RIKTLINJER

för prästutbildningen i Stockholms katolska stift

Riktlinjer för Prästutbildningen i Stockholms katolska Stift

(2014)

In Persona Christi Capitis

Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever,

fast inte längre jag själv utan det är Kristus i mig (Gal. 2; 20)

2

3

Innehållsförteckning

I Seminariet och dess ledning, sid. 9 Prästseminariets mål Rektorn Styrelse och lärare Husregler

II. Pastoral omsorg om kallelserna, sid. 10 Guds folk i Sverige Allmänt prästadöme och hierarkiskt prästadöme Kallelser till Katolskt prästämbete Förberedande arbete för prästkallelser

III. Prästkandidater, sid. 13 Förutsättningar för antagningen till ett propedeutiskt år på seminariet Psykologutlåtandet Prästkandidater från ett annat stift Urval av kandidater Propedeutisk år

IV. Mänsklig och andlig formation av blivande präster, sid. 17 Mognad och mänsklig utveckling Ett liv i apostoliskt celibat Andligt liv Den heliga Mässan Lectio divina Tidegärden Botens sakrament Rosenkransen

V. Intellektuell formation: förstå tron, sid. 22 Filosofi, sid. 22 Vikten av studier i filosofi Kritiskt tänkande Tro och vetenskap Förberedelse för pastoralt arbete Fyra terminers akademiska filosofistudier Behörighet för lärare i filosofi

4

Teologi, sid. 25 Studierektorn Positiv forskning Den Heliga Skriften Den heliga liturgin Kyrkohistoria Systematisk dimension Dogmatisk teologi Moralteologi Spiritualitetsteologi Pastoralteologi Kyrkolagen Lärare och studieprogram, sid. 30 Undervisningen Lärarna Kontakt med teologisk fakultet i Rom

VI Pastoral formation, sid. 32 Prästens mission Prästens plats inom Kyrkans hierarki Social kompetens - kommunikation Förutsättningar för pastoralt arbete i Sverige Praktisk formation Predika Guds Ord Ekumenik Andlig rådgivning Pastoralt arbete inom kriminalvården Pastoral omvårdnad av sjuka, handikappade och äldre Enheten i prästens liv Ansvariga för den pastorala formationen Praktik och praktikplatser

VII Permanent fortbildning, sid. 40 Biskopens ansvar Prästens ansvar Präststudieveckor och sabbatstid Det pastorala kursåret och fortsatt utbildning Tid för vila Äldre och sjuka präster

5

VIII Speciell utbildning för invandrade präster, nationella själasörjare och f. d. präster från Svenska kyrkan, sid. 44 Nationella själasörjare och invandrade präster Introduktionsår Kulturell rikedom och kulturella missförstånd Katolska präster som tidigare har varit präster i Svenska kyrkan

Slutord, sid. 46 Dokument, sid. 48

Bilaga A. Uppdrag och vigningar, sid. 51 Historik Utnämningar i Stockholms katolska stift Lektorat Akolytat Admissio Tillträde till de högre vigningarna Diakonat Presbyterat Biktjurisdiktion (”facultas”) Civilrättsliga regler om vigsel

Bilaga B. Studieplan, sid. 57 UTBILDNINGENS OMFATTNING

UTBILDNINGENS ÄMNESOMRÅDEN UTBILDNINGENS SYFTE OCH MÅLSÄTTNING

UTBILDNINGENS UPPLÄGGNING

ÄMNESBESKRIVNING

I. FILOSOFI

II. TEOLOGI

III. SPRÅK

IV. ÖVRIGT

STUDIUM (STUDIETID)

STUDIEREKTOR

Bilaga C. Husregler, sid. 65

6

Förkortning av referenser c. = Canon of the Code of Canon Law, 1983 Dir = Congregation for the Clergy. Directory for the Ministry and the Life of Priests. 2013. DP = Congregation for the Doctrine of Faith: Instruction Dignitatis Personae, 2008 Formation in Celibacy = Congregation for Catholic Education: Guidelines for Formation in Celibacy, 1974 FR = Encyclical Letter Fides et Ratio, 1998 GS = Vatican Council II Gaudium et Spes LE = Apostolic Letter Lumen Ecclesiae, 1974 Liturgical Formation = Congregation for Catholic Education: Instruction On Liturgical Formation in Seminaries, 1979 LG = Vatican Council II Lumen Gentium Minister of Divine Mercy = Congregation for the Clergy: The Priest, Minister of Divine Mercy. An Aid for Confessors and Spiritual Directors. 2011. Ministry and Life of Priests = Congregation for Catholic Education: Directory On the Ministry and Life of Priests, 1994 OT = Vatican Council II Decree Optatam Totius PDV = Encyclical Letter Pastores Dabo Vobis, 1992 Persons with Homosexual Tendencies = Congregation for Catholic Education: Instruction Concerning the Criteria for Discernment of Vocations with regard to Persons with Homosexual Tendencies, 2005 PO = Vatican Council II Decree Presbyterorum Ordinis Priest, Pastor and Leader = Congregation for Catholic education: The Priest, Pastor and Leader of the Parish Community, 2002 RF= Congregation for the Clergy: Ratio Fundamentalis, 1985 Reform of study in philosophy = Congregation for Catholic Education: Decree On the Reform of Ecclesiastical Studies of Philosophy, 2011

7

Sap C = Apostolic Constitution Sapientia Cristiana, 1979. SC = Vatican Council II Sacrosanctum Concilium SS = Apostolic Constitution Sedes Sapientiae1956 Study of Philosophy = Congregation for Catholic Education: Circular Letter On the Study of Philosophy in Seminaries, 1972 Theological formation = Congregation for Catholic Education: Letter On the Theological Formation of Future Priests, 1976 Third Christian Millenium = Congregation for the Clergy: Instruction The Priest and the Third Christian Millenium, 1999 Use of Psychology = Congregation for Catholic Education: Guidelines for the Use of Psychology in the Admission of Candidates to the Priesthood, 2008 VS = Encyclical Letter Veritatis Splendor, 1993

8

9

I. Seminariet och dess ledning Prästseminariets mål 1. Målet för ett prästseminarium är att utbilda och ”forma”1 präster för tjänst inom den Katolska kyrkan. Prästseminariet i Sverige har som målsättning att i en svensk kontext och för en framtida verksamhet i Sverige, utbilda män som har en kallelse till prästlivet. Seminariet skall alltså frambringa sanna herdar i Kristi efterföljd för Guds folk i Sverige, och förbereda dem för tjänsten att förkunna, helga och leda Guds folk2. Utnämning av rektorn för seminariet 2. Biskopen bär fullt ansvar för prästseminariet3 i vilket hans framtida medarbetare utbildas. Det är hans uppgift att efter noggrann konsultation4 utnämna rektorn för seminariet. Biskopen har alltid den fulla rätten att be de ansvariga för prästseminariets ledning att återlämna sina befogenheter till biskopen. 3. Det är också biskopens uppgift att vaka över att dessa riktlinjer följs upp. Rektorn för prästseminariet är biskopens medarbetare5. För att inte riskera att rektorn förlorar fokus på prästseminariet och prästkandidaterna är det viktigt att han inte åtar sig eller åläggs uppgifter utanför seminariet utan att noga ha övervägt samt med biskopen diskuterat och beslutat ev. uppdrag. 4. Varje nyutnämnd rektor skall innan han tillträder ämbetet få utbildning6. Han skall i möjligaste mån delta i möten för rektorer i skandinaviska och/eller andra europeiska länder för utbildning och utbyte. Rektorn skall även ha möjlighet att fortlöpande konsultera en legitimerad klinisk psykolog. Styrelse och lärarna 5. Det skall finnas en styrelse i prästseminariet, bestående av rektorn, ev. vicerektor, studierektor, en eller fler spiritualer och en ansvarig för ekonomin7. Studierektorn skall vara en präst med minst licentiatexamen inom teologi eller filosofi. Hans uppgift är i första hand att se över att kurserna i prästutbildningen motsvarar Kyrkans krav. Om det saknas behöriga lärare för seminaristerna är det studierektorns ansvar att med biskopens tillåtelse och i samarbete med rektorn anställa gästföreläsare från ett annat stift. 6. Under rektorns ledning skall lärarna och administrationen bemöda sig att leva som ett i tanke och handling och tillsammans med seminaristerna bilda en familj som motsvarar

1 Forma, formation är ord som inte finns på svenska och betyder såväl fostran och bildning, anpassning, dana – alla dessa nyanser och ändå täcker de inte begreppet ”forma, formation”. Därför kommer dessa ord att användas som försvenskade varianter i detta dokument. 2 RF n.11. 3 c. 259 § 1 4 RF n. 28 5 Jfr: cc 238, 239 6 Use of Psychology 2008, II, n. 5. 7 c. 239

10

Herrens bön: Att de är ett (cf. Joh 17: 11). Detta kan hjälpa seminaristerna att utveckla en djup glädje över sin kallelse8. Biskopen å sin sida bör med kontinuerlig och kärleksfull omsorg uppmuntra dem som arbetar i seminariet och visa sig som en sann fader i Kristus för seminaristerna9. Han skall ofta besöka seminariet personligen. Han skall övervaka studenternas utveckling och hålla sig informerad om seminaristens kallelse, anlag, fromhet och framsteg, särskilt inför frågan om deras heliga vigningar10. 7. Alla präster bör se seminariet som Stiftets hjärta, på olika sätt vårda sig om det och gärna ställa upp med hjälp om så behövs11. Husregler 8. Det skall finnas husregler i seminariet som är godkända av biskopen12. Husreglerna bör innehålla de viktigaste ordningspunkter som berör kandidaternas liv och hela seminariets funktion. (Se Bilaga C) Rektorn för seminariet skall se till att seminaristerna troget följer reglerna i programmet för prästutbildningen och seminariets stadgar13. Sede vacante 9. Om biskopen (ordinarius) av någon orsak inte förmår fullgöra sina uppgifter för prästseminariet eller om biskopsstolen är vakant, bör generalvikarien endast ta de viktigaste besluten, men utan att genomföra strategiskt eller centralt betydelsefulla förändringar i prästseminariet och i dess ledning som inte är enligt föreliggande föreskrifter eller anda14. Biskopens efterföljare i biskopsämbetet skall få full information, både muntligt och skriftligt (dokument) hur prästseminariets ledning och skötsel fungerar. II. Pastoral omsorg om kallelserna Guds folk i Sverige 10. Gud kallar alltid sina präster från en specifik mänsklig och kyrklig kontext som oundvikligen påverkar dem. Till samma kontext kommer sedan prästen att sändas ut i Evangeliets tjänst15. Katolska kyrkan i Sverige lever i vad man kallar för diasporan, det vill säga att katolikerna är i en liten minoritet. De flesta svenskar tillhör fortfarande den lutherska f.d. statskyrkan som har djupa rötter i svenska folket, men samtidigt är sekulariseringen utbredd. Många människor vet inte vad de ska tro på, tron har ofta reducerats till kulturbetingade traditioner eller en ren känslofråga. Den bristande utbildningen i vad kristen

8 PDV n. 60 9 OT n. 5 10 Jfr. c. 259 § 2. 11 OT n. 5 12 c. 243 13 c. 261 § 1 14 Jfr. cc 416 - 430 15 PDV n. 5

11

tro innebär, agnosticismen och den åtföljande sekulariseringen driver fram en längtan efter andlighet, men lämnar också fältet fritt för alla möjliga New Age rörelser och olika former av spiritism och ockulta verksamheter. Av katolikerna i Sverige har de flesta invandrarbakgrund och av svenskarna är många konvertiter. Invandrarna tillhör i en del fall olika riter unierade med Rom, den Armeniska och Maronitiska kyrkan, den Syrisk-katolska, den Kaldeiska etc. Relationen mellan Katolska kyrkan i Sverige och de andra kristna gemenskaperna är ofta hjärtlig och Svenska kyrkans eller frikyrkornas församlingslokaler och kyrkor öppnas ofta generöst för katolska gudstjänster när de katolska lokalerna inte räcker till. De flesta katolikerna bor i storstäderna, Stockholm, Göteborg och Malmö, men troende katoliker lever i hela landet, ända upp i Luleå församling. De katolska präster som bor i Norrland reser miltals för att nå församlingsmedlemmar, undervisa barn och fira gudstjänster. Det är i denna miljö som Gud kallar människorna till tjänst i sin Kyrka. Allmänt prästadöme och hierarkiskt prästadöme 11. Varje människa kallas av Gud till en egen, speciell tjänst. ”Herren Kristus, översteprästen som utsetts bland människor (jfr. Heb 5: 1-5), har gjort sitt nya folk till ’ett kungadöme och till präster åt sin Gud och Fader’ (jfr. Upp 1: 6, 5: 9f). Alla döpta är kallade till att identifiera sig med Sonen, Kristus Översteprästen, i sin tillbedjan och andliga offer till Fadern i den Helige Ande. Detta allmänna prästadöme får sin fulländning i himmelens liturgi tillsammans med Guds änglar. Bland de döpta väljer Herren män att delta på ett särskilt sätt i Hans prästadöme, till ett speciellt ämbete, sacerdotium ministeriale. Det latinska ordet innebär en speciell tjänst, en specifik kallelse till att tjäna Guds folk, ett tjänande ämbete. Detta sakrament tilldelas genom den Helige Andes smörjelse som sätter sin speciella prägel på prästen som gör att han liknar Kristus16. Detta prästadöme har Kristus inrättat för Apostlarna och deras efterföljare. Det tillåter Jesu Kristi frälsande verksamhet att fortsätta när prästen in Persona Christi frambär det eukaristiska offret i hela gudsfolkets namn17 och förvaltar Sakramenten. ”De troendes allmänna prästadöme och ämbetets eller hierarkins prästadöme skiljer sig till sitt väsen och inte endast till graden. Ändå är de samordnade. Båda har på sitt särskilda sätt del i Kristi enda prästadöme. Den vigde prästen formar och leder det prästerliga folket enligt den fullmakt han innehar”18. Det hierarkiska prästadömet som förutsätter prästvigningens sakrament är till för att strukturera den synliga Kyrkan: Genom sin vigning och mission som de fått av sin biskop deltar prästerna i Kristi tjänst, hans som är Lärare, Präst och Kung. De bygger så, dag efter dag, upp Kyrkan19 till att vara Guds folk, Kristi Kropp och den Helige Andes Tempel20. 12. I ett land som politiskt och mänskligt är präglat av demokratiska folkrörelser som även präglar Svenska kyrkan kan Katolska kyrkans hierarkiska uppbyggnad verka främmande. De seminarister som vuxit upp i Sverige är förmodligen präglade av den omgivande kulturen vilket både kan vara en tillgång för Kyrkan i Sverige men också en svårighet att ta till sig en

16 PO n. 2 17 PO n. 10 18 LG n. 10 19 Formation in Celibacy n. 14 20 Jfr: RF n. 49; PO n. 1

12

ny attityd i Kyrkans hierarki, både vad gäller dem själva som framtida ledare och i lydnadslöftet gentemot biskopen. Kallelser till Katolskt prästämbete 13. I allmänhet handlar det om kandidater som gått den långa vägen till en personlig omvändelse och blivit upptagna i den Katolska kyrkans fulla gemenskap eller också blivit döpta som vuxna. Det ligger i Trons logik att har man hörsammat Guds kallelse att ingå i hans Kyrka, Kristi mystiska Kropp så finns en längtan att ge sig hän helt och hållet i Guds tjänst. Då ligger tanken nära på ett liv i en religiös orden eller som stiftspräst. Just för att det är en naturlig reaktion på omvändelsens och nådens glädje är det viktigt att inte rusa på utan låta tre år gå och låta den nye katoliken delta i församlingens liv både andligen och praktiskt. Men det är också viktigt att inte bara avvisa kandidaten utan att följa honom och se till att han får en lämplig andlig vägledare som kan hjälpa honom att finna sin plats i Kyrkan i Sverige. 14. Ofta söker sig också utomeuropeiska f.d. flyktingar till prästseminariet. Också här kan det finnas skäl till att skynda långsamt: omställningen till en svensk kultur och stilen hos Katolska kyrkan i Sverige, som kan vara radikalt annorlunda än det de en gång upplevt i sina hemländer, kan vara svår. Viktigt är att de först lär sig landets språk. Förberedande arbete för prästkallelser 15. Bland många andra initiativ som bör finnas i en församling skall det föreligga en broschyr som innehåller biskopens bön och kallelse av unga (eller inte så unga) män till prästämbetet. Vidare skall i den finnas en beskrivning av meningen med det katolska prästämbetet, vad utbildningen i prästseminariet innebär och vad det framtida livet som präst med den stora internationella variationen inom stiftet kan innebära. 16. En gång om året bör biskopen utlysa en speciell bönedag för prästkallelser för stiftet – en dag som inte nödvändigtvis sammanfaller med hela Kyrkans dag för kallelser (Den Gode Herdens Söndag). Stifts- och ordensprästerna skall då predika och vittna om vad kallelsen och livet som präst har betytt för dem, men också tala till familjerna och visa vilken rik jordmån för prästkallelse de kan vara och på vilket sätt. 17. En gång om året bör biskopen tillsammans med rektorn för prästseminariet utlysa ett officiellt informationsmöte för prästkallelser. Till detta möte inbjudes en eller flera präster som talar om vad prästlivet i Sverige innebär, en kyrkoherdes erfarenheter av en svensk församling, en teologs presentation av frågor som har väckts eller särskilt berör Kyrkan i Sverige. 18. En reträtt i tystnad för intresserade kandidater utlyses ett halvt år senare. Den leds av rektorn eller biskopen på en lämplig plats. De eventuella kandidaterna deltar i tidegärden och i mässan, reträtten avslutas med en mässa med biskopen. I den deltar de som följt reträtten. En andra reträtt för kandidater kan också utlysas men med inriktning på kandidaternas möjlighet att diskutera frågor och samtala med biskopen, rektorn och andra präster om urskiljning av sin kallelse.

13

III. Prästkandidater Förutsättningar för antagningen till en propedeutisk tid i seminariet 19. Den villige kandidaten skall skriva ett brev i vilket han beskriver sin bakgrund (familj, uppväxt, studier, hobby) och precisera sina motiv och målsättning med att söka prästämbete i Kyrkans tjänst. Han skall tillfoga vissa intyg, som dop- och konfirmationsbevis, personbevis, studentbetyg och utdrag ur brotts- och belastningsregistret21

. 20. Seminariets rektor ber kandidatens kyrkoherde eller annan präst om ett skriftligt utlåtande som kan innehålla aspekter på kandidatens andliga mognad. Eventuellt kan ett utlåtande av tidigare arbetsgivare kasta ett ljus på kandidatens samarbetsförmåga med chefer och kollegor. Kandidaten skall genomgå en grundlig hälsoundersökning av en läkare och skicka kopia på resultaten och läkarens utlåtande till seminariets rektor. Andra referenser kan uppges av kandidaten själv men rektorn kan också efterfråga utlåtanden av andra som känner kandidaten väl, som kan yttra sig om huruvida han har ett sunt omdöme och goda moraliska egenskaper, till exempel ärlighet. Rektorn kan också be en mogen gift kvinna helst med egna unga eller vuxna söner intervjua kandidaten och skriva en rapport. Även en ordenssyster kan intervjua honom. Alla utlåtanden skall vara skriftliga och samlas i en mapp. 21. Naturligtvis ingår det i rektorns uppgift att noga kontrollera att inget av kyrkolagens hinder föreligger22. Om något av dessa hinder föreligger bör man innan aspiranten antas söka dispens för honom. Viktigt är också att kontrollera om aspiranten har glutenallergi eller missbrukar alkohol. Detta med tanke på Eukaristins materia. Ett psykologutlåtande gällande kandidaten skall däremot skickas endast till biskopen och inte läggas i kandidatens mapp i prästseminariet. Psykologutlåtandet 22. Prästkandidaterna i Europa I allmänhet och Sverige i synnerhet kommer ofta inte från stabila katolska familjer, utan ofta från familjer präglade av föräldrarnas skilsmässa och omgifte. Barnen växer upp med föräldrar som kanske inte har någon religiös tro alls och går i en skola där bl.a. sexuell frigjordhet förordas. Mobbning av barn och ungdomar som kanske är mer osäkra eller annorlunda än sina klasskamrater förekommer i praktiskt taget varje klass. Allt detta kan innebära att vissa kandidater, påverkade av bristen på en trygg uppväxt, kan ha en del psykiska problem, som kan vara mer eller mindre allvarliga. Det kan inte uteslutas att kandidater som är flyktingar ofta bär på svåra krigs- eller flyktingtrauman. 23. Alla dessa tänkbara svåra aspekter i uppväxten som kandidaterna i Sverige kan lida av gör att de alla bör genomgå en psykologundersökning som alltså skall ingå i stiftets antagningsförfarande till seminariet. Nordiska biskopskonferensen bör formulera de frågor som biskoparna vill att psykologen undersöker och besvarar. Biskopen bör formulera de frågor som biskopen vill att psykologen undersöker och besvarar.

21 Enligt Stiftets beredskapsplan från 2010 22 cc. 285, 286, 1042 nn. 2, 3; c. 1041 n. 2; c. 762 § 1, n. 4; c. 1041 n. 5; c. 1041, n. 6

14

Aspiranten och psykologen skriver under ett kontrakt i vilket villkoren för de båda är beskrivna. 24. Psykologutlåtandets roll är i första hand negativ, d.v.s. att visa på eventuella tecken hos kandidaten på psykologisk olämplighet för prästämbetet eller oförmåga att leva i apostoliskt celibat. Problemen hos kandidaten uppvägs alltid samtidigt i utlåtandet av hans positiva egenskaper så att biskopen får en psykologiskt sett så heltäckande bild av kandidaten som möjligt. Tillsammans med de andra utlåtandena, särskilt rektorns, kan psykologutlåtandet bilda ett underlag för biskopens bedömning av en kandidats kallelse. Däremot är det inte psykologens uppgift att bedöma kallelsen. Den är av andligt, gudomligt ursprung, vilket inte är psykologens kompetensområde. 25. På grund av det mycket personliga och intima material som kommer fram i ett psykologutlåtande bör kandidatens integritet, privacy23 skyddas så långt det är möjligt och endast den som har det fulla ansvaret att acceptera en kandidat till prästseminariet, dvs. biskopen, bör få utlåtandet i sin hand. Däremot är kandidaten själv fri att informera rektorn och/eller sin spiritual om vissa resultat som kommit fram i den psykologiska undersökningen. Om det handlar om eventuella neurokognitiva tillstånd, är det viktigt att kandidaten meddelar detta till rektorn för att kunna få hjälp till anpassning i seminariets gemenskapsliv som rektorn kan ge honom och/eller för speciell planering av studier och examina. 26. Psykologen skall ha en svensk legitimation som psykolog helst med en specialistkompetens inom klinisk psykologi, gärna också med en legitimation som psykoterapeut. Han eller hon bör ha erfarenhet av utredningar och personbedömningar. Det är inte nödvändigt sine qua non att han eller hon är katolik, men skall acceptera Kyrkans krav på celibat för präster. 27. Innan en prästkandidat från ett annat land tas emot i stiftet, skall hans stiftsbiskop skriva ett brev till Stockholms stifts biskop och beskriva den eventuellt kommande prästkandidatens egenskaper, men också allvarligare problem som kan ha funnits med honom. Biskopen från ett annat stift har det fulla ansvaret för den invandrade prästkandidaten om han undanhållit viktig information om honom, som i framtiden skulle kunna komma att skada Stockholms stift. Viktig information som inte får förtigas är om seminaristen haft problem med celibatet och varit promiskuös, om han är/varit homosexuellt aktiv, utnyttjat och/eller misshandlat barn, om han haft allvarliga psykiska störningar, djupa depressioner, eller annat som krävt långa sjukskrivningar, etc. Det får aldrig bli så att en biskop eller rektor försöker flytta över en prästkandidat med problem till Stockholms stift i hoppet om att ett miljöbyte skulle kunna hjälpa honom - i tron att Sverige är ett land som tillåter en större frihet än andra länder och stift.

23 Jfr: c. 220

15

28. Tillsammans med detta brev från biskopen från den invandrade prästkandidatens stift skall prästkandidaten själv skriva ett brev med motiven till att han skulle vilja leva och arbeta i Stockholms stift. Biskopen bör samtala med prästkandidaten och rektorn för prästseminariet skall intervjua den kommande prästkandidaten och försöka lära känna honom, för att sedan kunna ge biskopen ett väl underbyggt råd när det gäller beslutet, att antingen acceptera eller avvisa honom. 29. Samma förfaringssätt gäller även omvänt för biskopen i Stockholms stift. Om en prästkandidat vill flytta till ett annat stift, bör biskopen eller rektorn skriva ett utlåtande om honom till biskopen/rektorn i det nya stiftet. Detta utlåtande får inte heller dölja problem som prästseminariet eller stiftet haft med prästkandidaten. Att skriva om goda egenskaper är inte svårt men de problem eller klagomål som berör seminaristen bör också ärligt redovisas. Om ett betydelsefullt problem förtigits i utlåtandet till biskopen i det nya stiftet och detta senare framträder, är biskopen i Stockholms stift ansvarig för prästkandidaten. Inte biskopen i det nya stiftet. Urval av kandidater 30. Om kandidaten efter sökande efter Guds vilja önskar börja seminariets propedeutiska år, så ligger det yttersta beslutet att acceptera eller avvisa honom hos biskopen24. Biskopen väger samman det intryck han fått av kandidaten i sina samtal med honom med de utlåtanden och rekommendationer angående kandidatens lämplighet som han har fått från rektorn, för att besluta om han tillåter kandidaten att börja det propedeutiska året i prästseminariet. Det är viktigt att han så snart som möjligt skriftligen delger kandidaten sitt beslut: att acceptera honom, avvisa honom eller be honom att vänta något eller några år. Om biskopen tror att det är lämpligare, kan han överlåta ansvaret att meddela kandidaten sitt beslut till rektorn, den andlige rådgivaren eller någon annan lämplig präst. 31. Det bör också finnas en beredskap i seminariet att ta emot aspiranter från andra länder och världsdelar. Deras kulturella bildning och sociala mentalitet kan vara främmande i svenska sammanhang. Det är därför viktigt att rektorn och den involverade personalen är insatt i de för dem främmande förhållandena, för att de skall kunna bemöta aspiranten på ett adekvat sätt, men också för att lära sig att på olika sätt hjälpa aspiranten att förstå och acceptera svensk katolsk mentalitet. 32. Biskopen kan komma att bestämma att kandidaten bör vänta en tid tills han exempelvis lärt sig svenska språket, kompletterat studierna för studentexamen, skaffat sig arbetslivserfarenhet och/eller betalat av stora studieskulder. Vissa kandidater som är mycket unga bör få en tid i ”världen” för att mogna, men det är viktigt att inte lämna dem vind för våg utan att de får kontakt med en andlig vägledare som hjälper dem att se Guds vilja i deras liv. Andra kandidater bör kanske gå i någon psykologisk behandling, vilket också bör ske innan de mottas i prästseminariet.

24 c. 241

16

Propedeutisk år 33. En propedeutisk fas som förberedelse för den egentliga prästutbildningen skall genomföras i stiftets prästseminarium. Detta är nödvändigt eftersom det - även hos kristna ungdomar och män - finns en diskrepans mellan livsstilen och den grundläggande förberedelsen å ena sidan, och å den andra den livsstil som livet och utbildningen på ett prästseminarium kräver25. 34. Målet är att för män som bestämt sig för ett liv som stiftspräst under en förberedelsetid förmedla en omfattande förståelse för prästämbetets väsen. Dessutom skall man möjliggöra en fördjupning i tron, att lära känna något av Kyrkans depositium fidei som t.ex. i förståelsen av sakramenten eller en grundkurs i teologi men utan att redan i detta stadium föregripa den egentliga prästutbildningen. Denna propedeutiska tid i seminariet ger också möjlighet att pröva på vita communis, en prövotid som ger prästseminariets rektor tillfälle att mer konkret lära känna kandidaten ifråga. Även för kandidaten innebär denna tid en möjlighet att rannsaka sig själv och fördjupa motivationen till att bli präst och tydligare se sina egna tillgångar men också sina svagheter. 35. Det är rektorns allvarliga plikt liksom för de andra personer som deltar i seminaristernas formation att urskilja och fördjupa kallelsen och mognaden hos kandidaten. Rektorn skall bemöda sig att lära känna prästkandidaten utifrån hans yttre beteende, så att han kan ge biskopen ett, av psykologen eller andra personer oberoende, skriftligt omdöme. 36. För att kunna förkunna evangeliet inom samhällets alla områden behöver Kyrkan sanna vittnen26. Att bli kallad och utsänd av Herren har alltid varit viktigt, men under nutida historiska omständigheter får det en särskild betydelse26

27. Därför skall biskopen, med hjälp av den Helige Ande, granska varje enskild kandidats gåvor och urskilja Guds vilja att sända präster till hans hjord, hans gudomliga vingård; antingen till församlingen eller till andra områden i samhället. Även om alla präster är kallade till Kyrkans universella mission, så är individernas talanger och begåvningar olika och alla är inte kallade till församlingsarbete. 37. Biskopen måste vara moraliskt säker på seminaristens goda egenskaper innan han accepterar honom till vigningarna. Om han hyser allvarligt tvivel på seminaristen får han inte acceptera honom28. Om biskopen bedömer kandidaten som olämplig för prästämbetet bör biskopen ge honom möjlighet att bearbeta sin besvikelse över det som kan upplevas som ett misslyckande och erbjuda honom hjälp att omorientera sig mot en annan typ av kallelse. 38. Varje utnämning (lektorat, akolytat, admissio, diakon- och prästvigning) skall dokumenteras skriftligt och underskrivas av biskopen och delges kandidaten.

25 PDV n. 62 26 FR n. 62 27 Third Christian Millenium, n. 1 28 c. 1052 § 3

17

IV. Mänsklig och andlig formation av blivande präster 39. Den andliga formationen för blivande präster skall beröra hela människan. Nåden tar inte bort den mänskliga naturen utan fullständigar den. Ingen kan vara en sann kristen utan att han övar mänskliga dygder såsom det anstår en mogen människa29. Den andliga formationen bör satsa på att kandidaten får mer insikt i storheten av det prästerliga celibatet för himmelrikets skull. Mognad och mänsklig utveckling 40. Kyrkolagen och de kyrkliga dokumenten insisterar på vikten av kandidatens mänskliga mognad. ”Av särskild vikt är förmågan att relatera till andra människor. Detta är verkligt grundläggande för en person som är kallad till att vara ansvarig för en församling och till att vara en gemenskapens man, man of communion”30. Kanske har samtal med och utlåtanden om aspiranterna visat på en viss mänsklig omognad eller svaghet hos några personer. Den kanske bristande kristna uppfostran bör då kompletteras, gärna med hjälp av nya säkra psykologiska och pedagogiska metoder31. 41. ”Hela arbetet med formation av präster skulle berövas sin nödvändiga grund om det saknas en passande mänsklig formation”32. I prästseminariet och genom dess formation kan seminaristernas mänskliga mognad utvecklas, en mognad som visar sig i: mental stabilitet, en förmåga att fatta viktiga beslut och en sund bedömning av människor och händelser. De skall formas i karaktärsstyrka och i allmänhet lära sig att uppskatta de dygder som hålls högt av människor och som gör en Kristi tjänare omtyckt. Sådana dygder är ett ärligt sinnelag, en ständig omsorg och strävan efter rättvisa, ordhållighet, ett vårdat uppförande, anständigt tal förenat med kärlek till nästan33. 42. Disciplinen i prästseminariet skall inte bara finnas till för att skydda gemenskapslivet och kärleken till nästan utan är en nödvändig del i studentens formation: att lära sig självbehärskning, att genom en djupt andlig motivation fördjupa en inre mottaglighet för auktoriteten hos överordnade. 43. ”Känslomässig mognad förutsätter en medvetenhet om att kärleken har en central roll i mänskligt liv.” Johannes Paulus II fortsätter: ”Vi talar om en kärlek som involverar hela personen i alla hans eller hennes aspekter – fysiska, psykiska och andliga – och som uttrycks i den mänskliga kroppens ‘äktenskapliga avsikt’ tack vare vilken en person ger sig själv till en annan och tar den andra till sig”34. Den mänskliga mognaden bör alltså utvecklas och underhållas i prästseminariet liksom förmågan att inleda och upprätthålla adekvata mänskliga relationer, såväl med kvinnor som med män, i individuella relationer såväl som i grupper. Dessa relationer bör inte bara återspegla samhällets kriterier på en sund relation utan också viljan att leva och upprätthålla

29 Jfr: RF n. 51 30 PDF n. 43 31 OT n. 11 32 PDV n. 43 33 OT n. 11; Directory for the Ministery and the Life of Priests, n. 93. 34 PDV n. 44

18

Evangeliets och Kyrkans lära. Psykosexuell utveckling är föremål för betydande motsättningar i vår tids kultur även bland dem som av många anses vara experter inom området. Från många håll nedvärderas Kyrkans ledning i dessa frågor. De flesta media och andra åsiktsbildare i dagens situation antingen ignorerar, avvisar eller förlöjligar allt som går emot en liberal eller pluralistisk samhällssyn. Ett liv i apostoliskt celibat 44. Formationen bör anpassas till svenska förhållanden, men också med hänsyn till seminaristernas olika personliga livserfarenheter35. 45. Kyrkan kallar män som lever i celibat till prästämbetet. Det handlar således om två aspekter av prästkallelsen, kallelsen till ett liv helt vigt åt Gud, hjärtats odelade hängivenhet (jfr. 1 Kor. 7;33-34) och kallelsen till ett liv i Kyrkans, gudsfolkets tjänst. 46. Celibatet är en kyrklig lag endast därför att kyskheten motsvarar prästkallelsens innersta väsen som kräver ett odelat hjärta, en konfiguration med Kristus som sakramentet riktar sig in på36. Celibatet är ett tecken på prästens hängivenhet med kropp och själ till Kristus. För människor som kanske aldrig läser eller har läst Bibeln är prästen som i sitt ämbetsutövande förkroppsligar Kristus, måhända den enda källan till att lära känna Kristus. Prästen som är kallad till att vara en “levande bild” av Jesus Kristus, Kyrkans huvud och herde, skall söka efter, att så långt det är möjligt, återspegla i sig själv, den mänskliga fullkomlighet som lyste fram hos den människoblivna Gudasonen och som återspeglas på ett särskilt levande sätt i hans förhållningssätt till andra så som vi ser det berättas i Evangelierna37. Prästen är som en förlängning av Inkarnationens mysterium. Celibatet kan då bidra till att göra prästen än mer transparent för Kristi närvaro i sin person genom att leva som han gjorde. 47. Att ett prästerligt liv i ett apostoliskt celibat kan innebära både ett fullödigt mänskligt liv och en vittnesbörd om Himmelriket är en främmande tankegång för många i vår tid i Sverige. Man måste räkna med att inte alla prästkandidater har haft så mycket tillfälle att lära sig att förstå Kyrkans syn på mänsklig sexualitet och till och med kan dela samhällets förvirrade syn på kyskhet och celibat. 48. I möjligaste mån bör seminaristerna redan ha levt i total sexuell avhållsamhet minst två år i världen och trivts med det. Med andra ord: Det krävs stor emotionell – och fysisk - mognad för att kunna binda sig för ett helt liv i celibat. 49. Det går emellertid inte att förneka att celibatet kan vara ett problem för seminaristerna och likaså för den vigde prästen. Därför bör seminaristerna lära sig att använda båda naturliga och övernaturliga medel för att vara trogna ett kyskt liv. De asketiska regler som Kyrkan har prövat under lång erfarenhet är inte mindre nödvändiga i det moderna livet38. Det handlar om intensivt böneliv, andlig vägledning, vänskap, klokhet i umgänget med det motsatta könet,

35 Formation in Celibacy n. 4, 5 36 Jfr: Formation in Celibacy n. 13 37 PDV n. 43 38 PO n.16

19

sport, etc. Seminaristerna bör bli övertygade om nödvändigheten av en speciell askes som krävs mer av dem än av vanliga troende39. 50. Förutom den emotionella mognaden som krävs för att kunna leva ett fullödigt apostoliskt celibat finns frågan om den sexuella identiteten hos prästkandidater. De riktlinjer som getts ut från den Heliga Stolen bör noggrant följas40. Aktivt homosexuella män eller män med djupt förankrad homosexuell läggning eller som stöder den s.k. gaykulturen41 skall inte antas till seminariet och än mindre till diakon- eller prästvigningen. I Sverige kan ett sådant ställningstagande från Kyrkan verka mycket provocerande eftersom homosexualitet betraktas som en naturlig variant av mänsklig sexualitet. Visst skulle en homosexuell man kunna leva i total sexuell avhållsamhet, men den maskulina omgivningen kan innebära tendenser till starka emotionella band – även om de inte går så långt som till sexuell utlevelse. Som i alla grupper med nära relationer (t.ex. arbetsplatser) väcker förälskelser och attraktion mellan människor känslomässiga men också störande reaktioner i omgivningen. I seminariet som ju dessutom innebär ett internatsliv, förorsakar sexuell attraktion mellan män än mer splittringar och oro i en grupp där alla förbereder sig på ett liv i total sexuell avhållsamhet. Sådana emotionella band mellan seminarister kan dessutom ge upphov till en (latent eller t.o.m. öppen) gaykultur i prästseminariet med de spänningar den förorsakar både i gruppen och hos enskilda seminarister. 51. Kandidatens ev. homosexuella läggning kan vara svår att bedöma såväl för aspiranten som för de ansvariga. Unga män kan under puberteten ha blivit attraherade av personer av samma kön och till och med haft övergående homosexuella erfarenheter vilket ändå inte nödvändigtvis innebär att de är homosexuella42. Om de vid sökandet till seminariet har en osäker sexuell identitet, bör man antingen ge dem mer tid i världen eller låta dem söka psykoterapi för att lära känna sig själva bättre och bli mer säkra på vem de är. Det vore djupt oärligt av en aspirant att dölja sin homosexuella läggning för att sträva efter att få bli prästvigd. Det är spiritualens plikt, han som är Kyrkans auktoritet på forum internum och likaså biktfaderns att i vädjan till aspirantens samvete avråda honom från att söka att bli prästvigd43. 52. Seminaristerna skall också ha en positiv och realistisk syn på äktenskapet och dess sakramentala helighet, att äktenskapet är en väg till helighet44. Andligt liv 53. I centrum för seminaristernas förberedelse att bli goda präster finns den andliga formationen, bönelivet som kan ge kandidaten ett sammanhängande och helgjutet sinne för sin prästerliga kallelse.

39 Formation in Celibacy n. 2 40 Jfr: Persons with Homosexual Tendencies – detta Kyrkans dokument riktas i första hand till biskoparna. 41 Idem, n. 2 42 Idem, n. 2 43 Idem, n. 3 44 Jfr: Formation in Celibacy n. 6

20

54. Hela tiden från inträdet i seminariets första propedeutiska år fram till diakonvigningen och än mer till prästvigningen pågår ett ständigt sökande för att urskilja Guds vilja i seminaristens liv. Att kandidaten känner igen motiven för sin längtan efter att en dag bli prästvigd, att de är av andlig art, inte till exempel ett sökande efter social promotion. Bön som placerar kandidaten inför Guds ansikte kan kasta ljus på hans innersta bevekelsegrunder. Hans attityd mot rektorn och andra i ledande funktion och gemenskapen med de andra studenterna kan visa på kandidatens andliga och mänskliga egenskaper, men också på hans svagheter vilket ger honom en möjlighet att bättra sig. Att be tillsammans med rektorn och de andra studenterna fördjupar gemenskapen i seminariet, vars enda uppgift det är att förbereda kandidaterna för deras prästerliga verksamhet och deras liv i framtiden. 55. Det är rektorn som har det yttersta ansvaret för seminariets andliga liv, men också spiritualen har en väsentlig roll i detta. Rektorn och spiritualen bör samarbeta för att skapa den andliga atmosfär som favoriserar bön och frid i seminariets gemenskapsliv. 56. Rektorn skall se till att alla studenter kontaktar antingen seminariets spiritual eller någon extern andlig vägledare, men som alltid skall vara en präst, och som biskopen godkänt45. Rektorn skall försäkra sig om att studenterna träffar sin andlige vägledare minst en gång i månaden. 57. Spiritualen introducerar studenterna under det första året i teori och tillämpning av andlig vägledning46. Spiritualen skall ordna för den årliga, veckolånga reträtten, samt för månatlig dag för bön. Det är också spiritualens uppgift att ge föredrag om det andliga livet och arbeta med kandidaterna i grupp som förberedelse för viktiga moment i deras liv: utnämning till lektor och akolyt, det officiella antagandet som Stiftets prästkandidat genom biskopens admissio och till slut diakon- och prästvigning. 58. Spiritualen skall finnas tillgänglig för samarbete och samtal med rektorn och/eller annan personal för seminaristerna. Han kan även samtala med andra spiritualer, också från andra länder, men utan att diskutera enskilda seminarister med dem. 59. Om bön är kandidatens livgivande relation till Gud, centrum och hjärta i hans liv, så är firandet av den Heliga Mässan och Eukaristin uttryck såväl för seminaristens som för gemenskapens tro. För prästen måste Eukaristin inta ”den verkligt centrala platsen både i hans tjänst och i hans andliga liv”47

. 60. En väsentlig del av den andliga formationen är en bedjande och mediterande läsning av Guds Ord, lectio divina, ett ödmjukt och kärleksfullt lyssnande till Den som talar. De facto är det genom Guds Ords ljus och styrka man kan upptäcka och förstå, älska och följa den egna kallelsen och slutföra det egna uppdraget48

.

45 c. 239 § 2 46 Dir. n. 73 47 Priest, Pastor and Leader n. 13 citat ur PDV n. 26 48 PDV n. 47

21

61. Tidegärden som Kyrkans officiella bön är både en källa till fromhet och näring för personlig bön49. Tillsammans med det dagliga firandet av den heliga mässan är den gemensamma bönen på morgonen och på kvällen en viktig förberedelse för de framtida prästerna. Undan för undan leds kandidaterna in i att be alla delar av tidegärden privat när de inte gör det i gemenskap med andra och lär sig undan för undan den nödvändiga självdisciplinen för att reservera tid för bön50 – att se den som tid reserverad för den Gud som han vigt sitt liv åt, inte som ytterligare ett stressmoment i studier och senare i pastoralt eller administrativt arbete. 62. Seminaristerna skall formas så att de fyllda av kärlek till Kristi Kyrka och blir bundna av ödmjukhet och tillgivenhet till påven, aposteln Petri efterföljare, men också fästa vid sin egen biskop som hans trofasta medarbetare i samarbete med sina medbröder. Genom seminariets gemenskapsliv och genom vänskapsbanden och andra relationer, förbereds de för den broderliga gemenskapen i det presbyteriat som de en gång kommer att tillhöra i Kyrkans tjänst51

. 63. Seminaristernas andliga formation innebär också att söka Kristus i medmänniskan och inöva ett generöst sinnelag. Prästen som är kallad att vara en manifestation och bild av den Gode Herden, förväntas vara en barmhärtighetens man. I denna mening måste förberedelsen för prästämbetet med nödvändighet inbegripa en äkta träning i broderlig kärlek och särskilt i förkärlek för de ”fattiga” i vilka vår tro upptäcker Jesus (jfr. Matt. 25; 40)52. En enkel livsstil är viktig för prästens trovärdighet53. 64. Synden är ett avbrott i relationen till Gud, en kränkning av Hans majestät och kärlek. En sann Kristi tjänare är ödmjukt medveten om sin svaghet. Botens sakrament finns till för att fördjupa kärleken till Gud och ge seminaristen en ständigt upprepad möjlighet att överlämna sig till Guds läkande barmhärtighet. Botens sakrament kan bidra till att seminaristen kan se klart vad som är hans motivation för att söka sig till seminariet och för hans önskan att bli präst. Utöver den ordinarie biktfadern, skall andra biktfäder regelbundet komma till seminariet. Utan att störa seminariets disciplin kan varje seminarist vända sig till vilken biktfader han önskar, vare sig det sker i seminariet eller utanför54. 65. Jungfru Maria är Jesu Kristi, Översteprästens, Moder. Hon är därför också alla prästers Moder. Hon var given Kristus så att hon skulle kunna vara honom till hjälp (Första Moseboken, 2; 18). Hon finns som en speciell hjälp för dem som handlar in Persona Kristi, för dem som fortsätter Inkarnationens mysterium. Rosenkransbönen ger seminaristerna en möjlighet att tillsammans med deras Moder betrakta Jesu liv, för att mer och mer efterlikna Honom, som är deras Huvud och förebild. 49 SC n. 90; Dir. nn. 74 - 76 50 Dir. n. 75, 76 51 Jfr: c. 245 § 2 52 PDV n. 49 53 RF n. 50 54 c. 240 § 1

22

V. Intellektuell formation: förstå tron 66. Den intellektuella utbildningen har sina egna utmärkande drag, men kan verkligen ses som ett nödvändigt uttryck för både mänsklig och andlig formation: Den är ett grundläggande behov i den mänskliga intelligensen genom vilken man ’tar del av Guds väsens ljus’ och söker uppnå en vishet som i sin tur öppnar och leder människan till att lära känna och förhålla sig till Gud55. Filosofi Vikten av studier i filosofi 67. Filosofistudierna ingår som en dimension i den mänskliga formationen. Målet är att seminaristen skall bilda sig egna uppfattningar och nå fram till en sammanhållen syn på verkligheten56. 68. Enligt Andra Vatikankonciliet reserveras ett särskilt utrymme i seminaristernas utbildning för den filosofiska formationen. Den skall bilda en solid grund för studierna inom teologi57 och ställa upp nödvändiga premisser för ett fruktbart möte mellan Kyrkan och världen, tro och vetenskap samt mellan kristendomens andliga arv och modern kultur58. 69. Dekretet om prästutbildning59 understryker vikten av de filosofiska studierna eftersom de ger ”en grundläggande och sammanhängande förståelse av människan, världen och av Gud”60. Denna förståelse kan hjälpa kandidaterna till ett större medvetande av den gängse kulturella situationen ”som framhäver subjektivism som kriterium och enda mått för sanning: endast en sund filosofi kan hjälpa prästkandidaterna att utveckla ett reflektivt medvetande om det grundläggande förhållande som existerar mellan mänsklig ande och sanning, den sanning som fullt uppenbaras för oss i Jesus Kristus”61. 70. Studierna inom filosofin skall leda seminaristerna till en fördjupning av tron som en nödvändig förberedelse för teologiska studier och det framtida pastorala arbetet. Filosofikursen bör som förberedelse för studier inom teologin presentera Kyrkans filosofiska arv som ger mycket som är av ”varaktigt värde”62. Det handlar i synnerhet om en systematisk framställning av metafysiken63, epistemologin och etiken. 71. Den helige Thomas av Aquinos skrifter bör tilldelas en framträdande plats i undervisningen, eftersom Kyrkan upprepade gånger rekommenderat den i prästernas

55 Jfr: PD, n. 51; GS n. 15 56 Study of Philosophy III, 2 57 Sap C art. 79, a 58 Study of Philosophy, Foreword 59 Optatam totius 60 OT n. 15; RF n. 71 61 PDV n. 52 62 OT n. 15; c. 251 63 FR n. 83

23

utbildning64. Dessutom har Kyrkan i sina dokument ofta inspirerats av Thomas av Aquino och för att kunna tolka dem korrekt bör man känna till den thomistiska filosofin65. Det handlar inte endast om att förklara betydelsen av de olika begrepp som Kyrkan använder sig av i sin reflektion och i sitt läroämbete utan också om att på djupet förstå de filosofiska system som kan ha påverkat dessa begrepp så att de framtida prästerna kan förklara och tolka dessa koncept på ett korrekt och med Kyrkan överensstämmande sätt66. Kritiskt tänkande 72. Genom att studera de tidiga stora tänkarna lär sig studenterna att tänka på ett sammanhängande och utforskande sätt. Filosofikursen skall inte reduceras till idéhistoria och besvarande av filosofiska frågor som uppstår i samband med de teologiska studierna. Genom att fördjupa sig i en filosofisk skola skall seminaristerna uppmuntras till att förvärva förmåga till reflektion, logiskt och analytiskt tänkande och argumenterande. Filosofiska studier gör att studenterna med kritiskt sinne kan närma sig såväl naturvetenskaper som humanistisk och etisk vetenskap och kunna bedöma och värdera dessa vetenskapers filosofiska antaganden (premisser). Samtidigt med studiet av de tidiga filosoferna bör studenterna bli väl bevandrade i samtida filosofisk forskning särskilt den som mest påverkar det egna landet67. Som Paulus VI en gång uttryckte det: ”Kristus blev människa bland samtida och talade deras språk. Vår trofasthet mot honom kräver att vi underhåller denna samtidighet”68. Tro och vetenskap 73. I ett land som Sverige där en del av landets religiösa mentalitet formats av väckelserörelser, med sin emotionella hängivenhet till Guds Ord, till hjärtats omvändelse och till s.k. andedop – betonas inte människans rationalitet, den tro som på ett intellektuellt plan försöker att förstå, fides quaerens intellectum. 74. En tro som ensidigt bygger på hjärtats intuition och känslor kan bana vägen för motsättningar mellan å ena sidan en humanistisk, ateistisk syn på människan och en världsåskådning med förkärlek till vetenskapliga förklaringar och å den andra den kristna synen på människan som utgår från Guds uppenbarelse. Katolska kyrkans ser ingen motsättning mellan tro och rationalitet, mellan tro och vetenskap. Såväl Johannes Paulus II som Benedictus XVI beskriver tro och rationalitet som de två vingar som får den mänskliga anden att flyga69. 75. Bristen på intresse för studier i filosofi handlar inte bara om skolastisk filosofi utan också om filosofi i största allmänhet. Det finns flera skäl för detta: inom flera samtida filosofier har man övergivit studier inom metafysik som handlar om människans yttersta frågor för att koncentrera sig på mer detaljerade och begränsade frågor. Andra Vatikankonciliet har vid flera tillfällen understrukit det positiva värdet i vetenskaplig forskning för en djupare kunskap kring det mänskliga väsendets mysterium. Det innebär emellertid inte att teologerna skall

64 Jfr: Study of Philosophy III, n. 2, c; Jfr: c. 252 § 3 65 FR n. 43 66 Jfr: FR n. 65, 66 67 OT n. 15 68 Tal till deltagarna i den 21 italienska bibelmötet den 25 september, 1970: AAS 62, (1970), 618 69 Jfr: FR, hälsningen

24

marginalisera filosofi och ersätta den med annat i den pastorala formationen och i praeparatio fidei. Förberedelse för pastoralt arbete 76. Trots ett i vissa sammanhang minskande intresse för filosofi och trots alla svårigheter som studier i filosofi innebär i dagens komplexa värld kan de storligen berika seminaristernas utbildning. Faktum är att man ständigt konfronteras med de stora filosofiska frågorna i, till exempel filmer, television, teater, litteratur och musik70. 77. Den intellektuella utbildningen hos seminaristerna som en dag kommer att fungera som ledare för enskilda troende och för grupper, kan vara avgörande för deras trovärdighet som präster: att de vet vad de tror på och förkunnar och varför de gör det, att de kan redogöra för Kyrkans tro också med rationella skäl och att de kan svara på människors frågor71. I ett sekulariserat land som Sverige, med invånare som ändå törstar efter andliga värden, måste prästen kunna diskutera och argumentera för Kyrkans tro både med sökande och icke-troende personer. Han kommer i vissa fall att behöva svara för Kyrkans tro och syn på människan och livet officiellt i media, paneldiskussioner, och föredrag. Såväl filosofisk som teologisk formation är alltså utomordentligt viktiga även om prästens personliga trosliv och förening med Kristus gör att Guds nåd kan strömma genom honom till de människor som är honom på ett eller annat sätt anförtrodda. 78. Därför är det också viktigt att studera humanistiska ämnen som kan underlätta seminaristens förståelse av nutida människor som han kommer att ha det pastorala ansvaret för. Det kan handla om sociologi, psykologi, pedagogik, ekonomi, politik och social kommunikation inom media72. Fyra terminers akademiska filosofistudier 79. De filosofiska studierna skall minst omfatta sammanlagt två år. Filosofiska kunskaper är en förutsättning för teologiska studier, därför ingår minst 60 % filosofi av de första två åren i prästutbildningen. I synnerhet logik för att skärpa seminaristernas stringens i tänkandet liksom också metafysik måste studeras73. Målet för den filosofiska fakulteten är att enligt vetenskaplig metodik utforska filosofiska problem genom att utgå från ett arv av bestående valid (giltig) filosofi. Den skall i det naturliga förnuftets ljus söka efter lösningar och, vidare, bevisa dess överensstämmelse med kristen syn på världen, människan och Gud och visa relationen mellan filosofi och teologi i det egna ljuset74. Behörighet för lärare i filosofi och teologi 80. Det är emellertid viktigt att utbildningen inom filosofi och teologi inte organiseras som en blandning av i sig intressanta kurser som motsvarar universitetsnivå, utan att lärarna i samarbete med varandra visar hur kurserna inom filosofi och teologi hänger ihop. Prästutbildning är förvisso en högtstående akademisk utbildning, men den innebär samtidigt 70 Study of Philosophy II, 1 71 PDV n. 51 72 PDV n. 52; Sap C, sektion III 73 Reform of Ecclesiastical Studies of Philosophy, 2011 74 Sap C, III Article 79. n. 1

25

en formation, överförande av ett tankesätt inspirerat av den katolska synen på prästämbetet. Därför skall de viktigaste kurserna inom filosofi, teologi och juridik undervisas av präster75 med minst en licentiatexamen eller med en doktorsexamen som avlagts i en katolskt erkänd högskola76. Teologi 81. En gång i tiden fanns det i katolska länder, en samklang mellan teologin och en omgivning vars kultur och seder inspirerades av Kyrkans tro77. Sveriges kultur är trots dess kristna ursprung och den protestantiska kyrkans utbredning mycket sekulariserad och delvis även fientligt inställd mot kristna värderingar. Eftersom seminaristen i sitt framtida ministerium kommer att fungera som lärare och ledare i tron för sitt folk, måste han ha en gedigen kunskap om Kyrkans rika teologiska tradition. Han måste också utveckla adekvat kompetens för att i predikningar, formell och informell undervisning, andlig rådgivning och så vidare, kunna förmedla den teologiska kunskap som han kommer att uppnå. Det är också nödvändigt att han utvecklar en kritisk förmåga så att han kan värdera och bedöma aktuella teologiska frågor och diskussioner. Han behöver se hur han kan tillämpa Kyrkans lära i den samtida världen, i synnerhet vad gäller situationer och erfarenheter i Kyrkan i Sverige. 82. Det finns flera problem förknippade med undervisning av teologi. Tidsbristen är stor, kurserna många. Eftersom det råder prästbrist i Europa och i Sverige, läggs ett stort pastoralt ansvar på de verksamma prästerna. Därför krävs det av dem en sund lära och hög teologisk kompetens. Den intensiva ekumeniska dialogen kräver också gedigen teologisk kunskap och läromässig säkerhet78. 83. Teologi måste trots förnyelse och anpassning till vår tids behov, inte förlora kontakten med traditionen och måste förbli sig själv trogen som den kristna uppenbarelsens vetenskap: fides quaerens intellectum, det vill säga tron som söker efter och utvecklar självförståelse och som når sitt mål i en högre och mer systematisk form genom teologi. Teologins objekt är ”inte sanning uppnådd genom det mänskliga förståndet utan sanning som uppenbarats av Gud och som blir känd genom tron”79. 84. Sann teologi tar sitt ursprung i tron och dess syfte är att leda till tro. Teologen är alltså först och främst en troende, en person som tror, en som ställer sig frågor om sin egen tro, fides quaerens intellectum, med syftet att nå fram till en djupare förståelse av tron80. 85. Minst fyra hela år bör ägnas åt teologiska studier81. Målet är att hjälpa studenterna att genomföra så djupa studier som möjligt i den gudomliga Uppenbarelsen i trons ljus och att

75 RF n. 33 76 RF n. 34; c. 253 § 1 77 Theological Formation, I I, n. 1 78 Idem, I II; nn. 1, 2, 7 79 Idem,, II; 1 80 PDV n. 53 81 RF n. 76; cc. 250, 252; Såväl Gregorianska universitetet som Angelicum reserverar emellertid tre år för teologiska studier.

26

under det auktoritativa magisteriets ledning, genom det de har lärt sig, ge näring åt deras egna andliga liv, bevara det i deras prästerliga ministerium (tjänstgörning) och att förklara det för de troendes andliga bästa. 86. Varje del inom teologin har i modern tid genomgått en enorm utveckling, vilket gör att det inte längre är fråga om en encyklopedisk undervisning med kompletta svar på alla möjliga frågor82. Samtliga ämnen inom teologin måste därför undervisas så att deras interrelation framkommer tydligt83. Studierektorn 87. Studierektorn har en extremt viktig uppgift och måste vara mycket kompetent för sin uppgift och effektiv. Han skall bemöda sig om att hålla lärarnas omsorg för fullständighet och syntes levande och att tillsammans med lärarna sträva efter att till varje pris undvika fragmentarisk undervisning, inriktad på vissa dagsfrågor och begränsad till ofullständiga moderna teologier (t.ex. befrielseteologi eller feministteologi)84. 88. Före detta präster från protestantiska konfessioner kan få sin tidigare utbildning delvis ekvivalerad mot den katolska prästutbildningen. Detta betyder emellertid inte att katolska seminarister kan genomföra en del av sin filosofiska och teologiska utbildning på en icke-katolsk fakultet85. Enda undantaget från detta är kurser i gamla språk som latin, grekiska och hebreiska. Positiv forskning 89. De teologiska studierna orienterar sig åt två håll, en positiv forskning rörande Sacra Scriptura, Guds Ord, så som de skrivits ner, så som de högtidlighållits i Kyrkans tradition och så som de på ett auktoritativt sätt tolkats av Kyrkans magisterium. Här handlar det om exegetiska studier, men också om patristik, liturgi och kyrkohistoria. Detta är den historiska dimensionen inom de teologiska studieämnena. Det är emellertid viktigt att studierna trots den strikt vetenskapliga metoden inte fastnar i filologi eller historisk kriticism vilket skulle riskera att den positiva teologin blir steril och missar den egna uppgiften86. Den andra riktningen inom teologin fortsätter där den positiva historiska forskningen slutar, nämligen, systematisk teologisk reflektion. 90. Den Heliga Skriften skall vara som hela teologins själ87. Särskild vikt läggs vid noggrann utbildning avseende Skrifterna och skall inkludera lämpliga introduktionskurser, utbildning i exegetisk metodik, utforskning av de viktigaste bibliska teman och användande av Skriften för andlig läsning och daglig meditation. Studenterna skall föras till att bli medvetna om Gamla Testamentets innehåll, dess rikedom och kritiska problem rörande de tre stora områdena Lagen, Profeterna och Skrifterna; det krävs av seminaristerna att de är väl bevandrade i det Nya Testamentet. Detta kommer inte bara att stödja dem i deras böneliv 82 Theological Formation I, nn. 1, 2, 7 83 RF n. 77; Sap C, 67, n. 2 84 Theological Formation III; I, 2, g; RF n. 90 85 Theological formation First part, I II 1 n.4 86 Jfr: PDV n 54; Sap C, II, 1, 7 87 OT n. 16

27

utan också hjälpa dem i förkunnelsen av Evangeliet vilket är den första/huvudsakliga uppgift som anförtros präster. 91. Den heliga Liturgin ses numera som ett av huvudämnena. Den bör presenteras inte så mycket i dess juridiska aspekter som i dess teologiska och historiska sammanhang. På det andliga och pastorala planet bör den undervisas i anknytning till andra ämnen, så att studenterna kan förstå hur frälsningens mysterier blir närvarande och aktiva i de liturgiska ceremonierna88. 92. Instruktionen rörande den Liturgiska utbildningen i seminarierna (1979) ger klara riktlinjer både om det liturgiska livets främjande och om den formella undervisningen i Liturgik i seminariet. Undervisningen i Liturgik skall föra seminaristerna djupare in i de mysterier som de firar var dag. Den skall förbereda dem både för en kärlek till och en gedigen förståelse för Liturgin och mysterierna när de blir ledare vid Gudsfolkets sammankomster. En sann uppskattning av det liturgiska året, vikten av musik inom Liturgin, den roll Liturgin spelar för att leda gemenskapen i tro djupare in i Guds kärleks mysterium; En medvetenhet om de rika variationer som olika liturgiska riter uppvisar och ett grepp om andan i den reform som föreslagits och genomförts i efterdyningarna till Andra Vatikankonciliet – är alla utmärkta mål för utbildningen i de underbara traditioner som bidrar till Kyrkans Liturgi. För att bättre kunna förstå de anpassningar och förändringar som Kyrkan bestämt, bör seminaristerna få förklarade för sig de normer som reglerar den förnyade liturgin. De bör också vara i stånd att värdera det som är legitimt valfritt och de bör kunna klart urskilja vad som kan förändras och vad som genom gudomlig bestämmelse är liturgiskt bestående89. 93. Kyrkohistoria skall förklara Gudsfolkets ursprung och utveckling så som den visar sig i tid och rum. Den bör vara vetenskaplig genom en värdering av dess historiska källor. Det kommer att vara nödvändigt att under behandlingen av ämnet uppmärksamma inte bara den teologiska doktrinens utveckling utan också sociala, ekonomiska och politiska faktorer, deras teorier och läror, som haft störst inflytande på Kyrkans historia, eftersom den enas utveckling inte kan förklaras utan beaktande av dess beroende av och samband med den andras. Kyrkans historia är också berättelsen om ett underbart partnerskap mellan Gud och människan och den skall inskärpa en genuin känsla för Kyrkan och Traditionen hos studenterna. Man bör också uppmärksamma Kyrkans historia i Sverige90. Systematisk dimension 94. Dekretet Optatam Totius kräver att seminaristerna, för att grundligt kunna lära känna frälsningens mysterier, lär sig att med hjälp av spekulativt resonerande under Thomas av Aquinos91 eller någon annan av de stora mästarnas ledning fördjupa kunskapen om dem. Systematisk teologisk reflektion (intellectus fidei) är den naturliga och nödvändiga fortsättningen på den positiva metoden, för vilken den på visst sätt utgör fullbordan och höjdpunkt. Det är sant att viss reflektion finns med i varje fas av den teologiska processen,

88 RF n. 79 89 Idem n. 79 90 Idem n. 79 91 OT 16

28

även i den positiva, som exempelvis att exegetiskt precisera varje sakförhållandes och begrepps betydelse i Skriften eller för att i biblisk teologi formulera grundläggande teman. Denna reflektion räcker emellertid inte i sig, för att ge en täckande och riktig teologisk förståelse av uppenbarade fakta eller för att ge dem en enhetlig och fullständig systematisering92. Endast en mer djupgående och vetenskapligt metodisk reflektion, med filosofins hjälp, förmår djupare tränga in i uppenbarad sanning så att olika fakta kan ordnas och formuleras i en mogen bedömning, kunskap. På detta stadium av teologiska studier används filosofin som ett instrument, inte som en läromästare. Det handlar inte om en ren intellektuell aktivitet utan om en process som visserligen strikt följer logiken enligt filosofins principer men ledd av lumen fidei. Det är denna ständiga referens till tron som gör det möjligt att upptäcka ordningen och uppenbarelsens djupare betydelse93 95. Idag finns en mycket utbredd tendens att undervärdera filosofins bidrag till teologin och faktiskt en motvilja till systematiskt tänkande över huvud taget. Icke desto mindre är det nödvändigt att hävda värdet av att begrunda dogmatik och moralteologi för att säkra dess soliditet och koherens. Teologin är i grunden oberoende av varje filosofiskt system. Dess givna ramar är i själva verket trons verklighet, varje annan referens är endast instrumental. Det enda kravet är att den inte står i ett motsatsförhållande till Uppenbarelsen. Om begrundandet uppfattas på rätt sätt gör det inte teologin ”torr” eller livsfrånvänd, utan tillför istället ett helhjärtat allvar som verkligen är vitalt och personligt94. 96. Dogmatisk teologi skall presenteras i sin helhet och på ett systematiskt sätt. Det bör inledas med en översikt av dess bibliska källor, följt av en genomgång av de bidrag som orientaliska och latinska fäder har tillfört i formulering och traditioner gällande uppenbarelsens sanningar, samt hur dogmer har utvecklats under historiens gång. Slutligen skall där finnas en fullständig teoretisk studie av frälsningens mysterier och deras inbördes förhållande baserad på den helige Thomas95. Studenterna skall läras att inse hur frälsningens mysterium är närvarande och verkar i Liturgin. De skall lära sig att söka efter lösningar på mänskliga problem i uppenbarelsens ljus, och inte bara få insikt i det eviga, omslutet av denna världs föränderliga villkor, utan också få förmågan att kommunicera dessa eviga sanningar till moderna människor96. 97. Moralteologi skall också göras levande genom den Heliga Skrifts undervisning. Den vetenskapliga redovisningen bör kasta ljus över den troendes höga kallelse i Kristus och att det åligger dem att i kärlek bära frukt för världens liv97. Relationen till och värderingen av vad natur – och humanvetenskaperna kommit fram till är av särskild vikt inom moralteologin och en aspekt som ofta diskuteras i kontroversiella sammanhang (t.ex. abort, forskning på embryonala stamceller, etc.) Det är viktigt att prästerna håller sig uppdaterade i etiska frågor

92 Theological Formation First part, II, 2, 1 93 Idem, II, 2, 2, 3 94 Idem, II, 2, 6 95 c. 252, Theological Formation First part III 3, 4 96 RF n. 79 97 OT n.16

29

som exempelvis Dignitatis Personae, 2008, Troskongregationens instruktion rörande vissa bioetiska frågor. Liksom Dogmatisk teologi, som den måste nära relateras till, har Moralteologin till uppgift att framhäva ”eviga sanningar relevanta i en föränderlig värld”, som återspeglar den mänskliga personens ”natur, hans bestämmelse och hela hans utveckling på vägen till Gud”. Den skall söka stöd i pålitlig och modern antropologi i sina ansträngningar att återupprätta människors sinne för dygd och synd98. 98. Spiritualitetsteologi. Undervisningen i Moralteologi skall avslutas med studier i spiritualitetsteologi som bland allt annat, skall inkludera studier om prästämbetets teologi och andlighet och om ett liv vigt åt Gud enligt de evangeliska råden99. Studier i Spiritualitetsteologi hjälper studenterna att vidga sina vyer vad gäller olika bönetraditioner och kristet liv i allmänhet. På detta sätt får de hjälp, inte bara med att på ett tydligare sätt förstå hur den helige Ande verkar i deras egna liv, utan förbereds också för att stödja andra när de kallas till andliga samtal. Det bör även reserveras tid för studier i de stora religiösa ordnarnas stil när det gäller regler och bön. 99. Pastoralteologi skall förklara de teologiska principerna för verksamhet - verksamhet genom vilken Guds frälsande vilja förverkligas genom dagens Kyrkas olika tjänster och institutioner. Eftersom en gedigen utbildning när det gäller sociala frågor spelar en stor roll i ett framgångsrikt pastoralt arbete, bör ett bestämt antal föreläsningar reserveras, så många som erfordras, för Kyrkans sociallära, så att studenterna lär sig medlen för att tillämpa evangeliets lära och principer till livet i samhället100. 100. Kyrkolagen skall undervisas i relation till Kyrkans mysterium, såsom det på djupet uppfattats av Andra Vatikankonciliet. När principerna och lagarna förklaras bör man, oberoende av allt annat, göra klart hur hela systemet med Kyrkans styre och ordning står i samklang med Guds frälsande vilja och i allt har själars frälsning som syfte101. Det är lämpligt att när dessa ämnen presenteras eller studeras ha i minnet Kyrkans Mysterium så som det förkunnas i den dogmatiska konstitutionen Om Kyrkan102. 101. Beslut bör också fattas om biämnen och specialkurser, och om vilka av dessa som skall vara obligatoriska. Likaså bör studenterna erbjudas möjlighet att lära sig hebreiska och biblisk grekiska, för att ge dem redskap att ta sig an de ursprungliga bibeltexterna och kunna förstå och förklara dem103. 102. Vid sidan av de obligatoriska kurserna i filosofi och teologi, bör studenterna uppmuntras att bedriva studier inom andra områden, särskilt sådana inom vilka de har eget, personligt intresse. Språk, både historiska och moderna, liksom naturvetenskap och ämnen som handlar 98 Jfr: RF n. 79 99 RF n. 79 100 OT n. 20 101 RF n. 79 102 OT n. 16 103 RF n. 79

30

om mänskligt beteende och kultur – allt bidrar till att säkerställa prästseminariets ställning som en plats där man uppmuntrar lärande och där man hjälper seminaristerna att nå sin fulla potential. Alla seminarister förväntas vara väl kunniga i latin104. Lärare och studieprogram Undervisningen 103. Guds uppenbarelse är grunden och den verkliga ramen för hela formationen av en präst, och därav följer att studenterna måste bli Uppenbarelsens hängivna och pålitliga tjänare. Därför måste både lärare och studenter troget hålla sig till Guds Ord, skrivna såväl som oskrivna. De måste älska dem, göra dem till mål för sina noggranna studier och finna sin andliga näring i dem. Traditionen och den Heliga Skrift bildar ett heligt arv som är anförtrott i Kyrkans vård. Följaktligen bör studenterna hysa stor uppskattning för denna Tradition såsom den står att finna i kyrkofädernas arbeten, och skall rikta särskild uppmärksamhet mot lärosatser formulerade av kyrkofäderna och de andra välkända kyrkolärare. De bör betrakta St. Thomas av Aquino som en av Kyrkans främsta lärare, men samtidigt uppskatta senare tiders författare105. 104. Lärarna skall räkna med samtida trender och lärosatsernas ställning. De bör använda sin rättmätiga frihet att undersöka och att framföra sina åsikter, men, som verkliga sanningens medarbetare, ska de alltid närma sig nya frågeställningar med den klokhet och det allvar som tyngden i deras ämbete och ansvaret inför Uppenbarelsens sanningar kräver106. 105. Med tanke på det faktum att finns olika grader av teologisk säkerhet, bör lärarna i sin undervisning göra klart vad som är vedertagen doktrin och vad som så är genom teologisk consensus (samstämmighet). För att detta ska kunna genomföras på rätt sätt är en grundläggande och vederhäftig text oumbärlig. Först när säkra doktriner förklarats fullt ut kan de vända uppmärksamheten mot en icke känslomässig redogörelse av sådant som endast är troligt eller nymodigt eller deras egna personliga teorier107. 106. Studieprogrammet skall gås igenom med jämna mellanrum, så att förlegade frågeställningar kan tas bort ur studieplanen och så att undervisningen i frågor som fortfarande röner stort intresse kan förbättras och ges en mer detaljerad behandling108. 107. Nya kurser – så som redan sagts109 – bör inte införas lättvindligt; snarare bör nya frågeställningar infogas i de redan ingående kursmålen när så är möjligt. Lärarna 108. Lärarna väljs med största omsorg och bland de bästa prästerna både vad gäller utbildning inom filosofi, teologi (licentiat eller doktorsexamen110) och pastoral erfarenhet, men också

104 c. 249 105 RF n. 86 106 Idem, n. 87 107 Idem, n. 88 108 Idem, n. 90 109 Jfr: RF n. 80 110 c. 253 § 1; RF n. 34

31

genom deras andliga formation och speciella pedagogiska kunnighet. De bör ha en förmåga att förstå unga svenska och invandrade mäns sätt att tänka och skall noggrant förberedas på sin uppgift genom att följa kurser anpassade för framtida eller pågående uppgifter i seminariet111. 109. Lärare i de kyrkliga vetenskaperna har en högt ansedd position inom Kyrkan, men också en som innebär ett stort ansvar: de undervisar inte i sitt eget, utan i Kyrkans namn, eftersom det är från Kyrkan de har fått sitt förordnande. De bör hålla i minnet den speciella position de upprätthåller i Kristi kropp, och alltid visa respekt och underkastelse inför Kyrkans läroämbete. På så sätt kommer de att fullfölja sitt uppdrag att stärka sina studenters och de troendes tro112. 110. Lärarna skall inse att de är, och bör sträva efter att vara, en enad kår. Det är bara om denna enighet inom lärarkåren finns, som man kan uppnå den eftersträvade enigheten i undervisningen. De måste lägga sig vinn om det inbördes sambandet mellan, och enhetligheten i de ämnen de undervisar i, så att studenterna själva förstår att de inte studerar många olika, utan trons och evangeliets enda vetenskap. För att underlätta detta enande, skall prästseminariets studierektor vara ansvarig för att integrera studiegången. Kontakt med teologisk fakultet i Rom 111. Med insikt om de romerska kollegiernas unika betydelse, med avsikt på deras möjligheter att erbjuda brett urval av specialiserade kurser, bör biskopen, rektorn och studierektorn hålla nära kontakt med de kollegier som seminaristerna gästar under deras teologiska utbildningsår. Med gemensamma ansträngningar kan de främja deras speciella funktion, och öka deras förmåga att bidra när det gäller de nya behov som Stiftet och den universella Kyrkan möter113. 112. Då Newmaninstitutet och seminariets egen formation genomför studierna på ett vetenskapligt sätt, bör biskopen undersöka med vilken teologisk fakultet i Rom Stiftet kan upprätta ett avtal för att göra det möjligt för seminarister att uppnå första graden, Sacrae Theologiae Baccalaureatus, i teologi på universitetsnivå114. 113. I den nationella planen för prästutbildning skall i en bilaga en sammanfattning ges av alla ämnen som undervisas i den teologiska läroplanen med en kortfattad genomgång av programmet och antalet år, eller terminer115. (Se Bilaga B)

111 Jfr: RF n. 30; OT n. 5 112 RF n. 87 113 Jfr: RF n. 85 114 RF n. 85 115 Idem n. 81

32

VI Pastoral formation 114. Hela den formation som delges prästkandidaterna har som mål att förbereda dem för att träda in i gemenskap med Kristi, den Gode Herdens kärlek. Därför måste de olika aspekterna på deras utbildning vara i grunden pastoralt inriktade116. Betoningen på den Gode Herdens förebild togs upp redan i Andra Vatikankonciliets undervisning117. Seminaristen skall förberedas för att bli en Ordets och liturgins tjänare och en ledare i de troendes gemenskap. Pastoral formation innebär hjälp för kandidaten att förstå naturen i och syftet med allt tjänande i Kyrkan, grundat som det är på Kristus som lärde oss att Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Mark 10; 45). Studenten måste göras mer och mer medveten om Kyrkans mission och det sätt på vilket de prästvigda arbetar tillsammans med och leder troende lekmän, så att var och en på sitt sätt gör Kyrkan närvarande och förkunnar Himmelrikets ankomst. Prästens mission 115. Den pastorala formationen bör inspireras av förståelse för prästens del i Kristi uppdrag, som profet, präst och kung. Kristus knyter apostlarna till sin egen mission. Som Fadern har sänt mig sänder jag er (Joh. 20;21). Denna utsändnings ontologiska dimension är närvarande i prästvigningen. Prästen är utvald, vigd till att i verkligheten i vår tid bära fram denna Kristi eviga mission; han blir Kristi autentiska företrädare och sändebud: Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig (Luk. 10;16)118. 116. Prästens fundamentala relation är den till Kristus, Huvud och Herde. Han deltar verkligen på ett specifikt och avgörande sätt i Kristi ”vigning, smörjning” och mission (jfr: Luk. 4; 18+). Den relationen är emellertid på ett intimt sätt förbunden med prästens relation till Kyrkan. Det är inte frågan om relationer som bara är sammanfogade utan snarare sådana som är innerligt förenade i ett slags ömsesidig immanens. Förhållandet till Kyrkan är inskrivet i själva den relation som prästen har till Kristus, så att den ”sakramentala representationen” av Kristus tjänar som grund till och inspiration för prästens relation till Kyrkan. I samma mån som prästen representerar Kristus, huvud, herde och Kyrkans brudgum, så inte bara placeras prästen i Kyrkan utan också i Kyrkans förgrund. Genom biskopens prästämbete, införlivas den andra ordningens prästämbete i Kyrkans apostoliska struktur119. Prästens plats inom Kyrkans hierarki 117. Uppdraget att predika evangelium och att leda de troendes helgelse innebär en ledande funktion120. Pastoral formation innebär hjälp för kandidaten att förstå naturen i och syftet med allt tjänande i Kyrkan, grundat som det är på Kristus som lärde oss att ”Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10; 45). Studenten måste göras mer och mer medveten om Kyrkans mission och det sätt på vilket

116 Jfr: PDV n. 57 117 OT n. 4 118 Ministry and Life of Priests n. 17 119 PDV n. 16 120 Jfr: Ministry and Life of Priests nn. 14, 16

33

de prästvigda arbetar tillsammans med och leder troende lekmän, så att var och en på sitt sätt gör Kyrkan närvarande och förkunnar Himmelrikets ankomst121. 118. Den prästerliga auktoritet som bör levas i ödmjukhet och samstämmighet kan utsättas för två motsatta frestelser122. Den första är att utöva det prästerliga ämbetet på ett förtryckande sätt (jfr. Luk. 22;24-27, 1 Petr. 5;1-4), medan den andra innebär en nedvärdering av konfigurationen med Kristus Huvud och Herde på grund av en felaktig syn på gemenskap. Det händer ofta att man, för att undvika den första avvikelsen, faller för den andra, så att man suddar ut alla skillnader i rollerna mellan medlemmarna i Kristi mystiska Kropp, som är Kyrkan. Detta tillvägagångssätt förnekar den sanna läran om urskiljningen mellan det allmänna prästadömet och det hierarkiska prästadömet. Detta skulle innebära ett förnekande av Kristi auktoritet och gratia capitalis och förvanska Kyrkans natur. Den skulle inte vara något annat än en mänsklig sammanslutning123. 119. I en omgivning präglad av ihärdigt sökande efter demokrati och jämlikhet som inte bara präglar det svenska samhället utan också den Svenska kyrkans uppbyggnad kan det vara viktigt att understryka att detta inte gäller för den Katolska kyrkan. Det är nödvändigt att fastslå att vår tids mentalitet och gängse tillämpning av kulturella och socio-politiska trender inte automatiskt kan överföras på Kyrkan. Kyrkan har Guds frälsningsplan att tacka för sin existens och struktur. Hon ser sig själv som en gåva av Gud Faders godhet som har räddat henne genom sin Sons förödmjukelse på korset. Därför vill Kyrkan genom den Helige Ande vara helt samstämmig med och trofast mot Herren Jesu Kristi fria och frigörande vilja. Detta Frälsningens mysterium gör Kyrkan genom hennes speciella natur till en verklighet skild från det vanliga mänskliga samhället124. 120. De blivande prästerna kan i bönerna vid diakon- och prästvigningen, böner som biskopen uttalar när han överlämnar Evangelieboken och paténen med kalken, finna sin inställning till pastoralt arbete enligt den Gode Herdens Hjärta. När han förkunnar Guds Ord som han själv en gång emottagit med glädje, påminns prästen om den förmaning som biskopen gav honom vid prästvigningen: Tag emot Kristi evangelium, vars förkunnare du blivit: tro det som du läser, lär det som du tror och lev som du lär. Detsamma gäller för administrationen av sakramenten och i synnerhet Eukaristin: Betänk vad det är du gör, efterlikna i ditt liv den handling du vid altaret utför, så att du går i den Korsfästes spår. 121. Utbildningen skall anpassas för att forma den blivande prästen till att bli en de troendes äkta herde, en herde med Kristi liv och verksamhet som förebild. ”Pastoralteologi är inte bara en konst. Inte heller är det en uppsättning förmaningar, erfarenheter och metoder. Den är teologisk till sitt väsen, därför att den från tron får sina principer och kriterier för Kyrkans pastorala verksamhet i historien.125”

121 OT n. 4 122 Dir n. 25 123 Dir n. 26, 27; Priestly Ministry and Life n. 17 124 Dir n. 26 125 PDV n. 57

34

Med andra ord: Pastoral verksamhet grundas i pastoral teologi och är tillämpningen av alla olika aspekter på formationen, den andliga, den mänskliga och den intellektuella som inriktas på att forma seminaristen för cura animarum. Social kompetens - kommunikation 122. Precis som pastoral formation inte är isolerad från resten av seminariets kurser, så bör den inte missa att dra fördel av framstegen i andra ämnen. ”För att förstå människor och fenomen i samhället och dess utveckling i förhållande till ett pastoralt arbete som är så ’förkroppsligat’ som möjligt, så kan de så kallade ’humanistiska vetenskaperna’ vara till betydande hjälp, vetenskaper som sociologi, psykologi, pedagogik, ekonomi och politik, samt social kommunikation”126. Förmågan att använda sig av sociala medier, särskilt Internet, har blivit en oumbärlig del av det moderna livet och tillhandahåller en tidigare otänkbar källa till information och uppfinningsförmåga. Man behöver inte känna till allt eller kunna göra allt, däremot kan kunskapen om var man kan få hjälp eller vart man kan vägleda andra, verkligen vara till fördel för prästen eller för dem som vänder sig till honom för att få hjälp. 123. Ingen framskriden teknisk utveckling kommer att få människor att överge behovet av att relatera och kommunicera med varandra. I centrum av mänsklig erfarenhet finns en längtan efter möte med andra. Prästen spelar en privilegierad roll i människors livs mest intima ögonblick – födelse och död, firande av sakramenten, tider av sjukdom och omvälvning. ”Vem välkomnar en själ vid livets början? Prästen. Vem ger näring till din själ och styrker den för denna resa? Prästen. Vem kommer att förbereda människan på att träda inför Gud, en sista gång bada henne i Jesu blod? Prästen, alltid prästen. Och om denna själ skulle dö [som en konsekvens av synd], vem kommer att resa upp henne, vem kommer att återställa hennes lugn och frid? Återigen, prästen… Efter Gud är prästen allt!.. endast i himmelen kommer han fullt förstå vad han är”127. Kyrkan är ”en expert på mänsklighet”128 och prästen förväntas att besitta kunskapen varje gång han går för att tjäna folk i deras livs olika omständigheter. Pastoral formation handlar i första hand om att försäkra sig om att den blivande prästen är en man som förstår relationer och som kan tala med dem som söker honom för att få hjälp; och som låter Gud tala genom honom för att beröra med sitt helande eller tröstande ord, lugnande och uppmuntrande eller tillrättavisande ord. 124. Andra Vatikankonciliet manade Kyrkan enträget att forma seminarister till ”att villigt lyssna på andra och med kärlek öppna sina hjärtan för sina medmänniskors olika behov”129. Förutsättningar för pastoralt arbete i Sverige 125. Den andliga gåva som präster har mottagit vid sin prästvigning förbereder dem inte bara för en begränsad och determinerad mission, utan för den fullaste, i själva verket för frälsningens universella mission till tidens slut130. Väl medveten om den universella Kyrkan måste ändå den pastorala formationen i Uppsala prästseminarium ha som mål att förbereda 126 PDV n. 52 127 Den helige Jean Vianney, citerad i Dir n. 24 128 VS n. 3. Johannes Paulus II citerade Paul VI. Address to the General Assembly of the United Nations, October 4, 1965 129 OT n. 4, 19 130 PDV n. 18

35

seminaristerna för den prästerliga verksamheten i dagens Sverige. Det pastorala arbetet i Sverige är speciellt på många sätt och avviker från de flesta andra länders förutsättningar för Kyrkan.

- De geografiska avstånden är mycket stora. De större församlingarnas medlemmar finns i storstäderna. Små, så kallade kapellförsamlingar finns särskilt i norra Sverige men även i den södra och mellersta delen av landet. Prästen får köra långa vägar för att nå ut till de troende för att kunna fira en mässa tillsammans med dem, administrera Botens sakrament eller de Sjukas smörjelse, undervisa barn och ungdomar, osv.

- Katolska kyrkans medlemmar är en liten minoritet i Sverige vars överväldigande majoritet är protestanter eller tillhörande olika frikyrkor. Landet är mycket sekulariserat - en så stor universell Kyrka som den katolska med sin strikta hierarki kan verka mycket främmande för svensk mentalitet som är mycket demokratiskt inriktad.

- I Stockholms stift finns åttiofem olika nationaliteter från alla världsdelar representerade. Det innebär en spegelbild av Kyrkans universalitet, men också en tendens till splittring i olika nationella grupper som ska samsas med de svensktalande församlingarna. Till de olika nationella grupperna krävs egna präster som talar deras språk och som förstår sina landsmäns mentalitet – men som också talar svenska och respekterar den svenska kulturen.

Praktisk formation 126. Pastoral formation tillhandahåller tillfällen för seminaristerna att öva på ledarskap i Kyrkan och att inse vad den pastorala tjänstens prästerliga dimension innebär. De bästa lärarna är de som är goda förebilder, när de visar hur aktiv pastoral tjänstgöring kan förenas med ett böneliv och evangelisk anspråkslöshet. Arbete tillsammans med präster och andra som återspeglar Kristi anda förstärker kallelsen till prästämbetet. Samarbete med sekular- och ordenspräster och ömsesidig förståelse är väsentlig för ett verksam pastoralt arbete. 127. Det är inte realistiskt eller ens önskvärt att varje seminarist får praktik inom samtliga pastorala områden. Ett bra pastoralt program kommer att befrämja kunskaper genom reflektion och praktik och inte bara en mångfald olika praktikplatser. Ändå är det viktigt att det pastorala programmet i seminariet erbjuder seminaristen möjlighet till erfarenhet inom de väsentligaste områdena. 128. Den pastorala formationens program kommer att rikta kandidaternas uppmärksamhet mot tillfällen och situationer vid vilka människor är speciellt öppna och mottagliga för Gud – tiden för förberedelse för sakramenten, arbete med förlovade eller gifta par och med familjer, tider av sjukdom och död. Insyn i barn- och ungdomspsykologi, allmänpsykologiska kunskaper rörande föräldraskap, sjukdom, död och förlust skall förmedlas till de blivande prästerna. Varje seminarist bör lära sig lyssnandets konst samt grundläggande samtalsteknik. Han skall också veta var gränserna för hans kompetens går och när det är lämpligt att hänvisa till professionell hjälp. I denna del av programmet för pastoral formation bör professionell expertis anlitas.

36

Predika Guds Ord 129. Prästerna - biskoparnas medarbetare - har som första uppgift att för folket predika Guds evangelium131. Kommunikation i alla dess aspekter är därför en viktig del i seminaristernas utbildning. Homilia, predikning, är och förblir för många människor det vanligaste sättet att lära känna trons mysterier och lärjungaskapets väg. Därför måste för kandidaterna speciell tonvikt läggas vid undervisning i att predika Guds Ord i en liturgisk kontext (sammanhang) – i synnerhet för sön- och veckodagars homilia. 130. En innerlig kännedom om och god förtrogenhet med Guds Ord är särskilt viktig för prästens profetiska uppdrag. Alla klerker, i synnerhet Kristi präster som ju officiellt är engagerade i ordets tjänst, bör, genom ständig läsning (Lectio divina) och samvetsgranna studier fördjupa sig i Bibelns skrifter. ”Det får ju inte hända att någon ’fåfängt predikar Guds Ord för andra – och inte hör Guds Ord i sitt eget hjärta’132”. 131. Visserligen verkar den sakramentala nåden ex opere operato – den är inte beroende av prästens personliga helighet – men man kan aldrig bortse från den kristne predikantens trovärdighet. Som helgonen har uppenbarat innebär prästens verkliga helighet en utomordentlig hjälp i ordets tjänst. Personlig helighet hos predikanten undanröjer hinder, som annars skulle kunna blockera kraften i det kristna budskapet. 132. En stor del av prästens liv innebär att vara lärare för barn, ungdomar och vuxna. Just detta arbete utvecklar och fördjupar trosdimensionen i församlingen. Det kommer att förväntas av präster att de skall uppehålla god kontakt och gott samarbete med det katolska stiftets kateketiska nämnd, och ta vara på dess material och utbildningar. Till det hör att stödja och samarbeta med de ordenssystrar och frivilliga lekmän, som hängivet viger sitt liv åt Kyrkans katekes. 133. Det bör reserveras tid och träningstillfällen för kandidaterna att undervisa i olika sammanhang, som till exempel konfirmander. De skall också lära sig att tala offentligt, s.k. retorik. Som förberedelse för diakonvigningen kan de vid vissa tillfällen predika för sina medseminarister. 134. I de församlingar där katolska skolor finns har prästen en viktig uppgift i att stödja lärarna och skolans övriga personal i deras uppgift att främja katolsk fostran. För barnen och ungdomarna, liksom för lärare och annan personal är prästens närvaro i skolan ett ovärderligt tecken på hur stor vikt Kyrkan lägger vid uppfostran. Man bör hålla i minnet att skolan, församlingen och familjen är de tre grundstenarna i kristen uppfostran133. 135. I de allra flesta katolska församlingar finns dessvärre ingen katolsk skola. Det är önskvärt att prästerna genom studiebesök på ortens skolor eller inbjudan till studiebesök i den egna församlingen, blir väl förtrogna med skolans värld och de vanliga elevernas funderingar kring livsfrågorna. Förtrogenhet med hur skolan fungerar – också i den offentliga skolan – ger

131 Jfr: PO n. 4 132 St. Augustine, Sermon 179, 1: PL 8:966 citerat i PDV n. 47 133 PDV n. 41

37

prästen en användbar bakgrund till hur han skall leda barnen till att lyssna på Guds Ord, förbereda församlingen för sakramenten och – för de flesta barnen och ungdomarna - katekes. All trosundervisning i församlingen underlättas av prästens aktiva intresse för barn- och ungdomsarbete och därmed förbunden lägerverksamhet. Det katolska stiftet tillhandahåller nödvändig utbildning för detta genom sin nämnd för barn- och ungdomsarbete (Katolska Pedagogiska Nämnd, KPN; Riksförbundet för Sveriges Unga Katoliker, SUK). Ekumenik 136. Det angelägna behovet av större enighet mellan de kristna innebär att seminaristerna bör vara engagerade såväl i ekumenism, i mellan-kyrkliga dialoger och med andra religioner (Katolska Ekumeniska Nämnden; Kommissionen för interreligiös dialog, KID). Det finns ett utbrett vardagligt och vänskapligt utbyte mellan den Katolska kyrkan i Sverige och de omgivande kristna kyrkor som tillhör en annan trosinriktning. Det är viktigt dels att ha kunskap om andra kyrkors historia och kultur men också att kunna klargöra Katolska kyrkans ståndpunkter. Seminaristerna bör också förberedas på samtal med icke-kristna och icke-troende och klart kunna redogöra för den katolska tron när en sökande direkt eller indirekt visar dem sin önskan om att få veta mer om den. Här som i alla pastorala sammanhang är prästens förmåga att lyssna och verkligen svara mot de behov som personen ger uttryck för – inte nödvändigtvis vad prästen tycker att han eller hon behöver – av avgörande betydelse för ärligheten i kommunikationen. Andlig rådgivning 137. I sin prästerliga gärning kommer prästen att behöva ge både formell och informell andlig vägledning. Det är viktigt att återupptäcka den personliga vägledningens starka tradition som så ofta burit mycken rik frukt i Kyrkans liv134. Den bästa förberedelsen för den blivande prästen till att så småningom själv ge andlig vägledning är, teologiska kunskaper (inom såväl dogmatik, moralteologi som spiritualitet), det egna hjärtats hängivna kärlek till Kristus - Guds människoblivna Ord - sunt förnuft parat med erfarenhet av eget andligt liv. Vissa människor söker sig till en präst för att tala om sina psykosociala problem. Anlitandet av en kunnig klinisk psykolog (som inte är präst) för både teoretisk och praktisk undervisning och handledning kan hjälpa prästen att se vad som inte hör till andlig vägledning och urskilja den typ av problem som inte hör till prästens kompetensområde135. 138. Försoningens sakrament ger oräkneliga tillfällen att hjälpa människor att växa i tro136. Präster bör därför se sig själva som levande tecken på och bärare av den nåd de erbjuder, inte som om det var deras egen utan som en Guds fria gåva. Så är de Guds barmhärtighets tjänare137. Förmågan att lyssna och att svara på ett lyhört sätt är viktiga egenskaper att förvärva för en biktfader.

134 PDV n. 40 135 Dir n. 73 136 Jfr: Minister of Divine Mercy, 2011 137 Third Christian Millenium IV, 2

38

Pastoralt arbete inom kriminalvården 139. På de flesta fängelser finns det en präst från Svenska kyrkan och en pastor från något övrigt samfund. På de större anstalterna kan det finnas präster från Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkan, muslimska imamer eller också diakoner. Dessa brukar regelbundet hålla gudstjänster och andra möten. På de större anstalterna finns speciella kapell andaktsrum och samlingsrum. De av biskopen utnämnda fängelseprästerna får en egen speciell utbildning, men även en vanlig präst kan bli kallad till en anstalt eller häktet för att ge andligt stöd och administrera sakramenten till en troende. Detta är inte ovanligt eftersom en del av de intagna kommer från andra katolska länder. Pastoral omvårdnad av sjuka, handikappade och äldre 140. En viktig del av prästens pastorala omsorg handlar om de sjuka. Visserligen kräver sjukhusprästens mer specialiserade arbete egen särskild utbildning, men förberedelse för denna tjänstgörning bör också inkluderas i den pastorala formationen. Även omsorg om funktionshindrade och de äldre138 ingår i denna känsliga och helande verksamhet. Seminaristernas förståelse för den pastorala vården av de sjuka skall inte begränsas till att fira de Sjukas sakrament utan skall omfatta Kyrkans hela engagemang för de sjuka eller lidande. De seminarister som får förmånen att även före ordinationen tillåtas tillträde till hemmen och till de sjukas och döendes sängkant bör förberedas på vilken uppslitande men också givande del i prästens liv detta kan vara. 141. Seminaristernas formation kan också hjälpa till att bygga upp en kultur, så att den framtida prästen på ett konkret och praktiskt sätt ser sina besök hos sjuka och döende som en regelrätt och integrerad del av sin prästkallelse, oberoende av om han kommer att tjäna som församlingspräst eller inom andra områden i Herrens vingård i Sverige. Påven Benedictus XVI har understrukit detta: Kyrkan är kallad att vittna om den aktiva kärleken, särskilt i nödsituationer för människor som saknar familjestöd, och för de allvarligt sjuka som behöver palliativ vård och lämplig andlig hjälp139. Seminarister som uppfattar dessa tillfällen som viktiga möjligheter till att förmedla evangeliet eller katekes kommer att uppfatta dem som ögonblick fyllda av nåd för de sjuka, deras familjer och för sig själva. Denna nåd kommer att behövas än mer i situationer som utmanar Kyrkans lära rörande det mänskliga livets helgelse. När medicinsk vetenskap vågar sig in på nya och kontroversiella områden kan prästen komma att bli ombedd att uttrycka och förklara Kyrkans ståndpunkt. Pastoral känslighet, moralteologi och sund etik visar verkligen Kristi kärlek som kommer fram i vad Kyrkan har att förmedla. Enheten i prästens liv 142. Enheten i liv eller inre enhet mellan det andliga livet och aktiv tjänst, grundas på kärleken till den gudomliga viljan och pastoral kärlek. Växande framsteg i denna livets enhet,

138 Pontificia Academia pro vita (PAV): Aging and Disability, 2014 139 Benedictus XVI, 2008: Pontificia Academia pro vita, Alongside the incurably sick and dying person: Ethical And practical aspects, Feb 25-27, 2008, p 11

39

främjas av ett trofast böneliv till den grad att prästen blir på en och samma gång ett kärlekens vittne och det andliga livets mästare140. Ansvariga för den pastorala formationen 143. Det övergripande ansvaret för den pastorala utbildningen ligger hos prästseminariets rektor. Utbildningen i den pastorala formationen berör alla, i synnerhet de som är präster och som arbetar med seminaristerna. Det handlar inte bara om att bidra med förslag på lämpliga praktikplatser och fungera som handledare för individerna eller för grupper, utan de medverkar till seminaristernas utbildning genom sin egen livsstil, det sätt på vilket de firar liturgin och det sätt på vilket de umgås med andra i allmänhet. På grund av den pastorala formationens stora bredd och dess praktiska inslag inom så många av kyrkolivets områden, kommer många utomstående som inte ingår i seminariets närmaste krets, att bidra med sin expertis och sitt stöd och medverka i prästutbildningen enligt sin egen begåvning och omständigheter. Praktik och praktikplatser 144. Under hela skolåret liksom under semestertid, bör praktiska erfarenheter som är en nödvändig del av den strikt pastorala utbildningen introduceras i förhållande till seminaristens ålder och de lokala förhållandena141. Alla aktiviteter skall integreras i utbildningsprocessen: Man bör uppmärksamma de andra aspekterna i utbildningen som fortgår samtidigt, för att försäkra sig om att det som kandidaten gör sin praktik i passar till hans utbildningsnivå och både förstärker den och förstärks av den. Man bör välja den mest lämpliga praktiken, t.ex. trosundervisning, att aktivt delta i församlingens liturgi på högtidsdagar, besöka sjuka, fattiga, ensamma äldre, intagna, flyktingförläggningar, hjälpa präster som är engagerade i arbete med ungdomar, etc. 145. Man bör emellertid beakta den lämpliga proportionen mellan den tid man ger till praktiken och den tid som studierna kräver. Därtill kommer att praktiska övningar skall ske i ljuset av teologiska principer och under vägledning av en handledare, en vis präst som tilldelar seminaristen hans uppgifter, lär honom att utföra dem, finns tillstädes medan han utför arbetet och efteråt ordnar ett möte för utvärdering av vad erfarenheten har lärt seminaristen och då också ger honom väl anpassade råd. Detta är ett sätt att försäkra sig om att de praktiska övningarna innebär en hjälp, och inte ett hinder för seminaristens andliga och teoretiska utbildning142. 146. Dessa praktiska övningar kan lättare arrangeras under loven om praktikplatserna ordnas av prästseminariets rektor. Studenterna kan hjälpa präster i deras pastorala arbete eller hjälpa andra som är engagerade i församlingsarbetet, etc. men alltid under vägledning av en expert så som det förklarats i föregående avsnitt143.

140 Priest, Pastor and Leader n. 10 141 Jfr: RF n. 97 142 RF n. 98 143 RF n. 99

40

147. Studenterna bör också utbildas i de olika moderna formerna av apostolat: Iustitia et Pax, Caritas och deras angränsande områden. De bör lära sig att samarbeta med diakoner, värva lekmännens stöd för att få dem att utveckla deras eget speciella apostolat och främja deras aktiva samarbete, bistå alla människor utan åtskillnad enligt vad behoven och de lokala förutsättningarna kräver, och utveckla konsten att inleda en givande dialog med människorna144. 148. Seminaristerna skall bli väl insatta i Kyrkolagens krav rörande administration av församlingens egendomar145. Under loppet av sin pastorala utbildning skall den blivande prästen förses med de nödvändiga färdigheter som kommer att tillåta honom att administrera församlingen effektivt och ändamålsenligt, enligt, såväl Kyrkans som Statens lagar. Han skall uppmuntras att förbereda sig på att för hjälp värva lämpliga och kunniga medlemmar i församlingens gemenskap. I synnerhet datorteknik kan mer än någonsin lätta bördan för de tråkigare uppgifter som hör till administrationen. Icke desto mindre kommer han likväl att behöva vara insatt i enkel bokföring, uppskatta vikten av att skriva brev, vara förtrogen med äktenskapsförberedande frågeformulär och registrering av dop, konfirmation, äktenskap och dödsfall (inklusive statens krav) eftersom ansvaret för dessa ärenden förblir församlingsprästens uppgifter. 149. Skrivna rapporter skall alltid krävas från praktikplatserna och den handledande prästens villighet att ge en skriftlig bedömning skall vara ett villkor för att praktiken skall få fortsätta på samma plats. 150. För att ständigt förbättra prästseminariets och ledningens funktioner bör i slutet på varje studieår seminaristerna intervjuas av en psykolog, eller av en annan person under handledning av psykolog, om det gångna året på seminariet. De skall få tillfälle att anonymt ge uttryck för sin syn på seminariets ledning, annan involverad personal, kommunitetslivet, det andliga livet, studiemiljön, praktikplatserna, etc. Detta är en tjänst som erbjuds i syfte att få fram en excellent utbildning för kandidaterna.

VII Permanent fortbildning146 151. Varför lägga ner tid på prästernas fortbildning när det pastorala arbetet kräver så mycket tid, när prästen kanske snarare skulle behöva längre viloperioder för att ta igen sig, när det finns prästbrist och Gudsfolket snarare behöver mer av prästens närvaro än att denne förkovrar sig i fortbildning? 152. Den salige påven Johannes Paulus II citerade Nya Testamentet och påminde prästerna att de skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig (2 Tim; 1,6). Därför slutar inte den prästerliga formationen med prästvigningen utan skall fortsätta under hela livet. Inte heller skall den fortlöpande formationen enbart jämställas med fortbildningen som förberedelse för en specifik tjänst i skol-, sjukhus- eller som fängelsepräst,

144 RF n. 95 145 cc. 535-537 146 Dir nn. 87 – 115; PDV nn. 70 - 81

41

även om sådan speciell utbildning är viktig och inte skall försummas. Om man utgår från den djupaste ståndpunkten så måste fortsatt utbildning grundas på tron att omvändelse är en pågående process. Omvändelseprocessen har både personliga och gemensamma dimensioner, eftersom alla aspekter i livet behöver omvändelse – intellektuell, tjänstgörande, emotionell, moralisk, social och andlig. Prästvigningens nåd följer prästen under hela hans tjänst, manar honom att svara på ändrade situationer och nutidens utmaningar, ibland genom att adoptera eller till och med tänka ut nya strategier, ibland genom att friska upp gamla insikter, men alltid genom att försöka att infoga sig djupare i Kristi person vars prästadöme han har fått del av. 153. Gud fortsätter att kalla och att sända ut och uppenbarar sin frälsningsplan i den historiska utvecklingen av prästlivet, Kyrkans och samhällets liv. Det är i detta perspektiv som meningen med fortgående utbildning framträder. Permanent fortbildning är nödvändig för att kunna urskilja och följa Guds konstanta vilja eller kallelse147. 154. Eftersom mänsklig kultur och också teologin (scientia sacra) i vår tid har utvecklats, sporras präster att ändamålsenligt och utan avbrott förbättra sin kunskap om gudomliga ting och mänskliga angelägenheter och att så förbereda sig själva för att på ett mer fruktbart sätt samtala med sina samtida148. 155. Den helige Carolus Borromeus sade en gång i sitt tal till präster: ”Försumma inte er själva. Ge er inte själva så till den grad till andra att inget av er själva finns kvar för er. Ni skall förvisso i hjärtat bevara de själar vilkas herde ni är, men utan att glömma bort er själva. Mina bröder, glöm inte att för kyrkans män finns inget så nödvändigt som meditationen som föregår, ledsagar och följer alla era handlingar.”149. 156. Denna formation som krävs av prästens egna fortlöpande personliga växande. Varje liv är en ständig väg mot mognad, en mognad som inte kan uppnås utan ständig fortbildning. Den krävs också utifrån den prästerliga tjänsten sedd på ett allmänt sätt och gemensamt med andra yrken, det vill säga, som en tjänst för andra. Det finns ingen profession, inget arbete som inte kräver en konstant uppdatering om den skall förbli aktuell och effektiv150. 157. Pågående formation hjälper prästen att motstå frestelsen att reducera sin tjänst till en aktivism som blir till självändamål, till ombesörjande av opersonliga tjänster, även om dessa är av andlig eller helig art, eller till en affärsliknande funktion som han utför för Kyrkan151. Endast fortsatt utbildning sätter prästen i stånd att med vaksam kärlek skydda det ”mysterium” som han bär i sitt hjärta för Kyrkans och människans bästa. 158. Prästers pågående fortbildning, vare sig de är stiftspräster eller ordenspräster, är den naturliga och absolut nödvändiga fortsättningen på den process som formar en prästerlig

147 PDV n. 70 148 c. 279, § 1, 2, 3 149 PDV n. 72 150 Idem n. 70 151 Dir n. 55

42

personlighet, en process som påbörjades och utvecklades i prästseminariet och som hade prästvigningen som mål152. 159. Det är av avgörande betydelse att uppmärksamma och respektera den inneboende länken mellan formationen före prästvigningen och den efter. Skulle kontinuiteten brytas eller, än värre, om det blir en total åtskillnad mellan dessa båda faser i utbildningen, skulle det resultera i allvarlig och omedelbar påverkan på det pastorala arbetet och den broderliga gemenskapen mellan prästerna, särskilt mellan dem i olika åldersgrupper. Pågående fortbildning är inte en repetition av den utbildning som man fått i seminariet, som endast erinras eller utvecklas med nya och praktiska förslag. Pågående fortbildning innebär relativt nytt innehåll och särskilt nya metoder, den utvecklas som en harmonisk och vital process som – rotad i den mottagna utbildningen på seminariet – kräver anpassningar, uppdateringar och förändringar, men utan att kontinuiteten helt avbryts. Biskopens ansvar 160. Biskopens ansvar för sina präster är grundläggande. Trots hans stora ansvarsbörda och mångfaldiga plikter, är omsorgen om prästerna han viktigaste uppgift. Biskopens ansvar är grundat på det faktum att präster av honom fått sitt prästadöme och delar hans pastorala omsorg för Guds folk. Han är ansvarig för den fortsatta formationen,153 vars syfte är att garantera alla hans prästers generösa trohet mot den gåva och den tjänst de fått, och att de är sådana präster som Guds folk önskar sig och har ”rätt” till. Detta ansvar leder biskopen till att i gemenskap med sina präster ange dragen på ett projekt och etablera ett program som garanterar att fortbildningen inte är tillfällig utan ett systematiskt erbjudande av ämnen som utvecklas i etapper och har precisa former. Biskopen kommer att motsvara sitt ansvar, inte bara genom att se till att hans präster har plats och tid för sin fortbildning, utan också genom att personligen närvara och delta på ett engagerat och vänligt sätt154. 161. Biskopen utnämner en huvudansvarig präst som studierektor för fortbildningen av prästerna. Studierektorn skall, förutom att han planerar den övergripande strategin och ansvarar för genomförandet av fortbildningens program, även ordna med föreläsare, andliga rådgivare samt utvärdera fortbildningen varje år. Prästens ansvar 162. Trots att biskopen har ett speciellt ansvar för prästernas fortbildning i sitt stift, så har prästen själv det primära ansvaret för sin fortbildning155. Han är i första hand ansvarig inför Gud om han skulle försumma den Gåva han fått vid prästvigningen. Samtidigt är det hans ansvar inför sin biskop och de andra prästerna, liksom inför det folk till vilket han har blivit sänd att han försäkrar sig om att vara så väl förberedd som möjligt för att kunna göra det som förväntas av honom. Präststudieveckorna och sabbatstid 163. En arbetsgrupp efter förslag från prästrådet utformar en årligt återkommande

152 PDV n. 71 153 Dir n. 107 154 Dir nn. 87 - 98 155 Dir n. 105

43

präststudievecka. Den äger rum två gånger om året, på vårterminen och sedan på höstterminen så att varje präst kan närvara vid den tidpunkten som passar honom. Präststudieveckan är obligatorisk för nyvigda präster de första fem åren efter prästvigningen. Information om präststudieveckorna, föreläsare/föredragshållare och deras ämnen skall delges alla präster i stiftet i början på året så att de kan planera för dessa sammankomster. 164. Varje präst bör efter en del år av pastoral tjänst ha en längre sabbatstid för andlig, teologisk, pastoral och personlig förnyelse. Stiftet kan också i samband med ordnar arrangera kurser, föredrag reträtter eller andra evenemang för präster. Det pastorala kursåret och fortsatt utbildning 165. Efter de fullbordade studierna för prästutbildningen på prästseminariet, följer det pastorala kursåret156. Som regel är prästkandidaten diakonvigd när det pastorala kursåret börjar och prästvigs efter halva året157. Den blivande/nyvigde prästen tjänstgör under handledning i en församling. Vid fyra-fem tillfällen sammanstrålar han med övriga blivande/nyvigda präster för att gå igenom och reflektera över sina erfarenheter och för att fördjupa sig i olika praktiskt-homiletiska ämnen som biktpraxis, homiletik eller invandrarfrågor. 166. Fortbildningen är särskilt viktig det första året efter prästvigningen, när den nyvigde prästen tillträder sin första tjänst som kaplan – kanske den viktigaste delen i hans utbildning158. Studierektorn för prästernas fortbildning har nära kontakt med seminariets rektor under den nyvigde prästens första år som kaplan i en församling 167. Den kyrkoherde som tar emot den nye kaplanen i sin församling skall förberedas på det så att han vet vad som krävs av honom: att han handleder kaplanen, följer honom, lyssnar på honom, ger honom regelbunden och planerad tid för fortbildning, kurser och för att träffa andra präster. 168. När den nyvigde prästen efter ett par år är mogen för att utnämnas tillkyrkoherde, skall han i mötet med andra nya präster, under handledning av erfarna präster, fördjupa kunskapen om tjänsten som kyrkoherde159. 169. Efter fem års tjänstgörning skall prästen tillsammans med andra unga präster beredas möjlighet till en längre tids gemensam genomgång av erfarenheterna de gjort under de gånga åren och tillsammans under ledning av en erfaren präst fördjupa sin kallelse. 170. Varje präst bör efter en del år av pastoral tjänst ha en längre sabbatstid för andlig, teologisk, pastoral och personlig förnyelse. Stiftet kan också i samband med ordnar arrangera kurser, föredrag, reträtter eller andra evenemang för präster160.

156 jfr. Dir n. 100 157 Studieplan för den pastorala utbildningen i Stockholms katolska stift (1985). Block 5: Det pastorala året 158 Dir n. 111 159 Idem, n. 99 160 Idem, n. 112

44

Tid för vila 171. Även om de pastorala behoven är trängande, kanske akuta, bör präster kunna erkänna sina begränsningar och som Benedictus XVI formulerade det i sin bön vid prästernas årsavslutning 2010: ”att de kan finna, ha ödmjukheten och modet att vila”. Vanlig vila är ett effektivt instrument för att återfinna sina krafter och fortsätta arbetet för Himmelriket, så det kan vara fördelaktigt med en kortare eller längre period av tid för att i lugn tillbringa tid med Herren Jesus och återvinna krafterna och modet att fortsätta vägen till helighet161. Äldre och sjuka präster 172. Utöver den formation som ordnas för medelålders präster, som även äldre vid vissa tillfällen skulle kunna ha glädje av, vore det önskvärt med egna speciella möten i syfte att fördjupa sinnet för kontemplation i prästlivet, återupptäcka och smaka de läroskatter som de redan studerat. Detta skulle kunna vara av yttersta värde för en för dem lämplig och speciell tjänst, särskilt som experter på biktsamtal och andlig vägledning. De skulle också kunna finnas till hands för sina medbröder genom att lyssna på dem, uppmuntra, dela med sig av sina erfarenheter och ge vidare något av sin serenitet (sinnesro), och de skulle kunna stå till tjänst som effektiva lärare och handledare för andra präster162. 173. Även präster som drabbas av fysisk svaghet, sjukdom och/eller psykisk utmattning, bör få den uppmuntran som en fortgående formation skulle kunna ge dem, så att de i frid och efter sin förmåga kan fortsätta sin tjänst i Kyrkan, som uttrycksfulla symboler för att det är viktigare att vara än att göra, att innehållet är väsentligare än tekniken och att nåden står över yttre effektivitet163. 174. Även de präster som lämnat sin heliga tjänst bör få nödvändig hjälp, särskilt genom förbön. Dock skall denna kärleksfulla inställning inte leda till att de anförtros någon kyrklig funktion164.

VIII Speciell utbildning för invandrade präster,

nationella själasörjare och f. d. präster från Svenska kyrkan

175. Katolska kyrkan är en världskyrka. Med olika traditioner och språk kommer hela världen också till vårt land och vårt stift. Den kulturella mångfalden är påtaglig och i många församlingar firas mässa på olika språk. Det är viktigt för Stockholms stift att försöka växa samman till en enhet i hela sin mångfald och att ta sin plats i det svenska samhället och den svenska kulturen. Nationella själasörjare och invandrade präster 176. Det finns många präster som är verksamma i olika nationella missioner inom stiftet. Prästerna firar gudstjänster på missionens speciella språk och liturgiska rit. Dessa präster 161 Dir n. 101; Benedict XVI, Prayer Vigil on the Occasion of the Conclusion of theYear for Priests (10 June 2010): l.c., 397-406. 162 PDV n. 77 163 Dir n. 114 164 Dir n. 115

45

ingår tillsammans med alla de präster som är verksamma i de svenska församlingarna, i stiftets prästerliga gemenskap. 177. Det finns präster från andra länder som av olika skäl vill komma och arbeta i Stockholms stift. Det kan vara på grund av studier, men också på grund av att de vill ha en annorlunda pastoral erfarenhet eller längtan efter en annan omgivning än den som finns i det egna stiftet. Introduktionsår 178. När en utländsk präst från ett annat stift välkomnats i Sverige skall ett introduktionsår ordnas för honom – eventuellt tillsammans med ordenssystrar och ordenspräster – så att den präst som vuxit upp utanför Sverige får möjlighet att lära känna sitt nya hemland. De kurser som genomförs i samarbete med någon av de katolska folkhögskolorna eller Newmaninstitutet eller ges på Svenska För Invandrare (SFI) eller på ett svenskt universitet (beroende på var prästen bor) ger undervisning i svenska, men också kännedom om Sveriges historia, politiska och sociala utveckling, kulturliv, religiösa bakgrund. Kurserna syftar till att ge referensramar som kan underlätta mötet med och förståelsen av det svenska samhället, i vilket Stockholms katolska stift har att vara en evangeliets surdeg. De invandrade prästerna känner till kyrkolagen, men de bör också ha grundläggande kunskap om svensk lagstiftning. 179. Även om de invandrade prästerna kommer att fungera som nationella själasörjare och pastoralt vara verksamma med landsmän är denna introduktion till svenska förhållanden av största betydelse. Hur skall de förstå de andliga och moraliska frågor och sociala och ekonomiska problem som deras församlingsbor kanske anförtror dem och ber om råd om, om prästerna inte känner till något om det land och det språk där både han och hans landsmän lever? 180. Det skall också finnas kortkurser (2 – 5 dagar) som i första hand är tänkta för präster och systrar som inte är födda i Sverige, men som tillbringat några år i landet. Kurser som tar upp ämnen som till exempel socialförsäkringslagen, flyktinglagstiftning och sociallagstiftning. Kurserna skall stå öppna också för övriga intresserade. Kulturell rikedom och kulturella missförstånd 181. För att underlätta införlivandet i prästernas och de permanenta diakonernas gemenskap och för att undvika missförstånd vore det lämpligt att de svenska prästerna liksom också de som kommer från andra världsdelar och länder, lär känna de nyanländas nationella och kulturella bakgrund. 182. När invandrade präster kommer till ett så demokratiskt och jämställt land som Sverige - där hierarkin i de flesta sammanhang, även inom Kyrkan, inte betonas - kan invandrade prästers förväntningar på tydlig respekt och vördnad inför prästämbetet kanske inte komma att infrias i det svenska församlingslivet. För präster uppvuxna i den svenska kulturen präglad av demokratisk jämlikhet kan invandrade prästers till synes mer auktoritära attityd verka främmande. De nationella olikheterna kan på grund av ömsesidiga fördomar ge upphov till felaktiga tolkningar. För att motverka fördomar, skulle man under stiftets präststudieveckor exempelvis kunna ordna så att någon av de nya prästerna berättade om sitt lands kultur,

46

kommunikationssätt och sin sociala bakgrund, men också om deras egen ställning inom och deras attityd till det förra stiftets hierarki. Detta är något av Stockholms stifts unika rikedom: så många olika nationaliteter i ett så litet stift, men det kan samtidigt också ge upphov till samarbetssvårigheter och missförstånd. 183. Invandrade församlingsbor är vana från sitt hemland att visa omsorg och tacksamhet till sina präster, vilket ofta tar sig uttryck i personliga ekonomiska gåvor. Det är viktigt att de svenska medbröderna accepterar och förstår detta. Det är emellertid viktigt att församlingen och medbröderna inte får ett intryck av att den invandrade prästen stannar kvar i Sverige framför allt för att med hjälp av personliga gåvor från troende landsmän kunna bygga upp ett tryggt liv i sitt hemland. 184. Senast efter fem år bör den invandrade prästen tillsammans med biskopen överväga inkardination i Stockholms Stift. Katolska präster som tidigare har varit präster i Svenska kyrkan 185. Detta är i allmänhet gifta präster, som konverterat från den lutherska Kyrkan och önskar bli präster i Stockholms katolska stift. Av Troskongregationen har de fått dispens från celibatsbudet. 186. Innan de antas till prästvigning inom Katolska kyrkan erbjuds de en kompletterande utbildning som tar tre år, varav om möjligt ett år eller åtminstone en tid i Rom. Särskilt viktig är kursen i filosofi, eftersom Svenska kyrkans prästutbildning inte innehåller studier i filosofi. Den annorlunda synen på sakramenten, synen på Kyrkan, men också homelitiken, predikokonsten, är viktig att få lära sig utifrån den katolska trostraditionen, då den i vissa avseenden skiljer sig från den lutherska. Om studierna sker individuellt är det viktigt att de inte reduceras till distanskurser utan att de genomförs i en katolsk miljö. Före detta präster från en annan trostradition kan tillföra Stockholms stift nya impulser, men kan inte ersätta katolsk tradition165.

165 Theological formation First part, I II 1 n.4

47

Slutord Det finns många och olika präster som Herren skickar till sin hjord i Sverige, när han lyssnar på våra böner och ser våra behov – i hopp att varje individ kommer att besvara denna kallelse med ett ”Ja!” – så som Maria svarade. Vi kan i detta land uppleva en stark sekularisering men också en större religiös sensitivitet eller nyfikenhet som finns i varje mänskligt hjärta. Gemenskapen av män som kallas till de heliga vigningarna kan återspegla något av Guds vilja att vårda och leda hans hjord. Tjänsterna kan vara många, men de förenas ändå i och genom den livgivande Andens makt, med vilken Kristus formar sin Kropp, Kyrkan, till den universella frälsningens sakrament166. Kyrkan behöver alltid förkunnare som är experter på mänsklighet och som på djupet känner den samtida människans hjärta, som delar hennes glädjeämnen och hopp, hennes fruktan och hennes sorger, och som samtidigt är kontemplativa i kärlek till Gud167.

166 LG n. 48 167 John Paul II: Allocution to the VI Symposium of European Bishops, 11 November 1985, Insegnamenti di Giovanni Paolo II, VIII, 2 (1985), pp. 918- 919

48

Dokument

Apostolic Letter Lumen Ecclesiae, 1974 Apostolic Constitution Sedes Sapientiae1956 Apostolic Constitution Sapientia Cristiana, 1979 Canon of the Code of Canon Law, 1983 Congregation for the Doctrine of Faith: Instruction Dignitatis Personae, 2008 Congregation for Catholic Education: Circular Letter On the Study of Philosophy in Seminaries, 1972 Congregation for Catholic Education: Decree On the Reform of Ecclesiastical Studies of Philosophy, 2011 Congregation for Catholic Education: Directory On the Ministry and Life of Priests, 1994 Congregation for Catholic Education: Directory On the Ministry and Life of Priests, New Edition, 2013 Congregation for Catholic Education: Guidelines for Formation in Celibacy, 1974 Congregation for Catholic Education: Guidelines for the Use of Psychology in the Admission of Candidates to the Priesthood, 2008 Congregation for Catholic Education: Instruction Concerning the Criteria for Discernment of Vocations with regard to Persons with Homosexual Tendencies, 2005 Congregation for Catholic Education: Instruction On Liturgical Formation in Seminaries, 1979 Congregation for Catholic Education: Letter On the Theological Formation of Future Priests, 1976 Congregation for Catholic Education: Ratio Fundamentalis, 1985 Congregation for the Clergy: Instruction The Priest, Pastor and

49

Leader of the Parish Community, 2002 Congregation for the Clergy: Instruction The Priest and the Third Christian Millenium, 1999 Congregation for the Clergy: The Priest, Minister of Divine Mercy. An Aid for Confessors and Spiritual Directors. 2011. Congregation for the Clergy: Directory For the Ministry and the Life of Priests, 2013. Encyclical Letter Fides et Ratio, 1998 Encyclical Letter Pastores Dabo Vobis, 1992 Encyclical Letter Veritatis Splendor, 1993 Vatican Council II Decree Optatam Totius Vatican Council II Decree Presbyterorum Ordinis Vatican Council II Gaudium et Spes Vatican Council II Lumen Gentium Vatican Council II Sacrosanctum Concilium

50

51

Bilaga A. Uppdrag och vigningar Historik Fram till Påven Paulus VI:s Motu Proprio Ministeria Quaedam (1972) fanns det från den fornkristna tiden sju vigningar: de tre högsta (förutom biskopsvigningen) var präst, diakon och subdiakon (ordines maiores); de fyra övriga betecknades de lägre vigningarna (ordines minores) akolyt, exorcist, lektor och ostiarie. Dessa s.k. lägre vigningarna utan sakramental karaktär härrör från en tid då Kyrkan hade egna uppdrag (”vigning”) för varje liturgisk funktion. Ordet akolyt kommer från grekiska och betyder följeslagare, från början biskopens, senare prästens medhjälpare. Tidigt berättas om akolyten Tarsicius som förde sakramentet hem till de troende och vid ett sådant tillfälle led martyrdöden. Från Innocentius I (401 - 417) är bevarat ett brev till en biskop, att ”om präster inte kan vara tillsammans med oss på söndagarna, erhåller de av oss konsekrerade hostior genom akolyterna, så att de inte skall tro att de är avskilda från vår gemenskap”. Exorcism kommer av det grekiska ordet som betyder besvärjelse och innebar att exorcisten med biskopens tillåtelse fick driva ut onda andar. Till mitten av 200-talet tycks vissa troende utövat den funktionen. Idag delegerar biskopen uppdraget till en utvald präst. Lektorn har, som det latinska ordet lector indikerar, uppgiften att läsa de heliga texterna. Från latinet kommer ostium, dörr, som givit benämningen ostiarie, således dörrvaktare. Han fick ansvaret för kyrkans nyckel. Ostiarien hade som uppgift att vaka vid kyrkans ytterdörr så att inga odöpta kom in för att delta i de heliga mysterierna. Idag kan man se ett spår av den tidigare uppgift som ostiarien hade i kyrkvärdens uppgift att sköta klockringningen. Den praktiska betydelsen av dessa uppdrag försvann då de mer och mer uppfattades som träning och förberedelse för de högre vigningarna. Därför avskaffades de av Paulus VI i hans apostoliska skrivelse från den 1 augusti 1972. Av de fyra lägre vigningarna återstår lektoratet och akolytatet168. Ministranterna har i vissa fall utnämnts till akolyter, men i allmänhet räknas det mest som ett av flera förberedande steg till prästvigningen.

168 Paulus VI (1972). Motu proprio Ministeria Quedam n. 4.

52

Utnämningar i Stockholms katolska stift Lektorat Efter det propedeutiska året bör seminaristen om han så önskar, skriva en ansökan till biskopen att han vill fortsätta prästutbildningen och be biskopen om att få bli utnämnd till lektor. Installationen för denna liturgiska funktion sker genom att be biskopen i en högtidlig kyrklig rit överlämnar boken med de heliga texterna till seminaristen169. Lektorn ansvarar för läsningarna (utom evangeliet), och om ingen kantor är närvarande också för responsoriepsalmen och förbönerna. Han kan också om det behövs förbereda andra troende för att kunna tillfälligt ta över läsningarna170. Lektorat innebär en egen uppgift vilket betyder att lektorn ska ansvara för läsningarna även om en diakon eller präst är närvarande. Det kan verka förvirrande att blivande präster får detta uppdrag eftersom det genom andra Vatikankonciliet öppnades möjligheten för lekmän av båda könen att sköta textläsningen. Men kyrkolagen (c. 1035 §1) föreskriver att en prästkandidat innan han kan vigas till diakon skall ha fått uppdragen som lektor och akolyt. Akolytat I slutet på första året av filosofistudierna kan biskopen utnämna seminaristen till akolyt. Akolytens uppgift är att vara till diakonens och prästens hjälp171. Han skall närvara vid altaret och assistera diakonens och prästens liturgiska firande men också som en speciell tjänst (c. 845), dela ut Kommunionen (c. 910 § 2) när prästen av hälsoskäl inte förmår göra det eller om de kommunicerandes antal är så stort att mässan skulle förlängas för mycket. Akolyten får vid extraordinära tillfällen ställa ut det allraheligaste Sakramentet (c. 943) för de troendes tillbedjan och också ställa tillbaka det, men utan att ge den sakramentala välsignelsen. Han kan också komma att instruera en annan troende som tillfälligt hjälper prästen eller diakonen i deras liturgiska firande, genom att bära missalet, korset, ljushållare etc. Installationen för akolytens liturgiska uppgift innebär att biskopen i en kyrklig ceremoni överlämnar dels en ljusstake med ett vaxljus som tecken på hans uppgift i kyrkan, dels ett tomt kärl att överbringa vinet i vid Eukaristin. Akolyten har i mångt och mycket övertagit det som tidigare var subdiakonens uppgifter. Det skall finnas en tid av minst sex månader mellan utnämningen till Akolyt och diakonvigningen (c. 1035 § 2).

169 Paulus VI (1972). Motu proprio Ministeria Quedam, n. 9. 170 Idem, n. 5. 171 Idem, n. 6

53

Admissio Efter 2 året i filosofi och innan seminaristen påbörjar de teologiska studierna i Rom, bör studenten skicka ett handskrivet och av honom själv underskrivet brev till biskopen med en ansökan att få bli officiellt antagen som prästkandidat i Stockholms katolska stift (c. 1034 § 1). Ordet kommer från latinets admissio ge tillträde, upptaga. En term som i antikens Rom användes för att beteckna ett ceremoniellt tillträde till kejsaren. I Kyrkan handlar det om att bli officiellt accepterad som diakon- och prästkandidat i stiftet. Det innebär en ömsesidig förpliktelse: kandidatens engagemang att fullfölja sin formation fram till en eventuell diakon och prästvigning. Stiftets uppgift är att tillhandahålla ramen för en sådan formation inför de eventuella vigningarna på det andliga, mänskliga, ekonomiska, praktiska och det intellektuella planet. Dock har stiftet i fall av tveksamhet rörande prästkandidatens lämplighet the benefit of doubt, biskopen har alltid rätt att avvisa en kandidat inför vars lämplighet han är tveksam och kan alltid vägra vigningen till en kandidat även pga. hemliga kanoniska skäl (c.1030). Kandidaten själv - även om han har alla de egenskaper och den utbildning som skulle behövas för att bli en bra diakon eller präst, men ändå inte vill bli vigd - är fri att dra sig tillbaka (c. 219). Admissio ges under en liturgisk högtidlig rit av biskopen. Tillträde till de högre vigningarna I Stockholms katolska stift förutsätts att studenten under det sista utbildningsåret, det s.k. pastorala året, blir diakonvigd i början av året och att prästvigning äger rum efter ett halvt år.172 Det pastorala året fortsätter alltså efter prästvigningen. Diakonat Efter att ha fått sin admissio (c. 1034 § 1) och ha blivit utnämnd till lektor och akolyt och fungerat som akolyt i minst sex månader (c. 1035 § 2) samt avslutat sina studier inom teologi, kan kandidaten ansöka att få bli diakonvigd. Han skall skicka ett egenhändigt skrivet och undertecknat brev till biskopen i vilket han uttrycker sin önskan om att bli vigd till diakon (c. 1036). Han bekräftar att han av fri vilja önskar ta emot det heliga ämbetet och ständigt vill ägna sig åt kyrklig tjänst. Innan diakonvigningen måste biskopen alltså se till att han får alla nödvändiga handlingar (c. 1050, 1, 2, 3) och att inga hinder för att ta emot en vigning föreligger hos kandidaten (c. 1025, §1) Vid utredningen om kandidatens lämplighet och nödvändiga egenskaper inför vigningen, preciserar kyrkolagen (c. 1051) att ett intyg från rektorn för seminariet skall finnas, att kandidaten har de egenskaper, som krävs för att få ta emot vigningen nämligen: renlärighet, äkta fromhet, gott moraliskt uppförande och lämplighet för utövande av tjänsten. Likaså krävs intyg efter vederbörlig undersökning om kandidatens fysiska och psykiska hälsotillstånd.

172 Studieplan för den pastorala utbildningen i Stockholms katolska stift (1985). Block 5: Det pastorala året.

54

Biskopen kan också välja vilka andra typer av information som kan hjälpa honom att ta beslut om att diakonviga en prästkandidat (c 1051, 1°, 2º). I Stockholms katolska stift kallas kandidaten före diakonvigningen till ett skrutinium som genomförs av biskopen och/eller en präst som han valt för detta uppdrag. Kandidaten måste, innan han kan bli vigd, i den föreskrivna riten offentligt inför Gud och Kyrkan förplikta sig att leva i celibat (c. 1037). Presbyterat Biskopen måste se till att han har fått alla de dokument som krävs enligt kyrkolagen inför en prästvigning (c. 1050, 1, 2, 3), att kandidaten har de egenskaper som gör honom lämplig (c 1051, 1, 2) och att han är fri från varje oegentlighet och hinder (cc. 1040, 1041, 1042). Prästkandidaten examineras före prästvigningen med tanke på hans lämplighet och kunskaper som blivande präst. I Stockholms katolska stift kallas kandidaten före vigningen till ett skrutinium som genomförs av biskopen och/eller en präst som han valt för detta uppdrag. Biktjurisdiktion (”facultas”) Endast en präst kan förvalta botens sakrament (c. 965). För att giltigt kunna ge absolution för synder krävs i första hand den behörighet som följer av prästvigningen, men också ett tillstånd att utöva denna befogenhet som endast biskopen kan ge prästen (c. 966, § 1, § 2). Den lokale biskopen, ordinarius, kan ge befogenhet (facultatem ad confessiones quorum libet fidelium excipiendas) till vilka präster som helst att höra bikt av vilka som helst troende (c. 696 § 1).

Efter prästvigningen examineras den nyvigde prästen med tanke på hans lämplighet och kunskaper för en eventuell framtida tjänst som biktfar (c. 970). Kyrkorätten preciserar varken formen för examinationen (muntlig eller skriftlig) men en examination i syfte att pröva lämpligheten för befogenheten att lyssna på bikt och ge en giltig absolution, genomförs i Stockholms Katolska stift muntligt av biskopen och/eller en eller flera präster som han valt ut till detta syfte. Kyrkorätten preciserar inte heller innehållet i de frågor som ställs (c. 970). Moralteologi, sakramentalteologiska, kyrkorättsliga frågor är här aktuella områden. Examinatorn förvissar sig också om att den nyvigde prästen, är diskret klok i frågor till den biktande så som c. 979 efterlyser och att han kommer att hålla absolut sekretess (cc.983-984). Facultas kan ges en gång eller flera gånger till samma präst, t.ex. för ett år och kan förnyas eventuellt för tre år och till sist om biskopen bedömer honom som lämplig för alltid (cc. 970, 972. Befogenheten (facultas) att höra bikt ges normalt sett skriftligt (c. 973).

55

Civilrättsliga regler om vigsel I många europeiska länder har en kyrklig vigsel inga civila konsekvenser. I många länder genomförs och registreras en borgerlig vigsel i anslutning till en religiös ceremoni i det samfund makarna tillhör. I Sverige kan en kyrklig vigsel vara också civilrättsligt giltigt om prästen har ett statligt tillstånd att genomföra civilrättsligt giltiga vigslar. Om han inte har ett sådant tillstånd är vigseln endast giltigt i Kyrkan. Det innebär att den blivande diakonen eller prästen måste veta om de rättsliga förutsättningarna såväl för ett giltigt kyrkligt äktenskap för firandet av Äktenskapets sakrament enligt Kodex, som för ett giltigt civilt äktenskap enligt svensk lag. I Sverige regleras äktenskapets ingående, fortbestånd och upplösning i lag, äktenskapsbalken. Många kristna samfund i Sverige, så också Stockholms katolska stift, har valt att ställa sig bakom den och har tillstånd att utföra kyrkliga vigselceremonier som är juridiskt bindande enligt äktenskapsbalken. Kyrkan avstår då också från att viga personer som inte får gifta sig enligt svensk lag. Det innebär att par som vill ingå äktenskap i både religiös och juridisk mening, kan få bägge aspekterna tillgodosedda i dessa kristna församlingar. Prästen eller diakonen som vigselförrättare skall ha ett vigseltillstånd som utfärdas av Kammarkollegiet så att kyrklig vigsel i Sverige också är civilrättsligt giltig. Myndighet som ger tillstånd Kammarkollegiet är en statlig förvaltningsmyndighet, som ger förordnande att vara vigselförrättare. Kammarkollegiet sorterar under Finansdepartementet och har till uppgift att tillhandahålla service inom det statliga området, myndigheten bevakar bland annat i vissa ärenden statens rätt och allmänna intressen, som till exempel, att ge tillstånd om vigselrätt till samfund utanför Svenska kyrkan. Först måste själva trossamfundet, alltså Romersk-katolska kyrkan i Sverige ansöka hos Kammarkollegiet om ett allmänt tillstånd att förrätta civilt giltiga vigslar. Rätten till vigseltillstånd förutsätter att trossamfundet har en varaktig verksamhet och en organisation som klarar av att tillämpa den svenska lagstiftningens bestämmelser om vigsel. I Stockholms katolska stift är det Generalvikarien som är behörig företrädare för stiftet. Romersk-katolska kyrkan i Sverige har ett allmänt tillstånd att förrätta civilrättsligt giltiga vigslar. Behörig företrädare för stiftet, Generalvikarien, har skyldighet och ansvar, att utbilda och försäkra sig om att de diakoner och präster vilka efter ansökan till kammarkollegiet får ett förordnande att förrätta vigslar, har kunskap om vad som står i Äktenskapsbalkens kapitel 4. Detta är så viktigt att Kammarkollegiet i vissa fall kan kalla till sig en diakon eller präst som fått vigselrätten för att pröva om han har de kunskaper och kvalifikationer i övrigt som behövs för uppdraget. Det är Kammarkollegiet som förordnar efter ansökan för enskilda diakoner eller präster inom trossamfundet att vara vigselförrättare. Stiftets Generalvikarie, företrädaren för Stockholms katolska stift, är förbindelselänken mellan Kammarkollegiet och den enskilde diakonen/prästen. Generalvikarien ansöker om förordnade av vigselförrättare för varje enskild

56

präst eller diakon. Bara den som Kammarkollegiet förordnar får förrätta kyrkliga civilt giltiga vigslar. Förutsättningar för en civilt giltig vigsel: 1. Ordningen för vigseln - Prästen eller diakonen skall ha ett förordnande från Kammarkollegiet att förrätta vigslar, - Kvinnan och mannen är samtidigt och personligen närvarande - Kvinnan och mannen var för sig, på fråga av vigselförrättaren, ger tillkänna att de samtycker till äktenskapet - Vigselförrättaren förklarar därefter att de är äkta makar. 2. Hindersprövning - Att varken bruden eller brudgummen är under 18 år (Länsstyrelsen kan lämna tillstånd för yngre att gifta sig). - Att de inte är släkt i rätt upp- och nedstigande led eller halvsyskon. (Länsstyrelsen kan lämna tillstånd för helsyskon genom adoption. För halvsyskon krävs tillstånd från länsstyrelsen; - Ingen av dem är gift eller partner i ett registrerat partnerskap. 3. Kontroll av hindersbevis och underrättelse till Skatteverket - Innan ett äktenskap ingås ska det prövas om det finns något hinder mot äktenskapet. - Hindersprövningen görs av Skatteverket. - Skatteverket utfärdar intyg om hindersprövning. Intyget gäller i fyra månader. Vid dagen för vigsel får intyget alltså inte vara äldre än fyra månader. Om vigselförrättaren glömmer detta eller försummar det drar Kammarrätten omedelbart in hans vigseltillstånd.

57

Bilaga B. Studieprogram173 INTELLEKTUELL UTBILDNING FÖR BLIVANDE PRÄSTER I STOCKHOLMS KATOLSKA STIFT

Den intellektuella formationens målsättning är att ge en gedigen filosofisk, teologisk och pastoral utbildning med syfte att förbereda kandidaten för ett arbete som katolsk präst i Sverige. Formationen är upplagd enligt de normer och riktlinjer som formulerats i kyrkliga dokument om prästutbildningen (bl.a. Optatam totius och Ratio fundamentalis), men är samtidigt anpassad till situationen för Katolska kyrkan i Sverige. Utbildningen genomförs vid Newmaninstitutet i Uppsala samt vid Pontificia Università S. Tommaso D’Aquino (Angelicum) i Rom. UTBILDNINGENS OMFATTNING Den intellektuella utbildningen omfattar en tid av ett propedeutiskt år, samt 12 terminer eller 6 år uppdelad på följande etapper: Filosofiutbildning: halvtid under det propedeutiska året, fyra terminer. Teologiutbildning: sex terminer. Pastoralutbildning: två terminer som prästseminariet organiserar i Sverige i samband med församlingspraktik174 Utbildningen omfattar 120ects (två hela studieår) filosofi och 60ects (ett studieår) teologi. Efter fullgjorda studier inom filosofi och påbörjad teologi, läser prästkandidaterna ytterligare 120ects (två hela studieår) teologi. I Rom avlägger de sin teologiska avslutningsexamen (Sacrae Theologiae Baccalaureatus = Teologie kandidatexamen) Studierna under de två första utbildningsåren ägnas till övervägande delen åt filosofi samt inkluderar språkstudier. Vissa teologikurser inhämtas dock parallellt med filosofin. Under det följande utbildningsåret ägnas studierna till övervägande delen åt teologi. De sista två åren ägnas helt åt studier inom teologi. UTBILDNINGENS ÄMNESOMRÅDEN Filosofi: filosofihistoria, systematisk filosofi Teologi: exegetik, fundamentalteologi, systematisk dogmatik, kyrkohistoria, patristik, spiritualitetsteologi, liturgik, kyrkorätt, pastoralteologi, kateketik, homiletik (samt retorik), katolsk sociallära.

173 Se ovan Riktlinjer för Stockholms katolska stift, n. 113 174 Pastoralutbildning ingår i den Pastorala formationen; se särskilt kapitel i Riktlinjer för Prästutbildning i Stockholms katolska Stift, nn. 114 - 150.

58

Språk: latin, grekiska och engelska; hebreiska som tillvalsämne. Övrigt: studiemetodik, inledning till vetenskapliga arbetsmetoder, pedagogik och didaktik, talpedagogik, kyrklig musik och psykologi (allmän inledning, pastoralpsykologi). UTBILDNINGENS SYFTE OCH MÅLSÄTTNING 1. Filosofistudiet skall ge kandidaten en överblick över de olika tanke- och idéströmningarna under historiens lopp. Studiet skall förmedla en öppenhet för och förståelse av människors förmåga under olika tider att bilda sig en uppfattning om tillvaron. Studenterna skall också tränas i att kunna kritiskt granska de olika systemen. Filosofistudiet skall vidare i sin systematiska del förmedla ett grundligt och sammanhängande vetande om människans möjligheter att vinna kunskap om sig själv, om sitt vetande, om världen, om Gud. Stor vikt skall läggas vid att studenten får träning i att vinna en egen vederhäftig ståndpunkt. 2. Genom studierna i teologi skall studenterna studera Gamla och Nya testamentets innehåll och historiska bakgrund samt få viss träning till interpretation. Systematisk dogmatik och fundamentalteologi har som syfte att presentera den katolska tron i dess organiska sammanhang för att medvetandegöra och fördjupa trosreflektionen hos studenterna. Övriga teologiska ämnen ger en inblick i historisk, liturgisk, andlig och pastoral teologi. Studenterna skall studera de teologiska frågeställningarna, och se teologins tillämpning i kyrkans liv och verksamhet. 3. Studiet i filosofi och teologi skall visa på gemensamma frågeställningar i de skilda disciplinerna, men också peka på gränserna och metodskillnaderna. 4. Genom språkliga studier i främst de klassiska språken, latin och grekiska, ges en god grund för djupare teologiska studier och inövas förmågan att kunna förstå kyrkliga dokument och använda sig av den skriftliga traditionens rika källor. UTBILDNINGENS UPPLÄGGNING Propedeutiska året: Studiemetodik: ska hjälpa studenterna till ett så effektivt och givande studium som möjligt. A-kurs: Inledning till filosofi och inledning till teologi. Extrakurs i prästseminariets regi: Katolsk troslära Första året: Filosofihistoria I (Antiken och Medeltiden), Kyrkohistoria (Fornkyrkan och Medeltiden), Filosofihistoria II (Nya tiden), Bibeln i historia och nutid I (inkl. Moseböckerna/Historiska böcker), Bibeln i historia och nutid II (inkl. Synoptikerna och Apostlagärningar), Allmän etik, Patristik Extrakurser i seminariets regi: Latin (Latin, Mässans Ordinarium i missalet), Engelska (sommarkurs)

59

Andra året: Profeterna och den apokalyptiska litteraturen, Kunskapsteori, Logik och argumentationsanalys, Metafysik och ontologi, Språkfilosofi och hermeneutik, Vetenskapsteori, Medeltida filosofi, Grekiska I, Grekiska II, Allmän inledning till psykologi Extrakurser i seminariets regi: Engelska, Lokalkyrkans historia Tredje året: Synoptikerna och Apostlagärningar, Om Gud, Religionsfilosofi, Kristologi, Fundamentalteologi, GT:s profeter, Paulus och de paulinska breven, Ecklesiologi och Mariologi, Introduktion i liturgik och spiritualitet Kurser i seminariets regi: Kateketik, Katolsk sociallära, Pastoralteologi Fjärde året: Filosofisk antropologi, Teologisk etik I (grundläggande moralteologi), Religionspsykologi, Eskatologi, Kristologi och Soterologi, Introduktion i Kanonisk rätt, Samtida religioner och världsåskådningar, Pneumatologi och Nådens lära, Teologisk etik II (de teologala dygderna) Valfri kurs Kurser i seminariets regi: påbyggnadskurs i Kanonisk rätt, Liturgik: Femte året: Psaltaren och vishetslitteraturen, De katolska breven, Sakramenten i Kyrkans liv I, Pastoralteologi, Ekumenik, Teologisk etik (rättvisa, kardinaldygder), De johanneiska skrifterna, Eukaristin, Sakramenten i Kyrkans liv II, Kyrkans lagstiftning kring sakramenten, Särskild etik I (familjefrågor), Särskild etik II (internationella, politiska och ekonomiska frågor), Seminarium (examensarbete för Sacrae Theologiae Baccalaureatus). Det sista året sker i sin helhet i prästseminariets regi enligt följande: Sjätte året: Homiletik (samt Retorik), Kateketik, Kyrklig musik (liturgisk sång: diakon och präst), Kanonisk rätt (pastorsexpedition), Bikt (teori och övningar med handledning), Pastoralpsykologi, Utbildning i själavård. ÄMNESBESKRIVNING I. FILOSOFI IDÉ- OCH FILOSOFIHISTORIA ger en överblick över de olika systemen, idé- och tankeströmningar under historiens lopp. Kursen är uppdelad i fyra delar: 1. Antiken; 2. Medeltiden; 3. Modern tid; 4. Samtid. SYSTEMATISK FILOSOFI uppdelas i följande enskilda ämnen: Kunskapsteori, Filosofisk antropologi, Metafysik/Ontologi, Naturlig teologi, Etik.

60

KUNSKAPSTEORI (epistemologi) Kan man nå sann kunskap? Förhållandet mellan tro och vetenskap. Definitioner och bevis. Kan man nå bortom empiriskt bevisad och rent rationell kunskap? Logik. Vetenskapsmetodik, vetenskapsteori. FILOSOFISK ANTROPOLOGI: Filosofiska studier av människan. Vad är en människa, vad är det att vara människa? Olika riktningar inom filosofisk antropologi. Personalism, inter-personalism. Människans förnuft och fria vilja. Människans olika dimensioner. Människan som historisk varelse. Människan som social varelse (språk och kultur). METAFYSIK/ONTOLOGI: Människans möjlighet att nå det absoluta. Kontingens och nödvändighet. Varat och dess analoga karaktär. Varats transcendenta egenskaper: Det ena, det sanna och det goda. Substans och egenskap. Substans och relation. Varat och intet. Det goda och det onda. Överblick av andra metafysiska system och deras begränsningar. NATURLIG TEOLOGI OCH FUNDAMENTALTEOLOGI: Om gudsbilden och gudsbegreppet. Tro och vetenskap. Människans möjlighet att nå kunskap om Gud. Guds väsen och egenskaper. Guds fundamentala obegriplighet. Uppenbarelsens möjlighet och nödvändighet. ETIK: Möjligheten till en etik som vilar på rationell grund. Värde- och normteorier; Israels etiska normsystem och grunddragen i Nya testamentets etik, Kristen och humanistisk människosyn, Äktenskaps och familjeetik, Vårdetik, Arbetsetik, Socialetik och Miljöetik. RELIGIONSPSYKOLOGI: den religiösa upplevelsen och religiöst beteende beskrivs och analyseras från olika psykologiska perspektiv via studiet av psykologiska processer på individnivå. Detta studium sker i relation till kulturella, gruppmässiga och sociala förhållanden. II. TEOLOGI EXEGETIK: GT och NT texter studeras. INLEDNING TILL KRISTENDOM: framställer den Katolska tron i dess organiska sammanhang utifrån Skrift och Tradition. INLEDNING TILL GT OCH NT: presenterar en översikt av de bibliska texterna, deras historiska bakgrund och sammanhang. Begynnande interpretation av vissa texter. SYSTEMATISK DOGMATIK omfattar följande ämnen: Skapelseteologi, Kristologi, Soteriologi, Treenighetslära, Sakramentalteologi, Pneumatologi, Nådelära, Ecklesiologi, Mariologi, Eskatologi. KRISTOLOGI: behandlar Jesu gestalt genom att fokusera dels på olika nytestamentliga bilder och föreställningar om honom, dels på viktiga kristologiska motiv (grundidéer?) och förståelsemodeller i historia och nutid. Ämnet behandlar också de fornkristna konciliernas utsagor om Kristus och senare tiders problematisering och skiftande förståelse av dem.

61

SOTERIOLOGI (FRÄLSNINGSLÄRA): behandlar det specifika med den kristna frälsningsläran och presenterar olika tolkningar av vad frälsning genom Jesus Kristus – så som den har presenterats under kyrkohistoriens lopp - innebär. FUNDAMENTALTEOLOGI: behandlar frågor av grundläggande betydelse för den kristna trons självförståelse, såsom frågor om trons anspråk på rationalitet, koherens och universell relevans, trosbegreppet, uppenbarelsebegreppet, förhållandet mellan skrift och tradition, dogmutvecklingen samt Kyrkans läroauktoritet, strukturer och ämbeten. ECKLESIOLOGI: behandlar Kyrkans väsen och diskuterar olika modeller för utformning av läran om Kyrkan genom tiderna. SAKRAMENTALTEOLOGIN: undersöker betydelsen av sakramenten i Kyrkans liv, deras ursprung och teologiska innebörd. Här studeras även hur synen på sakrament och sakramentsbegrepp har vuxit fram och förändrats genom tiderna och kommit att skilja sig åt i olika kristna traditioner. MARIOLOGI: den teologiska reflektionen kring Maria, Jesu mor, från fornkyrkan till idag. Ämnet presenterar Katolska kyrkans dogmatiska uttalanden om Maria, teologiska tolkningar av denna gestalt och på vilket sätt föreställningarna om henne utvecklats inom Kyrkan. ESKATOLOGI: den kristna läran om “de yttersta tingen”. Här studeras hur de viktigaste eskatologiska motiven – särskilt dom, skärseld, tusenårsrike, himmel och helvete – tolkats och relaterats till varandra i kristet trosmedvetande genom tiderna. TEOLOGISK ETIK: presenterar en kristen etik som har sin utgångspunkt i teologisk antropologi där människan uppfattas som imago Dei, skapad av Gud till Guds avbild. PASTORALTEOLOGI: presenterar teologiska reflektioner över Kyrkans praxis och aktuella Evangelisationsverksamhet. PATRISTIK: presenterar kyrkofäderna och deras texter i syfte att ge kunskap om den andliga rikedom som kyrkofäderna vittnar om. KYRKOHISTORIA : Kyrkans historia studeras med betoning på vissa områden såsom: Fornkyrkan, Svensk Medeltid, Reformationen, Katolska kyrkans historia i modern tid och samtid. LITURGIK: framställer liturgins andliga och kyrkliga dimension relaterat till kyrkoåret och sakramenten, i synnerhet till Eukaristin och tidegärden. Liturgihistoria. Symbolik och ikonografi. SPIRITUALITETSTEOLOGI: presenterar den kristna spiritualitetens historia och dess olika former.

62

RELIGIONSHISTORIA (VÄRLDENS RELIGIONER): belyser religionens roll i historia och nutid. Särskilt beaktas de stora världsreligionerna, deras utbredning, teologiska särdrag, organisation och fromhetsliv. RELIGIONSSOCIOLOGI: en introduktion till religionssociologiskt vetande, där förhållandet mellan religion och samhälle studeras. KATOLSK SOCIALLÄRA: behandlar Katolska kyrkans inställning till samhällsfrågor och politiska system, så som den formulerats i påvarnas socialencyklikor. KYRKORÄTT: ett omfattande studium av kyrkliga normer och principer presenteras, däribland juridiska (kanoniska) aspekter på äktenskap. KATEKETIK: behandlar undervisningsmodeller och metoder; didaktik och pedagogik. HOMILETIK: presenterar predikokonsten (söndagshomilia; vardagshomilia; homilia vid förrättningar), retorik och praktiska övningar III. SPRÅK LATIN: studeras under två terminer med målsättning att nå fram till en kunskapsnivå motsvarande gymnasienivå. GREKISKA: studeras under två terminer med målsättning att kunna läsa och förstå bibliska texter. HEBREISKA: fakultativt. ENGELSKA: fördjupas med hjälp av två sommarkurser i England. IV. ÖVRIGT PSYKOLOGI: - Allmän inledning till psykologi (Läran om mänskligt beteende). Psykologins historiska utveckling som vetenskap; olika bakomliggande antropologier beroende på psykologisk skola; psykologins olika studieområden, samtalsmetodik. - Pastoralpsykologi, utformas med tanke på en prästs framtida behov: att kunna reflektera över sig själv och sin situation. Att som präst empatiskt kunna förstå människors problem och bemöta dem på ett adekvat sätt, etc. STUDIEMETODIK: Introduktion till en studieteknik som ska hjälpa studenterna till ett så effektivt och givande studium som möjligt. INLEDNING I VETENSKAPLIGA ARBETSMETODER: Uppsatsskrivning, källangivelser, etc.

63

TALPEDAGOGIK: behandlar röstvård, avslappningsövningar, tal- och läsövningar. KYRKLIG MUSIK: Man studerar liturgisk musik i historisk gestaltning, samt i form av praktiska övningar (sånglektioner). KULTURSTUDIER: vill förmedla ett utbud i form av undervisning i konst, musik, etc, för att studenterna skall bli mer förtrogna med svenskt kulturarv. STUDIUM (STUDIETID) Studietid för blivande präster omfattar 20-timmar i veckan för propedeutiker (som går det propedeutiska året) och 40-timmar för de övriga (som går sex års utbildning). Med studium menas en tid som skall ägnas endast åt studierna och inget annat. Studietid omfattar deltagandet i kurser (föreläsningar), samt individuellt studium på rummet eller på biblioteket.. STUDIEREKTOR I studierektors tjänst ingår att följa upp seminaristernas studier; utvärdera resultatet vid slutet av varje termin genom samtal med lärare och seminaristerna och rapportera skriftligen till biskopen och rektorn.

64

65

Bilaga C. Husregler

Regler för studerande vid S:t Sigfrids prästseminarium

1. Dessa regler gäller för alla fastboende studenter vid S:t Sigfrids prästseminarium samt de studenter som uppehåller sig vid prästseminariet som en del av sin utbildning.

2. Studenterna förväntas följa reglerna i sin helhet som en del av deras förberedelse inför lydnadslöftet vid diakonvigningen. Allvarliga brott mot reglerna kan leda till avskiljning från studierna.

3. Prästseminariets rektor har ansvar för att tillse att studenterna följer dessa regler. Då rektor är frånvarande övertar seminariets vice rektor eller prefekt denna uppgift. Deltagande och arbetsuppgifter

4. Studenterna deltager i alla aktiviteter i seminariets årskalender och dagsprogram all undervisning som ingår i deras studieplan alla aktiviteter som fastlägges av prästseminariet som en del av deras formation.

5. Studenterna skall i förväg begära tillåtelse från rektor då de vill vara frånvarande från aktiviteter angivna i punkt 4, planerar att vara frånvarande från prästseminariet en hel dag, efter kl. 24 eller

över natten

6. Studenterna förväntas att utföra de hushållssysslor som de tilldelas. Hushållssysslorna är en del av det gemensamma livet på seminariet och en förberedelse för den prästerliga tjänsten.

Prästseminariet

7. Prästseminariets bostadsdel utgör klausur. Enbart prästseminariets studenter, rektor och prefekt äger rätt att vistas i den delen av huset.

8. Om andra önskar tillträde till denna del av seminariet, också studenternas privata gäster, anmäls detta till rektor.

9. Prästseminariets egendom och ägodelar skall respekteras och vårdas. Rektor utövar tillsyn över ordning i gemensamma och enskilda utrymmen. Sådan tillsyn sker enligt särskilt schema.

Det är inte tillåtet att röka i prästseminariet, detta förbud gäller också gården under Katarinaskolans skoltid. Studenterna har inte tillåtelse att konsumera alkohol på sina rum.

10. Studenterna städar och vårdar själva sina rum. Seminariet svarar för en årlig storstädning under sommaren. Studenterna förväntas också hålla god ordning i de gemensamma lokalerna.

66

TV-apparater är inte tillåtna på studenternas rum. Seminariet tillhandahåller ett gemensamt TV-rum.

I prästseminariet råder stillhet efter completorium. I klausuren råder tystnad från kl. 23.00 då inga besök är tillåtna på studenternas rum. Personlig stil och friskvård

14. Studenterna vid S:t Sigfrids seminarium representerar Kyrkan och detta skall återspeglas i personlig stil och klädsel. Rektor har ansvar för detta och hans tillrättavisningar skall följas. Prästskjorta bärs enbart av dem som mottagit vigningen till diakon, undantag från detta kan endast beviljas av rektor eller hans ställföreträdare.

15. Seminariets rektor ger alla studenter möjlighet att varje vecka använda tid till egen fysisk träning. Varje student ska, i samråd med rektor, upprätta en egen plan för sin träning som regelbundet följs upp.

Dispens från reglerna

16. Dispenser måste vara i regelns anda.