1

Hamlet Prins av Danmark

eller

En massa mord/Släkten är värst ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

DRAMATIS PERSONÆ

Hamlet Prins av Danmark. Emotionell och ambivalent.

Vålnaden Hamlets pappa, den förre kungen. Död men närvarande.

Gertrud Hamlets mamma, gift med Claudius. Kraftfull.

Claudius Hamlets farbror och nuvarande kung. Något lömsk, men

inte så klipsk.

Polonius Claudius kammarherre. Omständlig.

Ofelia Dotter till Polonius. Kär i Hamlet. Tycks vara korkad.

Laertes Son till Polonius. Rätt så blodtörstig

2

SCEN 1 Ofelia trippar glatt och lyckligt rätt över scenen med blommor i sin hand.

OFELIA

[Sjunger] Tänk om jag vore kungen, hå hå ja ja … [På väg ut]

Oj vad jag skulle härska, hå hå ja ja … [Ut]

Ett högt spökljud hörs från bakom kulissen. Strax därefter kommer Claudius och Gertrud in

från ena hållet och ställer sig på ena sidan scenen. Samtidigt glider Hamlet in från andra hållet

och stannar på den sidan scenen.

CLAUDIUS

[Under det att de kommer in] Ja, jag säger då det. Livet är

fantastiskt.

HAMLET

[Avsides] Ett fanstyg.

GERTRUD

Underbart!

HAMLET

[Avsides] Undermåligt.

CLAUDIUS

Ja, man vill bara kyssa ödet på munnen och säga: Tack.

HAMLET

[Avsides] Ack.

CLAUDIUS

[Får syn på Hamlet] Hamlet! Kom hit nu och buga för mig mitt

lilla styvbarn.

HAMLET

[Går till dem] Jag är mer styv än barn så jag nöjer mig med att

vinka.

Hamlet vinkar åt Claudius och Gertrud som båda vinkar tillbaka.

GERTRUD

Men varför är du så dyster Hamsingen?

HAMLET

[Under repliken allt mer uppretad] Varför, mamma? Kan det

vara för att landet är i krig, pesten härjar i Helsingör, Danmark

är pinsamt platt, min pappa kungen nyss dött och du väntade i

bokstavligen i 4 timmar och 17 minuter med att gifta dig med

min fåntratt till farbror; Claudius! Sista ägget i korgen?!

3

CLAUDIUS

Nä, det kan det väl inte vara.

GERTRUD

Du har nog bara vaknat på fel sida idag.

HAMLET

[Argt] Fel sida?! [Hytter med näven] Kvinna, ditt namn är

mamma! [Inser att det han sagt låtit konstigt] Eller … äsch.

CLAUDIUS

Ryck upp dig Hamlet. Ingen gillar en dysterkvist. Se på mig. Jag

är munter och alla gillar mig.

GERTRUD

Just det, eller inte alla kanske, men folk i gemen, eller kanske

inte folket, men pöbeln, eller i alla fall adeln, eller kanske inte

adeln direkt, men släkten, eller kanske inte släkten men … jag

gillar dig och vår tax Bacon.

CLAUDIUS Bacon ja. Låt oss hälsa på Bacon som tycker om

mig.

HAMLET

Ja, Bacon passar ju med ägg.

Från kulissen hörs Vålnaden utstöta ett spökljud.

GERTRUD

Vad var det?

CLAUDIUS

Det var nog bara mitt gamla samvete. Strunt i det du.

Claudius och Gertrud ut

SCEN 2

Hamlet står kvar och intar en typisk lidande pose.

HAMLET

Ja, då var det väl dags att börja lida igen. [Harklar sig] Ack och

ve.

VÅLNADEN

[Från kulissen på ena sidan. Spökljud] Buuuhuuuooo!

HAMLET

Ack och ve mig!

4

Hamlets far, Vålnaden, kommer in och håller sig bakom Hamlet. Han ser uttråkad ut.

VÅLNADEN

[Spökljud] Buuoohuoo!

HAMLET

[Irriterat] Vem där!

VÅLNADEN

Buuoohuuoo!

HAMLET

Visa dig! Smyg inte omkring som ett gammalt spöke i en

tragedi!

VÅLNADEN

[Knackar Hamlet på axeln] Det är svårt att inte smyga som ett

när man är ett.

HAMLET

[Normal hälsning]

Hej pappa! [Dödsförskräckt. Pekar på Vålnaden.] Pappa!

VÅLNADEN

Vad är det? Har jag tappat en arm eller nått? Vad är det?

HAMLET

Pappa! Du är ju död!

VÅLNADEN

Ja. Än sen?

HAMLET

Vad gör du här då?

VÅLNADEN

Jag har en nära-livet-upplevelse! [Väntar uppfordrande. Irriterat]

Hej pappa. Kul att se dig! Har du det bra där på andra sidan? Är

de andra döda stygga mot dig?

HAMLET

Förlåt. Jag blev bara lite förvånad. Sist vi sågs grävde vi ner dig

två meter under jorden … det har gjort dig gott ser jag … du är

stilig. [Kort paus under vilken de tittar besvärat på varandra.]

Så? Har du träffat Elvis än?

VÅLNADEN

Lägg av och hör på nu! Du förstår, jag är inte bara död, jag är

irriterad också.

5

HAMLET

Både död och irriterad? Jag avskyr när det händer!

VÅLNADEN

Tyst med dig! Varför är jag både död och irriterad är då din

fråga.

HAMLET

Nä, min fråga är : ”Att vara eller inte vara”, fast det kommer

först senare.

VÅLNADEN

Tig och lyssna jäkla unge. Det sägs att jag blev biten av en orm

och dog. Men detta är inte sant. Jag är död, ty jag blev mördad!

HAMLET

[Dramatiskt] Ack ve. Grymma våldsamma handling!

VÅLNADEN

Våldsamt? Nä! Jag dödades genom lite bolmört i örat. Bolmört!

Som om jag vore nån sketen trädgårdsmästare.

HAMLET

Bolmört! [Skrattar till, men tystnar när han ser Vålnadens blick.

Halvhjärtat] Ve, ack ve och ve! Äh! Vem var det?

VÅLNADEN

Min bror!

HAMLET

Din bror?

VÅLNADEN

Min bror! Din farbror! Den nye kungen, din mammas nye make,

mina föräldrars andre son.

HAMLET

Så många?

VÅLNADEN

Det är samma person. Kungen! Ja! Så ligger till!

HAMLET

[Dramatiskt bestämt.] Det är något ruttet i den Danska staten.

VÅLNADEN

Ja, det är jag. Vad förväntar du dig? Jag har ju varit död i två

månader. [Klappar Hamlet hårt på axeln.] Det är din plikt att

hämnas mig. Gå min son och hämnas mig. Jag måste gå. Jag är

sen till en dejt i andra kretsen. Din far far! [Ut]

6

HAMLET

[Har ont i axeln sen slaget.] Ur led är min axel. Ve, att jag är den

som ska vrida den rätt igen! [Rättar till sin axel.] Hur ska jag

hämnas då? Kniv? Gift? Klubba? Men hur ska jag veta att det är

kungen som dödat pappa? Jag vet! Jag spelar tokig! Vilken bra

idé! [Till Vålnaden som gått] Vad tror du? Hallå? [Ut efter

Vålnaden.]

SCEN 3 Polonius och Laertes kommer in. Laertes har svärd vid sidan och spjut i handen.

POLONIUS

Nej, nej, nej! Hör och lyssna på vad jag säger. Det är ingen bra

idé! Det är ett kasst förslag, ett uselt uppslag.

LAERTES

Men så här då, farsan: Först blommor och så middag och sen

dödar jag henne?

POLONIUS

[Stor suck] Laertes! Min avkomma, mitt kött, min son! Lyssna

på mig nu. Man dödar inte flickorna nuförtiden! I alla fall inte

på första träffen!

LAERTES

Men kan jag inte få döda nån då?

POLONIUS

Om en stund får du döda kungen, men tills vidare bara tiden.

Det tar tid att störta en kung och tjuvaktigt norpa tronen. Tyst

jag hör din syster, Ofelia komma.

Ofelia trippar in, trallar lite och snubblar slutligen in i famnen på Polonius och Laertes.

OFELIA

Hej svejs familjen. Är inte livet så där underbart förtjusande, på

ett liksom glatt och lyckligt vis som om livet vore en rosa kanin

och världen ett morotsland?

LAERTES

Är du inte klok? Håll truten!

POLONIUS

Se så! Nå Ofelia, livsfrukt av kvinnokön, andrarangsbarn, tala

nu om för mig vad det är. Det är inte likt dig att vara glad. Vad

har hänt med min lilla deprimerade dotter med

självmordstankar, som vi alla älskar?

7

OFELIA

Jag är kär.

POLONIUS

Igen? Åter kär? Vad ska jag göra åt dig?

LAERTES

Vi dödar henne!

Polonius smäller till Laertes.

OFELIA

En kärlekstrofé, det är jag det. Och det är Hamlet som är den

lycklige. Han är så söt! Han har lockar i håret, rosor på kinderna,

solsken i blick.

LAERTES

Och blod i ådrorna.

OFELIA

[Väldigt ömt] Jag har tänkt mycket på honom, den lyckosten.

Jag tänkte att jag skulle klä upp mig vackert, typ i kläder. Och så

ska jag ha typ ett romantiskt möte med honom och dofta timotej

så att han blir yr av kärlek till mig. Sedan så super jag honom

full och gifter mig med honom.

POLONIUS

Ofelia. Sluta nu, annars får du gå i kloster, bli nunna, novis,

abbot.

LAERTES

Än sen! Jag vill gå i slott! Och bli regent, furste, kung! Nu!

Polonius har nu blivit irriterad på båda barnen och snäser till.

POLONIUS

Ja, ja, ja! Hör på nu. Laertes, nu går du till kungen. Och om han

försöker förföra dig på si eller så eller sisådär sätt, så rodna

generat och säg att även om han har vunnit ditt hjärta, din lever

eller andra metaforiska inre organ, så kan han aldrig få din

kropp. [Till Ofelia] Ofelia. När du träffar Hamlet nästa gång så

spela med på hans kärleksnoter och ömma förförelseknep tills

du kan sticka en kniv i honom och skylla på butlern.

Ofelia och Laertes står något besvikna men framför allt förundrade.

LAERTES

[Buttert] Hon får döda, men jag ska vara konkubin åt kungen.

Polonius tänker efter.

8

POLONIUS

Tvärt om! Jag menar tvärt om.

OFELIA

Ska jag vara konkubin till kungen?

LAERTES

Och jag vinna butlerns hjärta?

De tre börjar gå ut.

POLONIUS

Nej, nej! Lyssna nu. Butlern kan dra åt skogen, och Ofelia ska ...

[Ut]

SCEN 4

Hamlet kommer in med Vålnaden som är trött på Hamlets prat. Gertrud kommer in och ser

Hamlet tala med sig själv.

HAMLET

Nej, pappa! Jag måste vara säker att det var han som dödade och

tog livet av dig. Bara för att du är död och begraven så betyder

det inte att du talar sanning.

VÅLNADEN

Jag tycker i alla fall att jag borde vara en auktoritet på min egen

död!

GERTRUD Hamlet!

Hamlet hoppar runt i förskräckelse.

HAMLET

Mamma! Ditt namn är kvinna … eller …

GERTRUD

Klart jag är kvinna, pundhuvud. Vem pratar du med!

Hamlet ställer sig för Vålnaden för att dölja honom. Vålnaden kliver fram från bakom

Hamlet, och ställer sig mellan Hamlet och Gertrud.

VÅLNADEN

Lugna dig. Jag är osynlig för alla utom dig!

GERTRUD

Jag ställde en fråga och förväntar mig ett prima svar. Vem pratar

du med?

9

HAMLET

Ingen, inte nån, inte en själ, eller jo, kanske en själ ... [Kort

skratt] Hej mamma.

GERTRUD

[Osäkert] Inte riktigt något prima svar, min lilla Hamlätting.

VÅLNADEN

Hon är fortfarande sexig.

HAMLET

Var inte vulgär!

GERTRUD

Förlåt. Jag tycker att jag har stil.

VÅLNADEN

Stil och snygga ben.

HAMLET

Sluta. Det är min mamma du pratar om!

GERTRUD

Jag är din mamma!

HAMLET

[Till Gertrud] Tyst, lägg dig inte i det här samtalet.

GERTRUD

[Irriterad] Det är ju du som pratar med mig!

HAMLET

[Lika irriterad] Det gjorde jag inte!

GERTRUD

Det gör du visst, skitunge!

HAMLET

Ja, nu ja!

GERTRUD

Stanna här! Jag ska bara hämta din styvfar. [Ut]

VÅLNADEN

Nu kommer kungen. Då kan du döda honom bums, så slipper vi

en seg femaktare.

10

HAMLET

[På gränsen till galenskap] Nej, först ska jag spela tokig för att

se om han dödat dig. Jag måste vänta och se för att vara säker,

och det enda sättet att vara säker är att Vänta och spela tokig,

vänta och spela tokig! Nu gäller det bara att komma på ett bra

sätt att spela tokig på. För vänta kan jag.

Gertrud kommer in med Claudius i brutalt släptåg. Vålnaden håller sig hela tiden mellan

Hamlet och paret Gertrud och Claudius.

CLAUDIUS

Kära du, släpp mig. Det gör ont! Aj! [Blir fri] Hej Hamlet. Din

mor säger att du är knäpp. [Får dask i bakhuvudet av Gertrud]

Tokig? [Dask] Galen? [Dask] Helt normal?

GERTRUD

[Till Claudius] Han sa att jag var vulgär!

CLAUDIUS

Du får gärna vara vulgär bara du inte slår mig, kära du.

VÅLNADEN

[Till Claudius] Sluta att kära dua min kära fru!

HAMLET

[Till Vålnaden] Ge dig, han ser dig ju inte!

GERTRUD

[Suckar] Jag vet. Jag är inte så ung längre.

CLAUDIUS

[Till Gertrud] Jag ser dig visst! Där är du. [Till Hamlet] Vad är

det med dig Hamlet?

VÅLNADEN

Hamlet, hjälp mig [måttar ett strypgrepp i luften mot Claudius]

så att vi får det lite kul.

HAMLET

Jaha, så nu vill du att vi ska ha lite kul också!

CLAUDIUS

Sakta i backarna. Jag är gift ... med min fru!

VÅLNADEN

Det är min fru.

HAMLET

Inte längre! Du är död!

11

CLAUDIUS

Åh nej, det är jag troligtvis inte. [Till Gertrud] Eller … ?

GERTRUD

Varför är han så knäpp och konstig?

CLAUDIUS

Det är hans pappas inflytande.

GERTRUD

Åh, min stackars vältränade och maskuline man ... ex-man.

VÅLNADEN

Vadå ex? Jag är kanske död, men jag är ändå din man.

HAMLET

[Mycket upprörd. Till Vålnaden] Du är inte hennes man!

CLAUDIUS

Det är jag visst!

VÅLNADEN

Det är jag visst!

HAMLET

Nej, det är du inte!

CLAUDIUS

Det är jag visst det, det är jag visst det!

Hamlet skriker till i frustration och flyr av scenen. Claudius är euforisk av segerrus.

CLAUDIUS

Jag är din man. Vi är gifta! Jag är gift, jag är gift! Hurra!

GERTRUD

Underbart Claudius. Din extas är kalas. Bjud på ett glas och ta

mig till nästa fas.

Gertrud närmar sig Claudius med kantigt sensuella rörelser.

ClAUDIUS

[Tveksamt] Alltså, jag vet inte om jag vill det. Din ömhet är en

smula brysk.

12

SCEN 5

Vålnaden står och ser märkbart irriterad ut.

VÅLNADEN

Det var det värsta! Jag säger då det! Allt man ber om är att han

ska döda min bror, och vad händer? Inget! Nothing! Nada! Jaha!

Då får jag väl ta saken i egen ektoplasma.

Gertrud närmar sig, förförande, Claudius. Claudius i sin tur backar.

CLAUDIUS

Nu tycker jag att vi talar om Hamlet! Din son! Varför är han

knäpp?

GERTRUD

Hamlet? Strunt i honom nu, och var lite man med din fru.

CLAUDIUS

Herregud! Nu rimmar hon också. Det är alldeles för mycket

hormoner i farten!

VÅLNADEN

Då ska vi se om vi kan döda brorsan. Om jag intar Gertrud, så

får jag lite stabilare muskler.

Vålnaden lägger sina handflator som en parabol runt huvudet och riktar in sig på Gertrud, så

koncentrerar han sig. Under tiden har Gertrud närmat sig Claudius. Plötsligt visar Gertruds

kroppsspråk att hon tydligt blir besatt av Vålnaden. Hon närmar sig Claudius med mord i

blicken.

GERTRUD

[Besatt] Mordiska svin, jag ska slita din kropp i stycken, och

sprida dina kroppsdelar över hela Helsingör. [Skrattar mordiskt]

Ett ben i hamnen, en arm åt grisarna, ett huvud på torget.

CLAUDIUS

Vad har jag gjort nu då!?

GERTRUD

[Besatt] Din brodermördare! Hamlet vet allt om ditt kungamord,

så om du inte dör av mig nu så tar han ditt liv sen! Fattar du eller

vill du ha det skriftligt också?

VÅLNADEN

Arrrgh, det var för jobbigt. Jag förlorar spök-greppet.

Gertrud har fått tag i Claudius i skjortbröstet, svingar sin arm och knutna näve. Claudius gnyr.

13

GERTRUD

[Som Gertrud] Älskling! En liten puss. Du är så söt när du är

skräckslagen. [Kysser Claudius på pannan. Vålnaden anstränger

sig åter. Besatt] Jag ska äta din lever med bönor och en god

chianti. [Slurpande ljud med munnen]

CLAUDIUS

Men du blir ju så dålig i magen av bönor.

Vålnaden orkar inte längre. Gertrud tappar sin besatthet och är tydligt förvirrad.

GERTRUD

Vad hände? Jag minns ingenting!

VÅLNADEN

Attan också. Jag är till och med sämre än lilla spöket Laban.

[Ut]

GERTRUD

[Till Claudius] Du är oemotståndlig! Ska vi mysa i kväll, bara

du och jag?

Claudius stirrar skräckslaget och skakar huvudet sakta. Gertrud går åt sidan.

GERTRUD

Han vill inte längre ha mig. [Ut]

CLAUDIUS

Vet hon om mitt mord och tycker ändå att jag är oemotståndlig?

Jag måtte vara en guds gåva till kvinnorna.

SCEN 6

Polonius, Laertes och Ofelia kommer in. Claudius stirrar fortfarande skräckslaget. När han får

se de nytillkomna tar han sig snabbt fram till Polonius, tar tag i honom.

CLAUDIUS

[Desperat] Polonius! Säg mig sanningen! Är jag oemotståndlig?

POLONIUS

[Först är han förbluffad. Lismande] Men visst är Ni

oemotståndlig!

CLAUDIUS

[Något matt] Då är det sant! Jag är oemotståndlig! Det avgör

saken! Jag byter deo, så överlever jag kanske äktenskapet.

OFELIA

Jag har plockat små blommor åt ers majestät.

14

Ofelia räcker fram blommor åt Claudius, men rörelsen är för häftigt och hon kör blommorna i

ansiktet på Claudius. Claudius nyser.

CLAUDIUS

Hösnuva! [Nyser igen] Jag har en fråga till er.

LAERTES

Vem ska vi döda? [Får smäll av Polonius]

CLAUDIUS

Hamlet är knäpp. Vad kan det bero på?

POLONIUS

Jag vet. [Tystnad]

CLAUDIUS

Men så säg mig då svaret, och fatta dig kort för en gångs skull.

POLONIUS

Ja låt mig fatta mig kort. Inte utdraget utan komprimerat, kort,

koncist och summariskt. Jag tar så att säga genvägen utan

omvägar till ämnets krassa kontenta, till pudelns koncentrerade

kärna.

OFELIA

Vad förtjusande långrandigt sagt.

CLAUDIUS

Käft Ofelia! Kort Polonius! Kort som i betydelsen: Kort. Kort!

POLONIUS

Kort, absolut. Er son är tokig, ja en vettvilling utan villigt vett,

för om man skulle ta och definiera tokighet så är det kort och

gott att vara tokig, och om man inte är tokig, ja så är man heller

inte, som ers upphöjdhet säger, knäpp.

OFELIA

Vad vackert, sagt. Jag håller med.

De tre andra tittar på henne kort, med undrande min.

LAERTES

Håll käft Ofelia.

CLAUDIUS

Mer kött och mindre tjôt, Polonius.

POLONIUS

Att han är tokig, det är visst och sant, och visst och sant att det

är synd, och synd att det är visst och sant. Så låt oss anta att han

15

är tokig, då vet man att det är en effekt, och effekter har en

orsak, så att finna orsaken till denna defekt-effekt gör att man

finner en orsak till tokigheten. Här står vi nu och så står saken

till.

CLAUDIUS

[Tar tag i Polonius] Du är så nära döden nu! [Måttar med

fingrarna]

LAERTES

[Tar glatt ett steg fram] Till er tjänst min kung.

POLONIUS

[Förskräckt] Laertes!

LAERTES

Sorry pappsen, det här är business!

Polonius tittar på Laertes och på Claudius. Ofelia dans-går runt omkring och tittar på naturen.

OFELIA

Titta en liten blomma till.

POLONIUS

Det är Ofelias fel!

CLAUDIUS

Hur kan det vara hennes fel?

Ofelia kommer fram till Claudius med sin blomma.

OFELIA

En liten blomma till.

Ofelia snubblar och hamnar i famnen på Claudius, blomman i ansiktet. Claudius skakar av sig

Ofelia och nyser. Han blir mycket irriterad.

CLAUDIUS

Jag blir tokig på dig!

POLONIUS

Där ser du. Ofelia gör folk tokiga.

LAERTES

Jag kan döda henne!

POLONIUS

Hon är din syster! [Smäller till Laertes]

16

OFELIA

Hamlet är kär i mig, för jag är [Läser från en lapp] Den

himmelska, hans själs avgud och har en vit barm. [Visar lappen

för Claudius]

CLAUDIUS

Ser man på, ser man på! Det stämmer. Ofelia är kanske orsak till

Hamlets galenskap. Jag ser allt! Jag är genial. Briljant. Till och

med mina tomtar på loftet har en examen. Jag är Danmarks

ledstjärna.

Polonius blir arg och får ett gement (elakt inte vanligt) drag över sig. Laertes går till Ofelia

som pysslar med blommorna. Claudius går mot Polonius och står så på den plats Laertes

lämnat. Polonius, som inte sett att Claudius bytt plats med Laertes, tar tag i Claudius och drar

honom avsides.

POLONIUS

Vid första bästa tillfälle, ta livet av kungen så att han dör riktigt

ordentligt!

CLAUDIUS

Hur sa?

POLONIUS

[Ser att han tagit fel] Öh ... inget ... glöm det.

Polonius går bort till Laertes och drar honom avsides.

POLONIUS

Vid första bästa tillfälle, ta livet av kungen så att han dör riktigt

ordentligt!

GERTRUD

[Från kulissen] Claudius!

CLAUDIUS

[Rädd] Drottningen kommer. Åh nej!

Claudius springer ut. Polonius vinkar till sig Laertes som kommer efter med draget svärd.

Gertrud kommer raskt in, sökande. Ofelia pekar åt det håll Claudius försvunnit. Gertrud ut.

OFELIA

Den vägen!

17

SCEN 7

Hamlet kommer in. Ofelia står en bit bort och plockar med blommor.

HAMLET

[För sig själv] Är han skyldig eller inte? Hur ska jag veta det?

Förlåt då, jag frågade bara! Alltså! Jag måste få veta innan jag

dödar honom. Man kan ju inte skära huvudet av honom och

sedan upptäcka att: Nähä! Han var oskyldig. Förlåt så mycket

då, synd på huvudet. Då blir han nog inte så glad. Nej jag måste

vara säker! Vänta! Jag har en idé. Jag ser till att han finner

manuset till Hamlet, så ser han att jag avslöjat honom.

[Upptäcker Ofelia] Se Ofelia. Hon får inte bli inblandad i min

mordiska komplott. Jag låtsas fundera på något djupt, så att jag

inte ser henne.

Polonius och Laertes har under tiden kommit in bakom Hamlet och stannar tvärt när de ser

honom stå och titta på Ofelia.

POLONIUS

Ah, se Hamlet och Ofelia. Låt oss nu höra om prinsens

galenskap har något med Ofelia att göra. [De gömmer sig]

OFELIA

[Får syn på Hamlet] Hamlet! Hejsan gullet.

HAMLET

[Medvetet bortvänd] Att vara eller inte vara, det är frågan?

OFELIA

Och en väldigt underlig fråga också.

HAMLET

Månn ädlare att lida och fördraga, ett bittert ödes stygn av pilar?

OFELIA

[Närmar sig Hamlet. Muntert] Lägg av nu. Kan du inte fråga

nått annat istället, till exempel: Varför är himlen blå, eller: Vad

sägs om en dejt, Ofelia? Det är jag det.

HAMLET

Om man själv kunde giva sig kvittens med en tum stål?

[Konfunderat] ”Kvittens med en tum stål”? Vem har skrivit det

här dravlet?

OFELIA

Ja, ja, det blir nog bra med det. Titta! Jag har plockat blommor!

Ofelia räcker blommorna till Hamlet, oförsiktigt och slår honom därför med dem i ansiktet.

18

HAMLET

[Stor suck] Se den sköna Ofelia.

OFELIA

[Kärleksystert] Jag sa till pappa och Laertes att vi var kära.

HAMLET

Men det är vi inte!

OFELIA

Jo, det är vi; förälskade!

HAMLET

Nej Ofelia! Du har misstagit dig!

OFELIA

Åh nej. Minns du inte när vi träffades förra veckan. Jag doftade

gott, och du kommenterade att jag hade en vit barm.

HAMLET

Men det betyder inte att jag älskar dig.

OFELIA

Jag vet. Men minns du inte att jag efter det söp dig full med

pappas konjak.

POLONIUS

[Avsides] Var det där den försvann!

HAMLET

[Tänker efter] Ja, ja. Det var då. Gå i kloster! Varför ska du föda

syndare till världen.

OFELIA

[Muntert] Varför inte? Du och jag med en hel hop små syndare

runt benen.

HAMLET

Därför! Seså gå från mig. Jag har kommande synder på mitt

samvete. Du gör bäst i att försvinna. Gå med i

främlingslegionen.

OFELIA

Men jag älskar dig, och du älskar mig.

HAMLET

Nej, nej, nej. Jag är tokig. Har inte din far sagt det?

19

OFELIA

Jo, men han säger även att jag är tokigt. Vi är som gjorda för

varandra, som blomma och stjälk, som ståndare och pistill, som

bi och nektar.

HAMLET

Ja, men gå då med i scouterna, men gå. [Väntar ett ögonblick]

Nähä, då går jag! [Till publiken] Då ska jag se till att kungen

finner manuset till Hamlet. [Ut]

Ofelia står förvånad ett kort ögonblick.

OFELIA

Han gick! Min lilla ståndare lämnade sin pistill? Humlan har

ratat honungen, det är jag det. [Ut]

Polonius och Laertes går fram från sin avsides placering.

POLONIUS

Nej. Han är galen nog att vara kär, men inte kär nog att vara

galen. Då är det kanske inte Ofelia som gjort Hamlet knäpp.

LAERTES

Vad var det för kommande synder han snackade om? Ska han

döda nån, kungen kanske! [Upprörd] Ska han döda kungen

innan mig!

POLONIUS

Så måste det vara. Han tänker smita före i kungadödarkön.

Oförskämt och ouppfostrat. Vi måste se till att Hamlet

oskadliggörs. Kungen måste få det bekräftat att Hamlet är galen

och sända honom till det där geografiska dårhuset England.

LAERTES

Och sedan vill jag döda! Får jag inte döda någon snart tar jag

livet av någon.

Båda ut.

20

SCEN 8

Claudius smyger in på scenen.

CLAUDIUS

Romantik och kärlek i all ära, men jag har mina gränser. [Utrop]

Drottning Gertrud har blivit lika knäpp som dagen är lång!

Förresten! Hur kunde hon veta att jag dödat min bror? Och hur

kan Hamlet veta det? Och hur kan Gertrud veta att Hamlet vet!

Och hur kan Gertrud inte veta nu, vad hon nyss visste om hur

jag dödat min bror, och om hur Hamlet nu vet att jag gjort detta,

och därför är ute efter mitt liv? Äh, bäst att inte tänka på det.

Ett tjockt manus kastas in från kulissen och landar framför Claudius. Claudius plockar upp det

och läser titeln högt.

CLAUDIUS

Hamlet – Prins af Danmark – Tragedi i fem löjligt långa akter.

Claudius slår upp en sida på måfå och blir genast förskräckt av vad han ser.

CLAUDIUS

Jag är avslöjad! [Kastar manuset åt sidan] Låt mig be högre

makter om förlåtelse, så blir nog allt bra igen.

Hamlet kommer in, får syn på Claudius. Hamlet rycker mycket dramatiskt fram sin kniv och

höjer den i en än mer dramatisk gest.

HAMLET

[Avsides] Då ska vi se om han nappat på manusmetet. Ge mig

nu ett tecken på att du är mördaren, så dör du på fläcken!

CLAUDIUS

[Till himmeln] Jag är mördaren! Förlåt mig mitt stygga mord.

Det hemskaste mordet av alla. Ett brodermord har jag utfört ...

på min broder ... den förra kungen!

HAMLET

[Avsides] Bekräftat! Nu ska jag hugga honom med kniven, slita

loss hans armar från sina fästen och skära upp hans mage ända

tills han gott och väl ropar: ”Aj, vad det gör ont”!

Hamlet närmar sig med kniven i huggposition. Claudius, som haft huvudet sänkt, vänder

huvudet mot himlen och knäpper händerna.

CLAUDIUS

[Till himlen] Hallå, däruppe! Hör du inte min bön om förlåtelse?

Hamlet tvärvänder och går åter avsides.

21

HAMLET

[Avsides] Nej, inte nu. Det vore ohyfsat att döda honom när han

ber. Och dessutom blir han ju salig då. Låt mig tänka: han

kommer till himlen om han dör när han ber, så då måste jag

passa på när han inte ber.

Hamlet tar upp en liten sten och närmar sig Claudius försiktigt. Han kastar stenen bortom

Claudius. Claudius slutar be och släpper sina knäppta händer.

CLAUDIUS

Vad var det? En liten räv eller kanske en förrymd hamster?

Hamlet närmar sig nu snabbt med kniv i huggläge. Men Claudius knäpper åter sina händer

och Hamlet tvärvänder.

HAMLET

Attan också. [Han får en idé] Aha!

Hamlet springer in bakom kulissen och kommer ut på andra sidan. Där kupar han händerna

runt munnen och gör en dålig imitation av en uggla. Så springer han snabbt in bakom kulissen

igen och ut på första sidan. Claudius släpper sina knäppta händer och tittar åt hoandets håll.

Han går några steg mot hoandet. Hamlet trippar upp bakom Claudius och är beredd att hugga.

Men precis innan han hunnit mörda Claudius så rycker Claudius på axlarna och faller ner på

knä i böneposition. Hamlet tvärvänder och ställer sig avsides.

HAMLET

[Avsides] Attan igen! Kan man aldrig få nån mördarro? Låt mig

vänta tills han är full, svär eller sysslar med politik. Då kan jag

vända hans näsa i vädret och hans själ åt helvetet. Bäst att tala

om för mamma att jag tänker snöpa hennes man. [Mot Claudius]

Farväl tills vidare, tills vidare jag dig spar, men snart så slutar

jag dina dar. [Ut]

CLAUDIUS

[För sig själv] Inget svar från ovan. Helvetes, jävla skit. Nu

super jag mig full och sysslar med politik en stund.

SCEN 9

Gertrud kommer in.

GERTRUD

Där är du! Stanna nu! [Suckar] Du vill inte ha mig och Hamlet

är knäpp. Vad är det för fel?

Claudius närmar sig Gertrud försiktigt.

CLAUDIUS

Gertrud min kära? Vet du ...

22

GERTRUD

[Avbryter] Hamlet är tokig! Är det Ofelia tro som gjort honom

detta?

CLAUDIUS

Det verkar inte så min kära. Kan du säga...

GERTRUD

[Avbryter] Inte kärlek! Vad är det då?

CLAUDIUS

[Ytterst försiktig] Kära du. Hamlet har fått för sig saker! Om

mig. Han har förolämpat mig med att påstå att jag gjort hemska

saker. Vet du någonting om det?

GERTRUD

Inte ett jota! Min son är knäpp. Mitt ex är död, och min

nuvarande make verkar lika livlös han! Vad kan en stackars

drottning göra?

CLAUDIUS

Varför inte brodera en trevlig väggbonad?

GERTRUD

[Utbrott] Väggbonad! Akta dig så att jag inte gör dig till en

väggbonad! Min första make dog. Fatta trenden!

CLAUDIUS

[Underdånigt] Förlåt min söta. Jag är bara orolig för Hamlets

skull.

Polonius kommer in, harklar sig och söker kontakt med Claudius. Claudius kommer till

Polonius där han står avsides.

POLONIUS

Ers höghet. Jag har hört, det ryktas, att Hamlet, kungasonen,

tronföljaren, prinsen, arvfursten, kronpyret, det regentala ynglet,

hovjunkern …

CLAUDIUS

[Utbrott] Kom till saken Polonius!

POLONIUS

Hamlet söker drottningen. Nu finns en chans att få reda på

prinsens kokofaktor!

CLAUDIUS

Utmärkt. Men en tredje part bör höra deras samtal. En mor blir

lätt partisk, och dessutom har hon själv en ganska hög

kokofaktor.

23

POLONIUS

Jag är inte partisk, bara hatisk. Jag gömmer mig bakom tapeten

så får jag reda på vad som är på tapeten. [Gömmer sig]

CLAUDIUS

Bra. [Till Gertrud. Glatt] Min kära! Jag går en stund, men stanna

här du för jag kommer innan du hunnit blinka. [Ut]

GERTRUD

Det gör du alltid.

SCEN 10

Hamlet kommer in, ser Gertrud och pekar anklagande på henne.

HAMLET

Mamma, ditt namn är Gertrud … nej, fel igen.

GERTRUD

Hamlet! Min lilla knäppa pojke! Lyssna nu. Du har förolämpat

din far!

HAMLET

Mamma! Du har förolämpat min far!

GERTRUD

Vad är det för svar?

HAMLET

Det är ett bra svar. Ett förstklassigt svar.

GERTRUD

Nej det är det inte. Om svar vore städer så vore ditt svar

Töreboda. Jag vill ha Venedig!

HAMLET

Du får inte Venedig. Mitt svar är Neapel!

GERTRUD

Ha! Neapskit snarare! [Kort paus] Var var vi?

HAMLET

Du har förolämpat min far genom att gifta dig med hans

mördare!

GERTRUD

Vad är det för påstående?

HAMLET

Det är ett bra påstående!

24

GERTRUD

Ha! Sundsvall!

HAMLET

Istanbul! Det är sant. Det har pappa sagt.

GERTRUD

Pappa? [För sig själv] Han pratar med en döing. Nu är han

riktigt ordentligt knäpp.

Vålnaden kommer in och harklar sig. Hamlet vänder sin uppmärksamhet mot honom.

VÅLNADEN

Jag var just och tittade till Claudius, och visst, jag är väl ingen

utbildad läkare eller så, men han såg ju inte helt mördad ut.

HAMLET

Jag håller på!

GERTRUD

Håller på med vadå.

HAMLET

Han ber hela tiden så jag fick inte en chans.

GERTRUD

Vem pratar du med Hamlet?

HAMLET

Pappa! [Till Vålnaden] Jag ska döda honom, tjata inte.

VÅLNADEN

Ja, ja. Men hetsa inte upp dig! Du gör din mor förskräckt. Tala

med henne så att hon blir lugn igen.

Gertrud har stått förskräckt och tittat på samtalet. Hamlet vänder sig mot henne och ler ett

ansträngt leende.

HAMLET

[Kort nervöst skratt] Hej mamma. Har du läst någon bra

pamflett på sista tiden?

GERTRUD

Hamlet!

HAMLET

Ja, mamma?

GERTRUD

Hamlet ... min son ... du är jätteknäpp!

25

HAMLET

Nej, det är jag inte.

GERTRUD

Jo! Los Angeles!

HAMLET

Ha! Värnamo!

GERTRUD

Los Angeles, med förorter!

HAMLET

Än sen. Jag skulle aldrig göra en fluga förnär!

VÅLNADEN

Det är någon bakom tapeten!

HAMLET

Aha, nån tjuvlyssnar! Kungen!

Hamlet springer fram mot tapeten och dödar Polonius på traditionellt teatermanér där svärdet

sticks in under armen på den som dödas.

POLONIUS

Åh, jag är mördad!

Polonius stapplar omkring och ut i kulissen.

GERTRUD

Du har dödat honom.

Polonius stapplar in, fortfarande döende.

POLONIUS

Du har mördat mig!

Polonius stapplar omkring innan han stapplar ut.

HAMLET

Hoppsan. Jaha, där ser man. Men nu tycker jag att vi bortser från

den härpetitessen att jag just mördat en helt oskyldig människa

och koncentrerar oss på ditt minst sagt ogenomtänkta val av

make … nähä? Inte det? Då är det väl bäst att jag kilar då. [Ut]

Vålnaden går otåligt ut efter Hamlet.

26

SCEN 11

Claudius kommer in till Gertrud.

CLAUDIUS

Hur gick ditt möte med Hamlet?

Claudius ser sig om efter Polonius.

GERTRUD

Hamlet är inte riktigt klok; borgmästare i Knäppköping kan man

säga.

CLAUDIUS

Jag vet, han vill ju döda mig! Var är Polonius?

GERTRUD

Hamlet dödade honom! Svärd … rätt under armen … det var

fasansfullt.

CLAUDIUS

Va? Polonius? Men det var ju mig han skulle döda och inte min

jädra kammarherre! Är han helt blind som inte kan skilja en

kung från en bonnig betjänt?

GERTRUD

Så ja, du lever ju i alla fall.

CLAUDIUS

Lever? Äh! Livet är ingenting värt om man inte blir ståtligt

mördad. [Besviket] Vad är det för fel på mig nu då?

GERTRUD

Det är inget fel på dig som jag inte kan fixa.

CLAUDIUS

Men varför dödade han Polonius! En tjänare! Jag menar, jag är

ju en tjusig regent och allt. Ingen tycker om mig.

GERTRUD

[Närmar sig Claudius] Ska jag trösta dig?

Claudius backar undan. Gertrud blir stött. Laertes kommer in!

LAERTES

[Ursinnigt] Var är han!

CLAUDIUS

Vem då?

LAERTES

27

Vem som helst! Bara jag får döda nån!

CLAUDIUS

[Känner sig hotad] Hamlet! Hamlet dödade din far!

LAERTES

Aha, så det var Hamlet!

GERTRUD

Men det var inte meningen, han trodde det var kungen. [Kort

tankepaus för alla] Hmm, det där lät inte bra!

Ofelia kommer in.

OFELIA

Är det sant? Har Hamlet dödat pappa?

LAERTES

Ja!

OFELIA

[Chockad] Pappa, min lilla solros har blivit kompost!

LAERTES

Min hjärna brinner upp, som fnöske i helvetet. Tom i huvudet,

men full av hat. Där tanken står stilla, agerar ilskan! Och tanken

står förbannat stilla nu. Dags för lite tand för tand.

OFELIA

[Chockapati] Pappa är död och lagd i jorden. Slut på salvia och

slut på plåster. Varför tjata på mig när han borde gått i kloster.

Dumma pappa, döda pappa.

CLAUDIUS

Gertrud, ta med dig Ofelia och prata med henne.

GERTRUD

Prata? Blir hon inte bättre slår jag en klubba i hennes huvud.

OFELIA

[Sjunger] En klubba! Vilken klubba? En klubba! Vilken klubba.

En klubbi dubbi dubb i huvet på Ofelia. [Ut med Gertrud]

SCEN 12

Claudius och Laertes står ensamma kvar.

CLAUDIUS

Hör här Laertes!

28

LAERTES

Jag hör!

CLAUDIUS

Du hör. Utmärkt. Alltså, Hamlet börjar bli lite väl farlig för mig!

Man kan säga att han mycket väl kan orsaka min död!

LAERTES

Än sen. Det kan väl luftföroreningarna göra också!

CLAUDIUS

Förvisso, men nu vill jag att du ska eliminera detta hot.

LAERTES

Luftföroreningarna?

CLAUDIUS

Hamlet!

LAERTES

Aha! Hamlet!

CLAUDIUS

Just det, Hamlet! [Väntar] Så?

LAERTES

Vadå?

CLAUDIUS

Vadå vadå?

LAERTES

Vadå ”vadå vadå?” Vadå som i: vadå? Vad menar du?

CLAUDIUS

Aha, vadå!

LAERTES

Just det! Så ... vadå?

CLAUDIUS

[Är tvungen att tänka ett ögonblick] Just det! Kan du döda

Hamlet?

LAERTES

[Glad] Ja tack, får jag?!

CLAUDIUS

Javisst!

29

LAERTES

Tack så mycket!

CLAUDIUS

Varsågod! Vi får inte glömma att tacka Hamlet, det är i alla fall

han som ska dö.

LAERTES

Härligt, jag har inte dödat någon sedan förra veckan ... och då

var han mycket liten och klen.

CLAUDIUS

[Konspiratoriskt] Så här har jag tänkt. Du är arg för att Hamlet

dödat din far, så för att hämnas din far så utmanar du Hamlet på

duell!

LAERTES

[Lika konspiratoriskt] Genialt!

CLAUDIUS

Jag vet!

LAERTES

Men du Kungen. Jag är kass på dueller.

CLAUDIUS

Men hur dödar du folk då?

LAERTES

I sömnen.

CLAUDIUS

[Lite upprört] Men om du kan döda folk i sömnen kan du väl

göra det när du är vaken också?

LAERTES

Jag sover inte! Offren sover!

CLAUDIUS

Ahh! Genialt! [Paus] Men det duger inte nu. Jag vet! Hör här.

LAERTES

Jag hör.

CLAUDIUS

Du hör. Utmärkt. Alltså, så här gör vi. Vi förgiftar ditt svärd så

att om du bara rispar honom så dör han ändå.

Claudius skrattar glatt och gement. Han gnuggar sina händer och vänder sig mot publiken.

Laertes knackar honom på axeln. Claudius vänder sig mot Laertes.

30

LAERTES

Alltså! Jag är skitdålig på dueller.

CLAUDIUS

[Irriterat] Ja, men då gör vi så här. Hör här.

LAERTES

Jag hör, jag hör.

CLAUDIUS

[Irriterat] Hör lite bättre. Så. Utmärkt. Alltså, ni fäktas lite och

sedan när jag ser att du ligger illa till så bjuder jag Hamlet på

förgiftat vin. Så dör han ... i duellen. Det blir inte lika bra, men

det får duga.

Gertrud kommer in och ser angelägen ut.

GERTRUD

Folket har hört talas om mordet på Polonius. De är i uppror och

kräver att du avgår, och ropar: Laertes till kung, Laertes till

kung!

CLAUDIUS

[Upprört] Laertes till kung.

LAERTES

[Blodtörstigt] Döda Laertes, döda Laertes!

CLAUDIUS

Laertes! Du är Laertes.

LAERTES

Åh, javisst ja.

Claudius gör ett tecken åt Laertes att han ska gå iväg och förbereda sig. Laertes går iväg.

Claudius står lite irriterat kvar med Gertrud.

SCEN 13

Hamlet kommer in i sällskap med Vålnaden. Efter de två trippar Ofelia med kärlek i blicken.

HAMLET

[Till Vålnaden] Jag ska, jag ska, jag ska, så sluta tjata.

OFELIA

Hamlet raring, jag har inte sagt något. Och du, blomman min,

jag har kommit över den där pyttegrejen med att du dödade

pappa, för när allt kommer omkring så är du tokig och jag är

tokig, och det är ju det som betyder något.

31

Hamlet upptäcker Ofelia.

HAMLET

Har jag inte sagt åt dig att gå i kloster eller nått?

VÅLNADEN

Där står han! Ryck huvudet av honom nu!

HAMLET

[Ryter] Kan du inte hålla käft!

De tre andra tittar förundrat på Hamlet. Vålnaden ställer sig i bakgrunden.

CLAUDIUS

Han tokig!

GERTRUD

Totalt knäpp.

OFELIA

[Förälskat] Visst är han!

CLAUDIUS

Hamlet! Du har upprört Laertes genom att döda hans far,

Polonius. Han kommer nog att utmana dig på en smärre duell!

Claudius skrattar till. Hamlet går åt sidan, nära Gertrud.

HAMLET

Och jag som är urusel på smärre dueller.

GERTRUD

Hamlet, min son ... min helt, totalt 100 procent knäppe son, men

ändå son. Jag vill inte se dig dö. Jag hjälper dig.

HAMLET

[Hoppfullt] Ska du duellera åt mig?

GERTRUD

Nej, inte jag dumskalle.

HAMLET

[Argt besviket] Var det inte det jag visste. Svaghet, ditt namn är

kvinna! [Inser att han sagt repliken rätt] Ja, äntligen satte jag den

repliken.

GERTRUD

Skärp dig Hamlet, och lyssna noga nu. Vi förgiftar ditt svärd.

Det kommer att räcka med att du rispar honom så dör han.

32

VÅLNADEN

Genialt!

HAMLET

Pappa säger att det är genialt.

GERTRUD

[Spontant] Tack. [Tänker efter] Hamlet, Hamlet, du är knäpp!

VÅLNADEN

[Tittar på klockan] Döda nu kungen innan jag är tillbaka. Jag

har en tid att passa i skärselden. [Ut]

SCEN 14

Laertes kommer in med två svärd i ena handen och ett par handskar i andra. Han går fram till

Hamlet.

LAERTES

Du har mördat min far, vår konungs kammarherre, Polonius. Jag

utmanar dig på en smärre duell till dess döden skiljer livet från

… till exempel livet!

Laertes ger Hamlet en örfil med handskarna. Hamlet rycker handskarna från Laertes.

HAMLET

Jaså! Och du är ful!

Hamlet ger Laertes en örfil med handskarna. Ofelia går fram mot dem.

OFELIA

Är det något jag kan göra?

Ofelia snubblar och de tre blir en härva för en kort stund.

HAMLET och LAERTES

Gå i kloster Ofelia!

CLAUDIUS

Välj vapen mina herrar.

Hamlet och Laertes väljer var sitt svärd. Laertes går bort till Claudius och Hamlet till Gertrud.

CLAUDIUS

[Avsides] Smeta nu gift på svärdet!

Laertes gör detta.

LAERTES

Nu ska Hamlet ett bittert ödes stygn få i sig, och sedan ett hav av

kval.

33

CLAUDIUS

Ja, och så kan du döda honom också!

GERTRUD

[Avsides] Smeta nu gift på svärdet!

HAMLET

Jag ska göra slut på honom med ens och döda honom riktigt

ordentligt.

GERTRUD

Ja, det vore en nåd att stilla bedja om.

LAERTES

[Avsides] Och om jag missar?

CLAUDIUS

Då har jag vin till Hamlet. [Visar upp en flaska] Han skålar, han

dricker, han dör.

Claudius och Laertes skrattar elakt. Hamlet och Gertrud kommer tillbaka Hamlet och Laertes

ställer sig i mitten mot varandra.

LAERTES

Är det där ett svärd jag ser framför mig?

HAMLET

Klyscha! Macbeth, akt 2, scen 1. Ha!

Vålnaden kommer in. Han ser duellanterna stå redo.

VÅLNADEN

Fel kille Hamlet. Kungen står där. [Pekar]

HAMLET

En sak i taget!

CLAUDIUS

[Dramatiskt] En garde!

Hamlet och Laertes rör sig inte. De tittar blott undrande på Claudius.

CLAUDIUS

[Än mer dramatiskt] En garde! [Ej så dramatiskt] Alltså ... på

era platser.

Hamlet och Laertes får en aha-upplevelse och ställer sig redo.

CLAUDIUS

[Dramatiskt] Slåss!

34

Hamlet och Laertes slår en slags rallarsving med svärden, de träffar varandras svärd och de

slits ur deras händer. Med ursäktande manér plockar de upp svärden igen och börjar fäktas,

eller rättare sagt göra en imitation av fäktning.

GERTRUD

Heja Hamlet, danska prinsen.

Hugg och slakta och så vinn sen.

VÅLNADEN

Det här är ju patetiskt!

Hamlet och Laertes slår åter svärden ur varandras händer. De plockar upp var sitt svärd.

Hamlet tar Laertes svärd och Laertes tar Hamlets svärd.

GERTRUD

Åh nej, Laertes har fått Hamlets förgiftade svärd.

CLAUDIUS

[Väser till Laertes] Laertes, fel svärd!

De två duellanterna tittar på sina svärd.

HAMLET

Öh, kan jag få det svärdet!

LAERTES

Ja, för jag vill ha det!

De byter svärd, och undersöker dem för att förvissa sig om att de fått sitt förgiftade svärd. De

fäktas igen, dåligt.

CLAUDIUS

[Avsides] Det går dåligt. Dags att sätta in reservplanen.

Giftbägaren! [Höjer rösten] Paus! Hamlet ser lite törstig ut.

Ofelia! ge honom vin.

Fäktningen upphör.

OFELIA

Javisst, min blomma behöver lite att dricka för att inte vissna.

Claudius häller upp ett glas vin och ler mycket gement. Ofelia tar glaset och trippar fram med

det till Hamlet.

OFELIA

Paus pojkar. [Till Hamlet] Lite vin Hamlet!

HAMLET

Tack!

35

Hamlet tar glaset och tar en munfull med vin. Men han sväljer inte utan sköljer bara runt vinet

i munnen, gurglar sig lite och spottar ut det.

HAMLET

Tack!

Claudius blir argt besviken och mimar diverse svordomar. Hamlet och Laertes fäktas igen ett

kort ögonblick, två slag. Laertes harklar sig åt Claudius håll. Claudius håller upp armarna

igen.

CLAUDIUS

Paus. Hamlet ser lite törstig ut. Ofelia! Ge honom vin.

Fäktning upphör. Claudius häller upp mer vin. Ofelia tar glaset och trippar fram, men

snubblar och spiller ut allt. Hamlet får glaset och försöker dricka, men det är tomt. Ofelia

trippar tillbaka, och Claudius mimar nya svordomar.

GERTRUD

Heja Hamlet friskt humör.

Gör nu så att Laertes dör!

Döda, döda, döda!

De två hinner fäktas två slag då Claudius håller upp armarna.

CLAUDIUS

[Irriterad] Paus! Hamlet ser lite törstig ut! Ofelia! Ge honom

vin!

Fäktning pausas. Claudius häller upp mer vin. Ofelia går med vinet till Hamlet.

HAMLET

Nej, tack. Jag dricker när jag vunnit.

Gertrud går fram och snappar åt sig vinet.

GERTRUD

Bra jobbat Hamlet. Nu dricker drottningen din skål!

Gertrud dricker ur glaset. Claudius stirrar på henne med en blandning av ursinne, förvåning

och uppgivenhet.

CLAUDIUS

Där här är ju inte sant.

OFELIA

Drottningen ser blek ut, som en lilja i ansiktet.

Gertrud börjar dö. Hon rosslar omkring och stapplar mot Claudius som snabbt går undan.

36

GERTRUD

Vinet, vinet! Åh Hamlet, jag är förgiftad! Vinet!

HAMLET

Vadå? Är det fel årgång eller?

GERTRUD

[Stannar upp förbryllad] Jag dör nu!?

Gertrud faller död ner. Hamlet och Laertes ger henne en kort blick.

CLAUDIUS

En garde ... på era platser ... slåss!

Hamlet och Laertes ställer upp sig och när ordet ”slåss” faller sticker de simultant svärdet i

varandra, det vill säga på teatermanér med svärden under varandras armar.

HAMLET och LAERTES

Jag är mördad!

Polonius kommer nu in från kulissen. Han håller fortfarande på att dö, med svärdet under

armen.

POLONIUS

Du har mördat mig.

Polonius stannar vid Hamlet och Laertes.

HAMLET, LAERTES och POLONIUS

Jag är mördad!

De faller döda ner. Ofelia trippar fram till de döda och drar svärden ur dem.

VÅLNADEN

Patetiskt och fullkomligt genant!

CLAUDIUS

Det här är ju inte sant! Vilka puckon!

Ofelia dansar fram mot Claudius med svärden i handen.

OFELIA

Titta. En massa små svärd.

Ofelia snubblar och sticker svärden i Claudius, det vill säga under hans arm.

CLAUDIUS

Jaha, det här kunde jag ju ha listat ut.

Han faller död ner.

37

VÅLNADEN

Pinsamt. Alltså, jag vänder mig i min grav nu. [Börjar gå]

Pinsamt, penibelt och totalt patetiskt. [Ut]

Ofelia tittar sig om och ler, nu ganska självmedvetet. Hon plockar upp kronan från Claudius

och sätter den på sitt huvud med belåten min.

OFELIA

Det här kallar jag en smärre kvotering. [Ut]

RIDÅ