Demokratikämpar sätter barnen i fokus

Bort från gatan

Dela meden tidning från diakonia • nummer 4-2009

2 Dela med

Nu krävs det modiga politiker och modiga beslut

Innehåll Bildreportaget: Kurdistan i norra Irak .............. 3

Gästkrönika .................................................................................8

Honduras: Chans i skuggan av kuppen.......... 9

Tror jag ............................................................................................13

Egypten – ny barnrättslag ............................................ 14

Nicaragua kämpar i uppförsbacke..................... 17

Nyheter och notiser ......................................................... 20

Insamling..................................................................................... 22

Information och nyheter från Redaktör Viktoria Myrén • Projektledare Erika Bergman • Ansvarig utgivare Bo Forsberg

Adress Starrbäcksgatan 11, 172 99 Sundbyberg • Plusgiro 90 33 04-4 (för gåvor) • 40 33 04-9 (för material) • Telefon 08-453 69 00 • Telefax 08-453 69 29

E-post diakonia@diakonia.se • Webbplats www.diakonia.se Diakonia är en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala partner arbetar för en varaktig

förändring för de mest utsatta människorna i världen. • Tryck Sörmlands Grafiska AB, Katrineholm, på miljövänligt papper • Layout Blue media • Dela med utkommer

under 2009 med fyra nummer och distribueras till Diakonias understödjare • Dela med publiceras med ekonomiskt stöd från Sida, som dock inte har

medverkat vid utformningen av materialet. • ISSN-nr 0281-4404 • Första sidan Karvan Tahir, 13 år, är inskriven i ett mentorprogram på Haval Center i norra Irak.

Här kan han ägna sig åt musik i stället för att stjäla. Även Karvans syster Sipal, 10 år, har skickats till centret. Hon åkte fast för snatteri. Foto Torbjörn Larsson.

Varje Dag tar människor vi samarbetar med i fattiga län-der stora risker. De sticker ut hakan, utmanar illegitima regi-mer och ställer kritiska frågor om korruption och brott mot mänskliga rättigheter. De brinner, vågar och har visioner.

De senaste månaderna har två ledare för Diakonias sam-arbetsorganisationer i Kongo gripits av säkerhetstjänsten för att de avslöjat korruption och övergrepp. De ger bokstavli-gen sina liv – och de har sällskap av många fler i vårt nätverk. När dessa demokratins hjältar kommer samman och organi-serar sig uppstår en stark förändringskraft.

Diakonia har bestämt sig för att slå följe med och stödja de organisationer som vill ha förändring. Den bästa metod vi känner till är demokrati och för att den ska fungera krävs ett samhälle som respekterar mänskliga rättigheter.

När jag ser tillbaka är det tydligt att de människor som vå-gade allt för demokratin förvandlade Centralamerikas dikta-turer och Sydafrikas apartheidregim till, visserligen svaga, men ändå demokratier. Dessa demokratins hjältar gav inte upp utan fortsatte tro att det går att förändra. Det är därför vi på Diakonia säger att det är människor som förändrar världen.

Men de behöver vårt stöd! Organisationer i länderna där Diakonia arbetar har små marginaler och vi hjälper dem genom att bidra med finansiering som gör det möjligt att fortsätta verksamheten även under ett förtryckande system. Vi har också ett ansvar att protestera mot förtrycket. Jag får gång på gång höra att det moraliska stödet är viktigt. Våra samarbetsorganisationer uttrycker sin uppskattning över att det finns människor som fortsätter att lyfta deras frågor i fler sammanhang. För sanningen är den att ledarna i de rika länderna inte gör allt som står i deras makt för att bistå för-tryckta och fattiga.

Det är Därför Diakonia har ett uppdrag även i Sverige. Våra samarbetsorganisationer förväntar sig att vi tar vårt opinionsbildande arbete på allvar. De uppmanar oss att vitt-

na om fattiga människors erfa-renheter. För den som är beredd att lyssna blir det tydligt vad som behövs göras och vilka be-slut våra politiker behöver fatta. Det är därför som debatten om biståndet och fattigdomens orsaker är så viktig. Utan den förstår vi inte vad som bidrar till utveckling och vad som bidrar till ökad fattigdom. Utan den debatten riskerar vi att det inte sker någon förändring hos de rika ländernas ledare.

just Nu är frågaN om ett rättvist klimatavtal i Köpenhamn oerhört angelägen. Vi står inför två gigantiska utmaningar: kli-matförändringarna och världsfattigdomen. Om vi inte lyckas lösa dessa två står vi som mänsklighet inför utmaningar som vi inte mäktar med. Det behövs ett klimatavtal som minskar klimatförändringarnas negativa konsekvenser samt respekte-rar fattiga länders rätt till utveckling. Det kräver modiga politi-ker som vågar fatta modiga beslut.

En allmän opinion och uttalade förväntningar på vad våra politiker ska åstadkomma behövs för att de ska fatta rätt beslut. Det är därför opinionsarbetet är så viktigt i en fung-erande demokrati.

Det finns många olika sätt att kanalisera det engagemang som behövs. Det kan till exempel ske genom ekonomiskt stöd till organisationer som Diakonia, som är kanaler till de fattigaste. Du kan också fördjupa dig i de frågor som är viktiga för att utrota fattigdomen i världen och förändra din egen och församlingens livsstil. Du kan också engagera dig i det lokala och nationella opinionsarbetet genom att skriva insändare och höja din röst. På så sätt ger du demokratins hjältar ditt stöd.

2 Dela med

Bo Forsberg, generalsekreterare

eldsjälar kämparför demokratin

Dela med 3

Det är hett för årstiden. Det har inte regnat på över ett år och floden tigris

ligger snustorr. Kurdistan i norra Irak är på väg mot ett slags demokrati. Men

likt torkans järngrepp i området är korruption ett reellt hot mot de demokra-

tiska krafterna. Olika klaners egna traditioner väger ofta tyngre än den offici-

ella lagboken. Det finns ändå eldsjälar som kämpar för att barns och kvinnors

rättigheter inte ska bli kränkta. De har fortfarande ett omfattande och inte

helt ofarligt arbete framför sig. De är några av demokratins hjältar.

T E x T O C H F O T O : T O r B J ö r N L a r S S O N

eldsjälar kämparför demokratin

Hittar polisen barn som arbetar tar man med dem till polisstatio-nen och försöker utreda varför barnet arbetar. Även familjen förhörs och utreds. Första gången blir familjen varnad. Om man på-träffar barnet med att arbeta igen får föräldrarna böta.

4 Dela med

Förutom det man brukar finna på ett kontor, såsom en dator, pennor, böcker och pappershögar hänger ett certifikat från Harvard Business School med Suzan Arefs namn på. Hon är en välklädd kvinna i femtioårsåldern med ögon som utstrålar självförtro-ende och styrka. Hon är också grundare till Women Empowerment Organization, weo, i Erbil.

För tre år sedan fick Suzan höra om en iman som propagerade under fredagsbönen för att kvin-nor inte skulle få arbeta med män, inte gå i skola eller köra bil.

Suzan spänner hela kroppen och säger:– Jag blev helt chockad över att höra detta...

Var i koranen står det att jag inte skulle få köra bil, arbeta eller studera. Samma vecka tog jag upp

detta med departementet för religiösa frågor, Aw-Qaf, och bad dem gå ut till moskéer och fördöma uttalandet, men jag fick kalla handen. De var helt enkelt livrädda för att imamerna skulle vända sig emot dem.

Det var då Suzan fick idén till en kurs för ima-mer i mänskliga rättigheter med fokus på kvinnors och barns rättigheter.

– Det är inte koranen eller sharialagstiftningen som är problemet i vårt samhälle utan det är tra-ditionerna. Imamerna har oftast en mycket dålig utbildning och i många fall ingen. Numera måste alla blivande imamer gå i shariaskola.

Suzans idé möttes med skepticism, speciellt ef-tersom weo är en kvinnlig enskild organisation och

det var inte förrän hon började samarbeta med en respekterad advokat inriktad på sharialagstiftning-en, som den första utbildningen kunde starta.

För att locka så många som möjligt bygger kursen på tre delar. Första dagen får deltagarna lära sig använda datorer och enklare ordbehand-lingsprogram. Den andra dagen får man lära sig använda internet och den tredje dagen ligger fokus på mänskliga rättigheter.

Kurserna har varit mycket uppskattade.– Vi vill vara en aktiv del av framtiden för våra

församlingar. Då är det viktigt att kunna använda internet, svarar Abdul Bari Said, 23 år och Nadir Belal Setah, 30 år, på frågan om vad de hoppades få ut av dagens kurs.

Det är första dagen på WEO:s utbildning för imamer i mänskliga rättigheter. Nadir Belal Setah tycker det är svårt med data.

Dela med 5

Zewa Centret kämpar med att föra ut barns rättigheter genom sitt in-formations- och utbildningsprogram som vänder sig till lärare, föräldrar och andra i samhället. Man arbetar nära polisens ungdomsrotel och följer med dem ut på gatorna för att hjälpa till i kampen mot olagligt barnarbete.

I Kurdistan är det inte olagligt att arbeta innan man fyllt 15 år, om arbetet utförs för en annan familjemedlem. Däremot är det förbjudet för barn att arbeta för någon utanför familjen.

6 Dela med

Dela med 7

Totalt arbetar tjugofyra poliser vid roteln. Under kvällarna följer socialarbetare från Zewa-centret med ut. Centret arbetar uteslutande med att stoppa det olagliga och utbredda barnarbetet. Dels genom samarbetet med roteln, dels genom att informera människor om vad barnarbete är. I Kurdistan är det tradition att barn börjar hjälpa till hemma tidigt. Det är inte olagligt enligt kurdiska lagstiftningen att arbeta innan man fyllt 15 år, om arbetet utförs för en familjemedlem. Däremot är det förbjudet att arbeta för någon utanför familjen. Steget från att arbeta inom familjen till att tjäna pengar utanför, är litet och de flesta människor är ovetande om vad lagen säger. Traditionerna är starka och man tycker inte det är något konstigt att arbeta från unga år.

– Framförallt är det bland de allra fattigaste, och i familjerna med störst sociala problem som detta förkommer, säger Hisham Safar på Zewa Centret.

På polisens ungdomsrotel i Dahok, sitter Sabah Yousif i en soffa på sitt slitna kontor. Han har varit chef för roteln i tre år. För att specialisera sig som polis på roteln behöver man inte några särskilda förkunskaper, berättar Sabah, utan man får sin ut-bildning när man påbörjar sin tjänst.

Många barn lider av posttraumatiskt stress-syndrom, ptsd. Det kan drabba en person som varit med om exempelvis misshandel, upplevt krig, övergrepp eller andra allvarliga händelser.

– Naturligtvis ser vi till den enskilda polisens bakgrund och utbildning innan vi anställer någon. Det är absolut förbjudet att bruka våld eller föröd-mjuka barnen och vi arbetar alltid i civila kläder för att ingen ska bli skrämd, säger Sabah.

NEJ till våld och utanförskap. JA till jämlikhet och rättvisa. Ett reklambudskap utanför ett av Erbils finare hotell, Erbil Inter-national Hotel

Dikra Ahmed på Medical Health Centre jobbar med att hjälpa rättsväsendet att utvärdera hur ungdomsbrottslingarna mår. Hon sammanställer ett utlåtande till ungdomsdomstolen, som de beaktar inför domslut.

8 Dela med

David Jonstad

MatODlINgarNa I ett av de fattigaste kvarteren i London spirar. Lotterna är bara några kvadrat-meter stora men fullproppade av lökar, rödbetor, sallad och grönsaker jag aldrig har sett förut ef-tersom jag inte är från Bangladesh. I området bor framför allt bangladeshiska familjer som kom till Storbritannien på 60-talet. Efter att i många år levt i en sorts skuggtillvaro klev kvinnorna i famil-jerna för tio år sedan fram i ljuset – tack vare ett odlingsprojekt och en medföljande förening. Ord-förande Sufia alam berättar hur inte bara röd-

betorna växte när projektet startades, det gjorde även hennes grannar. De pratade mer med var-andra, de upptäckte gemensamma problem och tillsammans tog de mod till sig och började ställa krav på hyresvärd och kommun. De återuppväckte demokratin i ett område som på många sätt sak-nat sådan.

I saMhället I stOrt har vi, precis som kvin-norna i London, upptäckt ett högst gemensamt problem – klimathotet. Det är enormt. Så mäktigt att det kan sopa bort den mänskliga civilisationen från planeten. Frågan är vad vi ska göra åt det. Politiker och miljörörelse pratar glättigt om att detta är en möjlighet snarare än ett problem, men de rår inte på känslan av att en tung filt av uppgi-venhet har bretts ut över samhället.

Många hoppas fromt att någon annan ska av-värja hotet. Till exempel de politiker som möts i Köpenhamn i december för att försöka teckna ett avtal som hejdar utsläppen av växthusgaser och styr bort oss från klimatkatastrofen. Dessvärre tyder inget på att de kommer att lyckas.

andra hoppas att ny teknik ska uppenbara sig och byta en värld driven av olja och kol mot en värld driven av … Solenergi? Fusionskraft? Etanol?

Tyvärr finns det en lång rad skäl till att vi inte bara kan byta ut bränslet i tankarna och köra på som vanligt.

Få vågar hoppas att det ska gå att förändra samhället själv, eller snarare tillsammans med andra, så att vi styr in på en verkligt hållbar väg i stället för att bara dutta på ytan. Hur kommer det sig?

Ett skäl tror jag är att makten över samhället successivt flyttas längre och längre bort från män-niskors vardag. Vi överlåter till exempel allt mer makt till de transnationella företag som domi-nerar världen. Ditt närmaste sjukhus kan mycket väl kontrolleras av ett riskkapitalbolag i London,

mycket av politiken görs upp i Bryssel och ingre-dienserna till lunchen är från – i tur och ordning – argentina, Tyskland, Kina, Storbritannien och Kenya.

Det är svårt att påverka då.

saMtIDIgt bygger DeNNa maktförskjutning till stor del på en världsekonomi där varor och män-niskor nästan gratis fraktas kors och tvärs över jorden med billig olja. När den billiga oljan nu börjar ta slut och vi av klimatskäl måste sluta an-vända den sker det märkliga att geografin återigen får betydelse. Det vill säga: en ny politik som har det lokala snarare än det globala som bas.

Här öppnar sig de verkliga möjligheterna. För en omställning till ett hållbart och mer självför-sörjande lokalsamhälle och för en tro på att saker och ting faktiskt går att förändra – om man vill och om man är flera som vill det.

Demokrati behöver inte vara män i kostymer som (inte) skriver under papper. Det kan lika gärna vara grannarna i en radhuslänga som be-stämmer sig för att sätta upp ett vindkraftverk, en stadsdel som förvandlar en bilgata till gågata eller kvarteret som kommer överens om att börja odla mat på ödetomten intill.

Klimathotet kräver lokala lösningar

g ä s t K r ö N I K a

Chefredaktör för Klimatmagasinet Effekt (www.effektmagasin.se) och för-fattare till boken Vår beskärda del – En lösning på klimatkrisen (Ordfront)

Dela med 9

honduras

Unik chans i skuggan av kuppen

situationen är vidrig. Kvinnor våldtas, människor arresteras godtyckligt, det finns ingen rättsäker-

het, inga instanser att vända sig till för skydd.

ändå ser gilda rivera och reina rivera statskuppen i honduras som en unik historisk möjlighet.

– ärligt talat, det som ger mig hopp, är när jag ser människorna som demonstrerar på gatan,

ser deras värdighet, hur de går ut på gatorna och trotsar sin rädsla, övervinner den. Det är något

mycket speciellt, säger gilda rivera.

T E x T: V I K T O r I a M y r é N F O T O : C H r I S T O F F E r E D L I N G

10 Dela med

Sedan tilllägger hon: – La unidad en la diversi-dad. (Ungefär: gemenskapen i mångfalden.)

Det är det som är det unika med vad som nu sker, att majoriteten av folket i Honduras enas, oavsett klasstillhörighet, etnisk bakgrund, sexuell läggning, politisk färg… i motståndsrörelsen. Det har aldrig hänt tidigare, konstaterar Gilda och Reina som båda arbetar för partnerorganisationer till Diakonia.

– Vi har personer från olika sociala skikt, av olika folkslag, etnicitet och vi demonstrerar tillsammans på gatorna och jag tror att något som har förenat oss väldigt starkt från första stund, är känslan av att vi återerövrar historien, vi tillåter inte den här statskup-pen att bara ske, säger Reina Rivera på Ciprodeh.

lågINteNsIVt förtrycK

Hon vill inte likna det som pågår i Honduras vid ett krig, det handlar snarare om ett lågintensivt förtryck som påminner om diktaturåren på 60- och 70-talet. Kollegor som måste gömmas undan, eller smugglas ut ur landet, kontor som beskjuts med tårgas och vapen, polisen som förgriper sig på och trakasserar kvinnor… Listan blir lång när Gilda och Reina turas om att beskriva den svåra situationen i Honduras.

De är på Europaturné med stopp i Genéve, Bryssel, Stockholm med flera städer, och möten med bland annat enskilda organisationer och re-geringsrepresentanter. Schemat är tufft och jetlagen gör sig påmind i form av halvkvävda gäspningar, samtidigt är de otroligt engagerade när vi diskute-rar den aktuella situationen i Honduras och deras arbete för mänskliga rättigheter, med speciellt fokus på kvinnor. Ett arbete som har försvårats av-sevärt i och med statskuppen.

– Framför allt är vi rädda när vi arbetar och det är en högst påtaglig rädsla, säger Reina.

INgeNstaNs att VäNDa sIg

De instanser som är till för att skydda kvinnor, barn, män, människor vars mänskliga rättigheter kränks, just dessa instanser, sköts idag av så kallade »golpistas«, personer involverade i statskuppen på ett eller annat sätt. Det finns med andra ord inga neutrala instanser att vända sig till.

– Vi har nästan förlorat de institutioner som vi lyckades skapa för kvinnors avancemang, säger Gilda.

De mekanismer som man byggde upp i efter-dyningarna av bland annat Kvinnokonferensen i Peking 1995, de är nu i händerna på kuppmakarna. För närvarande fungerar inte offentliga institutio-ner såsom ombudsmannen för kvinnors rättigheter, polisen, domstolarna…

– Vad händer när de kvinnor som har utsatts för våld söker skydd hos polisen och samma polis har utövat förtyck och förgripit sig på dessa kvinnor, vart ska de ta vägen? frågar Gilda retoriskt.

– De kvinnor vi möter är skyddslösa. Vi tar upp deras fall och tar dem till åklagaren och rättsväsen-det men om handläggningen av dessa fall tidigare var långsam så är den nu extremt långsam, betonar Reina och konstaterar att det ena problemet är just detta, rättslösheten, det andra är det våld som kvinnor nu utsätts för i en allt högre utsträckning i form av våldtäkter och trakasserier.

Hon säger att det inte är unikt för Honduras, utan något som ofta sker i konfliktsituationer, att våldet mot kvinnor trappas upp och att det färgas av ett starkt hat kopplat till den patriarkala kulturen.

– Många kvinnor har rapporterat att man kal-lar dem för hora, säger åt dem att inte var ute på gatorna utan att bege sig hemåt, du ska hålla dig i hemmet… Det vill säga man bekräftar budskapet att kvinnans plats är i hemmet och att kvinnan lö-per risk när hon beger sig utanför hemmets väggar, säger Reina.

högerextreMa Krafter

Hon pekar på att det länge funnits fundamentalis-tiska krafter, bland annat inom den katolska kyr-kan, som har starka kopplingar till högerextrema politiker, och en egen agenda för Honduras.

Reina säger att utbildningen är eftersatt bland den honduranska befolkningen, vilket gör män-niskor mottagliga och manipulerbara utifrån en magisk-religiös diskurs. Exempelvis använde vissa präster jordbävningen i slutet på maj månad som ett exempel på Guds vrede över att Zelaya försökte genomföra en folkomröstning (se faktaruta).

Men Gilda pekar på att med allt som har hänt har också gräsrötterna inom kyrkan börjat ifråga-sätta den här retoriken, och många har insett att de blivit manipulerade

– De känner att kyrkan inte representerar dem,

Gilda Rivera och Reina Rivera på besök i Stockholm.

Dela med 11

och att kyrkan försvarar ett klassystem och ett hierarkiskt system och att Honduras krav har ef-tersatts. Det här sker eftersom motståndsrörelsen i Honduras nu har nått ut till de mest avlägsna de-larna i landet. I dag genomför motståndsrörelsen aktiviteter även i mindre kvarter och stadsdelar, tidigare skedde det bara inför maktsymboler som parlamentet, högsta domstolen och presidentpa-latset. Men nu sker aktiviteterna överallt för att folket ska bli medvetna om att de inte har varit delaktiga utan att de har manipulerats, säger hon, och Reina konstaterar att Honduras är ett land med en stor, historisk social skuld när det handlar om tillgångar och klyftor mellan de som har och de som inte har.

Hon nämner att 20 procent av befolkningen utnyttjar 55 procent av landets resurser.

– Om inte vi använder den här statskuppen till att skapa en agenda där folket har rätt att bli lyssnat till och rätt att delta i dialogen kring rekon-struktionen av Honduras, om inte detta händer och dialogen enbart kommer att handla om Zelaya och den nuvarande regeringen, då har vi förlorat den här unika möjligheten. Om vi tillåter att Ze-laya återinsätts enbart för det symboliska faktum

att han ska erkännas av det internationella samfun-det och se till att företag och biståndsgivare börjar ge igen, då har vi förrått vårt folk och glömt de riktiga skälen bakom den här statskuppen.

Den motståndsrörelse som i början enbart handlade om att se till att Zelaya återvände till presidentposten, har i dag kommit att omfatta nå-gonting annat, större, strävan efter delaktighet och medbestämmande.

– Det är en oerhörd vinst, gemenskapen i mång-falden, säger Gilda.

ställ KuppMäNNeN tIll sVars

Både hon och Reina betonar att det är viktigt att de som varit inblandade i statskuppen så småning-om ställs till svars och att man inte låter de ansva-riga få straffrihet som så många gånger tidigare i Honduras historia. De betonar också vikten av

att folket, och dess representanter i form av mot-ståndsrörelsen, får en roll i dialogen om Honduras framtid, och att militären underkastar sig demokra-tiska kontroller.

– Det här måste vi arbeta med för att vi inte bara ska få en demokrati på pappret, utan kunna avancera mot en verklig demokrati, säger Reina, och Gilda tillägger att det som får henne att inte ge upp är hennes politiska åtagande:

– Jag har alltid kämpat för social rättvisa, det är mitt liv, detta politiska åtagande att inte ge upp eftersom jag tycker att vi förtjänar ett bättre fos-terland och jag tycker att den nuvarande och den framtida generationen förtjänar någonting bättre. När det gäller statskuppen är det som driver oss framför allt vetskapen om att vi måste göra något åt den nuvarande situationen, annars innebär det en stor risk för demokratin i hela Latinamerika.

avsattes i pyjamas Manuel Zelaya har varit Honduras president sedan 2005 och är även ledare för det liberala partiet Partido Liberal (ett av de två partier som dominerar politiken i Honduras).

Enligt Honduras författning får presidenten inte sitta längre än en period. Då Zelaya utlyste en folkomröstning om grundlagsreformer tolkades det som att hans främsta mål var att bli omvald. Men planerna fick skarp kritik från bland annat riksåklagaren, Högsta domstolen, militären och flera parlamentsledamöter. Trots detta beordrade Zelaya armén att organisera folkomröstningen.

Bara några timmar innan folkomröstningen skulle genomföras greps Zelaya och tvingades i sin pyjamas till Costa rica. Zelaya hävdar att han avsattes i en militärkupp, medan den nuva-rande presidenten, roberto Micheletti, hävdar att Zelaya avsattes på domstolens order och att allt gått rätt till.

avsättandet av presidenten har fördömts internationellt av både FN, EU och USa. USa drog i början av september in allt icke-humanitärt bistånd, värt 31 miljoner kronor. EU skar ned nästan allt sitt bistånd redan dagarna efter kuppen. Det samlade EU-biståndet uppgick till omkring 90 miljoner dollar. Dessutom har både Världsbanken och den amerikanska utveck-lingsbanken dragit tillbaka sina lån till Honduras.

President Zelaya återvände till Honduras den 21 september och har sedan dess befunnit sig på Brasiliens ambassad. Efter intensiv medling kom Micheletti och Zelaya överens om att forma en samlingsregering. Zelaya skulle då sitta som president fram till att den nye folkvalde presidenten tillträdde i januari 2010. Trots detta formade Micheletti en ny »enhets- och förso-ningsregering« utan deltagande av president Zelaya och utnämnde sig själv till regeringschef.

Valet hölls den 29 november efter denna tidnings pressläggning.

»Majoriteten av folket i honduras enas i

motståndsrörelsen. Det har aldrig hänt tidigare.«

12 Dela med

Christoffer Sjöholm

t r O r j a g

regionchef för Diakonia i Mellanöstern

När jag reser i Mellanöstern och träffar en mängd olika organisationer på gräsrotsnivå, för-vånas jag ofta över vilka stordåd och framsteg som ständigt sker inom de lokala samhällena. Nyhetsrapporteringen från Mellanöstern handlar allt som oftast om krig och elände. Detta är inte en felaktig bild, men det finns en annan verklighet också som inte riktigt kommer fram eller upp-märksammas tillräckligt. Den positiva kraften inom det civila samhället, möjligheterna att på-verka och förändringarna som faktiskt sker.

Det går naturligtvis inte att glömma de kon-flikter som präglar Mellanöstern, liksom de dik-

tatoriska regimerna som på olika vis förtrycker sin befolkning och inte lever upp till rättsstatens principer. Även inom de civila samhällena finns det extrema krafter som inte bidrar till en positiv utveckling utan snarare medverkar till ytterligare förstörelse.

Men trots detta måste också de positiva exemp len lyftas fram. Det är här hoppet och framtidstron kan finnas i Mellanöstern.

ta tIll exeMpel det senaste exemplet med den så kallade Goldstonerapporten som utredde om eventuella krigsbrott skedde i det senaste kriget mellan Israel och Hamas i Gaza. När de politiska ledarna inte var beredda att fullt ut följa rap-porterns rekommendationer, då till och med den palestinska myndigheten ville skjuta på frågan i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, då reste sig det samlade palestinska, israeliska och internationella civila samhället och protesterade högljutt. Detta påverkade storpolitiken och händ-elseutvecklingen. rapporten antogs och skickades vidare till FN:s generalförsamling, krav ställs i Israel om att tillsätta en oberoende utvärderings-kommitté, Hamas har beslut sig för att utreda

anklagelsena, en mängd olika vittnesmål och un-dersökningar förbereds nu bland jurister runt om i världen, som kan leda till åtal och olika juridiska processer. När beslutsfattare inte tog sitt ansvar, klev det civila samhället in som folkets röst för att återge hopp om rättvisa för de drabbade.

Det fINNs OcKså en mängd olika exempel i övriga Mellanöstern, där olika nätverk av lokala civila samhällsorganisationer har lyckats driva på en förändring av nationell politik och lagstiftning. I Egypten samlade sig enskilda organisationer tillsammans med en nationell kommitté för att

förbättra lagstiftningen för skyddandet av barn. I Libanon har civila organisationer påverkat den so-ciala lagstiftningen och varit ledande i att ta fram en nationell handlingsplan för ungdomar. I den kurdiska regionen i Irak påverkar lokala organ-siationer politiken och lagstiftningen för kvinnor, barn och ungdomar.

Det bör påpeKas att det inte alltid är nödvän-digt med en konfrontation mellan de politiska beslutsfattarna och civila samhällsaktörer. Ofta kan de samarbeta och ta råd från varandra. Det är intressant att höra historier om hur Diakonias samarbetspartners blir uppringda av beslutsfat-tare för att ge råd om hur mänskliga rättigheter bäst kan respekteras och implementeras.

Demokratins hjältar finns även i länder och regioner som präglas av krig och konflikter, dikta-turer och förtryck. De är oerhört modiga hjältar som törs stå upp för demokratins värderingar och ideal. De utgör en röst för de förtryckta och visar på en väg framåt av ökad delaktighet och öppenhet i samhället. Vi får inte glömma bort de positiva exemplen som ger hopp, skaparkraft och framtidstro.

glöm inte de positiva exemplen

Dela med 13

Den nya barnlagen kriminaliserar kvinnlig köns-stympning och slår fast att man ska vara arton år gammal innan man får gifta sig. Lagen ger också ensamstående kvinnor rätt att registrera barn i sitt eget namn.

– Men tyvärr är lagen i sig inte tillräcklig. Vi har ett enormt problem med bristande medvetenhet i Egypten. Människor känner inte till sina lagliga rättigheter och det är därför vårt arbete är så foku-serat på att medvetandegöra människor, säger Ibra-him Makra, chef för ceoss utvecklingsavdelning.

ceoss, Den Koptisk-Evangeliska Organisationen för Sociala tjänster och Utveckling, anser att barn

När den »Nya barnlagen« antogs i Egypten i juni 2008 togs ett

stort steg i strävan att förbättra den rättsliga och sociala situa-

tionen för egyptiska barn. för Diakonias partner ceOss innebar

godkännandet att en »dröm gick i uppfyllelse« även om det åter-

står många hinder innan lagen kan implementeras. Det kommer

att ta tid, kanske en hel generation innan de fattigaste barnen får

ta del av dessa rättigheter.

T E x T O C H F O T O : P Ä I V I a r V O N E N

»En dröm gick i uppfyllelse«

Ny barnlag i egypten Susan Sidky, Ibrahim Makram och Iman Mamdouh framför CEOSS huvudkontor i Heliopolis, Kairo.

14 Dela med

»Människor känner inte till sina lagliga rättigheter

och det är därför vårt arbete är så fokuserat på att

medvetandegöra människor.«

är den viktigaste målgruppen när det gäller att på-verka den allmänna opinionen och öka människors medvetenhet. Organisationen har skapat en modell med folkvalda kommittéer för att åstadkomma en förändring i samhället och i Kairo finns i dag 30 sådana barnkommittéer.

– I kommittéerna informeras barn om sina rät-tigheter och vi ger dem verktyg för att öka med-vetenheten i både deras familjer och i samhället i stort. Den här modellen är väldigt effektiv och den är också ett gott exempel på hur demokrati på gräsrotsnivå verkligen kan fungera i vårt land, säger Susan Sidley, som är ansvarig för ceoss program för barn i riskzonen.

stOrt NätVerK

När det gäller påverkansarbete för att stärka barns rättigheter ingår ceoss i ett stort nätverk av na-tionella icke-statliga organisationer samt statliga organisationer.

– Nätverkande är hemligheten bakom vår fram-gång. I vårt arbete för barns rättigheter har det varit väldigt fruktbart att engagera både nationella och internationella enskilda organisationer, samt statliga organisationer som gemensamt arbetar mot ett och samma mål. Lokala enskilda organisationer jobbar ute i fält, de hör folks åsikter och kan föra dem vidare till statliga organisationer som inte

befinner sig lika nära folks behov och tankar, för-klarar Ibrahim Makram.

saMarbetar MeD företag

ceoss samarbetar även med den privata sektorn, exempelvis små och stora företag som anställer barn.

– Vi försöker få företagen att inse att de faktiskt skulle tjäna mer pengar genom att förbättra arbets-villkoren för deras anställda och också genom att investera i deras utbildning. Men det finns verkli-gen en intressekonflikt här, säger Ibrahim Makra.

Han konstaterar att det fortfarande finns många hinder som man måste bli varse om och övervinna.

– Vi kan inte lösa alla problem men vi kan förbättra situationen. Förändringar sker väldigt långsamt och det kan ta en hel generation innan vi verkligen ser några resultat i hur den nya lagen påverkar människors liv till det bättre.

Ibrahim Makra tycker att kvinnlig könsstymp-ning är den svåraste uppgiften.

KöNsstyMpNINg är Djupt rOtat

– Kvinnlig könsstympning är djupt rotat i kulturen och våra värderingar. Andra problem, såsom barn-arbete eller gatubarn, är snarare kopplade till den ekonomiska situationen och det är mycket enklare att påverka ekonomin, än att påverka vår kultur

och människors uppfattningar. Ekonomisk tillväxt är motorn för att förbättra barns levnadsvillkor.

Personalen på ceoss vill dock understryka att den nya lagen har gett enskilda organisationer och människorättskämpar i Egypten viktiga verktyg.

– Nu har de som vill arbeta med mänskliga rät-tigheter för första gången ett verktyg i sina händer. Den nya lagen är ett bra fundament att referera till när man har att göra med kommunala och statliga representanter, säger Iman Mamdouh, ansvarig för ceoss projekt för funktionshindrade barn.

Dela med 15

»Jag hörde av några vänner om förändringar i lagen som gjorde det möjligt för mig att registrera mitt barn i mitt eget namn. Men när jag gick för att registrera min son var tjänstemännen väldigt oförskämda och sade åt mig att jag inte hade rätt att registrera mitt barn för att jag var en skamlös kvinna, säger 17-åriga Hoda, ensamstående mamma till en åtta månader gammal pojke. När Hodas son föddes bodde hon fortfarande på gatan.

»Men så hörde jag talas om en organisation som hjälper gatubarn och genom dem lyckades jag komma till ett boende för unga mam-

mor som bodde på gatan. Mannen som ansvarade för boendet gick med mig till tjänstemännen och tvingade dem att registrera barnet i mitt namn. Jag vet inte hur han lyckades, kanske betalade han dem.«

Hoda bor nu på ett skyddat boende som hon kallar sitt hem, hon är skeptiskt till egyptiska regeringstjänstemän.

»De bryr sig verkligen inte om oss. Lagen spelar ingen roll så länge alla vet att om du har pengar kan du lösa dina problem. Om du inte har pengar finns det mycket lite hopp och få möjligheter i livet«, sä-ger hon.

»har du inga pengar finns det mycket lite hopp«

16 Dela med

Korgarna fylls långsamt. En och en ska varje orange röd tomat tvättas och granskas. Ronaldo och Antonia López har aldrig odlat tomater förut. De ser det som ett test inför kommande år. Majorite-ten av inkomsterna kommer istället från bönor.

– Vi har fått det 100 procent bättre med Ortega, säger Ronaldo López. I 16 år levde vi under ett elit-styre, men nu har vi en regering som kämpar för de fattiga, för bönderna. Han har gett oss en ny mark-nad för våra bönor i Venezuela. Dessutom köper han dem för det dubbla marknadspriset.

Paret López är trogna Ortega sedan 1980-talets sandinistiska revolution. Efter att Ortega förlorade makten 1990 levde de i Costa Rica, men återvände inför utsikten att sandinisterna skulle vinna valet i november 2006. Tillsammans med 32 andra famil-jer bildade de ett litet kooperativ och hyrde mark utanför staden Jinotepe, söder om huvudstaden Managua.

Med hjälp av Diakonias stöd till den nationella nicaraguanska bonderörelsen unag fick bönderna i det nya kooperativet stöd att organisera sig och

odla sina åkrar. Men det var Ortegas handelsavtal med Venezuela som verkligen innebar en föränd-ring.

– Före Ortega fick vi låna pengar för hutlösa räntor för att få ekonomin att gå ihop, säger Manu-ela Maria Rodriguez, kooperativets ekonomiansva-rige. Det slipper vi nu.

försIKtIgt pOsItIVa

På unag:s kontor i Managuas södra delar är ton-gångarna kring Ortegas regering mer försiktigt positiva, men att den nya regeringen fått många fattiga småbönder på fötterna igen är de flesta överens om.

Chefen på Nätverket för lokal utveckling, Damaris Ruíz, säger att fsln-regeringen har ge-

kämpar i uppförsbacke Nicaragua

I oktober gjorde Nicaraguas

högsta domstol det möjligt för

landets president Daniel Ortega

att återväljas i nästa val. beslutet

är bara ett av många som mins-

kat hoppet om att relationerna

mellan det civila samhället och

regeringen skulle bli bättre med

en sandinistisk regering. Istället

har det blivit tvärtom, men trots

det för det civila samhället en

livaktig kamp.

T E x T O C H F O T O : E r I K H a L K J a E r

Med Daniel Ortega vid makten har Manuela Maria Rodriguez kooperativ fått det bättre (till höger).

Antonio, granne till familjen López hjälper till med to-matskörden (nedan).

Kooperativmedlemmarna Ronaldo och An-tonia López är nöjda med den nya sandinist-regeringen. Nu skördar de för första gången tomater som de i år odlar på prov.

Dela med 17

18 Dela med

nomfört vissa förbättringar för småbönderna. Regeringens satsningar på utbildning och sjukvård lovordar hon också, men i övrigt menar hon att politiken nästan är värre än tidigare, liberala, re-geringars.

Nätverket för lokal utveckling har, bland annat med stöd av Diakonia, lagt ner mycket tid på att påverka tidigare regeringars politik för lokala frågor och demokrati. Det var en stor framgång när det nicaraguanska parlamentet 2003 godkände lagen om medborgerligt deltagande, en lag som skulle ge medborgarna mer att säga till om på kommunal nivå.

Med Ortega vid makten har framgångarna vänts till frustration. Flera av nätverkets framgångar har raderats ut. En av orsakerna är att fsln infört lo-kala råd för medborgerlig makt (cpc) över hela lan-

det. Dessa råd består i princip av samma personer som sitter med i de lokala fsln-avdelningarna.

KrItIK MOt Ortegas plaN

I den något ruffigare Managuastadsdelen Santa Ana möter den arbetslösa Francisco García upp. Han är aktiv i den lokala fsln-avdelningen och även koordinatör för Santa Anas cpc.

– Rådet är till för att organisera folket på bas-nivå och se vilka behov som finns, säger Francisco García.

Regeringen Ortegas plan är att låta cpc arbeta fram förslag till de kommunala budgetarna. Projek-tet har inte bara fått stor kritik från det nicaragu-anska civila samhället, utan också av oppositionen och de internationella biståndsgivarna.

Damaris Ruíz menar att för det nicaraguanska civila samhället är skapandet av cpc en signal om att fsln har brutit med gräsrötterna. Hon var, lik-som många andra av det civila samhällets represen-tanter, själv engagerad i revolutionen på 1970- och 1980-talen. Tillsammans ser de nu ett allt mer auk-

toritärt system där fsln försöker tysta kritik och kontrollera och styra så mycket som möjligt.

– Folk ser sig tvingade att gå med i cpc för att få hjälp, men vad det egentligen handlar om är att man gynnar de egna, säger Damaris Ruíz. cpc hjälper inte, utan stjälper allt det som vi i det civila samhäl-let har byggt upp under framför allt 1990-talet.

Nytt systeM

Fidel Moreira, på paraplyorganisationen Coodi-nadora Civil, ytterligare en av Diakonias partner, säger att under 1990-talet agerade det civila samhäl-let som en person.

– Medborgarna hjälpte till att bygga upp ett nytt samhälle efter kriget, men nu plötsligt säger regeringen att man ska riva upp det systemet och bygga ett nytt.

I mitten av augusti i år hade Coordinadora Civil sitt årsmöte och presenterade sin »Plan för nationen« med förslag på politik och ekonomi som skulle kunna förbättra landet. Efter orkanen Mitch som 1998 slog sönder stora delar av landet, presen-

Daniel Padía och Fransisco García delar inte det civila samhällets uppfattning att Nicaragua har blivit mer auktoritärt med Daniel Ortega.

Dela med 19

terade Coordinadora Civil ett liknande förslag. Då mottogs den nationella planen med öppna armar. Men när medlemmarna efter årets möte skulle fira med livemusik och dans, möttes de istället av våld-samma demonstranter och flera av medlemmarna misshandlades. Bland demonstranterna fanns tre högt uppsatta fsln-politiker.

KIDNappat yttraNDefrIheteN

– Den här regeringen har kidnappat yttrandefrihe-ten, de mänskliga rättigheterna och massmedierna, säger Fidel Moreira. Så fort någon vill demonstrera möts de av en motdemonstration och så slutar det i slagsmål. Vi trodde att regeringen skulle använda sig av oss inom det civila samhället, men istället förlitar den sig på statligt anställda och partibasen. Och eftersom den inte kan skicka polisen på oss när vi demonstrerar skickar de betalda busar och partimedlemmar istället.

Konfrontationen mellan fsln-regeringen och det civila samhället i Nicaragua har gradvis eskalerat se-dan valet 2006 då fsln medverkade till att totalför-bjuda abort. Efter det reste sig landets kvinnorörelser som en kvinna och gav sig ut på gatorna för att protestera. Det var då de konstanta motdemonstra-tionerna som Fidel Moreira pratar om började.

Att det nu blivit möjligt för Daniel Ortega att

återväljas en andra mandatperiod glädjer bönderna i Jinotepe, men tvingar Fidel Moreira och Damaris Ruiz att kämpa än hårdare för förändring och de medborgerliga rättigheterna. Damaris Ruiz säger sig ibland vara nära att ge upp hoppet om att vända den politiska utvecklingen i landet till något positivt.

– Men det enda vi kan göra är att fortsätta jobba med folket och hoppas att vi kan förändra situatio-nen, säger Damaris Ruiz. Vi har gjort det förr och kan göra det igen.

turbulent tidI oktober förra året stormade polis och åklagare den nicaraguanska kvinnoor-ganisationen MaM, och organisationen för undersökande journalistik CINCO, den brittiska biståndsorganisationen Oxfam och svenska Forum Syd. Man be-slagtog datorer och 100 000-tals dokument. MaM och CINCO hade blivit en nagel i ögat på Ortegas regering. MaM anklagades för att ta emot bistånds-medel från Oxfam och Forum Syd via CINCO, vilket organisationen inte hade rätt till eftersom den saknade juridisk status.

I början av året lades förundersökningarna ner. Men polisbevakningen och trakasserierna mot CINCO och MaM och flera andra organisationer har fort-satt. Inför lokalvalen i november förra året förbjöds två oppositionspartier MrS och PC att delta för att de inte uppfyllde kraven för att delta. Valen präg-lades av fusk och det har senare kommit fram att det skedde dokumenterat valfusk i 46 av 153 kommuner. regeringspartiet FSLN utökade genom valet sin kontroll från 87 till 109 kommuner.

Bonden Jose Gutierrez har fått det bättre, men landets medelklass anser att situationen har försämrats under Daniel Ortegas styre.

20 Dela med

Situationen för människorättsaktivister i demo-kratiska republiken Kongo blir allt hårdare. Le-dare för två av Diakonias samarbetsorganisatio-ner har gripits av kongolesiska säkerhetstjänsten efter att ha kritiserat myndigheter för att inte ta itu med brott mot mänskliga rättigheter och korruption.

I början av hösten greps robert Ilunga Num-bi, ordförande för människorättsorganisationen Nelson Mandelas vänner efter att ha kritiserat ett utländskt företag för att det behandlade den kongolesiska personalen illa. När de anställda klagade hänvisade företaget till sina relationer med höga makthavare.

Nelson Mandelas vänner har hjälpt medarbe-tare i företaget att framföra sina klagomål och att kontakta media. Detta ledde till att robert Ilunga Numbi greps och hölls i förvar under en lång tid. Svenska UD engagerade sig i fallet och när rättegången väl inleddes senare på hösten släpptes robert Ilunga Numbi utan förklaring.

I somras greps en annan företrädare för en samarbetsorganisation till Diakonia, män-niskorättsaktivisten Golden Misiaku efter att ha anklagat presidentens säkerhetsstyrkor och regeringen för att vara inblandade i illegal uranhandel. Även i det fallet var det inte polisen utan kongolesiska säkerhetstjänsten som stod för gripandet. Golden Misiaku är fortfarande i säkerhetstjänstens förvar.

situationen hårdnar för människorätts-aktivister i Kongo

N y h e t e r & N O t I s e r

Sveriges regering har beslutat att kraftigt skära ned på informationsanslaget till enskilda organi-sationer. anslaget kommer 2010 att minska med cirka 60 procent vilket betyder att Diakonia och andra organisationer får svårare att bedriva ett brett och långsiktigt informations- och påver-kansarbete. Dessutom förändras riktlinjerna som styr hur medlen får användas.

Flera biståndsorganisationer är kritiska till besluten. Dels innebär de stora neddragningar-na att viktig verksamhet drabbas, dels kan för-

ändrade riktlinjer påverka möjligheten att ställa de kritiska frågorna när svensk politik krockar med målet att utrota fattigdomen i världen.

– Våra samarbetsorganisationer i fattiga länder uppmanar oss gång på gång att påverka svensk och europeisk politik när den motverkar de fattigas intressen. Nu är vi mycket oroade över de förändrade riktlinjerna som riskerar att strypa den viktiga debatten, säger Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg.

Beslutet att minska och inskränka informa-

tionsanslagets användningsområde innebär också att Sveriges regering går på tvärs med vad de rika ländernas organisation OECD säger i sin utvärdering av svenskt bistånd. OECD drar där slutsatsen att svenska organisationers opinions-arbete spelat en avgörande roll för en levande debatt om utvecklingsfrågor i Sverige. Man upp-manar också den svenska regeringen att fortsätta stödja svenska organisationers opinionsarbete för att det spelar en viktig roll för samhällsdebat-ten om bistånd och fattigdomsbekämpning.

Diakonia protesterar mot kraftigt bantat informationsbidrag

Den 11 december har halva Klimatmötet i Kö-penhamn genomförts, men det är oklart om delegaterna kommit halvvägs mot ett bra avtal. Då åker Diakonia och Svenska Kyrkan till Kö-penhamn för att uppmuntra dem att enas om något konstruktivt. Vi åker i ett chartrat tåg ge-nom Sverige och under resans gång fylls det på med fler och fler aktivister och ombud. Framme i Köpenhamn är vi 260 stycken. Under helgen förenas vi med Countdown to Copenhagen-

aktivister från andra europeiska länder och tillsammans blir vi cirka 3 000! På lördagen del-tar vi i en stor demonstration och vandrar från centrala Köpenhamn till förhandlingarna i Bella Center. På söndagen har Countdown to Copen-hagen överlämning av insamlade underskrifter och festligheter på rådhusplatsen. Du som bor i södra Sverige är självklart välkommen att åka över och vara med. Information hittar du på diakonia.se/kopenhamn

I mars började aktivisternas kampanjande på Mynttorget i Stockholm – nu kommer finalen med tusentals andra i Köpenhamn.

tåget rullar mot Köpenhamn

Dela med 21Dela med 21

N y h e t e r & N O t I s e r

U l F F R Ö D I N

SIM

ON

HO

LM

Gr

EN

Diakonias partner mot korruptionenEn av Diakonias samarbetsorganisationer spela-de en viktig roll för att en stor korruptionsskan-dal inom hälsosektorn i Zambia inte sopades under mattan.

Organisationen Civila samhället för minskad fattigdom (CSPr) arbetar med att följa upp och granska den politik som förs i landet för att kunna slå larm om pengarna inte används så att de kommer de fattiga till del.

När en av Zambias tidningar skrev om kor-ruptionen krävde CSPr tillsammans med andra organisationer i landet att regeringen skulle utreda skandalen och att ansvariga skulle stäl-las inför rätta. CSPr startade också en kampanj för att informera Zambias befolkning om vilka konsekvenser det får för samhället när pengar försvinner från den offentliga verksamheten. De protester som detta utlöste ledde till att regeringen inte kunde tysta ner skandalen utan blev tvungen att inleda en rättslig process mot de skyldiga.

sydliga aktivister!I oktober startade Diakonias aktivistgrupp i Lund av Ida Carlsson, Ida Karlsson och Johannes Björnsson, tre studenter med ambitioner att skapa en bättre värld tillsammans med Diakonia. Flera medlem-mar har kommit till under hösten.Ida förklarar varför de startade gruppen:

– Jag kände att jag saknade ett internationellt engagemang. De senaste åren har jag fått upp blicken för omvärlden, framför allt när jag gick MUL-kursen på Lidingö folkhögskola förra året. Under ett år var jag inte engagerad i internationella frågor och jag saknade det. Ida kände det samma och så slog vi våra viljor ihop.

Hon säger att Diakonias aktivisthelg i oktober var en inspirations-källa.

– Det var roligt att träffa andra aktivister och känna att man är en del av något större.

De nytillkomna aktivisterna hänger självklart med till klimatmötet i Köpenhamn – det är ingen dålig start på aktivistengagemanget!

Lundagruppen var med på Diakonias aktivisthelg i oktober.– Det var väldigt bra att vara med, jag fick grepp om vad

det innebär att vara aktivist och tips och idéer om vad vi kan göra, säger Ida Carlsson (längst fram till vänster).

I N s a M l I N g pg 90 33 04-4

22 Dela med

Diakonias givarservice Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar m.m. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva.

Givarservice når du på 08-453 69 31, vardagar 08.00–15.00, eller e-post gavor@diakonia.se. Du kan också skicka in din minnes- eller hyllningsgåva på www.diakonia.se

Människor kan förändra världen

Det är svårt att summera året som har gått. Det är många nyheter och många frågor som har pockat på min nyfikenhet.

Men den fråga som förmodligen har synts mest är klimatfrågan. Den har lyfts, vridits och vänts på, och den har ifrågasatts. Tydligt är att vi alla sitter i samma båt. Vi är alla med och påverkar klimatet, och klimatet påver-kar alla. Påtagligt är också att de som drabbas hårdast, är de som påverkar klimatet minst.

Diakonia har under året, bland an-nat i Dela Med, berättat om människor vi arbetar med. Vi har fått en inblick i deras liv och sett hur Diakonias samar-betsorganisationer kan förändra eller förenkla kvinnors och mäns tillvaro.

Jag är imponerad av dessa männis-kor som förändrar världen. Människor

som kämpar för sina rättigheter under förhållanden som skiljer sig från vår verklighet. Jag är också imponerad av människor som kämpar för andras rättigheter; personer som aktivt väljer att bidra för att någon annan ska få förändrade levnadsvillkor.

Klimatfrågan kommer att fortsätta att diskuteras och den kommer inte att vara enkel att lösa. Men det vi kan göra, det är att se till att de som mär-ker av klimatförändringarna genom att torrperioderna blir längre – eller översvämningarna fler, får sina rättig-heter respekterade, och att de på så vis kan öka sin motståndskraft och bättre anpassa sig när deras levnadsförhållan-den förändras.

Tack för att du tänker på Diakonias rättighetsarbete även under julen.

J E N N y B r a N D T

Pia Fundeborg, givarservice, Andreas Torsténi, insamlingsansvarig och Jenny Brandt, vik. insamlingsansvarig för förändringsfaddrar.

PresenttipsNu är Diakonias väggkalender för 2010 här, med vackra bilder från hela världen. Passar perfekt som gå bort-present, julklapp eller annan gåva.

Beställ via diakonia.se/material eller material@diakonia.se

: kr + porto: x cm

Världens barn-aktiviteterEtt stort tack till alla som skram-lade med insamlingsbössor, ord-nade aktiviteter, skänkte en slant eller på annat vis bidrog till att göra även årets Världens barn-kampanj lyckad. Efter böss-skramlingen och tv-galan hade 70 miljoner samlats in!

I oktober månad anordnade Mir (Musik i redbergskyrkan) en konsert till förmån för Diakonia. Mimi Pohlman, Kristoffer Gamboa och Sofia Freed arrangerade en musikkväll med fem olika artister och band, och uppslutningen blev stor. 200 personer dök upp för att lyssna på musik, mingla och få kunskap om klimatfrågan. Fikat var sponsrat av lokala butiker, men även arrangörernas familjer och vänner

hade ställt upp med bullbakning. allt för att världens mest utsatta skulle få så stor del av intäkterna som möjligt. Under kvällen lyckades man tillsammans samla in ca 2 000 kronor till Diakonia.

Diakonia tackar för ett underbart initiativ! Vill du också göra en insam-lingsaktivitet för Diakonia? Kontakta andreas Torsténi på 08-453 69 27 eller andreas.torsteni@diakonia.se

Musik för hela världen

I N s a M l I N g

Insamlings-barometern

Dela med 23

Mål 2009

17,2 miljonerInsamlat hittills

13,7 miljoner

Förändringsfaddrar 5,7 milj

3,1 milj

0,9 milj

2,0 milj

0,9 milj

0,8 milj

0,2 milj

Privatpersoner

Fondsparande

Församlingsgåvor

Minnes- och högtidsgåvor

Testamenten

Företag och föreningar

t o m 2009-10-22

Den senaste tidens debatt kring biståndsorga-nisationers administrations- och personalkost-nader har drabbat flera frivilligorganisationer. Därför vill vi passa på att påminna alla om hur Diakonia använder dina och andra givares pengar.

Diakonia arbetar idag med ca 400 samarbets-organisationer runt om i världen och det är din och andra givares vilja att förändra och förbättra världen som gör att Diakonias samarbetsorgani-sationer varje år kan fortsätta sitt viktiga arbete.

I Diakonias uppdrag ingår även kontroll och uppföljning av de projekt som du stödjer. För att

ha möjlighet att redovisa vart de insamlade med-len går, krävs viss administration. Under 2008 gick 4,4 procent av de medlen till administration och 2,3 procent till insamlingskostnader. reste-rande 93,3 procent gick till Diakonias arbete runt om i världen.

Det kan också kännas tryggt för dig som gi-vare att veta att Diakonias styrelse är oavlönad och att vår generalsekreterare har cirka 40 000 kronor i månadslön. Han har varken bonus eller fallskärm och pensionsförsäkringen faller under samma avtal som övriga anställdas.

Vill du ge en vän en julklapp med mening? Vill du samtidigt ge Diakonia möjlighet att kämpa för människors rättigheter i över trettio länder? Då ska du ge bort en rättighet.

Varje rättighet »kostar« 100 kronor och ger dig ett symboliskt paket att ge bort. Pengarna används till hela Diakonias rättighetsarbete. Dessutom bi-drar Sida med 900 kronor för varje hundralapp.

Gör så här:• Gå in på diakonia.se och välj en eller flera rättig-

heter.• Betala direkt och skriv själv ut gåvobladet att ge

bort. Det kan vikas ihop till ett symboliskt paket.

Du kan välja mellan dessa exempel på rättig-heter:• Utbildning i matproduktion i Burkina Faso

(rätten till mat)• Stöd till unga uppfinnare på Västbanken (rätten

till arbete)• Mekanikerutbildning för unga kvinnor i Burkina

Faso (rätt till yrkesutbildning för kvinnor)• Säker förlossning för fattiga kvinnor i Paraguay

(rätten till vård vid förlossning)• Biogastoaletter till slumområdet i Kenya (rätten

till fysisk hälsa)

ge bort en rättighet i jul

administrativa kostnader och löner

Vill du ge en vän en julklapp med mening? Vill du samtidigt ge Diakonia möjlighet att kämpa för människors rättigheter i över trettio länder? Då ska du ge bort en rättighet. Varje rättighet ”kostar” 100 kronor och ger dig ett symboliskt paket att ge bort. Pengarna används till hela Diakonias rättighetsarbete. Dessutom bidrar Sida med 900 kronor för varje hundralapp.

du kan välja bland dessa exempel på rättigheter:

Utbildning i matproduktion i Burkina Faso (rätten till mat)

Stöd till unga uppfinnare på Västbanken (rätten till arbete)

Mekanikerutbildning för unga kvinnor i Burkina Faso (rätten till yrkesutbildning för kvinnor)

Säkrare förlossning för kvinnor i Paraguay (rätten till vård vid förlossning)

Biogastoaletter till slumområden i Kenya (rätten till fysisk hälsa)

gör så här:

1. Gå in på diakonia.se och välj en eller flera rättigheter. 2. Betala direkt och skriv själv ut gåvobladet att ge bort. Det kan vikas ihop till ett symboliskt paket. 3. Tack - du är med och förändrar världen!

Ge bort en rättighet i jul

Beställ på diakonia.se

Pg 90 33 04-4 . Gåvotel 08-453 69 31 . diakonia.se . gavor@diakonia.se . 172 99 Sundbyberg

Syn

k K

om

mu

nik

ation