ilargia jostunaren etxera joan...
TRANSCRIPT
2
Ilargia jostunaren etxera Joan zen.
(ETANALDIA)
ILARGIA: Kaixo jostuna jauna!
Soineko bat nahi dut. Hartuko
dizkidazu neurriak?
JOSTUNA: Soineko bat….? Umm,
munduko soinekorik politena egingo
dizut.
(ETENALDIA)
JOSTUNA: Etorri! Neurriak hartuko
dizkizut.
La Luna, feliz fue a casa del sastre.
(PAUSA)
LUNA: ¡Hola Señor sastre! Quiero un
vestido precioso. ¿Tú me puedes
ayudar?
SASTRE: ¡Claro que sí, Luna! Déjame
medirte. Umm, estas muy delgadita.
Y el sastre la midió; Por arriba, por
abajo…
SASTRE: ¡Ya está lo tengo todo!
(JOAN ONDOKO IRUDIRA) (PASAR LA LÁMINA)
2
Ilargia jostunaren etxera Joan zen.
(ETANALDIA)
ILARGIA: Kaixo jostuna jauna!
Soineko bat nahi dut. Hartuko
dizkidazu neurriak?
JOSTUNA: Soineko bat….? Umm,
munduko soinekorik politena egingo
dizut.
(ETENALDIA)
JOSTUNA: Etorri! Neurriak hartuko
dizkizut.
La Luna, feliz fue a casa del sastre.
(PAUSA)
LUNA: ¡Hola Señor sastre! Quiero un
vestido precioso. ¿Tú me puedes
ayudar?
SASTRE: ¡Claro que sí, Luna! Déjame
medirte. Umm, estas muy delgadita.
Y el sastre la midió; Por arriba, por
abajo…
SASTRE: ¡Ya está lo tengo todo!
(JOAN ONDOKO IRUDIRA) (PASAR LA LÁMINA)
3
Hiru egun igarota, Ilargia jostunaren
etxera lasterka joan zen. Soinekoa
janzten hasi zen baina ezin:
Laburregia eta estuegia!
(ETENALDIA)
JOSTUNA:Hara! Dirudienez soinekoa
gaizki egin dut.
(JOAN ONDOKO IRUDIRA)
Pasados tres días, la Luna emocionada
volvió a casa del sastre. Empezó a
probarse aquel maravilloso vestido
pero…imposible. ¡Era corto y estrecho!
(PAUSA)
SASTRE: ¡Oh no! ¡Me he equivocado!
(PASAR LA LÁMINA)
4
JOSTUNA: Etorri berriro Ilargitxo!
Berriro neurriak hartuko dizkizut!
(ETENALDIA)
JOSTUNA: Itzuli hiru egun barru eta
soinekoa prest izango duzu.
(JOAN ONDOKO IRUDIRA)
SASTRE: Ven Luna. Voy a cogerte de
nuevo las medidas.
(PAUSA)
SASTRE: ¡Ahora sí! ¡Lunita vuelve en
3 días y tendrás tu precioso vestido!
(PASAR LA LAMINA)
5
Hiru egun igarota, Ilargia urduri
jostunaren etxera itzuli zen berriro.
Soinekoa jantzi eta ezin. Oso laburra
eta estu- estua!
ILARGIA: Ene, ze txikia!
(JOAN ONDOKO IRUDIRA)
Pasados los tres días, la Luna nerviosa
volvió a casa del sastre. Empezó a
probarse aquel vestido nuevo,
pero…imposible. ¡Era cortísimo y
estrechísimo!
LUNA: ¡Oh, pero que pequeño!
(PASAR LA LAMINA)
6
JOSTUNA: Ez dakit zer gertatu den!
Gerturatu, berriro neurriak hartuko
dizkizut.
(ETENALDIA)
JOSTUNA: Itzuli hiru egun barru eta
oraingoan bai, soinekoa prest izango
duzu.
(JOAN ONDOKO IRUDIRA)
SASTRE: ¡No se que ha podido pasar
Luna! Acércate, te volveré a medir.
(PAUSA)
SASTRE: ¡Lunita vuelve en otros 3
días y esta vez sí, tendrás tu precioso
vestido!
(PASAR LA LAMINA)
7
Hiru egun igarota, Ilargia triste
jostunaren etxera itzuli zen berriro.
Soinekoa jantzi eta berriz ere ezin.
Labur samarra eta estu- estua!
ILARGIA: Hara, txiki-txikia daukat
(JOAN ONDOKO IRUDIRA)
Pasados los tres días, la Luna nerviosa
volvió a casa del sastre. Empezó a
probarse aquel vestido nuevo
pero…imposible. ¡Era todavía más
corto y más estrecho!
LUNA: ¡Oh no, es pequeñísimo!
(PASAR LA LAMINA)
8
JOSTUNA: Ilargi, Ezin dizut
soinekorik egin! Hasieran laurdena,
gero erdia, ondoren hiru laurden eta
orain osoa zaudelako.
(PISKANAKA PASA IRUDIA)
SASTRE: Luna, no puedo hacerte tu
ansiado vestido. Al principio eras un
cuarto, luego media, luego tres
cuartos y ahora estas entera.
(PASA A LA SIGUIENTE LAMINA
DESPACIO)
9
Orain, Zerura begiratzen badugu,
Ilargia biluzik eta distira ikusten
dugu. Polit- polita, soinekorik gabe.
AMAIERA
Ahora, y desde aquel día, si miramos
al cielo, vemos a la Luna brillante y
desnuda. Preciosa… Sin vestidos.
FIN
Ilargiaren soinekoa / El vestido de la Luna 1
Behin batean Ilargia amarengana
hurbildu eta hauxe esan zion:
ILARGIA: Aizu, amatxo! Soineko bat
nahi dut. Lurreko biztanleek
erabiltzen dituztenak bezalako
soineko bat.
AMA: Ongi da alabatxo! Zoaz
jostunarengana eta esaiozu neurriak
hartzeko.
(JOAN ONDOKO IRUDIRA)
Había una vez una mamá y su hija que
se llamaba Luna. Un día la Luna se
acercó a su mamá y le dijo:
LUNA: ¡Mamá! Quiero un traje como
los que llevan los habitantes de la
Tierra.
MAMÁ: Muy bien hija. El Señor
Sastre te atenderá y te cogerá
medidas.
(PASAR LA LÁMINA)