Kalevala        Kalevaladiktningen   skulle   mycket   väl   kunna   rangeras   in   under   ”sagor/sägner”   ty  många  motiv  kan  jämföras  med  det  som  finns  kvar  i  vår  gamla  folktro.  Men  dikten  skulle  också   utmärkt   väl   kunna   jämföras   med   religionsurkunderna;   fem   moseböcker   och  evangelierna   i   nya   testamentet.  Kalevala   är   vad   som  blivit   kvar   av   en   äldre   förkristen  religion.  Dikten  bör  kanske  räknas  till  världslitteraturen,  ty  gamla  tiders  litteratur  såsom  Odysséen  följde  samma  ordning  som  religionsurkunderna.  Om  denna  ordning  skall  här  nu  sägas  något.        Stjärnhimlen  med   dess   stjärnbilder   ansågs   vara   en   avbild   av   denna   världen.   Så   som  floder,  berg  och  städer  ser  ut  här  nere  på  jorden,  så  såg  det  ut  i  himlen.        Man  kan  således  använda  stjärnhimlen  som  en  gammal  världskarta.  Då  ser  vår  värld  ut  så:  Väduren;  England,  24  juni-­‐  Oxen;  Spanien,  25  juli-­‐  Tvillingarna;  Gibraltar,  24  augusti-­‐  Kräftan;  Medelhavet,  nord-­‐Afrika,  22  september-­‐  Lejonet;  Libyen,  Turkiet,  21  oktober-­‐  Jungfrun;  Egypten,  21  november-­‐  Vågen;  Tvåflodslandet,  Armenien,  21  december-­‐  Skorpionen;  Svarta  havet,  Kaspiska  havet,  21  januari-­‐  Skytten;  De  ryska  stäpperna,  skyternas  område,  22  februari-­‐  Stenbocken;  Sagoberg  i  norr,  Valhall,  Olympen,  21  mars-­‐  Vattumannen;  Skandinavien,  20  april-­‐  Fiskarna;  Nordsjön,  20  maj-­‐          Varje  stjärnbild  rådde  över  en  viss  tid  på  året  som  enklast  kan  beskrivas  så,  att  djuren  på   stjärnhimlen   råder   över   den   tid,   då   de   troddes   vara   födda.   Björnar   föds   på  hösten/vintern  i  ide.  Stora  björn  råder  då  över  oktober/november.          Under  björnarna  är  Lejonet  som  råder  över  samma  tid,  ty  det  gamla  grottlejonet  födde  ungar  i  grottor  om  vintern.  Lejonet,  dvs  det  nemeiska  lejonet  bodde  i  en  grotta.        Fiskar  födas  i  juni,  då  är  fiskleken.  Därför  motsvarar  Fiskarnas  stjärnbild;  juni.        Fåglar  lägger  ägg  om  våren,  därför  motsvarar  stjärnbilderna  Örnen  och  Svanen;  våren.        Ormar  troddes  vara  skapta  av  snöstormar  och  således  vara   födda  om  vintern.  Därför  ligger  Hydran  i  november  och  Ormbärarens  orm  i  februari.        Hästar  födas  om  våren  och  Fölet  och  Pegasus  motsvarar  april/maj.        Förutom  de  tolv  stjärnbilderna  i  zodiaken  räknade  grekerna  dessutom  36  extrazodia-­‐kala  stjärnbilder.  

 Övriga  stjärnbilder  

     För  hundra  år  sedan  hittade  man  i  Vatikanen  tusen  år  gamla  stjärnbildsförteckningar,  de  kallas  Sphaera  Barbarica.  1        Man   har   också   hittat   stjärnbildsförteckningar   som   uppges   komma   från   Hermes  Trismegistos.  De  är  på  latin  och  nedskrivna  på  400-­‐talet.        Därtill  kommer  en  del   folkliga  stjärnbilder,   som  tycks  vara  gamla  och   framför  allt  de  stjärnbilder  som  finns  i  skriftsystemen,  dvs  det  semitiska  alfabetet  och  runskriften.  

                                                                                                               1  Hanscarling.com  samtliga  stjärnbilder  2  Angivna  grader  är  tagna  ur  Ptolemaios,  Almagast  

                                     

     Runstavarna   har   en   stor   mängd   stjärnbilder   som   alla   är   insatta   efter   det   gamla  mönstret  med  Väduren/midsommar.  Väduren  kunde  vara  ett  lamm  (Tyestes  lamm).    

   

De  grekiska  stjärnbilderna  och  den  tid  som  de  råder  över    Stjärnhimlen i förhållande till året2 I Väduren ♈ (20 juni – 24 juli) uppgår: Ketos, Valen; ♓ 4° - ♈ 17° (24 maj – 12 juli). Triangeln; ♈ 11°- 16° (6 – 11 juli). Andromeda; ♓ 19° - ♈ 17° (8 juni – 12 juli). Perseus; ♈26° - ♉16° (21 juli – 10 aug.). Medusa; ♈29° (24 juli). Kassiopeia; ♈ 3° - ♉ 1° (28 juni – 26 juli). Okeanos I Oxen ♉ (25 juli – 23 aug.) uppgår: Orion; ♉ 14° - ♊ 7°, (8 – 31 aug.). Orions bälte; ♉ 25° - 28°,( 19-22 aug.). Plejaderna; ♉ 3°, (28 juli). Hyaderna; ♉ 9°-12°, (3 – 6 aug.). Kusken; ♉ 19°- ♊ 2°, (13 – 26 aug.). Geten; ♉ 25°, (19 aug.). Killingarna Haren; ♉ 19° - ♊ 2° (13 – 26 aug.). Capella; ♉ 25°, (19 aug.). I Tvillingarna ♊ ; (24 aug. – 20 sept.) uppgår: Kusken Stora hund:♉ 22°- ♋ 2°, (16 aug.-25 sept.). Sirius; ♊ 17°, (10 sept.) Lilla hund; ♊ 25° - 29°, (18 – 22 sept.). I Kräftan ♋ ; (21 sept. – 20 okt.) uppgår: Lilla björn; ♊ 0°- ♋ 26°, (24 aug.-17 okt.). Satyren. De tre Chariter

                                                                                                               2  Angivna  grader  är  tagna  ur  Ptolemaios,  Almagast  

Krubban, källan, brunnen; ♋ 10° (1 okt.). Åsnorna; ♋ 10°, (1 okt.). Molnet. I Lejonet ♌; (21 okt.- 20 nov.) uppgår: Regulus; ♌ 2° (23 okt.). Hydran; ♋ 13° - ♎ 13° (4 okt.- 4 jan.). Bägaren; ♌ 26° - ♍ 9°,( 17 – 30 nov.). Korpen; ♍ 13° - ♍ 20°, (4 – 11 dec.) Lilla björn. I Jungfrun ♍ (21 nov – 20 dec.) uppgår: Isis och Horos. Hydrans stjärt. Korpen. Bootes, Björnvaktaren; ♍ 1° - ♎ 8°, (22 nov. – 29 dec.). I Vågen ♎ (21 dec. – 20 jan.) uppgår: Hades. Färjkarlen. Acherusiska sjön. Kentauren; ♎ 2° - ♏ 8°, (23 dec. – 29 jan.). Norra kronan; ♎ 14° - 21°, (5 – 12 jan.). I Skorpionen ♏ (21 jan.- 19 feb.) uppgår: Herakles ♎ 21° - ♐ 5°, ( 12 jan. – 25 feb.). Hygieia Kentauren Vargen ♎ 21° - ♏ 9°, (12 jan. – 30 jan.). Ormbäraren; ♏5° - ♐14°,(26 jan. – 5 mars). Altaret; ♏ 20° - ♐ 3°, (10 – 23 feb.). Antares, Skorpionens hjärta ♏ 12°, (2 feb.). I Skytten; ♐(20 feb. – 20 mars) uppgår: Södra kronan ♐ 9° - 17°,( 29 feb. - 8 mars). Örnen; ♐ 21° - ♑ 8°, (12 – 29 mars). I Stenbocken; ♑ (21 mars – 19 april) uppgår: Nereus Delfinen; ♑ 17° - 23° (7 – 13 april). Pilen; ♑3° - 10° (24 – 31 mars).

Lyran; ♐17° - ♑2°, (8 – 23 mars). Södra fisken; ♑5° - ♒ 7°,( 26 mars – 27 april). Vingården. Svanen; ♑4° - ♒14°,( 25 mars – 4 maj). Musen. I Vattumannen; ♒ (20 april – 19 maj), uppgår: Eridanos. Svanen. I Fiskarna; ♓ (20 maj – 20 juni) uppgår: Pegasus ♒ 5° - ♓17°,(25 april – 6 juni). Linet. Andromeda.

Bokstavsnamnen jämförda med runnamnen Semitiskt alfabet Stjärnbild Runrad som

jämförelse Stjärnbild

Alef ”ko” a A Väduren F Fä ♈ Väduren Bet ”hus” B Huset i helvete U Ur ”regn” Hyaderna Gimel "kamelgG Plejaderna, Hyader Q Thurs ”jätte” ♉ Orion Dalet ”dörr Dd∆ Plejaderna A As ”död kropp” Ymes kropp He ”fönster” Ee Plejader r Red ”vagn” ♊ Kusken Waw ”hakewWU Sirius, K Ken ”fackla” Sirius, facklan G Gåva ♋ Tre Chariter V Vån ”hopp” Tre Chariter Zain ”vapen” Z H Hagel ♌ Stora björn Het h I N Nöd Thet ”bälg” Q q Bägaren I Is ♍ Jungfrun, Isis Jod ”hand” J ”handen” J År Horos Kap,handflataKº w Yr ”idegran” ♎ Idavall Lamed ”oxpik”l Bootes P Peor∂ ”häxa” Kronos Mem ”vatten”Mm Z Jul ♏ Vintergatan Nun ”orm” N n Ormbärarens orm S Sigel ”ädelsten” Samek S ç ≈ T Tyr ♐ Altaret Ayin ”öga” O b Bjarkan ”björk” Världsträdet Pe ”mun” P e Eh ”häst” ♑ Fölet, Pegasus Sade F ƒ ∫ f Qof ”apa”Xx Satyr, stenbocken M Man Manus, Vattuman Resh R L Lag ”vatten” ♒ Vattnet, n Ing ”havsgud” Pontos Shin s Kassiopeia O Odal ♓ Atlas, på knä Tau ”tecken” T D Dag

Fornhebréisk skrift jämförd med runor (inskrivna i högra kolumnen)

Gamla tiders folk följde fullmånen. Då det nu ovan står, att Väduren råder över 20 juni – så betyder det, att fullmånen står i Väduren den 20 juni -. Så var förhållandet för 8000 år sedan. Denna ursprungliga tideräkning har aldrig ändrat sig. Så som det var i urhemmet, Europa, m.m. så har det förblivit. Våra dagars stjärnhimmel är en följd av precessionen, dvs jordaxelns förändrade lutning. Jordens axel beskriver en cirkel som det tar 26.000 år att fullborda. I våra dagar går solen i Väduren den 14 april (sidereal tid). Då går fullmånen i Vågen som befinner sig 180° från Väduren. Frågan är; när går solen i Väduren (= fullmånen i Vågen) enligt det system man finner i Kalevala m.m.? Svaret är; vid jul, närmare bestämt den 21 december, solståndsdagen och därefter. Det tar 72 år för solen att gå en grad (en dag) pga precessionen. Från den 21 december till den 14 april (dagens ställning) är det 114 dagar. Stjärnbildernas ålder är då 114 ggr 72 = 8208 år.

Månstationer

Runskriften med sina 24 runor är de gamla månstationerna. Man räknade 12 fullmånar med utgångspunkt från 21 december. Fortfarande kallar man januari för första månad och juli för sjunde månad. Detta är mycket gammalt ty siffrorna är namn på de tolv stjärnbilder i zodiaken. 1, en är för busken, en, ”juniperus” (Vågen), 21 december 2, två, grekiska du- /duomai, ”sjunka”, för underjorden, ty helvetet låg vid Altaret, under Skorpionen, 21 januari 3, tre är för skytten, som var kentaur och ursprungligen triton, 22 februari. 4, fyra *quetuer, är för Stenbocken som var satyr. Ett annat satyrsläkte var grek. Tituroi, jfr grekiska tetra ”fyra”, 21 mars. 5, är för havsguden Pontos. Jämför grekiska pente ”fem”, 20 april. 6, är för Fiskarnas band, grekiska Keskion, ”band”, svenska hör ”lin”. Jämför finska kuusi ”sex”. Den indoeuropeiska roten för sex är *Ksueks. 20 maj. 7, hör till roten *sep-tem ”det gyllene skinnet”, (Väduren) 24 juni. 8, till roten *ok-tou, ”två spetsar”. (Oxen), 25 juli. 9, till roten *eneuen ”yngling” eller *dvin- ”tvilling”. Jämför *eneuen med "nio" och till roten *dvin svenska "tvilling < tvinling", slaviska språkens *dvina, *djevin- ”nio”. 24 augusti. 10, dekem till en rot *dek- ”knipa”, ty Kräftan knep Herakles, som den enda stjärnsagan om Kräftan lyder. 21 september. 11, elva, gotiska ain-lif, som betyder ”ett lejon”. Lif jämförs med fornhögtyska Lewe ”lejon”, 21 oktober. 12, tolv, gotiska twa-lif som betyder ”två lejon”. Det finns två lejon på stjärnhimlen. 21 november. De 24 månstationerna ger den bästa förklaringen till Kalevalas kapitel-indelning och visar att man följt månen. De 24 månstationerna kan nämnas vid runnamnen; Fä, Ur, Thurs, As, Red, Ken, Gåva, Vån, Hagel, Nöd, Is, År, Yr, Peor∂, Jul, Sigel, Tyr, Bjarkan, Eh, Man, Lag, Ing, Odal, Dag. De speglar året. Och man ser den 21 oktober ”hagel”, den 20 november ”is”, den 6 december ”år” (kyrkoåret börjar i advent), Yr ”idegran” motsvarar den 21 december. Den 21 januari jul, (julen firades i slutet av januari), 22 februari Tyr. Mars månad var ”Tyr”.

Kroppsdelar Man hittar också gamla stjärnbildsnamn i våra kroppsdelar. Väduren rådde över huvudet, Oxen över halsen, Kusken och vagnen över axlar och armar, Hjorten över hjärtat, Skeppet Argo över lungorna, kentauren över händerna, Lejonet över levern. Björnvaktaren kan också råda över levern (indiska, latin). Bägaren över magen. Stenbocken över knäna. Vattumannen över menisken och vaderna. Andromeda (den fjättrade) över fötterna och huvudet. Hjorten, som råder över hjärtat finner man i runstavarna den 1 september och på en gammal persisk stjärnglob. Av alla de stjärnbilder och deras uttydning som antyds i Kalevala är endast en bråkdel listade i denna skrift. Kapitel i Kalevala: 1. Eileithuia, Ειλειϑυια, ”födelsegudinnan”. En fågel på ägg. (Torsdagen efter påsk.) 2. Syndafloden, Åkern, Världsträdet, Örnen, Fröet, Honungsdagg, Plog, Fågel i ett träd. 3. Första striden i världen. (Stenbocken) 4.  Den  Gamle,  Ganymedes,  Hebe,  Vattnet,  5.  Den  till  fisk  förvandlade,  Fiskarnas  Band,  Valkyrian.  6.  Bevingad  häst,  Pilen,  Vingehästens  kusk  störtar.  7.  Vattumannen,  Hjälten  vräks  omkring  på  havet.    8.  Smeden  i  berget,    Jungfrun  som  ser  ut  över  alla  världar.  9.  Dvärgar  gör  vapen,  Hjälpsamma  bin,  Gryta,  Läkedom.  10.  Granen,  Hades,  Hunden  i  Hades,  Vita  kläder,  Venus  höjdpunkt,  Sommar,  Skidbladner.  11.  Den  fångna  jungfrun  på  ön,  Hades  (brudrov),  Triangeln.    12.  Dans,  Drömmar,  Skatter,  Sjunkande  män,  helveteshunden.    13.  Den  fastkedjade  mön  från  ön.  Renen  på  skaren,  Vädurens  skinn.  14.  Kamel,  Stjärnbilden  som  ger  kalla  vindar,  Plejaderna.  Dödens  älv.  15.   Livstecknet,   den   blödande   borsten,   Staven,   Räfsan,   Sju   sovare,   Likdelar,   Biet,  Läkeörter,  Sjustjärnan.  16.  Yxan  till   trädet,  Bron  till  Helvetet,  Trollkäringen  tvättar  kläder   i  älven,  Samtal  över  dödens   älv,   Ölet   i   Hel,   Sovare,   Bergtagning,   Helvetesberget,   En   man   på   ett   halster,  menedare.  17.  Slid(älven),  Jägaren,  Rävsax,  Skytt,  Sovande  jätte,  Människoätande  jätte,  Jättens  röst,  Stjärnor,  Sol  och  Måne  skapas,  Eridanos,  Stjärnornas  banor.  18.    19.  Kvarnstenen  (1  sept.),  Prövningarna  i  underjorden,  Spjut,  Lie.    20.  Oxe,  Kniv,  Humleranka.  21.  Apollon,  Kusken,  Vagnen,  Häst  o.  Vagn,  Fackla,  Musik.  22.  Giftermål.  23.  Osed,  Kallnande  känslor,  Brunn,  Öltillverkning.  24.  Giftermål.  25.  Brudens  hemgift,  Gåva.  26.  Olycksvarsel,  Spåkvinnor,  Varg,  Ulv,  Björn,  Örn,  Översvämning,  Hydra.  27.  Bordsplacering.    28.  Vapen,  Män  på  Helväg.  29.  Vapen,  Färd  över  sund,  Omstjälpt  båt,  Kölen.  30.  Hämnaren,  Köld,  Is,  Halka,  Svan.  

31.   Isis   –   Horos,   Årsbarnet,   Faderhämnaren,   Osiris-­‐sagan,   Kronos-­‐Herodes,   Bränd   på  bål-­‐  överlever,  Den  illmarige  drängen,  Häxa-­‐sejd.  32.  Skor.  33.  Stora  Björn,  Luren.  34.  Liggande  kvinna,  Faderhämnaren.  35.  Den  starke  drängen,  Äpplen  –  nötter,  Släde,  Gåvor,  Guldåldern,  Skamlösa  dåd   inom  familj  (Osiris  –  Isis).  36.  Jakt,  Döden,  Staty,  Lur,  Fadern  dör,  Kentaur,  De  dödas  uppståndelse,  Jaga  Tomas.  37.  Arbetsförbud,  Guldåldern,  Arm,  Staty,  Ögon,  Tigandet,  Julbadet.  38.  Svart  man,  Brudrov.  39.  40.  Lyran  (en  sköldpadda),  Fasta.  41.  Apollon,  Djuren  lyssnar  på  strängaspel,  (Orpheus),  Pärla.  42.  Tre  stjälande  Bröder,  Triton,  Blåsmässa.  43.  Örn,  Skytten,  Tjäder.  44.  Björk,  Saven  stiger.  45.  Sjukdomar,  Ormbäraren,  Hygieia,  Björkris,  Läkaren  (Asklepios).  46.  Stora  Björn.  47.  Sol  o.  Måne  bortrövade,  Kedjesaga,  Metardag,  Fiske.  48.  Linet,  Ran,  Sjöjungfru,  Fiskeri.  49.  Majstång.  50.  Magisk  konception,  Perseus.    

Hur  har  man  framfört  Kalevala        Dikten  är   så  omfattande  att  man   inte  har  kunnat   läsa  hela  dikten   i   ett   sammanhang.  Kapitlens  följd  av  motiv  är  densamma  som  för  fem  Moseböcker,  Völuspá  m.m.  Man  har  följt  månen  enligt  samma  schema.  Tolv  månmånader  ger  48  dagar  enligt  detta  mönster.  (12  fullmånar+  12  kvarter  +  12  nymånar  +  12  kvarter).  Första  fullmåne  efter  vintersolståndet  är  julen  fram  till  septuagesima.  Fjärde  fullmånen  är  påskfullmånen  och  nästa  torsdag  är  kapitel  1  i  Kalevala.    Månader   Fullmåne   Kvarter   Nymåne   Kvarter  1:a  efter  21  dec   Lör  36  kapitel   Lör  37  kapitel   Sön  38  kapitel     Sön  39  kapitel  2:a   Mån  40   Mån   Tis  41   Tis  3:e     Tis  42   Tis  43   Ons  44   Ons  4:e,  Påskfullmå.   Tors    45   Tors  1  efter  påsk   Fre  2,  46   Fre  3  5:e   Lör  4,  47   Lör  5   Sön  6,  48   Sön  7  6:e   Mån  8,  49   Mån  9   Tis  10,  50   Tis  11  7:e   Tis  12     Tis  13   Ons  14   Ons  15    8:e   Tors  16   Tors  17   Fre  18   Fre  19  9:e   Lör  20   Lör  21   Sön  22   Sön  23  10.e   Mån  24   Mån  25   Tis  26   Tis  27  11:e   Tis  28   Tis  29   Ons  30   Ons  31  12:e   Tors  32   Tors  33   Fre  34   Fre  35            Kalendern  för  2016  nedan  visar  hur  Kalevala  skulle  ha  lästs  om  Kalevalakulturen  varit  levande.   Veckodagar   och   kapitelnumrering   visar   från   vecka   till   vecka   hur   månen  

förskjuter   sig   i   veckan.   Fullmåne   på   en   tisdag,   nymåne   på   en   onsdag,   fullmåne   på   en  torsdag,  nymåne  på  en  fredag  osv.      Månfaserna   faller   självklart   inte   på   just   dessa   veckodagar,   men   låt   oss   se   på  påskveckan.   Påsken   infaller   första   söndag   efter   fullmånen   efter   vårdagjämningen.   Då  måste   fullmånadsdagen  ha   infallit  någon  gång   i  påskveckan.  Den  svenska  påskveckans  dagar   är   Palmsöndag,   Bullamåndag,   Vita   tisdag,   Askonsdag,   Skärtorsdag,   Långfredag,  Påskafton.  Påskfullmånen  måste  ha   infallit  på  någon  av  dessa  dagar.  Oavsett  vilken  av  dagarna   det   är,   så   syns   månens   faser   för   det   mesta   ganska   tydligt.   Full,   kvarter,   ny,  kvarter  osv.  Vårt  system  börjar  alltid  med  torsdagen,  dvs  skärtorsdagen.  Kalevala  börjar  på  torsdagen  efter  skärtorsdagen,  det  är  första  torsdag  efter  påsk.    

Kalevala  utlagd  på  månåret  2016      dag   janua

ri  februari  

mars   april   maj   juni   juli   augusti  

sept     okto-­‐ber  

nov-­‐      

dec-­‐    

1   F   M✬     T✬43     F   S   O   F   M   T   L   T   T  2   L   T   O   L   M   T   L   T   F   S   O✬30     F✬34    3   S✬     O   T   S   T   F   S   O   L   M   T   L  4   M   T   F   M   O   L   M   T   S✬22     T✬26     F   S  5   T   F   L   T   T   S   T   F✬18   M   O   L   M  6   O   L   S   O   F   M   O✬14   L   T   T   S   T  7   T   S   M   T   L   T✬10   T   S   O   F   M   O  8   F   M   T   F✬2,46   S✬6,48   O   F   M   T   L   T   T  9   L   T✬41     O✬44     L   M   T   L   T   F   S   O✬31     F✬35   10   S✬38     O   T   S   T   F   S   O   L   M   T   L  11   M   T   F   M   O   L   M   T   S✬23     T✬27     F   S  12   T   F   L   T   T   S   T   F✬19   M   O   L   M  13   O   L   S   O   F   M   O✬15   L   T   T   S   T  14   T   S   M   T   L   T✬11   T   S   O   F   M   O❍ 15   F   M   T   F✬ 3   S✬ 7   O   F   M   T   L   T❍ T  16   L   T✬f     O✬     L   M   T   L   T   F   S❍ O   F  17   S✬39   O   T   S   T   F   S   O   L❍ M   T✬32     L✬36    18   M   T   F   M   O   L   M   T❍ S   T✬28     F   S  19   T   F   L   T   T   S   T   F   M✬24     O   L   M  20   O   L   S   O   F   M❍50 O❍ L✬20   T   T   S   T  21   T   S   M   T   L   T✬12   T✬16 S   O   F   M   O  22   F   M❍ T   F❍ S❍ O   F   M   T   L   T   T  23   L   T✬42     O   L✬4,47   M✬8,49   T   L   T   F   S   O   F  24   S❍ O   T✬45   S   T   F   S   O   L   M   T✬33     L✬37    25   M✬40     T   F   M   O   L   M   T   S   T✬29     F   S  26   T   F   L   T   T   S   T   F   M✬25     O   L   M  27   O    L   S  påsk   O   F   M   O   L✬21   T   T   S   T  28   T   S   M   T   L   T✬13   T✬17   S   O   F   M   O  29   F   M   T   F   S   O   F   M   T   L   T   T  30   L     O   L✬ 5   M✬  9   T   L   T   F   S   O   F  31   S     T✬ 1     T     S   O     M     L  

2016,  skottår,  påsk  27  mars,  skärtorsdag  24  mars,  gyllental  kaun,  påskfullmåne  skärtorsdag,  fullmånar  är  insatta  som  en  ring.  Dessa  månar  är  tagna  ur  1700-­‐talsrunstavar,  s.k.  rättade  gyllental.          

     

Översikt  över  Kalevalas  kapitel3    1.  EEh.  Väinemöinen  Luftens  jungfru  stiger  ner  i  havet  –  Himlen,  jorden  och  stjärnorna  uppstå  –  Väinemöinen  födes.      2.  M  Man.  Väinemöinen;  Sampsa  sår  träden  –  den  stora  eken  –  Väinemöinen  sår  de  olika  sädesslagen.  3.   Man.   Väinemöinen;   Joukahainen   tävlar   med   Väinemöinen   –   Sångarstriden   –  Joukahainen   lovar   Väinemöinen   sin   syster   Aino   –   Joukahainens   hemkomst;   moderns  glädje,  systerns  sorg                              4.  L  Lag.    Väinemöinen  friar  till  Aino;  hon  skyndar  gråtande  hem  –  uppmanas  av  modern  att  klä  sig  vackert;  klär  sig  vackert  och   lämnar  hemmet  –  kommer  till  en  havsstrand  –  badar  och  försvinner  i  djupet  .  5.  Lag.  Väine  tar  reda  på  Ainos  bostad  i  havet,  beger  sig  på  fiskefärd  –  Aino  drages  som  fisk   upp   i   båten   –   blir   icke   igenkänd,   återvänder   till   havet   och   ger   sig   tillkänna-­‐  Väinemöinens  klagan,  får  råd  av  sin  moder.  6.  n Ing.Väinemöinen  reser  till  Pohjola  –  Joukahainen  vill  hämnas  och  vaktar  på  honom  –  avrådes  av  sin  moder  –  de  tre  skotten  –  Väinemöinen  störtar   i  havet  –   Joukahainens  triumf.  7.  Ing.  Väinemöinen  sliter  ont  i  havet  –  påträffas  av  örnen  som  för  honom  till  Pohjola  –  gråter  på  stranden  –  tas  om  hand  av  Louhi.  Väinemöinen  längtar  hem.  Får  fara  på  villkor  att  han  sänder  Ilmarinen  för  att  smida  Sampo  –  Louhi   lovar  att  ge  Sampos  skapare  sin  dotter  till  äkta.  8.  O   Odal.   Väinemöinen  Pohjolas   jungfru   sitter   på   regnbågen   och   väver;   Väinemöinen  friar  till  jungfrun  –  hon  förelägger  honom  ett  antal  prov  –  Väinemöinen  timrar  en  båt  av  sländans  bitar  –  hugger  sig  i  knäet,  söker  en  blodstillare.  9.  Odal.  Väinemöinen   förtäljer   för  en  gubbe   järnets  ursprung  –  berättar  hur   Ilmarinen  danade   stålet   –   gubben   besvärjer   järnet   –   läser   över   blodet   –   en   helande   salva   –  Väinemöinen  prisar  Skaparen.  10.  D   Dag.   Sampo   -­‐Väinemöinen   återvänder   hem   –   den   underbara   granen,   Ilmarinen  vägrar  att  bege  sig  til  Pohjola  –  föres  dit  av  en  virvelvind  –  Sampo  smides  –  bringas  av  Louhi  i  säkert  förvar  –  Ilmarinens  frieri  –  hans  hemfärd.  11.   Dag.   Lemminkäinen;   -­‐   Ahtis   barndom-­‐   Kylliki.   Blomman   på   ön   –   Ahti   planerar  friarfärd,  avrådes  av  sin  moder  –  Ahti  på  ön  –  Brudrovet  –  Lemminkäinens  moder  hälsar  svärdottern.  12.  F  Fä.  Lemminkäinen  –  Kyllikki  har  deltagit  i  dansen,  Ahti  vredgas  över  löftesbrottet,  avser   att   dra   i   härnad   mot   Pohjola.   Kyllikkis   dröm,   den   blödande   borsten.   Ahti   i  härkläder,  kommer  till  Pohjola,  bekämpar  med  sång  dess  trollmän;  herden  i  slokhatten    13.  Fä.  Lemminkäinen  ber  Pohjolas  fru  om  hennes  dotter.  Friarprov  –  skall  fånga  Hiisis  älg  –  Lemminkäinens   jakt,  han  tjudrar  älgen,  den  gör  sig   fri,  Lemminkäinens  skidor  gå  sönder.  

                                                                                                               3  Tagna  ur  Kalevala,  Olaf  Homén,  Åbo  1945.  

   

14.  U Ur.  Lemminkäinen    ber  skogens  makter  om  bistånd,  erbjuder  offergåvor  i  utbyte  mot   älgen   –   bönhöres.   Hiisis   häst   –   Tounelas   svan   –   Herden   i   slokhatten   –  Lemminkäinens  död.  15.  Ur.  Lemminkäinen.  Den  blödande  borsten  –  L’s  moder  skyndar  till  Pohjola,  utfrågar  Louhi  –söker  sonen,  får  besked  av  solen-­‐  smider  en  räfsa,  genomletar  Dödens  älv,  samlar  bitarna  av  sonens  kropp,  bygger  upp  den  på  nytt.  16.  Q   Thurs.   Väinemöinen   ämnar   bygga   en   båt,   saknar   tre   ord,   beger   sig   till   Tounela.  Förklaras  för  alltid  fången  i  dödsriket  –  järngarnssköten.  Väinemöinen  återvänder.    17.  Thurs.  Väinemöinen  ämnar  söka  de  felande  orden  hos  Antero  Vipunen.  Fäller  träd  på  Vipunens  grav,  bryter  upp  hans  mun,  hamnar  i  Vipunens  buk,  tvingar  honom  att  sjunga,  tar  sig  upp  ur  jättens  inre.  18.   A   As.   Väinemöinen   reser   till   Pohjola,   skall   fria.   Ilmarinen   har   samma   avsikt.  Ilmarinen   badar,   klär   sig   med   omsorg,   reser   till   Pohjola.   Friarna   överenskomma   att  jungfrun  skall  få  välja  fritt.  Väinemöinens  frieri.    19.  As.  Ilmarinen  friar.  Pohjolas  fru  sätter  honom  på  prov;  huggormsåkern,  Tounis  björn,  den  stora  gäddan.  Bröllopssångerna  börjar.  Väinemöinen  åker  hem.  20.  r  Red.  Bröllopet  i  Pohjola.  Förberedelser;  den  stora  oxen  –  ölbrygden.  Alla  inbjudas  -­‐  utom  en.      21.  Red.  Bröllopet  i  Pohjola.  Brudgummen  anländer,  välkomnas  av  svärmodern,  gästerna  undfägnas.  Väinemöinen  manar  till  sång,  kväder  själv,  prisar  den  högste.  22.  K   Ken.   Bröllopet   i   Pohjola,   Ilmarinen.   Bruden   överlämnas,   påminnes   om   sitt   liv   i  hemmet,  -­‐  ett  nytt  liv  väntar.  Grips  av  ängslan,  brister  i  gråt,  klagar  sin  nöd,  tröstas.  23.   Ken.   Bröllopet   i   Pohjola.   Bruden   förbereds   på   nya   seder   och   plikter,   morgon-­‐sysslorna.  Förhållningssättet  i  det  nya  hemmet,  dagens  arbete;  bastun.  Umgängeskonst.  24.   Gåva.   Bröllopet   i   Pohjola.   Ilmarinen.   Makes   skyldigheter   mot   maka,   han   bör   vara  hänsynsfull,  ej  behandla  henne  illa,  kroppslig  tuktan,  tiggarens  erfarenhet,  bruden  tackar  alla,  tar  farväl  av  sitt  barndomshem.  25.  G  Gåva.  De  nygifta  anlända  till  sitt  hem.  Ilmarinens  moder  hälsar  sonen,  välkomnar  sonhustrun,   prisar   hembygden,   bröllopsfolket   förplägas.   Väinemöinen   frambär  gästernas  tack  .  26.  V   Vån.   Lemminkäinen   beslutar   att   resa   till   bröllopet   i   Pohjola,   modern   avråder   –  eldörnen  –  den   lågande  avgrunden  –   vilddjuren  –  Pohjolas   gärde;  den   stora  ormen.   L.  Läser  ormtjusningsorden.  27.  Vån.  Lemminkäinen  –  bröllopet  i  Pohjola.  Lemminkäinen  anländer  till  gillet  i  Pohjola,  anmärker   på  mottagandet.   Beklagar   att   han   ej   blivit   inbjuden,   kräver  mat   och   dryck,  ormölet.  Förolämpar  värden,  tvekampen.    28.   H   Hagel.   Lemminkäinen   flyr   från   Pohjola.   Modern   utforskar   orsaken   till   hans  misstämning.  Klandrar  honom,  han  lovar  att  avhålla  sig  från  krig  –  sändes  till  en  avsides  belägen  holme.  29.   Hagel.   Lemminkäinen   drar   bort   från   hemmet   –   anländer   till   den   avsides   liggande  holmen.   Tillbringar   tre   år   där   bland   dess   kvinnor;   nödgas   fly,   liderskeppsbrott   –   den  skövlade  gården,  Lemminkäinens  moder.  30.  N  Nöd.    Lemminkäinen  förbereder  sitt  hämndetåg  mot  Pohjola.  Pohjolas  fru  utsänder  Kölden,  krigsbåten  fryser  in  –  L.  Framsäger  köldorden,  vandrar  över  isen,  följd  av  Tiera.  Kommer  till  en  ödslig  skogstrakt,  minnes  sin  moder.  31.  Nöd.    Kullervo.  Untamo  och  Kalervo  –  Kullervos  födelse,  hans  barndom,  anslagen  mot  hans  liv,  hans  arbetsuppdrag,  -­‐  Kullervo  säljes  som  träl.  

32.   I   Is.   Kullervo   blir   herde,   Ilmarinens   hustru   bakar   ett   vägkostbröd,   hon   anbefaller  sina  kor  hos  skogens  makter,  framsäger  mjölkorden  –  uttalar  skyddsorden  mot  björnen  –  sänder  hjorden  i  vall.  33.  Is.  Kullervo  begrundar  sitt  öde  –  aftonen  kommer,  Kullervo  skall  förtära  sin  vägkost,  kniven  går  sönder  mot  brödet  –  hans  sorg  och  vrede.  Han  jagar  boskapen  ut   i   i  kärret.  Driver   björnar   och   vargar   till   gården.   Förmår   Ilmarinens   husfru   att   själv   förrätta  mjölkningen,  hon  ber  för  sitt  liv;  Kullervos  svar.  34.  J  År.  Kullervo  flyr  –  smeden  finner  sin  döda  hustru  –  Kullervos  klagan  –  vill  kräva  hämnd   av   Untamo   för   släktens   undergång.   Erfar   att   hans   föräldrar   leva   –   återfinner  dem;  moderns  berättelse.  35.  År.  Kullervo  försöker  göra  sig  nyttig,  men  bär  sig  bakvänt  åt.  Träffar  på  hemvägen  en  okänd   flicka;   förleder  henne,   visar   sig   vara  hans  egen   syster,   hon  kastar   sig   i   floden  –  döljer  sig  vill  gå  mot  Untamo.  36.  W  Idegran.  Kullervo  rustar  till  strid.  Tågar  mot  Untamo  –  tar  hämnd  på  Untamoinen.  Återvänder,  finner  endast  hunden.  Modern  talar  till  honom  ur  sin  grav.  Han  går  på  jakt,  kommer  till  platsen  där  han  förledde  systern,  hans  död.    37.  Idegran.  Ilmarinen  sörjer  den  döda  hustrun,  smider  sig  av  guld  en  ny  hustru,  förmår  inte  ge  henne  värme.  Erbjuder  henne  åt  Väinemöinen.  38.  P Peor∂  (häxa).   Ilmarinen   far   till  Pohjola  och   friar   till   f.d.  hustruns  syster.  Avvisas  och   rövar   bort   henne.   Hon   förvandlas   till   en   fiskmås.   Ilmarinen   berättar   för  Väinemöinen  om  sin  resa  och  Sampos  gynnsamma  inverkan  i  Pohjola.  39.   (Peor∂)Väinemöinen  beger   sig   till   Pohjola   för   att   förvärva  Sampo;   Ilmarinen   följer  med.  Båtens  klagan.  Lemminkäinen  ansluter  sig  till  sjötåget.  40.   Z   Jul.   Kantelen.   Färden   går   vidare.   Båten   fastnar   på   en   gäddas   skulderblad.  Väinemöinen  dräper  den.  Kantelen  förfärdigas,  ingen  kan  spela  på  den.  41.  S Sigel.  Väinemöinen  spelar  på  kantelen.  Alla  varelser  lyssna  –  alla  människor  röras  till  tårar.  Väinemöinens  tårar  rulla  i  havet  och  förvandlas  till  pärlor.  42.  T   Tyr.   Sampo,   Kantelen;   Anländ   till   Pohjola   föreslår   Väine   att   Sampo   skall   delas.  Pohjolas  fru  avböjer  och  samlar  sina  krigare.  Väine  söver  dem.  Sampo  tages.  Hemfärden.  Pohjolas  fru  lägger  dimma,  manar  Iku-­‐Turso.  Kantelen  går  över  bord.  43.  Tyr.  Louhi  sätter  efter  Sampos  rövare.  Väine  lägger  en  undervattensklippa.  Pohjolas  skepp  förliser.  Louhi  förvandlar  sig  till  en  örn  –  går  till  anfall  med  sina  krigare.  Hjältarna  segra  men  Louhi  stöter  Sampo  överbord,  den  sjunker  i  havet.  44.  b  Bjarkan.  Väinemöinen  söker  den  förlorade  fiskbenskantelen.  Björkens  klagan.  Den  nya  kantelen.  Väinemöinen  spelar.  45.  E   Eh,   häst.   Louhi   sänder   till  Kalevala   åtta   dittills   okända   sjukdomar.  Väinemöinen  går  till  kamp  mot  dem  –  bastuorden  –  läkeorden;  besegrar  sjukdomarna,  räddar  sitt  folk.  46.  M  Man.  Louhi  sänder  en  björn  att  förgöra  Kalevalas  boskap.  Väinemöinen  får  ett  nytt  spjut  av  Ilmarinen,  fäller  björnen.  Björnens  gravöl  firas.  Väinemöinen  sjunger,  tillönskar  Kalevala  lycka  och  glädje.  47.  L  Lag.  Måne  o.  sol  stiga  ned  ur  rymden  för  att  höra  Väinemöinen  spela.  Louhi  tar  dem  och  stänger  in  dem  i  ett  berg;  rövar  elden.  En  gnista  skall  ge  ny  eld.  Väine  och  Ilmarinen  gå  på  spaning  efter  den  himmelska  elden,  som  svalts  av  en  fisk.  48.  n   Ing,   Odal.   Linfrön   sås,   en   not   av   lingarn   tillverkas;   gäddan   låter   inte   fånga   sig.  Gäddan   fångas.   Elden   bränner   Ilmarinen   och   flyr   undan   –   infångas.   Läkeorden   vid  brännskador.  49.  O   Odal.   Ilmarinen   smider   en   ny  måne   och   en   ny   sol   –   de   lysa   inte.   Väine   far   till  Pohjola   för   att   hämta   ljusen.   Besegrar   Louhis   krigare,   kan   inte   öppna   kopparbergets  portar.  Ilmarinen  smider  nycklar.  Louhi  friger  de  forna  ljusen,  sol  och  måne.  

50.  F Fä.  Marjatta  hör  ett  lingon  klaga  över  sin  ensamhet.  Plockar  och  sväljer  bäret  –  får  härav   en   son.   Väinemöinen   dömer   barnet   att   dödas,   gossen   motsäger   sig   domslutet,  döpes  till  kung  av  Karelen.  Väinemöinen  förgrymmas,  bygger  ett  kopparfartyg,  överger  landet,  men  kvarlämnar  sin  kantele  och  sina  kväden.  Slutord.  

 Kalevala  

Viktiga  motiv  och  deras  jämförelse  med  astrologi,  skrift,  religioner,  folktro  och  runstavar  

 Kapitel  1  28  mars  

 Väinemöinen;  Luftens  jungfru  stiger  ner  i  havet  –  Himlen,  jorden  och  stjärnorna  uppstå  –  Väinemöinen  födes.    

Jungfrufödsel        Med  Väinemöinens  födelse  tillgick  det  så  att:  ”Över  de  blåa  fjärdarna  vaggas  jungfrun  av  vågorna;  blir  av  havets  vind  befruktad”.  (75)        Detta  jämföres  med  kalendern  den  25  mars;  Marie  Bebådelse  Dag:  (Luk.  1:26  -­‐38  ),  då  herren  sände  ängeln  Gabriel   till  Maria  och  sade  henne,  att  hon  skulle   föda  en  son,  den  Högstes  son.    Barnet  skulle  födas  genom  Helig  ande  och  inte  vara  avlat  av  någon  man.    

Fågeln  som  söker  efter  en  torr  plätt        Luftens  mö  som  är  havande  med  Väinemöinen,  drivs  av  vågorna  och  söker  en  torr  plats  för   att   föda   barnet.     Knipan   söker   efter   en   plats   för   att   lägga   sina   ägg,   då   Vattnets  härskarinna  höjer  sitt  ena  knä  ur  vattnet  och  bjuder  knipan  plats  för  boet.  Fågeln  tar  det  för  en  tuva  och  lägger  sina  ägg.        Runstaven  har  den  1  maj;  en  fågel  på  ägg.        Detta  erinrar  om  översvämningen  i  Gilgamesh-­‐eposet  som  äger  rum  i  11:e  tavlan  (20  april  -­‐).  Då  stormen  bedarrar  sänder  man  ut  en  fågel  för  att  se  om  det  finns  en  torr  plätt  att  stå  på.    

Jord  och  himmel  skapas  –  sol  och  måne  skapas        Kalevala;  världen  och  himmelsljusen  skapades  utur  ett  ägg.        Detta  erinrar  om  den  egyptiska  religionen.        Ovidius  metamorfoser  har  i  första  boken  en  liknande  berättelse  om  skapelsen,  (mars  –  april)    

Kapitel  2  (4  april)  

   Väinemöinen;  Sampsa  sår   träden  –  den  stora  eken  –  Väinemöinen  sår  de  olika  sädes-­‐slagen.    

Åkern        Kalevala;  här  berättas  om  Pellervoinen,  son  av  åkern,  som  sprider  fröna.        I   Stenbocken   (21   mars   –   19   april)   uppgår   i   15°-­‐17°   (4   april)   Åkern,   enligt   Hermes  Trismegistos.      

Världsträd  

     Kalevala.   Havsvidundret   Tursas   planterar   ett   ollon   som   blir   till   ett   världsträd   som  skymmer  sol  och  måne.  Eken  fälls  av  tummeliten.        I  runstaven  är  den  14  april,  ett  träd  –  första  sommardag.        Delningen  av  världen  beskrivs  i  Ptolemaios,  Tetrabiblos.    Gränsen  mellan  Stenbocken  och  Vattumannen,  Saturni  båda  hus,  14  april,  delar  stjärnhimlen  i  två  delar,  därav  ordet  sommar  som  betyder  *  sem-­‐    ”halv”  som  i  latin  semi  och  germanska/svenska;  sommar.          Sagor  om  Tummeliten  finns  hos  Grimm,  motsvarande  mars-­‐april.        Kalevala.   På   flera   ställen   nämnas   motiv   som   påminner   om   världsträdet,   Yggdrasil.  Väinemöinen  hugger  ner  en  björk.        I  asiatiska  områden  var  världsträdet  en  björk  och  inte  en  ask.  Det  framkommer  även  av  runraden  som  i  mars  motsvaras  av  runan  bjarkan  ”björk”.        Kalevala.  Väinemöinen  ber  till  Ukko  att  honungsdagg  må  dugga  på  brodden.        Sturlason  nämner  att  den  dagg  som  faller  från  Yggdrasil4  är  honungsdagg,  ”varav  bina  lever”.        Kalevala.  Örnen  slår  eld,  varav  träden  brinner  och  blir  aska.        Världsträdet   som   var   Vintergatan,   var   en   väg   av   aska.   Man   hänvisade   till   Ovidius  metamorphoser,   2:   boken,   där   Phaeton   kör   solvagnen   för   nära   jorden   och   bränner  solens   väg,   vintergatan,   såväl   som   jorden.  Vintergatan   ansågs   vara   en   gammal   ”solens  väg”.    

 Göken  

     Kalevala;  på  några  ställen  i  detta  kapitel  nämns  göken  som  sjunger  i  björken.        Runstaven  har  den  25  april,  en  gök  ”gökdagen”.        Meningen  med  detta  är,  att  svekets  fågel  gett  upphov  till  seden  att  narra  april.  Detta,  i  norden,   för  att  Tor  bröt  alla  eder  och  avtal  med   jättarna,  då  han  såg  att  avtalen  skulle  lända  till  världens  fördärv.5        F  övr  är  en  gök  den  25  april  alldeles  fel.  Ingen  har  hört  göken  så  tidigt.  Man  bör  lägga  till  11  dagar,  ty  runstaven  visar  gamla  stilen.  Kalevala  har  göken  ännu  tidigare.        

Örnen        Kalevala.  Örnen  bringar  elden.  Nordanvinden  tänder  elden;  träden  brinna  och  bli  aska.        Örnens  stjärnbild  uppgår  i  Stenbocken,  enligt  Hermes  i  7°,  enligt  grekerna  i  Skytten  25°  -­‐  Stenbocken  8°.        Örnens   stjärnbild   var   den   fågel   som   hackade   Prometheus   lever6.   Prometheus   hade  bringat  elden  till  människorna.    

Kapitel  3  (11  april)    

     Väinemöinen;   Joukahainen   tävlar   med   Väinemöinen   –   Sångarstriden   –   Joukahainen  lovar  Väinemöinen  sin  syster  Aino  –  Joukahainens  hemkomst;  moderns  glädje,  systerns  sorg.        

                                                                                                               4  Vøluspá  19  5  Vøluspá  26  6  Allen  56  

Utmaningen        Kalevala.  Joukahainen  utmanar  Väinemöinen  på  strid.        I  nordisk  mytologi  var  detta  tillfället  (slutet  på  april),  då  vanerna  utmanade  asarna  till  strid,   det   var   det   första   kriget   i   världen.   Att   vanerna   hade   utmanat   asarna   och   inte  tvärtom,  framgår  av  Völuspá  23,  där  frågan  är  om  Asarna  skall  betala  skatt  till  vanerna,  eller  försvara  sig.        På   stjärnhimlen  motsvarade  detta  Stenbocken,   som  var  Ägipan,  Pans   son.   I   samband  med  det  första  kriget  i  världen  hade  han  hjälpt  gudarna  och  förvandlat  dem  till  djur,  så  att  de  doldes  för  Tyfon.          Ett   sidomotiv   är   hur   jättarna   i   Eddan   rövade   sol   och   måne   och   krävde   Freja   som  krigsbyte7.        I   Kalevala   blir   det   att   Aino,   syster   till   Joukahainen,   lovas   till   Väinemöinen   som  ersättning  för  att  Joukahainen  förlorat  striden  med  Väinemöinen.    

Kapitel  4  (20  april-­‐)    

     Väinemöinen  friar  till  Aino;  hon  skyndar  gråtande  hem  –  uppmanas  av  modern  att  klä  sig  vackert;  klär  sig  vackert  och  lämnar  hemmet  –  kommer  till  en  havsstrand  –  badar  och  försvinner  i  djupet.          Denna   vecka   behandlar   tiden   kring   1   maj   och   Kalevala   visar   en   mängd   jämförbara  motiv.  

Gammalt  folk,  majning,  pingstbrud,  bara  armar,  vita  kläder,  majsmör        Kalevala.  Aino  binder  kvastar.        Det  var  sed  i  norden  och  Tyskland  att  1  maj  binda  lövkvastar.  Man  gjorde  en  maj,  som  bestod  av  kvistar  och  löv  och  förseddes  med  band.        Kalevala.  Då  kom  den  gamle  Väinemöinen.        Det  betonas  att  han  var  gammal.  Aino  säger  till  sin  moder:  ”Mig   du   lovat   till   hjälp   och   ögonfägnad   åt   en   gammal   darrbent   gubbe,   som   i   sina  strumpor  snavar.  Sänd  mig  hellre  ned  i  havet…”          Ovidius  säger  i  Fasti  att  månaden  maj  var  uppkallad  efter  ”gammalt  folk”,  latin  maiores  ”de  gamla”.  I  norden  firades  den  1  maj;  åldermansstämma.          Kalevala.   Aino   som   var   ett   barn   kläddes   med   gyllne   kors   på   bröstet,   pärlband   om  halsen.  Håret  pryddes  med  sidenband.          I   norden;   Valborg,   den   siste   april   var   för   barnen.   De   små   ”valbårarna”   gjorde   nu  spektakel.        I  norden  firades  pingstbrudar.  Man  organiserade  ett  lekbröllop  med  en  ung  flicka  i  10-­‐årsåldern  och  en  av  gossarna.  Det  sades  att  den  som  varit  pingstbrud  aldrig  blev  gift.        Detta  motsvarade  Vøluspáversen  28,   i  maj:   ”Ensam  satt  hon  ute  när  åldringen  kom”.  Åldringen  var  Odin.        Astrologiskt  var  detta  för  att  Vattumannen  (20  april  –  20  maj)  var  Hebe  –  ungdomens  gudinna.  Hon  avbildas  vanligen  under  sitt  bröllop  med  Herakles.        Folkligt   kallades   Kristi   Himmelfärdsdag   för   ”bar-­‐arma-­‐dag”.   Jäntorna   skulle   nu   gå  bararmade  till  kyrkan  och  man  skulle  klä  sig  i  vita  kläder.          Kalevala  har  här  hur  modern  säger  till  Aino:  ”Sätt  en  särk  av  linne  på  dig!”  Flera   majseder   lyser   fram   i   Kalevala.   Modern   står   på   visthustrappan   och   skummar  grädde.  Hon  säger  till  Aino:  ”Ät  nu  smör  ett  år…”  

                                                                                                               7  Vøluspá  25  

     Runstaven  har  den  31  maj;  en  mjölkstäva,  ”mjölkning  till  majsmör”.        Korna  hade  nu  stått  inne  hela  vintern.  I  mitten  av  maj  skulle  de  ut  på  bete.  Ibland  var  de  så  medtagna  att  de  fick  bäras  ut.  Nu,  mot  slutet  av  maj,  kunde  man  börja  mjölka  och  få  smör.        Runstaven  har  den  25  april;  en  gök  ”gökdagen”.        Kalevala  har  i  slutet  av  kapitlet  en  sekvens  om  vad  göken  säger.  Det  handlar  om  kärlek,  glädje  och  brudgum.        I  norden  skulle  man  ge  akt  på  de  första  gök-­‐ropen  på  våren.  Varifrån  kom  gökens  rop.  Södergök  var  döder-­‐gök,  västergök  var  bäster-­‐gök,  östergök  var  tröster-­‐gök.    

Badedag        Kalevala  berättar  hur  Aino  gick  för  att  bada.  Hon  går  upp  på  en  sten  för  at  vila.  Stenen  störtar  till  botten  och  jungfrun  följer  med  i  djupet.        Kristi  himmelfärdsdag  var  ”första  badedag”.    

Kapitel  5  (27  april)  

     Väinemöinen  tar  reda  på  Ainos  bostad  i  havet,  beger  sig  på  fiskefärd  –  Aino  drages  som  fisk   upp   i   båten   –   blir   icke   igenkänd,   återvänder   till   havet   och   ger   sig   tillkänna-­‐  Väinemöinens  klagan;  han  får  råd  av  sin  moder.    

Fiskarna        Fiskarnas  stjärnbild,  som  uppgår  i  mitten  av  maj  sätter  an  sina  motiv  i  dikten.        Kalevala;  Då  Aino  kastar  sig  i  sjön  och  drunknar  blir  hon  förvandlad  till  en  fisk        Astrologiskt  var  Fiskarnas  stjärnbild  Venus  och  Adonis  som  vilade  vid  Eufrats  strand.  Då  Tyfon  plötsligt  kom,  kastade  sig  de  båda  älskande   i   floden  och  blev   förvandlade  till  fiskar  –  Fiskarnas  stjärnbild.        I  Kalevala  vill  Väinemöinen  fiska  efter  Aino.  Han  går  till  sin  sjöbod  och  väljer  noga  krok  och  rev.  Han  svänger  kopparspöet  och  kastar  kroken  gång  på  gång  i  vattnet.        Astrologiskt  var  metreven  bandet,   som  går  mellan  Fiskarnas  munnar.  Bandet  var  det  ljusstarkaste   objektet   i   Fiskarna   och   babylonierna   kallade   hela   konstellationen,   för  ”Bandet”.        I   runstaven   står  mot   den   8   juni,  Medardus,   en  metrev  med  krok   ”fisken  nappar   bra”.  Dagen  kallades  ”metarda’n”.  Flera  andra  dagar  har  också  kallats  ”metardag”  såsom  Kristi  Himmelfärdsdag  och  Korsmässa  (3  maj).  Dessa  dagar  passar  nästan  bättre  i  tiden  för  vår  jämförelse  än  den  8  juni.  Kanske  är  den  8  juni,  som  var  helgad  åt  ”Medardus”,  metardag  på  grund  av  ljudlikheten  mellan  ”meta”  och  ”Medardus”.            I  runstaven  jämför  man  med  bilden  den  18  maj,  Erik;  en  bred  fisk.    

Kapitel  6  (4  maj)  

     Väinemöinen   reser   till   Pohjola   –   Joukahainen   vill   hämnas   Ainos   död   och   vaktar   på  honom   –   avrådes   av   sin   moder   –   de   tre   skotten   –   Väinemöinen   störtar   i   havet   –  Joukahainens  triumf.    

Den  flygande  hästen  skjuts,  störtar,  -­‐  ryttaren  skadas        Kalevala;   Väinemöinen   skall   resa   till   Pohjola.  Han   sadlar   sin   ridhäst   som   flyger   över  havet.   ”Hingstens   hovar   bli   ej   våta”.   Joukahainen   vaktar   på   Väinemöinen   och   fäller  hästen  med  ett  skott  så,  att  Väinemöinen  handlöst  faller  i  havet.  

     Astrologiskt  var  detta  himlens  häst,  Pegasus,  (25  april  –  6   juni).8  Hjälten  Bellerophon  red   på   Pegasus   och   besegrade   odjuret   Chimaira.   Då   Bellerophon   ville   rida   upp   till  Olympen,  vredgades  Zeus  och  sände  en  broms  som  stack  hästen,  som  vild  av  smärta  föll  till   jorden.  Vid  denna   störtning  blev  Bellerophon  halt   och  hästens   vidare  öde  blev,   att  den  blev  satt  på  stjärnhimlen  som  Pegasus.          Runstaven   har   den   23   april;   en   häst   ”hästarna   släppas   på   bete”   eller   ”hingstarna  släppas   till   stona”  eller  ”hästarna  tvättas”.  Den  25  april  är  Markusdagen.  Markus  är  en  ordlek   på   ett   indoeuropeiskt   ord   för   häst   *marko-­‐   som   återfinns   i   svenska  märr  m   fl  germanska   språk.   Bilden   på   Markus-­‐dagen;   ett   lejon   har   den   förklaringen,   att  evangelisten  Marcus  kallades  ”Marcus  med  lejonet”.          Astrologiskt   var   lejonet   i   runstaven   för   Chimaira,   odjuret   som   blev   dräpt   av  Bellerophon  på  Pegasus.    Odjuret  Chimaira  var  hälften  lejon  och  hälften  drake.    

Kapitel  7  (11  maj)  

     Väinemöinen  sliter  ont  i  havet  –  påträffas  av  örnen  som  för  honom  till  Pohjola  –  gråter  på   stranden  –   tas  om  hand  av  Louhi.  Väinemöinen   längtar  hem.  Får   fara  på  villkor  att  han   sänder   Ilmarinen   för   att   smida   Sampo   –   Louhi   lovar   att   ge   Sampos   skapare   sin  dotter  till  äkta.    

Örnen  som  bar  Ganymedes  upp  i  himlen        Kalevala  berättar  vidare  om  den  störtade  Väinemöinen;  hur  han  drev  omkring  på  havet  och   trodde   att   han   skulle   dö.   En   gigantisk   örn   ser   Väinemöinen   och   bär   honom   till  Sariola,  som  ligger  nära  Pohja.        Sagan  om  Vattumannen  ♒  (20  april  –  20  maj)  är  att  Ganymedes,  gossen,  blev  bragt  till  himlen  av  en  örn.  Det  var  Zeus  örn,  Örnens  stjärnbild.    

Vattenmannen,  havsguden        Väinemöinen  flöt  under  nio  dagar  omkring  i  havet,  vräktes  av  och  an  i  vattnet.  Astrologiskt   var   Vattumannens   stjärnbild   Kekrops,   som   påminde   om   en   Vattuman.  Vattumannen   kunde   också   vara   en  Nilgud  med  urna   och  Deukalion,   vadande   i   vatten,  efter  syndafloden.        I  runraden  möter  man  här  runan  ing  (maj)  som  i  den  engelska  rundikten  pekar  på  en  havsgud: Ing wäs ärest ‘Ing var först’  mid east-denum ‘bland öst-daner,’ gesewen secgun, ‘sedd av människor,’ oth he fiththan est ‘tills han sedan österut’ ofer wäg gewat: ‘över vågen vadade,’ wän äfter ran. ‘och vagnen rullade efter.’ thus heardingas ‘Sålunda hårda män’ thone hale nemdun. ‘nämnde den mannen.’

                                                                                                               8  Jämför  sagan,  Sederström  2,  ”Drängen  som  red  hem  på  trollets  häst”  (maj).  I  vissa  varianter  av  sagan  snubblar  hästen  på  Linköpings  domkyrkas  torn.    

Den indoeuropeiska språkforskningens metod ger vid handen,9 att Vattumannen som den femte stjärnbilden (efter Vågen) motsvarar siffran fem10, rot *penque, grekiska pente, och havsguden Pontos, som var den äldre havsguden, föregångare till Poseidon. I sagosamlingen motsvaras denna tid av sagan, Sederström n:r 2; Havstrollet som köpte salt.

Kapitel 8 (20 maj)

     Pohjolas   jungfru  sitter  på  regnbågen  och  väver;  Väinemöinen  friar  till   jungfrun  –  hon  förelägger  honom  ett  antal  prov  –  Väinemöinen  timrar  en  båt  av  sländans  bitar  –  hugger  sig  i  knäet,  söker  en  blodstillare.    

Den  som  ser  ut  över  alla  världar          Kalevala  berättar  här  hur  Pohjas  sköna  jungfru  satt  högt  upp  i  skyn  på  himlens  båge;  vävde  tyg  av  guld  och  silver.  Väinemöinen  höjde  sin  blick  och  blev  varse  den  sköna  mön  på  regnbågen.        I   nordisk   mytologi   berättas   nu   om   valkyriorna,   som   ser   vida   omkring   i   varje   värld  (Völuspá  29).  I  följande  vers  ser  Vølvan  valkyrior  från  vida  världar,  (20  maj).        I  evangelieboken,  vars  läsningar  är  mer  än  tusen  år  gamla,  finner  man  den  1  söndagen  efter  trefaldighet  (26  maj)  historien  om  den  rike  mannen  och  Lasarus  (  Lukas  16:19-­‐31).  Här  ser  man  och  talar  med  varandra  över  de  olika  världarna,  (mina  kursiveringar).    

Liknelsen  om  den  rike  mannen  och  Lasaros   19Det  var  en  rik  man  som  klädde  sig  i  purpur  och  fint  linne  och  levde  i  fest  och  glans  var  dag.   20Men  en  tiggare  som  hette  Lasaros   låg  vid  hans  port   full  av  sår   21och  önskade  att  han   fick   äta   sig  mätt   på   resterna   från   den   rike  mannens   bord.  Hundarna   kom   till   och  med  och  slickade  på  hans  sår.   22Så  dog   tiggaren  och   fördes  av  änglarna   till  platsen  vid  Abrahams  sida.  Den   rike  dog  också  han  och  begravdes.   23I  dödsriket,  där  han  pinades,  lyfte  han  blicken  och  fick  långt  borta  se  Abraham,  och  Lasaros  vid  hans  sida.  24Då  ropade  han:  ’Fader  Abraham,  förbarma  dig  över  mig  och  skicka  Lasaros  att  doppa  fingerspetsen  i   vatten   och   fukta  min   tunga,   jag   plågas   här   i   lågorna.’   25Men  Abraham   svarade:   ’Kom  ihåg,  mitt  barn,  att  du  fick  ut  ditt  goda  medan  du  levde,  liksom  Lasaros  sitt  onda.  Nu  har  han  funnit  tröst  här,  medan  du  plågas.  26Dessutom  gapar  det  en  klyfta  mellan  oss  och  er,  för  att  de  som  vill  ta  sig  över  från  oss  till  er  eller  från  er  till  oss  inte  skall  kunna  göra  det.’  27Mannen  sade:  ’Då  ber  jag  dig,  fader,  att  du  skickar  honom  till  min  fars  hus.  28Jag  har  fem  bröder,  och  han  måste  varna  dem  så  att   inte  de  också  kommer  hit   till  detta  plågornas  ställe.’  29Abraham  sade:   ’De  har  Mose  och  profeterna.  De  kan  lyssna  till  dem.’  30Mannen  svarade:   ’Nej,   fader  Abraham,  men  om  någon  kommer  till  dem  från  de  döda  omvänder  de  sig.’   31Men  Abraham  sade:   ’Lyssnar  de  inte  till  Mose  och  profeterna,  då   låter  de  inte  övertyga  sig  ens  om  någon  står  upp  från  de  döda.’        Astrologiskt   var   detta   för   Kassiopeia   och   hennes   dotter,   Andromeda.   Kassiopeia,  drottningen,  med  sina  utsträckta  armar  sitter  högst  upp  på  himlen,  i  Vintergatan.  Det  är  det  bekanta  W  som  aldrig  går  ner  under  horisonten.    

                                                                                                                 9  Maj  är  den  femte  månaden  10  I  finskan  kommer  sambandet  mellan  ”vatten”  och  ”fem”  tydligt  fram.  

Kapitel  9  (27  maj  -­‐)  

     Väinemöinen  förtäljer  för  en  gubbe  järnets  ursprung  –  berättar  hur  Ilmarinen  danade  stålet  –  gubben  besvärjer   järnet  –   läser  över  blodet  –  en  helande  salva  –  Väinemöinen  prisar  Skaparen.      

Läkedom        Vid  denna  tid  skulle  man,  särskilt  vid  midsommar,  ta  olika  slags  växter  att  användas  till  läkedom.   Midsommarns   dagg   var   särskilt   god   till   läkning   och   sparades   på   en   flaska  under  hela  året.11    

Gryta        Kalevala.  Gubben  som  kan  bota  Väinemöinen  låter  sätta  på  en  gryta,  mänger  brygden  med  goda  gräs  och  allsköns  örter.  Grytan  sjuder,  kitteln  sjunger  tre  av  vårens  da’r  och  nätter.        Här  får  man  också  en  datering  av  händelsen  i  det  att  det  sägs:  ”tre  av  vårens  da’r”.        Man  befinner  sig  visserligen  i  juni,  vilken  aldrig  ansetts  som  vårmånad.  Det  fyrdelade  år   som   finns   i   1328   års   gotländska   runkalender  märker   ut  Urbanus,   den  25  maj,   som  ”sommar”.        Runstaven  har  den  3  juni  en  gryta.        Grytan  erinrar  om  de  redan  ovan  nämnda  valkyriorna,  som  var  Odins  tjänstefolk  i  det  att  de  sörjde  för  bordbonader,  skålar  och  grytor  och  betjänade  de  fallna  i  Valhall.  Den  31  maj  har  runstaven;  en  mjölkstäva  ”mjölkning  till  majsmör”.  Dagens  namn  är  Petronella,  vilket  erinrar  om  Petrus  dotter,  som  enligt  katolikerna  i  Legenda  Aurea  (1200-­‐talet)  var  nersövd   liksom   valkyrian   Sigdrifa.   På   Petrus   befallning   steg   hon   upp   och   betjänade  lärjungarna  som  vid  tillfället  var  församlade.        Genom   valkyriorna,   som   genom   Vøluspá   29   -­‐   30   med   säkerhet   hör   till   tiden,   mot-­‐svarande  1  och  2  söndag  efter  trefaldighet,  (början  av  juni),  bör  grytan  vara  Eldhrimner,  Valhalls  stora  gryta,  där  grisen  Sährimner  var  dag  kokas.        Likheten  med   grytan   i   Kalevala   är   att   grytan,   som   innehöll   läkeörter,   botade   Väine-­‐möinen.        I  Valhall  blev  de  kämpar  som  ätit  av  grisen  helade  på  nytt  och  alla  såren  läkte  ut.        Evangelieboken,  med  sina  tusen  år  gamla  läsningar,  har  2  söndagen  efter  trefaldighet;  Lukas  14:16-­‐24:  Det  stora  gästabudet.        En   man   tillredde   ett   gästabud   och   bjöd   många,   men   de   började   ursäkta   sig   varpå  husbonden  blev  vred  och  befallde  sina  tjänare  att  gå  ut  på  gator  och  gränder  och  bjuda  in  fattiga  och  krymplingar.  Han  sade:  gå  ut  på  vägar  och  stigar,  och  nödga  människorna  att  komma  hit,  så  att  mitt  hus  bliver  fullt.        Samma   söndag,   2   efter   trefaldighet,   sjunger   man   psalmen   256:   ”Allt   är   redo   fallna  släkte”12.        Detta  erinrar  om  hur  valkyriorna  for  ut  längs  vägar  och  slagfält  och  förde  de  fallna  till  Odins  gästabud  i  Valhall.      

   

                                                                                                               11  Se  hanscarling.com  folktro,  västsvensk  folktro,  midsommar  n:r  73,  111,  112,  140,  355  12  Psalmen  av  okänd  svensk  författare,  1767  

Kapitel  10  (4  juni  -­‐)  

     Sampo   -­‐Väinemöinen   återvänder   hem   –   den   underbara   granen,   Ilmarinen   vägrar   att  bege   sig   till   Pohjola   –   föres   dit   av   en   virvelvind   –   Sampo   smides   –   bringas   av   Louhi   i  säkert  förvar  –  Ilmarinens  frieri  –  hans  hemfärd.    

Majträd  som  en  gran        Väinemöinen   sjunger   fram   en   gran   som   sträcker   sig   till   himlen;   i   granens   krona  skimrade   månen   och   på   grenarna;   Karlavagnens   stjärnor.   Väinemöinen   vill   förmå  Ilmarinen   att   åka   till   Pohjola   och   fria.   Ilmarinen   är   ovillig.  Då   Ilmarinen  klättrar  upp   i  granen  sjunger  Väinemöinen  fram  en  virvel  som  sänder  Ilmarinen  till  det  mörka  Pohja.  Smeden   flyger   över   månen,   under   solen,   utmed   Karlavagnens   axel   och   dimper   ner   i  Pohja.          I  folktron  sägs  någon13  gång  att  majstången  var  en  stor  barkad  gran.  Man  fäste  kransar  i  toppen.  Man  tävlade  om  att  klättra  upp  efter  en  peng  i  toppen  på  stången.      

Venus  höjdpunkt        Kalevala;  Då  Louhi  förstår  att  Ilmarinen  har  kommit  till  Pohja,  uppmanar  hon  dottern  ta  på   sig  det   bästa,   vitaste,   finaste,   brokigaste   osv.   Jungfrun   satte  på   sig   guldsmycken,  silverprydnader;  på  armen  kopparringar,  kring  midjan,  gyllne  gördel  m.m.        Astrologiskt  uppgår  i  Fiskarna  28°;  Venus  höjdpunkt.        Av  sagosamlingar  som  stå  i  ordning  finns  i  Bondeson,  Halländska  sagor,  34;  Den  rara  fästmön,  som  behandlar  samma  motiv.    

Sommar        Då  Ilmarinen  påbörjar  det  smide  som  sedan  blir  Sampo  står  det  i  Kalevala  att  man  drog  bälgen  ”tre  sommardagar  och  tre  sommarnätter”.  Sommaren  räknades  i  1328  års  runkalender  från  den  25  maj.    

Smeden        Kalevala.   Ilmarinen,  som  fallit  ner   från  himlen  och  kommit  till  Pohja  får   i  uppdrag  av  Louhi,  Pohjas  härskarinna  att  smida  Sampo,  kvarnen  som  ger  mjöl  och  salt.  Han  smider  en  båge,  ett  skepp,  en  ko  med  guldhorn  och  en  plog.  Allt  detta  kastas  dock  tillbaka  in  i  elden  och  Ilmarinen  påbörjar  arbetet  med  Sampo.        Den   antike   smeden  var  Hephaistos,   som  var   son   till   Zeus.  Han  kastades   en   gång  ner  från  Olympen  och  blev  på  grund  av  detta  halt.        Astrologiskt  bodde  Hephaistos  i  en  håla  i  väster;  i  Väduren  (21  juni  -­‐)    

Sampo        Sampo  var  en  kvarn  som  kunde  mala  mjöl,  salt  och  pengar.  Astrologiskt   pekar   ”kvarnen”   åt   två   håll.   Vintergatan   var   en   väg   av   salt   och   mjöl.  Vintergatan  tänktes  komma  ner  till   jorden  vid  solståndstillfällen,  alltså  jul,  midsommar  och   dagjämningarna.   Vintergatan   var   inte   en   kvarn,  men   en   kvarnväg.   Själva   kvarnen  motsvarar  Polstjärnan,  som  var  den  övre  kvarnstenen.  Polstjärnan  uppgick  enligt  Hermes  i  Tvillingarnas  nollte  grad,  ♊ 0°. Detta  motsvarar  den  24  augusti.  Runstaven  har  den  1  september;  en  kvarnsten.        I  Mickels  i  Långhult  sagor  35,  (12  juni)  berättas  om  den  fattige  torparen  som  fick  säd  i  alla  bingar  på  ett  magiskt  sätt.  

                                                                                                               13  Hanscarling.com,  folktro,  västsvensk  folktro  n:r  213,219  

     Kalevala.  Kapitlet  slutar:        ”Sampo  malde  som  sig  borde,  fyllde  snabbt  med  mjöl  tre  bingar.”   I Mickels i Långhult sagor läser man mot 10 juni, nr 35: Den fattige torparen; Sankte Per och Vår Herre skänker den fattige torparen säd i alla bingar. Detta kan bara förklaras med stjärnbilden Vintergatan, som var en väg av säd och korn. Datumet 10 juni hänger samman med solståndet, som genom kalendariska försumligheter under tusen år i Italien till 1580-talet och i Sverige till 1750-talet förskjutits från 24 juni till 12 juni. Solståndets förskjutning i kalendern påverkade inte det ursprungliga synsättet, att Väduren börjar med Midsommar den 24 juni.

Kapitel 11 (12 juni -) Här har antagligen en skottvecka varit inskjuten

     Lemminkäinen;  -­‐  Ahtis  barndom-­‐  Kylliki.  Blomman  på  ön  –  Ahti  planerar  friarfärd,  avrådes  av  sin  moder  –  Ahti  på  ön  –  Brudrovet  –  Lemminkäinens  moder  hälsar  svärdottern.          Kalevala   byter   nu   focus   och   berättar   i   fem   kapitel   om   Lemminkäinen.   Han   kränker  kvinnor,  gör  sig  skyldig  till  brudrov,  kränker  gästerna  på  ett  gille  i  Pohjola,  blir  hämnad  och  skjuten,  men  återfinns  i  havet  där  hans  moder  krattar  samman  kvarlevorna.    

Kyskhetens  bevarande        Olaus  Magnus  14skriver  en  del  om  kyskhetens  bevarande  och  Rudbeck  nämner  en  del  om  midsommarens   seder.   Nu   uttalades   varningsord   till   flickorna   och   många   voro   de  som  efter  midsommaren  väntade  barn.        I  Kalevala  varnar  Lemminkäinen  sonen  för  att  umgås  med  kvinnor  men  Lemminkäinen  svarar:        ”Lätt  jag  kvinnors  skrattlust  kväver,  kuvar  jungfrurs  lust  att  gäckas,  ger  envar  ett  barn  att  bära,  det  gör  slut  på  glam  och  gamman.”  Modern  svarar  då:        ”Ve  mig,  ve  att  född  jag  blivit!  Om  du  kvinnorna  för  vilse,  kränker  de  kyska  jungfrurna,  uppstår  strid  och  alla  unga  män  på  ön  med  svärd  i  handen,  falla  över  dig..”    

Brudrovet        Lemminkäinen   rövar   den   sköna   Kyllikki,   kastar   henne   i   släden   och   bortför   som   sin  brud.        I  Väduren  äger  det  berömda  brudrovet  rum,  då  Hades  rövar  Persephone  och  för  henne  till  underjorden  för  att  bli  hans  drottning.        Som  underjordens  gud  var  Hades  att   jämföra  med  den  nordiske  Loke.  Lokes  barn  är  Hel,   rådande   över   helvete.   Loke   som   kvinnorövare   återfinns   i   sagan   hos   Grimm;  Blåskägg.        Runstavar  har  för  att  markera  Loke,  en  nyckel,  vilket  man  återfinner  mot  den  29  juni,  Petrus  och  Paulus.  Petrus,  som  var  den  kristna  dödsguden,  hade  flyttat  från  underjorden  och   regerade   i   himlen,   dit   kristna   kunde   komma   efter   döden.   Hans   hedniska   före-­‐gångare,  Loke,  hade  ett  namn  som  betyder  ”stänga”  liksom  engelska;  lock,  svenska;  lucka  och  nyckel   som   förr   hette   *lyckel,   isländska   lykkill.   Tanken   är,   att   Loke   är   ”stängaren;  man   kommer   inte   tillbaka   från   dödsriket,   där   är   man   inlåst.   Loke   heter   i   folkvisan  ”Locke”.  

                                                                                                               14  III  sid  137  

Triangel        Då   Lemminkäinen  kommer  hem  med   sin  brud,   undrar   bruden   vem   som  bor   i   ”detta  nödens   näste”,   kanske   en   beskrivning   på   Hel,   men   Lemminkäinen   lovar   att   han   skall  bygga  en  bättre  stuga  av  de  bästa  bjälkar.  Hans  moder  säger:        ”Gör  nu  genast  golven  breda,  hugg  ut  nya,  högre  fönster,  res  upp  nya  väggar  även.”        Astrologiskt  uppgår  Triangeln  i  Väduren,  6  –  11  juli.  Den  har  av  grekerna  kallats  Delta.  I  det  semitiska  alfabetet  är  det  Dalet  ”fönster”,   i  runraden  Thurs,  som  är  en  triangel  på  en   stav.   Triangeln   nämns   i   Sphaera   Barbarica,   hos   Hermes   Trismegistos   och   hos  grekerna.        Det  heter:        ”Triangeln,  -­‐  byggmästare  och  de  som  dra  streck  till  sin  hjälp”.  Hos  Hermes:  ”Triangeln;  byggmästare,  stenhuggare.”    

Kapitel  12  (midsommar)  

     Lemminkäinen  –  Kyllikki  har  deltagit   i  dansen,  Ahti  vredgas  över   löftesbrottet,   avser  att   dra   i   härnad  mot   Pohjola.   Kyllikkis   dröm,   den   blödande   borsten.   Ahti   i   härkläder,  kommer  till  Pohjola,  bekämpar  med  sång  dess  trollmän;  herden  i  slokhatten.      

Dans        Kalevala.  Kyllikki  har  deltagit  i  flickornas  danslekar,  vilket  får  svåra  konsekvenser.        I   det   gamla  Sverige  dansades  det   endast   fyra  ggr  om  året:   jul,  midsommar,  påsk  och  Mikael.  Vid  midsommar  dansades  det  också  så  att  man  ”gick  i  ringen”,  samma  i  Danmark  och  England.  Det  är  denna  dans  som  avses  i  Kalevala  12  kap.  –  ringlekar.15    

Dröm        Kalevala.  Lemminkäinens  moder  drömmer  om  sonens  liv.        I   folktron   var   det   vanligt   att   man   drömde   om   sitt   liv   eller   sin   tillkommande   under  midsommarnatten.    

Skatter        Lemminkäinens  moder  säger:        ”Guld  och  silver  vi  ej  sakna,  senast  i  går  i  gryningen  plöjde  trälen  huggormsåkern  och  då  löste  plötsligt  plogen  locket  på  ett  skrin  i  mullen,  fyllt  med  mynt  av  guld  och  silver.”        Sägner   om   skatter   är   i   folktron   knutna   till   midsommar.   I   sägensamlingen   finns   ett  flertal  sägner  som  är  daterade,  (41  –  52).  I  västsvenska  folklivsarkivet  finns  också  några  uppteckningar  om  detta.16  

Sjunkande  städer  och  människor        Om  midsommar  kan  människor  sjunka  ned  i  jorden        Kalavela  berättar  här  hur  Lemminkäinens  moder  varnar  sonen:        ”Vandra  ej  till  Pohjas  gårdar,  lätt  kan  en  lappman  dig  låta,  ner  i  dy  och  lera  sjunka.”                                                                                                                  15  8  8_._  _D_e_t_  _v_a_r_  _d_a_n_s_  _k_r_i_n_g_  _m_a_j_s_t_ån_g_e_n_  _o_c_h_  _l_e_k_a_r_._  _8_9_._  _D_a_n_s_  _v_a_r_  _s_y_n_d_i_g_t_._  _9_0_._  _D_e_t_  _v_a_r_  _d_a_n_s_  _-­‐_  _f_ör_s_t_  _k_r_i_n_g_  _m_a_j_s_t_ån_g_e_n_  _o_c_h_  _s_e_d_a_n_  _p_å  _l_o_g_e_n_._  _9_1_._  _D_a_n_s_  _v_i_d_  _G_öt_r_i_k_s_  _k_äl_l_a_._  _9_2_._  _D_e_t_  _v_a_r_  _d_a_n_s_  _o_c_h_  _t_äv_l_i_n_g_s_l_e_k_a_r_._  _9_3_._  _M_i_d_s_o_m_m_a_r_n_a_t_t_  _s_a_m_l_a_d_e_s_  _u_n_g_d_o_m_a_r_  _p_å  _R_ön_n_e_b_e_r_g_e_t_  _f_ör_  _a_t_t_  _l_e_k_a_  _o_c_h_  _d_a_n_s_a_._  _9_4_._  _D_e_t_  _v_a_r_  _d_a_n_s_  _e_f_t_e_r_  _k_l_a_v_e_r_,_  _f_i_o_l_  _o_c_h_  _k_l_a_r_i_n_e_t_t_._  _  16  2_5_3_._  _G_öm_d_a_  _s_k_a_t_t_e_r_  _k_a_n_  _t_a_s_  _u_p_p_  _d_e_n_n_a_  _n_a_t_t_._  _2_5_4_._  _E_n_  _m_i_d_s_o_m_m_a_r_n_a_t_t_  _k_u_n_d_e_  _m_a_n_  _f_å  _u_p_p_  _e_n_  _n_e_d_g_r_äv_d_  _s_k_a_t_t_._  _2_5_5_._  _M_a_n_  _l_e_t_a_d_e_  _e_f_t_e_r_  _”k_r_åk_e_g_u_l_l_”._  _2_5_6_._  _T_r_o_l_l_e_n_  _h_a_r_  _s_i_n_a_  _s_k_a_t_t_e_r_  _u_p_p_e_._  _2_5_7_._  _M_a_n_  _l_e_t_a_d_e_  _e_f_t_e_r_  _g_öm_d_a_  _s_k_a_t_t_e_r_  _m_i_d_s_o_m_m_a_r_n_a_t_t_e_n_._  _2_5_8_._  _E_n_  _g_u_l_d_k_i_s_t_a_  _t_o_g_s_  _u_p_p_  _m_i_d_s_o_m_m_a_r_-­‐n_a_t_t_._  _2_5_9_._  _G_öm_d_a_  _s_k_a_t_t_e_r_  _u_p_p_e_n_b_a_r_a_s_._  _2_6_0_._  _S_k_a_t_t_e_r_  _i_  _j_o_r_d_e_n_  _b_e_f_i_n_n_e_r_  _s_i_g_  _n_är_a_  _m_a_r_k_y_t_a_n_  _p_å  _n_y_t_än_d_n_i_n_g_  _i_  _m_i_d_s_o_m_m_a_r_s_-­‐_t_i_d_._  _2_6_1_._  _L_y_k_t_g_u_b_b_a_r_  _v_äd_r_a_r_  _s_i_n_a_  _s_k_a_t_t_e_r_  _d_e_n_  _n_a_t_t_e_n_._  _2_6_2_._  _E_n_  _s_k_a_t_t_  _v_i_s_a_r_  _s_i_g_  _m_i_d_s_o_m_m_a_r_-­‐n_a_t_t_e_n_._  _2_6_3_._  _D_e_n_n_a_  _n_a_t_t_  _k_u_n_d_e_  _m_a_n_  _f_i_n_n_a_  _s_k_a_t_t_e_r_  _i_  _j_o_r_d_e_n_._  _2_6_4_._  _M_i_d_s_o_m_m_a_r_  _n_a_t_t_  _k_a_n_  _m_a_n_  _t_a_  _t_r_o_l_l_e_n_s_  _s_k_a_t_t_e_r_._  _  

     ”Så  försökte  en  sommarnatt  tvenne  lappmän  att  sänka  mig  ned  i  en  mosse  till  hakan.”    

Spelmän        Bekant  är  att  spelmän  ännu  träffas  vid  midsommar.    Mycken  övertro  är  ännu  knuten  till  spelmansmusiken.        Kalevala.   Då   Lemminkäinen   kommer   till   Pohja,   får   han   höra   spelmäns   låtar   genom  väggen   och   sånger   genom   fönsterluckan.   Han   finner   stugan   uppfylld   av   trollmän;  sångare  på  alla  bänkar,  spelmän  vid  väggen  till  vänster,  siare  på  främsta  platsen.    

Gästerna  förolämpas        Kalevala.   Kapitel   12   slutar   med   att   Lemminkäinen   grovt   förolämpar   herden   med  slokhatten.  Denne  beslutar  sig  för  att  hämnas.        Här  blir   likheten  mellan  Loke  och  Lemminkäinen  tydlig   i  det  att  Loke  på  Ägirs  gästa-­‐bud  förolämpade  alla  asarna  utom  Tor.  Denna  dikt  måste  dock  förläggas  till  jul.    

Kapitel  13  (1  juli)  

     Lemminkäinen  ber  Pohjolas  fru  om  hennes  dotter.  Friarprov  –  skall  fånga  Hiisis  älg  –  Lemminkäinens  jakt,  han  tjudrar  älgen,  den  gör  sig  fri,  Lemminkäinens  skidor  gå  sönder    

Spjutet        Lemminkäinen  skall  fånga  Hiisis  älg  och  gör  i  ordning  sitt  spjut.        Runstaven  har  den  10  juli,  ett  spjut.        Astrologiskt  kallades  Orions  bälte  för  ”spjutet”.    

Renen        Lemminkäinen   skall   fånga   Hiisis   älg   och   löper   efter   djuret   på   skidor.   Älgen   löper  således  på  skaren.        Om  detta  motsvarar  Väduren  går  inte  att  se,  men  rundikten  på  Ur  (10  juli)  (1200-­‐tal)  säger:          Ur  är  av  eldens  järn,  ofta  löper  renen  på  skaren17.          

Vädurens  skinn        Vädurens  stjärnbild  var  bara  ett  skinn.  Då  djuret  skulle  offras  hade  det  tydligen  smitit  ut   ur   skinnet,   och   detta,   det   gyllene   skinnet   hängdes   upp   i   Ares   lund   i   Kolchis.   Den  senare  historien  omtalar  att  Jason  och  argonauterna  skulle  fara  och  hämta  skinnet  som  alltså  var  av  guld.18        Väduren  är  den  7:e    stjärnbilden  efter  Vågen,  liksom  att  juli  är  den  7:e  månaden.  Siffran  sju   går   tillbaka   på   roten   *sep-­‐tem,   sanskrit   saptah   osv.   *sep-­‐tem   betyder   ”det   heliga  skinnet”.  *tem-­‐  måste  betyda  skinn.        I  Kalevala  har  Lemminkäinen  infångat  älgen  och  stryker  djuret  på  ryggen:  ”Ljuv  blir  på  den  fällen  vilan  vid  den  unga  jungfruns  sida”.  Han  antyder  att  djuret  skall  offras  för  skinnets  skull.      

                                                                                                                 17  Úr  er  af  illu  iárni,  opt  hleypir  hreinn  á  hiarni.  18  Under  medeltiden  trodde  alkemisterna  att  konsten  att  göra  guld  stod  uppskrivet  på  Vädurens  skinn.  

Kapitel  14  (10  juli)  

     Lemminkäinen  ber  skogens  makter  om  bistånd,  erbjuder  offergåvor  i  utbyte  mot  älgen  –  bönhörs.  Hiisis  häst  –  Tuonelas  svan  –  Herden  i  slokhatten  –  Lemminkäinens  död.          

Skogsfrun        Kalevala:  Lemminkäinen  ber  skogsfrun,  Mielikki,  om  hjälp  för  att  infånga  Hiisis  älg  och  blir  bönhörd.  Han  lovar  gåvor,  offer  till  skogsfrun.        I   nordisk   folktro   är   ofta   sägner   om   skogsfrun,   bergfrun,   sjörån   och   i   Danmark  ellekonor   -­‐   knutna   till   midsommar.   Av   sägensamlingen19  framgår   det,   som   annars   är  känt  om  skogsfrun,  att  hon  har  boskap,  vilket  stämmer  med  Kalevala:        ”Tuulikki,   du   skogens   tärna,   täcka   dotter   av   Tapio,   led   din   boskap   till   de   öppna  svedjelanden,  låt  den  möta  mannen,  som  har  sökt  så  länge.”        Man  kan  också,  i   folktron,  göra  bekantskap  med  skogsfrun,  vilket  kan  vara  farligt  och  t.o.m.  leda  till  livets  förlust.  Att  be  till  skogsfrun  och  sjörån  för  god  jakt  –  och  fiskelycka,  samt  att  erbjuda  offer,  kan  dock  vara  mycket  lönsamt,  vilket  ses  i  Kalevala  där  skogsfrun  hjälper  Lemminkäinen  att  infånga  älgen      

Plejaderna        Plejaderna  var  himlens   fönster  men  också  hål.   Från  dem  kom  kalla  vindar,  blåst  och  hagel.   I  Asiens  religioner  berättas  om  en  gosse  som  klättrade  upp  till  Plejaderna  på  en  stege  och  försökte  täppa  igen  de  kalla,  stormande  hålen.          I  Vøluspá  38  beskrivs  Plejaderna  så:        ”En   sal   ser   hon   stå,   från   solsidan   fjärran,   nere   på   Nástrand,   åt   norr   vetter   dörren,  etterdroppar  föllo  in  genom  fönstret,  huset  är  flätat  med  huggormars  ryggar.”        Plejaderna  som  Nástrand  var  således  en  helvetes-­‐plats,  liksom  hos  babylonierna.        I   Rom   gick   klädeshandlarna   ut   och   skådade   Plejaderna   vid   ett   visst   tillfälle,   (på  sommaren).   Beroende   på   vad   de   såg,   lät   de   beställa   in   fler   eller   färre   överrockar   och  sådant  som  man  kunde  sälja,  beroende  på  hur  vintern  skulle  ställa  sig.        I  Kalevala  ber  Lemminkäinen  Ukko  om  hjälp  att  fånga  Hiisis  röda  häst.  Han  säger:        ”Öppna  himlens  alla  gluggar,  gör  med  hårda  hagel  hästens  heta  hår  och  sidor  svala!          Ukko  den  högste  skaparen  öppnar  rymdens  alla  fönster,  sänder  ut  rimfrost  och  fäller  hagel,  hårda  såsom  järnet,  ….avkyld  blev  den  heta  hästen.”            Plejaderna  var  också  i  astrologin  en  kamel-­‐hjord.        I  Kalevala  kallas  Hiisis  älg  ”kamel”.    

Eridanos        Astrologiskt  går  älven  Eridanos  från  Valen  till  Orions  ena  tå  och  täcker  detta  område.  Den  kallas  av  Ovidius  ”en  ström  av  tårar”.        I  Vøluspá  36  (10  juli)  heter  det:        ”En  å  faller  östan  i  etterdalar  med  svärd  och  dolkar.  Slid  heter  den.”        I   Kalevala   blir   Lemminkäinen   mördad   och   vräkt   i   Tuonis   älv,   som   kallas   ”Dödens  vatten”,  ”han  vräkte  muntre  Lemminkäinen  ner  i  Tuonis  svarta  flöde,  kastade  ut  …  i  den  vildaste  virveln.”        

                                                                                                               19  Hanscarling.com;  sägner  i  året  nr  4-­‐8  och  27  -­‐  30  

Kapitel  15  (18  juli  -­‐)  

     Lemminkäinen.  Den  blödande  borsten  –  Lemminkäinens  moder  skyndar  till  Pohjola,  utfrågar  Louhi  –  söker  sonen,  får  besked  av  solen-­‐  smider  en  räfsa,  genomletar  Dödens  älv,  samlar  bitarna  av  sonens  kropp,  bygger  upp  den  på  nytt.    

Räfsan        Lemminkäinens  moder  hastar   till   Ilmarinen  och   låter  smeden  göra  en  gigantisk  räfsa  med  vilken  hon  börjar  kratta  ur  hela  Tuonis  älv.  Slutligen  får  hon  delar  av  sonens  kropp  och  försöker  ge  honom  livet  tillbaka.        I  runstaven  står  mot  den  15  juli  en  räfsa.        Orions  bälte  har  i  folktron  kallats  ”räfsa”.20  

 Sju  Sovare  

     Lemminkäinens  moder  ber  till  solen  att  den  skall  med  sömn  försänka  mulna  folket  i  Manala  och  tynga  med  trötthet  Tuonis  rike.  Solen  sövde  Tuonis  trumpna  släkte.        Plejaderna  som  kallades  Sjustjärna  sammanblandades  med  Stora  Björn  som  likaledes  kallades  ”Sjustjärna”  och  var  ”sju  sovare”.          Sjusovardagen  var  i  legendariet  den  27  juli.  Det  motsvarade  legenden  om  de  sju  sovare  i  Efesus,  som  låg  i  en  grotta  i  flera  hundra  år  och  sedan  trädde  ut  i  en  annan  värld.    

Det  stora  fiskeriet        Lemminkäinen  som  på  många  sätt  liknar  Loke,  blev  efter  sin  död  kastad  i  Dödens  älv  och  hans  moder,  med  gudomliga  krafter,  började  fiska  efter  sonens  kvarlevor.        Nu  efter  midsommar  blev  Loke  påkommen  med  att  ha  anstiftat  Balders  död.  Gudarna  började  leta  efter  honom,  men  han  dolde  sig  i  en  älv,  förvandlad  till  lax.  Det  lyckades  Tor  att   fånga   laxen,  och  senare  straffa  Loke.  Därmed  slutar  Lokes   framfärd   i  Völuspá.  Men  han   kommer   tillbaka   efter   10:e   fullmånen,   då   gudarna   fara   att   slåss   med   jättarna   i  ragnarök.  Loke  är  då  på  jättarnas  sida  och  det  heter  i  Vøluspá  51:    ”Loke  styr  en  farkost  med  folk  från  Muspell”        Kalevala  visar  samma  struktur  genom  att  låta  Lemminkäinen  efter  kapitel  15  vara  ute  ur  sagan  fram  till  kapitel  26,  då  Lemminkäinen  kommer  tillbaka  i  handlingen.        Evangelieboken  har  5  söndagen  efter  Trefaldighet  (juli)  texten;  Luk.  5:  1-­‐11,  Det  stora  fiskafänget.   Lärjungarna   lade   ut   näten   och   fick   en   stor   hop   fiskar,  men   Jesus   sade   till  Simon:  ”Frukta  inte;  hädanefter  skall  du  fånga  människor.”    

Kapitel  16  (25  juli)  

     Väinemöinen  ämnar  bygga  en  båt,  saknar  tre  ord,  beger  sig  till  Tounela.  Förklaras  för  alltid  fången  i  dödsriket  –  järngarnssköten.  Väinemöinen  återvänder.          I  detta  kapitel  vävs  alla  motiv  om  Helvetet  samman.        De   viktigaste   motiven   finns   i   Eddan;   det   är   berättelsen   hos   Sturlason   om   Hel   och  Vøluspá  38,  39  samt  folksagan  om  Raskargod,  (Mickel  38).21        Var  detta  helvete  ligger  beläget  finns  det  ingen  tydning  på,  men  det  bör  vara  i  närheten  av  Plejaderna  eller  just  denna  stjärnkonstellation.  

                                                                                                               20  Gundel,  Sternglaube,  Leipzig  1933,  sid.  16-­‐17  21  Aarne  327  B  och  328  

     Väinemöinen   far   till   dödsriket,   Manala,   för   att   hämta   visdomsord.   Han   talar   med  Tuonelas   tärna   över   dödens   vatten.   Tärnan   klappar   byk   och   tvättar   kläder   och   frågar  vad  han  vill  i  dödsriket,  då  han  varken  dräpts  av  sjukdom  eller  våldsamt  bragts  om  livet.  Väinemöinen  försöker  ljuga  om  sitt  verkliga  uppsåt  och  blir  rodd  över  älven.  Manalatar,  husfrun   i   dödsriket,   frambär   öl   åt   gästen.   Ölet   är   mängt   med   grodor   och   maskar.  Väinemöinen  får  till  svar,  att  han  ej  slipper  ut  från  Tuoni  och  att  Mana  aldrig  skiftar  ut  maktord.  Man  binder   ihop  ett   järngarn,  tusen  famnar  djupt,  men  Väinemöinen  far  som  en  utter  genom  säven,  sedan  som  en  orm  och  glider  genom  Tuonis  galler.  Kapitlet  slutar  med  att  Väinemöinen  förmanar  det  växande  släktet  att  aldrig  fela  mot  en  skuldlös  like.  I  Tuonela   blir  man   lönad   så   att  måste   ligga   på   ett   läger,   bäddat  med   brännande   hällar,  höljas  skall  man  av  ett  täcke,  hopvävt  av  Tuonis  huggormar.          Likheten  med   sagan   ”Raskargod”   är  mycket   stor.   Raskargod   kommer   till   en   sjö   och  skall   fara   över   till   en   ö.   Där   huserar   ett   troll   och   hennes   dotter,   de   klappar   byk   och  tvättar.   Trollet   försöker   hindra   Raskargod   från   att   åka   tillbaka   och   försöker   döda  honom.  Raskargod  döljer  också  sina  avsikter,  att  han  är  där  för  att  stjäla.          I  Eddan  kommer  Hermod   till  dödsriket,  Hel,   för  att   försöka   få  den  döde  Balder  ut  ur  dödsriket.  Han  kommer  till  en  bro  och  här  frågar  brovakterskan,  Modgun,  vad  han  har  för  ärende  i  Hel,  då  han  inte  har  död  mans  färg.  Hermod  kommer  in  i  Hel  och  får  träffa  Balder  och  Nanna.  Här  står  också  åt  Balder,  bryggd  öl.        I  Vøluspá  39  står  om  Hel,  eller  Nástrand:        ”Där  såg  hon  vada  i  tunga  strömmar,  menedare  och  mordvargar  och  den  som  förleder  en  annans  hustru.  Där  sög  Nidhögg  de  dödas  lik,  vargen  slet  män.”        Sist   i  Kalevala   förmanar  Väinemöinen,   att  man   i  Hel  måste   ligga  på   ett   läger,   bäddat  med  brännande  hällar.          Detta  jämför  man  med  runstavens  bild,  den  10  augusti:  en  man  liggande  på  ett  halster.  Detta  hänför  sig  till  dagens  helgon,  St  Laurentius  och  händelserna  kring  dennes  död.    

Kapitel  17  (31  juli  -­‐)  

     Väinemöinen   ämnar   söka   de   felande   orden   hos   Antero   Vipunen.   Fäller   träd   på  Vipunens  grav,  bryter  upp  hans  mun,  hamnar  i  Vipunens  buk,  tvingar  honom  att  sjunga,  tar  sig  upp  ur  jättens  inre.  Jämförelserna  är  här  med  Eddans  Ymer  och  antikens  Orion.        I   runraden   heter   den   tredje   runan   thurs   ”jätte”   och   motsvarar   den   25   juli   -­‐.   Den  följande  runan  as  hänför  sig  till  den  döde  jättens  kropp.    

Jätten,  som  jägare        Ilmarinen  säger  om  jätten,  Vipunen:        ”Död  är  han  för  länge  sedan,  lämnat  har  han  sitt  kvädande,  lägger  ej  längre  ut  fällor.”        Orion  var  jätte  och  jägare.  Han  avbildas  på  stjärnhimlen  då  han  är  på  jakt.  Hans  hund  jagar  Haren.    

Jätten  som  ”ätare”        Ordet  jätte  betyder  etymologiskt  blott  ”ätare”  germanska  *etunaz.          Vipunen  säger:        ”Allahanda  har  jag  ätit,  får  och  getter,  galtar  och  gallkor.”  Vidare:        ”Hundra  kämpars  kött  jag  ätit,  svalt  väl  tusen  män,  men  aldrig..”    

 

Jättens  stör  Vipunen  har  en  stör  med  stålkärna.  Orion  avbildas  med  klubba  eller  stör.    

Jättens  röst        Orion,  jätten  var  ”ropare”  enligt  grekerna.        Vipunen  har  en  väldig  ordakista,  i  hans  mun  bor  väldig  vishet,  en  omätlig  kraft  i  bröstet  och  han  kväder  de  mäktiga  ursprungsord  om  tidens  upphov.      

Jättens  samband  med  skapelsen        Sturlason   berättar   om   jätten   Ymer;   hur   gudarna   skapade   världen   ur   jättens   kropp;              Skallen  blev  himlen,  hjärnan  blev  molnen,  blodet  blev  haven  och  benen;  bergen.        I  Kalevala  börjar  jätten,  Vipunen,  kväda  om  skapelsen.  Hur  vattnet,  fasta  landet,  solen,  månen  sattes  upp  på  himlen  och  hur  himlens  stjärnor  skiftades  ut  över  valvet.    

Kapitel  18  (8  augusti  -­‐)  

     Väinemöinen  reser  till  Pohjola,  skall  fria.  Ilmarinen  har  samma  avsikt.  Ilmarinen  badar,  klär  sig  med  omsorg,  reser  till  Pohjola.  Friarna  överenskomma  att  jungfrun  skall  få  välja  fritt.  Väinemöinens  frieri.    

Två  friar  till  samma  mö        I  detta  kapitel   finns   inga   tydliga   jämförelser.  Möjligen  kan  man  påpeka   likheten  med  Vølsungasagan,   som   på  motsvarande   ställe   berättar   hur   Sigurd   och   Gunnar   friade   till  samma  mö,  Brünhild.      

Kapitel  19  (15  augusti-­‐)  

     Ilmarinen  friar.  Pohjolas  fru  sätter  honom  på  prov;  huggormsåkern,  Tounis  björn,  den  stora  gäddan.  Bröllopssångerna  börjar.  Väinemöinen  åker  hem.          Då  friaren  sätts  på  prov,  i  det  att  han  skall  plöja  huggormsåkern,  liknar  detta  sagan  om  Jason  och  Medea.  Huruvida  denna  grekiska   saga  hör   till  Oxens   stjärnbild   (25   juli   –  23  augusti)  går  f.n.  inte  att  uttala  sig  om.    

Kapitel  20  (24  augusti-­‐)  

     Bröllopet  i  Pohjola.  Förberedelser;  den  stora  oxen  –  ölbrygden.  Alla  inbjudas  -­‐  utom  en.        

Oxen        Kalevala  beskriver   inför  bröllopet  en  oxe  som  svängde  sin  svans   i  Tavastland,  nådde  med  huvudet  till  Kemi.  Mellan  hornen  kunde  svalan  på  en  dag  med  möda  flyga.        Astrologiskt   jämför   man   detta   med   Oxens   stjärnbild   (25   juli   –   23   augusti).   Det  egendomligaste  med  Oxen  är  de  väldiga  hornen,  ty  stjärnbilden  är  avskuren  längs  halsen  och  visar  således  endast  Oxens  huvud.      

   

Slakt        Då  man  nu  skulle  slakta  oxen  fick  man  tag  på  en  märklig  man  som  med  sin  kniv  av  guld  blev  oxens  bana.        Runstaven   har   den   24   augusti;   kniv,   ”tid   att   slakta   bockar”.   Dagen,   den   24   augusti  kallades  i  folkmun  ”Bartel  Bockadö”.    

Humle        Kalevala.  Man  skulle  nu  brygga  öl  till  gillet.  En  åldring  visste  ölets  ursprung:        ”Ölets  ursprung  är  i  kornet,  humlen  har  givit  upphovet.”        Den  24  augusti  har  runstaven,  en  humleranka.        Astrologiskt   motsvarar   humlerankan   denna   dag;   polstjärnan,   som   var   en   ingång   till  himlen.   Humlen   växer   uppåt   och   var   därför   symbolisk.   Polstjärnan   troddes   ha   en  rectacension  motsvarande  Tvillingarnas  nollte  grad,  ♊°,  vilket  är  den  24  augusti.          Det  fanns  ytterligare  en  dag  som  hade  en  humleranka  i  runstaven,  nämligen  den  25  juli.  Denna  dag  svarade  mot  Plejaderna,  som  var  den  andra  ingången  till  himlen.  Dagen,  den  25  juli,  var  Jakob  (Jack)  och  erinrade  om  Jack  Bönstängeln  som  klättrade  till  himlen  på  en  bönstängel.    

Kapitel  21  (1  september-­‐)  

     Bröllopet   i   Pohjola.   Brudgummen   anländer,   välkomnas   av   svärmodern,   gästerna  undfägnas.  Väinemöinen  manar  till  sång,  kväder  själv,  prisar  den  högste.    

Kusken        Kalevala.  Bröllopsföljet  anländer  med  hästar,  vagnar  och  slädar.        På   stjärnhimlen  motsvarar   detta   Kusken   och   hans   vagn.   Vagnen   är   numera   blott   en  kuskbock,  men  både  Sphaera  Barbarica  och  Hermes  Trismegistos  nämner  Vagnen  och  hästarna.        Runan  på  detta  ställe  Rei∂  betyder  ”vagn”.  Ibland  anses  den  engelska  runan  rá∂  betyda  ”musik”.    

Fackla        Husfrun  i  Pohjola  låter  tända  en  fackla  för  att  kunna  se  vilken  färg  brudgummen  har  på  ögonen:        ”Lätt  kan  den  tjocka  tjärröken  sota  ned  min  svärsons  ögon,  svärta  hans  vackra  ansikte.”        Runan  efter  Reid  är  fornengelska  cen  ”fackla”  (8  september-­‐).  Ett  med  fornengelska  cen    besläktat  ord  är  svenska;  kimrök.        Runans  utseende  ”Y”  avbildar  en  fackla.        Facklan   på   stjärnhimlen   var   Stora   Hunds   käft,   Sirius.   Stjärnan   var   brännande   och  skadlig  och  kunde  avbildas  som  en  fackla  i  Hundens  mun.    

Musik        Kalevala.  Väinemöinen  sköter  nu  sången  på  bröllopet  ”skönt  och  skickligt”.        I  Völuspá  42,  motsvarar  detta  hur  Eggther  slog  på  harpan.        Runan  närmast  före  cen,  fornengelska  Rá∂,  sägs  någon  gång  betyda  ”musik”.        Astrologiskt  var  man  nu  i  Tvillingarnas  stjärnbild.  Tvillingarna  var  Apollon  och  Herak-­‐les  och  Apollon  avbildades,  hållande  en  harpa.      

Kapitel  22  kaun  (8  september-­‐)  

     Bröllopet  i  Pohjola,  Ilmarinen.  Bruden  överlämnas,  påminnes  om  sitt  liv  i  hemmet,  -­‐  ett  nytt  liv  väntar.  Grips  av  ängslan,  brister  i  gråt,  klagar  sin  nöd,  tröstas.          Kalevala.  Diktaren  beskriver  nu  äktenskapet  i  mycket  hårda  ordalag.  Känslorna  kallna  och  den  nygifta  hustruns  liv  i  hemmet  liknar  en  fånges  i  Ryssland.          Detta  motsvarar  Vøluspá  45  (8  september-­‐)  där  fimbulvintern  beskrivs:  ”Bröder  slåss  och  bli  varandras  bane.  Det  är  hårt  i  världen;  yxtid,  knivtid,  kluvna  sköldar;  ingen  man  skall  den  andre  skona.  Barn  utav  systrar  bryta  mot  seden.”        I   evangelieboken   har   kyrkan   14   söndagen   efter   trefaldighet   (1   september)   lagt   in  Galaterbrevet  5:  16-­‐24,  som  handlar  om  köttets  gärningar;  ovänskap,  kiv,  avund,  vrede,  missunnsamhet,  dryckenskap  och  vilt  leverne.      

Kapitel  23  kaun  (15  september-­‐)  

     Bröllopet   i   Pohjola.   Bruden   förbereds   på   nya   seder   och   plikter,   morgonsysslorna.  Förhållningssättet  i  det  nya  hemmet,  dagens  arbete;  bastun.  Umgängeskonst.          Här  jämför  man  fortsättningsvis  med  Vøluspá  45,  vad  det  gäller  sed  och  osed.  

 Brunn    

     Mellan   Tvillingarna   och   Kräftan   (22   september)   ligger   Åsnorna   och   mellan   dem  Brunnen.22        I    Kalevala  följer  en  sekvens  om  hur  den  unga  bruden  skall  hämta  vatten  i  brunnen:  ”gå   till   brunnen  men  hav  bråttom,   ila   som  en  vind  om  våren,  dina   svärföräldrar   eljest  tänka  kanske,  att  du  dröjer  för  att  din  fägring  beundra,  fångad  av  dess  bild  i  brunnen.”    

Öltillverkning        I   folktron   var   Mikaelsfesten   den   29   september   en   dag,   då   man   skulle   ta   sig   ett  ordentligt   rus.   Frågan   är   om   inte   detta   var   ett   av   festens   egentliga   motiv,   eftersom  romarna  firade  sin  vinfest  den  2  oktober23  .  Oktober,  i  Tyskland,  var  ”Weinmonat”  m.m.        I   Kalevala   möter   man   här   regler   för   öltillverkning.   Man   får   inte   vända   maltet   med  ugnsrakan  eller  med  en  träkrok.  Endast  med  handen  får  man  maka  maltet  tillrätta.      

Kapitel  24  gåva  (22  september-­‐)  

     Bröllopet  i  Pohjola.  Ilmarinen.  Makes  skyldigheter  mot  maka,  han  bör  vara  hänsynsfull,  ej   behandla   henne   illa,   kroppslig   tuktan,   tiggarens   erfarenhet,   bruden   tackar   alla,   tar  farväl  av  sitt  barndomshem.                                                                                                                      22  Det  vanligaste  namnet  är  Krubban,  men  kallas  också  båset,  grek.  ϕατνη  ”båset”  (*bhonds-­‐os,)  källan,  spannen  m.m.  23  Meditrinalia,  vars  namn  *med-­‐  visar  att  festen  ursprungligen  varit  en  mjödfest.  Mjöd  *medhu-­‐  

Kapitel  25  gåva  (29    september-­‐)  

     De   nygifta   anlända   till   sitt   hem.   Ilmarinens   moder   hälsar   sonen,   välkomnar  sonhustrun,   prisar   hembygden,   bröllopsfolket   förplägas.   Väinemöinen   frambär  gästernas  tack  

Förlovning  –  giftermål        I  det  gamla  Sverige  var  Mikaelsfesten  den  29  september  för  de  nyförlovade.  Nu  skulle  man   köpa   ”begåvning”   till   sin   fästmö   och   alla   gick   i   kyrkan   för   att   höra   lysningarna.  Jäntorna   som  hela   sommaren  varit  uppe  på   sätern  kom  nu  ner   från   fjällryggarna  med  sina  ”lillostar”  som  skulle  ”kristnas”.        Runan  här  är  ”Gåva”,  som  väl  varit  ett  namn  på  en  gudinna,  Salus.          Stjärnbilden  är  de  tre  Chariter.  Dessa  liknade  nornor  som  här  tillbads.        I  Kalevala  beskrivs  här  brudens  hemgift:   ”pälsverk,  ryor,   fjäderfyllda  örngottskuddar,  ylletäcken,  linnekläder,  lakantyger,  vävda  och  blekta  av  bruden.”        I  det  gamla  samhället  fick  bruden  med  sig  hemgift  förutom  det  gods  som  nedlagts  som    pant  av  friaren  vid  själva  frieriet.  Hon  blev  kompenserad  på  dessa  sätt  och  ärvde  därför  mindre  än  manliga  släktingar.        Runstenen  i  Tune  berättar  om  detta  på  urnordiska:        Thrijor  dohrtrir  dalidun  ”tre  döttrar  delade”.  Det  betyder  att  tre  döttrar  delade  en  arvs-­‐lott.        Det  hemvändande  bröllopsföljet  bespisades  rundligt  med  mat  och  dryck.        Mikaelsfesten  var  fordom  årets  största  fest,  då  man  åt  och  drack.        

Kapitel  26  vån  (6  oktober-­‐)  

     Lemminkäinen  beslutar  att  resa  till  bröllopet   i  Pohjola,  modern  avråder  –  eldörnen  –  den  lågande  avgrunden  –  vilddjuren  –  Pohjolas  gärde;  den  stora  ormen.  Lemminkäinen  Läser  ormtjusningsorden.    

Himlens  vilddjur        Lemminkäinen  beslutar  att  resa  till  bröllopet   i  Pohja,  men  avrådes  av  sin  moder  som  varnar  honom  för  faror  i  det  att  han  kan  bli  utsatt  för  vilda  vargar,  björnar,  vilket  visar  sig  vara  rätt.  På  väg  till  Pohja  blir  han  varse,  att  en  varg  och  en  björn  vaktar  grinden.  Han  avleder  vilddjuren  med  trolldom  men  stöter  på  en  gigantisk  orm        På   stjärnhimlen   uppgår   nu   Stora   Björn   som   kallades   ”Höstens   vagn”   och   hade   en  rectacension   motsvarande   oktober   –   november.   Därunder   ligger   Lejonet   som   hos  babylonierna   var   en  hund.  Med   samma   rectacension   som  Björnen   slingrar   sig  Hydran  fram,  en  gigantisk  vattenorm  vars  namn,  grekiska  Hydros  är  släkt  med  ”Vinter”  till  en  rot  *udr-­‐  ”vattenorm”.    

Bordsplaceringen        Kalevala.  Modern  varnar  Lemminkäinen:        Gå   vid   gillen,   gå   ock   annars,   blott   med   halva   steg   för   egen   räkning   håll   blott   halva  bänken,  låt  en  annan,  låt  en  sämre,  på  den  sämre  halvan  sitta,  mannavett  du  så  förvärvar  och  blir  en,  som  vid  rådslagen  talan  äger  och  av  alla  som  en  man  bland  män  är  aktad”.          I  nästa  kapitel,  (27)  återkommer  motivet  med  bordsplaceringen.  Värden  i  Pohja  säger  till  Lemminkäinen  att  han  skall  förhålla  sig  höviskt  och  ”därnere  stå  vid  dörren,  mellan  de  båda  grytorna.”  

     Evangelieboken  har  den  17  söndagen  efter  Trefaldighet  (22  september)  Lukas  14:  1-­‐11:  ”När  du  av  någon  har  blivit  bjuden  till  bröllop,  så  tag  icke  den  främsta  platsen  vid  bordet.  Ty  kanhända  finnes  bland  gästerna  någon  som  är  mer  ansedd  än  du,  och  då  kommer  till  äventyrs  den  som  har  bjudit  både  dig  och  honom  och  säger  till  dig:  ”Giv  plats  åt  denne”;  och  så  måste  du  med  skam  intaga  den  nedersta  platsen.  Nej,  när  du  har  blivit  bjuden,  så  gå  och  tag  den  nedersta  platsen  vid  bordet.  Ty  det  kan  då  hända  att  den  som  har  bjudit  dig   säger   till   dig,   när   han  kommer:  Min   vän,   stig   högre  upp”.  Då   vederfares  dig   heder  inför  alla  de  andra  bordsgästerna.”        I  Mickels   sagor  nr  18;   (29   september)  Bonden,   suggan  och  geten   finns  motivet;   vem  som  skall  sitta  framme  vid  ett  gille.      

Kapitel  27  vån  (  13  oktober-­‐)  

     Lemminkäinen   –   bröllopet   i   Pohjola.   Lemminkäinen   anländer   till   gillet   i   Pohjola,  anmärker   på  mottagandet.   Beklagar   att   han   ej   blivit   inbjuden,   kräver  mat   och   dryck,  ormölet.  Förolämpar  värden,  tvekampen.          Strid  uppstår  mellan   värden   i   Pohjola   och  Lemminkäinen.  Denne  hugger  huvudet   av  värden   varpå   Pohjas   husfru   frammanar   hundra   män   med   svärd   i   hand   för   att   fälla  Lemminkäinen.        Då   Pohja   motsvarar   Hel   och   Lemminkäinen   närmast   är   en   Loke-­‐figur,   måste   man  jämföra  med  Völuspá  51:        ”Ett  skepp  kommer  från  norr,  Hels  folk  kommer  över  havet,  som  Loke  styr.”      

Kapitel  28  hagel  (21  oktober-­‐)  

     Lemminkäinen   flyr   från   Pohjola.   Modern   utforskar   orsaken   till   hans   misstämning.  Klandrar   honom,   han   lovar   att   avhålla   sig   från   krig   –   sändes   till   en   avsides   belägen  holme.  

Vapen        Lemminkäinen  måste  fly  från  Pohjola:        ”Gårdarna  ren  gny  och  larma,  vapen  blänka  på  byvägen,  ur  vart  fönster  blixtra  ögon.”        Lemminkäinen  skall  senare  förklara  för  sin  moder:        ”Härmän  stå  och  slipa  svärden.  Hela  Pohjola  drar  nu   i  härnad  för  att  hämnas  på  mig,  arme,  som  står  ensam  mot  dem  alla.”        I  följande  kapitel,  29,  berättas  om  hur  Lemminkäinen  fick  fly  från  ön  där  han  varit  i  tre  år:  ”Ser  ej  stuga  ,  där  ej  trenne  kämpar  finnas,  får  ej  syn  på  någon  kämpe,  som  ej  svärd  och  yxa  slipar,  för  att  fälla  Lemminkäinen.”        I  Vøluspá  berättas  här  hur  Hels  folk  anfaller  gudarna.  Det  heter:        ”Män  gå  på  Hel-­‐väg.  Kampgudars  svärd  likt  solen  lyser.”        Runstaven  har  den  21  ;  en  pil,  en  båge.  Den  28  oktober;  spjut,  svärd  ,  lans.        Den  semitiska  bokstav  som  motsvarar  hagel  (21  oktober)  är  zain  ”vapen”.        Snorri  skriver  för  övrigt  att  hagel  är  en  kenning  för  en  skur  av  pilar.      

 

Kapitel  29  hagel  (28  oktober-­‐)  

     Lemminkäinen   drar   bort   från   hemmet   –   anländer   till   den   avsides   liggande   holmen.  Tillbringar   tre  år  där  bland  dess  kvinnor;  nödgas   fly,   lider  skeppsbrott  –  den  skövlade  gården,  Lemminkäinens  moder.    

En  omstjälpt  båt        Då  Lemminkäinen  flyr  råkar  han  ut  för  skeppsbrott:  ”Då  ett  väldigt  nordanväder  bryter  bort  borden  och  vräker  båten  omkull  i  vågorna.  ”        Runstaven  har  den  1  november;  en  omstjälpt  båt.  I  Völuspá  51  heter  det:  ”Loke  styr  ett  skepp  med  folk  från…”        Lemminkäinen   är   en   Loke-­‐liknande   karaktär.  Han   utmanar   alla   på   gille   (Lokasenna)  och  blir  fiskad  efter,  då  han  var  död  och  skingrad  i  havet.  Loke  som  lax  blev  fångad  i  ett  stort   fiskeri,   där   alla   gudarna   deltog.   Loke   tillhör   likväl   gudavärlden,   liksom  Lemminkäinen   som   har   hög   status,   då   han   hjälper   Väinemöinen   att   stjäla   Sampo.  Väinemöinen  är  i  sammanhanget  att  betrakta  som  en  Apollon-­‐typ,  guden  med  lyran.        Astrologiskt  är  båten  för  Skeppet  Argo  och  dess  köl.      

Kapitel  30  nöd  (6  november-­‐)  

     Lemminkäinen  förbereder  sitt  hämndetåg  mot  Pohjola.  Pohjolas  fru  utsänder  Kölden,  krigsbåten   fryser   in  –  Lemminkäinen   framsäger  köldorden,  vandrar  över   isen,   följd  av  Tiera.  Kommer  till  en  ödslig  skogstrakt,  minnes  sin  moder.    

Ragnarök,  gudarnas  strid        Lemminkäinens   hämndetåg   mot   Pohja   jämföres   med   gudarnas   strid   mot   jättarna.   I  Vøluspá  50  -­‐  52  är  Loke  (Lemminkäinen)  allierad  med  jättarna,  Surt,  Hrym  och  Hels  folk.    Det  heter  ”kvinnotroll  störta,  män  gå  på  helväg”.        Gudarna  kämpa  mot  helvetes  spöken  i  en  våldsam  kamp  i  himlen.        Katolikerna  uttryckte  detta  i  helgdagarna  1  och  2  november.  Den  andre  november  var  ”alla   själars   dag”.  Det   var   för   de   stackare   som   satt   i   skärselden,   vilket   i   denna  modell  motsvarar   helvetet.  Man   avbildade   i   almanackan  människor   inne   i   ett   brinnande   hus.  Dagen  före  var  ”alla  helgons  dag”  och  man  avbildade  nu  en  grupp  människor  med  gloria;  det  var  helgonen,  som  var  den  förkristligade  bilden  av  gudarna.  Völuspá  säger  ”män  gå  på  helväg”,  ”kvinnotroll  störta”  och  samtidigt:  ”Kampgudars  svärd  likt  solen  lyser”.          Evangelieboken  handlar  här  om  ”saligheter”,  vilket  är  ett  uttryck  för  det  förbarmande  som  Jesus  uttrycker  över  de  fördömda.        Runstaven  har  den  1  november  åtta  kors,  åtta  saligheter.        Närmare   eddan   kommer   de   barn   som   fira   Halloween   med   sina   djävulsmasker,  utklädda  till  häxor.    

 Isläggningen  

     Pohjas  fru  utsäger  köldorden  och  Lemmikäinens  båt  fryser  in.  Han  måste  gå  iväg  över  isen.        I  runstaven  motsvarar  det  den  19  november  en  hästsko,  ”halka,  isläggningen”.        Runan  är  här  is.  

 Kapitel  31  nöd  (13  november-­‐)  

Kullervo.  Untamo  och  Kalervo  –  Kullervos  födelse,  hans  barndom,  anslagen  mot  hans  liv,  hans  arbetsuppdrag,  -­‐  Kullervo  säljes  som  träl.    

Faderhämnaren        De  följande  kapitlen  handlar  om  Kullervo  som  viger  sitt  liv  i  att  hämnas  fadern,  för  de  oförrätter  som  denne  lidit  av  Untamos  krigare.        I  den  egyptiska  religionen  motsvarar  detta  hur  Horos  hämnades  sin  fader  Osiris.        Astrologiskt  var  Horos  det  barn  som  Jungfrun  (20  november  –  20  december)  håller   i  famnen,   under   medeltiden   förkristligades   det   till   att   betyda   Maria   och   Jesus.            Stjärnbilden  var  Bootes,  Björnvaktaren.  Horos  var  Osiris  son,  som  uppfann  plogen.        Hos  Hermes  var  Jungfrun  och  Barnet;  Lucina,  bärande  barn.        I  Völuspá  54  motsvarar  detta  hur  Vidar  hämnas  sin  fader  Odin  och  dräper  Fenresulven.    

Bröders  strid        Kullervos  farbroder  Unto  börjar  krig  mot  sin  broder  Kalervo,  Kullervos  fader.        Gossen  Kullervo  lägges  i  en  liten  tunna  som  störtas  i  havet.        I  den  egyptiska  sagan  Inneslöt  Tyfon  brodern  Osiris  i  en  kista,  som  kastades  i  Nilen.    

Bränd  på  bål,  överlever        Unto   försöker   bränna   sin   brorson   på   bål,   sedan   hänga   honom;   vilket   barnet   allt  överlever.        I  folktron  var  Lucia  dagen  en  dag  för  häxan  Freja,  i  folktron  häxan  Sissa  och  kapten  Elin  (Mickel   i   Långhult   23).   Häxan   Sissa   var   omöjlig   att   avrätta.   Att   Freja   som   häxa   var  omöjlig  att  avrätta,  framgår  av  Vøluspá  21.        I  runstaven  var  för  brännandet;  ett  bloss  och  för  häxan  som  inte  kunde  avrättas;  en  sax.              Häxans  namn  Sissa  är  för  ordet  sisare  ”sax”.  Häxor  liknades  vid  saxar  och  yxor,  när  man  gjorde  kenningar  i  det  gamla  skaldespråket.    

Kronossagan        Untamoinen  fruktar  att  hans  brorson,  Kullervo,  vill  hämnas  och  försöker  döda  gossen.        I  den  grekiska  gudasagan  försöker  Kronos  nersvälja  den  nyfödde  Zeus  då  han  fruktar  för  sin  framtida  maktställning.        I  den  kristna  sagan  försöker  Herodes  döda  alla  gossebarn,  då  han  fruktar  att  Jesus  skall  bli  judarnas  konung.  Detta  ställe  i  bibeln  läses  den  28  december  ”Menlösa  barns  dag”.        I  GT  låter  Farao  döda  alla  nyfödda,  hebreiska  barn,  då  han  fruktar  att  de  skall  ta  över  Egypten.  En  gosse,  Moses,  räddas  genom  att  han  sätts  ut  i  Nilen  i  en  kista  bestruken  med  beck.  Detta  läses  i  synagogan  vid  jultid.    

 Den  starke  drängen  

     Kullervo  sätts  nu  i  olika  drängsysslor,  men  bär  sig  städse  så  valhänt  åt,  att  han  inte  går  att  använda  till  något.        Folksagan   ”Den   illmarige   drängen”,   som   liknar  Kalevala   i   hög   grad   (Aarne   1000   och  1117)  är  i  Bondesons,  Halländska  sagor,  en  julsaga.        

Kapitel  32  is  (21  november-­‐)  

     Kullervo  blir  herde,  Ilmarinens  hustru  bakar  ett  vägkostbröd,  hon  anbefaller  sina  kor  hos  skogens  makter,  framsäger  mjölkorden  –  uttalar  skyddsorden  mot  björnen  –  sänder  hjorden  i  vall.      

Kapitel  33  is  (29  november-­‐)  

Kullervo  begrundar  sitt  öde  –  aftonen  kommer,  Kullervo  skall  förtära  sin  vägkost,  kniven  går   sönder  mot   brödet   –   hans   sorg   och   vrede.  Han   jagar   boskapen   ut   i   kärret.   Driver  björnar  och  vargar  till  gården.  Förmår  Ilmarinens  husfru  att  själv  förrätta  mjölkningen,  hon  ber  för  sitt  liv;  Kullervos  svar.    

Stora  Björn  –  Sju  Tröskoxar        Då  Kullervo   får   sin  kniv   förstörd,   jagar  han  korna  ut   i   kärret;  hälften  blev  vargarnas  byte  och  skogens  björnar  slog  hälften.  Därpå   förbytte  Kullervo  med  kväden  vargarna   i  kor  och  vände  björnarna  i  oxar.        Stjärnbilden  är  hela  hösten  Stora  Björn,  som  också  kunde  vara  oxar.  Romarna  kallade  Stora  Björn  Septentriones  ”sju  tröskoxar”,  av  Latin  trio  ”tröskoxe”.        I  första  mosebok  läser  man  nu,  i  advent,  om  hur  Josefs  drömmar  tolkas.  Han  drömmer  om  sju  magra  och  sju  feta  kor.    

Luren        Kullervo  gör  en  lur  av  ett  koben.        Runstaven  har  den  24  december;  lur.      

Kapitel  34  år  (6  december-­‐)  

34.  Kullervo  flyr  –  smeden  finner  sin  döda  hustru  –  Kullervos  klagan  –  vill  kräva  hämnd  av   Untamo   för   släktens   undergång.   Erfar   att   hans   föräldrar   leva   –   återfinner   dem;  moderns  berättelse.    

Skogsfrun  Kullervo  talar  med  skogsfrun.        I   folktron  var  skogsfrun  en  nymf.  Hon  kunde  ha  svans,  men  hade  framför  allt  en  rygg  som  såg  ut  som  en  trädstam.        Stjärnbilderna  Stora  och  Lilla  Björn  var  båda  nymfer;  Helike  och  Kynosura.  Grekiska;  Kynosura  betyder  ”hundsvans”.      

Kapitel  35  år  (13  december)  

     Kullervo   försöker   göra   sig   nyttig,   men   bär   sig   bakvänt   åt.   Träffar   på   hemvägen   en  okänd  flicka;  förleder  henne;  hon  visar  sig  vara  hans  egen  syster,  hon  kastar  sig  i  floden  –  Kullervo  döljer  sig  vill  gå  mot  Untamo.    

 

Julaftonens  måltid        Julaftonens   måltid   kännetecknas   av   ett   visst   överflöd.   Viktigt   är,   att   man   serverade  frukt,  dadlar,  äpplen,  nötter.        Kullervo  söker  förföra  den  okända  flickan  och  locka  henne  med  äpplen  och  nötter.    

Guldålderns  gåvor        Julen   firades   till   minne   av   guldåldern,   och   romarna   firade   sin   Saturnaliafest   den   17  december   -­‐   till   minne   av   guldåldern.   Denna   tid   var   den   första   eran   i   mänsklighetens  historia.  Då  fanns  ingen  äganderätt;  -­‐  allt  fanns  naturligt;  mat,  bostäder  och  kläder.  Allt  var   av   guld   och   man   brukade   som   ett   minne   av   denna   tid   inreda   julstugan   som   ett  tempel,  i  det  att  man  satte  fram  alla  kopparkärl,  som  skurades  noga.  Guld  och  silver  hade  man   inte  så  mycket  av.  Liksom,  att  det   inte   fanns  äganderätt,  var  allt  varuskifte  under  guldåldern  gåvor.  Köp  och  salu  fanns  inte.        Julklapparna  är  ett  minne  av  detta.  I  Sverige  var  julgåvor  ofta  bröd  och  kläder.  Man  fick  julhögar   som  bestod  av  bröd,   vantar,   strumpor,  mössor,  halsduk.  Vid   julen   skulle  man  alltid  ha  något  nytt  på.        Då  Kullervo  skall  förföra  flickan  öppnar  han  sitt  penningeskrin  och  visade  ungmön  sitt  silver,  utbredde  smycken  av  kläde,  strumpor  med  gyllene  kanter,  gördlar  med  fransar  av  silver.      

Släde        Kullervos  släde  då  han  försöker  förföra  flickan.        Runstaven  har  den  4  december;  en  släde.    

Skamlösa  dåd  inom  familjen        Kullervo  förför  den  okända  flickan  som  visar  sig  vara  hans  syster.  Då  flickan  blir  detta  varse  går  hon  iväg  och  dränker  sig.        Detta  påminner  om  Osiris-­‐sagan.  Osiris  maka,  Isis,  var  också  hans  syster.        Astrologiskt  var  Osiris  =  Bootes,  (december)  och  Isis  var  Jungfrun  (december).        Loke   anför   i   Lokasenna   att   Frej   förfört   sin   egen   syster,   Freja.   Freja,   som  den   högsta  gudinnan,  var  häxa  och   levde  kvar   i  Luciadagens  motiv.  Runstaven  har  ett  bloss   för  att  häxan  Sissa  blev  bränd  och  en  sax  för  att  skalderna  jämförde  häxor  med  saxar.      

Kapitel  36  yr  (21  december-­‐)  

     Kullervo  rustar  till  strid.  Tågar  mot  Untamo  –  tar  hämnd  på  Untamoinen.  Återvänder,  finner  endast  hunden.  Modern  talar  till  honom  ur  sin  grav.  Han  går  på  jakt,  kommer  till  platsen  där  han  förledde  systern,  hans  död.      

Julen  som  en  fest  för  de  döda  Kullervo  får  besked  om  att  alla  i  familjen  är  borta.  I  folktron  ansågs  julen  vara  en  fest  för  de  döda  och  man  besökte  nu  gravarna.  I  Vågen  uppgår  stjärnbilden  Hades.    

Luren  Kullervo  stöter  i  luren.  Runstaven  har  den  24  december  en  lur  ”julfriden  inblåst”.    

Kentaur        Kentaurens  stjärnbild  uppgår  i  Vågen  23  december  –  29  januari.  Kentauren  ligger  långt  ner   på   södra   stjärnhimlen   i   Vintergatan.   Kentaurer   förde   på   ryggen   de   döda   till  dödsriket,  vilket  man  ser  av  många  grekiska,  antika  gravstenar.        En  kentaur  var  en  man  med  hästkropp  baktill.        I  Kalevala  står,  då  fadern  dött:        ”Har   han   dött,   må   död   han   vara,   vi   en   valack   ha,   som   honom   släpa   kan   till   Kalmas  gömma.”        Då  brodern  dött,  säger  Kullervo:        ”Vi  ha  ju  en  hingst,  som  honom  släpa  kan  till  Kalmas  gömma”.        Vid  systerns  död  säger  Kullervo:        ”Vi  ha  ju  ett  sto,  som  henne  släpa  kan  till  Kalmas  gömma    

Jaga  Tomas        Kullervos  döda  moder  talar  ur  graven:        ”Musti   finns   ju   som   till   jakthund   jag  dig  givit….bege  dig  ut  att   jaga.”  Kullervo  kallade  hunden  och  styrde  stegen  mot  ödemarken.        Vid  denna  tid  strax  före  jul  skulle  man  jaga.  Det  hette  att  ”jaga  Tomas”(21  december).        Den   astrologiska   bakgrunden   är   att   Bootes,   björnvaktaren   (december)   var   Arkas,  ”jägaren”.  Han  var  också  Ikaros,  vilket  ord  döljer  sig  i  det  tyska  arvordet  Jäger,  jägare.    

Återuppståndelsen        Julen   var   också   en   åter-­‐uppståndelsetid.   Och   i   Kalevala   vaknar   Kullervos   moder   i  mullen  och  talar  till  sonen.        I  Vøluspá  är  själva  huvudmotivet  vid   jul  att  gudarna  åter   träffas  på   Idavall,   sedan  de  stupat  i  ragnaröks  mörker.    

Kapitel  37  yr  (28  december-­‐)  

Ilmarinen   sörjer   den   döda   hustrun,   smider   sig   av   guld   en   ny   hustru,   förmår   inte   ge  henne  värme.  Erbjuder  henne  åt  Väinemöinen.    

Julens  arbetsförbud        Ilmarinen  sörjer  sin  döda  hustru  och  kan  inte  göra  något  på  en  månad.        I   folktron   var   jultolften   en   tid   då   man   inte   fick   arbeta.   Ved   och   vatten   skulle   vara  inburet  julafton  och  mat  fanns  i  överflöd.    

Guldåldern        Ilmarinen  häver  upp  guld  ur  havet  och  gör  en  staty  av  guld  istället  för  sin  döda  hustru.    I  kapitlets  slut  varnar  han  det  unga  släktet  för  att  falla  ner  för  guldet  och  att  man  aldrig  skall  fria  till  en  gyllene  jungfru.        Guldåldern  fick  ett  hastigt  slut  enligt  de  antika  skriftställarna,  ty  människornas  ökade  brottslighet   blev   helt   förfärande,   och   gudarna   lämnade   en   och   en   denna   världen   och  flyttade  till  himlen,  där  de  bor  idag    

Tigandet  Jungfrun  av  guld  ägde  varken  vett  eller  talförmåga.  Horos  (december)  var  tigandets  gud  och  han  avbildas  med  fingret  för  munnen.    

Julbadet        Första   natten   som   Ilmarinen   skall   lägga   sig   hos   sin   guldbrud   låter   han   tvätta   sig  ordentligt  med  tvål:        ”Gned   och   gnodde   bort   allt   guldslagg.   Grundligt   badad   går   han   därpå   till   den  mjuka  bröllopsbädden”.        Julbadet  var   i   folktron  det  viktigaste  badet   i  året.  Karet   fylldes  med  varmt  vatten  och  först   av   alla   gick   husfadern   i,   därefter   fick   de   andra   i   tur   och   ordning   bada   i   det  efterhand  allt  smutsigare  vattnet.      

Kapitel  38  peord        Ilmarinen   far   till   Pohjola   och   friar   till   f.d.   hustruns   syster.   Avvisas   och   rövar   bort  henne.  Hon  förvandlas  till  en   fiskmås.   Ilmarinen  berättar   för  Väinemöinen  om  sin  resa  och  Sampos  gynnsamma  inverkan  i  Pohjola.    

Brudrov        Ilmarinens  brudrov.        Stjärnbilden  är  här  Hades.  Den  kändaste  sagan  om  Hades  är  att  han  rövade  Persephone  ner  i  underjorden  till  att  bli  hans  drottning.      

Kapitel  39  peord        Väinemöinen  beger  sig  till  Pohjola  för  att  förvärva  Sampo;  Ilmarinen  följer  med.  Båtens  klagan.  Lemminkäinen  ansluter  sig  till  sjötåget.  

 Tre  stjälande  bröder.  

     Lemminkäinen  ansluter  sig,  bärande  sina  bräder.        Folksagan,   nr  20,   hos   Sederström   ”Tre   stjälande  bröder”  har   ett   drag   som  påminner  om  Kalevala.  Den  yngste  brodern  går  hela  tiden,  obegripligt,  och  släpar  på  en  dörr.        

Kapitel  40  jul        Kantelen.   Färden   går   vidare.   Båten   fastnar   på   en   gäddas   skulderblad.   Väinemöinen  dräper  den.  Kantelen  förfärdigas,  ingen  kan  spela  på  den.    

Lyran        Väinemöinen  gör  den  första  kantelen  av  en  gäddas  skulderblad.        Stjärnbilden  är  Lyran  som  uppgår  8  –  23  mars.  Hos  Manilius  uppgår  Lyran  i  Vågen  26°.  (januari).          Enligt   sagan   så   gjorde   Hermes   Lyran   av   ett   sköldpadds-­‐skal   och   gav   till   Apollon   i  förlikning,  för  att  han  hade  stulit  dennes  kor.      

Kapitel  41  sigel        Väinemöinen  spelar  på  kantelen.  Alla  varelser  lyssna  –  alla  människor  röras  till  tårar.  Väinemöinens  tårar  rulla  i  havet  och  förvandlas  till  pärlor.    

 

Orpheus  lyra        Astrologiskt  var  Lyran  den  som  uppfanns  av  Hermes.  Denne  gav  lyran  till  Apollon  som  gav   den   till   Orpheus.   När  Orpheus   spelade   rördes   alla   till   tårar,   även   djuren   i   skogen  lyssnade.        I  Kalevala  möter  man  samma  motiv;   -­‐  alla   lyssnar,  även  djuren,  och  rörs  till   tårar,  då  Väinemöinen  spelar.    

Ädelsten        Väinemöinens  tårar  rulla  i  havet  och  förvandlas  till  pärlor.        Runan  här  (februari)  är  Sigel  ”ädelsten”.      

Kapitel  42  tyr  (22  februari)  

     Sampo,  Kantelen;  Anländ  till  Pohjola  föreslår  Väine  att  Sampo  skall  delas.  Pohjolas  fru  avböjer  och  samlar  sina  krigare.  Väine  söver  dem.  Sampo  tages.  Hemfärden.  Pohjolas  fru  lägger  dimma,  manar  Iku-­‐Turso.  Kantelen  går  över  bord.    

Pohjola,  Hel        Ankomsten   till   Pohjola.   Detta  motsvarar   Hel   och   runstaven   har   den   22   februari;   en  nyckel,  ett  ägg,  en  stol.  Detta  är  symboler   för  Hades  som  avbildas  med  nyckel,  hållande  ett  ägg  i  handen,  sittande  på  en  stol.          Detta   förkristligades   senare   och   blev   Petri   nyckel.   Ägget   fanns   det   ingen   kristen  uttydning  på,  ty  tuppen  som  gal  tre  gånger  kan  ju  inte  lägga  ägg.  Däremot  fablade  kyrkan  ihop  en  förklaring  till  stolen;  Petrus  in  Cathedra  blev  ”Per  i  stolen”,  Petrus  sades  ha  blivit  biskop  i  Rom  och  därvid  bestigit  en  biskopsstol.  Om  detta  står  det  inget  i  Apg.        Astrologiskt  motsvarade  detta   gränsen  mellan   Skorpionen  och   Skytten.  Här   kommer  Vintergatan   upp   från   södra   stjärnhimlen.   Längre   ner   på   södra   stjärnhimlen   ligger  Altaret,  som  låg  vid  helvetesgrinden,  Hades  Pylä.  Altaret  uppgår  10-­‐23  februari.  Samtliga  antika  källor  nämner  Altaret  i  Skorpionen        Snorre  Edda,  Gylfaginning,  tar  här  upp  sin  långa  redogörelse  för  Hel,  Lokes  dotter  som  kommer  ridande  på  en  trebent  häst  osv.    

 Tjuvarnas  flykt  

     Då  Kalevalas  hjältar  flyr,  gör  Lemminkäinen  det  misstaget  att  sjunga  för  högt,  varefter  man   väcker   Pohjolas   fru.   Hon   åstadkommer   dimma   och   storm   och   efterhand   får  man  hela  Pohjolas  krigsfolk  efter  sig.        I   folksagan   flyr  de   tre  bröderna,   varvid  den  yngste,   liksom  Lemminkäinen,   släpar  på  bräder,  en  dörr.        I  Snorre  Skáldskaparmál  motsvarar  det,  hur  Tor  skall  stjäla  jättens  gryta.  Han  får  alla  trollen   efter   sig  men   lyckas   rädda   grytan,   sedan   han   kastat   grytan  mot   jättens   skalle.  Grytan  används  sedan  alltid  för  att  brygga  öl,  då  asarna  gästa  Ägir.    

Skytten,  Tritonen        Skyttens   stjärnbild   uppgår   den   19   februari   –   20  mars.   Skytten   var   kentaur,   en  man  med   hästkropp.   Han   är   den   tredje   stjärnbilden,   efter   Vågen   och   ligger   till   grund   för  räkneordet   tre.   Skytten   som   kentaur   var   ursprungligen   triton   och   tritoner   var   från  början  havsgudomligheter.  De  tolv  talen  hos  indoeuropéer  betyder:  

1;  en  för  busken,  latin;  juniperus.  I  sanskrit  eka  med  grundbetydelsen  ”idegran”.  Ordningstalet   ”först”   kommer   av   ett   ord   som   betytt   ”finger”,   såsom   i   serbokroatiska,  ryska   m.   fl.   prsti   ”finger”.   Runstaven   den   21   december;   ett   finger.   Stjärnbilden   är  ”Handen”,  indiska  hasta-­‐h,  ”handen”  2;  betyder  underjorden,  jämförbart  med  grekiska  duomai  ”sjunka,  gå  ner”.  Ordningstalet   ”den   andra”  har   flera   förklaringar.  Då  man   säger   ”andra”   är  det   för  den  största   stjärnan   i   Skorpionen   Antares   ”skorpionens   hjärta”,   egentligen   ”inälvor”,   lat  enteron.   Hjärtat   räknades   som   inälvor.   Då   man   säger   alter   som   på   latin,   i   låneordet  alternativ,   menar  man   ”den   andra”.   Det   är   då   för   Altarets   stjärnbild.   Detta   finns   som  arvord  i  svenska  eller  med  betydelsen  det  ”andra  alternativet”.  3;  Skytten  var  en  kentaur.  Dessa  var  ursprungligen  tritoner.  Tre  betyder  ”tritonen”  4;   Roten   är   *quetuer,   sanskrit   catur,   p-­‐keltiska   pedwar,   >gotiska   fi∂wor.   Betydelsen   är  ”satyr”  ty  Stenbocken  var  satyr.  I  detta  fall  går  siffran  tillbaka  på  en  satyrfamilj;  grekiska  tituroi  >  tetra  ”fyra”.    5;  Roten  är  här   *penque-­‐,   sanskrit  panca,   gotiska   finf,   grekiska  pente.  Detta  motsvarar  havsguden   Pontos   som   är   Vattumannen.   Finskan   visar   att   man   känt   till   siffrornas  betydelse   som  stjärnbilder,   då  man  kallar   ”fem”  viisi   efter   ”vattnets   stjärnbild”.   Finska  vesi,   ungerska   vis   ”vatten”.   Stjärnbilden   Vattumannen   kan   också   bara   kallas   ”vattnet”.  Ptolemaios  känner  inte  till  hans  urna,  kalpä,  osv.        Tritonen  som  ”vattenman”   finns  antagligen   i  Kalevalas   Iku-­‐turso   som  nämns   i  kapitel  42.  Han  steg  upp  ur  böljorna  för  att  störa  Väinemöinen  på  flykt.  Det  anses  betyda  ”den  evige  jätten”.  Man  skulle  kanske  försöka  en  annan  etymologi,  med  hänsyn  taget  till  allt.  I  norden   var   kentauren   i   vattnet;  näcken.   Han   kallades   i   Skåne   ”Bäckahästen”.  Man   tog  fasta  på  hans  hästkropp.  En  gissning  är  då  att   iku-­‐  är  ett   lånord   från   indoeuropeiskan  *equo-­‐  sanskrit  ashva-­‐h,  latin  equos,  gotiska  aihwa-­‐.  –Turs  motsvarar  det  nordiska  ordet  för  jätte,  Thurs.  Tritonen  som  ”hästjätte”  motsvarar  Iku-­‐turso.      

Kapitel  43  tyr  (22  februari)  

     Louhi  sätter  efter  Sampos  rövare.  Väine  lägger  en  undervattensklippa.  Pohjolas  skepp  förliser.  Louhi  förvandlar  sig  till  en  örn  –  går  till  anfall  med  sina  krigare.  Hjältarna  segra  men  Louhi  stöter  Sampo  överbord,  den  sjunker  i  havet.    

Örnen        Louhi  förvandlar  sig  till  en  örn  och  går  till  anfall  med  sina  krigare        Astrologiskt   motsvarar   detta   Örnens   stjärnbild,   som   uppgår   den   12-­‐28   mars,   mot-­‐svarande  Skytten/Stenbocken.  Hos  Hermes  och  i  Sphaera  Barbarica  var  det  ”Höken”.    

Bågskytten        Louhi  som  örn  anfaller  Väinemöinen  &  co,  och  har  med  sig  tusen  bågskyttar.  Detta  jämförs  astrologiskt  med  Skytten,  som  var  en  kentaur  med  pil  och  båge.    Runorna  här  är  Tyr  (22  februari)  och  Bjarkan  (6  mars).  Runan  Tyr  föreställer  en  pil  och  Bjarkan  en  båge.  

Kapitel  44  bjarkan  (6  mars)  

     Väinemöinen   söker   den   förlorade   fiskbenskantelen.   Björkens   klagan.   Den   nya  kantelen.  Väinemöinen  spelar.  

 Björken  

     Björken  klagar  men  Väinemöinen  tröstar  björken  och  vill  göra  en  kantele  av  dess  stam        Runan  den  6  mars  –  är  Bjarkan,  ”björk”.          I   Eddan  motsvarar   detta   asken,   Yggdrasil.   Världsträdet   som   en   ”ask”   stämmer   med  Moseböckerna   medan   världsträdet   som   en   ”björk”   stämmer  med   asiatiska   religioner.  Eddan  visar  att  båda  alternativen;  asken  och  björken  har  varit  kända.        Runstaven  har  den  12  mars,  Gregorius  träd  och  hus.  Det  är  för  nornorna  och  deras  hus.  De  bodde  invid  asken.    

Våren        Mars  kallades  vårmånad.  Detta  var  för  gudinnan  Vår  som  övervakade  vad  de  älskande  lovade   varandra   och   straffade   dem   som   bröt.   Frierierna   i   fastan   är   välkända   inom  folktron.        En  rundikt  hos  Jón  Olafsonar  i  Grunnavík24  nämner  under  runan  bjarkan;  ”bjarkan  är  vårmånads  äfle  =  kraft”.          I  Kalevala  nämner  björken  vid  sin  klagan  att:  ”Bygdens  barn,  när  våren  kommer,  rista  med  knivarna  rämnor.”      

Kapitel  45  eh  (21  mars)  

     Louhi   sänder   till   Kalevala   åtta   dittills   okända   sjukdomar.   Väinemöinen   går   till   kamp  mot  dem  –  bastuorden  –  läkeorden;  besegrar  sjukdomarna,  räddar  sitt  folk.    

Läkaren        Louhi   sänder   sjukdomar   över   Kalevala.   Väinemöinen   lyckas   bota   sjukdomarna   och  bringa  läkedom.        Mytologiskt  var  Läkaren  grekiska;  Asklepios  latin;  Aesculapius.        Astrologiskt  var  detta  Ormbärarens  stjärnbild  som  uppgick  26   januari  –  5  mars.  Men  både  Manilius  och  Firmicus  förlägger  Ormbäraren  till  Stenbocken  ,  21  mars  -­‐.        På  flera  ställen  har  det  påståtts  att  Väinemöinen  är  en  Apollon-­‐typ.  Det  bör  då  nämnas  att  Apollon  var  fader  till  Asklepios.      

Kapitel  46    man  (4  april)  

     Louhi  sänder  en  björn  att  förgöra  Kalevalas  boskap.  Väinemöinen  får  ett  nytt  spjut  av  Ilmarinen,  fäller  björnen.  Björnens  gravöl  firas.  Väinemöinen  sjunger,  tillönskar  Kalevala  lycka  och  glädje.    

Björnen        Björnens  stjärnbild  uppgår  i  hösten;  oktober-­‐  november.  Väderstrecket  är  syd-­‐ost  och  den   som   sitter   vänd  mot   öster,   vilket   de   gamla   indo-­‐européerna   gjorde,   då   de   skulle  orientera   sig,   har   björnen   till   höger.   Höger   och   söder   är   då   samma   sak,   vilket   ses   av  sanskritspråket  m.m.  Alltså,  vänd  mot  öster  har  man  Stora  björn  till  höger.  Därför  heter  

                                                                                                               24  Opublicerad;  i  Köpenhamn,  arnemangiska  samlingen  

höger  på   tyska  recht,   på  engelska  right,   vilket  egentligen  betyder   *rkto-­‐s   som   i  Arktos  ”björn”.        Då  vi  nu  i  kalevala-­‐läsningen  befinner  oss  i  våren,  Stenbocken,  alltså  precis  tvärt  emot  Stora  Björn  som  ”Karlavagnen”,  ”Höstens  Vagn”,  så  måste  det  till  en  förklaring.          Stenbocken  var  norr  och  därmed  öppnar  sig  en  förklaring.  Man  orienterade  sig  på  sjön  efter   de   båda   björnarna.   Vissa   folk   seglade   och   navigerade   efter   Stora   Björn,   medan  andra   folk   använde   Lilla   Björn   för   att   hitta   Polstjärnan   och   därmed   en   nordlig   punkt.  Björnarna   låg   så   långt   upp   å   norra   stjärnhimlen,   att   de   uppfattades   som  nordliga   och  man   skall   därför   finna   dem   i   Sphaera   Barbarica   under   Stenbocken   (21   mars-­‐).   Hos  Hermes  uppgår  i  Stenbocken;  ”Björnhonan”.    Stora  Björn  var  en  björninna;  ursa  maior.      

Kapitel  47  lag  (20  april)  

     Måne  o.   sol   stiga  ned  ur   rymden   för   att   höra  Väinemöinen   spela.   Louhi   tar   dem  och  stänger  in  dem  i  ett  berg;  rövar  elden.  En  gnista  skall  ge  ny  eld.  Väine  och  Ilmarinen  gå  på  spaning  efter  den  himmelska  elden,  som  svalts  av  en  fisk.    

Sol  och  måne  bortrövade        I  Gylfaginning,  (runa  lag,  sista  veckan  i  april),  läser  man  hur  jättarna  försökte  röva  sol  och  måne  och  dessutom  få  Freja  till  sig.  Tor  bröt  alla  ingångna  eder  och  straffade  jätten.        I  Kalevala  har  Louhi  lyckats  fånga  sol  och  måne.        Ukko  ger  dem  elden,  men  den  slukas  genom  vårdslöshet  av  en  gädda.    

Metardag        Man  börjar  fiska  efter  gäddan  som  svalt  elden.        I  folktron  var  nu  i  maj  några  dagar  som  kallades  metardag.          Kändaste  fiskeriet  är  då  Tor  (juni)  försöker  fånga  Midgårdsormen.      

Kapitel  48    ing  odal  (maj)  

     Linfrön   sås,   en   not   av   lingarn   tillverkas;   gäddan   låter   inte   fånga   sig.   Gäddan   fångas.  Elden  bränner  Ilmarinen  och  flyr  undan  –  infångas.  Läkeorden  vid  brännskador.    

Linet  sås        Man  gör  i  kalevala  en  not  av  lin  och  försöker  fånga  gäddan  som  svalt  elden.        Stjärnbilden  är  här  linet,  το λινον, som  uppgår  i  Fiskarna.  Fiskarna  kallades  också  för  ”bandet”  vilket  ger  följande.  Fiskarna  är  den  sjätte  stjärnbilden  efter  Vågen  (6:e  månad  är   juni).   Talet   sex   betyder   ”bandet”,   ty   roten   är   *xsueks-­‐   grekiska   keskion,   ”band”  svenska  hör  ”lin”;  roten  *kes.          Folkligt  kallades  Erik  den  18  maj  för  ”hör-­‐Erik”  ty  nu  skulle  linet  sås.        Finska  kuusi  ”sex”  är  lånat  från  en  gammal  indo-­‐europeiska.    

Metardagen        Väinemöinen  och  Ilmarinen  fångar  gäddan.        Runstaven  har  den  8  juni,  metrev  med  krok.  Denna  dag  kallades  också  ”metardag”  och  blev  orsak  till  att  kyrkan  denna  dag  lade  in  helgonet  Medardus,  bara  för  likhetens  skull  mellan  ”meta”  och  ”Medardus”.      

 Havets  härskare  

     Havets  härskare  var  Pontos,  ποντος,  den  gamle  grekiske  havsguden  som  givit   siffran  fem  grekiska  πεντε, pente.          Havsguden,  senare  Poseidon,  byggde  borgar.          Den  nordiska  Finnsägnen  är  släkt  med  Snorres  berättelse  om  hur  Asborg  byggdes.        Jättens  namn,  Finn,  ligger  till  grund  för  siffran  fem,  gotiska  finf.        I   finskan   har   man   på   samma   sätt   dragit   ut   siffran   fem   viisi   ur   havsgudens   namn;  ”vattnet”;  finska  vesi,  ungerska  vis.        I  Kalevala  ber  Väinemöinen   till   havsguden  Ahto.  Han  blir  bönhörd  och  man   infångar  gäddan.      

Kapitel  49  odal        Ilmarinen  smider  en  ny  måne  och  en  ny  sol  –  de  lysa  inte.  Väine  far  till  Pohjola  för  att  hämta  ljusen.  Besegrar  Louhis  krigare,  kan  inte  öppna  kopparbergets  portar.  Ilmarinen  smider  nycklar.  Louhi  friger  de  forna  ljusen,  sol  och  måne.    

Sol  och  måne  komma  åter        I  Gylfaginning  motsvarar  det  hur  gudarna  lyckades  få  sol  och  måne  åter.      

Kapitel  50    fä  (24  juni)  

     Marjatta  hör  ett  lingon  klaga  över  sin  ensamhet.  Plockar  och  sväljer  bäret  –  får  härav  en  son.  Väinemöinen  dömer  barnet  att  dödas,  gossen  motsäger  sig  domslutet,  döpes  till  kung   av   Karelen.   Väinemöinen   förgrymmas,   bygger   ett   kopparfartyg,   överger   landet,  men  kvarlämnar  sin  kantele  och  sina  kväden.  Slutord.    

Magisk  konception        Man   är   nu   framme   vid   midsommar,   och   enligt   Rudbeck   varnades   flickorna   nu   för  ”följder”.  Marjatta  blev  havande  av  ett  bär.  Sonen  som  hon  bär  blir  sedermera  kung  av  Karelen.        I   den   grekiska   sagan   blev   Perseus25  moder   Danae,   havande   genom   ett   Zeus   som   ett  guldregn  kom  till  henne  i  fängelset.    

Jesu  födelse        Jesu   födelse   var   från  början   tänkt   att   äga   rum  vid  midsommar,  men   flyttades   längre  fram  i  tiden,  först  till  trettondedagen,  sedan  till  jul.    

Johannes  döparen        Johannes   döparen   blev   liksom   Jesus   avlad   genom   magisk   konception.   Hans   moder  Elisabet  blev  havande  vid  en  mycket  hög  ålder.  Man  firar  i  kyrkan  hans  födelsedags  fest  den  24  juni.                                                                                                                            25  Perseus  uppgår  enligt  Hermes  Trismegistos  i  Väduren  8°  -­‐10°  =  1  juli  

Datering  av  dikten        Det  är  inte  möjligt  att  datera  en  dikt  som  denna.  Den  kan  vara  författad  på  medeltiden  eller  vara  från  antiken.  Då  astrologin  i  det  skick  som  den  överlämnats  i  folktron  är  8000  år   gammal,   finns   det   stora   tidsdjup   som  måste   kallas   förhistoriska.   Dit   hör   alla   våra  arvord  såsom  räkneord,  kroppsdelar,  väderstreck;  vidare  seder,  sagor,  sägner,  ordspråk,  räknekonsten,  matematik,  läskunnighet  m.m.  som  allt  vilar  på  kännedom  om  astrologi.        Man   kan   jämföra  med   de   svenska   runstavarna.   Raden  med   52   veckodagar   i   året   är  förhistorisk   eftersom  man   inte   kan   förklara   ordet   vecka.   De   finska   veckodagsnamnen  har  ett  bibehållet  –n  i  alla  orden  som  är  n-­‐stammar.  Maanan-­‐  Perjan-­‐  Lauan-­‐.  Detta  –n  har  inte  funnits  i  nordiska  språk  sedan  600-­‐talet.  De  finska  veckodagsnamnen  är  därför  urnordiska.          Att  man  delade   in  månaden   i   femter  är  praktiskt,  då  man  skall   se  både  dekaner  (10-­‐talsräkning)   och   månfaser   (15-­‐dagars-­‐räkning).   Ptolemaios   och   alla   andra   astrologer  indelade   varje   stjärnbild   i   tre   avsnitt   om   10   grader   vardera.  Men   om  man   bara   följer  månen,  så  är  veckoräkning  det  bästa.        Under  veckorunorna  står  på  runstavarna  en  rad  med  s.k.  gyllental.  Detta  är  för  att  man  skall  hitta  månens  faser,  särskilt  påskfullmånen  för  alla  tider.  Upptäckten  att  månen  vart  nittonde  år  kommer  tillbaka  på  samma  dagar  tillerkänns  greken  Meton  (400-­‐talet  f.  Kr.)  Kyrkan   hade   gått   över   till   Metons   gyllentalsräkning   på   800-­‐talet,   och   då   Sverige  kristnades  på  1000-­‐talet,  fick  man  hålla  tillgodo  med  denna  tideräkning,  vilket  passade  utmärkt,  då  bönderna  översatte  de  19  romerska  siffrorna  till  sina  runor.          Den  äldsta  runkalendern  med  gyllental  är  från  Gotland,  1328  och  den  äldsta  runraden,  med  19  gyllental  är  från  1200-­‐talet  (Danmark).        F   övr.   innehåller   runstavarna   hundratals   bilder   som   nästan   samtliga   är   stjärnbilder.  Man  brukar   förklara  dessa  bilder  som  tagna  ur  helgonlegender.  Det   finns  8000  helgon  och  alla  dessa  helgon  har  en  viss  dag  sig  tilldelad.  Dessa  helgondagar  är  samtliga  valda  efter  den  underliggande  astrologin,  så  förklaringarna  är  för  det  mesta  cirkelbevis.        Alltså  är  delar  av  runstaven  liksom  våra  arvord  8000  år  gamla  medan  andra  delar  av  samma  runstavar  är  från  1200-­‐talet.        Så  skulle  man  kunna  förklara  Kalevala.  Dock  är  finska  språket  mer  konservativt  än  de  flesta  andra  europeiska  språken,  så  man  kommer  hela  tiden  fram  till  att  det  är  omöjligt  att  datera  dikten.        Skulle  en  person  med  god  kännedom  om  astrologi,  som  i  den  antika  formen  förde  en  tynande   tillvaro   ända   in   på   1700-­‐talet,   kunna   göra   denna   dikt.   Svaret   är   ja   och   nej.  Teoretiskt  ja.  Men  i  verkligheten  nej.  Kampen  mot  astrologin  fördes  med  hårda  metoder  under   hela   antiken   och   den   siste   astrologen   i   Romar-­‐riket,   Firmicus-­‐Maternus   ger   en  god  bild  av  förföljelsen.        Efter   år   1000   börjar   man   åter   ta   tillvara   astrologiska   traktat.   Det   är   den   gryende  renässansen,  och  även  kyrkan  tog  del  i  astrologins  återkomst.  På  1200-­‐talet  försåg  man  alla   evangelierna  med   numrering.   Dessa   nummer   visar   ny   och   nedan.   Man   har   alltså  känt  till  att  bibeln  ursprungligen  varit  författad  efter  den  förhatliga  astrologins  ordning.        Astrologins   renässans   ägde   rum   i   katolska   kyrkan   och   Luthers   närmaste  man  Philip  Melanchton  var  lärare  i  Astrologi  i  Wittenberg.        Att   föra  Kalevaladiktningen   till   denna   lärda   tradition   i   storstäderna   är   helt   omöjligt.  Här  kände  man   inte   till   den  8000  år   gamla  ordningen  med  Väduren  och   runan  Fä  vid  midsommar.  Man  förde  Vädurens  nollte  grad  till  vårdagjämningen  vilket  stämde  under  antiken,  men  på  1500-­‐talet  var  uppåt  väggarna  och   i  våra  dagar  är   tragiskt.  Följden  är  att  almanackorna   idag  håller   sig  med   två  olika   ”Väduren”.  1)  Solen  står  den  21  mars   i  Väduren  0°.  2)  Solen  går  i  Vädurens  0°  den  14  april.  Den  sista  ”Väduren”  är  stjärnbilden  

med  ben,  svans  och  horn.  Den  första  ”Väduren”  är  solens  läge  vid  vårdagjämningen  och  har  ingenting  med  stjärnbilden  Väduren  att  göra.  I  själva  verket  står  solen  den  21  mars  i  Fiskarna  24°.              Om  Kalevala  enbart  hade  visat  samband  med  den  nordiska  hedendomen  så  vore  saken  förklarad   av   att   Sverige   och   Finland   är   grannar.   Tyvärr   går   inte   denna   teori   att  upprätthålla,   då   Kalevala   också   visar   samband   med   egyptisk,   babylonsk,   grekisk   och  romersk  astrologi.  Dikten  står  självständig  i  förhållande  till  allt  utom  astrologin.        Man  måste  avstå  från  att  datera  dikten,  då  en  datering  måste  grunda  sig  på  gissningar.