sve globen no 52--53

PRIX DES ENFANTS DU MONDE POUR LES DROITS DE L’ENFANT

PREMIO DE LOS NIÑOS DEL MUNDO POR LOS DERECHOS DEL NIÑO

PRÊMIO DAS CRIANÇAS DO MUNDO PELOS DIREITOS DA CRIANÇA

# 52–53 • 2010/2011 THE

WO

RLD

’S C

HILD

RE

N’S

PR

IZE

FOR

THE

RIG

HTS

OF TH

E C

HILD

EL GLOBO LE GLOBE THE GLOBE O GLOBO

VOTE! RÖSTA! ¡VOTA! VOTE! RÖSTA!

Omslag52_original.indd 1 10-11-23 13.42.48

2

Thanks! Tack! Merci ! ¡Gracias! Obrigado!

WORLD’S CHILDREN’S PRIZE

Barnrätts-huvudpartnersSvenska PostkodlotterietRädda Barnen (förmedlar Sidas anslag)

HM Drottning Silvia

BarnrättspartnersHugo Stenbecks Stiftelse, Survé Family Foundation, Radiohjälpen, Body Shop Sweden, Altor, Ericsson, eWork & Kron prin ses san Margaretas Minnesfond

BarnrättsfaddrarBengt Norman & AB Stockmarket, Sweden Thailand Support, Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Svenska Naturskyddsföreningen, Folke Bernadotte Akademien, Dahlströmska Stiftelsen, Cordial, Bodman LLP, Olle Remaeus Set & Design och Artn Dito, Centas,

Stockholms mässan, Mässrestauranger AB, Twitch Health Capital, MISA AB, Floristen i Mariefred, ICA Torghallen Mariefred, Gripsholms Värdshus, Gripsholmsviken Hotell & Konferens, Företagare iMariefred.nu, Adoptionscentrum, Lilla Akademien & alla individuella Barnrättsfaddrar

I de här länderna bor personerna i den här Globen

KANADA STORBRITANNIEN

SVERIGEMARIEFRED

PAKISTANISRAEL

PALESTINA

KENYA

D.R. KONGO

ZIMBABWEMOÇAMBIQUE

REP. KONGO

SYDAFRIKA

USA

PERU BRASILIEN

GUINEA-BISSAU

GHANANIGERIA

2-3.Innehall_2-3_svenska.indd 2 10-11-17 10.16.06

3

WORLD’S CHILDREN’S PRIZEInnehållVad är World’s Children’s Prize? .....4

Vad gör barnjuryn? Korta juryporträtt ................................................ 5Mofat från Kenya ................................................. 8Nuzhat från Bangladesh ...........................13

Vad är barnets rättigheter?Fira Barnets rättigheter...............................18Hur mår världens barn? ............................ 20

Vad är Global Vote?Barn i Sverige röstar .....................................22Barn i Kongo röstar .......................................23Barn i Kenya röstar .........................................24Barn i Indien röstar .........................................30Barn i Nigeria röstar ......................................44Barn i Guinea-Bissau röstar .................44Barn i Ghana röstar .......................................45Barn i Burma röstar .......................................56Barn i Pakistan röstar ..................................57Barn i D.R. Kongo röstar ..........................58Barn i Sydafrika röstar ................................60 Barn i USA röstar ............................................61Barn i Brasilien röstar ..................................62

Vilka är kandidaterna? ..........................67 Cecilia Flores-Oebanda, Filippinerna .................................................68–87Monira Rahman, Bangladesh.............................................88–105Murhabazi Namegabe, D.R. Kongo ...........................................106–125

Vad är World’s Children’s Press Conference? ...................................................126

World’s Children’s Prize 10 år ......127

Stockholms mässan, Mässrestauranger AB, Twitch Health Capital, MISA AB, Floristen i Mariefred, ICA Torghallen Mariefred, Gripsholms Värdshus, Gripsholmsviken Hotell & Konferens, Företagare iMariefred.nu, Adoptionscentrum, Lilla Akademien & alla individuella Barnrättsfaddrar

Tack även till:Barnjuryn, alla elever och lärare i Global Friend-skolor, alla Honorary Adult Friends och beskyddare, Adult Friends, focal points och samarbetspartners (se sidorna 130-131), styrelsen och advisory board för World’s Children’s Prize Foundation, samt styrelserna för Barnens Värld och World’s Children’s Prize US.

Globen är medlemstidning för föreningen Barnens Värld och ges ut med stöd av Sida och Rädda Barnen

Box 150, 647 24 Mariefred Tel. 0159-12900 Fax 0159-10860

e-mail: [email protected]

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Magnus Bergmar

Medarbetare i nr 52–53: Carmilla Floyd, Kim Naylor,

Monica Zak, Andreas Lönn, Bo Öhlen, Johanna Hallin,

Tora Mårtens, Chris Sampaio, Eh Thwa Bor, Britt-Marie

Klang, Sofi a Marcetic, Lucky Letshwene, Harshit Walia,

Jan-Åke Winqvist, Lotta Mellgren

Översättning: Semantix (engelska, spanska),

Cinzia Gueniat (franska), Glenda Kölbrant (portugisiska),

Boonyanuj Pongisavaranun (thai), Preeti Shankar (hindi),

M.A. Jeyaraju (tamil)

Form: Fidelity Omslagsfoto: Ewa Stackelberg

Repro: Done Tryck: PunaMusta Oy ISSN 1102-8343

SVERIGEMARIEFRED

FILIPPINERNA

PAKISTANNEPAL

BANGLADESH

ISRAEL

PALESTINA

VIETNAM

KENYA

MOÇAMBIQUE

INDIENBURMA

for the Rights of the Child

2-3.Innehall_2-3_svenska.indd 3 10-11-26 15.21.25

4

Målet med World’s Children’s Prize är att vi ska få en mer med-mänsklig värld, där barnets rättigheter respekteras av alla. Eleverna i alla skolor som registrerat sig som Global Friend-skola är välkomna att vara med. Det fi nns nu 53 500 Global Friend-skolor med 24 miljoner elever i 101 länder.

Varje år bestämmer barnen i en världsom röstning, Global Vote, vem som får ”World’s Children’s Prize for the Rights of the Child”. Senast röstade 7,1 miljoner barn. Innan priset delas ut har fl era miljoner barn lärt sig om barnets rättig heter och demokrati i följande steg:

1. World’s Children’s Press Conference (sidan 126)Startskottet för World’s Children’s Prize är när barnen i presskonferenser presente-rar de tre priskandidaterna, som utsetts av barnjuryn, och ställer frågor till de lokala politikerna om barnets rättig-heter.

2. Barnets rättigheter i ditt liv (sidorna 18–19)Läs även faktabladet om situ-ationen för barnets rättighe-ter i ditt land (fi nns på web-ben). Hur är det med respek-ten för barnets rättigheter i ditt eget och kompisarnas

liv? Diskutera hur det borde vara och förbered att pre-sentera hur ni vill ha det till föräldrar, lärare, politiker och medierna.

3. Barnets rättigheter i världen (sidorna 5–17, 20–21, 67–125)Läs om jurybarnen, om hur världens barn mår, och om priskandidaterna och barnen som de kämpar för.

4. Förbered Global Vote (sidorna 22–66) Läs om barn jorden runt som röstar i Global Vote , bestäm datum för er egen Global Vote Dag och förbered allt

som hör ett demokratiskt val till. Bjud in medierna, föräld-rarna och politikerna att upp-leva den dagen med er.

5. Global Vote DagenFira den med fest och upp-trädanden. Rapportera era röster för alla tre kandidater senast 22 april 2011 i valur-nan på webben eller till sam-ordnaren i ditt land.

6. World’s Children’s Press ConferenceSamma dag jorden runt är dags av avslöja vem som röstats fram till pristagare. Bjud in alla medier i ert områ-de till en presskonferens den dagen. Passa på att även

presentera vilka förbättringar i respekten för barns rättig-heter som ni vill se.

7. Prisceremonin(sidorna 127–131)World’s Children’s Prize avslutas med prisceremonin på Gripsholms Slott i Mariefred. Alla tre priskandi-dater får prispengar till sitt arbete för barn. 2011 totalt 100 000 dollar. Jurybarnen leder ceremonin och drott-ning Silvia hjälper dem att dela ut priserna.

World’s Children’s Prize är till för dig som är från tio upp till 18 år. Åldersgränsen uppåt är för att FN:s Barnkonvention säger att du är barn tills du fyller 18 år. Ålders-gränsen nedåt har fl era skäl.

För hemsktFör att kunna rösta i Global Vote måste du först noga läsa om de tre kandidaterna och barnen de kämpar för. Ibland är barnens levnadsberättelser hemska och kan vara skrämmande för yngre barn. Tyvärr har vi

ännu ingen möjlighet att göra ett material för dig som är under tio.

Prata med en vuxenÅrets kandidater arbetar för barn som har utsatts för mycket svåra kränkningar av sina rättigheter. Även barn över tio år kan tycka att det känns jobbigt att läsa om dem. Låt därför gärna någon vuxen vara med och bestämma om du och dina kom-pisar ska delta i årets program. Det är också viktigt att du har en vuxen att prata med när du har läst berättelserna.

Drottning Silvia och Mandela beskyddareNelson Mandela, drottning Silvia och Graça Machel är någ-ra av World’s Children’s Prize’s beskyddare och Honorary Adult Friends. Du hittar fl er av beskyddarna på worldschild-rensprize.org.

Åldersgräns för World’s Children’s Prize

CHILDREN’S PRIZE?VAD ÄR WORLD’S

4-7.Jurybarnen_sve.indd 4 10-11-29 08.37.02

5

Medlemmar i Barnjuryn 2010 och Barnjuryn 2011.

Medlemmarna i World’s Children’s Prize’s Barnjury är genom sina egna erfarenheter exper-ter på barnets rättigheter. De kan vara jurybarn tills de blir 18 år. Varje jurybarn representerar i första hand alla barn i världen som har liknande erfarenheter som han eller hon. Men de represen-terar även barnen i sitt land och på sin kontinent. När det är möjligt ingår barn från alla världsdelar och stora religioner i juryn.

• Jurybarnen lär genom sina levnadsberättelser miljoner barn jorden runt om de barnets rättigheter som de själva fått kränkta eller kämpar för.

• Barnjuryn utser varje år de tre slutkandidaterna till World’s Children’s Prize for the Rights of the Child bland dem som nominerats under året.

• Barnjuryn leder den årliga avslutningen på World’s Children’s Prize, prisceremonin.

• Jurybarnen är ambassadörer för World’s Children’s Prize i sina hemländer och i världen.

• Under prisceremoniveckan besöker jurymedlem-marna skolor i Sverige och berättar om sitt liv och

om barnets rättigheter.

VAD GÖRBARNRÄTTS-JURYN?

Här möter du jury medlemmarna. På de kom-mande sidorna kan du läsa om Mofat Maninga från Kenya och Nuzhat Tabassum från Bangladesh.

Gabatshwane Gumede, 16, SYDAFRIKAGabatsh wanes föräldrar dog i aids när hon var liten. Många var då rädda för att bli smit tade av henne. Trots att ett test visade att Gaba inte var smittad av hiv fi ck hon inga kom pisar.

I skolan skrattade de åt henne. Där Gaba bor är de fl esta arbetslösa. Många är smittade med hiv och många barn är föräldralösa. Kränk-ningar av barnets rättigheter är vanliga. Idag är det ingen som skrattar åt Gaba. Hon är sångerska och barnrätts-kämpe och många barn ser upp till henne. När hon kan köper Gaba mat till de fattiga och ger föräldralösa skol-kamrater matpaket.

– Jag kräver av politikerna att de måste arbeta för bar-nets rättigheter. Jag har disku-terat med skol-ministern och öppningstalat

om barnets rättigheter i vårt provinsdepartement. Gabatshwane represente-rar barn som blivit föräldra-lösa till följd av aids och barn som kämpar för utsatta barns rättigheter.

Ofek Rafaeli, 16, ISRAEL ”Vi pratar mycket om konfl ikten mel-lan Israel och Palestina hemma och i skolan. I Haifa, där jag bor, lever araber och judar tillsammans. Jag träffar många araber i skolan och på fritiden. Jag gillar att umgås med alla slags människor och ser ingen skillnad. Det spelar ingen roll om man är jude eller muslim, israel eller palestinier. För mig handlar barnets rättigheter om att alla barn ska vara fria och att det ska fi nnas samma möjlighe-


6

Poonam Thapa, 16, NEPALPoonam, som är föräldralös, arbetade på en restaurang när en av gästerna föreslog att hon skulle åka med till Mumbai i Indien. Kvinnorna i huset de kom till sa till henne

Maria Elena Morales Achahui, 15, PERUMaria Helena gav sig iväg hemifrån när hon var 12 år. Hon lämnade byn i bergen utan att hennes föräldrar visste om det. Hon tyckte att undervisningen hon fi ck i

Amar Lal , 14, INDIENAmar Lal föddes i en skuld-slav familj. Han har sex sys-kon och hela familjen var skuld slavar i ett stenbrott i Rajastan. När han var sex år hade han ansvar för sina yng-re syskon och lite senare bör-jade han hjälpa sin far att bry-ta sten i stenbrottet. De använde verktyg som vägde lika mycket som Amar och det var ett mycket tungt och slitsamt arbete. Med hjälp av BBA (Rädda barndomen Eng: Save the Childhood) blev Amar fri och kom till ett center för tidigare skuldslav-barn. Han går nu i nionde klass, vill bli advokat och kämpa för fattigas rättigheter.

– Nu vet jag vad frihet är och kan drömma om en fram-tid där jag inte utnyttjas. Här har vi rätt att vara barn och att skratta och leka. Amar Lal representerar barnarbetare, slavbarn och barn som ”inte fi nns” efter-som de inte registrerades vid födelsen.

varit tystast sa: Tills idag trodde jag att ingen tyckte om mig, men nu vet jag att du tycker om mig.Hannah representerar barn som kämpar för barnets rättigheter, speciellt för hem lösa barns rättigheter.

Amy Lloyd, 17, STORBRITANNIEN”Min mamma har aldrig riktigt funnits där för mig; hon bru-kade lämna mig ensam dagar i sträck. När hon kom hem sa hon bara ’Vad har du gjort?’ Och slog mig.

När jag var 10 år ringde mamma socialtjänsten och sa att om jag stannade hos henne skulle mitt liv vara i fara, att hon skulle döda mig. Den dagen var det dags för mig att lämna mitt hem. Jag togs till en främmande män-niskas hus, där jag hela tiden frågade mig vad jag hade gjort för fel. Min mamma sa alltid att det var mitt fel. Ett tag trodde jag henne och anklagade mig själv. Sedan insåg jag att det inte var mitt fel. Det enda jag någonsin önskat är en ordentlig familj som älskar mig vad jag än gör, hur jag än ser ut och för att jag är jag.”Amy representerar barn som skilts från sina föräld-rar och tas om hand om och vårdas av samhället.

att bada och byta kläder. Kvinnorna ljög och sa att de gjorde hantverk. När hon för-stod att hon sålts till en bor-dell grät hon och vägrade ta emot ”kunder”. Då slog de och nästan ströp henne. Hon utsattes för mer tortyr tills hon gav med sig. Hon kunde tvingas vara med 15–20 män på en dag. Poonam måste vara hårt sminkad, bära en kort kjol på sig och dricka alkohol som männen tvingade i henne. När polisen gjorde en räd på bordellen bad hon om hjälp och blev fri. I dag är hon till baka i Nepal och får hjälp av Maiti Nepal.”Poonam representerar och kämpar för fl ickor som säljs till bordeller för att bli slavar, samt alla fl ickor som utsätts för övergrepp.

Hannah Taylor, 15, KANADANär Hannah var fem år såg hon en man äta ur en soptun-na. Sedan dess har hon talat till skolbarn, politiker, direktö-rer och Kanadas premiärmi-nister om att ingen ska behö-va vara hemlös. Hon har star-tat en stiftelse, som har sam-lat in över sju miljoner kronor till projekt för de hemlösa, och startat ett program för skolor.

– Vi vill visa att alla kan engagera sig och göra skill-nad för de hemlösa och bar-nets rättigheter. Vi behöver alla dela med oss av det vi har och bry oss om varandra. När jag var på ett hem för hemlösa ton åringar kramade jag alla barn. En av dem som

ter för alla barn. I Israel kränks många barns rättig-heter. Barn har rätt till skydd och till ett liv där de inte alltid är rädda för att dö, eller att någon i deras familj ska dö. I skolan är det många som inte bryr sig, men jag tycker att det viktigaste är att vi agerar, vi måste göra något åt saken.” Ofek representerar barn i konfl iktområden och barn som vill ha dialog för fred.


7

Lisa Bonongwe, 15 ZIMBABWE”När jag var fyra år drack pappa och slog mamma nästan varje kväll, ibland låg hon medvetslös på golvet. När jag grät och skrek att han skulle sluta, blev han helt galen och jagade ut mig och min storebror ur huset. Även mitt i vintern fi ck vi sova på verandan, det var så kallt. När jag var sju tvingade mamma iväg pappa. Jag gick med i Girl Child Networks tjejklubb på skolan. I tjejklubbarna pratar vi om sådant som är viktigt för oss. Utanför klub-barna är fl ickor inte alls säkra i Zimbabwe. Vi misshandlas, våldtas och måste göra allt arbete i hemmet. Om det är ont om pengar är det alltid pojkarna som får gå i skolan. Jag är med och fi xar möten och demonstrationer för fl ickors rättigheter.Lisa representerar barn som kämpar för fl ickors rättigheter.

terna kommer för att gripa någon så kör de bort oss. Det tar bort det roliga, säger Hamoodi.Hamoodi representerar barn i konfl iktområden och barn som lever under ockupation.

Bwami Ngandu, 17, D. R. Kongo ”En tidig morgon överfölls byn av en väpnad grupp. Vi fl ydde in i skogen, men jag och 170 andra pojkar till-fånga togs för att bli soldater. Rebellerna gav oss droger som gör att man tänker på att döda och förstöra. När vi hade fått vapenträning skick-

byns skola var dålig och visste om de stora ekono-miska svårigheter hennes familj med åtta barn hade. I staden Cusco blev hon piga utan lön, men med fi ckpeng-ar, hos sin moster. Hon mås-te arbeta så mycket att hon inte kunde gå i skolan. När hon klagade hotade mostern att slå henne. Hon längtade mycket efter sin familj och hälsade på hemma i byn. När hon återvände till mostern blev hon utslängd. Nu bor Maria Elena hos organisatio-nen Caith, går i skolan och är med i gruppen som arbetar för att försvara pigornas rättig heter. Maria Elena representerar fl ickor som arbetar som hembiträden, ofta under slavlika förhållanden, och kämpar för deras rättig-heter.

ades vi ut i strid. Jag och en annan kille var spejare. Vi gick först och var med om att döda. Rebellerna tvingade oss att fånga in andra pojkar och göra dom till soldater. Många fl ickor våldtogs. Jag träffades av granatsplitter i ansiktet och i bakhuvudet. Efter tre år lyckades jag fl y och hitta min mamma igen. Nu går jag i skolan och är med i en barnrättsgrupp. Jag hatar att vuxna tvingade mig att göra fruktansvärda saker mot andra.”Bwami representerar barnsoldater och barn i krig, samt barn som kämpar för barnets rättigheter.

Brianna Audinett, 14, USANär Brianna är elva år lämnar hennes mamma hennes våld-samma pappa. Brianna och hennes tre bröder blir hem-lösa i Los Angeles. Först bor de på olika motell, men de är fem personer och motellen tillåter inte fl er än tre i rum-met. Så de fl yttar ofta. Sen hittar hennes mamma ett här-bärge där de bor i en sovsal med våningssängar i sex månader. De måste vara tysta och kan knappt leka.

Hamoodi Mohamad Elsalameen, 13, PALESTINA– En natt kom de israeliska soldaterna i tanks till vår by. De gav order i högtalare om att alla skulle tända lamporna och sköt åt alla håll. Tre dödades, säger Hamoodi Hamoodi som bor i en fattig by söder om Hebron på Västbanken.

När han var fem år och hörde hur en liten pojke dödats sa Hamoodi: ”Jag vill ha ett gevär!”. Nu har han judiska vänner och spelar fotboll med dem fl era gånger i månaden i Israel.

– Jag gillar att spela fotboll, men vi har ingen plats att spela på här i byn. Vi brukar spela på ett fält långt borta, men när de israeliska solda-

Mittemot härbärget ligger School on Wheels, som ger Brianna och bröderna skolmaterial och läxhjälp.

– Jag ska bli läkare när jag blir stor och särskilt hjälpa de hemlösa. Dom har inga pengar, men jag tänker hjälpa dem ändå, säger Brianna. Hon är inte hemlös längre.Brianna representerar barn som är hemlösa.

FO

TO: K

IM N

AYLO

R


8

Mofat

Killen som håller Nkosis berömda tal heter Mofat Maninga, är 14 år och kommer från Kenya. Gatu-barnen i staden Kisumu har sin Decade Global Vote, och Mofat representerar kandidaten Nkosi.

– Men jag behöver inte spela så mycket teater egentligen. Mitt och Nkosis liv är på många sätt väldigt lika, säger Mofat, som är ny i World’s Children’s Prize-juryn. Han representerar barn som är hiv-smittade, och barn som lever på gatan.

modig som Nkosi

– Hej, jag heter Nkosi Johnson. Jag är elva år och har aids …

12-16.Kenya_12-16_svenska.indd 8 10-11-26 16.03.12

9

Nkosi

Mofat

Mofat växte upp i sin mammas familj. Han vallade morfars kor

och getter tillsammans med sina äldre kusiner. Hans mamma var sjuksköterska och de hade alltid mat att äta. Livet var bra. Men när Mofat var fyra år började saker för-ändras. Först dog morfar. Ett par år senare hans lillasyster.

– Och när jag var åtta år dog mamma. Mormor hade tagit hand om henne, och för att skydda mig hade hon inte berättat hur sjuk mamma var. Det kom som en chock. Jag kände mig så ensam. I söm-nen hörde jag ofta mamma

ropa på mig, och jag blev så glad när jag hörde hennes röst! När jag vaknade kändes livet så orättvist.

Rädd att döEtt par år senare började Mofat själv bli sjuk och svag.

– Jag fi ck någon slags hosta och förkylning som aldrig ville ge med sig. Till slut blev mormor så orolig att hon tog mig till sjukhuset. Hon berät-tade för doktorn att mamma hade hostat likadant innan hon dog och att hon dött i sjukdomen aids. Jag visste inte vad aids var, men kände mig orolig. Doktorn testade

mig och det visade sig att jag också var hiv-smittad. En psykolog berättade för mig om hur hiv kunde leda till sjukdomen aids, och att jag skulle börja äta mediciner på en gång. Jag blev jätterädd. Rädd för att dö.

Mormor tog hand om Mofat och gjorde sitt bästa, men hon var gammal och sjuk. Mofat fi ck snart sköta allting hemma. Han tvättade kläder, lagade mat och vallade korna samtidigt som han också skulle klara skolan och komma ihåg att ta sina livs-viktiga mediciner på bestämda tider.

Stjäl inte barnets frihet!– Precis som Nkosi gjorde när han pratade med Sydafrikas president, vill jag prata med Kenyas president och berätta att barn har det svårt. Att hans poliser slår barn som lever på gatan och sätter dom i fängelse. I fängelse! Hur kan man låsa in ett barn bara för att han eller hon tvingas leva på gatan? Hur kan man stjäla ett barns frihet?! Jag skulle säga till presidenten att han istället måste ta hand om barnen. Ge dom någonstans att bo, något att äta och en chans att få gå i skolan.

modig som Nkosi

Läs om Mofats idol Nkosi Johnson, som 2002 postumt – efter sin död – hedrades av World’s Children’s Prize för sin kamp för barn som drabbas av hiv/aids, på www.worldschildrensprize.org

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: K

IM N

AYLO

R

– Hej, jag heter Nkosi Johnson. Jag är elva år och har aids …


10

– Till slut blev jag så utmat-tad att jag föll ihop medvets-lös och hamnade på sjukhus i fl era dagar. Jag hade egentli-gen behövt stanna längre, men vi hade inte råd. När jag kom hem fi ck jag veta att mormor också låg på sjukhus.

och att ingen i familjen längre ville ta hand om mig. Dom var rädda för att bli smittade. Jag visste inte hur jag skulle klara mig och bad om hjälp, men dom vägrade. Istället tvingade dom mig att lämna mormors hus. Då var jag tret-ton år.

Mofat gav sig av från byn och hamnade på gatan i en liten stad i närheten. Det enda han fi ck med sig var klä-

Mina mostrar kom med lite mat till mig ibland, men dom gick alltid hem så fort dom kunde.

Polisen slog– En eftermiddag berättade dom att mormor hade dött,

derna han bar: sina shorts, en t-shirt och ett par sandaler. Han hade inte ett öre. För att överleva började han stjäla höns och kycklingar som han sålde på marknaden. Men han upptäcktes.

– Tre poliser tog mig till polisstationen. Dom band mina händer och fötter och började slå mig. Poliserna pis-kade mig och skrek att dom skulle lära mig hur det går för

Vi är en familj– Dom andra killarna är mina vänner, mina bröder. Vi är en familj. Ibland händer det att vissa inte vill att jag ska sitta i deras sängar när vi berättar historier för varandra på kvällarna, utan tycker jag ska sitta på golvet istället. Dom är rädda för att bli smittade och det gör alltid lika ont, säger Mofat.för barn som drabbas av hiv/aids, på www.worldschildrensprize.org

I favorit-kläder …

… och i skol-uniform.

– Mina favoriter är sandaler gjorda av gamla bildäck. Att toppen pekar uppåt är det coolaste man kan ha just nu. Den här typen av sandaler heter Akala, säger Daniel Owino, 14 år.

Kompisarnas favoritskor!… och kompisen Daniels favoriter

Mofats …


11

Mofat Maninga, 14

någon som stjäl. Jag försökte säga att det var min enda chans att få något att äta och att dom skulle sluta, men dom lyssnade inte. Dom släppte mig inte förrän jag hostade så mycket att jag tror dom blev rädda att jag skulle dö. Det här hände fl era gång-er. En gång kallade dom till och med in min morbror, men han sa bara att han inte visste vem jag var.

Blir gatubarn– Till slut hotade folk med att om jag inte slutade stjäla skulle dom sätta ett bildäck

indränkt i bensin runt min kropp och tända på. Då blev jag rädd på riktigt. Jag bestämde mig för att ge mig av till Kisumu och kanske kunna börja skolan igen.

Det gick inte som Mofat hoppats. De enda i stan som tog emot honom som en vän, var barnen som levde på gatan.

– På dagarna letade vi efter mat i soptunnor utanför res-taurangerna, och på kvällar-na tiggde vi pengar på bussta-tionen. På natten låg vi tätt ihop med papperssäckar som fi ltar. Vi var sju stycken i min

grupp och vi försökte skydda varandra. Och det behövdes verkligen för nästan varje natt kom polisen och väckte oss. Dom slog oss och vi fl yd-de för livet. Dom som blev tagna togs till polisstationen och misshandlades, och sedan fördes dom till ungdoms-fängelset.

Mofat började må allt säm-re ju längre tid han levde på gatan. Han åt ingen medicin och fi ck utslag på hela krop-pen och hostade nästan jämt.

Lever på centerEn dag hängde han med några kompisar till ett dag-center för gatubarn som heter HOVIC. Där fi ck han mat och började gå i skolan igen.

– Jag litade på ledarna så efter en vecka berättade jag att jag hade hiv. Dom tog mig till sjukhuset direkt och såg

Vi älskar fotboll– Vi spelar ofta fotboll och jag älskar det, men det är inte alltid jag orkar vara med. Jag hostar och blir yr när jag springer för mycket, säger Mofat. – Bollen har jag gjort själv!

Inte lim!Mofat vid busshållplatsen där han brukade sova. Han hälsar på sina kompisar som fortfarande bor kvar där.

– Många sniffar lim för att glömma problem och hålla värmen, men jag började ald-rig. Alla blir våldsamma och konstiga av lim, så jag kände liksom inte för det, säger Mofat.

ÄLSKAR: Att spela Play Station! Ett par av mina kompisar har det.HATAR: Att se människor behand-las dåligt.BÄSTA SOM HÄNT: När jag åkte till Impala-parken med skolan. Impala-antiloperna är så otroligt fi na. Jag älskar vilda djur!VÄRSTA SOM HÄNT: Alla gånger jag blir så sjuk att jag måste åka till sjukhuset. Jag är rädd och vill inte dö.VILL BLI: Läkare och rädda liv.DRÖM: Att alla barn i världen ska ha det bra.


12

till att jag fi ck ny medicin. Doktorn förklarade att det var livsfarligt för mig att fort-sätta leva på gatan, eftersom han inte trodde jag skulle kla-ra av att äta både nyttigt och regelbundet för att må bra av medicinen som jag var tvung-en att ta på bestämda tider. Då sa ledarna på HOVIC att jag fi ck fl ytta in på deras hem för killar som levt på gatan om jag ville. Nu har jag bott här i snart ett år. Det är hem-ma för mig.

Klockan 19.30 har killarna samling varje kväll. Då läser de Globen tillsammans.

– Det är jätteviktiga sam-lingar, och vi som kan engel-ska översätter till swahili för dom som inte kan. Inför Global Vote arbetar vi myck-et med Globen på dagarna också, nere på centret med alla gatubarn i stan. Så har vi lärt oss om våra rättigheter, om demokrati och om hur ett val går till.

Nkosi är hjälte!– Jag älskar att läsa Globen. Nu vet jag att även jag har rättigheter, att alla barn har rätt till ett bra liv. Allra mest inspirerad blir jag av att läsa om Nkosi Johnson från Sydafrika. Han är min hjälte! Vi har liknande bakgrund han och jag. Våra familjer dog runt omkring oss, folk blev rädda och svek. Men Nkosi var modig och stark när han vågade tala öppet om att han var sjuk i aids, och när han krävde att alla hiv- och aids-sjuka barn skulle behandlas lika bra som andra barn. Att dom hade rätt till medicin, att få gå i skolan och rätt till kärlek och vänskap. Precis sån vill jag också vara! Och Nkosi har gett mig styrkan att bli den personen. Nu vill jag kämpa för alla barn som är drabbade av hiv och aids, och barn som lever på gatan.

Mofat läser Globen.

07.00 Sju tabletter

13.00 Tre tabletter

19.00 Elva tabletter

Mycket mediciner– Nu får jag komma till läkare när jag behöver, och här kan jag både ta min medicin och äta regelbundet. Jag är betydligt friskare nu än på gatan. Jag har även fått börja riktig skola igen. Problemet är att det är en internatskola, och så fort jag blir det minsta sjuk skickas jag hem till centret igen. Dom vill inte att jag ska dö på skolan. Så jag missar en hel del undervisning, berättar Mofat.


13

Nuzhat rädd för att drunkna– Om havsytan stiger en meter kommer södra delen av Bangladesh, där jag bor, att dränkas under vatten. Det tänker jag ofta på, berättar Nuzhat, 13 år. Den globala uppvärmningen som gör att isarna runt polerna och uppe i Himalaya håller på att smälta gör att vi drabbas svårare av cykloner och översvämningar. När jag skulle gå till skolan dagen efter megacyklonen Sidr låg det döda och skadade överallt.

Nuzhat är ny medlem av World’s Children’s Prize’s barnjury. Hon representerar barn som får sin rättigheter kränkta till följd av naturka-tastrofer och miljöförstö-ring, men även barn som kräver att fl ickors rättighe-ter respekteras.

Nuzhat bor i den lilla staden Barisal i södra Bangladesh. Varje

morgon sätter hon på sig skol-uniformen, hejdar en cykel-rickshaw och ber att få bli skjutsad till sin skola.

– Jag älskar att gå i skolan och lära mig saker. Det abso-lut värsta som hänt mig i mitt liv var när jag trodde att sko-lan utplånats i megacyklonen Sidr.

Cykloner, mycket starka stormar, drabbar Bangladesh varje år. Landet är förberett och har ett bra cyklonvar-ningssystem.

– Vi visste att en svår cyklon var på väg. Som tur var bodde vi inte kvar i byn där släkten bor och vi hade ett hus. Mina föräldrar har hyrt en lägenhet i stan för att jag och min syster ska kunna gå i en bra skola. När vi föd-des planterade pappa många

träd runt vårt hus i byn. Han hade tänkte att de där träden skulle fällas och säljas så små-ningom, så att han skulle kunna betala för våra studier. Under hela min barndom kände jag mig trygg när jag tänkte på att de där träden växte runt vårt hus i byn.

– Men nu var en hemsk cyklon på väg. Vi hade före-berett oss genom att ha mat

och vatten hemma i lägenhe-ten. På kvällen satt jag och läste vid ett stearinljus när cyklonen kastade sig över oss. Grannens plåttak slets loss och kastades mot fönstret där jag satt. Jag blev inte skadad, men en grannfl icka blev dödad av ett fallande träd. Jag var mycket rädd. Jag trodde att vattnet skulle stiga i fl oden och att vi skulle dränkas alli-

– Om havsytan stiger dränks den här delen av Bangladesh, förklarar Nuzhat.

TE

XT: M

ON

ICA

ZA

K FO

TO: K

IM N

AYLO

R

17-21.Jury-Bangla_17-21_svenska.indd 13 10-11-26 16.23.37

14

Nuzhat Tabassum Promi, 13

hop. Hela den där hemska natten bad jag till Allah att han skulle stoppa cyklonen. Som tur var steg aldrig vatt-net i vår stad, men cyklonen Sidr dödade fl era tusen personer.

Som en mardrömPå morgonen hade stormen bedarrat. Det enda Nuzhat kunde tänka på var hur det

Att jorden värms upp, till följd av människans bete-

ende, är ett stort hot mot oss alla. Den globala uppvärm-ningen, som gör att Himalayas, Grönlands och Sydpolens isar smälter, gör

Bangladesh dränks när jorden värms upp

hade gått med hennes skola. När hon gick ut ur huset möt-tes hon av fruktansvärda syner. Raserade hus och fall-na träd och bråte över alla gator.

– Jag såg hundratals döda människor och många skada-de. Det var som i en mar-dröm, men jag klättrade vida-re, jag ville veta om skolan fanns kvar. Det gjorde den.

Senare fi ck Nuzhat höra att deras hus i byn hade jämnats med marken av cyklonen och att alla träden som pappa planterat blåst omkull.

Det var nu som Nuzhats

att havsnivån kommer att sti-ga över hela världen, kanske med fl era meter. Forskare räknar med att en fjärdedel av Bangladesh kan komma att försvinna under vatten inom hundra år. Där gör skogs-

engagemang för miljön, kli-matet och framtiden började. Hon och hennes pappa besökte de värst drabbade. Aldrig skulle hon glömma deras förtvivlade ansikten. De hade inga bostäder. ingen mat, inget rent vatten, inga kläder. Efter cyklonen Sidr och efter nästa cyklon samla-de hon och hennes bästis in pengar till de värst drabbade.

– Sen dess försöker jag för-stå vad som händer med kli-matet. Jag läser tidningen varje dag. Jag pratar med mamma och pappa om det jag läser. I skolan har vi också

skövlingen situationen ännu värre. Man tror att 35 miljoner av Bangladeshs 150 miljoner invånare kommer att bli kli-matfl yktingar redan inom 30 år. Bangladesh hör till de län-der som kommer att drabbas

GILLAR: Att läsa. ÄLSKLINGSBOK: Sherlock HolmesGILLAR INTE: När fl ickor inte bli uppskattade.SER UPP TILL: Moder TheresaHATAR: Pojkar som retas och kastar syraÄLSKAR: Min familj VILL BLI: Läkare

värst trots att landet självt endast bidrar med mindre än en tusendedel av världens utsläpp av växthusgaser.

Om dagens utsläpp av så kallade växthusgaser fort-sätter kommer den globala

Nuzhat läser tidningen var-je dag för att förstå vad som händer med klimatet.

Nuzhat tar alltid cykelrickshaw till skolan för att inte råka ut för något på vägen.


15

pratat om växthuseffekten som gör att jorden värms upp. Det får isarna runt polerna och uppe i Himalaya att smäl-ta. Om havsnivån stiger en meter kommer hela södra delen av Bangladesh att sättas under vatten. De som överle-ver då, vart ska de ta vägen i mitt land som redan är ett av världens mest tätbefolkade länder? Jag oroar mig. Vi måste få stopp på jorden upp-

Barnets rättigheter och miljön

värmning. Men då måste alla länder hjälpa till.

Flickor har samma värdeDet som gör Nuzhat mest arg är när folk tycker synd om hennes föräldrar för att de ”bara” har fått två fl ickor och ingen son.

– Flickor har precis samma värde som pojkar. Härom-dagen läste jag om en pappa som gick ut med sin lilla dot-

Den globala uppvärmningen, leder genom översvämningar och omfattande torka till att barnets rättigheter kränks bland annat genom att:• Barn inte får någon utbildning, eftersom skolorna stängs.• Barn förlorar sina hem och familjer.• Barn tvingas på fl ykt.• Barn blir sjuka.• Barn dör.

ter. Senare hittade man hen-ne dränkt i fl oden. Till sin fru sade han: Varför födde du mig en fl icka? Sånt där gör mig rasande. Men jag känner att mina föräldrar är lyckliga och stolta över mig och min syster.

Nuzhat går i en skola med 2 600 fl ickor.

– Vi är 98 elever i min klass, men bara en lärare. Därför är

uppvärmningen att fortsätta att öka. Resultatet kan bli att jordens temperatur höjs med mellan två och sex grader. Varje grads värmeökning får svåra följder för människor, djur och miljön. Flera öländer kan komma att utplånas helt. På andra håll blir det svår torka och mer öken.

Sminkbuske utanför husetVarje gång Nuzhat tittar på hennabusken utanför sitt hus blir hon glad.

– Det är min sminkbuske. Man hackar bladen till en smet som man ritar mönster med på händerna. I går måla-de jag naglarna och fi ngertop-parna. Och inuti handfl atan har jag gjort en rund fl äck. Det är solen. Det är solen som fi nns i Bangladesh fl agga. Jag tycker att hennamönster på händerna är snyggare än nagellack. I min skola får vi inte använda läppstift. Det är förbjudet. Men händerna får vi göra vackra med henna.

Lag om alla i skolan räcker inteDet fi nns en lag som säger att alla barn ska gå i skolan till och med nionde klass. Nästan lika många fl ickor som pojkar går i skolan i dag. Men det saknas både på skolbyggnader och lärare. Därför är klasserna mycket stora. 100 elever i klassen är normalt, i Nuzhats klass är de 98 tjejer. Av landet 155 miljoner invånare fi nns det 4 miljoner barn mellan 5 och 15 som inte går i skolan utan arbetar.

På www.worldschildrensprize.org

kan du läsa mer om den globala

uppvärmningen.


16

det nödvändigt att ta extra-lektioner. Vi är en grupp fl ickor som får extralektioner på eftermiddagarna för tre olika lärare. Jag anser att det är viktigt att fl ickor går i sko-lan. Det är väl bästa sättet att förändra landet. Nu går näs-tan lika många fl ickor i sko-lan som pojkar. Och fl ickorna har bättre betyg än pojkarna. Bara en fl icka utbildar sig kan hon nå hur långt som helst. I Bangladesh fi nns det många kvinnor som har viktiga pos-ter, vår premiärminister och tre ministrar är kvinnor. Och oppositionsledaren är kvin-na. Det är bra. Men den jag beundrar mest är Moder Theresa. Jag har läst om henne i skolan. Hon arbetade bland de allra fattigaste. Det vill jag också göra. Mitt mål är att bli läkare.

Nuzhat åker alltid cykel-

som fi nns. En cyklist släpper inte ut koldioxid och bidrar inte till jordens uppvärmning.

På vägen tillbaka från sko-lan börjar det regna och hon sveper in sig i ett plastskynke för att inte bli våt. Monsun-tiden, regntiden, har börjat.

Tillbaka till bynDet är fredag och ledig dag. Nuzhat och hennes pappa ska besöka deras by. De blir skjut-

rickshaw till och från skolan. Det beror inte bara på att det är långt att gå. Det beror också på att hon är lite rädd för pojkar. Hon hatar pojkar som retas och ropar saker till fl ickor. Alla mest hatar hon pojkar och män som kastar syra på fl ickor.

– Det kostar pengar att åka rickshaw, men jag känner mig tryggare då. Och det är det mest miljövänliga färdsättet

sade dit av en vän. På vägen börjar regnet ösa ner igen. Vägen fylls snabbt med vat-ten och det rinner och skvalar från alla husen. Det är svårt att se ut genom bilrutan.

– Jag både älskar regn och är mycket rädd för det. I juni börjar monsuntiden, då är det mycket hett och regnar oav-brutet. Det är romantiskt med regn. Jag älskar ljudet av regn mot plåttak. Man sitter

USA behöver 5,5 jordklot

EU behöver 3 jordklot

Varje människa lämnar avtryck i världen. Ju mer av jordens resurser och avfall en människa använder desto mer påverkas

miljön. Din och varje människas påverkan på jorden kan kallas ekologiskt fotavtryck.

Ett jordklot räcker till för att tillgodose de fl esta människornas livsstil. Men vi skulle behöva 5,5 jordklot om alla skulle leva som den genomsnittliga personen i USA, 3 jordklot om vi lever som i EU och 3,4 jordklot om vi lever som i Sverige. Ju fl er jordklot desto mer påverkar man också den globala uppvärmningen och klimatförändringen.

Hur många jordklot behöver du?

Cyklonen tog alla träd och familjens hus. Här planterar Nuzhat sitt första träd efter cyklonen, Bangladeshs nationalträd jackfruktträdet.

Jackfruktträdets frukter kan väga ända upp till 50 kilo.


17

inne och lyssnar på regnet. Då brukar jag och min syster recitera dikter högt. Sam-tidigt är jag rädd för regnan-det. Jag är rädd för översväm-ningar.

När de når byn får de vada genom decimeterdjupt vatten som täcker marken. Hon ser på den lilla kullen där deras hus låg en gång. Det fi nns absolut inget kvar av huset. De fl yr undan regnet in i ett litet hus där några släktingar bor.

– Stormarna, cyklonerna och översvämningarna har blivit mycket värre. En av orsakerna är skogskövlingen. De stora fl oderna som rinner ut i Bangladesh börjar i Himalaya och rinner genom Indien och sen genom mitt land och rinner ut där jag bor. Hela vägen har man skövlat skog och det gör att vattnet inte sugs upp och det blir mer

och mer vatten i fl oderna. Det är ödesdigert. Speciellt för mitt land som är ett låg-land. Men man får inte bara sitta ner och vänta på att allt ska bli värre. Man måste göra något, som att plantera träd.

Träden binder koldioxiden i luften. De hindrar att jorden spolas bort och ger skydd för de starka vindarna.

När regnet upphör en stund vadar Nuzhat ut på den nu slippriga jorden och plan-terar några trädplantor som hon och hennes pappa köpt på vägen hit. Det allra första trädet hon planterar är ett jackfruktträd. Det är Bangladesh nationalträd.

– Frukterna blir jättestora och kan väga 50 kilo. Omogna kan man använda dem som grönsak, som mog-na som frukter. Fröna går att äta. Av stammen kan man tillverka möbler och dörrar.

FramtidsdrömmarNuzhats största framtids-dröm är att får stopp på jor-dens uppvärmning så att hen-

nes land inte dränks i vatten-massorna.

– Och att blir läkare. Då ska jag arbeta bland de allra fattigaste kvinnorna i Bangladesh. Och när jagtjänar pengar ska jag bygga upp vårt hus i byn som blev förstört av mega cyklonen Sidr.

Tummen upp dåligtTummen upp gör man inte i Bangladesh. Det betyder: Jag skiter i dig!, och är mycket oförskämt.

Miraklet i BangladeshNuzhat tillsammans med sin lillasyster, mamma och pappa. Förut födde varje kvinna sju barn. I dag är siffran nere i 2,7 barn. Det kallas för miraklet i Bangladesh. Hur har det gått till? Familjeplanering, bra mödravård, vaccinering och ny syn på att det är viktigt att barn går i skolan. I dag är många föräldrar stolta över att bara ha två barn och att de går i skolan.

Tummen upp braTummen upp gör man i många andra länder. Där betyder det: Okej!, eller att något är mycket bra. Där betyder tummen ner att något är dåligt.

Hela världen behöver 1,25 jordklot

Här kan du hittat ditt eget ekologiska fotavtryck och räkna ut hur många jordklot som skulle behövas om alla levde som du:www.myfootprint.orgwww. footprint.wwf.org.uk www.earthday.net/Footprint

Leta dina egna fotavtryck!

Plastpåse förbjuden12-åriga Ripon har arbetat fär-digt för dagen i en affär som säljer CD-skivor. Innan han går hem köper han frukt till mamma. Frukten får han i pap-perspåsar. Förr tillverkades 129 miljoner plastpåsar om dagen i Bangladesh. 100 mil-joner användes dagligen. Det var inte bra för miljön och påsarna täppte till avloppsrö-ren och förorsakade över-svämningar. Därför förbjöds tillverkning av plastpåsar.

– Förr låg det plastpåsar överallt. Nu ser man nästan inga alls, säger Ripon.

Skyfall i Nuzhars hemstad Barisal, men den här gångenblir det ingen cyklonvarning.


18

barnets rättigheterFira

FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) består av 54 artiklar. Här sammanfattas några av dem. Du hittar hela konventionstexten på www.worldschildrensprize.orgGrundtankar i barnkonventionen är att:•Allabarnharsammarättigheterochlikavärde.•Varjebarnharrättattfåsinagrundläggandebehovuppfyllda.•Varjebarnharrättattfåskyddmotövergreppochutnyttjande.•Varjebarnharrättattfåuttryckasinmeningochblirespekterat.

Artikel1Alla barn i hela världen under 18 år har dessa rättigheter.

Artikel2Alla barn är lika mycket värda.

Alla barn har samma rättigheter. Ingen får diskri-mineras.

Du får inte behandlas annorlunda på grund av ditt utseende, din hudfärg, ditt kön, ditt språk, din religion och dina åsikter.

Artikel3De som bestämmer om sådant som gäller barn ska först och främst tänka på vad som är bäst för barnet.

Artikel6Du har rätt att överleva och att utvecklas.

Artikel7Du har rätt till ett namn och en nationalitet.

Artikel9Du har rätt att vara med dina föräldrar, om det inte skulle vara dåligt för dig.

Du har rätt att växa upp hos dina föräldrar. Om det är möjligt.

Artikel12–15Alla barn har rätt att säga vad de tycker. Barn ska tillfrågas. Dina åsikter ska respekteras i alla beslut som rör dig; hemma, i skolan, hos myndig-heter och domstolar.

Artikel18Båda dina föräldrar har gemensamt ansvaret för din uppfostran och utveckling. De ska alltid först tänka på ditt bästa.

Artikel19Du har rätt att skyddas mot alla former av våld, mot vanvård, misshandel och övergrepp. Du ska inte bli utnyttjad av dina föräldrar eller andra vårdnadshavare.

Artikel20–21Du som förlorat din familj, ska ha rätt att få omvårdnad.

Artikel22Om du har tvingats fly från ditt hemland har du samma rättigheter som alla andra barn i det nya landet. Om du har flytt ensam ska du få

i

llu

str

ati

on

: lo

tta

me

llg

re

n/e

ste

r

Sid6-9_sve_eng_fra.indd 18 10-11-26 15.52.51

1919

barnets rättigheter

20 november är en dag att fira för världens barn. Den dagen 1989 beslutade FN om KoNveN tioNeN om barNets rättigheter. Den gäller för dig och alla andra barn under 18 år och kallas för barNKoNveN tioNeN. alla jordens länder, förutom somalia och Usa, har ratificerat (förbundit sig att följa) barn - konven tionen. De ska alltid först tänka på vad som är bäst för barnen och lyssna på vad barnen har att säga.

Jag kräver respekt för barnets

rättigheter!

speciellt stöd och hjälp. Om det är möjligt ska du återförenas med din familj.

Artikel 23 Varje barn har rätt till ett bra liv. Om du har ett handikapp, har du rätt till extra stöd och hjälp.

Artikel 24 Om du blir sjuk har du rätt att få all den hjälp och vård du behöver.

Artikel 28–29 Du har rätt till att gå i skolan och lära dig sådant som är viktigt att kunna, t ex respekt för mänskliga rättigheter och respekt för andra kulturer.

Artikel 30 Varje barns tankar och tro ska respekteras. Du som tillhör en minoritet har rätt till ditt eget språk, din egen kultur och din egen tro.

Artikel 31 Du har rätt till lek, vila och fritid och att leva i en bra miljö.

Artikel 32Du får inte tvingas till skadligt arbete som hindrar din skolgång och skadar din hälsa.

Artikel 34 Du får inte utsättas för övergrepp eller tvingas till prostitution. Om du behandlas illa ska du få skydd och hjälp.

Artikel 35 Ingen har rätt att kidnappa eller sälja dig.

Artikel 37 Du får inte bli straffad på ett grymt och skadligt sätt.

Artikel 38 Du får inte bli värvad som soldat och delta i väpnad konflikt.

Artikel 42Alla barn och vuxna ska känna till barnkonventionen. Du har rätt att få information och kunskap om dina rättigheter.

BARNENS TRIBUN

FÖR BARNETSRÄTTIGHETER

FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) består av 54 artiklar. Här sammanfattas några av dem. Du hittar hela konventionstexten på www.worldschildrensprize.orgGrundtankar i barnkonventionen är att:•Allabarnharsammarättigheterochlikavärde.•Varjebarnharrättattfåsinagrundläggandebehovuppfyllda.•Varjebarnharrättattfåskyddmotövergreppochutnyttjande.•Varjebarnharrättattfåuttryckasinmeningochblirespekterat.


20

2,2 miljarder barn under 18 år i välden82 miljoner av de barnen lever i de två länder, Somalia och USA, de enda två länder som inte ratifi cerat barnets rättigheter. Alla andra länder har lovat att följa barnets rättigheter, men kränk-ningar av dem är vanliga i alla länder.

Hälsa och sjukvårdDu har rätt till mat, rent vatten samt läkarvård.

24 000 barn under fem år dör varje dag (8,7 miljoner per år) av sjukdomar som har att göra med brist på mat, rent vatten, hygien och hälsovård. Vaccineringen av barn mot de vanligaste barnsjukdomarna räddar 2,5 miljoner liv varje år. Vart femte barn vaccineras aldrig. 2 miljoner barn dör varje år i sjuk domar man kan vaccineras mot. 4 av 10 barn i de 50 fattigaste länderna har inte tillgång till rent vatten. Varje år dör 1 miljon männis-kor, de fl esta barn, av malaria. Bara 3 av 10 sjuka barn behandlas mot malaria och bara 2 av 10 barn i de fatti-gaste malarialänderna sover under myggnät.

Namn och nationalitetNär du föds har du rätt att få ett namn och bli registrerad som med-borgare i ditt hemland.

Varje år föds 136 miljoner barn i världen. Av dem blir 51 miljoner barn aldrig registrerade. Det fi nns inget skriftligt bevis på att de fi nns!

Överleva och utvecklasDu har rätt att överleva. Varje land som skrivit under barnets rättigheter ska göra allt för att alla barn ska över leva och utvecklas.

1 av 15 barn i världen (1 av 8 i de fattigaste län derna) dör innan det fyllt fem år, de fl esta av orsaker som går att förhindra.

Hem, kläder, mat och trygghetDu har rätt till ett hem, mat, kläder, utbildning, hälsovård och trygghet.

Mer än hälften av alla barn i världen lever i fattigdom. Omkring 700 miljoner barn har mindre än 1,25 USD (10 kronor) att leva på per dag. Ytterligare 500 miljoner barn har mindre än 2 USD per dag.

Barn med funktionshinderDu som har ett funktionshinder har samma rättigheter som alla andra. Du har rätt till stöd så att du kan delta aktivt i samhället.

Funktionshindrade barn tillhör de mest utsatta barnen. I många länder får de inte gå i skolan. Många behandlas som mindre värda och blir undangömda. Det fi nns 150 miljoner barn med funktionshinder i världen.

Hur mår världens barn?


21

Skadligt barn arbeteDu har rätt att skyddas mot att utnyttjas ekonomiskt, och mot arbete som skadar din hälsa eller hindrar dig att gå i skolan. Barn under 12 år får inte arbeta alls.

Omkring 306 miljoner barn arbetar, och för de fl esta av dem är arbetet direkt skad-ligt för deras säkerhet, hälsa, moral och skolgång. 10 miljoner barn tvingas till den allra värsta formen av barnarbete som att vara skuld-slavar, barnsoldater eller prosti tuerade. Årligen utsätts minst 1,2 miljoner barn för ”traffi cking”, som är dagens slavhandel.

Skydd i krig och på fl yktDu har rätt till skydd och vård i krig eller om du fl yr. Barn i krig och på fl ykt har samma rättig-heter som andra barn.

Under de senaste 10 åren har minst 2 miljoner barn dött i krig. 6 miljo-ner har fått allvarliga fysiska skador. 10 miljo-ner barn har fått allvar-liga psykiska skador. 1 miljon har förlorat eller skilts från sina föräldrar. 300 000 barn utnyttjas som soldater, bärare eller minröjare (10 000 barn dödas eller skadas varje år av minor). Minst 20 miljoner barn är på fl ykt.

MinoritetsbarnBarn som tillhör minori-tetsgrupper eller urbefolk-ningar har rätt till sitt språk, sin kultur och religion. Urbefolkningar är t ex Amerikas indianer, aborigi-nerna i Australien och Nordeuropas samer.

Urbefolknings- och minoritetsbarn får ofta sina rättigheter kränkta. Deras språk respekteras inte, de mobbas eller diskrimineras. Många barn har inte tillgång till sjukvård.

Barn som lever på gatanDu har rätt att leva i en trygg miljö. Alla barn har rätt till utbildning, sjukvård och en dräglig levnadsstandard.

60 miljoner barn har gatan som sitt enda hem. Ytter-ligare 90 miljoner barn arbetar och tillbringar sina dagar på gatan, men har familjer att återvända till på nätterna.

Skola och utbildningDu har rätt att gå i skolan. Grundskolan ska vara gratis för alla.

Över 8 av 10 barn i världen går i skolan, men fortfarande får 93 miljoner barn ingen utbildning alls. Av dem är 6 av 10 fl ickor.

Skydd mot våldDu har rätt att skyddas mot alla former av våld, vanvård, misshandel och övergrepp.

Varje år utsätts 40 miljoner barn för så svår misshandel att de behöver läkarvård. 29 länder i världen har förbjudit alla former av fysisk bestraffning mot barn och bara 4 av 100 barn i världen är därmed helt skyddade mot våld enligt lagen. Många länder tillåter aga i skolan.

Hur mår världens barn?Brott och straffBarn får bara fängslas som sista utväg och för kortast möjliga tid. Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym behand-ling. Barn som begår brott ska få vård och hjälp. Barn får inte straffas med livstids fängelse eller dödsstraff.

Minst 1 miljon barn hålls fängslade. Fängslade barn behandlas ofta illa.

Du har rätt att säga vad du tycker i alla frågor som berör dig. Vuxna ska lyssna på barnets åsikt innan de fattar beslut, som alltid ska vara till barnets bästa.

Är det så i ditt land och i världen idag? Det vet du och resten av världens barn bäst!

DIN RÖST SKA HÖRAS!

T

EX

T: S

OFI

A K

LEM

MIN

G I

LLU

STR

ATI

ON

: LO

TTA

ME

LLG

RE

N /

ES

TE


22

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

Glo

bal V

ote

2011

Glo

bal V

ote

2011

Glo

bal V

ote

2011

Glo

bal V

ote

2011

Glo

bal V

ote

2011

Glo

bal V

ote

2011

Glo

bal V

ote

2011

Glo

bal V

ote

2011

Glo

bal V

ote

2011

Cec

ilia

Flor

es-

Oeb

anda

Cec

ilia

Flor

es-

Oeb

anda

Cec

ilia

Flor

es-

Oeb

anda

Mon

ira

Rah

man

Mon

ira

Rah

man

Mon

ira

Rah

man

Mur

haba

zi

Nam

egab

eM

urha

bazi

N

ameg

abe

Mur

haba

zi

Nam

egab

e

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

THE

WO

RLD

’S C

HIL

DR

EN

’S P

RIZ

E FO

R T

HE

RIG

HTS

OF

THE

CH

ILD

Alla elever i Global Friend-skolor har rösträtt i Global Vote tills ni blir 18 år. I Global Vote bestämmer ni vem som får World’s Children’s Prize for the Rights of the Child 2011. På sidorna 22–66 kan du besöka Global Vote-dagen i olika länder.

När den första Global Friend-skolan i världen fi rar att World’s Children’s Prize blir 10 år tillverkar eleverna valurnor av is! Så är de också experter på att behandla is och snö. Deras skola, Montes-sori Droppen, ligger i Haparanda längst upp i norra Sverige, och där är det snö mer än halva året. Eftersom det är plusgrader är det våt kramsnö och Droppens Global Vote Dag inleds därför med årets första snöbollskrig.

GLOBAL VOTE?VAD ÄR Den första skolan röstar

i valurna av is!

När ni, efter att ha diskuterat hur barnets rättigheter följs där ni bor, läst om jury-

barn, om barn som är med i Global Vote, om priskandidater och om barn som de kämpar för, så är det dags att börja förbereda er egen Global Vote Dag.

Bjud in mediernaSå fort ni, bestämt vilken dag som ni ska ha er Global Vote bjuder ni in alla lokala medier till den. Tidningsklippen här är från Global Vote i Sverige och Indien.

Val med rösthemlighetDet är mycket som behöver förberedas för att Global Vote ska bli ett demokratiskt val, där din rösthemlighet garanteras. Om du inte själv talar om det ska ingen annan veta vem du röstar på. Ni behöver förbereda:

• RöstlängdAlla som har rösträtt ska stå med i listorna och prickas av när de får sin valsedel eller när de röstar. • RöstsedlarAnvänd de ni får från World’s Children’s Prize eller tillverka egna.• Valbås Ni kan låna valbås från vuxenval eller själva tillverka valbås. Ni ska komma en i taget till valbåset så att ingen annan ser hur ni röstar. • ValurnaI Globen ser du valurnor av olika slag. De kan tillverkas av till exempel en kartong, en stor burk eller av fl ätade palmblad.• Färg mot valfuskFärg på tummen, målad nagel, streck på handen eller i ansiktet, det fi nns många sätt att visa att du redan röstat.• Utse valförrättare, valkontrollanter och rösträknareValförrättarna prickar av i röstlängden och delar ut valsedlar. Valkontrollanterna över-vakar att valet, färgmärkningen och röst-räkningen går rätt. Rösträknarna räknar rösterna och skickar in röstresultatet.

Barn i Kenya förbereder valurnor och affi scher.

Det ska vi fi ra!När röstningen är över fi rar många barnets rättigheter och sin Global Vote Day med uppträdanden, kex, te och kakor eller tårta eller på annat sätt. En del ordnar en demonstration för barnets rättigheter.

Se Global Vote-video på www.worldschildrensprize.org

T

EX

T: M

AG

NU

S B

ER

GM

AR

FO

TO: K

IM N

AYLO

R &

SO

FIA

MA

RC

ETI

C

22-23.GlobalVote-Haparanda_22-23_svenska.indd 22 10-11-10 08.17.42

2323

Den första skolan röstar i valurna av is!

Fotbolls-barn

Å marken när Droppen-eleverna har sin Global

Vote Dag. Senare under året blir snön över en meter djup. I snön har barnen stuckit ned fl aggor för alla deltagande länder i Global Vote, som de själva tillverkat.

– Det är ganska fantastiskt att vår lilla skola var den för-sta skolan som gick med i World’s Children’s Prize år 2000 och att det idag är mil-joner barn med varje år, säger Alexandra Nyström.

– Det är bra att barnets rät-tigheter fi nns. De är viktiga för att barn i världen ska ha det bra. De är viktiga även för barn i Sverige. Många barn har det dåligt här också. Och

I Republiken Kongo hade barnen i Fotbollsskolan Gothia Cup sin Global Vote Dag för femte gången.

Övergrepp vanliga”Barnets rättigheter kränks ofta i Kongo. Barn blir slagna och utsatta för övergrepp och lämnas ensamma och bort-glömda. Men så är det i hela världen. Många här får inte gå i skolan och föräldrarna miss-sköter sina barn av ekonomiska skäl.”Taba Ngote Michel, 14

Kränks ofta här”Global Vote gick bra här i Kongo, speciellt i Fotbollsskolan Gothia, som jag är med i. Jag hoppas att det kan förändras så att vi barn i Kongo får våra rättigheter respekterade. Barnets rättig-heter kränks ofta här och mina rättigheter respekteras inte fullt ut i min familj heller.”Yannick Baniakina, 14

Barnen glöms”Barnets rättigheter respekteras inte här. Föräldrarna tar inte hand om sina barn. Regeringen tänker heller inte på barnen som lever på gatan. De blir banditer och rånare, och det måste ändras.”Ndoba Loïc, 14

det är viktigt för oss att veta hur det är i andra länder, säger Ambjörn Joki.

Lek i snö– På rasterna spelar jag fot-boll i snön. Och ibland gör jag en snögubbe, eller ett snö-djur eller en snökoja, säger Emma Rönkkö.

Det behövs kramsnö för att ha snöbollskrig och göra snö-lyktor och snögubbar, men för att göra änglar ska det vara lössnö och minusgrader, annars blir man blöt.

– När man gör en snöängel lägger man sig på ryggen i snön och rör först armarna fram och tillbaka åt sidan, då blir det som vingar i snön. Sen rör man benen ut åt sidan

och tillbaka i snön, då blir det en kjol också, berättar Jenna Mäntylä.

– När vi gör en snögubbe gör vi först en snöboll och börjar rulla den i snön. Mer och mer snö fastnar och bol-len blir större och större. När den når nästan ända upp till midjan är den färdig och blir den nedersta delen på snö-gubben. Sen gör vi ett nästan lika stort klot och lyfter upp det på det andra. Till slut gör vi ett lite mindre klot som blir huvud. Vi sätter en hals-duk runt halsen på gubben och sätter knappar av sten i hans ”jacka”. Vi sticker in grenar som armar och kanske en morot som näsa. Han får ögon och mun också.

Alexandra Nyström tar emot World’s Children’s Prize-

glasgloben till världens första Global Friend-skola, Montessori

Droppen, från Drottning Silvia, vid World’s Children’s Prizes 10-årsju-

bileum i Stockholms Stadshus.

rets första snö ligger på

22-23.GlobalVote-Haparanda_22-23_svenska.indd 23 10-11-10 08.54.31

24

Mary

På gräsmattan mellan valurnorna och kön av röstande elever sitter Mary Akinyi, 15 år, i en röd rullstol. Det är Global Vote på Joylands specialskola för funktionshindrade barn i Kisumu i Kenya. Mary är nervös. Många barn som inte är funktionshindrade har bjudits in från andra skolor för att delta i omröstningen. Mary är inte säker på att hon vågar läsa dikten som hon skrivit. Tänk om de börjar skratta åt henne?

Men så bestämmer Mary sig. Hon har ju chansen att berätta

hur det är att få sina rättighe-ter kränkta. Hur det är att inte bli respekterad för den man är. Först försiktigt, sedan allt starkare, läser hon:

”Det finns ingen ansökan man fyller i för att bli funktionshin-drad. Och om det fanns det skulle jag aldrig fylla i någon…”

Det blir alldeles tyst och

stilla i röstningskön. Alla lyssnar på Mary. När hon är klar exploderar det av applå-der. Mary ser sig generat omkring. Hon är förvånad. Det hade hon inte räknat med!

Fick aldrig leka– Jag var rädd att barnen som inte är funktionshindrade skulle skratta åt mig. Det är ju dom ”friska” som brukar göra livet svårt för oss. Dom

stirrar, skrattar och pekar. Det känns obehagligt. Som om vi vore utomjordingar, säger Mary.

Den känslan har hon haft större delen av sitt liv.

– Mina föräldrar dog när jag var liten så jag fick bo hos

min faster. Precis som nästan alla föräldrar till funktions-hindrade barn här skämdes hon för mig och gömde undan mig. Jag fick aldrig lämna huset. Aldrig gå ut och leka. Att gå i skolan var full-ständigt otänkbart.

har rätt att bli respekterad!

I valbåsetMary röstar på sin kandidat i Global Vote.

TE

XT:

AN

DR

EA

S L

ÖN

N

FOTO

: KIM

NAY

LOR

24-29.GlobalVote_Kenya_24-29_svenska.indd 24 10-11-08 16.38.09

25

– Jag fick aldrig äta tillsam-mans med min fasters familj vid bordet utan fick dåliga rester att äta rakt på golvet. Jag fick inte tvätta mig eller ens ha kläder som andra. På överkroppen hade jag en sli-ten blus, men nertill var jag helt naken. Jag hade ingen rullstol och blev för det mesta liggande på golvet. Eftersom jag hade svårt att röra mig och inte fick någon hjälp, hann jag nästan aldrig till

toaletten. När jag behövde tröst och kallade min faster för mamma, skrek hon att hon aldrig någonsin skulle vara min mamma.

Global Vote– När en granne såg mig blev han rasande på min faster. Han sa att jag självklart skulle behandlas som alla andra barn! Han hjälpte mig till den här skolan där jag bor nu. Här fick jag hjälp att tvätta mig

och bra mat. Äntligen vågade jag tro att livet skulle bli bätt-re. Och det blev det! Det går bra för mig i skolan, men det viktigaste av allt är att jag har fått vänner, en familj. Äntligen känner jag att jag hör hemma någonstans, pre-cis så som det ska vara i livet. Man ska inte vara ensam. Det var samma sköna känsla jag fick idag när jag läste min dikt. När alla verkligen lyss-nade och sedan applåderade, kändes det som om vi hörde ihop. Och som om jag räkna-des. Global Vote-dagen är otroligt viktig för mig. För det var när vi läste i tidningen Globen och förberedde oss inför omröstningen, som jag för första gången fick reda på

att vi funktionshindrade har rättigheter överhuvudtaget. Jag röstade idag för att kämpa för alla barns rätt att bli res-pekterade. För min rätt att bli respekterad som jag är!

har rätt att bli respekterad!

Bakom valbåset har någon skrivit: Funktionshindrade barn kan. Barn för förändring.

Mary läser sin dikt på www.worldschildrensprize.org

Inte längre ensam– På skolan har jag fått världens bästa vänner. Dom är mina systrar, min familj.

Här sitter Mary i skolans sovsal tillsammans med Sarah Opiyo, Mercy Atieno och Caroline Atieno, alla 12 år.

– Jag vill bli behandlad som alla andra. Min rullstol

är bara ett transportmedel som jag ser det, och för mig var det självklart att jag också skulle

köa när jag röstade, precis som alla andra.

På väg mot valurnan i trädet

– När jag blir vuxen vill jag bli advokat och kämpa för

alla barns lika rättigheter. Jag vill ta hand om föräldralösa barn i

mitt eget hem, säger Mary.

GlobalVote_Kenya_24-29_svenska.indd 25 10-11-02 11.02.36

26

Global Vote gör oss till ett!– Varje barn har rätt till ett bra liv. Om du har ett funktionshinder, har du rätt till extra stöd och hjälp. Så står det i FN:s Barnkonvention, artikel 23, säger Moreen Anyango, 13 år. Hennes tal översätts till teck-enspråk medan barn från tolv skolor lyssnar.

”Artikel 23 berättar att funktionshindrade barn är barn som alla oss andra. Att de är viktiga och bör tas om hand på ett speciellt sätt. Så är det inte alltid här i Kenya. Men idag är det en fantastisk dag för ALLA barn som är här. Vi får lära oss att alla barn har samma rättigheter och samma behov av att lära sig saker, att få leka, bli lyssnade på och framförallt att bli äls-kade. Det här är en dag då vi blir vänner. Vi blir ett! Global Vote är första gången det händer och det känns så bra. Nu hoppas jag att vi ska umgås mycket mer och kämpa för varandras rät-tigheter.”

Moreen Anyango, 13 år, Joel Omino-skolan

Medan kön till valurnorna ringlar som en lång orm mellan skolbyggnaderna underhåller de synskadade eleverna i Kibos Band. George Mandela spelar dragspel.

”Jag älskar att spela dragspel med bandet och idag är det bättre än någonsin. Det känns högtidligt att få spela på Global Vote, som är en dag då vi fi rar barnets rättig-heter. Det är fantastiskt att barn som är funktionshindra-de och barn som inte är det är tillsammans som vänner. Det har jag aldrig varit med om förut! Vi som är funktions-hindrade blir diskriminerade och isolerade från andra. Oftast skäms våra föräldrar

Mandela spelar dragspel

Namn efter pappas idol

Rösträkning i tolv skolors Global Vote.– Nelson Mandela är pap-pas idol. Jag föddes 1994, samma år som Mandela blev president i Sydafrika, så jag fi ck heta Mandela! Det är ett bra namn, säger George.

2010 fi ck Nelson Mandela och Graça Machel priset som Årtiondets barnrätts-hjältar, framröstade av 7,1 miljoner barn i Global Vote. Läs mer på www.worldschild-rens prize.org

för oss och tillåter oss inte att leka med andra barn. Ibland undrar man om man är en människa överhuvudtaget. Men idag lär vi oss om våra rättigheter tillsammans med barn som inte är funktions-hindrade. Dom ser att vi är som alla andra.”George Mandela, 15 år, Kibos skola för synskadade barn

– Det är fest när det är Global Vote. Barnens egen fest och då är det extra kul att vara fi n! säger Haleen.

Haleen Akinyi, 11 år, Joel Omino-skolan

Zwena Achieng, 12 år, Covenant Academy-skolan

Joyce Awuor, 11 år, Aga Khan-skolan

T

EX

T: A

ND

RE

AS

LÖ

NN

FO

TO: K

IM N

AYLO

R

Snygga Global Vote-frisyrer


27

Färgstarka killar Kompisarna Castro, David och Jan förberedde sig för Global Vote genom att skriva WCPRC i starka färger i varandras ansikten.

– Vi har skrivit WCPRC i ansiktet för att vi är stolta över att vara med i World’s Children’s Prize for the Rights of the Child. Det känns viktigt och högtidligt att rösta eftersom vi visar vårt stöd för dom som kämpar för barns rättigheter. Och röstning-en är ju också ett sätt för oss själva att kämpa för barnets rät-tigheter, säger Castro.

– Precis! Det är ju det World’s Children’s Prize handlar om. Att barn i hela världen går samman och kämpar för att alla barn ska ha det bra, säger David.

– Det är så viktigt att vi vill skriva WCPRC i ansiktet. Alla ska kunna se vad det är vi kämpar för, säger Jan.

Castro Jasper, 11 år, David Kenneth, 13 år och Jan Omondi, 12 år, från Joel Omino-skolan.

Barn från 12 skolor!Barn från Kibos skola för synskadade barn, Lutherska specialskolan för mentalt funktionshindrade barn, skolorna Central, Nanga, Joyland, Covenant, Kasagam, Burkna, Kudho, Joel Omino och Agha Khan var inbjudna till Global Vote på Joylands specialskola för funktionshindrade barn.

De taktfasta ropen når långt när barnen avslutar dagens Global Vote med en barnrättsdemonstration. Tjejerna längst fram leder marschen med starka röster, och dammet yr på de röda jord-vägarna när hundratals barn väller fram genom kvarteren. Antingen till fots eller i rullstol.

Se barnens demonstration på

www.worldschildrensprize.org

Joyce Awuor, 11 år, Aga Khan-skolan

We want! Our rights!!!

Vi vill ha! Våra rättigheter!!!

Barnarbete!Stopp, stopp!!!

Våldtäkter!Stopp, stopp!!!

Snygga Global Vote-frisyrer


28

Mercy och Collins hålls inlåsta på en ungdomsvårdsanstalt trots att deras enda ”brott” är att inte ha några föräldrar. Men de fick i alla fall läsa Globen och vara med i Global Vote.

När mamma och pappa dog hade mormor inte

råd att ta hand om mig. Hon sa att jag skulle åka till min farbror i Nairobi, men han var inte i sitt hus. En granne sa att han hade flyttat. Jag gick runt i stan och letade, men när klockan var tio på kvällen och jag fortfarande inte hade hittat honom, gick jag till polisen. Dom visste inte hel-ler vart han var. Då låste dom in mig på en ungdomsvårds-anstalt, ett fängelse.

Efter en månad skickades jag och fyra andra hit till den

” här ungdomsvårdsanstalten eftersom vi kommer härifrån. Jag har varit här i en månad. Jag fattar inte varför jag inte får gå hem till mormor nu när jag är hemma. Istället har de låst in mig här. Jag tycker det är konstigt att barn som inte har begått något brott, inte gjort något fel, sitter inlåsta tillsammans med brottsling-ar. Ingen här har förklarat varför det är så. Det känns som om det är emot mina rättigheter, att de vuxna kränker mig. Därför kändes det jätteviktigt för mig idag

att rösta på någon som kämpar för mina och andra barns rät-tigheter. Det känns absolut som om kandidaterna vi läser om i Globen kämpar för mig per-sonligen eftersom dom vill att barn över hela världen ska ha det bra.

Jag vet inte vad som ska hända med mig. Men i mor-se, på Global Vote, kom en barnrättsadvokat som sa att hon skulle hjälpa oss hem. Jag hoppas verkligen det är

sant. När jag blir stor vill jag bli som henne. En advokat som kämpar för barns rättig-heter.”Mercy Anyango, 12 år

Barn i fängelse röstar

Mercy röstar i Global Vote, inlåst på ung-domsvårdsanstalten.

Trots att de var inlåsta under Global Vote-dagen blev det en dag fylld med barnets rättigheter och lek för Mercy och hennes vänner på ungdomsvårdsanstalten.


29

Jag bor här, men det är absolut inte mitt hem. När

mamma dog flyttade pappa ifrån mig, och jag blev kvar hos min faster. Men hon ville inte ha mig. Jag har en mor-bror i Nairobi som ville ta hand om mig, så jag försök-te åka dit. Men jag kom ald-rig fram. Redan på bussta-

tionen blev jag stoppad av poliser. Dom frågade ut mig, och när dom hörde att jag var ensam vägrade dom låta mig åka. Istället blev jag arresterad och förd till ett fängelse för vuxna där dom låste in mig. Där fick jag stanna i tre veckor. Det var väldigt obehagligt eftersom jag inte visste varför jag var där. Jag försökte förklara att min morbror i Nairobi ville ta hand om mig, men poliserna blev arga och misshandlade mig och sa att dom visste vad dom gjorde. Nu har jag varit här på ung-domsvårdsanstal-ten i två månader, och dom säger att jag ska få komma till min morbror, men jag vet inte när. Det är inte bra att

som faktiskt kämpar för att barn ska ha det bra. Det gjorde mig lycklig. Jag skul-le önska att någon sådan person kunde hjälpa alla barn som har det som jag. Barn som är inlåsta.”Collins Oduor, 12 år

sätta barn i fängelse så här. Poliserna och dom andra borde hjälpa oss hem istäl-let. Barn ska inte behandlas så här.

I morse röstade vi i Global Vote och det var underbart. När vi läste i Globen fick jag reda på att det finns vuxna

”

Barn i fängelse röstar

Arresterad på busstationen

– Vi fick dansa, leka och bli ansiktsmålade på Global Vote. En jätterolig dag, säger Collins.

Collins, i mitten, väntar på sin tur att få rösta i Global Vote för barnets rättigheter på ungdomsvårdsanstalten.

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: K

IM N

AYLO

R


30

Det är kvällen före Global Vote i öknen i Rajasthan, i Indien. I byn Paladi ska barnen i kvällsskolan ha en sista genomgång av kan-didaterna i pristidningen Globen. Plötsligt ser läraren lite nervös ut. Han har upptäckt att premiärministern i Barnens riksdag, Jetu Devi, 14 år, tänker vara med under lektionen. Och han vet vad det kan betyda…

Nu måste han visa att han tar sin uppgift som lärare på största

allvar. Tre tidigare lärare i byns kvällsskola har fått spar-ken efter det att Jetu eller någon av de andra ministrar-na i Children’s Parliament (Barnens riksdag) har varit på inspektion. Kvällsskolan till-hör organisationen Barefoot College (Barfotaskolan), och här har eleverna mycket att säga till om.

– Man kan säga att det är vi barn som genom Barfotaskolan äger kvällssko-lorna. Skolorna är inte till för lärarna eller våra föräldrar. Dom är till för oss. Och efter-som kvällsskolorna är den

enda utbildning som dom fl esta av oss kommer att få i livet, är det viktigt att skolor-na är så bra som möjligt. Då duger det inte med lärare som inte tar oss på allvar, som kommer för sent eller inte kommer alls. Då åker dom ut direkt! viskar Jetu medan hon noga följer lektionen, som ikväll handlar om World’s Children’s Prize.

Jetu gillar att vara utsänd som premiärminister för att inspektera en av kvällsskolor-na, där lektionen handlar om barnets rättigheter och Global Vote. Hon känner att hon och de andra barnen inte bara lär sig viktiga saker. Hon är dessutom med och påver-

Barnens premiärminister vill kämpa för tjejer

T

EX

T: A

ND

RE

AS

LÖ

NN

FO

TO: P

AU

L B

LOM

GR

EN

Jetu kollar Globen och läraren Premiärministern i Barnens riksdag har kommit till kvällsskolan för att se om läraren skö-ter sitt arbete. Ikväll läser eleverna Globen och för-bereder sig inför världs-omröstningen Global Vote.

På väg till Global Vote …

Indien_30-41_svenska.indd 30 10-10-29 10.17.20

31

Jetu Devi, 14BOR: I byn Paladi i Rajasthan, Indien.ÄLSKAR: Att gå i skolan och lära mig saker.HATAR: När människor tycker att tjejer är mindre värda än killar.BÄSTA SOM HÄNT: När jag blev vald till premiärminister i Barnens riksdag.VÄRSTA SOM HÄNT: Att jag nu när jag slutat femman, kvällsskolans sis-ta klass, inte får fortsätta i vanlig skola. VILL BLI: Lärare i en av våra kvälls-skolor.DRÖM: Att politiker ska tänka på barnens bästa i alla beslut.

kar sitt och sina kompisars liv. Annars ser vardagen för henne och de fl esta andra i kvällsskolan, eftersom de också är tjejer, annorlunda ut.

Tjejer arbetar– Jag vaknar tidigt varje mor-gon och det första jag gör är att sopa inne i huset och ute på gården. Sen går jag och hämtar vatten vid brunnen. På vägen hem ger jag gräs till våra buffl ar och getter. Sen lagar jag och mamma frukost. När vi ätit går jag och mina två systrar till fälten tillsam-mans med mamma och pappa och arbetar hela dan. Vi arbe-tar minst nio timmar varje dag. Mina två bröder följer

aldrig med. Dom går till sko-lan istället. När jag kommer hem mjölkar jag våra djur. Sedan lagar jag, mamma och mina systrar middag till familjen. Så ser mitt liv ut varje dag, berättar Jetu.

Barfotaskolan såg att de fattiga familjerna i Rajasthan ofta behövde sina barn i jord-bruket för att klara sig. Därför startade man kvälls-skolor i byarna så att barn som var tvungna att arbeta på dagarna skulle få chansen att gå i skolan på kvällen. Idag fi nns det 159 kvällssko-lor, där det går fyratusen barn. Tretusen av dem är fl ickor.

Barfotaskolan startade

Barnens riksdag så att barnen själva skulle kunna vara med och påverka sina skolor. Det är eleverna i alla kvällsskolor-na som utser ministrarna i Barnens Riksdag genom demokratiska val vart tredje år. Ministrarnas främsta upp-gift är att se till att allt funge-rar i skolorna, att lärarna skö-ter sig och att barnen behand-las väl.

Killar går i skolan– Jag blev så glad när jag blev vald till premiärminister eftersom jag vill kämpa för våra rättigheter! Som premi-ärminister inspekterar jag minst en skola i veckan. Och en gång i månaden har vi

Barnens premiärminister vill kämpa för tjejer

Systrarna läser GlobenJetus systrar Matura, 13, och Samutra, 11, läser Globen i byns kvällsskola.


32

riksdagsmöte som jag leder i någon av byarna där vi har kvällsskolor. Då bjuder vi in alla vuxna i byn också. Föräldrar, byledare och poli-tiker. Vi säger till alla att låta sina barn gå i skolan istället för att arbeta. Vi förklarar att det är fel att slå barn och att man måste ta hand om barn på ett bra sätt. Genom att gå i kvällsskolorna och att vara med i Barnens Riksdag lär vi oss om våra rättigheter och om demokrati, förklarar Jetu.

En del i kvällskolornas undervisning om barnets rät-tigheter är att eleverna läser tidningen Globen och deltar i Global Vote varje år.

– Jag älskar att läsa om per-sonerna som kämpar för att tjejer ska bli fria i olika delar av världen. Det inspirerar mig och jag vill bli en sån per-son när jag blir vuxen. Och

här behövs det verkligen folk som kämpar för oss tjejer eftersom det är så stor skill-nad för pojkar och fl ickor. Vi tjejer får inte samma möjlig-heter i livet.

– Här är det pojkarna som får gå i skolan eftersom för-äldrarna hoppas att sönerna

Skillnad för tjej och killeJetu arbetar först nio timmar på fälten tillsammans med sina systrar Matura och Samutra …

…sedan städar hon, hämtar vatten och lagar mat…

Hjälpa till eller barnarbete– Jag tycker det är stor skillnad på att hjälpa sin familj i jordbruket, och på när föräldrar skickar sina barn att arbeta i fabriker och så för att tjäna peng-ar. Då är det barnarbete och det är fel. Det är något som vi i Barnens riksdag kämpar mot, säger Jetu.


33

ska få ett bra arbeta och kun-na försörja familjen i framti-den. Så tänker dom inte alls om oss döttrar eftersom vi ändå ska giftas bort till en annan familj. Föräldrarna tycker inte att det är någon idé att satsa pengar på dött-rarnas utbildning. Det är fel tycker jag! Det är orättvist att mina bröder får gå till skolan på morgonen och lära sig vik-tiga saker medan jag ska ut och arbeta i fälten. I min drömvärld är det lika natur-ligt att fl ickor får gå i skolan som pojkar. Där hjälper män och kvinnor varandra i hem-met med alla sysslor för det skulle göra livet lättare för oss tjejer. Jag vet att det är långt dit, men sakta, sakta tror jag att det kommer bli mer jäm-likt mellan pojkar och fl ickor här. Vi som har gått i kvälls-skolorna och läst Globen vet

hur det egentligen ska vara, säger Jetu.

Global VoteLektionen går mot sitt slut och både Jetu och läraren är nöjda eftersom inspektionen gick bra.

– I det här fallet har jag som barn faktiskt mer makt än en vuxen. Mitt ord betyder mycket. Utanför Barnens riksdag och kvällsskolorna är det inte alls så. Ett barns åsik-ter betyder ingenting här. Det är både fel och dumt eftersom vi har mycket att bidra med. Därför känns det viktigt att rösta i Global Vote i morgon. Då får vi en chans att visa att vi stöttar och hyllar dom som orkar kämpa för att vi barn ska ha det bra och få göra våra röster hörda, oavsett var i världen vi bor!

Jetu hjälper sin pappa med familjens buffel.

På väg till Global Vote …

…medan hennes bröder Sarvesswar och Balram leker med sina kompisar efter en dag i skolan.

30-41.Indien_30-41_svenska.indd 33 10-11-08 15.45.57

34

En kamel kommer lastad …… med barn på väg till Global Vote i öknen …

Tänk själva!Det är snart dags för Global Vote och ministrarna i Barnens riksdag har samlat eleverna från kvälls-kolorna i olika smågrupper. Jetu sitter under ett träd och pratar med sin grupp.

– Namaskar! Hej!– Hej!!!– Vet ni vem jag är? – Ja, det vet vi. Du är Jetu, premiärministern!

För många av barnen, spe-ciellt för de yngre tjejerna, är Jetu en förebild. Någon som de ser upp till och tycker är lite spännande att få möta.

Barnens riksdag ger frihet– Mötena i Barnens riksdag och lektionerna i kvälls-skolorna, är ofta dom enda tillfällena då vi tjejer är fria från arbete i hemmet eller ute på fälten. Då kan vi äntligen träffa våra kompi-sar och har vi tur får vi till och med lite tid att leka och dansa! säger Jetu.

Framme vid Global Vote.


35

En kamel kommer lastad …

När hon håller upp tidningen Globen och berättar vad som ska hända under dagen lyss-nar de uppmärksamt.

– Den här tidningen hand-lar ju om personer som käm-par för barnets rättigheter. Är det någon som vet vad som menas med barnets rät-tigheter? frågar Jetu.

Jhimku, en fl icka på tio år,

räcker försiktigt upp handen och svarar:

– Jag tycker det är att få leka och sjunga!

Jetu skrattar och nickar:– Det tycker jag med! Men

jag tycker också att det är att ha mat och vatten. Att man har någonstans att bo, en familj som tar hand om en och att man får gå i skolan.

Och något som är jätteviktigt är att vi barn ska få säga vad vi tycker. Att vuxna ska lyss-na på oss när det gäller vikti-ga saker. Som idag när vi ska rösta i Global Vote. Och när ni röstar är det viktigt att ni tänker själva. Bry er inte om hur era kompisar röstar, eller vad era lärare säger. Tänk själva!

Leder riksdags-mötetPremiärminister Jetu leder mötet. Till vänster om henne sitter först inri-kesminister Sajana och sedan energiminister Pinki.

Barfotaskolan ochBarnens riksdag2001 fi ck Barfotaskolan och Barnens riksdag World’s Children’s Honorary Award för att de i 30 år gjort det möjligt för fattiga barn, speciellt fl ickor, att få gå i skolan och lära sig om sina rät-tigheter. Läs mer på www.worldschildrensprize.org

Barnens ministrar samlar eleverna i kvällsskolorna i skuggan av de få träden i öknen. Snart ska de ha sin Global Vote.

Premiärminister Jetu röstar i Global Vote.

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: P

AU

L BLO

MG

RE

N


36

Det är 40 grader i skuggan när barnen från kvällsskolor-na har sin Global Vote i öknen. En av dem som röstar är vattenministern i Barnens riksdag, Mathara Devi, 14 år.

– För två månader sen regnade det pyttelite. Sen dess har det inte kommit en droppe, säger hon.

Här i Rajasthan är ett av de största problemen för oss barn att det

regnar så lite. Hela våra liv påverkas av det. Utan regn blir man lätt sjuk eftersom det både blir svårt att hitta bra dricksvatten och att hålla sig ren. Och om det inte reg-nar får våra familjer inga skördar och då får varken vi eller vår boskap tillräckligt att äta. Folk tvingas att sälja sina djur och många ger sig av

Tygring för att inte spillaDen vackra tygringen heter Indoni. Den har fl ickor och kvinnor på huvudet för att göra det mer bekvämt och stabilt när de bär vatten.

– Jag har gjort den själv av gamla kläder och vackra tyger. Om jag bara har tillräckligt med tyg kan jag göra fem på en dag. Det är lätt! säger Matharas storasyster Indra, 18 år.

långt från våra fattiga byar för att arbeta på storbönder-nas konstbevattnade fält. Hela min familj tvingades till det förra året och det var fruktansvärt. Jag hade inga kompisar och kunde inte gå i skolan eftersom jag var så långt hemifrån. Men efter-som jag går i en av Barfotaskolans kvällsskolor var det inga problem för mig att få börja igen när jag kom tillbaka. Hade jag gått i en

Vattenminister röstar i öknen

Bra att rösta! – Det kändes bra att rös-ta idag. På något sätt känns det som om vi kan vara med och hjälpa barn som har problem runt om i världen genom att vara med i Global Vote, säger Mathara.

Mathara räknar Global Vote-röster i Barnens riksdag. ”

T

EX

T: A

ND

RE

AS

LÖ

NN

FO

TO: P

AU

L B

LOM

GR

EN


37

vanlig skola hade det aldrig accepterats. Men allra värst var det att min pappa blev misshandlad av storbonden och några av hans män. Jag är rädd för dom och vill aldrig åka dit igen.

I Barfotaskolan vet vi hur svårt det är under torrperio-derna och tillsammans försö-ker vi hjälpas åt. Exempelvis leds det lilla regn som ham-nar på många av kvällsskolor-nas platta tak ner genom rör till vattentankar, och kan sedan användas som dricks-vatten istället för att bara dunsta bort i värmen. I byar där vi har kvällskolor blir det allt vanligare att folk tar till vara på så mycket regnvatten som möjligt. Som vattenmi-nister i Barnens Riksdag besöker jag skolor varje vecka och kontrollerar så att alla barn har tillräckligt med rent vatten. Är det ont om vatten i både brunnarna och regnvat-tentankarna rapporterar jag det till Barnens Riksdag. Tillsammans med Barfota-skolan köper vi sedan rent dricksvatten så att varje elev i ute i byarna får det vatten som han eller hon behöver. Men det är dyrt och alla vi som går i kvällsskolorna tän-ker hela tiden på att inte använda för mycket.”

Vatten behövs Varje eftermiddag går Mathara sex gånger till brunnen för att hämta vatten. På morgonen är det hennes syster Indra som gör det.

... och för att fåglarna som bor i trädet vid huset också ska få något gott att dricka!

– Det är vilda fåglar men dom känns som familjemedlemmar! Allra mest tycker jag om pape-gojorna med sina fantas-tiska färger.

Vattnet används för att laga mat och te …

… diska …

… tvätta kläder … … dricka …

… borsta tänderna …

… bada och tvätta sig …

– När jag och min familj arbetade hos storbonden blev jag tvingad att låna lite pengar av honom till mat för att vi skulle överleva. Mot slutet, när vi hade arbetat otroligt hårt ute i fälten i fyra månader, sa han att min skuld var så stor att jag var-ken skulle få någon del av skörden eller få betalt för mitt arbete. Han sa att jag skulle få stryk och att han skulle ta mina döttrar om jag inte gav mig av utan att ställa till problem. Jag blev förtvivlad eftersom jag inte hade någon mat att ge min fru och mina barn, så jag stannade kvar och krävde att få betalt. Då blev jag

ren och klimatet. På Barfotaskolan säger man att det handlar om den glo-bala uppvärmningen, säger Matharas pappa Sharwan.

Här vattnar de tillsam-mans en av familjens buffl ar vid en brunn som ännu inte har sinat.

överfallen av tio män som sparkade mig och slog mig med käppar.

Livet är svårt för oss nu. Jag har land och buffl ar men det kommer inga regn. Förr hade vi två stora skör-dar om året, nu har vi inte en enda bra skörd. Något allvarligt har hänt med natu-

Matharas pappa blev skuldslav


38

Solen bränner från en molnfri himmel under hela Global Vote-dagen i öknen.

– Så här soligt och varmt är det jämt! berät-tar Pinki Verma, 14 år, som är energiminister i Barnens riksdag.

Visst är det ett problem att det aldrig regnar och alltid är så här

varmt, men vi har faktiskt

lärt oss att använda solen till något bra också. Barfota-skolan kom på att Rajasthan är den perfekta platsen för

solenergi! Belysning, dato-rer…ja allting, på Barfotaskolan drivs med sol-energi idag. Förr använde vi fotogenlampor och stearin-ljus i kvällskolorna, men nu har varje skola en lampa som laddas med solenergi under dagen. Det är jättebra! Nu klarar vi oss utan att köpa olja, fotogen, tändstickor, ste-

arinljus, batterier och elektri-citet som kostar mycket peng-ar i längden. Solenergi är ock-så mycket renare än sotiga fotogenlampor, och säkrare än både stearinljus och elek-tricitet. Stearinljus är känsli-ga för vind och det är inte bra eftersom lektionerna i kvälls-skolorna ofta är utomhus. Inga av våra skolor har elek-

Energiminister under bränn ande sol

Tjejer blir solenergitekniker

”

Barfotaskolans egentill-verkade solpaneler gör det möjligt att ladda kvälls-skolornas nya lampor.

Många av teknikerna som installerar solpaneler och reparerar solenergilampor, är unga kvinnor som tidigare gått i kvällsskolorna.

– Jag skulle också vilja arbeta med solenergi i framti-den, säger Pinki.

Barfotaskolan utbildar numera inte bara tjejer från byar i Rajasthan och övriga Indien till solenergitekniker. Många kommer även från små byar i olika delar av Afrika.

– Som energiminister berättar jag i byarna där vi har kvällskolor om hur bra det är med solenergi. Jag förklarar att det är miljövän-ligt och att alla i byn skulle tjäna på det i längden, berättar Pinki.

Solpanel


39

Energiminister under bränn ande sol Solenergi och Gandhi

tricitet, men även om dom hade haft det är elen totalt opålitlig eftersom det är strömavbrott hela tiden. Dessutom är solenergi mer miljövänligt än dom andra alternativen, plus att sollam-pan ger ett mycket bättre ljus! Och det är ju särskilt bra med tanke på att barnen i kvälls-skolorna ska lära sig viktiga saker när det har hunnit bli mörkt ute. Då måste ju lam-porna vara bra!

Som energiminister är det min uppgift att besöka olika skolor varje månad och kon-trollera att sollamporna

fungerar som dom ska. Om en lampa är trasig får skolan en ny, och jag tar med den som inte fungerar till Barfotaskolans tekniker som lagar den. Teknikerna är ofta tjejer som gått i kvällsskolorna och som fått läsa vidare till solenergitekniker. Det skulle jag också vilja göra i fram-tiden!”

Solenergilampa i en av de 159 kvälls-kolorna som drivs av Barfotaskolan i Rajasthan.

Med regeringens bidrag kos-tar en solenergilampa 2 800 indiska rupier. Det är ungefär vad en familj betalar för foto-gen till en oljelampa under ett år. Så redan efter ett år har man tjänat in kostnaden för solenergilampan. Sedan kan man säga att man blir ”själv-försörjande” på ljus.

På sedlarna ser du den indiska frihetshjälten Mahatma Gandhi. Precis som Gandhi anser Barfota-skolan att alla människor i så stor utsträckning som möjligt ska vara självförsörjande - klara sig själva - och på så vis inte bli utnyttjade genom att vara beroende av andra. Både Gandhi och Barfota-skolan anser att detta är extra viktigt för fattiga människor.

Läs mer om Gandhi på www.worldschildrensprize.org… effektivare än

stearinljuset …

… och mer pålitlig än elektriciteten som fi nns, om den fi nns …

…säkrare och renare än fotogenlampan…

… och oljelampan …

Solenergilampan är miljövänlig och billig i längden samt …

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: P

AU

L BLO

MG

RE

N


40

”Jag är utbildningsminister i Barnens riksdag. Min vikti-gaste uppgift är att ta reda på vilka barn som inte går i skolan i byarna där vi har kvällsskolor. Jag gör en lista som jag tar med mig till nästa riksdagsmöte, och sedan träffar vi föräldrarna och ledarna i byn och försöker lösa problemet. Alla barn måste ju gå i skolan!

Ministrar som röstar Global Vote visar att barn är viktiga

Om alla barn är med får vi en värld i fred och harmoni”Jag är barnrättsminister och den nyaste ministern i hela riksdagen! Det känns bra för nu har jag makt att kunna göra bra saker för oss barn. Min uppgift är att se till att alla barn behandlas bra i våra kvällsskolor. Framförallt ska jag bevaka så att inte en enda lärare slår ett enda barn. Om jag upptäcker aga i skolan anmäler jag det till Barnens riksdag och den skyldige läraren får sparken direkt. I Indien är det väldigt vanligt att barn får stryk både hemma och i skolan. Det gör mig arg och ledsen. Hur kan en lära-re slå en elev som inte förstår? För att ett barn ska kunna lära sig måste ju läraren förklara lugnt och stilla i barnets egen takt!

Nu går jag i fyran i byns kvällsskola och vi läser ofta tid-ningen Globen. När jag läser blir jag inspirerad och jag vill också bli någon som kämpar för barns rättigheter när jag blir stor. Det kändes jättebra att rösta idag och få visa mitt stöd för dom som gör bra saker för oss barn. Om vi fort-sätter så här, och om alla barn på jorden får vara med i Global Vote, kommer vi till slut få en värld där människor lever i fred och harmoni – en helig plats!”Mira Devi, 12 år, Barnrättsminister, Barnens riksdag

Här i Rajasthan är det jätte-många tjejer och killar som inte går i skolan utan tvingas arbeta istället. Speciellt vi som är fattiga och kastlösa, eller daliter som det också kallas. Och även om vi lyckas ta oss till den vanliga skolan utsätts vi ofta för diskrimine-ring. Andra barn vill inte sitta bredvid oss och så där. En gång hände det till och med


41

att en lärare i en av våra kvällsskolor vägrade att undervisa två kastlösa tjejer. Som utbildningsminister var det min uppgift att gå dit och ta tag i situationen. Jag sa till läraren och alla föräldrar att vi skulle stänga skolan direkt om inte dom här tjejerna fi ck undervisning precis som alla andra barn i byn. Efter det var fl ickorna välkomna så nu till-

Ministrar som röstar Global Vote visar att barn är viktiga

hör skolan alla byns barn! Och det är ju så det ska vara. Alla barn är lika viktiga och har rätt till ett bra liv, även vi som är fattiga.

Det är precis det som World’s Children’s Prize och Global Vote också handlar om. När vi röstar kan vi visa vårt stöd för dom som käm-par för att ALLA barn ska ha det bra. Vi lyfter fram det

kandidaterna gör och visar samtidigt att barn är viktiga. Vi visar också att vi vet hur illa barn behandlas runt om i världen och att det är något som vi varken accepterar eller glömmer!”Ashok, 15 år, Utbildningsminister, Barnens riksdag

Globen förändrar framtiden”På dagarna städar jag huset, hämtar vatten och ved och lagar mat. Under skördetiden, som nu, arbetar jag även i fälten tillsammans med min familj. När dagens arbete är över går jag till kvällsskolan.

En gång i månaden är det möte i Barnens riksdag och eftersom jag är inrikesminister, är det jag som ansvarar för att alla som kommer dit har någonstans att sova och att det fi nns mat åt alla. Som inrikesminister får jag också hoppa in och leda mötet om inte premiärministern kan komma. Man kan säga att jag är ansvarig för att allt funkar under mötena i Barnens Riksdag. Och riksdagen är viktig eftersom den ger oss barn information, kunskap och självförtroende. Det är samma sak med World’s Children’s Prize och Global Vote. Vi lär oss om barnets rättigheter och om personer som kämpar för våra rättig-heter runt om i världen. Att vara med i Global Vote är vik-tigt för oss i Indien eftersom vi har så många problem här, till exempel barnarbete som gör att barn inte kan gå i sko-lan. I tidningen Globen lär vi oss att detta är fel. Vi som läser Globen och är med i Global Vote förändras. Nu när vi vet hur barn ska behandlas, får vi se till att alla fel och brott som barn utsätts för idag inte fi nns kvar i framtiden.” Sajana Devi, 16 år, Inrikesminister, Barnens riksdag

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: P

AU

L BLO

MG

RE

N


42

Unga i Indien röstarJuryn lyser som månen

Vuxna ska respektera barns tankar

Skapa aldrig ojämlikhet bland barn Erfarenhet

för livet

Lärde kännabarns rättigheter

Gjorde mig till global citizen

Visar barnen framtids-drömmar

”När jag läste Globen lärde jag mig att det finns många barn som män-

niskor beter sig illa mot, men att

de nominerade till World’s Children’s Prize kämpar för att få slut på alla kränkningar av barns rättig-heter. De har visat många barn en ny väg i livet. World’s Children’s Prize gör många av världens barn upplysta om sina rättigheter, så att de kan kämpa för dem. World’s Children’s Prize-juryn är månen som lyser över hela jorden och sprider kunska-pens ljus.”Apoorva Bansal, 13 år, Gandhinagar-skolan, Moradabad

”World’s Children’s Prize gör verkligen en fantastisk insats i att tänka på barnens bästa. De förstår verkligen att varje barn har rätt att uttrycka sina åsikter och att bli respekte-rad. Jag är jätteglad över att vår skola är en av Global Friend-skolorna jorden runt och tror på barns rättigheter. Att lära oss om barns bördor i pristidningen har verkligen gjort så att vi bryr oss. Vuxna måste lära sig om barns rät-tigheter och respektera barns tankar.”Jasmin Surja, 14 år, Guru Nanak-skolan, Rourkela, Orissa

”Jag gillar hur World’s Children’s Prize hjälper många utsatta barn till ett nytt och lyckligt liv. Jag var ledsen när jag läste tidningen över hur svårt många barn har det. Det var då jag bestämde mig för att jag ska försöka att ge mitt fulla stöd till alla de utsatta barnens röster. Vi måste alla stå upp tillsammans för alla barns rättigheter och behov, och vi ska aldrig skapa någon form av ojämlikhet bland barn. World’s Children’s Prize ger oss kunskap att kunna res-pektera alla barns alla rättig-heter.” Salomi Rosy Ekka, 13 år, Guru Nanak-skolan, Rourkela, Orissa

”Barnarbete är ett brott som berövar barn på deras barn-dom. World’s Children’s Prize och Global Vote var en underbar erfarenhet för mig. Jag kände mig verkligen lyck-ligt lottad att få vara del av en sådan organisation som gör så mycket för att alla världens bara ska ha samma rättighe-ter. Det var en erfarenhet för livet som det gör mig stolt att ha varit med om. World’s Children’s Prize har inspire-rat mig att börja kämpa mot onda saker i samhället, som barnarbete.”Sidhant Sharma, Darbari Lal-skolan, Pitampura, Delhi

”Det var genom World’s Children’s Prize som jag lär-de känna barnets rättigheter. Omröstningen gjorde mig tacksam för allt vad jag har i livet. Kandidaterna lärde mig värdet av mod och beslutsam-het. Att läsa pristidningen

ändrade hur jag tänker om de förtryckta barnen i världen. Förberedel-serna för Global Vote-dagen var en nyttig erfarenhet och det var en speciell dag för mig.”Ritika Das Vaishanav, 12 år, Aditya Birla-skolan, Rawan, Raipur

”Det är genom World’s Children’s Prize som vi lärt oss att barnets rättigheter finns. Alla barn i vårt land måste få utbild-ning och gå i skolan varje dag. Alla barn ska behandlas lika och inte diskrimineras till följd av något kastsystem. Genom att läsa pristidningen har jag fått många idéer om barnets rättigheter och jag presenterade dem framför alla. Det var ett gyllene tillfälle för mig att bli global citizen (världsmed borgare). Global Vote är ett bra sätt att nå fram till elevens hjärna. Jag hoppas att Global Vote ska hjälpa barn att få alla sina rättigheter och Indien att bli Kunskapens land.”Marvin John, 13 år, Aditya Birla-skolan, Rawan, Raipur

”Upplevelsen av Global Vote var fantastisk. Vi är stolta över att vara med. På så vis bidrar vi inte bara till en bättre framtid för utsatta barn, utan även till att hjälpa utveckling-en i vårt land. World’s Children’s Prize räddar bar-nen från världens grymheter, visar dem vackra framtids-drömmar för världen och gör allt de kan för att bidra till att de drömmarna ska uppfyllas.”Sakshi Singh, 14 år, Gandhinagar-skolan, Moradabad

42-44.Indien_sve.indd 42 10-11-24 13.50.51

43

Flickor drabbas värst

Visar att det finns med-mänsklighet

Regeringen bör göra som pris kandidaterna

Får veta varandras åsikter i GlobenStolt över GlobalVote i vårt land

Vi kan göra skillnad

Världens största skola röstar

Med 785 klasser och 39 483 elever är City Montessori School i Lucknow, Indien, världens största skola. Varje år är omkring hälften av elev-erna med i Global Vote.

”Jag känner inte att det finns någon rättighet som jag själv saknar, men i Indien är en flicka den som drabbas värst. Hon för-summas ofta och utsätts för diskriminering eftersom folk föredrar att få pojkbarn. Genom World’s Children’s Prize har vi möjlighet att lära oss om våra rättigheter och att kräva respekt för dem. Det är en plattform som vi kan använda för att på ett roligt sätt hjälpa andra barn att lära sig om och förstå de viktiga barnets rättigheter.” Aanchal, 14 år, Darbari Lal-skolan, Pitampura, Delhi

”Handel med barn och barnarbete i Indien är berättelsen om ungas död och lidande som aldrig tar slut… Det är verkligen en ’prilaya’ (katastrof) på jorden för speciellt flickor. Efter att ha upplevt World’s Children’s Prize och lärt mig om de som kämpar mot världens skamfläckar känner jag mig stolt över att rösta och göra mitt för att hedra dem. De får oss att känna att världen ändå inte är så dålig att leva i….. och att det fortfarande finns med-mänsklighet.” Sanna Chawia, 16 år, BCM Arya Model-skolan, Ludhiana

”World’s Children’s Prize-dagen är viktig, för barn är viktiga. Genom den lär vi känna personer som käm-par för barnen. Det finns många fattiga barn i Indien som inte går i skolan. Jag tyck-er att rege ringen ska göra som World’s Children’s Prize-kandidaterna och hjälpa barnen att få utbild-ning. Det är en viktig dag för att barn under 18 år får en chans att rösta. Samtidigt lär vi oss saker som är viktiga för barn idag och om våra rättighe-ter.”Sanskar Maheshwari, 14 år, City Montessori School, Lucknow

”Jag var med i Global Vote för första gången, och det kändes fantastiskt. Jag tror verkligen att World’s Children’s Prize kan hjälpa oss att göra våra röster hörda. Vi lär oss hur barn lever jorden runt och om våra rättigheter. Men det allra viktigaste är att barn jorden runt genom Globen får reda på varandras åsikter om viktiga saker, och när vi lär oss från varandra

utvecklas vi så mycket.”Indresh Singh, 15 år, City Montessori School, Lucknow

”World’s Children’s Prize visar att det fortfarande finns människor på den här jorden som tänker på barns bästa. De talar om för oss att trots att vi är tonåringar så har vi makt. De ger oss hopp om att varje barn ska få det bättre och aldrig mer komma att utnyttjas. Det gör mig verkligen stolt att vi har Global Vote i vårt land om de som gör något betydelse-fullt för världens barn.”Shivangi Sharma, 16 år, City Montessori School, Lucknow

”Global Vote-dagen i min skola fick mig att känna mig som global citizen (världsmedborgare). När jag läste

om World’s Children’s Prize insåg jag att förändringen av världen kan börja

genom en människas insats, och att det kan vara jag. World’s Children’s Prize är min nya förebild. Nu känner jag behov av att göra något och jag är glad över att vara upplyst. Om miljoner blir informera-de som vi, tror jag på att vi alla till-sammans kan göra skillnad.”Mahak Mehrotra, 15 år, City Montessori School, Lucknow

42-44.Indien_sve.indd 43 10-11-24 13.51.14

44

Barn i Nigeria röstar

Barn i Guinea-Bissau röstar

Fängsla vuxna som kränker

vår rätt

Barnens röstför demokrati

World’s Children’s Prize

borde vara obligatoriskt

Världens mest lyckade

initiativ

”Jag gillar att läsa om World’s Children’s Prize’s fina arbete. Jag och mina skolkompisar läser Globen varje dag, som en del av våra studier. Alla elever i vår skola är med i WCPRC-klubben. Mitt land menar inte allvar med vår utbildning, fattiga barn har inte råd med skolavgifterna. Speciellt flickorna säljer cassava, jordnötter och vatten på gatorna när vi borde vara i skolan, för att få ihop pengar till skolavgiften. Om jag blir Nigerias president ska jag arrestera alla vuxna som kränker våra rättigheter och stjäl våra pengar. Jag ska sätta dem i fäng-else för att de sviker oss. Jag ska också skapa en lag som ger oss fri utbildning och fri behandling på sjukhuset.”Bright Abubakar, 12 år, Peculiar Children Academy, Ibillo-Edu, Nigeria

”World’s Children’s Prize är det mest lyckade initiati-vet i världen. Jag är så glad när jag läser tidningen och om kandidaternas arbete. Priset har lärt mig att barn har rätt till ett liv utan övergrepp och att få gå i skolan. Att rösta och bestämma om priset är att föra fram våra rättigheter och att få de vuxna att respektera dem. När jag blir stor ska jag kämpa för barnets rättigheter i mitt land så att jag kan bli kandidat till priset. Aga är vanligt här, även i skolan. Jag tycker att regeringen ska straffa de vuxna som kränker barns rättigheter. Och ministern måste betala lärarnas löner så att de inte strejkar. Om jag vore president för Guinea-Bissau skulle soldaterna få plöja jorden istället för att vara i baracker och kriga. Jag skulle göra om deras baracker till hem för föräldralösa barn, till daghem och platser för lek.” Akmoda Cá, 13 år, Bissau, Guinea-Bissau

”Jag visste inte vad barnets rättigheter var innan min lärare tog med sig World’s Children’s

Prize-tidningen till skolan för Global Vote. Jag älskar Globen-tidningen. Den har lärt mig så mycket om barnets rättigheter och om hur dessa rättigheter kränks. Om jag blir Nigerias president ska jag göra utbildningen fri för alla barn. De ska få mat i skolan och jag ska meddela alla utbildningsministerier i landet att det är obligatoriskt för alla skolor att vara med i World’s Children’s Prize. Här i Edu respekteras inte barnets rättighetere trots att staten har beslutat om en barnrättslag. Våra rättigheter kränks hela tiden och våra ledare tar inte hand om oss. Men våra föräldrar älskar oss och gör sitt bästa för att hjälpa oss.”Jubril Abubakar, 14 år, Peculiar Children Academy, Ibillo-Edu, Nigeria

”World’s Children’s Prize är en fantastisk idé, som uppmuntrar spridningen av barnets rättigheter jorden runt. Jag gillar verkligen att läsa Globen.

När jag läser den känner jag ingen hunger och behöver inte sova. Och jag har lärt mig att rösta och får inga pro-blem med att rösta om parlamentet och presidenten när jag blir stor. Jag känner mig rörd av att veta att barn jorden runt kämpar för barnets rättigheter och deltar i World’s Children’s Prize, som är barnens röst för demokrati. Det här programmet är verkligen väluttänkt och stöder bar-nets rättigheter. När vi läst Globen samlas vi för att utse valkommission och förbereda allt som hör valet till. Det måste vara stränga straff för att motverka kränkningar av barnets rättigheter. Vore jag president skulle barnen få gratis sjukvård och jag skulle göra slut på tältskolor och bygga och utrusta bra skolor.”António José Kress de Carvalho, Bissau, Guinea-Bissau

42-44.Indien_sve.indd 44 10-11-24 13.51.37

45

Doris

Doris Ekua Hansen i Diabene i Ghana har inte en utan två Global Vote att tänka på. Dels den i vanliga skolan som hon är med och organiserar och röstar i. Dels den i kvällsskolan för tjejer som arbetar i stenbrottet på dagarna, som Doris startat tillsammans med två kompisar. Fast i kvällsskolan får Doris inte rösta. I Global Vote får man bara rösta en gång. Och det målade strecket i pannan visar att Doris redan röstat …

Bänk för att tänka på andra På den här bänken bestämde sig Doris, Phyllis Godwyll, 16 år, och Gertrud Guamah, 16 år, för att starta kvällsskolan för sina jämnåriga kompi-sar. – De kan inte gå i skolan eftersom de måste tjäna pengar och ta hand om sina barn, säger Phyllis. – De har det ännu värre än vi och vi måste hjälpa dem, säger Gertrud.

World’s Children’s Prize i alla ämnen… … till och med i träslöjd! I verkstaden bygger Christian och Michael valurnor.

har två Global Vote

Doris och hennes två bästa kompisar sitter på en bänk bakom skolan.

De läser i tidningen Globen om de tidigare pristagarna Iqbal, Nkosi och Dunga Mothers.

– Titta vad de har åstadkommit för barnets rättigheter, säger Doris, trots att de själva hade det svårt. Vi kan också!

Så skakar de tre vännerna hand. De ska starta en skola!

Doris, Phyllis och Gertrud älskar att gå i skolan, men de vet att det finns många flickor i byn som inte längre kan gå i

skolan. Många måste sluta för att de har fått barn, trots att de själva knappt fyllt 15 år.

– Vi måste hjälpa dem, säger Doris. Utan utbildning kommer de aldrig att få ett bra liv.

Till stenbrottetVännerna besöker stenbrottet utanför byn. Där arbetar många av de unga mammorna hela dagarna. Först bär de stenblock nedifrån brottet upp för en smal stig. Sedan använder de en liten hammare för att krossa stenblocken till grus. Mammorna tjänar ungefär en krona i timmen, vilket knappt räcker till mat,

TE

XT: JO

HA

NN

A H

ALLIN

FOTO

: TOR

A M

ÅR

TEN

S

GlobalVote_Ghana_45-55_svenska.indd 45 10-11-02 11.16.34

46

kläder och medicin. Absolut inte till någon skolavgift.

Doris blir ledsen när hon ser de små barnens röda, tåra-de ögon. Varje dag andas de unga mammorna och deras bäbisar in det farliga sten-

dammet, som sakta förstör deras lungor. Nu är Doris ännu mer säker på sin sak.

– Vi ska starta en skola för er. Den ska vara gratis. Visst vill ni komma?

Ja, flickorna vill. Men de är för trötta för att jubla och stoja.

Till borgmästarenDoris och hennes vänner går vidare till byns borgmästare, som kallas Queen Mother. Nervösa står de vid palatset, som hennes rosa hus kallas.

– Många vuxna tycker inte att det är viktigt att flickor får gå i skolan, men det är vår rät-tighet. Därför vill vi starta en

kvällsskola för våra vänner, kan du hjälpa oss? frågar Doris.

Queen Mother säger ja! Och redan nästa dag hörs det i byns högtalarsystem: ”Alla tonårsmammor är välkomna till palatset för en ny, gratis kvällsskola!”

Kvällsskolan öppnar varje kväll när solen har gått ner. I ljuset av en ensam glödlampa försöker Doris och hennes vänner lära eleverna att läsa, skriva och räkna. Till sin hjälp har de bland annat gamla Globen-tidningar, som de fått från en hjälpsam lärare.

Oro för skolanDoris och hennes bästisar är själva duktiga i skolan, arbe-tar hårt och får bra betyg. Men det är inte alls självklart att de kommer att kunna gå klart skolan. Varje termin fat-tas det pengar till skolavgif-ten och rektorn pratar allvar-

Kompisar på skolhemmet Doris och Phyllis planterar i skolträdgården. Kompisarna på skolhemmet är Doris familj.

Vatten för skolavgiften – Jag måste sälja vatten på gatorna för att kunna betala skolavgiften och köpa böcker, säger Doris.


47

ligt med dem en och en. – Jag är alltid rädd för att jag

inte ska få komma tillbaka, säger Doris. Det är min värsta mardröm.

– Jag gör bara det som jag hoppas att någon skulle göra för mig. Jag försöker alltid ge

fl ickorna kraft och mod att komma till kvällsskolan, för jag hoppas att någon ska se mig och hjälpa mig om jag behöver det.

– Vi barn har rätt till utbild-ning. Utan utbildning är du ingen. Utbildning är nyckeln

Välkomna till Global Vote! – Idag ska vi rösta på och hedra några av dem i världen som gör mest för oss barn, säger Doris till kompisarna i Diabene-skolan.

Rösta i fredNär de vuxna röstar i Ghana ser polisen till att alla får rösta i fred. Global Vote i Diabene övervakas av skolans kadetter. Ghanas fl ygvapen har adopterat skolan, och valt ut pojkar och fl ickor som får skoluniformer och utbildning. Clement och Ibrahim, 16 år, har organiserat kön och vaktar med trägevär. Inga ingripanden behövs idag!

Röstfusk omöjligt Strecket i pannan gör det omöjligt för Doris, och alla andra, att rösta två gånger.

Doris undervisar de unga mammorna i kvällsskolan som hon startat med sina kompisar.

Doris gör märken på eleverna i kvällsskolans Global Vote, som har allt som hör till ett demokratiskt val.

Valbås för rösthemlighet Global Vote är ett demokratiskt val. Alla säger sitt utan att någon annan vet vad man röstar på. Här tillverkas valbåset som ska skydda Diabene-elevernas valhemlighet.


48

till framgång. När du har utbildning kan du till och med blir parlamentsledamot och tala med presidenten. Jag vill verkligen bli sjuksköter-ska i framtiden och hjälpa andra.

Är föräldralösDoris är föräldralös. Hennes mamma dog när Doris var bara sex månader gammal

och hennes pappa dog strax efter. Hennes äldsta syster hade lovat att ta hand om henne, men hon hade inte pengar nog att låta Doris gå i skolan. Istället fick hon arbeta som gatuförsäljare. Varje dag gick hon ensam längst motor-vägen med 60 vattenpåsar i ett kar på huvudet. Hon var trött av bördan och värmen, men hon ville ändå inte gå

hem. Där väntade hennes sys-ters man. Full och otrevlig.

En kväll när Doris var 14 år försökte sonen i huset slita av henne kläderna i en mörk vrå av huset. Hon skrek och pro-testerade. Men det var Doris som fadern blev arg på. ”Du förvrider huvudet på min son. Allt är ditt fel!”, skrek han när han drog in henne i köket och slog henne med en kastrull.

Lär dig om barnets rättigheter i Globen – Du har rätt till utbildning, det står här i Globen, som lär oss om barnets rättigheter. Kom till vår kvällsskola så ska vi undervisa dig så att du kan börja i skolan igen, säger Doris till kompisarna i stenbrottet.

Vill bli ögondoktor ”Jag arbetar i stenbrottet var-je dag. Men barn borde inte arbeta. Om jag fick som jag ville skulle jag gå i skolan och bli ögondoktor. Stenbrottet borde vara bara för vuxna. Stenflisorna är vassa som knivar. Inget barn skulle behöva vara här.”Kwame Gyamfi, 11 år

Lär om mig själv ”Jag har rätt till utbildning! Vi läser Globen i kvällsskolan och jag lär mig om våra rättigheter, om världen och om mig själv. Min dotter Christabel är sex månader och vi är i stenbrottet hela dagen. Men jag har inget val. Christabel blir ofta sjuk, eftersom det är farligt att andas in stendammet. Så jag betalar doktorn, köper kläder och mat för pengarna. Men när jag går till kvällsskolan med mina vänner, då är jag alltid glad. Även om jag är trött och hungrig. Jag vill lära mig läsa och skriva. Jag vill ha min rättmätiga utbildning.”Mary Mensah, 16 år, Ghana


49

Sent på natten vaknade Doris till liv på köksgolvet. Hon ställde sig upp, yr av slagen mot huvudet. Sen rym-de hon.

Mycket glädjeNågra släktingar hjälpte Doris att komma till internat-skolan för föräldralösa barn där hon nu bor. Systern skick-ar pengar ibland, men för att

kunna betala avgiften måste Doris fortfarande sälja vatten och bröd vid vägen varje helg och lov.

Livet är hårt, men Doris är ändå gladare än någonsin. Hon har sina vänner och till-sammans välkomnar de varje kväll byns tonårsmammor till deras egen skola.

Lär dig om barnets rättigheter i Globen – Du har rätt till utbildning, det står här i Globen, som lär oss om barnets rättigheter. Kom till vår kvällsskola så ska vi undervisa dig så att du kan börja i skolan igen, säger Doris till kompisarna i stenbrottet.

Lycklig av nattskolan”Det tar 45 minuter att gå till stenbrottet. Varje morgon går jag dit med min son Ernest på ryggen. Vi bär först upp stenblock från stenbrottet, sen knackar vi dem till grus. Det är tungt, men jag måste arbeta för att köpa mat och kläder till min baby. För fyra skottkärror med grus får jag 3,5 Cedis (16 kronor). Det tar två dagar att bli klar. Jag vill gå i skolan, men mina föräldrar kastade ut mig hemifrån när jag blev med barn. Min dröm är att gå i en fi n skola och bli revisor. Därför blev jag lycklig när nattskolan öppnade i vår by. Det är ett steg på vägen.”Regina Ocran, 16 år, Ghana

Tredje statsmakten Media brukar kallas den tredje statsmakten. Den första statsmakten är regeringen och den andra riksdagen, som väljs av de vuxna i landet. Media – allt-så tidningar, radio, tv, inter-net – har till uppgift att berätta för landets befolk-ning vad politikerna gör. Så att de vuxna vet vem som gjort ett bra jobb och vem de ska rösta på i nästa val.

Global Vote-dans När Global Vote Dagen går mot sitt slut i Diabene-skolan fi ras den med häftig dans till trummor.

Megafon-radio Under Global Vote jobbar fyra World’s Children’s Prize-reportrar. Men skolan har ingen riktig radiokanal, så de använder mikrofon och mega-fon.

– Vad tycker du om valet? frågar reporter Mercy.

– Det är viktigt att vi alla röstar. Själv tycker jag att den viktigaste frågan är barn som förlorat sina föräldrar” svarar Nana i mikrofonen.


50

Doris Ekua Hansen, 16

Vilket är ditt Ghana-namn? I Ghana döps alla barn efter vilken dag de är födda. Doris heter också Ekua, eftersom hon är född på en onsdag. Vad heter du?

Flicka PojkeMåndag Adwoa KwadwoTisdag Abena KwabenaOnsdag Ekua KwukuTorsdag Yaa YawFredag Afi a Kofi Lördag Ama KwameSöndag Akosua Kwasi

Doris favoritsakerMatteboken och miniräknaren är Doris favorit-saker. Dem förvarar hon alltid vid huvudändan av sängen. Böcker hör också till hennes favoriter.

STOLT ÖVER: Kvällsskolan jag star-tat med mina kompisar Phyllis och Gertrude.LEDSEN: För att jag kanske måste sluta skolan.FAVORITMUSIK: Gospel.Vill bli: Sjuksköterska.SMEKNAMN: Osofo Mame, präst-fru, eftersom jag alltid försöker se hoppfullt på framtiden.SER UPP TILL: Dunga Mothers i Kenya, som tar hand om föräld-ralösa barn trots att de själva är mycket fattiga.

Doris garderobHemmaklänningen Sådan bär alla fl ickor på inter-natet efter skolan.

Skoluniform ”Den vanliga skol-uniformen är blå, men den här har skolans emblem och den bär vi bara vid högtidliga till-fällen.”

Skolväska

SportkläderLöpning är Doris favoritsport.

Kyrk-klänningenDen läderbundna Bibeln har Doris fått av sin syster.

Lördagskläder”På lördagar ska vi ha vit topp och svart kjol. Om det är kallt ute så tar jag på mig min långär-made tröja också.”

KenteGhanas traditionella dräkt är gjord av kente-tyg. Det bärs bara vid hög-tidliga tillfällen, som när Benedicta, 17 år, ska uppträda på Global Vote!

ÖnskeklädernaDoris har inga fi nkläder som passar till fest. I den lilla klädaf-fären längs grusvägen till skolan har hon sett sina drömkläder: En ljusrosa blus, rosa skor och matchande väska.

T

EX

T: J

OH

AN

NA

HA

LLIN

FO

TO: T

OR

A M

ÅR

TEN

S


51

Idag är det Global Vote på Ketan Anglican School i väs-tra Ghana. Fyra skolor i området har samlats för att både lägga sin röst i valet och att kolla synen!

En optiker från huvudsta-den Accra ska ge alla elever en gratis synundersökning. Många har problem med ögonen. Några har dålig syn och behöver glasögon, men ännu fl er har någon typ av ögoninfektion. Speciellt utsatta är de som arbetar i stenbrotten, eftersom sten-

dammet fastnar och irriterar ögonen.

Optikern skriver ut recept. De fl esta eleverna kommer att behöva spara länge för att ha råd att köpa glasögonen som de behöver. Vissa kom-mer aldrig att ha råd.

Doris behöver glasögon– Neej, inte det också! tänker Doris när hon sitter i opti-kerns stol med de konstiga testglasögonen på näsan. Hon har kommit hit bara för att få göra syntestet.

Optikern har precis berät-tat att hon är närsynt och ser dåligt på långt håll. Det är ingen överraskning, för hen-nes ögon rinner ofta och hon har svårt att se vad som står på svarta tavlan när hon sitter längst bak i klassrummet. Men hon är ändå ledsen.

– Jag får inte pengarna att räcka till skolavgiften, hur ska jag då ha råd med glasögon?

Doris favoritsnacks

Se tydligt med Global Vote

… som blir till plantainchips!

Tack Globen!”World’s Children’s Prize har lärt oss att alla barn har rätt till bra medicin och bra vård. Det tycker jag är viktigt! Tack Globen!”Benedicte Willberfor, 12 år

Mina önskeglasögon!Optikern har med sig glasögonbågar som eleverna provar. Alla hittar sin favorit.

Doris provar två olika!

Och något att ha glasögonen i.

Linda, 13

Nya utgifterOptikern bekräftar snart Doris oro för att hon ser dåligt och skriver ner vilket synfel hon har på receptet nedan.

– Men hur ska jag få råd med glasögon, säger Doris.

Benard, 13Regina, 13 Millicent, 13 Musah, 13 Ester, 15

Cream Crackers

Vital Soymilk

Plantain frukten…


52

Philip Dagadu, 15 GLAD: När jag lyssnar på musik, helst Celine Dion.ARG: När någon är elak mot mig.Förebild: Nkosi Johnson.VILL BLI: Arkitekt.DRÖM: Att ta hand om alla föräld-ralösa barn och alla gatubarn.

Philips Global Vote Dag

06.00Boxstrykjärnet Philip lägger några glödande kol i strykjärnet och stryker sin skoluniform.

05.00Vita tänderPhilip stiger upp och borstar tänderna inne i baren.

05.15Dagen börjar med tvättPhilip tvättar sig själv, sina kläder och skor. Han vill vara ren och snygg i skolan. Det är viktigt för att han ska se ut som en framtida arkitekt, inte som en pojke som sover på en bänk.

06.30Lång skolvägDet krävs både promenad och buss för att Philip ska ta sig till skolan, från havet till byn Diabene. Han promenerar ofta med någon kompis. Men han tycker inte om att promenera ensam, då känner han sig led-sen.

13.30Min lunchPhilip äter ingen frukost och vis-sa dagar har han inte råd att köpa lunch, då blir han svag och på dåligt humör. Men idag kan han köpa chokladdryck i en påse och bröd.

09.25 Äntligen Global Vote!Philip har stått i kö länge, men nu är det äntligen hans tur att rösta i Global Vote.

Philip är hemlös. Hans styvmamma har kastat ut honom och nu sover han på en bänk i en bar i byn. Som huvudkudde har han en t-shirt och myggorna biter honom på natten. Värst är det under regnperioden. Då regnar det in och Philip måste sätta sig under ett bord, i väntan på att regnet ska sluta.

– Min mamma är borta och pappa har lämnat mig med min styvmor. Allt hon gör är att ge mig några mynt till skolavgiften. De pengarna räcker inte, så ibland kan jag inte gå till skolan alls. Jag får panik varje gång jag ser min styvmor, så elak är hon.Men Philip har bestämt sig för att kämpa. Han har läst Globen tillsammans med sina kompisar i skolan och vet att han har rätt till sin utbildning.

T

EX

T: J

OH

AN

NA

HA

LLIN

FO

TO: T

OR

A M

ÅR

TEN

S


53

14.00Skolan viktigPhilip är noga med sina studier för att få en bättre framtid.

16.30 Löptur vid havetPhilip älskar att springa. De dagar han ätit lunch är han ofta pigg, så då tar han en jogging-tur vid havet. Han har inga löparskor, utan lindar fötterna för att ge dem stöd.

19.00 Vrå för pluggPå kvällen är baren full av vuxna som röker, dricker och kanske tittar på fotboll. Då tar Philip sina läxböcker till en vrå på grannens tomt för att göra sina läxor. Där sitter han tills baren stänger.

17.30 Mer vatten!Philip hämtar vatten, som ska användas i baren. Han betalar per hink till grannen som äger kranen.

22.30 God natt!Philip lägger sig på sin bänk inne baren. Han hör havet, men tycker inte om ljudet. Det påminner honom om havets kalla vindar som ofta håller honom vaken.


54

Hellre skola än guldHellre skola än guldHellre skola än guldHellre skola än guldHellre skola än guldJoseph snurrar fatet med sand runt, runt. Svetten rinner nedför pannan och sticker i ögonen. Vattnet i den lilla dammen innehåller den farliga tungmetallen kvicksilver, som hindrar såren på hans fötter att läka. Han vaskar efter guld för att kunna betala sin skolavgift.

Josephs skolkompisar om barns rättigheterRätt till vård”Jag hade just blivit vaccine-rad när det kändes som en blixt i ögat och jag svimmade. Nu ser jag ingenting med mitt högra öga. Mina föräldrar tog våra sista pengar för att betala doktorn, men pengarna räckte inte till en operation. Nu är det för sent. Mitt öga är trasigt för alltid. Jag vill att alla världens barn ska få sin rätt till vård!”Anita Cudjoe, 16 år

Rätt till föräldrar”Mina föräldrar övergav mig när jag var en vecka gammal. Jag har aldrig sett dem. Jag är tacksam för att World’s Children’s Prize lär oss om våra rättigheter. Nu vet jag att alla barn har rätt till omvård-nad och till sina föräldrar, men jag blir ledsen när jag tänker på att mina föräldrar svek mig.”Matilda Dadzi, 16 år

Skolan borde vara gratis”Jag säljer dricksvatten efter skolan för att tjäna ihop pengar till skolavgiften. Jag tycker att alla barn borde få gå i skolan utan att betala!”Lucy Amoah, 17 år

Joseph drömmer inte om glittrande halsband eller ringar eller gyllene krona

av guldet han hittar.– Varje eftermiddag säljer

jag guldet. Jag vill bara ha pengarna så att jag kan betala min skolavgift.

Alla helger och på skolloven arbetar Joseph med att vaska

guld. Men det är en olaglig liten gruva. Bara några få sto-ra gruvor i centrala Ghana har tillstånd från regeringen. Här vid kusten utvinner man guld utan tillstånd. Polisen ser ofta mellan fi ngrarna, men inte alltid.

Joseph skottar sand, snur-rar fatet, vaskar. Små guld-

fl isor glittrar i den mörka sanden. Han tillsätter det fl y-tande kvicksilvret och vaskar ännu mer. Metallen drar åt sig guldfl isorna. Sen silar han kvicksilvret genom ett par gamla shorts. Kvicksilvret droppar ner i hinken. När han öppnar tyget ligger guld-kornen kvar. Han samlar dem i en liten plastpåse. När solen går ner har han tre gram guld att sälja.

Pappa slogs ihjälJoseph bor tillsammans med sin bror, som är äldre men arbetslös. Joseph tänker näs-tan alltid på skolavgiften. Oroar sig för att rektorn ska

skicka hem honom, eftersom han ligger efter med betal-ningen. Men det har inte all-tid varit så.

När Joseph var liten bodde han och hans familj på ett plantage. Hans pappa skörda-de palmfrukter, som sedan pressad till palmolja. Men Josephs pappa blev sjuk och de kastades ut från plantaget. Kort därefter hamnade pappa i bråk och slogs medvetslös med en sten. Familjen hade en tv och ett kylskåp, men tvingades sälja allt för att ta pappa till sjukhuset. Ändå dog han.

Jag var tolv år och blev helt tom inuti, lika tom som huset.

Global Vote!Joseph lägger sin röst i Global Vote på Mpohor Senior High School. Valkön är lång.– Att rösta är viktig kunskap. När vi blir vuxna ska vi vara med och välja Ghanas presi-dent, säger Joseph. Om jag själv blir president ska jag kämpa för barnets rättigheter. Jag ska bygga skolor till alla föräldralösa barn.

Dagens GuldkornNär Joseph droppar ner det farliga kvicksilvret i hinken ligger guld-kornet kvar. Idag får han ihop tre gram guld.


55

Joseph Quanicoe, 16

TE

XT: JO

HA

NN

A H

ALLIN

FOTO

: TOR

A M

ÅR

TEN

S

Hellre skola än guld

– Med min pappa fi ck jag alltid göra roliga och spän-nande saker. Vi spelade fot-boll och lekte. Han var en glad och smart person. Livet är svårt nu, utan honom.

Älskar skolanSedan dess har Joseph vaskat guld. Han sparar pengarna tillsammans med det dyra kvicksilvret i en plastväska under sängen. Varannan måndag knackar han på rek-torns kontor för att betala ännu en liten del av skol -av giften.

– Jag älskar engelska, naturvetenskap, matte och jordbruksteknik. Och jag gil-lar att spela fotboll med mina kompisar på rasterna. Jag är forward och gör mycket mål. Skolan är min lyckligaste plats.

– Jag har blivit utsedd till ordningsman av min lärare, så jag har hand om nycklarna till materialskåp och toalet-ter. Det är bra träning, för jag vill bli bankdirektör. Då måste man ha ordning och kunna planera. Man måste också vara trevlig mot kunderna. Jag skulle ge alla föräldrar lån, så att de kan skicka sina barn till skolan.

ElevapelsinerPå skolgården fi nns en apelsinlund, där eleverna får plocka och äta så många apelsiner de vill.

Varning! Kvicksilver!Kvicksilver är en fl ytande tungmetall som Joseph använder för att vaska fram guld ur sanden. Kvicksilver är farligt både för människor och natur. Speciellt farligt är det i kombination med vatten, eftersom det kan omvandlas till det giftiga ämnet metylkvicksilver. En FN-rapport visar att kvicksilver kan ge skador på nervsystemet och till exempel orsaka inlärnings-svårigheter.

Kallades GuldkustenGhana har varit en brittisk koloni och kallades då för Guldkusten, eftersom det fi nns mycket guld här. Guld är fortfarande en mycket viktig vara som Ghana säljer till andra länder.

Peace houseJoseph och hans bror har ärvt sin pappas hus. Det kallas för ”fridens hus”, eftersom det ligger i en skyddad glänta.

GLAD: När jag springer eller spelar fotboll.LEDSEN: När jag hör att någons pappa har dött.ARG: När min storebror slår mig.Bästa mat: Ris med nkotomire-sås.ÄLSKAR: Musik, jag vill bli gospel-sångare.HATAR: Människor som utnyttjar barn.VILL BLI: Bankdirektör.


56

Barn i byskolor i Burma, som är en diktatur, ordnar sina egna demokratiska val. I hemlighet bärs Globen på engelska och häften på karen och burmesiska, där all text i Globen finns översatt, in i Burma. Barnen läser ivrigt om sina rättigheter. Men kort tid efter att de varit med och utsett Årtiondets barnrättshjältar i Global Vote kom varningen: Den burmesiska militären är på väg hit! Alla tog vad de kunde bära och flydde in i skogen. Men den 6åriga eleven Naw Paw hade varit och hälsat på sin morfar och kom inte undan. Hon och hennes lillebror sköts ihjäl av soldaterna.

Valbåset för barnens demokratiska Global Vote görs i ordning i en byskola i Burma.

Valkön är lång. På flykt undan Burmas militär.

Barnen läser häftet där alla Globens texter är översatta till karen, medan de tittar på bilderna i den engelska Globen.

”Inte många här känner till barnets rättigheter. De vikti-gaste barnrätts-frågorna för mig är barnsoldater, tvångs-arbete och handel med barn. En del människor kränker barnets rättigheter för att de inte vet något om dem. Vi måste göra så att folk får veta att våra rättigheter finns. Jag är ledsen över att barn rättig-heter kränks så ofta i mitt land. Jag lovar att göra vad jag kan för att det ska bli bättre. Jag vill kämpa för bar-nen som utsätts för förtryck. World’s Children’s Prize har lärt mig mycket om barnets rättig heter. Om jag blir en ledare i framtiden ska jag hjälpa barn som har det svårt. Tidningen Globen är bra för den lär många om barnets rättigheter och jag lärde mig om vad som görs för barns rätt i olika länder.”Saw Htoo Htoo Lay, 12 år

”World’s Children’s Prize har lärt oss att många barn under 18 år, precis som vi, utsätts för förtryck och andra svårig-heter i livet. Jag har blivit stärkt av att lära mig mycket om barnets rättigheter. Alla borde respektera dem och bli straf-fade om de kränker dem. Globen är bra för den lärde mig om andra barn och gör så att jag kan lära mindre barn om deras rättigheter. Om jag vore kung eller statsminister skulle barnets rättigheter var det viktigaste för mig. Jag vill diskute-ra och vara med om att fatta viktiga beslut om barns rättigheter. Vi kommer att arbeta för att skydda och sprida dem. Utbildning är allra viktigast för oss barn.”Naw Eh Blute Paw, 16 år

Vill fatta viktiga barnrättsbeslut

Från valkö till på flyktFoto: Free Burma rangers

Folk måste få veta

56-57.Burma_Pakistan_56-57_sve.indd 56 10-11-18 13.32.26

57

Kö till valurnan.

”Om jag vore kung eller statsminister eller politiker skulle jag jobba för barnets rättigheter. Jag skulle fatta beslut och satsa pengar för att hjälpa barnen. Förtryck och tvångsar-bete är de viktigaste barnrättsfrågorna här. Många männis-kor lever ett helt liv utan att känna till att barnets rättigheter fi nns. Vi måste arbeta för att göra dem mer kända. Våra rät-tigheter är viktiga för oss barn och jag tycker om World’s Children’s Prize som stöder barnen. Jag är stolt över att vara med och arbeta med World’s Children’s Prize och Global Vote-dagen är en oförglömlig upplevelse för många av oss. Det är bra att många läser Globen och lär sig mer om bar-nets rättigheter.”Naw Hser Bwet Wah, 12 år

Låtsas vara kandidat”När vi arbetar med World’s Children’s Prize tänker vi oss in i att vi är kandida-terna. Det är jättespännande och vi ska förklara vad en kandidat gjort bra. Vi får så bra hjältar och förebilder.”Ventee Baj, 13, Apna-skolan, Ragho Mengwar

Lär föräldrarna”Föräldrar vet inte mycket om barns rättigheter. Vi behöver lära dem. Vi gillar att rösta, men först måste vi ha kunskap, så vi lär oss om kandida-terna. Det är viktigt att tänka själv. Barns rättig heter gäller för alla under 18 år. Det är vår rätt att få gå i skolan. Också fl ickor har rätt att gå i skolan. Rika och fattiga har samma rättigheter.”Ashiq och Sakki, Apna-skolan,Mubeen Hajam

Bestämmer själv”Vi har lärt av World’s Children’s Prize hur man gör när man väljer. Vårt val till skolrådet var också hemligt. Alla kunde bestämma själva. Priset är bra för vi lär

om barns rättigheter. Vi har rätt att bli lyss-nade till och att vara med och bestämma.”

Nid Lal, 15, Apna-skolan, Bhambo Chandio

Måste övertala föräldrarna”Vi lär oss om alla kandidaterna. Man måste veta vad man ska rösta om. Det är så bra att lära om att det fi nns regler som bestämmer om vad barn har rätt till. Vi arbetar mycket med att övertala byns föräldrar att alla barn ska få gå till skolan. Det är inte lätt. Många föräldrar har själva inte gått i skolan och vet inte att barn har rätt till utbildning. Vi får ibland gå till samma familj gång på gång.”Haresh Kumar, Apna-skolan, Dobar

Lika rättigheter”World’s Children’s Prize lär oss om våra rättigheter. Vi vet att ingen får behandla barn från andra folkgrupper illa. Alla har samma rättigheter. Både pojkar och fl ickor

har rätt till utbildning.”Marvi och Shafi Muhammad,

Apna-skolan, Mubeen Hajam

”World’s Children’s Prize är bra för alla barn. Tidigare visste jag inte vad barnets rättigheter var. Nu när jag känner väl till dem vill jag lära de vuxna om dem, så att de respekterar våra rättigheter. Jag lärde mig om barnets rättigheter genom

Globen-tidningen. Den är bra för oss alla och lär många om barns rättig heter. Vi bestämde på möten vem som skulle göra vad på Global Vote-dagen och vi genomför den tillsammans. De vuxna tvingar ofta barn att arbeta med sådant som inte är lämpligt för barn att göra. När jag blir vuxen ska jag ge barnet rätt att själv bestämma.”Saw Wee Htoo, 17 år

Jag är stolt över att vara med

Globen lärde mig barnets rättigheter

Barn i Tharöknen, Pakistan

TE

XT &

FOTO

: BR

ITT-M

AR

IE K

LA

NG

FOTO ÖKEN: STEVE BERARD

56-57.Burma_Pakistan_56-57_sve.indd 57 10-11-18 13.36.49

5858

Kriget i Demokratiska Republiken Kongo är ett av de värsta krigen i världshistorien. Strider har pågått nästan utan uppe-håll sedan 1998 och minst 5,4 miljoner människor har dött. Tiotusentals barn har tvingats bli soldater och hundratusentals barn har tvingats på fl ykt. Många av de barnen är med och röstar i Global Vote.

– Jag gillar att läsa om barnen i Globen. Även om vi aldrig har träffats känns det som om vi är kompisar på riktigt, säger Mateso, 15 år. Han, Eric och Zawadi var tidigare barnsoldater. Ibland stred de mot varandra. Men nu är de kompisar. De läser ofta Globen och idag lär de sig om hur klimatförändringar påverkar barn på Grönland.

Barnsoldater och fl yktingbarn röstar i Global Vote

Barnsoldaterna och Grönland

Mateso har läst Globen sedan han räddades av

organisationen APEC och hamnade på ett center för barnsoldater för ett par år sedan.

– Eftersom jag kidnappa-des och tvingades bli soldat när jag var liten har jag missat skolan. Jag är 15 år, men kan

inte läsa. På centret läser socialarbetare Globen för oss och lär oss om våra rät-tigheter. Genom tidningen lärde jag mig att det är fel att använda barn som soldater. Jag blev arg eftersom jag för-stod att dom vuxna hade utnyttjat mig.

Kompisarna Eric och Zawadi nickar.

– Jag gillar också Globen. Den lär mig om hur barn har det i olika länder runt om i världen och om hur jag kan kräva att bli behandlad av

vuxna. Man får tips i tidning-en. Här i Kongo är det många barn som tvingas bli soldater. Det är ett fruktansvärt liv, säger Zawadi, 16 år.

Levande begravd– Jag var bara nio år och liv-rädd i första striden. Jag bör-jade gråta, slängde mitt maskingevär på marken och fl ydde tillbaka till basen. Soldaterna blev ursinniga,

grävde ett djupt hål i marken och kastade ner mig där till-sammans med två döda per-soner. Sedan la dom grenar över hålet och till sist jord. Jag hatar soldaterna som slog mig och tvingade mig att ta droger och göra hemska saker, säger Eric, 14 år.

– I Globen lär vi oss att vuxna ska vara precis tvärt-om. Dom ska ta hand om barn och skydda oss från allt sånt som kan skada oss. Inte göra hemska saker som dom gjorde mot oss. Nu längtar jag efter att vara med och rösta i Global Vote. När jag röstar känns det som om jag kan hjälpa till att få vuxna att sluta utnyttja barn, säger Mateso.

Zawadi, Eric och Mateso läser Globen tillsammans med

Pacifi que Cisagara från barn-rättsorganisationen APEC.

– Globen ger barn en chans att få berätta om sina liv och om sina tankar för andra barn, och det är otroligt viktigt, säger Mateso, 15 år. Långväga Globen-

kompisarKompisarna i Kongo känner att de har kompisar på Grönland trots att de aldrig har träffats! Berättelserna om barn på Grönland och klimat-förändringar kan du läsa på www.worldschildrensprize.orgMateso

Eric

Zawadi

GlobalVote_Kongo_58-59_svenska.indd 58 10-10-27 15.38.25

59

Kriget i Kongo dödade hela Esthers familj och soldaterna behandlade henne mycket illa. Idag är hon med och röstar i Global Vote.

Barnsoldater och fl yktingbarn röstar i Global Vote

Vuxna måste läsa Globen! Vi barnsoldater blev jämt

misshandlade och tving-ade att göra fasansfulla saker. Efter ett par år i kriget blev jag räddad, men efter-som jag inte vet något om min familj så är jag här som ensam fl ykting. Jag arbetar på en kassava-kvarn för att överleva, men min dröm är att få gå i skolan igen. Jag och andra ensamma fl yk-tingbarn får lite hjälp av organisationen ADECOR. Vi läser tidningen Globen tillsammans så att vi lär oss om våra rättigheter. Och vi är med och röstar i Global Vote. Jag älskar att rösta i Global Vote! Det är egentli-gen den enda gången som barn i Kongo får något att säga till om när det gäller viktiga saker. Vi måste käm-pa för att det vi lär oss i Globen ska respekteras av

vår regering och alla andra vuxna. För här tar inte vuxna hand om barn, tvärtom. Vi respekteras inte alls. Därför är det jätteviktigt att även vuxna i Kongo börjar läsa Globen. Då skulle dom lära sig att det faktiskt är deras skyldighet att ta hand om både sina egna barn och sina grannars barn.”Bienvenue, 15 år, D.R. Kongo

Flyktingbarn röstar

Jag var nio år när vi vak-

nade av smatt-rande maskin-gevär. Fem beväpnade soldater kom in på vår gård.

Mamma, pappa och fem av mina bröder lyckades fl y. Men jag och lillebror blev kvar. Soldaterna slog mig och tvingade ner mig på marken. Sedan våldtog dom mig. När en var färdig började nästa. Min lillebror blev hysterisk. Han skrek och grät och sprang runt, runt. Han var bara fem år. Soldaterna läm-nade mig medvetslös på mar-ken. Det var min bror som väckte mig. Han ruskade i mig och skrek. Hela byn brann.

När folk kom tillbaka till byn berättade dom att min familj hade blivit dödad under fl yk-ten. En snäll granne hjälpte mig och min bror med mat. Men lillebror blev sämre och sämre. Han mådde dåligt och grubblade mycket, men det fanns ingen som kunde hjälpa honom. Efter något år dog han. Jag och en annan tjej lämnade byn för att ta oss till säkrare områden. Vi gick till fots i tre veckor. Vi sov i byar-na längs vägen och var hela tiden rädda. I staden Bunia städade jag och diskade och tvättade hemma hos folk för att få någonstans att bo och ha något att äta. Ofta blev jag dåligt behandlad.

Vill ha besökMen i Bunia fanns det också vuxna som samlade ihop barn som inte gick i skolan och berättade om barnets rättigheter. Dom läste Globen för oss. Jag förstod att allt det jag hade varit med om inte är något barn ska behöva upp leva. Det är mot våra rättig heter.

Jag blir glad av Globen för den lär oss om hur vi barn ska behandlas och om hur vi kan kräva våra rättigheter. Vi lär oss om vuxna som hjälper barn som har det svårt. Det gör mig glad. Jag har varit med och röstat ett par gånger. Jag tycker om att stötta idéerna om att barn ska ha det bra. Mitt liv är svårt eftersom hela min familj är död. Min dröm är att kandi-daterna jag har röstat på i Global Vote en dag skall komma hit och hjälpa mig för jag känner mig ensam.”Esther, 16 år, D.R. Kongo

”

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: A

ND

RE

AS

LÖN

N

”

GlobalVote_Kongo_58-59_svenska.indd 59 10-10-27 15.39.52

60

Sello Molete har läst Globen i fl era år. Han tycker mycket om tidningen och om att vara med i Global Vote. Sello, som går i Tsunyane-skolan i Bojanala i Sydafrika, är rullstolsburen och får hjälp av sin kompis Mho Malatsi att ta sig mellan valstationerna.

Mpho Mothupe och Senobe Kgomotsi är kompisar. De har varit med och förberett Tsunyane-skolans Global Vote Dag.

– Varje barn borde få sin egen Globen. Om alla barn kunde läsa den skulle alla respektera varandras rättig-heter och bli respekterade. Och föräldrarna måste också läsa Globen, säger Senobe.

Mpho och Sello har prickats av i röstlängden och får sina röstsedlar.

Kompisarna Senobe Kgomotsi och Mpho Mothupe är med och organiserar Global Vote-dagen.

Sello lägger sin röst ivalurnan.

Sello markerar sitt val i valbåset.

Röd färg på tumnageln gör att Sello inte kan rösta två gånger.

På väg till Global Vote-stationerna

”Globen-tidningen är som mekanikerns verktygslåda när han fi xar bilar eller min rullstol. När jag läser Globen får jag inspi-ration att fi xa världen. Det fi nns så många problem i världen. Jag jämför mitt eget liv med andra barns liv. Nu kallar jag dem mina vänner för Globen lär oss om vänskap. Jag känner att jag måste lära mig mer och göra mer. Jag vill spara alla Globen-tidningar i min Minnes-ask så att jag kan använda dem för att skydda mina rättigheter. Då kan jag tala om barnets rättig-heter. Och det är viktigt att höja rösten för våra rättigheter, för om du är tyst vet ingen att du lider.”Sello Molete, 14

– Mina utländska vänners levnadshistorier i Globen rör vid mitt hjärta. Ibland känns det som om jag inte vet vad jag ska göra eftersom de vux-na behandlar oss illa och gör det så svårt för oss barn. Jag tycker att även de vuxna mås-te läsa Globen så att de ock-så känner till barnets rättig-heter, säger Mpho.

– Vuxna måste förstå att vi inte vill bli utsatta för över-grepp. De använder sin fysis-ka kraft till övergrepp mot oss. Vi vill bli respekterade.

Vi är de som står upp och kämpar för våra rättigheter. Alla barn borde få sin egen Globen för att lära sig om barnets rättigheter och använda tidningen som bar-nens beskyddare, säger Senobe.

– Barn behöver ha rättig-heter för de är lika mycket medborgare i landet som de vuxna. Det är mycket viktigt

”Globen en verktygslåda för att fi xa världen”

”Alla barn och vuxna bör få läsa Globen”

F

OTO

: LU

CK

Y L

ETS

HW

EN

E

60-61.Sydafrika-USA_60-61_svenska.indd 60 10-11-15 09.06.36

61

Kebone Nxube hjälper Danny Kgatishwe att sätta pilar för valkön att följa.

Snart är valurnan klar.

att våra rättigheter respekte-ras, för vi är framtiden. Genom att känna till våra rät-tigheter kommer vi också att respektera andras rättighe-ter, och världen bli en bättre plats för alla, säger Mpho.

– Jag vill att det i hela värl-den ska fi nnas människor som viger sitt liv för barnen, och att de ska inspirera andra att göra likadant. När jag röstar känner jag att jag bidrar till en bättre värld, säger Senobe.

– När vi förbereder Global Vote känner jag mig jätteglad. Jag brukade höra folk säga att vi skulle rösta, men visste inte riktigt vad det var. Nu vet jag. Folk tycker att jag är galen när jag säger att den här barnomröstningen är vik-tigare än en vuxen-omröst-

Scotty Carlson, 12, höll tal under Global Vote Day i Skyline School, Solana Beach i Kalifornien, i USA. När skolan senare hade sin World’s Children’s Press Conference intervjuades Scotty över Skype i CNN, på bästa sändningstid.

”World’s Children’s Prize för-ändrar världen varje dag. Det ger världens barn styrka att göra skillnad. Över hela värl-den försummas barns rättig-heter. Men med vår hjälp för-söker World’s Children’s Prize att göra något åt det. Att vara med i priset har öpp-nat mina ögon. Det har givit mig kraft. Jag har lärt mig om vad som görs mot barn i värl-den och om de insatser som görs för att förhindra det. World’s Children’s Prize har inspirerat mig. De hedrar människor som riskerar sina liv och som lyckas uppnå så mycket genom kärlek och hårt arbete. Jag vill följa i deras fotspår. Jag vet att jag också kan bidra till att göra skillnad. Jag hoppas att män-niskor i hela världen hör vår uppmaning och gör något åt utmaningen som vi har fram-för oss.

Det är våra rättig heter! Det är vårt val! Det är våra hjältar! Låt oss rösta för att förändra världen!”

ning, för att det är en världs-omröstning för mina rättighe-ter och att valet är mitt, säger Mpho.

– Om jag får tala med Skolministern ska jag säga att hon ska använda World’s Children’s Prize i examens-proven, och att föräldrarna måste läsa Globen tillsam-mans med sina barn. Jag gil-lar också jurymedlemmen Gabatshwane, som kommer härifrån. Jag önskar jag vore som henne. Hon tycker om och respekterar andra barn, kanske är det för att hon sedan länge alltid läser Globen. Om alla barn kunde läsa den skulle alla respekte-ra varandras rättigheter och bli respekterade, säger Senobe.

”Globen en verktygslåda för att fi xa världen”

”Alla barn och vuxna bör få läsa Globen”

”Rösta för att förändra världen!”

60-61.Sydafrika-USA_60-61_svenska.indd 61 10-11-29 09.53.46

62

Ravel Sousa Marinho, 12, hoppar tidigt upp ur sin sovhängmatta. Det är idag som hans inslag om São Jorge-skolans förberedelser för Global Vote-dagen ska sändas i Santa-rems Landsbygdsra-dio. Varje år rapporte-rar ungdomsreportrar i fl era olika radiostatio-ner om hur barn i Amazonas i Brasilien arbetar med World’s Children’s Prize.

Valurna till hästFlodbåten kom per häst med Isaac Miranda Almeida, 14, till valurne-tävling-en. Den blev en av valurnorna i skolans Global Vote.

World Children’s Prize på radiovågor ...

T

EX

T: C

HR

IS S

AM

PA

IO F

OTO

: KIM

NAY

LOR

Ravel kommer snabbt till skolan eftersom han bor nära den. Han

startar dieselgeneratorn och ljudutrustningen för att kun-na sända programmet “Att lyssna och lära sig”. Snart hör han och de andra barnen som ska medverka i morgonpasset 11-årige Reynan da Silvas röst i direktsändning från studion

inne i staden Santarem. Utbildnings radions ung-domsreportrar sitter på olika små platser längs Amazonas-fl oden.

– Hej på er smarta kompi-sar! Jag och mina kollegor ska idag berätta för er om hur Global Vote-dagen arrange-ras i vårt kära hemlands sko-lor! Låt oss först bege oss till

vår reporter Ravel Sousa i Tapará Grande:

– God morgon kompisar i Landsbygdsradions studio!, säger Ravel. Det här är fjärde året som min skola deltar i World’s Children’s Prize. I år diskuterar vi speciellt Barnkonventionens artikel 28, som handlar om rätten till utbildning. Här i Amazonas

måste många barn sluta skolan för att börja jobba och försörja sin familj, eller för att ta hand om småsyskonen. Andra utnyttjas av sina föräldrar

eller ungdomsgäng, som använder pengar från barnar-bete för att köpa droger och alkohol. Jag tycker att myn-digheterna bättre måste se till att barnets rättigheter följs, eftersom många av rättig-heterna inte respekteras här.

Valurne-tävlingRavel fortsätter i direktsänd-ningen:

– Barn måste ha rätt att göra sin röst hörd! Vi vill få vara med och säga till om rät-ten till utbildning, och om vilken skola vi vill ha. En sko-la utan slag och övergrepp, där lärarna bryr sig om sina elever och respekterar dem. En skola med bra undervis-ning. En skola med bibliotek där eleverna kan leta kun-skap, studera och läsa böcker, så att de kan få ett bra jobb i framtiden.

– Genom berättelserna i World’s Children’s Prize-tidningen lärde vi oss att många barn jorden runt inte har rätten att gå i skolan. Vi

– Jag är ledare för valkom missionen och valövervakare. Sen hjälper jag till att göra skolan fi n och spelar i WCPRC-bandet. Det är verk ligen häftigt, säger Ravel.

62-67.Brasilien_62-67_svenska.indd 62 10-11-15 08.56.41

63

Trumslag för World’s Children’s PrizeRavel spelar i skolbandet, som leds av hans storebror Melck, 16. Bandet har hattar som det står WCPRC (World’s Children’s Prize for the Rights of the Child) på.

Jorden runt med Globen Innan Global Vote börjar presenteras alla kandidater till de röstande genom ”Herr Manelinhos dans”. Herr Manelinho är en tradi-tionell rolig figur, som underhåller alla medan han pratar om sina stora äventyr. På São Jorge-skolan ”reser” Herr Manelinho runt jorden och under sin färd träffar han alla pris-kandidater. Jandilson Colares Bentes visar upp en kandidat för resten av eleverna, som i kör sjunger namnet på varje barnrättshjälte.

Barnen i São Jorge-skolan är förebilder för de vuxna i hur man är med och tar ansvar. Lärarna bjöd in för-äldrarna till skolan för att diskutera barnets rättig-heter. Det gjorde att alla förstod hur viktigt World’s Children’s Prize-program-met är för dem alla, både barn och vuxna.

De vuxnas förebilderHej på er smarta kompisar!,

säger programledaren 11- årige Reynan da Silva i studion och lämnar ordet till reportern Ravel, som sänder från sin skola.

I valbåset …

World Children’s Prize på radiovågor ...vill göra alla människor här där vi bor medvetna om hur viktigt det är att uppfylla de här rättigheterna. Vår Global Vote Dag är mycket speciell. Vi har arrangerat en valurne-tävling här i Tapará och vi gillar verkligen att designa och att bygga valurnorna. Vi kommer att använda de bästa av dem för att lägga våra rös-ter i, till stöd för respekten för barnets rättigheter, rapporte-rar Ravel.

– Tack Ravel! Och grattis till er i Tapará, som genom hängivenhet och påhittighet gör Global Vote till ett så speciellt tillfälle, där ni tar ert ansvar som medborgare, säger Reynan i Santarem-studion.

Storebror med valurnaRavels storebror Melck Wandrey Sousa Marinho, 16, bär fram en valurna.

Flodbåten tömsFlodbåts-valurnan har tömts på sina röster av Larissa Miranda Adams, 15, som är valgeneral för Global Vote i São Jorge-skolan.


64

Bambuhus blir valurna

Medan eleverna som går morgon-skiftet i São Jorge-skolan lyssnar på radioprogram-met med Ravel samlas eleverna från Pucu, som går ett senare pass i samma skola, i skogen för att samla bambu. De ska vara med i valurnetävlingen och

bygga en valurna som ser ut som husen där de bor vid Amazonas-floden.

Josiane Carvalho dos Santos, 10, och hennes bror Josicleisson, 11, hjäl-

per båda till att samla in bam-bu till valurnan. Josiane är lite otålig. Hon måste hinna till skolan för att presentera kandidaten som kämpar för att befria slavbarnen och som försvarar deras rättigheter.

– Sånt händer här i Brasilien också. Situationen

för barn måste bli bättre här också. Barn ska behandlas väl och med kärlek, säger hon.

Josiane och hennes syskon har tid att leka och studera, men de måste alla hjälpa till hemma. Josiane tar hand om djuren – kycklingarna, get-terna, fåren och papegojorna – medan Josicleisson tar hand om bina.

– Jag måste rengöra bikupor-na så att inte flugor och myror dras till dem, förklarar han.

Paddlar till skolanJosiane och Josicleisson padd-lar varje dag sin kanot till São

Jorgé-skolan. Det har de gjort ensamma sedan de var sex år. Idag är turen till skolan roli-gare än vanligt. Alla barn i Pucu som ska till skolan paddlar tillsammans och har med sig valurne-huset som de byggt. Sista biten till skolan måste de gå på hala stockar på den blöta marken. Ett enda felsteg och de hamnar i den djupa leran.

Medan de ännu är på väg till skolan möter eleverna från Pucu några av skolkom-pisarna från Tapará Grande. De plockar frukter och frön och bryter grenar med löv.

– Vi ska göra skolan fin för Global Vote-dagen säger de.

Efter att ha varit på väg länge kommer Pucu-barnen till slut fram till skolan. På långt håll hör de World’s Children’s Prize-orkestern öva på sina trummor. De ska avsluta Global Vote-dagen tillsammans med teatergrup-pen, de som läser dikter och de som dansar.

Kompisarna tar valurnan i sin kanot, medan Josiane och Josicleisson paddlar sin egen kanot till skolan.

Barnen i Puco tillverkar sitt bidrag till valur-netävlingen, ett minihus av bambu.


65

Trädet är fullt med bikupor.

Familjen framför sitt stylt-hus.

Alla läste Globen hemmaJosianes pappa Jocivaldo är fiskare och biodlare. Josicleisson hjälper honom med bikuporna. Jocivaldo berättar hur uppspelta barnen varit inför Global Vote-dagen.

– Det är första gången de är med och de har verkligen sett fram emot det. De har tagit med sig Globen-tidningen hem. Vi läste den tillsammans efter lunch under söndagarna. Det är intressant för dem att lära sig om andra barn. Tidningen hjälper också barnen att förstå om demokrati. Vi lever i ett demokratiskt land och att ta sitt ansvar som medborgare är mycket viktigt. Demokratin har utvecklats här, men det är viktigt att folk använder sin rätt att uttrycka vad de tycker. Det gäller även barnen.

Familjens hus är byggt på styltor, precis som skolan och de flesta hus här. Årligen stiger Amazonas-floden och alla dess bifloder med 7–10 meter mellan mars och augusti. Häromåret var översväm-ningarna värre än normalt och svepte iväg både hus och djur.

Röstning ibambu-huset.


66

”Alla ska behandlas lika”

Röstade med dator

Pâmela Germano Cruz och Priscila Kelly de Carvalho i Mercedes Klein-skolan i São José dos Campos i Brasilien skriver:”World’s Children’s Prize visar oss hur barn lider av att inte få mat eller få gå i skolan. Det finns människor som bara går förbi dem som behöver hjälp, som om de inte finns. Det beteendet borde alla fundera över. World’s Children’s Prize visar att varje barn har rätt att studera, leka, få bra mat och att ha ett hem, men också till ömhet, kärlek, upp-märksamhet. Eftersom de alla har samma rättigheter, oavsett ras eller religion, ska alla barn behandlas lika. Alla barn har rätt till lycka!”

I Colégio Neo Master-skolan i Ponta Grossa i Paraná röstar barnen i Global Vote på datorn. Runt varje dator har man gjort ett valbås så att ingen kan se vad de andra röstar på.

– Att vara med i World’s Children’s Prize var en möjlighet för oss att lära oss om människor som ger av sitt liv till att hjälpa andra, säger Clara do Prado Patrício, till vänster på bilden.

– Kandidaterna kämpar för en bättre värld, säger Gabriel Pádua Valladão, i valbåset till höger.

– Vi lär känna vår planets stora hjältar som försvarar barnets rättigheter. Att ordna ett riktigt val, med kandidater som verkligen kämpar för en god sak var en av mitt livs viktigaste lärdomar, säger João Lucas Pareta Degraf.

– World’s Children’s Prize gör att vi funderar över barnets rättigheter och att vi beter oss mer medmänskligt, säger Matheus Serenato.

Ledare lyssna på barnen!”Alla människor har rättigheter, och absolut även barnen. Som alla andra människor har barn och ung-domar åsikter och rättigheter som ska respekteras. Det är mer än hög tid för våra myndigheter och ledare att vända sin uppmärksamhet till barnen som behöver få sina röster hörda, så att dessas livsöden kan förändras:”Renata dos Santos Loureiro, Castro Alves-skolan, Cariacica, Espírito Santo

Vi bryr oss”Global Vote är en fantastisk idé, för jag tror inte att barn och ungdo-mar någonstans i världen riktigt har yttrandefrihet vad gäller att försvara sina rättigheter. Vuxna tror att vi, bara för att vi är små och inte vet lika mycket som dom, inte förstår vad som är bäst för oss. Tvärtom är det VI som är barnen, VI som lever med våra problem och VI som bryr oss om vår framtid. Ta till exempel den globala uppvärmningen, som började redan innan vi fanns. Vi har ingen skuld för den, men vi kan inte stå bredvid och hoppas att de vuxna ska lösa den!”Stefhani Aparecida Alkin Padilha, Paulino Botelho-skolan i São Paulo

Tamires Global Vote-rapTamires Saldanha de Souza, 14, som går i Mercedes Klein-skolan i São José dos Campos i Brasilien, har skrivit en rap:

Mitt namn är Tamires,Jag är inte här för någon barnlekFrågan är mycket allvarligJag talar ingen nonsensWorld’s Children’s Prize är mycket viktigtDärför säger jag, det är imponerandeBarn behöver ömhet och kärlekInte att utsättas för hunger och smärtaDom måste få utbildning…..Fåfänga stolthet, maktVi måste alla arbeta ödmjuktKandidaternas arbete förtjänar att bli omvaltFör de behandlar barn med respektDe får barn att hoppas på förändringSå jag låter er kompisar presentera dem

Varje barn i skolan”Vad som görs nu mot barnen bestämmer vad de sedan gör mot samhället. Varje barn måste ha rätt att gå i skolan. Men för att kunna lära sig måste de vara mätta och må bra. Utan att förbereda oss som människor finns det ingen utveckling. Våldet är resultatet av frånvaron av utbildning.”Bruno Martins Pereira Lomba, Castro Alves-skolan, Cariacica

Mercedes Klein-skolan i São José dos Campos har varit med i World’s Children’s Prize i fem år. Här är deras valbås och val urna i Global Vote.


67

CECILIA FLORES-OEBANDA

MONIRA RAHMAN

MURHABAZI NAMEGABE

World’s Children’s Prizes barnjury väljer varje år ut de tre slutkandidaterna till att få World’s Children’s Prize for the Rights of the Child bland årets nomineringar. För att kunna göra ett rättvist val i Global Vote är det viktigt att du vet lika mycket om alla tre kandidater och det gör du om du läser om dem på de kommande sidorna. De två kandidater som inte får de röstande barnens pris får hederspriset World’s Children’s Honorary Award. Alla tre kandidater erhåller prispengar till sin verksamhet för barnen.

KANDIDATERNA?VILKA ÄR

Kandidat 1

FilippinernaSidorna 68–87

Kandidat 2

BangladeshSidorna 88–105

Kandidat 3

D. R. KongoSidorna 106–125


68

Cecilia Flores-OebandaTelefonen ringer mitt i natten. En röst väser i mörkret: ”Sluta arbeta mot människohandeln, annars dödar vi dig och dina barn.” Men Cecilia Flores-Oebanda låter sig inte skrämmas. Hon är van vid dödshoten efter många års kamp mot dem som köper och säljer flickor till slavarbete. I dag är hon en av världens främsta förkämpar mot nutida slaveri.

Cecilia och flickorna hon hjälper blir ofta hotade och behöver skydd. Men Cecilia är inte rädd, hon slutar aldrig kämpa.

Kom igen bara, brukar Cecilia säga. Jag tänker kämpa till sista blods-

droppen. Inget kan få henne att ge

upp sin dröm: att alla barn i Filippinerna ska få rätten till ett bra och tryggt liv där de slipper arbeta och får gå i skolan.

Människohandeln är den tredje mest lönsamma olagli-ga handeln i världen efter narkotika och vapen. Många förlorar pengar på Cecilias kamp.

– Men de är rädda för mig nu. De vet att jag aldrig ger upp, säger hon.

När Cecilia hotades första gången blev hon rädd, mest för sina barns skull.

– Men alla mina barn var

överens om att jag måste fort-sätta.

Låsta grindarCecilia är alltid på sin vakt när hon åker till arbetet. En kvinnlig vakt öppnar järn-grinden i muren och är noga med att låsa det tunga häng-låset igen. Tre små flickor kommer utrusande och släng-er sig runt halsen på Cecilia.

– Auntie Dai, ropar de, bar-nens smeknamn på Cecilia. Kom och lek med oss!

Flickorna är kusiner från Cebu i ögruppen Visayas, en av Filippinerna fattigaste

delar. Många av offren för människohandeln kommer härifrån. Rosalie, 10 år, och hennes kusiner har just räd-dats av Cecilias organisation Visayan Forum. De ska snart flytta till hennes Säkra hus. Där får de flickor bo som inte kan återvända hem till sina familjer. En flicka kan ha sålts

T

EX

T: c

ar

mil

la

flo

yd

fo

To: K

im N

aylo

r

VarFör nOMineras CeCiLia?Cecila Flores-Oebanda nomineras till Worlds Children’s Prize 2011 för sin 20-åriga kamp mot barnarbete och människo-handel.

Cecilia började själv arbeta som femåring och hon har gjort det till sin livsuppgift att kämpa för de fattigaste och mest utsatta barnens rättigheter.

Cecilia grundade organisationen Visayan Forum som har räddat tiotusentals flickor från slavarbete och människo-handel. De arbetar förbyg-gande på landsbygden och i städer för att barn ska slippa bli utnyttjade.

Cecilia har påverkat lagstiftning i Filippinerna och omvärlden så att barn har fått bättre skydd. Trots ständiga dödshot ger hon inte upp.

Cecilia och Visayan Forum driver åtta Halv-vägshus för flickor runt om i landet, fyra stödcenter för pigor och ett Säkert hus, ett hem för de värst drabbade.

Sedan år 2000 har Cecilia och Visayan Forum hjälpt 60 000 offer för människohandel och drivit flera fall till rättegång. De har utbildat tusentals partners i arbetet mot människohandeln, däri-bland domare, åklagare, poliser, reseföretag och myndigheter.

NOMINERAD • Sidorna 68-87

–

68-87.Filippinerna_68-87_svenska.indd 68 10-11-22 09.51.56

69

Cecila Flores-Oebandaav sina egna föräldrar och ris-kerar därför att bli såld igen.

– Min pappa är död och min mamma gjorde inget för att skaffa mat till mig och mina syskon, berättar Rosalie. Jag bodde hos min farfar.

En av Rosalies grannar, Archie, tjatade ofta på henne och kusinerna om att de bor-de sluta skolan och jobba för honom. Archie och hans vän Stella drev ett internetkafé och sa att de behövde model-ler till filmföreställningar. Archie sa: ”Ni kan tjäna mycket pengar”.

– Jag var tvungen att sluta skolan och vi hade inte ens mat att äta, säger Rosalie. Det var då jag och mina kusiner började jobba för Archie.

Archie hade lovat att bara flickornas ansikten skulle synas i bild, men det var lögn.

– Vi fick dansa nakna fram-för en kamera. Archie sa att män i andra länder betalade för att titta på oss.

Allt Rosalie gjorde filmades med webbkamera. Via inter-net visades filmen direkt för

män i USA och Australien. Medan männen tittade på barnen skickade de chat-med-delanden till Archie och sa vad de ville att flickorna skul-le göra framför kameran.

I över två år arbetade flick-orna för Archie och Stella. Pengarna de tjänade gav de till sina familjer. Många andra barn gjorde samma sak. Archie sa att de inte fick berätta för någon vad de gjorde.

Polisen slår tillEn dag omringades internet-caféet av beväpnad polis. På avstånd såg Rosalie Archie och Stella släpas in i en polis-bil. Fyra barn kom också ut ur huset och grät när de för-des bort av polisen.

– Folk sa att vi skulle ham-na i fängelse för att vi hade jobbat för Archie. Vi blev jät-terädda och gömde oss. Det dröjde flera månader innan vi också blev hämtade.

Det verkade inte säkert för de drabbade barnen att stan-na i området. Därför fick Rosalie och hennes kusiner

flytta till Cecilia och Visayan Forum i Manila.

– Men nu är jag glad. Jag saknar min familj, men farfar säger att jag har det bättre här och att jag ska göra bra ifrån mig i skolan.

Cecilias egen historiaCecilias egen familj var bland de fattigaste av de fattigaste.

– Vi bodde mellan en sop-tipp och en flod, berättar hon. Jag började arbeta när jag var fem år. Jag och mina syskon sålde fisk som min pappa

fångade i floden. Jag gick i värmen med fiskkorgen på huvudet, medan illaluktande vatten och fiskolja rann ner i mitt hår och över mitt ansik-te. Men jag visste att jag inte fick komma hem utan att ha sålt varenda fisk.

– Folk sa: ”Dansa för oss lilla flicka, så köper vi dina varor”. Då dansade jag och sjöng.

Cecilia och hennes elva sys-kon letade på soptippen efter sånt som de kunde sälja. Ibland hann de inte undan när sopbilen kom.

– En gång blev jag dränkt av stinkande sopor upp till hakan!

Älskade skolanCecilias mamma hade utbild-ning och var noga med att syskonen gick i skolan. Hon svalt hellre än att inte betala barnens skolavgifter.

Vad är människohandel?

Rosalie 10, och hennes kusi-ner räddades från att dansa nakna framför filmkameror på ett internetcafé. Nu är de tryg-ga i Cecilias Säkra hus.

Som liten sålde Cecilia fisk för att hjälpa sin familj att överleva och för att kunna gå i skolan.

Människohandel är den tredje mest lönsamma olagliga handeln i världen efter narkotika och vapen. Människor kan även säljas om och om igen så länge någon vill köpa dem. Barn och vuxna förs över gränser eller inom sitt eget land för att utnyttjas till tvångsarbete. Det kal-las nutida slaveri. Många utnyttjas som pigor eller sex-slavar. Barnen blir kidnappade, sålda, lurade eller tving-ade. De flesta som drabbas kommer från mycket fattiga familjer. Människohandlarna kontrollerar sina offer genom våld, utpressning och hot om att skada föräldrar och syskon.

Filippinerna_68-87_svenska.indd 69 10-11-02 16.06.52

70

Cecilia blev retad i skolan för sina omaka sandaler och för att hennes hår och slitna kläder alltid luktade fisk och sopor. Värst var det i tonåren.

– Söt, men hon stinker, sa pojkarna och höll för näsan när hon gick förbi.

– Vet ni inte att det är en ny parfym? sa Cecilia och för-sökte låta tuff, men inuti var hon ledsen och arg. Hon såg att många familjer som inte arbetade hälften så hårt som hennes åt sig mätta. Hon bestämde sig då för att hen-nes egna barn skulle få det bättre än hon.

Cecilias pappa förklarade att hon måste vara tuff för att överleva i en hård värld.

– Han lärde mig boxas och satsade pengar på att jag skul-le vinna matcher! Och han kastade mig i floden för att jag skulle lära mig simma.

Snart var jag som en fisk i vattnet.

Cecilias vann flera simtäv-lingar och fick en plats i sko-lans simlag. Därför fick hon ett stipendium som betalade hennes skolavgifter och böcker.

Kamp mot diktatorUnder Cecilias uppväxt styr-des Filippinerna av en dikta-tor, Ferdinand Marcos. Redan som 14-åring började hon protestera mot regimen trots att det var mycket far-ligt. Hon var arg över att Marcos och hans vänner lev-de i lyx medan de fattiga svalt. En dag, några år senare, fick Cecilia veta att militären planerade en razzia mot hen-nes hem. Hon flydde upp i bergen och blev känd i hela Filippinerna som Kommendant Llway. Få vis-ste att den fruktade frihets-

kämpen var en tonårsflicka. Efter flera års hård kamp med gerillan omringades hon av Marcos soldater. Hon ropade: ”Det här är Kommendant Llway. Skjut inte, jag kommer ut.” En del soldater klippte en lock av hennes långa hår som bevis för att de varit med och fångat henne.

Hjälper fattiga barnCecilia födde tre barn under tiden i bergen och åren i fäng-elset. Barnen som föddes i fängelset fick namnen Dakip (Infångad) och Malaya (Frihet).

Till slut störtades diktatorn Marcos. Miljontals männis-kor gick ut på gator och torg och tvingade honom och hans regim att ge upp.

Nu ville Cecilia ge sina

barn ett bättre liv. Men hon ville också kämpa för alla barn i Filippinerna, som lever i djup fattigdom. Hon fick hjälp av sina syskon och bör-jade bygga upp en egen orga-nisation i Manila.

Då drabbades Cecilias hemtrakter av en tyfon som dödade över 10 000 männis-kor och gjorde hundratusen-tals hemlösa. Cecilia upp-täckte att hänsynslösa män-niskohandlare utnyttjade andras olycka. Barn som bli-vit föräldralösa eller hemlösa med sina familjer efter tyfo-nen lovades jobb och skol-gång men blev istället sålda till slavarbete.

I takt med att Cecilias arbete blev mer känt började barn söka sig till henne för att få hjälp.

Flickor som är pigor i Filippinerna behandlas ofta som slavar. Många ber om hjälp via Cecilias dygnetrunt öppna telefonlinje.

På Cecilias skyddade hem för flickor som sålts av människohandlare får de en chans att vara barn igen.

Cecilia älskar att vara tillsammans med flickorna som räddats av hennes organisation Visayan Forum, prata, sjunga och skratta.


71

– Jag mötte fl ickor som fl ytt från slavarbete som pigor i rika familjer. En del hade ärr efter att ha bränts med ciga-retter eller strykjärn. En fl icka hade tvingats dricka frätande syra och dog av sina skador. Hon kom till oss för sent. Jag förstod att jag måste satsa allt på att hjälpa dessa barn.

1991 ledde Cecilia den för-sta världsomspännande mar-

schen mot barnarbete, som i dag förenar miljontals barn och 114 organisationer över hela världeni kampen mot barnarbete och slaveri.

Global March kämpar för de omkring 250 miljoner barn-arbetarna i världen. Av dem är fyra miljoner fi lippinska barn.

Cecilia har lärt poliser och vak-ter i hamnar och på fl ygplatser hur man känner igen människohandla-re och fl ickor som fallit offer för människo-handel. Nu hjäl-per de henne att ta fast de som köper och säljer barn.

Samarbete räddar barnMänniskohandel är den tredje mest lönsamma olagliga handeln i världen efter narkotika och vapen. Människor kan även säljas om och om igen så länge någon vill köpa dem. Barn och vuxna förs över gränser eller inom sitt eget land för att utnyttjas till tvångsarbete. Det kallas nutida slaveri. Många utnyttjas som pigor eller sexslavar. Barnen blir kidnappade, sålda, lurade eller tvingade. De fl esta som drabbas kommer från mycket fattiga familjer. Människohandlarna kontrol-lerar sina offer genom våld, utpressning och hot om att skada föräldrar och syskon.

Cecilia och Visayan Forum menar att alla måste delta i kampen mot barnarbetet och människo-handel. De kämpar över hela landet och ser till att makthavare inte längre kan blunda för att barn köps och säljs som handelsvaror:

• Barn och vuxna i de fattigaste delarna av Filippi-nerna, där de fl esta barn fi nns som faller offer för människohandel, får utbildning och stöd. Särskilt mammor ges kunskap för att kunna skydda sina barn.

• I hamnar och på fl ygplatsen samarbetar Visayan Forum med alla som arbetar där, med polis och andra myndigheter, för att upptäcka människo-handlarna och rädda deras offer.

• Räddningsoperationer genomförs för att frita barn som utnyttjas på bordeller eller som pigor i privata hem.

• Hjälptelefoner är öppna dygnet runt för barn

och vuxna som behöver hjälp eller vill rapportera misstänkt människohandel eller slavarbete.

• Flickor som räddats ges skydd på Halvvägshus i hela landet, hjälp till självkänsla och framtidstro och till att återförenas med sina familjer. Flickor som inte kan återvända hem får ett hem och utbildning på Cecilias Säkra Hus.

• Barn under 14 år, som enligt lag inte får arbeta i Filippinerna, får sin skolgång betald. Äldre fl ickor får arbetsträning och praktik, ibland även ekono-misk hjälp. Före detta barnarbetare uppmuntras att starta lokala barnrättsklubbar, där de leker och har roligt men också sprider information om människohandel för att rädda sina jämnåriga.

• För att vinna kriget mot människohandeln krävs bättre lagar som skyddar barn och gör det lättare att döma människohandlarna till fängelse. Cecilia påverkar politiker både i Filippinerna och i om-världen och får dem att ändra lagar och regler.

Vad gör Cecilia och Visayan Forum?


72

De hundratusentals barnpigorna i privata familjer i Filippinerna hade inga rättigheter och behandlades ofta som slavar. Därför bildade Cecilia 1995 Filippinernas första fackförening för pigor, Sumapi.

I dag är Cecilias Visayan

Forum en av världens främsta organisationer i kampen mot nutida slaveri och människohandel. Hundratals volontärer och anställda arbetar tillsammans med Cecilia i Manila, på hennes Säkra hus och Halvvägshus runt om i landet och med förebyggande

arbete i byar och slumområden. Cecilia är känd jorden runt, men hon glömmer aldrig sina rötter.

– Jag kan fortfarande känna lukten av fisk och sopor på min kropp, säger Cecilia.

Barn som räddats från barnarbete hjälper Cecilia i kampen för barnets rättigheter genom att protestera mot människohandeln.

Cecilias Säkra hus

Lär dig filipino!

En del flickor kan inte återförenas med sina familjer och Då får de flytta till Cecilias Säkra Hus ”Center of Hope” (Hoppets kärna) på hemlig adress i Manila. Flickorna här är ofta hotade till livet av dem de flytt från. De får stöd av husföräldrar, socialarbetare, psykologer, lärare och säkerhetsvakter.

– Det ska kännas som ett riktigt hem för dem. Här får de skydd och framtidstro, säger Cecilia.

Tomten till det Säkra Huset köptes med hjälp av en gåva av J.K. Rowling, författaren till de berömda Harry Potterböckerna. En skola och ett träningscenter ska nu byggas här.

Nära 100 olika folkgrupper på Filippinernas 7 107 öarna talar 170 olika språk och dialekter. Nationelspråket är filipino. Eftersom Filippinerna tillhört först Spanien och sedan USA under 400 år innehåller språket många spanska och engelska ord.

Hej = Kumusta HóHejdå = BabayJa = OhóNej = Hindi HóHjälp! = Saklala!Länge leve! = Mabuhay!Kompis = KaibiganKompisgäng = Barkada

T

EX

T: M

ON

ICA

ZA

K

FOTO

: KIM

NAY

LOR


73

Samraida

Lär dig filipino!

till slavarbetesmugglad

Samraida var 14 år när hon smugglades ut ur Filippinerna med falskt pass. Hon flögs tusen-tals mil för att arbeta sju dagar i veckan, 20 timmar om dygnet, som piga i en rik familj i Mellanöstern.

– Jag behandlades sämre än ett djur och såldes till en ny arbets-givare mot min vilja, säger Samraida.

Så länge Samraida kan minnas har hennes mamma arbetat utom

lands. Hennes familj bor i Mindanao, ett av Filippinernas fattigaste områden, som varit hårt drabbat av inbördeskrig i över 30 år. Många fattiga barn i Mindanao växer upp utan sina mammor. De flesta

familjer här är muslimer och därför är flickor och kvinnor härifrån eftersökta som pigor i rika muslimska länder, som i Saudiarabien.

– Mamma kom bara hem vartannat eller vart tredje år, berättar Samraida. När jag var tio år bad jag henne stanna. Jag grät och höll fast henne, men hon blev arg och

Jeepneyn är det vanligaste transportmedlet i Filippinerna. De är alltid fantasifullt dekorerade med starka färger, mönster och utsmyckningar. Jeepneyn används ofta för att transportera offren för människohandel. Den har plats för 15 personer men polisen har ibland stoppat Jeepneybussar där människohand-lare har pressat in 50 unga flickor. Ofta täcks den över med presenningar och människohandlarna säger till polis och hamnarbetare att lastutrymmet innehåller grönsaker eller någon annan handelsvara.

Jeepneyn transporterar flickslavar

skrek att hon jobbade som en slav för min skull. Den natten bestämde jag mig för att sluta längta efter mamma. Vi kände ju knappt varandra ändå.

Trots att mamman skickade hem pengar varje månad hotades familjen ofta av svält. Pappan slet med jordbruket, men det gav knappt mat för dagen. När Samraida var tolv

T

EX

T: c

ar

mil

la

flo

yd

fo

To: K

im N

aylo

r


74

Samraida Esmael, 18

måste hon börja jobba som piga. Hon tog också hand om sina småsyskon och hemmet.

Samraidas arbete var tungt och betalningen usel. Därför bestämde hon sig för att ock-så åka utomlands, trots att mamman sagt att det var hemskt. Utlandsarbetarna tjänar bättre och två inkom-ster skulle hjälpa familjen. Men Samraida var för ung för att få ett pass – man måste vara minst 23 för att få arbeta utomlands enligt fi lippinsk lag.

Falska papperSamraidas resa till arbetet i Mellanöstern börjar när hon är 14 år. Då kommer en man från Manila till byn. Han är rekryterare, en som värvar

fl ickor som vill jobba i utlan-det. Mannen lovar att Samraida ska få pass och jobb om hon följer med honom.

Samraida nappar på erbju-dandet. En tidig morgon bör-jar hon resan till Manila, till-sammans med rekryteraren och två äldre fl ickor. Det tar nästan fyra dygn, först med jeepney och sedan med färja.

– Era visum är inte klara ännu, förklarar mannen. Medan ni väntar får ni bo hos mig och min fru och sköta hushållet.

Samraida och de andra fl ickorna hålls inlåsta i huset utan lön. Tvärtom säger rekryteraren att de måste betala för husrum och mat.

– Vi drar av kostnaderna på den lön ni kommer att få

under era första sju månader i Mellanöstern, säger han.

Lång väntanRekryteraren ger Samraida en lapp med uppgifterna som står i hennes falska pass. Åldern har ändrats till 23 år, hon har fått ett annat namn och ny födelsestad. Hon mås-te kunna allt utantill om hon blir utfrågad av polisen på fl ygplatsen.

Veckorna går och Samraida känner sig rädd och lurad. Måste hon stanna här som slav till rekryteraren? Det mörka rummet där hon sover på golvet med de andra fl ick-orna känns som en fängelse-cell. Hon vill hem.

– Som du vill, säger rekry-teraren. Men först måste du

betala oss sju månaders lön, det du är skyldig för mat, hus-rum och resekostnader. Och du får själv betala din hemresa.

Samraida har inga pengar och vet inte vart hon ska ta vägen.

Efter sex månader kommer nya fl ickor till huset. Och rek-ry teraren säger att Samraidas visum är klart. Hon har jobb som väntar i Kuwait. Tre dagar senare är hon på väg till fl ygplatsen, klädd i slöja och lång kjol. Rekryterarens fru har sminkat henne för att hon ska se äldre ut. En man möter Samraida i avgångshallen med hennes biljett och falska pass.

– Se självsäker ut. Sträck på dig och gå rakt. Och välj lucka två när du går igenom pass-

VILL BLI: Socialarbetare och arbe-ta för CeciliaIDOLER: Sångerskorna Celine Dion och Sara GeronimoTYCKER OM: Att sjunga, helst tradi-tionella fi lippinska sånger.SER UPP TILL: Cecilia, Erica och de andra i Visayan Forum

Den stora fl ygplatsen skrämde Samraida – hon hade aldrig fl ugit förut innan hon blev smugglad till slavarbete utomlands.


75

kontrollen, säger mannen innan han försvinner i folk-massan. Samraidas hjärta bultar hårt när hon närmar sig passkontrollen. Händerna skakar när hon lämnar fram det falska passet, men passpo-lisen tittar knappt upp.

– Passera, säger han. Samraida förstår att polis-

mannen har fått betalt av människosmugglarna för att släppa igenom henne.

Framme i KuwaitYr och illamående vacklar Samraida av planet i Kuwait. I ankomsthallen väntar en man med en skylt med Samraidas falska namn. Men hon förs inte till sin arbets-plats, utan till en arbetsför-medling i Kuwait City.

Samraida blir inlåst i ett litet rum utan fönster som redan är fullt av flickor och unga kvinnor. Några kommer från Filippinerna, andra från Sri Lanka, Indonesien och Etiopien. På kvällen får Samraida och några till flick-or ställa sig på rad och visa upp sig för tre män. Samraida blir rädd. En av männen säger att han har sex barn och vill ha en flicka som tar hand om dem och hela hushållet.

– Ni måste jobba från fyra på morgonen till två på nat-ten, sju dagar i veckan, säger han.

Samraida räknar snabbt i huvudet. Det blir 22 timmar!

– Det klarar jag inte, säger hon.

Mannen blir arg.

– Du är lat! Varför kom du hit om du inte vill arbeta?

Under två veckor möter Samraida en lång rad män som ställer liknande krav. Hon följer med en av dem hem för att visa vad hon kan. Hon ska klättra upp för en hög stege och städa ur ett skåp, men tappar balansen och ramlar nästan. Mannen lämnar tillbaka henne.

– Hon duger inte, säger han.Arbetsförmedlingens ägare

blir ursinnig och försöker slå Samraida, som springer undan.

– Varför försöker du skada mig? frågar hon. Jag kom hit för att arbeta, inte för att bli behandlad som ett djur.

När Samraida förs tillbaka till rummet är det mer full-packat än någonsin. Flickor anländer från flygplatsen var-je dag och det finns inte plats att ligga ner längre. Samraida får sitta och sova, men det är nästan omöjligt i hettan. Rummet har varken fönster eller fläkt och det är svårt att andas. Samraida inser att hon måste ta vilket jobb som helst för att komma därifrån.

Första jobbetEfter 18 dagar blir Samraida piga hos en familj med fyra barn, varav tre är vuxna men bor hemma. Det är ett stort hus med fyra våningar. En lite äldre filippinska sköter matlagningen. Samraida ska ta hand om städning och tvätt. Arbetsgivaren förklarar husets regler:

– Du får aldrig lämna huset,

Polisen förhörde Samraida när de upptäckte att hennes pass var förfalskat.

Nästan inget land i världen har så många invånare som arbetar utomlands som Filippinerna. I Här finns en lång tradition av att resa utomlands för att arbeta, som uppmuntrades och utvecklades av den förre diktatorn Marcos. Nära hälften av landets 10–12-åringar säger att de har funderat på att arbeta utomlands. I dag är landet en av världens viktigaste källor för gästarbetare. En del åker ut lagligt, men hundratusentals smugglas ut och säljs i grannländer som Malaysia och Hong Kong, även i Mellanöstern, Afrika, USA och Europa. – Andra länder exporterar te, kaffe eller elektronik. Filippinerna exporterar människor, säger Cecilia.

Exporterar människor


76

du är för ung för att gå ut själv. Du måste bära slöja och får inte ha åtsittande kläder eller urringade tröjor. Slösa aldrig tid på att prata med den andra pigan, eller på att ringa hem. Och det är förbju-det att ha kontakt med våra grannars pigor.

Efter första arbetsdagen är Samraida utmattad. Det vär-ker i hela kroppen efter att hon har skrubbat golv, diskat och tvättat från fyra på mor-gonen till midnatt.

Den andra pigan har arbe-tat i familjen i sju år. Hon vis-kar att Samraida måste akta sig för yngste sonen.

– Han ljuger och säger att vi pigor stjäl hans saker för att få uppmärksamhet av sin mamma.

Samraida arbetar sju dagar i veckan, från gryning till midnatt. Dagarna flyter ihop. Huset är Samraidas fängelse. Hon vill hem, men har skrivit på ett kontrakt och lovat att arbeta i familjen i två år. Varje månad skickar hon hem hela sin lön till familjen i Mindanao. I brev berättar de om huset de bygger för Samraidas pengar. Det får henne att orka lite till.

Samraida rymmerDå två år har gått är Samraida utsliten men lycklig. Hon ska få åka hem. I kontraktet står att arbetsgivaren ska ge till-baka hennes pass och en flyg-biljett. Men nu kommer chocken. Arbetsgivaren väg-rar. Han vill att Samraida ska jobba kvar.

– Åk hem om du vill, säger han. Men vi behåller ditt pass

och du får ingen biljett av oss. Familjen slutar betala ut

lön och tvingar ändå Samraida att fortsätta arbeta. Men efter fyra månader tröttnar de på hennes tårar och böner om att få åka hem. De lämnar tillbaka henne till arbetsförmedlingen. Där säger de att hon måste jobba ihop pengar till sin flygbiljett och säljer Samraida till en ny familj.

I den nya familjen får Samraida ta hand om en liten flicka. När flickan blir sjuk följer Samraida med till sjuk-huset och där ser hon sin chans att fly. Hon ber att få gå på toaletten, men rusar istäl-let nedför trapporna. Ute på gatan stoppar hon en taxi.

– Ta mig till en polisstation!Polisen lyssnar när

Samraida berättar att hon sålts mot sin vilja.

– Vi ska försöka hjälpa dig, säger de. Under tiden får du stanna här.

I en fängelsecell trängs ett 80-tal flickor och kvinnor, från Filippinerna och många andra länder. Alla är pigor som väntar på rättegång eller på att få åka hem. Samraida får snabbt en bästa vän, Katy. Hon har rymt från sin arbets-givare som våldtog henne.

– Han anföll mig varje gång hans fru lämnade huset, berättar hon. När Katy rym-de anmälde arbetsgivaren henne för stöld. Nu väntar hon på rättegång.

Samraida blir rädd. Tänk om det kommer att hända henne också? Men efter åtta månader i fängelsecellen får hon till slut tillbaka sitt pass

och en flygbiljett. När hon flyger hem är Katy kvar i fängelset. Hon har dömts till flera års fängelse för den påstådda stölden.

Äntligen hemmaÄnnu en chock väntar när Samraida kommer hem till Mindanao. Det nya huset, som alla hennes pengar har

gått till, är borta. Rebeller och regeringsstyrkor har drabbat samman i hennes hemby. Många har dött och huset har bränts ner till grun-den. Pappa och syskonen bor i ett flyktingläger. De är lyckliga över att Samraida är hemma, men gråter när de berättar vad som hänt.

Cecilia och tiden på hennes skyddade hem har gett Samraida nytt hopp om framtiden.

Samraida är muslim och ber flera gånger om dagen.

”Hushållsarbete är vettigt arbete”. Cecilia kämpar för pigors rättigheter.


77

– Du fick inte ens se ditt eget hus, säger de.

Samraida bestämmer sig för att åka utomlands igen.

– Jag tänker tjäna ihop pengar till ett nytt hus.

– Absolut inte, säger pappa upprörd. I så fall får du gå eller simma till Manila. Men Samraida är orubblig och till slut ger pappa med sig.

En kväll några veckor sena-re är Samraida tillbaka på flygplatsen. Men nu kallar passpolisen på flygplatsens specialstyrka mot människo-handel. De har fått utbild-ning av Cecilia och Visayan Forum och vet hur man kän-ner igen offer för människo-handel. Samraida påstår att hon är 25 år, men specialstyr-kans tandläkare undersöker hennes tänder och slår fast att hon är under 18. Sedan kallar de på Erica, en av socialarbe-tarna från Visayan Forum.

Halvvägshuset skyddarBakom höga murar nära flyg-platsen ligger Cecilias halv-vägshus där flickor som räd-dats på väg utomlands får skydd. Det är efter midnatt när en vakt låser upp grindar-nas tunga hänglås. Samraida gråter tyst. Hennes chans att hjälpa familjen är borta. Och tänk om hon hamnar i fäng-else för att ha försökt resa med falskt pass?

Erica tar med henne till ett rum en trappa upp. I mörkret urskiljer Samraida rader med smala sängar och får panik. Är hon i fängelset igen? Men en av flickorna vaknar och viskar

– Oroa dig inte. Du har kommit till ett bra ställe. Sov nu, så pratar vi mer imorgon.

Nästa morgon samlas alla flickor runt Samraida. Alla har råkat ut för människo-smuggling men blivit rädda-

de av Visayan Forum, som hjälper flickorna att få gå i skolan och återförenas med sina familjer.

En vecka senare vaknar Samraida mitt i natten. En flicka sitter på sängen bredvid henne. Hon har just kommit från flygplatsen och ser rädd och förvirrad ut.

– Var inte rädd, säger Samraida. Du har hamnat på ett bra ställe. Sov nu, så pra-tar vi mer i morgon.

Samraida hölls inlåst som slav i flera år. I dag går hon i skolan igen och vill arbeta för Cecilia och Visayan Forum. Hon arbetar redan mot människohandel, sprider information ochdemonstrerar för att stödja kampen mot trafficking.

Cecilia och Visayan Forum har byggt åtta så kallade halvvägshus vid Manilas flygplats och nära fartygs-hamnar som används av människosmugglare. De flickor som räddas tas direkt till halvvägshuset för att få skydd och akut hjälp. På havvägshusen arbetar socialarbetare och fältarbetare som är bered-da att rycka ut dygnet runt. Här finns också en ”hus-förälder” som ser till att flickorna får allt från mat och sängplats till värme och kärlek. Utifrån varje flickas personliga situation kan hon få hjälp med att återförenas med sin familj, bidrag till skolavgifter och juridiskt och psykologiskt stöd. Halvvägshusen driver jourtelefonlinjer och utbil-dar personal på flygplatsen och i hamnarna så att de kan upptäcka och rädda offren för människohandel.

Vad är halv-vägshus?


78

En dag på HalvvägshusetNära fl ygplatsen ligger ett av Cecilias Halvvägshus, ett skyddat hem för fl ickor som räddats från att smugglas till tvångsarbete utomlands.

6.00 Dags att vakna! Ibland har nya fl ickor kommit från fl ygplatsen under natten.De är ofta ledsna och rädda och behöver ett varmt välkom-nande när de andra vaknar.

6.20 MorgongymnastikÄven de mest morgontrötta väcks till liv.

6.40 Ren och fi n Snabb tandborstning och skrubb-ning, ingen vill missa frukosten.

7.30 Alla hjälps åtAlla hjälper hus-mamman Alice att fi xa mat och duka.

9.00 Hej CeciliaI dag är Cecilia på besök. Hon spelar spel och pratar med fl ickorna. Trots att många delar med sig av sorgliga upplevelser blir det också många skratt.

11.00 Bygg skyddshus! Tyfonen kommer! Leken Bahay, Bata, Bagyo (Hem, barn, katastrof) handlar om att barn behöver skydd och ett tryggt hem. Leken börjar med att någon ropar att en tyfon är på väg. Då måste alla skynda sig att ”bygga” hus att ta skydd i.


79

En dag på Halvvägshuset

TE

XT:C

AR

MILL

A FLO

YD

FOTO

: KIM

NAY

LOR

12.00 Fisk till lunchKrista, 16 år, har hjälpt till att steka fi sk till lunch.

13.30 Hela havet stormar med Lady GagaLady Gaga dånar ur högtalarna när fl ickor-na leker Hela havet stormar. Alla skriker av skratt när den sista stolen rasar sönder under den lyckliga vin-naren. Hon har räddats bara några dagar tidi-gare efter ett våldtäkts-försök i familjen där hon arbetat som piga. lunch.

20.00 Kvällskaraoke och brevPå kvällen samlas många framför TV:n för att sjunga karaoke. Andra passar på att skriva brev hem.

18.00 Kristen och muslimsk bönEtt litet rum på övervå-ningen används som kapell av de katolska fl ickorna medan detjejer som är muslimer oftast använder sov-salen för bön.

22.00 Tyst i HalvvägshusetLjusen släcks och det blir tyst och lugnt. Men vem vet hur många nya fl ickor som kommer att räddas i natt.

De yngsta fl ickorna får rita och skriva om vad de varit med om.


80

Mary-Ann lurades till bordellenNär Mary-Anns pappa blir svårt sjuk måste hon sluta skolan. Familjen hotas av svält när hon erbjuds ett välbetalt jobb på restaurang i Manila. Men allt är lögn och istället tvingas Mary-Ann till slavarbete på bordell.

Mary-Ann växer upp i Samar där familjen har ett litet jordbruk.

De bor i en bambuhydda omgiven av ängar, berg och stora träd. Det är vackert men mycket fattigt. Familjen kan sällan äta sig mätt. När pappa blir sjuk måste Mary-Ann sluta skolan och ta arbete som piga. Lönen är dålig och hon gråter sig till sömns under husbondens matbord varje natt. Efter ett halvår återvän-

der hon hem och ber sin mamma att få börja skolan igen. Men det är omöjligt.

Några dagar senare kom-mer mammans kusin Nena på besök. Hon säger att hon kan ordna jobb till Mary-Ann på en restaurang i huvudsta-den Manila.

– Hon är för ung, säger för-äldrarna först, men ger med sig när Nena lovar att ta väl hand om Mary-Ann.

Resan börjar tidigt nästa

morgon. Några andra flickor från byn följer också med. Det är första gången Mary-Ann lämnar Samar och första gången hon åker färja. Hon mår illa av de höga vågorna, men är förväntansfull.

På vägen från färjetermina-len i Manila susar höga hus och breda gator förbi utanför taxifönstret. Neonskyltar och butiksfönster glittrar i natt-mörkret. Men när taxin stan-nar blir Mary-Ann besviken.

TE

XT:

ca

rm

ill

a f

loy

d

foTo

: Kim

Nay

lor


81

lurades till bordellenBakom höga murar syns ett smutsigt, slitet hus.

– Var är restaurangen? frå-gar hon.

– Ni måste vila först, säger Nena kort. Hon föser in flick-orna i huset och lämnar dem ensamma i ett litet rum. De andra somnar snart, ihop-krupna på golvet. Men Mary-Ann ligger vaken länge. Hon känner att Nena beter sig konstigt och det är något som inte stämmer.

Fångar på bordellenNästa morgon berättar Nena sanningen. Det finns inget restaurangjobb. Flickorna ska

Plötsligt ser Mary-Ann sina egna kusiner från Samar. De har också lurats hit av Nena. En av dem, Paula, berättar att flickorna hålls inlåsta dygnet runt och släpps bara ut när de ska ta hand om kunder. Män-nen som arbetar på bordellen kallas hallickar. De bevakar flickorna och tar dem till kundernas hotell. Paula tycker synd om Mary-Ann, som grå-ter och säger att hon vill hem.

– Nena tar alla pengar vi tjänar, men ibland lämnar kunderna lite fickpengar till oss, säger Paula. Jag har spa-rat en del och kan betala din biljett hem.

arbeta på en bordell och sälja sina kroppar till främmande män. Mary-Ann är chockad.

– Varför sa du inte det? skriker hon. Jag skulle aldrig ha följt med. Mamma skulle inte ha gått med på det.

Nena går bara iväg. När Mary-Ann försöker följa efter är dörren låst. Hon och de andra flickorna rusar fram till fönstret och ser en vakt utan-för grindarna. De är fångar på bordellen.

Efter lång väntan hämtas de av en man som släpar med dem till ett annat rum. Där är fullt av flickor som sitter på golvet i bara underkläderna.

Men när Nena kommer tillbaka säger hon att Mary-Ann måste stanna.

– Paulas pengar räcker inte långt. Du är skyldig mig mas-sor av pengar som du måste arbeta av. Du har inget val.

En av hallickarna tar med sig Mary-Ann till en läkar-mottagning.

– Säg inte ett ord till någon, varnar han på vägen dit.

Nena vill veta om Mary-Ann har någon sjukdom och om hon är oskuld, och aldrig har haft sex. Mary-Ann får veta senare att kunderna betalar bättre för unga flickor som är oskulder. Hon är

Mary-Ann räddades från slav-arbetet på bordell och fick skydd på Cecilias hem för flickor.


82

yngst på bordellen och värd mycket pengar för människo-handlarna.

Läkaren är misstänksam. Hon ställer många frågor men hallicken står bredvid och Mary-Ann vågar inte be om hjälp.

Nena ger Mary-Ann en särskild tvål och säger att hon måste skrubba sig tre gånger om dagen för att göra sin hud ljusare. Hon får också en kort klänning och tunna under-kläder. Mary-Anns egna klä-der är fula och barnsliga, säger Nena. Mary-Ann slår in sina kläder i ett paket. När ingen ser skriver hon en lapp till sin mamma och gömmer bland kläderna. Sedan ger hon paketet till Nena.

Första kundenSnart försöker hallicken ta med Mary-Ann till en kund men hon sliter sig loss och vägrar följa med. Nästa dag är hallicken arg. Han kallar Mary-Ann hemska saker, och skriker att hon inte ska tro att hon bara kan äta och sova, hon måste arbeta. Hallicken tvingar med Mary-Ann och lämnar henne i ett hotellrum. Kunden, en kinesisk affärs-man, är irriterad över att ha fått vänta på sin oskuld i två dagar. Han säger åt henne att ta av sig kläderna och ta ett bad. Hon börjar gråta, faller på knä och ber att få slippa.

– Det är första gången jag gör det här, dom tvingar mig.

Till slut börjar mannen också gråta.

– Jag ska inte röra dig. Men berätta inget för din hallick,

säger han. Lägg dig och vila. Men Mary-Ann vågar inte,

hon är rädd att mannen ska anfalla henne.

– Var inte rädd. Jag har döttrar i din ålder, det är där-för jag låter dig vara, säger han.

Efter några timmar möter Mary-Ann hallicken i hotel-lets entré.

– Gjorde det ont, frågar

han. Mary-Ann tittar ner och skakar på huvudet.

Mary-Ann försöker rymmaNästa dag tvingas Mary-Ann med till ett nytt hotellrum. Kunden har en grön sjukhus-skjorta, en sån som läkare brukar ha. Han bryr sig inte om Mary-Anns tårar.

– Jag har betalat. Klä av dig och gör ditt jobb, säger han

och tvingar ner Mary-Ann på sängen. Hon försöker vrida sig loss, men han är för tung. Det känns som om hon ska kvävas.

Mannen våldtar Mary-Ann. Sedan slänger han ut henne ur rummet. Hon tar sig nedför trapporna, fast besluten att rymma innan hallicken kommer tillbaka. Men när hon springer mot

Tiotusentals flickor från fatti-ga familjer säljs av människo-handlare till sexklubbar och bordeller i Filippinerna.


83

Mary-Ann, 17

Cecilia och Visayan Forum för att sprida information om människohandeln och rap-portera misstänka fall.

– Nästan alla familjer i min by är drabbade på något sätt, säger hon. Många barn och kvinnor har lurats och utnyttjats. Jag varnar mina systrar och alla fl ickor i byn för att prata med främlingar. Jag säger: ”Lyssna inte på vackra löften om bra jobb och hög lön, inte ens från män-niskor du känner”. Jag såldes ju av min egen släkting.

Fortfarande vaknar Mary-Ann ofta mitt i natten av mardrömmar, kallsvettig och med bultande hjärta. Men hon

utgången stoppas hon av hotellpersonalen som ringer Nena.

Den natten kryper Mary-Ann ihop på golvet i det kvava, fönsterlösa rummet och grå-ter av utmattning och smär-ta. Är det här hennes liv nu?

Räddningen kommerSamtidigt, i byn i Samar, har Mary-Anns mamma hittat hennes brev i klädpaketet. Hon går direkt till polissta-tionen, som kontaktar poli-sen i Manila. Redan nästa dag bankar det på bordellens dörr. Utanför står polis och socialarbetare.

– Vi har ingen Mary-Ann här, säger hallicken. Men Mary-Ann hör sitt namn och ropar på hjälp.

I bilen på väg till polissta-tionen väser hallicken att hon ska hålla tyst.

– Annars går det illa för dig och din familj.

Mary-Ann blir rädd. Tänk om Nena skickar gangsters att döda hennes föräldrar och syskon? Hon vägrar svara på polisens frågor och hallicken kan återvända till bordellen.

är lycklig över att vara fri och nu går hon i skolan igen.

– Jag ska utbilda mig till socialarbetare och jobba för Cecilia, säger Mary-Ann. Jag vill bli som hon och rädda fl ickor från slaveri och miss-handel.

TYCKER OM: Skriva poesi och läsaFAMILJ: Mamma och sex syskon – pappa är dödVILL BLI: Socialarbetare.IDOLER: TV-stjärnorna Kris Bernal och Aljur AbrenicaSER UPP TILL: Cecilia och de andra i Visayan Forum.

Mary-Ann fl yttas till ett av Visayans Forums halvvägs-hus. De andra fl ickorna som räddats från människohandel välkomnar henne och Cecilia säger att hon inte ska vara rädd, här är hon trygg. Då börjar Mary-Ann berätta. Det gör att polisen och Visayan Forum kan genom-föra ännu en räddningsope-ration och befria alla fl ickor som hålls fångna på bordellen.

Lycklig och friMed stöd från Cecilia och Visayan Forum vågar Mary-Ann vittna mot människo-handlarna i en rättegång.

– Jag vill hämnas, säger hon till Cecilia. Dom har stulit min barndom.

Före och under rättegången får Mary-Ann och hennes familj ta emot fl era dödshot. Men Mary-Ann låter sig inte skrämmas och familjen stöt-tar henne.

Till slut döms Nena till fängelse. Men Mary-Ann vet att andra har tagit över och redan rekryterar fl ickor till en ny bordell. Därför fortsät-ter hon att samarbeta med

Mary-Ann och hennes nya vänner kämpar tillsammans mot människohandeln.

På hemmet för räddade fl ickor fi nns ett litet katolskt kapell.


84

Ruby

Affären i Rubys område måste skydda sig mot tjuvar!

Ruby glömmer aldrig dagen i rättsalen då hennes människo-smugglare dömdes till livstids fängelse. Hon och Cecilia grät när domen föll. Det var en historisk seger.

Ruby var 14 år när hon lurades av människo-handlare. Hon var älds-

ta barnet och bodde med sin familj i det fattiga området Mandaluyo.

– Jag fi ck sluta skolan och börja arbeta när jag var tolv. Min styvpappa var arbetslös och drack upp alla våra peng-ar. Han slog mig och min mamma klagade på mig hela tiden. En dag sa en av mina vänner att hennes moster Nellie kunde fi xa jobb åt oss på restaurang på en badort. Jag såg chansen att slippa min styvfar och mammas tjat. Med en bra lön skulle jag

kunna skicka hem pengar till familjen.

Ruby och fem andra fl ickor samlades hemma hos vän-nens moster.

– Nellie visade våra arbets-kläder: små linnen och mini-kjolar. Hon frågade också om vi var oskulder. Det gjorde mig nervös, men mina vän-ner verkade inte oroliga, så jag sa ingenting. Nellie sa att vi skulle sova hos henne och åka redan nästa dag. Så jag hann inte prata med mamma. Tidigt på morgonen tog vi buss fyra timmar till färjeter-minalen i Batangas.

vann mot människohandlaren

T

EX

T: C

AR

MIL

LA

FLO

YD

FO

TO: K

IM N

AYLO

R


85

Robileen ”Ruby” Acebo, 20

Rubys skoldiplom och priser. Till v: Räddade fl ickor bär masker på invigningen av Cecilias Säkra hus.

Hemma hos Ruby – ett rum för hela familjen!

Förhörd av polisenPrecis när Nellie och fl ickor-na skulle gå ombord på färjan stoppades de av en vakt. Han misstänkte att Nellie var människosmugglare och kal-lade på polis.

Historiskt domslutNellie dömdes till livstids fängelse. För första gången någonsin hade en människo-smugglare i Filippinerna dömts efter att ha gripits under transporten av sina offer.

– Jag var lycklig men också ledsen för Nellies skull. Jag hade fått veta att hon också utsatts för människohandel och hon just fött barn. Affärsmannen som ägde baren dit vi skulle föras hade fått henne att värva fl er fl ick-or. Nu sitter Nellie i fängelse men affärsmannen är fri. Det känns inte rättvist.

I dag bor Ruby hemma hos sin familj igen. Tiden på halv-vägshuset gav henne fram-tidstro och bättre självkänsla. Hon kan säga ifrån när för-

äldrarna bråkar. Hon talar ofta mot människohandel på protestmöten och stöttar andra fl ickor.

– Nu studerar jag till social-arbetare. Min dröm är att ha ett eget hem och familj, och att arbeta för Visayan Forum. Det är mitt sätt att betala till-baka allt dom gjort för mig. Auntie Cecil har inspirerat mig. Hon har gjort det möj-ligt för tusentals fl ickor att få tillbaka sina liv och slutar aldrig kämpa för oss.

– Polisen frågade hur gam-mal jag var, säger Ruby. Först sa jag 18, som Nellie sagt åt mig att säga. Sen sade jag 16. ”Du ser ut som tolv”, sade polisen. Han var en stor man med arg röst. Jag blev rädd och sa till slut sanningen.

På polisstationen fi ck Ruby också träffa Chris, en social-arbetare från Cecilias organi-sation Visayan Forum.

– Chris fi ck mig att känna mig trygg. Hon förklarade att vi hade varit på väg att säljas till en bordell, säger Ruby. Att vi räddats i sista stund och att Nellie skulle hamna i fängelse om vi vittnade. Men jag vågade inte svara på fl er frågor.

Ruby och hennes kompisar fördes till Cecilias halvvägs-hus. De äldre fl ickorna var ursinniga och ville därifrån.

– Jag ville egentligen stan-na men jag vågade inte stå emot mina kompisar. Till slut lyckades vi rymma, men blev hämtade av polis. Efter det fi ck jag nya vänner på halv-vägshuset. Jag lärde mig mer om människohandel och träf-fade fl ickor som varit sexsla-var på bordeller. Jag insåg att jag hade tur som blev räddad i tid. Nu ville jag att dom som lurat mig skulle få sitt straff. Inte bara för min skull, men för mina vänners.

Hotade till livetNär Ruby och en annan fl icka gick med på att vittna i en rättegång hotades både de och deras familjer till livet.

– Ibland kändes det hopp-löst och jag ville ge upp, minns Ruby. Men jag fi ck stöd från Cecilia och Visayan Forum för att orka fortsätta. Första gången jag vittnade var jag mycket rädd. Nellies familj och vänner var där och stirrade hotfullt. Senare fi ck jag veta att min mamma hade erbjudits mycket pengar för att få mig att inte vittna. Men hon vägrade. Jag blev förvå-nad men också stolt och glad över att mamma tyckte att jag var viktigare än pengarna.

vann mot människohandlaren

VILL BLI: Socialarbetare och arbe-ta för Cecilia och Visayan ForumTYCKER OM: Att dansa, men jag är för blyg! Skriva poesi.GILLAR INTE: Oljud och orättvisor. Att fl ickor utnyttjas och miss-handlas.SER UPP TILL: Cecilia. Hon räddade mig och inspirerade mig att rädda andra.


86

Victor Reyes, 11

Geronimo Garcia, 13

Barn mot människohandelNär en eldsvåda drabbade det fattiga området Pandacan fi ck över 50 familjer sina hem förstörda. Många barn fi ck sluta skolan och börja arbeta för att överleva. En av dem var Dane Padel, 12 år.

Barnens gatuteater varnar för människohandlare.

Nu går Dane i skolan igen med hjälp av ett stipendium från Cecilias barnrättsklubb i Pandacan. Dane och andra barn som har räddats från att

arbeta är i dag själva barn-rättskämpar!– Vi spelar gatuteater för att varna barn och vuxna för människo-

smugglare, berät-tar Dane. Han och hans kompisar har också gjort egna t-shirts i kampen mot män-niskohandel. Dane har skrivit

”Stoppa övergrep-pen” på sin tröja.

GILLAR: Skolan, mest matte. GÖR I BARNRÄTTSKLUBBEN: Spelar teater. Gillar att uppträda och är aldrig nervös. VILL BLI: Polis. Jag vill sätta handklovar på alla människohandlare och knarklangare, för att skydda barnen. Polisen kommer aldrig till våra kvarter. SER UPP TILL: Min mormor. Hon är en av ledarna för Visayan Forum i vårt kvarter. GILLAR: När vi hade halloweenfest. GILLAR INTE: Eldsvådor. När jag fi ck veta att Visayan Forum hjälpte de som drabbades av den stora branden gick jag med i barnrättsklubben.

GÖR I BARNRÄTTSKLUBBEN: Träffar mina kompisar, spelar teater, sjunger och dansar. Jag är en bra skådespelare. Jag får också hjälp med skolavgiften. GILLAR: Min mormor. Mamma lämnade mig hos henne för sju år sedan och kom aldrig tillbaka. Mormor är blind så jag hjälper henne med allt. Vi har nästan inga pengar, grannarna ger oss mat. GILLAR INTE: När folk dricker, slåss och skriker. Det fi nns gäng här som slåss mot varandra. Dom försöker jag undvika. VILL BLI: Modedesigner och artist. Helst vill jag designa festklänningar. DRÖMMER OM: Att stoppa våldet i mitt område och i mitt land. BÄSTA UPPLEVELSEN: När vi besökte nöjesparken Det förtrollade kungariket. SÄMSTA: Den stora branden. Den förstörde livet för många.

Var på din vakt!Kert Quiambo, 12

Jag är inte till salu!Renamae Timoteo, 10

Prata inte med främlingar!Charlie Fernando, 11

Dane Padel


87

Barn mot människohandel

Maricars garderobSkådespelaren MaricarMaricar har sina kläder i ett skåp i en gränd. Här förvarar hennes familj alla sina ägodelar, eftersom de saknar ett eget hem.

Maricar, 13 år, älskar Cecilias barnrättsklubb. Varje dag efter skolan träffar hon sina kompisar och övar på barnens pjäs mot människohandel.

Lekkläder– Det här är mina lekkläder. De är bekväma och lätta att röra sig i. Plastsandalerna är praktiska och billiga. Särskilt under monsun-regnen, när vi ofta har över-svämning i Pandacan. Jag önskar mig klackskor och rutiga ballerinaskor, men dom är för dyra.

Skoluniform – I skolan måste vi ha vit skjorta och rosa byxor. Vi köper dom begag-nade av äldre barn som vuxit ur dem. Just nu har jag sommarlov, jag saknar skolan och mina vänner där.

Festklänningar– Klänningarna får jag låna av barn-rättsklubben när jag ska dansa fi lip-pinska danser som Tatarin och Buling-Buling. Jag älskar fester, sär-skilt Santo Niño-högtiden. Då leker vi och dansar på gatorna.

Santo Niño, Jesusbarnet, är Pandacans skyddshelgon. Enligt legenden anfölls området av spanska armén på 1800-talet. Men soldaterna avbröt attacken när de såg en liten pojke leka framför deras kanoner. Pandacans invånare sa att det måste varit Jesusbarnet som räddade dem. Sedan dess fi ras Santo Niños minne i januari varje år.

Maricar och hen-nes familj har ing-

et eget hus, bara en smal bänk och ett klädskåp i en av de trånga gränderna i

det fattiga Pandacan-området. På bänken sover hennes föräld-rar. Maricar

och hennes bror brukar sova på golvet hemma hos

släktingar. – En dag hoppas jag att vi

får ett eget hem, säger hon. Jag önskar mig ett litet fi nt hus med fyra rum.

Förut fi ck Maricar hjälpa familjen genom att arbeta, men i dag får hon hjälp med skolavgiften av barnrättsklub-ben.

– Mest gillar jag teater-gruppen, vi får också lära oss dansa. Vi spelar upp scener om människohandel. I en scen spelar jag en piga som blir misshandlad av sin arbetsgivare och går till poli-sen.

Sprider kunskapMaricar har lärt sig mycket om människohandel och om barnets rättigheter. Kunskapen sprider hon till alla hon möter: familj, grannar och skolkamrater.

– Jag säger: ”Var inte blinda, se er omkring. Om du ser något misstänkt, var inte passiv, gör nåt!” Min mamma blev förvånad över många saker jag berättade. Som att det fi nns organiserad brotts-lighet och folk som köper och säljer barn. Om människo-handlare försöker rekrytera mig ska jag anmäla dom till polisen. Om dom försöker kidnappa mig slår jag mig fri. Jag är bra på att slåss!

När Maricar hör att en människohandlare har dömts till fängelse blir hon glad.

– Men det händer för säl-lan, säger hon.

TE

XT: C

AR

MILL

A FLO

YD

FOTO

: KIM

NAY

LOR

Maricar tillsammans med sin familj. Den smala bänken och klädskåpet i gränden är deras ”hem”.


88

Monira RahmanFörsta gången hon såg en flicka som fått ansiktet förstört av att en man kastat frätande syra på henne chockades Monira Rah-man. Hon hade knappt vetat om att det förekom i hennes land Bangladesh att män på det viset ville vanställa flickors utseende för livet. Orsaken var ofta svartsjuka.

Andra gången svimmade Monira. Men sedan dess har hon och hennes organisation ASF kämpat oavbrutet för att rädda flickor – och pojkar – som fått syra eller bensin, som sedan tänds på, kastad på sig. Monira och ASF har även lyckats halvera antalet syraattacker i Bangladesh.

Monira demonstrerar till-sammans med dem som utsatts för syrakastning ochbensinbränning. Tusentals män är också med och demonstrerar.

Monira Rhaman är en glad och mycket framåt kvinna. Det

har hon inte alltid varit.– När jag föddes tillhörde

mitt land Pakistan och hette Östpakistan, berättar Monira. När jag var sex år blev det inbördeskrig. Vårt hus brän-des ner, vi tvingades fly, min pappa dog i kolera och vi var mycket fattiga. Men vårt land blev självständigt och sen

dess heter det Bangladesh. När jag var sju år flyttade mamma till huvudstaden Dhaka med oss sex barn.

– Min äldsta bror blev

familjens överhuvud. Han började med affärer, det gick bra och ekonomiskt fick vi det mycket bättre. Jag gick i skolan, men jag fasade för

T

EX

T: M

ON

ICA

ZA

K

FOTO

: KIM

NAY

LOR

VaRföR noMineRas MoniRa?Monira Rahman nomine-ras till World’s Children’s Prize 2011 för sin orädda kamp för att få stopp på det våld i Bangladesh som sker med hjälp av frätande syra och bensin som tänds på.

De flesta som skadas är flickor, men också kvinnor, pojkar och män attack-eras. Orsaken är för flickorna ofta svartsjuka och för männen osämja om mark.

Även tidigare skedde många attacker med syra, men allmänheten kände inte till det, tidningarna skrev inte om det. Det har Monira ändrat på. Hon var med om att skapa ASF, Acid Survivors Founda-tion, Syraöverlevarnas organisation, för alla dem som överlevt attacker med syra och bensin.

Organisationen började arbeta 1999. De första åren skedde mer än en attack med syra varenda dag i Bangladesh.

I dag är attackerna hälften så många som då, men målet är att ingen enda person; barn, flicka, kvinna eller man längre ska skadas av syra eller bensin 2015.

ASF hjälper de överle-vande till ett aktivt och värdigt liv. Även med plastikoperationer om det behövs. De skadade själva är i dag de största aktivis-terna mot våldet.

NOMINERAD • Sidorna 88-105

Bangladesh_88-105_svenska.indd 88 10-11-03 08.39.21

89

varje eftermiddag när min äldste bror kom hem. Han skällde ut mig och mina syst-rar. Han hånade oss. Vi blev straffade för minsta förseelse. Han slog oss. Jag var mycket rädd för min bror. Det var nu jag bestämde mig för att ald-rig gifta mig.

Viktig lärareI sjunde klass fick. Monira en lärare som tyckte om henne och trodde på henne.

– Hon sade att jag var duk-tig. Hon fick mig att börja våga. Hon fick mig att gå med i debattklubbar och uttrycka mina åsikter. Hon fick mitt självförtroende att växa. I dag när jag möter alla som ska-dats av syra och bensin försö-ker jag agera på samma sätt. Jag visar att jag tycker om dem och försöker ge dem självförtroende.

Efter mötet med den här läraren blev Monira student-ledare och var med om att demonstrera på gatorna. Hon och hennes kamrater blev angripna. Många blev slagna och skadade.

– Då blev jag övertygad om att vi måste förändra samhäl-let, men man kan inte föränd-ra med våld. Enda sättet är att diskutera sig till lösningar.

Under en stor hungersnöd och efter en häftig cyklon med svåra översvämningar lagade Monira och andra stu-denter mat och delade ut till de drabbade. Monira såg mycket elände. När hon var klar med sin universitetsexa-men började hon därför arbe-ta som socialarbetare för en organisation som hjälpte hemlösa kvinnor och barn. På den tiden blev barn och kvinnor som bodde på gator-na gripna av polisen och inlåsta på vidriga ställen.

Misshandlad pojke– En gång skulle jag titta på ett barnhem långt ute på lan-det. Jag visades runt och såg väl inget som var så fruktans-värt fel. Efteråt satt vi inne på kontoret när jag fick syn på några barn utanför. Jag trod-de att de lekte, de kastade en boll in genom fönstret, men det var ingen boll utan ett

papper. När jag vecklade ut papperet kunde jag läsa: Gå till pojkarnas toalett. Dörren var låst, men jag fick upp den. Innanför låg en pojke på gol-vet, 5-6 år gammal. Han var bunden, hade hög feber och ena benet var brutet. Personalen hade misshandlat honom och brutit benet på honom för att han kissat på sig. Den gången var det skönt att kunna ingripa.

Monira arbetade länge med hemlösa flickor och kvinnor som blivit inlåsta.

– De bodde i ett stort, för-fallet rött hus. De var instängde i stora salar, många av rummen hade inga fönster. Det kunde vara hundra per-soner i samma rum. Första dagen där fick jag syn på en kvinna som låg med händer-na och fötterna hopbundna. Jag knöt upp repen och befri-ade henne. Då blev jag upp-kallad till direktören som skällde ut mig. Jag svarade att så där får man inte behandla en människa. Den allra hög-sta chefen sade inget, men han höll nog med mig för jag fick inte sparken.

– De här flickorna och kvinnorna levde i skräck. Varje natt togs några av dem ut av personalen och våld-togs. En del av dem visste inte vad de hette längre eller var de kom ifrån. Det fanns inga papper på dem. Jag började ta reda på vilka de var och lycka-des spåra mångas familjer. En kvinna hade suttit inlåst i 21 år. Jag fick henne att prata igen och jag hittade hennes familj. Jag såg henne återvän-da till livet. Det var under-

– Vi har många hundra överlevare som själva kämpar mot syrakastning och bensinbränning. De demonstrerar, möter politiker och anmäler de skyldiga, säger Monira.

Även regeringen har lyssnat på Monira och ASF.


90

bart att se. Och jag fick upple-va att hon lämnade det där stora röda huset och åkte hem till sin familj.

– Under de här åren lärde jag mig att man inte ska vara rädd att ge sig i kast med det allra svåraste och att man måste hitta styrkan hos sig själv först för att kunna ge styrka till andra.

Första syraoffretFör tretton år sedan träffade hon två flickor som blivit attackerade med frätande syra.

– Män hade kastat syra på dem för att för alltid förstöra

deras skönhet. Jag visste knappt att det förekom i mitt land. Det var inget man tala-de om eller skrev om. Jag hade bara läst en enda liten artikel som handlade om en syrarattack. Nu hade jag en 17-årig flicka framför mig med ett ansikte som var helt förstört av syra. Hela ansiktet hade liksom smält bort och ena ögat var förstört. Jag var djupt chockad. När en av flickorna började tala såg jag hennes styrka. Hon berätta-de, hon log och skrattade, hon levde trots sina svåra ska-dor. I stället för ett vanställt ansikte började jag se en

flicka, en människa. Men på natten hade jag

mardrömmar. Jag drömde om syra som kastades…jag såg kött och ben som smäl-te…jag såg vanställda ansik-ten…jag hörde skrik. Varje gång jag vaknade tänkte jag: Hur kan sånt här vara möjligt i mitt land? Och hur orkar de här flickorna vara så starka att de kan visa upp sig och berätta om varför de blev attackerade.

Jag svimmade– Medierna struntade i de här två flickorna. Men de hade väckt mitt intresse. Jag kände

att det här vill jag veta mer om. Jag började gå till sjukhu-sen och upptäckte att det fanns många som var skadade av syra på brännskadeavdel-ningarna. Och varje dag kom det nya patienter. Det var barn, flickor, kvinnor, pojkar och män, men de allra flesta var unga flickor. Alla grät, det fanns inte sängar till alla, inga läkare. Det var vidriga förhållanden. Två gånger svimmade jag.

- Jag minns andra gången jag svimmade. Det kom in en flicka med 50-procentiga brännskador, hela ryggen var ett enda öppet sår. Jag minns att jag tänkte, hon kan inte överleva. Vi tog henne till ett privat sjukhus. Men det var hemska förhållanden där ock-så. Stanken var det värsta och det rann var ur flickans sår. Jag svimmade. En sjuksköter-

Monira skojar med Sweety och gjuter mod i henne inför den kommande plastikoperationen.

Operationen är över och Monira gratulerar Sweety till att det gått så bra.


91

ska fick ut mig ur salen. När jag mådde bättre gick vi in igen. Flickan överlevde. Och jag har aldrig svimmat igen.

Bildade ASFNu hade Monira förstått att attacker med syra var vanliga. Ofta var orsaken svartsjuka. När en flicka inte ville gifta sig med en man kastade han syra på henne som straff. Och syra fanns överallt, den användes inom textilindustrin, när man tillverkade smycken, den fanns i bilbatteriet. Varje dag blev någon attackerad med syra. De allra flesta offren var flickor under 18 år och barn. Men kvinnor och män blev också attackerade. Anledningen till att män utsattes för syrakastning var ofta konflikter om mark. Monira kände att hon måste göra något. Men vad?

Monira träffade den kanadensiske plastikkirurgen John Morrisson. De bestämde sig för att skapa en organisation som skulle hjälpa dem som överlevt. De kallade organisationen ASF, Acid

Survivors Foundation (Syraöverlevarnas organisation). I dag är Monira ASF:s direktör.

– Vi startade 1999, för elva år sedan. Vi hade inte ett öre. Men vi kände att det var nödvändigt. Varenda dag skedde det ju en ny syraattack. I dag har de minskat till hälften, nu sker det en attack varannan dag i stället. Men vårt mål är att få stopp på våldet så att inget barn, ingen flicka, ingen kvinna eller man blir attacker med syra. Vi har också börjat ta hand om dem som blivit skadade på grund av att någon hällt bensin över dem och tänt på.

Rädd att bli attackeradBörjan var svår.

– Det tog ett år innan jag kunde se på de skadade utan att rygga tillbaka och utan att börja gråta. Sånt måste man klara av för att kunna ge de

drabbade styrka. Värst är det naturligtvis för överlevarna. Att bli attackerad med syra eller bensin är mycket svårt känslomässigt. På en enda dag förändras deras liv. Ingen känner igen dem längre. Deras närmaste klarar inte av att titta på dem. De vågar inte se sig själv i spegeln. Det var svårt för oss som arbetade med dem också. Till en början gick vi tillbaka till kontoret och skrek åt varandra. Där kunde vi leva ut våra känslor. Men vi pratade och pratade om det vi upplevt och mådde

bättre och blev starkare. I dag har vi psykologer här på ASF som hjälper överlevarna, men också dem som arbetar med dem.

Monira var också rädd att själv bli attackerad. Första åren hade hon alltid en flaska vatten med sig. Av plastikkirurgerna hade hon lärt sig att det man ska göra efter en attack är att hälla vatten på skadan. I dag vet de flesta i Bangladesh att man ska hälla hink efter hink med vatten över den skadade och hålla på länge. På det sättet blir skadorna mindre. Och alla vet att om den skadade kommer till ASF:s sjukhus inom 48 timmar har man stor chans att överleva och att skadorna inte blir så allvarliga.

Idag vet folk – Jag blev aldrig attackerad och nu har jag slutat att gå runt med en vattenflaska. I dag känner folk till det här våldet. Vi har många hundra överlevare som också är aktivister. De demonstrerar. De möter politiker. De anmäler de skyldiga. De letar upp gamla offer och förklarar att även om skadorna är gamla kan vi på ASF hjälpa dem. De lyckas få tusentals män att demonstrera mot våld mot kvinnor på Internationella kvinnodagen. Vi har också lyckats skapa ett center med en egen klinik med plastikkirurger som opererar. Hos oss är behandlingen helt gratis. En del skadade har vi skickat

Barnen som drabbats av syrakastning eller bensinbränning samlas hos ASF för att umgås och måla tillsammans.

Monira svalkar en ung kvinna efter operationen.


92

utomlands för omfattande plastikkirurgiska operatio-ner, en del har fått nya näsor, ja nästan helt nya ansiktet. Vi har jurister som försöker hjäl-pa till så att de skyldiga grips och döms. Vi har 80 anställ-da, 20 av dem är själva överle-vare efter syraattacker.

ASF har lyckats få reger-ingen att åstadkomma flera lagändringar. Organisationen har också fått kända personer att delta i stödgalor och ASF har hjälpt till med manus till en fin spelfilm om en skol-flicka som blir attackerad med syra.

Belöningen: ett leende Monira vill inte framhäva sin egen roll i alla framgångar. Hon anser att det är överle-varna själva som åstadkom-mit allt.

– Vi som arbetar med de drabbade försöker lära dem att vara starka. Att försöker få dem att inte gömma sig inne i husen, att våga gå ut och visa

sina skadade ansikten. Vi för-söker få dem att känna att de är värda något, att de kan utbilda sig, gifta sig, få barn. Den största belöningen för mig är att se någon av dem börja le igen. Den 17-åriga flickan som först fick mig att börja intressera mig för syra-kriget bor i USA i dag. Hon är snart färdig sjuksköterska.

– Det som ger mig mest glädje i livet är att träffa alla dem som det gått bra för. Jag minns lilla Bubly. Hon var sju månader och ingen trodde att hon skulle överleva. Det var pappan som hällde i henne syra för han ville ha en pojke i stället. Hon har blivit opere-rad många gånger och idag är hon en livlig tioåring som alla här älskar. Många överlevare pluggar i dag. ASF betalar deras studier så länge de vill studera.

Gift trots allt Monira berättar det här på sitt lilla kontor. Hon ska sen

iväg på ett möte med en inter-nationell organisation som hon ska försöka övertala att ge pengar. Hela tiden måste hon jaga pengar för att ASF ska ha råd att fortsätta.

– När jag kommer tillbaka från mötet ska jag träffa barn som skadats. En del är intag-na här för nya operationer, andra kommer hit ändå. Vi försöker måla tillsammans en gång i veckan. Efter det ska jag gå in på avdelningarna och prata med de nyoperera-de. Sen åker jag hem till min familj.

Som liten bestämde Monira att hon aldrig någonsin skulle gifta sig.

– Men sen träffade jag en man som var precis som jag. Han hade också bestämt sig för att inte gifta sig. Han var fotograf på TV och ägnade sig åt att skildra sociala problem, att ändra på saker. Han arbe-tade med stor energi. Vi var väldigt lika. Vi förälskade oss och gifte oss. I dag bor vi i en

liten lägenhet och har två poj-kar, 8 och 12 år gamla. De är ofta med mig här på jobbet. Mina pojkar ser inte ärren, de ser inte skadorna, de ser bara vänner. De brukar fira sina födelsedagar här.

När Monira och ASF började sitt arbete skedde i genomsnitt en syrakastning per dag. Till följd av protesterna och informationen har antalet syrakastningar nu minskat till hälften.

– Den största belöningen för mig är att se någon börja le igen, säger Monira.


93

Sweety

I ett helt år låste 14-åringen Sweety in sig i sin systers hus. Hon gick aldrig ut utan satt i ett hörn och grät. Hon hade alltid en sjal över huvudet.

– Jag vågade inte visa mitt ansikte.

När hon fi ck veta att Moniras organisation ASF fanns och kunde hjälpa henne med plastikoperation fi ck Sweety livslusten till-baka. Så småningom vill hon bli detektiv och sätta dit alla män som gör henne och andra fl ickor illa.

Det här hade hänt: Sweety bodde i en by. Hon var alltid

glad, skrattade mycket och älskade att dansa. I skolan var hon mycket duktig.

– En dag när jag var tretton år gick en fyra år äldre kusin ifatt mig på vägen till skolan. Han sa: Jag älskar dig. Jag vill gifta mig med dig. Jag svara-de att för det första ville jag inte gifta mig, jag är för liten. För det andra så känner jag inget för dig. Vi har ju lekt ihop, jag känner mig som din lillasyster. Förresten ska kusi-ner inte gifta sig.

Sweety trodde att kusinen skulle glömma det hela och lämna henne ifred. Men han gick runt i byn och sa till alla

att Sweety är störtkär i mig och vi ska gifta oss. Han till och med berättade vilket datum bröllopet skulle äga rum.

– När hans pappa, min far-bror, kom hem till oss för att prata om bröllop förklarade jag att jag inte alls var föräls-kad. Jag förklarade att hans son besvärade mig.

Men då började kusinen gå runt och säga att han skulle

äta gift och ta livet av sig om Sweety inte gifte mig med honom.

– Jag försökte prata för-stånd med hans pappa som är polis. Men han sa bara att om min son tar livet av sig för din skulle drar du skam över hela familjen. Du måste gifta dig.

Mitt liv ett helveteSweetys pappa bodde på annat håll. Sweety och hen-

nes mamma tvingades accep-tera.

– Jag visste att han inte var bra, han drack sprit och rökte marijuana, men jag tvingades gifta mig med honom. Jag var bara tretton år. Efter bröllo-pet sa min man: Jag gifte mig med dig för att straffa dig. Från och med nu ska ditt liv bli ett helvete.

Sweetys liv blev verkligen olidligt. Hon måste sluta sko-

vill bli detektiv

TE

XT: M

ON

ICA

ZA

K FO

TO: K

IM N

AYLO

R


94

lan. Hon blev misshandlad. Efter ett tag fl yttade hon och mannen till en stad där båda började arbeta i en textilfabrik.

– Vi arbetade på olika avdelningar. Av en annan fl icka fi ck jag veta att min man hade skaffat sig en fl ick-vän som arbetade på hans avdelning. På kvällen frågade jag honom om det var sant. Då drog han en kniv och skar mig i armen och hällde salt i såret och sa att om du skriker dödar jag dig. Jag skrek inte, jag grät bara tyst. Allah gav mig den styrkan.

Hotade strypaEn annan dag ville hennes man ha pengar av Sweety för han skulle bjuda sin nya fl ick-vän på bio. Sweety vägrade, då försökte han strypa henne med ett rep. När ägaren till huset där de hyrde ett rum kom springande sade man-nen: Det är inget. Det är bara ett litet familjproblem.

– Han hade en speciell käpp som han slog mig med. En annan gång ville han ha pengar av mig för han skulle bjuda sin fl ickvän på Kina-restaurang. Jag vägrade, men

han tog pengar ur min väska och gick. Jag visste vilken res-taurang det var och gick dit och sa: Jag accepterar inte det här. Jag tänker inte leva med dig. Jag fl yttar tillbaka till min mamma. Han svarade att han kunde ha hur många fl ickvänner som helst. Han skulle skaffa sig fem fl ickvän-ner och vara med dem fram-för mina ögon.

Tände på bensin– När han kom hem den kväl-len band han mig och började slå mig med den där käppen.

Sen måste jag ha svimmat. Jag vaknade upp av att jag brann. Håret, huden, kläder-na, allt brann. Han hade hällt bensin över mig och tänt på. Som tur var såg ägaren till huset röken och kom spring-ande. Det stod en hink med vatten innanför dörren som han slängde över mig.

Sweety överlevde och blev förd till ett sjukhus. Hon måste betala för sprutor och behandling. Hennes pappa sålde all mark han ägde för att betala för vården.

– Det var en fruktanssvärd

Sweety väntar på plastikoperationen som ska göra så att hennes mun inte hänger längre.

Nervös väntan på operationen.

Sweety ska sövas och bedövas inför operationen. Nu är det snart operationsdags.


95

tid. Jag upplevde läkarna som riktiga slaktare. Jag var över-tygad om att de försökte ta livet av mig.

Låste in sigEfter tre månader kom Sweety hem. Munnen häng-de, hon hade svårt att tala. Hon kunde nästan inte röra på huvudet och över stor del av kroppen hade hon fula ärr.

– Jag satt bara och grät och gick inte ut. Men efter ett år sa min syster att du är en belastning för oss. Du måste försöka tjäna pengar och hjäl-

pa mamma och vår lillebror. Då blev jag tvungen att gå ut. Men det var svårt att se hur folk ryggade tillbaka när de såg mitt ansikte.

Sweety lärde sig brodera. När det dök upp två lärarjobb fi ck hon inte jobben.

– Jag var för ful. Det enda jag kunde göra var att ta emot lågstadieelever hemma och ge dem extralektioner. Jag lärde dem dansa också. Jag började skolan igen. Och jag fi ck ta hand om ett litet bibliotek. Där började jag läsa böcker, helst av allt läser jag deckare.

En dag mötte Sweetys sys-ter en kvinna som var med i ASF och själv var skadad av frätande syra. Hon berättade om sin syster Sweety för kvinnan.

– Det här var alldeles nyli-gen, berättar Sweety glädje-strålande. Den där kvinnan sökte upp mig och berättade om ASF. Jag hade aldrig hört talas om ASF. Kvinnan sa att om du kommer till vårt cen-ter i Dhaka kan du bli opere-rad av skickliga plastik-kirurger.

Rädd för operationSweety var mycket nervös när hon reste till huvudstaden och sökte upp ASF. Hon var rädd för sjukhus och för läka-re. Läkarna hade gjort henne så illa direkt efter olyckan. Men Monira och resten av personalen talade mycket med henne och lugnade hen-ne och sa att hos oss är all behandling gratis och du får smärtlindring. Våra duktiga plastikkirurger ska operera din mun, det går nog att ord-na så den inte hänger längre. Och du kommer nog att få

Nu är det snart operationsdags.Sweety är sövd och plastikoperationen ska just påbörjas.


96

tillbaka din rörlighet i halsen.– Här har jag träffat så

många andra som blivit attack-erade med syra eller bensin och blivit opererade och lever nor-mala liv i dag. De har givit mig mod. Och jag har träffat barn som också blivit skadade. Jag har dansat tillsammans med dem. Och vi har skrattat myck-et ihop. Men innerst inne är jag mycket nervös. Jag är så rädd för operationen.

Sweetys leendeNågra dagar senare blir Sweety opererad. Efteråt

säger läkarna att operationen gick bra. Man har tagit hud från låret och transplanterat till ansiktet. I fl era dagar är hon inlindad i bandage, Efter några dagar samlas läkaren och några sjuksystrar runt henne och börjar ta bort ban-daget. De håller fram en spegel.

Sweety stirrar in i spegeln. Munnen hänger inte längre! Hon kan prata utan pro-

blem! Försiktigt vrider hon på

huvudet, hon kan röra på det utan problem.

Då ler Sweety! Och Sweetys leende sprider

sig till alla som står runt omkring henne. Själv säger hon:

– Jag vill bara gråta. Jag vill gråta för jag är så glad.

Vill bli detektivSweety har anmält sin tidiga-re man för det hemska brottet mot henne. Det fi nns en arresteringorder på honom. Men inget har hänt. Då och då kommer han tillbaka och hälsar på i byn, men han blir aldrig gripen. Sweety tror att han har mutat polisen. Hon

vet att han bor längre söderut och har en ny fru.

– Fast nu vet jag precis vad jag ska göra. Jag ska låta ope-rera mig mer så att ansiktet blir ändå bättre. Och med hjälp av ASF ska jag studera. Sen ska jag bli detektiv. Jag

I fl era dagar efter operationen har hon bandage runt halva huvudet.

Läkarna tar hud från Sweetys lår och transplanterar den till ansiktet.

Sweety är både nyfi ken och nervös när läkaren börjar ta bort bandaget. Vad väntar där under?

Sjuksystrarna tar bort de sista bandageresterna. Fortfarande vet Sweety inte hur det har gått ...

88-105.Bangladesh_88-105_svenska.indd 96 10-11-04 15.12.30

97

ska bli en detektiv som letar upp alla män som smiter från sina straff så att de kan bli dömda. Jag ska starta Sweetys detektivbyrå.

Jag ska bli en detektiv

som letar upp alla män

som smiter från sina straff

så att de kan bli dömda.

Jag ska starta Sweetys

detektivbyrå

.

Det är knappt så att Sweety tror sina ögon. Hennes mun hänger inte längre fult. Snart kommer leendet. Hon är så lycklig.

– Frätande syra används som vapen även i andra länder, säger Monira. I Pakistan, Uganda, Indien, Kambodja … Men det har bildats systerorganisatio-ner till ASF i andra länder också. Min dröm är att kunna bygga ett stort och modern sjukhus i Bangladesh. Där ska vi ta emot överlevare från andra länder också och vi ska ha utbildningar och kurser av olika slag. Vi har mycket att lära av varandra. Och vi har alla samma mål: att få slut på användandet av frätande syra och bensin som vapen.

Moniras dröm om stort sjukhus för överlevarna


98

En dag i Bublys livBubly, 10 år, har tillbringat mycket tid på ASF:s sjukhus. Hennes pappa hade velat ha en pojke, när han fick en flicka i stället försökte han döda henne genom att hälla syra i hennes mun och på fötterna.

När det hände försökte Bublys mamma, som bara var 16 år då, få iväg sin dotter till sjukhus. Hon var mycket skadad, tänder-na, munnen, strupen, tungan var förstörda. Sedan dess har Bubly tagits omhand av ASF och opererats många gånger. I dag kan hon äta igen, tala och går i en vanlig skola. Hon bor med sin mamma. En gång i veckan besöker hon ASF:s center så hon får träffa andra skadade barn.

07.05 Ensam med nalleMamma har gått till sitt arbete. För att inte känna mig ensam kramar jag min älsklingsbjörn. Han gör mig alltid glad.

08.00 Min älsklingsklänningNär jag inte har något att göra provar jag kläder. Det här är min älsklingsklänning.

09.30 Till skolan För att jag inte ska bli kidnappad på vägen till skolan åker jag alltid tillsammans med en grannflicka och hennes mamma.

07.30 Får inte gå utPappa vill att jag ska komma och bo hos honom. Jag vägrar. Han har en ny familj nu. Om jag flyttar dit tror han att det inte blir någon rättegång och att han slipper hamna i fängelse. När jag sade nej sa han att han skulle kidnappa mig. Därför får jag bara gå ut om mamma är med. Jag ser att barnen leker utanför, men jag får inte gå dit.

15.00 LäxdagsHemma igen. Först gör jag läxorna. Engelska är roligast.


99

En dag i Bublys liv

Tex

T: MO

NIC

A Z

AK

FOTO

: KIM

NAY

LOR

18.00 Dags för dansMamma lär mig nya danser också.

18.30 Snälla mamma…

Kan jag inte få gå ut och leka med de andra

barnen? Inte ensam, säger mamma.

16.30 KompislekJag och min kompis Sadi leker med gosedjur och Barbie och spelar ”snakes and ladders”.

19.30 God natt!Jag kryper in under moskitnätet för att sova. God natt mamma. Nu vet jag vad jag ska bli, säger jag. Vaddå, undrar mamma. Plastikkirurg. Bra idé. God natt Bubly.

17.00 Musik med mammaEfter maten lär mamma mig nya sånger och att spela ackordeon.

18.35 Hurra!Mamma följer med mig ut.

16.00 Kram mamma!Äntligen, mamma kommer hem.


100

NeelaNeelas ansikte och kropp är fulla av fula ärr. För några år sedan var hon en mycket vacker 15-åring skolflicka som tvingades gifta sig med en tjugo år äldre man. När hon får frågan om hon vill göra fler plastikoperationer av sitt ansikte skakar Neela på huvudet.

– Jag har vant mig vid mina ärr och så här vill jag se ut i fortsättningen, säger hon.

Idag ägnar Neela mycket tid åt att kämpa för andra offer för frätande syra. Hon vill hjälpa Monira och ASF efter all hjälp som hon själv fått.

Jag som tänkt bli skåde-spelerska, berättar Neela. Jag växte upp i Dhaka,

huvudstaden. Jag gick i en vanlig skola, men pappa hade skrivit in mig i en kulturskola där jag gick på eftermidda-garna. Där studerade jag sång och dans och teater. Jag älska-de att stå på scenen och kän-na kontakt med publiken. Jag hade bestämt mig, jag skulle bli skådespelerska och arbeta på teatrar och spela roller som skildrade djupa problem och starka känslor.

TvångsgiftPå gamla foton av Neela ser man en ung flicka som mest ser ut som en glamorös film-stjärna. Ett av de fotona såg en man som arbetade utom-lands, men kommit hem till-fälligt för att hitta en fru.

– Min farbror berättade att det fanns en man som sett ett foto av mig, det räckte för honom. Han ville gifta sig med mig och ingen annan. Jag var 15 år och ville absolut inte gifta mig. Jag sade nej. Mina föräldrar stöttade mig. Men en farbror och en del av min släkt försökte påverka mig och mina föräldrar. Den här mannen, som hette Akbar, var visserligen 35 år,

men han hade pengar och ett bra jobb utomlands. Till slut gick jag med på att träffa honom. Jag tyckte inte om honom, inte det minsta. Och jag ville absolut inte gifta mig. Det enda jag ville var att fortsätta på högstadiet och till slut bli skådespelerska.

– Efter mötet med mannen gick jag och la mig. På mor-gonen berättade pappa att han gått med på giftermålet och skriver under några pap-per. Hans äldste bror och delar av släkten hade pressat honom. Bröllopet skulle äga rum på en gång, efteråt skulle Akbar återvända till sitt arbe-te utomlands och jag kunde stanna kvar och fortsätta mina studier.

– Han hade lovat att jag skulle kunna bo kvar hos mina föräldrar. Akbar hade sagt: ”Allt det du vill göra kan du göra fast du är gift. Du kan fortsätta i skolan. Jag tycker om moderna flickor”.

Livet i spillror– Inget blev som han lovat. Mitt liv slogs i spillror. Jag fick inte alls stanna hos min familj utan måste följa med till byn där hans föräldrar bodde. På bröllopsnatten var jag fruktansvärt rädd. Jag

blev visad in i ett rum med en säng. Jag grät oavbrutet. Han försökte tvinga mig, men jag grät och grät. Till slut gav han upp.

Dagen därpå åkte han utomlands för att fortsätta med sitt jobb där, men jag skulle bo hos hans föräldrar. Dom hade en bondgård. Jag blev instängd i huset och fick inte gå i skolan. I stället skul-le jag hjälpa till på gården. Min svärmor klagade på mig hela tiden. Jag lagade inte bra mat och gjorde allting fel och

inte kunde jag sköta djur och var urusel i skördearbetet. Jag hade ju bara gått i skolan och ägnat mig åt dans och musik och teater. Nu skulle jag kun-na allt på en bondgård.

För att de skulle vara snäl-lare mot mig betalade min pappa pengar till familjen. Men det hjälpte inte. Efter några månader kom dagen jag fasat för, min man kom tillbaka. Vi hade fortfarande inte haft sex och nu försökte han igen. Jag var mycket rädd för honom, men jag var arg

skulle bli skådespelerska

–

T

EX

T: M

ON

ICA

ZA

K

FOTO

: KIM

NAY

LOR


101

också. Jag sade till honom att jag har blivit lurad. ”Du sade ju att jag skulle få bo kvar hemma och gå kvar i skolan”. Han slog mig och jag skrek. Folk utanför huset undrade vad som skedde men han ropade: ”Det är lugnt”.

Ett glas med syra– Efter en stund gick han ut. Jag låg darrande kvar i säng-en men lyckades somna till slut. Plötsligt väcktes jag av att han stod i dörren med ett glas i handen. Han sade att

En släkting tog mig därifrån till ASF. Jag hade tur för jag kom dit inom 48 timmar. På kliniken finns det dygnet-runt- jour så jag blev omedel-bart opererad.

Neela vägrade att se sig själv i spegeln efteråt. Hon som väckt uppseende med sin skönhet visste att hennes ansikte var nästan svart och förstört. Hon hade hört att många svimmade när de såg sig själva i en spegeln första gången efter att ha utsatts för syran.

han hade ett glas vatten med sig ifall han skulle bli törstig. Jag såg att han var arg, men kunde inte ana vad han tänk-te göra. Det var inte vatten utan syra i glaset. Han gick fram till sängen och kastade syran rätt i ansiktet på mig. Smärtan var oerhörd. Jag minns att jag hörde en röst som skrek: ”Det här är ditt straff.”

Själv skrek jag: ”Mamma! Pappa! Hjälp mig!”

Grannarna kom springan-de och tog mig till sjukhuset.

– Till slut vågade jag. Monira och många med ska-dade ansikten hade pratat med mig. De hade givit mig modet att våga titta. Jag svimmade inte.

Monira på besökI dag är en stor dag. Familjen har precis flyttat in i ett nytt hus i staden Sirajgang där Neelas pappa arbetar som polis. Det stora är att Monira ska hälsa på. Hon har åkt bil i många timmar för att kom-ma fram. Neela möter henne

skulle bli skådespelerska– Jag ville bli skådespelerska och älskade att stå på scenen. Jag vägrade först att se mig i spegeln efter den första opera-tionen efter syraattacken. Men du gav mig mod att våga titta och jag svimmade inte, säger Neela till Monira.


102

glädjestrålande. De kramas och går hand i hand genom de smala gränderna. Inne i huset kryper de upp i sängen och pratar i timmar.

– Jag minns när du kom till oss, säger Monira och ger Neela en kram. Du var myck-et dålig. Huden var sönder-frätt av syran, huden var mörk och hård som läder. Vi transplanterade hud från andra delar av din kropp till ansiktet på en gång, men

ärligt talat trodde jag inte att du skulle överleva.

– En månad senare gick jag in på vår avdelning för fysisk träning. Där såg jag en flicka som var helt täckt av bandage men var uppe på benen och tränade. Jag frågade: ”Vem är det där?” När någon sa ”det är ju Neela” blev jag överlyck-lig. Det var ett mirakel att du överlevt. Efter tre månader och flera plastikoperationer kunde du åka hem.

– Vi kan fortsätta arbeta med ditt ansiktet, säger Monira. Jag kan ordna en ny operation.

Neela skakar på huvudet.– Det behövs inte. Jag är

inte intresserad av mer plas-tikkirurgi. Jag har vant mig vid mina ärr och så här vill jag se ut i fortsättningen.

Mannen i fängelseMed hjälp av sin pappa och ASF har Neela anmält sin ex-man. Han sitter i fängelse i dag.

– Så jag behöver inte vara rädd för honom mer. Och i dag vågar jag visa mitt ansik-

te utan att skämmas. Jag vågar prata offentligt, det gör jag ofta. Jag är en stor aktivist som kämpar mot våld. Jag leder demonstrationer. Jag söker upp och kräver saker av myndighetspersoner. Jag besöker skolor och försöker påverka så att ingen av elever-na någonsin ska kasta syra eller bensin. Det är viktigt. Här i min stad är vi 160 akti-vister som alla är offer för attacker med syra eller ben-sin. Vi bråkar och vi demon-strerar. Och vi stöttar varan-dra. Vi har ett nätverk och håller reda på om det kom-mer några nya syraoffer. Då

När Monira säger att hon kan ordna en plastik-operation till om Neela vill skakar Neela på huvudet.

– Nu har jag vant mig vid mina ärr och så här vill jag se ut i fortsättningen.

Monira kommer!Det är en stor dag för Neela. Monira kommer på besök efter att ha rest med bil i flera tim-mar för att komma dit. Hon får en varm väl-komstkram.


103

rycker vi ut. I dag vet de flesta i Bangladesh att om någon fått syra på sig ska man kasta hinkar med vatten över och hålla på mycket länge. Ibland hittar vi personer med gamla skador. Förra veckan hittade vi två stycken. Vi talar om för dem att de kan få gratis hjälp av ASF och att vi kan ordna transport till sjukhuset.

Själv har Neela återvänt till skolan.

– Så länge du vill fortsätta

med skämta om sitt ödesdig-ra bröllop. Hon tar fram sin bröllopssari och visar den för väninnorna.

– Jag förstår inte hur du kan vara så glad och att du klarar av att möta nya människor, säger en av dem.

– Men jag har ju inte för-ändrats. Jag har mina ärr, de kommer aldrig att gå bort. Men på insidan är jag samma Neela som förr.

Förlåtit föräldrarnaEn flickkompisarna undrar om hon inte är arg på sina föräldrar. De tvingade henne

studera får du stipendium från ASF, säger Monira. Vill du fortsätta på universitet kommer vi att betala det också.

Orkar skämta Neela har många flickvänner. De läser läxor, lyssnar på pop på radion och dansar inne i hennes rum. I dag kommer Luna, Rita och Putui på besök för att titta på det nya huset. Neela skrattar mycket och skojar och kan till och

ju att gifta sig med den där otäcka mannen.

– Nej, Jag förstår hur det gick till. De blev lurade. De gjorde det inte med onda avsikter. Jag har förlåtit dem.

Pappan dyker upp och säger att det är bra att Neela stude-rar. Han säger att hon är så klipsk och bra på logiskt tän-kande.

– Jag tror hon skulle bli en bra jurist, säger han.

– Fast jag är mer intresse-rad av att läsa administration på universitet. Jag vill jobba på bank.

– Det är du som bestäm-mer, säger pappan och skrat-tar. Vi ska aldrig mer göra något mot din vilja. Mamma och jag är mycket stolta över dig.

Neela har förlåtit sina föräldrar för att de gifte bort henne och hennes pappa har hjälpt till att få hennes ex-man i fängelse.

– Mina föräldrar blev lurade, säger Neela.

När tjejkompisarna kommer på besök tar Neela fram sin bröllopssari. Hon skämtar till och med om sitt ödesdigra bröllop.


104

När Mohammeds syster Asma vägrade att gifta sig med sonen i byns mäktigaste familj hämnades han genom att kasta frätande syra på henne.

– Vi lyckades få honom fängslad på livstid, men hans familj förföljer oss ständigt. Själv vill jag lära ut att vår religion är emot allt våld. En god muslim kastar inte syra, säger Mohammed.

För fem år sedan var han med i Idol. Sen dess vet alla i Bangladesh vem Idol-Rumi är. Han är den populäraste sångaren i landet och är med och demonstrerar mot dem som kastar frätande syra.– Inga riktiga män

kastar syra, säger han

Mohammed och hans syster Asma.

– När jag var liten hade vi en bondgård, berättar Mohammed, 14 år. Vi hade det bra. Men sonen till byns allra rikaste och mäktigaste familj ville gifta sig med min syster Asma. Hon ville inte. Han sade att om du inte gif-ter dig med mig kommer något hemskt att hända. Hon vägrade ändå. En tidig mor-gon när min pappa gick ut för att be sin morgonbön och lämnade dörren öppen kom han in och kastade frätande syra på Asma.

– Jag fi ck lite på mig också och vaknade av smärtan och av att min syster gallskrek. Min äldste bror tände en fi cklampa och såg vem det var som kastat. Han och pap-pa fi ck iväg Asma till sjukhus, hon miste synens på ett öga, men överlevde.

Livstids fängelse– Min familj polisanmälde han som kastat syran. Vi fi ck sälja alla vår mark för att kunna driva rättegången. Nu är vi fattiga men han blev dömd till livstids fängelse. Då började hans rika och mäktiga familj att förfölja oss. Pappa arrenderar mark i dag. När det är dags att skör-da motar de in sina på kor på vår mark så att de förstör det vi odlat. De hotar att hugga hälsenorna av oss för att få oss att säga att vi vittnat falsk

så att det ska bli en ny rätte-gång.

– Jag var sju år när Asma blev överfallen och förföljel-serna mot min familj starta-de. I dag är jag 14. Jag känner mig mycket liten och rädd, den enda jag kan hitta trygg-het hos är Allah. Han är stark. Nu går jag första året på en koranskola. Jag vill bli lärare i religion eller Imam. Då ska jag lära ut att vår reli-gion är mot allt våld. En god muslim kastar inte syra. Lyckligt giftMohammeds syster Asma är gift i dag med en man hon älskar. De har en liten dotter och hon arbetar på ASF cen-ter inne i huvudstaden. Varje lov reser hennes bror Mohammed och bor hos hen-ne i Dhaka.

– Då kan jag slappna av och känna mig trygg, säger Mohammed.

”En god muslim kastar inte syra”

”Riktiga män kastar inte syra!”Idol-Rumi


105

När Mamun var nyfödd kastade en släkting frätande syra i hans ansikte. När han började skolan blev han mobbad och barnen ropade Apansikte efter honom. Mamun har precis varit med om sin tionde plastikoperation och idag är det ingen som ropar Apansikte längre.

Rumi deltar i de syraskadades demonstrationer och pratar om dem mellan låtarna under sina konserter.

– Jag har ofta konserter och är med i TV och radio. Då vänder jag mig alltid till männen i publiken. Jag säger att riktiga män kastar inte syra. Riktiga män ser inte ärren i ansiktet och ärren på kroppen på dem som skadats. En riktig man ser inte till utseendet, alla människor är vackra.

Sångaren Rumi fi ck upp ögonen för det som händer i hans land av sin egen mor-bror. Han hade arbetat utom-

lands i åtta år innan han fl yt-tade hem. Efter två dagar fi ck han syn på en fl icka. Ena hal-van av ansiktet var vackert, andra helt förstört av syra.

– Min morbror blev ome-delbart förälskad. De är lyck-ligt gifta i dag. Sen dess kän-ner jag starkt för alla de ska-dade. Jag känner det i själen och jag vill kämpa mot det under resten av mitt liv. Jag brukar säga till männen i publiken att de måste respek-tera fl ickors och kvinnors vil-ja. Man får inte hämnas genom att kasta frätande syra. Jag brukar säga att en man som förstör en fl ickas

utseende kommer att bli avskydd under resten av sitt liv

– Jag tycker att man ska använda sitt kändisskap till att påverka.

Rumi tillsammans med vänner hos ASF som utsatts för syrakastning.

Lyssna på Idol-Rumi på YouTube:

Rumi.Bangladesh

Mamuns mamma, som själv fi ck frätande syra på sin arm, fi ck mobbarna i skolan att sluta reta Mamun.

– Min modiga mamma fi ck stopp på mobbningen i sko-lan och i byn, säger Mamun, 9 år. Alla barn hånade mig. När jag började skolan sam-lades alla runt mig och skrek Apansikte eller Bruna Apan. Jag sprang hem och grät och vägrade gå tillbaka till sko-lan. Då gick mamma dit. Hon pratade med lärarna och med barnen. Efteråt vågade jag gå tillbaka till skolan och mobbningen slutade. I dag är det ingen som skriker Apansikte eller Bruna Apan längre.

Det här hade hänt:

Mamuns familj är fattig. De fi ck en bit mark av en släk-ting där de kunde bygga ett hus och odla lite. En dag krävde släktingen marken tillbaka. Mamuns pappan vägrade. På natten kom släk-tingen och slängde frätande syra på nyfödda Mamun och hans föräldrar.

– Jag vaknade av en brän-nande smärta, berättar mam-ma Mageda. När jag såg på min pojke såg jag att han var fruktansvärt skadad. Jag tog honom i armarna och sprang till en doktor i byn. Han kän-de till ASF. Och han visste att

om man kommer till deras sjukhus inom 48 timmar kan den som är skadad av syra ofta räddas och skadorna blir inte så farliga. Min pojke var mycket skadad, jag och min man hade inte fått lika myck-et syra på oss. Vi trodde att Mamun skulle dö. Ansiktet var mycket förstört. Han har

precis varit med om sin tion-de plastikoperation.

– Jag är en helt vanlig pojke som går i tvåan, säger Mamun. Jag har många kom-pisar och spelar cricket. Jag håller på cricketlaget Royal Bengal Tigers.

”Alla skrek Apansikte”

”Riktiga män kastar inte syra!”

TE

XT: M

ON

ICA

ZA

K FO

TO: K

IM N

AYLO

R


Murhabazi Namegabe

106

”Du kommer att dö ikväll. Ät din sista måltid!” Murhabazi läste det korta meddelandet som pep till i hans mobiltele-

fon. Han satt mitt i ett viktigt möte med FN om barn som tvingas vara soldater i Kongo. Han såg sig försiktigt omkring. Var det någon i rummet som hade skickat dödshotet? Murhabazis kamp för de tiotusentals barn som utnyttjas och plågas i krigets Kongo, har givit honom många fiender.

– Här är kampen för barns rättigheter en fråga om liv och död. Och jag är beredd att dö i den kampen, varje dag, säger Murhabazi Namegabe.

Murhabazi hann inte ens födas innan han fick sitt första döds-

hot. 1964 rasade kriget i Bukavu i östra Kongo, och hans gravida mamma Julienne hade springande flytt i de trånga gränderna för att komma undan striderna. Hon hade inte upptäckt sol-daternas vägspärr i tid. En av soldaterna tryckte sin gevärs-pipa mot hennes stora mage, men just som han skulle trycka av ropade en av ledar-na: ”Döda inte henne! Låt henne gå!”

Två veckor senare födde

Julienne en son. Hon gav honom namnet Murhabazi, som på språket mashi både betyder ”Den som föds i krig” och ”Den som hjälper andra”.

– Mamma säger alltid att vi fick leva eftersom det fanns en mening med att jag skulle födas. Och att det var förut-bestämt att jag skulle ägna mitt liv åt att skydda utsatta människor.

Alla ska ha mat!Murhabazi växte upp i ett av Bukavus fattigaste kvarter. Men eftersom hans pappa hade arbete hade familjen all-

tid mat att äta, och barnen kunde gå i skolan. När de hade gjort sina läxor fick de leka med sina kompisar. Murhabazi förstod redan i första klass att alla inte hade det som han.

– Många kompisar var all-tid hungriga och hade inte råd att gå i skolan. Jag tyckte det var orättvist. Varje dag när vi skulle äta samlades det hungriga barn utanför vårt hus. Mamma gav barnen pyt-telite mat direkt i handen innan hon skickade iväg dom. Jag tyckte att barnen kunde få sitta tillsammans med oss och

Te

xT:

AN

DR

eA

S L

ÖN

N

FOTO

: BO

ÖH

LÉN

VArför NoMiNerAs MurhAbAzi?Murhabazi Namegabe nomineras till World’s Children’s Prize 2011 för sin över 20 år långa och farliga kamp för barnen i det krigshärjade Demo-kratiska Republiken Kongo.

Sedan 1989 har Murha-bazi genom organisatio-nen BVES befriat 4 000 barnsoldater och över 4 500 flickor som blivit sexuellt utnyttjade av väpnade grupper, samt tagit hand om 4 600 ensamma flyktingbarn.

Genom sina 35 hem och skolor ger han några av världens mest utsatta barn mat, kläder, ett hem, sjukvård, terapi, möjlighet att gå i skolan, trygghet och kärlek. De flesta av barnen återförenas med sina familjer. 60 000 barn har passerat BVES olika center och fått ett bättre liv tack vare Murhabazi.

Han och BVES för barnens talan i Kongo, genom att ständigt uppmana regeringen, alla väpnade grupper, organi-sationer och alla andra i samhället att ta hand om landets barn.

Alla gillar inte Murhaba-zis kamp. Han har fängs-lats och misshandlats och får ständigt dödshot. Sju av hans medarbetare har dödats.

NOMINERAD • Sidorna 106–125

Kongo_106-125_svenska.indd 106 10-11-03 08.41.40

107

Svårt att rädda barn– Varje gång en barnsoldat blir befriad är det som en stor seger. Men det är svårt att för-handla med dom väpnade grupperna. Vi hotas till livet när vi ber dom släppa barnen. Sedan är det svårt för oss att hantera barnen eftersom dom har blivit så utnyttjade och skadade av vuxna. Till sist är det svårt att få deras familjer, grannar, byar och skolor att acceptera barnen när dom ska återvända hem igen, säger Murhabazi.

Radiopratare för barns rättMurhabazi har pratat i radio om barnets rättigheter en gång i veckan i över 20 år.

äta sig mätta istället. Jag sa till mamma att jag vägrade äta hennes mat så länge det inte blev så!

Murhabazi pratade med några av sina skolkompisar, och tillsammans började de kämpa för att inga barn i kvarteret skulle behöva sväl-ta. Varje eftermiddag gick de

runt och sjöng sånger om att vuxna måste ta hand om alla barn. Barnen förklarade för sina mammor att de tänkte hungerstrejka så länge de fat-tigaste barnen inte också var välkomna på middag.

– I början var det bara jag och några till, men snart var vi över sjuttio barn som demonstrerade varje dag efter skolan!

Till slut bestämde de vuxna att de hungriga barnen var allas ansvar, och att de fi ck äta middag tillsammans med familjer som hade mat så det räckte!

BarnkonventionenMurhabazi och de andra bar-nen fortsatte att demonstrera för att föräldrar och lärare skulle sluta slå barn och att alla barn skulle få gå i skolan. Ju äldre Murhabazi blev, desto fl er problem såg han att barnen i Kongo hade. Han kände att barnen behövde vuxna som kämpade på deras sida och att han själv behövde mer kunskap om han skulle kunna hjälpa barnen på all-var. Därför studerade han om barns utveckling och hälsa på

universitetet. Han fi ck stanna kvar som lärare när han var klar.

Den 20 november 1989 lyss-nade han som alla andra dagar på radionyheterna efter jobbet. Den här dagen kunde han höra nyhetsuppläsaren berätta att FN hade beslutat om något som hette Konventionen för barnets rättigheter. Barnkonventionen slog fast att alla barn i hela världen hade rätt till ett bra liv. Nyhetsuppläsaren sa också att alla länder som skrev under Barnkonventionen måste tänka på barnets bästa i alla beslut.

– Jag var så glad och ordna-de ett möte hemma hos mig med en grupp lärare, elever, läkare och jurister och berät-tade om de fantastiska nyhe-terna. Vi bestämde att vi skulle göra allt vi kunde för att få Kongos regering att skriva under Barnkonventionen.

Organisationen BVESMurhabazis grupp kallade sig för BVES (Frivilligorganisa-tionen för barns hälsa). De

började undersöka hur bar-nen i Kongo egentligen måd-de. Resultatet skulle de sedan visa för regeringen, och påpe-ka vad landet behövde göra för att uppfylla Barnkonventionen.

– Vi hade varken pengar, bilar eller motorcyklar så vi vandrade ofta fl era dagar genom regnskogen för att nå avlägsna byar. På nätterna var vi tvungna att sova uppe i trä-den för att undvika leoparder och andra farliga djur. Ibland fi ck vi mat i byarna, ibland åt

Skyddas av FNMurhabazi samtalar med en barnsoldat framför en FN-jeep. Även om kampen för barnets rättigheter i Kongo är svår har en del saker har blivit enk-lare för honom.

– I början gick vi till fots och jag gjorde ofta räddningsaktioner för att befria barnsoldater helt ensam. Idag får jag skydd genom att åka till olika väpnade grup-per tillsammans med FN. Numera har jag inte ens tillåtelse att åka ensam! skrattar Murhabazi.


108

det svårt här, ansågs det att man ville störta regeringen. Vi blev varnade. Om vi inte slutade skulle vi hamna i fängelse.

GatubarnMurhabazi och BVES slutade inte. De började tala i radio en gång i veckan för att alla skulle känna till Barnkonventionen och hur

vi frukt i skogen, men vi var ofta hungriga.

Murhabazi och BVES käm-pade och fi ck fram fakta om hur barnen i Kongos byar mådde. Fruktansvärda fakta.

– När vi visade våra resultat för regeringen blev dom inte alls glada. På den tiden var Kongo en diktatur. Så fort man sa något negativt om landet, som att barnen har

Mobiltelefoner och dataspel ger krigI Kongo fi nns enorma rikedomar. Exempelvis guld och diamanter, men även tungsten och coltan. Det är mineraler som används i alla värl-dens mobiltelefoner, datorer, data-spel och mp3-spelare.

– Idag handlar kriget om vem som ska kontrollera Kongos alla gruvor och naturrikedomar. Jag tvingades gräva efter både guld och diamanter åt min överste, säger Isaya, 15 år, tidigare barnsoldat som räddades av Murhabazi.

Dagens konfl ikt startade efter folk-mordet i grannlandet Rwanda 1994, då närmare 1 miljon människor ur

folkgruppen tutsi mördades. Tusentals av de skyldiga fl ydde till Kongos skogar där de blev kvar. Misstänksamhet och maktkamp upp-stod mellan Rwanda och Kongo, och snart var sju länder inblandade i ett av världshistoriens mest brutala krig.

Redan 2001 anklagade FN Rwanda, Uganda och Zimbabwe för att hålla igång striderna för att samla på sig så stora rikedomar som möj-ligt. 2008 anklagade FN återigen Rwanda för att hålla igång kriget. 2009 visade organisationen Global Witness att striderna i Kongo nu drivs på av europeisk och asiatisk

handel för tillverkning av mobiltelefo-ner, datorer, dataspel och mp3-spe-lare. Företag från Belgien, Storbritannien, Ryssland, Malaysia, Kina och Indien pekades ut för att de köper mineraler från olika väpnade grupper som brutalt kränker barnets rättigheter. Genom att köpa minera-lerna håller företagen igång kriget. Att politiker, affärsmän och militärer i Afrika, Asien och Västvärlden tjänar mycket pengar på kriget i Kongo gör det svårt att stoppa det.

Kongos barn mådde. Varje gång krävde Murhabazi även att regeringen skulle skriva under Barnkonventionen. Och varje gång hotade reger-ingen med att låsa in honom eftersom de sa att han skapa-de oro i landet. Trots hoten mot Murhabazi anslöt sig landet till Barnkonventio nen 1990, men regeringen gjorde inte alls vad den skulle.

– Bukavus gator kryllade av barn som inte hade någon som tog hand om dom. Föräldrarna var fattiga eller hade dött i aids. Alla dessa hungriga och smutsiga barn försökte överleva på egen hand. Många kallade barnen för ”hundar” men vi sa att dom behöver skydd och kär-lek, precis som alla andra.

1994 öppnade BVES sitt

Lär soldater om barnets rättigheterNär Murbahazi kommer till en väpnad grupp lär han soldaterna om barnets rät-tigheter och förhandlar om att de ska låta barnen gå.


109

ensamma på gatorna i Bukavu och andra städer.

– Visst hade jag tagit hand om hårda killar som bodde på gatan tidigare, men barnsol-daterna var något helt annat. Små killar på kanske tio år som var drogade, bar uni-form och stora maskingevär. Vuxna hade fullständigt för-stört barnen. Jag ville göra allt jag kunde för att rädda så många som möjligt, berättar Murhabazi.

Första räddningsaktionen– En dag mötte jag en grupp förtvivlade mammor som berättade att 67 barn hade

första hem för gatubarn och 260 pojkar och flickor, flytta-de in. Efter några månader hade många av de första bar-nen flyttat hem igen. Men det kom ständigt nya.

Barnsoldater– Vi trodde att vi sett det vär-sta genom arbetet med dom övergivna barnen, men sedan kom kriget och livet för alla barn här blev ett rent helvete, säger Murhabazi.

1996 invaderades Bukavu av olika kongolesiska rebell-arméer med stöd av Rwanda. I kriget som följde blev bar-nen direkta måltavlor.

– Vi hade tagit hand om ensamma flyktingbarn från folkgrupper som arméerna ansåg var deras fiender, och därför förstörde dom våra tre hem för flyktingbarn. Som tur var hade jag hunnit göm-ma undan barnen så alla överlevde. Men min första medarbetare och kompis blev dödad.

Alla grupper som stred, även Kongos armé, kidnappa-de pojkar för att tvinga dem vara soldater och förde bort flickor för att utnyttja dem som sexslavar. Barn tvinga-des sluta skolan och drevs på flykt och hamnade ofta

blivit kidnappade från deras by.

Murhabazi packade ner en klase bananer och böcker om barnets rättigheter och gav sig av. Ensam.

– Jag tog en motorcykeltaxi utan att säga exakt vart vi skulle. Om jag sagt det hade jag aldrig fått skjuts!

När Murhabazi kom fram till rebellarméns läger inne i skogen greps han. Över hundra beväpnade soldater omringade honom. Vakter förde Murhabazi till ledaren som undrade vad han ville.

– Jag sa att i vår kultur tar dom stora alltid hand om

dom små, men att jag nu hade hört att den här armén hade stulit dom små och tvingat dom att kriga istället för att gå i skolan. Jag sa att jag var där för att hämta hem barnen till sina föräldrar igen. Ledaren blev fullkomligt vansinnig! Han trodde att jag tillhörde fienden eftersom jag ville försvaga hans armé genom att ta hans barnsolda-ter. Han befallde sina soldater att riva sönder mina böcker om barnets rättigheter. Sedan började misshandeln.

Befriade barnSlagen från gevärskolvarna haglade över Murhabazi. När han var rejält skadad låste de in honom. De förklarade att han hade två val: att bli soldat i deras armé eller att bli avrät-tad. Nästa morgon innan de skulle döda honom, hejdade sig en av ledarna. Dagen inn-an hade han varit för berusad för att känna igen Murhabazi.

Vi ska bränna uniformenMurhabazi tillsammans med pojkar som han befriat från att vara soldater. På bilden kan de ha varandras uniformer så att ingen vet vilken väpnad grupp de tillhörde. Nu ska de tillsammans bränna upp sina uniformer.

Barn i krig har samma rättigheter

– Även våra barn, som lever i krig, har rätt att få leva, till en familj, hälsovård, utbildning och till att få leka. Dom har även rätt att få utvecklas och göra sina röster

hörda samt att bli respekterade på alla sätt, säger Murhabazi.


110

fiender. Han får hotfulla tele-fonsamtal och sms och sover sällan på samma ställe två nätter i rad. Sju av hans med-arbetare har dödats för sin kamp för barns rättigheter, själv har han misshandlats och fängslats.

– Det är många militärer, politiker och affärsmän, både i Kongo och i andra länder, som tjänar otroligt mycket pengar på kriget. Ju mer oro i landet, ju billigare kan dom roffa åt sig våra naturrikedo-mar som guld och diamanter. I jakten på rikedomarna använder alla väpnade grup-per, även olika länders armé-er, barnsoldater och alla våld-tar flickor. När jag kämpar mot detta får jag mäktiga fiender, eftersom jag stör deras affärsverksamhet. Dom är också rädda för att bli anmälda till FN:s Internationella brottmåls-domstol (ICC) i Haag.

Trots att det slöts en fred 2003, fortsätter striderna och våldet mot barn i Kongo. Murhabazi slutar inte att kämpa för deras rättigheter.

– Vi måste orka vidare. Vet jag att det finns barn i en väp-

Nu sa han:– Han är ingen fiendesol-

dat. Jag vet att den här man-nen hjälper gatubarn i Bukavu.

När de kidnappade barnen hörde detta blev det kaos.

– Barnen grät och skrek att jag skulle hjälpa dom också, precis som jag hjälpte gatu-barnen. Dom ville hem! Jag sa till soldaterna att dom måste släppa barnen. Jag sa att det var en otroligt dålig idé att använda barn som soldater om meningen var att störta regeringen och skapa ett bätt-re land. Barnen måste tillba-ka till skolan! Vilka skulle annars bygga det nya och bättre landet som dom ville ha, om alla unga var drogade soldater istället för ungdomar som fått en bra utbildning?

Ledarna diskuterade vilt. Några höll med Murhabazi, andra inte. Men till slut lyck-ades Murhabazi övertala dem. Soldaterna lät barnen lämna skogen. De första 67 räddade barnsoldaterna sprang mot friheten!

Beredd att döDet har gått tretton år sedan dess. Murhabazi har befriat 4 000 barnsoldater. 60 000 barn som drabbats av kriget - flick-or som utsatts för övergrepp, ensamma flyktingbarn, barn-soldater och gatubarn - har fått ett bättre liv tack vare Murhabazi och BVES. Idag arbetar 209 personer på BVES, som har 35 hem och skolor och ger barnen, ett hem, sjukvård, terapi, möjlig-het att gå i skolan, trygghet och kärlek. De flesta av bar-nen återförenas med sina familjer.

Murhabazi har fått många

nad grupp, finns det ingen-ting som kan stoppa mig. Inga hot om död eller olyckor. När det visade sig att det var soldater som skickat dödsho-ten under FN-mötet, ville alla att jag skulle sluta och lämna landet. FN och Amnesty tyckte att det hade blivit för farligt för mig att stanna. Och dom har väl rätt egentligen. Men hur skulle jag kunna åka härifrån? Jag

har ett ansvar för alla utsatta barn som jag och BVES har tagit hand om. Barnen litar på mig. Jag kan inte svika dom. Varje dag är jag beredd att dö för deras skull.

Murhabazi hjälper pojkarna att få av uniformen, som de tagit på sig för en ceremoni där de bränner upp den. Pojkarna kan ha en annan uniform än den de stred i så att ingen kan veta vilken väpnad grupp de tillhörde.

Nya barnrättskämpar– Jag är övertygad om att vi kommer lyckas till slut. En dag är alla barnsoldater i Kongo fria. Varje dag får jag kraft när jag ser att före detta barnsol-dater nu är barnrättskämpar i sina familjer, skolor och byar!


111

Ett av historiens värsta krig• Kriget i D. R. Kongo är ett av de största och mest brutala krigen i världshistorien. Det har pågått sedan 1998. En fred slöts 2003, men strider pågår fortfarande i östra delarna av landet, där barnen du läser om i Globen bor.

• Cirka 5,4 miljoner männis-kor har dött, antingen i stri-der, eller av hunger och sjuk-domar som är en direkt följd av kriget.

• Som mest fanns över 30 000 barnsoldater i landet. Tusentals av dem har fortfa-rande inte återförenats med sina familjer. FN rapporterar att 848 barn tvingades bli soldater under 2009.

• 200 000 våldtäkter på fl ick-or och kvinnor har rapporte-rats sedan kriget startade, men man tror att många fl er har utsattas för övergrepp. 2009 var hälften av offren barn.

• Över 1,5 miljoner människor i Kongo är på fl ykt.

• Över 5 miljoner barn i Kongo går inte i skolan.

Barn ska leka– Mina föräldrar lät mig alltid leka mycket när jag var barn. Om jag bara hade gjort läxor-na fi ck jag gå ut och spela fot-boll och leka med mina kom-pisar. Det har spelat en stor roll för hur jag ser på barndo-men. Barn måste få leka! Det är viktigt att alla tjejer och kil-lar som är med oss här på BVES får leka så mycket som möjligt, säger Murhabazi.

Här spelar kompisarna Kasereka och Mupenzi Dame på Murhabazis hem för killar som varit barnsoldater.

• Besöker väpnade grupper och informerar om barnets rättigheter, så att alla stridande ska veta hur barn ska behandlas i krig, både enligt FN:s Barnkonvention och kongolesisk lag: Till exempel att barnsoldater är förbjudet.

• Befriar barnsoldater och fl ickor som utnyttjas som sexslavar vid besöken hos de väpnade grupperna.

• Besöker fl yktingläger och tar hand om ensamma fl yktingbarn, samt barn som lever på gatan.

• Ger befriade barnsoldater, utsatta fl ickor, ensamma fl yktingbarn och gatubarn skydd, ett hem, mat, kläder, sjukvård, psykologisk hjälp, chans att gå i skola som förbereder barnen för den vanliga grundskolan igen, samt yrkesutbildning till skräddare och snickare.

• Spårar upp barnens familjer och hjälper barnen att fl ytta hem igen. De

förbereder alltid barnens familjer samt grannar, politiker, religiösa ledare och lärare i byarna i god tid innan barnen återvänder så att de ska accepteras och tas emot på ett bra sätt. Om det inte går att återförena barnet med sin familj, hjälper de barnet att få en fosterfamilj. Ett barn skickas aldrig iväg från Murhabazis hem innan man vet att barnet kommer till en trygg miljö.

• Hjälper ofta barnens familjer ekono-miskt så att de ska ha råd att låta barnen gå i skolan och få mat. Det kan vara att man hjälper en förälder eller ett äldre syskon att komma igång med ett arbete för att kunna försörja familjen.

• Hjälper ofta befriade barn med skolav-gifter och skoluniformer lång tid efter det att de har lämnat Murhabazis hem, en del ända upp till universitetet.

• Informerar hela samhället om barnets rättigheter. Bland annat talar Murhabazi regelbundet i radio.

Så arbetar Murhabazis organisation:


112

Faida

Faida, 15

När Faida var elva år kidnappades hon av en av Kongos många väpnade grupper. Det var början på en fyra år lång mardröm där hon tvingades vara både sexslav och soldat.

– Jag tror inte att jag hade överlevt om inte Murhabazi hade räddat mig. Han riskerade sitt eget liv för mig. Jag ser honom som min pappa, säger Faida.

Gevärskolven träffade Faida med våldsam kraft i ansiktet. Hon

försökte komma loss, men låg som fastnaglad på rygg i det höga gräset. En soldat höll fast hennes armar och en

annan hennes ben. Sex solda-ter turades sedan om att våld-ta henne. Faida kunde höra skriken från sina kompisar alldeles intill. De utsattes för samma sak. Hon tyckte att kompisarnas skrik lät avlägs-

ÄLSKAR: Fred. Det här är första året på otroligt länge som jag inte upplever krig. HATAR: Krig och död.VÄRSTA SOM HÄNT: Att kid-nappas och bli soldat och sexslav. BÄSTA SOM HÄNT: När Murhabazi räddade mig och jag fi ck börja skolan igen. SER UPP TILL: Murhabazi så klart! Han räddade mitt liv. VILL BLI: Någon som kämpar för att barn ska ha det bra. DRÖM: Att alla barn i hela världen lever i fred och är älskade.

na, som i en dröm. Men det var ingen dröm. Faida och hennes kompisar hade arbetat i familjernas kassavafält, pre-cis som de brukade göra på skolloven. Ingen hade upp-täckt soldaterna förrän det

var soldat och slav

Mina rättigheter– I Kongo ska barn lyda när vuxna befaller saker. När vuxna behandlar en på ett visst sätt, även om det inte känns bra, tror man på något sätt att det är så det ska vara. Vet man då inte vilka rättigheter man har, är det väldigt lätt att bli utnyttjad. Innan jag träffade Murhabazi visste jag inte om att barn har rättigheter överhuvudtaget. Nu vet jag att allt det jag utsattes för i kriget är fel och mot mina rättigheter, säger Faida.

T

EX

T: A

ND

RE

AS

LÖ

NN

FO

TO: B

O Ö

HLÉ

N


113

var för sent. Nu var två av Faidas kompisar döda. När en av soldaterna höjde sin mac-hete mot Faida ropade kom-mendanten:

– Döda inte henne! Hon ska bli min hustru!

Beväpnade soldater bevaka-de Faida och hennes kompis Aciza när de vandrade helt nakna genom fältet.

– Vi hade svårt att gå efter-som vi var skadade, men dom tvingade oss.

Till slut kom de fram till en väg där soldaternas lastbil

var soldat och slav Min familj!– Dagen då jag blev kallad till BVES för att se om en fl icka dom hade där var min Faida, är den lyckligaste dagen i mitt liv! Idag är hon som min dotter och tillhör min familj, säger Faidas storasyster Donia.

Rädda grannar blir elakaDen stora bilden visar utsikten från områ-det där Faida bor med sin syster Donia.

– Det är inte alltid enkelt för mig här. Många grannar är rädda och ropar saker efter mig: ”Du är soldat! Gå tillbaks till skogen där du hör hemma! Vi vill inte ha dig här! Hora!” och sånt där. Det gör ont. Men alla gör inte så. Min bästa vän heter Neema, och hon accepterar mig som jag är, säger Faida.

Murhabazi hjälper oss– Murhabazi hjälpte mig att komma igång med försäljning på marknaden. Ibland hjälper han oss med pengar till kläder och mat. Om någon i familjen blir sjuk ser han till så att vi får läkarhjälp. Utan hans stöd vet jag inte hur det hade gått för oss, eftersom pappa dog i kri-get och mamma vägrar ha något med Faida att göra, säger storasyster Donia, med-an systrarna tvättar tillsam-mans.


114

stod parkerad. Flickorna lyftes upp på fl aket där det redan satt sextio soldater och väntade.

– Jag var livrädd för att bli våldtagen igen, säger Faida.

Allas slavUnder den långa färden till soldaternas läger fi ck fl ickor-na vara ifred. Men sedan bör-jade det igen.

– Kommendanten drog in mig i sitt hus. Trots att jag var allvarligt skadad utnyttjade han mig hela natten.

Nästa dag gav sig kommen-danten iväg med några solda-ter på plundring.

– Så fort han hade åkt bör-jade soldaterna som var kvar att utnyttja mig. Det fanns över tjugo andra fl ickor och kvinnor i lägret, men ingen kunde hjälpa mig. Deras situ-ation var likadan som min, och beväpnade soldater vak-tade oss hela tiden.

När kommendanten kom tillbaka var Faida bara hans.

Så fort han gav sig ut i strid eller på plundring blev hon utnyttjad av alla. Dag efter dag. Dygnet runt.

Hemma i byn blev Faidas familj allt mer orolig. Varför kom hon inte hem? De gick från by till by och frågade om någon hade sett henne. Eftersom ingen i byn hade blivit kidnappad av soldater tidigare, var det ingen som ens funderade på det. När det hade gått en månad var alla övertygade om att Faida hade blivit dödad i kriget. De tog farväl av Faida genom att ha en sorgeperiod och en min-nesstund i kyrkan, som när någon dött.

Blev soldatEfter ett halvår hos soldater-na mådde Faida mycket dåligt.

– Jag höll på att bli tokig. Trots drogerna dom tvingade i mig stod jag till slut inte ut med att vara allas slav längre.

Det fanns några tjejer i läg-ret som var soldater, och Faida hade sett att de aldrig blev våldtagna. En dag fråga-de hon kommendanten om inte hon också fi ck bli soldat.

– Han gick med på det och efter två månaders vapenträ-ning med maskingevär, kni-var och pilbågar tillhörde jag hans armé.

Våldtäkterna upphörde, men inte våldet. En tidig morgon var det dags för Faidas första strid.

– Jag var jätterädd, men innan vi lämnade basen fi ck vi droger. All rädsla försvann och jag blev väldigt aggressiv. Soldaterna sa att drogerna gjorde oss osynliga.

Trettio vuxna soldater och sjuttio barn vandrade uppför de skogsklädda bergen med sina tunga vapen. Barnen tvingades att gå längst fram.

Efter ett par

timmars vandring fi ck de syn på fi endens läger nere i en skogsglänta. Ett läger precis som deras eget, med soldater, kvinnor och barn.

Min kompis Neema – Vi fl ätar ofta varan-dras hår, Neema och jag, säger Faida.

– I vanliga fall brukar jag ta tre US-dollar (20 kronor) för en frisyr, säger Neema, men Faida behöver aldrig betala. Vi är ju kompi-sar! Vi träffas varje dag och kan prata om allt, även hemligheter, eftersom vi litar på varandra.

Familje-sysslorFaida lagar majs-gröten ugali till familjen. Ugali är den vanligaste maträtten i östra Kongo.


115

– Min grupp börja-de skjuta och det blev totalt kaos. Folk skrek och kulor ven åt alla håll. Skottsalvorna regnade in i skogen omkring oss så att bark och träfl isor sprutade. Min kompis Aciza, som låg när-

mast mig, blev plötsligt träf-fad i ryggen. Hon dog.

När striden var över skicka-des Faida och de andra bar-nen ner till fi endens läger.

– Vi skulle plundra liken på pengar, mobiltelefoner och vapen. Det kändes konstigt eftersom det var första gång-en för mig.

Det blev många fl er strider för Faida.

Murhabazi Faida längtade så mycket efter sin familj att det gjorde ont. Hon tänkte hela tiden på att rymma. Men det gick inte.

– En gång försökte en liten

kille fl y. Han blev skjuten direkt. Efter det vågade jag inte försöka. Jag skämdes också. Vem skulle vilja ta hand mig efter allt jag hade varit med om? Vem skulle kunna älska mig? Ingen.

Men det fanns en som ville ta hand om Faida. En som gjorde allt för att hon och de andra barnen skulle bli räd-dade. Det var Murhabazi.

– Första gången han kom hade jag just tvättat kläder när några jeepar rullade in i lägret. En obeväpnad man klev ur med armarna sträckta över huvudet och sa: ”Amani leo!”, ”Fred nu!”. Det var Murhabazi. Han hade kunnat bli dödad hur lätt som helst, men han var inte rädd, minns Faida.

Murhabazi gick fram till kommendanten och sa att han var där för att hämta hem barnen. Han sa att barn inte skulle vara soldater utan gå i skolan istället.

– När soldaterna hörde det så gömde dom undan oss så fort dom kunde. Jag försökte skrika på hjälp, men dom knuffade in mig i ett av husen.

Kommendanten vägrade släppa barnen så Murhabazi fi ck åka hem tomhänt. Men

han gav inte upp. Något år senare återvände han men det slutade på samma sätt.

Tredje gången gilltNär Faida hade varit kidnap-pad i fyra år, kom Murhabazi igen. Och den här gången blev det annorlunda.

– Jag trodde inte det var sant när Murhabazi kramade om mig och sa: ”Det här är din chans! Allt kommer att ordna sig.”

Till en början gick allting bra. På Murhabazis hem för utsatta fl ickor fi ck Faida börja skolan igen. Det fanns massor av barn att leka och prata med. Och bra vuxna som all-tid fanns där för henne. Hon kände sig trygg. Det gick så bra för Faida på BVES skola att hon snart kunde börja i den vanliga skolan igen. Även där började det bra.

Men Faida hade svårt att koncentrera sig och fi ck pro-blem med sitt humör.

– Jag kunde bli rasande på mina klasskompisar när jag tyckte att dom inte förstod mig.

Till slut orkade hon inte mer utan hoppade av skolan.

Vid samma tid hade Murhabazi lyckats hitta Faidas mamma. Faida var

Faida och Neema hjälper varandra med en massa saker, som att hämta vatten.

– Jag skulle vara väldigt ensam om jag inte hade en vän som Faida, säger Neema, 16 år.

Älskad syster– Det känns fruktansvärt att vår mamma vägrar att ta emot Faida. Hon var ju så ledsen när Faida för-svann! Och hur kan gran-nar som ropar dumma saker efter henne göra så mot min älskade syster?! Alla barn som utnyttjats i kriget har blivit fruktans-värt illa behandlade. Vi måste ge dom massor av kärlek. Faida drömmer ofta mardrömmar och mår dåligt, och jag försö-ker trösta henne. Jag tän-ker skydda henne med mitt liv, säger storasyster Donia.


116

Krig mot fl ickorFlickor och kvinnor är de som oftast råkar allra värst ut i krig. 200 000 våldtäkter har rapporterats sedan kriget startade, men man tror att många fl er har utsattas för över-grepp. 2009 var hälften av offren barn. De som överlever våldtäkterna får det ofta svårt i samhället eftersom de anses ”orena”. Sammanhållningen och kärleken i famil-jer och byar förstörs. Många drabbade får sjukdomen aids.

– Murhabazi tog mig till sjukhus på en gång för undersökning och hiv-test. Jag hade en otrolig tur, för jag hade inte blivit smittad under tiden hos soldaterna. Men många andra tjejer på hemmet har hiv, säger Faida.

Just nu är 13 av de 68 fl ickorna som bor på Murhabazis hem för utsatta tjejer i Bukavu hiv-smittade. Sedan 2002 har 176 av fl ickorna som fått hjälp av BVES dött i sjukdomen aids.

– Vi försöker ge dom smittade tjejerna allt stöd vi kan och se till så att dom får gratis hiv-medicin, säger Murhabazi.

Skola eller sykurs?– Murhabazi vill att jag ska lära mig att sy tills jag mår bättre och kan börja skolan igen. För att lära mig ett yrke och för att få något annat än allt det jobbiga att tänka på. Och för att jag ska vara närmare honom och psykologerna på BVES. Men jag känner mig osäker. Det vore bättre om jag klarade att fortsätta i en vanlig skola. Har man bra utbildning får man större möjligheter i livet. Och jag vet att jag kan lyckas, jag vet att jag är smart!

överlycklig, men precis som med skolan blev det inte alls som hon hade hoppats.

– Mamma tittade inte ens på mig. Hon var rädd och vil-le inte ha med mig att göra. Som om allt som hänt var mitt fel. Jag kan inte förklara hur ont det gjorde.

Som tur var hittade Murhabazi även Faidas stora-syster Donia, som tog emot henne med öppna armar. Nu tillhör Faida hennes familj.

– Och jag har ju Murhabazi. Även om det inte är så lätt just nu, vet jag att allt kom-mer att ordna sig eftersom han fi nns i mitt liv. Jag ser honom som min pappa. Trots att han riskerade sitt eget liv, försökte han inte bara rädda mig en gång, utan TRE! Han är totalt annorlunda än kom-mendanten och andra vuxna jag har mött som bara utnytt-jar barn. Murhabazi är på vår sida. Alltid!


Mutiya

117

bränner uniformenPå Murhabazis hem i Bukavu för killar som varit barnsoldater ska snart en grupp pojkar få åka hem till sina familjer och börja ett nytt liv. Men först ska de bränna sina gamla soldatuniformer.

– Det ska bli helt underbart att byta ut soldatuniformen mot skoluniformen igen, säger Mutiya, 15 år.

Olika uniformerMurhabazi samlar killarna innan de tillsammans går till gårdsplanen där ceremonin med uniformsbränningen ska ske. De bär olika unifor-mer eftersom alla stridande grupper i Kongo använder barnsoldater. Pojkarna på hemmet har tillhört olika väpnade grupper. Men här på bilderna – för pojkarnas egen säkerhet – bär de INTE nödvändigtvis den uniform de använde när de var solda-ter. De kan bära en uniform från en annan stridande grupp än den de själva till-hörde.

Ja till skoluniform!Innan det är dags att bränna uniformerna, gör killarna skyl-tar. Mutiya skriver ”Ja till skol-uniform” på sin.

Vi hade just haft freda-gens sista lektion. Jag och min kompis

Mweusi var på väg hem. Vi gick och berättade historier för varandra. Plötsligt stod tre soldater framför oss och riktade sina maskingevär mot oss. Dom sa: ”Ni kan inte passera här! Den som försö-ker springa iväg skjuter vi på fl äcken!”. Mina föräldrar hade blivit dödade av soldater så jag var jätterädd. Vi börja-de gråta och min kompis kis-sade på sig. Vi bad att dom skulle låta oss vara, och att vi skulle få fortsätta gå i sko-

lan, men dom bara skrattade och sa: ”Vad är det för speci-ellt med att gå i skolan? Vi bryr oss inte, ni ska med oss i alla fall!”. Sedan slet solda-terna av oss våra skolunifor-mer, rev sönder dom och stampade ner tygtrasorna i leran. Dom tog skolväskorna och rev sönder våra böcker. Efter tre dagars misshandel i ett av deras fängelser fi ck vi våra soldatuniformer. Bara några dagar senare skickades jag ut i strid för första gången. Sedan var jag fast i två år. Jag överlevde, men fem av mina kompisar dödades. Jag har sett så mycket död och blod.

Under den här tiden kunde jag aldrig drömma om att jag skulle få byta ut soldatunifor-men mot skoluniformen igen. Jag hade slutat hoppas när Murhabazi räddade mitt liv. Han kom till militärlägret och sa till oss barn som tving-ats bli soldater: ”Ni ska inte vara här. Ni ska tillbaka till skolan igen. Följ mig.” Det kändes overkligt, men Murhabazi höll sitt ord! Jag har börjat skolan igen här på BVES. Nu ska jag hem till mina storebröder och fortsät-ta i skolan i byn. Jag kan inte beskriva hur glad jag känner mig! Men innan vi åker ska vi bränna våra gamla militär-

uniformer. Uniformerna påminner mig om allt dåligt: död, blod, krig, plundring… Det ska bli otroligt skönt att bränna skiten, jag kommer att känna mig fri efteråt. När jag kommer hem till byn ska jag ta på mig skoluniformen istället. I framtiden vill jag rädda barn ur väpnade grup-per, precis som Murhabazi räddade mig.”Mutiya, 15 år, 2 år som barn-soldat

”

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: B

O Ö

HLÉ

N

106-125.Kongo_106-125_svenska.indd 117 10-11-24 14.56.43

118

Aldrig mer soldat-uniform!– Titta nu noga på skylten alli-hop. Det står ”Aldrig mer soldat-uniform”. Ni ska aldrig mer ha soldatuniformer, ni ska ha skolu-niformer, glöm aldrig det! Nu bränner vi uniformerna! ropar Murhabazi. Mutiya och de andra killarna börjar under jubel och applåder att ta av sig militärklä-derna och lägga dem i en hög på gårdsplanen.

Lycka till!–Mutiya, du vill börja skolan igen och starta ett nytt liv. Jag vet att du är väl förberedd och jag önskar dig all lycka i framtiden! säger Murhabazi och kramar om Mutiya.

– Tack pappa, tack! Jag ska be för dig så att du orkar fortsätta kämpa, svarar Mutiya.

Murhabazis väskaAlla barn som har varit på ett av Murhabazis hem, får en väska med saker som ska göra livet lite enklare när de kommer tillbaka till sina familjer. I väskan fi nns:

Vi ska hem!Den stora dagen är här. Murhabazi och BVES har-lyckats spåra Mutiyas och femton andra pojkars familjer. Nu ska de äntligen få komma hem efter fl era år i kriget.

– Jag är så lycklig för killarnas skull. Det är det här vi kämpar för hela tiden. Varje gång ett barn blir räddat och kan få ett bra liv igen, är en seger för oss, säger Murhabazi och skrattar.

Tandborste

Tvål

Filt

Ett par skor

Nya kläder

Handduk

Radio

Tandkräm

Viktig radio– Jag ger er radion för att ni ska veta vad som händer i vårt land och i världen. Det är viktigt. Lyssna på stationer som sänder nyheter och som berättar om barnets rättigheter. Hamnar ni på kanaler som predikar hat, våld och krig så byt! Radion går på solenergi så att ni ska slippa köpa batterier.


119

Uniformer upp i rökMutiya och hans kompisar sjunger och hurrar när uniformerna förstörs och brinner upp.

Farväl kompis!Killarna tar farväl av varandra och av Murhabazi. De har blivit bra kompisar och hjälpt varandra när det känts svårt, så även om de längtar hem är det inte lätt att skiljas åt.

Nya drömmar– Jag hade slutat hoppas. Men på BVES fi ck jag chansen att börja skolan igen. Jag var så lycklig, samtidigt som jag tänkte på all den tid jag hade förlorat. Två år som soldat! Tänk vad mycket jag hade kunnat lära mig under den tiden. Nu ska jag börja i sko-lan i byn, och i framtiden vill jag bli som Murhabazi!

Hej då! Nu åker vi hem!

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: B

O Ö

HLÉ

N

Bollar istället för bomber!– Soldaterna tog pojkarnas skol-uniformer och gav dom soldatu-niformer istället. Och vapen istället för pennor. Bomber istäl-let för bollar. Men vi ger killarna fotbollar att ta med sig hem. Dom som bor nära varandra kan starta ett fotbollslag och fortsät-ta att träffas och stötta varandra. Men framförallt ska dom ha roligt! säger Murhabazi.

– Jag är jätteglad just nu! Det enda som oroar mig är att nya strider ska blossa upp i områdena dit killarna återvänder, och att dom återigen tvingas bli soldater. Sånt händer och det gör mig vansinnig. Det är otroligt tufft, men vi börjar om var-je gång det händer. En kille blev tagen tre gånger, av tre olika väp-nade grupper. Varje gång befriade vi honom. Vi överger aldrig barnen, och vi ger oss inte förrän alla är fria, säger Murhabazi.


120

Vi ska hem!

Saknat fred

Aldrig mer militäruniform!

Skola – Ja! Militärläger– ALDRIG MER!

Längtar efter mamma

Tänkte på skolan

Vill skratta och leka

”När jag var soldat var det krig varje dag. Aldrig fred. Förutom min mamma och pappa är det fred jag har sak-nat mest av allt. Jag led hela tiden. Det var fruktansvärt. Jag är lycklig över att äntligen få komma hem. Nu hoppas jag mitt liv ska bli bra. Att jag ska få gå i skolan igen och få många kompisar. Men mina föräldrar är gamla och lite sju-ka. Jag är rädd för vad som kommer att hända med mig när dom dör. När det händer kommer jag kontakta Murhabazi direkt, för jag vet att han kommer kunna ge mig bra råd. Jag älskar honom, han räddade mitt liv. Jag kom-mer sakna honom.” Amani, 15 år, 2 år som barnsoldat

”Jag längtar mycket efter min mamma! I kriget tänkte jag jämt på henne. Innan jag blev tvingad att vara soldat hjälpte jag henne på fälten och häm-tade vatten. Eftersom pappa dog när jag var liten var jag hela tiden orolig för hur hon klarade sig när jag var borta. Jag pratar mycket med min mamma och jag älskar henne. När jag är med henne känner jag mig lugn och säker. Nu vill jag bara hem och vara nära henne igen. Det som oroar mig är att lämna alla kompi-sarna här. Vi har kunnat prata om våra hemska upplevelser med varandra och det har varit väldigt skönt. Så kom-mer det inte att vara hemma. Killarna i byn som inte varit soldater kommer aldrig att förstå vad jag har varit med om.” Obedi, 15 år, 2 år som barnsoldat

”Det jag har saknat mest av allt är skolan. När jag var sol-dat tänkte jag hela tiden att jag var på fel plats, att jag borde vara i skolan istället. Nu kommer Murhabazi att hjälpa mig att börja skolan när jag kommer hem och det känns overkligt bra. Jag äls-kar skolan! Skolan är viktig.

”Jag längtar jättemycket efter mina kompisar hemma. Vi har inte setts på över fyra år, och jag hoppas verkligen att dom minns mig. Jag hoppas också att dom inte ska vara rädda för mig nu när jag har varit soldat. Jag är lite orolig för det. För jag längtar verkligen efter mina kompisar. Att få snacka med dom och spela fotboll och leka. När jag var soldat fanns det ingen plats för skratt och lek.

Den som har gått i skolan har många möjligheter i livet. Själv skulle jag vilja bli presi-dent när jag blir stor. Det för-sta jag skulle göra då är att befria alla barn som tvingas vara soldater. Jag skulle hjäl-pa dom att hitta sina familjer och låta barnen börja skolan igen. Min största rädsla nu är att jag ska bli tagen av solda-ter och tvingas kriga igen. Jag skulle bli så fruktansvärt besviken om det hände.” Assumani, 15 år, 2 år som barnsoldat

Nu är jag lycklig över att få komma hem. Oavsett vad som än händer, att mina kom-pisar är rädda för mig eller så, fi nns det ingenting som skrämmer mig. Ingenting kan vara värre än det som jag råkade ut för som soldat. Ingenting. ”Aksanti, 15 år, 4 år som barnsoldat

T

EX

T: A

ND

RE

AS

LÖ

NN

FO

TO: B

O Ö

HLÉ

N


121121

Drömmer om bra stenar

Murhabazi sviker ingen

– Varje lördag och söndag klockan 17.30 pratar jag i radion om barnets rättigheter, framförallt om hur brutalt tje-jerna utnyttjas i kriget i Kongo, säger Bahati.

”Den väpnade grupp som förde bort mig, tvingade mig att gräva efter guld, diamanter och andra mineraler. Alla stenar jag hittade var jag tvungen att ge till mina ledare. Jag var deras slav. Vi som grävde försökte gömma undan lite, lite, men det var svårt. Den som upptäcktes blev svårt misshandlad. Man kunde till och med bli dödad. Om inte vår grupp grävde själva, plundrade vi andra som arbeta-de i gruvorna. Jag vet inte hur många som dog. För guldet och mineralerna köpte vi sedan vapen av rika vapenhand-lare som kom ut i skogarna. Jag känner att kriget till slut handlade om att olika grupper, både kongolesiska och utländska, ville kontrollera gruvorna i Kongo. Hade vi inte haft alla dessa mineraler hade det varit fred för länge sen. Förmodligen hade det aldrig ens blivit krig. Nu är alla naturrikedomarna dåliga för oss. Men egentligen borde dom vara bra. Om Kongos regering kunde sälja minera-lerna på ett bra sätt skulle vi kunna bygga skolor, vägar, och sjukhus. Allt sånt som människor behöver. Jag dröm-mer om att det blir så en dag. Jag drömmer också om att en dag bli skräddare och få ett bra liv. Eftersom Murhabazi och BVES står bakom mig tror jag att det är möjligt.”Isaya, 15 år, 4 år som barnsoldat

”Trots att Murhabazi inte hittade mina föräldrar efter tre månader, sparkade han inte ut mig från centret. Istället tog han hand om mig som om jag vore hans eget barn i över ett år. Jag ser honom fortfarande som min pappa. Efter skolan på BVES, hjälpte han mig så att jag kunde börja i den vanliga skolan. Han betalade skolavgifter och allt annat. Och eftersom jag alltid har velat bli journalist, sa jag det till Murhabazi. Då hjälpte han mig så att jag fi ck komma och göra ett test för en journalistutbildning för unga på organisationen Search for Common Ground. Jag klarade testet och utbildningen, och idag är jag ung-domsreporter på deras radioprogram ”Sisi Watoto - We Children”! Det är nog världens bästa program för vi pra-tar om det viktigaste som fi nns, barnets rättigheter. Många barn ringer in till oss och hela programmets idé är att ge Kongos barn en röst. Något som inte är vanligt här. För det mesta lyssnar inte vuxna alls på barn här. I framtiden hoppas jag kunna hjälpa BVES att rädda fl er barn, precis som Murhabazi gjorde med mig. Han räddade mig från döden.”Bahati, 17 år, 3 år som barnsoldat

Egentligen är det meningen att barnen som Murhabazi befriar ska stanna på hans center i tre månader. Men ibland tar det längre tid att spåra familjerna och att sedan hjälpa barnen att starta sina nya liv. Som för Bahati.


122

Valentinas dag på Murhabazis tjejhem

”Murhabazi är som min pappa!””En söndag för ett år sedan var jag och mina två systrar i kyrkan när vår by hamnade emellan två stridande grup-per. Soldaterna sköt med maskingevär och bombade precis vid kyrkan så vi kunde inte ta oss ut. Jag skakade i hela kroppen av rädsla. Vad jag inte visste då, var att mamma och pappa samtidigt fl ydde för sina liv ut i skogen. Ett par dagar senare, när skjutandet var över, kom Röda Korset och FN till kyr-kan och körde oss till ett fl yk-tingläger. Jag bodde i lägret i fem månader. Det var jobbigt. Maten späddes ut med vat-ten och madrasserna låg direkt på marken. Och vi fi ck inte gå i skolan. En dag kom Murhabazi och frågade om jag ville bo på hans hem för fl ickor istället. Jag blev jätte-glad för jag hade hört så mycket bra om honom. Vi var 29 barn som följde med honom. Jag är glad över att vara här och det känns som hemma nu. Murhabazi tar hand om mig som min pappa. Men varje natt drömmer jag att mamma och pappa lever och att jag får komma hem igen. Murhabazi fortsätter att leta efter mina föräldrar.” Valentina, 12 år

På en av staden Bukavus kullar ligger Murha-bazis hem för utsatta tjejer. Många av fl ickorna har varit fångar hos olika väpnade grupper. 47 av de 68 tjejer som bor här har utsatts för sexuella övergrepp.

– Jag är lycklig över att vara här och det känns som hemma nu. Murhabazi har blivit som min pappa, säger Valentina, 12 år.

06.00 Dags att gå upp– Vi borstar tän-derna och tvättar oss. Tvål, tand-kräm och olja för håret och krop-pen får vi här. Jag har tappat bort min tandborste och inte hunnit få en ny, så nu använder jag fi ngret istället. Det går faktiskt riktigt bra! säger Valentina och skrattar.

07.00 FrukostTill frukost blir det majsgröten Buyi.

08.00 Lektioner– När jag bodde i fl ykting-lägret gick jag inte i skolan. Jag vet att det är alla barns rättighet att få gå i skolan, till och med för oss som lever i krig och är fl yktingar. Plötsligt fi ck jag inte det och det kändes fruktansvärt. Som om jag förlorade tid att lära mig viktiga saker. Första dagen jag fi ck börja skolan här hos Murhabazi var jag så lycklig! Man måste ju gå i skolan om man vill lära sig saker, så att man fat-tar bra beslut i livet, och för att kunna få ett bra arbete och försörja sin familj.

– När jag blir äldre skulle vilja lära mig sy här på BVES och bli skräddare. Men allra helst skulle jag vilja bli lära-re. Min lärare Ndamuso är inte bara min lärare, utan otroligt snäll och tar hand om mig. Hon ger mig råd, som en mamma. Sån vill jag bli när jag blir stor.

Flickorna som är för små för skolan går i förskolan.

T

EX

T: A

ND

RE

AS

LÖ

NN

FO

TO: B

O Ö

HLÉ

N


123

Valentinas dag på Murhabazis tjejhem

14.30 Lek– Jag älskar att leka med kompisarna. Man känner sig lycklig och tänker inte så mycket på allt det jobbiga. Och så rör man på sig, får muskler och mår bra! Vi hoppar långhopprep, gör sång- och danslekar och olika bollspel.

12.00 LunchIdag blir det ris och bönor.

13.30 VilaDet är skönt att vila en stund när det är som varmast ute. Tjejen bredvid Valentina i sängen heter Noella och är tio år.

– Vi ligger ofta många barn i samma säng. Ibland kan det bli trångt, men samtidigt känns det tryggt att inte vara ensam, säger Valentina.

15.30 Tvätta kläderValentina delar tvättbalja med Donatella.

16.30Läxor– Vi gör ofta våra läxor tillsammans så att vi kan hjälpa var-andra, säger Valentina.


124

18.00 MiddagDet blir ris och bönor till kvällsmat också.

19.00 Kvällssamling– Varje kväll sitter vi tillsammans och berättar om hur dagen har varit. Vi sjunger och berättar historier för varan-dra. Samlingarna är jätteviktiga för mig för då känner jag mig lugn. Jag glömmer att tänka så mycket på var mamma och pappa är. Under samlingarna känns det som om vi är en riktig familj. Vi barn tar hand om varandra, och dom vuxna här bryr sig om oss. När jag mår dåligt fi nns det alltid någon som lyssnar. Murhabazi, min lärare, sjuksköterskan eller psykologen. Precis som det borde vara i alla familjer.

– Jag har alla mina kläder i en säck på rummet.

– Halsbandet med Jungfru Maria är det fi naste jag har. Jag känner mig trygg när jag har det på mig. Som om jag är skyddad.

– Jag lyckades få med mig kläderna i en säck till fl yktinglägret, och jag är jätteglad för det eftersom jag har fått kläderna av mamma. Jag älskar mina kläder. Dom är vackra och påminner mig om mamma.

– Den vackra vita klän-ningen har jag på mig varje söndag när jag går till kyrkan.

– Den här gula fl eece-tröjan är min favorit!

20.00SängdagsEfter tandborstning kryper tjejerna tätt, tätt ihop i sängarna och somnar.

Valentinas garderob


125

Systrarna Benon, Vestine och Valentina bor tillsammans på ett av Murhabazis hem.

Vem är Murhabazi? På hemmet för utsatta fl ickor beskriver tre tjejer Murhabazi så här:

TE

XT: A

ND

RE

AS

LÖN

N FO

TO: B

O Ö

HLÉ

N

Han skyddar tjejer”Jag var fånge hos soldaterna och Murhabazi räddade mitt liv. Det är han som ser till så att vi får leva i trygghet och säkerhet här. Han ger oss allt. Kvinnor och fl ickor har det fruktansvärt i vårt land. Vi lider. Många blir våldtagna och utnyttjade av soldater och andra vuxna män. Murhabazi tar hand om oss fl ickor som om vi vore hans egna döttrar eller systrar. Om inte Murhabazi hade funnits hade många tjejer haft det ännu värre i Kongo. Han skyddar oss.”Donatella, 13 år

Jag älskar honom!”Min familj splittrades i kriget eftersom vi kom ifrån varandra när vi fl ydde. Murhabazi och Röda Korset söker fortfarande efter mina föräldrar. Jag vet inte ens om dom lever. Men under tiden är Murhabazi min pappa. Jag älskar honom och jag vet att han älskar mig för han hjälper mig med allt. Jag tänker jämt på mam-ma, pappa och mina syskon. Det hände hemska saker, men livet är trots allt lite lättare nu när Murhabazi tar hand om mig.”Vestine, 15 år

Det bor 68 tjejer på Murhabazis hem i Bukavu för utsatta fl ickor. På dagarna kommer ytterligare 297 tjejer till hemmet och går på BVES skola. De bodde tidigare på hemmet, men har nu fl yttat hem till sina familjer.

– Familjerna är ofta så fattiga att dom inte har råd att låta barnen gå i vanliga skolor. Hos oss går barnen gratis och får stanna så länge det behövs, säger Murhabazi.

Just nu bor det 71 pojkar på Murhabazis hem i Bukavu för killar som varit barnsoldater.

I hela Kongo har Murhabazi 35 hem och skolor. 15 284 barn får just nu stöd av BVES på något sätt. Bland annat får 8 138 barn hjälp så att de kan gå i vanliga skolor och 37 unga för att gå på universitetet.

Barnen i Murhabazis hem och skolor

Han är min pappa!”Murhabazi tar hand om mig. Han ger mig någonstans att sova, tvål så att jag kan tvätta mig, mat att äta och en chans att få gå i skolan. Och är jag sjuk hjälper han mig till doktorn. Murhabazi är precis så som en förälder ska vara. Han är som min pappa! Utan honom hade mitt liv varit jättesvårt. Jag älskar honom!”Josepha, 10 år


”Jag är ledsen att behöva säga att vårt samhälle värderar söner högre än döttrar, som ofta ses som en ekonomisk börda. Respekteras barns rättigheter i Indien? Vi barn vet det bäst!”

När det skulle avslöjas vilka som blivit Årtiondets barn-rättshjälte höll barnen press-konferenser i 20-talet indiska städer. Den i New Delhi hölls i Raj Ghat, där Mahatma Gandhi kremerades sedan han blivit mördad. Presskonferensen inleddes med uppträdanden.

• Ha er presskonferens i sko-lan eller allra helst i stadens viktigaste byggnad, för att visa hur viktiga barn och deras åsikter är.

• Bjud in alla medier i god tid. Skicka inbjudan, men besök eller ring också redaktionen. Påminn alla redaktioner dagen innan presskonferensen!

• Börja och avsluta gärna presskonferensen

med musik, sång och dans.• Inled med att berätta för

journalisterna om barnrätts-fakta för ert land och om vilka förbättringar ni vill se i respekten av barnets rättig-heter. Ni kan också ställa frågor om barnets rättighe-ter till era politiker och pre-sentera resultatet vid press-konferensen.

• Visa gärna den video som ni kan beställa.

• Avslöja vilka som blivit de tre slutkandidater eller resultatet i Global Vote.

• Avsluta med att dela ut dagens pressmeddelande

från World’s Children’s Prize. Ge journalisterna även barnrätts-faktabladet för ert land.

• Skicka klipp från tidningar och lista på vilka radio- och TV-stationer som gjorde inslag till World’s Children’s Prize i Sverige.

På www.worldschildrensprize.org fi nns:Förslag på inbjudan och frågor till politiker, barn-rätts-faktablad, manustips samt möjlighet att beställa video. På webbsidan fi nns också foton som journalis-terna kan ladda ner.

Om ni är fl era Global Friend-skolor till World’s Children’s Prize som når samma medier bör ni hålla en presskonferens tillsam-mans. En representant för varje skola kan då vara med på scenen.

F

OTO

: HA

RS

HIT

WA

LIA

& J

ON

AS

EK

STR

ÖM

ER

/SC

AN

PIX

Två gånger om året kan du och dina skolkompisar arrangera er World’s Children’s Press Conference, när de nominerade ska presenteras och när resultatet av Global Vote ska avslö-jas. Bara barn får uttala sig! Ingen över 18 år får vara med på scenen. Gör så här:

WORLD’S CHILDREN’S PRESS CONFERENCE?

VAD ÄRI 56 städer över hela Sverige höll barnen sin World’s Children’s Press Conference och de ledde till 270 publiceringar i tidningar, radio, TV och webb-nyheter. I Stock holm avslöjade Rickard Jansson att Nelson Mandela och Graça Machel blivit Årtiondets barnrättshjältar. Majid Benachenhou och Louise Rosengren talade om hur barnets rättigheter kränks i Sverige.

Presskonferensdans.

126-131.10-ars-cermonin_sve.indd 126 10-11-23 13.04.19

127

Lisa Bonongwe från Zimbabwe är med i World’s Children’s Prize barnjury. Hon var en av två ”Masters of Ceremony” och hälsade alla välkom-na till 10-årsceremonin i Stockholms Stadshus.

Här hedras från vänster: Graça Machel, Déborah Macaringue, Moçambique, Asfaw Yemiru, Sosena Alemayehu, Etiopien, Gail Johnson, Zintle Mqwayo, Sydafrika, Anuradha Koirala, Poonam Thapa, Nepal, Maggy Barankitse, Lydia Akimana, Burundi, James Aguer, Abuk Deng Garang, Sudan, Piromya Sathathai, Prateep Ungsongtham Hata, Thailand, Mofat Maninga, Judith Kondiek, Kenya, Betty Makoni, Alice Shuvai, Zimbabwe, Somaly Mam, Daly Ly, Srey Pov Chan, Kambodja, Josefi na Condori Quispe, Maria Elena Achahui, Peru.

Några av världens största hjältar för barnets rättigheter och tidigare World’s Children’s Prize-pristagare kom till 10-årsceremonin, till-sammans med unga som de hjälpt.

Shobhna Jha i indisk dansvirvel.

Graça Machel, Årtiondets barnrätts-hjälte tillsammans med Nelson Mandela, tog emot priset från drottning Silvia.

”Att bli hedrad av barn är en mycket speciell hyllning, för det är ni världens barn som är orsaken till vårt arbete. Ni visar fan-tastiskt mod, klarsynthet, passion och engagemang i att ska-pa en bättre värld. Madiba (Mandela) och jag lovar här och nu att arbeta med er, världens barn, tills vi har en värld som vär-desätter sina barn och som respekterar och för fram deras rättigheter överallt. Madiba säger till er alla barn: Jag älskar er!”

FO

TO: S

OFIA

MA

RC

ETIC

, KIM

NAY

LOR

& E

WA

STA

CK

ELB

ER

G

Välkommen till 10-årsceremonin

Årtiondets barnrättshjältar


128

Kasm Kathakaars dans-grupp från Indien.

Ama Ambush Abantwana från Sydafrika inledde ceremonin med att trumma och spela marimba.

Hanoi Theatre College från Vietnam spelade på bambu-instrument och dansade,

Piromya Sathathai och Prateep Ungsongtham Hata från Thailand.

Maggy Barankitse och Lydia Akimana får sina medaljer.

James Aguer och Abuk Deng Garang hedras av drottningen.


129

Jurymedlemmen Gabatshwane Gumede från Sydafrika sjöng en sång till Årtiondets barnrättshjältar Nelson Mandela och Graça Machel.

Tommy Rutten från USA ledde ceremonin tillsammans

med Lisa från Zimbabwe. Tommy representerade de

röstande barnen.

Jurykillen Mofat Maninga repre-senterade också de barn som får hjälp av Dunga-mammorna i Kenya och fi ck en medalj av drott-ning Silvia.

Judith Kondiek, Betty Makoni, Alice Shuvai, Somaly Mam, Daly Ly, Srey Pov Chan, Josefi na Condori Quispe och Maria Elena Achahue har fått medaljer och blommor av drottning Silvia.

Jurytjejen Poonam Thapa representerade även de barn som får stöd av Maiti Nepal, som grundades av Anuradha Koirala (till vänster).


130

Thanks! Tack! Merci ! ¡Gracias! Obrigado!

En brasiliansk traditionell dans med små parasoll.

World’s Children’s Prize barnjury är varje år med och genomför prisceremonin.

Ama Ambush Abantwana är ett marimbaband från Kapstaden i Sydafrika.

Lilla Akademiens Kammarorkester spelade under 10-årsceremonin.

I Bangladesh: Svalorna/The Swallows, SASUS, Redwan-E-Jannat Benin: Juriste Echos Consult – Jeacques Bonou, Oumarou Tikada Brasilien: Grupo Positivo (Portal Positivo, Portal Educacional and Portal Aprende Brasil), SEMED-Santarém (PA), 5a Unidade Regional de Educação/SEDUC-PA, SME-Monte

Alegre (PA), SME-Juruti (PA), Projeto Rádio pela Educação/Rádio Rural de Santarém, SME-São José dos Campos (SP), ONG Circo de Todo Mundo, Samuel Lago, Gilson Schwartz, Christiane Sampaio Burkina Faso: Art Consult et Developpment, Malachie Dakuyo Burma: BMWEC, Community Schools Program, Eh Thwa Bor Burundi: Maison Shalom, Maggy Barankitze Kamerun: SOS Villages

d'Enfants Cameroun, Caroll Mikoly Gambia: Child Protection Alliance (CPA), Bakary Badjie Ghana: Ministry of Education, ATWWAR, Ekua Ansah Eshon, Ghana NGO Coalition on the Rights of the Child, Unicef, VRA Schools Guinea Conakry: Ministère de l’Education, CAMUE Guinée, Oumar Kourouma, Unicef, Parlement des Enfants de Guinée Guinea Bissau: Ministério da Educação, AMIC,

Laudolino Medina, Fernando Cá Filippinerna: Lowel Bisenio Indien: City Montessori School Lucknow, Shishir Srivastava, Times of India’s Newspaper in Education, Peace Trust, Paul Baskar, Barefoot College, Tibetan Children’s Villages, CREATE, Hand in Hand Kenya: Ministry of Education, Provincial Director of Education for both Western and Nyanza Provinces, CSO Network for Western and Nyanza Province, Betty Okero


131

Corpos e Tambores från Movimento Pró-Criança i Brasilien.

”Kära barn,Jag vill tacka er av hela mitt hjärta. Barnets rättigheter är så viktiga! Jag delar era krav på att de måste respekteras. Under sina första tio år har World’s Children’s Prize utbildat och stärkt miljoner barn om deras rättigheter, och gjort det möjligt för dem att föra fram sina åsikter om hur dessa rättigheter ska respe kteras. Jag måste säga att World’s Children’s Prize gör ett enastående arbeta med att föra fram barnets rättigheter.”HM Drottning Silvia

I avslutningssången ”En värld av vänner” fick Spektrum Teens-kören hjälp av jurybarnen och alla barn som uppträtt under ceremonin.

Kongo Brazzaville: ASUDH/Gothia Cup Kongo Kinshasa: FORDESK, Tuzza Alonda, APEC, Damien Kwabene, APROJEDE, Amisi Musebengi Mauretanien: Association des Enfants et Jeunes Travailleurs de la Mauritanie, Amadou Diallo Mexico: Secretaría de Desarollo Humano Gobierno de Jalisco, Gloria Lazcano Moçambique: Ministério da Educação e Cultura, SANTAC (Southern African Network Against Trafficking and Abuse of Children), Margarida Guitunga, Malica de Melo, FDC (Fundação para o Desenvolvimento da Comunidade), Graça Machel

Nepal: Maiti Nepal, Janeit Gurung Nigeria: Federal Ministry of Education, The Ministries of Education in Kogi State, Lagos State, Ogun State, and Oyo State, Unicef, Royaltimi Talents Network, Rotimi Samuel Aladetu, CHRINET, Children’s Rights Network, Moses Adedeji Pakistan: BLLFS, Mir Sarfraz, BRIC, PCDP Rwanda: AOCM, Bonaventure Senegal: Ministère de l’Education, Ministère de la Femme, de la Famille et du Développement Social, EDEN, Save the Children Sweden, Unicef Storbritannien: The Children’s

Rights Director for England, Roger Morgan, Oasis School of Human Relations, Zena Bernacca Sydafrika: Ministry of Education, National Department of Education, Eastern, North West Department of Education and Department of Social Development, Bojanala Platinum District Municipality and Department of Education, Marlene Winberg, Nadia Kamies, Vusi Setuke Thailand: Ministry of Education, Sunida Dechsen, Duang Prateep Foundation, Tjeckien: Vzajemne Souziti Uganda: Uganda Local Governments

Association, Gertrude Rose Gamwera, Wakiso District, BODCO, Nason Ndaireho, GUSCO, Louis Okello USA: World’s Children’s Prize US Inc, Margareta Anden Vietnam: Vietnam Committee for Population, Family and Children – CPFC, Voice of Vietnam – VOV Children’s Programme, Nguyen Thi Ngoc Ly Zimbabwe: Girl Child Network, Nyasha Mazango


th

e 2

01

1 w

or

ld

’s c

hil

dr

en

’s p

riz

e j

ur

y

LE J

URY

POUR

LE

PRIX

DES

EN

FAN

TS D

U M

ONDE

201

1 EL

JUR

ADO

DEL

PRE

MIO

DE

LOS

NIÑ

OS D

EL M

UNDO

201

1 O

JÚRI

DO

PRÊM

IO C

RIA

NÇA

S DO

MUN

DO 2

011

the world’s children’s prize for the rights of the child

t h e 2 0 1 1 w o r l d ’ s c h i l d r e n ’ s p r i z e j u r y

GLOBAL

FR I E N D B w a m iN g a n d u

D.R. KONGO

GLOBAL

FR I E N D B r i a n n aA u d i n e t t

U S A G

LOBAL

FR I E N D HamoodiElsalameen

PA L E S T I N A G

LOBAL

FR I E N D L i s aBonongwe

Z I M B A B W E

GLOBAL

FR I E N D GabatshwaneGumede

S Y D A F R I K A

GLOBAL

FR I E N D H a n n a hTay l o r

K A N A D A

GLOBAL

FR I E N D O f e kR a f a e l i

I S R A E L

GLOBAL

FR I E N D M a r i aElena Achahui

P E R U

GLOBAL

FR I E N D S K A L LU T S E S ! G

LOBAL

FR I E N D M o f a tM a n i n g a

K E N YA

GLOBAL

FR I E N D N u z h a tTa b a s s u m

BANGLADESH G

LOBAL

FR I E N D Po o n a mT h a p a

N E PA L

GLOBAL


LOBAL

FR I E N D A m a rL a l

I N D I E N

GLOBAL


LOBAL

FR I E N D A myL l oy d

STORBRITANNIEN

11 baksida.indd 1 10-11-08 12.30.23

sve globen no 52--53

Documents