arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösafiles.webb.uu.se/uploader/200... · 2015-08-11 · 5...

1

Arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösa

3

Arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösa

Resultat från en attitydundersökning

PER GUSTAFSON

Research report No. 128 from the Department of Sociology

Göteborg University

4

© 2003 Per Gustafson

Tryck: DocuSys, Göteborg

ISSN 0072-5099 ISRN GU-SOC-FR-128-SE

5

Abstract

Title: Arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösa: Resultat från en attitydundersök-ning (Unemployment insurance and the unemployed: Results from an attitude study) Written in Swedish. Author: Per Gustafson Research report from the Department of Sociology, Göteborg University ISSN 0072-5099 ISRN GU-SOC-FR-128-SE

Although there is wide agreement that unemployment is a social problem that re-quires public intervention, unemployment insurance and unemployment benefits are often subject to political as well as scientific debate. On the one hand, there is an evident need to alleviate the economic hardship of the unemployed; on the other hand, there is widespread concern that unemployment insurances are being abused, and that too generous unemployment benefits may increase unemployment.

This report examines attitudes in the Swedish adult population (age 16-64) with regard to unemployment in general and the unemployment insurance in particular. Data were gathered in telephone interviews with 1824 respondents during the na-tional Labour Force Survey in May 2000.

To begin with, the respondents were asked what they thought that receivers of un-employment benefits should be prepared to do in order to get a job. According to the rules, unemployment benefit recipients were in principle obliged to accept a job even if that meant 1) being away from home up to twelve hours a day, 2) moving to anoth-er town or region, 3) lowering their income, and 4) changing occupation. A majority of the respondents considered the first three of these conditions to be too severe. Next, the respondents were asked what they, for their own part, would be prepared to do if they should lose their job. The respondents’ attitudes towards the unemployed corresponded well with their own reported willingness to act.

A number of questions about economic conditions during unemployment were also included in the survey. The results indicate a relatively strong tendency among the respondents to advocate more generous unemployment benefits. However, the response rate for these questions was relatively low, so interpretations should be made with some caution.

Finally some more general questions were asked about attitudes towards the un-employed. A relatively large majority of the respondents agreed (“totally” or “part-ly”) with statements that many unemployed could find a job if they just wanted to, and that society should demand more in return from unemployment benefit recipients.

In addition to the general response patterns described here, the report also con-tains more detailed analyses that consider a number of background variables – gen-der, age, family situation, socio-economic status, trade union membership, experi-ences of employment, and perceived risk of future unemployment. The results from the present study are also compared with results from a similar study made in 1999 by Statistics Sweden and the Ministry of Industry, Employment and Communications.

Keywords: unemployment, unemployment insurance, unemployment benefits, atti-tudes, Sweden.

7

Innehåll Förord 9

1 Inledning 11

1.1 Undersökningens syfte 12 1.2 Tidigare forskning om arbetslöshetsförsäkring 13 1.3 Situationen när undersökningen gjordes 16

2 Material och metodfrågor 20

3 Arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring 23

3.1 Egen erfarenhet av arbetslöshet 24 3.2 Indirekta erfarenheter av arbetslöshet 27 3.3 Bedömd risk för framtida arbetslöshet 29 3.4 Medlemskap i arbetslöshetskassa 31 3.5 Variabler i den kommande analysen 32

4 Villkoren i arbetslöshetsförsäkringen 33

4.1 Acceptera anvisat arbete eller föreslagen AMS-åtgärd 35 4.2 Byta bostadsort 38 4.3 Pendla till annan ort 40 4.4 Byta yrke eller bransch 42 4.5 Acceptera lägre lön 44 4.6 Totalbedömning av villkoren 46 4.7 Sammanfattande diskussion 48

5 Egna åtgärder vid arbetslöshet 57

5.1 Byta bostadsort 57 5.2 Pendla till annan ort 59 5.3 Byta yrke eller bransch 61 5.4 Acceptera lägre lön 62 5.5 Sammanfattande diskussion 64

8

6 De arbetslösas ekonomiska förhållanden 70

6.1 Ekonomisk standard 71 6.2 Ersättningsnivå 73 6.3 Högsta dagpenning 75 6.4 Lägre ersättning efter viss tids arbetslöshet 77 6.5 Sammanfattande diskussion 79

7 Synen på arbetslöshet och på de arbetslösa 83

7.1 Arbetslöshetens orsaker 83 7.2 Arbetslösas vilja att arbeta 86 7.3 Krav på motprestation av de arbetslösa 88 7.4 Sammanfattande diskussion 90

8 Avslutning 94

8.1 Undersökningens övergripande resultat 94 8.2 Skillnader i attityder till arbetslösa och arbetslöshet 98 8.3 Slutord 105

Referenser 107

Bilaga 1: Tabeller 113

Bilaga 2: Frågeformulär 135

9

Förord Denna rapport presenterar resultat från ”Attityder till arbetslöshetsförsäk-ringen”, en telefonenkätundersökning utförd av Statistiska Centralbyrån i anslutning till arbetskraftsundersökningen (AKU) under maj månad 2000. Undersökningen ingick i projektet ”Människors uppfattningar och inställning i arbetsmarknadsfrågor”, finansierat av Rådet för Arbetslivsforskning (RALF), med Bengt Furåker som projektledare. Marianne Blomsterberg, Bengt Furåker och Tiiu Soidre har utformat enkäten, och även presenterat vissa bearbetningar och analyser av enkätmaterialet (se denna rapports refe-renslista).

Undertecknad fick under sommaren 2002 i uppdrag att utarbeta en i hu-vudsak beskrivande rapport, där undersökningens resultat presenteras och, där så är möjligt, jämförs med en tidigare studie inom samma ämnesområde, utförd på beställning av Näringsdepartementet.

Ett varmt tack till Tiiu Soidre som läst och kommenterat en seminarie-version av rapporten! Tack också till övriga deltagare i sociologiska institu-tionens arbetsmarknadsseminarium för diskussion och värdefulla synpunkter, och till Bengt Furåker för möjligheten att delta i projektet. Göteborg, februari 2003

Per Gustafson

11

1 Inledning I dagens samhälle är arbetslöshet, med Esping-Andersens (1999) uttryck, en ”social risk”. Det är en risk som en stor del av befolkningen i Sverige och andra jämförbara länder måste förhålla sig till, samtidigt som de faktorer som skapar och ibland utlöser risken till betydande del ligger bortom de enskilda människornas kontroll. Det finns därför starka skäl för någon form av kollek-tiv försäkring som minskar risken (eller konsekvenserna av risken) för den enskilde. Man kan, menar Esping-Andersen (1999:36ff), anföra såväl sam-hällsekonomiska argument som jämlikhets- och fördelningsskäl för en offent-lig, välfärdsstatlig, lösning i detta fall. Offentligt finansierade arbetslöshets-försäkringar kan emellertid innebära relativt stora offentliga utgifter. Därmed blir det också viktigt att det finns ett stöd bland allmänheten för dessa utgif-ter, dvs. att försäkringarna och deras regelverk är utformade så att de uppfat-tas som rimliga och rättvisa. Även uppfattningar om arbetslöshet och om de arbetslösa mer generellt kan påverka synen på arbetslöshetsförsäkringarnas legitimitet.

Sverige har, liksom många andra länder, en offentligt finansierad arbets-löshetsförsäkring som garanterar människor en viss ekonomisk ersättning vid arbetslöshet – även om försäkringsskyddet varierar betydligt beroende på om den arbetslöse tidigare varit etablerad på arbetsmarknaden eller inte. Regler och ersättningsnivåer i försäkringen har under de senaste åren varit föremål för mycket politisk debatt. Under 1990-talets höga arbetslöshet och ekono-miska lågkonjunktur utsattes arbetslöshetsförsäkringen för stora påfrest-ningar, och ersättningsnivån i försäkringen sänktes också. När arbetslösheten mot slutet av 1990-talet sedan började sjunka kom diskussionen istället att handla om åtgärder för att få framförallt långtidsarbetslösa och vissa utsatta grupper i arbete, och även om att återigen förbättra de ekonomiska villkoren i försäkringen.

Mot denna bakgrund blir det intressant att undersöka vad den svenska befolkningen har för uppfattningar och attityder i fråga om arbetslöshet, de arbetslösa, och de regler och villkor som gäller i samband med arbetslöshet. Därför gjordes under våren 2000 en enkätundersökning om dessa frågor.

12

1.1 Undersökningens syfte Undersökningen ”Attityder till arbetslöshetsförsäkringen” ingår som en del-studie i projektet ”Människors uppfattningar och inställning i arbetsmark-nadsfrågor”. Projektet bygger på att det omfattande empiriska material som regelbundet samlas in i SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) komplet-teras med attitydfrågor på några viktiga områden. Tanken är att undersöka hur människor med olika individuella karaktäristika, olika positioner på arbetsmarknaden osv. (vilka till stor del framgår av de ordinarie AKU-vari-ablerna) skiljer sig åt i uppfattningar och värderingar (vilka undersöks i tilläggsfrågorna).

I den här beskrivna undersökningen ligger fokus alltså på arbetslöshet i allmänhet och arbetslöshetsförsäkringen i synnerhet. Syftet är att undersöka vilka villkor människor uppfattar som rimliga i samband med arbetslöshet, hur man själv kan tänka sig att agera om man är (eller skulle bli) arbetslös, och vad människor mer allmänt har för uppfattningar om och attityder till arbetslöshet och de arbetslösa. En viktig fråga är, enligt ovan, hur dessa olika uppfattningar och inställningar varierar mellan olika grupper i samhället. Tonvikten i undersökningen ligger dels på de krav på att ”stå till arbetsmark-nadens förfogande” som arbetslösa måste uppfylla för att vara berättigade till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen (kapitel 4-5), dels på de ekonomiska villkoren i samband med arbetslöshet (kapitel 6). Dessutom ingår några frå-gor om allmänna attityder till de arbetslösa (kapitel 7).

Året innan undersökningen genomfördes gjorde Näringsdepartementet tillsammans med SCB en studie med liknande inriktning. I viss mån har frågor och svarsalternativ i den här beskrivna undersökningen utformats för att möjliggöra jämförelser med denna studie. Ett underliggande syfte kommer därför att vara att analysera hur resultaten i den här beskrivna undersök-ningen förhåller sig till resultaten från Näringsdepartementets studie, så som de presenteras i en Ds-bilaga författad av Jabet och Pettersson (1999). Beräk-ningar och statistiska analyser har så långt möjligt gjorts så, att det ska gå att göra direkta jämförelser mellan de två studierna. En del sådana jämförelser görs i den löpande texten och i några sammanfattande tabeller. Dessutom finns i bilaga 1 ett utförligt tabellmaterial, som möjliggör mer detaljerade jämförelser.

13

1.2 Tidigare forskning om arbetslöshetsförsäkring Svensk arbetslöshetsförsäkring är av den frivilliga statsunderstödda modellen – försäkringen är offentligt finansierad men administreras av arbetslöshets-kassor som är nära knutna till de fackliga organisationerna. Medlemskapet är individuellt och i princip frivilligt, men medlemmar i fackföreningar blir i regel automatiskt också medlemmar i föreningens (eller förbundets) arbets-löshetskassa. Denna frivilliga statsunderstödda modell förekommer, förutom i Sverige, också i bl.a. Danmark, Finland och Island. I de flesta andra in-dustriländer finns istället någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (se Carroll 1997 för en jämförande och historisk översikt). Förutom den statligt finansierade och lagreglerade försäkringen förekommer också såväl individuella som kollektiva försäkringar (de senare ofta framförhandlade av arbetsmarknadens parter) som ger kompletterande ekonomisk ersättning vid arbetslöshet (jfr Björklund m.fl. 1998:112; Ds 1999:58, sid 56ff).

Syftet med arbetslöshetsförsäkringar är att skydda de försäkrade mot inkomstförsämringar i samband med arbetslöshet. I teoretiska diskussioner framhålls ett antal fördelar med ett sådant skydd (Forslund 1999; Holmlund 1999; Korpi 1995:11). Till att börja med innebär försäkringarna välfärds-vinster för de arbetslösa, och positiva fördelningseffekter då de utjämnar skillnader i ekonomisk standard mellan arbetslösa och sysselsatta (jfr Hauser m.fl. 2000; Underlid 1997). Vidare kan försäkringarna betraktas som en ”subvention till produktiv sökverksamhet”, och som ett sätt att bevara ”mänskligt kapital” genom att begränsa onödig rörlighet vid tillfälliga konjunktursvackor (Forslund 1999:60). Dessutom innebär försäkringarna att de arbetssökande kan avstå från att ta arbeten med alltför dåliga villkor (Ds 1999:58, sid 13).

Mycket forskning om arbetslöshetsförsäkringar tycks emellertid vara in-riktad på deras möjliga negativa konsekvenser. Detta beror på uppfattningen att risken för arbetslöshet, i jämförelse med andra risker som man kan för-säkra sig mot, är en risk som försäkringstagaren själv har relativt stora möj-ligheter att påverka (Ds 1999:58, sid 13f). Detta diskuteras i termer av moral hazards – ett begrepp som syftar på ”försäkringars förhöjande effekt på före-komsten av den försäkrade risken, till följd av risktagandets lägre kostnader” (Carroll 1997:75).

Eftersom den försäkrade anses ha en viss möjlighet att påverka om och i så fall hur länge han eller hon blir arbetslös, är försäkringarna förknippade med villkor som försäkringstagaren måste uppfylla för att få ersättning vid

14

arbetslöshet. Dels är försäkringarna i första hand inriktade på arbetslöshet som inte är ”självförvållad” (Holmlund 1999:2). Människor som blivit avske-dade för att de misskött sitt tidigare arbete, som frivilligt sagt upp sig osv., har ofta begränsad möjlighet att få arbetslöshetsersättning. Dels finns i regel krav på de arbetslösa att stå till arbetsmarknadens förfogande, exempelvis genom att skriva in sig som arbetssökande vid en arbetsförmedling, att accep-tera ett givet jobberbjudande (förutsatt att det inte är uppenbart olämpligt) och/eller att aktivt söka arbete. Dessutom, återigen för att motverka försäk-ringarnas ”moraliska risker”, är arbetslöshetsförsäkringar genomgående ut-formade så att de ger en lägre inkomst än vid den försäkrades senaste anställning.

I synnerhet nationalekonomisk forskning lägger stor vikt vid frågan om arbetslöshetsförsäkringarnas negativa effekter på arbetslösheten och sam-hällsekonomin i stort. Mycket forskning diskuterar om och i så fall varför arbetslöshetsförsäkringar (med relativt generösa villkor) leder till ökad ar-betslöshet (Forslund 1999; Holmlund 1999). Detta kan, enligt teoretiskt grundade argument, ske på flera sätt: 1) Försäkringarna gör de arbetslösa mindre ”rädda” för att bli arbetslösa och mindre angelägna att skaffa nytt arbete (jfr dock Gallie & Alm 2000). 2) Därmed stör försäkringarna också lönebildningen, genom att den minskar arbetslösas intresse av att ta lågav-lönade arbeten. Arbetslöshetsförsäkringar bidrar alltså till att hålla lönerna uppe, och förhindrar därigenom tillskapandet av nya arbeten. 3) Försäk-ringarna innebär en subvention av företag/branscher med stora säsongs- eller eventuellt konjunkturmässiga svängningar i sysselsättningen och bidrar där-med till institutionaliserad säsongsarbetslöshet i vissa sektorer (turism- och kulturverksamhet anges ibland som exempel). Generösa arbetslöshetsförsäk-ringar innebär alltså, enligt nationalekonomisk teori, inte bara välfärdsvinster utan även samhällsekonomiska kostnader. Det anses också finnas tydligt empiriskt stöd för att höga ersättningsnivåer leder till högre arbetslöshet, och att långa ersättningsperioder leder till ökad långtidsarbetslöshet (jfr Forslund 1999:60).

De faktorer som hittills ägnats mest uppmärksamhet – ersättningsnivåer och ersättningstid – är emellertid inte är de enda som avgör försäkringarnas konsekvenser. Viktiga faktorer i sammanhanget är också exempelvis vilka krav som ställs på de arbetssökande, hur strikt dessa krav tillämpas och vilka sanktioner som drabbar dem som inte uppfyller kraven. Den svenska arbets-löshetsförsäkringen anses, i internationell jämförelse, karaktäriseras av gene-rösa ersättningsnivåer kombinerade med relativt hårda krav på de arbets-

15

sökande och (åtminstone formellt) hårda sanktioner mot dem som inte lever upp till kraven (Forslund 1999; Jackman 1990; Blanchflower m.fl. 1995). Om dessa faktorer finns dock jämförelsevis lite forskning (jfr Forslund 1999; Lundin 2000).

Andra viktiga frågor i samband med arbetslöshetsförsäkringar är de of-fentligt finansierade försäkringarnas legitimitet (jfr Rothstein 2002), och mer allmänt vilka uppfattningar och attityder människor har till arbetslöshet och de arbetslösa. När det gäller allmänhetens inställning till arbetslöshetsförsäk-ringen i Sverige ger forskningen ingen tydlig bild. Å ena sidan tycks arbets-marknadspolitiken, enligt studier som gjorts kontinuerligt sedan början av 1980-talet, ha starkt stöd hos befolkningen (Svallfors 1999:16). Rothstein (2002:202f) menar rentav att stödet är anmärkningsvärt starkt, med tanke på att Sverige under en stor del av denna period haft låg arbetslöshet, och det följaktligen är en relativt liten andel av befolkningen som direkt gynnats av politiken (jfr King & Rothstein 1993 för ett försök till förklaring). Å andra sidan tycks det vara en utbredd uppfattning att arbetslöshetsförsäkringen missbrukas av människor som väljer att gå arbetslösa trots att de skulle kunna få ett arbete (Svallfors 1996:60, 1999:21). Med undantag för Näringsde-partementets undersökning från 1999 (Jabet & Pettersson 1999) saknas det emellertid mer detaljerade studier av människors uppfattningar om den svenska arbetslöshetsförsäkringens regelverk. På EU-nivå finns en del mer översiktliga attitydundersökningar, dels av vad arbetslösa säger sig vara beredda att göra för att få arbete (Gallie & Alm 2000:122ff), dels av vilka krav allmänheten anser att man bör ställa på de arbetslösa (Fridberg & Ploug 2000:341ff). Jämförbarheten mellan dessa studier och den här beskrivna undersökningen är emellertid begränsad.

Vad gäller mer allmänna uppfattningar och attityder om arbetslöshet och om de arbetslösa, finns mycket svensk forskning om de arbetslösas egna upp-levelser och erfarenheter av arbetslöshet. Vanliga teman i denna forskning är upplevelser av skam, stigmatisering och socialt utanförskap, ekonomiska problem, ohälsa, och över huvud taget en lägre grad av tillfredsställelse med den egna livssituationen bland de arbetslösa än bland dem som har arbete (Starrin & Jönsson 1998; Nordenmark 1999; Strandh 2000; Alm 2001; Korpi 2001; Rantakeisu 2002). Samma teman går också igen i den internationella forskningen på området (t.ex. Whelan & McGinnity 2000; Paugam & Russell 2000; Hauser m.fl. 2000; Underlid 1997).

Det finns vidare enstaka svenska studier av arbetsgivares inställning till arbetslösa (Ackum Agell 1999:50f; Agell & Lundborg 1999:22f; Behrenz &

16

Delander 1996). Dessa studier tyder på att arbetsgivare ibland är negativa till att anställa arbetslösa, i synnerhet om de varit arbetslösa en längre tid.

Däremot är kunskapen begränsad om hur människor i allmänhet ser på arbetslöshet och de arbetslösa. Ett undantag är de återkommande enkätunder-sökningar som redovisas av Svallfors (1996:60; 1999:21), där människor bl.a. tillfrågas om de tror att ”många av dem som får arbetslöshetsersättning skulle kunna få ett arbete om de bara ville”. Studierna visar att relativt stora andelar av de tillfrågade instämmer i detta påstående. I övrigt tycks det emellertid finnas mycket lite forskning om hur den svenska befolkningen ser på orsaker, ansvar, rättigheter och skyldigheter när det gäller arbetslöshet och de arbets-lösa (jfr Furåker & Blomsterberg kommande). Frågor om villkoren i den svenska arbetslöshetsförsäkringen, människors uppfattningar om dessa vill-kor, och attityder till arbetslösa och arbetslöshet mer allmänt, står därför i centrum för den här beskrivna undersökningen.

1.3 Situationen när undersökningen gjordes Det är rimligt att förmoda, att människors inställning till arbetslösa, arbets-löshet och arbetslöshetsförsäkring påverkas av massmedierapporteringen och den pågående offentliga diskussionen om dessa frågor (jfr Svallfors 1996). Att i detalj kartlägga detta område ligger utanför ramen för denna rapport, men ett par viktiga punkter ska ändå noteras vad gäller arbetslöshetsutveck-lingen i Sverige samt massmedierapportering och politisk debatt om arbets-löshet och arbetslöshetsförsäkring under våren 2000, när studien genom-fördes.

Efter höga arbetslöshetstal under 1990-talets lågkonjunktur var arbetslös-heten sedan en tid på väg ner (se diagram 1.1). Detta präglade också den offentliga debatten och nyhetsrapporteringen om arbetslöshet. Massmedia rapporterade om sjunkande arbetslöshetssiffror och rentav arbetskraftsbrist och förslag om arbetskraftsinvandring inom vissa yrken och geografiska områden. Samtidigt fanns det dock på sina håll en oro för att arbetslösheten fortfarande var högre än den borde vara med tanke på det goda konjunktur-läget. Den socialdemokratiska regeringen hade satt som mål att den öppna arbetslösheten skulle vara under fyra procent vid årsskiftet 2000/2001, och det var tveksamt om detta mål skulle komma att uppnås. Från oppositionen kom också kritik för att arbetsmarknadspolitiken alltför mycket var inriktad

17

Diagram 1.1 Arbetslöshet i Sverige 1995-2000, procent av arbetskraften, 16-64 år, säsongsrensade värden

3

4

5

6

7

8

9

1995 1996 1997 1998 1999 2000

Källa: SCB

på att omvandla öppen arbetslöshet till ”dold arbetslöshet”, genom diverse åtgärder, utbildningar och program, snarare än att skapa möjlighet till fler arbetstillfällen på den reguljära arbetsmarknaden.

När det gäller arbetslösheten som problem, och åtgärder för att minska ar-betslösheten, handlade de politiska och massmediala diskussionerna i stor ut-sträckning om dem som trots det goda arbetsmarknadsläget hade svårt att få arbete. I slutet av mars 2000 presenterades en regeringsproposition om ar-betsmarknadspolitiken, där den viktigaste nyheten var införandet av den så kallade aktivitetsgarantin (Proposition 1999/2000:98). Den innebar, att män-niskor som var eller riskerade att bli långtidsarbetslösa – i propositionen defi-nierat som mer än två års arbetslöshet – skulle vara tvungna att delta i någon form av organiserad aktivitet för att få fortsatt arbetslöshetsersättning eller socialbidrag (jfr Furåker & Blomsterberg 2002:285f). Dessutom föreslogs att arbetslöshetsersättning skulle vara förenad med uttryckliga krav på aktivt arbetssökande. Syftet med förslagen beskrevs som att öka långtidsarbetslösas möjligheter att få arbete, hävda arbetslinjen och bryta rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. I en debattartikel i DN i anslutning till propositionen skrev den ansvarige ministern bl.a. att: ”Det kommer inte att

18

räcka med att stå till arbetsmarknadens förfogande. Man skall anstränga sig för att få ett arbete” (Rosengren 2000:A4). Han angav också att aktivitets-garantin syftade till att motverka missbruk av a-kassan och uppkomsten av ”sådana arbetslöshetskulturer som uppstått i andra europeiska länder”.

Förslaget om aktivitetsgaranti refererades och diskuterades en del i mass-media, och uppfattades allmänt som en skärpning av kraven på de arbetslösa. Överlag verkar förslaget ha mottagits ganska positivt i pressen (t.ex. Afton-bladet 2000; Göteborgs-Posten 2000a; Nerikes Allehanda 2000; Svenska Dagbladet 2000). I flera tidningsartiklar förespråkades uttryckligen skärpta krav på de arbetslösa att aktivt söka arbete, och/eller skärpt tillämpning av befintliga villkor när det gällde arbetssökandes skyldighet att ta lediga ar-beten. Den kritik som trots allt fördes fram handlade dels om att aktivitets-garantin ansågs bygga på en negativ uppfattning om de arbetslösa som passiva och lata (jfr Axelsson 2000; Hagström 2000; Ljungberg 2000), dels hävdade vissa kritiker att införandet av aktivitetsgarantin mest handlade om att få bort de medverkande ur statistiken över den öppna arbetslösheten (Schück 2000). Propositionen behandlades i riksdagen samtidigt som den här beskrivna undersökningen genomfördes, och det slutliga riksdagsbeslutet om aktivitetsgarantin togs den 30 maj (Riksdagens protokoll 1999/2000:116; 1999/2000:119).

Propositionen baserades delvis på en rapport från Näringsdepartementet, som presenterats redan i november 1999 (Ds 1999:58). Rapporten föresprå-kade tydligare regler i arbetslöshetsförsäkringen och större krav på aktivitet från arbetssökandes sida. Den låg också till grund för ytterligare en regerings-proposition (Prop. 1999/2000:139), som lades fram i juni 2000 och innehöll ett flertal förslag till ändringar i arbetslöshetsförsäkringens regler. Dels före-slogs att kraven på de arbetslösa att byta yrke respektive att flytta till annan ort för att få nytt arbete skulle begränsas till att gälla först efter 100 ersätt-ningsdagar, dels mildrades sanktionerna för dem som i enstaka fall tackade nej till arbete utan giltig anledning (dessa olika regler beskrivs närmare i kapitel 4). Denna proposition lades alltså fram först efter den här beskrivna studiens genomförande. Flera av förslagen hade emellertid varit föremål för diskussion i massmedia redan tidigare.

Under våren 2000 diskuterades slutligen också långt gångna förslag om en höjning av den maximala dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. En höj-ning av ”taket” i försäkringen var ett gammalt fackligt krav. När den här be-skrivna undersökningen gjordes, hade emellertid regeringen fortfarande inte lagt någon proposition i frågan, då man inte lyckats hitta finansiering för en

19

sådan höjning. Detta hade gett upphov till en del intern kritik inom det social-demokratiska partiet (jfr Göteborgs-Posten 2000b; Stenberg 2000).

Frågor om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring diskuterades alltså livligt i den politiska debatten under den period då den här beskrivna under-sökningen genomfördes, och det är som sagt troligt att dessa diskussioner gjorde ett visst intryck på respondenterna i studien. Samtidigt ska man kanske vara lite försiktig med tolkningen av hur dagsaktuella politiska frågor påver-kar människors attityder. Svallfors (1996:216) framhåller att den svenska ”välfärdsopinionen” har varit relativt stabil över tid, samtidigt som han ser tydliga förändringar i massmedias rapportering om välfärdsrelaterade frågor. Man kan också peka på Ohlssons och Olofssons (1998) historiskt jämförande studie av synen på arbetslöshet och ”arbetslöshetspolitik” i den svenska poli-tiska debatten. Studien visar i första hand på en hög grad av kontinuitet i den-na debatt, och i den inriktning på aktiva åtgärder (arbete eller utbildning för de arbetslösa) som präglat och fortfarande präglar den svenska arbetsmark-nadspolitiken.

20

2 Material och metodfrågor Undersökningen ”Attityder till arbetslöshetsförsäkringen” utfördes i form av ett antal tilläggsfrågor till SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) i maj 2000 (jfr SCB 2000b). Arbetskraftsundersökningarna baseras på telefonintervjuer med ett representativt urval av den svenska befolkningen i åldrarna 16-64 år. Urvalet görs från registret över totalbefolkningen (RTB) efter ett särskilt stra-tifieringsförfarande (jfr SCB 2000a) och omfattar c:a 17000 personer varje månad. Ur detta urval drogs för den här beskrivna undersökningen ett mindre slumpmässigt urval respondenter som fick svara på några tilläggsfrågor om attityder till arbetslöshetsförsäkringen. Totalt svarade 1824 personer på dessa frågor, vilket motsvarade en svarsfrekvens för tilläggsundersökningen på 67 procent. Bortfallsanalysen visar inga skillnader i åldersfördelning mellan dem som svarade och dem som inte svarade. Däremot var bortfallet något större bland män än bland kvinnor (Soidre 2001).

Frågeformuläret för tilläggsfrågorna finns återgivet sist i rapporten, som bilaga 2. Utöver dessa frågor har också några allmänna bakgrundsvariabler från de ordinarie AKU-frågorna – kön, ålder, familjesituation, huvudsaklig sysselsättning, facklig tillhörighet osv. – använts i analysen.

I de följande kapitlen redovisas resultat från undersökningen som procent-fördelningar, i regel i bivariata analyser. Denna redovisningsform har valts eftersom ett syfte med rapporten är att jämföra undersökningens resultat med motsvarande resultat från Näringsdepartementets studie (Jabet & Pettersson 1999), och resultaten därifrån är redovisade på detta sätt. Multivariata ana-lyser på några av de huvudområden som tas upp i rapporten har presenterats i artiklar av Soidre (2001, 2003) samt av Furåker och Blomsterberg (kom-mande).

I kapitel 4-7, där undersökningens beroende variabler undersöks, presente-ras genomgående resultat i tabellform fördelade utifrån fem olika bakgrunds-variabler – kön, ålder, socioekonomisk indelning, erfarenhet av arbetslöshet samt risk för framtida arbetslöshet. I texten presenteras därutöver resultat av-seende olika familjeförhållanden och olika facklig tillhörighet. Siffermaterial för dessa och ytterligare ett par variabler redovisas i en tabellbilaga sist i rap-

21

porten (bilaga 1). I denna tabellbilaga är variabler och kategoriindelning av variabler direkt jämförbara med Näringsdepartementets studie. En variabel, nämligen bostadsort på ”riksområde”-nivå, finns med i såväl Näringsdeparte-mentets studie som i tabellbilagan men kommenteras inte i den löpande texten, eftersom de regionala skillnaderna sällan tycks följa några tydliga mönster. Några korta kommentarer om regionala skillnader görs emellertid i de sammanfattande slutdiskussionerna i de olika kapitlen. När det gäller jäm-förbarheten mellan de två studierna i övrigt, vad gäller t.ex. formuleringar av frågor och svarsalternativ, kommenteras denna i respektive kapitel.

Några mer allmänna metodproblem som rör den här beskrivna studien ska emellertid nämnas redan här. Det gäller problem med tillbakablickande frå-gor, problem relaterade till respondenternas erfarenheter av arbetslöshet och problem när det gäller deras tidigare kunskap och reflektion kring de frågor som ställs i undersökningen.

Till att börja med finns alltid en risk för reliabilitetsproblem när man ställer tillbakablickande frågor. I undersökningen ingick frågor om respon-denterna själva, någon familjemedlem, eller någon ur den närmaste bekant-skapskretsen varit arbetslösa någon gång under de senaste tio åren. De respondenter som själva varit arbetslösa fick också ange sin sammanlagda arbetslöshetstid under perioden. Det är inte säkert att alla respondenter kän-ner till och kommer ihåg dessa förhållanden tillräckligt bra för att ge korrekta svar på frågorna. Man kan förmoda att det finns en viss ”underrapportering” av de tillfrågades direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet (jfr Jabet & Pettersson 1999:130).

Vidare är en huvudinriktning i studien att undersöka hur uppfattningar och attityder om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring varierar mellan män-niskor med olika stor erfarenhet av arbetslöshet. Sådana jämförelser är rele-vanta och viktiga för att undersöka arbetslöshetsförsäkringens legitimitet i befolkningen, och mer allmänt för att undersöka om relationen mellan de ar-betslösa och de sysselsatta präglas av solidaritet eller av misstro och stigmati-sering (Furåker & Blomsterberg kommande; Jabet & Pettersson 1999:121f). Samtidigt kan man hävda att det finns skillnader i ”kvalitet” mellan uppfatt-ningar som är baserade på egna personliga erfarenheter, och uppfattningar som bygger på andrahandsuppgifter av olika slag (Svallfors 1996:42). Dels finns rimligtvis en skillnad i kunskap, genom att de som själva har erfarenhet av arbetslöshet har större kunskaper om arbetslösas villkor, dels finns en skillnad i perspektiv, då de arbetslösa förmodligen i hög grad relaterar frå-gorna till sin personliga situation, medan de respondenter som har arbete

22

(eller inte ingår i arbetskraften) uppfattar frågorna som mer allmänna ”sam-hällsfrågor”.

Denna perspektivskillnad blir särskilt problematisk när det gäller frågor om egen handlingsberedskap. I studien ställdes ett antal frågor om vad res-pondenterna själva var beredda att göra för att få arbete, om de var arbetslösa. Dessa frågor får mycket olika innebörd för människor som själva är arbets-lösa (eller som tror att de riskerar att bli det), jämfört med människor som inte har någon egen erfarenhet av, eller upplever någon risk för, arbetslöshet. För de förra handlar frågorna om vad de är beredda att göra för att förändra sin nuvarande situation (eller en befarad kommande situation); för de senare handlar det om hypotetiska frågor – frågor om en situation som de tillfrågade inte befinner sig i och inte uppfattar som en realistisk möjlighet. Tolkningar-na av sådana jämförelser bör göras med viss försiktighet.

Det hittills sagda pekar, slutligen, på ett allmänt problem med attityd-undersökningar, nämligen att respondenterna inte alltid har några särskilt genomtänkta uppfattningar om de saker man frågar om. Ett underliggande antagande i mycket forskning om attityder är, att attityder innefattar kunskap, reflektion, känslor och intentionalitet/handlingsberedskap (se Berglund 2001 kap. 6 för en genomgång). Detta kan dock inte tas för givet i en attitydunder-sökning som denna. I det här fallet är det tvärtom tänkbart, att arbetslöshets-försäkringens regelverk är något som de flesta människor inte har några sär-skilt detaljerade kunskaper eller genomtänkta åsikter om. Det är alltså möjligt att de attityder som uttrycks i studien inte alltid avspeglar några reflekterade och medvetna ställningstaganden, utan snarare skapas i undersökningssitua-tionen (jfr t.ex. Gustafson 1997:63, 68). Detta kan medföra validitetsproblem och inkonsistenta svar på olika enkätfrågor. En tendens anses vara, att sådana spontana, oreflekterade svar avspeglar det som respondenterna uppfattar som socialt acceptabelt (SCB 1995:179). Detta kan exempelvis innebära att de tillfrågade tar överdrivet stort intryck av aktuella massmediala diskussioner och uttryckssätt (jfr Svallfors 1996:42). Några sådana (möjliga) problem kommer att diskuteras senare i rapporten.

23

3 Arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring En viktig och genomgående fråga i undersökningen är, hur synen på arbets-löshet och attityderna till arbetslöshetsförsäkringens regler påverkas av män-niskors egna direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet. Därför fick respondenterna ett antal frågor om sådana erfarenheter – om de själva var eller hade varit arbetslösa, hur länge, om de hade familjemedlemmar eller nära vänner som hade varit arbetslösa, och dessutom om de själva trodde att de riskerade att bli arbetslösa under den närmaste framtiden.

Enligt Arbetskraftsundersökningens definitioner var 3,7 procent av det to-tala antalet tillfrågade arbetslösa när undersökningen gjordes. Om man räknar bort de respondenter som inte ”ingår i arbetskraften” (studerande, hemarbe-tande m.fl.) blir arbetslöshetssiffran 4,3 procent. Motsvarande siffra i Nä-ringsdepartementets studie, som genomfördes ett år tidigare, var något högre – 5,4 procent.

I den här beskrivna undersökningen användes emellertid inte Arbetskrafts-undersökningens definitioner, utan respondenterna fick själva ange om de var arbetslösa eller ej. Det sades särskilt i frågan att även AMS-åtgärder skulle räknas som arbetslöshet, vilket inte är fallet i AKU-definitionerna. Av de 1824 respondenter som ingick i undersökningen var 67 arbetslösa enligt AKU-definitionerna, medan 88 själva uppgav att de var arbetslösa. I analy-serna i de följande kapitlen är det alltså den senare siffran som använts. (För variabeln AK-status i tabellbilagan har emellertid AKU-definitionerna an-vänts för att möjliggöra direkta jämförelser med Näringsdepartementets studie.)

I de följande avsnitten ges en översiktlig beskrivning av respondenternas egna erfarenheter av arbetslöshet, arbetslöshet i familjen och den närmaste bekantskapskretsen samt upplevd risk för framtida arbetslöshet. Avslutnings-vis redogörs också för de tillfrågades medlemskap i arbetslöshetskassa. Några ytterligare uppgifter, presenterade så att de möjliggör direkta jämförelser med Näringsdepartementets studie, finns i tabellbilagan (bilaga 1, tabell B2-B4).

24

3.1 Egen erfarenhet av arbetslöshet 4,8 procent av de tillfrågade (88 av 1824) var enligt egen uppgift arbetslösa när undersökningen gjordes, och ytterligare 30,2 procent hade varit arbetslösa någon gång under den senaste tioårsperioden. Totalt hade alltså 35 procent av de tillfrågade egen erfarenhet av arbetslöshet under de senaste tio åren. Mot-svarande siffra i Näringsdepartementets studie var något högre – 40 procent.

Föga överraskande varierar erfarenheterna av arbetslöshet mellan olika befolkningsgrupper (se tabell 3.1), och i synnerhet är skillnaderna stora mel-lan olika åldersgrupper. I åldrarna 20-34 år har över 50 procent av de tillfrå-gade varit arbetslösa någon gång under de senaste tio åren, medan det är be-tydligt färre människor i de äldre åldersgrupperna som har egna erfarenheter av arbetslöshet. Förutom ungdomars allmänt svagare förankring på arbets-marknaden, är det förmodligen den höga arbetslösheten under 1990-talet som gett upphov till detta mönster (jfr Jabet & Pettersson 1999). Det var också något fler män än kvinnor bland de tillfrågade som var arbetslösa när under-sökningen gjordes, men sett till hela tioårsperioden var erfarenheten av ar-betslöshet i stort sett jämnt fördelad mellan kvinnor och män. Skillnaderna i arbetslöshetserfarenhet är små mellan gifta/sammanboende och ensamståen-de, liksom mellan barnfamiljer och respondenter utan hemmavarande barn. Bland småbarnsföräldrarna (barn som är yngre än sju år) är det dock fler som varit arbetslösa under de senaste tio åren än i andra grupper.

Erfarenheten av arbetslöshet är minst bland respondenter med eftergymna-sial utbildning, medan de gymnasieutbildade varit arbetslösa i något större omfattning än de med endast grundskoleutbildning. Det sistnämnda hänger delvis samman med att de gymnasieutbildade är överrepresenterade i de ål-dersgrupper som drabbats hårt av 1990-talets arbetslöshet.

Vad gäller facklig tillhörighet är det LO-medlemmar som har störst erfa-renhet av arbetslöshet. TCO:s medlemmar har i minst utsträckning varit ar-betslösa de senaste tio åren; när undersökningen gjordes var dock mycket få SACO-medlemmar arbetslösa. En socioekonomisk uppdelning bland dem som var sysselsatta när undersökningen gjordes visar också att personer i arbetaryrken hade varit arbetslösa i störst omfattning (37 procent) under de senaste tio åren, lägre tjänstemän och företagare utgjorde en mellangrupp (30-33 procent), medan högre tjänstemän och tjänstemän på mellannivå hade minst egna erfarenheter av arbetslöshet (22-23 procent). (Den socioekono-miska indelningen gjordes utifrån aktuell sysselsättning. De inkluderar därför

25

Tabell 3.1 Egna erfarenheter av arbetslöshet de senaste tio åren, procent. Arbetslös

nu Varit

arbetslös Inte

arbetslös Totalt (N=1823) 5 30 65 Ålder 16-19 år 9 10 81 20-24 år 6 46 48 25-34 år 4 52 43 35-44 år 4 32 64 45-54 år 4 19 77 55-59 år 3 15 82 60-64 år 8 11 80 Kön Kvinnor 4 31 65 Män 6 29 65 Civilstånd Gift/sambo 4 30 66 Ensamstående 6 30 64 Barn Hemmav. barn 3 33 64 Ej hemmav. barn 6 28 66 Utbildning Förgymnasial 8 23 69 Gymnasial 4 37 59 Eftergymnasial 3 27 70 Facklig tillh. LO 6 33 61 TCO 4 21 75 SACO 1 28 71

inte de respondenter som var arbetslösa när undersökningen gjordes, varför siffrorna inte är fullt ut jämförbara med dem i tabell 3.1).

I Näringsdepartementets studie var som nämnts arbetslöshetsnivån något högre, men jämförelser mellan olika grupper utifrån de variabler som disku-terats här – ålder, kön, familjeförhållanden, utbildning och facklig tillhörighet – ger i regel liknande mönster. Ett undantag är dock att SACO-medlemmarna i

26

Tabell 3.2 Andel av dem som varit arbetslösa under de senaste tio åren som haft en sammanlagd arbetslöshetstid på ett år eller mer, procent

Andel Andel Totalt (N=609) 45 Barn Barn hemma 47 Ej barn hemma 43 Ålder 16-19 år 14 20-24 år 32 Utbildning Förgymn. 56 25-34 år 40 Gymnasial 46 35-44 år 51 Eftergymn. 31 45-54 år 57 55-59 år 50 Facklig LO 51 60-64 år 78 tillhörighet TCO 46 SACO 23 Kön Kvinnor 41 Män 49 Socio- Okval arb 48 ekonomisk Kval arb 42 Civilstånd Gift/sambo 47 indelninga Lägre tjm 45 Ensamst. 41 Mellantjm 34 Högre tjm 33 Företagare 28 a I siffrorna för socioekonomisk indelning i denna och följande tabeller ingår inte respondenter som var arbetslösa när studien gjordes.

Näringsdepartementets studie hade mindre egna erfarenheter av arbetslöshet än TCO-medlemmarna.

I undersökningen ingick också en fråga till dem som varit arbetslösa nå-gon gång under de senaste tio åren, om hur lång tid de sammanlagt varit arbetslösa under denna period (se tabell 3.2). Svaren visar att något mindre än hälften (45 procent) av dem hade gått utan arbete i ett år eller mer. Medan erfarenhet av arbetslöshet totalt sett var vanligast bland de unga, har de äldre som trots allt drabbats av arbetslöshet haft långa arbetslöshetsperioder i be-tydligt större omfattning än de yngre. Män har varit långtidsarbetslösa i något större omfattning än kvinnor. Skillnader relaterade till familjesituation är ganska små – gifta/sammanboende och föräldrar till hemmavarande barn har varit långtidsarbetslösa i något större omfattning än ensamstående och res-pondenter utan minderåriga barn. Arbetslöshetstiden har vidare ett tydligt

27

samband med utbildningsnivå och yrke. Långtidsarbetslöshet är vanligast bland lågutbildade, LO-medlemmar, arbetare och lägre tjänstemän. Dessa mönster stämmer på de flesta punkter överens med resultaten från Närings-departementets studie.

3.2 Indirekta erfarenheter av arbetslöshet

Förutom respondenternas egna erfarenheter av arbetslöshet undersöktes ock-så deras indirekta erfarenheter, dvs. om familjemedlemmar eller andra män-niskor i deras ”närmaste bekantskapskrets” var eller hade varit arbetslösa under de senaste tio åren. Tanken med dessa frågor var att även sådana in-direkta erfarenheter av arbetslöshet förmodligen påverkar människors syn på arbetslöshet och deras uppfattningar om vilka regler och villkor som bör gälla för de arbetslösa. Man bör här notera, att uttrycken ”din familj” respektive ”din närmaste bekantskapskrets” i frågeformuleringarna kan ha tolkats olika av olika respondenter (jfr Jabet & Pettersson 1999:130). Uttrycken precise-rades i frågorna med hjälp av några exempel (se bilaga 2), men det rörde sig inte om några exakta definitioner.

Svaren visar att 34 procent av de tillfrågade hade familjemedlemmar som var eller hade varit arbetslösa och dubbelt så många, 68 procent, hade erfa-renhet av arbetslöshet i sin närmaste bekantskapskrets. En analys som kom-binerar direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet visar, att medan 35 procent av de tillfrågade själva var eller hade varit arbetslösa, hade 54 pro-cent erfarenhet av arbetslöshet om man också räknar in familjemedlemmars arbetslöshet, och hela 81 procent om man dessutom inkluderar arbetslöshet i den närmaste bekantskapskretsen. Dessa erfarenheters fördelning utifrån några olika bakgrundsvariabler presenteras i tabell 3.3.

Analysen visar att de mönster som fanns vad gäller egna erfarenheter av arbetslöshet i stort sett är desamma när man också tar hänsyn till indirekta arbetslöshetserfarenheter. För de variabler där skillnaderna var stora när det gäller egen arbetslöshet, tenderar emellertid skillnaderna mellan olika res-pondentgrupper att minska.

De tydligaste skillnaderna framgår även i denna analys i jämförelsen mel-lan olika åldersgrupper. I åldrarna 25-34 år har över 90 procent av de tillfrå-gade någon, direkt eller indirekt, erfarenhet av arbetslöshet, medan framför-allt de äldsta åldersgrupperna har mindre sådan erfarenhet. Könsskillnader

28

Tabell 3.3 Erfarenhet av arbetslöshet de senaste tio åren – egen arbetslös-het, arbetslöshet i familjen, bland vänner och bekanta, procent

Respondenten

arbetslös Respondenten eller familje-

medlem arbetslös

Respondenten, familjemedlem el. vän/bekant

arbetslös Totalt 35 54 81 Ålder 16-19 år 19 46 82 20-24 år 52 62 84 25-34 år 57 71 92 35-44 år 36 52 80 45-54 år 23 46 76 55-59 år 18 48 74 60-64 år 20 40 69 Kön Kvinnor 35 55 80 Män 35 53 82 Civilstånd Gift/sambo 34 55 81 Ensamstående 36 53 81 Barn Hemmav. barn 36 54 83 Ej hem. barn 34 54 80 Utbildning Förgymnasial 31 53 79 Gymnasial 41 58 83 Eftergymnasial 30 49 78 Facklig LO 39 59 85 tillhörighet TCO 25 48 77 SACO 29 46 78 Socio- Okval arb 37 56 83 ekonomisk Kval arb 37 57 85 indelning Lägre tjm 33 55 79 Mellantjm 23 44 78 Högre tjm 22 43 78 Företagare 30 50 75

29

och skillnader baserade på familjeförhållanden är genomgående små. Analy-ser utifrån fackliga och socioekonomiska indelningar visar att arbetare/LO-medlemmar har störst erfarenheter av arbetslöshet även när man tar med indirekta erfarenheter i analysen. Även bland företagare och högre tjänstemän har emellertid mer än tre fjärdedelar av respondenterna någon erfarenhet av arbetslöshet. Skillnaderna relaterade till utbildningsnivå avspeglar, återigen, delvis åldersskillnader.

I Näringsdepartementets studie fanns en fråga om familjemedlemmars arbetslöshet, däremot frågades inte efter arbetslöshet bland vänner och bekanta. Andelen respondenter med erfarenhet av arbetslöshet i familjen var 40 procent, att jämföra med 34 procent i den här beskrivna studien.

3.3 Bedömd risk för framtida arbetslöshet Människors attityder till arbetslösa, arbetslöshet och arbetslöshetsförsäk-ringar kan också tänkas ha samband med hur de bedömer risken för att själva bli arbetslösa i framtiden. I undersökningen fick respondenterna bedöma det-ta, med preciseringen att det gällde risken att de skulle bli arbetslösa inom de närmaste två åren. Svarsalternativen var ”mycket sannolikt”, ”ganska sanno-likt”, ”ganska osannolikt” och ”mycket osannolikt”. Av naturliga skäl ställ-des frågan inte till dem som redan var arbetslösa när studien gjordes.

Merparten av de tillfrågade, 58 procent, ansåg det mycket osannolikt att de skulle bli arbetslösa inom de närmaste två åren, ytterligare 22 procent an-såg det ”ganska osannolikt”, medan knappt 14 procent bedömde arbetslöshet inom två år som ganska eller mycket sannolik. 6 procent svarade ”vet ej”. Den bedömda risken för framtida arbetslöshet skiljer sig betydligt mellan olika grupper av respondenter, som framgår av tabell 3.4.

Åldersskillnaderna är återigen stora, och det är i de yngsta åldersgrupper-na, 16-24 år, som störst andel respondenter tror att de kommer att bli arbets-lösa. Denna andel är mer än dubbelt så stor som i de äldre åldersgrupperna, från 25 år och uppåt – där respondenterna, kan man tänka sig, har hunnit få en starkare förankring på arbetsmarknaden. Kvinnor upplever risk för arbets-löshet i något större omfattning än män. Könsskillnaden är emellertid liten, liksom skillnader relaterade till familjesituation.

Däremot framträder tydliga skillnader relaterade till respondenternas ut-bildning, yrke och fackliga tillhörighet. Lågutbildade tror betydligt oftare än

30

Tabell 3.4 Andel tillfrågade som ansåg framtida arbetslöshet mycket eller ganska sannolik, procent

Andel Andel Totalt (N=1735) 14 Barn Barn hemma 13 Ej barn hemma 14 Ålder 16-19 år 21 20-24 år 26 Utbildning Förgymnasial 17 25-34 år 13 Gymnasial 16 35-44 år 12 Eftergymnasial 8 45-54 år 12 55-59 år 11 Facklig LO 15 60-64 år 8 tillhörighet TCO 9 SACO 4 Kön Kvinnor 15 Män 12 Socio- Okval arb 19 ekonomisk Kval arb 12 Civilstånd Gift/sambo 12 indelning Lägre tjm 14 Ensamstående 17 Mellantjm 8 Högre tjm 3 Företagare 7

högutbildade att de kommer att bli arbetslösa. LO-medlemmar upplever ar-betslöshetsrisk i betydligt högre grad än SACO-medlemmar, med TCO-med-lemmarna som en mellangrupp. Arbetare (i synnerhet okvalificerade arbetare) och lägre tjänstemän uppfattar framtida arbetslöshet som mer sannolik än fö-retagare, tjänstemän på mellannivå och, framförallt, högre tjänstemän. Skill-naderna i upplevd risk för arbetslöshet motsvarar alltså i stor utsträckning de mönster som framträdde när det gäller tidigare erfarenheter av arbetslöshet. I Näringsdepartementets studie ingick inte någon jämförbar fråga om framtida arbetslöshetsrisk.

31

3.4 Medlemskap i arbetslöshetskassa Förutom dessa frågor om erfarenheter av, och bedömd framtida risk för, ar-betslöshet ingick i undersökningen också en fråga om respondenterna själva var medlemmar i någon arbetslöshetskassa. Sådant medlemskap är nödvän-digt för att man ska ha rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet (se kap. 4).

Totalt anger 77 procent av de tillfrågade att de är medlemmar i en arbets-löshetskassa. Medlemstalen varierar avsevärt mellan olika åldersgrupper. I åldrarna 25-59 år är de allra flesta medlemmar, medan framförallt yngre män-niskor, som förmodligen inte är lika starkt etablerade på arbetsmarknaden, är medlemmar i betydligt mindre omfattning (se tabell 3.5). Även bland de äldsta, åldersgruppen 60-64 år, ligger andelen medlemmar i a-kassa under genomsnittet. Könsskillnaden är däremot liten – 78 procent av kvinnorna och 76 procent av männen är medlemmar. Detta är i stort sett samma andelar som i Näringsdepartementets studie, vad gäller kön såväl som ålder.

Man kan notera, att andelen medlemmar i arbetslöshetskassa stiger till to-talt 86 procent om man bortser från de respondenter som, enligt arbetskrafts-undersökningens definitioner, inte ingår i arbetskraften (studerande, hem-arbetande m.fl.).

Tabell 3.5 Medlemskap i arbetslöshetskassa, ålder, procent Ålder

Andel medlemmar

16-19 år 4 20-24 år 45 25-34 år 87 35-44 år 87 45-54 år 90 55-59 år 90 60-64 år 75 Totalt 77

N=1810

32

3.5 Variabler i den kommande analysen I analyserna i de följande avsnitten kommer följande kategorier att användas när det gäller erfarenhet av arbetslöshet: • ”Arbetslös nu”: respondenten uppgav att han eller hon var arbetslös när

studien gjordes. • ”Tidigare, > 1 år”: respondenten var inte arbetslös när studien gjordes,

men hade varit arbetslös under sammanlagt ett år eller mer under den senaste tioårsperioden.

• ”Tidigare, < 1 år”: respondenten var inte arbetslös när studien gjordes, men hade varit arbetslös under den senaste tioårsperioden, dock mindre än ett år.

• ”Fam/vän, ej egen”: respondenten hade inte själv varit arbetslös under den senaste tioårsperioden, men någon i familjen eller den närmaste bekant-skapskretsen hade varit det.

• ”Ingen”: varken respondenten själv eller någon i familjen eller den när-maste bekantskapskretsen hade varit arbetslös de senaste tio åren.

Dessutom görs i analyserna jämförelser utifrån hur de respondenter som inte var arbetslösa när studien gjordes bedömde risken att bli arbetslös under de närmaste två åren. De kategorier som jämförs är å ena sidan svarsalternativen mycket och ganska sannolikt, å andra sidan mycket och ganska osannolikt.

I tabellbilagan finns ytterligare ett par indelningar när det gäller tidigare erfarenhet av arbetslöshet, för att möjliggöra direkta jämförelser med Nä-ringsdepartementets studie. Det handlar dels om en korstabulering av egna erfarenheter av arbetslöshet (om respondenterna var arbetslösa eller hade varit arbetslösa någon gång de senaste tio åren) och erfarenhet av arbetslöshet i familjen (om någon familjemedlem varit arbetslös någon gång under den senaste tioårsperioden), dels en mer finfördelad analys vad gäller arbetslös-hetstidens längd. Först i tabellbilagan, i tabell B1, görs också en genomgång av hur många respondenter som ingår i de olika kategorier som används i analysen.

33

4 Villkoren i arbetslöshetsförsäkringen En central fråga såväl i den här beskrivna undersökningen som i Näringsde-partementets studie gäller människors inställning till några av de villkor som måste vara uppfyllda för att arbetslösa ska få ersättning från arbetslöshetsför-säkringen. De övergripande reglerna anges i lagen (SFS 1997:238) om ar-betslöshetsförsäkring. Regeringens förordning (SFS 1997:835) om arbets-löshetsförsäkring innehåller en del mer konkreta regler, bl.a. när det gäller ersättningsnivåerna. Men regeltillämpningen, inte minst de villkor som un-dersöks här, styrs till stor del av praxis som etablerats genom rättsfall.

En utförlig beskrivning av arbetslöshetsförsäkringens regelverk och till-lämpning vid tiden för undersökningen finns i Ds 1999:58, som delvis också ligger till grund för den följande sammanfattningen. För att ha rätt till in-komstrelaterad ersättning från arbetslöshetsförsäkringen krävs att man upp-fyller några övergripande villkor: 1. Grundvillkoren är att man är arbetslös och står till arbetsmarknadens för-

fogande. 2. Arbetsvillkoret innebär att man innan man blev arbetslös ska ha haft för-

värvsarbete i viss omfattning och under viss tid. 3. Medlemsvillkoret innebär att man är medlem i en arbetslöshetskassa. Den inkomstrelaterade ersättningen från a-kassa är normalt 80 procent av den lön man haft innan man blev arbetslös. Det finns emellertid gränser uppåt och nedåt. När undersökningen genomfördes (maj 2000) låg minimibeloppet på 240 kronor per dag och maximibeloppet på 580 kronor per dag om man före arbetslösheten arbetat heltid. Dessa belopp har sedermera höjts. Minimibe-loppet är när detta skrivs 320 kronor per dag, medan högsta dagpenning är 730 kronor under de första 100 dagarna i en ersättningsperiod, och därefter 680 kronor (SFS 1997:835 4§, senast ändrad 1/7 2002).

Om man uppfyller grundvillkoren och arbetsvillkoret men inte medlems-villkoret har man rätt till ersättning från den s.k. grundförsäkringen. Den är

34

inte inkomstrelaterad, utan utgår med ett fast belopp som motsvarar minimi-beloppet i den inkomstrelaterade försäkringen.

De regler och krav som står i fokus i den kommande analysen gäller till-lämpningen av det andra av de två grundvillkoren, att stå till arbetsmarkna-dens förfogande. I lagen sägs att den arbetssökande måste vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, och att man vid bedömningen av vad som är lämpligt arbete ska ta hänsyn till tillgången på arbetstillfällen, den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden. I den praxis som utvecklats, främst baserad på rättsfall och formulerad i AMS regelbok om arbetslöshetsförsäkringen (jfr Ds 1999:58, sid 47ff), ställs fem olika krav. 1. Den arbetslöse måste vara beredd att ta ett anvisat lämpligt arbete eller

acceptera en föreslagen arbetsmarknadspolitisk åtgärd. 2. Den arbetslöse måste under vissa omständigheter vara beredd att byta

bostadsort. 3. Den arbetslöse måste under vissa omständigheter vara beredd att pendla

till arbete på annan ort även om det innebär att han eller hon är borta från hemmet upp till 12 timmar om dagen.

4. Den arbetslöse måste under vissa omständigheter vara beredd att byta yrke och/eller bransch.

5. Den arbetslöse måste vara beredd att acceptera sänkt lön, ner till en löne-nivå som ligger tio procent under hans eller hennes aktuella ersättning från a-kassan.

När det gäller kraven på pendling och byte av bostadsort tas viss hänsyn till familjeförhållanden, framförallt gäller kraven inte småbarnsföräldrar. Enligt nuvarande bestämmelser får den arbetslöse dessutom under de första 100 da-garna i en ersättningsperiod begränsa sitt sökande till ”lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet” (SFS 1997:835 §9a). Den sistnämnda regeln fanns formellt inte när den här beskrivna undersökningen gjordes; däremot var ett argument för att införa regeln att de tidigare bestämmelserna i praktiken tillämpades på det sättet vid många arbetsförmedlingar (Proposition 1999/2000:139, sid 53). Sedan undersökningen gjordes har också tillkommit ett formellt krav på aktivt arbetssökande (jfr Proposition 1999/2000:98).

Det är arbetsförmedlingarna som har i uppgift att kontrollera att de olika kraven efterlevs. Om arbetssökande utan något godtagbart skäl tackar nej till ett arbete som är ”lämpligt” enligt dessa krav, ska arbetsförmedlaren anmäla detta till arbetslöshetskassan, och enligt de regler som gällde vid studiens ge-

35

nomförande skulle den arbetssökande då avstängas helt från a-kasseersätt-ning, i normalfallet under 60 dagar. Detta var en mycket kännbar sanktion, som tillämpades relativt sällan. En studie visade att många arbetsförmedlare avstod från att anmäla arbetssökande som inte uppfyllde kraven, dvs. tackade nej till arbeten eller åtgärder som de enligt reglerna borde accepterat (Fors-lund 1999; Lundin 2000). Av den anledningen har sanktionsbestämmelserna ändrats, och idag tillämpas en glidande skala. Första gången man tackar nej till ett lämpligt arbete minskas ersättningen med 25 procent i 40 dagar, andra gången minskas den med 50 procent i 40 dagar, och tredje gången förlorar den sökande helt rätten till ersättning (tills han eller hon på nytt haft förvärvs-arbete som uppfyller arbetsvillkoret).

I såväl den här beskrivna undersökningen som i Näringsdepartementets studie (Jabet & Pettersson 1999; SCB 1999) ombads respondenterna ta ställ-ning till de fem krav som handlar om att ”stå till arbetsmarknadens förfogan-de”. I den här beskrivna studien beskrevs kortfattat vart och ett av kraven, och sedan ställdes frågan om respondenterna tyckte att kravet var ”rimligt”, ”för strängt” eller ”för milt” (jfr bilaga 2, fråga 9-14). I Näringsdepartemen-tets studie var frågor och svarsalternativ mer ordrika och varierade (jfr avsnitt 4.7 nedan). För det första villkoret (acceptera anvisat arbete eller erbjuden åtgärd) frågades om respondenten tyckte att kraven var ”rimliga”, ”för lätta” eller ”för hårda”; för övriga fyra villkor användes uttrycken ”rimligt”, ”för stora” eller ”för små” krav.

Svaren på dessa frågor om attityder till arbetslöshetsförsäkringens regler presenteras i de följande sex avsnitten, med vissa kompletterande sifferupp-gifter (för direkta jämförelser med Näringsdepartementets studie) i bilaga 1, tabell B5-B10. Tonvikten ligger här på beskrivning och jämförelser, medan några översiktliga försök till tolkning och förklaring av resultaten kommer i rapportens slutkapitel.

4.1 Acceptera anvisat arbete eller föreslagen AMS-åtgärd Ett grundvillkor i arbetslöshetsförsäkringen är alltså att den arbetslöse är be-redd att ta ett erbjudet lämpligt arbete, eller acceptera en föreslagen AMS-åtgärd. Lagen säger allmänt att hänsyn ska tas till arbetsmarknaden och till den sökandes personliga förutsättningar och förhållanden. Den specificerar också några grundläggande krav som ska vara uppfyllda för att ett arbete ska anses ”lämpligt”: anställningsvillkoren ska inte stå i strid med gällande kol-

36

lektivavtal, förhållandena på arbetsplatsen ska uppfylla gällande regler när det gäller arbetarskydd, och arbetsplatsen ska inte vara föremål för (lagenlig) arbetskonflikt. Enligt praxis fanns när undersökningen gjordes ytterligare några förbehåll, bl.a. hade den arbetslöse rätt att tacka nej till ett erbjudet arbete om han eller hon hade löfte om att börja på ett annat arbete inom 14 dagar (Ds 1999:58; Forslund 1999:62ff).

I undersökningen fick respondenterna först frågan om kravet att ta ett er-bjudet lämpligt arbete eller acceptera en föreslagen AMS-åtgärd var rimligt, för strängt eller för milt. Därefter fick de ta ställning till kraven på byte av bostadsort, pendling, byte av yrke/bransch och lönesänkning – villkor som i praktiken är preciseringar av det förstnämnda kravet. Svaren på den första frågan redovisas i tabell 4.1.

En stor majoritet av de tillfrågade, 82 procent, anser att det övergripande villkoret att ta ett lämpligt erbjudet arbete är rimligt, 10 procent tycker att kravet är för strängt och 4 procent att det är för milt.

De yngre respondenterna tycker i något högre grad än de äldre att kravet är för strängt. Bland de fåtaliga respondenter som anser att kravet att ta anvi-sat arbete är för milt är männen i tydlig majoritet (könsskillnaden försvinner emellertid i den äldsta åldersgruppen). Skillnader i familjeförhållanden tycks inte ge upphov till några systematiska skillnader i synen på villkoret att ta lämpligt arbete.

Analysen av socioekonomiska grupper visar, att arbetare i högre grad än andra grupper anser att kravet är för strängt, medan det motsatta gäller för högre tjänstemän och företagare. Följaktligen anser också LO-medlemmar i högre grad än TCO- och SACO-medlemmar att villkoret är för strängt, och så pass många som 10 procent av SACO-medlemmarna anser att villkoret är för milt.

Respondenter som var arbetslösa när undersökningen gjordes, eller hade tidigare erfarenhet av arbetslöshet, anser i högre grad än andra att villkoret är för strängt. De som inte själva varit arbetslösa, men har någon vän eller fa-miljemedlem som varit arbetslös de senaste tio åren anser också att kravet är för strängt i högre grad än de som inte heller har någon sådan indirekt er-farenhet av arbetslöshet. Däremot tycks inte arbetslöshetstidens längd ha något tydligt inflytande.

Synen på kravet att ta erbjudet arbete tycks också ha samband med den upplevda risken för att själv bli arbetslös under de närmaste två åren. De som upplevde en sådan risk ansåg i högre grad än andra respondenter att kravet var för strängt.

37

Tabell 4.1 Uppfattning om kravet att ta erbjudet lämpligt arbete eller acceptera föreslagen AMS-åtgärd, procent

För strängt Rimligt För milt Vet ej Totalt (N=1816) 10 82 4 3 Kön Kvinnor 11 84 2 3 Män 10 81 6 3 Ålder 16-24 år 13 79 3 6 25-54 år 10 82 5 3 55-64 år 8 87 2 4 Socio- Okval arb 12 78 5 4 ekonomisk Kval arb 11 83 3 2 indelning Lägre tjm 7 86 3 4 Mellantjm 11 83 4 3 Högre tjm 4 89 7 1 Företagare 6 89 5 1 Ej i arb.kraften 14 78 2 6 Erf. av Arbetslös nu 14 76 4 6 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 16 77 5 2 Tidigare, < 1 år 15 79 4 2 Fam/vän, ej egen 9 86 4 2 Ingen 4 85 4 6 Risk för Sannolikt 15 81 2 2 arbetslöshet Osannolikt 9 84 5 3

Trots dessa skillnader, baserade på olika bakgrundsvariabler, anser alltså den stora majoriteten att kravet att ta erbjudet arbete är rimligt. I Näringsde-partementets studie framträdde ett annat mönster. Där ansåg hela 35 procent av respondenterna att kravet borde skärpas, 42 procent tyckte att det var rim-ligt och 9 procent att det var för hårt. En betydligt ”strängare” syn på vilka villkor som borde gälla för de arbetslösa går också igen i svaren på de föl-jande frågorna. Skillnaderna mellan de två studierna, och möjliga orsaker till dem, kommer att diskuteras i slutet av kapitlet, avsnitt 4.7.

38

Även i Näringsdepartementets studie hade olika mått på erfarenhet av ar-betslöshet en tydligt samband med uppfattningen om kravet att ta erbjudet arbete – ju större sådan erfarenhet man hade, desto mindre var sannolikheten att man ville ställa hårdare krav på de arbetslösa. Köns- och åldersskillnader har också vissa likheter med den här beskrivna studien, liksom skillnader ba-serade på facklig tillhörighet, men på grund av att de totala svarsmönstren skiljer sig åt så pass kraftigt är närmare jämförelser här knappast menings-fulla.

4.2 Byta bostadsort För att vara berättigad till a-kassa ska en arbetssökande i princip vara beredd att ta arbete som innebär att han eller hon får flytta till annan ort eller vecko-pendla. Man tar dock hänsyn till familjeförhållanden. Småbarnsföräldrar behöver inte ta arbete på annan ort, däremot förväntas den ena föräldern acceptera arbete som innebär veckopendling när barnen inte längre ”kräver kontinuerlig tillsyn” (Ds 1999:58, sid 48). Idag har den arbetssökande dess-utom rätt att begränsa sitt sökande till ”närområdet” under ersättningsperi-odens första 100 dagar. Det förbehållet fanns emellertid inte när undersök-ningen gjordes. Respondenternas inställning till kravet att byta bostadsort redovisas i tabell 4.2.

Kravet att acceptera ett arbete även om det innebar byte av bostadsort var det villkor som flest tillfrågade – i denna undersökning såväl som i Närings-departementets studie – ansåg var för strängt. I den här beskrivna undersök-ningen angav 74 procent att villkoret var för strängt, 21 procent tyckte att det var rimligt och endast några promille att det var för milt. Motsvarande siffror i Näringsdepartementets studie var 45 procent (för strängt), 29 procent (rim-ligt) och 9 procent (för milt). Man bör notera, att ingen av undersökningarna informerade respondenterna om de hänsyn som tas till familjeförhållanden, vilket kan ha fått detta villkor att framstå som hårdare än det egentligen var (jfr Jabet & Pettersson 1999:152). Oavsett denna invändning tycks emellertid kravet på arbetslösa att byta bostadsort för att få nytt arbete ha en ganska svag förankring i befolkningen.

Yngre och kvinnor anser i högre grad än äldre och män att villkoret är allt-för strängt. Skillnaden mellan kvinnor och män är störst i den äldsta ålders-gruppen. Vad gäller familjeförhållanden, framträder inga tydliga skillnader

39

Tabell 4.2 Uppfattning om kravet att byta bostadsort, procent


mellan gifta och sammanboende. Däremot tycks småbarnsföräldrar vara nå-got mer kritiska än andra respondenter till kravet att byta bostadsort. Återigen anser arbetare i högre grad än andra att kravet är för strängt, medan högre tjänstemän och företagare i högre grad anser att kravet är rimligt. Motsvaran-de mönster framträder vid en analys av facklig tillhörighet.

Respondenter utan någon tidigare egen arbetslöshetserfarenhet anser i något högre grad än andra att kravet på byte av bostadsort är rimligt. Skillnaderna är dock måttliga. Bland dem som tror att de riskerar att bli arbetslösa anser så många som 84 procent att kravet är för strängt.

40

De uppfattningar som kom fram i Näringsdepartementets studie var, som nämnts ovan, genomgående något mindre negativa till kravet på byte av bo-stadsort. De skillnader mellan olika undersökta kategorier som beskrivits ovan – kön, ålder, hemmavarande barn, facklig tillhörighet och erfarenhet av arbetslöshet – överensstämmer emellertid i stort med resultaten från Närings-departementets studie.

4.3 Pendla till annan ort För att ett erbjudet arbete ska anses lämpligt krävs att den sökande har möj-lighet att ta sig till och från arbetet inom rimlig tid. Den praxis som uppkom-mit vad gäller ”rimlig tid” innebär att arbetssökande måste acceptera upp till tolv timmars daglig bortavaro från hemmet. Lägre krav gäller om den sökan-de har minderåriga barn. (Numera krävs, till skillnad från när studien gjordes, endast arbetssökande ”i närområdet” under de första 100 dagarna. Det fram-går inte klart av lagtexten eller regeringspropositionen om detta innefattar pendlingsavstånd motsvarande tolvtimmarskravet.) Respondenternas attityder till kravet på pendling till arbete på annan ort redovisas i tabell 4.3.

Även kravet att acceptera pendling till annan ort uppfattas av majoriteten av de tillfrågade, 53 procent, som alltför strängt. 44 procent anser att det är rimligt medan, återigen, endast några promille tycker att det är för milt. I Näringsdepartementets studie ansåg 38 procent att detta krav var för strängt, 42 procent att det var rimligt och 7 procent att det var för milt. (Man kan no-tera, att frågan om pendling, i båda studierna, informerade de tillfrågade om att regeln inte gällde för arbetslösa med minderåriga barn.)

Frågan om pendlingsvillkoret ger ett svarsmönster som i mycket liknar det som framträdde för byte av bostadsort. Kvinnor och yngre respondenter upp-fattar i högre grad än män och äldre att villkoret är alltför strängt, och köns-skillnaderna är även här störst i den äldsta åldersgruppen. Inställningen till kravet på pendling varierar i undersökningen relativt lite mellan respondenter med olika familjeförhållanden (civilstånd, hemmavarande barn). Vad gäller socioekonomisk tillhörighet, är arbetare och lägre tjänstemän mest negativa till kravet, medan högre tjänstemän och företagare i högre grad tycker att det är rimligt. Motsvarande skillnader finns mellan medlemmarna i de tre största fackliga organisationerna.

41

Tabell 4.3 Uppfattning om kravet på pendling, procent

För strängt Rimligt För milt Vet ej

Totalt (N=1816) 53 44 0 3 Kön Kvinnor 59 38 0 3 Män 48 50 0 2 Ålder 16-24 år 60 35 0 5 25-54 år 52 45 0 2 55-64 år 53 44 0 3 Socio- Okval arb 60 36 0 4 ekonomisk Kval arb 56 44 0 0 indelning Lägre tjm 56 40 0 4 Mellantjm 46 51 1 3 Högre tjm 41 58 1 1 Företagare 42 58 0 1 Ej i arb.kraften 61 34 0 5 Erf. av Arbetslös nu 61 35 0 4 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 64 31 0 2 Tidigare, < 1 år 57 52 0 1 Fam/vän, ej egen 51 46 0 2 Ingen 48 48 0 4 Risk för Sannolikt 69 30 0 1 arbetslöshet Osannolikt 50 47 0 2

Arbetslöshetserfarenheter och arbetslöshetsrisk har tydligt samband med synen på kravet att pendla. Respondenter som var arbetslösa när studien gjor-des eller tidigare hade varit arbetslösa anser i högre grad än andra att kravet är för strängt. De som hade vänner eller familjemedlemmar som varit arbets-lösa är också mer kritiska till kravet än de som inte heller hade några sådana, indirekta, erfarenheter av arbetslöshet. Ännu större är skillnaderna mellan dem som riskerar att bli arbetslösa inom de närmaste två åren och dem som uppfattar framtida arbetslöshet som osannolik. Hela 69 procent av dem som upplever risk att själva bli arbetslösa tycker att kravet är för strängt.

42

De uppfattningar som framkommer i Näringsdepartementets studie är återigen mer ”stränga” än i den här beskrivna studien, men skillnaderna är något mindre för kravet på pendling än för de andra krav som diskuterats ovan. Mönstren att kvinnor är mer kritiska än män, och yngre mer kritiska än äldre, framträder även här. Också skillnader relaterade till facklig tillhörighet och tidigare erfarenheter av arbetslöshet återkommer i Näringsdepartementets studie.

4.4 Byta yrke eller bransch Från politiskt och departementshåll betonar man ofta att arbetslöshetsför-säkringen inte är en ”yrkesförsäkring” utan en ”omställningsförsäkring” (Ds 1999:58, sid 48; Jabet & Pettersson 1999:159; Prop 1999/2000:98, sid 78). Enligt AMS föreskrifter är ”ett arbete inte olämpligt enbart av det skälet att det inte överensstämmer med den sökandes utbildning eller tidigare yrkes-verksamhet”, även om AMS också framhåller att man förstås i första hand ska utnyttja den arbetssökandes tidigare erfarenhet och utbildning, och att ”onödig yrkesväxling” bör undvikas (citerat efter Jabet & Pettersson 1999:159). Arbetslösa förväntas alltså vara beredda att byta yrke eller bransch för att få nytt arbete. Idag ställs detta krav först efter 100 dagars arbetslöshet, men när undersökningen gjordes gällde kravet, åtminstone formellt, från första ersättningsdagen. Attityderna till detta krav redovisas i tabell 4.4.

Villkoret att byta yrke eller bransch uppfattas som rimligt av de flesta res-pondenter, 75 procent. 19 procent anser att villkoret är för strängt, mindre än en procent att det är för milt. Även i Näringsdepartementets studie ansåg merparten, 51 procent, att detta var ett rimligt villkor; 11 procent ansåg att det var för stängt medan hela 25 procent menade att det var för milt.

Köns- och åldersskillnaderna är genomgående små i attityderna till detta villkor, och inte heller skilda familjeförhållanden ger något tydligt utslag. Företagare anser, i högre grad än andra grupper, att villkoret är rimligt, men i övrigt verkar skillnaderna utifrån socioekonomisk tillhörighet osystematiska. Även skillnaderna mellan medlemmar i olika fackliga centralorganisationer är små.

Arbetslöshetsvariablerna, tidigare erfarenhet och bedömd framtida risk för arbetslöshet, ger utslag i samma riktning som för de tidigare beskrivna vill-

43

Tabell 4.4 Uppfattning om kravet att byta yrke, procent För strängt Rimligt För milt Vet ej Totalt (N=1815) 19 75 1 5 Kön Kvinnor 20 74 1 6 Män 18 76 1 5 Ålder 16-24 år 20 73 1 7 25-54 år 19 75 1 4 55-64 år 16 75 0 8 Socio- Okval arb 17 77 1 5 ekonomisk Kval arb 25 70 0 5 indelning Lägre tjm 13 81 0 5 Mellantjm 21 72 0 7 Högre tjm 17 78 1 5 Företagare 12 84 1 3 Ej i arb.kraften 23 70 0 7 Erf. av Arbetslös nu 24 69 1 6 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 23 71 0 5 Tidigare, < 1 år 23 75 1 2 Fam/vän, ej egen 16 79 1 5 Ingen 17 76 1 7 Risk för Sannolikt 20 76 0 4 arbetslöshet Osannolikt 18 76 1 5

koren. Respondenter med egen erfarenhet av arbetslöshet och respondenter som tror att de snart riskerar att bli arbetslösa anser i högre grad än andra att kravet är för strängt. Även här är skillnaderna emellertid relativt små – ge-nomgående anser det stora flertalet av de tillfrågade att kravet är rimligt.

I Näringsdepartementets studie ansåg alltså ungefär hälften av de tillfråga-de att kravet var rimligt medan var fjärde ansåg att det var för milt. Män och äldre ville i högre grad än kvinnor och yngre skärpa kravet. Skillnader base-rade på familjeförhållanden (civilstånd och hemmavarande barn) var små även i Näringsdepartementets studie, även om det fanns en tendens att gifta

44

och sammanboende var mer positiva till kravet på yrkesbyte än ensamstå-ende. SACO-medlemmar var överrepresenterade bland dem som ville höja kraven, och LO-medlemmar bland dem som tyckte att kraven redan var för stränga. Även olika mått på erfarenhet av arbetslöshet gav tydliga utslag i samma riktning som i den här beskrivna undersökningen.

4.5 Acceptera lägre lön Ett sista villkor som ställs är att den arbetssökande ska vara beredd att accep-tera ett arbete där lönen ligger tio procent under hans eller hennes aktuella ersättning från arbetslöshetskassan. Denna ersättning är, som nämnts, 80 procent av den sökandes senaste förvärvsinkomst upp till en ”taknivå”. (Eko-nomiska villkor i samband med arbetslöshet, och attityder till dessa, disku-teras närmare i kapitel 6.) I tabell 4.5 redovisas de tillfrågades uppfattningar om detta villkor.

Villkoret att (i förekommande fall) acceptera en lön som ligger tio procent under ersättningen från a-kassan uppfattar merparten av de tillfrågade, 53 procent, som alltför strängt. 40 procent tycker att det är rimligt och endast 1 procent att det är för milt. I Näringsdepartementets studie fanns också en viss skepsis mot detta krav – 35 procent tyckte att det var för strängt, 37 pro-cent att det var rimligt, men så pass många som 17 procent att det var för milt.

Könsskillnaden i attityderna till detta villkor är mycket små, medan vissa åldersskillnader framträder – de yngre tycker i större utsträckning än de äldre att kravet är rimligt. Småbarnsföräldrar anser i något större omfattning än andra att kravet är för strängt, men dessa skillnader, liksom skillnaderna mel-lan gifta/sammanboende och ensamstående, är små.

Den socioekonomiska indelningen visar däremot på tydliga skillnader, i samma riktning som tidigare. Merparten av arbetarna anser att kravet är för strängt, medan en majoritet av företagarna och de högre tjänstemännen tycker att kravet är rimligt. En analys utifrån facklig tillhörighet visar ett liknande mönster.

Synen på inkomstvillkoret hänger också mycket tydligt samman med skillnader vad gäller de olika måtten på arbetslöshetserfarenhet – nuvarande arbetslöshet, tidigare arbetslöshet, arbetslöshet i familjen/bekantskapskretsen och arbetslöshetstidens längd. Ju större erfarenhet man har av arbetslöshet

45

Tabell 4.5 Uppfattning om kravet att acceptera lägre lön, procent


enligt vart och ett av dessa mått, desto vanligare är det att man är kritisk till kravet på att gå ner i lön för att få ett nytt arbete. Bland de arbetslösa själva anser 70 procent att kravet är alltför strängt. Även de som bedömer framtida arbetslöshet som sannolik är mer kritiska till kravet än övriga respondenter.

I Näringsdepartementets studie framträdde inget klart mönster vad gäller köns- och åldersskillnader. Skillnaderna mellan gifta/sammanboende och ensamstående, liksom skillnaderna mellan respondenter med och utan hem-mavarande barn, var också små. Däremot var skillnaderna tydliga, och i överensstämmelse med den här beskrivna undersökningen, när det gäller

46

direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet, liksom för variabeln fack-lig tillhörighet.

4.6 Totalbedömning av villkoren Efter att de tillfrågade fått bedöma ovanstående fem villkor, ställdes en sum-merande fråga om villkoren i arbetslöshetsförsäkringen: Tycker du, allt sammantaget, att kraven för att få ersättning från a-kassa är rimliga, för stränga eller för milda? Svaren på denna fråga presenteras i tabell 4.6. Merparten av respondenterna, 61 procent, ansåg att villkoren ”allt sammantaget” var rimliga, medan 19 pro-cent ansåg att de var för stränga och 8 procent att de var för milda. I analysen av olika bakgrundsvariabler återkommer flera mönster från den tidigare ana-lysen av de olika delvillkoren i försäkringen.

Sålunda visar det sig återigen att kvinnor och ungdomar i något högre grad än män och äldre anser att villkoren är för stränga. Könsskillnaden är störst i den yngsta åldersgruppen. Däremot tycks inte familjeförhållanden hänga samman med några större skillnader i synen på villkoren, även om en-samstående här i något högre grad än gifta/sammanboende tycker att villko-ren är för stränga.

Vid en uppdelning mellan olika fackliga centralorganisationer visar det sig att LO-medlemmarna i störst utsträckning tycker att villkoren är för stränga, medan SACO-medlemmar är överrepresenterade bland dem som tycker att de är för milda. Motsvarande mönster framträder, liksom i flera ti-digare analyser, vad gäller socioekonomiska grupper: Arbetare anser i högre grad än andra att villkoren är för stränga, högre tjänstemän och (i synnerhet) företagare att de är för milda. Lägre tjänstemän och tjänstemän på mellannivå utgör en mellangrupp.

Liksom i tidigare avsnitt ger också de tillfrågades direkta och indirekta er-farenheter av arbetslöshet relativt tydliga utslag i deras attityder till villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Respondenter med tidigare erfarenheter av ar-betslöshet, och i synnerhet långtidsarbetslöshet, anser i högre grad än andra att villkoren är för stränga. Detsamma gäller dem som uppfattade det som ganska eller mycket sannolikt att de snart skulle bli arbetslösa. Däremot är det en relativt låg andel av dem som var arbetslösa när studien gjordes, som anser att reglerna är för stränga.

47

Tabell 4.6 Uppfattning om regler för ersättning från a-kassa, ”allt sammantaget”, procent

För stränga Rimliga För milda Vet ej Totalt (N=1814) 19 61 8 11 Kön Kvinnor 21 60 7 12 Män 18 63 9 11 Ålder 16-24 år 24 59 5 13 25-54 år 19 62 9 10 55-64 år 16 62 9 13 Socio- Okval arb 24 58 5 12 ekonomisk Kval arb 21 62 7 10 indelning Lägre tjm 17 66 8 8 Mellantjm 17 65 8 10 Högre tjm 16 62 13 10 Företagare 10 58 17 14 Ej i arb.kraften 23 56 7 14 Erf. av Arbetslös nu 18 69 0 13 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 28 63 4 6 Tidigare, < 1 år 24 63 8 5 Fam/vän, ej egen 17 62 10 11 Ingen 14 59 9 18 Risk för Sannolikt 31 59 3 8 arbetslöshet Osannolikt 17 62 10 11

Dessa skillnader mellan olika grupper bör emellertid inte skymma det fak-tum, att i alla analyserade undergrupper uppger majoriteten att arbetslöshets-försäkringens villkor ”allt sammantaget” är rimliga.

Näringsdepartementets studie innehöll en liknande allmän fråga: ”Tycker Du att det rent generellt ställs för små eller för stora krav på de arbetslösa vad gäller att söka och ta ett arbete?” Även om denna fråga inte uttryckligen hän-visar till regelverket och villkoren i arbetslöshetsförsäkringen, så handlar des-

48

sa villkor just om att ta ett (erbjudet lämpligt) arbete. Däremot fanns 1999-2000 inte något uttryckligt krav i arbetslöshetsförsäkringen om att (aktivt) söka arbete, vilket också nämns i frågan. Frågan i Näringsdepartementets studie kan alltså eventuellt uppfattas ha ett något vidare innehåll än frågan i den här beskrivna studien, vilket man bör ha i åtanke när man jämför svars-mönstren.

En ganska stor andel av respondenterna i Näringsdepartementets studie, 42 procent, ansåg enligt denna fråga att det ställdes för små krav på de arbets-lösa, 35 procent att det var bra som det var och endast 6 procent tyckte att kraven var för höga. 17 procent angav ”vet ej”. Bland de unga (16-24 år) ansåg män i större omfattning än kvinnor att man borde ställa större krav på de arbetslösa; i övrigt var könsskillnaderna små. Variablerna för familje-förhållanden, facklig tillhörighet och erfarenhet av arbetslöshet uppvisar ungefär samma mönster som i den här beskrivna studien, men alltså utifrån en total svarsbild som innebär en betydligt ”strängare” attityd gentemot de arbetslösa.

4.7 Sammanfattande diskussion Jämförelserna mellan den här beskrivna undersökningen och den tidigare un-dersökningen från Näringsdepartementet (Jabet & Pettersson 1999) visar på såväl skillnader som likheter. Detta avsnitt tar först upp de skillnader som framträder, och diskuterar några olika möjliga förklaringar. Därefter sam-manfattas de svarsmönster som är gemensamma för de två studierna, dels vad gäller de övergripande resultaten, dels svarsmönster fördelade på olika bak-grundsvariabler.

Först kan emellertid en mindre problematisering av tolkningar och tolk-ningsmöjligheter vara på sin plats. I de politiska diskussioner som fördes un-der 1999-2000 var en vanlig uppfattning att de regler och krav som formellt gällde inte alltid tillämpades fullt ut på arbetsförmedlingarna (Forslund 1999; Göteborgs-Posten 2000a). Jabet och Pettersson pekar på att många av res-pondenterna i Näringsdepartementets studie uppger att flera av kraven är för stränga, men att samtidigt hela 42 procent anser att kraven på de arbetslösa ”rent generellt” är för milda. En tolkning, hävdar Jabet och Pettersson (1999:121), är att det bland de tillfrågade finns en bristande tilltro till att de formella reglerna efterlevs. Soidre (2001:266) är inne på ett liknande spår, då

49

hon föreslår att respondenter med egen erfarenhet av arbetslöshet kan upp-fatta vissa formella krav som rimliga därför att de (av erfarenhet) vet att kraven i praktiken inte tillämpas fullt ut. Om det ligger något i dessa tolk-ningar blir det överhuvudtaget svårt att veta när och i vilken mån respon-denterna i sina svar tar ställning till de formella reglerna respektive till upp-fattningar (mer eller mindre välgrundade) om reglernas faktiska tillämpning. Denna reservation bör man ha i åtanke vid tolkningen av de övergripande svarsmönstren.

Skillnader mellan de två undersökningarna. Det mest slående i jämförelsen med Näringsdepartementets studie är de systematiska och påfallande stora skillnaderna när det gäller uppfattningen om reglerna är för stränga eller för milda. I den här beskrivna undersökningen är de tillfrågade genomgående mer benägna än i Näringsdepartementets studie att bedöma de gällande reg-lerna i arbetslöshetsförsäkringen som alltför stränga (jfr tabell 4.7 och 4.8). De som däremot tycker att de fem specifika reglerna är för milda är i regel bara några promille, och som mest fyra procent, medan motsvarande siffror i Näringsdepartementets studie ligger mellan 7 och 35 procent. (Frågorna om reglerna ”allt sammantaget” respektive ”rent generellt” är, som framgått, inte fullt ut jämförbara.) Skillnaderna är genomgående, och går inte att isolera till någon speciell grupp respondenter.

De skilda svarsmönstren skulle kunna tyda på att en förändring i män-niskors uppfattningar om kraven i arbetslöshetsförsäkringen har ägt rum mel-lan våren 1999 och maj 2000. Hur kan en sådan förändring förklaras?

En möjlig förklaring är att arbetsmarknadsläget har förändrats, och att det-ta har medfört en förändrad uppfattning om vilka krav det är rimligt att ställa på de arbetslösa. Som framgick av avsnitt 1.3 och kapitel 3 hade arbetslös-heten minskat mellan de två undersökningarna. Ett förbättrat arbetsmarknads-läge skulle, hypotetiskt, kunna tänkas ha olika konsekvenser för människors attityder till de arbetslösa. Å ena sidan innebär en lägre arbetslöshetsnivå dels mindre ekonomiska kostnader för arbetslöshetsförsäkringen och dels att de som fortfarande går arbetslösa förmodligen är människor som har verkligt svårt att få jobb. Detta skulle kunna leda till mindre ”stränga” attityder, och i så fall bidra till att förklara skillnaden mellan de två studierna. Å andra sidan kan ett bra arbetsmarknadsläge gynna uppfattningen att alla kan få jobb om de bara vill, vilket borde leda till ”strängare” attityder (jfr Fridberg & Ploug 2000:335f). Av dessa två hypoteser är det emellertid den senare som får ett

50

Tabell 4.7 Sammanfattning av attityderna till arbetslöshetsförsäkringens krav, procent

Ta lämpligt

arbete Byta

bost.ort Pendla Byta yrke Acceptera

lägre lön ”Allt sam-mantaget”

För milt 4 0 0 1 1 8 Rimligt 82 21 44 75 40 61 För strängt 10 74 53 19 53 19 Vet ej 3 5 3 5 6 11

Totalt 100 100 100 100 100 100

Tabell 4.8 Motsvarande resultat från Näringsdepartementets studie

Ta lämpligt arbete

Byta bost.ort

Pendla Byta yrke Acceptera lägre lön

”Rent generellt”

För milt 35 9 7 25 17 42 Rimligt 41 29 42 51 37 35 För strängt 9 45 38 11 35 6 Vet ej 16 18 13 13 11 17

Totalt 100 100 100 100 100 100

visst stöd (om än ganska svagt) av andra resultat från de två studierna (jfr avsnitt 7.4). Men även om tendenser i linje med den första hypotesen skulle överväga, verkar det mindre sannolikt att en så stor förändring i människors attityder som siffrorna visar skulle ägt rum på ett år enbart på grund av någon procentenhets minskning i arbetslösheten.

En annan, kompletterande, förklaring till en förändrad syn på villkoren i arbetslöshetsförsäkringen skulle kunna vara, att arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösas situation debatterats i massmedia, och att denna debatt påverkat människors inställning. När den här beskrivna undersökningen gjor-des pågick, som framgick i avsnitt 1.3 ovan, politiska diskussioner om flera av de frågor som undersökningen handlade om. Även om en viss tyngdpunkt i diskussionen låg på de långtidsarbetslösa, så aktualiserades mer allmänt frå-gan om vilka krav som var rimliga att ställa på de arbetslösa. I bakgrunden

51

fanns också olika uppfattningar om de arbetslösas eget ”ansvar” för sin ar-betslöshet och om deras vilja att ta nytt arbete. En översiktlig jämförelse mellan vad ett par svenska dagstidningar (Aftonbladet och Dagens Nyheter) skrev om arbetslösa under första halvåret 2000 och motsvarande period 1999 (när Näringsdepartementets studie gjordes) tyder emellertid inte på att bilden av de arbetslösa i den offentliga debatten skulle ha blivit avsevärt mer positiv under denna period – vilket i så fall skulle kunnat bidra till att förklara atti-tydskillnaden mellan de två studierna.

En annan möjlighet är, att det inte i första hand är människors uppfatt-ningar som har förändrats, utan att det är skillnader i undersökningsdesign som orsakat de skilda svarsmönstren. Till att börja med använde de två stu-dierna olika metoder för materialinsamling – den här beskrivna undersök-ningen gjordes genom telefonintervjuer medan Näringsdepartementets studie använde en postenkät. Detta kan möjligen förklara skillnaden i andelen ”vet ej”-svar mellan de två undersökningarna, men det verkar inte särskilt sanno-likt att insamlingsmetoden i sig skulle haft så stor inverkan på respondenter-nas svar i övrigt. Mot denna förklaring talar inte minst det faktum att svars-mönstren på andra attitydfrågor, vilka kommer att presenteras i senare kapi-tel, inte skiljer sig alls lika mycket. Däremot kan de olika metoderna för datainsamling ha haft en indirekt betydelse. Det finns nämligen relativt stora skillnader mellan de två studierna i formuleringen av de frågor och svars-alternativ som gällde just attityder till villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Störst är skillnaden när det gäller frågan om att ta ett erbjudet, lämpligt ar-bete. I den här beskrivna undersökningen var frågan formulerad så här:

Den som får ersättning från a-kassa måste vara beredd att ta ett erbjudet, lämpligt arbete eller acceptera en föreslagen AMS-åtgärd. Tycker du att det kravet är rimligt, för strängt eller för milt?

1 För strängt 2 Rimligt 3 För milt 8 Vet ej

52

Motsvarande fråga i Näringsdepartementets studie var formulerad som följer:

En förutsättning för att få ersättning från A-kassan är att man som arbetslös står till arbetsmarknadens förfogande, dvs är beredd att ta ett anvisat arbete eller acceptera en föreslagen arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Tycker Du att det är rimliga krav eller tycker Du att dessa krav är för lätta eller för hårda?

1 Det är för lätt att få ersättning vid arbetslöshet. De arbetslösa borde i större utsträckning acceptera de jobb som erbjuds

2 De nuvarande kraven är bra, varken för lätta eller för hårda 3 Det är för svårt att få ersättning vid arbetslöshet. De arbetslösa borde

själva få välja om de vill/kan ta ett anvisat arbete 9 Vet ej

Formuleringarna av frågor och svarsalternativ i den här beskrivna studien följde sedan samma mönster som ovan även för övriga villkor i arbetslöshets-försäkringen (jfr bilaga 2). I Näringsdepartementets studie varierade formule-ringarna mer mellan de olika frågorna; svarsalternativen för de följande frå-gorna var av typen ”Det är för små (för stora) krav, kraven på att ... borde vara större (mindre).” Genomgående var alltså såväl frågor som svar mer ord-rika, mer ”resonerande” eller om man så vill argumenterande, i Närings-departementets studie än i den här beskrivna undersökningen. Förmodligen hänger dessa skillnader i formuleringar delvis samman med metoden för datainsamling – de långa, ordrika svarsalternativ som användes i den skrift-liga enkäten i Näringsdepartementets studie vore knappast användbara vid en muntlig telefonintervju. Det verkar hursomhelst troligt att dessa skillnader i formuleringar, i synnerhet när det gäller svarsalternativen, har haft betydelse för hur respondenterna svarat i de två studierna, och att utformningen av Nä-ringsdepartementets studie fått respondenterna att förespråka skärpta krav i större utsträckning än den här beskrivna undersökningen.

Vilken bild av befolkningens attityder i dessa frågor som är den ”rätta” går därmed knappast att avgöra – man får nöja sig med att konstatera, att de olika fråge- och svarsformuleringarna producerar olika resultat, och att det finns relativt stora skillnader mellan dessa resultat. En möjlig tolkning är att formuleringarna i Näringsdepartementets studie i högre grad leder tankarna till reglernas faktiska tillämpning, medan formuleringarna i den här beskrivna undersökningen innebär ett tydligare fokus på de formella reglerna. Detta att

53

svarsmönstren tycks påverkas så pass mycket av hur frågor och svarsalterna-tiv är formulerade kan också tolkas som att de tillfrågades uppfattningar är ganska vaga och oreflekterade – att de flesta av respondenterna i undersök-ningarna inte (innan de fick svara på enkätfrågorna) hade satt sig in i, och i detalj tagit ställning till, vilka krav som var rimliga att ställa på de arbetslösa. Gemensamma drag i de två undersökningarna. Trots dessa skillnader finns emellertid också en hel del likheter mellan resultaten från de båda studierna. Tre av kraven för att stå till arbetsmarknadens förfogande uppfattas av många som alltför stränga. Det gäller kraven att byta bostadsort, att acceptera pend-ling som innebär frånvaro från bostaden i upp till tolv timmar per dag, och att acceptera en lön som ligger tio procent under ersättningen från a-kassan. I synnerhet kravet på byte av bostadsort tycks ha svagt stöd – nästan tre fjärde-delar av de tillfrågade i den här beskrivna undersökningen ansåg att det var för strängt. I frågan framgick inte, som Jabet och Pettersson (1999) påpekar, att hänsyn ska tas till familjeskäl, vilket möjligen kan ha fått detta krav att låta hårdare än det enligt reglerna är. De två andra kraven – att ta lämpligt arbete och att acceptera arbete inom annat yrke – anser däremot en stor del av de tillfrågade är rimliga (även om det i Näringsdepartements studie också är en relativt stor minoritet som anser att kravet att ta lämpligt arbete är för milt).

Sedan undersökningarna gjordes har, som nämnts, vissa förändringar gjorts i de regler som undersöktes. Under de första 100 dagarna har den ar-betssökande numera rätt att begränsa sitt arbetssökande till sitt eget yrkes-område och till det geografiska närområdet. Lättnaden vad gäller krav på geografisk rörlighet hade uppenbarligen starkt stöd bland de tillfrågade i båda studierna, medan stödet tycks ha varit svagare för att sänka kravet på att byta yrke. En annan ändring som genomförts är att det maximala ersättningsbelop-pet har höjts i ett par omgångar. Attityderna till villkoret om att acceptera arbete som innebär sänkt inkomst tyder på att även denna förändring hade stöd i befolkningen. (Frågor om ekonomiska villkor i samband med arbets-löshet behandlas närmare i kapitel 6.)

När det gäller frågan om kraven ”allt sammantaget” eller ”rent generellt”, så anser majoriteten av de tillfrågade i den här beskrivna undersökningen att de är rimliga, medan det i Näringsdepartementets studie, som nämnts, är många som anser att de är för milda. Ett gemensamt mönster för de båda studierna är emellertid, att det är fler respondenter som tycker att kraven är för milda när de får en allmän fråga (om krav på arbetslösa ”rent generellt”

54

eller a-kasseregler ”allt sammantaget”) än när de får ta ställning till de speci-fika reglerna var för sig. Detta kan verka motsägelsefullt.

Till synes motsägelsefulla svar på attitydfrågor kan tolkas på olika sätt (Frankfort-Nachmias & Nachmias 1996:253). En tolkning är, att responden-ternas uppfattningar är mer komplexa än enkätfrågorna ger utrymme för. Jabets och Petterssons tolkningsförslag är, att respondenterna uppfattar de flesta reglerna som rimliga, men inte tror att de i praktiken tillämpas fullt ut (vilket skulle förklara att så många anser att kraven ”rent generellt” är för milda). Ett annat tolkningsförslag antyddes i avsnitt 4.6 ovan. I synnerhet frågan i Näringsdepartementets studie, men i någon mån också frågan i den här beskrivna undersökningen, kan uppfattas som innehållsligt mer omfat-tande än frågorna om de fem specifika villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Frågorna om de specifika villkoren omfattar ju nämligen de krav som ställs, men inte de krav som inte ställs. Under våren 2000 (och i viss omfattning även under 1999) förekom diskussioner om att ställa större krav på de arbets-lösa när det gäller egen aktivitet i arbetssökandet (jfr avsnitt 1.3). Om respon-denterna höll med dem som ansåg att sådana krav borde ställas på de arbets-sökande, skulle det kunna bidra till att förklara svarsmönstren. Några andra resultat från den här beskrivna undersökningen, presenterade i kapitel 7, ger visst stöd för en sådan tolkning.

En annan tolkning av motsägelsefulla svar på attitydfrågor är, att respon-denterna faktiskt inte har någon genomtänkt uppfattning i den fråga som un-dersöks. Med tanke på att nästan två tredjedelar av de tillfrågade inte hade någon egen erfarenhet av arbetslöshet under den senaste tioårsperioden, bör även denna tolkning övervägas.

Svarsmönster för olika grupper av respondenter. Betydande likheter mellan de två studierna framträder också vid analysen av hur svarsmönstren skiljer sig åt (eller inte skiljer sig åt) mellan olika grupper av respondenter. En be-gränsning i denna analys är att Jabet och Pettersson (1999) genomgående gör jämförelser för olika bakgrundsvariabler utifrån hur stor andel av de tillfrå-gade i olika respondentgrupper som ansåg att villkoren var för milda. I den här beskrivna undersökningen är sådana jämförelser inte meningsfulla, efter-som det i de flesta fall bara var några promille av de tillfrågade som valde det svarsalternativet. Men om många respondenter i en given kategori anser att ett villkor är för milt, är det förstås desto färre som anser att det är för strängt eller rimligt. Jämförelserna i avsnitten 4.1-4.5 har i de flesta fall gjorts utifrån att andelen respondenter i Näringsdepartementets studie som ansåg att kraven

55

var för milda har fått utgöra ett mått på den totala ”stränghetsnivån” bland de tillfrågade, vilken sedan (för olika grupper av respondenter) har jämförts med svarsfördelningen i den här beskrivna undersökningen. Detta att den fullstän-diga svarsfördelningen (för strängt/rimligt/för milt) i regel inte finns redovi-sad på variabelnivå för Näringsdepartementets studie innebär att jämförelser får göras med viss försiktighet. Med denna reservation kan man emellertid konstatera att de jämförelser som gjorts visar på stora likheter mellan de två undersökningarnas resultat.

När det gäller könsskillnader visar det sig att kvinnors och mäns attityder framförallt skiljer sig åt för kraven att flytta och att pendla till arbete på annan ort. I båda studierna har män en ”strängare” inställning än kvinnor vad gäller dessa krav. För de övriga kraven är könsskillnaderna små i den här beskrivna studien, medan det i Näringsdepartementets studie också är en tydlig skillnad i synen på kravet att byta yrke. Även där vill männen ställa hårdare krav än kvinnorna.

Även åldersskillnader framträder för de flesta kraven. Tendensen är, att de äldre har ”strängare” inställning än de yngre för alla krav utom det som gäller sänkt inkomst. Denna åldersskillnad är störst för kraven på flyttning och pendling; i Näringsdepartementets studie är skillnaden också tydlig för kravet att byta yrke. När det gäller kravet att acceptera sänkt inkomst är det i den här beskrivna studien tvärtom de yngsta som är mest positiva, medan de äldre i större utsträckning anser att kravet är för strängt. I Näringsdeparte-mentets studie framträder däremot inte något tydligt åldersmönster i attity-derna till detta krav.

Variablerna som undersöker respondenternas familjesituation – civilstånd och hemmavarande barn – visar genomgående på små eller obefintliga skill-nader i attityder till arbetslöshetsförsäkringens olika regler. Vad gäller civil-stånd finns i Näringsdepartementets studie en genomgående men mycket svag tendens att gifta/sammanboende förespråkar strängare regler i högre grad än ensamstående. Någon sådan tendens finns inte i den här beskrivna undersökningen. I båda studierna är småbarnsföräldrar (barn 0-6 år) något mer kritiska än övriga till kraven på flyttning, pendling och inkomstsänkning, men det rör sig även i dessa fall om mycket små skillnader.

Facklig tillhörighet och (i den här beskrivna studien) socioekonomisk till-hörighet är däremot förknippade med tydliga attitydskillnader. Genomgående är SACO-medlemmar, högre tjänstemän och företagare mest benägna att ac-ceptera reglerna, eller rentav tycka att de bör skärpas, medan LO-medlemmar och arbetare är de som oftast uppfattar reglerna som alltför stränga. TCO-

56

medlemmar, lägre tjänstemän och tjänstemän på mellannivå utgör en mellan-grupp. Detta mönster framträder i båda studierna för alla de undersökta villkoren, med undantag i den här beskrivna undersökningen för det villkor som handlar om att byta yrke.

Även respondenternas erfarenheter av arbetslöshet visade sig, i båda studierna, ha starka samband med deras syn på de olika villkoren i arbetslös-hetsförsäkringen. Det genomgående mönstret är, att ju större erfarenhet av arbetslöshet de tillfrågade har, desto större är sannolikheten för att de anser att villkoren är för stränga. Omvänt gäller att de respondenter som hade minst erfarenhet av arbetslöshet också var de som i störst utsträckning ansåg att de gällande reglerna var rimliga eller rentav för milda. Egen erfarenhet av ar-betslöshet – när studien gjordes eller under de senaste tio åren – gav tydligast utslag, men också indirekta erfarenheter, i form av arbetslöshet i familjen eller (i den här beskrivna undersökningen) i den närmaste bekantskapskretsen tycks ha viss betydelse. Även arbetslöshetstidens längd är förknippad med systematiska attitydskillnader – respondenter med lång arbetslöshetstid anser i högre grad än andra att reglerna är för stränga.

Upplevd risk för framtida arbetslöshet, slutligen, undersöktes inte i Nä-ringsdepartementets studie, men visade sig i den här beskrivna undersök-ningen ha samband med attityderna till arbetslöshetsförsäkringens regler. De respondenter som uppfattade det som ganska eller mycket sannolikt att bli arbetslösa inom två år var genomgående mer benägna än övriga tillfrågade att tycka att de olika reglerna var för stränga.

Utöver de bakgrundsvariabler som presenterats i avsnitt 4.1-4.5 har också en analys gjorts utifrån respondenternas bostadsort på ”riksområde”-nivå. De tendenser som går att urskilja är att respondenter bosatta i Stockholmsområ-det i högre grad än andra tycks uppfatta reglerna som rimliga eller för milda, medan invånarna i Norra Mellansverige (Värmlands, Dalarnas och Gävle-borgs län) i något högre grad anser att reglerna är för stränga. Samma tenden-ser återfinns också i Näringsdepartementets studie. I båda undersökningarna framstår emellertid de regionala attitydskillnaderna som ganska osystema-tiska, med undantag för stockholmarnas något ”strängare” inställning.

Vad gäller den här beskrivna studien har skillnader mellan olika grupper av respondenter analyserats och tolkats mer ingående i en artikel av Tiiu Soidre (2001). Jabet och Pettersson (1999) presenterar för sin del inte några systematiska tolkningar av de mönster som uppträder i deras undersökning. I denna rapport kommer några mer övergripande tolkningar och möjliga för-klaringar att kortfattat diskuteras i slutkapitlet (kapitel 8).

57

5 Egna åtgärder vid arbetslöshet Efter att respondenterna fått bedöma rimligheten i de olika krav som ställs på de arbetslösa, fick de också frågor om hur de själva, om de vore arbetslösa, skulle ställa sig till fyra av dessa krav – om de skulle acceptera att byta bo-stadsort, att pendla, att byta yrke/bransch och att få en lägre inkomst. Beroen-de på respondentens arbetsförhållanden formulerades frågan lite olika: Vad skulle du själv kunna tänka dig att göra för att få ett jobb? (arbetslösa) Om du själv blev arbetslös, vad skulle du då kunna tänka dig att göra för att få ett jobb? (anställda/företagare) Om du själv skulle vilja förvärvsarbeta, vad skulle du då kunna tänka dig att göra för att få ett jobb? (ej i arbetskraften) Därefter räknades de fyra åtgärderna upp, åtföljda av svarsalternativen ja, kanske, nej och vet ej. I Näringsdepartementets studie ställdes en snarlik fråga, med samma svarsalternativ. Svarsmönstren i den här beskrivna under-sökningen beskrivs i de följande avsnitten (med kompletterande tabellmateri-al i bilaga 1, tabell B11-B15). Vissa jämförelser görs också med resultat från Näringsdepartementets studie och med resultaten från föregående kapitel. Man kan notera att det genomgående finns ett litet bortfall på dessa frågor i form av några tiotal respondenter som angav att de överhuvudtaget inte kun-de tänka sig att börja arbeta.

5.1 Byta bostadsort De tillfrågades inställning till att själva byta bostadsort för att undgå arbets-löshet redovisas i tabell 5.1. Totalt sade sig 22 procent vara beredda att flytta medan majoriteten, 59 procent, svarade nej. Övriga svarade ”kanske” eller ”vet ej”. Detta kan jämföras med att 21 procent ansåg att arbetslöshetsförsäk-ringens krav på byte av bostadsort var rimligt medan 74 procent ansåg att detta krav var för strängt.

58

Tabell 5.1 Egna åtgärder vid arbetslöshet, byta bostadsort, procent

Ja Kanske Nej Vet ej Totalt (N=1773) 22 17 59 2 Kön Kvinnor 18 15 65 2 Män 26 18 54 2 Ålder 16-24 år 32 20 46 2 25-54 år 21 17 60 2 55-64 år 14 12 71 3 Socio- Okval arb 16 15 67 2 ekonomisk Kval arb 20 12 67 1 indelning Lägre tjm 17 17 64 2 Mellantjm 19 19 59 2 Högre tjm 35 18 45 1 Företagare 29 17 50 4 Ej i arb.kraften 26 18 53 3 Erf. av Arbetslös nu 24 18 54 4 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 19 14 65 2 Tidigare, < 1 år 25 13 60 2 Fam/vän, ej egen 22 18 58 2 Ingen 20 18 60 2 Risk för Sannolikt 21 15 62 2 arbetslöshet Osannolikt 23 16 59 2

Viljan att flytta för att få arbete uppvisar tydliga köns- och åldersskillnader – män är mer benägna att flytta än kvinnor, ungdomar mer rörliga än äldre. Könsskillnaden är ungefär densamma i alla åldersgrupper. Inte överraskande kan också ensamstående i högre grad än gifta och sammanboende tänka sig att flytta, och barnlösa är mer flyttbenägna är småbarnsföräldrar. Högre tjänstemän och företagare uttrycker en större vilja att flytta än andra socio-ekonomiska kategorier; detsamma gäller SACO-medlemmar jämfört med medlemmar i LO och TCO.

59

De olika variabler som mäter tidigare, nuvarande och (upplevd risk för) framtida arbetslöshet ger däremot mindre utslag. De som var arbetslösa när undersökningen gjordes uppger sig i något högre grad än de sysselsatta vara beredda att flytta till annan ort för att få arbete, medan de som hade erfaren-het av långtidsarbetslöshet är mindre benägna att flytta. Skillnaderna är emel-lertid relativt små. Inte heller tycks oron för framtida arbetslöshet ha något starkt samband med benägenheten att byta bostadsort.

I Näringsdepartementets studie var det ungefär lika stor andel av de tillfrå-gade som kunde tänka sig att flytta, 23 procent, medan 42 procent inte kunde tänka sig att byta bostadsort. Skillnader vad gäller kön, ålder, familjeförhål-landen och facklig tillhörighet följde samma mönster som i den här beskrivna undersökningen. De arbetslösa i Näringsdepartementets studie var däremot något mindre benägna att flytta än de sysselsatta, men även där var det svårt att se några tydliga mönster utifrån respondenternas erfarenheter av arbetslös-het.

5.2 Pendla till annan ort På frågan om man, för att undvika arbetslöshet, skulle acceptera ett arbete som innebar att man var hemifrån upp till tolv timmar om dagen fördelar sig enkätsvaren ganska jämnt mellan ja (42 procent) och nej (43 procent). De som är beredda att pendla till arbete på annan ort är ungefär lika många som de som enligt förra kapitlet anser att arbetslöshetsförsäkringens krav på ar-betspendling var rimligt eller för milt (44 procent).

Här framträder återigen en stor skillnad mellan män och kvinnor, och även en viss åldersskillnad (se tabell 5.2). Män kan i betydligt högre grad än kvin-nor tänka sig att pendla till arbeten på annan ort, och motviljan mot pendling är störst bland de äldre. Gifta/sammanboende och småbarnsföräldrar är också mindre benägna att arbetspendla.

Skillnader relaterade till socioekonomisk status och facklig tillhörighet föl-jer även de samma mönster som inställningen till byte av arbetsplats. Sålunda är högre tjänstemän och (i synnerhet) företagare mer villiga att arbetspendla än övriga; detsamma gäller SACO-medlemmar jämfört med medlemmar i de andra fackliga huvudorganisationerna. Vidare finns det en genomgående men relativt svag tendens att såväl erfarenheter av arbetslöshet som upplevd risk för arbetslöshet är relaterade till större motvilja mot att arbetspendla.

60

Tabell 5.2 Egna åtgärder vid arbetslöshet, pendling (hemifrån 12 tim/dag), procent

Ja Kanske Nej Vet ej


Bland de tillfrågade i Näringsdepartementets studie svarade 31 procent att de, om de vore arbetslösa, skulle ta ett arbete som innebar pendling, medan 40 procent inte skulle ta ett sådant arbete. Svarsfördelningen mellan olika analyserade undergrupper överensstämmer i stort sett med resultaten från den här beskrivna undersökningen, med undantag för att åldersskillnader inte framträder lika tydligt i Näringsdepartementets studie.

61

5.3 Byta yrke eller bransch I förra kapitlet framgick att en stor majoritet av de tillfrågade, 75 procent, ansåg det rimligt att kräva av de arbetslösa att de skulle vara beredda att byta yrke eller bransch. På frågan om vad de själva är beredda att göra svarar ock-så 74 procent av respondenterna att de kan tänka sig att byta yrke/bransch för att undvika arbetslöshet. Endast nio procent svarar nej på denna fråga. Svars- Tabell 5.3 Egna åtgärder vid arbetslöshet, byta yrke/bransch, procent


62

mönstren i olika respondentgrupper framgår av tabell 5.3, och skiljer sig i flera avseenden från mönstren för flyttnings- och pendlingsbenägenhet.

Beredskapen att byta yrke är något större i åldersgruppen 25-54 år än bland dem som är äldre och yngre. Skillnaderna mellan kvinnor och män är på det hela taget mycket små; i den yngsta åldersgruppen, 16-24 år, är kvin-norna något mer positiva än män till att byta yrke, medan det omvända gäller i åldersgruppen 55-64 år.

Motståndet mot att byta yrke är något större bland de ensamstående och dem som inte har hemmavarande barn, än bland gifta/sammanboende och småbarnsföräldrar. Den socioekonomiska analysen visar att motståndet mot att byta yrke/bransch är störst bland kvalificerade arbetare och högre tjänste-män. Vad gäller facklig tillhörighet är det också SACO-medlemmar som är mest negativa till att byta yrke.

Arbetslösa är, i den här beskrivna studien, något mer negativa till att byta yrke/bransch än genomsnittet av respondenterna. Däremot uppvisar varken tidigare erfarenheter av arbetslöshet eller arbetslöshetens längd något enty-digt samband med beredskapen att byta yrke. Skillnaden mellan dem som tror sig riskera framtida arbetslöshet, och dem som inte ser någon sådan risk, är också liten.

Även i Näringsdepartementets studie var de flesta beredda att byta yrke för att få arbete. 70 procent svarade ja, och endast sex procent svarade nej. Svarsmönstren inom olika underkategorier sammanfaller i regel ganska väl med den här beskrivna undersökningens resultat. Ett undantag är analysen av facklig tillhörighet, där Näringsdepartementets studie inte visar några större skillnader i synen på att byta yrke eller bransch.

5.4 Acceptera lägre lön Slutligen fick respondenterna frågan om de, för att undvika arbetslöshet, skulle acceptera ett arbete även om lönen var lägre än ersättningen från a-kassan. Man kan notera att kravet i arbetslöshetsförsäkringen är något hår-dare, eller i alla fall mer specificerat – att den arbetslöse accepterar ett arbete där lönen är upp till tio procent lägre. Detta krav ansåg 53 procent av de till-frågade vara för strängt, medan 40 procent ansåg att det var rimligt (se tabell 4.5). När det gäller att själv acceptera sänkt inkomst är meningarna också delade bland de tillfrågade. 35 procent kan tänka sig att gå ner i lön, medan 41 procent inte är beredda till detta (tabell 5.4).

63

Tabell 5.4 Egna åtgärder vid arbetslöshet, ta arbete med lägre lön, procent


Män är genomgående något mer negativa till inkomstförsämring än kvinnor. Detsamma gäller den äldsta åldersgruppen jämfört med de yngre. Familje-förhållanden tycks däremot inte vara relaterade till några tydliga skillnader i synen på sänkt inkomst. Företagare och högre tjänstemän kan i större ut-sträckning än arbetare och övriga tjänstemän tänka sig att gå ner i lön, och vad gäller facklig tillhörighet är motviljan mot sänkt inkomst störst bland LO-medlemmar.

Bland dem som var arbetslösa när undersökningen gjordes finns ett stort motstånd – över 60 procent – mot att gå ner i lön. Det finns också en klar ten-

64

dens att respondenter med egen erfarenhet av arbetslöshet, i synnerhet lång-tidsarbetslöshet, är mer negativa än andra till att acceptera arbete med lägre lön. De respondenter som tror att de kan komma att bli arbetslösa ger också uttryck för en något större motvilja mot att acceptera sänkt inkomst än övriga tillfrågade. De arbetslösa särskiljer sig på just denna punkt ovanligt tydligt från övriga respondenter. Deras starka motstånd mot att gå ner i lön kan möj-ligen förklaras av att kraven på pendling, flyttning och byte av yrke/bransch i praktiken ganska sällan blir verklighet, medan arbetslösheten i sig redan inneburit en märkbar ekonomisk försämring. Attityder kring de arbetslösas ekonomiska villkor beskrivs och analyseras närmare i nästa kapitel.

I Näringsdepartementets studie sade sig totalt 24 procent av de tillfrågade acceptera lägre lön än a-kasseersättningen, medan 41 procent inte skulle ac-ceptera en sådan inkomstsänkning. Även här finns ett stort motstånd från de arbetslösa mot att ta arbete som innebär sänkt inkomst. Övriga analyser – kön, ålder, familjeförhållanden och facklig tillhörighet – ger liknande resultat som den här beskrivna undersökningen.

5.5 Sammanfattande diskussion Svaren på frågor om egna åtgärder i samband med arbetslöshet bör tolkas med en viss försiktighet, då det för många respondenter rör sig om hypotetis-ka frågor – frågor om en situation som man inte befinner sig i, och ofta inte heller uppfattar som sannolik (jfr metoddiskussionen i kapitel 3). Trots denna reservation kan förstås frågor om vad människor själva är beredda att göra för att undvika arbetslöshet ge viktiga kunskaper, och komplettera den bild som framträdde vid analysen av attitydfrågorna i föregående kapitel. Den sam-manfattande diskussionen i detta avsnitt kommer att kretsa kring tre typer av jämförelser: 1. Jämförelser mellan den här beskrivna undersökningen och Näringsdepar-

tementets studie. 2. Jämförelser mellan respondenternas attityder till de olika kraven i arbets-

löshetsförsäkringen (enligt kapitel 4) och vilka åtgärder de själva är bered-da att vidta om de är eller skulle bli arbetslösa (enligt kapitel 5).

3. Jämförelser mellan olika grupper av respondenter, när det gäller deras uppgivna handlingsberedskap.

65

Totala svarsmönster. Undersökningen visar att en stor majoritet av de tillfrå-gade kan tänka sig att byta yrke eller bransch för att undvika arbetslöshet, medan motviljan är betydligt större i fråga om de tre andra kraven – att flytta, att pendla och att acceptera sänkt inkomst. Motståndet är störst när det gäller att flytta från den nuvarande bostadsorten. Svarsmönstret har stora likheter med resultaten från Näringsdepartementets studie (jfr tabell 5.5 och 5.6). De stämmer också relativt väl överens med respondenternas attityder till de olika kraven i arbetslöshetsförsäkringen (enligt förra kapitlet) – kravet att byta yrke/bransch hade starkt stöd, medan de andra tre kraven, och i synnerhet kravet att byta bostadsort, av många uppfattades som alltför stränga.

Man kan tillägga att en undersökning om arbetslösas ”flexibilitet”, utförd i EU:s medlemsländer 1996, gav liknande resultat (Gallie & Alm 2000:122ff). I undersökningen tillfrågades arbetslösa om de, för att få arbete, kunde tänka

Tabell 5.5 Sammanfattning av respondenternas beredskap till egna åtgärder

vid arbetslöshet, procent Byta

bostadsort Pendla Byta yrke Acceptera

lägre lön Ja 22 42 74 35 Kanske 17 14 15 21 Nej 59 43 9 41 Vet ej 2 1 2 2

Totalt 100 100 100 100

Tabell 5.6 Motsvarande resultat från Näringsdepartementets studie Byta

bostadsort Pendla Byta yrke Acceptera

lägre lön Ja 23 31 70 24 Kanske 28 23 21 29 Nej 42 40 6 41 Vet ej 7 6 3 6

Totalt 100 100 100 100

66

sig att gå ner i lön, flytta, eller ta ett arbete med annan inriktning än deras tidigare yrke. Många sade sig vara beredda att byta yrkesinriktning, få ville flytta, medan acceptansen för lägre lön varierade mycket mellan de olika länderna i studien.

Jämförelsen med Näringsdepartementets studie är intressant, eftersom den för dessa frågor visar på betydligt mindre skillnader mellan de båda under-sökningarna än vad som framkom vid attitydfrågorna i förra kapitlet. I den här beskrivna undersökningen gavs genomgående något färre osäkra svar (”kanske” och ”vet ej”) än i Näringsdepartementets studie, vilket möjligen kan ha med datainsamlingsmetoden att göra – telefonintervjuer respektive postenkäter. I övrigt framträder emellertid inga stora eller systematiska skill-nader i svarsmönster mellan de två undersökningarna. Man kan notera, att frågeformuleringarna när det gäller vad man själv är beredd att göra skilde sig mycket litet åt mellan de två undersökningarna, och svarsalternativen var identiska. Detta förstärker misstanken om att de relativt stora skillnader som framträdde i förra kapitlet till stor del kan förklaras av skillnader i fråge- och svarsformuleringar mellan de båda undersökningarna.

Jämförelsen mellan svarsmönstren i detta och föregående kapitel leder vi-dare till frågan om människor, i händelse av arbetslöshet, är beredda att själva uppfylla de krav som de anser bör gälla för de arbetslösa. En närmare jämfö-relse mellan svaren på attitydfrågorna i föregående kapitel, och frågorna i detta kapitel om egen handlingsberedskap, tyder på att så för det mesta är fallet (jfr tabell B15 i tabellbilagan). Bland de respondenter som anser att ett krav är rimligt eller för milt uppger de flesta – mellan 59 och 82 procent för de olika frågorna – också att de själva kan tänka sig att uppfylla detta krav. De som tycker att kravet är för strängt, är däremot ofta inte heller själva be-redda att uppfylla det. Genomgående överensstämmer svaren på de olika frå-gorna på detta sätt, i antingen ”positiv” eller ”negativ” riktning, hos en klar majoritet av de tillfrågade.

Bland dem som bryter detta svarsmönster anger många att de själva skulle (eller ”kanske” skulle) uppfylla krav som de i tidigare frågor ansett vara för stränga. Det är förstås fullt möjligt och rimligt, att tycka att ett krav generellt är för strängt även om man själv kan tänka sig att uppfylla det. De som ut-tryckligen svarar ”nej” på frågan om att uppfylla krav som de själva anser rimliga (eller för milda) är fåtaliga – mellan 3 och 8 procent av responden-terna – och det handlar ofta om krav som inte heller vore aktuella för dem. Som tidigare nämnts gäller ju exempelvis kraven att flytta eller pendla till annan ort inte för småbarnsföräldrar. Man alltså konstatera en relativt god

67

överensstämmelse mellan hur de tillfrågade i tidigare frågor bedömt reglerna för arbetslöshetsförsäkringen (rimliga, för stränga eller för milda), och vilka åtgärder de själva uppger sig beredda att vidta för att få arbete. Svarsmönster för olika grupper av respondenter. Även när resultaten analy-seras för olika grupper av respondenter är likheterna ganska stora mellan den här beskrivna undersökningen och Näringsdepartementets studie. Samma reservation bör emellertid göras här som i förra kapitlet: Näringsdepartemen-tets studie (Jabet & Pettersson 1999) redovisar bara hur stor procentandel i olika respondentgrupper som uppger att de inte skulle flytta, pendla, osv. – inte hur många som säger sig vara beredda att vidta dessa olika åtgärder, eller är osäkra.

Det är framförallt i fråga om flyttning och pendling som resultaten visar på tydliga könsskillnader. En avsevärt större andel män än kvinnor säger sig vara beredda att flytta eller pendla till annan ort för att få arbete. Detta mot-svarar männens ”strängare” inställning till kraven på flyttning och pendling, som kom fram i förra kapitlet. Beredskapen att byta yrke eller bransch skiljer sig inte mellan kvinnor och män, medan kvinnor i något högre grad än män kan tänka sig att gå ner i lön för att få arbete. I stort sett samma mönster finns också i Näringsdepartementets studie.

Vad gäller åldersskillnader, så är de äldre respondenterna (55-64 år) ge-nomgående mer negativa till att vidta de olika åtgärder som frågorna gällde. De yngre (16-24 år) är betydligt mer flyttningsbenägna än övriga åldersgrup-per, och även något mer positiva till att pendla, medan beredskapen att byta yrke/bransch och att gå ner i lön är störst i åldersgruppen 25-54 år. Mönstret att de äldre är mindre benägna att vidta de efterfrågade åtgärderna är detsam-ma i Näringsdepartementets studie, möjligen med undantag för frågan om pendling där åldersskillnaderna inte är lika tydliga som i den här beskrivna studien. Man kan notera att den äldsta åldersgruppens motvilja mot att vidta olika åtgärder för att undvika arbetslöshet tycks stå i motsättning till det fak-tum, att de äldre i flera fall (enligt kapitel 4) har en ”strängare” syn än de yngre när det gäller vilka regler som bör gälla för de arbetslösa. Här finns alltså en avvikelse från det mönster som nämndes ovan, nämligen att de res-pondenter som uttalade sitt stöd för arbetslöshetsförsäkringens villkor i regel också var beredda att själva uppfylla dessa villkor. Denna eventuella motsätt-ning kommer att diskuteras i slutkapitlet (avsnitt 8.2).

Respondenternas familjesituation är relaterad till tydliga skillnader i hand-lingsberedskap för flera av de villkor som undersökts – tydligare skillnader

68

än de som kom fram i fråga om förra kapitlets attitydfrågor. Ensamstående och barnlösa kan i större utsträckning än gifta/sammanboende och småbarns-föräldrar tänka sig att pendla och, i synnerhet, att flytta till annan ort för att få arbete. Som nämnts tas också hänsyn till familjeskäl i tillämpningen av dessa krav i arbetslöshetsförsäkringen. Vad gäller att byta yrke eller bransch är mönstret det motsatta – här är gifta/sammanboende och småbarnsföräldrar något mer flexibla. Inställningen till att gå ner i inkomst visar inget tydligt samband med respondenternas familjesituation. Dessa resultat stämmer ge-nomgående väl överens med resultaten från Näringsdepartementets studie.

I analyserna av facklig och socioekonomisk tillhörighet säger sig SACO-medlemmar, högre tjänstemän och företagare vara mest benägna att flytta, pendla och gå ner i lön i händelse av arbetslöshet, medan LO-medlemmar, ar-betare och i något fall lägre tjänstemän är mer motvilliga att vidta dessa åt-gärder. För det fjärde undersökta villkoret, att byta yrke eller bransch, är det däremot SACO-medlemmar och högre tjänstemän som uttrycker störst mot-vilja mot att förändra sin situation. Näringsdepartementets studie uppvisar samma resultat för de tre förstnämnda villkoren, men inget tydligt mönster vad gäller byte av yrke/bransch. Attitydfrågorna i föregående kapitel gav ock-så ett liknande svarsmönster – SACO-medlemmar, högre tjänstemän och fö-retagare hade en ”strängare” syn ifråga om krav på flyttning, pendling och sänkt lön, medan det inte fanns något tydligt sådant samband vad gäller byte av yrke eller bransch.

Erfarenhet av arbetslöshet, och i synnerhet pågående arbetslöshet, har ett starkt samband med motvilja mot lönesänkning. För övriga frågor – bered-skap att flytta, pendla och byta yrke – framträder däremot inga tydliga eller systematiska variationer utifrån arbetslöshetserfarenhet. Man kan notera att även för attitydfrågorna (kapitel 4) var det villkoret om sänkt lön som gav upphov till störst åsiktsskillnader mellan respondentkategorier med olika er-farenhet av arbetslöshet. I Näringsdepartementets studie finns däremot en mer genomgående tendens, för samtliga fyra frågor, att större erfarenhet av arbetslöshet hänger samman med en lägre handlingsberedskap.

Respondenter som upplever en risk för framtida arbetslöshet är mindre benägna än andra att pendla och att gå ner i lön, medan skillnaderna är små vad gäller beredskapen att flytta och att byta yrke/bransch. Mönstren över-ensstämmer väl med svaren på attitydfrågorna i föregående kapitel.

Vad gäller skillnader relaterade till bostadsort, så uppger sig stockholms-bor vara mer positiva än genomsnittet till att flytta, pendla och gå ner i lön för att få nytt arbete. Detta mönster kan sägas avspegla stockholmarnas något

69

”strängare” attityder i förra kapitlet, och går också igen i Näringsdepartemen-tets studie. Även respondenter bosatta i mellersta Norrland (Västernorrlands och Jämtlands län) tycks i flera avseenden vara något mer flexibla än andra. De regionala skillnaderna i övrigt är små och osystematiska.

Svarsmönstren för frågorna om egna åtgärder i samband med arbetslöshet har diskuterats mer ingående av Tiiu Soidre (2003), i termer av rumslig, tids-mässig, funktionell och ekonomisk flexibilitet. Några tolkningar av dessa mönster tas upp i denna rapports slutkapitel.

70

6 De arbetslösas ekonomiska förhållanden I de föregående kapitlen visade det sig, att många respondenter uppfattade kravet på att gå ner i inkomst för att undvika arbetslöshet som alltför hårt, och inte heller själva var beredda att acceptera ett arbete som innebar lägre lön än ersättningen från a-kassan. Ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäk-ringen och andra ekonomiska villkor i samband med arbetslöshet är också föremål för mycket diskussion, såväl på den politiska arenan som bland fors-kare. Diskussionerna gäller i regel hur avvägningen bör göras mellan att å ena sidan garantera de arbetslösa rimliga levnadsförhållanden och att å andra sidan minimera den ”moraliska risk” som nämndes i avsnitt 1.2, dvs. att män-niskor p.g.a. generösa ersättningar väljer att gå arbetslösa trots att de skulle kunna få arbete. Dessutom är arbetslöshetsförsäkringen offentligt finansierad, och ersättningsnivåer och villkor blir därmed också en statsfinansiell fråga.

I undersökningen ingick några frågor om vad de tillfrågade ansåg om de arbetslösas ekonomiska förhållanden. Dels ställdes en allmän fråga om skill-naderna i ekonomisk standard mellan de arbetslösa och dem som har arbete var rimliga. Dels ställdes ett antal mer specifika frågor om ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen.

Det ska redan här sägas, att många av de tillfrågade tyckte att det var svårt att svara på en del av dessa frågor, i synnerhet när det gällde storleken på maximal dagpenning. Dessutom bör man hålla i minnet att såväl minimi-ersättningen som ”taket” i arbetslöshetsförsäkringen har höjts sedan under-sökningen gjordes (jfr inledningen av kapitel 4). Därför kommer resultaten här att redovisas något mer översiktligt än i föregående avsnitt, och tolk-ningarna bör göras med viss försiktighet. Liksom för tidigare kapitel finns en del kompletterande sifferuppgifter, för jämförelser med Näringsdepartemen-tets studie, i bilaga 1, tabell B16-B19.

71

6.1 Ekonomisk standard Den allmänna frågan om de arbetslösas ekonomiska situation var formulerad som följer: Tycker du, allmänt sett, att skillnaderna i ekonomisk standard mellan dem som arbetar och dem som är arbetslösa är rimliga, för stora eller för små? En liknande fråga, om än mer ordrikt formulerad, ingick också i Näringsde-partementets studie. Frågorna tar underförstått för givet att arbetslösa har sämre ekonomisk standard än människor som har ett arbete. Svaret att skill-naderna är för stora får därför tolkas som en uppfattning att de arbetslösas ekonomiska villkor på något sätt borde förbättras, medan de som anser att skillnaderna är för små vill försämra dessa villkor. De tillfrågades uppfatt-ningar i denna fråga redovisas i tabell 6.1.

Totalt anser 27 procent av de tillfrågade att de ekonomiska skillnaderna mellan arbetslösa och människor med arbete är för stora, 42 procent tycker att de är rimliga, och 11 procent att de är för små. Många har emellertid svårt att ta ställning till frågan – nästan var femte tillfrågad svarar ”vet ej”. Detta gäller förstås främst de respondenter som inte har någon egen erfarenhet av arbetslöshet, och därför förmodligen har begränsade kunskaper om de arbets-lösas ekonomiska villkor.

Kvinnor vill i något högre grad än män förbättra de arbetslösas ekonomis-ka villkor, men könsskillnaden är liten. Ålder och familjeförhållanden tycks inte ge upphov till några systematiska skillnader.

Högre tjänstemän och företagare anser, i något högre grad än övriga grup-per, att de ekonomiska skillnaderna är för små. SACO-medlemmar anser också i högre grad än andra att de ekonomiska skillnaderna bör öka, medan LO-medlemmar i högre grad anser att de bör minska. Skillnaderna är dock inte särskilt stora, särskilt om man betänker den stora andelen ”vet ej”-svar.

Av de olika bakgrundsvariabler som ingår i analysen är det istället den egna erfarenheten av arbetslöshet som ger tydligast utslag – respondenter som var arbetslösa när studien gjordes och respondenter som varit långtids-arbetslösa anser i betydligt högre grad än andra att de arbetslösas ekonomiska villkor borde förbättras. Samma tendens finns också hos dem som upplevde en risk att bli arbetslösa i framtiden, jämfört med dem som inte upplevde någon sådan risk.

72

Tabell 6.1 Uppfattning om skillnader i ekonomisk standard mellan de arbetslösa och dem som arbetar, procent

För stora Rimliga För små Vet ej


I Näringsdepartementets studie var det fler som ansåg att de ekonomiska skillnaderna var för små – 22 procent jämfört med 11 procent i den här be-skrivna undersökningen. 34 procent ansåg att nuvarande skillnader var rim-liga medan 22 procent tyckte att de var för stora. Även i Näringsdepartemen-tets studie är det de tillfrågades egna erfarenheter av arbetslöshet som har tydligast samband med deras åsikter om arbetslösas ekonomiska standard, medan övriga variabler uppvisar relativt små skillnader.

73

6.2 Ersättningsnivå Undersökningen innehöll också några frågor om ersättningsnivå och maximi-belopp i arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller ersättningsnivån, dvs. den procentandel av senaste förvärvsinkomst som arbetslösa får i ersättning, fick respondenterna först en fråga om hur hög de trodde (eller visste) att denna nivå var. Den nivå som gäller är 80 procent (den har inte ändrats sedan undersökningen gjordes), vilket ungefär hälften av de tillfrågade visste. De som valde andra svarsalternativ trodde i de flesta fall att procentsatsen var lägre eller angav ”vet ej”. Därefter fick respondenterna ange hur hög de själva ansåg att ersättningsnivån borde vara. De fick emellertid inte veta av intervjuaren hur hög den aktuella nivån faktiskt var. Frågan som ställdes var: Hur stor procentandel av den tidigare lönen tycker du att man borde få i ersättning vid arbetslöshet om man tjänat högst 16.000 kronor per månad? Svar på frågan presenteras i tabell 6.2, fördelade på fyra kategorier: de som ansåg att ersättningsnivån borde vara mindre än 80 procent, de som ansåg att 80 procent var rätt nivå, de som förespråkade en högre nivå, samt de som inte visste. Som framgår av tabellen tycker relativt många, 41 procent, att ersätt-ningsnivån bör höjas, 30 procent anser att den aktuella nivån är rimlig, och 15 procent att den bör sänkas. 13 procent anger ”vet inte”.

Kvinnor anser i något högre grad än män att nivån bör höjas. Det är också en mycket tydlig åldersskillnad – de yngre, 16-24 år, förespråkar lägre ersätt-ningsnivåer än de äldre. Hela 33 procent av männen och 29 procent av kvin-norna i denna åldersgrupp anser att nivån bör vara lägre än nuvarande 80 pro-cent.

Gifta/sammanboende och barnfamiljer tycks i något högre grad än andra förespråka höjd ersättningsnivå. Bland de fackligt anslutna är stödet relativt stort för höjd ersättningsnivå – över 50 procent bland LO- och SACO-med-lemmar och 44 procent bland TCO-anslutna. Kategorierna högre tjänstemän och företagare är däremot något mer skeptiska till en höjning än övriga socio-ekonomiska grupper.

Respondenter med erfarenhet av egen arbetslöshet eller arbetslöshet i familjen de senaste tio åren anser också ofta att ersättningsnivån borde höjas. Detta är särskilt tydligt bland dem som varit långtidsarbetslösa. Över 50 pro-cent av dem som varit arbetslösa i (sammanlagt) ett år eller mer förespråkar

74

Tabell 6.2 Uppfattning om lämplig ersättningsnivå, procent

< 80 % 80 % > 80 % Vet ej Totalt (N=1810) 15 30 41 13 Kön Kvinnor 14 26 44 16 Män 17 35 39 10 Ålder 16-24 år 31 27 22 20 25-54 år 13 30 46 11 55-64 år 10 33 44 13 Socio- Okval arb 13 29 44 14 ekonomisk Kval arb 10 30 48 11 indelning Lägre tjm 14 25 50 12 Mellantjm 13 32 43 12 Högre tjm 15 37 40 8 Företagare 22 34 32 12 Ej i arb.kraften 26 24 30 20 Erf. av Arbetslös nu 13 37 34 16 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 9 29 54 9 Tidigare, < 1 år 14 35 44 7 Fam/vän, ej egen 18 30 40 12 Ingen 17 27 38 19 Risk för Sannolikt 15 27 48 11 arbetslöshet Osannolikt 16 31 41 12

en högre ersättningsnivå. Däremot är denna uppfattning, kanske lite överras-kande, mindre vanlig bland dem som var arbetslösa vid undersökningstillfäl-let än bland dem som hade arbete. Respondenter som riskerade att bli arbets-lösa är något mer positiva till en höjning än de som inte upplevde någon sådan risk.

I Näringsdepartementets studie ställdes en liknande fråga, dock med den skillnaden att de tillfrågade fick veta att den aktuella ersättningsnivån var 80 procent. Där ansåg 45 procent att nivån borde höjas, 36 procent att den borde ligga fast, och 10 procent att den borde sänkas. Till skillnad från resultaten

75

från den här beskrivna studien var också de respondenter som var arbetslösa när studien gjordes betydligt mer positiva till höjd ersättningsnivå än de som hade arbete. Vad gäller facklig tillhörighet är skillnaderna mellan de tre cent-ralorganisationerna större i Näringsdepartementets studie – det är framförallt LO-medlemmarna (hela 63 procent) som ville höja ersättningsnivån. I övrigt överensstämmer svarsmönstret med den här beskrivna undersökningen.

6.3 Högsta dagpenning Även när det gäller högsta dagpenning fick respondenterna först en fråga om hur hög de trodde att den var, och sedan en fråga om hur hög de själva ansåg att den borde vara. När studien gjordes var maxbeloppet 580 kronor; idag är det 730 kr de 100 första dagarna och därefter 680 kr. Åtta olika svarsalter-nativ gavs, fyra som var lägre än 580 kronor och tre som var högre (se bilaga 2). Relativt få, 15 procent av de tillfrågade, visste att den högsta dagpen-ningen var 580 kronor. 35 procent trodde att den var lägre, 20 procent att den var högre, och 30 procent svarade ”vet ej”. För att undersöka deras egna upp-fattningar om hur hög den maximala ersättningen borde vara ställdes frågan: Hur många kronor per dag, fem dagar i veckan, tycker du att man maximalt borde få vid arbetslöshet? Respondenternas uppfattningar om högsta dagpenning redovisas i tabell 6.3. Totalt angav endast 7 procent av de tillfrågade 580 kronor som en lämplig högstanivå för dagpenning. (Det bör dock noteras att respondenterna inte hel-ler i samband med denna fråga fick veta hur hög den aktuella nivån faktiskt var.) 21 procent ansåg att nivån borde vara lägre, 39 procent att den borde höjas och hela 33 procent svarade ”vet ej”. Att så många som var tredje res-pondent inte kunde eller ville ta ställning hänger förmodligen samman med att människor i regel tänker på inkomst i termer av månadslön snarare än som lön per arbetsdag. Det höga bortfallet på frågan gör hursomhelst att svaren får tolkas med stor försiktighet.

Medan kvinnor, enligt förra avsnittet, var mer benägna än män att höja er-sättningsnivån, tycks män i något högre grad än kvinnor vilja höja maxbelop-pet. Mönstret från förra frågan går dock igen när det gäller åldersskillnader – de yngre framstår som mindre intresserade än de äldre av en höjning. Res-

76

Tabell 6.3 Uppfattning om maximal dagersättning, procent

< 580 kr 580 kr > 580 kr Vet ej Totalt (N=1815) 21 7 39 33 Kön Kvinnor 21 7 35 38 Män 21 8 42 29 Ålder 16-24 år 32 7 26 35 25-54 år 20 7 42 32 55-64 år 14 10 39 37 Socio- Okval arb 22 6 38 34 ekonomisk Kval arb 20 12 37 31 indelning Lägre tjm 18 7 45 30 Mellantjm 19 5 38 38 Högre tjm 20 6 43 31 Företagare 23 10 31 36 Ej i arb.kraften 25 6 34 35 Erf. av Arbetslös nu 14 12 43 30 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 18 10 50 22 Tidigare, < 1 år 23 11 43 23 Fam/vän, ej egen 22 6 37 35 Ingen 20 6 31 43 Risk för Sannolikt 22 7 45 27 arbetslöshet Osannolikt 21 7 38 34

pondenter med erfarenhet av arbetslöshet verkar också vara mer benägna att förespråka en höjning än andra. Det gäller i synnerhet dem som varit lång-tidsarbetslösa. I övrigt framträder inga tydliga skillnader, och den mycket höga andelen ”vet ej”-svar på denna fråga gör att man överhuvudtaget bör vara mycket försiktig i tolkningarna.

I Näringsdepartementets studie fick de tillfrågade veta att den aktuella högstanivån var 580 kronor om dagen, och frågan som ställdes var om detta var en lagom nivå, eller var nivån annars borde ligga. Med denna frågeformu-lering svarade 25 procent att den aktuella nivån var lagom, endast 8 procent

77

ansåg att den var för låg och hela 55 procent ville höja. 11 procent svarade ”vet ej”. Även i Näringsdepartementets studie var män något mer positiva än kvinnor till en höjning, den yngsta åldersgruppen (16-24 år) något mindre positiv än de äldre, och gifta/sammanboende mer positiva än ensamstående. Erfarenhet av arbetslöshet gav också tydligt utslag – hela 69 procent av dem som var arbetslösa när studien gjordes ville höja takbeloppet.

6.4 Lägre ersättning efter viss tids arbetslöshet De ändringar vad gäller maximalt ersättningsbelopp som införts sedan stu-dien gjordes innebär bl.a. att maxbeloppet numera sänks efter 100 dagars arbetslöshet. I undersökningen ställdes också en fråga om ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen borde sänkas efter en viss tids arbetslöshet. Frågan var dock inte inriktad på maxbeloppet, utan talade mer allmänt om ”ersätt-ningsnivån”: Det har framförts förslag att ersättningsnivån i a-kassan skall sänkas efter viss tids arbetslöshet. Tycker du att ett sådant förslag är mycket bra, ganska bra, ganska dåligt eller mycket dåligt? De flesta tillfrågade, 64 procent, anser att förslaget är ganska eller mycket dåligt medan 29 procent svarar ganska eller mycket bra (se tabell 6.4). 7 pro-cent svarar ”vet ej”. Män är något mer positiva än kvinnor och ungdomar be-tydligt mer positiva än de äldre. I åldersgruppen 16-24 år är rentav de posi-tiva (46 procent) fler än de negativa (44 procent). Ensamstående är något mer positiva till förslaget än gifta/sammanboende. Tjänstemän och i synnerhet företagare är mer positiva än arbetare, men skillnaderna är inte dramatiska. Ett liknande mönster framträder vid analys av facklig tillhörighet.

Respondenter som var arbetslösa när undersökningen gjordes och/eller hade erfarenhet av långtidsarbetslöshet är kritiska till förslaget att sänka er-sättningen efter viss tids arbetslöshet – hela 76 procent tycker att det är gans-ka eller mycket dåligt. Däremot är de som tidigare varit korttidsarbetslösa mer positiva än de som inte har någon egen erfarenhet av arbetslöshet. De som tror att de snart riskerar att bli arbetslösa är något mer negativa till för-slaget än de som inte ser någon sådan risk.

78

Tabell 6.4 Uppfattning om förslaget att sänka ersättningsnivån efter viss tids arbetslöshet, procent

Bra Dåligt Vet ej

Totalt (N=1814) 29 64 7 Kön Kvinnor 26 67 7 Män 33 61 6 Ålder 16-24 år 46 44 10 25-54 år 29 66 6 55-64 år 16 77 8 Socio- Okval arb 24 70 6 ekonomisk Kval arb 24 71 5 indelning Lägre tjm 29 64 7 Mellantjm 31 65 5 Högre tjm 33 61 7 Företagare 41 52 7 Ej i arb.kraften 36 53 11 Erf. av Arbetslös nu 18 76 6 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 22 76 2 Tidigare, < 1 år 35 61 5 Fam/vän, ej egen 32 62 6 Ingen 27 62 11 Risk för Sannolikt 27 71 2 arbetslöshet Osannolikt 31 62 7

Med undantag för de allra yngsta respondenterna i studien, anser alltså det stora flertalet tillfrågade att man inte bör sänka arbetslöshetsersättningen efter en viss tids arbetslöshet. Det stämmer också väl överens med svaren på de tidigare redovisade frågorna om de arbetslösas ekonomiska villkor, där mer-parten av respondenterna uppger att dessa villkor är rimliga eller borde för-bättras. Näringsdepartementets studie innehöll inte någon jämförbar fråga om sänkt ersättningsnivå efter viss tids arbetslöshet.

79

6.5 Sammanfattande diskussion Arbetslöshetsförsäkringens ekonomiska villkor och nivåer är en viktig fråga – för de arbetslösa själva, i den politiska debatten, och i en hel del vetenskap-lig forskning och teoribildning. I den här beskrivna undersökningen framstår emellertid de tillfrågades uppfattningar om arbetslösas ekonomiska villkor delvis som ganska oklara. Många, i synnerhet respondenter som inte har nå-gon egen erfarenhet av arbetslöshet, har valt att inte ta ställning till frågorna. Jämförelserna med Näringsdepartementets studie visar dessutom på en del skillnader, som förmodligen har att göra med skillnader i frågekonstruktion. I detta avsnitt beskrivs och diskuteras först några övergripande svarsmönster, och jämförelser mellan den här beskrivna undersökningen och Näringsde-partementets studie. Därefter berörs kortfattat skillnader mellan olika grupper av respondenter. Totala svarsmönster. I de två föregående kapitlen framträdde ett relativt stort motstånd bland de tillfrågade mot att acceptera arbete som gav sämre ekono-miskt utbyte än den aktuella ersättningen från a-kassan. Resultaten som redo-visats i detta kapitel tyder också på att det finns ett visst stöd för att införa mer generösa ekonomiska villkor i arbetslöshetsförsäkringen. De som före-språkar bättre ekonomiska villkor för de arbetslösa är genomgående fler än de som vill försämra villkoren. Den stora andelen osäkra respondenter gör emellertid svarsmönstren svårtolkade. En jämförelse med motsvarande resul-tat från Näringsdepartementets studie (se tabell 6.5 och 6.6) visar på såväl likheter som skillnader.

I båda studierna anger en relativt stor andel av de tillfrågade att de ekono-miska skillnaderna mellan arbetslösa och sysselsatta är rimliga. Bland dem som vill förändra i någon riktning, är det emellertid i den här beskrivna un-dersökningen betydligt fler som vill minska de ekonomiska skillnaderna, medan de som anser att skillnaderna borde minska respektive öka i Närings-departementets studie är lika många. Skillnaden mellan de två studierna går här i samma riktning som för de attitydfrågor som beskrevs i kapitel 4, och man kan notera och det också fanns motsvarande skillnad i frågekonstruktion mellan de två undersökningarna. Frågan och svarsalternativen i Näringsde-partementets studie var alltså mer ordrika och ”argumenterande”, och det är inte omöjligt att effekten blivit densamma för denna fråga, dvs. en tendens till en ”strängare” syn på de arbetslösa än i den här beskrivna undersökningen.

80

Tabell 6.5 Sammanfattning av attityderna till de arbetslösas ekonomiska villkor, procent Ekonomiska

skillnader Ersättnings-

nivån Högsta

dagpenning Vill försämra 11 15 21 Bra som det är 42 30 7 Vill förbättra 27 41 39 Vet ej 19 13 33

Totalt 100 100 100

Tabell 6.6 Motsvarande resultat från Näringsdepartementets studie Ekonomiska

skillnader Ersättnings-

nivån Högsta

dagpenning Vill försämra 22 10 8 Bra som det är 34 36 25 Vill förbättra 22 45 55 Vet ej 22 9 11

Totalt 100 100 100

Vad gäller frågorna om ersättningsnivåer och maximal dagersättning är i båda studierna de respondenter som vill höja fler än de som vill sänka. Detta mönster är tydligast i Näringsdepartementets studie, där det framträder en stark opinion för att höja ”taket” i arbetslöshetsförsäkringen. Skillnaden mel-lan de två studierna beror förmodligen på skillnader i vilken information som gavs respondenterna när frågorna ställdes. I Näringsdepartementets studie, där de tillfrågade fick veta vilka de aktuella nivåerna och beloppen var, var det fler som ville höja ersättningen till de arbetslösa, och betydligt färre som ville sänka den.

Ett gemensamt mönster i Näringsdepartementets studie och den här be-skrivna undersökningen är att svarsmönstren skiljer sig mellan å ena sidan den allmänna frågan om ekonomisk standard och å andra sidan frågorna om lämplig ersättningsnivå och högsta dagpenning. Det är i båda undersök-ningarna, men tydligast i Näringsdepartementets studie, fler som vill höja

81

ersättningsnivån och den maximala dagersättningen, än som anser att skill-naderna i ekonomisk standard är för stora. Jabet och Pettersson (1999:190) försöker förklara detta till synes paradoxala svarsmönster med att höjda ersät-tningsnivåer och/eller maxbelopp inte självklart ger några stora ekonomiska tillskott till de arbetslösa, p.g.a. olika marginaleffekter (högre inkomstskatt, sänkt bostadsbidrag, högre barnomsorgstaxa etc.). Denna förklaring verkar dock lite sökt – en annan tolkning är att svaren helt enkelt inte är särskilt genomtänkta och konsekventa, vilket möjligen också styrks av de stora an-delarna ”vet ej”-svar.

Som tidigare nämnts, har såväl ”taket” som minimibeloppet i arbetslös-hetsförsäkringen höjts sedan undersökningarna gjordes, vilket det av allt att döma fanns ett visst stöd för. Däremot tycks stödet ha varit svagare för den sänkning av maximibeloppet som numera inträder efter 100 ersättningsdagar. I den här beskrivna undersökningen ansåg en klar majoritet av de tillfrågade att detta var ett dåligt förslag. Svarsmönster för olika grupper av respondenter. Jämförelser mellan olika grupper av respondenter visar, återigen, på en relativt stor överensstämmelse mellan den här beskrivna undersökningen och Näringsdepartementets studie. Även dessa jämförelser bör emellertid göras med viss försiktighet p.g.a. det stora antalet osäkra respondenter. Man bör också notera att resultatredovis-ningen från Näringsdepartementets studie (Jabet & Pettersson 1999) i vissa fall endast anger hur stor andel av de tillfrågade som ansåg att skillnaderna i ekonomisk standard var för små (första frågan) och hur stor andel som ville höja ersättningsnivå respektive maxbelopp.

Könsskillnaderna i uppfattningar om de arbetslösas ekonomiska villkor är genomgående små. Det finns en svag tendens att kvinnor har en mer generös inställning vad gäller ekonomisk standard allmänt och ersättningsnivå, medan männen är mer intresserade av en höjning av maxbeloppet. P.g.a. det stora antalet ”vet ej”-svar är tendensen emellertid mycket osäker. Åsiktsskillnader relaterade till ålder och familjesituation är små vad gäller den allmänna frå-gan om ekonomisk standard. För de övriga frågorna tycks stödet för generö-sare ekonomiska villkor vara betydligt svagare bland de yngre (16-24) än i äldre åldersgrupper, och något svagare bland ensamstående och barnlösa än bland gifta/sammanboende och barnfamiljer. Svarsmönstren vad gäller kön, ålder och familjesituation överensstämmer väl med resultaten från Närings-departementets studie.

82

Skillnader mellan olika socioekonomiska grupper och medlemmar i olika fackliga organisationer är relativt små. En genomgående tendens, i såväl Nä-ringsdepartementets studie som i den här beskrivna undersökningen, är att företagare har en mer restriktiv syn än andra när det gäller de arbetslösas eko-nomiska villkor. En annan tendens är att de respondenter som är medlemmar i någon facklig organisation i högre grad än andra förespråkar höjda ersätt-ningsnivåer och höjda maximala ersättningsbelopp. I Näringsdepartementets studie finns också relativt tydliga skillnader mellan de olika fackliga organi-sationerna i synen på arbetslösas ekonomiska standard samt lämplig ersätt-ningsnivå.

De stora skillnaderna i synen på de arbetslösas ekonomiska villkor tycks emellertid hänga samman med människors erfarenheter av arbetslöshet, och i någon mån deras upplevda risk för framtida arbetslöshet. Detta motsvarar det mönster som framträdde i förra kapitlet, att skillnaderna i handlingsberedskap mellan människor med olika stor erfarenhet av arbetslöshet var särskilt mar-kerad när det gällde den ekonomiska frågan – beredskapen att gå ner i lön för att få nytt arbete. Näringsdepartementets studie visar att respondenter med större direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet genomgående före-språkar mer generösa ekonomiska villkor för de arbetslösa. Detta gäller även för den här beskrivna undersökningen, med det lite förvånande undantaget att arbetslösa i lägre grad än andra vill höja ersättningsnivån i arbetslöshetsför-säkringen. Det är också en genomgående tendens att de som riskerar att bli arbetslösa inom den närmaste framtiden i högre grad än övriga vill förbättra de arbetslösas ekonomiska villkor.

En regional jämförelse visar, liksom i tidigare kapitel, en tendens till mindre generösa attityder i Stockholmsområdet än i övriga landet. De många osäkra respondenterna gör emellertid underlaget för regionala jämförelser svagt.

83

7 Synen på arbetslöshet och på de arbetslösa De resultat som hittills presenterats handlar i första hand om de villkor och ersättningsnivåer som gäller (eller som gällde vid undersökningstillfället) i arbetslöshetsförsäkringen. I undersökningen ingick också några frågor som gick utöver detta regelverk, och var avsedda att ge en mer allmän belysning av de tillfrågades syn på arbetslöshet och på de arbetslösa. Tre sådana frågor kommer att behandlas i detta kapitel. Den första frågan undersöker om res-pondenterna betraktar arbetslöshet som individens ansvar, eller som ett i första hand strukturellt problem. I en andra fråga får respondenterna ta ställ-ning till ett påstående om att många arbetslösa skulle kunna få arbete om de bara ville. Den tredje frågan, slutligen, återknyter till arbetslöshetsförsäk-ringen och undersöker om de tillfrågade anser att man borde ställa större krav på motprestationer från de arbetslösas sida. De två sistnämnda frågorna har inga direkta motsvarigheter i Näringsdepartementets studie, men några över-siktliga resultat presenteras ändå här, för att ge ett lite vidare sammanhang till de andra attitydfrågorna. Kompletterande sifferuppgifter återfinns i bilaga 1, tabell B20-B22.

7.1 Arbetslöshetens orsaker Människors inställning till arbetslöshet, till de arbetslösa, och i förlängningen till regler och krav i arbetslöshetsförsäkringen, påverkas förmodligen av om de betraktar arbetslöshet som ett individuellt problem som i första hand är individens ansvar eller skuld, eller om de snarare förlägger arbetslöshetens orsaker till arbetsmarknaden (dvs. människor blir arbetslösa därför att efter-frågan på arbetskraft är mindre än utbudet). I undersökningen ställdes följan-de fråga för att undersöka detta:

84

Det finns olika uppfattningar om vad arbetslöshet huvudsakligen beror på. En uppfattning är att det finns för få arbetstillfällen. En annan uppfattning är att det beror på de arbetslösa själva att de inte har något jobb. Vilken av dessa två uppfattningar stämmer, allmänt sett, bäst med vad du själv tycker? – Arbetslösheten beror huvudsakligen på att antalet arbetstillfällen inte

räcker till – Arbetslösheten beror huvudsakligen på de arbetslösa själva, dvs vill man

bara arbeta så finns det jobb – Ingen uppfattning/vet ej Även i Näringsdepartementets studie ställdes en fråga om detta, med snarlika formuleringar av fråga och svarsalternativ. Medan de frågor som diskuterats hittills, i kapitel 4-6, genomgående har varit attitydfrågor, är det i detta fall inte självklart hur frågan ska betraktas, och hur den uppfattats av responden-terna. Den kan uppfattas som en attitydfråga, men också som en kunskaps-fråga. Detta, tillsammans med den relativt stora andelen ”vet ej”-svar gör att tolkningar av svarsmönstren bör göras med viss försiktighet.

Svaren på frågan redovisas i tabell 7.1. Totalt svarar 50 procent av de till-frågade att arbetslösheten huvudsakligen beror på att antalet arbetstillfällen inte räcker till, 33 procent menar att den beror på de arbetslösa själva, medan 17 procent inte kan eller vill ta ställning i frågan.

Kvinnor anser i något högre utsträckning än män att arbetslösheten beror på arbetsmarknaden, men könsskillnaden är liten, liksom skillnader relaterade till familjesituation. Åldersskillnaderna är något tydligare – äldre svarar i högre utsträckning än yngre att arbetslösheten beror på att det finns för få ar-betstillfällen. Socioekonomisk och facklig tillhörighet visar inget starkt sam-band med uppfattningarna om arbetslöshetens orsaker. Den grupp som tyd-ligast särskiljer sig är företagarna, där de som anser att arbetslösheten beror på de arbetslösa själva är nästan lika många som de som förlägger orsakerna till arbetsmarknaden. Man kan även notera att det är de högre tjänstemännen som i minst utsträckning anger att arbetslöshet beror på de arbetslösa.

Erfarenheter av arbetslöshet liksom risk för framtida arbetslöshet har där-emot tydliga samband med hur respondenterna uppfattar arbetslöshetens or-saker. Respondenter som själva är arbetslösa förlägger i mycket hög grad (73 procent) orsakerna till arbetsmarknaden. Även de som tidigare varit lång-

85

Tabell 7.1 Uppfattning om huvudsaklig orsak till arbetslöshet, procent

För få arbetstillfällen

De arbets-lösa själva

Vet ej

Totalt (N=1813) 50 33 17 Kön Kvinnor 51 33 16 Män 48 33 19 Ålder 16-24 år 43 36 21 25-54 år 49 33 17 55-64 år 58 28 14 Socio- Okval arb 47 36 17 ekonomisk Kval arb 46 37 17 indelning Lägre tjm 48 36 16 Mellantjm 53 31 16 Högre tjm 49 29 22 Företagare 41 40 19 Ej i arb.kraften 50 30 20 Erf. av Arbetslös nu 73 16 11 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 57 26 17 Tidigare, < 1 år 48 40 12 Fam/vän, ej egen 50 33 18 Ingen 43 37 20 Risk för Sannolikt 59 27 14 arbetslöshet Osannolikt 47 36 17

tidsarbetslösa och de som upplever risk för att bli arbetslösa inom de närmas-te två åren är betydligt mindre benägna än andra att söka arbetslöshetens or-saker hos de arbetslösa själva.

I Näringsdepartementets studie var det en större andel av respondenterna som förlade orsakerna till arbetsmarknaden (61 procent) och något färre som menade att arbetslösheten berodde på de arbetslösa själva (28 procent). Nå-gon genomgående könsskillnad framträdde inte; i övrigt är de rapporterade svarsmönstren desamma som i den här beskrivna undersökningen.

86

7.2 Arbetslösas vilja att arbeta Mot slutet av det frågebatteri som användes i undersökningen fick de tillfrå-gade ta ställning till ett antal påståenden om arbetslösa och arbetslöshetser-sättning. Svarsalternativen var genomgående ”instämmer helt”, ”instämmer delvis”, ”tar delvis avstånd” och ”tar helt avstånd”. Ett av de påståenden som ingick var: Många av dem som får a-kassa skulle kunna få ett arbete om de bara ville. Totalt instämmer 67 procent av de tillfrågade helt eller delvis i påståendet medan 26 procent helt eller delvis tar avstånd. Det faktum att mer än två tredjedelar av de tillfrågade helt eller delvis instämmer kan tyckas märkligt, med tanke på att endast en tredjedel av dem ju, enligt föregående avsnitt, an-såg att arbetslösheten huvudsakligen berodde på de arbetslösas bristande vilja att arbeta, medan nästan hälften förlade arbetslöshetens orsaker till arbets-marknaden. Men kanske är en sådan tolkning hårdragen. Svarsalternativen ”instämmer delvis” och ”tar delvis avstånd” är knappast uteslutande – om man delvis instämmer i ett påstående kan man ju samtidigt ta avstånd från någon del eller aspekt av påståendet. (Eventuellt kan det, i sådana fall, kännas lättare att ”delvis instämma” än att ”delvis ta avstånd”, även om innebörden är i stort sett densamma.) En viss försiktighet i tolkningen av den höga nivån av instämmande kan alltså vara lämplig, och i tabell 7.2 särredovisas därför svarsalternativen ”instämmer helt” och ”instämmer delvis”. Man kan notera, att den andel respondenter som instämmer helt i påståendet motsvarar den andel som på frågan i förra avsnittet svarade att arbetslösheten främst beror på de arbetslösa.

När det gäller skillnader mellan olika respondentgrupper är, till att börja med, könsskillnaderna mycket små. Jämförelsen mellan olika åldersgrupper visar på en svag tendens att unga i högre grad än äldre instämmer i påstå-endet. Det handlar emellertid till största delen om skillnader mellan svars-alternativen ”instämmer delvis” och ”tar delvis avstånd”. Skillnader baserade på familjesituation är mycket små, medan den socioekonomiska indelningen visar på vissa skillnader – arbetare och företagare anser i större omfattning än tjänstemän att många arbetslösa skulle kunna få arbete om de bara ville. Det är värt att notera att hela 39 procent av de SACO-anslutna tar avstånd från påståendet, medan motsvarande siffra för LO-medlemmarna är 24 procent.

87

Tabell 7.2 Inställning till påståendet ”Många av dem som får a-kassa skulle kunna få ett arbete om de bara ville”, procent

Instämmer

helt Instämmer

delvis Tar avstånd helt/delvis

Vet ej


De arbetslöshetsrelaterade variablerna ger tydligare utslag. De respondenter som var arbetslösa när undersökningen gjordes eller hade varit långtidsar-betslösa tar avstånd från påståendet i betydligt större omfattning än andra. De som tidigare varit arbetslösa under kortare period än ett år instämmer där-emot, i större omfattning än genomsnittet, i uppfattningen att många arbets-lösa kan få arbete om de bara vill. Slutligen är de som själva riskerade att bli

88

arbetslösa något mindre benägna att instämma i påståendet än de som inte upplevde någon sådan risk.

Även om de arbetslösa själva alltså i högre grad än andra tar avstånd från påståendet, framstår det som anmärkningsvärt att 25 procent av dem trots allt ”instämmer helt” i uppfattningen att ”många” av dem skulle kunna få arbete om de bara ville, och att ytterligare 23 procent instämmer delvis. I Närings-departementets studie fanns, som nämnts, inte någon jämförbar attitydfråga om de arbetslösas vilja att arbeta.

7.3 Krav på motprestation av de arbetslösa Ett annat påstående som respondenterna fick ta ställning till, med samma svarsalternativ som ovan, rörde krav på motprestation från de arbetslösa som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen: Samhället borde ställa större krav på motprestation på dem som får ersättning från a-kassa. Vad för motprestation som avses framgår inte av påståendet. Samtidigt som undersökningen gjordes diskuterades ett regeringsförslag om införande av den så kallade aktivitetsgarantin, som syftade till att ge dem som var eller riskerade att bli långtidsarbetslösa någon form av ”heltidsaktivitet” (Prop. 1999/2000:98). Dessutom föreslogs att ett uttryckligt krav på aktivt arbets-sökande skulle införas i arbetslöshetsförsäkringens regler. Såväl aktivitets-garantins heltidsaktivitet som ett aktivt arbetssökande kan ju betraktas som ”motprestationer” från de arbetslösas sida, och beskrevs också så när de politiska diskussionerna refererades i pressen. Det verkar därför troligt att även respondenternas tolkning av påståendet i undersökningen gick i den riktningen.

Totalt uttrycker hela tre fjärdedelar av de tillfrågade någon grad av in-stämmande i kravet på motprestationer. 45 procent instämmer helt och ytter-ligare 30 procent instämmer delvis. Endast 16 procent tar helt eller delvis avstånd från påståendet. Liksom för förra frågan redovisas svarsalternativen ”instämmer helt” och ”instämmer delvis” separat, medan de relativt få som helt eller delvis tar avstånd redovisas som en kategori (se tabell 7.3).

89

Tabell 7.3 Inställning till påståendet ”Samhället borde ställa större krav på motprestation på dem som får ersättning från a-kassa”, procent

Instämmer

helt Instämmer

delvis Tar avstånd helt/delvis

Vet ej


Det är något fler män än kvinnor som svarar att de instämmer helt i kravet på större motprestationer från de arbetslösas sida, men könsskillnaden är liten. Inte heller framträder några större skillnader vid jämförelsen mellan olika åldersgrupper eller mellan respondenter med olika familjeförhållanden. Vad gäller den socioekonomiska indelningen, tycks företagare och eventuellt högre tjänstemän något mer positiva än andra till kravet på större motpresta-

90

tioner, men skillnaderna är även här små. Inte heller analysen av facklig till-hörighet visar på något tydligt mönster.

Återigen uppträder istället de största skillnaderna i svarsmönster för de variabler som mäter erfarenheter av, och upplevd risk för, arbetslöshet. Mer än hälften, 52 procent, av de respondenter som varken har egen eller indirekt erfarenhet av arbetslöshet instämmer helt i att man borde ställa större krav på motprestationer från de arbetslösa. Bland dem som själva är arbetslösa är det hälften så stor andel, 25 procent som instämmer helt. Respondenter med er-farenhet av långtidsarbetslöshet är också betydligt mer skeptiska till krav på motprestationer, medan effekterna av korttidsarbetslöshet och indirekta er-farenheter av arbetslöshet för denna fråga tycks vara relativt små.

Liksom i förra avsnittet kan man dock notera att det även bland de arbets-lösa själva är en majoritet, över 60 procent, som helt eller delvis tycker att de bör avkrävas större motprestationer för att få ut arbetslöshetsersättning. I Nä-ringsdepartementets studie fanns inte någon direkt jämförbar fråga om krav på motprestationer från de arbetslösa.

7.4 Sammanfattande diskussion I detta kapitel är det alltså bara den första frågan, om orsaker till arbetslöshet, som har en motsvarighet i Näringsdepartementets studie, medan de två senare frågorna, om mer generella uppfattningar om de arbetslösa, endast ställdes i den här beskrivna undersökningen. Alla de tre frågorna är emellertid intres-santa i sammanhanget, eftersom de ger ytterligare information om responden-ternas uppfattningar om de arbetslösa och deras situation – information som eventuellt kan fördjupa den bild som framträtt i de tidigare kapitlen. Detta gäller framförallt de totala svarsmönstren, men i någon mån också svars-mönstren för vissa grupper av respondenter. Totala svarsmönster. Den första frågan som behandlades i kapitlet, om den huvudsakliga orsaken till att människor är arbetslösa, ställdes också i Nä-ringsdepartementets studie, med snarlika formuleringar av fråga och svars-alternativ. Resultaten tyder på att om det mellan våren 1999 (när Närings-departementets studie gjordes) och våren 2000 förekom någon förändring i den svenska befolkningens syn på de arbetslösa, så var tendensen att i mindre utsträckning uppfatta arbetslösheten som ett strukturellt problem, och att i högre grad lägga ansvaret på de arbetslösa själva (jfr tabell 7.4). Detta skulle

91

kunna förklaras av att arbetsmarknadsläget förbättrats under perioden, och/el-ler av diskussioner i massmedia om aktivitetsgaranti och krav på aktivt ar-betssökande (jfr avsnitt 1.3 ovan). Denna skillnad ger också stöd åt hypotesen att svarsmönstren i kapitel 4, där attityderna till de arbetslösa föreföll ha bli-vit mindre stränga, berodde på skillnader i fråge- och svarsformuleringar snarare än på en reell attitydförändring. Skillnaden mellan de två undersök-ningarna i fråga om arbetslöshetens orsaker är emellertid inte dramatisk. Fortfarande anser i maj 2000 hälften av de tillfrågade att arbetslösheten i första hand beror på att det finns för få arbetstillfällen, en tredjedel anser att ”vill man bara arbeta så finns det jobb”, och relativt många, 17 procent, har ingen uppfattning i frågan.

De två andra frågor (eller påståenden) som analyserats i kapitlet handlar om synen på de arbetslösa som grupp, och var avsedda att ge en kompletterande bild av förekomsten av stigmatiserande attityder gentemot de arbetslösa (Furåker & Blomsterberg kommande). Svaren på dessa frågor tycks avspegla en relativt utbredd skepsis till de arbetslösas vilja att arbeta, och en uppfattning om att man i högre grad borde kräva någon motprestation

Tabell 7.4 Synen på arbetslöshet och på de arbetslösa, sammanfattning Huvudsaklig orsak till arbetslöshet Näringsdepartementets studie De arbetslösa själva 33 % 28 % För få arbetstillfällen 50 % 61 % Vet ej 17 % 11 % Många av dem som får a-kassa skulle kunna få ett arbete om de bara ville. Instämmer helt 33 % Instämmer delvis 35 % Tar helt/delvis avstånd 26 % Vet ej 6 % Samhället borde ställa större krav på motprestation på dem som får ersättning från a-kassa. Instämmer helt 45 % Instämmer delvis 30 % Tar helt/delvis avstånd 16 % Vet ej 9 %

92

av dem som får arbetslöshetsersättning – även om svarsalternativen ”instäm-mer delvis” respektive ”tar delvis avstånd” är svårtolkade.

Svaren på frågan om arbetslösa ”skulle kunna få ett arbete om de bara vil-le” kan jämföras med resultat från tidigare undersökningar, där samma eller liknande frågeformuleringar använts (jfr Svallfors 1996:60; 1999:21). Av dessa studier framgår, att över 40 procent av de tillfrågade instämde helt i påståendet i 1986 års undersökning, medan undersökningar under 1990-talet, när arbetslösheten var betydligt högre, gav siffror på mellan 23 och 29 pro-cent. När den här beskrivna undersökningen genomfördes var arbetslösheten på väg ner. Då instämde 33 procent av de tillfrågade helt i påståendet om arbetslösas bristande arbetsvilja, och ytterligare 35 procent instämde delvis. Även dessa svarsmönster tyder på att attityderna till de arbetslösa blir mer negativa när arbetslösheten är låg. Man kan också notera, att Svallfors i sina undersökningar jämför misstankar om felaktigt utnyttjande av en rad olika sociala bidrag och förmåner, och det visar sig att sådana misstankar är sär-skilt vanliga just i fråga om arbetslöshetsersättning.

Många av de tillfrågade (75 procent) instämmer också, helt eller delvis, i uppfattningen att man borde ställa större krav på motprestation från de ar-betslösa som får a-kasseersättning. Här är det, som nämnts, troligt att respon-denternas uppfattningar och svar påverkats av de politiska och massmediala diskussioner som fördes när undersökningen gjordes – diskussioner om akti-vitetsgarantin och införande av ett krav på aktivt arbetssökande i arbetslös-hetsförsäkringen. Enkätsvaren tycks därmed uttrycka ett visst stöd för de förändringar i arbetsmarknadspolitiken och i arbetslöshetsförsäkringen som senare gjordes i dessa avseenden. Svarsmönster för olika grupper av respondenter. Med undantag för de vari-abler som är relaterade till arbetslöshet visar analysen relativt små och osys-tematiska skillnader mellan olika grupper av respondenter.

Könsskillnaderna i synen på arbetslöshet och på de arbetslösa är genom-gående små. Vad gäller åldersskillnader, är äldre något mer benägna än yng-re att förlägga arbetslöshetens orsaker till strukturella förhållanden, och att ta avstånd från påståendet att många arbetslösa skulle kunna få arbete om de bara ville. Inte heller dessa skillnader är emellertid särskilt stora.

Analyser utifrån socioekonomisk tillhörighet visar att företagare i jämfö-relsevis hög grad lägger ansvaret för arbetslösheten på de arbetslösa själva, ifrågasätter arbetslösas arbetsvilja och vill ställa större krav på motpresta-tioner. En annan tendens är att arbetare i större utsträckning än högre tjänste-

93

män lägger ansvaret för arbetslöshet på de arbetslösa själva, och instämmer i att många arbetslösa skulle kunna få arbete om de bara ville. Genomgående är emellertid skillnaderna mellan olika socioekonomiska kategorier måttliga.

Istället är det alltså, liksom i flera tidigare avsnitt, erfarenheter av arbets-löshet som ger tydligast utslag. De respondenter som själva var arbetslösa när studien gjordes är genomgående mest benägna att ta avstånd från uppfatt-ningarna att arbetslösheten beror på de arbetslösa, att många arbetslösa skulle kunna få arbete om de bara ville, och att man borde ställa större krav på mot-prestationer från de arbetslösa. Samma tendens, om än inte lika stark, finns bland dem som tidigare varit arbetslösa, som har familjemedlemmar eller vänner som varit arbetslösa, eller upplever risk för framtida arbetslöshet. Trots denna tydliga tendens kan man notera att de arbetslösa som instämmer i påståendena om arbetsovilja och motprestationer faktiskt är fler än de som tar avstånd från dessa påståenden.

De frågor som diskuterats i detta kapitel behandlas också i en artikel av Furåker och Blomsterberg (kommande), som relaterar dem till frågan om fö-rekomsten av stigmatiserande attityder gentemot de arbetslösa, och skillnader mellan olika befolkningsgrupper i detta avseende. Några möjliga förklaringar till sådana skillnader diskuteras också i nästa kapitel.

94

8 Avslutning Syftet med denna rapport har varit att ge en översiktlig beskrivning av resul-taten från enkätundersökningen ”Attityder till arbetslöshetsförsäkringen” och att jämföra dem med resultaten från Näringsdepartementets tidigare studie på samma område (Jabet & Pettersson 1999). I detta avslutande kapitel samman-fattas och diskuteras först undersökningens övergripande resultat (avsnitt 8.1). De totala svarsmönstren beskrivs, och jämförs med resultaten från Nä-ringsdepartementets studie. Därefter diskuteras om svarsmönstren på olika frågeområden i undersökningen är konsistenta eller inte, och ett par olika tolkningar i detta avseende redovisas. Sedan diskuteras undersökningens resultat i ljuset av de regelförändringar som gjorts inom arbetslöshetsförsäk-ringen efter undersökningens genomförande. I nästa avsnitt (8.2) diskuteras skillnader mellan olika grupper av respondenter, och möjliga förklaringar till dessa skillnader. De sistnämnda diskussionerna baseras delvis på uppsatser som tidigare skrivits inom forskningsprojektet (Soidre 2001, 2003; Furåker & Blomsterberg kommande). Avslutningsvis (avsnitt 8.3) diskuteras några uppslag för vidare studier på området, utifrån frågor som väckts i rapporten.

8.1 Undersökningens övergripande resultat Tonvikten i undersökningen låg på de villkor som gäller för de arbetslösa – dels de krav som ställs på att stå till arbetsmarknadens förfogande, dvs. att vara beredd att ta ett erbjudet arbete, och dels ekonomiska villkor i samband med arbetslöshet. Av de fem specifika kraven som gällde att ta ett erbjudet arbete (kapitel 4), uppfattades tre som alltför stränga av en majoritet av de tillfrågade. Det gällde kraven på att flytta, att pendla och att gå ner i lön. De två andra kraven, att ta ett lämpligt erbjudet arbete och att vara beredd att by-ta yrke eller bransch, ansåg de flesta var rimliga. Även på en fråga om kraven ”allt sammantaget” var rimliga, ansåg merparten av de tillfrågade att så var fallet. De som svarade att de ansåg att de olika kraven var för milda var myc-ket få.

95

Jämförelsen med motsvarande resultat från Näringsdepartementets studie visade på förvånansvärt stora skillnader. Respondenterna i Näringsdeparte-mentets studie gav genomgående uttryck för en betydligt ”strängare” syn på de olika villkoren – betydligt fler än i den här beskrivna undersökningen an-såg att de olika kraven var för milda, färre ansåg att de var för stränga. Några olika förklaringar till dessa skillnader diskuterades i kapitel 4, och mest tro-ligt tycks vara att skillnaderna i första hand beror på skillnader mellan under-sökningarna i formuleringarna av frågor och svarsalternativ. En möjlig tolk-ning är att den här beskrivna undersökningen bättre fångar attityder till de formella reglerna, medan Näringsdepartementets studie i högre grad avspeg-lar respondenternas uppfattning om reglernas faktiska tillämpning.

Vidare innehöll enkäten frågor om vad respondenterna själva var beredda att göra om de var, eller skulle bli, arbetslösa (kapitel 5). Här framträdde en god överensstämmelse mellan vilka krav de tillfrågade ansåg att man borde ställa på de arbetslösa, och vilka åtgärder de själva uppgav sig beredda att vidta. De flesta sade sig vara beredda att byta yrke eller bransch, medan det fanns en betydande motvilja mot att flytta, pendla eller gå ner i lön. På detta frågeområde var det också betydligt mindre skillnader mellan resultaten från den här beskrivna undersökningen och resultaten från Näringsdepartementets studie.

Enkätsvaren i fråga om arbetslösas ekonomiska villkor (kapitel 6) tyder på att det fanns ett visst stöd för att förbättra dessa villkor. Fyra frågor analyse-rades – en om lämplig ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen, en om högsta dagpenning, en om sänkning av ersättningen efter en viss tids arbets-löshet samt en allmän fråga om ekonomiska skillnader mellan arbetslösa och sysselsatta. Den genomgående tendensen var, att respondenterna ville förbätt-ra de arbetslösas ekonomiska villkor snarare än att försämra dem. Frågornas utformning gjorde emellertid att relativt många respondenter avstod från att svara, och svaren får därför tolkas med viss försiktighet. Frågekonstruktionen gör det också svårt att jämföra resultaten med Näringsdepartementets studie, även om vissa likheter framträder i svarsmönstren.

Avslutningsvis analyserades också några mer allmänna frågor om synen på arbetslöshet och på de arbetslösa (kapitel 7). På en fråga om vad arbets-löshet ”huvudsakligen” berodde på, angav en tredjedel av de tillfrågade att den berodde på de arbetslösa själva (”vill man bara arbeta så finns det jobb”), medan hälften angav brist på arbetstillfällen. I Näringsdepartementets studie var det något fler som förlade orsakerna till arbetsmarknaden, och något färre som lade ansvaret på de arbetslösa. Vidare instämde en majoritet av de till-

96

frågade helt eller delvis i uppfattningarna att många arbetslösa skulle kunna få arbete om de bara ville, och att man borde ställa större krav på motpres-tationer från de arbetslösa som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. De sistnämnda frågorna hade inga motsvarigheter i Näringsdepartementets studie. Konsistenta eller inkonsistenta attityder? Man kan möjligen tycka att det finns en motsättning mellan å ena sidan de uppfattningar som kom fram i kapitel 7, att man borde kräva större motprestationer av de arbetslösa och att många arbetslösa skulle kunna få arbete om de bara ville, och å andra sidan svarsmönstret i kapitel 4, där många ansåg att reglerna i arbetslöshetsförsäk-ringen var rimliga eller för stränga. Dessa regler anger ju just vilka krav de arbetslösa måste uppfylla, och syftar till att ersättning bara ska betalas ut till dem som faktiskt inte kan få arbete.

En tolkning av svarsmönstren är att många respondenter inte trodde att de formella reglerna tillämpades fullt ut och att denna bristande tillämpning utnyttjades av arbetslösa som inte ville ta de arbeten som fanns (jfr Jabet & Pettersson 1999:121). Undersökningen innehöll inte några frågor om hur respondenterna trodde att de olika reglerna tillämpades. Forskning om arbets-förmedlares arbetssätt tyder emellertid på att ”brott” mot arbetslöshetsförsäk-ringens villkor i praktiken inte alltid har lett till några sanktioner (Lundin 2000), och sådana uppfattningar fördes också fram i den politiska debatten vid tiden för undersökningen (jfr avsnitt 1.3 ovan). Utifrån denna tolkning finns det ett starkt stöd i befolkningen för att de arbetslösa ska ha relativt generösa ekonomiska och praktiska villkor, men under förutsättning att de inte i onödan utnyttjar försäkringen, utan verkligen anstränger sig för att få arbete. Detta är också en vanlig beskrivning av grundinställningen i den svenska arbetsmarknadspolitiken (Forslund 1999; Ds 1999:58). Med denna tolkning har alltså den förda politiken en hög folklig legitimitet, vilket också hävdats i den tidigare forskningen på området (Jabet & Pettersson 1999:119; Rothstein 2002:202f; Svallfors 1999:16f).

En annan möjlig tolkning av svarsmönstren är att de uttrycker uppfatt-ningar som inte är helt och hållet konsistenta. I kapitel 4 framkom att attity-derna till de arbetslösa tycktes vara ”strängare”, eller om man så vill mer negativa, vid en allmänt formulerad fråga om hur hårda krav man borde ställa på de arbetslösa än vid frågor som handlade om de konkreta villkoren i ar-betslöshetsförsäkringen. Detta intryck förstärks vid en jämförelse mellan resultaten från kapitel 4, 6 och 7. Allmänt hållna frågor, och i synnerhet frå-

97

gor med ”moraliserande” formuleringar, tycks ge upphov till mer negativa attityder till de arbetslösa än frågor om konkreta regler och villkor. Detta skulle i sin tur kunna förklaras av att de frågor som ställdes i undersökningen berörde förhållanden som de tillfrågade ofta inte var insatta i eller hade fun-derat särskilt mycket på. Sådana frågor kan leda till ogenomtänkta svar, som i relativt hög grad kan påverkas av ordval och formuleringar i frågor och svars-alternativ, av aktuell massmedierapportering, osv. Troligen ligger det en del sanning i båda de här föreslagna tolkningarna.

Stödet för regeländringar. Sedan undersökningen genomförts har politiska beslut ändrat på vissa av de regler och villkor som undersökningen handlade om. Till att börja med beslöts, samma månad som undersökningen genom-fördes, att arbetslöshetsersättning förutom de tidigare villkoren också skulle vara förknippad med ett krav på aktivt arbetssökande. Samtidigt infördes den s.k. aktivitetsgarantin. Den innebar ett krav på dem som var eller riskerade att bli långtidsarbetslösa att, efter anvisning från arbetsförmedlingen, delta i nå-gon form av organiserad heltidsaktivitet (Prop. 1999/2000:98). Undersök-ningen visar på utbredda uppfattningar om att ”många av dem som får a-kas-sa skulle kunna få ett arbete om de bara ville”, och att man bör ställa större krav på motprestationer från de arbetslösa – uppfattningar som indikerar ett stöd för den typ av åtgärder som infördes.

Ett riksdagsbeslut senare samma år (jfr Prop. 1999/2000:139) innebar att kraven på de arbetslösa att ta erbjudet arbete mildrades i vissa fall – kraven sänktes vad gäller geografisk rörlighet och byte av yrke/bransch under den första tiden i arbetslöshet. Dessutom ändrades sanktionsreglerna, så att det blev en successiv skärpning av sanktionerna för dem som inte uppfyller vill-koren. Denna förändring innebar att sanktionerna vid de första ”regelbrotten” blev mildare än tidigare. Lättnaden i kraven på geografisk rörlighet hade ett starkt stöd bland de tillfrågade i enkätundersökningen – en majoritet uppfatta-de kraven att acceptera flyttning eller pendling som alltför stränga. Däremot ansåg en stor majoritet att det tidigare kravet på byte av yrke/bransch var rim-ligt.

Slutligen har också såväl minimi- som maximibelopp i arbetslöshetsför-säkringen höjts. Minimibeloppet var när undersökningen gjordes 240 kr/dag och är idag 320 kr, medan den högsta dagersättningen har höjts från 580 kr till 730 kr de 100 första dagarna och därefter 680 kr (beloppen avser arbets-lösa som tidigare arbetat heltid). Undersökningen tyder på ett stöd för höjda ersättningar till de arbetslösa. Dels svarade relativt många att ersättnings-

98

nivåer och maximibelopp borde vara högre än vid undersökningens genom-förande (kapitel 6), dels fanns ett stort motstånd mot kravet på att ta ett arbete som ger lägre lön än a-kassan (kapitel 4 och 5). Vad gäller sänkningen av högstabeloppet efter en viss tids arbetslöshet framträdde däremot en negativ inställning bland de tillfrågade (även om den aktuella enkätfrågan inte speci-fikt handlade om maximibeloppet, utan om ”ersättningsnivån i a-kassan”).

Trots vissa frågetecken och reservationer, ger undersökningen ändå in-trycket att de regelförändringar som genomförts har haft ett relativt gott stöd i befolkningen. Syftet med Näringsdepartementets tidigare utförda studie på samma område hade ju också varit just att ge underlag för dessa regeländ-ringar.

8.2 Skillnader i attityder till arbetslösa och arbetslöshet Förutom de totala svarsmönstren som diskuterats ovan ingick i analysen ock-så ett antal jämförelser mellan olika grupper av respondenter. Här följer en genomgång av några av de variabler som undersöktes – kön, ålder, familje-situation, socioekonomisk och facklig tillhörighet, samt erfarenhet av arbets-löshet – och i några fall också kortfattade diskussioner om möjliga förkla-ringar till de skillnader som framträdde. De föreslagna förklaringarna bygger delvis på uppsatser där resultat från studien tidigare har presenterats (Soidre 2001, 2003; Furåker & Blomsterberg kommande). Dessa uppsatser baseras genomgående på multivariata analyser (logistisk regression), vilket gör att enskilda variablers betydelse för vissa frågor kan skilja sig något från resul-taten i de bivariata analyser som presenteras i denna rapport. I ett par fall kommer sådana skillnader att påpekas, men i de allra flesta fall pekar resul-taten åt samma håll.

Till skillnad från i förra avsnittet görs här inte några närmare jämförelser med Näringsdepartementets studie. Där de båda undersökningarna innehöll jämförbara frågor och bakgrundsvariabler stämde svarsmönstren relativt väl överens – de skillnader som framträdde var få och inte särskilt stora. Kön. De större könsskillnader som framträdde i undersökningen handlade främst om arbetslöshetsförsäkringens krav på att pendla och att flytta för att få nytt arbete. Det var i båda fallen fler kvinnor än män som ansåg att dessa krav var för stränga, och som angav att de själva inte var beredda att uppfylla dem. En annan noterbar skillnad var, att män var något mer motvilliga än

99

kvinnor att gå ner i lön för att få nytt arbete. I övrigt fanns en svag, men i stort sett genomgående, tendens att kvinnor hade en mer generös, mindre ”sträng” eller misstänksam inställning till de arbetslösa och till villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Det bör dock understrykas att könsskillnaderna i dessa fall var små.

Svallfors studier från början och mitten av 1990-talet visar att kvinnor all-mänt uttryckte ett något starkare stöd än män för offentligt organiserad och finansierad välfärdspolitik i olika former – men könsskillnaderna var inte dra-matiska (Svallfors 1998). Svallfors pekar ändå på ett par möjliga förklaringar till skillnaderna. En förklaring är egenintresse – kvinnor har mindre ekono-miska och politiska resurser än män och är därför mer beroende av välfärds-staten. En annan förklaring handlar om socialisation eller könsroller. Teorier om kvinnlig omsorgs- eller ansvarsrationalitet hävdar att kvinnor i högre grad än män är inriktade mot andra människors – i första hand familjemedlemmars – behov av omsorg och stöd (Svallfors 1998:34; Soidre 2001:260). Det fak-tum att många kvinnor tar ett större ansvar än män för hem och familj fram-står som en rimlig förklaring till kvinnors större skepsis till pendling, och eventuellt också till byte av bostadsort (Soidre 2001). Tillgänglig statistik tyder också på att män pendlar till arbetet i något större omfattning än kvin-nor (SCB 2002). Såväl egenintresse som socialisation kan alltså tänkas ligga bakom den mer allmänna tendensen i undersökningen, att kvinnor hade mindre ”stränga” attityder än män. I de flesta fall var dessa skillnader dock, som sagt, inte stora. Ålder. Analysen av åldersskillnader visar inte på något entydigt mönster. Äldre respondenter tenderade i flera fall att ha en ”strängare” syn än de yngre på de olika kraven i arbetslöshetsförsäkringen (ett undantag var kravet på att gå ner i lön, där de yngre ville ställa hårdast krav). Däremot var de äldre (55-64 år) genomgående mer negativa än övriga tillfrågade till att själva vidta de olika efterfrågade åtgärderna för att få arbete – vilket kan tyckas paradoxalt. I kapitel 6 framkom sedan att stödet för höjda ersättningsnivåer och maxbelopp i försäkringen var svagare bland de yngre, medan åldersskillnaden var liten för den allmänna frågan om arbetslösas ekonomiska villkor. I fråga om all-männa attityder till de arbetslösa fanns en svag tendens att de yngre var något mer benägna än de äldre att förlägga arbetslöshetens orsaker till de arbetslösa själva, och att instämma i att många arbetslösa skulle kunna få arbete om de bara ville.

100

Förklaringar till åldersskillnader av olika slag baseras i regel på antingen ett livscykelperspektiv eller ett generationsperspektiv (Svallfors 1999:45ff). Livscykelperspektivet betonar att människor går igenom olika livsfaser och har olika behov, resurser, möjligheter och begränsningar under olika perioder i livet. Generationsperspektivet betonar istället att samhället förändras över tid, och att olika generationer därför har olika erfarenheter och värderingar.

Utifrån ett livscykelperspektiv kan man förmoda att yngre människor all-mänt har en svagare förankring på arbetsmarknaden än äldre, och att de olika kraven i arbetslöshetsförsäkringen också i första hand är aktuella för yngre arbetssökande. Äldre är förmodligen, av familje- och andra skäl, mindre flexibla när det gäller att flytta, pendla, byta yrke osv. Paradoxen att de äldre på flera områden förespråkade strängare regler än de yngre, skulle då kunna förklaras som följer: 1) Såväl de yngre som de äldre respondenterna tänker sig att det i första hand är yngre arbetslösa som kommer att ställas inför de krav som frågorna handlade om. 2) De äldre tycker att det är rimligt att yngre arbetslösa får göra vissa uppoffringar för att få arbete; de yngre är också beredda till detta, men de vill göra det av eget val, inte bli tvingade till det. Även skillnader i synen på de arbetslösas ekonomiska villkor kan möjligen förklaras med att ekonomiska behov och åtaganden skiljer sig mellan olika åldersgrupper.

Ett generationsperspektiv kan eventuellt ge kompletterande förklaringar till svarsmönstren i undersökningen. Ungdomarna i undersökningen försökte etablera sig i arbetslivet under 1990-talet, när arbetslösheten var mycket hög och det var svårt för unga att få arbete, medan dagens äldre generation i regel hade betydligt lättare att komma in på arbetsmarknaden när de var unga (Soidre 2002). Detta skulle kunna leda till en större förståelse för de arbets-lösa bland de yngre, och därmed bidra till att förklara deras mindre stränga attityder vad gäller reglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Å andra sidan sägs den yngre generationen vara mer präglad av individualistiska attityder än tidigare generationer, vilket möjligen skulle kunna bidra till att förklara att yngre i något högre grad än äldre förlägger arbetslöshetens orsaker till de arbetslösa själva snarare än till strukturella förhållanden (jfr Svallfors 1999:45ff). Dessa olika tolkningar är emellertid högst preliminära; det skulle krävas fördjupade studier för att avgöra hur hållbara de är. Familjesituation. Attitydskillnader baserade på skillnader i familjesituation tycks inte ha diskuterats i någon större utsträckning i tidigare forskning, och är inte heller framträdande i den här beskrivna analysen. De familjeförhål-

101

landen som analyserades ovan var dels civilstånd (gift/sammanboende eller ensamstående), dels om respondenterna hade hemmavarande barn upp till 16 år. I kapitel 4 var skillnaderna mellan respondenter med olika familjesituation små när det gällde attityderna till de olika kraven i arbetslöshetsförsäkringen. Frågorna i kapitel 5, om egen handlingsberedskap, visade på större skill-nader. Gifta/sammanboende och småbarnsföräldrar var, föga överraskande, mindre benägna att flytta eller pendla än ensamstående och barnlösa. Här finns ett uppenbart samband mellan handlingsberedskap och den egna livs-situationen. Soidre (2003) visar att dessa samband kan problematiseras ytter-ligare i en multivariat analys som tar hänsyn till (bl.a.) olika kombinationer av civilstånd, hemmavarande barn och kön. Attitydskillnader när det gäller de arbetslösas ekonomiska villkor (kapitel 6) var små, även om det fanns en tendens att gifta/sammanboende och småbarnsföräldrar i högre grad före-språkade mer generösa ersättningar. Även i fråga om de mer allmänna attityderna till arbetslöshet och de arbetslösa, som diskuterades i kapitel 7, var skillnaderna utifrån familjesituation små. Socioekonomisk och facklig tillhörighet. I analysen ingick såväl socioekono-misk som facklig tillhörighet, och de båda variablerna gav föga överraskande liknande resultat. Facklig tillhörighet fanns i första hand med för att möjlig-göra jämförelser med Näringsdepartementets studie, men kompletterades med en socioekonomisk indelning för att få en mer heltäckande och mer fin-fördelad bild.

Frågorna om arbetslöshetsförsäkringens regler (kapitel 4) visade att SACO-medlemmar, högre tjänstemän och företagare i störst utsträckning tyckte att reglerna var rimliga (eller rentav borde skärpas), medan LO-med-lemmar och arbetare var de som oftast ansåg att reglerna var för stränga. TCO-medlemmar och tjänstemän på lägre och mellannivå utgjorde en mel-langrupp. Motsvarande mönster framträdde i fråga om vilka åtgärder de tillfrågade själva var beredda att vidta om de blev arbetslösa (kapitel 5). SACO-medlemmar, högre tjänstemän och företagare angav, i högre grad än LO-medlemmar/arbetare, att de var beredda att flytta, pendla eller gå ner i lön för att få ett nytt arbete. När det gällde att byta yrke eller bransch, var emellertid SACO-medlemmar/högre tjänstemän de mest motvilliga.

I fråga om arbetslösas ekonomiska villkor hade företagare genomgående en mer restriktiv syn än anställda. Däremot visade den här beskrivna analysen inte på några stora skillnader mellan övriga socioekonomiska grupper, eller mellan medlemmar av olika fackliga organisationer. Furåker och Blomster-

102

berg (kommande) finner emellertid, i en multivariat analys, signifikanta skill-nader baserade på socioekonomisk tillhörighet i fråga om attityder till arbets-lösas ekonomiska standard (högre tjänstemän ansåg i större utsträckning än andra att de ekonomiska skillnaderna mellan arbetslösa och sysselsatta var för små). Man kan också notera att de respondenter som var fackligt anslutna genomgående var mer benägna än övriga tillfrågade att förespråka höjda ersättningar för de arbetslösa.

När det gällde mer allmänna attityder till arbetslöshet och de arbetslösa var skillnaderna mellan olika socioekonomiska och fackliga grupper i de flesta fall ganska små. Det var emellertid främst företagare och arbetare/LO-medlemmar som ansåg att arbetslöshet berodde på de arbetslösa själva, och att man kunde få ett arbete om man bara ville. Kraven på motprestationer kom främst från företagare och högre tjänstemän.

Svallfors (1996:35) hävdar, utifrån ett rational choice-perspektiv, att sy-nen på arbetsmarknadspolitik bör vara starkt klassrelaterad – de med svagast position på arbetsmarknaden har störst anledning att förespråka omfattande och generösa interventioner från välfärdsstaten. Man kan därför, menar Svall-fors, förvänta sig att arbetare är mer positiva än högre tjänstemän till statliga ekonomiska insatser på arbetsmarknadsområdet. Hans empiriska studier tyder också på att så är fallet (Svallfors 1996:88ff). Även i den här beskrivna stu-dien framträder svarsmönster som kan tolkas i linje med Svallfors argument. Det gäller i första hand frågorna om de olika reglerna för att stå till arbets-marknadens förfogande, där arbetare alltså ofta förespråkade mildare villkor. Tendenser i samma riktning finns också i frågorna om de arbetslösas ekono-miska villkor, men höga andelar ”vet ej”-svar gör bitvis tolkningen proble-matisk. Det är dessutom möjligt att ett egenintresse även ligger bakom det fall där de högre tjänstemännen var mindre benägna än övriga att acceptera gällande villkor, nämligen villkoret som gäller byte av yrke/bransch (Soidre 2003).

När det gäller mer allmänna attityder till de arbetslösa, och i synnerhet misstankar om missbruk av arbetslöshetsförsäkringen, tyder Svallfors resultat på att man eventuellt kan förvänta sig andra attitydmönster. Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet var misstankar om att olika välfärdssys-tem missbrukades mer utbredda bland arbetare och lägre tjänstemän än bland högre tjänstemän. Svallfors tolkning var att:

Misstänksamhetsaspekterna struktureras ... av något man kunde kalla kun-skapsbaserad konflikt, där de mest politiskt alienerade och grupper med det

103

svagaste kunskaps- och informationskapitalet uppvisar den största misstänk-samheten. (Svallfors 1996:108f)

I en senare studie, från 1997, är detta mönster dock inte lika tydligt – fram-förallt är det de högre tjänstemännen som blivit mer ”misstänksamma”. Svallfors frågar sig om detta är en permanent attitydförskjutning – om ”även misstänksamhetsfrågorna styrts in i den klassbaserade konflikt som gäller för de andra attityddimensionerna” (1999:72f), eller om det är en tillfällig för-ändring p.g.a. den höga arbetslösheten och den ekonomiska krisen under 1990-talet. Resultaten från den här beskrivna undersökningen pekar snarast mot den senare tolkningen, dvs. att rörde sig om en tillfällig förändring. Erfarenhet av arbetslöshet. De analysvariabler som beskrev de tillfrågades egna direkta och indirekta erfarenheter av arbetslöshet, samt deras upplevda risk för framtida arbetslöshet, visade ofta på attitydskillnader. Skillnaderna gick genomgående i samma riktning: respondenter med större erfarenhet av arbetslöshet förespråkade bättre villkor för de arbetslösa och hade en mindre negativ inställning till de arbetslösa än människor som inte själva varit ar-betslösa.

Analysen i kapitel 4 visade, att ju större erfarenhet av arbetslöshet respon-denterna hade, desto större var sannolikheten för att de uppfattade reglerna i arbetslöshetsförsäkringen som alltför stränga. Vad gäller beredskap till egna åtgärder visade analysen i kapitel 5 på en stor motvilja hos de arbetslösa mot att gå ner i lön för att få nytt arbete. En tendens i samma riktning fanns också hos respondenter som hade tidigare erfarenheter av arbetslöshet och/eller upplevde risk för framtida arbetslöshet. När det gäller andra åtgärder för att få arbete var skillnaderna baserade på arbetslöshetserfarenhet relativt små. (I en multivariat analys framträder dock tydliga skillnader mellan arbetslösa och sysselsatta även i fråga om viljan att flytta för att få arbete; jfr Soidre 2003.) Frågorna om de arbetslösas ekonomiska villkor visade återigen på tydliga skillnader relaterade till erfarenhet av, och upplevd risk för, arbetslöshet. Respondenter som var, tidigare hade varit, eller riskerade att bli arbetslösa förespråkade i de flesta fall mer generösa ekonomiska villkor för de arbets-lösa än vad andra respondenter gjorde. Likaså hängde olika erfarenheter av arbetslöshet samman med stora åsiktsskillnader om arbetslöshet och de ar-betslösa mer generellt. Genomgående var större erfarenhet av (eller upplevd risk för) arbetslöshet förknippad med en högre grad av avståndstagande från uppfattningarna att arbetslösheten berodde på de arbetslösa själva, att de som ville kunde få arbete, och att arbetslösa borde avkrävas större motprestationer.

104

En tolkning av dessa svarsmönster är, att människors olika erfarenheter av arbetslöshet ger upphov till skillnader i egenintresse och i identifikation, vil-ka i sin tur kan förklara skillnader i attityder (jfr Svallfors 1999:59). Män-niskor som är eller tror att de kommer att bli arbetslösa har ett intresse av att de arbetslösas villkor är någorlunda bra. Människor som är eller har varit ar-betslösa – eller har erfarenhet av arbetslöshet i familjen eller bekantskaps-kretsen – har också ofta erfarenhet av i alla fall en del av de krav som enligt arbetslöshetsförsäkringens regler ställs på de arbetslösa. De vet vilka påfrest-ningar och problem arbetslösheten kan innebära – ekonomiska men också psykosociala, hälsomässiga osv. (t.ex. Strandh 2000; Alm 2001). Detta kan förväntas påverka deras attityder till arbetslöshetsförsäkringens olika villkor och ersättningsnivåer, och även till de arbetslösa och arbetslöshet mer all-mänt. Människor som har egen erfarenhet av arbetslöshet blir rimligtvis mindre benägna att instämma i påståenden som på olika sätt skuldbelägger eller nedvärderar de arbetslösa (jfr Furåker & Blomsterberg kommande).

Denna tolkning kan dock problematiseras. Forskningen om arbetslöshets-försäkringar har i hög grad betonat ”moraliska risker” i samband med för-säkringen – dvs. uppfattningen att arbetslöshet är en risk som de försäkrade själva har relativt stora möjligheter att påverka (Carroll 1997; Holmlund 1999). Detta pekar på ett mer allmänt metodproblem i anslutning till forsk-ning om arbetslöshet, nämligen förekomsten av selektionseffekter. Leder er-farenheter av arbetslöshet (eller upplevd risk för arbetslöshet) till förändrade attityder, exempelvis att det inte är rimligt att kräva att arbetslösa ska accep-tera lägre lön än a-kasseersättningen för att få nytt arbete? Eller är det så att människor med denna och liknande uppfattningar blir arbetslösa oftare och för längre perioder än andra, just därför att de inte är beredda att gå ner i lön (eller att flytta, pendla, byta yrke, osv.)? Utifrån detta resonemang är or-sakssambandet det omvända jämfört med den förra tolkningen: det är män-niskors attityder (i synnerhet attityder till vilka åtgärder som är rimliga att vidta för att undvika arbetslöshet) som, åtminstone delvis, ger upphov till skilda erfarenheter av arbetslöshet. De två tolkningarna är inte uteslutande, förmodligen sker en samverkan mellan dessa mekanismer, men exakt hur or-sakssambanden bakom resultaten ovan ser ut är alltså inte självklart (jfr Jabet & Pettersson 1999:173f).

105

8.3 Slutord Enkätundersökningen ”Attityder till arbetslöshetsförsäkringen” och den här rapporten har syftat till att ge svar på frågor om vad den svenska befolk-ningen har för uppfattningar och attityder i fråga om arbetslöshet, de arbets-lösa, och de regler och villkor som gäller i samband med arbetslöshet. Analy-serna och diskussionerna i de föregående kapitlen har svarat på en del sådana frågor, men också väckt en del nya.

Ett viktigt tema i diskussionerna har varit förändringar över tid. Arbets-lösheten förändras över tid, med skiftande ekonomiska konjunkturer. Den politiska och massmediala debatten om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäk-ringar förändras också, delvis med skiftande arbetslöshetsnivåer, men också med skiftande politiska konjunkturer och opinionssvängningar. Som en följd av detta ändras ibland också regler, villkor och ersättningsnivåer i arbetslös-hetsförsäkringen. Ett antal sådana förändringar har skett sedan enkätunder-sökningen genomfördes, och en uppenbar fråga är vilken betydelse dessa förändringar – och den offentliga diskussionen i anslutning till förändringar-na – har haft för människors attityder till arbetslöshet, till de arbetslösa och till arbetslöshetsförsäkringen.

Just den offentliga diskussionens betydelse är svårfångad i samman-hanget. I vissa stycken kan undersökningens resultat tolkas som att det skett en attitydpåverkan – att det sätt på vilket arbetslösheten beskrivits i politiska skrivelser, i debattinlägg, i ledarartiklar och i annan massmedierapportering också påverkat allmänhetens uppfattningar om och attityder till de arbetslösa. Man kan exempelvis tänka sig att det politiska talet om ”motprestationer” och att ”man ska anstränga sig för att få ett arbete” bidrar till att skapa en negativ bild av de arbetslösa som passiva, arbetsovilliga bidragstagare – och även bidrar till att konstruera arbetslöshetsproblemet som ett individproblem snarare än som ett strukturellt problem. Dessutom är förstås den offentliga debatten en viktig del i den politiska process som leder fram till faktiska förändringar i den förda politiken på arbetsmarknads-/arbetslöshetsområdet. Såväl ordval som perspektivval (”inramningar”) vid beskrivningar av sociala problem kan ha betydelse för hur problemen uppfattas och vilka lösningar på problemen som framstår som rimliga (jfr Altheide 1996; Fisher 1997). Intressanta frågor med detta perspektiv blir, exempelvis, hur arbetslöshets-problemet har konstruerats/inramats i den svenska debatten, hur detta har förändrats över tid, och vilken påverkan debatten (och dess skiftningar) har

106

haft på allmänhetens attityder ifråga om arbetslöshet och arbetslöshetsförsäk-ringen. Någon mer djupgående analys på detta område tycks emellertid inte ha gjorts.

En annan typ av frågor som väcks gäller förhållandet mellan de formella reglerna och deras faktiska tillämpning. Tidigare forskning tyder på att de regler som enkätundersökningen försökte mäta attityder till inte alltid till-lämpades fullt ut av arbetsförmedlingarna. Ett syfte med några av de regel-ändringar som sedermera införts var att de nya reglerna skulle uppfattas som rimliga och tillämpbara (i första hand genom att sanktionerna vid enstaka ”re-gelbrott” mildrades). En första fråga i sammanhanget är om de formella vill-koren i arbetslöshetsförsäkringen idag tillämpas fullt ut (eller i alla fall med större konsekvens än tidigare). Detta bör gå att följa upp genom statistik från arbetsförmedlingarna och/eller arbetslöshetskassorna. En andra fråga är om en eventuell striktare tillämpning i sin tur påverkat arbetslöshetsförsäkringens legitimitet hos befolkningen.

Avslutningsvis väcker enkätsvar och ibland motsägelsefulla och svårtol-kade svarsmönster frågor om svarens innebörd och vad som ligger bakom människors attityder. De tolkningsförsök som görs ovan, främst i avsnitt 8.2, är delvis skissartade och spekulativa – alla frågor går inte att besvara enbart på grundval av standardiserade enkätfrågor och kvantitativa analyser. I vissa fall av till synes motstridiga uppfattningar och oklara orsaksförhållanden är det möjligt att mer kvalitativt inriktade studier skulle kunna ge en fördjupad förståelse av attityderna till arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösa.

Dessa olika frågor och infallsvinklar ligger emellertid utanför ramen för denna rapport. De får istället ses som uppslag för framtida studier.

107

Referenser Ackum Agell, Susanne (1999) ”Vad vet vi om arbetsmarknadspolitikens effekter?”, i Ds 1999:58 Kontrakt för arbete: Rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen, Bilagedelen, sid 41-58. Stockholm: Fakta Info Direkt.

Aftonbladet (2000) ”Rosengren ska stoppa rundgången. Banaliseringen av arbetslösheten måste upphöra”. Ledare, 24 februari 2000, sid 2.

Agell, Jonas & Per Lundborg (1999) Survey Evidence on Wage Rigidity and Unemployment: Sweden in the 1990s. Working Paper 1999:2. Uppsala: Insti-tutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering.

Alm, Susanne (2001) The Resurgence of Mass Unemployment: Studies on Social Consequences of Joblessness in Sweden in the 1990s. Swedish In-stitute for Social Research Dissertation Series No. 53. Sociologiska Insti-tutionen, Stockholms Universitet.

Altheide, David L. (1996) Qualitative Media Analysis. Thousand Oaks, CA: Sage.

Axelsson, Cecilia (2000) ”Bakläxa hotar förslag om arbetslösa”. Svenska Dagbladet, 6 maj 2000, sid 9.

Behrenz, Lars & Lennart Delander (1996) ”Arbetsgivares rekryteringsbe-teende: En intervjuundersökning”, i SOU 1996:34 Aktiv arbetsmarknads-politik: Expertbilaga. Stockholm: Fritzes.

Berglund, Tomas (2001) Attityder till arbete i Västeuropa och USA: Teore-tiska perspektiv och analyser av data från sex länder. Göteborg Studies in Sociology No 2. Sociologiska institutionen, Göteborgs Universitet.

Björklund, Anders m.fl. (1998) Välfärdspolitik i kristid – håller arbetslinjen? Välfärdspolitiska rådets rapport 1998. Stockholm: SNS Förlag.

Blanchflower, David G., Richard Jackman & Gilles Saint-Paul (1995) Några utländska forskares syn på svensk arbetsmarknadspolitik. SOU 1995:39. Stockholm: Fritzes.

Carroll, Eero (1997) ”Samspelet mellan ’passiv’ och ’aktiv’ arbetsmarknads-politik: Arbetslöshetsförsäkringens utveckling i ett långsiktigt och jämföran-

108

de perspektiv”, i Susanne Ackum Agell & John Hassler (red.) Tretton inlägg om arbetslöshet, sid 73-92. AER-rapport 2. Stockholm: Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd/LO.

Ds 1999:58 Kontrakt för arbete: Rättvisa och tydliga regler i arbetslöshets-försäkringen. Stockholm: Fakta Info Direkt.

Esping-Andersen, Gøsta (1999) Social Foundations of Postindustrial Eco-nomies. Oxford: Oxford University Press.

Fisher, Kimberly (1997) ”Locating frames in the discursive universe”. Socio-logical Research Online 2(3). <http://www.socresonline.org.uk/2/3/4.html>

Forslund, Anders (1999) ”Brott och straff – om incitamenten i arbetslöshets-försäkringen”, i Ds 1999:58 Kontrakt för arbete: Rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen, Bilagedelen, sid 59-77. Stockholm: Fakta Info Direkt.

Frankfort-Nachmias, Chava & David Nachmias (1996) Research Methods in the Social Sciences. Femte upplagan. London: Arnold.

Fridberg, Torben & Niels Ploug (2000) ”Public attitudes to unemployment in different European welfare regimes”, i Duncan Gallie & Serge Paugam (red.) Welfare Regimes and the Experience of Unemployment in Europe, sid 334-348. Oxford: Oxford University Press.

Furåker, Bengt & Marianne Blomsterberg (2002) ”Arbetsmarknadspolitik”, i Lars H. Hansen & Pal Orban (red.) Arbetslivet, sid 269-299. Lund: Student-litteratur.

Furåker, Bengt & Marianne Blomsterberg (kommande) ”Attitudes towards the unemployed: An analysis of Swedish survey data”. International Journal of Social Welfare.

Gallie, Duncan & Susanne Alm (2000) ”Unemployment, gender, and atti-tudes to work”, i Duncan Gallie & Serge Paugam (red.) Welfare Regimes and the Experience of Unemployment in Europe, sid 109-133. Oxford: Oxford University Press.

Gustafson, Per (1997) Kön, risk och olyckor: En forskningsöversikt. Forsk-ningsrapport Samhällsvetenskap 97:9. Karlstad: Högskolan i Karlstad.

Göteborgs-Posten (2000a) ”Rätt att skärpa kraven. Långtidsarbetslösheten måste angripas med flera olika metoder”. Ledare, 17 april 2000, sid 2.

Göteborgs-Posten (2000b) ”A-kassan dras i långbänk”. Osignerad redak-tionell artikel, 6 juni 2000, sid 30.

109

Hagström, Eva (2000) ”Jag har blivit livegen”. Nerikes Allehanda, 9 maj 2000, sid 20.

Hauser, Richard, Brian Nolan, Konstanze Mörzdorf & Wolfgang Streng-mann-Kuhn (2000) ”Unemployment and poverty: Change over time”, i Duncan Gallie & Serge Paugam (red.) Welfare Regimes and the Experience of Unemployment in Europe, sid 25-46. Oxford: Oxford University Press.

Holmlund, Bertil (1999) Arbetslöshetsförsäkringens effekter. Stencilserie 1999:3. Uppsala: Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering.

Jabet, Karine & Lars-Olof Pettersson (1999) ”Attityder till arbetslöshet – en enkätundersökning genomförd våren 1999”, i Ds 1999:58 Kontrakt för arbete: Rättvisa och tydliga regler i arbetslöshetsförsäkringen, Bilagedelen, sid 117-227. Stockholm: Fakta Info Direkt.

Jackman, Richard (1990) ”Wage formation in the Nordic countries viewed from an international perspective”, i Lars Calmfors (red.) Wage Formation and Macroeconomic Policy in the Nordic Countries, sid 289-322. Stockholm: SNS Förlag.

King, Desmond S. & Bo Rothstein (1993) ”Institutional choices and labor market policy”. Comparative Political Studies 26(2):147-177.

Korpi, Tomas (2001) ”Accumulating disadvantage: Longitudinal analyses of unemployment and physical health in representative samples of the Swedish population”. European Sociological Review 17(3):255-273.

Korpi, Walter (1995) Arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring i Sverige: En studie bland arbetslöshetskassornas medlemmar. Rapport nr 35 från Expert-gruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA). Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet.

Ljungberg, Dick (2000) ”’Aktivt söka arbete’ räcker”. Dagens Nyheter, 12 maj 2000, sid A10.

Lundin, Martin (2000) Tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringens regel-verk vid arbetsförmedlingarna. Stencilserie 2000:1. Uppsala: Institutet för Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering.

Nerikes Allehanda (2000) ”Arbetslinje tas mer på allvar”. Ledare, 4 april 2000, sid 2.

Nordenmark, Mikael (1999) Unemployment, Employment Committment and Well-being: The Psychosocial Meaning of (Un)employment among Women and Men. Doctoral Theses at the Department of Sociology, Umeå University, No. 10.

110

Ohlsson, Rolf & Jonas Olofsson (1998) Arbetslöshetens dilemma – motsätt-ningar och samförstånd i svensk arbetslöshetsdebatt under två hundra år. Stockholm: SNS Förlag.

Paugam, Serge & Helen Russell (2000) ”The effects of employment precarity and unemployment on social isolation”, i Duncan Gallie & Serge Paugam (red.) Welfare Regimes and the Experience of Unemployment in Europe, sid 243-264. Oxford: Oxford University Press.

Rantakeisu, Ulla (2002) Arbetslöshetens olika ansikten: Fyra studier om ar-betslöshetens sociala och hälsomässiga yttringar. Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet.

Rosengren, Björn (2000) ”’Ny lag pressar arbetslösa till jobb.’ Arbetsmark-nadsministern: Det räcker inte att bara passivt stå till arbetsmarknadens för-fogande”. Dagens Nyheter, 29 mars 2000, sid A4.

Rothstein, Bo (2002) Vad bör staten göra? Om välfärdsstatens moraliska och politiska logik. Andra upplagan. Stockholm: SNS Förlag.

SCB (1995) Offer för vålds- och egendomsbrott 1978-1995. Levnadsförhål-landen rapport 88. Stockholm: SCB.

SCB (1999) Attityder till arbetslöshetsförsäkringen 1999 (Enkäten från Nä-ringsdepartementets studie, fotokopia).

SCB (2000a) Arbetskraftsundersökningen i januari 2000. Statistiska med-delanden, AM 10 SM 0002. Stockholm: SCB.

SCB (2000b) Arbetskraftsundersökningen i maj 2000. Statistiska meddelan-den, AM 10 SM 0006. Stockholm: SCB.

SCB (2002) Sysselsättningen i kommuner och län 2000. Statistiska meddel-anden, AM 32 SM 0201. Stockholm: SCB.

Schück, Johan (2000) ”Rosengren målar för ljus bild”. Dagens Nyheter, 26 februari 2000, sid A11.

Soidre, Tiiu (2001) ”Arbetslöshetsrisk och inställning till arbetslöshetskas-sans regler”, Arbetsmarknad & Arbetsliv 7(4):255-269.

Soidre, Tiiu (2002) ”Ålder, generation och arbete”, i Lars H. Hansen & Pal Orban (red.) Arbetslivet, sid 437-466. Lund: Studentlitteratur.

Soidre, Tiiu (2003) Unemployment Risks and Demands on Labour Market Flexibility: An Analysis of Attitudinal Patterns in Sweden. Sociologiska institutionen, Göteborgs Universitet.

111

Starrin, Bengt & Leif R. Jönsson (1998) ”Ekonomisk påfrestning, skamgöran-de erfarenheter och ohälsa under arbetslöshet: En prövning av ekonomi-skam modellen”. Arbetsmarknad & Arbetsliv 4(2):91-108.

Stenberg, Ewa (2000) ”Arbetslösa får ökad ersättning. Finansieringen oklar. Dagpenningen upp från 580 till 640 kronor”. Dagens Nyheter, 30 mars 2000, sid A13.

Strandh, Mattias (2000) Varying Unemployment Experiences? The Economy and Mental Well-being. Doctoral Theses at the Department of Sociology, Umeå University, No. 18.

Svallfors, Stefan (1996) Välfärdsstatens moraliska ekonomi: Välfärdsopi-nionen i 90-talets Sverige. Umeå: Boréa.

Svallfors, Stefan (1998) ”Kvinnors och mäns syn på välfärdsstaten”, i Inga Persson & Eskil Wadensjö (red.) Välfärdens genusansikte, sid 32-48. SOU 1998:3. Stockholm: Fritzes.

Svallfors, Stefan (1999) Mellan risk och tilltro: Opinionsstödet för en kol-lektiv välfärdspolitik. Umeå Studies in Sociology, No. 114. Umeå: Sociolo-giska institutionen, Umeå Universitet.

Svenska Dagbladet (2000) ”Rosengrens bättre jag”. Ledare, 31 mars 2000, sid 2.

Underlid, Kjell (1997) ”Personal financial situation during unemployment and mental health”. Scandinavian Journal of Social Welfare 6(1):2-12.

Whelan, Christopher & Frances McGinnity (2000) ”Unemployment and satisfaction: A European analysis”, i Duncan Gallie & Serge Paugam (red.) Welfare Regimes and the Experience of Unemployment in Europe, sid 286-306. Oxford: Oxford University Press.

Riksdagstryck m.m.

Regeringens proposition 1999/2000:98. Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt.

Regeringens proposition 1999/2000:139. En rättvisare och tydligare arbets-löshetsförsäkring.

Riksdagens protokoll 1999/2000:116 (25 maj 2000)

Riksdagens protokoll 1999/2000:119 (30 maj 2000)

112

SFS 1997:238 Lag om arbetslöshetsförsäkring. (Uppdaterad t.o.m. SFS 2002:626) [10 juli 2002] <http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19970238.htm>.

SFS 1997:835 Förordning om arbetslöshetsförsäkring. (Uppdaterad t.o.m. SFS 2002:663) [10 juli 2002] <http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19970835.htm>.

Övrigt

Data till diagram 1.1 är hämtade från SCB:s hemsida den 30 juli 2002: http://www.scb.se/statistik/am0401/am0401dia4.asp (http://www.scb.se/statistik/am0401/am0401.xls)

113

Bilaga 1: Tabeller

Allmänt B1. Bakgrundsvariabler, frekvenser m.m.

Arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring (kapitel 3) B2. Arbetslöshetstidens sammanlagda längd bland dem som varit

arbetslösa de senaste tio åren B3. Egen och familjemedlemmars erfarenheter av arbetslöshet de

senaste tio åren B4. Medlemskap i arbetslöshetskassa

Villkoren i arbetslöshetsförsäkringen (kapitel 4) B5. Acceptera anvisat arbete eller föreslagen AMS-åtgärd B6. Byta bostadsort B7. Pendla till annan ort B8. Byta yrke eller bransch B9. Acceptera lägre lön B10. Villkoren ”allt sammantaget”

Egna åtgärder vid arbetslöshet (kapitel 5) B11. Byta bostadsort B12. Pendla till annan ort B13. Byta yrke eller bransch B14. Acceptera lägre lön B15. Uppfattning om a-kasseregler och egna åtgärder vid

arbetslöshet

De arbetslösas ekonomiska förhållanden (kapitel 6) B16. Uppfattning om skillnader i ekonomisk standard B17. Uppfattning om lämplig ersättningsnivå B18. Uppfattning om lämplig maximal dagersättning B19. Uppfattning om sänkt ersättning efter viss tid

Synen på arbetslöshet och på de arbetslösa (kapitel 7) B20. Huvudsaklig orsak till arbetslöshet B21. Uppfattningen att många arbetslösa skulle kunna få arbete B22. Uppfattning om större krav på motprestation Anmärkning Kategoriindelningar etc. är fr.o.m. tabell B2 gjorda för att möjliggöra direkta jäm-förelser med Näringsdepartementets studie från 1999. AK-status i tabell B5 och framåt anges därför enligt AKU-variabeln; antal arbetslösa skiljer sig något från det antal som ingår i övriga kategoriseringar relaterade till arbetslöshet (se kommentar i texten, inledningen av kapitel 3).

114

Tabell B1 Bakgrundsvariabler, frekvenser m.m. Antal Procent

Ålder 16-24 år 306 17 25-54 år 1214 67 55-64 år 304 17 Totalt 1824 100

Kön Kvinnor 933 51 Män 891 49 Totalt 1824 100

Civilstånd Gift/sambo 1194 65 Ensamstående 630 35 Totalt 1824 100

Barn Hemmav. barn 770 42 Ej hem. barn 1054 58 Totalt 1824 100

Yngsta barnets 0-6 år 333 19 ålder 7-10 år 149 9 11-16 år 176 10 Ej barn 1054 62 Totalt 1712 100

AK-status Anställda 1354 74 Företagare 128 7 Arbetslösa 67 4 Ej i AK 275 15 Totalt 1824 100

Erfarenhet av Arbetslös nu 88 5 arbetslöshet Tidigare, > 1 år 223 13 Tidigare, < 1 år 306 17 Fam/vän, ej egen 814 46 Ingen 339 19 Totalt 1770 100

Erfarenhet av Egen ja/fam ja 270 15 arbetslöshet Egen ja/fam nej 350 19 Egen nej/fam ja 345 19 Egen nej/fam nej 832 46 Totalt 1797 100

115

Tabell B1 Bakgrundsvariabler, frekvenser m.m. (forts.) Antal Procent

Tid i arbets- Ingen arb.lösh. 1194 66 löshet < 6 mån 219 12 (senaste 6-12 mån 117 6 tio åren) 1-3 år 175 10 > 3 år 98 5 Totalt 1803 100

Upplevd risk för Sannolikt 240 15 arbetslöshet Osannolikt 1393 85 Totalt 1633 100

Fackl. tillh. LO 605 52 TCO 389 34 SACO 123 11 Övriga (redov. ej.) 38 3 Totalt 1155 100

Utbildning Förgymnasial 440 25 Gymnasial 849 48 Eftergymnasial 482 27 Totalt 1771 100

Riksregioner Stockholm 356 20 Ö Mellansverige 343 19 N Mellansverige 181 10 Mell. Norrland 83 5 Norra Norrland 126 7 Sydsverige 223 12 Västsverige 358 20 Småland m öarna 154 8 Totalt 1824 100

116

Tabell B2 Arbetslöshetens sammanlagda längd bland dem som varit arbetslösa de senaste tio åren, ålder, procent

16-24 år 25-54 år 55-64 år Totalt

Ej arbetslösa 64 62 81 65 < 6 månader 17 13 4 12 6-12 månader 8 7 3 6 1-3 år 8 11 5 10 > 3 år 2 6 6 5 Vet ej 0 1 1 1 Totalt 100 100 100 100 N=1824 Tabell B3 Egen och familjemedlemmars erfarenheter av arbets-

löshet de senaste tio åren, procent Arbetslös Ej arbetslös Totalt

Familjemedlem arbetslös

15

19

34

Familjemedlem ej arbetslös

19

46

66

Totalt

35

65

100

N=1797 Tabell B4 Medlemskap i arbetslöshetskassa, procent

16-24 år 25-54 år 55-64 år Totalt

Ja 27 88 84 77 Nej 72 12 16 22 Vet ej 1 0 0 0

Totalt 100 100 100 100 N=1810

117

Tabell B5 Uppfattning om kravet att ta erbjudet lämpligt arbete, procent


Totalt (N=1816) 10 82 4 3

Kvinnor, 16-24 år 13 82 1 4 ålder 25-54 år 11 83 3 3 55-64 år 8 88 1 2

Män, 16-24 år 13 75 5 7 ålder 25-54 år 9 82 7 2 55-64 år 7 85 2 6

Civilstånd Gift/sambo 9 84 4 3 Ensamstående 12 80 4 4

Yngsta 0-6 år 12 82 5 2 barnets 7-10 år 9 81 7 3 ålder 11-16 år 6 86 6 2 Ej barn 11 82 3 4

AK-status Anställda 10 83 4 3 Företagare 6 89 5 1 Arbetslösa 14 77 3 6 Ej i AK 14 77 3 6

Erf. av Egen ja/fam ja 18 76 3 3 arbetslöshet Egen ja/fam nej 12 79 6 3 Egen nej/fam ja 12 82 3 2 Egen nej/fam nej 6 86 4 4

Tid i arbets- Ingen arb.lösh. 8 85 4 3 löshet < 6 mån 15 77 5 3 (senaste 6-12 mån 15 81 2 3 tio åren) 1-3 år 15 79 4 2 > 3 år 17 73 6 3

Facklig org. LO 13 81 3 3 TCO 7 89 2 3 SACO 6 84 10 1

Riksregioner Stockholm 10 80 6 4 Ö Mellansverige 8 85 4 3 N Mellansverige 10 85 1 4 Mell. Norrland 6 88 5 2 Norra Norrland 13 84 2 2 Sydsverige 11 82 4 3 Västsverige 11 82 5 3 Smål. m öarna 14 74 5 7

118

Tabell B6 Uppfattning om kravet att byta bostadsort, procent


Totalt (N=1815) 74 21 0 5


Män, 16-24 år 76 19 1 4 ålder 25-54 år 70 26 0 4 55-64 år 59 30 1 10








119

Tabell B7 Uppfattning om kravet på pendling, procent


Totalt (N=1816) 53 44 0 3


Män, 16-24 år 60 35 1 4 ålder 25-54 år 46 52 0 1 55-64 år 41 55 1 3








120

Tabell B8 Uppfattning om kravet att byta yrke eller bransch, procent


Totalt (N=1815) 19 75 1 5


Män, 16-24 år 19 75 1 5 ålder 25-54 år 19 76 1 4 55-64 år 13 80 0 7








121

Tabell B9 Uppfattning om kravet att acceptera lägre lön, procent


Totalt (N=1815) 53 40 1 6


Män, 16-24 år 46 43 3 8 ålder 25-54 år 53 42 2 3 55-64 år 62 32 0 6








122

Tabell B10 Uppfattning om regler för ersättning från a-kassa, ”allt sammantaget”, procent

För stränga Rimliga För milda Vet ej

Totalt (N=1814) 19 61 8 11


Män, 16-24 år 21 61 7 11 ålder 25-54 år 17 64 9 10 55-64 år 15 61 11 13








123

Tabell B11 Egna åtgärder vid arbetslöshet, byta bostadsort, procent


Totalt (N=1773) 22 17 59 2


Män, 16-24 år 37 17 43 3 ålder 25-54 år 26 19 53 2 55-64 år 18 13 65 3

Civilstånd Gift/sambo 16 16 66 2 Ensamstående 33 18 47 2 Yngsta 0-6 år 16 16 66 1 barnets 7-10 år 15 13 72 0 ålder 11-16 år 14 19 65 2 Ej barn 26 17 55 2






124

Tabell B12 Egna åtgärder vid arbetslöshet, pendling (hemifrån 12 tim/dag), procent


Totalt (N=1773) 42 14 43 1


Män, 16-24 år 48 19 32 1 ålder 25-54 år 55 16 29 1 55-64 år 45 13 39 2








125

Tabell B13 Egna åtgärder vid arbetslöshet, byta yrke eller bransch, procent


Totalt (N=1767) 74 15 9 2


Män, 16-24 år 60 22 11 8 ålder 25-54 år 78 14 7 1 55-64 år 73 13 12 3








126

Tabell B14 Egna åtgärder vid arbetslöshet, acceptera lägre lön, procent


Totalt (N=1777) 35 21 41 2


Män, 16-24 år 35 17 46 2 ålder 25-54 år 34 21 43 2 55-64 år 27 16 55 2








127

Tabell B15 Uppfattning om a-kasseregler och egna åtgärder vid arbetslös-het, procent

Skulle själv (vara beredd att) byta bostadsort

Ja Kanske Nej Vet ej Totalt

För milt krav 0 0 0 0 0 Rimligt krav 12 3 5 0 20 För strängt krav 9 12 52 1 74 Vet ej 1 1 2 1 5

Totalt 22 17 59 2 100

N=1773 Skulle själv (vara beredd att) pendla



Totalt 42 14 43 1 100

N=1773 Skulle själv (vara beredd att) byta yrke/bransch



Totalt 74 15 9 2 100

N=1767

Skulle själv (vara beredd att) ta arbete med lägre lön än a-kassa Ja Kanske Nej Vet ej Totalt


Totalt 35 21 41 2 100

N=1777

128

Tabell B16 Uppfattning om skillnader i ekonomisk standard, procent

För stora Rimliga För små Vet ej

Totalt (N=1814) 27 42 11 19


Män, 16-24 år 20 43 13 24 ålder 25-54 år 26 46 14 15 55-64 år 27 47 11 15








129

Tabell B17 Uppfattning om lämplig ersättningsnivå, procent

< 80 % 80 % > 80 % Vet ej

Totalt (N=1810) 15 30 41 13


Män, 16-24 år 33 31 21 15 ålder 25-54 år 15 35 42 8 55-64 år 9 35 44 13








130

Tabell B18 Uppfattning om lämplig maximal dagersättning, procent

< 580 kr 580 kr > 580 kr Vet ej

Totalt (N=1815) 21 7 39 33


Män, 16-24 år 36 8 23 33 ålder 25-54 år 19 8 46 27 55-64 år 14 10 46 30








131

Tabell B19 Uppfattning om sänkt ersättning efter viss tid, procent

Bra Dåligt Vet ej

Totalt (N=1814) 29 64 7

Kvinnor, 16-24 år 43 47 9 ålder 25-54 år 25 69 7 55-64 år 12 79 9

Män, 16-24 år 49 41 10 ålder 25-54 år 32 63 5 55-64 år 19 75 6

Civilstånd Gift/sambo 27 67 6 Ensamstående 34 58 8

Yngsta 0-6 år 32 64 4 barnets 7-10 år 23 72 5 ålder 11-16 år 28 66 6 Ej barn 29 63 8

AK-status Anställda 28 66 6 Företagare 41 52 7 Arbetslösa 15 79 6 Ej i AK 36 53 11

Erf. av Egen ja/fam ja 27 69 4 arbetslöshet Egen ja/fam nej 28 67 5 Egen nej/fam ja 27 66 6 Egen nej/fam nej 32 60 8

Tid i arbets- Ingen arb.lösh. 30 62 8 löshet < 6 mån 33 62 5 (senaste 6-12 mån 33 62 5 tio åren) 1-3 år 23 74 2 > 3 år 18 80 2

Facklig org. LO 21 74 6 TCO 25 69 5 SACO 33 62 5

Riksregioner Stockholm 38 53 8 Ö Mellansverige 26 66 8 N Mellansverige 22 71 7 Mell. Norrland 19 78 2 Norra Norrland 26 69 5 Sydsverige 30 64 6 Västsverige 33 62 5 Smål. m öarna 25 67 8

132

Tabell B20 Huvudsaklig orsak till arbetslöshet, procent

För få arbetstillfällen

De arbets-lösa själva

Vet ej

Totalt (N=1813) 50 33 17

Kvinnor, 16-24 år 48 34 18 ålder 25-54 år 50 34 16 55-64 år 62 26 12

Män, 16-24 år 39 39 23 ålder 25-54 år 49 33 18 55-64 år 53 30 17

Civilstånd Gift/sambo 50 33 18 Ensamstående 50 33 17

Yngsta 0-6 år 50 31 18 barnets 7-10 år 50 31 19 ålder 11-16 år 47 36 17 Ej barn 50 32 17

AK-status Anställda 49 34 17 Företagare 41 40 19 Arbetslösa 73 17 11 Ej i AK 52 29 19

Erf. av Egen ja/fam ja 57 28 15 arbetslöshet Egen ja/fam nej 52 35 13 Egen nej/fam ja 55 24 20 Egen nej/fam nej 44 38 19

Tid i arbets- Ingen arb.lösh. 47 34 19 löshet < 6 mån 50 37 13 (senaste 6-12 mån 50 39 10 tio åren) 1-3 år 57 25 19 > 3 år 68 22 9

Facklig org. LO 51 34 15 TCO 57 28 15 SACO 50 29 21

Riksregioner Stockholm 40 40 20 Ö Mellansverige 56 30 14 N Mellansverige 53 28 19 Mell. Norrland 58 24 18 Norra Norrland 69 18 14 Sydsverige 43 41 17 Västsverige 48 35 17 Smål. m öarna 49 30 21

133

Tabell B21 Uppfattningen att många arb.lösa skulle kunna få arbete, procent

Instämmer Instämmer Tar avstånd Vet ej helt delvis helt/delvis

Totalt (N=1810) 33 35 26 6


Män, 16-24 år 35 38 18 9 ålder 25-54 år 32 35 27 6 55-64 år 35 30 26 9








134

Tabell B22 Uppfattning om större krav på motprestation, procent

Instämmer Instämmer Tar avstånd Vet ej helt delvis helt/delvis

Totalt (N=1810) 45 30 16 9


Män, 16-24 år 43 28 15 15 ålder 25-54 år 48 29 15 7 55-64 år 48 23 18 12








135

Bilaga 2: Frågeformulär ”Attityder till arbetslöshetsförsäkringen” Om up sysselsatt eller utanför arbetskraften, ”dvs ej arbetslös nu” Fråga 1a Har du varit arbetslös någon gång under de senaste 10 åren? Om du har

deltagit i någon AMS-åtgärd så räknas även det som arbetslöshet.

1 Ja 2 Nej 8 Vet ej Fråga 1b Hur sannolikt bedömer du det vara att du blir arbetslös någon gång inom

de närmaste två åren? (läs alternativen 1-4)

1 Mycket sannolikt 2 Ganska sannolikt 3 Ganska osannolikt 4 Mycket osannolikt 8 Vet ej

Om ja på fråga 1a eller ”arbetslös nu” Fråga 2 Hur länge har du sammanlagt varit arbetslös under de senaste 10 åren? Om

du har deltagit i någon AMS-åtgärd så räknas även det som arbetslöshet.

1 Mindre än tre månader 2 Tre månader eller mer men mindre än sex månader 3 Sex månader eller mer men mindre än tolv månader 4 Ett år eller mer men mindre än tre år 5 Tre år eller mer 8 Vet ej

Fråga 3 Är det någon i din familj, t ex make/maka/sambo, föräldrar eller barn, som varit arbetslös de senaste 10 åren? Även här räknas det som arbetslöshet om man har deltagit i någon AMS-åtgärd.

1 Ja 2 Nej 8 Vet ej

Fråga 4 Finns det någon i din närmaste bekantskapskrets, t ex vänner, grannar eller arbetskamrater, som varit arbetslös de senaste 10 åren? Även här räknas det som arbetslöshet om man har deltagit i någon AMS-åtgärd.

1 Ja 2 Nej 8 Vet ej

136

Så har vi några frågor om din syn på a-kasseersättningen. Fråga 5a Om man är arbetslös kan man få ersättning från a-kassan med ett visst

belopp fem dagar i veckan. Hur många kronor per dag tror du att man maximalt kan få?

1 -399 kronor per dag 2 400-459 kronor 3 460-519 kronor 4 520-579 kronor 5 580 kronor 6 581-639 kronor 7 640-699 kronor 8 700 kronor eller mer 88 Vet ej Fråga 5b Hur många kronor per dag, fem dagar i veckan, tycker du att man

maximalt borde få vid arbetslöshet? 1 -399 kronor per dag 2 400-459 kronor 3 460-519 kronor 4 520-579 kronor 5 580 kronor 6 581-639 kronor 7 640-699 kronor 8 700 kronor eller mer 88 Vet ej Fråga 6 Vid arbetslöshet kan man i ersättning få en bestämd andel av den tidigare

lönen om denna inte överstigit ca 16.000 kronor per månad. Hur stor procentandel av lönen tror du att man då kan få?

1 - 49 procent 2 50-59 procent 3 60-69 procent 4 70-79 procent 5 80 procent 6 81-89 procent 7 90 procent eller mer 8 Vet ej

137

Fråga 7 Hur stor procentandel av den tidigare lönen tycker du att man borde få i ersättning vid arbetslöshet om man tjänat högst 16.000 kronor per månad?

1 - 49 procent 2 50-59 procent 3 60-69 procent 4 70-79 procent 5 80 procent 6 81-89 procent 7 90 procent eller mer 8 Vet ej

Fråga 8 Vilken högsta lön per månad tycker du att man ska sätta som tak när man beräknar den procentuella ersättningen vid arbetslöshet?

1 -9 999 kronor 2 10 000-11 999 kronor 3 12 000-13 999 kronor 4 14 000-15 999 kronor 5 16 000-17 999 kronor 6 18 000-19 999 kronor 7 20 000 kronor eller mer 8 Vet ej

Fråga 9 Den som får ersättning från a-kassa måste vara beredd att ta ett erbjudet, lämpligt arbete eller acceptera en föreslagen AMS-åtgärd. Tycker du att det kravet är rimligt, för strängt eller för milt?


Fråga 10 Enligt nuvarande a-kasseregler måste den som är arbetslös, och inte har minderåriga barn, i princip vara beredd att ta ett arbete även om det innebär att man måste pendla och vara borta från hemmet i upp till 12 timmar per dag. Tycker du att det kravet är rimligt, för strängt eller för milt?


138

Fråga 11 Enligt nuvarande a-kasseregler måste den som är arbetslös i princip vara beredd att ta ett arbete även om det innebär byte av bostadsort. Tycker du att det kravet är rimligt, för strängt eller för milt?


Fråga 12 Enligt nuvarande a-kasseregler måste den som är arbetslös i princip vara

beredd att ta ett arbete även om det innebär byte av yrke eller bransch. Tycker du att det kravet är rimligt, för strängt eller för milt?


Fråga 13 Den som får ersättning från a-kassa måste vara beredd att ta ett erbjudet,

lämpligt arbete även om det innebär att lönen är 10 procent lägre än a-kasseersättningen. Tycker du att det kravet är rimligt, för strängt eller för milt?


Fråga 14 Tycker du, allt sammantaget, att kraven för att få ersättning från a-kassa är

rimliga, för stränga eller för milda? 1 För stränga 2 Rimliga 3 För milda 8 Vet ej

Fråga 15 Det har framförts förslag att ersättningsnivån i a-kassan skall sänkas efter

viss tids arbetslöshet. Tycker du att ett sådant förslag är mycket bra, ganska bra, ganska dåligt eller mycket dåligt?

1 Mycket bra 2 Ganska bra 3 Ganska dåligt 4 Mycket dåligt 8 Vet ej

139

Fråga 16 Tycker du, allmänt sett, att skillnaderna i ekonomisk standard mellan dem som arbetar och dem som är arbetslösa är rimliga, för stora eller för små?

1 För stora 2 Rimliga 3 För små 8 Vet ej Fråga 17 Det finns olika uppfattningar om vad arbetslöshet huvudsakligen beror på.

En uppfattning är att det finns för få arbetstillfällen. En annan uppfattning är att det beror på de arbetslösa själva att de inte har något jobb. Vilken av dessa två uppfattningar stämmer, allmänt sett, bäst med vad du själv tycker?

1 Arbetslösheten beror huvudsakligen på att antalet arbetstillfällen inte räcker till 2 Arbetslösheten beror huvudsakligen på de arbetslösa själva, dvs vill man bara arbeta så finns det jobb 8 Ingen uppfattning/vet ej (om arbetslös enligt AKU) Fråga 18 Vad skulle du själv kunna tänka dig att göra för att få ett jobb?

(om sysselsatt enligt AKU) Fråga 18 Om du själv blev arbetslös, vad skulle du då kunna tänka dig att göra för

att få ett jobb?

(om ej i ak enligt AKU) Fråga 18 Om du själv skulle vilja förvärvsarbeta, vad skulle du då kunna tänka dig

att göra för att få ett jobb? A Skulle du ta ett jobb om lönen var lägre än a-kasseersättningen?

1 Ja 2 Kanske 3 Nej 4 Arbete ej aktuellt 8 Vet ej B Skulle du ta ett jobb om du därmed blev tvungen att vara borta från hemmet i upp till 12 timmar per dag?

1 Ja 2 Kanske 3 Nej 4 Arbete ej aktuellt 8 Vet ej

140

C Skulle du ta ett jobb om du därmed blev tvungen att byta bostadsort?

1 Ja 2 Kanske 3 Nej 4 Arbete ej aktuellt 8 Vet ej D Skulle du ta ett jobb om du därmed blev tvungen att byta yrke eller bransch?

1 Ja 2 Kanske 3 Nej 4 Arbete ej aktuellt 8 Vet ej

Fråga 19 Ersättningen till de arbetslösa finansieras i dag huvudsakligen genom skatter och arbetsgivaravgifter och endast en liten del betalas genom egenavgifter. Hur tycker du att kostnaderna för a-kassan ska finansieras?

(läs alternativ 1-5) 1 Helt genom skatter och arbetsgivaravgifter 2 Till största delen genom skatter och arbetsgivaravgifter 3 Ungefär lika mycket genom skatter/arbetsgivaravgifter och egenavgifter 4 Till största delen genom egenavgifter 5 Helt genom egenavgifter 8 Vet ej

Fråga 20 Jag skall nu läsa upp ett antal påståenden som man ibland hör i den allmänna debatten. Jag ber dig ta ställning till om du instämmer i eller tar avstånd från vart och ett av påståendena.

A Efter en maximal period med a-kassa bör man kunna få förlängning om man inte fått ett ”vanligt” arbete (dvs arbete på den reguljära arbetsmarknaden). (läs upp svarsalternativen 1-4) 1 Instämmer helt 2 Instämmer delvis 3 Tar delvis avstånd 4 Tar helt avstånd 8 Vet ej

141

B Efter en maximal period med a-kassa bör man kunna få någon form av sysselsättningsåtgärd om man inte fått ett ”vanligt” arbete. (läs upp svarsalternativen 1-4)

1 Instämmer helt 2 Instämmer delvis 3 Tar delvis avstånd 4 Tar helt avstånd 8 Vet ej

C Efter en maximal period med a-kassa bör man kunna få omskolning eller vidareutbildning om man inte fått ett ”vanligt” arbete.


D Efter en maximal period med a-kassa bör man kunna få socialbidrag om man inte fått ett ”vanligt” arbete.


E Efter en maximal period med a-kassa bör den som fyllt 55 år och inte har fått ett ”vanligt” arbete kunna få förtidspension.


F Samhället borde ställa större krav på motprestation på dem som får ersättning från a-kassa.


142

G Många av dem som får a-kassa skulle kunna få ett arbete om de bara ville. 1 Instämmer helt 2 Instämmer delvis 3 Tar delvis avstånd 4 Tar helt avstånd 8 Vet ej H Många av dem som får socialbidrag skulle kunna klara sig utan detta om de bara ville arbeta mer. 1 Instämmer helt 2 Instämmer delvis 3 Tar delvis avstånd 4 Tar helt avstånd 8 Vet ej

Ställs till sysselsatta Fråga 21 Ungefär hur stor är din nuvarande arbetsinkomst per månad före skatt? 1 - 7 999 kronor i månaden 2 8 000-11 999 kronor 3 12 000-15 999 kronor 4 16 000-19 999 kronor 5 20 000-23 999 kronor 6 24 000-27 999 kronor 7 28 000 kronor eller mer 8 Vet ej

Fråga 22 Är du medlem i någon a-kassa? 1 Ja 2 Nej 8 Vet ej

143

Forskningsrapporter utgivna i institutionens forskningsrapportserie 1. Dahlström, E: Funktionalistisk samhällsanalys. En kritisk granskning.

1964 2. de Laval, G & Sjöstrand, P: En manual för planering av sociologiska

undersökningar. 1964 3. Olsson, S: Efterfrågans betydelse för yrkesverksamheten hos gifta kvin-

nor. Ett försök till analys. 1964 4. Dahlström, E: Påverkan, utbyte och makt. En kritisk analys av några

modeller och teorier om makt och interaktion. 1965 5. Dahlström, E, Olsson, S, Rundblad, B & Sjöstrand, P: Studier av arbets-

byte-processen. 1966 6. Berner Öste, M: Om termer, begrepp och definitioner. 1966 7. Dahlström, E & Trone, K: Livscykel och civilstånd. 1966 8. Osei-Kofi, E: The Family and Social Change in Ghana. 1967 9. Hodann, I & Torbjörnsson, B: En fjällsameby; samt Dahlström, E:

Våra samer. 1968 10. Jungen, B: Utstötta. En intervjuundersökning bland missbrukare av

centralstimulerande medel. 1969 11. Saarkoppel, H & Selander, P: Att bygga för kontakt – en myt? 1969 12. Teeland, L: The Relevance of the Concept of Reference Groups to the

Sociology of Knowledge. 1971 13. de Laval, G & Rundblad, B: A Swedish Social and Science Data Ar-

chive. 1971 14. Nilsson, G: Om bingoismen. Professor Tregs föredrag ”Inför resan till

SAAP”. 1971 15. Cato, J-C, Nelhans, B & Svensson, I-B: Allmänprevention – ett labora-

torieexperiment. 1971 16. Asplund, J: En mycket fri tolkning av några teser i Georg Lukàcs ”His-

toria och klassmedvetande”. 1971 17. Asplund, J: Om attitydbegreppets teoretiska status. 1971 18. Bringhed, L-E & Rodhner, A: Arbetsvårdens ideologi och funktion –

en kritisk granskning av en vårdsektors utveckling och utformning. 1971 19. Östnäs, A: Bostadsplanering och kvinnornas politiska representation.

1971 20. Andersson, S: En fenomenologisk läsning av Georg H Mead. Eller var-

för verkligheten är verklig och inte ett skådespel. 1971 21. Carlander, I: Incest, situation, förbud, beteende. 1972

144

22. Jonsson, A & Månson, P: Försvarsvilja som attityd och kulturfenomen. 1972

23. Karlsson, K-A & Nilsson, B: Om lingvistisk relativitet. 1972 24. Dahlström, E: Den samiska minoriteten i Sverige. 1972 25. Andersson, S: Jag och Du. En studie i intersubjektivitetens socialpsyko-

logi. 1972 26. Hedberg, L-P: Kommunikation och social verklighet. 1972 27. Allwood, J: The Concepts of Holism and Reductionism in Sociological

Theory. 1973 28. Muga, D: The Ortega Hypothesis Reconsidered. 1973 29. Berg, L-E: Om imitation. 1973 30. Nelhans, B: KHAT. A Stimulation Drug in Eastern Africa and the Ara-

bian Peninsula. 1974 31. Muga, D: Some Conceptual Dimensions of the Recruitment Process to

Collective Habitation among Western Youth. 1974 32. Andersson, S: Om konst och vetenskap. 1974 33. Andersson, S: Orgasmens sociologi. 1974 34. Dahlström, E: Den pågående kulturrevolutionära klasskampen i Kina.

1975 35. Orban, P: Reklamen i ett sociologiskt perspektiv. 1975 36. Mannheimer, E: Idématerial kring ungdom och sexualitet. 1975 37. Muga, D: Limbu Incorporation into Village Community. A Study in the

Sanscritization and Westernization Processes. 1976 38. Dahlström, E: Samhällsvetare och praktiker. 1976 39. Bucht, J, Hammarström, O & Nording, L: Företag som tagits över av

anställda. 1976 40. Dahlström. E: Efficiency, Satisfaction and Democracy in Work. Ideas of

Industrial Relations in Post-war Sweden. 1976 41. Bayramoglu, I: Akademikerna och industrin. 1977 42. Hofmaier, B & Karlsson, J: Anläggare. En studie i permanent tillfällig-

het. 1977 43. Soidre-Brink, T, Hjärne, L & Lennartsson, H: Ökat hyresgästinflytande

– en försöksverksamhet. Delrapport I. Bostadsområden och startskedet. 1977

44. Soidre-Brink, T, Hjärne, L & Lennartsson, H: Ökat hyresgästinflytande – en försöksverksamhet. Delrapport II. Verksamhet under det första året. 1977

45. Nelhans, B (red): Assyrier – vilka är de? 1977

145

46. Soidre-Brink, T, Hjärne, L & Lennartsson, H: Ökat hyresgästinflytande – en försöksverksamhet. Delrapport III. Kvartersrådet och hyresgäster-na. 1977

47. Bergfors, I & Hultberg, M: Speglingar i Aniara. En sociologisk studie om människan i samhället. 1977

48. Sondell, U: Den pornografiska filmen som symptom på ett samhällstill-stånd. 1977

49. Lindskoug, K: Rationalisering och karisma – Max Webers historiesyn. 1977

50. Jonsson, D: God vetenskap och förnuftiga människor. Om vetenskaplig, intellektuell och mänsklig utveckling. 1978

51. Gromark, S & Starke, H: Att ge rum för gemenskap. Samfällighet eller socialt tomrum. En studie kring den lokala gemenskapens villkor i stads-landskapet. 1978

52. Rundkvist, P: Myten om Orfeus. 1979 53. Hjärne, L, Lennartsson, H & Soidre-Brink, T: Ökat hyresgästinflytande

– en försöksverksamhet. Delrapport IV. Olika synpunkter på verksam-heten efter tre år. 1979

54. Dahlström, E: Samhällsforskning, samhälle och politik. 1979 55. Dahlström, E: Samhällsvetare och praktik. 1979 56. Johansson, E: Sektoriell kunskapsutveckling. 1979 57. Dahlström, E: Forskning och politik på arbetslivets område. Delrapport

5 från projektet ”Praktiker och samhällsvetare”. 1979 58. Friberg, M: Industrisamhällets sociala sårbarhet. Några systemprinci-

per och deras tillämpningar. 1979 59. Halén, A & Wettergren, A-L: Vårdnadsutredningar. Bakgrund och för-

faringssätt. 1979 60. Hart, M & Westholm, E: Utvärdering av åtgärder mot ungdomsarbets-

lösheten i Göteborg. Delrapport 5: Intervjuer med arbetssökande ung-domar. 1979

61. Dahlström, E: Division of Labour, Class Stratification and Cognitive Development. 1979

62. Hart, M: Utvärdering av åtgärder mot ungdomsarbetslösheten i Göte-borg. Delrapport 6: Hur hjälper förmedlingen ungdomar? 1980

63. Hart, M: Utvärdering av åtgärder mot ungdomsarbetslösheten i Gö-teborg. Delrapport 10. Beredskapsarbete i arbetslivet. 1980

146

64. Paulson, S & Sjöstrand, P: Utvärdering av åtgärder mot ungdomsarbets-lösheten i Göteborg. Delrapport 9. Kurser för arbetslösa ungdomar. 1980

65. Schale, C, Sjöstrand, P & Tomkinsson, M: Kub och ungdomsarbetslös-heten. Utvärdering av 200-försöket. 1981

66. Björnberg, U: En sextiotalsförort mot åttiotalet. En studie av livsformer och samhällsliv mot bakgrund av regionala förändringar på arbets-marknaden och i bosättningsmönster. 1980

67. Johansson, E: UHÄ:s verksamhet. Del 1. FoU – Organisationen och dess närmiljö. Delrapport 6 från projektet ”Praktiker och samhälls-vetare”. 1981

68. Svensson, L: Skolans funktion och åtgärderna mot ungdomsarbetslös-het. Delrapport 8 i Garanti-projektet. 1982

69. Nilsson, B: Samtalsanalys. En introduktion. Delrapport 1 från projektet ”Äldres samtalsvanor”. 1982

70. Dahlström, E & Liljeström, R: Working-class Women and Human Re-production. 1982

71. Hörte, S-Å: Kontakter mellan arbetsgivare och fackliga organisationer på det lokala planet. Förhandlings- och informationsverksamhet vid arbetsställen. 1982

72. Hart, H: Medbestämmandets utveckling. Förändringar av lokalt medbe-stämmande 1978-1980. 1982

73. Dahlström, E: Bestämmande i arbetet. Några idékritiska funderingar kring arbetslivets demokratisering. 1983

74. Hart, H: Former för medbestämmande. 1984 75. Törnqvist, E: Kampen om tiden. Om deltidsbarn i barnomsorgen. 1984 76. Dahlström, E: Grönländsk samhällsförändring. En studie av nordisk ko-

lonialism och dess överskridande. 1983 77. Halén, A & Wettergren, A-L: Vårdnadsutredares, domares och ombuds

syn på sitt arbete med tvistiga vårdnadsärenden. Delrapport 1 från projektet ”Vårdnadsutredningar: kartläggning och försöksverksamhet”. 1984

78. Johansson, E: UHÄ:s FoU-verksamhet. Del 2 A. 1984 79. Blomsterberg, M & Paulson, S: Ungdomslagen i nio kommuner. 1984 80. Teeland, L: Hagas första nybyggda kvarter. De boende och deras upp-

fattningar om Kv Artilleristen i Göteborg. 1984 81. Dahlström, E: Tre problematiserande teman rörande dagens svenska so-

ciologi. Några idékritiska funderingar. 1985

147

82. Hansson, M: Rationalitet och samhällelig rationalisering. Rationalise-ringsbegreppet hos Weber och Habermas. 1985

83. Fürst, G: Från försök till vedertagen ordning. Om kvinnors integration i traditionellt manligt arbete. 1986

84. Blomsterberg, M (red.): Ungdomsarbetslöshet – teoretiska perspektiv och praktiska erfarenheter. Konferensrapport. 1986

85. Grundén, K: Teoretisk bakgrund för en alternativ systemutvecklingsmo-dell med tonvikt på sociala faktorer. 1986

86. Björkemarken, M, Carle, J & Sjöstrand, P: Uppföljning av ungdoms-lagen. 1986

87. Björnberg, U, Svensson I & Brännberg G: Socialvårdens kunskaper och erfarenheter för samhällsplanering. Rapport från en förstudie. 1986

88. Bäck-Wiklund, M: From Ethnomethodology to Cognitive Sociology. 1986

89. Brante, T: Magister Giddens och samhällsvetenskapen. 1986 90. Bengtsson, J: Edmund Husserls filosofi – en introducerande översikt

över hans fenomenologi och dess inflytande. 1987 91. Bengtsson, J: Maurice Merleau-Pontys filosofi. Några grunddrag. 1987 92. Kuusela, K: Kultur i Kortedala. 1987 93. Svensson, B (red.): Kvinnliga forskare föreläser om kön, makt och ar-

betsdelning. 1987 94. Kuusela, K: Etnisk bostadssegration i Göteborg. 1988 95. Teeland, L: Components of Gentrification in Sweden. 1988 96. Carle, J & Therborn, G (red.): Det godas vägar och avvägar. Välfärds-

staten och den sociala styrningens problematik. 1989 97. Blomsterberg, M, Fürst, G & Göransson, A: Att bryta mark för brytare –

Om jämställdhetsfrågor i gymnasieskolans reformering. 1990 98. Fürst, G: Uppföljning av BRYT-TEKNIK. Ett projekt för att öka rekryte-

ringen av kvinnor till mansdominerande tekniska arbeten vid fem stat-liga myndigheter. 1990

99. Fürst, G: En ny gymnasieskola för flickor och pojkar. Jämställdhetsper-spektiv på den nya gymnasieskolans linjestruktur. 1990

100. Dahlström, E: Sociology and Society in Sweden. Notes on Swedish

Sociology during the First Post-war Decades. 1991 101. Björkemarken, M: Utvärdering av Socialbidragsprojektet. 1991 102. Björkemarken, M: Utvärdering av SYLVA-projektet. 1991 103. Orban, P: Duv-projektet. Ett försök att förändra en arbetsorganisation i

demokratisk riktning med hjälp av studiecirkelmodellen. 1991

148

104. Orban, P: Långvårdsklinik II. En organisationsanalys. 1991 105. Blomsterberg, M & Therborn, G (red.): Vad styr Sverige? Samhälls-

vetenskapliga lärdomar av 100 års utveckling. 1991 106. Orban, P: Decentralisering för vem och vad? Delrapport 1. 1992 107. Peterson, A: Women as Collective Political Actors – A Case Study of

the Swedish Women’s Peace Movement, 1898-1990. 1992 108. Göransson, A G & Mossberg A-B: Halva klassen flickor. En modell

för att stödja flickors integration på gymnasieskolans fyraåriga tek-niska linjer. 1992

109. Göransson, A G: Könsorganisering och könskvotering – två strategier för integrering av flickor och kvinnor i tekniska utbildnings- och arbetsvärldar. 1992

110. Carle, J & Peterson, A (red.): Social Movements and Social Change. 1992

111. Kuusela, K: Integration i invandrartäta bostadsområden? Samman-läggningsdel. 1993

112. Jonsson, C: Ung i Åmål – om landsortsungdomars väg mot vuxenlivet i ett livsformsperspektiv. 1994

113. Dahlström, E: Contemporary Swedish Sociology. A Personal View. 1995

114. Nilsson, A: Att vara men inte synas. Om mäns homosexuella livsrum i Göteborg decennierna kring andra världskriget. 1995

115. Dahlström, E: Social Theory and Evaluative Reasoning – a Meta-theoretical Testament. 1995

116. Einarsdottir, T: Könets mångfald. Om kön som en strategisk analys-variabel. 1995

117. Hoerning, E M: Life Course and Biographical Research: Conceptual Approaches and Methods & Between the Lines. 1996

118. Fridlizius, S & Peterson, A (red.): Stranger or Guest? Racism and Nationalism in Contemporary Europe. 1996

119. Carle, J: Aktion eller opinion? En studie av Ungdomens Miljöriksdag. 1996

120. Lindgren, S-Å: Politikerna och ekobrotten. En diskursanalys. (En del-rapport från forskningsprojektet ”Ekonomisk brottslighet – ett sam-hällsproblem med förhinder”) 1997

121. Hansen, L: Jobbcentrum. Ett projekt för arbetslösa ungdomar med so-cialbidrag. 1997

149

122. Svensson, L G: Professionalism och politisk decentralisering. En so-ciologisk studie av skolan och socialtjänsten i en kommundelsreform. 1998

123. Lavery, G & Nelhans B (red.): Ethnic Contact and Ethnic Conflict. 1998

124. Rundblad, B: Talcott Parsons. Personliga minnen från möten under åren 1948-1972. 2000

125. Jubileumsföreläsningar. Sociologiska institutionens 40-årsjubileum i oktober 1999. 2000

126. Svensson, L G: Professionella villkor och värderingar. En sociologisk studie av akademiker i 1990-talets Sverige. 2002

127. Svensson, L G: Professionella arbetsorganisationer. Arbetsvillkor och kompetens-utveckling i universitets- och IT-sektorn. 2002

arbetslöshetsförsäkringen och de arbetslösafiles.webb.uu.se/uploader/200... · 2015-08-11 · 5...

Documents