1  

Stjärnbi lderna

och deras inflytande på

Fo lk t ro o c h Hedendom

H a n s C a r l i n g      

  2  

Hesperider  12  -­‐24  juni  

 Hesperidernas  trädgård  hade  jordgudinnan  planterat   livets  träd  med  ungdomens   gyllene   äpplen.   Hit   kom   Herakles   för   att   hämta   äpplena  

och  lyckades  genom  list  förmå  Atlas,  -­‐  jätten  som  bär  himlavalvet  på  sina  skuldror,  att  hämta  dessa  äpplen.  Herakles  höll  under  tiden  uppe  himla-­‐valvet.  Detta  svarar  mot  stjärnbilden  Engonasin,1  ”Herakles  på  knä”,  som  uppgår  i  Fiskarna.     Själva  namnet  ”Hesperider”  är   för  det  att  Hesperiderna  var  namn  på  de  jungfrur  som  bebodde  denna  saliga  ö,  gudarnas  trädgård.  Nästan  alla  indoeuropeiska   språk   benämner   komplexet   ”afton   –   väster”  med   detta  ord;  latin  vesper  ”afton”.       Det  germanska  ordet,  som  i  svenska  väster,  avviker  och  skulle  kunna  förklaras  med  att  en  av  Hesperidernas  jungfrur  kallades  grekiska  Hestia2,  vilket  skulle  kunna  ge  ”väster”  som  i  tyska  west,  engelska  west.     Till  Hesperidernas  ö  kommer  varje  dag  solen  på  sin  färd  för  att,  sedan  hon  om  aftonen  landat,  fortsätta  sin  färd  på  underjordens  älv  och  nästa  morgon  åter  uppstiga  i  morgon-­‐landet;  öster.     Som  Atlas  döttrar  voro  Hesperiderna  jämförbara  med  Plejaderna  och  deras  saga  kom  att  sammanfalla   i   ty  att  de  voro   jagade  av   jätten  Orion.  De   germanska   sagor   som   kunna   jämföras   med   Hesperidernas   ö,   evig  ungdom,  livets  träd  eller  undermedicin  bära  spår  av  att  jättar  härska  på  ön.   En   hjälte   som   ledare   för   ett   argonauter-­‐tåg   befriar   en   prinsessa,  brottas  med  ålderdomen  o.  likn.  (Se  Snorre  Edda  Gy.  46;  Tor  hos  Utgårdaloke  och  Mickel   i  Långhult,  36:  De  Två  Kungabarnen  och  Skeppet.  Jämför  också  Svenska  Folksagor,  Ung-­‐domslandet3.)     Runstavsbilderna  som  kunna  jämföras  äro  få  och  osäkra.  Den  24  juni;  en   sol,   som   erinrar   om   solens   saga   att   hon   om   aftonen   kommer   till  Hesperidernas  ö.     Den  10  juli:  krona  i  riksäpple;  Hesperidernas  gyllene  äpplen.     8  juni;  vindruvor.  Plejaderna  kallades  ”vindruvor”  grekiska  βοτρυς  och  deras   saga  kom  att   sammanfalla  med  Hesperidernas,   då  de   voro  Atlas-­‐döttrar  och  jagades  av  Orion.     29  juni;  blomsterkvast,  efter  blomstren  då  äro  mogna  och  böra  uppta-­‐gas  och  förvaras  till  läkedom.  

                                                                                                                 1  Ro  I,2  Sp.  2597.  2  Ro  I,2  Sp.  2597.  3  Hyltén-­‐  Cavallius,  Stephens  förra  delen,  Stockholm  1915,  sid      

I  

  3  

Hades  ängst  ut   i  väster  ha  vi  nu  tre  stjärnbilder  att  särskilja.  Antika  förfat-­‐tare  förlägga  Hyperboréerna  i  Pilens  närhet.  Det  är  i  Stenbocken  och  

motsvarar   vårdagjämningen,   påsk   och   väderstrecket;   norr.   Andra   upp-­‐gav   för   Hyperboréerna;   väster4.   Det   är   dessa   angivelser   som   ligga   till  grund  för  analysen  av  runstavsbilderna.  De  västliga  Hyperboréerna  ligga  till   grund   för   maj-­‐stången   och   de   bekransade   jungfrurnas   dans   kring  densamma,  midsommarfestandet   i   lundar,  musiken   och   vaknatten.   Hy-­‐perboréerna  bodde  i   lövhyddor  och  lundar  och  hade  inga  hus.  Den  när-­‐mare  astrologiska  förklaringen  är,  att  Vintergatan  som  ett  kors  vid  vissa  tider:  jul,  midsommar,  vår-­‐  och  höstdagjämning  sammanföll  med  jorden.  

De  döda,  som  tänktes  bo  i  Vinterga-­‐tan   var   bl.   a.   dessa   hyperboréer,  som   i   evig   ungdom   dansade,   be-­‐kransade.   I   det   gamla   bondesam-­‐hället   dansade   man   endast   fyra  gånger   om   året,   nämligen   på   de  nämnda   tiderna:   jul,   påsk,   mid-­‐sommar   och   Mikael.   Förklaringen  är   att  man   tänkte   sig   de   dansande  döda  nu  vara  i  andlig  måtto  närva-­‐rande.     Den   nordiska   motsvarigheten  till   hyperboréerna   voro   einherjar,  de   saliga   kämparna   i   Valhall.  Snorre   förlägger   dem   till   runa   L    och   första   maj   vilket   gör   att   man  bör   jämföra   med   dem   månads-­‐namnet   maj   i   betydelsen   "de  gamla"   och   folktrons   åldermans-­‐gille  1  maj.  

  Den  andra  stjärnbilden   i  väster;   -­‐  ovannämnda  Hespeiderna,  voro  av  samtliga  antika  författare  angivna  såsom  boende  i  väster,  bortom  Okea-­‐nos,   som   uppgår   i   Väduren   och   stjärnbilden   Engonasin   Ενγονασιν   =  Herakles  på  knä,  som  uppgår  i  Fiskarna  och  angavs  befinna  sig  på  Hespe-­‐ridernas  ö  då  han  skulle  bistå  Atlas.  Här  var  Ungdomslandet  och  trots  att  väderstrecket   ”väster”   inte   är   detsamma   som  en   stjärnbild,  måste  man  liksom  med  Hyperboréerna   förlägga  Hesperiderna   till   stjärnhimlen  och  sålunda  jämställa  dem  med  en  stjärnbild.  

                                                                                                               4  Ro.  I,  2:2815-­‐16.  

L  

 

  4  

  Den  tredje  stjärnbilden,  Hades,  angavs  av  antika  och  medeltida  förfat-­‐tare  såsom  liktydig  med  Vintergatan  och  detta  är  orsaken  till  att  nästan  allt   som  kan   föras   till  Hades;  underjorden,  Hel,   också  återfinnes  vid   jul  och  påsk.   Vid   dessa   årstider   finns   förbindelse  mellan   himmel   och   jord.  Då  föds  guden  som  kan  stiga  ner  i  denna  världen.  De  döda  strömma  ut  i  den  levande  världen.  Och  levande,  som  äro  gengångare  från  en  annan  tid,  s.k.   genier,   kunna   nu   fara   till   sin   himmelska   hemvist,   Valhall,   Blåkulla,  Blocksberg.  Häxor   förekomma   i   Sverige   vid   Lucia   och   påsk,   i   Danmark  mest  vid  midsommar.  En  häxa  som  blev  avslöjad  riskerade  dödsstraff,   -­‐  även   under   hedendomen,   ty   häxor   representerade   guldålderns   genier,  hos   antika   folk;   titaner,   hos   nordiska   folk;   vaner.   Dessa   hade   bekrigat  gudarna   i   den   första   folkstriden   och   voro   delvis   hatade   och   fruktade.  Kyrkan   som   ville   tillfredsställa   den  hedniska   folkmassan   som   bjudits   in  till  andakt,  slog  in  på  samma  väg.     En   vanlig   sägen   i   hela   norden   är  ”De  Dödas  Julotta”.  En  levande  männi-­‐ska   råkar   av   misstag   komma   in   i   de  dödas  gudstjänst  om  julnatten.  Sägnen  är   i   Sverige   ofta   förlagd   till   midsom-­‐mar.     Vid   jul   och   midsommar   voro   de  döda   i  Hades  närvarande,  eller  så,  att  de   levande   kommo   dit,   till   andra   si-­‐dan.       Ovidius  berättar   om  hur   Juno  kom  ner   i   underjorden5.   Där   äro   tusentals  andar.  Här  finns  de,  som  lida  helvetes  kval  och  Ixion  fästad  vid  ett  hjul.       I  nordisk   folktro   föda  de  underjor-­‐diska  ett  foster,  sägnen  är  då  det  angi-­‐ves,  mest  daterad  till  jul.  En  barnmorska  från  den  levande  världen  är  be-­‐hjälplig  och  belönas  av  underbyggaren,  men  måste  först  flytta  sitt  stall  då  hästarnas  urin  rinner  ner  i  underjorden.     I  hednisk  mytologi  berättas  också  hur  underjordsguden  rövar  en  gu-­‐dom  från  ovansidan  ner  till  sig.  Så  rövade  Hades  Proserpina  ner   till  sin  värld   för   att   ha  henne   som  hustru.  Man  bönföll  Hades  om  att   få  henne  tillbaka,  och  Proserpina  tilläts  vistas  ovan  jord  en  viss  del  av  året.  Sagan  står   hos   Ovidius   efter   Andromedasagan,   och   kan   därför   förläggas   till  midsommar,  ty  Andromeda,  Perseus  och  hela  detta  komplex  grupperar    

                                                                                                               5  Metamorphoser  IV:420  f.  

             Juno  

  5  

sig  kring  Väduren.     I   norden  motsvarar   detta   huru   Loke   rövade   guden  Balder   ner   i  Hel.  Gudarna  begrät  hans  försvinnande  och  lyckades  utverka  att  Balder  vissa  delar  av  året  fick  vistas  ovan  jord.  Balders  saga  firades  i  norden  vid  mid-­‐sommar  och  midsommars  bål  kallades  ”Baldersbål”.6     Att  Hades-­‐myterna  höra  till  midsommar  visas  också  av  ordet  kväll  ”af-­‐ton”  som  används  för  att  ange  väderstrecket  väster,  kvällshimlen.  Ordet  är  nära  släkt  med  kval  och  har  en  grundbetydelse,   indoeuropeiskt;  kval  ”död”  -­‐  till  en  rot  *guel-­‐to.     I   finlandsvensk   folktro   sägs   att   solen   blir   röd   om   aftonen,   eftersom  hon  rodnar,  då  hon  skådar  ner  i  helvetet,  pga  allt  som  hon  där  ser.     Med   ledning   av   detta   skulle   man   kunna   förklara   de   kvarvarande  runstavsbilderna  kring  midsommar.     Den  12  juni,  gamla  solståndsdagen  har  runstaven;  ett  hjul.  Det  jämför  man  med  Ixions  hjul,  ty  han  led  Helvetes  kval  på  sitt  hjul  i  underjorden.     Den  12  juni;  en  dynggrep  är  för  att  underbyggarna  i  sägnen  uppmanar  barnmorskan  att   flytta  sitt  stall,  då  det  rann   från  hästarnas  urin  ner  på  underbyggarnas  bord.  Vid  jul  blev  det  så,  att  man  kastade  ut  gödseln  från  grannens  stall;  det  var  den  s.k.  ”måkningen”  annandag  jul.     Den  12  juni;  en  spira,  Hades  attribut     Den  29   juni;  en  nyckel.  Hades  attribut.  Underjords-­‐guden  stänger  om  de  döda.  Därav  gudanamnet  Loke  (uttalas  Locke)  ”stängaren”.     Den  22  juni;  många  kors,  10.000  martyrer.  Det  är  för  de  tusentals  sjä-­‐larna  i  underjorden.     Den  24  juni:  ett  lindebarn;  är  för  att  underbyggaren  nu  föder  ett  foster.  Runstavsbilden   ansluter   till   dynggrepen,   då   barnmorskan   som   förlöser  underbyggaren  lovar  att   flytta  sitt  stall,  särskilt  gödseln,  som  förstör  de  underjordiskas  boningarna.     Den  24  juni;  ett  kors.  Det  är  Vintergatan  som  tänktes  som  ett  kors.     Den  8,  17  och  23  juni;  en  lax.  Loke  förvandlade  sig,  då  han  dödat  Bal-­‐der,  till  en  lax.  Han  menade  på  så  sätt  kunna  undkomma  gudarnas  dom.  Men   gudarna   sökte   honom.  De   vadade   i   floden   och   hade   nät.   Tor   grep  honom  och  han,  Loke,   fick  sitt   straff.  Man  erinrar   sig  predikotexten  5:e  söndagen  efter  Trefaldighet;  ”Det  Stora  Fiskafänget”.    

Väduren  25  juni-­‐  äduren  var  ett  gyllene  vädurskinn  som  var  upphängt  i  Ares  lund  och  där  bevakades  av  en  drake.    Stjärnbilden  kunde  också  vara  ett  lamm,  

Tyestes   lamm.   Astrologiskt   var   Väduren   solens   höjdpunkt,   vilket   talar  om  att  placeringen  av  Väduren  vid  midsommar  är  den  rätta,  ty  nu  stiger                                                                                                                  6  Rietz,  Sv.  Dial.  698a  

V  

  6  

solen  som  högst  på  sin  bana.  Till  minne  av  Väduren  som  ett  lamm,  visar  runstaven  den  24  juni;  ett  lamm  och  flera  andra  dagar  visa  Väduren  som  ett   får,  då   runstaven  den  15   juni  har;  en  ullsax,   den  17   juni;  ett  får   och  den  12  juni;  en  ullsax.    

Orion,  8-­‐31  augusti,    Orions  bälte,  19-­‐22  augusti  

 rion   är   ett   av   himlens   ljusstarkaste   objekt   och   åskådliggör   stjärn-­‐himlens  jätte.  Hans  saga  är,  att  han  jagar  kvinnor,  i  synnerhet  Pleja-­‐

derna  som  fly  för  honom.  Som  straff  för  sin  hänsynslöshet  mot  kvinnor,  blev   han   berövad   sin   syn   och   utkastades   på   havsstranden.   Men   den  blinde  jätten  på  ön  kunde  gå  på  vattnet;  enligt  grekerna  var  han  son  till  havsguden,  Poseidon.       I  folktron  kommer  fiskare  till  ön,  där  den  blinde  jätten  ligger  i  kedjor.  Jätten  ger  dem  ett  bälte  och  ber  dem  spänna  det  om  en  viss  kvinna.  Han  vill  genom  detta   få  henne  till  sig.   Ibland  ger  han  fiskarna  en  nyckel  och  ber  dem  hämta  hans  hund,  som  är  inlåst  i  berget.  Orion  var  hängiven  jä-­‐gare   och   avbildas   på   himlen   med   en   klubba   eller   pilbåge   eller   svärd.  Hans  hund,  Stora  Hund,  jagar  Haren.     I  folktron  har  han  ansetts  vara  skördegud  och  dödsgud.  Hans  attribut  varierar   vida.  Han  har   setts  med  häroldstav,   bila,   grönskande   stav,   hö-­‐grep,   spira,   slaga,   Jakobsstav,   Arons   stav   och   räfsa.   De   tre   stjärnorna   i  bältet  ha  kallats   "tre   fiskesvenner",   "tre  vise  män",   "tre  konungar",   "tre  slåtterkarlar",   "tre   tröskare".   Deras   latinska   namn   Iugulae   betyder  "oket".  Orion  har  kallats  "Sjustjärna"  och  därmed  sammanfallit  med  Ple-­‐jaderna,   "Sjustjärnan"  och  Stora  Björn.  Orions  bälte,   åter,   var   i   folktron  "Friggerocken",   "Mariarocken",   "Spinnrocken",   "Hjorthuvud",   "Krycka",  "Nötter",  "Korn",  "Säd".  Orion  var  korngud.     Romarna  uppgav,  att  Orion  uppgick  i  Väduren  (Firmicus  och  Manilius,  ♈ 10°).   Å   andra   sidan   nämnde   romarna   inte   alls   Perseus   som   stjärn-­‐bild,  varav  man  dragit  den  slutsatsen,  (Boll  Sphaera)  att  Orion  i  Väduren  gått  in  istället  för  Perseus.  (Perseus  den  21  juli  -­‐  10  augusti).    

Orion  som  skördegud     På  stjärnhimlen  syns  Orion  med  sin  högra  hand  hållande  klubban,  vil-­‐ken  i  sin  tur  ligger  inne  i  Vintergatans  stjärnor.  Vintergatan  går  just  där,  mellan   Oxen   och   Tvillingarna,   motsvarande   sista   veckan   i   augusti   och  man  känner   från  den  24  augusti,  Bartolomeus,  uttryck  som  "Bertil  Bry-­‐testrå",  "Bertil  Agnabankare"  och  liknande.  Man  uppfattade  Vintergatan  

O  

  7  

som  en  kornväg  och  Orion  som  tröskare  med  sin  klubba  inne  i  Vinterga-­‐tan.  Orion  (Orions  bälte),  kallades  "tre  tröskare",  "tre  slåtterkarlar".       Flera   runstavsbilder  bör   jämföras:   den  10   juli;  en   lie,   den  15   juli;  en  räfsa,   den   29   juli;   en   sädeskrok,   den   1   augusti;   en  sädesskäppa,   den   10  augusti;  en  slaga,  den  15  augusti;  en  harv,  den  29  juli;  en  högrep.     De  understrukna  runstavsbilderna  äro  också  namn  på  Orion  och  Ori-­‐ons  bälte.    

Orion  som  jägare    (venator)7  

  Orions  bälte  som  "spjut"  jämförs  med  runstaven  den  10  juli;  ett  spjut.  Orion   som   "räven"   återfinns   i   i   runstaven   den   27   juli;   en   rävsax,   och  Orion  som  jägare  med  båge  återfinns  i  runstaven  den  27  juli;  en  skytt  som  skjuter  en  fågel  uti  ett  träd.    

Övriga  runstavsbilder  som  kunna  hänföras  till  Orion     Orion  som  bila  återfinnes   i   runstaven  den  29   juli;  en  bila.  Orion  som  Osiris  har  givit  namnet  "spiran"  och  en  spira  står  i  runstaven  mot  den  19  augusti.  Orion  som  "häroldstav"  och  "Jakobs  stav"  eller  "Arons  stav"  som  grönskade   återfinnes   i   runstaven   den   25   juli;   en  karl  med  stav   betyder  pilgrimsfärder  till  St.  Jakobs  grav  i  Compostela,  och  samma  dag  i  runsta-­‐ven,  den  25  juli;  St.  Jakob;  en  stav  som  grönskar.     Orion  som  "den  svärdbärande"  i  Sphaera  Barbarica  återfinnes  den  25  juli   i   runstaven;   ett   svärd   och   Orion   som   "krycka"   jämföres   med  runstavsbilden  den  29  augusti;  en  krycka.  Orion  som  "hjorthuvud"  eller  "hjort"   (Allen  318)  ser  man   i   runstaven  den  1  september;  en  hjort  eller  hjorthuvud.   Orion   som   "nötterna"   jämförs   med   runstaven   den   20   juli;  några  nötter.    

Plejaderna  lejaderna   voro   sju   flickor,   döttrar   till   Atlas,   som   sörjde     sin   faders  död  och  därför  gräto.  Ibland  kunde  de  vara  tolv  till  antalet.  Stundom  

voro   Plejaderna   som   Atlas   döttrar   ansedda   för   att   vara   Hesperiderna.  Gråtande  fly  de  för  Orion  och  äro  då  duvor.  En  av  Plejaderna,  Elektra,  flyr  till  Stora  Björn,  där  hon  nu  sitter  i  vagnen  som  ryttare.  Denna  stjärna  kal-­‐las  "Rävstjärnan".     I   en   saga  om  Plejaderna   förekommer  en  drake   som  rövar  en  kunga-­‐dotter.8  

                                                                                                               7  Ro.  VI:989  8  Norrman,  Mythen  d.  Sterne;  146.  

P  

  8  

  I  runstaven  ser  man  som  en  reflex  av  den  i   folktron  spridda  uppfatt-­‐ningen,  att  fruntimmers-­‐veckan  i  slutet  av  juli  kommer  med  regn,  och  att  detta  regn  är  tårar  och  att  den  25  juli  kallades  "Jakob  Våthatt".  Vidare  ta-­‐lade  man  den  29   juli,   St.  Olof,   om  översvämning  p.g.a.   det  myckna   reg-­‐nandet.     Denna  vecka  i  slutet  av  juli  som  stämmer  med  Plejadernas  läge  (Oxen  3°  =  28  juli)  kallades  som  sagt  "fruntimmersveckan",  vilket  jämföres  med  att  de  sju  stjärnorna  i  Plejaderna  voro  kvinnor.  En  av  Plejaderna  kallades  "nöten"  och  man  finner  i  runstaven  mot  den  20  juli;  några  nötter.     Draken   i   stjärnsagan   (F.   Norrman;   Mythen   der   Sterne   146)   jämför  man  med  runstaven  den  22  juli;  en  drake.  Den  15  juli   finner  man  i  run-­‐staven;  12  stjärnor.  Detta  jämför  man  med  Plejaderna,  då  de  ansågs  vara  tolv  till  antalet  och  samma  dag  har  runstaven;  en  port  och  en  dörr.  Pleja-­‐derna   voro  dörren   till   himlen  och  hänger   samman  med   runstavsbilden  den  25   juli;  en  stege   "Jakobs  stege",   ty  dörren  och  vägen  till  himlen  var  Jakobs  stege9.    Sjustjärnan,  Plejaderna,  var  i   folktron   vägen   till   him-­‐len10  och   dörren   i   runsta-­‐ven   den   15   juli   lär   betyda  det   rum,   varest   de   sju   so-­‐vare  legat.  Annars  är  i  run-­‐staven  den  27  juli  helgad  åt  de   sju   sovare   "sjusovarda-­‐gen".  Man  bör  av  detta  dra  den   slutsatsen,   att   de   sju  sovare  ha  samband  med  de  sju  Plejaderna.     Stegen   i   runstaven   bör   också   jämföras   med   bilden   samma   dag;   en  humleranka,   ty   liksom  att  Gamla  Testamentets   Jakob  i  drömmen  såg  en  stege  mellan   himmel   och   jord,   så   klättrade   sagans   Jack   (=Jakob)   i   Jack  Bönstängeln  till  himlen  på  en  stängel.  Humlen  är  en  klängväxt  på  samma  sätt  som  bönan.       En  av  Plejaderna  kallades  "rävstjärna"  och  man  jämför  med  detta  run-­‐staven  den  27  juli;  en  rävsax.     Runstaven  har  den  20  juli  också;  ett  öskar,  vilket  möjligen  erinrar  om  det  spridda  namnet  på  Sjustjärnan  Siebengestirn,  då  detta  tolkades  som  "sållet"  av  tyska  Sieb  "såll".  

                                                                                                               9  Uno  Holmberg  s.  133.  10  Handwörterbuch  I:635.  

Runstav  22  juli;    drake  

  9  

  Runstaven  den  20  juli;  en  fågel  bör  slutligen  tolkas  som  Plejaderna,  då  de  voro  ansedda   för  att  vara  "fåglar;  duvor,  hönor  eller  kycklingar".  Ett  av  de  vanligaste  namnen  på  denna  berömda  stjärnbild  är  "hönsburen".11    

Kassiopeia    (28  juni  -­‐  26  juli)  

  Kassiopeia   var   för   grekerna   "Hon   som   sitter   på   sin   tron"   och   med  detta  jämför  man  runstavsbilden  den  22  juli;  Maria  Magdalena;  en  stol,  ty  jungfru  Maria  i  himlen  reste  sig  i  stolen  för  henne.     Stjärnan  β  i  Kassiopeia  har  kallats  "pilgrimsstjärnan"  (♈  7°,  2juli).  Pil-­‐grimernas  dag  och  övriga  attribut  återfinnas  i  runstaven  den  25  juli,   Ja-­‐kobsdagen,   i   ty   att   pilgrimerna   färdades   till   Santiago   (=St.   Jakob)   di  Compostela  i  Spanien.  Härifrån  gick  färden  vidare  till  himlen.  Hade  man  gjort  denna  resa  redan   i   livstiden,  så  besparade  man  sig  mycket  besvär  efter  döden.     Det  stora  astronomiska   felet  mellan  Pilgrimsstjärnan  (2   juli)  och  pil-­‐grimsdagen,  den  25  juli,   förklaras  av  Kassiopeias  nordliga  läge.  Hon  lig-­‐ger  upp  mot  polen  och  det  var  svårt  att  bestämma  hennes  längd  i  förhål-­‐lande  till  zodiaken.    

Plejaderna  som  "Kniven"    (Allen  393)  

  Plejaderna  ha  också   jämförts  med  Vintergatan  som  helhet   (Vg;  104).  Plejaderna  ha  samband  med  Jakobs  stege  som  var  vägen  till  himlen.   Ja-­‐kobs  stege  var  ett  av  namnen  på  Vintergatan  (vg.  48)  Man  trodde  att  in-­‐nan   själen   vid   döden   skiljer   sig   från   kroppen   och   går   till   sin   egentliga  destination,  måste  en  pilgrimsfärd   företagas  på  Vintergatan   som  är  be-­‐satt  med  dolkar  och  svärd  och  på  dess  egg  måste  de  stackars  själarna  gå  fram.  Den   som   i   livet   företagit   denna   pilgrimsresa   -­‐   det   räckte   att   han  (vg.46)  vallfärdat   till  ett  närliggande  kapell,  vigt  åt  aposteln   Jakob  -­‐  be-­‐sparade  sin  själ  den  kvalfulla  resan.  När  man  i  runstaven  den  29  juli  fin-­‐ner  en  böjdkniv,  bör  man  jämföra  denna  bild12.  Indierna  kallar  Plejaderna  för  "kniv"13.    

 

                                                                                                               11  Allen  399.  12  E.  Snippel,  s.  102  Verein  f.  Altertumskunde  u.    Oldenburg  1883.  13  Krittikka,   som   givit   namn   åt   månaden   oktober/november   Kartikam,  därför   att   fullmånen   står   i   plejaderna  vid  denna   tid.  Ursprungligen,   för  8000  år  sedan,  stod  fullmånen  i  Plejaderna  i  slutet  av  juli.  Detta  läge  le-­‐ver  kvar  i  folktron  

  10  

Hund  och  Hare     På  stjärnhimlen  var  Stora  Hund;  Orions  hund,  som  jagade  en  hare,  Ha-­‐rens  stjärnbild.  I  sagan  var  Orion  storviltjägare,  men  på  stjärnhimlen  är  han  blott  på  jakt  efter  en  hare.  Stora  Hund  går  upp  mellan  16  augusti  -­‐  25  september  och  Haren  den  13  -­‐  26  augusti.14    Runstaven   åskådliggör   him-­‐lens  stjärnsaga  med  bilden  den  4  augusti;  hund  och  hare,  "jakttiden".       Att  detta  motsvarar  stjärnhimlens  hund  syns  av  helgonet  samma  dag;  Dominicus,   vars   attribut   är   "hund   med   en   fackla   i   munnen",   ty   stora  hunds  mun  var  himlens  starkaste  stjärna,  Sirius,  som  var  glödande,  eller  en   fackla.  Dagarna   kring  denna   tid   i   augusti   kallades   allmänt   "hundda-­‐gar".15  Sirius,   "facklan"  motsvarar   den   10   september   och   har   inte   givit  nerslag  i  runstaven  annat  än  via  Dominici  dag  den  4  augusti.  Man  erinrar  sig  dock  folktrons  uppfattning  om,  att  man  bör  tända  lyse  inomhus  i  sep-­‐tember,   särskilt   vid  Mikael,   den  29   september,  men  också   andra  dagar  nämnas,  såsom  den  4  september.     Hundstjärnan,  Sirius,  har  också  ansetts  vara  Isis.  16  Beläggen  för  detta  

äro   mycket   talrika.  Isis   är   emellertid  också  gestaltad  i  en  annan   stjärnbild,  nämligen   Jungfrun,  där   hon   beskrivs  "ammande   barnet  =  Horos".  Det   finns  således   två   olika  stjärnbilder   med  samma  gudanamn.    

    Isis  förkristligades  under  medeltiden  så,  att  stjärnbilden  Jungfrun  med  barnet   ansågs   vara   Maria   och   Jesus.17  Den   andra   Isis-­‐stjärnan,   hund-­‐stjärnan,  blev  därför  troligen  inte  Maria  som  föderska;  -­‐  den  tolkningen  var  redan  upptagen  för  Maria  i  Jungfrun  (december)  -­‐  utan  Marie  födelse.  Hundstjärnan  motsvarar  den  10  september  och  man   finner   i   runstaven  den  8  september;  "Jungfru  Marie  födelsedag".     Denna  födelsedag  saknar  stöd   i  bibeln  och  är  ett   tillägg,  gjort  av  den  katolska   kyrkan.18  Det   låter   sig   utan   vidare   sägas,   att   runstavsbilderna  

                                                                                                               14  Lilla  Hund,  Prokyon  uppgår  den  18-­‐22  september.  15  Hundens  fackla,  se  Manilius  5:206.    16  Boll  1903:208-­‐9  17  Boll;  417,  428  f.,  449.  18  Legenda  Aurea  s.  676  

Runstaven  4  augusti;  hund  och  hare  

  11  

den   8   september   äro   en   reflex   av   katolska   kyrkans   legendarium.   Dock  frågar  man  sig  varför  katolikerna  förlagt  sin  uppdiktade  händelse,  "Marie  födelse"  till   just  denna  dag,  den  8  september.  Helgondagar  äro  alltid  till  minne  av  helgonets  död.  Endast   i   tre   fall   firar  man   födelsedagar:   Julda-­‐gen  för  Jesu  födelse,  Midsommardagen  för  Johannes  döparen  och  den  8  september  för  Marie  födelse.    

Satyren    (Boll  284)  

  Satyren  är  en  mytologisk  bocksgestalt  som  astrologiskt  uppgår  i  Tvil-­‐lingarna.  Den  kanske  berömdaste   satyren,  Marsyas,  hade   ingått   ett   vad  med  Apollon  om  vem  som  kunde  spela  bäst.   Marsyas   spelade   aulosflöjt   och  Apollon   lyra.   Avtalet   gällde,   att   den  som  segrade,  skulle  få  förfara  med  den  andre  efter  behag.  Apollon  vann  vadet  och  upphängde  Marsyas  i  ett  träd,  var-­‐efter  han  flådde  skinnet  av  satyren   le-­‐vande.   Apollon   med   lyran   uppgår   i  Tvillingarna   som   en   av   Tvillingarna  enligt  Ptolemaios.     I  runstaven  ser  man  den  24  augusti;  en  kniv;   -­‐  då  är  det  tid  att  slakta  bock-­‐ar,   eller,   eftersom   huden   blev   honom  levandes   avdragen.   Helgonet   Bartolo-­‐meus,  den  24  augusti  som  här  åsyftas,  avbildas   hållande   sin   hud   i   händerna,  också  med  kniv.  Enligt  helgonlegenden  blev  han  levande  flådd.19     Folkuppteckningar   den   24   augusti  vet  ingenting  om  helgonets  skinn,  men  väl  om  bockarnas  hud  och  skinn,  ty  nu  slaktades   och   flåddes   bockarna.   "Bertil   får   torkat   sina   bockaskinn"20,  "När  Bertil  får  sin  bockahud  torr  (v.  47).     Den  antika  sagans  motivkrets  med  vadet  och  segrarens  rätt  att  flå  den  andre  finns  i  folksagan;  Skräddarepågen  som  va  värre  än  Skam  själv.21    

   

                                                                                                               19  Leg.  Aur.  628  20  V.  Bartol.  22  21  Bondeson,  sagor  nr  16  

Satyr  

  12  

Capella     I  samband  med  runstavens  uppgifter  den  24  augusti;  en  kniv,  -­‐  tid  att  slakta  bockar,  bör  man  inte  försumma  att  nämna  himlens  bock;  Capella,  som  uppgår   i  Kusken,  Oxen  25°  =  19   augusti.   Capellas  uppgång   ansågs  förorsaka  svåra  stormar22,  vilket  stämmer  med  folktrons  uppfattning  om  att   det   brukar   storma   på   Bartel.23  Vissa   antika   författare   bringade   Ca-­‐pella  i  förbindelse  med  Pan,  satyren,  som  framställdes  med  bockhorn  och  bocksben,  spelande  på  en  panflöjt.  Med  ledning  av  detta  bör  man  kunna  förlägga  Satyren  i  Tvillingarna  till  Capellas  närhet.    

Vintergatan     Då   Vintergatan   korsar   zodiaken   mellan   Oxen   och   Tvillingarna,   har  man  här  sett  en  förbindelse  mellan  himmel  och  jord.24  Denna  punkt  mot-­‐svarar   sista   veckan   i   augusti   och   som   en   följd   av   detta   har   man   tagit  tydor  av  Vintergatan  på  Bartolomeus-­‐dagen.  Någon  gång  har  man  även  använt  Lars,  den  10  augusti,   för   liknande  spådomar.25Detta  speglar   för-­‐hållandet   på   medeltiden,   då   solstånden   och   vårdagjämningarna   inföll  den  12:e  i  sin  månad.  Midsommar  var  den  12  juni.     Vintergatan  var  en  vindgata  eller  ett  väder-­‐  eller  vindträ.26Detta   för-­‐klarar   de   många   uppteckningarna   om   att   man   väntade   Bartel-­‐mässe-­‐storm  (V  Bartol  14).  Hermes  anför  den  27  augusti;  stjärnbilden  "Vinden".     Vintergatan   var   också   "en   gammal   sols   väg"27  och   det   heter   i   folk-­‐tron28:   "Solen   viker   hän   på   Bartolomeus,   St.   Lucia   afton   kommer   den  igen".     Runstaven   har   den   29   augusti;   Solens   avbild,   stödjande   sig   på   en  krycka   eller   "solen  blir   gammal   och  har   ingen  kraft…liksom  att   hon  nu  ville  falla  om  kull  av  ålder".  Kryckan  kommer  igen  i  folklivsuppteckning-­‐ar29;"Bärtelmässe-­‐krycka".     De  många   uppteckningarna   i   stil   med   "Bartel   korntröskare",   "Bartil  kornböstare"  hänger  samman  med  Vintergatan  i  så  måtto  som  att  Orions  klubba  ligger  mitt  inne  i  Vintergatans  stjärnor.  Orion  finns  som  tröskare  och   sädesgud.   Hans   klubba   är   i   detta   fall   att   jämföra   med   runstavens  

                                                                                                               22  Ro.  VI  sp.  919  23  S.  Bartol  51  24  Nilson,  Himlavalvet  s.  175  25  V.  Vintergatan  6  26  Vg.  39-­‐93  27  Vg.  1718  28  V.  Solen  1  29  V.  Bartol.  49  

  13  

slaga,  den  10  augusti,  vilket  speglar  ett  medeltida  förhållande  med  som-­‐marsolståndet  den  12  juni.     Kniven  den  24   augusti   som  beteckning   för  Vintergatan  har   omtalats  ovan  under  "Plejaderna".     Slutligen,  runstaven  den  24  augusti;  en  ärthässja,  en  hummelstång.  Det  är   vägen   till   himlen,   Vintergatan,   såsom   omtalades   under   Jakobsdagen  den  25   juli   i   samband  med  stegen  och  humlerankan  därstädes.  Här  an-­‐drogs  också  sagan  om  Jack  och  bönstängeln  och  gossen  som  klättrade  till  himlen  på  en  bönplanta.    

Polstjärnan     Polstjärnan  är  alfa  i  Lilla  Björn  och  uppgår  enligt  Ptolemaios  i  0°  Lilla  Björn,   vilket   motsvarar   den   24   augusti.   I   asiatiska   religioner   var   pol-­‐stjärnan   liksom   Plejaderna   en   plats   där   det   fanns   förbindelse   mellan  himmel  och   jord.   Shamaner   eller  präster  kunde  genom  ett   litet  hål   här  krypa  in  i  himlen.     Man  har  tolkat  pol-­‐  som  slända,  ty  världen  liknades  vid  en  stor  slända  som  drogs   runt   av   ödets   feer.   En   annan   tolkning   av   polstjärnan   (Allen  457)  är,  att  den  är  en  nål  eller  spik,  satt  under  en  kvarnsten,  omkring  vil-­‐ken  den  övre  kvarnstenen  vrider  sig.  Denna  sista  tolkning  stämmer  nå-­‐gorlunda  med  romarnas  namn  på  Stora  Björn,  ty  de  kallade  björnen;  "Sju  tröskoxar".  Man  får  tolka  det  så,  att  dessa  oxar  drog  runt  ett  tröskverk.     Runstaven   har   den   1   september;   ett   par   kvarnstenar   och   det   heter:  "Dagen   kallas   i   Norge   Kvernknurren   -­‐   knarren,   förty   kvarnvattnet   ofta  blir   borta   tills   höstregnet   åter   fyller   rännorna   och   man   därför   var  tvungen  att  ta  till  handkvarnen".     Slutligen  -­‐  runstaven  har  den  24  augusti;  en  humlestör  som  bör  tolkas  såsom  vägen  till  himlen.  En  humlestör   fanns  också  på  Jakobsdagen,  där  den   betyder   "vägen   till   himlen"   =   Plejaderna.   Humlestören   den   24   au-­‐gusti  bör  tolkas  som  vägen  till  himlen  genom  Polstjärnan.    

Enhörningen  -­‐  Hjorten     Denna  stjärnbild  räknas  som  modern  i  så  måtto,  att  den  inte  finns  med  bland   de   antika   stjärnbilderna.   Meningarna   om   stjärnbildens   ålder   gå  isär.   Dess   läge   är   emellan   Hundarna,   Orion   och   Hydran   i   Tvillingarna.  Den,  Hjorten,  uppges  på  persiska  glober,  vilket   stämmer  med  en   indisk  naxatra   =månstation,   margaciras   "hjorthuvudet",   som   liggen   mellan  Oxen   och  Tvillingarna30.   Runstaven   har  mot   den   1   september;   en  hjort  eller  ett  hjorthuvud.    

                                                                                                               30  Enligt  Varaha  Mihira  motsvarar  Mrigashirsha  λ  Orionis  

  14  

Kräftan     Kräftan  motsvarar   den   21   september   -­‐   20   oktober,   ty   vid   denna   tid  släpper  krabborna  sin  rom,  vilket  räknas  som  deras  födelse.  Om  stjärn-­‐bilden  Kräftan  på  det  medeltida  sättet  skulle  börja  med  höstdagjämning-­‐en  eller  den  14   september;  korsmässa,   så  bör  man   tänka   sig  att  korset  står  för  Vintergatans  fyra  hörn.     Runstaven  har  den  15  september;  hummer,"hummerfångst  lovgiven".    

Åsnorna  och  Krubban     Dessa   berömda   åsnor   i   Kräftans   ögon   gruppera   sig   kring   Krubban;  Kräftans  10:e  grad,  (1  oktober).  Krubban  kallas  även  "spannen,  brunnen,  molnet"  eller  "båset".     Det   berättas   att   giganterna   i   forntiden   sökt   bestorma   Olympen.   Då  Zeus  samlade  sina  trupper,  kommo  smeden  Hephaistos,  satyrer  och  sile-­‐ner   till  hans  hjälp.  De  redo  på  Åsnorna  som  med  sitt  skriande  skrämde  giganterna  på   flykten.   Enligt   en   annan   variant   av   sagan,   var   det  Triton  som  med  sin  snäcka  trumpetade  så,  att  giganterna  flydde  i  panik.31       Den   germanska  motsvarigheten   till   sagan   var,   att   jättarna   sökte   be-­‐storma  asarna  och  voro  på  väg  uppför  Bifrost,  gudarnas  bro  (regnbågen).  Heimdal,  som  bevakar  bron  vid  dess  ända,  stötte   i   sitt  horn,  varvid  alla  jättarna  skrämdes.  Völuspá  47  säger:  "Rädas   alla   som   äro   på   Hel-­‐väg".   Till   den   nordiska   varianten   av   sagan  hör,   att   här,   invid   Heimdal,   finns   asken   Yggdrasil,   dess   rot   och   Urdar-­‐brunn   liksom  Mimes   brunn,   där   Heimdals   horn   ligger   gömt   på   botten.  Här,  vid  Urdarbrunn,  är  gudarnas  domsplats,  där  de  dagligen  hålla  ting.  De  rida  på  sina  hästar  till  tinget.  Här  är  höstdagjämningen  och  Vinterga-­‐tan  och  orsaken   till   sagan  om   jättarnas  anfall  på  gudarna  är,  att  det  nu  fanns  förbindelse  mellan  himmel  och  jord  och  jättarna  som  kommo  från  bergen  kunde  rida  upp  för  Bifrost,  Vintergatan.  Nästan  alla  bilder  i  run-­‐staven  äro  satta  för  att  åskådliggöra  detta  sceneri.  Den  12  september;  en  tudelt   rundel   för   den   gamla,  medeltida   höstdagjämningen.   Den   14   sep-­‐tember;  ett  kors   för  Vintergatan  som  ett  kors;  också  en  medeltida  höst-­‐dagjämning.  Samma  dag,  den  14:e,  men  också  den  21  september,  en  tre-­‐fot   för   gudarnas   ting   vid   Urds   brunn.   Den   17   september;   en   fågel   på  regnbågen;  det  är  Vintergatan,  Bifrost  "regnbågen"  och  Heimdal  som  gu-­‐darnas   vaktman,   i   detta   fall   åskådliggjord   som   en   fågel.   Det   hette   om  Heimdal  att  han  "tarvar  mindre  sömn  än  en  fågel".  Mot  den  21  septem-­‐ber  har  runstaven  en  bock,  vilket  svarar  emot  satyrerna,  som  voro  bocks-­‐gestalter  och  redo  på  åsnorna  i  den  grekiska  mytologin.  Här  får  man  inte  glömma  att  nämna,  att  i  sagan  om  titanernas  kamp  mot  gudarna,  nämn-­‐

                                                                                                               31  Hygin.  astr.  Liber  II:23  

  15  

des  Ægipan,   Pans   son,   som   den   som   skrämt   iväg   titanerna;   alltså   inte  som   hos   Hyginus,   Triton.   Denne   Ægipan   blev   sedan   som   tack   för   sitt  trumpetande,  av  Zeus,  satt  på  himlen  såsom  Stenbockens  stjärnbild.     Samma  dag,  den  21  september,  har  runstaven;  en  karl  på  häst,  vilket  motsvarar  asarna  då  de  rida  till  tingsplatsen  vid  Yggdrasil.  Det  bör  jäm-­‐föras  med  satyrer  och  silener  som  redo  på  Åsnorna,  motsvarande  stjärn-­‐bilden  Åsnorna.  Samma  dag;  en  häst,  jämföres  med  Åsnorna.     Den  29  september  har  runstaven  ett  ljuster,  vilket  jämförs  med  Mime  som   brunnsgubbe   och   vidare   med   stjärnbilden   mellan   Åsnorna;   Fons  "brunnen".   Samma   dag,   den   29   september;   en   basun,   vilket   motsvarar  Heimdals  horn  som  ligger  sänkt  i  Mimes  brunn  och  med  vilket  han  var-­‐nar   gudarna   på   den   yttersta   tiden.   Detta   ansluter,   som   ovan   sagts,   till  stjärnbilden  Åsnorna,  som  hade  samband  med  Tritons  trumpetande  en-­‐ligt  Hyginos.  Norska  primstavar  ha  också  denna  dag;  Trästam  med  gre-­‐

nar  med  mat,   vilket   är   Ygg-­‐drasil  som  Vintergatan.  Vin-­‐tergatan  var  över  huvud   ta-­‐get  en  matväg.  Förutom  den  vanliga   betydelsen   "mjölk-­‐vägen"   var   Vintergatan  också   en   väg   av   korn,   salt,  sill  osv.  

Chariter  Stjärnbilden   i   Kräftan   heter  överallt   i  Sphaera  Barbarica  "tre  chariter".    Chariterna  voro  tre  jungfrur  som  bodde  vid  en  källa  eller  brunn.   De   avbildades   dan-­‐

sande  med  kvist  i  handen.  De  voro  ofta  i  sällskap  med  Apollon  eller  Pan.  Dem  tillägnades  vid  dryckeslag  den  första  drycken.  De  påminna  om  gre-­‐kernas  horer  eller  moirer.  På  latin  heta  de  gratier.  I  moderna  sagor  kan  man  möjligen  erinra  om  de  förekommande  feerna.     De  påminna  också  om  de  germanska  nornorna,  som  voro  tre,  jungfrur  och  bodde  vid  en  brunn,  Urdarbrunn.  Här  fanns  också  Heimdal,  gudarnas  vaktman,  med  sitt  horn.  Han  i  sin  tur  påminde  en  del  om  Pan  och  dennes  son,  Ægipan.  Heimdal  och  Pan  liknade  varandra  ty  Pan  var  uppfinnare  av  stridstrumpeten.  Båda  kunde  skapa  skräck  och  voro  allgudar   som  sågo  allt,  påminnande  om  solguden.  

               Chariter  

  16  

  Runstaven  har  den  21  september;  en  ängel  med  kvist  i  handen,  vilket  påminner  om  att  chariter  avbildades  med  en  kvist   i  handen.32  Chariter-­‐nas   samband   med   de   germanska   nornorna   kommer   fram   i   flera  runstavsbilder  som  direkt  eller   indirekt  peka  på  nornorna.  Den  7  okto-­‐ber  har  runstaven;  karda,  kloster,  bok.  Dessa  bilder  äro   för  det,  att  nor-­‐norna  bodde  i  ett  hus  och  arbetade  med  lin,  ty  att  trådarna  blevo  männi-­‐skoöden.   Kardan   var   en   del   av   linberedningen.   Nornorna   nedskrevo  människoöden  på  trä.    Detta  blev  senare  omtytt  till  "böcker".    Nornornas   bostad   vid  Urdarbrunn  och  Yggdrasils   ask   jämför  man  med  de   tidigare   omtalade   runstavsbilderna:   den   29   september;   ljuster   för  Mimes  brunn,  vidare  denna  dag;  en  lur   för  Heimdals  horn.  Den  17  sep-­‐tember;  en   fågel  på  regnbågen,   ty   regnbågen   var  Bifrost,   gudarnas   bro,  och  här  var  Yggdrasils   ask.  En   trädstam   den  29  september   jämför  man  slutligen  med  Yggdrasils  ask.  

 Vågen  

  En  stjärnbild,  δ  Canis  Minor  "Vågen"  eller  "Vikten"  uppgår   i  Tvilling-­‐arnas  26°  (19  september).33     Runstaven  har  den  29  september;  en  våg.  Detta   jämför  man  med  att  ärkeängeln  Mikael,  29  september,  avbildas  med  en  våg  och  lur.  Dessa  at-­‐tribut,  som  sakna  förklaring  i  bibeln  och  heller  inte  nämnas  av  kyrkofä-­‐derna,  finns  dock  på  ett  stort  antal  kyrkomålningar.  Man  menade  att  Mi-­‐kael  hade  blåst   i  domsbasunen  och   i  samband  med  yttersta  domen  fört  själarna   till   paradiset.   Vid   domen   skulle   själarna   vägas,   en   tanke   som  finns  i  hedniska  religioner.  Man  har  menat  att  Mikael  som  lurblåsare  vid  domen  motsvarar  den  hedniske  guden,  Heimdal.34Mikael  avbildas  också  med  en  våg.  Vågen  står   inte  nämnd   i  den  Vøluspávers  som  handlar  om  Heimdals  horn.  Ordet  mjøtu∂r  i  Vøluspá  46  tolkas  som  "ödet"  men  bety-­‐der  snarare  "våg"  till  en  rot  *med  som  betyder  "mäta,  väga".  Man  jämför  isländska  met;  "vikt,  våg".35       Tanken   att   själarna   vägas   vid   yttersta   domen   hänger   samman   med  Mikaelidagens   läge   vid   höstdagjämningen.   Nu   fanns   det,   trodde   man,  förbindelse  mellan  himmel  och  jord  och  jättarna  kommo  ut  ur  bergen  för  att  storma  gudarnas  boningar.  Detta  berättas  om  i  Snorre  Edda  och  hos  Hyginos   nämns   det   under   Åsnorna.   Detta   symboliserade   världens   un-­‐dergång  och  yttersta  domen.  Även  vid   julen  kan  man  se  att  dödsguden,  Pluto,  vägt  själar,   ty  det  heter   i  Hermes  om  stjärnbilden   i   Jungfrun  24°-­‐

                                                                                                               32  Ro.  883  33  Allen  s.  130  34  Kult.  hist.  lex.  Mikael  s.  617  35  Pokorny  705-­‐6  

  17  

26°   (17  december):   "under-­‐jordens   rådande,   Pluto,  kroppars   och   själars   sär-­‐skillnad.  

 Stora  Björn,  Karlavagnen     Denna,den   kanske   känd-­‐aste   stjärnbilden   av   alla,  även   kallad   Karlavagnen  spänner  över  en   stor  del   av  hösten   fram   till   december  och  har  i  Norge  in  i  modern  tid  kallats  höstens  vagn.  Den  

kända  grekiska   sagan  om  stjärnbilden  var,   att  det   var  Kallisto,  nymfen,  som  med  en  pil  dödades  av  sin  egen  son,   jägaren,  Arkas.   Jägaren  visste  inte   att   han   dödade   sin   egen   moder,   då   hon   blivit   förvandlad   till   en  björnhona.     Runstaven   uppger,   att   den   14   oktober   är   helgad   åt   påven;   Calixtus,  som   i   detta   sammanhang   måste   uppfattas   som   en   ordlek   på   Kallisto.  Björnhonan     dödades   av  Arkas  pil   och   avbildas   stundom  genomborrad  av  en  pil.  Man  bör  därför  möjligen  räkna  pilen  som  en  stjärnbild.  Runsta-­‐ven  har  den  21  oktober;  en  pil,  en  båge;  det  sista  för  jägaren  Arkas  attri-­‐but.   Dagens   namn,   Ursula,   är   en   ordlek   på   latin;   ursa   "björnhona".  Stjärnbilden  var  Ursa  maior.      Stora  Björn  kunde  också   avbildas   som  galt   och  man   finner   i   runstaven  mot  den  18  oktober;  liggande  svin.  Samma  dag  har  runstaven  en  oxe;  ett  oxhuvud.   Detta   erinrar   om   att   Stora   Björn   hos   romarna   var   "sju   trös-­‐koxar",   septentriones.   Tröskoxarna   böra   också   jämföras   med   runstavs-­‐bilden  den  28  oktober;  en  slaga  (kornets  tröskning).       Den   30   november   har   runstaven;   en   rävsax   eller   tana36,   vilket   man  jämför  med  Rävstjärnan",  Alcor  i  Stora  Björn.           I   folktron   var   Karlavagnens   kos-­‐miska   betydelse,   att   dess   dragdjur  skulle   slita   sig   vid   världens   under-­‐gång.  Kusken   länkar  vagnen  och  ord-­‐nar   tömmarna,   men   då   dragdjuren  slita  sig,  bebådar  det  världens  under-­‐gång.   I   norden   sade  man,   att   det   ut-­‐

                                                                                                               36  Tana;  fångstredskap  för  att  fånga  räv.  

Runstav  den  29  sept.  Våg  och  lur  

18  okt.  oxe  

  18  

löste  ragnarök.  Om  detta  berättar  Vøluspá  i  verserna  44,  49  och  58.  Där  dragdjuret  är  en  ulv.  Runstaven  har  den  4  december;  en  länk  och  det  he-­‐ter   i   folktron   (Norge)   att:   "Barbara   går   solen   bort,   Lussenatt   kommer  hon  tillbaka."  

  Karlavagnen  var  i  folktron  ansedd  för  att  vara  ett  tillhåll   för  själar.  Om  detta  erinrar-­‐den  2  november   i   runstaven;  många  bilder,  alla  själars  dag  och  den  1  november;  8  kors,  8  saligheter.     Runstaven   säger   den   11   november:   "St.  Martinus,   björnkvällen,   björnen   går   i   ide  och  ligger  till  den  25  mars".     Slutligen  bör  nämnas,  att  en  med  runsta-­‐

ven   besläktad   bildalmanacka   från   Augsburg   1567   i   oktober,   (16   okto-­‐ber),  avbildar  en  björn.  37    

Skeppet  Argo     Skeppet  Argo   täcker   in  hösten,  dvs  Kräftan  och  Lejonet  och  avslutas  ungefär  vid  Jungfruns  ingång  i  slutet  av  november.  Runstaven  har  den  1  november;  en  omstjälpt  båt  med  kölen  i  vädret,  vilket  jämförs  med  Argos  köl.     I   Lejonet   14°   (5   november)   uppgår;   "der   an   der   kleinen   Gans".38  Denna   stjärna   bör   jämföras   med   runstavsbilden   den   11   november;   en  

gås.     Argos   slut  markeras  med  en   snittlinje.   Stjärnbilden   är  liksom  Pegasus  och  Oxen  av-­‐skuren.   Denna   snittlinje   går  från  Lejonet  17°  till  Jungfrun  1°   (=22   november).   Runsta-­‐ven   har   den   23   november;  

ett  ankare,  ett  redlöst  skepp  "skeppsfarten  upphör".        

Den  konungsliga  spiran     Lejonet,   som   anses   vara   djurens   konung,   är   också,   på   stjärnhimlen  symbol  för  konungar.  Detta  ser  man  av  att  den  största  stjärnan,  Lejonets  

                                                                                                               37  Lithberg,  Computus  273  38  Ptolemaios  Almagast  

30  november;  rävsax  

1  nov;  en  omstjälpt  båt  

  19  

hjärta,   kallades   "kungsstjärnan";  Regulus.   Runstaven  har   den  6   novem-­‐ber;  en  kunglig  spira,  till  åminnelse  av  den  store  svea  konung.       Denna  förklaring  är  liksom  då  man  förklarar  runstavsbilderna  som  ut-­‐snitt  ur  helgonlegender  en  efterkonstruktion.  Gustav  II  Adolf  hade  redan  denna  spira  inskuren  på  sin  runstav.  Han  kunde  inte  gärna  känna  till  sin  egen  dödsdag.     En   gammal   stjärnbild   är,   då   man   tänkte   sig   den   stora   gudamodern  med  spira  ovanför  Lejonet.  Dessutom  kan  nämnas  att  Akkaderna  sågo  en  spira  i  Lejonet39.      

Jungfrun     Jungfruns   stjärnbild   tänkes   liggande   ned   med   huvudet   mot   Lejonet  och  fötterna  i  vågen.  Viktiga  stjärnor  är  hennes  vingar,  stjärnan  Vindemi-­‐ator  "vinskördaren"  samt  Spica  "axet",  som  hon  bär  i  handen.  Alla  dessa  stjärnor   ha  med   större   eller  mindre   säkerhet   givit   nerslag   i   runstaven.  

Jungfruns   stjärn-­‐bild   var   för   anti-­‐ken   Isis   med   bar-­‐net   Horos.   Under  medeltiden   för-­‐

kristligades  stjärnbilden   och  blev   Maria   med  Jesus,   vilken   hon  diar.   Enligt   Pto-­‐lemaios   sträckte  sig   Jungfrun   ända  till   12°   i   Vågen  

och  omfattar  då   i  denna   jämförelse  tiden  21  november  till   trettondeda-­‐gen  den  6  januari.  Under  denna  tid  har  runstaven  minst  6  dagar  som  er-­‐inra  om  Jungfrun,  Maria,  Jesu  moder:     Den  21  november;  Marie  offrings  dag.  Bilden  är  ett  krönt  huvud.  Vikti-­‐gare  är   runstavsbilden  den  6  december;   två  vingar,   ty   Jungfruns  vingar  uppgå  i  ♍    8°-­‐21°  (29  november  -­‐  12  december).  Den  8  december  kallas  Jungfru  Marie  dag,  Marie  avlelse  och  den  9  december  St.  Anna  som  var  Kristi   mormoder.   Denna   sista   dag   är   endast   känd   i   Skandinavien   och  Schleswig.  Den  25  december  har  runstaven;  ett  lindebarn,  Juldagen  och  den   1   januari;   en   kniv   för   Kristi   omskärelse.   En   funt   betyder   Kristi  döpelse.  Den  6  januari;  ett  lindebarn  för  historien  kring  Kristi  födelse  och  de  tre  vise  män  och  stjärnan  som  dem  vägledde.  

                                                                                                               39  Allen  253  

Juldagen,  25  dec.  

  20  

  Jungfruns   huvud   motsvarar   runstaven   den  21   november;   ett   krönt   kvinnohuvud   och   föt-­‐terna   motsvarar   runstavsbilden   den   20   de-­‐cember;  sko  eller  skosula.       Den   omständigheten,   att   Jungfruns   stjärn-­‐bild   tänktes   liggande,   motsvarar   runstavs-­‐bilden   den   16   -­‐   19   december;   ligger   en  man,  såsom  han  sove  eller  låge  död.     Jungfrun  håller  i  handen  ett  ax  och  den  ljus-­‐starkaste   stjärnan   här   är   Spica   som   uppgår   i  26°  =  17  december.       Spica  skapar  enligt  Firmicus,  300-­‐talet  bok8:XI:  "mjölnare  och  bagare"  och  enligt  Manilius  (1:a  århundradet)  5:270   f.   "jordbruk,  stora  skördar,  mjölnare,  bagare  som  baka  olika  figurer".  Detta  erinrar  om  det  i  folktron  kända  julbaket  som  i  katolska  almanackor  givit  nerslag  den  6  december;  tre  bullar.  40     I  runstaven  kommer   julbaket   indirekt   fram  den  21  december,  då  det  heter:  "Tövädret   denna   dag   kallades   lefsetö,   kakelinna".   I   ordboken,   Nynorsk  ordbok,  står  för  kakelinna  "mildvädersbolk  i  december"  (under  julbaket).     Vid  sidan  om  Spica  är  den  största  och  mest  kända  stjärnan;  Vindemia-­‐tor   "vinskördaren".  Om  denna  stjärna  erinrar   runstavsbilden  den  9  de-­‐cember;  en  kanna,  "julölets  brygd".         Stundom  kunde  Jungfrun  ha  ett  svärd  som  attribut.  Detta  svärd  tolka-­‐des  som  skördekniv  och  hade  samband  med  Vinskördaren41.  Runstaven  har  den  25  november;  svärd  och  den  4  december;  svärd.       Jungfrun   kunde   avbildas   med   fackla   som   attribut42.   Detta   bör   man  jämföra  med  runstavsbilden  den  13  december;  bloss,  fackla.     Någon   gång   avbildas   Jungfrun   med   ymnighetshorn.   Hon   jämfördes  med  Tyche43.  Denna  var  ödesgudinna,  i  Rom  Fortuna,  och  i  denna  jämfö-­‐relse   bör   man   andraga   runstavsbilderna   den   25   november;   hjul   och  spinnrock  såsom  attribut  hos  en  ödesgudinna.    

                                                                                                               40  Jämför  också  Lithberg,  Computus  s.  273  41  Ro.  VI:959  42  Ro.  VI:960  43  Ro.  VI:960  

         9  dec.  ;  kanna  

  21  

  Jungfrun  kunde  också   förkristligad  anses   föreställa;  Eva   (1200-­‐talet)  om  vilket  erinrar  namnsdagen  den  24  december;  Eva.     Något  obegripligt  har  Jungfrun  ansetts  vara  sju  torn  (Allen  465).  Run-­‐staven  har  den  4  december;  ett  torn.     Den  kanske  kändaste  stjärnsagan  om  Jungfrun  är,  då  hon  var  Erigone.  Som  dotter  till   Ikaros  gingo  de  omkring  med  en  vagn,  Karlavagnen,   las-­‐tad  med  vinsäckar.  De   gingo   från  dörr   till   dörr   för   att   bjuda  på  det,   av  Dionysos,  uppfunna  vinet.  Några  herdar  som  blivit  berusade,   trodde  att  de  blivit   förgiftade  och  slog   ihjäl   Ikaros.  Hans  dotter,  Erigone,  sörjde  så  mycket  häröver  att  hon  gick  åstad  och  hängde  sig.     På  Tomasdagen,  den  21  december,  gick  man  från  dörr        till   dörr   och  bjöd   på   det   nybryggda   ölet.   Liknande   uppteckningar   finns   på   Lucia.   I  runstavsbeskrivningen  kallas  Tomas;   "Tomas  bryggare".  Det  nybryggda  ölet  östes  nu  upp  ur  jäsningskaret  och  man  skulle  ha  ett  smakprov.     Det  heter  i  folktron44:  "Lucia,  vitklädda  flickor  med  krans  på  huvudet  

bjödo  på  ost,  bröd  och  brännvin;  somliga  hade  masker  för  ansiktet".   Vidare   om   Tomas   (48):   "Det   borde   regna   på  Tomas;  han  skulle  komma  med  brygglagen  (57),  nu  skulle  man  avsmaka  julmat  och  julbrännvin."  Det  heter45:  (Tomasdagen  är  på  primstavar  avmärkt  med  en  tunna  för  julölets  skull.)  "Det  var  sedvana  att  sända  ett  ämbar   eller   en   spann  med  nybryggt   öl   till   var   och   en   av  sina   grannar   under   namn   av   skogedryck."   Man   reste   till  vänner  och  bekanta  för  att  smaka  på  julölet.     Inte  mindre   känd   är   sagan   om   Jungfrun   som   Astraea,  stjärnjungfrun.   Under   guldåldern   bodde   gudarna   här   på  jorden,  men   efterhand   som  människosläktet   försämra-­‐des  och  hemföll   åt   synd,   lämnade  gudarna  världen  och  for  till  himlen.  Astraea  var  den  som  sist  lämnade  världen  

och   hon   försökte   in   i   det   sista   genom   straffpredikningar   förmå  männi-­‐skorna   att   bättra   sig.   Guldåldersmyten   om   de   första  människorna   för-­‐kristligades,  och  som  en  följd  av  detta  finner  man  i  almanackan,  den  24  december,  avmärkt  med  namnet  Eva.  Till  denna  myt  hörde,  att  de  första  människorna   inte   hade   kläder,  men   såsom  bibeln   visar,   blygdes   av   sin  egen  nakenhet  och  gjorde  sig  kläder.  I  folktron  skulle  man  till  jul  alltid  ha  något  nytt  klädesplagg  och  i  runstaven  finner  man,  erinrande  om  detta,  den  13  december;  en  sax,  betyder  att  "nya  kläder  till  helgen  skäras".  46  

                                                                                                               44  V  135  45  NFL  II,  21  december  46  Saxen  kan  betyda  Freja,  som  var  en  häxa.  Sax  var  en  kenning  för  häxa.  

4  dec.  torn  

  22  

  Ett  minne  av  den  tiden,  då  gudarna  voro  nere  på  jorden,  finner  man  i  runstaven  den  25  december;  12  dryckeshorn,  "de  12  gudar  som  de  off-­‐rade   till   på   de   12   första   dagarna,   och   drucko   var   dag   vardera   gudens  skål.   Gudarnas   tillhåll   var   sedan   guldålderns   slut;   himlen   och   särskilt  Vintergatan.  Då  julen  firades  till  minne  av  guldåldern,  tänkte  man  sig  att  gudar  och  avlidna  voro  närvarade  under  julen.  De  kommo  från  himlen,  ty  nu,  vid   jul   fanns  det   liksom  vid  midsommar   förbindelse  mellan  himmel  och  jord,  Vintergatan  som  en  väg  av  mjölk,  korn  och  sill  kom  igen  i  det,  att  man  nu  åt   julmat;   vit  mat,   gröt,   sill,   ost  m.m.  Vintergatan  kommer   i  runstaven  fram  redan  den  25  november,  då  det  heter;  mjölbinge,  avdelad  i  tre  rum;  gröt,  välling  och  mjöl.  Vintergatan  som  en  väg  av  halm  kom  till  synes,  då  man  till   jul  bredde  halm  på  golvet  och  i  runstaven  finner  man  den  23  december;  en  halmviska…  Ordet  jul  betyder  halm,  starrgräs  eller  vass,   vilket   ses   av   den   runa   i   den   engelska   runraden   som   heter   eolhx  "vass,  starrgräs".  Ordet,  engelska  eolhx  bör  språkligt  kunna  jämföras  med  

svenska   jul,   vilket  man   ser   av   den  24  de-­‐cember   i   runstaven;   julfriden   inblåst   och  den  25  december,  allmänt  veterligt;  julda-­‐gen.  Tanken  med  julmaten,  halmen  på  gol-­‐vet  och  granen  var,   att  man  så   långt  möj-­‐ligt  ville  ställa  det  så,  att  de  nu  närvarande  genierna   eller   gudarna   kände   sig   hemma.  Man   härmade   Vintergatan   och   ställde   sa-­‐ken  så  som  det   tänktes  vara,  där  gudarna  bodde,   i   himlen;   på   Idavall,   som   är   Ide-­‐gransslätten  Det   sistnämnda   ses   i   runsta-­‐ven   den   21   december;   två   furuträd,   mot-­‐svarande  runan  i  

futharken,   fornengelske   eoh,   fornnordiska  ýrr  "idegran".  Man  brukade  i  folktron  ställa  furor,  enar  eller  granar  utan-­‐för  grindar  och  dörrar.  Det  kallades  jul-­‐stänger.  Samma  dag  har  runsta-­‐ven  ;  hand  med  utsträckta  finger.  

           Lucia;  sax  o  bloss  

  23  

  Den   indiska  stjärnhimlen  

känner   också47  till   Jungfrun;  Kanya.   Hon   av-­‐bildas48  i  en  båt  med   ax   och   ett  bloss.   Runsta-­‐ven   har   den   13  december;   ett  

bloss.  En  värmländsk  sägen  förmäler,  att  Lucia  under  en  svår  hungersnöd  uppenbarat   sig  med  ett   skepp,   lastat  med   födoämnen.  Sägnen  har  mot-­‐svarighet  på  Sicilia  (Nord.  Familjebok).  Den  svenska  seden  anses  komma  från  Sicilien.  Man  kan  dock   inte,   i   så   fall,   förklara   likheten  med  den   in-­‐diska   stjärnbilden.   I   folktron   sägs49  Lucia   komma   seglande   med   mat   i  hungerstid  (284).  Lucia  delar  ut  mat  -­‐  hon  kom  på  en  båt.    

Hydran,  Bägaren  och  Korpen     Hydran,  Vattenormen,  sträcker  sig  från  mitten  av  Kräftan  (6  oktober).  Här  tänkes  ormens  gap  vara.  Ormens  kropp  ringlar  genom  Lejonet,  Jung-­‐frun  och   fortsätter   in   i  Vågen.  Den  största  stjärnan,  Alphard,  motsvarar  Lejonets  0°,  (21  oktober)  och  stjärnan  vid  Bägarens  fot  ligger  i  Jungfrun  ♍  1°=  21  november.     Bägaren,  som  står  på  ormens  kropp  går  från  Lejonet  ♌  26°  -­‐  Jungfrun  ♍  9°  (11  -­‐  30  november).     Korpen  som  också  står  på  Ormkroppen,  men  åt  stjärten  till,  uppgår  i  ♍  13°  -­‐  20°  (  4  -­‐  11  december),  och  dricker  ur  Bägaren.     Bägaren,   den   11-­‐   30   november   jämförs  med   runstavsbilden   den   11  november;  kalk,  bägare.     Korpen   den   4-­‐11   december,   som   dricker   ur   Bägaren   jämförs   med  runstavsbilden   den   6   december;   en   grip   som   sätter   näbbet   i   ett   horn,  såsom  han  där  ut  ur  dricka  ville.     Hydrans  ormgap   som  uppgår   i  Kräftan  15°,   (=6  oktober),  motsvaras  av  en  kalenderbild  den  13  oktober,  där  ett  rovdjur,  eller  en  varg  eller  ett  ormhuvud  slukar  en  människa.  Djuret  har  man,  vilket  var  vanligt,  då  man  avbildade   ormar.   Almanackan   som   har   bilder,   påminnande   om   runsta-­‐var,  är  från  1500-­‐talet  och  finns  avbildad  i  Lithberg,  Computus  s.  273.  

                                                                                                               47  Kanya;  sedan  Alexander  den  stores  tid  48  Varaha  Mihira  s.  28  49  Lucia  273  

Fingrar,  furuträd  

  24  

  Hydrans  ormstjärt  vetter  år  Vågen  och  man  finner  i  runstaven  den  6  december  (  ♍  15°)  en  orm  som  biter  sig  själv  i  stjärten.  Detta  var  troligen  det  enklaste  sättet  att  avbilda  en  ormstjärt.  Runstavsbeskrivningar  sätter  denna  hjulorm  i  samband  med  tidskiftet.  Hydran  är  det  grekiska  namnet  på  stjärnbilden  och  motsvarar  etymologiskt  ord  som  utter  och  vinter.  Det  sägs  om  vintern,  att  den  kommer  någon  av  dagarna:  Mikael  29  sept.,  Ca-­‐lixtus;  14  okt.,  Alla  helgons  dag,  1  nov.,  Mårten  11  nov.  eller  Clemens  23  nov.   I   folktron   kommer   vintern   "skridande"   dvs   krälande,   ty   kräldjur  hette   fordom  på   svenska   skridfä.   isländska   skrí∂-­‐dýr   "reptiler".  En  giss-­‐ning  är,  att  årstiden  vinter  har  sitt  namn  efter  Hydran.     I  Eddan  motsvarar  ormens  stjärt,  den  6  december,  slutet  för  Hydran,  då  Tor  dräper  Midgårdsormen.    

Bootes,  Björnvaktaren     Alla  de  figurer  och  gestalter  som  förekommer  kring  julen,  vare  sig  det  är  i  sägner  eller  skådespel,  torde  gå  tillbaka  på  denna  stjärnbild.     Bootes  kunde  vara  björnvaktaren  som  ledde  stjärnbilden  Stora  Björn.  Som  björnförare  återfinns  han   i   jul-­‐sägnen  Björnföraren  och  trollen   (sä-­‐gensamlingen  169,  170,  171).     Enligt   grekerna  var  Bootes;   frygiern,   och   frygierna  voro  ansedda   för  att   vara   de   första  människorna.   Detta   kopplade  man   ihop  med   guldål-­‐dern   och   otaliga  minnen   om   de   äldsta  människorna   funnos   om   julen   i  omlopp.  Den  25  december;  Jesus  var  den  första  människan  i  kristen  me-­‐ning.   Bibelns   Adam   och   Eva   hade   namnsdag   den   23-­‐24   december   och  den  förste  martyren,  Stefanus,  hade  sin  dag  den  26  december.       Guldåldern   som   en   frids-­‐tid   i   människans   historia   gestaltades   i   den  s.k.   julfriden:  nu   fick   inga  brott  begås.  Runstaven  har  den  24  december  en  lur,  julfriden  inblåst.     Bootes   var   också   "oxplöjaren"   eller   "den   med   oxhuvud   försedde".  Runstaven  känner  till  detta  och  har  den  6  december;  ett  svart  oxhuvud.     Bootes  som  Ikaros,  den  förste  som  bjöd  människorna  på  vin,  återfinns  i  folktron  om  Tomasdagen,  den  21  december.  Man  gick  runt  bland  gran-­‐nar   och  bjöd  på  det   nybryggda   ölet.  Dagen   kallades   "Tomas   fylltunna".  Detta  motsvarar  då  närmast  de  vinsäckar  som  Ikaros-­‐Bootes  hade  lastat  på  sin  vagn,  Karlavagnen.     Bootes   var   också   Horos   och   paret   Jungfrun/barnet   var   en   gång   Isis  och  Horos  men   förkristligades  under  medeltiden   till   "Maria   och   Jesus".  Bootes  som  Jeusbarnet  finns  i  december;  Nicolaus  6  december,  -­‐  en  av  fi-­‐gurerna  denna  dag  är  Kristusbarnet.  Kristus  som  föds,  gestaltades  i  run-­‐staven  som  ett  lindebarn  den  25  december  och  barnets  döpelse  återfinns  den  1   januari,  då  det  hette;  en  kniv;  "Kristi  omskärelse".  En  funt  var   för  

  25  

Kristi  döpelse.  I  folktron  visste  man  också  berätta  folksägnen;  Barnmors-­‐kan  på  dvärgarnas  barnsöl  kring  jul.50     Bootes  kunde  också  vara  budbäraren  med  ryggsäck  och  stav.  Som  så-­‐dan  återfinns  han   i   tomten  eller  den  vandrande   juden,  Ahasverus,   eller  Sylvester.  Sylvester,  med  namnsdag  den  31  december,  var  ett  av  namnen  på  Bootes  och  som51vandringsman  med  stav  skall  man  i  runstaven  den  6  december  finna  -­‐  en  stav.     Som  Arkas  var  Bootes  den  vilde   jägaren,  Oden,   som  man  ofta  berät-­‐tade  om.  Arkas  sköt  sin  egen  moder,  nymfen  Kallisto  (=Stora  Björn)  och  Oden,  den  vilde  jägaren  sköt  skogssnuvan  vid  jul52.  Skogssnuvan  var  lik-­‐som  Helike  (Stora  Björn)  en  nymf.     I  runstaven  finner  man,  svarande  mot  den  21  december;  ett  spjut.  Man  skulle  nu  jaga  Tomas.  Den  6  december  har  runstaven;  båge  och  pil.     Runstavsbilden  den  6   januari  är   tre  kronor,   vilket  är  ett  annat  namn  på  Bootes.53     Detta   syftar   på   att   kyrkan   gjorde   den   grekiska   bibelns   "trollkarlar,  astronomer",  grekiska;  µαγοι,   till   "tre  konungar".   I  bibeln  står   inget  om  att  de  var  tre  eller  konungar.  Enligt  katolikerna  hette  de;  Balthasar,  Cas-­‐par   och   Melchior.   Stjärnbilden;   de   tre   heroer   kallades   också   Ballistae,  Baldist(er)   och   uppgick   i   Vågen   16°-­‐18°   (7   januari).   Dessa   tre   heroer  tänktes  som  figurer  ur  det  förgångna,  fr.a.  den  heroiska  tiden  och  kalla-­‐des  på  latin  lares,  vilket  närmast  betyder  "tomte".  Härav  deras  släktskap  och  likhet  med  stjärnbilden  Bootes54.         Den  största  stjärnan  i  Bootes  är  Arkturos,  vilken  uppgår  i  Jungfrun  27°  (18  december).  Runstaven  har  den  25  december;  en  stjärna.       Det   äldsta   skådespelet   i   Sverige   är   stjärngossespelet.   Figurerna   äro  här;  Maria  (Jungfrun)  och  Jesus,  stjärngossar  och  Herodes.  De  torde  alla  gå  tillbaka  på  Bootes.     Bootes   som   jätte,   jämförbar  med  Orion   (Allen   94),   kan  därför   också  likställas  med   Saturnus,   Kronos,   som   var   herre   över   guldåldern,   varav  romarnas   namn   på   julen   "Saturnalia".   Kronos   som   barnamördare   har  förkristligats  i  Herodes,  och  hans  dag  är  den  28  december;  menlösa  barns  dag.  Runstaven  har  denna  dag;  ett  ris  och  ett  svärd.     Julklappstomten   såväl   som   den   lille   bod-­‐tomten   böra   förklaras   som  sprungna  ur  samma  stjärnbild.  De  representera  en  förfader,  -­‐  en  hero  ur  

                                                                                                               50  Sägensamlingen  326,  332  51  Allen  98  52  Sägensamlingen  174,  307,  308,  309.  53  Allen  98  54  Som  förfäder,  se  Boll  261  

  26  

det   förgångna   som  nu,   vid   jul,   pga   sambandet  mellan   himmel   och   jord  kunde  vistas  i  världen.  

 Bocken  

  Alla   stjärnbildsförteckningar,  utom  de  grekiska,  uppger   att   "Bocken"  uppgår  i  Vågen.  På  latin;  haedus  "bock".  I  Kusken  nämns  Capella  och  kil-­‐lingarna;  haedi.  Haedus  bör  jämföras    med  Capella  (Boll  387).  Denna  get  var  Amalthea,  som  närde  den  nyfödde  Zeus,  när  han  gömdes  undan  i  en  grotta;  -­‐  undan  Kronos  barbari.  Stjärnsagan  handlar  om  den  nyfödde  gu-­‐den  och  en  get  som  ger  honom  di,  eller  att  guden  ur  ett  gethorn,  ymnig-­‐hetshorn,  diar  ambrosia  eller  nektar.     Över-­‐gudens   födelse   blev   i   stjärnbildsförteckningarna;   Isis  med   bar-­‐net,   Horos   som   senare   förkristligades   och   kallades   Maria   och   Jesus.   I  folktron  levde  den  ursprungliga  tablån  med  geten  kvar,  så  att  halmbock-­‐en  om  jul  menades  föreställa55djuret   i  stallet,  där  Jesus  föddes.  Den  un-­‐derjordiska  hålan  i  Zeus-­‐sagan  lever   i  nordisk  folktro  kvar,  så  att  halm-­‐bocken  skulle  stå  under  bordet.                                                                                                                  55  V  jul  415  

  27  

  Geten  som  närde  guden  med  nektar  eller  ambrosia  har  i  folktron  blivit  julbocken  eller  rättare  julgeten  som  giver  barnen  sötsaker.  Ymnighets-­‐  hornet  med  ambrosia  blir  i  folktron  en  strut  karameller56eller  att  barnen  fingo  godsaker   i  en  strumpa.57  Geten  som  giver  guda-­‐näring  blir  senare  till  en  julbock/get,  som  rätt  och  slätt  kommer  med  julklappar.     Om  stjärnbilden  i  Vågen;  Haedus  "bocken"  vet  Firmicus  berätta,  att  de  som   födas   under   denna   stjärna,   bli   det   allmännas   budbärare   och   all-­‐männa   skatte-­‐uppbörds-­‐män.   De   äro   dock   njutningslystna   och   begivna  på  fester,  dans  och  vin  och  älska  att  uppträda.     Detta  kunde  vara  en  beskrivning  på  julbocken  eller  jul-­‐geten  som  går  från   dörr   till   dörr;   dansar   och   festar,   dricker   brännvin   och   samlar   in  pengar.58     Den  nordiska  mytologin  känner  till  Zeus  motsvarighet,  Tor,  och  hans  bockar.   Dessa   kunde   slaktas   och   därefter   stå   upp   igen.   Sagan   om   hur  Tors  bock  stod  åter  upp,  men  var  halt  på  ena  benet,  går  igen  i  folktron,  då  det  berättas  om  hur  man  slaktade  en  bock  som  stod  åter  upp.  Julbocken  beskrivs  ibland  som  trebent  (V  jul  418).     Julbocken  sändes  ibland  iväg  med  ett  pass.  Detta  erinrar  om  hur  Tor  såsom  brud  jämte  sitt  sällskap;  Loke  och  bockarna  kom  till   jätten  Trym  som  dock  misstrodde  dem  och  började  ställa  obehagliga,  nyfikna  frågor  och  lyfte  på  brudens  slöja  m.m.    Trym  kunde  i  detta  avseende  liknas  vid  en  passkontrollant.     Runstaven  har  mot  den  6  december,  Nicolaus,  en  bock.  Folktron  kring  denna  dag,  i  Tyskland  och  Sverige,  -­‐  bär  på  flera  av  de  ovan  nämnda  mo-­‐tiven.  Nicolaus  delar  ut  godsaker  och  sötsaker  till  barnen  (Schager  s.  30).  I   sitt   sällskap  har  han   Jesusbarnet,  Kinkenjes,  och  en  sagofigur   i  bocks-­‐gestalt,   Habergeiss   eller   Klapperbock.   Nicolaus   gåvor   till   barnen   var  frukt,  äpplen,  russin,  sötsaker59,  nötter,  mandel60,  vilket  allt  bör  ses  som  en   fortsättning   på   den   nektar   som   Zeus-­‐barnet   matades   med   av  Amalthea.     Folktrons   föreställning   om   en   bock   som   delar   ut   godsaker,   går   från  den  6  december  till  trettondedagen  eller  tjugondedagen.  Ålderdomligt  är  att  bocken  avbildas  i  stallet  med  Maria  och  Jesus61,  vilket  erinrar  om  att  julbocken  eller  jul-­‐geten  kommer  med  sötsaker  till  barnen.  Folktron  vet  också  berätta  om  en  trettonde-­‐dags-­‐formel  för  att  få  fet  getmjölk.  

                                                                                                               56  V  jul  642  57  V  jul  645,  nyår  367  58  Schager,  Julbocken,  Kristianstad  1989  59  Martin  P:son  159  60  Celander  107  61  Schager  32  f.  

  28  

 Hades,  Acherusiska  sjön,  Styx,  Skeppet  

  I   Vågen   uppgår   också   Hades,   Acherusiska   sjön,   Styx   och   skeppet.  Dessa   stjärnbilder   fanns   i   de   stjärnbildförteckningar   som   kallades  Sphaera   Barbarica   och   hos   Hermes   Trismegistos.   Styx   finns   hos  Firmicus.  Boll  uppger  i  Sphaera  Barbarica;  Hades,  Styx  och  Acheron,  färj-­‐karlen  med  båt.  Hades,  dödsriket  vid  denna  tid;  jul  och  januari  stämmer  med  folktrons  uppfattning  om  julen  som  en  fest  för  de  döda.     Runstaven  har  mot  den  28  december;  en  tupp,  vilket  är  ett  av  Hades  attribut62.   Denna   tupp   i   underjorden   är   också   välkänd   i   nordisk  myto-­‐logi:  "sot-­‐röd  hane  i  Hels  salar".     Hades,  eller  romarnas  Pluto,  avbildas  också  med  ymnighetshorn63  vil-­‐ket   jämföres  med  runstavens  horn,  dryckeshorn  under  tiden,  mellan  jul  och   trettondedag.   Ett   ymnighetshorn   kunde   innehålla   ambrosia   eller  nektar,  varmed  man  jämför,  att  man  ur  hornen  drack  öl,  must  eller  mjöd  vid  denna  tid.  Brännvinet  kom  först  efter  1400-­‐talet.  Då  en  av  figurerna  i  stjärngossetåget,   Judas  eller  morianen,  Mörkolands  konung,  den  svarte;  har   brännvinskagge,   -­‐   bör   han   jämföras  med  Hades   och   hans   dryckes-­‐horn  ty  Hades  tänktes  mörk  eller  svart.     Runstaven  har  den  26  december;  stenar,  ty  dagens  helgon,  Stephanus,  var  den  förste  martyren  och  han  stenades  till  döds.  Detta  påminner  om  ett  av  de  få  motiven  kring  Hades.  Då  Herakles  kommit  ner  i  underjorden  och   kommit   genom  Hades   portar,   kommer   han   inför   gudens   tron.  Han  lyfter  en  sten  för  att  kasta  på  guden,  vilken  av  fruktan  överger  tronen  och  tager  till  flykten.64     Skeppet   i   underjorden   och   färjkarlen   jämförs   också   med   runstaven  den  28  december:  en  båt,  "solens  nya  skepp".  Solens  saga  har  också  liten  relevans,  då  solen  varje  afton  går  ner  i  oceanen  i  väster  och  därefter  på  en  sköld  eller  båt  färdas  i  underjorden  tills  hon,  solen,  om  morgonen  åter  stiger  upp  i  öster.  Oceanen  har  samband  med  Styx  såtillvida  som  att  Styx  menades  vara  en  arm,  biflod  till  oceanen.  Runstaven  har  f.  övr.  mot  den  25  december;  en  sol.  

           

                                                                                                               62  Ro.  I.2:1795  63  Ro  I.2:1787  64  Ro.  1.2:1782  

  29  

Kronos  eller  Saturnus     Stjärnbilden  Kronos  ansikte  uppgår   i  Vågen   (Boll  281)  och  stjärnbil-­‐den   Saturni   och   Apollons  masker   uppgår   enligt   Hermes   i   Vågen   4°-­‐6°.  Om  detta  har  tidigare  talats.  Hos  romarna  gav  Saturnus  namn  åt  hela  jul-­‐festen,  som  kallades  "Saturnalia".     Kronos  saga  var  den,  att  han  slukade  sina  egna  barn  för  att  förhindra,  att  de  skulle  komma  till  välde.  Zeus  fick  gömmas  undan  i  en  grotta  för  att  överleva   detta   barbari.   Då   sagan   förkristligades,   ersattes   Kronos   av  Herodes   som   traktade   efter   Jesusbarnets   liv,   då   han   fruktade   att   Jesus  skulle  bli  konung.  Katolikerna  broderade  ut  bibeltexten  och  påstod  t.o.m.  att  Herodes  dödat  sina  egna  söner65  -­‐  allt  för  att  efterlikna  den  hedniska  sagan.  Kyrkan   ihågkom  Herodes  barnamord  den  28  december;  menlösa  (oskyldiga)  barns  dag  och  runstaven  har,  erinrande  om  detta;  den  28  de-­‐cember;  ett  svärd.  

  Stjärnbilden   Apollons  mask  erinrar  om  gudens  saga,  då  han  på  grund  av  sin  förmä-­‐tenhet   att   döda   en   av   Zeus  smeder,   cykloperna,   straffa-­‐des  av  Zeus,  så  att  han  tvangs  lämna  himlen  och  fick  vandra  på   jorden   ett   helt   år.   Runsta-­‐ven   har   den   20   december;  sko-­‐   eller   skosula,   betyder   att  solen   har   förnött   sina   gamla  skor  och  snart  skall  ikläda  sig  ett   par   nya.   Apollon-­‐sagan  förkristligades   utan   stöd   i  bibeln,   i   sägnen   om  Ahasve-­‐

rus,  den  vandrande   juden,  som  till  straff   för  sin  vägran  att  hjälpa   Jesus,  av  Gud   tvangs   vandra  på   jorden   till   domedag.   Legenden  om  den   vand-­‐rande  juden  hörde  till  julnattens  motiv.  Det  heter  i  Väst-­‐Sverige:  "Julnat-­‐ten   skulle   den   vandrande   juden   vila   sig,   men   endast   på   föremål   som  glömts   kvar   ute   på   fälten.   (Den   vandrande   juden   eller   Jerusalems   sko-­‐makare,  V  jul  150,  NFL  101,  sägner  komp.  nr.  156).  

 Hades,  fortsättning  

  Vintergatan   var   förbindelseled   mellan   himmel   och   jord.   Gudarna  vandra  på  den.  Den  var  en  väg  för  de  döda  -­‐  Hades66.  Man  brukade  sätta  

                                                                                                               65  Voragine,  Leg.  aur.  s.  77  66  Ro.  VI:  1027,  Vg  komp.  27  

 Rhea  räcker  Kronos  en  sten  i  lindor  

  30  

ut  offer  eller  mat  till  de  döda,  mest  mjölk  eller  gröt  till  tomten  som  var  en  slags  förfader.  Man  lät  också  julmat  stå  framme  till  de  osynliga  besökar-­‐na.  Runstaven  har  den  1  januari;  ett  djupt  fat  fullt  med  kakor,  "betecknar  att  ännu  var  kvar  av  julbröden.  Och  man  har  ännu  idag  för  sed  på  många  ställen  i  riket,  att  låta  maten  stå  ständigt  på  bordet  intill  tjugondedagen".     Snorre  berättar  i  Gylfaginning  om  Bifrost,  bron  som  ansetts  vara  Vin-­‐tergatan  (Allen  478).  Här  ligger  Asgård  och  Idavall.  Det  sista  tolkas  bäst  som   "idegransslätten".   Asarna   återuppstå   och   träffas   på   Idavall.   Man  skulle  om  jultolften  dricka  för  de  tolv  asarna.  Dessa  gudar  räknades  som  genier   eller   heroer   och   tänktes   närvara   vid   jul,   liksom   andra   döda.  Idegranar   tänktes  växa   i  underjorden  och  kallades   i   folktron   "de  dödas  träd"  och  liknande.  Då  gudarna  kommo  på  besök,  försökte  man  ställa  sa-­‐ker  så,  att  det  skulle  likna  deras  normala  hemvist.  Man  satte  därför  barr-­‐träd,   furor,  enar  eller  granar  utanför  dörrarna  eller  vid  grindarna.  Eller  också   tog  man   in   ett   barrträd   i   hemmet;   en   julgran.   De   röda   kulorna   i  granen  erinrade  om  att  man  haft   idegranen   i   tankarna,   ty   idegranar  ha  röda  bär.  Runstaven  har  den  21  december;  2:ne  furuträd,  gamla  julen,  två  furustänger  med  sina  kvistar  i  toppen,  korsvis  satta.       Forskare   ha   i   50   år   upprepat,   att   julgranen   är   från   1700-­‐talet,  men  nästan  aldrig  nämnt  att  runstaven  har  dessa  furustänger,  som  också  voro  väl  kända  i   folktron.  Runstaven  speglar  ett   förhållande  på  stjärnhimlen,  som  är  8.200  år  gammalt,  men  i  det  skick,  vi  möter  den  nu  -­‐  är  från  me-­‐deltiden,  vilket   ses  att   runstavarna  ständigt  uppger  solstånds-­‐  och  dag-­‐jämningstider  till  den  12:e  i  sin  månad.  Så  är  t.ex.  Den  12:e  juni  angiven  som  solstånds-­‐dag.67  

 Handen  

  En   stjärnbild;   handen,   δ   corvi,   finns   på   den   indiska   stjärnhimlen68.  Spår  efter  en  sådan  stjärnbild  saknas  inte  i  Europa.  I  Sphaera  Barbarica  finns  "den  skadade  handen"69  som  uppgår  i  Vågen.     Runstaven  har  den  21  december;  en  hand  med  två  utsträckta  fingrar,  vilket  brukar  förklaras  med  apostelns  Tomas  legend,  att  han  stack  fing-­‐rarna  i  Jesu  sida  för  att  förvissa  sig  om  att  Jesus  levde.     I   legenden  om  St  Tomas  läser  man  om  en  man,  som  slog  aposteln  på  kinden.  Då  kom  ett  lejon  och  bet  av  den  hand  med  vilken  han  slagit  To-­‐mas.   I   legenda  Aurea  kommer  en  svart  hund  med  handen   i   fråga.  Ännu  

                                                                                                               67  Lithberg,  Computus,  sid.  276,  anm.  2  68  Varaha  Mihira  s.27  69  Boll  262  Erik  den  heliges  bens  flyttning,  24  jan.  

  31  

märkligare   är   en   romersk   ka-­‐lender   från   300-­‐talet 70 ,   där  månaden   december   visar   en  man  som  håller  ut  handen  med  två  utsträckta          fingrar.71  

     

Tre  Heroer  -­‐  dansare,  drottning  två  kranier     Stjärnbilden   Tre   heroer   nämns   ihop  med   dansare   (Ballistai)   och   de  två  dödskallarna.72       Heroer   voro   forntida   hjältar,   avdöda   konungar,   gamla   gudar   med  lägre  status,  eller  hjältar  ur  sagan.  Ibland  dyrkades  som  heroer;  anfäder  ur  släkten  och  t.o.m.  föregångare  till  vissa  yrken,  såsom  präster  och  siare.  Även  föregångare  till  lägre  yrken  såsom  bagare,  kockar  och  krukmakare  kunde   åtnjuta   heroisk   status.  De   kändaste   heroerna   voro  Herakles   och  Dioskurerna,  =  ljusgudomligheterna  Kastor  och  Pollux.     Heroer  dyrkades  vid  sina  gravar  eller  där  de  förmenades  ha  dött.  Det  kunde  också  vara  så,  att  deras  benrester  flyttades  till  det   land  eller  den  plats  där  de   tänktes  vara  hemmahörande.  Man  offrade   till   dem  mindre  djur  som  slaktades,  men  vanligtvis  bestod  offret  av  frukt  eller  kakor  som  sattes  fram  vid  graven.  Heroerna  tänktes  på  ett  eller  annat  sätt  närvara  vid  sin  grav  eller  hög.  De  voro  således  inte  i  Hades  utan  menades  ha  en  mera  himmelsk  anknytning,  dock  lägre  än  gudarna.  De  intog  en  mellan-­‐ställning  mellan  gudar  och  dödliga.     Stjärnbilden  sätter  heroerna  i  samband  med  dansare,  ballistai.    Detta  kan  man  förklara  så,  att  heroer  på   latin  översätts  med  lares.  Larer  voro  hus-­‐gudomligheter,  kanske  förfäder,  som  dyrkades,  ofta  i  hemmen.  Man  satte  fram  offer  till  dem  och  de  avbildades  ibland  dansande.  Här  finns  f.  ö.  en  parallell   till  den  nordiske  tomten,  som  tänktes  som  gårdens  förfa-­‐der,   vilken   man   hedrade   med   offer   av   gröt.   Han   avbildas   med   frygisk  mössa,   vilket   visar   samband  med  de   första  människorna   under   guldål-­‐dern;  enligt  grekerna;  frygierna.  Det  grekiska  ordet  hero  pekar  också  på  en  svunnen  epok,  den  heroiska  tiden,  då  grekerna  foro  till  Troja.     Stjärnbilden  de  tre  heroer  får  genom  det  ovan  sagda  stor  betydelse  för  denna  utläggning,  då  de  kunna  jämföras  med  flera  av  julens  maskeradfi-­‐gurer  och  runstavsbilder  vid  denna  tid.  

                                                                                                               70  Ebbe  Schön,  Folktrons  år,  sid.  138  71  Kalendern  från  354  e.  Kr.,  Lithberg  computus,  sid  14  f.  72  Boll  252,  δυοι  κρανοι  

Kranium  

  32  

  Den   24   januari   har   runstaven;   en   dödskalle,   "Erik   den   heliges   bens  flyttning".  Heroerna  dyrkades  så,  att  man  gravsatte  deras  efterlämnade  benrester  och  dyrkade  dem  på  ort  och  ställe.     Erik  den  helige,  svenskarnas  nationalhelgon,  vars  dödskalle  avbildas  i  runstaven,   måste   tänkas   som   sprungen   ur   en   hednisk   förlaga,   särskilt  som  helgonet,   Erik   den   helige,   aldrig   blev   erkänd,   kanoniserad,   av   den  romerska  kyrkan.     13:e  dagen,  den  6  januari,  Tre  konungars  dag  är  i  runstaven  avmärkt  med  tre  kronor.     Bibelns  berättelse  om  trollkarlarna  som  kommo  från  österland  för  att  ge  den  nyfödde   Jesus   sin  hyllning,  blev   i  katolikernas  utläggning  av   sa-­‐ker;   tre  konungar.  Både   tretalet  och  deras  konunga-­‐status  måste  sättas  ihop  med  stjärnbilden;  de  tre  heroer,  ty  heroer  voro  vanligen  avdöda  ko-­‐nungar.   Att   bibelns   trollkarlar   räcka   fram   guld   har   påmint   om   guldål-­‐dern,  ty  julen,  Saturnalia,  firades  till  minne  av  denna  ålder.  Rudbecks   runstavar   avbilda  under   jul-­‐tolften   tolv  dryckeshorn   som  er-­‐inra  om  de  tolv  hedniska  gudarna,  vars  skål  man  nu  drack.  Detta  betyder  att  de   forna  gudarna  nu,  under  kristendomen,  nersjunkit   från  gudomlig  till  heroisk  status  och  dyrkades  som  lägre  ikoner.     Vøluspás  vers  om  guldåldern  berättar  hur  de  nordiska  gudarna  levde  i  lycka,   tävlade   på   tunet   (hästkapplöpningar)   och   sedermera   gifte   sig  (med  tre  jättinnor).  Om  detta  påminner  annandagens  hästkapplöpningar  och  om  det  faktum  att  annandagen  i  bondesamhället  var  den  vanligaste  dagen  för  att  ingå  äktenskap.  Runstaven  har,  som  ett  minne  av  hästkapp-­‐löpningar  denna  dag,  annandag   jul;  en  häst.  De  nordiska  gudarna   levde  nu  på  Idavall.  Det  är  Idegrans-­‐slätten.  Om  detta  påminner  julens  och  sär-­‐skilt   Tomas-­‐dagens   granar,   enar,   furor   och   idegranar.   På   annandagen  kommo  också  staffan-­‐sångare.  Staffan,  därför  att  helgonet  denna  dag  var  Staffan,   bibelns   Stephanus.   Att   det   blev   Stephanus   just,   berodde   på   att  han   var   den   förste  martyren   och   således   fick   han   status   i   den   kristna  kyrkan  som  motsvarade  de   första  människorna  under  guldåldern.  Run-­‐staven  har  denna  dag;  stenar,  ty  Stephanus  stenades  till  döds.         Att   Staffans-­‐sångare   denna   dag   sjunga,   är  möjligen   därför   att   guda-­‐världen   tänktes   sjunga   och   dikta.   Ordspråk   och   poesi   tänktes   som  sprunget   ur   gudavärlden.   Staffans-­‐sångare   voro  ofta   tre   till   antalet   och  hade  toppiga  hattar,  mössor  med  stjärnor  på.       Annandagen,  Staffan,  är  särskilt   intressant  då   folktron  stämmer  med  Völuspá  beträffande  hästkapplöpningar  och  ingåendet  av  äktenskap.         Staffanssångare   med   sina   stjärnmössor   bör   därför   kunna   jämföras  med  asarna  i  Völuspá  7  och  61.        

  33  

   Några  andra  runstavsbilder  som  kunna  sättas   i  samband  med  stjärnbil-­‐den;  tre  heroer  äro;  den  1  januari;  ett  fat  med  kakor  som  nu  stod  framme  under  julen  intill  13:e    dag.  Detta  är  då  att  tolka  som  ett  offer  till  heroerna  som  ofta  bestod  i  att  man   satte   fram   ett   fat  med   kakor.   Runstavsbilden  den  28   januari;  Carl  den   stores   dag,   erinrar   om   att   denne   konung   åtnjöt   heroisk   status   och  dyrkan.  Under  julen  tänktes,  särskilt  i  Norge,  den  s.k.  oskoreien  under  ju-­‐len  dra  fram  genom  luften.  Denna  larmande  skara  bestod  bl.  a.  av  gamla  hjältar   såsom;   Sigurd,   Odin,   Carl   den   store,   Didrik   av   Bern.   Namnet  Oskoreien   betyder,   åtminstone   vad   förleden   beträffar   "gudarnas   färd"  liksom  det  svenska  ordet  åska,  egentligen  *ás-­‐ekja  "gudafärd".     Då  kristendomen  på  1000-­‐talet  nådde  norden,  hade  den  under  700  år,  i  Grekland  och  Rom  övertagit  och  sammansmält  med  hedniska  föreställ-­‐ningar.  Dessa  levde  nu  kvar  blott  i  helgonlegender.  Att  man  har  jämfört  dessa  legender  med  nordisk  hedendom,  beror  på  att  Europas  hedendom  överallt  varit  snarlik.  Stjärnbilden;  de  tre  heroer  ger  jämförelser  in  i  antik  hedendom,  helgonlegender  och  nordisk  gudalära.  

 Skorpionen  

  Stjärnhimlens   skorpion   avbildar  det   bekanta   spindeldjuret  med   sina  klor,  stjärten  och  gadden.  Andra  viktiga  stjärnor  äro;  Antares  också  kal-­‐

Stjärngossar,  Skansen  

  34  

lad   "Skorpionens   hjärta"   och   fotsulan   som   trampar  på  Skorpionen.  Denna  tillhör  Ormbäraren  som  ligger  ovanför  Skorpionen.     Spindeldjurens   beteende   är   som   bekant,   att   de  fånga   sina   offer   i   nät,   dödar   dem  med   gift   och   äter  upp  dem.  Vid  parningen  tillgår  det  så,  att  honan  efter  parningsakten  dödar  hanen.     Astrologiskt   ligger   Skorpionen   mellan   Vågen   och  

Skytten,   ungefär   motsvarande   den   25   jan.   -­‐   22   februari.   För   grekerna  hade  djuret  på  himlen  en  väldig  utbredning  i  ty  att  det  som  var  Vågen  el-­‐ler  senare  kallades  "Vågen"  var  Skorpionens  klor.  Tanken  är  närmast  att  man  betraktat  djuret,  som  lever  i  underjorden,  som  ett  helvetesdjur.  Ed-­‐dan  känner  inte  Skorpionen  som  ett  djur  i  Hel,  men  de  stjärnbilder  som  ligger  över  och  under;  Draken,  Vargen  och  Ormen  äro  kända  som  djur  i  Hel  under  namn  av:  Fenresulv,  Midgårds-­‐orm  och  draken,  Nid-­‐høgg.  Or-­‐saken  till  detta  är  naturligt,  att  Skorpionen  varit  relativt  okänd  för  nord-­‐borna,  då  djuret  framför  allt  finns  i  varmare  länder.  Endast  få  arter  leva  i  Syd-­‐Europa.     Dock  har  Skorpionens  stjärnbild  tidigare  varit  känd,  men  snarast  fallit  i  glömska  som  en  följd  av  folkomflyttningar  och  temperaturförändringar.  Detta   ses  av  att   runskriften  under  Skorpionen  visar   två   runor;   eolhx  Z  (semitiska  K)  som  avbildar  Skorpionen  och  sigel  Ss (semitiska M)      som  avbildar  Ormbärarens  orm.     Den  mänskliga  kulturen  är  i  mångt  och  mycket  byggd  på  att  man  här-­‐mar  djuren,  såsom  då  klorna  (21  december  -­‐  24  januari)  givit  uppslag  till  den   tregrenade   ljusstaken,   s.k.   "Tregrenaljus"   Z vilken   avbildar   en  skorpion   och   sattes   i   Sverige   fram   under   julen.   Den   2:e   februari   har  denna  ursprungliga  ljusstake  med  tre  ljus  under  bibliskt  inflytande  blivit  en  7-­‐armad  ljusstake.  Carlesons  runstav  från  1700-­‐talet  avbildar  den  2:e  februari  en  5-­‐armad  ljusstake.  (Se  nedan!)  Spindeldjurens  gadd  och  förmåga  att  göra  nät  har  i  runstaven  blivit;  den  

9:e  februari;  en  notnål,  -­‐  tid  att  göra  nät.  Skorpionens  svans  med  gadden  går  från  ♏  18°-­‐27°  (8-­‐17  februari).     Samma  dag,   den  9:e   februari   har  runstaven;  en  tång.  Tången  återfinns  också  5:e  och  6:e  februari  och  avbil-­‐dar   Skorpionens   klor   som   påminna  om  en  tång.     Runstaven  har  den  10:e   februari;  

ett   hjärta.   I   England   kallas  den   14:e   februari   "Alla   hjär-­‐

       hjärta  

5-­‐armad  ljusstake  

  35  

tans   dag".   Detta   erinrar   om   frierierna   i   fastan   -­‐   men   först   något   om  stjärnhimlen.  Den  största  stjärnan  i  Skorpionen  är  Antares,  också  kallad  Skorpionens  hjärta  (♏12°).  Hur  kan  då  en  skorpions  hjärta  inspirera  till  människors  frieri.  Flera  friarsagor  peka  på  fastan,  så  som    Mickel  3;  Den  ordkloka  prinsessan.  De  tre  bröderna  som  fria  till  prinsessan  ha  det  mo-­‐tivet,  att  prinsessan  ställen  vissa  krav  på  friaren;  misslyckas  han,  måste  han  dö.  Man  jämför  Grimm  I:17,  "Den  vita  ormen"  som  har  detta  motiv.  Flera   friare   hade   redan   fått   sätta   livet   till.   Sagan,   den   vita   ormen,   har  namn  efter  sagans  inledning,  där  en  vitorms  kött  gör  den  som  äter  därav,  synsk.  Han  kan  i  detta  fall  förstå  djurens  språk.  Dylika  sägner  finns  i  nor-­‐disk  folktro  och  äro  knutna  till  fastan  eller  "tidigt  på  våren".73     Sagans  motiv  huru  prinsessan   låter  döda  sina   friare  är   inspirerad  av  djurvärlden,  huru   spindlarna  bete   sig  då  honan  dödar  hanen  efter  par-­‐ningen.     Runstavsbilden  den  10:e  februari  är  också  en  sko  eller  skosula.  Denna  runstavsbild  kan  indirekt  kopplas  till  Skorpionen,  ty  foten  tillhör  visser-­‐ligen  Ormbäraren  men   visar   hur   han   trampar   på   Skorpionen.   Foten   är  belägen  ♏  23°-­‐25°,  motsvarande  13-­‐15  februari.       Runstavsbeskrivningen  uppger  också,   taget  ur   legendariet,   att  dagen  heter  Scolastica,  av  grekiska  Skolastikos  "lärare".  Namnet  inbjuder  också  till  den  germanska  folketymologin;  "sko"  och  "läst".  Sco-­‐lastica  är  således  en  ordlek  på  det  underliggande  "sko"  och  "läst"  som  syns  i  den  8000  år  gamla  stjärnbilden;  "Ormbäraren,  som  stadigt  stående,  trampar  på  odju-­‐ret,  Skorpionen".74     Det  germanska  inflytandet  på  namnets  (Skolastikas)  placering  denna  dag,  beror  på,  att  germanerna75  under  den  tidiga  medeltiden  hade  myck-­‐et  starkt  politiskt  inflytande.       Den  10  februari  motsvarar  i  psalmbokens  evangeliebok,  1:a  söndagen  i  fastan.  Här  läser  man  (Luk.  10:17-­‐20):  "Jag  såg  Satan  falla  ned  från  him-­‐len   såsom  en   ljungeld.   Se,   jag  har   givit   eder  makt   att   trampa  på  ormar  och  skorpioner  och  att  förtrampa  all  ovännens  härsmakt…"    

 Ormbäraren  

  Ormbäraren  står  ovanför  Skorpionen  och  trampar  med  sin  ena  fot  på  Skorpionens  rygg.  Med  båda  nävar  håller  han  ormen  som  också  ringlar  åt  ömse  håll  och  sträcker  sig  in  i  de  intill  liggande  stjärnbilderna;  Vågen  och  

                                                                                                               73  Sägensamlingen  nr.  336,  Pojken  som  blev  allvetande  av  vitormens  spad,  Klintberg  280  74  Aratos  75  Goter  o.  longobarder  

  36  

Skytten.  Ormbäraren  var  Asklepios,  läkaren  som  var  så  skicklig  att  Hades  förtörnades,   enär  det   inte  kom  några  avlidna   till  dödsriket,  Hades.  Han  anklagade   Asklepios   inför   Zeus,   som   med   en   blixt   lät   döda   läkaren.  Denne  var  emellertid  Apollons  son  och  guden  hämnades  sin  sons  död,  så  att   han   lät   döda   en   av   cykloperna;   de   jättar   som   smidde   Zeus   blixtar.  Zeus,  i  sin  tur,  straffade  Apollon  för  detta  så,  att  guden  förvisades  ur  him-­‐len   på   ett   år.   Apollon  måste   denna   tid   vandra   på   jorden   likt   en   vanlig  vandringsman.     I  folksagan  är  den  skicklige  läkaren  adoptivson  till  Döden.  Apollon  var  också  dödsgud.  Döden  straffade  sin  styvson  med  döden,  då  han  tyckte  att  han  missbrukat  sin  förmåga  att  bota  folk.  Han  hade  därmed  bedragit  Dö-­‐den.  Folksagan  heter  Döden  Fadder  eller  hos  Grimm;    Der  gevatter  Tod.    Slutscenen   i   sagan  handlar  om  hur  Döden   tager  ner  sin  son   i  underjor-­‐den.  Här   brinna   alla   levande  människors   livsljus.   Runstaven   har   den   9  februari;     en   tång   .   Det   är   för   Apollonia;   tandläkarnas   skyddspatron.  Apollonia  är  en  ordlek  på  Apollon.     Runstaven  har  den  10  februari;  en  fotsula  eller  sko,  motsvarande  den  kända   stjärnan   där   Ormbärarens   fot   trampar   på   Skorpionen.   Den   6:e  februari   har   runstaven   ett   äpple.   Helgonet,   Dorothea   har   som   bild   en  korg  med  blommor  och   frukt,  därav   runstavens  äpple.  Apollon  betyder  möjligen  äpple-­‐gud.     Runstaven  har  den  2  februari;  ljus.  Detta  var  de  ljus,  varmed  man  gick  omkring  gravarna,  enligt  katolikerna.  Man  bör  också  kunna  tolka  det  så,  att   det   är  de   livsljus   som  brinna   i   underjorden  enligt   folksagan.   Ljusen  gestaltar  slutscenen  i  sagan;  Döden  Fadder.     Denna  dag,  2   februari,  kallades  också  Marie  renings  dag.  Katolikerna  ansågo  att  Maria,  såsom  det  förskrevs  i  den  mosaiska  lagen,  skulle  rena  sig   för   att   få   inträde   i   templet.   Denna   förklaring   är   dock   sökt,   emedan  Maria  var  ren,  då  hon  blivit  havande  av  Helig  Ande  och  fött  Jesus  som  var  Guds   son.   Förklaringen   till   "Marie   renings   dag"   ligger   djupare   än   vad  detta  försök  att  förkristliga  dagen,  visar.     Asklepios   dotter   var   gudinnan   Hygieia,   hälsans   gudom,   som   var  samma   stjärnbild   som   Ormbäraren.   Hon   avbildades   med   en   orm   kry-­‐pande  nedför  armen,  hållande  en  skål  i  handen,  ur  vilken  ormen  dricker.     Flera  uppteckningar  i  Sverige  visa  på  ett  förhållande  som  är  svårt  att  förklara  med  utgångspunkt  från  bibeln.     Under   antiken   botades   folk  med   fastor,   bad   och   förbön.   Hygien   var  välkänt  och  man  jämför  ett  flertal  uppteckningar  den  2:e  februari:  

-­‐ Kyndelsmässan,  det  var  såpa  i  vattnet.76  -­‐ Jungfru  Maria  tvättade,  det  var  såpa  i  vattnet.  

                                                                                                               76  Jämför  bibeln  Mal.  3:  1-­‐4  "valkares  såpa".  

  37  

-­‐ Kvinnor   skulle   tvätta   sig   i   snö-­‐vatten,  så  fingo  de  ej  någon  syndig  be-­‐gärelse.  

-­‐ Vår   Frälsares   moder   tvättade  sonens  blöjor.  

-­‐ Till   denna   tid   skulle   alla   kläder  vara  rena.  

-­‐ Tvål   i   vattnet;   det   som   tvättas  blir  mycket  rent.  

 Hades  

  Hades   har   samband  med   Vinterga-­‐tan  som  tänktes  komma  ner  på  jorden  vid  jul  och  påsk  m.m.  Det  sägs77:  "Det  är  märkligt  att  två  ställen  på  him-­‐len  framför  andra  har  pekats  ut  som    

 dödsrikets   portar.   Det   ena   området  låg   vid   Skorpionen   och   Skytten,   det  andra   vid   Oxen   och   Tvillingarna.  Man   kan   lätt   övertyga   sig   om   att  detta   är   trakter   som   stå   mitt   emot  varandra  på  himlen,  och  att  "portar-­‐na"  ligga  ungefär  där  Vintergatan  skär  djurkretsen:  solbanan  och  plane-­‐ternas  banor."     Punkten  mellan  Skorpio  och  Skytten  motsvarar  den  22-­‐24   februari   i  runstaven.   Här   finner   man   mot   den   22-­‐24   februari;   ägg,   nyckel,   stol,  höna.  Detta  motsvarar  dödsgudens;  Hades,  attribut,  som  var:  ägg,  nyckel,  stol,   höna   (tupp).   Hades   avbildades,   sittande   på   sin   stol,   hållande   ägg  med  tupp  och  med  nyckel.  Nyckeln  är  för  att  döds-­‐guden  låser  om  själar-­‐na,  som  befinna  sig  i  hans  rike.  Den  nordiske  döds-­‐guden,  Loke  (uttalas  Locke)   erinrar   genom   sitt   namn   om   nyckeln,   ty   nyckel   <   fornsvenska  lykil  "stängare".  Jämför  svenska;  lucka,  lock  samt  engelska  lock  "stänga".     Altaret  som  ligger  under  Skorpionen  i  Vintergatan  ansågs  vara  en  för-­‐gård  till  Helvetet.  Den  kristna  kalendern  har  här  lagt  in  en  Petrus-­‐dag,  ty  Petrus   tänktes  med  nyckel   efter   Jesu   ord   (Matt.   16:19)   till   Petrus:   "Jag  

                                                                                                               77  Peter  Nilson,  Himlavalvets  sälls.  s.  175  

Hygieia  

         

Nyckel.  ägg  

  38  

skall   giva  dig  himmelrikets  nycklar".  Petrus  är  den   förkristligade  döds-­‐guden.     Dagen,   den  22   februari   kallas   i   runstavsbeskrivningen   "Per   i   stolen"  eftersom  han,  Petrus,  troddes  ha  bestigit  biskopsstolen  i  Rom.  Allt  detta  är   otroligt   och   visar   blott   huru   kyrkan   anpassat   sig   till   den   underlig-­‐gande  hedendomen,  där  dödsrikets  gud  tänktes  sitta  på  sin  tron.  Hades  attribut;  ägget,  som  motsvarar  runstavens;  hönsägg,  går  inte  att  förklara  utifrån  kristen  synpunkt  och  runstaven  säger  därför  om  ägget;  "värptid".     Runstaven  har  den  1  mars;  ett  huvud  med  skägg,  "Mars  lockar  barnen  utom  vägg".   I   folktron  heter  det:   "Mars  med   sitt   röda   skägg  eller   t.o.m.  "Mars  med  sitt  blåa  skägg".  Att  han  lockar  barnen  utom  vägg  är  för  sagan  (Grimm  47),  Blåskägg.  Sagan  berättar  om  Blåskägg,  en  djävul,  som  lockar  till  sig  unga  mör,  vilka  han  mördar  och  kastar  ner  i  ett  likhus  bland  andra  mördades   kroppsdelar.   Detta   är   sagans   beskrivning   av   dödsrikets   de-­‐mon,  som  skiljer  sig  från  den  vänlige  himlaväktaren,  Petrus.  Allt  går  till-­‐baka   till   det   antika   dödsriket,   där  glömska   själar   irra   omkring,   oför-­‐mögna   att   komma   tillbaka   över   döds-­‐älven,  Styx.  De  döda  äro  nattetid  blän-­‐dade  av  solen,  som  på  Styx  glider  fram  under  sin  färd  österut.      

 Herakles    

(12  januari  -­‐  25  februari)     Denna  stjärnbild  förställer  Herakles,  på   knä   stående.   I   handen   håller   han  klubban,   ibland   tolkad   som   en   krokig  kniv  eller  skära.78       Runstaven  har  den  10  februari;  en  krokig  kniv,  "träden  avkvistas".  Stjärnbilden  Herakles   ansluter   till   ovan  nämnda   "Hades",   då  den  känd-­‐aste  myten  om  Hades  är  att  Herakles  på  besök  i  dödsriket  kastade  sten  på  Hades,  vilken  måste  fly.  Stjärnbilden  Herakles  föreställer  också  ibland  "Herakles,  kastande  sten  i  strid  med  Ligurerna".79     Runstaven  har  den  24  februari;  en  sten  -­‐  Matts  kastar  heta  sten  i  vatt-­‐net.   Matts   eller   Starke   Matts   är   i   folktron   en   Heraklesfigur.   Dagens  kristna  namn  är  Mattias,  den  lärjunge  som  sedermera  gick  in  i  stället  för  Judas.  Han  avbildas  med  blodig  bila  på  axeln  eller  med  lans  eller  stenar.  Han  är  den  förkristligade  Herakles,  folktrons  "Starke  Matts"  eller  Eddans  

                                                                                                               78  Boll  231,  not  2  79  Ro  VI:901  

         1  mars,  huvud  m.  skägg  

  39  

Tor,  som  kastade  glödande  järn  på  jätten  Geirröd.  Dagen,  den  24  februari  är  "skottdagen".  

Skytten  (22  feb.  -­‐  20  mars)  Om  Skyttens  stjärnbild  finns  endast  få  om  ens  någon  sägen.  Han  var  ken-­‐taur,  alltså  man  med  hästkropp.  Kentaurer  voro  rikligt  representerade  i  den   grekiska  mytologin   och   sades   ursprungligen   ha   varit   vattendemo-­‐ner;  ichty-­‐kentaurer  eller  tritoner.       Skytten  kunde  vara  Krotos,  som  på  Helikons  berg,  samman  med  mu-­‐serna  höll   takten  genom  handklappning.  Han  var  härvid   tänkt  som  två-­‐bent  silén  med  hästhovar.  Han  avbildades  vanligen,  spännande  sin  båge  och   som  stjärnbild  hade  han   fyra  ben  och   spände  bågen.  Den  kändaste  kentauren   var   Cheiron,   som   vanligen   förknippades   med   stjärnbilden  Kentauren   (23   december   -­‐   29   januari)  men   också   Skytten.  Han   var   vis  

och   undervi-­‐sade   Grek-­‐lands   gamla  hjältar   i   lä-­‐kekonst   och  musik,   sär-­‐skilt   lyra-­‐spel.    Den  

nordiska  motsvarig-­‐

heten   är  näcken,   som  intager   en  mellanställ-­‐ning   mellan  häst   och  

man.   I   Skåne   kallas   näcken   "Bäckahäst".   Liksom   kentauren   spelar   han  lyra   dvs   fiol   (fiolen   är   utvecklad   ur   lyran).   Näcken   är   en   vattendemon  och  undervisar   i  musik,   liksom  Cheiron.  Både  kentaurer  och  näcken  ha  drag  av  vildman.     I  runstaven  står  mot  den  24  februari;  en  pil,  vilket  är  Skyttens  attribut.         I   runstaven   finner  man  också   den  8  mars;  en  plog   eller   24   februari;  oxe  som  drar  plogen.  Detta  erinrar  om  sägnen  "Näcken  som  häst",  då  han  drar   plogen.   Pigan   som   plöjde   med   näcken.   Plötsligt   for   näcken   ner   i  vattnet  och  pigan  hade  så  när  följt  med  ner  i  djupet.      

     

       Tritoner  

  40  

Vintergatan     Vintergatans   ställning  på  himlen  och  dess   samband  med  en  8000  år  gammal   stjärnhimmel,   där   fullmånen   vid   vårdagjämningen   stod   i   Sten-­‐bocken,  blir  så,  att  Vintergatan  vid  jul  motsvarar  Hades,  Styx  och  Acheru-­‐siska   sjön   enligt   en   gammal  Uranografi.80  Då   Vintergatan   korsar   zodia-­‐ken  mellan   Skorpionen   och   Skytten  motsvarande   det   den   22   februari,  har  detta  ansetts  vara  nergången  till  Helvetet81.     Altaret,  strax  under,  ansågs  vara  en  förgård  till  Helvetet.  Altaret  ligger  vid  Helvetes-­‐grinden.82  Vid  påsk  troddes  Vintergatan  komma  ner  till  jor-­‐den  och  själarna  ha  förbindelse  med  denna  världen,  varom  mera  nedan.  Detta  motsvarade  de  saligas  nordliga  rike  nära  Pilens  stjärnbild  ,  hyper-­‐boréernas  rike.  De  saligas  västliga  läge,  motsvarade  midsommar,  då  man  i   midsommarns   seder   mera   tydligt   såg   de   saliga   som   barfota,   bekran-­‐sade,  då  de  trådde  dansen  i  lundar  och  bodde  i  lövhyddor.     Vintergatan  skär  ånyo  zodiaken  mellan  Oxen  och  Tvillingarna.  Denna  punkt  motsvarar  den  24  augusti  och  här  kommer  åsikten,  att  Vintergatan  var   en   väg   av   korn   och   mat,   fram,   i   det   att   man   menade   skördarna  komma  från  himlen.     En  annan  uppfattning  var,  att  Vintergatan  var  ett  väderträd;  Yggdrasil.  Detta  förklarar  varför  man  möter  föreställningen  om  nornor  vid  jul,  påsk  och  Mikael.   Julsagan   "De   tre   spinnerskorna"   visar   sambandet   om   nor-­‐norna,  som  kommo  från  Jøtunheim  under  guldåldern.  Enligt  sagan  kunde  de  spinna  guld  av  halm  och  de  hjälpte  en  stackars  flicka  att  spinna  guld,  så  att  hon  blev  gift  med  en  kung,  men  då  kungen  såg,  att  allt  spinnandet  hade   vanställt   nornorna;   -­‐   de   hade   tjock   underläpp,   tjock   tumme   och  klumpfot   -­‐   så   förbjöd  han  sin  drottning  att   spinna  mer.  Denna  saga  om  nornorna  möter  man  vid  jul  och  påsk  i  uppteckningar  :  "Det  var  förbju-­‐det  att  spinna  vid  jul/påsk  -­‐  männen  blevo  vresiga".     Himlen  vid  påsk  motsvarar  Stenbocken  och  Svanens  stjärnbild.  Sten-­‐bocken,   nära   Pilen,   var   de   saligas   rike;   här   var  Olympen,   gudarnas   bo-­‐ning  och  germanernas  Valhall.  De  saliga  som  tillhörde  en  gammal  värld,  guldåldern,   kunde   nu   färdas   mellan   himmel   och   jord.   Stenbocken   var  symbol   för  den   första   striden   i   världen,   då   gudar  och   titaner   (Typhon)  slogs.  I  Norden  motsvarade  det  striden  mellan  asar  och  vaner,  då  häxan  Gullveig   (=Freja)   stacks   på   spjut   och   brändes   i   Valhall   (Vøluspá   21)   -­‐  men  åter  uppstod.     Hon,   Freja,   hette   Ásta   (isländska   Ásta-­‐go∂)   och   hade   givit   namn   åt  västgermanernas  påsk,    tyska  Oster  <  *ásta,  engelska  easter.  April  kalla-­‐

                                                                                                               80  Boll  246  81  Nilson  175  82  αιδης  πυλη  

  41  

des   i  norden  astarmana∂r   .   Som  ett  minne  av  detta,  brände  man  häxor  vid  påsk.  Folkets   inställning   till  häxor  är   redan   från  början  ambivalent.  Freja   var   visserligen   gudinna  men   hade   ursprungligen   tillhört   asarnas  fiender,   vanerna.   Häxorna   som   génier   från   guldåldern   kommer   fram   i  det.  att  de  kunde  flyga  till  Blåkulla/Valhall.  De  kunde  kärna  i  en  bäck,  ty  under   guldåldern   flöt   det   mjölk   i   floderna.   Freja   hade   infört   sejd   och  häxorna  ha   i  modern   tid  haft  stor   likhet  med  sejdkonor.  Sejd  påminner  mest  om  skadetrolleri.     Man   bör   skilja   häxorna   från   nornorna,   som  bodde   vid   Yggdrasil   och   tänktes   närvara   vid   påsk   som   spinnande,   ba-­‐kande  skyddsänglar,  då  de  kallades  Marior,  voro  tre  till  antal  och  bodde  i  ett  bagarhus.83     De   ha   givit   namn   åt   dagarna   i   påskveckan:   Blå   måndag   eller   bulla-­‐måndag   ty   de   baka   och   bo   i   ett   bagarhus.   Vita   tisdag,   ty   allt   vad   som  sänktes  ner  i  deras  brunn,  Urdarbrunn,  blev  vitt.  Askonsdag  för  Yggdra-­‐sils  ask  eller  askan,  ty  Vintergatan,  de  dödas  väg  var  en  väg  av  aska.  Detta  förklarar  varför  man  brände  de  döda.  Man  bör  också  misstänka  att  Ygg-­‐drasil   såsom  ask  är  en   folk-­‐etymologi   för  att   anpassa  ordet   till   aska,   ty  hos  andra  folk  är  världsträdet  en  björk,  vilket  den  troligen  varit  hos  ger-­‐manerna,  då  runan  Bjarkan  i  Skytten  (föreställer  Skyttens  båge  b),  hän-­‐för   sig   till   världsträdet.   Vidare;   skärtorsdag   ty   nornorna   skära   in   lev-­‐nadsöden   i   trä.   Detta   har   sedan   givit   ordet   "bok"   och   bokstäver.   Det  tyska   ordet   för   Skärtorsdag,   Gründonnerstag   är   för   att   asken   enligt  Vøluspá  står  evigt  grön.  Långfredag  är  för  att  nornorna  kunna  ge  långt  liv  och  stackote-­‐lördag  "korta  lördag"  för  att  nornorna  kunna  ge  ett  kort  liv.  Dagen   hette   också   "latlördag"   av   samma   skäl.   Nornorna   skipade   livsö-­‐den.  Det  var  ett  öde  att  vara  lat.     Fåglarna  vid  påsk  och  äggen  är  för  att  himlens  fåglar,  örnen  och  sva-­‐nen   framflyga   i   Vintergatan   ovanför   Stenbocken.   Hos   vissa   folk   såsom  finnar   och   ester   kallas   Vinter-­‐gatan;   "fågelvägen".   Äggen   som   man  krockar  och  gömmer  i  trädgården  är  för  att  stjärnbilden  Eileithuia,  som  uppgår  i  Stenbocken,  var  gudinnan  Leto,  som  födde  Apollon  och  Artemis  ur   ett   ägg.   Även   välbekanta   genier   såsom  Kastor   och   Pollux   och   deras  syster,  Helena,  häxan,  voro  i  vissa  varianter  födda  ur  ett  ägg  i  hyperboré-­‐erna  rike.  Ägget  låg  bland  hyacinter  eller  kastades  av  Hermes/Mercurius  i  famnen  på  Nemesis.     Påskharen  kan  förklaras  som  en  stjärnbild,  ty  Albumasar  uppger  Ha-­‐ren  i  Skytten.84     Den  germanska  motsvarigheten  till  Olympen  var  Valhall.  Här  stod  på  taket   geten   Hei∂rún   som   är   den   germanska   motsvarigheten   till   Sten-­‐

                                                                                                               83  Böhme  Kinderlied  s.  84  jfr.  158-­‐163  84  Boll  527  

  42  

bocken.  Och  här  var  de  saliga,  återuppståndna  krigare,  som  fallit   i  strid  sedan   tidernas   början;   -­‐   enhärjarna,   som   inte   fick   dricka   vatten   eller  mjölk.  (de  voro  värda  ett  bättre  öde).  De  drucko  mjöd  och  öl  och  mättade  sig  av  grisen,  Sährimner,  som  slaktades  på  nytt  varje  dag.  Deras  dag  var  långfredagen   och   i   folktron   fanns   det   denna   dag   regler   för   vad   man  borde  äta  och  inte  äta  eller  dricka.  Hos  Snorre  (Gylfaginning)  sträcker  sig  berättelsen  om  Enhärjarna  ända   fram  till   slutet  av  april,  början  på  maj,  varför   man   bör   jämföra   med   månadsnamnet  maj   "de   gamla"85  och   ål-­‐dermansstämman  den  1  maj  m.m.       Angående   långfredagen   fick   Jesus   i  den  kristna  kalendern  denna  dag  sig   tillägnad.   Jesus  hade   liksom  Freja  och  enhärjarna  dött  och  återupp-­‐stått.       Runstavens  bilder  åskådliggöra  det  ovan  sagda.  Den  7  mars,  väv-­‐spole.  Nornorna  vävde  en  väv  för  människors  liv86.  De  bo  i  ett  hus,  kapell,  vilket  jämförs  med  runstavsbilden  den  12  och  17  mars.  Ett  liknande  hus  finns  i  runstaven  den  7  oktober,  vilken  dag  man  också  bör  knyta  till  nornorna.  Den  12  mars  i  runstaven;  ett  träd;  "träden  knoppas".  Detta  är  för  Yggdra-­‐sil.  Dagen,  den  12  mars;  en  rund  skiva,  "gamla  dagjämningen".  Runstaven  den  12  mars;  en  kringla,   bemärker   skoltiden,   emedan  de  gamle  nu,   ge-­‐menligen   satte   deras   barn   i   skolan.   Detta   hänför   sig   till   skolan.   Riset  symboliserade   skoltukten.   Runstaven   har   den   12   och   17  mars;   en  bok.  Detta   är   för   att   nornorna   skära   in   öden   i   stavar,   sedermera   genom  ut-­‐vecklingen,   böcker.   Den   12   mars,   vidare   i   runstaven;   en   stav,   troligen  staven   som   föregångare   till   böckerna.  Den  12  mars   vidare;  en  hjulrock,  vilket  är   för  att  nornorna  spinna   trådar,  människoöden.   I   sagan  "de   tre  spinnerskorna"   spinna   de   guldtråd.   Vintergatan   som   Valhall   kommer  fram  i  runstaven  den  17  och  21  mars;  ett  svin,  vilket  jämförs  med  grisen  i  Valhall,   Sährimner.   Vidare   den   25   och   27   mars;   öltunna   "marsölets  bryggd"  vilket  jämförs  med  skapkaret  i  Valhall,  varur  de  uppståndna  kri-­‐garna   förlusta   sig.   1328   års   runkalender   har   mot   den   27   mars   "Guds  uppståndelse"   vilket   äger   sin   motsvarighet   i   katolsk   tro.   Öltunnan  samma  dag  har  dock  ingen  förklaring  i  kyrkans  utläggning.     mars  månad  i  runstaven;    1  mars;  mars  med  sitt  långa  skägg.  7mars;  vävspole,  ben.  12  mars;  träd,  tudelt  rundel  17  mars;  hus,  bok  21  mars;  svin.  25  mars;  krona,  ängel  (se  nästa  sida!)  

                                                                                                               85  Enligt  Ovidius,  Fasti  86  NM  Petersen,  Nordisk  Mytologi,  Stockholm  1869  sid.  109-­‐10  

  43  

 Till   Valhall   hörde   också   valkyri-­‐orna   som   voro   Odins   tjänste-­‐mör.  En   av   valkyriorna   var   Sol,   vilket  jämförs   med   Runstavsbilden   den  25  mars;  en  sol.  Man   jämför  också  folktron   om   nornorna   (Mariorna),  att  de  varje  dag  släppte  ut  solen  ur  sitt  hus.  Den  25  mars,  slutligen  har  runstaven;  en  ängel,  ängeln  Gabriel  som   bebådade   Kristi   födelse.  Stjärnhimlen  är  här  Eileithuia,  "fö-­‐delsegudinnan",  som  var  Leto  som  i   hyperboreiska   landet   födde   Ar-­‐temis  och  Apollon.       En   ängel   kan   också   vara   en  norna   såsom   den   21   september.  Nornorna   blevo   efterhand   kallade  "skyddsänglar".    

Vargen,  Vilddjuret     Vargens   stjärnbild,   eller   som  Aratos   nämner   den   "Vilddjuret"  uppgår   enligt   Ptolemaios   i   Vågen-­‐Skorpionen   (12   -­‐   30   januari).   På  himlen   ser   man   hur   Kentauren  sträcker  fram  handen  mot  Vilddju-­‐ret.     I   Sphaera   Barbarica   är   denna  stjärnbild   förlagd   till  Skytten   (Boll  527).   I   Skyttens  2:a  och  3:e  dekan  (mars)   uppgår   "en   hund"   i   vars  mun   är   Qifawus87  hand.   Detta   bör  

jämföras  med  runstaven  den  7  mars;  en  arm,  ett  ben,  eftersom  de,   (hel-­‐gonen  Perpetua  och  Felicitas)  blevo  sönderrivne  av  en  vild  ko.  En  ko  som  "vilddjur"   är   inte   det   första  man   tänker   på,   likasom,   att   en   rasande   ko  inte  förmår  slita  av  en  arm.  Här  passar  det  bättre  med  ett  rovdjur.     Stjärnbilden   jämfört  med  runstavstexten  och   runstavsbilden   för   tan-­‐karna  till  nordbornas  Tyr  som  fick  armen  avsliten  av  Fenresulven.  Mars  månad   har   f.   övr.   i   Norden   kallats   "Tyr".   Snorre   berättar   historien   om  

                                                                                                               87  Kepheus  

  44  

Fenresulven  och  Tyrs  hand  i  Gylfagin-­‐ning  33,  motsvarande  slutet  av  febru-­‐ari  -­‐  början  av  mars.    

Stenbocken    (21  mars  -­‐  20  april)  

  I   mytologin   påminner   Stenbocken  om   gudarnas   första   strid.   Titanerna  eller   vilddjuret,   Typhon,   stormade  Olympen,  men  Pans  son,  Ægipan  kom  på  att   förvandla   gudarna   till   djur  och  

på  så  sätt  kamouflera  dem  för  fienden.  Som  tack  för  detta  blev  Ægipan  av  Zeus  satt  på  himlen  såsom  Stenbockens  stjärnbild.     Som  ett  minne  av  denna   första   strid  har   runstaven  den  14  april;  va-­‐pen,  stör,  svärd,  lans.     I  nordisk  mytologi  motsvarar  detta  den  första  folkstriden  mellan  asar  och   vaner.   Vøluspá   förtäljer   om   den   första   striden,   att   asarna   brände  vana-­‐ättlingen,  Freja,  som  dock  återuppstod.  Freja  som  brändes  vid  påsk,  liknar  häxor  i  ty  att  hon  var  kunnig  i  sejd,  mestadels  skadetrolleri,  vilket  i  hög  grad  var  typiskt  för  häxor  som  nu,  vid  påsk;  -­‐  verkligt  eller  i  folkfan-­‐tasin  brändes  på  bål,  men   åter   uppstod.   Folktrons  häxor   voro  hart   när  omöjliga  att  utplåna.     Det  eddiska  sceneriet,  varest  Freja  (Gullveig)  brändes,  är  Valhall  och  här,  på  taket,  står  en  get,  Heidrun,  vilken  påminner  om  Stenbocken.  Man  tänkte   sig,   att   strömmar   av  mjöd   runno   ur  Heidruns   juver.  De   avdöda,  återuppståndna  kämparna  i  Valhall  livnärde  sig  av  detta  mjöd.  Likheten  mellan  geten  Heidrun  och  himlens  stenbock  är,  att  Stenbocken  på  stjärn-­‐himlen  avbildas  med  fiskstjärt  varur  en  flod  fram  störtar.    

Hästen,  Pegasus    (25  april  6  juni)  

  Den  25  april   -­‐  6   juni  uppgår   stjärnbilden  Hästen,   som  senare  kallats  Pegasus.  Man   jämför   himlens   häst   den   25   april  med   runstaven   den   23  april;   en   häst   eller   en   karl   till   häst   som   dödar   en   drake   eller   orm.   Den  kändaste  sagan  om  Pegasus  är  huru  hjälten,  Bellerophon,  (av  gudomligt  ursprung)  dödade  Chimaira.  Detta  odjur  var   lejon   -­‐  get  med  draksvans.  Chimaira  betyder  ungefär  "vinter"  och  är  besläktat  med  det  grekiska  or-­‐det  för  vinter  cheimon  (χειµων).     Att   en   hjälte   till   häst   besegrar   "vinterns   ande"   är   känt   från   nordisk  folktro  och  det  heter  i  runstaven  om  den  25  april:  "På  denna  dag  menade    man  att  asarna  hade  vunnit  den  berömda  segern  över  jätten  Tjatse,  vin-­‐terns  onda  ande."  

   23  april,  häst  

  45  

  Dagen,  den  25  april,  har  i  runstaven;  ett  lejon,  vilket  jämförs  med  det  lejon/get/drake   som  Bellerophon  besegrade.  Dagens  namn,  Marcus,   ef-­‐ter  aposteln  inbjuder  till  en  tolkning  av  Marcus  som  en  folketymologi  av  ett  känt  indoeuropeiskt  ord  för  häst,  *markos,  svenska  märr  osv.  

 Åkern  

 5  -­‐  7  april     I  Hermes  uppgår  den  5-­‐7  april  stjärnbilden  Åkern,  vilket  man  jämför  med  runstaven  den  16  april;  hacka,  grep.    

Svanen  25  mars-­‐  4  maj  

  Den  25  mars  -­‐  4  maj  uppgår  Svanen.  Hos  Aratos  kallas  Svanen  "fågeln"  och  den  fram  flyger  i  Vintergatan,  varför  vissa  folk  kalla  Vintergatan  "Få-­‐gelvägen".     Sagan  om  Svanens  stjärnbild  var,  att   gudinnan   Nemesis   flydde   för  Zeus.  Hon  förvandlade  sig  till  en  gås,  men  Zeus  hann  upp  henne   i   gestalt  av  en  svan.  Frukten  av  förbindelsen  var  ett  ägg.88  Man  jämför  detta  med  runstaven   den   1   maj;   en   fågel   på  ägg.       Ägget  är  också  grunden  i  påskäg-­‐gen,  då  man  krockar  ägg  vid  påsk  el-­‐ler  gömmer  ägg  i  trädgården.  Ty  sa-­‐gan  om  Nemesis  ägg,  är  att  Hermes  kastade   ägget   i   Ledas   famn   eller  gömde   det   i   trädgården   bland   hya-­‐cinter.     Ur  ägget  föddes  sedermera  bl.  a.  Helena.       Men  Svanen  kunde  också  kallas  Kristi   kors   (Allen  194).  Den  3:e  maj  har  runstaven;  ett  liggande  kors.  Detta  symboliserade  enligt  kyrkan  hur  man  hade  återfunnit  Kristi  kors.  Kyrkan  menade  att  korset  vart  funnet  av  Helena  Keysel,  Constantini  moder.  Detta  är  troligen  en  ordlek  som  syftar  på  Svanens  stjärnbild  och  ägget,  varur  Helena  menades  vara  född.     Då  man  färgar  påskägg  har  detta  en  helt  annan   förklaring.  Ägget   lik-­‐som  nyckeln  var  Hades  attribut.  Hades  var  kvinnorövare,  vilket  motiv  le-­‐ver  kvar  i  sagan;  Blåskägg.  Flickan,  som  är  i  Blåskäggs  borg,  råkar  öppna  en  förbjuden  dörr  som  går  till  ett  likhus.  Hon  blir  förskräckt  och  tappar  

                                                                                                               88  Pauly,  Leda,  sp.  1118  

       Bellerophon  på  Pegasus  

           Ganymedes  

  46  

nyckeln  eller  ägget  som  blir  nerblodat  (därav  att   färga   påskägg).   Hon   kan   inte   torka   av  blodet,  och  då  Blåskägg  kommer  hem,  dömer  han  henne  till  döden.  Nyckeln  och  ägget  fin-­‐nas  den  22  februari  i  runstaven  och  Blåskägg  den   1   mars   under   "Mars   med   sitt   skägg,  lockar   barnen   utom   vägg".   Detta   är   för   att  Hades   >   Blåskägg/Rödskägg   lockar   unga  flickor  till  sig.  Han  gifter  sig  med  dem,  dödar  dem  och  kastar  in  dem  i  likhuset.    

 Argos  mast  (maj)  

  I   Sphaera   Barbarica   uppges   att   Argos  mast  har  en  längd  som  skulle  motsvara  maj.  Runstaven   har   den   3   maj;   båt   med   båge   i  framstammen.  Argo  var  det  förtrollade  skep-­‐pet  som  kunde  tala  och  rymde  alla  Greklands  hjältar.  Det  kan  jämföras  med  det  nordiska  skeppet  Skidbladner,    som  var  Frejs  skepp  och  rymde  oändligt  mycket  last.    

Vattumannen    20  april  -­‐  20  maj  

  Vattumannen  var  enligt  stjärnsagan  gossen,  Ganymedes,  som  rövades  upp  i  Zeus  himmel  för  att  bli  över-­‐gudens  munskänk.  Han  avbildas  med  urna  eller  gryta,  ur  vilken  han  bjuder  Zeus  ambrosia  och  nektar.  Runsta-­‐ven   har   den   6  maj;   en   gryta  med   ett   stående   helgon.   Det   är   Johannes  evangelisten  som  här  kallas  "Lille  Hans".  Med  detta  attribut  erinrar  han  om  gossen,  Ganymedes.  Till  yttermera  visso  lyftes  Ganymedes  upp  i  him-­‐len  av  en  örn,  vilket  jämförs  med  att  Johannes  symbol  var;  örnen.           Örnen  i  runstaven  är  annars  den  27  december  och  dagen  är  "Johannes  evangelisten"  vilket  jämförs  med  nästa  dag;  "Menlösa  barns  dag"  (Oskyl-­‐diga  barns  dag),   till  minne  av  de  barn  som  av  Herodes  dödades,  då  han  sökte   efter   den   nyfödde   Jesus.   Hela   komplexet   vid   jul   hänger   samman  med,  att  man  firade  minnet  av  Guldåldern,  Saturnalia,  då  jättarna  styrde  världen.  Dessa  åto  barn  som  i  sagan  Hans  och  Greta,  eller  den  antika  sa-­‐gan  om  Zeus  födelse  där  titanen;  Kronos,  slukade  alla  sina  egna  barn.     Den  hedniska  vantron,  att  offra  barn  till  gudarna  har  levt  i  Skåne,  där  om  vårarna,  barn  offrades  åt  gudarna.89  I  Eddan   finns  en  berättelse  om  

                                                                                                               89  L.  Lloyd.  sv.  allmogens  plägseder  124f.  

 

   Ganymedes  

  47  

hur  Tor  tog  två  barn  till  sig;  Tjalve  och  Røskva.  Dessa  barn  följa  sedan  all-­‐tid  Tor  på  hans  färder.     Men   Vattumannen   kunde   också   vara   Kekrops,   grundare   av   städer,  särskilt   Athen.   Detta   jämföres  med   att   Roms   grundande   enligt   Ovidius  Fasti   firades   den   21   april.   Runstaven   har   den   6  maj;   en  port,   eftersom  evangelisten  Johannes  blev  sjuden  i  olja  vid  den  Latinska  Porten  i  Rom,  -­‐  men  förblev  oskadd.     Vattumannens  kruka  nämns   inte   av  Ptolemaios,  men   skall   likväl   fin-­‐nas   där.  Man   jämför   runstaven   den   12  maj;   en   funt   samt   den   4   april   i  runstaven;  kruka,  gryta.    

Fanan,  Vexillen    (april)  

  Det   uppges   (Boll   448)   att   Vexillen   uppgår   i   Stenbockens   2:a   dekan.  Runstaven  har  den  23  april  och  3:e  maj;  en  fana,  I  folktron  skulle  man  vid  Kristi  Himmelfärdsdag  eller  pingst   föra  runt   fanor   från  den  ena  kyrkan  till   den   andra.   Dessa   fanor   kallades   "vexiller"   liksom   stjärnbilden.  Man  erinrar   sig   bruket   att   den   1   maj   pryda   vagnar   med   fanor;   i   städerna  spårvagnar  och  bussar.  

   

Fröet,      5  juni  

  Den  5  juni  uppgår  Fröet.  Detta  motsvarar  runstaven  den  15  maj:  korn,  "sådag"  och  den  25  maj;  tre  korn.    

Fiskarna,    20  maj  -­‐  20  juni  

  Fiskarna  uppgår  den  20  maj,  vilket  bör   jämföras  med  runstaven  den  18  maj:  en  bred  fisk.     Mellan   himlens   fiskar   går   ett   band,   kallat;   fiskarnas   band.   I   Sphaera  Barbarica;   το   λινον,   "bandet,   linet".   Runstaven   har   den   8   juni;  metspö  med  rev  och  krok.       Här   finns   också   mot   Väduren   "knuten"   en   stor   stjärna,   nodus.   Man  jämför  med   "knuten"  namnet  den  10   juli   "Knut"90  vilket  möjligen  är   en  ordlek  på  stjärnan;  Knuten.     Egendomligt   är   att   Fiskarna  hos  många   folk   avbildats   som  ett   rutigt  spelbräde.91Med   detta   spel-­‐bräde   jämför   man   runstaven   den   16   juni;  brädspel,  tärning.  

                                                                                                               90  Helgonet  var  Knut  Lavard,  Knut  den  stores  son,  som  blev  dödad  då  han  satt  i  kyrkan.  Någon  kastade  in  ett  spjut  genom  kyrkfönstret.  

     Gryta,  3  juni  

  48  

 Hyperboréer  i  norr  (21  mars,  påsk)  och  väst  (12  -­‐  

24  juni)92     Hyperboréerna   voro   saliga   människor   från   en  svunnen   tid,   som   tänktes   spela   och   dansa,   bekran-­‐sade   med   lagerbärsblad.   Hos   dem   framlevde   man  sina   dagar   under   sång   och   ringdans.93  De   tänktes  också  som  ett   folk  av  gamla94.  Hyperboréernas  lun-­‐dar  jämförs  med  Nordeuropas  och  judarnas  lövhyddor.95     Runstaven  har  mot  den  15  juni,  Veitsdans.  I  Sverige  motsvaras  det  av  dans  kring  majstången,  liksom  att  månaden  maj  betyder  (Ovidius  Fasti)  "de  gamla",  maiores.     Hyperboréernas  motsvarighet  i  Norden  kallades  enhärjar.    Dessa  voro  ett   saligt   folk   som   gästade   Odin   och   levde   evigt.   De   åto   av   grisen,  Sährimner,   vars   fläsk   aldrig   sinade  och  drucko  mjöd  av   geten  Heidrun,  som   stod   på   Valhalls   tak.   Ålder,   skador   och   sjukdom   var   dem   främ-­‐mande.  Runstaven  har  den  3  juni  en  gryta  den  13  juni;  ett  svin  och  den  24    juni;  ölkanna.  Dessa   runstavsbilder   äro   jämförbara  med   runstaven   den  21  mars;  svin  och  den  27  mars;  öltunna.  Bilderna  i  juni  äro,  då  man  tänkt  sig  hyperboréerna   i   väst,   och  bilderna   i  mars  då  man  menat  att  hyper-­‐boréerna  bo  i  norr.     Vøluspá  pekar  för  påsken/norr  på  Valhall  och  undren  där.  Einherjar-­‐na,  de  gamle,  motsvarar  1  maj,  medan  Valhall  i  början  av  juni  svarar  mot  valkyriorna  i  Vøluspá  verser  29-­‐30.  Valkyriorna  voro  tjänstemör  i  Valhall  som  tjänade  Odin  och  förde  de  stupade  till  den  eviga  saligheten  hos  gu-­‐darna.     Hyperboréerna   känna   ej   sjukdom,96  varmed   man   jämför   runstaven  den  29  juni;  blomsterkvast   "eftersom  blomstren  då  äro  mogna  och  böra  upptagas  och  förvaras  till  läkemedel"     Hyperboréernas  nordiska  motsvarighet,  enhärjarna,  voro  i  mytologin  framför  allt  kända  för  att  de  drucko  mjöd;   -­‐  detta  var  deras  största   för-­‐lustelse.  Med  detta  bör  man  sammanställa  runstavsbilden  den  25  april;  en  gök  i  ett  träd,  gökdagen.    

                                                                                                                                                                                                                                                                                             91  Nilson,  Himlavalvets  sällsamheter,  150  92  Ro.  I.2:2816  93  Ro.  I.2:2825  94  Ro.  2827-­‐28  95  Ro.  2833  96  Ro.  2825  

       Gryta  

  49  

  Göken   ansågs   av   greker   och   germaner   vara   en   helig   fågel   som   kom  från  hyperboréerna  och  trädet  som  avbildas  i  runstaven  bör  då  vara  ett  majträd.  Maj  "de  gamla"  syftade  på  dem  som  levde  ett  evigt  liv  med  för-­‐lustelser   i  Hyperboréernas   rike.  Dagen,  den  25  april   är   inte   signifikativ  för   gökens   ankomst,   ty   ingen  människa  har  hört   göken   så   tidigt.   Enligt  den   gamla   stilen   (före   1750)   skulle   den   25   april   motsvara   den   7  maj.  Denna  dag  stämmer  bättre  med  gökens  ankomst,  åtminstone  för  Skånes  del.97  Den  25  april  kan  utan  vidare  anses  vara  en  äldre  majdag.  Det  heter  att  man   skulle   ta   "en   gök"   på   "gökdagen".   Typiskt   för   Valborg,   den   30  april,  är  att  man  skulle  dricka.  Den  1  maj  gick  man  och  tiggde  brännvin  i  gårdarna.  Gubbarna,  de  gamle,  gingo  hagasyn.  Därefter  hölls  kalas  med  ägg  och  brännvin.  Detta  drickande  var  av  ett  helt  annat  slag  än  då  man  om  Trefaldighetssöndagen  drack  i  källor.  Man  lövade  källor  och  brunnar  och  drack  källvatten  samt  offrade  ett  mynt  eller  dyl.  i  källan.  Detta  erin-­‐rar  om  hur  Odin  offrade  sitt  öga   i  Mimes  brunn  och  huru  den  återupp-­‐

väckte  Mime  drack  mjöd  av  Odens  pant.     Då   den   25   april,   gökdagen,   troligen   har  med   spritförtäring   "gökande"   att   göra,   bör  man  erinra  om  att  Kristi  Himmelfärdsdag  kal-­‐lades  "gökotta"  och  var  nykterhetens  dag.  Ef-­‐tersom  Kristi  himmelfärd   först  kan   infalla  ef-­‐ter   den   2   maj   måste   dagen   jämföras   med  gökdagen  enligt  nya  stilen,  den  7  maj.       Folklekar   och   förlustelser   på   gökottan   ha  samma   bakgrund   som   vid   midsommar;   det  speglar  hur  de  saliga,  gamla,  i  hyperboréernas  rike,  de  nordiska  enhärjarna,  förlusta  sig  med  

lekar   och   spel   i   en   evig   sommar   och   -­‐   bör  man   tillägga   -­‐   dricker   sprit,  mjöd  och  öl;  senare  vin  och  brännvin.       Maj  som  "de  gamlas  tid"  pekar  i  folktron  på  festen  den  1  maj,  "ålder-­‐mansstämma".  Åldermannen  blåste  i  luren  och  folket  samlades  för  att  gå  hagasyn  och  se  över  staket  och  grindar.  Sagan  hos  Sederström;  Skåning-­‐arna  som  trodde  skäran  var  ett  farligt  djur  pekar  på  att  "de  gamla"  mots-­‐varar   figurerna   i   "Tälje   Tokar";   i   Finlands-­‐Sverige;   "Bembölingarna".  Man   får   då   automatiskt   sagorna   i   maj   hos   Sederström   (27);   "God   dag  yxaskaft"  och  hos  August  Bondeson,  nr  31,  32,  33,  God-­‐dag  Yxaskaft,  Den  döve  gubben  och  De  sju  smålänningarna,   som  alla  hör   till  samma  motiv-­‐krets.   I   svensk   folktro   bör  man   andraga   att   den   18  maj   var   "Hör-­‐Erik"  vilket  var  en  ordlek  då  hör  kan  betyda  "lin",  och  man  skulle  verkligen  så  

                                                                                                               97  Västergötland  13  maj,  Uppland  10  maj.  För  Tyskland  olika  dagar  i  april,  Handw.  V:692  

25  april,  gök  

  50  

lin  den  dagen98,  men  också  hänförde   sig   till   skämtsagor  av   typen,   "den  döve  gubben".     Skämtsagorna  ovan;  Skåningarna  med  krombissen   och  de  sju  smålän-­‐ningarna  som  simmade  i  ett  linfält99  bör  jämföras  med  den  1  april,  i  Eng-­‐land  "All  fools  day",  då  man  skulle  narra  mindre  vetande  folk.  Seden  med  aprilskämt  är  känt  över  hela  Europa.  Vidare  bör  man  anföra  betydelsen  av   gök   "idiot",   engelska   kucko   "idiot",   vilket   länkar   samman   gökdagen  och  dess  drickande  med  skämtsagorna  om  Tälje  Tokar.  De  saliga,  gamla  som  dricka  och  förlusta  sig  har  här  utvecklat  sig  i  komisk  riktning.     Till   bilden   av   Hesperiderna/hyperboréerna   hör   Atlas   som   skall   be-­‐finna  sig  längst  ut  i  väster.  Han  har  givit  namn  åt  Atlantiska  oceanen.  Han  är   fader   till  Plejaderna,  Hyaderna,  Hesperiderna  m.fl   som  kallas   "Atlas-­‐födda"  och  äro  mödrar  till  alla  Greklands  adels-­‐ätter.  Hans  namn  döljer  sig  i  de  germanska  språken  genom  ord  som  adel,  ädel,  adlig,  odal  m.m.     I   runraden   finns   runan  Odal,   som   avbildar   en   fisk,  O   därför   att   den  ligger  i  Fiskarna,  medan  namnet  Odal  hör  till  samma  rot  som  adel  med  en  grundbetydelse   "Urfader"   till   roten  *atl-­‐.   Runan   är   västlig,   motsvarande  den  20  maj  och  stjärnbilden  är  Atlas.  

 Trefoten  

  Stjärnhimlen   har   en   trefot   i   Tvil-­‐lingarna  (Boll  125  ff.).  Denna  trefot  är  för  oraklet  i  Delfi,  Pytia  som  satt  på  en  trefot,   (Boll   122,   τριπους).   Oraklet  konsulterades   av   gudar   och   männi-­‐skor;  avgav  mångtydiga  svar  som  fick  tolkas  av  prästerna.  Hon  satt  över  öppningen  till  en  djup  håla  i  klippan,  från   vilken   oupphörligt   kalla   dunster   utströmmade,   varigenom   den  ovanför  sittande  prästinnan  försattes  i  ett  konvulsoriskt  tillstånd.     Runstavens  trefot  (tingstiden)  står  mot  den  14  september,  men  också  den  13  eller  19:e  januari  samt  den  12:e  maj.    Ingen  av  dessa  dagar  är  från  medeltiden  särskilt  bekant  framför  andra  dagar  såsom  tingsdag.100     Det  nordiska  motiv  som  skulle  kunna  jämföras  med  oraklet  i  Delfi  är  Vøluspás   verser   i   september   om  Mime,   som   sändes   till   vanerna   under  den   första   striden  mellan   asar   och   vaner.  Men  vanerna  halshögg  Mime  och   sände  hans  huvud   till  Odin   som   lät  balsamera  det  och   läsa  galdrar  däröver,  så  att  det,  huvudet,  började  tala  fördolda  ting.  Mime  sitter  ned-­‐                                                                                                                98  Jämför  stjärnbilden  i  Fiskarna  Linet  ,το  λινον  99  Aarne  1200  f.  100  Se  Arboga  stads  tänkebok  i  svenska  fornskriftsällskapets  samlingar!  

Hör-­‐Erik  18  maj  

 

  51  

sänkt  i  en  brunn  som  ligger  under  askens  Yggdrasils  rötter.  Då  asken  har  tre  rötter,  skulle  man  kunna  förklara  runstavens  tre  trefotade  stolar  som  hörande  till  Mimes  myt.  Odin  rådför  sig  bl.a.  med  Mimes  huvud  före  rag-­‐narök  och  har  såsom  offer  nedsänkt  sitt  öga   i  Mimes-­‐brunnen.  Att   jäm-­‐föra  Mime  med  oraklet  i  Delfi,  är  den  enda  tänkbara  förklaringen  till  Tre-­‐foten.  Nu  har  Mime   inte   på   något   sätt   någon   trefot   utan  håller   till   i   en  källa  och  sticker  upp  huvudet   för  att  ge   råd  eller   spå.  Viktigt  är  att  gu-­‐darna  har  sin  tingsplats  vid  Mimes  brunn.  Vøluspás  verser  om  Odins  öga  och  Mime  motsvarar  söndagarna  pingst  och  trefaldighet  (Vøluspá  28,29)  på  våren  och  16:e,  17:e  söndagen  efter  trefaldighet  om  hösten  (Vøluspá  46,47).     Enligt   Vøluspá   har   Odin   offrat   sitt   öga   i  Mimes   brunn.   Ur   detta   öga  rinner  en   fors,   varav  Mime  varje  morgon  dricker.  Man   jämför  Högmäs-­‐sotexten,  pingstdagen  och  Jesu  ord  (Joh.  7:37  -­‐39):  "Om  någon   törstar,   så  komme  han   till  mig  och  dricke.  Den  som  tror  på  mig,  av  hans  innersta  skola  strömmar  av  levande  vatten  flyta  fram  såsom  skriften  säger."     Berättelsen  huru  den  halshuggne  Mimes  huvud  av  Odin  balsamerades  och   laddades  med  kraft,   så  att  det  återuppstod  och   talade   jämförs  med  Aftonsång,  Trefaldighetsdag  (Kol.  1:12-­‐23):  "Kristus  är  församlingens  huvud  och  han  är  huvudet  för  kroppen,  det  är  församlingen,  han  som  är  begynnelsen,  den  förstfödde  ifrån  de  döda."     Hur  Odin  uppväckte  Mimes  huvud  till  liv,  så  att  det  började  tala,  jäm-­‐förs   med   Evangelium   dem   16:e   söndagen   efter   Trefaldighet   där   Jesus  (Luk.7)  uppväcker  änkans  son.  Jesus  sade:  "Unge  man,  stå  upp!  Då  satte  sig  den  döde  upp  och  började  tala.   -­‐  samt  Högmässa  Joh.11.  Jesus  uppväcker  Lasarus.  Jesus  sade:  "Lasarus  kom  ut!   och  han   som  hade  varit  död  kom  ut  med  händer  och  fötter  inlindade  i  bindlar  och  med  ansiktet  inhöljt  i  en  duk.  Jesus  sade  till  dem:  Lösen  honom  och  låten  honom  gå!"     Liknande  text  finns,  Högmässa  (Joh.  5):  "Ty  såsom  fadern  uppväcker  de  döda  och  gör  dem  levande,  så  gör  sonen  levande  vilka  han  vill."     17:e  söndagen  e.  Tref.  jämför  man  Aftonsång  (Kol.2):  "….någon  som  utan  orsak  är  uppblåst  genom  sitt  köttsliga  sinne  och  icke  heller   håller   sig   till   honom   som   är   huvudet,   honom   från   vilken   hela  kroppen  vinner  sin  tillväxt  i  Gud."    Man  jämför  med  detta  också  själva  namnet  Mime  i  Völuspá  som  snarast  torde  sättas  samman  med  en  indoeuropeisk  rot  för  "kött"  *memso,  san-­‐skrit  mamsa,  Gotiska  mimz  "kött".  

  52  

  Vissa   texter,   dessa   nämnda   dagar,   handla   om   lemmar   och   avstymp-­‐ning,   såsom  då  Odin  offrade   sitt   öga  o.s.v.   Jämför  17:de   söndagen  efter  Trefaldighet,  Aftonsång!  (Gal.  5):  "Jag  skulle  önska,  att  de  män  som  uppvigla  eder,   läte  omskära  sig  ända  till  avstympning."