Industriella revolutionen

och

Sveriges 1800-tal

Österledskolan

1. Den industriella revolutionen i Storbritannien

Kanske lever vi i en liknande revolution idag när datorer, mobiler och internet ändrat vårt sätt att leva? Men det är inte säkert att människorna som lever mitt i förändringen är medvetna om det stora som sker. Så är det idag och det var säkert på samma sätt för 1700-tals människorna som levde under den industriella revolutionens tid i Storbritannien.

Varför började den industriella revolutionen i just Storbritannien? Vad innebar den och vilka följder fick den för människor som levde då? Hur gick det till när Sverige industrialiserade? Det är några av de frågor som vi ska besvara i den här delen.

Det började i StorbritannienStorbritannien var i början av 1700-talet ett ganska välordnat land. Vattenleder

med kanaler och slussar som gjorde det lätt att ta sig fram och framta varor inom landet. På världshaven fraktade brittiska skepp varor till och från Nordamerika, Indien och Kina. Det fanns lagar och förordningar som reglerade det mesta och som gjorde det ganska tryggt att leva i landet. Det var här och inom jordbruket som de stora förändringarna började.

Sidan 2 av 19

Det var en rad omständigheter som tillsammans gjorde att den industriella revolutionen startade just i Storbritannien under 1700-talets första hälft. Här följer de viktigaste:

Jordbruket I Storbritannien förbättrades jordbruksmetoderna snabbt under 1700-talet och

det producerades mycket mer livsmedel än tidigare. Tidigare var alla åkrar i en by uppdelade i långsmala tegar. En gård ägde en teg i varje åker i byn. Systemet var rättvist, för alla fick ju del av både dålig och bra jord. Men alla blev beroende av varandra för tegarna var ofta så smala att alla var tvungna att plöja, så och skörda samtidigt. Under 1700-talet beslutade parlamentet, motsvarigheten till vår riksdag, om skifte. Det innebar att tegarna slogs ihop till stora sammanhängande områden så att varje bonde fick ett par större åkrar. Nu kunde bonden själv bestämma när han skulle plöja eller så.

Men det var fler som var intresserade av mark. Rika handelsmän och jordägare köpte upp all jord som var till salu. De ville ha stora markområden till bland annat fårskötsel. Ullen de fick från fåren var en viktig råvara för den framväxande textilindustrin. Efter skiftena blev det ännu lättare för de stora jordägarna att köpa upp mark. Småbönderna hade ingen chans att konkurrera om jorden.

1: Hur kom det sig att man var beroende av varandra i byarna? 2: Varför köpte handelsmän upp all jord som var till salu?

KapitalDe brittiska handelsskeppen som fraktade varor över haven var ofta väldigt

lönsamma företag, inte minst de skepp som fraktade slavar från Afrika till Amerika.

Triangelhandel

Slaveri och slavhandel har förekommit i alla tider. Under nya tiden fick slaveriet stor spridning i Nord-, Mellan- och Sydamerika där arbetet på sockerrörs- och bommullsplantager sköttes av slavar. Från slutet av 1600-talet och under 1700-talet var den europeiska slavhandeln som mest intensiv. Under den här perioden skeppades omkring 50 000 människor årligen över Atlanten till Amerika för att arbeta som slavar.

Handeln med slavar bedrevs framförallt

av engelsmännen som hämtade slavarna i Västafrika och fraktade över dem till de europeiska

kolonierna i Amerika. Slavhandeln som gick till Amerika brukar kallas triangelhandeln eftersom handelsrutten utgjorde en triangel på kartan.

Sidan 3 av 19

Fartygen utgick oftast från England där de lastades med krut, gevär, brännvin, tyger och annat. Därefter seglade de till Västafrika där varorna byttes mot infångade slavar som sedan transporterades över Atlanten till kolonierna i Amerika. När skeppen till sist återvände till England var de fullastade med bommull, tobak och socker som hade odlats i kolonierna.

Under 1600- och 1700-talen hamnade de flesta afrikanska slavarna i Brasilien och Västindien. När sedan den industriella revolutionen hade kommit igång och textilindustrins behov av råvaror ökade, blev istället södra USA det vanligaste slutmålet för slavskeppen till följd av det ökade behovet av arbetskraft på bommullsfälten.

Det gjorde att det fanns gott om kapital eller pengar som kapitalägarna var villiga att satsa i nya verksamheter. Så att fabriksägarna kunde köpa till exempel maskiner. Det samma gällde inom jordbruket där de moderniserade storjordbruken blev lönsamma. Vinsterna satsade godsägarna i nya verksamheter som industriföretag.

3: Varför kallas slavhandeln över Atlanten för ”triangelhandel”? 4: Vad var det för varor Britterna hade med sig ner till Afrika?

Råvaror I det nya jordbruket gick många godsägare över till fårskötsel som krävde mindre

arbetskraft och samtidigt gav ull som blev en viktig råvara för textilindustrin. Av den spann man ullgarn som sedan vävdes till ylletyg.

I berggrunden fanns gott om järnmalm men det behövdes bränsle för att utvinna järnet. Eftersom det inte fanns så mycket skog i Storbritannien, var de tvungna att köpa sitt bränsle från andra länder, exempelvis Sverige. I början av 1700-talet lyckades dock en engelsk järnbruksägare framställa ett nytt bränsle som kallades koks. Det var gjort av stenkol och stenkol fanns det gott om i Storbritannien.

5: Vad var koks för något?

Arbetskraft Övergången till ett modernare jordbruk

gjorde att många småbönder och lantarbetare blev arbetslösa. Fårskötseln krävde ju inte så mycket arbetskraft. Många bönder, som brukade jord som ägdes av godsägare, fick lämna sina gårdar när godsägaren ville använda sin mark till fårskötsel. Tidigare kunde också många som inte hade egen jord livnära sig på byarnas allmänningar, jord som byn ägde gemensamt där kunde de ha ett litet jordbruk och ibland rycka in som lantarbetare på godsen. Men vid skiftet delades allmänningarna upp bland jordägarna, och godsens behöv av arbetskraft minskade. De arbetslösa inom jordbruket behövde nya arbeten. Därför fanns det gott om arbetskraft till de nya stenkolsgruvorna om arbetskraft till de nya stenkolsgruvorna och industrierna. Nya

Sidan 4 av 19

industrilandskap växte fram med stora fabriksanläggningar och höga skorstenar. I närheten låg arbetarnas enkla och trånga bostäder.

6: Hur kom det sig att många småbönder blev arbetslösa?

UppfinningarTidigare gjorde kvinnorna garn av ullen med hjälp av spinnrock, och garnet

vävde de sedan till tyg i en vävstol hemma på gården. Men under 1700-talet uppfann britterna maskiner som helt förändrade och mångdubblade produktionen av tyg. Spinnmaskiner och vävmaskiner producerade mer tyg an vad man någonsin tidigare gjort. I början var vattenkraften den viktigaste drivkraften för maskinerna. Därför behövde de första fabrikerna ligga i närheten av en flod.

Ångmaskinen hade uppfunnits redan i början av 1700-talet men den användes än så länge bara för att pumpa upp vatten ur gruvorna. Skotten James Watt lyckades förbättra ångmaskinen så att den kunde användas i fabriker för att driva andra maskiner. Från 1840 tog ångan över som den viktigaste drivkraften i fabrikerna. Snart kunde man sätta ångmaskinen på en vagn. Då var lokomotivet uppfunnet och sedan dröjde det inte länge innan ångfartygen dök upp. Ångmaskinens betydelse var oerhört stor. Den kom att helt förändra samhället, kanske lika mycket som våra dagens datorer.

7: Vilka nya uppfinningar kom under 1700-talet?

2. Sveriges 1800-talStåndssamhället

Sidan 5 av 19

Sverige hade sedan medeltiden varit ett ståndssamhälle och var det fram till 1800-talets mitt. Befolkningen var indelad i olika s.k. samhällsstånd. Ett stånd var till exempel adeln, som var det finaste, rikaste och mäktigaste. Präster, borgare och bönder var de tre övriga stånden. Det var nästan omöjligt att byta samhällsstånd, samhället var statiskt - det ”stod stilla”.

Systemet med samhällsstånd hade uppstått vid medeltidens början när riddaren med sin tunga rustning visade sig vara en effektiv krigare. Den svenska kungen hade inte råd att utrusta en hel armé riddare. Kungen vände sig till rika stormän och erbjöd skattefrihet i utbyte mot att stormannen utrustade ett antal riddare till kungens armé.

Sverige tillhörde på den här tiden den katolska kyrkan, så kyrkan och kyrkans män skattebefriades också.

Den här två skattebefriade stånden – adeln och kyrkan - blev rikare och rikare och köpte mer och mer mark. En bit in på 1700-talet ägde de nästan hälften av Sveriges yta. All skatt, som betalade armén, flottan och alla slott, betalades av de två lägsta stånden bönder och borgare (hantverkare, köpmän, skeppare mm.)

Vid 1800-talets början hade Sverige c:a 2 miljoner invånare. Av dessa utgjorde de två högsta stånden bara några få procent. Den stora majoriteten var bönder, ca 80 %. Bönderna bodde i små byar på landet.

7a: Vilka samhällsstånd var skattebefriande?

7b: vad innebar det att samhället var ”statiskt”?

Den gamla byn

Bondbyarna var som små slutna enheter, en värld för sig. Man föddes, växte upp, gifte sig och levde som vuxen i sin lilla by. Gårdarna låg i en klunga mitt i byn längs bygatan. Närmast gårdarna låg åkrar och ängar, dessa kallades för inägor. Utanför åkrar och ängar låg byns utägor, där djuren betade på somrarna. Dessa marker ägdes gemensamt och användes av alla.

Åkrar och ängar var uppdelade i smala tegar, varje bonde hade några tegar på var åker. En bondes mark kunde vara utspridd på upp till 30 - 40 olika tegar.

I utkanten av byn kunde det ligga små stugor till vilka det inte hörde någon mark. Dessa stugor kallades backstugor, folket som bodde där backstugusittare. Dessa tog tillfälliga arbeten hos bönderna i byn. De höll även på med hantverk, flätade korgar, stickade strumpor m.m.

En annan grupp människor som inte heller ägde någon mark var torparna. Torpen låg på någon bondes mark och torparen fick betala arrende (hyra) till bonden form av pengar eller dagsverken (man arbetade ”gratis” för bonden).

8: Vad menas med att Sverige var ett ståndssamhälle?

9: Varför slapp adelsmännen betala skatt?

10: Vad var det för skillnad mellan byns inägor och utägor?

Sidan 6 av 19

Byalaget

Bönderna i byn hjälptes åt med allt arbete på åkrarna, precis som många andra jobb - att bygga stängsel runt inägorna så att boskapen inte kom åt grödorna, att skörda lövängarna inför vintern, att dika ut ägorna. Även andra uppgifter var gemensamma: jakten, fisket, väg- och brobygge i byns närhet. Man var även brandvakter gemensamt - alla eldstäder i byn inspekterades två gånger om året.

För att allt det här gemensamma skulle fungera fanns det i varje by ett byalag, där alla bönderna satt med. Chefen för byalaget kallades ”ålderman”. Åldermannen var ordförande vid bystämmorna (byalagets möten), höll ordning på byalagets räkenskaper, använde en klubba för att för tyst på deltagarna och för att klubba beslut. Åldermannen beslutade om i vilken ordning de gemensamma arbetena skulle utföras, och utdömde böter om någon hade gjort något förbjudet mm.

Men byalaget hade inte bara med gemensamma arbeten att göra, man ordnade även stora fester, så kallade gillen. Varje gemensamt arbete avslutades med ett gille, och man festade även vid andra helger och högtider. Gillena var den enda lönen man fick för de gemensamma arbetena. En bonde som fått hjälp av byalaget med att bygga en lada tackade för hjälpen med ett gille, ingen lön. På gillena frossade man i mat och söp sig rejält fulla, slogs, blev ovänner och vänner igen etc.

11: Vilken uppgift hade åldermannen i den gamla byn?

Rutger Maclean

Rutger Maclean var en adelsman i Stockholm som ärvde slottet Svaneholm i Skåne 1783. På godsets stora mark fanns fyra hela byar med bönder som arrenderade mark av honom. Bönderna kunde på Svaneholm ha upp till 70 olika tegar, vissa så långt från gården att det inte var lönt för bönderna att bruka dem. När han ärvde godset var jordbruket i mycket dåligt skick. Han beslutade att göra någonting åt saken.

Han gjorde en noggrann kartläggning av sin mark och delade sedan upp den i 73 lika stora tomter. I mitten på

varje tomt byggde han en ny bondgård, till vilken bonden och hela hans hushåll blev tvungna att flytta. Det här att man samlade ihop en bondes mark från många tegar till ett sammanhängande markområde kallades ”enskiftet” – byn hade ”skiftats”. De gamla byarna splittrades alltså – man kallade det att byarna ”sprängdes”. Rutger lät till och med riva de gamla bondgårdarna.

Hälften av bönderna ville inte veta av nyheterna utan flyttade från Svaneholm. Unga bönder utifrån flyttade in så att alla nya gårdar blev bebodda. Med tiden visade det sig att Rutgers alla nymodigheter var en succé - där förut 700 människor knappt livnärt sig levde nu 1100 personer i god välmåga. Jordbrukets produktion ökade alltså. Han införde också många nya odlingsmetoder, redskap och grödor. Han lade även sig i vad varje bonde skulle odla på sina åkrar, och bråkade någon utdömde Rutger böter. Men Rutger brydde sig också om sina bönder på andra sätt - bl.a. ordnade han en bra skola för barnen.

Sidan 7 av 19

12: Vad innebar det att ”byarna sprängdes”?

Enskiftet

Många godsägare var imponerade av vad Rutgers resultat och härmade efter förändringarna på Svaneholm. De införde enskifte även på sina gods, och 1803 beslutade kungen Gustav IV Adolf att hela Skåne skulle genomföra enskifte. Fyra år senare skulle hela landet, utom Dalarna, Norrland och Finland genomföra enskifte.

Förr hade man alltså delat upp den goda jorden i tegar, den steniga och den dåliga likaså. Nu kunde det hända att en bonde fick all den goda jorden, en annan all den steniga osv. Man blev tvungna att värdera de olika åkrarna så att det fortfarande skulle vara rättvist fördelat. Den som fick den goda jorden fick nu mindre markyta än den som fick den steniga, allt för att alla bönderna skulle få ungefär samma skörd fortsättningsvis.

Det räckte med att en bonde i en by ville genomföra enskifte för att det skulle bli så. En lantmätare kom till byn, mätte, beräknade och så drog bönderna lott om vilka som skulle flytta ut ur byn. Man fick sex år på sig att flytta ut till sin mark. Ofta fick man skuldsätta sig för att ha råd att bygga en ny gård. Fram till år 1860 hade över tusen byar sprängts, bara i Skåne.

De stora förändringarna

Med skiftet förändrades mycket jordbruket. Det kom nya växtslag, nya metoder och nya maskiner.1. Nya växtslag gav bättre skördar. Vid 1800-talets mitt blev potatisen den

viktigaste maten. Allt fler bönder odlade vete och sockerbetor. Vitt bröd och socker började bli vardagsmat.

2. Bönderna lärde sig att använda husdjurens gödsel bättre. Tidigare hade mycket av gödseln inte spritts ut på åkrarna. Man lärde sig också att konstgödsel gav större skördar.

3. Allt fler redskap och maskiner tillverkades i fabriker. De ersatte

Sidan 8 av 19

dem som bonden själv eller bysmeden gjort. Istället för skäran och lien kom skördemaskiner.

4. Sankmarker och sjöar dikades ut. De blev till åkerjord. Genom nyodling hade åkerjorden år 1900 ökat med 75 procent.

Nya människor

För Sverige var det som att få en ny landsbygd. Jordbruket gav tre gånger mer livsmedel än tidigare. Människorna förändrades då de såg att allt kunde bli mycket bättre. De ville pröva nyheter. Det var fel att bara göra som man alltid gjort. Vi fick nya människor som skötte ett nytt jordbruk.

Det fanns också andra orsaker till den stora förändringen:1. Missbruket av alkohol minskade.2. Järnvägar byggdes som band ihop Sveriges olika delar.3. Över hela landet byggdes skolor. Skolan betydde kanske mest för att förändra

Sverige.

13: Hur kom det sig att människorna förändrades?

Folkskolan

Alla socknar och städer måste bygga skolhus och anställa lärare. Föräldrarna skulle se till att barnen gick till skolan. Det bestämdes 1842 i en ny lag.

Fattiga socknar kunde få skjuta upp skolstarten. Därför dröjde det nästan 50 år innan alla barn gick i skolan. 1890 kunde nästan alla läsa. När det gällde att kunna skriva var det sämre ställt. Utan träning glömde man det lätt.

Folkskolan var med och förändrade Sverige. Den som kan läsa kan själv skaffa sig kunskaper. Du kan söka svar på sådant du funderar över. För den som inte kan läsa är en värld av kunskaper stängd. För dig är den öppen!

Sidan 9 av 19

14a: Ge exempel på nyheter dök upp inom jordbruket under 1800-talet.

14b: Vilken maskin ersatte skäran och lien?

15: När kom lagen om en folkskola?

16: På vilket sätt var folkskolan viktig för folket?

17: Vad hade byalaget för sig?

18: Vad gjorde en lantmätare?

Sidan 10 av 19

Befolkningen växer

Mellan åren 1800–1840 ökade befolkningen i Sverige mycket, den största ökningen i historien dittills - från 2,3 miljoner till 3,1 miljoner. Befolkningsökningen berodde helt säkert på att jordbruken blev effektivare, att fler gårdar skapades och fler människor kunde livnära sig på jordbruk (dessutom slutade Sverige kriga 1814 vilket var en bra grej). I England hade samma folkökning inträffat i slutet på 1700-talet, och där hade ”överskottsfolket” flyttat in till städernas slumområden och blivit de första fabriksarbetarna.

I Sverige kan man säga att ”överskottsfolket” på landsbygden hade tre valmöjligheter:

1. Att bli arrendebönder eller statare på landsbygden.2. Att flytta till städerna och de nystartade fabrikerna och bli arbetare.3. Att utvandra till USA – det kallas att emigrera.

Sidan 11 av 19

5. Den industriella revolutionen i SverigeUtvecklingen i Sverige

I Sverige var det också, precis som i Storbritannien, textilindustrin som var först. De första fabrikerna byggdes i Boråstrakten under 1800-talets andra hälft. Här var jordarna fattiga, så bönderna hade alltid varit tvungna att komplettera försörjningen med handel och textilhemslöjd. Detta innebar också att kvinnorna var väldigt viktiga för familjens försörjning eftersom det var de som hemslöjdade.

De första fabrikerna i Sverige

Redan år 1834 grundas den första fabriken i Sverige: Rydboholms väveri. Det var en rik förläggare som hade byggt en stor fabrik vid Viskan och köpt in maskiner från England. Alla hans hemväverskor blev arbetslösa – men erbjöds arbete i fabriken. Familjen var ”proletariserad” – den kunde inte klara sig på bara jordbruket så den enda möjligheten att överleva var att ta arbete i fabriken för både mannen och kvinnan (och barnen). Eftersom det var så långa arbetsdagar (11–13 timmar) var man tvungen att flytta till fabriken och överge sitt jordbruk – man blev lönearbetare (”proletär”). Under 1800-talets andra hälft grundas många textilfabriker längs Viskan söder om Borås och i själva staden.

Fabriksägarna såg arbetarna som ”sina” – man tog hand om dem på olika sätt. Arbetarna kunde handla i företagets handelsbod, de bodde i företagets bostäder, de kunde ta ved ur företagets skogar etc. Det var nästan som för statarna inom jordbruket. Det här kallas ”patriarkalism” – fabriksägaren var som en ”pappa” till sina ”barn” - arbetarna. Som arbetare var man tvungen att fråga fabriksägaren om lov för att få flytta, för att få gifta sig etc. Företaget dominerade byns liv genom skolan, kanske ett badhus, fattigstuga, handelsbod etc.

Eftersom fabriksägaren var så ”snäll” mot arbetarna skulle de inte klaga eller gnälla. Gjorde de det fick de sparken och då åkte de ut ur sin bostad också. Fabriksägaren tålde inte att arbetarna strejkade eller bildade fackföreningar – ingen skulle lägga sig i hur han skötte sin fabrik.

23: Vad betyder det att en familj var ”proletariserad”?

Sidan 12 av 19

Sågverken

Sågverken var också tidiga industrier i Sverige. Sverige sålde mycket trävirke till Storbritannien. Skogen där var på väg att ta slut. Industristäder som Manchester och Birmingham växte sig stora. Det behövdes byggnadsvirke. De svenska sågverken tjänade pengar. Pengarna kunde satsas på ny teknik.

De äldre sågarna drogs av vattenhjul. Sågarna måste därför ligga vid något vattenfall. Timret flottades på älven till sågen eller kördes med häst och vagn. Det sågade virket fördes sedan till en hamn och lastades på fartyg som tog virket till Storbritannien.

Om vintern var vattnet ofta fruset. Då stod vattenhjulet och sågen stilla. Ångmaskinen ersatte vattenhjulet. Nu kunde sågklingorna vina året om. Sågverken behövde inte ligga vid ett vattenfall, de kunde nu byggas vid en hamn där virket lastades direkt på fartygen.

Järnvägarna

1850 stånkade inte ett enda ånglok fram genom Sverige. 1860 fanns det 527 kilometer järnväg. Fyrtio år senare hade rallarna (järnvägsbyggarna) lagt ut räls för 10 000 kilometer järnväg. Det var lika långt som att åka mellan Stockholm och Göteborg 20 gånger.

De viktigaste järnvägarna kallades stambanor. De byggdes mellan Sveriges största städer. 1862 var stambanan mellan Stockholm och Göteborg klar. Två år senare kunde man åka tåg mellan Stockholm och Malmö. Den resan tog 19 timmar. Med häst och vagn hade den tagit 8 dygn. På järnväg kunde tusentals ton av malm, kol och stål fraktas snabbt.

24: Vad var en ”rallare”?

25: Varför var ångmaskinen bättre än vattenhjulet för sågverken?

Sidan 13 av 19

6. ArbetarrörelsenArbetare och arbetsgivare

På 1870-talet steg röken från fabrikernas höga skorstenar. För varje år blev dessa fler och fler. Industrialiseringen var i full gång. Industrins arbetare blev en allt större grupp. Lönerna steg och arbetarnas familjer fick det lite bättre. De började hoppas på en ännu bättre framtid.

Svenska arbetare började bilda fackföreningar. Dessa arbetade för högre löner och kortare arbetsdagar. Arbetsgivarna tyckte illa om fackföreningar. Visst kunde lönerna höjas! Men då måste det bli pengar över till det. Lönen skulle arbetsgivaren ensam bestämma över. Det fick inte arbetarna lägga sig i!

Strejk vid sågverken!

De som styrde Sverige stod på arbetsgivarnas sida. Arbetarna fick veta en sak. De hade ingen rätt att strejka, att vägra gå till sitt arbete.

I Sundsvall hade 1870-talet börjat mycket bra. Sågverkens ägare tjänade mycket pengar. För arbetarna höjdes lönerna. Men så kom svårare tider. Det gick inte lika lätt att sälja virket. På våren 1879 sänktes lönerna. Arbetarna vid sågverken i Sundsvall gick i strejk. Den spred sig längs Norrlands kust. Snart stod 18 sågverk stilla. 5 000 arbetare strejkade.

De styrande blev oroliga. De tyckte att det började likna en revolution. 1 000 soldater och en kanonbåt sändes till Sundsvall. Militären omringade arbetarnas mötesplats. Landshövdingen kom med ett hot. Arbetarna skulle behandlas som lösdrivare. Det var folk som inte ville arbeta utan bara drev omkring. Lagen sade att det var förbjudet. Arbetarna vågade inte fortsatta strejken. De gick tillbaka till sina jobb. Alla fick finna sig i sänkta löner. 700 arbetare fick sparken. Familjerna vräktes från sina bostäder som de hade fått hyra av arbetsgivaren.

Fackföreningar - Fackförbund - Landsorganisation

Strejken var ett nederlag för arbetarna. Men den hade lärt dem en del. Nu visste de att samarbete i fackföreningar var mycket viktigt. De visste också att utan pengar var det svårt att strejka. Därför måste man spara pengar i strejkkassor.

Fackföreningar på olika platser började samarbeta med varandra. De bildade fackförbund för hela Sverige. Tryckeriernas arbetare var först. Deras fackföreningar bildade Typografernas fackförbund. Snart hade många andra yrken sina egna fackförbund.

Är 1898 bildade de olika förbunden en Landsorganisation. Den förkortas till LO. Tillsammans blev nu arbetarna starka och kom med krav. LO krävde 10 timmars arbetsdag, bättre arbetsmiljö, pensioner och allmän rösträtt.

Arbetsgivarnas samarbete

Sidan 14 av 19

Arbetarna blev inte ensamma om att samarbeta. Snart gjorde också arbetsgivarna det. För dem gällde det att hjälpas åt nar arbetarna kom med sina krav. 1902 bildades Svenska ArbetsgivareFöreningen som har förkortningen SAF. Arbetsgivarna hade sitt eget vapen vid strejk. De stängde arbetsplatserna så arbetarna blev utan lön. Det kallas lockout.

Tänk dig att arbetarna strejkade vid fem arbetsplatser. Arbetsgivarna kunde då förklara tio arbetsplatser i lockout. På det sättet skulle arbetarnas strejkkassor tömmas snabbare.

Storstrejken 1909

Från 1860-talet och fram till 1907 hade lönerna fördubblats. Men 1907 började några dåliga år för industrin. Arbetarna fick sina löner sänkta. Då strejkade de. Arbetsgivarna svarade med lockouter. Sommaren 1909 blev mer än 100 000 arbetare lockoutade. LO svarade då med storstrejk. Nära 300 000 arbetare var med i den. Efter några månader måste arbetarna gå tillbaka till sina jobb. Strejkkassorna var tömda. Arbetarna och deras familjer hade inga pengar till mat.

Storstrejken betydde en hel del för framtiden. De stridande fick respekt för varandras styrka. LO och SAF försökte efter 1909 helst komma överens. Att drabba samman kostade mycket pengar för båda.

31: Vilka två uppgifter hade de första fackföreningarna?

32: Varför gick arbetarna i strejk vid sågverken i Sundsvall 1879?

33: Vad händer vid en lockout?

Sidan 15 av 19

7. LiberalismenPå 1800-talet var det svenska samhället väldigt statiskt och stillastående. Det

fanns förbud och regleringar om allt - vad man fick arbeta med, vad man fick sälja, när man fick sälja, vem som fick sälja, vilken religion man skulle ha, vad man fick trycka för tidningar och böcker m.m. Många vände sig emot alla dessa hindrande regler som ledde till ofrihet för befolkningen. Det var främst medelklassen som engagerade sig i denna striden: borgare, utbildade tjänstemän, handelsmän m.fl. Den här proteströrelsen kallades liberalismen. Liberalerna ville ha bort alla regler som hindrade fri företagsamhet och handel och man ville även ha fri åsiktsbildning.

Skråväsendet

All handel i Sverige skulle bedrivas i städerna. Undantagna var vissa fasta marknadsplatser vid vissa fasta tidpunkter (ex. Kiviks marknad). När man som bonde tog in varorna i staden för att sälja dem fick man betala ”den lilla skatten” vid stadsmurarna. En slags moms - staten fick inkomster av handeln på detta viset. Det var därför som det var så viktigt för staten att all handel bedrevs i städerna.

Alla hantverkare och handelsbodar i städerna var också starkt reglerade genom skråväsendet. Ett skrå var en förening av ex. alla skräddare i en stad. Ett skrädderi var en ”egen firma” med en mäster som ägare och chef, därunder gesäller (anställda hantverkare) och längst ner lärlingar (smågrabbar som lärdes upp). Alla skräddarmästare var med i skräddarskrået och de beslöt om hur många skräddare det skulle finnas i staden, vilka priser man skulle ta o.s.v. De kunde alltså hindra nya skräddare från att etablera sig i staden. Gesällernas och lärlingarnas antal reglerades också. En skicklig gesäll kunde bli mäster om han gjorde ett mästarprov (eller om någon av de gamla dog - ett vanligt sätt att bli mäster på var att man gifte sig med den gamla mästarens änka.)

Liberalerna kritiserade dessa gamla regler framgångsrikt och 1846 avskaffades skråväsendet och handeln släpptes fri. 1864 blev det till slut helt fritt för vem som helst att ägna sig åt vilket yrke som helst.

34: Liberalismen var en typ av protest, mot vad?

Pressfrihet

En viktig person är Lars Johan Hierta som startade en tidning där han kritiserade förhållandena 1830. Tidningen hette Aftonbladet, och var den första ”vanliga” tidningen i Sverige. Kung Karl XIV Johan blev förbannad och förbjöd tidningen. En tid senare kom en annan - ”ny” - tidning ut: ”Det nya Aftonbladet”. Efter en tid förbjöds den också – då startade Lars Johan ”Det tredje Aftonbladet”. Så höll det på några år tills ”Det 21:a Aftonbladet” till slut gjorde att lagen ändrades.

Skola

Sidan 16 av 19

Liberalerna kämpade även för att alla skulle få utbildning. Tidigare var det klockaren i varje socken som skulle sköta detta, oftast inte särskilt bra. 1842 blev det lag på att alla socknar skulle ha en skola för alla barn och anställa en riktig lärare. Föräldrarna var skyldiga att låta sina barn gå till skolan. Kristendom var nästan det viktigaste ämnet. Många ser idag 1842 års skolreform även som ett försök från staten att ytterligare kontrollera medborgarna - man såg till att ungarna inte lärde sig något ”farligt”, utan bara precis det som var nyttigt. Barnen lärde sig att alltid lyda övermakten och kungen, att aldrig göra uppror o.s.v.

Nykterhetsrörelsen

Liberalerna vände sig även emot andra typer av ofriheter som alkoholism. På 1800-talet drack man otroligt mycket mera sprit än nu – hela 23 liter per invånare (idag är siffran 5 liter). Fylleri och slagsmål på arbetet var vanligt. En stor del av lönen gick till sprit, och familjen kanske fick svälta för att fadern var alkoholiserad. Det här tyckte liberalerna var hemskt, så man ”importerade” nykterhetsrörelsen från USA. IOGT var den första folkrörelsen i Sverige, och den fick med tiden stort genomslag. Det var mycket vanligt att man var med i ”Logen” som lokalavdelningarna kallades. Nykterhetsrörelsen är en av de viktigaste företeelserna under 1800-talet.

Frikyrkorörelsen

Sedan 1500-talet hade det funnits ett starkt religiöst tvång i Sverige – alla var tvungna att tillhöra den lutherska statskyrkan. Prästerna kontrollerade befolkningen och rapporterade till statens myndigheter. Det fanns t.ex. ett förbud mot att hålla ett religiöst möte utan att en präst var närvarande. Straffet för sådana möten var fängelse eller landsförvisning. Många kämpade emot de hårda religiösa förbuden.

Trots förbudet gick det inte att förhindra att folk träffades och läste och tolkade bibeln själva. Förbudet kallades konventikelplakatet och varade fram till år 1858 – efter det tog de privata bönemötena fart ordentligt. Allt fler började bli oense med den religiösa uppfattningen inom statskyrkan, och en ”väckelse” tog fart i slutet på 1800-talet.

Folkrörelserna – unikt för Sverige

Frikyrkorna tillsammans med nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen banade väg för det demokratiska genombrottet i Sverige i slutet på 1800-talet. Det fanns ett ideal inom rörelserna om att människorna skulle vara nyktra, skötsamma, förståndiga, bildade. Man lärde sig att samarbeta – tillsammans kunde man förändra och förbättra sina liv. Sverige har aldrig haft någon revolution – istället skapades de svenska ”folkrörelserna”.

35: Vilket var det viktigaste ämnet i skolan fram till 1842?36: Från vilket land ”importerade” man nykterhetsrörelsen? 37: På vilket sätt kan man säga att folkrörelserna var unika för Sverige?

Sidan 17 av 19

9. Hur ska Sverige styras?Riksdagen förändras

Riksdagen bestod av representanter från de fyra stånden: Adel, Präster, Borgare och Bönder. Bönder och borgare valdes, medan kyrkan representerades av sina biskopar och adeln ”ägde” och ärvde sin plats i riksdagen. Detta ansåg liberalerna vara för gammalmodigt, speciellt adelns platser (adeln hade 25 % av platserna i riksdagen men utgjorde bara 0,5 % av befolkningen).

1865 lade statsministern Louis De Geer fram ett förslag om en ny riksdag med två kammare, en ”förstakammare” för de rika och en ”andrakammare” för vanligt folk. Men först förslaget måste godkännas av de fyra stånden. Bönder och borgare var naturligtvis positiva, präster och adeln mer tveksamma men till slut gick de med på förändringen.

Sverige hade nu en ny riksdag, men därmed hade vi inte fått demokrati. Till första kammaren utsågs ledamöterna av landstingen och av stadsfullmäktige från de sex största städerna. De utsåg bara redan rika och mäktiga män. Till andra kammaren var det val vart tredje år, men för att få rösta och för att vara ”valbar” var man tvungen att ha en viss förmögenhet eller årsinkomst.

Av Sveriges befolkning var det bara c:a 20 % av alla myndiga män som fick rösta (och alltså inga kvinnor). Fabriksarbetare och statare var för fattiga så de hade inte rösträtt. Bönder som ägde gårdar (= förmögenhet) fick rösta och således bestod andrakammaren mest av bönder och förstakammaren bestod av adel, industriägare och andra rika. Inga ”vanliga” människor i riksdagen!

Kampen för allmän rösträtt

Ska bara rika män ha rösträtt? Allt fler svenskar tyckte att det var orättvist. 1901 infördes allmän värnplikt för alla män. Soldatens övningstid ökade från 90 dagar till 240. Då ökade också kraven på allmän rösträtt. Alla män hade samma skyldigheter - då borde de väl ha samma rättigheter? Eller som slagordet löd:

"En man, en röst, ett gevär!”De flesta som hade rösträtt tyckte att fler borde få rösta. Men många var också

rädda. Tänk om alla arbetare fick rätt att rösta! Då skulle samhället snabbt kunna förändras. År efter år diskuterades frågan i riksdagen. Men år 1909 kom beslutet om allmän rösträtt för män. Kvinnorna fick vänta över tio år till på samma rätt.

Under den här tiden började politiska partier bildas.

Kvinnorna får rösträtt

År 1921 fick kvinnorna rösträtt. Sveriges kvinnor var sist i Norden att få det. Många män tyckte att kvinnlig rösträtt inte var så viktig. Inom vänstern fanns de som var oroliga. Kvinnorna skulle kanske visa sig vara ''konservativa” och rösta nej till förändringar. Inom högern kände man också oro. Man trodde att kvinnorna i arbetarklassen alltid skulle rösta som männen.

1922 var det folkomröstning om totalt förbud för alkoholdrycker. Kvinnorna visade då att de inte bara följde männen. Nära 60 procent av kvinnorna röstade för ett förbud. Det var männens röster som hindrade att det blev förbud.

Sidan 18 av 19

38: Vad hade man för argument för att få allmän rösträtt?

39: När fick kvinnorna rösträtt i Sverige?

Sidan 19 av 19