hanna aqvilin

2
XTRA BORÅS 29 APRIL – 5 MAJ 2015 12 . . . Porträttet Vem är du, Hanna? – Född och uppvuxen i Borås. Jag är en rastlös person som alltid vill att något ska hända. Jag har väldigt svårt för vardagen och trivs bäst när nya saker händer och tycker om äventyr. Nyligen hemkommen från ett äventyr i Buenos Aires, berätta… – Jag frilansade i sex månader och pitchade in idéer till olika svens- ka tidningar. Dessutom gjorde jag mycket videoinslag för ett matpro- gram i Argentina. Jag kunde för- sörja mig på frilansuppdragen och gjorde mycket film till olika före- tag, det får man rätt bra betalt för. Jag var i Argentina förra året också och älskar verkligen kulturen. Det måste finnas mycket att berätta om från Argentina med tanke på alla politiskt laddade episoder, både i dåtid och nu- tid…? – Argentina har ju ett väldigt mörk förflutet. Exempelvis Smut- siga kriget på slutet av 70-talet och början av 80-talet där över 30 000 ungdomar försvann och de flesta ännu inte har hittats. Fortfarande i dag, varje torsdag, samlas mödrar- na till dessa ungdomar på torget framför presidentpalatsen för att demonstrera och de ger inte upp hoppet att en dag kunna hitta sina barn igen. Jag har själv varit där och sett dem demonstrera och hoppas att de någon gång kommer få nå- gon form av rättvisa. Vad är det som tilltalar dig med den argentinska kulturen? – De tar dagen som den kommer och är väldigt öppna. Buenos Aires är väldigt likt Europa jämfört med andra sydamerikanska länder. Kul- turen är väldigt blandad. Ibland känns staden som en blandning mellan New York och Barcelona. Hur gick det med språket i Ar- gentina? – Det gick bra. Nu på slutet inter- vjuade jag folk på spanska. De ar- gentinare som är utbildade inter- vjuade jag på engelska. Man måste bara våga prata, även om jag ibland har svårt att ställa följdfrågor och bygga vidare på svaren jag får på mina frågor. Hur skiljer det sig att jobba som journalist utomlands jämfört med i Sverige? – Det är svårare och man har inte samma kontaktnät. Förut var det nog mycket svårare att jobba som frilansare. Idag kan man få hjälp på ett helt annat sätt och det finns många forumgrupper som man kan vända sig till som utrikesjour- nalist. Du är ofta själv ute på jobben, blir det inte ensamt? – Jag har faktiskt aldrig jobbat i team som frilansjournalist. I New York lärde jag mig att jobba en- sam. Där intervjuade jag Carl Bildt, kungen och drottningen och Ca- milla Läckberg. I början trodde jag att de inte skulle tycka att jag är tillräckligt professionell när man kommer själv. Men jag märkte att jag fick väldigt mycket respekt för det. Har det någon gång varit ett hin- der för dig att jobba själv? – I Argentina kände jag mig lite begränsad, faktiskt. Inte för att jag är kvinna, men mer för att åka ut med dyr utrustning och att det inte kändes säkert. Precis innan jag åkte hem intervjuade jag en street art-konstnär, som är känd för att ha målat världens längsta mural- målning, i ett område som heter La Boca. Det är ett ruffigt kvarter och jag var lite nervös för att åka dit. När jag kom dit fick jag poliseskort genom området för de såg nog på mig att jag inte hörde hemma där (skratt). 2011 jobbade du för en svensk tidning i USA, kan du berätta om det…? – Jag utbildade mig i Kalmar och efter det jobbade jag på tid- ningen Östran. Men jag har alltid haft blickarna utomlands och tog kontakt med en tidning som he- ter Nordstjernan. Det är en svensk- amerikansk tidning som kommer ut en gång varannan vecka. Det bor faktiskt åtta miljoner svensk-ame- rikaner i USA, så det finns en stor målgrupp där. Du är en mångfacetterad journa- list. Vad gillar du att göra mest av allt inom yrket? – Det roligaste är tv. Eller om man säger så här: I framtiden vill jag verkligen börja göra dokumentä- rer. Jag praktiserade för på SVT:s Kobra och de är så himla duktiga där. Jag blev verkligen inspirerad, bland annat av Malik Bendjelloul som är en av mina stora förebilder. Har du något tips till de som vill starta en karriär som frilansjour- nalist? – Att tänka väldigt brett och sen försöka nischa sina idéer. Det finns så många ställen att sälja in sina idéer på. Undvik Aftonbladet, Ex- pressen och de stora tidningarna. Konkurrensen är mindre på fack- tidningar och föreningstidningar och de ger oftast mycket bättre be- talt också. Om man inte lyckas säl- ja in en idé till en tidning så gå på nästa. Ge inte upp och ta inte ne- derlag personligt. Varför ville du bli journalist? – Det är nog för att jag är så in- tresserad av folk och historier. På gymnasiet läste jag medieprogram- met och nyfikenheten har alltid funnits där. Av alla jobb som du har gjort, vad har du blivit mest berörd av? – Jag praktiserade på en radio- produktion i Amsterdam som sän- des över hela världen. Då fick jag intervjua fantastiska människor. Jag är väldigt intresserad av livsö- den. Bland annat intervjuade jag en colombiansk tjurfäktare, en av de främsta faktiskt. När han var 19 år gammal blev han förlamad och fick en annan syn på livet och blev djur- aktivist istället. Sådana vändningar i livet är jätteintressanta. Till sommaren ska du jobba på SVT, vad kommer du att göra då? – Ja, det blir mitt tredje år nu vid sidan om mina frilansuppdrag. Jag jobbar som sändningsredaktör och ansvarar för att sändningarna fly- ter på. Oftast händer det inget, ef- tersom allt är så automatiserat. En gång blev det helt svart i rutan un- der Finnkampen eftersom ström- men hade gått. Sådana stunder bränner det till lite extra. Vill du jobba i Sverige eller ut- omlands i framtiden? – Utomlands. Till hösten ska jag åka till London och försöka frilansa som tv-reporter. Det är min tanke i alla fall. Vid sidan om det kommer jag att studera. För något år sedan var du ute på en seglats i två månader, berätta om det äventyret? – Det var jättehäftigt. Jag träffa- de min kille i New York och häng- de med honom på seglingen. Jag hade ingen båtvana över huvudta- get. Färden började i Ushuaia, som också kallas för världens ände, ef- tersom det är den sydligaste staden i världen. Vi seglade runt Kap Horn, som många seglare drömmer om. Det är jättesvårt att ta sig runt och det kan bli upp till 30 meter höga vågor där. Stötte ni på några större inciden- ter under färden? – Ja, seglet gick sönder mitt ute på havet på vägen till Uruguay. Det var spännande. Vi kunde bara ta oss fram med motorkraft och då blir det genast en mycket guppiga- re färd. Men vi tog oss upp till Rio de Janeiro till slut. Vad gör du på din fritid? – Vi blev helt förälskade i segling- en så vi köpte en segelbåt som vi har i Stockholm nu. Det är en liten båt, men det är väldigt roligt ändå. Jag har ett stort hästintresse också som har hängt kvar sedan jag var li- ten och jag tävlade i hästhoppning under hela min ungdom. Till sist: Vad gör dig Xtra glad just nu? – Att få träffa min familj i Borås som jag har saknat så mycket under tiden i Argentina. NYFIKEN I en tuff bransch försöker Hanna Aqvilin göra en karriär som frilansjournalist. Boråstjejen är nyligen hemkommen från Buenos Aires där hon i osäkra förhållanden gjort reportage för tidningar och tv. Text: YOUSEF BOUSSIR Foto: ANNA CLAESSON ”Jag fick poliseskort genom ett ruffigt område i Buenos Airos – de såg att jag inte hörde hemma där” REPORTER UTAN GRÄNSER

Upload: hanna-aqvilin

Post on 14-Apr-2016

36 views

Category:

Documents


1 download

DESCRIPTION

Interview in a local paper in Sweden. About my job as a journalist, and my future plans. ( Swedish)

TRANSCRIPT

Page 1: Hanna Aqvilin

XTRA BORÅS 29 APRIL – 5 MAJ 201512

. . .

Porträttet

Vem är du, Hanna?– Född och uppvuxen i Borås. Jag

är en rastlös person som alltid vill att något ska hända. Jag har väldigt svårt för vardagen och trivs bäst när nya saker händer och tycker om äventyr.Nyligen hemkommen från ett äventyr i Buenos Aires, berätta…

– Jag frilansade i sex månader och pitchade in idéer till olika svens-ka tidningar. Dessutom gjorde jag mycket videoinslag för ett matpro-gram i Argentina. Jag kunde för-sörja mig på frilansuppdragen och gjorde mycket film till olika före-tag, det får man rätt bra betalt för. Jag var i Argentina förra året också och älskar verkligen kulturen.Det måste finnas mycket att berätta om från Argentina med tanke på alla politiskt laddade episoder, både i dåtid och nu-tid…?

– Argentina har ju ett väldigt mörk förflutet. Exempelvis Smut-siga kriget på slutet av 70-talet och början av 80-talet där över 30 000 ungdomar försvann och de flesta ännu inte har hittats. Fortfarande i dag, varje torsdag, samlas mödrar-na till dessa ungdomar på torget framför presidentpalatsen för att demonstrera och de ger inte upp hoppet att en dag kunna hitta sina barn igen. Jag har själv varit där och sett dem demonstrera och hoppas att de någon gång kommer få nå-gon form av rättvisa.Vad är det som tilltalar dig med den argentinska kulturen?

– De tar dagen som den kommer och är väldigt öppna. Buenos Aires är väldigt likt Europa jämfört med andra sydamerikanska länder. Kul-turen är väldigt blandad. Ibland känns staden som en blandning mellan New York och Barcelona. Hur gick det med språket i Ar-gentina?

– Det gick bra. Nu på slutet inter-vjuade jag folk på spanska. De ar-gentinare som är utbildade inter-vjuade jag på engelska. Man måste

bara våga prata, även om jag ibland har svårt att ställa följdfrågor och bygga vidare på svaren jag får på mina frågor. Hur skiljer det sig att jobba som journalist utomlands jämfört med i Sverige?

– Det är svårare och man har inte samma kontaktnät. Förut var det nog mycket svårare att jobba som frilansare. Idag kan man få hjälp på ett helt annat sätt och det finns många forumgrupper som man kan vända sig till som utrikesjour-nalist. Du är ofta själv ute på jobben, blir det inte ensamt?

– Jag har faktiskt aldrig jobbat i team som frilansjournalist. I New York lärde jag mig att jobba en-sam. Där intervjuade jag Carl Bildt, kungen och drottningen och Ca-milla Läckberg. I början trodde jag att de inte skulle tycka att jag är tillräckligt professionell när man kommer själv. Men jag märkte att jag fick väldigt mycket respekt för det. Har det någon gång varit ett hin-der för dig att jobba själv?

– I Argentina kände jag mig lite begränsad, faktiskt. Inte för att jag är kvinna, men mer för att åka ut med dyr utrustning och att det inte kändes säkert. Precis innan jag åkte hem intervjuade jag en street art-konstnär, som är känd för att ha målat världens längsta mural-målning, i ett område som heter La Boca. Det är ett ruffigt kvarter och jag var lite nervös för att åka dit. När jag kom dit fick jag poliseskort genom området för de såg nog på mig att jag inte hörde hemma där (skratt). 2011 jobbade du för en svensk tidning i USA, kan du berätta om det…?

– Jag utbildade mig i Kalmar och efter det jobbade jag på tid-ningen Östran. Men jag har alltid haft blickarna utomlands och tog kontakt med en tidning som he-ter Nordstjernan. Det är en svensk-

amerikansk tidning som kommer ut en gång varannan vecka. Det bor faktiskt åtta miljoner svensk-ame-rikaner i USA, så det finns en stor målgrupp där. Du är en mångfacetterad journa-list. Vad gillar du att göra mest av allt inom yrket?

– Det roligaste är tv. Eller om man säger så här: I framtiden vill jag verkligen börja göra dokumentä-rer. Jag praktiserade för på SVT:s Kobra och de är så himla duktiga där. Jag blev verkligen inspirerad, bland annat av Malik Bendjelloul som är en av mina stora förebilder. Har du något tips till de som vill starta en karriär som frilansjour-nalist?

– Att tänka väldigt brett och sen försöka nischa sina idéer. Det finns så många ställen att sälja in sina idéer på. Undvik Aftonbladet, Ex-pressen och de stora tidningarna. Konkurrensen är mindre på fack-tidningar och föreningstidningar och de ger oftast mycket bättre be-talt också. Om man inte lyckas säl-ja in en idé till en tidning så gå på nästa. Ge inte upp och ta inte ne-derlag personligt. Varför ville du bli journalist?

– Det är nog för att jag är så in-tresserad av folk och historier. På gymnasiet läste jag medieprogram-met och nyfikenheten har alltid funnits där. Av alla jobb som du har gjort, vad har du blivit mest berörd av?

– Jag praktiserade på en radio-produktion i Amsterdam som sän-des över hela världen. Då fick jag intervjua fantastiska människor. Jag är väldigt intresserad av livsö-den. Bland annat intervjuade jag en colombiansk tjurfäktare, en av de främsta faktiskt. När han var 19 år gammal blev han förlamad och fick en annan syn på livet och blev djur-aktivist istället. Sådana vändningar i livet är jätteintressanta.Till sommaren ska du jobba på SVT, vad kommer du att göra då?

– Ja, det blir mitt tredje år nu vid

sidan om mina frilansuppdrag. Jag jobbar som sändningsredaktör och ansvarar för att sändningarna fly-ter på. Oftast händer det inget, ef-tersom allt är så automatiserat. En gång blev det helt svart i rutan un-der Finnkampen eftersom ström-men hade gått. Sådana stunder bränner det till lite extra. Vill du jobba i Sverige eller ut-omlands i framtiden?

– Utomlands. Till hösten ska jag åka till London och försöka frilansa som tv-reporter. Det är min tanke i alla fall. Vid sidan om det kommer jag att studera. För något år sedan var du ute på en seglats i två månader, berätta om det äventyret?

– Det var jättehäftigt. Jag träffa-de min kille i New York och häng-de med honom på seglingen. Jag hade ingen båtvana över huvudta-get. Färden började i Ushuaia, som också kallas för världens ände, ef-tersom det är den sydligaste staden i världen. Vi seglade runt Kap Horn, som många seglare drömmer om. Det är jättesvårt att ta sig runt och det kan bli upp till 30 meter höga vågor där. Stötte ni på några större inciden-ter under färden?

– Ja, seglet gick sönder mitt ute på havet på vägen till Uruguay. Det var spännande. Vi kunde bara ta oss fram med motorkraft och då blir det genast en mycket guppiga-re färd. Men vi tog oss upp till Rio de Janeiro till slut. Vad gör du på din fritid?

– Vi blev helt förälskade i segling-en så vi köpte en segelbåt som vi har i Stockholm nu. Det är en liten båt, men det är väldigt roligt ändå. Jag har ett stort hästintresse också som har hängt kvar sedan jag var li-ten och jag tävlade i hästhoppning under hela min ungdom. Till sist: Vad gör dig Xtra glad just nu?

– Att få träffa min familj i Borås som jag har saknat så mycket under tiden i Argentina.

NYFIKEN I en tuff bransch försöker Hanna Aqvilin göra en karriär som frilansjournalist. Boråstjejen är nyligen hemkommen från Buenos Aires där hon i osäkra förhållanden gjort reportage för tidningar och tv. Text: YOUSEF BOUSSIR Foto: ANNA CLAESSON

”Jag fick poliseskort genom ett ruffigt område i Buenos Airos – de såg att jag inte hörde hemma där”

REPORTER UTAN GRÄNSER

Page 2: Hanna Aqvilin

. . .

XTRA BORÅS 29 APRIL – 5 MAJ 2015 13

Ålder: 27 år. Gör: Frilansjournalist. Bor: Stockholm.Familj: Sambo, mamma och pappa i Borås. Gillar: Japansk mat. Gillar inte: Rasism.

X Hanna Aqvilin

trivialiteter

3

Från telefonen...

3 emojis som beskriver mig

”Det här är en bild från Påskön. Jag gjorde ett jobb där för Dagens Industri och träffade en svensk guide där som tog oss med på en ridtur”, säger Hanna Aqvilin.

Hanna, vad kan du om journalister?Janne Josefsson, från Uppdrag granskning, gjor-de ett prisbelönt reportage om en matbutiksked-ja år 2007 som fick stora rubriker. Vad handlade det om?– Det handlade om köttfärs.Vad heter mannen som ledde programmet Plus mellan 1987-2010 och blev känd för sitt konfron-tativa sätt i tv?– Sverker…men vad heter han i efter-namn?Vad heter fotbollsexperten som ofta anlitas för att be-vaka de stora mästerska-pen och skriver många Zlatan-artiklar för Af-tonbladet?– Johanna Fälldin…??Antal rätt: 2/3. Rätt svar: Köttfärs, Sverker Olofsson, Jo-hanna Frändén.

Vilken skådis skulle spela dig i filmen om ditt liv?– Sandra Bullock. Vilket är ditt favoritord?– Claro. Det är ett spanskt ord och betyder bland annat: Ja, okej, aha, självklart, verkligen, absolut, instämmer. Perfekt när man har ett litet spanskt ordförråd. Vilken historisk tidsepok skulle du vilja besöka?– Tiden kring andra världskriget bara för att förstår hur allt kunde hända. Det är så himla intressant med his-toria.

😄😄 😄😄 😄😄 😄😄 😄😄

😍😍 😍😍 😍😍 😍😍 😍😍

😜😜 😜😜 😜😜 😜😜 😜😜

😔😔 😔😔 😔😔 😔😔 😔😔

😢😢 😢😢 😢😢 😢😢 😢😢

😰😰 😰😰 😰😰 😰😰 😰😰

😨😨 😨😨 😨😨 😨😨 😨😨

🍭🍭 🍭🍭 🍭🍭 🍭🍭 🍭🍭

🍋🍋 🍋🍋 🍋🍋 🍋🍋 🍋🍋

🍑🍑 🍑🍑 🍑🍑 🍑🍑 🍑🍑

🍆🍆 🍆🍆 🍆🍆 🍆🍆 🍆🍆

🏫🏫 🏫🏫 🏫🏫 🏫🏫 🏫🏫

🏰🏰 🏰🏰 🏰🏰 🏰🏰 🏰🏰

🗽🗽 🗽🗽 🗽🗽 🗽🗽 🗽🗽

🎨🎨 🎨🎨 🎨🎨 🎨🎨 🎨🎨

🎵🎵 🎵🎵 🎵🎵 🎵🎵 🎵🎵

🎸🎸 🎸🎸 🎸🎸 🎸🎸 🎸🎸

🏈🏈 🏈🏈 🏈🏈 🏈🏈 🏈🏈

🎳🎳 🎳🎳 🎳🎳 🎳🎳 🎳🎳

🏆🏆 🏆🏆 🏆🏆 🏆🏆 🏆🏆

🎣🎣 🎣🎣 🎣🎣 🎣🎣 🎣🎣