Wallin, kriminalvårda-re, anstalten Skänninge

Det känns som om det här blir mer självge-nererande. Meningen är att det ska innebära mindre risk för egna värderingar. Men det går att ändra om vi som professionella bedömare har mer information än vad som ryms i systemet.

Hur tycker du vsp-systemet verkar fungera?

KRÖNIKA Omkrim deltog i ett yogapass på anstalten Hinseberg tidigare i år. Några dagar senare damp det ner ett brev till redaktionen från en av kvinnorna på Hinseberg. Här är intagna Jeanettes krönika.

B rukar säga att jag föddes ur askan i elden när Ikea brann hösten 1970, precis som fågel Fenix. Hur som helst eller hur det än var, känner jag mig mer som en fredlig och fridfull duva nu, som svävar fram här på Hinseberg med lätthet.

Medintagna säger det ofta till mig att jag ser bekymmerslös ut, vilket inte riktigt är sant. Däremot gör yogan mig befriad på många sätt. Fri från stress, ångest, oro, förvirring, obehag, spänningar med mera. Dock inte till en början, då nyss nämnda sköljde över mig starkare än aldrig förr, men efter bara några gånger förstod jag att jag genom att övervinna detta närmade mig själv och fann den lycka som jag jagat – i mig själv. Den lyckan ger mig glädje, då jag blivit själsligt trygg, som i sin tur ger både självkänsla och självförtroende, något som jag brottats med tidigare.

Jag rekommenderar alla att prova och ge yogan en chans, då jag vet att det hjälper i många fall av själsliga, fysiska och psykiska åkommor. Utbrända kan fi nna lugn och ro. Allmänt stressade fi nner balans och harmo-ni. Oroade och ångestfyllda fi nner sinnesro. NPF-diagnosticerade fi nner avslappning som ger mer koncentration, självkänne-dom och kärlek till sig själv. Deprimerade fi nner stryka och glädje. Ryggsvaga fi nner stryka och smidighet. Emotionellt insta-bila fi nner balans, kontroll, lycka och lust. Personlighetsstörda av olika slag fi nner ett medvetande och insikt i detta. Bulimiker och anoretiker fi nner eller får kroppskänne-dom och en realistisk bild av sig själva under empatiska förhållanden som också passar socialt fobiska. Även fast du fi nner dig själv på olika sätt, och av olika anledningar, får du genom yogaövningarna vara barnet, kriga-ren, skräddaren, katten, hunden, kobran, plankan, vaggan, båten, trädet, berget och göra solhälsningar. Yoga är kort och gott lä-kande och välgörande, vilket efter en tid kan

få den mest inbitne att sluta med eventuella mediciner för alla dessa åkommor.

Yoga är gratis, inga tider att passa, litet utrymme behövs, egentligen inga tränings-kläder, inga redskap mer än en matta. Musik i öronen är inte nödvändigt och du kan göra det inne, ute och i praktiken var som helst där det inte stör någon, under vilken tid på dygnet som passar. En aktivitet som varken är årstidsbunden eller åldersberoende.

Man kan också tillägga att den som säger eller skyller på att hen inte har tid, är den som ska ta sig tid. Den som säger att den inte orkar, skulle orka mer av att yoga. Den som säger att det inte är något för mig, vet inte förrän hen har provat. Den som säger att den inte kan, vet inte vad yoga är och borde ta reda på det. Den som säger att den inte vill är säkerligen viljelös till annat också, och har då en stor anledning att börja yoga.

Kärlek, makt, rikedom, glädje och lycka är inte något att leta efter i någon eller i något. Den bor i dig genom yogan.

»Yoga för kropp och själ«

»Den som säger att den inte vill är säkerligen viljelös till annat också, och har då en stor an-ledning att börja yoga.«

EMM

A HA

NQUI

ST /

ILLU

STRA

TION

14 OMKRIM 2/2016

NATALY MARTIN

FRIVILLIGA KRAFTERBente Resberg är ny ombudsman inom kriminalvårdsområdet på Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare.

Berätta, vad har du för utbildning och tidigare kriminalvårdserfarenhet!

– Jag har en magisterexamen i sociologi och har arbetat nära tio år inom Kriminalvården vid Kumlaan-stalten, frivården i Örebro och i Stockholm samt med personalutbildning. Jag har även varit lekmannaöverva-kare under tiden jag arbetade vid anstalten Kumla.

Vad tänker du kring lekmannaövervakarnas roll?– Många av de övervakare som jag har samarbetat

med genom åren har varit en enorm resurs i frivårdsar-betet. Att stödja klienternas återanpassning i samhället utan lekmannaövervakarna hade varit svårt. Att lek-mannen har en insyn i rättsväsendet är dessutom vik-tigt för demokratin. Något som jag tycker är viktigt för frivårdens framtida arbete med lekmannaövervakare är rollfördelningen. Lekmannaövervakaren ska vara ett stöd för klienten som medmänniska, med de resurser och erfarenheter som just den personen kan bidra med. Kontrollen av verkställigheten ska däremot främst ligga på tjänstemannen, enligt min mening.

Varför vill du arbeta med de här frågorna?– Jag vill bidra till att synliggöra frivilliginsatserna

för allmänheten. Jag vill också, i dialog med Krimi-nalvården, verka för att klienten får en så rättssäker

insats som möjligt och att lekmannen känner sig trygg i uppdraget.

På vilket sätt kommer du stödja RFS-medlemmarna framöver?

– Som ombudsman kan jag vara ett stöd för både lokal-föreningar och enskilda medlemmar. Jag hoppas vara en länk mellan föreningarna och Kriminalvården. Jag kan även hjälpa föreningar som vill starta upp besöksgrupper på anstalt eller häkte, eller om det finns önskemål om att starta en förening där det inte finns någon.

Kan även kriminalvårdspersonal kontakta dig?– Ja, de är välkomna att höra av sig om de vill veta mer

om RFS verksamhet eller vill bolla idéer kring stöd och utbildning för uppdragstagarna.

Vilka aktiviteter har du inplanerade framöver?– Förutom besök hos lokalföreningar och frivårds-

kontor planerar vi konferenser och seminarier för lekmannaövervakare till hösten. Sedan ska jag vara med vid styrelseverkstaden för lokalföreningarna i Skåne i april. Vi kommer även arbeta vidare med att sprida metoden från Rättssäkerhetsprojektet i samarbete med frivårdskontor i flera kommuner. OKontakt: bente.resberg@rfs.se, 08-556 068 33

M I N N A N Y M A N S A B B A D I N I / T E X T & F O T O

»Hoppas bli en bra länk«

Bente Resberg vill använda sin roll till att vara en länk mellan föreningarna och Kriminalvården.

800

700

600

500

400

300

200

100

02007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

personer

2015

Utökad frigång

Halvvägshus

Frigång

Vårdvistelse

16

UTSLUSS UNDER LUPPOMKRIM 2/2016 OMKRIM 2/2016 17

Övergången från Kriminal-vårdens kontroll till friheten ute i samhället är den mest kritiska perioden när det gäller risken för återfall. Det är lätt att klienten hamnar i gamla hjulspår.

De särskilda utslussningsåt-gärder som fi nns i Kriminal-vården har minskat de senaste åren (se grafi ken). Det pågår ett analysarbete om hur trenden ska vändas. Samtidigt tas ett bredare grepp om en framtida utslussning som ska få alla klienter att landa mjukare i samhället.

Läs mer om uppdragen om utsluss och hur de särskilda utslussningsåtgärderna fungerar i praktiken.

UTSLUSSTEMA

J O N A S A S K E R G R E N / I L L U S T R A T I O N

18 19

UTSLUSSSedan årsskiftet har Kriminalvården ett nytt regeringsuppdrag. Det handlar om att förstärka arbetet med utslussning. Med utslussning menas att klienterna får större frihet före frigivning men med stöd och kontroll från Kriminalvården.

18 OMKRIM 2/2016 OMKRIM 2/2016

Utslussningen kan idag se väldigt olika ut från kli-ent till klient. Regering-en vill att Kriminalvår-den tar ett bredare grepp och att myndigheten planerar det frigiv-

ningsförberedande arbetet bättre. Myndigheten bör redan i ett tidigt skede planera för hur utslussningen ska se ut.

Christian Karlberg är tillsam-mans med Mia Smith projektledare för uppdraget om utslussning som

ska slutredovisas i mars 2018. De har två år på sig att genomföra de åt-gärder som ska till för att klienterna ska landa så mjukt som möjligt när de lämnar Kriminalvården.

Hur ska Kriminalvården för-enkla övergången till frihet?

– Vi måste bredda vår syn på vad utsluss är. Uppdraget berör samtli-ga klienter, inte bara de som kom-mer direkt från fängelse utan även frivårdsklienterna, säger Christian Karlberg.

– Vi behöver bli duktigare på att få in utslussningsplaner tidigt för att minska risken för återfall. Att börja planera två månader innan muck är ofta för sent, säger Mia Smith.

Uppdraget handlar inte enbart om att Kriminalvården i högre grad ska utnyttja de fyra särskilda utslussåtgärder som fi nns – utan regeringen vill att den generella utslussningen för samtliga klienter på väg ut i samhället ska stärkas.

Det är väl känt att övergången

K A T A R I N A L U K S E P P / T E X T & F O T O

De bäddar för mjuklandningfrån anstalt till frihet är en kritisk tidpunkt när det gäller risken för återfall. De generella reglerna för utslussning är att övervakningen lättar med tiden, för de klienter som sköter sig. Under anstaltstiden fl yttar klienter successivt från hö-gre säkerhetsklassade anstalter till anstalter med lägre säkerhetsnivå.

Permissioner är ett annat viktigt instrument som förberedelse för fri-givning. Om klienten kan vistas ut-anför anstalten blir anpassningen till samhället utanför enklare. Permis-

sioner kan också motverka negativa följder av frihetsberövandet.

Inför frigivning är arbetet med de individuellt anpassade verkställig-hetsplanerna av stor vikt. Christian Karlberg som senast ansvarat för projekt Ny vsp ser därför arbetet med utslussning som en naturlig fortsättning på vsp. Han beskriver vsp som ramverket och utsluss som en av insatserna.

Antalet klienter som får särskilda utslussningsåtgärder har minskat de senaste åren och det pågår ett analysarbete om hur trenden ska vändas. Målet är att samtliga klien-ter som (utifrån straff tidens längd) tillhör målgruppen för utsluss ska få möjlighet till det om de själva vill och risknivån inte är för hög. Det är ingen kravlös utsluss utan den ska förenas med krav på riskreduceran-de insatser, exempelvis behand-lingsprogram eller utökad kontroll med hjälp av teknik.

De projektansvariga säger sig inte vilja uppfi nna hjulet på nytt. Det fi nns ställen ute i landet där man redan nu arbetar utmärkt med utslussningsåtgärder. Det handlar mer om att fånga upp det som redan fungerar bra.

– Det är alltifrån vårdare till kriminalvårdschefer som driver frågan, säger Christian Karlberg.

Arbetet kan liknas vid att vända på de stenar som redan fi nns. Hellre åstadkommer de något enkelt och välfungerande än att bygga nya strukturer. Arbetet kommer att beröra de fl esta klienter, såväl på anstalt som i frivård.

– Med nya vsp kommer arbetet att bli tydligare. Att det redan fi nns en struktur underlättar och leder arbetet framåt, säger Mia Smith.

– Ja, även för klienter med korta straff kan man klämma in någon form av utslussåtgärd, säger Chris-tian Karlberg.

Frågor de brottas med är ”Hur modiga kan vi vara?” Och ”Vågar vi misslyckas?”

Det fi nns en motsägelse i ut-slussningsarbetet för personalen: För att de ska kunna öka antalet utslussningar måste de släppa på

kontrollen något. Samtidigt måste medarbetarna känna sig trygga i att det gör ett bra arbete.

Det värsta scenariot vore att ett allvarligt brott skedde under pågå-ende utsluss.

– Det räcker med ett misslyck-ande, det kan stjälpa tusen goda pla-ceringar, säger Christian Karlberg.

Kanske elektronisk övervakning ska användas i större utsträckning, funderar projektledarna.

Christian Karlberg och Mia Smith har en plan för arbetet. De vill jobba tillsammans i rätt riktning och de vill göra saker som Kriminalvården vet är verkningsfulla. Men upp-draget är stort och de är ödmjuka inför uppgiften som de ser som en gemensam angelägenhet för hela Kriminalvården. För att kunna få del av engagerade medarbetares kunskaper och erfarenheter har de därför bjudit in till tre arbetande seminarier. Seminarierna sker i april och där deltar representanter från samtliga regioner.

Projektledarna tar även gärna emot tips eller frågor från alla andra innovativa och engagerade medarbetare. Mejla mia.smith@kriminalvarden.se eller christian.karlberg@kriminalvarden.se O

»Vi måste bredda vår syn på vad utsluss är. Uppdraget berör samtliga klienter, även frivårds-klienter.«

De särskilda ut-slussåtgärdernaHalvvägshus – klienten bor i hus som är öppnare än klass 3 anstalter och under schemalag-da tider har sysselsättning, får göra inköp och delta i aktivi-teter.Frigång – klienten bor på anstalten och på dagtid får introduktion i arbetslivet eller studerar utanför anstalten. Vårdvistelse – klienten får behandling för missbruk eller beroendeproblem utanför anstalten på särskilda behand-lingshem eller familjehem.Utökad frigång – klienten avtjänar sitt straff i hemmet och kontrolleras av fotboja. O

Christian Karlberg och Mia Smith projektleder regerings-uppdraget om utslussning.

20 OMKRIM 2/2016 OMKRIM 2/2016 21

FILIP FICK FRIGÅNG

Från eget företag, jobb arton timmar om dygnet och 30 anställda, till inrutad fängel-setillvaro med alltför mycket tid att tänka.

– Jag var i chock. Vem var jag? Vad gjorde jag här? Jag har aldrig gjort något kriminellt tidigare och tänker inte göra det igen. Jag visste inte vad jag skulle göra med mitt liv.

Filip fi ck en dom på två år och satt hela tiden på anstalten Skenäs. Han är evigt tacksam över snacket med svetslärarna. De övertalade honom att lära sig något nytt, för att byta bransch. Svetsare behövs alltid, och ett mindre företag tog emot honom under frigången.

När Omkrim pratar med Filip har frigång-en bytts mot utökad frigång. Han är kvar på samma företag, där de vill att han jobbar kvar när påföljden är verkställd. Filip tycker att åtgärden frigång är riktigt, riktigt bra, och har gett honom en andra chans. Men han tycker att anstaltspersonalen borde bli bättre på att prata med varandra.

– Jag har börjat mitt liv från noll. Jag är tacksam över min andra chans. Men jag har behövt mitt starka psyke. Det var inte bara lätt på anstalten. Ledningen stöttade mig, men de första veckorna ifrågasatte central-vaktspersonalen om jag verkligen skulle iväg.

– Trots att jag har skött mig hela tiden krånglade de med fotbojan och petade med fi ngrarna i lunchmaten jag fått med från anstaltsköket. Vad skulle jag vilja smuggla ut från anstalten?

En dag sa morgonpersonalen att han inte fi ck ha med sig mobiltelefon. När utsluss-handläggaren till slut fi ck tag på honom via företaget undrade han varför Filip inte tagit med sig sin telefon.

– Jag hoppas att det går smidigare när näs-ta kille ska ut. Om det blir motgångar hela tiden är det inte säkert att man orkar även om det kulle vara bra för en.

Under Filips tid var det bara han på an-stalten som hade frigång. Andra intagna var intresserade och ville varje dag höra hur det hade gått för honom.

– Jag vet att jag har väckt tankar, och tror att jag har banat väg för andra. O

”Jag har behövt mitt starka psyke”

UTSLUSS– Vi pratar om utslussning redan de första dagarna när klienten kommer hit. Planeringen tar tid. Kriminalvårdsinspektör Anette Rask menar att vägen ut ska genomsyra hela anstaltstiden.

Anette Rask är krimi-nalvårdsinspektör på anstalten Skenäs. Enligt henne ska all personal ha bra kunskap om utsluss och ska kunna prata med klienterna

om det. Idag har hon samlat några av medarbetarna i kollegierummet för att berätta för Omkrim om hur anstalten jobbar med utslussnings-åtgärder i allmänhet och frigång i synnerhet. Vid frigång bor klienten

kvar på anstalten, men går iväg på dagen för att arbeta, studera eller få behandling.

– Frigång är en viktig utsluss-ningsåtgärd, som kan innebära att personer som inte har någon fast tillvaro, eller måste påbörja en ny tillvaro, kan få möjlighet att arbetsträna. Annars blir det en ond cirkel: har man ingen bostad får man inget jobb, och har man inget jobb får man ingen bostad …

Någonstans måste man börja för att kunna bygga sig ett liv utanför Kriminalvården.

Anstalten Skenäs är en klass 3-anstalt, den minst slutna katego-rin. De fl esta klienterna kommer direkt dit, men en del kommer i slutet av sitt straff från högre säker-hetsklasser. Att sitta på Skenäs blir då en del i det frigivningsförbere-dande arbetet. De första tre dagarna hamnar klienten på en inskrivnings-avdelning där personalen utreder

E L I S A B E T J Ö N S S O N / T E X T Å S A S T U B B F Ä LT / F O T O

Frigång ett brasätt att byta liv

klienten och bestämmer sysselsätt-ning. Anders Wengström är den som träff ar alla klienter och pratar om utsluss och frigivning.

– Det låter konstigt, men ofta tycker vi att klienterna är här för kort tid. För att få ut dem i utslussnings-åtgärder ska mycket fungera: det kan ta tid att motivera klienterna, man måste ha kontakt med arbetsplats eller behandlingshem, det ska till studiebesök, eftertanke, dokumen-tering och frivård och kommunernas socialtjänst ska säga sitt. Minst sex månader vill vi ha på oss, säger Anders Wengström.

– Men har vi inte det så försöker vi ändå. Efter risk- och behovsbedöm-ningen är målet att alla i målgruppen ska få någon utslussning, tillägger Anette Rask.

Klienten Jörgen kommer och berättar sin historia. Han är dömd till tre års fängelse. Om ett par veckor ska han börja sin frigång och verkar taggad för det. Annat var det när han kom till anstalten, berättar Anette Rask.

– Jörgen var inte mottaglig för att prata utsluss först. Han ville inte diskutera så långt fram i tiden. Vi fi ck tjata för att han skulle skriva en ansökan, eftersom vi tyckte att det skulle vara bra för honom.

Jörgen håller med.– Jag hade mycket att hantera och

behövde tid att landa. Sedan ville jag fokusera på ett delmål i taget, för att inte bli tokig av att tänka på tiden. Jag har fått möjlighet att få industriteknisk utbildning här, och fokuserade helt på den till att börja med.

Frigång är den bästa utsluss-ningsåtgärden för Jörgen. Enligt reg-lerna ska frigång användas särskilt om en intagen behöver återinskolas i ett tidigare arbete eller behöver omskolning för att börja arbeta inom ett nytt område. För Jörgens del handlar det om att komma in i en helt ny bransch. Han kommer från en annan plats i Sverige och en an-nan slags verksamhet. Den är till viss del förknippad med hans brottslig-

het och hans tidigare liv, och han vill inte tillbaka.

– Allt hänger på mig nu. Jag tog chansen att lära mig något nytt här, något som jag får med mig ut. Det blir ett stort hål i cv:t hur jag än gör, men jag får i alla fall med mig utbild-ningen. Jag vill komma ut och jobba och lägga det här bakom mig. Nu har jag fått praktik på ett företag som behöver just den kompetensen. Om allt går bra säger de att jag kan få jobb där efter frigivningen. O

Beröm från chefen:Vilhelm Grevik, anstalts- och häkteschef för vo Norr-köping:

”Skenäs goda utfall när det gäller särskilda utslussningsåt-gärder är inte någon slump. Det är resultat av ett konsekvent och målfokuserat arbete med att få så hög kvalitet i verkställighetspla-neringen som möjligt och så god träff som möjligt i de insatser vi sedan realiserar.

Att tidigt komma igång är i alla sammanhang en nyckelfaktor för att lyckas. Detta gäller inte minst utslussarbetet som är relativt tidskrävande och kräver samver-kan på olika nivåer.

En annan viktig aspekt är synen på – och personalens förhållningssätt till – uppdraget. I samband med fastställande av vsp är frågor om att delta i behandlingsprogram, studier och särskilda utslussningsåtgär-der prioriterade. Utgångsläget är att alla i målgruppen ska vara aktuella för någon form av utslussningsåtgärd. Allt annat betraktas som avvikelser som särskilt måste motiveras.

Skenäs har genom Anettes och medarbetarnas ansträng-ningar etablerat en struktur och ett förhållningssätt som på riktigt stödjer klientens frigiv-ning. ” O

Varje vardagsmorgon är det samma procedur för den som är på frigång från anstalten. Anstaltskläderna och fotbojan som alla har på anstalten åker av. De civila kläderna hämtas i skåpet och det är dags att gå till bussen. Hossam Soliman knäpper av klientens boja.

»Det är bra när de intagna inte bara ser permissionen som ett sätt att få semester från anstalten, utan längtar efter ett möte med frivården eller arbetsförmedlingen för att prata frigång.«

Anette Rask.

OMKRIM 2/2016 23

»

Klienten Leo har ordnad tillvaro med jobb, bostad och familj. Han fi ck möjlighet att avtjäna de sista månaderna med utökad frigång. Här delar han med sig av sina erfarenheter.

1 EGEN KAMP. Som intagen måste man ligga på själv. Ta reda på fakta, fråga och fråga igen. Min

första kontaktman kunde inget om utökad frigång, jag visste mer än hon. Anstalten borde berätta tydligare om alternativen som fi nns.

2 BYRÅKRATI. Administrationen borde gå snabbare. Jag förstår att Kriminalvården måste ta reda på vem

jag är innan de släpper ut mig i samhället. Men måste anstalten, frivården och vilka det nu är kolla samma sa-ker? För mig tog det fl era månader med papper fram och tillbaka innan det blev klart. Jag fi ck besked två veckor innan jag skulle ut och då sa de att det gick snabbt…

3 VIKTEN AV EN FÖRSTÅENDE ARBETSGIVARE. När jag blev anhållen kunde jag inte kontakta min

chef, så han var väldigt undrande. När jag fi ck förklara vad som hade hänt var han förstående och jag fi ck ha jobbet kvar trots att jag var borta i ett halvår. Tack för det!

4 VÄNJA SIG VID INTRYCK. När jag kom ut blev jag överväldigad. På fängelset var det färre intryck

och en speciell lunk. Jag kom ut på måndagen och började jobba på tisdagen. Vid tio-tiden första dagen säckade jag ihop helt. Andra dagen var jag inte heller så produktiv. Jobbarkompisarna frågade hur jag mådde och förstod att jag behövde tid.

5 INRUTAD TILLVARO. Jag är bra på rutiner, har alltid jobbat långa dagar och varit trött när jag

kommit hem. Min pojke är liten och ifrågasätter inte att jag inte kan gå ut när som helst. Men om man brukar hämta på dagis och möta kompisar ute, eller om barnen inte förstår varför man inte kan hänga med och spela boll kanske det blir en för stor omställning.

6 BARNETS REAKTION. Vi har inte berättat för sonen att jag har suttit inne. Det får bli när han är

äldre. Det enda han tycker är konstigt är när de kommer och jag ska blåsa för att kolla att jag inte druckit. Jag säger att de ska kolla att allt är bra. Jag blir nervös när jag ska blåsa, fast jag vet att jag inte har druckit.

7 LÄNGTAN EFTER RIKTIG FRIHET. Det känns knäppt att inte kunna gå och hämta posten. Att

inte kunna gå och köpa mjölk om den är slut. Sådana vardagsgrejer längtar jag mest efter att göra. Och visst vore det trevligt att kunna gå ut och ta en pilsner och kolla fotboll med grabbarna.

8 INTE FÖR ALLA – MEN KANSKE FÖR FLER? Boja passar inte den som är helt fast i sitt kriminella

beteende. Men var man ska dra gränsen vet jag inte. Alla skulle behöva stöd i slutet av fängelsetiden. Bättre med hjälp att hitta sysselsättning och kontakt med frivården än att de bara låser upp och kastar ut en.

9 BROTTSFÖREBYGGANDE ÅTGÄRD. Om man inte identifi erar sig som kriminell är utökad frigång

bra för samhället, eftersom man kommer bort från anstalten. Det är lätt att man kommer in på fel bana om man bara trä� ar kriminella.

»Alla behöver stöd i slutet av fängelsetiden«

E L I S A B E T J Ö N S S O N / T E X T & F O T O 9 LÄRDOMAR OM UTÖKAD FRIGÅNG

OMKRIM 2/201622

Lena Karlsson, enhetschef för Skydds-värnet och Anneli Nordstedt, föreståndare, vill marknadsföra halvvägshuset.

– Man kan leka med tanken att användaintranätet för att visa lediga platser på halvvägshuset och förklara att det är först till kvarn som gäller!

HALVVÄGS UTE

UTSLUSS/HALVVÄGSHUSJobb, utegångsförbud och en schemalagd fritid. På halvvägshuset råder det ordning och reda. Det är frivården som bestämmer över klienternas scheman.

OMKRIM 2/2016 OMKRIM 2/2016 2524

»

UTSLUSS/HALVVÄGSHUS

Tid för en god bok i den egna so� an uppskattar Jonas.

Idag fi nns halvvägshus i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Från en trevande start utnyttjas halvvägshusen bättre idag än när möjligheten infördes 2007. Men faktum är att platserna på halvvägshuset inte utnyttjas fullt ut.

Oavsett hur många som bor på halvvägshuset i Stockholm betalar Kriminalvården för 14 platser och har option på ytterligare 6 platser.

– Att Kriminalvården betalar för 14 personer varje dygn borde vara en motivator att placera klienterna hos oss, säger Lena Karlsson, chef på Skyddsvärnet.

Visst minskar antalet klienter i hela Kriminalvår-den, men det förklarar inte allt, menar Lena Karlsson och föreståndare Anneli Nordstedt. De tror också att personalen i Kriminalvården har vaga kunskaper om hur halvvägshusen fungerar.

Därför gjorde Anneli Nordstedt och en frivårdsin-spektör en anstaltsturné för att informera om hur utsluss-ningsåtgärden fungerar. Under resan från Härnösand i norr till Kristianstad i söder möttes de av frågor. En vanlig missuppfattning var att klienterna får göra lite som de vill och att det inte råder någon ordning på halvvägshusen.

Efter marknadsföringsoff ensiven har antalet placering-ar ökat, men det har aldrig varit fullt och under sommaren stod många lägenheter tomma. Tidigare var inte alltid kön aktuell, vilket gjorde att det uppstod rykten om att det ”alltid var fullt”. Men numera är kön ständigt uppdaterad och sköts av personal på frivården Fridhemsplan.

Lena Karlsson anser att frivårdsinspektörerna gärna använder både livrem och hängslen. De är rädda att pla-cera en riskklient på halvvägs-huset, som kanske missbrukar eller går sin väg.

– Frivården vill inte chansa. De stänger dörren för dem som skulle kunna hitta hit. Klienterna är så genomgångna när de kommer hit, kanske nästan för bra.

Ett analysarbete om sär-skilda utslussningsåtgärder pågår.

Ulf Jonson som ansvarar för analysen tror också att kunskaperna om halvvägshus är låga, både hos personal och hos klienter.

– Man har inte riktigt klart för sig vad halvvägshus är eller för vem de kan vara bra för.

Han ser dock goda utvecklingsmöjligheter i halvvägs-husen, där konceptet skulle kunna byggas ut ytterli-gare. Exempelvis har Skyddsvärnet även tillgång till träningslägenheter och driver sociala företag. Där skulle en stöttande miljö kunna fi nnas kvar runt klienten även efter avtjänat straff . O

Så många platser nyttjasAntal platser på halvvägshusen i Sverige, beläggningsgrad i procent 2015

14

108

93%

86%

53%

MalmöGöteborgStockholmDrivs av

SkyddsvärnetDrivs av

SkyddsvärnetDrivs av

Kriminalvården

H är har vi strama tyglar, säger Lena Karlsson som är enhetschef för Skyddsvärnet, den ideella förening som driver halvvägshuset på Rosenlundsgatan i Stockholm.

Det är Kriminalvården som bestämmer vilka som får slussas ut ur fängelse via ett halv-vägshus. Vistelsen på ett halvvägshus är en del

av straff tiden och hur det ska drivas fi nns nedtecknat i avtalet med Skyddsvärnet.

På halvvägshuset får Kriminalvårdens klienter prova på ett eget boende under strukturerade former. Klienten har en sysselsättning på minst halvtid och inget får svaja. Rummet ska städas, man måste komma upp på morgo-nen, passa tider och få vardagen att fungera. Personalen kontrollerar och fi nns tillgänglig för stöd och råd dygnet runt.

Jonas, 65, visar gärna sin lägenhet på femte våningen. Han öppnar ytterdörren och vi blir glatt överraskade när vi bjuds in i en ljus etta med eget kök, badrum och en liten balkong med en hänförande utsikt över parken på andra sidan Rosenlundsgatan.

– Det här är otroligt, enastående bra. Här rår man sig själv och riskerar inte komma i konfl ikt med andra.

Vardagen är väsensskild från anstaltsmiljön, anser Jonas som säger sig ha fått människovärdet tillbaka. Han beskriver sig som en ensamvarg som självmedicinerat amfetamin för sina depressioner. Han har en akademisk bakgrund med sig i bagaget. ”Vilket inte har någon status i fängelset”. Han minns en tidigare fängelsevistelse från 1970-talet i ett mera rosa skimmer.

– Då, på 60- och 70-talet, läste fångarna poesi, diktade och spelade bridge. Idag är det en katastrof.

Sammantaget blev det elva år i fängelse; det är inget han är stolt över. Här på halvvägshuset umgås Jonas gär-na med personalen, som han fi nner lättsam och sällskap-lig. Det är inte tillåtet att vistas utanför byggnaden annat än för sysselsättningen eller den schemalagda fritiden, som främst är till för att förstärka de boendes sociala nätverk.

Jonas, som dras med en lätt övervikt och har känning av diabetes, promenerar dagligen 45 minuter i varje riktning till sin sysselsättning på Tjuvgods. Det är en för-ening som säljer och köper dödsbon och som startades av två före detta missbrukare.

De som bor på halvvägshuset får inte ha för stora vård- eller behandlingsbehov. De är främst långtidsdöm-

da, fl era har en sexualbrottsdom. De stannar från sex månader upp till ett år. Det krävs övning och långsam till-vänjning för att fungera igen efter en lång tids inlåsning, berättar Anneli Nordstedt, halvvägshusets föreståndare.

– Man måste få tid att landa. Bara tanken att gå ner till närmsta t-banestation är för många skrämmande och kan innebära en veckas fasa.

Att åka kollektivt, liksom tekniska nyheter som internet, swish och mobiler, är en pärs. Att inte veta hur biljettsys-temet fungerar när man känner sig uttittad och tror att det står fängelsekund i pannan är tuff t.

Det kan också vara svårt att efter en lång frånvaro hitta sin plats i det egna hemmet.

Halvvägshusets föreståndare önskar ta del av alla klien-ters verkställighetsplaner, för att kunna förbereda inför överfl yttningen. Lena Karlsson och Anneli Nordstedt uppskattar att de idag läser åtta av tio klienters vsp. Ibland är den väldokumenterad, andra gånger är det mer tunt.

– Vi behöver vsp:n och vill se den innan personen kommer, så vi vet vilka behov klienten har. Där fi nns även uppgifter om klientens tidigare kontakter, exempelvis med socialen. Dessutom fi nns mycket man kan läsa mellan raderna, säger Anneli Nordstedt som tidigare har jobbat i Kriminalvården.

Ett första möte sker medan klienten är kvar på anstalten. Då närvarar förutom föreståndaren, även fri-vårdsinspektören, samordaren och gärna även lekman-naövervakaren. Under mötet går man tillsammans med klienten igenom vilka regler som gäller under vistelsen på halvvägshuset. Vilket minimerar risken för att klien-ten kan spela ut halvvägshusets personal mot frivårdens.

Väl på halvvägshuset får varje klient en egen kontakt-person. Kontaktpersonen har telefonkontakt med kli-entens arbetsplats och gör varje vecka oanmälda besök på arbetsplatsen. Varje månad skickas statistik in till Kriminalvården.

En egen bostad är en knäckfråga för alla som muckar från anstalt. Det är viktigt att ställa sig i bostadskö redan under anstaltstiden. I Stockholm är hyresmarknaden extremt het och konkurrensen om förstahandskontrak-ten är hård, vilket naturligtvis gör det extra svårt för klienterna.

Jonas, som har nio år i bostadskön, har fått avslag på ett korttidskontrakt på en beredskapslägenhet som han hoppades på. En mindre, oreglerad skuld som han inte kunde betala under anstaltstiden fi ck fastighetsbolaget att neka. Nu funderar Jonas på om en husbil vore ett alternativ.

HALVVÄGS UTE

Mmm, en bit fänkål! Jonas gillar att laga mat och gick upp några kilo när han blev med eget kök. Lycka kan vara att åka till Tensta och handla billigt ankbröst. På vägen dit skrattar han åt Spanarna i P1. Eller så lyssnar han på favoritpro-grammen Filosofi ska rummet eller Människor och tro. Livet på halv-vägshuset är så mycket bättre.

K A T A R I N A L U K S E P P / T E X T L A R S F O R S S T E D T / F O T O

26 OMKRIM 2/2016 27OMKRIM 2/2016

UTSLUSSVårdvistelse är utslussning för den som har behov av missbruks- eller annan behandling. Klienten kan bo på behandlingshem eller i en utsedd familj. Hos Ammi och Peppe har fl era klienter hittat hem.

UTSLUSS

Tur att Ammi Enberg och Peppe Sohlberg bestämt sig för att inte stressa. An-nars hade pulsen gått upp den här dagen. Först kom-mer Hasse som fl yttade före helgen men är tillba-

ka för att hämta grejer han inte fi ck med sig. Sen kommer Mickan, deras första kriminalvårdsklient, som de fortfarande har kontakt med. Om tjugo minuter kommer Said. Han är placerad via socialtjänsten, bara sjutton år, och enligt planen stannar han i familjen ett par år.

Och ja, så hinner paret lugnt sitta ner i fl era timmar och prata med Omkrims utsända.

Ammi och Peppe är knutna till Ramlösa social utveckling AB, som har avtal med både kommuner och Kriminalvården. Mickan var både familjens och företagets första kri-minalvårdsklient. Hon kom till dem efter ett par år på Ystadsanstalten.

– Jag visste vad jag behövde: landa, vänja mig vid livet utanför fängelset och få ett jobb. Kommu-nen tipsade mig om Ramlösa och de är duktiga på att matcha folk med varandra, säger Mickan och gnabbas med Peppe. Varför har han valt en så ful tröja när det är en fotograf här?

– Personkemin fungerade från första stund, ler Peppe, och håller med Mickan när hon säger att de känns mer som syskon än som familjehem och klient.

Kriminalvården sluter avtal med behandlingshemmet, som knyter till sig familjerna där klienterna bor. Företaget står för behandling och planering kring eget boende och sysselsättning.

– Det betyder att vi kan koncen-trera oss på hem och fritidsaktivite-ter, säger Peppe.

Att paret fokuserat på att skapa en trivsam hemmiljö märks. Färger och former fi nns det gott om i lägenheten i centrala Helsingborg.

Ändå är helhetsintrycket lugnt och tryggt.

– Att skapa trygghet är det vikti-gaste när det kommer en ny klient. Det kan ta dagar eller månader. Men man märker när klienten känner lugnet. Då får man höra historien bakom missbruk och kriminalitet.

– Alla säger att det är ett lugn här. Jag tror att det beror på att vi är trygga i oss själva, vi är trygga med varandra, har en stabil liten vänkrets och tid att lyssna.

I Kriminalvårdens familjehem måste alla i hushållet vara över 25 år, man får bara ha en klient i taget och någon ska vara hemma på heltid. I det här fallet är Ammi hemma. Efter fl era bilolyckor är hon förtidspensi-onerad med whiplashskador.

– Jag känner att jag också vill bidra till samhället. Det här ger oss mycket, samtidigt som vi gör en viktig insats.

Paret tycker om att vara familje-hem, men tycker att Kriminalvår-dens regler är stelbenta. Reglerna

skärptes för alla efter en skandal med fuskplaceringar för ett par år sedan.

– De första 30 dagarna får klien-ten gå till mottagningen för medicin eller behandling. I övrigt får de bara gå ut i sällskap av någon i familjen. De får inte vara ensamma hemma heller, så det innebär att jag också får som ett fängelsestraff .

Ammi och Peppe menar att reglerna borde kunna se olika ut för olika klienter. Det viktiga är att återanpassa sig i samhället, vilket innebär att röra sig ute i samhället med eget ansvar.

– Men självklart behövs regler. Vi som familj sätter också upp regler. Vi har bestämda mattider och man får inte vara ute efter klockan 22. Vissa behöver mer struktur, andra mindre. Det är det som är spännan-de med uppdragen. Varje gång det kommer en ny klient blir det en ny spelplan. Några regler och spelpjä-ser är de samma, men spelplanen förändras.O

E L I S A B E T J Ö N S S O N / T E X T & F O T O

Ny spelplan varje gång

Ammi Enberg lägger ner mycket tid på att skapa trivsam hemmiljö. Klienterna får värme, trygghet och fasta spelregler.

Vovven är Mickans ögonsten sedan hon vänt sitt liv och nu är drogfri, har bostad, fast jobb och körkort.

”Få avbryter vårdvistelse vid villkorlig frigivning”Vårdvistelse på be-handlings- eller familjehem kräver långtgåen-de samver-kan med klientens hemkom-mun. Krimi-nalvården betalar vårdkostnaden fram till tiden för villkorlig frigivning. Sedan ska kommunen ta över.

Alf Andersson har undersökt om klienter avbryter sin behandling vid datum för villkorlig frigivning.

– Jag har haft känslan att klienter ofta avbryter behandlingen vid tiden för villkorlig frigivning. Innan dess åker de in i fängelse om de avbryter.

– Jag är stolt och glad över att den känslan är helt fel. Ytterst få klienter avbryter just då. 60 procent fullföljer behandlingen, de andra slutar före eller efter. Detta tyder på att de är motiverade att förändra sina liv.

Kriminalvården och kommunerna har enligt Alf Andersson utveck-lat olika syn på missbruksvården. Kriminalvården har placerat dömda på institution eller i familjevård samtidigt som kommunerna i allt större utsträckning förordar öppen-vård. Det gör att kommunerna är mindre benägna att besluta om längre ansvarsförbindelser.

– Fler skulle få vårdvistelse om Kri-minalvården hade betalningsansvar och medel för hela behandlingstiden men det är inte aktuellt. Nyckeln till att fl er klienter ska få behandling är att Kriminalvården utvecklar en samsyn med kommunerna och landstingen och nya koncept med kombinationer av vård i öppna och slutna former.

”Behövs tidigare och tydligare planering”Charlotta Olsson och Ida Käll-gren på frivården Göteborg har gran-skat 300 klient-ärenden där klienten släppts direkt från anstalt, utan sär-skild utslussningsåtgärd.

Huvudskälet till att klienter inte får utsluss är riskbedömning. 39 procent bedöms av anstaltsperso-nalen ha för hög risk för återfall i brott eller misskötsamhet. Många har inte fått permission på egen hand, vilket försvårar möjligheter-na. I fl era fall går det inte att utläsa skälen till varför utslussningsåtgärd är olämplig.

– Bedömningen skiljer sig mellan anstalterna. Det är olika lätt att få utslussning beroende på var man hamnar. Det är inte rättssäkert. Vi efterlyser ett mer utvecklat och en-hetligt tänkande kring planering och riskreducerande insatser.

I andra fall saknas förutsättningar som bostad och sysselsättning.

– Klienterna har i fl era fall fått veta att om de inte själva ordnar syssel-sättning får de avslag på ansökan. Arbetsförmedlingen och Kriminal-vården borde hjälpa till mer.

Utredarna anser att 83 av de 300 borde fått utsluss.

– Med bättre planering och sam-arbete mellan anstalt och frivård hade 40 procent av dessa 83 kunnat få utsluss. I 17 procent av fallen hade vi gjort en annan riskbedömning, och i lika många fall hade hjälp med sysselsättning behövts. Resultatet ska tolkas försiktigt då dokumenta-tionen är knapp.

Fler måste få bättre anpassning till frihetenUPPDRAG UTSLUSS FLER EXPERTER TYCKER TILL PÅ NÄSTA UPPSLAG

”Förbättringspotential i underlagen”Efter utredning och ansökan fattar en kriminal-vårdsjurist beslut om klienten ska beviljas särskild ut-slussning eller inte. Ungefär 85 procent har fått utsluss-ningsåtgärd beviljad. Ulf Grahn och Lena Andersson har granskat avslagsbe-slut meddelade under 2014 och 2015, för att se om något i processen kan förbättras.

– Vi har djupstuderat beslutsunder-lagen och ställt oss frågan ”hade en utsluss kunnat komma till stånd om Kriminalvården arbetat annorlunda?”

– I de fl esta fall har meddelade avslagsbeslut haft sin grund i risk-bedömningen, alltså att det fi nns en beaktansvärd risk för återfall i brott eller allvarlig misskötsamhet. Vi anser att om Kriminalvården arbetat tidigare och mer aktivt med riskredu-cerande åtgärder som behandlings-program och åtgärder som syftar till att underlätta den intagnes successiva utslussning som öppnare anstalts-placering och permissioner, hade fl er kunnat komma i fråga för särskilda utslussåtgärder.

Underlaget som beslutsfattarna har att ta ställning till kommer från anstalter och frivårdskontor.

– Ibland saknas viktiga uppgifter i underlagen. För att beslut ska kunna fattas måste de i så fall kompletteras, vilket kan dra ut på tiden. I värsta fall innebär det att klienten inte hinner få lämplig utslussning. Vi ser att det fi nns utrymme till förbättringar i beslutsun-derlagen. Anstalter och frivårdsenheter måste involveras i de diskussionerna.

I Uppdrag utsluss har Kriminalvården för första gång-en i stor skala vänt och vridit på en mängd faktorer och enskilda fall av särskilda utslussningsåtgärder.

E L I S A B E T J Ö N S S O N / T E X T »

28 OMKRIM 2/2016 29OMKRIM 2/2016

Geska Mark, du är placeringshandläggare. Vad gör du på jobbet?

– Jag handlägger och fattar beslut i ärenden om anstaltsplacering.

Vad ska man ha för utbildning för att jobba hos er?– Man förväntas ha en universitets- eller högskole-

examen inom relevant område. Själv har jag examen i kriminologi och psykologi.

Vad är det bästa med ditt jobb?– Själva utredningsarbetet. Jag tycker om att vi

samarbetar med kollegor i hela landet, det är otroligt lärorikt. Jag har också ett funktionsuppdrag rörande ungdomar i kriminalvård, vilket betyder att jag ska be-vaka och hålla mig uppdaterad om ungdomsfrågor.

– Jag är dessutom placeringssektionens representant i ett projekt som rör våldsamma män. Uppdragen gör mitt arbete omväxlande. En annan positiv del med jobbet är att vi har låg personalomsättning och arbetar bra tillsammans. Här känner man sig inte ensam trots att arbetet är individuellt.

Vad är tråkigt med ditt jobb?– När omständigheterna i ett ärende är sådana att al-

ternativen till val av anstalt för placering är så få att man som handläggare snarare tvingas välja det minst dåliga alternativet.

– En nackdel är att det ett stillasittande arbete, man måste själv motarbeta det genom att växla mellan att stå och sitta framför datorn, träna eller ta en promenad på lunchen. Annars är det lätt att man blir sittande en hel arbetsdag.

Hur hamnade du på placeringssektionen?– Jag har varit vikarie här sedan hösten 2013 och jag har

tidigare erfarenhet av att arbeta här. Innan dess var jag på häktet Kronoberg och häktet Sollentuna som ungdoms-handläggare. Före 2007 jobbade jag som kriminalvårdare på ungdomsavdelning på häkte. Just nu känns det här som rätt arbetsplats för mig.

Hur ser fördelningen mellan män och kvinnor ut på din arbetsplats?

– Här är kvinnorna i majoritet, mindre än en tredjedel är män på sektionen.

Tar du med dig jobbet hem?– Ytterst sällan, det var mer förekommande med mina

tidigare arbetsuppgifter. O

YRKET: PLACERINGSHANDLÄGGAREPå placeringssektionen i Stockholm hanteras 16 000 anstalts-placeringar och uppskov per år. Sektionens tjugo medarbetare berättar om god trivsel och ett roligt, viktigt och omväxlande arbete.

»Ett omväxlande arbete«

GESKA MARKArbete: Jobbar på placeringssektionen som placeringshandläggare.År i yrket: 4 år på placeringssektionen, totalt 13 år i Kriminalvården. Fritidsintressen: Reser, tränar på gym, lyssnar på musik och umgås med vänner.

J O H A N Å H L U N D / T E X T & F O T O

UTSLUSS

”Bättre riskhantering med gps-boja”

Kriminalvården ska testa positions-över-vakning med gps i kombina-tion med fotboja på klienter som har permission eller utökad frigång. Testet pågår minst till halvårsskiftet och meningen är att Kriminalvården ska få bättre kontroll och förbättrad riskhantering av klienterna. Klienterna får individuella, tillåtna zoner att vis-tas i och det går att följa var klienterna är och har varit. Att bryta mot före-skrifterna räknas som misskötsamhet och innebär att klienten måste in i fängelse igen.

– Det här är ett viktigt tillskott men inget trollspö som ensamt får högrisk-klienter att fungera bra i samhället. Det bygger på samarbete och tydlig information till klienten, förklarar Mats Johansson, Kriminalvårdens expert på fotbojor.

Andra länder använder elektronisk övervakning på andra sätt än i Sverige och under våren hålls en europeisk konferens med teknikutvecklare om olika, möjliga sätt att arbeta. Det fi nns fl er metoder, som wifi eller mobilpo-sition.

– Vi ska vara med och ha koll på den bästa tekniken. Det går att använda fl era lösningar för ökad funktionali-tet.

Andra elektroniska system som kan komma att användas i framtiden är mobila elektroniska alkotester. Idag får klienterna besök av kontrollörer när de ska visa att de inte använt alkohol. I framtiden skulle klienterna kunna utför testen elektroniskt och Kriminalvården kan koncentrera besö-ken där de behövs bäst.

”Särskilda villkor hindrar inte utslussning”

Alla som dömts till fängelse 4 år eller mer får av säker-hetsskäl individu-ella beslut om särskil-da villkor för verkställighet-en. Rättsvårdsexpert Karin Gimbergson har tittat på tillämpningen av dessa villkor.

– Vi hör ofta att särskilda villkor lägger hinder i vägen för särskilda utslussningsåtgärder. Därför har vi för första gången granskat alla som frigetts och har haft särskilda villkor under tio månader förra året.

– Av de 219 fall som djupgran-skades visade det sig att 57 procent hade villkor som medgav två eller fl era särskilda utslussningsåtgärder. Uppfattningen att särskilda villkor allmänt sett innebär att utsluss-ningsåtgärder inte kan bli aktuella stämmer alltså inte.

De 43 procent som inte medgavs beslut om särskild utslussningsåt-gärd granskades av fl era sektioner på huvudkontoret, med slutsatsen att de generellt sett var välgrundade och välmotiverade.

– Enligt dagens praxis fungerar de särskilda utslussningsåtgärderna som de ska. Men det fi nns skäl att intensifi era diskussionerna om hur praxis kan ändras. Med utvecklad riskbedömning och riskhantering och förbättrade kontrollmöjligheter fi nns förutsättningar att medge fl er utsluss.

– Vi bör också överväga att omprö-va de särskilda villkoren när klienten närmar sig frigivning. Vid hög risk i början kan anstalten initiera en omprövning, om riskreducerande åtgärder har gjorts under tiden. Då krävs mer aktiva anstalter.

UPPDRAG UTSLUSS FLER EXPERTER TYCKER TILL PÅ FÖREGÅENDE UPPSLAG

”Fler kan få utslussning med mer samordning”

Ulf Jonson är huvudan-svarig för Uppdrag Utsluss-ning. Han menar att antalet intagna som medges särskild utsluss-ningsåtgärd kan öka, utan att i väsentlig grad öka riskerna, om vi arbetar vidare inom några områden.

– Det är vanskligt att uppskatta an-talet men jag är optimistisk – minst tjugo procent. Det kräver en tidssatt, långsiktig och samordnad planering av behandlingsprogram, permission-er och förfl yttning till anstalt med lägre säkerhet, med tydlig koppling till frigivningsförberedelser. För dömda till fyra år eller mer måste de särskilda villkoren medge särskilda utslussningsåtgärder och här måste vi tänka på möjligheten till ompröv-ning.

– Samarbetet mellan frivård och anstalt måste fungera bättre och det gäller även samverkan med social-tjänst, arbetsförmedling och andra intressenter. Jag tror att införandet av Ny vsp kommer att underlätta arbetet.

– Riskbedömning och riskhante-ring är komplext och har stor bety-delse för om en intagen kan beviljas utslussningsåtgärd. Här behövs ut-vecklingsinsatser. Vi är många som har förväntningar på att gps-bojan kommer att bli ett värdefullt tillskott för begränsade risker.

– Anstalter, frivården och regi-onerna har lämnat in värdefulla förslag till revidering av handboken om särskilda utslussningsåtgärder. Dessa förslag bereds just nu.

»

ARBETSMILJÖ

Varmt grupptryck hos frivårdarna

På frivården Vänersborg ses medarbetarnas olikheter som en styrka. Att gruppens samlade kunskaper och erfarenheter tas till vara har skapat en härlig gemenskap på arbetsplatsen.

30 OMKRIM 2/2016 31OMKRIM 2/2016

V i pratar mycket här. Alla bidrar med sina erfarenheter och tillsammans blir vi fan-tastiska, säger frivårdsinspektör Monica Leijon som också är skyddsombud och en av drivkrafterna på frivården Vänersborg. Tillsammans med kollegorna och cheferna brinner hon för att förbättra arbetsmiljön.

Den morgon Omkrim talar med Monica vaknade hon med migrän, men efter en migränspruta och ett apt-möte är hon på banan igen. Hon beskriver sig som en lösningsfokuserad person, hellre goda idéer och förbättringar än pekpinnar. På möten vill hon bidra med konkreta förslag, inget för egen vinnings skull utan för gruppens.

− Är allt då så enkelt? frågar hon retoriskt och svarar själv:

– Nej, givetvis inte, men vi lever utifrån uppfattning-en att vi tillsammans är starka. Det gör att vi kan nå våra mål för klienterna och för en god arbetsmiljö.

– Vi månar om och uppskattar varandra. Det är ingen dans på rosor, vi kan tycka olika och gör så. Men det är tillåtet och olikheterna gynnar arbetsplatsen. Vi vänder olikheter till en styrka.

En förklaring till den goda stämningen ser hon i det direkta förhållningssättet medarbetarna har till varandra. En tidigare chef skapade en oskriven regel som fortfarande lever kvar. Chefens devis löd: ”Vän-ta aldrig ut problemen, utan ta tag i dem på en gång

när de uppstår.” Genom att följa denna enkla regel undviker man en massa snack, och slipper diskussio-ner bakom stängda dörrar.

Monica Leijon berättar att de få som slutar ofta åter-vänder till frivården Vänersborg. Själv försvann hon till ett socialkontor och arbetade med utbildning en tid, men längtan efter arbetskamraterna blev för stor.

Under en jobbig tid har allt dragits till sin spets i Monica Leijons familj. Två självmord i hennes närhet tog all hennes kraft. Men hon valde att gå till jobbet, där omtanken och de värmande orden fanns.

Praktikanter och vikarier har alltid gott att säga om frivårdskontoret. De får erkännanden som: ”Vilket här-ligt mottagande!”, ”Jag kände aldrig att jag var i vägen” och ”Där vill jag jobba!”

Under fl era år har Monica Leijon nominerat sin arbetsplats till Kamratföreningens stipendium Årets kamrat. Kamratföreningens ordförande Sten-Åke Lövdahl som sitter i juryn för kamratstipendiet har sagt att priset endast kan gå till en person, inte till en hel arbetsplats. Men han tipsade Omkrim om de många nomineringarna från Vänersborg.

− Det tycks vara en himmelsk arbetsplats, säger Sten- Åke Lövdahl.

Frivårdskollegorna Ulrika Niklasson och Anders Ny-gren bekräftar att stämningen är superbra, med mycket humor och skratt. Och någon av kollegorna ställer alltid upp för goda råd eller hjälp. O

K A T A R I N A L U K S E P P / T E X T A N N A - L E N A L U N D Q V I S T / F O T O

»HELA GÄNGET. Se den samlade styrkan från frivården Vänersborg på gruppfotot på nästa sida. Om-krim får också ta del av Monica Leijons åsikter om varför just hennes arbets-kamrater är så himla trevliga.

1  Försöker se det positiva i allt. Upp-skattar och månar om varandra.

2 Bekräftar varandra: ”Vad bra det blev när du gjorde så”.

3 Ger kollegan en klapp på axeln när det är uppförsbacke.

4 Fokuserar främst på att ha det bra på jobbet. Fastnar någon i svåra

klientärenden hjälps fl era kollegor åt med arbetsuppgiften.

5 Skickar krya på dig-kort när arbets-kamrater är sjuka.

6 Ordnar frivilliga afterwork-trä� ar, springer Vårruset, går på teater,

deltar i Tjejmilen. Men fritidsaktiviteter är alltid frivilliga och kommer i andra hand, främsta fokus är att ha det gott på jobbet.

6 TIPS FÖR TRIVSEL – SÅ GÖR DE I VÄNERSBORG

54 år. Frivårdsinspektör och skyddsombud på frivården Vänersborg, huvudskyddsom-bud i frivården Halland/Västra Götaland.

Arbete: Främst med ungdomar och program som Puls, Oto, ÅP.

Familj: Sambo, fyra barn.

Bor: I gult, vackert trähus i Blåsut, den äldre delen av Vänersborg.

Fritid: Hockey- och fot-bollsmamma som gillar att renovera hus och pyssla i trädgården.

Monica Leijon

Glada kollegor på frivården Vänersborg. Monica Leijon som hissas på bilden gillar sina arbetskamrater så mycket att hon nominerade samtliga till Årets kamrat.

Josefi n Wikström arbetar med att förbättra livsvillkoren för utsatta grupper. Yogan och dansen är effektiva verktyg för människor som utsatts för övergrepp. Även Josefi ns liv fi ck en ny vändning efter ett trauma i barndomen.

REPORTAGE

33OMKRIM 2/20163232 OMKRIM 2/2016

IDA ALM. Vår rocktjej som ständigt leve-rerar tips på hälsomat och ger oss glada tillrop!

CLAES ANDERSSON. En rolig personlighet som hjälper oss med dator och papper, fi nurlig som få.

BIRGITTA BERNTSSON. Vänligaste själen på jorden, har alltid ett gott ord till övers.

INGER BÄCKER. Vår Ros-expert skrattar all-tid och är vänligheten själv, med Birgitta lyf-ter hon Ros-perspekti-vet till en ny nivå.

SANDRA DAHLBERG. Ny i gänget, men levererar PU i tid och minut.

SUSANNE EKLUND. Uppsökare på häkte, men arbetar med oss. Levererar program och Pu och är den snällaste människan på jorden.

MARIA FLINK-JOHANSSON. Trogen Kriminalvården i massor av år. Vårt tu� a om-råde, Lilla Edet, hon jobbar i, men aldrig vi hör ett gnäll eller skri.

SUSANNE GUSTAFSSON. En fantastisk kanslist. Det hon inte kan, har inte Kriminalvården behov av att veta, och skulle det vara så… så vet hon var hon ska leta.

ANNELIE HÖGLIND. Vår gla-da, busiga kollega, vacker som en älva. Klienterna har fi n respekt för hennes genuina intresse att hjälpa dem inse sitt värde och att valen är deras egna.

AMELIE JOHANS-SON. Skyddstillsyn, personutredningar, ungdomar, fotboja. Uppdraget spelar ingen roll, hon ger alltid 100 procent.

EMMA JOHANSSON. Vår kloka kvinna som får oss att lösa vårt programuppdrag. Vi kladdar, ritar hjärta på hennes fi na tavla och busar, men hon bara ler och ber oss leverera lite mer.

INGMARIE KARLSSON. Vår främste PU-expert. Det hon inte vet kan omöjligt vara rätt. Bra resone-mang kring unga, gamla, kvinnor och män, alltid utifrån ett klient- och samhällsperspektiv.

JONAS KARLSSON. Är nu åter, efter att ha provat på annat jobb. Det är vi glada över.

MIKAELA KJÄLL. Vår Vänersborg-ungdomsexpert. Det känns som hon alltid gör sa-ker rätt. De unga klienterna är svåra att nå, men till Mikaela de alltid går.

MONICA LEIJON. Skyddsombud och förbättringsivrare. En positiv kraft som möter dagen och arbetskamraterna med ett leende.

PIA LINDBERG. Lugnet själv, trots ett tungt klientel i Trollhättan. Varje dag möter vi en glad kvinna som säger att hon har världens bästa jobb.

ULRIKA NIKLASSON. Vår Uddevalla-ung-domsexpert och uppsökare på häktet. Hon är en sann hälsoinspiratör som tar varje chans att lägga fram att vi ska må bra.

LENA NILSSON. Alla vill vara som coola och kun-niga Lena. En trygghet för oss alla och en godkänd informell ledare, om vi nu skulle vilja ha en sådan.

ANDERS NYGREN. Frivårdens optimala spelevink. Ingen på vår arbetsplats vill vara utan busiga kollegan. Är det tungt på jobbet har han alltid något kuligt på gång.

ANNA-LENA PETTERSSON. Vad skulle vi göra utan våra fantastiska kanslis-ter? Hon är kunnig, glad, hjälpsam och vänligt in-ställd. Inte bara det, hon klär sig snyggt också.

ÅSA RAPP. En av våra PU-experter. Lugn, saklig, kunnig och bara såå snäll.

MONICA RODESTEDT. Chefen har ett lugn som få. Hon är eftertänksam, klok och med så mycket erfarenhet.

ALMA SACIC. Ni skulle älska henne, i alla fall i omgångar, för hon har massor av energi, men också ett hjärta av guld.

LISA SANDSTEN. Lycka är att ha bra kansli-personal. Lisa är inget undantag: hjälpsam och hon ruvar på en massa kunskap.

LOUISE SEVE-RINSSON. Nyast i vårt gäng, med kunskap från anstalt kompletterar hon vårt arbets-lag.

ANDREAS SJÖBERG. Vår lug-na kollega som inte stressar upp sig i onödan. En cool kille med en underfundig humor.

ANGELICA WALLDEN. Personalens kurator, psykolog och med-lare. Till henne går alla för att skratta eller gråta. Inte bara personalen – klienterna avgudar henne.

KAJSA WARG. Vår andra chef är tydlig, rättvis och mycket klok. Hon jobbar alltid med framtiden i sikte.

BODIL HELLBERG. Vår kontraktsvårds-guru med långvarig kunskap och ständig tro: med långa program och engagemang, kommer klienterna inte så ofta på behandlingshem bo.

MALIN JOHANSSON. Tillbaka efter Krami-sejour-en, på med fl er bojor till klienter som kan sköta sig. Malin kollar nykterhet och jobb – här skall det inte bli några lobb.

BENGT EYLIS. Svikit oss för stunden, då han hjäl-per till att chefa på Brinkeberg. Men vi vet att vi är bästa arbetsgruppen så snart är han här igen.

ANETTE BRYNGELSSON. Bidrar starkt till en god start på dagen och en trivsam arbetsmiljö.

HÅKAN ZANDÉN. Han reser och far: Borås, Halm-stad, Skövde och Vänersborg vareviga dag.

JESSICA HJERT FLOOD. Ny Krami-inspiratör som föreläser om adhd och är mycket kunnig om klienter med funk-tionsnedsättningar.

»Varmt grupptryck hos frivårdarna

Problemlösare ut i fingerspetsarna

34 OMKRIM 2/2016 35OMKRIM 2/2016

H alvt inbäddad i tallskogen, i snön som ännu ligger kvar i slutet av mars, ligger Kriminalvårdens transportplaneringsen-het. Här, bredvid det gamla regementet i utkanten av det lilla samhället Arvidsjaur, sköts planeringen av alla transporter som Nationella Transportenheten (NTE) gör,

både inom och utom Sveriges gränser. Det är en stor och komplex apparat som drivs härifrån av ett trettio-tal anställda, fördelade på en inrikesavdelning och en utrikesavdelning.

Hela NTE befi nner sig mitt i en stor förändrings-process och just här märks det väldigt tydligt. Antalet chefstjänster har utökats, planerarna ska få ett nytt system att jobba i och transportplaneringsenheten i Arvidsjaur ska verkligen hamna på kartan.

Flera av de anställda har fått samma intryck: Många i Kriminalvården vet inte vad NTE gör.

– I början på året var vi på en utbildning i Stockholm där ingen visste vad vi gör. En väldigt liten del av ut-bildningen handlade om oss. På fyra timmar fi ck NTE tre minuter innan lunch. Men vi är en jätteviktig del av myndigheten och folk behöver få veta mer om vårt uppdrag, säger Giuliana Lundgren, utrikesplanerare.

Giuliana, som ursprungligen kommer från Italien och fl yttade hit för några år sedan, trivs väldigt bra med sitt jobb.

– Arvidsjaur är ett lugnt och skönt litet samhälle och jobbet är jättespännande. Det fi nns nog inget jobb som liknar det här. Det händer alltid något, man har en fot här och en fot någon annanstans i världen, säger hon.

– Jag har aldrig jobbat på en arbetsplats där dagarna går så fort, säger Stefan Karlsson, utrikesplanerare.

NTE:s uppdrag är att stå för alla Kriminalvårdens utrikestransporter och den del av inrikestransporter-na som bland annat innebär förfl yttning av klienter mellan anstalter och häkten. I uppdraget ingår också att transportera klienter åt Migrationsverket och Sta-tens Institutionsstyrelse (Sis). Det gäller ungdomar som ska förfl yttas mellan olika Sis-hem och fl yktingar som fått utvisnings- eller avvisningsbeslut från Mig-rationsverket och ska ut ur landet. Dessa transportbe-ställningar går via polisen.

Nu har regeringen dessutom, med anledning av fl yktingsituationen, gett i uppdrag till Migrations-verket, Polismyndigheten och Kriminalvården att förbereda för en stor ökning av antalet avvisningar och utvisningar av asylsökande under de kommande åren och eff ektivisera återvändandet till hemländer-na. Det innebär mer jobb för hela NTE och mer jobb för enheten i Arvidsjaur, där all transportplanering sköts.

Jobbet som transportplanerare är händelserikt i sig, det är de anställda eniga om. Det krävs tålamod, fantasi och en välutvecklad förmåga att lösa problem. För problem uppstår – hela tiden – och det gäller att ta sig runt dem så smärtfritt som möjligt.

Det är många parametrar som ska vägas in. Res-vägar, restider, körsträckor, restriktioner, regler, tillgängliga nattplatser och – viktigast av allt – säker-heten.

– Vi lever i en orolig värld och vi måste se till att alla

Å S A S T U B B F Ä LT / T E X T & F O T O

»

REPORTAGE”Vi har länge varit lite osynliga och inte riktigt känt att vi tillhör Kriminalvården, men nu ska vi ta mer plats. Vi har tagit stora steg på kort tid”, säger Johan Roth, kriminalvårdsinspektör på inrikesavdelningen på NTE i Arvidsjaur.

»Jag har aldrig jobbat på en arbetsplats där dagarna går så fort.«

NTE:s kontor ligger inbäddat i tallskog, i utkanten av det lilla samhället Arvidsjaur. Men per-sonalen här har hela jordklotet som arbetsfält.

37OMKRIM 2/2016

P rojektet med det nya transportplanerings-systemet, som är en stor del av föränd-ringsprocessen inom NTE, har stoppats på grund av att systemet inte nådde upp till förväntningarna. Nu startas projektet om med ett helt annat upplägg.

– Vi har avbrutit det nuvarande projektet med leverantören och valt att inte gå hela vägen in i mål, både av långsiktiga kostnadsskäl och av kvalitets-skäl. Vi kom en god bit på vägen men vi fi ck det inte att fungera i vår verksamhet. Vi har en komplex kravbild som inte är så enkel att förena med ett standardsystem på marknaden, säger Johan Mellbring, chef för NTE.

Tanken var att det upphandlade systemet skulle innehålla alla nödvändiga funktioner, bland annat kunna planera och hantera transportbeställningar, integrera beställningar i Kriminalvårdsregistret (KVR) in i det nya systemet och få ut information till transportbilarna via surfplattor.

– Det vi ska göra nu är att bygga ett nytt system, del för del, istället för att köpa in ett helt system på en gång. Trots alla ansträngningar som gjorts och all tid som lagts ner så har vi kommit fram till att det här kommer att bli bättre i slutändan, annars hade vi inte tagit det här beslutet, säger Johan Mellbring.

Styrgruppen och projektledningen förklarar att detta innebär att projektet med att ta fram ett nytt komplett system kommer att dra ut på tiden och därmed inte bli helt klart under 2016. De hoppas på att kunna färdigställa någon av de nya systemdelarna senast i slutet av året. O

REPORTAGE

3636 OMKRIM 2/2016

»Tanken är att transporterna ska bli bra oavsett om det är dömda våldsbrottslingar eller barnfamiljer som ska utvisas.«

transporter är säkra från punkt A till punkt B, säger Giuliana Lundgren.

– Man tror ofta att man har resorna färdiga för den kommande dagen, men man blir överraskad nästan varje dag. Det fi nns mycket som kan ställa till trubbel. Det måste fi nnas tillgängliga bilar, fl ygplan, båtar och transportörer. Sen fi nns det klienter som inte får transporteras tillsammans, det dyker upp kallelser från domstolar som vi måste prioritera högre, terror-hot, trafi kolyckor, säger Micael Sjöberg, inrikesplane-rare.

När askmolnet kom från vulkanutbrottet på Island 2010 gick situationen snabbt från ”så, nu kan ingen-ting gå fel” till totalt kaos. Inga plan kunde lyfta på fl era veckor, så även de mest högprioriterade trans-porterna fi ck vänta.

– Man får vara påhittig. Det fi nns massor av regler att förhålla sig till hela tiden, men utöver dem får man använda fantasin. Det är ett pussel vi lägger hela tiden, säger Micael Sjöberg.

För utrikesplanerarna, som bokar alla transporter ut ur landet, fi nns andra utmaningar.

– Det är ofta nya regler och riktlinjer att förhålla sig till. Flygbolagen ändrar sina säkerhetsrutiner, myndigheter utrikes vill ha saker på ett annat sätt och så vidare. Och så måste vi ta hänsyn till hur läget ser ut i världen, säger Kjell Pettersson, utrikes-planerare.

– Ingen beställning är den andra lik. Även om man har planerat en transport till Italien hundra gånger så är den hundraförsta olik de andra. En resa för en dömd våldsbenägen brottsling som ska flyttas mellan två olika anstalter ser helt annorlun-da ut än en resa för en barnfamilj som har fått ett avvisningsbeslut och ska transporteras ut ur landet. Det finns hela tiden en mänsklig aspekt, säger Kjell Pettersson.

Emma Nilsson är nyanställd och har jobbat som utrikesplanerare i knappt tre veckor.

– Det är känsliga grejer vi jobbar med, och tanken är ju att transporterna ska bli så bra som möjligt för klienterna oavsett om de är dömda våldsbrottslingar eller barnfamiljer som ska utvisas, säger hon.

Under förra året utförde Kriminalvården ungefär 40 000 transporter totalt. Med undantag av lokala

Emma Nilsson har precis börjat som utrikesplanerare, ett utmanande och utvecklande jobb.

Ingen beställning är den andra lik, konstaterar utrikesplanerareKjell Pettersson, som bokar transporter världen över.

NTE startar om system-projektet

Utrikesplanerare Carola Falcks jobb kräver tålamod, fantasi och en välutvecklad förmåga att lösa problem.

Det krävs många och snabba kontakter när man arbetar som utrikesplanerare.

transporter i Göteborg och Stockholm sköts all pla-nering från kontoret i Arvidsjaur medan själva trans-porterna utförs av personalen på de 21 lokalkontoren som fi nns runt om i landet. NTE har påbörjat arbetet med att ta över planeringen och genomförandet av alla lokala transporter som i dag sköts av anstalter och häkten. I samband med det ska lokalkontoren få egna lokala planerare som planerar de lokala trans-porterna.

– Det stora målet är att vi ska bli en modern trans-portenhet med ett eff ektivt systemstöd där vi kan optimera våra resurser säger Thomas Schünemann, inrikestransportchef, sektion Nord.

Den stora förändringen för de som jobbar i Ar-vidsjaur är att planeringen kommer att bli operativt ledande för hela landet och få ett nytt system som gör att transportplaneringen blir smidigare och mer eff ektiv.

– Just nu är den utmaningen att få den här tunga apparaten att klara av den här förändringen. Man har jobbat länge på samma sätt och både systemet och ar-betssättet är föråldrat, säger Thomas Schünemann. O

38 OMKRIM 2/2016 39OMKRIM 2/2016

VETENSKAP

Den svenska kriminalvår-den har börjat testa ett nytt träningsprogram för klienter med adhd och liknande problem, R&R2-adhd. Programmet handlar inte om missbruk

och kriminalitet som de flesta av myndighetens behandlingsprogram. Istället tar det sikte på färdighetsträ-ning kring problem deltagarna har, exempelvis med uppmärksamhet och att hantera konflikter.

Susan Young från Storbritannien är en av upphovspersonerna till programmet. Hon är en auktoritet när det handlar om forskning och be-handling för personer med neuropsy-kiatriska funktionshinder. Omkrim träffade henne i Göteborg. Hon var med när de första programutbildarna i Sverige utbildade programledare som sedan ska hålla i programmen för klienter. Programmet och ledarna måste certifieras i varje del, för att kunna utvärderas och kvalitetssäkras.

Young började intressera sig för adhd-problematik för mer än tjugo år sedan. Hon började tidigt behand-

la vuxna. Flera av hennes klienter försvann från behandlingarna i sex månader eller ett år, för att sedan komma tillbaka. När hon frågade vad som hade hänt sa de att de suttit i fängelse. Då började hon intressera sig för hur de bemöttes i fängelset.

– Då var det inte riktigt accepterat att vuxna kunde ha adhd, och det fanns ingen vettig behandling. Enda möjligheten var att utveckla ett eget program.

Susan Young fick kontakt med Robert Ross, adhd-forskare från Ka-nada, som utvecklat ett omfattande fängelseprogram på 38 sessioner som heter R&R.

– När vi tillsammans började arbeta om programmet ville vi göra det modernare, kortare och att det skulle kunna användas av fler grupper, till exempel inom psykiatrisk vård och för yngre klienter, förklarar Susan Young.

Programmet tar inte fasta på brot-ten deltagarna begått, men handlar mycket om antisocialt beteende. Det är en central riskfaktor för kriminellt handlande. Om klienterna lyckas bättre med impulskontroll, att hantera känslor av ilska och oro och att träna empati, är risken mindre för kriminalitet.

Fungerar programmet?– Programmet är översatt till flera

språk. På Island har de gjort större ut-värderingar som visar på riktigt goda behandlingsresultat. Positivt är att uppföljningar över längre tid visar allt

ATT TRÄNA EMPATI OCH

IMPULS- KONTROLL

Ett nytt adhd-program testas på några av landets anstalter. Omkrim mötte Susan Young, en av upphovspersonerna, för att prata om programmets uppbyggnad och historia.

bättre resultat! Det innebär att fär-digheterna håller i sig och att om man väl fått med sig några färdigheter kan det gå lättare och lättare att ta till sig fler. Använder man teknikerna i sitt dagliga liv ackumuleras fördelarna.

Programmet består av 15 manual-styrda gruppträffar som vanligtvis genomförs en gång i veckan. Kän-netecknande för programmet är att klienten ska öva mellan träffarna. Varje deltagare har en programstödja-re som ska ge individuell hjälp mellan behandlingstillfällena.

– Hos er i Kriminalvården är pro-gramstödjaren troligen personal på bostadsavdelningen, som ska träffa deltagaren minst en gång i veckan. Syftet är att deltagaren ska behålla motivationen hela veckan och få per-sonlig hjälp kring hur nya färdigheter kan användas i verkligheten. En bryg-ga mellan gruppen och vardagslivet.

Träffarna är 90 minuter långa. 90 minuter som kan vara ganska långa för just den här målgruppen.

– Många program har svårt att en-gagera deltagare med adhd. Rastlös-het och provocerande beteende gör det svårt för dem att hänga med, och kan vara enormt störande för andra deltagare. Därför ska träningen vara rolig. Vi använder olika tekniker för att väcka engagemang. Ofta verkliga spännande händelser, dilemman och tävlingar. Vi blandar grupp- och indi-

Susan Young, en av upphovspersoner-na bakom det nya programmet.

Alkohol triggar våldsbrottO Missbruk är en väletablerad riskfaktor för våldsbrott. Ändå finns bara begränsad kunskap om hur akut påverkan av alkohol och droger har en utlösande (triggande) effekt på våldsamt beteende.

I en studie från Kriminalvårdens FoU-enhet intervjuades 194 personer, häktade för våldsbrott på Krono-bergshäktet, om vilka substanser de intagit i anslutning till det misstänkta brottet.

Resultatet av undersökningen visar att alkohol och mycket höga doser bensodiazepiner (lugnande medici-ner), var för sig, ökar sannolikheten för att brottet utlösts. Ju mer alkohol, desto större sannolikhet. För benso-diazepiner indikerade normal dos en skyddande effekt, men höga doser ökade risken för våldsbrott avsevärt.

Resultaten kvarstod även när forskarna tagit hänsyn till andra riskfaktorer som exempelvis tidig beteendeproblematik, utsatthet för barndomstrauma, depressionssym-tom eller andra psykiatriska problem.

Akut påverkan av alkohol, droger och anabola androgena steroider – Är det triggers för våldsbrott? Beställningsnummer 7127, författare Lena Lundholm.

Långström på nya äventyrO Niklas Långström slutar sin anställning inom Kriminalvår-dens FoU-verk-samhet. Han har i tjugo års tid forskat kring riskfaktorer för kriminellt beteen-de hos barn, unga och vuxna, våldsbrottslighet och psykisk sjukdom, samt sexualbrott. Inom Kriminalvården har han bland mycket annat utvärderat de återfallsförebyg-gande behandlingsprogrammen.

Niklas Långström skriver själv: ”För att kunna fortsätta utvecklas, och utveckla andra, slutar jag i Kriminal-vårdens FoU-verksamhet där jag varit anställd de senaste åtta åren. Det är ännu oklart vad som härefter händer arbetsmässigt, förutom att jag fortsätter på deltid som professor och (vålds)brottsforskare på Karolinska institutet.”

FoU-dagar 16–17 juniO Kriminalvårdens FoU-dagar ska introducera, diskutera och sprida forskningsresultat inom och utom myndigheten. I år äger mötet rum i Norrköping.

Kort om forskning

vidövningar, rollspel, brainstormning (vilket många med adhd är riktigt bra på), powerpoints och egna arbets-böcker, säger Susan Young.

Programmet ger inte vägledning till vad klienten ska tänka, utan mer hur hen ska tänka. Deltagarna ska utveckla förmågan att lyssna klart, kontrollera sina impulser och känna igen att de har ett problem.

– Det låter kanske dumt att man inte skulle känna igen att man har hamnat i ett problem. Men det är faktiskt en sak som klienterna kan ha svårighet med, eftersom de inte uppmärksammar omgivningen så mycket. Många märker liksom inte att de har ett problem, förrän det hoppar upp och slår dem i ansiktet. Det gäller att lära sig hur andra människor ut-

trycker sig, lära känna sig själv och sin egen kropp. Hur reagerar just jag när ett problem är i antågande?

Meningen är då att programmet inte bara ska säga vad som är fel, utan ge vägledning till hur man kan göra istället. Förhoppningen är att det ska ge högre livskvalitet.

– De dömda drömmer om samma saker som vi andra. De vill ha ett jobb, pengar, bilda familj och känna glädje i livet. De tror inte att de kan nå detta, men det går ju. Därför handlar en hel del i programmet om konstruktiv planering. Vi visar dem att de kan nå sitt mål, om de bryter ner det och tar det i små, små steg.

Är det bra eller dåligt att ta medi-cin under tiden man går program-met?

– Man kan delta i programmet oavsett om man medicinerar eller inte. Om man har grava problem och medicinen hjälper en att vara uppmärksam och sitta still är det ju bra. Men man kan delta i programmet utan att ha fått diagnos och man kan delta även om man inte vill ta medi-cin. Deltagare som inte tar medicin har samma nytta av programmet. O

Fotnot: R&R står för Reasoning and Rehabi-litation. Det ska testas på anstalterna Ystad, Österåker, Norrtälje, Västervik och Högsbo.

E L I S A B E T J Ö N S S O N / T E X TA N D R E A S S K O G H / F O T O

»Man har förmodligen sagt till dig att du är ett problem. Jag vill att du skall veta … att vi inte tänker på det viset. Vi tänker att det inte är du som är problemet, utan att det är dina problem som är problemet. Ett av dina problem kan vara det sätt som du hanterar dina problem på.«Ur klienternas arbetsbok.

SÅ BRYTS ISOLERINGEN

40 OMKRIM 2/2016 41OMKRIM 2/2016

I träningsrummet på plan 6 spänstar fyra intagna runt på olika stationer till toner av 1950-talsrock. Männen går verkligen in för de fysiska aktiviteterna, de kör fl itigt armhävningar, benböj och sit-ups. En kort vila och så är det dags för nästa station.

Det är en blandad grupp häktade, i olika åldrar. Några har suttit häktade i månader, med-an en person suttit i 14 dagar, två av dem pratar inte svenska. Alla har restriktioner.

Inför cirkelträningen har fyra åklagare till-frågats och gett sitt godkännande till att de fyra deltar i gruppen. De får inte tala med varandra på något språk som inte personalen kan. Krimi-nalvården har också stämt av med KUT-perso-nalen att det inte fi nns några gängkopplingar eller kända hotbilder.

Hälsoinspiratör Monica Damberg demon-strerar övningar, peppar och jagar på de intagna

med intensitet. Hon önskar att männen ska få skingra tankarna, men också att de ska bli rörligare.

– In position! One, two, three, go! Jättefi na rygglyft, berömmer hon.

Det är glada miner i gänget när Monica Dam-berg instruerar kålmasken.

– Det man behöver är närhet. Det får man inte någonstans när man är inlåst 24–7 och persona-len inte har tid. Jag har bara grinat i tre veckor, säger en ung man samtidigt som han kör utfalls-steg så svetten blänker i hårfästet.

Det som är nytt och annorlunda på häktet Huddinge är att man gör gemenskap till en ordinarie verksamhet, berättar kriminalvårds-inspektör Therese Hellman.

− Vi kallar det restriktionsgemensamhet. Huddinge satsar brett på en permanent

verksamhet med isoleringsbrytande verksam-

K A T A R I N A L U K S E P P / T E X T A N N - S O F I R O S E N K V I S T / F O T O

»

REPORTAGEPå häktet Huddinge har man med åklagarnas tillstånd börjat med gemensamma aktiviteter för häktade med restriktioner. Första gången testades cirkelträning.

43OMKRIM 2/2016

REPORTAGE

4242 OMKRIM 2/2016

»Åklagarna vill ju att klienterna ska vara i bra skick inför rättegången. Nu får de verkligen se vad en dag på häktet innebär.«

heter i form av hälsoinsatser, yoga och restriktions-gemensamhet. Det fi nns öronmärkta pengar för två tjänster.

Denna torsdagseftermiddag leder hälsoinspira-tören tillsammans med två ungdomsansvariga de gemensamma aktiviteterna. Gruppens uppdrag är att bryta isoleringen hos dem som allra mest behöver det – häktade med restriktioner.

Det fi nns ingen ungdomsavdelning på häktet Huddinge, men väl två engagerade vårdare med ansvar för ungdomar. Salar Ashour gillar att prata och beskriver sig som ”fi losofen” eller ”en social pratkvarn”. Veronica Vadling uppskattar konst och skapande, hon hittar ofta samtalsämnen med klienter som är mer introverta. Hälsoinspiratör Mo-nica Damberg å sin sida jobbar uppsökande och tar kontakt med klienter som övrig personal har tipsat behöver röra på sig eller aktiveras för att få något annat att tänka på.

– Jag är ångvälten! Jag kör så det ryker, och jag trivs med att jobba med dem som mår sämst, säger Monica Damberg som har lång erfarenhet av arbete på häkte, bland annat som barnombud och hälsoinspiratör på fl era häkten i Stockholmsområdet.

En ångvält, en fi losof och en konstnär! Tre enga-gerade människor som är på rätt plats, enligt Therese Hellman. De har alla klientfokus och har rekryterats för uppgiften att bryta isoleringen. Förhoppningen är att klienterna ska få med sig någonting vettigt från tiden på häktet.

För att underlätta för restriktionsgemensamhet har

häktet bjudit in samtliga åklagare från åklagarkamrar-na Södertörn och Söderort på studiebesök. Det fi nns omkring 60 åklagare och av dem har 20–25 hittills besökt häktet Huddinge.

Enligt Therese Hellman har åklagarna varit väldigt positiva till initiativet. De har uttryckt att det är nyttigt att se hur det ser ut när man fattar beslut om restriktioner.

Det är mycket logistik på en restriktionsavdelning och personalens dagar är tajta där mycket ska ske. Alla intagna ska ha mat, duscha, ha promenad och ta emot besök och allt ska ske för en person åt gången.

– Åklagarna vill ju att klienterna ska vara i bra skick inför rättegången. Nu får de verkligen se vad en dag på häktet innebär. De får se att klienterna sitter ensam-ma på en väldigt liten yta. Kanske har någon trott att personalen har mer tid än vad de i verkligheten har, säger Therese Hellman.

Jeanette Ahle är en av fyra åklagare som har beviljat sin klient restriktionsgemenskap för dagens övningar på häktet Huddinge. Hon är väldigt positiv till häktets initiativ och ser att samarbetet mellan myndigheterna visar att det fi nns saker att göra för att bryta de häktades isolering.

För några veckor sedan var hon själv på studiebe-sök, såg lokalerna och fi ck höra häktespersonalen berätta om hur en restriktionsgemenskap kan se ut. Åklagarna fi ck också tillfälle att ställa sina frågor − att veta att aktiviteterna är personalledda gör Jeanette Ahle lugn.

Hon ser att det tidigare funnits en tendens till att restriktioner utfärdats lite slentrianmässigt.

– Vi i åklagarmyndigheten har i uppdrag att jobba med restriktionerna. Vi får mycket kritik och vi har ögonen på oss. Det här samarbetet är absolut en framkomlig väg.

En ny blankett har införts där åklagarna måste motivera varje restriktion. Det räcker inte bara med ett kryss i en ruta utan åklagaren måste ta ställning till om klientens samvaro med andra kan påverka brottsutredningen.

– Det gör att man stannar upp och tänker till: Be-hövs restriktioner och varför?

Åklagare Ahle är väl medveten om att många häktade med restriktioner mår psykiskt dåligt. Hon påpekar att åklagarna ska underlätta för dem genom att tillåta samsittning.

– Det är människor vi jobbar med och det är inte meningen att de ska brytas ned. Det är svårt att före-ställa sig hur hemskt det är att sitta inlåst och isolerad från omvärlden. Vi åklagare kanske borde pröva på ett dygn för att känna hur det egentligen är?

Hon berättar att åklagarna även jobbar med att tydliggöra restriktionerna för klienterna.

– Vi är skyldiga att informera de misstänkta om att de ska ha en motivering till restriktioner och att de kan begära att beslutet överprövas.

Efter cirkelträningspasset får Omkrim en pratstund med de intagna som tidigare inte fått träff as eller prata med varandra. De får fortfarande inte ta mot besök utifrån och deras telefon och post kontrolleras. Lättnaden i restriktionerna gäller enbart för gemen-skap med andra, lämpliga intagna. Alla vittnar om hur hemskt det är att inte ha kontakt med yttervärlden.

En kille berättar att han skojar med personalen om att de inte får någon dricks för rumsservicen.

– Jag vill bara byta några ord med mina medmänn-iskor.

Den yngste mannen i gruppen säger sig längta efter närhet. ”Det är hemskt att vara utan. Jag längtar så efter min familj.”

En man med erfarenheter från häktet i Frankfurt höjer rösten och beskriver det svenska systemet som fruktansvärt. Han är plågad efter att inte ha sett solen eller andra människor än uniformerad personal på fyra månader. Han känner sig som ett djur i bur på rastgården och enbart tankarna på familjen håller honom uppe.

Den yngste är i häkte för första gången och han ser förskräckt ut. De senaste 14 dagarna har varit en omtumlande tid, där han har omvärderat sin syn på mycket. Han vänder sig direkt till hälsoinspiratö-ren:

– Men du är duktig och inspirerande – det ska du ha en eloge för.

– I’m blushing! säger Monica Damberg utan att rodna. I’m so old and have no prestige. O

Regeringen tillsatte förra året tre utredningar med syfte att minska de långa häktningstiderna i Sverige.Europarådets tortyrkommitté, CPT, är i sin rapport från 2016 starkt kritisk till att villkoren för häktade i Sverige inte har förbättrats efter deras förra besök i Sverige år 2009.

Tre utredningar

Kriminalvårdsinspek-tör Therese Hellman.

Salar Ashour kör hårt tillsammans med klienterna. Mellan övningarna är det han som snackar mest. ”Jag är en social pratkvarn”.

»LÄS OM ÅKLAGAREN SOM FÖRESLÅR MAXTIDER I HÄKTE

44

REPORTAGEVad kan man göra från olika håll i rättsväsendet för att bryta isoleringen i häkte? Att gemensamma krafter måste till för att korta häktningstiderna blev tydligt när Kriminalvården bjöd in till seminarium i Stockholm.

OMKRIM 2/2016OMKRIM 2/2016 45

P anelen, som bestod av riksåklagare, dom-stolschef, häktesdirektör och representant från advokatkåren, var överens om att tiden i häkte var alltför lång och restriktioner i häkte alltför vanliga.

Därför blev det en spännande inledning när åklagare Inger Söderholm, en av reger-

ingens utredare vad gäller häktes- och restriktionsfrå-gor, släppte några nyheter ur den kommande utred-ningens förslag. Utredningen ska vara klar i augusti och är en av inte mindre än tre utredningar om häktes- och restriktionsfrågor.

– Vi vill införa en tidsgräns för hur länge man får vara häktad. Det är en tydlig signal till hela rättsväsendet, men även till den som är frihetsberövad som därmed får en tidsgräns att förhålla sig till.

Just ovissheten, att den häktade inte vet hur länge hen kommer att sitta häktad, är särskilt nedbrytande och kan leda till psykisk ohälsa.

Inga tider är spikade. Inger Söderholm berättade att man funderar på hur lång tid som ska föreslås bli max-tid i häkte: ett år, nio månader eller sex månader. För barn blir maxtiden kortare, förslaget är tre månader.

Hon beskrev svenska häkten som inrättningar med omänskliga miljöer, direkt olämpliga för barn. I Sverige

fi nns en hög ribba innan barn häktas, men hur ska vi göra med barn som ändå måste frihetsberövas?

– Vi tänker oss att de ska häktas. Men de inte ska sitta i Kriminalvårdens häkten utan de blir en uppgift för Sta-tens Institutionsstyrelse. Sis har erfarenhet av barn och deras lokaler är anpassade efter barns behov. Det går att ordna så att barnen inte får kontakt med omvärlden.

De enstaka barn som hamnar på ett vanligt häkte fö-reslås få rätt till fyra timmar mänsklig kontakt per dag.

Utredaren har haft svårt att hitta alternativ till häktning. Men kan tänka sig att elektronisk fotboja kan vara en variant för att förkorta häktning, exempelvis vid överklagan till hovrätt.

Häktesdirektör Hanna Jarl Källberg tycker att Krimi-nalvården kommit en bit på väg vad gäller isolerings-brytande åtgärder. Men det återstår mycket att göra. Hon ser främst tre utmaningar: Vardagslogistiken för att få ett häkte att fungera tar huvuddelen av persona-lens resurser i anspråk.

Lokalerna, några är byggda för gemenskap, men ef-terfrågan på restriktionsplatser har gjort att Kriminal-vården har fått bygga om en del lokaler. Hon ser också utmaningen i att klienterna har olika bakgrund, språk och behov. O

K A T A R I N A L U K S E P P / T E X TE L I N R U N E S S O N / F O T O

Utredare föreslår tidsgräns för häktade

Utredare Inger Söderholm kommer att föreslå en maxtid för hur länge en person får sitta i svenskt häkte.

»Barn ska inte sitta i Kriminalvår-dens häkten utan de blir en uppgift för Sis.«

INTERVJU

Psykolog med fokus på brottsoffret

»

Redan 1996 ville psykolog Björn Lager-bäck att Kriminalvården skulle starta ett kriscentrum i varje kommun, med upp-gift att stötta brottsoffer. Det skulle bli en naturlig mötesplats för alla som arbetar mot kriminalitet och där Kriminalvår-dens kompetens skulle bli mer synlig.

Några kriscenter för brottsoffer inrättade aldrig Kriminalvården. Men när Björn Lagerbäck summerar sin livsgärning blir det tydligt att hans engagemang för brottsoffer har fått stort genomslag i samhället.

46 OMKRIM 2/2016 47OMKRIM 2/2016

K riminalvården består av ett hav av utma-ningar. När jag började som regionpsykolog i Malmö fanns hur mycket som helst att göra för en samhällsengagerad psykolog. Kriminalvården är ju en slutstation för allt som inte fungerar. Här möter man alla de samhälleliga utmaningar jag ser i vardagen:

Hur ska man minska kriminaliteten? Hur undviker man att folk blir kriminella? Sen tillkommer utbildningsfrå-gorna, barnperspektivet, bostadsfrågan, brottsoffer- frågorna. Kriminalvården innehåller allt i mänskligt beteende. Allt detta utgick vi från när vi startade Kra-mi-projektet i Malmö.

Krami-samverkan med arbetsförmedlingen och kommunerna, där målet är att deltagarna ska få och behålla ett arbete, har ju blivit en stor framgång och finns numera i de flesta stora städer. Du arbetade i myndigheten 1976- 1985 och drev därefter frågor med fokus på brottsoffer. På anstalten Tygelsjö införde du kurser för ekonomiska brottslingar som kan sägas vara föregångare till dagens program-verksamhet. Du har arbetat som psykolog hela livet. Vad kan den yrkesgruppen tillföra Kriminalvården?

– De borde vara med i ledningsgrupper på alla anstal-ter och häkten och formulera åtgärder på alla pro-blem som Kriminalvården står inför. Varför befinner människor sig i utanförskap? De måste vara samhälls-

engagerade och se de professionella utmaningarna. De har en stor uppgift att fylla där. Kriminalvård handlar i grunden om att bygga relationer, tillit och förtroende och låta de intagna bli sedda av tjänstemännen.

– Jag kommer ihåg ett behandlingskollegium där det var tveksamt om en missbrukande kille skulle få permission, men anstaltschefen insisterade. Killen kom tillbaka efter att ha skött sig och fick frågan: Vad berodde det på att du klarade permissionen? ”Hade jag supit till hade jag inte bara dränkt mig själv, utan även direktören.”

Har du några råd till Kriminalvården?– Nej. Framtiden ska formuleras av dem som arbetar

idag. Men det är viktigt att slå vakt om orden: ”Även om inte allt är tillåtet, så kommer allt att bli förlåtet.”

Nuförtiden talar man om vikten av att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet.

– Rätten att pröva nya modeller och förhållnings-sätt är ett måste. Det medför också allas vår rätt att misslyckas i det korta perspektivet. Detta måste vara grunden för en utvecklande kriminalvård. Men man måste också vara beredd att överge det som inte fungerar.

Men ska kriminalvård vara en försöksverksamhet?– Ja, det kan det vara när det gäller metoder.

Vad var svårt på din tid?– Det var inget kompakt motstånd mot brottsof-

ferfrågor, sammantaget finns fler som har stöttat än motarbetat och jag har en stark egen inre drivkraft. Sen behöver man inte själv uppfinna hjulet utan kan vända sig internationellt för att få uppslag. Vissa länder har haft ett väldigt progressivt brottsofferarbete, som exempelvis Holland och England.

Omkrim fick ett brev av en tidigare kriminalvårds-chef som ser dig som en föregångare till modern kriminalvård. Är du det?

– Nej, det är ointressant. Det finns strömningar i tiden och impulser från olika kanter. Under en period finns vi, sedan försvinner vi. Men jag är stolt och glad över Krami. Jag är också initiativtagare till försäkrings-branschens krisförsäkring, det vill säga rätten att få tio timmar terapikostnader betalda, och som fördes in i hemförsäkringen. Den kom till under tiden jag arbetade som chefspsykolog på Skandia.

– Och så är jag stolt över att vara initiativtagare till den internationella brottsofferdagen som infördes 1989 och firas varje år 22 februari. Jag införde även brottsof-ferriksdag som hölls var fjärde år i riksdagen. Har man en tjuvriksdag kan man ha brottsofferriksdag, tänkte jag. (Tjuvriksdag var ett initiativ av Krum-rörelsen som på 1970-talet ville humanisera kriminalvården, reds anm.) Men den har fallit i glömska nu.

Du har även en ”baby” tillsammans med dåvarande justitieminister Gun Hellsvik?

– Ja, brottsofferfonden. Förslaget var att den som döms i ett brottsmål skulle lägga 500 kronor i brotts-offerfonden. Det infördes och blev obligatoriskt 1994 samma ögonblick som Brottsoffermyndigheten ska-pades. När jag träffar Gun Hellsvik brukar hon skämta om att jag är pappa till brottsofferfonden och hon är mamma.

Du har också varit verksam som traumapsykolog?– Tidigare såg man inte den skada som drabbade

anhöriga till våldsdödade. Det är så uppenbart: mördas ett barn så drabbas föräldrarna. Jag har varit involverad som psykolog till offren vid skjutningen på Stureplan och vid flera mord här i Skåne. Jag sitter fortfarande med i styrelsen för en stiftelse för gossen Emil, en sex-åring i Malmö som blev ihjälskjuten av en bankrånare. Vi erbjuder brottsofferstöd och ger pengar till trygg-hetstelefoner.

Allt är möjligt bara man vill, har du sagt. Vad är din drivkraft?

– Mina förslag har varit framgångsrika och jag har lyckats med vissa saker. Får man dessutom en oregel-bunden belöning så förstärks det beteendet. Förutsätt-ningen är att man aldrig ger upp. O

K A T A R I N A L U K S E P P / T E X TA N D R É D E L O I S T E D / F O T O

INTERVJU

76 år, gift med Eva, fem barn.Intressen: Brottsofferfrågor och kriminalvård.Bor: I Malmö, med utsikt över Öresund.Egenskaper: Drivande, envis, analytisk, engagerad.Övertygelse: Alla människors lika värde.Tidigare partipolitiskt aktiv för liberalerna, ser sig numera som socialliberal.

Björn Lagerbäck

»Rätten att pröva nya modeller och förhållnings-sätt är ett måste. Det medför också allas vår rätt att misslyckas i det korta perspekti-vet.«

Psykolog med fokus på brottsoffret

49OMKRIM 2/2016

H ar du varit intagen i det gula fängelset i centrala Gävle? Rymt därifrån? Eller arbe-tat där? Kanske var du barn eller anhörig? Är du en av dem som spelade innebandy i Hamiltoncupen? Eller bodde du granne och kände hur rutorna skallrade när Jerry Williams spelade på rastgården 1978?

I år är det 30 år sedan Gävleanstal-ten stängdes. Sveriges Fängelsemuseum vill berätta anstaltens moderna historia och tar därför ett samlat grepp med att systematiskt samla in minnen bland Gävlebor och andra som besöker fängelset som idag är ett museum.

− Det finns ett uppdämt behov att få dela med sig av sina minnen, berättar museichef Katarina Kallings.

Varje vecka får hon och övriga medarbetare höra min-nen från fängelsemuseets besökare.

− Men vi har inte skrivit ner minnena utan de finns bara i våra huvuden.

Nu ska minnesskärvorna samlas in och bilda en kollektiv berättelse. Insamlingen sker genom intervjuer som bandas och i form av en studiecirkel hos Vuxensko-lan. Allt mynnar ut i en utställning som öppnar i april och står uppställd till fram på höstkanten.

Utställningen ska ge möjlighet att lyssna och läsa om anstalten Gävles moderna historia. Men besökarna ska även kunna delge sina egna minnen från sextio-, sjuttio- och åttiotalen.

Gamla fotografier, tidstypiska föremål eller en rundvandring i museilokalerna ska hjälpa till att få fart på minnet.

− Vi tänker bygga upp en minneskuvös med sjuttio-talsgardiner där besökarna kan sitta i tidstypiska soffor och se på den första färgtv:n som anstalten införskaffa-de, säger Katarina Kallings.

Alla intervjuade personer spelas in och ger sitt god-kännande, därefter arkiveras och bevaras vittnesmålen för eftervärlden.

Tidigare har Gävlebor berättat historier om hur intagna suttit i sin cell och väntat på att kontorsperso-nal som jobbat i huset mittemot ska tända lampan och vinka godmorgon till fångarna. De har också vittnat om hur rädda de var som barn och hur de tog sats och sprang förbi byggnaden. Fängelser placerades till skillnad från idag centralt i städer för att påminna och avskräcka om var brottslingar hamnar. Andra Gävlebor har sett folk rymma och hur det har kastats in föremål till fångarna. Till korpfotboll och innebandyspel kom lag från brandkåren och lokala företag för att mötas i rafflande turneringar. De intagna spelade alltid på hem-maplan. När polisen deltog blev det ofta en och annan hård tackling, från bägge lag.

Vid ett första möte för minnesprojektet dök det upp flera före detta kriminalvårdare. De berättade om hur det var att arbeta på fängelset. Under mötet visade pro-jektledare Ingrid Miljand ett bildspel från tidsepoken. Ett fotografi visade en fängelsecell som en person på mötet väl kände igen. Han konstaterade: ”Där satt jag mellan 1974 och 1975. Det fanns bara två celler med så stora fönster och en av dem var min.” O

K A T A R I N A L U K S E P P / T E X T H E N R I K W I T T B I R G E R L I N D R O O S A N D R E A S S K O G H / F O T O

FÄNGELSET I STADEN

KATARINA KALLINGS, museichef.

Minnen samlas in från anstalten Gävle

VÄRMARE TILL MÄSKTILLVERKNINGHittad bakom ett piano i en sam-lingssal på gamla Gävleanstalten.

BÅGFIL”Den 21 dec 1981 skulle han rymma med denna halva bågfil från gamla fängelset i Gävle genom att såga gallret i cell B-13. Filen upptäcktes vid inlåsning kl 19.25.”

48 OMKRIM 2/2016

Från cellen till höger blir Gävleanstaltens centrala läge tydligt. Centralt belägna anstalter var vanliga under 1960- och 1970-talen men är idag ett förvinnande fenomen.

KULTIKRIM

Helsidesbilden. Cellfäng-elserna blev omoderna redan på 1940-talet. Men de var ofta omtyckta av både intagna och personal. ”Dom var liksom inkörda”, berättade en före detta intagen under uppstarten för minnesprojektet.

50 OMKRIM 2/2016 51OMKRIM 2/2016

I avdelningen Runtikrim kan du läsa om stora och små händelser från hela landet. Tipsa gärna om vad som är på gång just på din arbetsplats! omkrim@kriminalvarden.se

RUNTiKRIM Nord Sthlm Mitt

Väst Öst Syd

Hk

Generaldirektör Nils Öberg var på jordbruksan-

stalten Sörbyn. Förutom intagna och personal fick han träffa nyfödda kalvar, valpar och välbor-stade kor.

– Generaldirektören noterade att det råder god stämning bland de intagna. Det är ett kännetecken för Sörbyn att det är en god anda mellan intagna och personal, säger kriminal-vårdsinspektör Martin Höög.

De intagna hade för-berett sig inför besöket.

– De intagna var måna om att visa upp anstal-ten och hade gjort fint på bostadsavdelningar-na. Det är värt att notera att intagna tänker så när högsta chefen kommer, att det inte handlar om att framföra klagomål.

Klass 3-anstalten Sörbyn har gått från att ha många korttidsdömda klienter, till en majo-ritet långtidsdömda. Det ställer andra krav på verksamheten kring utsluss, permissioner och lärcentrum. Personalen har mycket tankar om hur verksamheten kan utvecklas framöver. Bland annat vill de permanenta fodervärd-skapet för blivande po-lishundar och tullhundar, anställa en projektledare och utvärdera den verk-samheten.

– Killarna som väljs ut för att ha ansvar för hundarna växer av det.

De blir motiverade för fortsatt ansvarstagande. Ska man kunna ta ansvar för en hund måste man också ta ansvar för sitt eget liv. Vi tror på den kombinationen, säger Martin Höög.

Han tror att fler klien-ter skulle ha nytta av en liknande placering.

– I den här miljön finns det mycket som förebyg-

ger misskötsamhet och avvikelser. Djuren skapar band till de intagna. De är måna om att få vara kvar här, säger Martin Höög.

– Jag tror att vi har Sveriges mest välborsta-de kor. Det händer något när man får vara nära djur. En ko frågar inte vad du har gjort tidigare och vem du är.

Region Mitts NAV-träff i Örebro blev lyckad. 44 personer deltog, ungefär hälften kriminalvårdsinspektörer och

kriminalvårdschefer. Övriga var präster, pastorer och imamer.

– I princip alla kriminalvårdschefer och kriminal-vårdsinspektörer som har andlig vård i sitt om-råde var där, och majoriteten av alla NAV-med-arbetare i regionen, säger Kenneth Gustafsson, anstaltschef på Kumla, som anordnade dagen tillsammans med Jacques Mwepu, anstaltschef på Hinseberg.

Träffen var en av de temadagar som regionen anordnar under året. Gunilla Nilsson och Malin Karlsson, ansvariga för NAV i hela landet föreläste. De hade med sig Susanne Rodmar, NAV-konsulent på SKR, som berättade om hur NAV är tänkt att fungera och hur det är organiserat. Även Linda Edman från säkerhetsavdelningen, som jobbar med ett regeringsuppdrag om våldsbejakande extremism, pratade.

– Hon pratade om vad våldsbejakande extre-mism är, om olika saker som personalen på an-stalterna bör vara uppmärksamma på och om hur man ska samarbeta med NAV för att förhindra och försvåra radikaliseringen i fängelse, säger Kenneth Gustafsson och avslutar:

– Jag tyckte att det blev väldigt lyckat. Kul att det kom så många.

Andlig vård i Örebro

Nord

Ämnen för träffen var hur andlig vård ska fungera och organiseras. Och hur kan andlig vård förhindra radikalisering i fängelse?

Mitt

Sörbyn visade god stämning

GULDKORN I VARDAGENKriminalvårdaren Lennart Wahlberg berättar om en lyckad dag på anstalten Färingsö.

Minns du när det har känts lite extra? I Omkrim kan du dela med

dig av din berättelse. Skriv några rader till:

omkrim@kriminalvarden.se

Berätta om ditt guldkorn

» Det hela började när en person som jag tränade boule med kom

till mig och sa ’Du måste se det här’. Sedan visade han en föreläsning med en man vid namn Kjell Enhager på Youtu-be, och jag blev helt tagen. Den handlade om mental träning och om hur vi människor själva kan bryta negativa tankemönster. Filmen var två timmar lång och jag såg den en gång, två gånger, tre gånger. Den väckte många nya tankar hos mig och ganska snart började jag applicera Kjells verktyg i min idrott och i mitt arbete.

Efter att ha sett filmen fyra-fem gånger började jag sprida den bland personalen på anstalten. Sen väcktes

tanken att även klienterna skulle se den, för jag tyckte att den innehöll många tankar och idéer som de kunde ha nytta av för att komma ur sina destruktiva tankar. Efter att ha pratat med anstaltschefen fick jag visa filmen för alla intagna på behandlingsenheten som ville se den. Vi såg den i flera etapper och tjejerna tyckte att den var jättebra.

Så fick jag idén att fråga Kjell om han ville komma hit till anstalten och föreläsa. Jag tänkte att ’man kan ju inte få mer än ett nej’. Så jag skickade ett mail där jag skrev något i stil med ’jag vet att du inte har tid och jag vet att vi inte har råd, men…’, och bara en kort stund därpå fick jag svaret. Jag kommer fortfarande ihåg det

ordagrant: ’Lennart. Tack för ditt förtroende och ditt mail. Klart som fan att jag kommer. Kan jag ringa dig på fredag? Kramar Kjelle’. Jag blev över-lycklig och sprang genast och berättade nyheten för tjejerna på anstalten. Flera av dem blev nästan lika lyriska som jag.

Kjell ringde mig och frågade om han kunde komma om ett par månader, men jag hade en tanke om att klienterna på vår hälsoavdelning skulle hinna vara med innan de kom ut. Det är några tjejer som har fått satsa mycket på hälsa och träning under sin tid här. Så vi bokade in hans besök redan veckan därpå, och Kjell offrade en ledig dag.

Knappt en vecka senare dök Kjell och hans fru Lotta upp

på Färingsö. De stod själva för resan och Kjell höll föreläs-ningen helt gratis. Han berät-tade att han och Lotta hade varit fullbokade sedan länge och att han hade fått över 300 förfrågningar sedan han höll sitt sommarprat i P1 i somras. Att han valde ut vår anstalt som det enda uppdraget av alla dessa 300 känns oerhört hedrande.

Jag var eld och lågor när Kjell var här, och många av tjejerna hade också sett fram emot det väldigt mycket. 40–50 intagna plus personal lyssnade på föreläsningen. Jag såg att människor blev berörda. Jag tror att Kjell gav både mig och de intagna många användbara verktyg. Den här dagen kom-mer jag kunna leva länge på. O

Lennart Wahlberg, kriminalvårdare på anstalten Färingsö, berättar:

Enhagers föreläsning på Färingsö

Alla var nöjda med dagen. Här syns Kerstin Andersson, Lotta Enhager och Kjell Enhager tillsammans med Lennart Wahlberg.

Foto

: Mar

tin H

öög

Nils Öberg fick träffa nyfödda kalvar under besöket på anstalten Sörbyn.

52 OMKRIM 2/2016 53OMKRIM 2/2016

Härnösands stifts biskop Eva Nordung

Byström har besökt anstalten och häktet Saltvik.

– Jag blir varm om hjärtat när jag möter så professionella människor som här på Saltvik. Jag känner värme och tack-samhet för här handlar det inte bara om att förvara människor, säger Eva Nordung Byström,

berörd efter besöket.Eva Nordung Byström

anser att det är betydel-sefullt att hon har kun-skap om verksamheten som bedrivs på häkten och anstalter. Biskopen ser också flera likheter mellan Svenska kyrkans arbete och Kriminalvår-dens, framför allt kring människomötet.

Tillsammans med andra religiösa företrädare och kriminalvårdsanställda

fördes samtal kring arbetssätt, långa restrik-tioner och häktningstider. Tystnadsplikten var också på dagordningen.

– Våra NAV-medarbe-tare är mycket viktiga för verksamheten och tillför andra dimensioner än vad vi som kriminalvår-dare kan göra. Två ”uni-former” som komplette-rar varandra på ett bra sätt, säger kriminalvårds-chef Kjell-Arne Sköldh.

Biskopen på besök

Biskopen och kriminalvårdschefen, Eva Nordung Byström och Kjell-Arne Sköldh, pratar om likheter och skillnader.

Frivården Gävle nyrenoverat

Ombyggnationen av frivården Gävle startade i maj 2015 och i slutet av februari i år invigdes de nyrenoverade

lokalerna. Gäster kom för att mingla, äta tårta, och lära sig mer om frivård. Personalen hade stationer där besökarna blev informerade om intensivövervakning, program, Krami och lek-mannaövervakare.

– Här har vi utformat ett modernt frivårds-kontor med ändamålsenliga lokaler och en bra arbetsmiljö för personalen, sa Bengt-Olov Carlsson, chef för frivården södra Norrland.

Han konstaterade att säkerheten i de nyreno-verade lokalerna är god och att miljön är bra för klienterna.

Det har varit möjligt att bygga om lokalerna under pågående verksamhet tack vare ett gott samarbete mellan personalen, fastighetsägaren och byggentreprenörer.

RUNTiKRIM

Energi och engagemang för det nya

– Dagen var full av energi och engagemang,

konstaterar Sanela Ovci-na, regionchef i väst. Den 15 mars stod hon inför samtliga frivårdsanställda i regionen och pratade om de stora förändringar som pågår inom frivården.

De 200 frivårdsanställda i väst var först ut med sitt seminarium. Under våren följer konferenser i alla regioner, om att tydliggöra frivårdens mål och nya arbetssätt.

För det är mycket som händer och ska hända. Frivården får till exem-pel en allt viktigare roll som processledare och koordinator av klientens verkställighetsplan. Det ställer nya krav både på arbetssätt och på en enhetlig syn på klienterna. Det gör också Krimstics, som är det arbetssätt som ska genomsyra hela frivården.

På konferensen fick deltagarna bland annat möjlighet att reflektera över hur förändringarna påverkar deras roll och vilka förändringar som be-höver göras framöver.

– Engagemanget var stort, men det är viktigt att tänka på att konferen-sen bara var starten på en lång förändringspro-cess. Det är nu arbetet börjar, konstaterar Sanela Ovcina.

Väst

RUNTiKRIM PLANERING MED FRIVÅRDSTÅRTA Frivården Helsingborg hade en planeringsdag med all personal. Deltagarna diskuterade hur man ska öka pro-gramdeltagandet och få fler att bli föremål för särskilda utslussningsåtgärder. Att kreativiteten var på topp märk-tes på den tårta som frivårdsinspektör Emma Alm hade bakat. Den innehöll alla ingredienser för en lyckad frivård.

Nord

Nord

”Tack för ett bra jobb”, sa Bengt-Olov Carlsson, som syns på bilden tillsammans med kriminal-vårdsinspektör Liselotte Fagerström.

Vid uppföljningen av kvalitetsstandarden ISO 9001:2008 bedömer

Svensk Certifiering att anstalten Saltviks arbetsdrift fortfarande uppfyller kvalitetskraven. I revi-sionsrapporten noterades noll avvikelser.

Revisionsteamet bedömde att ledningssystemet har mognat sedan certifieringen för ett drygt år sedan. Det konstatera-des också att Saltviks kvalitets-målsarbete fungerar och att engagemanget är högt.

– Det är just engagemanget som gjort att vi har lyckats så bra. Det handlar om att vi har viljan och den rätta drivkraften att förbättra. Det gäller alla, från intagna och produktionsledare

till högsta ledningen, säger kriminalvårdsinspektör Markus Fahlqvist.

ISO-certifieringen visar att det är kvalitet i det interna arbe-tet, i relationer till kunder och i levererade produkter. För att arbetet med kvalitetssystemet ska vara levande i vardagen har arbetsdriften tagit fram hjälp-medel i form av planeringstav-lor, följekort, förbättringslistor, en digital portal och inte minst avvikelserapportering. Kvalitet handlar om att fel och avvikelser måste upptäckas innan hela kedjan är fullföljd och produkten är färdig.

– Vi har skapat tydliga instruk-tioner med bilder som gör att

det ska vara enkelt att utföra jobben även om man inte kan svenska, berättar produktionsle-daren Anette Peterson.

Revisionen innebär att sam-arbetet med anstalten Kumla, som också är ISO-certifierad, vidareutvecklas. Bland annat genomför Kumla och Saltvik årliga internrevisioner på varan-dras kvalitetssystem.

Certifikatet för Saltvik omfat-tar tillverkning och försäljning av mekaniska och trätekniska produkter. Även montering och packning av produkter samt tryckeri och egna tvätteritjäns-ter ingår. Certifikatet gäller tills vidare under förutsättning att kraven för certifiering uppfylls. Nästa revision är i februari 2017.

Nord

Saltvik kvalitetssäkratProduktionsledarna Anette Peterson och Håkan Josefsson. Håkan har erfarenheter kring arbetssättet med ISO från ett tidigare arbete på Volvo.

Kriminalvårdsinspek-törer och frivårdsche-fer samlades i mars i

Stockholm för att lära sig mer om implementering och den ibland svåra uppgiften att ge och ta emot feedback.

Det var projektledarna för Krimstics och Ny vsp, Sarah Åhlén och Christian Karlberg,

som ville ge cheferna inspi-ration. Implementering och feedback är grundläggande för att lyckas införa nya arbetssätt.

Magnus Widman, tillförord-nad kvinsp på frivården Ystad, var nöjd:

– Mycket inspirerande dagar. Implementeringsföreläsningen bekräftade hur genomtänkt

införandet av Krim-stics är då det följer forskningen till stora delar. Gällande Ny vsp var det väldigt intressant att höra hur olika frivårdskontor valt att organi-sera sig.

Konsten att ge och ta emot feedbackSyd

För tredje året i rad firade biskop Åke Bonnier skärtorsdags-

mässa tillsammans med intagna på Johannesbergsanstalten. Nio intagna deltog denna gång.

– Det har blivit en tradition

som både han och vi uppskat-tar, säger Karin Berg, häktes- och fängelsediakon i Mariestad.

Johannesbergsanstalten firar vanlig gudstjänst med kyrkkaffe en gång i månaden och nattvards-gudstjänst en gång i månaden.

Firade mässa på JohannesbergVäst

Biskop Åke Bonnier ber nattvardsbön.

54 OMKRIM 2/2016 55OMKRIM 2/2016

Ministerbesök på Luleåanstalten

Nu finns arbetsböcker och arbetsma-

terial till behandlings-programmen översatta till andra språk. Syftet är att nå de klienter som inte behärskar svenska.

Även tidigare har vissa klienter kunnat genomgå behandling på andra språk än svenska. Ett bra exempel är Idap med arabisk tolk på Johannesberg.

– Sen har vi alltid haft eldsjälsinsatser. Nu är tanken att det ska bli mer tillgäng-ligt, säger Johannes Evers, projektledare för ”Pilotverksamhet med tvåspråkiga programle-dare”.

I höstas startade projektet där program-ledare från fyra verk-samhetsställen deltar, frivården i Södertörn och Malmö samt an-

stalterna Salberga och Västervik Norra.

Programledare använ-der de språkhjälpmedel och översättningar som projektet tillhandahåller för att kunna bedriva program med klienter som inte behärskar bra svenska.

– Dels pratar vi om bryggspråk, det vill säga engelska och lätt svenska, dels om att bredda och genomföra behandlingar på andra språk, som arabiska och spanska.

Behandlingspro-grammen Puls, Idap och One to one finns redan nu på engelska, spanska och arabiska. De ligger i publika-tionskatalogen och är fria att användas av programledare.

– Vi kommer utvärdera projektet för att se vad mer det finns behov av,

säger Johannes Evers.Prism och Ros är näst

på tur att översättas, även fler språk kan bli aktuella att översätta till. Sannolikt kommer pro-jektet så småningom att påverka rekryteringen.

– Det är jag helt över-tygad om. Det kommer att behövas ytterligare flerspråkiga programle-dare, inte minst medar-betare som är bekväma med att genomföra behandlingsprogram på engelska.

Minister Åsa Regnér tillsammans med Nils Öberg och kriminalvårdschef Jan Wallin.

Hk

RUNTiKRIM NYKÖPING MÅSTE MINSKA ÖVERVAKNINGEN Anstalten i Nyköping måste begränsa kameraupptagningsområdet för övervakningskameror från 15 meter till två, från anstaltens staket.

Det beslutar förvaltningsrätten efter att Datainspektionen över-klagat tillståndet. Kriminalvården ansökte om tillståndet efter flera inbrytningsförsök förra året. Det skriver Sörmlands Nyheter.

RUNTiKRIM NYA ÄGARE AV SVARTSJÖ OCH FÄRINGSÖSpecialfastigheter köper anstalterna Svartsjö och Färingsö av Statens fastighetsverk för 94,5 Mkr. Kriminalvården fortsätter att hyra lokalerna.

– Kriminalvården är vår största kund och det är glädjande att få ytterli-gare fastigheter i ett attraktivt läge som passar kundens verksamhet med höga säkerhetskrav, säger Åsa Hedenberg, vd för Specialfastigheter.

Specialfastigheter äger redan de flesta av Kriminalvårdens anstalter.

FRÅGAN

Olov Liljeborg, klient-handläggare, häktet Hud-dinge.

– Det händer så mycket roliga saker på vår ar-betsplats att det nästan blir svårt att välja. Det finns många anledningar till att skratta här på jobbet. Men det är säkert något kna-sigt eller roligt som någon av mina kollegor har sagt. Vi har en väldigt bra stämning.

Anna Wikman, kriminal-vårdsinspektör, anstalten Kumla:

– Inget speciellt som jag kommer på nu, men jag har ett fantastiskt arbetslag som gör att det är kul att komma till jobbet varje måndag. De gör mitt jobb enkelt.

Pirjo Karlsson, kriminal-vårdare, anstalten Kumla:

– Jag har pratat med min nya chef och fått en ny tjänst. Det känns jättespän-nande! Så nu ska jag jobba med besök och inpassering här på Kumla.

Vad är det bästa som hänt dig den senaste veckan?

Biskop Martin Modéus har besökt klosterverksamheten

på anstalten Skänninge.Ilona Degermark, and-

lig vägledare, och Anna Persson, klienthandläggare, visade biskopen runt på klosteravdelningen och berättade om verksamheten. Den startade 2008, och är en fortsättning på retreat-verksamheten som finns på

anstalten Kumla. För att få komma dit krävs det motiva-tion att bryta den kriminella livsstilen.

Biskop Martin Modéus del-tog bland annat i ett samtal med de tolv intagna klos-terbröderna och personal i Sankta Ingrids kapell.

– Det är så värdefullt att få träffa människor och samtala. Jag förstår att det

är en väldig resa de intagna går igenom, med många di-mensioner. Det är fantastiskt att Kriminalvården ger den möjligheten, säger Martin Modéus.

– Jag tycker att det är fan-tastiskt att möta personalen också. Den goda stämning-en märks i hela verksam-heten. Man möter varandras blickar och ser varandra i ögonen.

Öst

Klosterverksamhet imponerade stort

Ilona Degermark, andlig vägledare, Martin Modéus, biskop, och Anna Persson, klienthandläggare, i Sankta Ingrids kapell på anstalten Skänninge.

Behandlingsprogram på andra språk

Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) besökte anstalten Luleå tillsammans med generaldirektör Nils

Öberg. Syftet var att visa Kriminalvårdens satsning på

unga klienter och hur Kriminalvården arbetar för att minska återfall i brott. Ungdomsanstaltens verksamhetshus stod i fokus och medarbetarna fick visa upp lokalerna som är anpassade för så-väl utbildningsverksamhet som friskvård. Anstal-ten, med sina nio platser, kan möta ungdomar som behöver just småskaligheten och lugnet för att kunna påbörja sitt förändringsarbete.

– Det är glädjande att se hur ni arbetar med utbildning, sa Åsa Regnér vid besöket på ung-domsanstalten.

Ur Pulsprogrammet på arabiska.

Nord

START FÖR BYTESTORGETUnder april kommer Kriminalvården att få en intern möbel- och maskinmarknad, Bytestorget. Där kan alla verksamhetställen lägga ut möbler

och maskiner som inte längre behövs.– Vi sparar pengar och hjälper Kriminalvården att fort-

sätta som en miljövänlig myndighet med fokus på hållbar utveckling, , säger Joacim Trybom, chef för KSC.

Ska vi byta, ska vi byta grejer. Ska vi byta grejer med varann.

Johannes Evers.

Hk

56 57OMKRIM 2/2016OMKRIM 2/2016

DEBATT MARIA NYGRENJag läser Omkrim och konstaterar att intentionerna är goda. Tror nog att de allra fl esta inom Kriminalvården tycker om sitt jobb men – det fi nns de inom Kriminalvården som borde se sig om efter ett nytt arbete och det menar jag på fullt allvar.

MARIA NYGREN är lek-mannaövervakare sedan våren 2015. ”Det skedde i ren frustration över att, i första hand, frivården hade visat upp sidor som jag inte trodde fanns.”

Sonen i kläm när frivården tog semester»Sommaren är för många missbrukare/kriminella ’högtid’, det är inget nytt under solen, eller hur?«

JAtill ett bättre engagemang av verksamma frivårdsinspek-törer.

NEJtill att semestern gör att arbetet helt avstannar.

och han fi ck till slut komma till ett superbra boende, de har varit helt fantastiska. En del av personalen har en historik som gör att de inte är lättlurade. De har rätt tänk.

Han skulle nu gå behandlingsprogram-met Återfallsprevention inom frivården, cirka tjugo tillfällen. Det startade på våren och sommaren kom. Ja, och återigen, hade frivården semester samt att personalen skulle delta i kurser. Det blev en lucka på cirka åtta veckor tills de hörde av sig igen och nu skulle programmet återupptas. Ett ej förutsett problem för frivården uppstod. Sonen hade under sommaren fått ett jobb inom sitt yrke. Ja, han har faktiskt varit yrkesverksam under den större delen av sitt vuxna liv trots missbruk. Nu var tiden knapp, för att inte säga omöjlig, för de tolv återstående passen. Frivårdens förslag var att förlägga två pass per vecka, men det förstår alla att det skulle ju inte funka ihop med ett arbete. Jag ställer mig frågan: Var-för tittade man inte i sin kalender när man bestämde att programmet skulle genom-föras? Grundtanken med ÅP är jättebra men hur sköts det?

Sommaren är för många missbrukare/kriminella ”högtid”, det är inget nytt under solen, eller hur? Och jag förstår att alla be-höver sin semester. Men jag ska relatera till min ordinarie bransch som redovisnings-konsult. Mina klienters leverantörsskulder, moms etc. ska betalas även om jag har semester. Frivården hanterar människor, långt mycket mer värt än ett företag.

Idag har sonen varit ”ren” i cirka 15 månader, arbetar, går i terapi och mår för det mesta bra. Vi har i många avseenden fått tillbaka en son som vi känner igen, det är fantastiskt. Han har en bra vilja, har bra stöd och är ödmjuk.

Så vad vill jag förmedla med allt det jag har skrivit?

Ett bättre engagemang av de frivårdsin-spektörer som är verksamma. Se skillnaden mellan dem som vill ändra sina liv och de som inte vill. Titta utanför ”boxen”. Allt är kanske inte som i skolboken. Lägg ner tom-ma hot och slå ett slag för ”handling och

D et här är vår story:

Vår son levde ett liv på andra sidan av lagen med missbruk och diverse kriminella hand-lingar. Jag som en blind mamma insåg detta väldigt sent, övrig familj kände till delar av det. Jag

kommer aldrig att glömma den natten när jag verkligen förstod. Då startade en lång och jävlig uppförsbacke.

Till att börja med gjorde jag, som många mammor med mig, det stora felet: Börjar rodda med att betala hyror och elräkningar. Som många förstår stannade det inte med hyror. Mycket annat dök upp också. Ja,till och med andra kriminella som påstod sig ha krav på honom. Vid de tillfällen som jag ansåg mig behöva göra en polisanmälan gjorde jag så, men jag har lärt mig att det var ren tidspillan.

Han blev dömd, våren 2014, att under-kasta sig missbrukarvård som frivården skulle ombesörja. Jag ansåg att han inte skulle vistas på den ort där han växt upp då det förekom en hotbild. Han fl yttade långt härifrån och vår blev till sommar och missbruket eskalerade.

Jag visste att det var riktigt illa med ho-nom men hoppades på frivården. Jag hade fullmakt att prata med frivården vilket jag gjorde. De lät meddela att deras överens-komna möten med sonen nu inte skedde en gång per vecka då det var semestertider! Och när han inte kom på överenskommet möte så hotade de med att ta upp det i nämnden. Där skulle man överväga att istället göra om straff et till fängelse. Men vänta nu… vilken knarkare tar semester? Detta fortgick hela sommaren. Den som-maren ringde jag många samtal till socialen och gjorde orosanmälan, jag jagade frivår-den med blåslampa. Jag grät, skrek, bönade och bad om hjälp men inget hände förrän frivården ringde mig och frågade efter honom i augusti/september. Jag gjorde det enda rätta, det vill säga ”sparkade ut ho-nom i kylan” och lät meddela att han troligt var i ”hemmakrokar” och hämtade droger. Det gjordes strax därefter en husrannsa-kan, han blev häktad, dömd och inlåst.

Vi besökte honom i häktet och sedan i fängelset så ofta vi fi ck. Det var många nya regler att förhålla sig till. Och fl ickvännen gjorde slut under denna period. Sonen ändrade sitt tänk till stor del, så den här vistelsen hade nytta.

Dagen för frigivning kom och den var inte förberedd med mer än buss- och tåg-biljetter. Jag hämtade honom då jag förstod att någon förberedelse inte fanns.

Jag ringde frivården samma dag och frågade henne hur det här var planerat? De förväntade sig att han skulle komma till orten. Men vart ska han ta vägen, vid 22-tiden, när han kommer dit i februari månad iklädd sommarkläder? Det var inte frivårdens uppgift. Det är nu vi inte ska förvånas över antalet återfallsförbrytare, anser jag.

Nåväl, jag lät inte honom åka förrän de kunde presentera ett boende. Detta dröjde en vecka. Boendet blev ett härbärge och det funkade ganska bra. Jag har ifrågasatt varför frivården inte hörde av sig innan han blev frisläppt. Hon påstod att hon hade gjort det, både till häktet och till fängelset utan att fått tag i honom? Och varför hade hon inte kontaktat mig då hon hade mitt telefonnummer och mail. Hon hade, jag citerar, ”inte tänkt på att hon kunde söka honom genom mig”. Det här kändes inte alls bra. Har dock svårt att tro på att hon hade glömt mig, jag har varit ett ”pain”.

Nu var han tillbaka på orten och en ny karusell tog vid. Jag stred för att han först skulle in på ett behandlingshem, frivården var ganska lågmäld när det gällde att kom-municera med socialen som var inblandad. Tiden gick och risken för återfall fanns där hela tiden, det gick väldigt trögt. Sonen fi ck veta av socialen att ”om han var hel och ren fortfarande” när deras utredning var klar så fanns det en möjlighet att han skulle kunna få komma till ett behandlingshem.

Jag ledsnade och gjorde en anmälan mot socialen då hanteringen drog ut på tiden. Socialhandläggaren var frånvarande av olika anledningar vid i stort sett varje avsatt möte. Men min anmälan tog skruv

Tack för ditt brev och ditt engagemang Maria! Det är gi-vetvis tråkigt att höra att din

son inte har fått det du upplever att han behövde, men glädjande att höra att han ändå har lyckats göra en förändring och ta sig vidare i livet.

Du lyfter fl era områden inom vilka frivården i nuläget satsar stort på att förändra och förbättra. Ett av våra främsta mål är att öka enhet-ligheten inom frivården, det vill säga att en klient som din son ska kunna vänta sig samma bemötande oavsett vilket frivårdskontor eller vilken handläggare han möter. Under 2015 implementerades en misskötsamhetshandbok som verkar för tydliga och rättssäkra konsekvenser vid misskötsamhet. Vi arbetar intensivt med ungdomar inom Kriminalvården och har under

de senaste åren infört många för-bättringar och sats-ningar riktade just till denna grupp. Samverkan är ytter-ligare ett område vi inom frivården tar ett stort grepp om

just nu! Frivårdsinspektörens roll professionaliseras nu ytterligare genom pågående utbildningssats-ningar och inom dessa ligger även frågan om att i högre utsträckning bestämma kontaktfrekvens utifrån risk för återfall i brott. Du sätter med andra ord fi ngret på många av våra utmaningar!

Tack igen för ditt engagemang och för att du engagerar dig som lekmannaövervakare.Lennart Palmgrenfrivårdsdirektör

Du sätter fi ngret på våra utmaningar

Lennart Palmgren.

konsekvens” istället. Ta hand om de unga tidigt, där gör vi bäst resultat. En gammal hund är knepigare att lära sitta. Jag tänker speciellt mycket på dem som ”sitter inne” och inte har en skitjobbig mamma. Vad har de att komma tillbaka till?

Ett bättre samarbete mellan frivård, socia-la myndigheter och frivilliga organisationer.

Semester får inte vara skäl till att verk-samheten avstannar.

Inse vad det kostar samhället att bara gå ”halva vägen”.

Ovanstående är orsaken till att jag ringde frivården och ville hjälpa till med ”något”. Jag vet inte om jag gör någon skillnad men jag önskar en förändring.

Ha det gott.

SVAR FRÅN FRIVÅRDSDIREKTÖREN

58 OMKRIM 2/2016 59OMKRIM 2/2016

I Kumla har anstalten och kamratföreningen anordnat en festkväll för att uppmärksamma dem som tagit medalj vid 2015 års SM-tävlingar samt de som genomförde Kumlas första upplaga av anstaltsklassi-kern.

Lars-Eric Uneståhl, guru inom mental träning, före-läste och gav aha-upplevel-ser, inspiration och skratt.

– Genom mental träning kan du förvandla det ”omöj-liga” till möjligt.

Han tog upp U21-lands-laget i fotboll, som han coachade mentalt. Laget ansågs ha en enda procent chans till VM-guld inför turneringen, men lyckades omvandla det omöjliga till möjligt. Lars-Eric betonade också vikten av att uppmärksamma det positiva, som gjordes

denna kväll, för att sprida positiva effekter – indivi-duellt, i gruppen och på arbetsplatsen.

Kumlaanstaltens

Kamratförening arrange-rade Anstaltsklassikern för första gången 2015. Många deltog på olika sätt, och 18 personer lyckades nå målet med alla grenar och distanser.

– Det är roligt att SKIF nu tagit efter, och initierat klas-sikern som friskvårdskam-panj över hela landet, säger Kristina Molin, Kumlas hälsoutvecklare.O

Citat från en av dem som genomförde klassikern:

”Anstaltsklassikern var jättekul och ett kanonbra sätt för mig att komma igång efter sjukskrivningen. Nog för att jag hade överskottsenergi eftersom jag var trött på att inte orka något, men det var en jättebra motivation och jag är glad att jag återupptäckte cyklingen.”

En festkväll för vinnare och klassiker

Lars-Eric Uneståhl höll föredrag om mental träning. Han hjälpte bland annat U21-landslaget i fotboll.

SPORT & FRITID

Följande anställda har gått eller kommer inom kort att gå i pension:

HKGreger Holmgrenregionekonom, huvudkontoret.

NTELars-Göran EkfeldtNTE Utrikes Nord.

Region VästRoland Hanssonkriminalvårdare, häktet Borås.

Eva Krookekonomiassistent, anstalten Borås.

Ann-Christine Svenssonkansliassistent, anstalten Halmstad.

Ingvar Janssonkriminalvårdare, anstalten Tidaholm.

Pirjo Dahlkriminalvårdare, anstalten Tidaholm.

Region MittGunnar Perssonkriminalvårdare, anstalten Kumla.

Region SthlmAnette Alfvegrensjuksköterska, häktet Kro-noberg.

Marie Runnmanadministratör, anstalten Färingsö.

Heinz Nothnagelköksföreståndare, anstalten Hall.

Jan Hannezkriminalvårdare, anstalten Norrtälje.

Gudrun Säfströmfrivårdsinspektör, frivården Fridhemsplan.

Cecilia Anderssonkriminalvårdsinspektör, frivården Fridhemsplan.

Region ÖstLennart Orneklintkriminalvårdare, häktet Kalmar.

Lars-Olof Wimmerströmkriminalvårdare, anstalten Västervik.

Lars Gustafssonkriminalvårdare, anstalten Västervik.

Eje Åströmfrivårdsinspektör, frivården Västervik.

Följande har erhållit eller kommer att erhålla utmär-kelse för nit och redlighet i rikets tjänst:

Joacim Hagmankriminalvårdare, häktet Falun.

Pension

Nit och redlighet

Under tiden som vanliga Vasaloppet pågick i Dalarna cyklade 200 personer i Borås motions-cykel. Tio glada själar från Kriminalvården i Bor-ås deltog i Sveriges största Vasaloppsspinning.

Johan Proven, som är ordförande Kriminalvår-dens idrottsförening i Borås, berättar att han och nio andra personer från Kriminalvården cyklade intensivt under hela Vasaloppet.

−�Vi kämpade oss igenom hela loppet!

Totalt blev det 4 timmar och 20 minuter spinning för de tappra cyklisterna. En DJ styrde musiken i pass om 45 minuter.

Mellan spinningpassen fanns det auktio-ner, lotterier och musikuppträdande med två rapartister. Anmälningsavgifter och andra inkomster som enligt arrangörerna uppgick till omkring 50 000 kronor gick oavkortat till Barncancerfonden.

Boråsare svettas för välgörenhet

Amrela Bosnjo på häktet Borås har varit den drivande kraften för team Kriminalvården. Amrela i lila tröja i mitten av bilden.

En pokal är ett bra sätt att uppmärk-samma det positiva, i enlighet med Lars-Eric Uneståhls tankar om mental träning.

Vinnare i boktävlingen

NY TÄVLING Hoppas att boktävlingen var lagom svår. Är du upplagd för lite nytt klurande fi nns ett fi lmpyssel på sista sidan. Skicka in och vinn priser. Lycka till!I förra numret hade vi en bok-

tävling. Tre vinnare får varsin trisslott: Åke Johansson, Mariestad, Rune Ellehammar, Göteborg/Högsbo, Maria Danielsson, Norrköping.

Rätt svar: A1B9C2D3E5F4G6H7I8

Hur var egentligen handlingen i Benknäckargänget med Burt Reynolds?

SM-kalendarium22 april, bowling, Stockholm.30 april–1 maj, innebandy, Göteborg.3–4 september, fotboll, Frövi (Hinseberg).6–7 september, golf, Örebro.8–9 september, terränglöpning, Malmö.

Glada SM-vinnare. Daniel Sundby och Ove Windh vann dubbelspelet i badminton under racket-SM i Norrköping i februari. Arran-görer var personalföreningen Kolmården, där Daniel och Ove är medlemmar.

Hade ni fördel av hemmap-lan? – Nja, det är visserligen vår hemmabana, men vi har vunnit SM på andra ställen också, förklarar Daniel Sundby. Och läser man resultat från tidigare år ser man att Daniel vunnit både singel och dubbel badminton se senaste åren. Grattis!

Ladda om för cyklingSKIFs landsomfattande friskvårdskampanj fortsätter. I mars var det skidor på, nu är det dags att dra på cykelbyxor-na. I maj är det Vätternrundan som gäller. Är du inte sugen att göra hela loppet på en gång går det att dela upp de 30 milen i kortare etapper under hela månaden, alternativt annan pulshöjande träning i samman-lagt sex timmar.

TOBB

E HA

LLBE

RG /

FOT

O

S änder här några rader efter att ha läst krönikan ”Bögar en säkerhetsrisk”. Tack

Aren för det du skrev. Jag kom tänka på en händelse

för många år sedan. Det var i bör-jan på 90-talet och att prata om HBTQ inom Kriminalvården var ännu inte accepterat. För mig var det dock vardag då jag tillhörde den världen.

Jag arbetade med grupper i ADL och social färdighetsträning på en sluten anstalt i Stockholm Norr.

Där berörde vi inte sällan frågan när tillfällen gavs eller när jag blev direkt tillfrågad om min egen lägg-ning. Jag svarade då rakt och ärligt och upplevde aldrig några problem med det från klienternas sida.

Problemet kom en dag då en kollega påtalade att det inte var lämpligt att jag som kvinna arbe-tade i träningsköket tillsammans med så många män. Jag kunde uppmuntra dem att våldta och förföra mig.

Inte lite förvånad över den kommentaren, svarade jag att det lika väl kunde hända män som ar-betade på anstalten. Min kollega undrade vad jag menade med det.

Mitt svar blev; att varken han eller jag visste vem av våra manli-ga arbetskamrater som eventuellt var homosexuell och då skulle den risken vara lika stor, obe-roende om en kvinna eller man utförde arbetet.

På grund av de svaret blev jag tvungen lämna anstalten några år senare. Detta efter kränkande särbehandling med arbetsskada som följd.

Många år har gått och jag glädjer mig över den förändring som nu har skett inom Kriminalvården.Nickie Snäll, fristående personligt ombud

Glädjande förändring för HBTQ

HEDERVÄRTINSÄNDARESkriv gärna insändare till oss. omkrim@kriminalvarden.se

FRÅN VILKEN FILM?

MEJLA DITT SVAR TILL: omkrim@kriminalvar-den.se senast 7 maj. Skriv ”fi lmtävling” i ämnesraden. Vann du förra numrets tävling? Titta på sidan 58.

TÄVLINGKRIMINALVÅRDENS PERSONALTIDNING. APRIL 2016Posttidning B Returadress: Kriminalvården, 601 80 Norrköping

1. Midnight Express1978, Brad Davis

2. Vägen ut1999, Björn Kjellman

3. Släpp fångarne loss det är vår1975, Lena Nyman, Tage Danielsson

4. Tango & Cash1989, Sylvester Stallone, Kurt Russell

5. Papillion1974, Steve McQueen, Dustin Ho� man

6. Benknäckargänget1974, Burt Reynolds (och 2005 med Adam Sandler)

7. Tjuvheder2015, Malin Levanon, Lo Kauppi

8. Strul1988, Björn Skifs

9. Den gröna milen1999, Tom Hanks

10. Flykten från Alcatraz1979, Clint Eastwood

Tävla och tipsa! Bra fi lmer, men de fl esta är ur de intagnas perspektiv, kriminalvårdare skildras endimensionellt och handlingen kretsar ofta kring rymningar. Så när ni skickar in era tävlingsbidrag: passa på att tipsa om fi lmer som inte är så stereotypa. Hittar ni någon om frivårds-inspektörer eller om vikten av återfallsförebyggande arbete? Tips publiceras i nästa nummer.

A GULLEFJUN. Kemiläraren Conny sätts dit för narkotikabrott. I fängelset hittar han en hemlig gång, som används av tre

medintagna och en korrumperad kriminalvår-dare. De får Conny att medverka i planeringen av att råna en värdetransport. Vid ett tillslag träff ar Conny polisen Susanne och blir kär. Han gör allt för att inte avslöja att han egentligen är intagen, samtidigt som han försöker hindra sina kumpaners plan att fungera.

B MYSTIK OCH 1930-TAL. John Coff ey är dödsdömd för ett mord på två fl ickor. Filmen handlar mycket om kriminal-

vårdarnas tvivel på om de har rätt man bakom galler.

C GULDBAGGE TILL SHANTI. Skådespe-laren Reine tröttnar på teatern och blir fritidsledare på anstalten Kumla. Han vill

sätta upp en pjäs i fängelset trots motstånd från fängelseledningen. Fångarna är måttligt intres-serade tills de inser att pjäsen ger en möjlighet att rymma. Inspirerad av en sann händelse.

D LILLA FRIDA OCH LÅNGA FAR-BRORN. Frida bor på landet med sin långa vän. Frida är helt emot att sätta

folk i fängelse. När hon får inbrott i sitt eget hus följer Frida sin övertygelse och gör allt för att tjuven ska kunna ta sig ut ur fängelset.

E TUFF MATCH. Paul ”Wrecking” Crewe, amerikansk fotbollsspelare, anklagas för att ha riggat en match. Efter bråk

med fl ickvännen stjäl han en bil och hamnar i fängelse. Där får han i uppgift av anstaltschefen att träna ett lag fångar som ska möta fängelsets vakter i en stor match. Vakterna är sugna på att gå hårt åt de intagna.

F HÅRTSLÅENDE REALISM. Minna langar knark på Stockholms gator. Tillsammans med en ny vän kämpar hon

för överlevnad i en hård värld. Flera av fi lmens skådespelare har koppling till den värld som fi lmen gestaltar.

G OMÖJLIG FLYKT. Frank Morris är en rymningsbenägen intagen som knallas till 1962 års säkraste fängelse. Trots

den allmänna uppfattningen att det skulle vara omöjligt att fl y från fängelset börjar han och tre medintagna att planera en fl ykt. Baserad på en sann historia.

H CHARRIÈRES SJÄLVBIOGRAFI. Ytterligare en fi lm baserad på en sann historia: ung småbrottsling fängslas för

ett mord han inte begått, för att sedan depor-teras till en straff koloni på Djävulsön. Han gör fl era försök att fl y, och lyckas till slut (spoiler).

I BUDDY COPS. Actionkomedi om två poliser som lever olika liv: en är välklädd och läser Wall Street Journal och en för

en avslappnad ungkarlstillvaro. De anklagas för ett mord de inte har begått och hamnar i fängelse (no surprise). Drogkungen Yves Perret har satt dit dem. Poliserna bestämmer sig för att fl y ur fängelset, leta efter bevis och ta hämnd.

J SADISTISKA KRIMINALVÅRDARE. Den amerikanske collegestudenten Billy Hayes försöker smuggla hasch ur Turkiet

1970. Domen blir fyra år och förhållandena i fängelset är hemska. Femtiotre dagar före frigivning förlängs straff et till 30 år. Hans enda chans att undkomma med livet i behåll är att rymma. True story.

Kör igång och para ihop rätt historia med rätt fi lmtitel.

Skicka din lösning till: omkrim@kriminalvarden.se

Vinn bio-biljetter!