världshorisont nr 1/12, tema r2p

Ban Ki-moon bättre än sitt

rykteSidan 18

Hårdare tryck krävs mot Marocko

sidan 21

1/2012Utges av Svenska FN-förbundet

Avgörande testför skyldigheten att skydda

2 Världshorisont1/12

w

11 oKtoBer Blir internAtionellA dAgen för flicKorFN:s generalförsamling beslutade i decem-ber att inrätta en internationell dag för flickor (International Day of the Girl Child) och att fastställa den 11 oktober som datum för den nya FN-dagen. Syftet är att främja flickors rättigheter, att rikta ljuset mot de skilda villkor som flickor och pojkar lever under i stora delar av världen och att mot-verka de olika former av diskriminering och övergrepp som flickor utsätts för.

− Flickor utsätts för systematisk diskri-minering och saknar ofta möjlighet att bestämma över sitt eget liv. Den nya FN-dagen är viktig eftersom den bidrar till att öka medvetenheten om problemen, sa FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic i en kommentar. fortsAtt spänt MellAn sudAn ocH sydsudAnRelationen mellan Sudan och den nya staten Sydsudan fortsatte under vinter-månaderna att vara problematisk. Orsaken är ett antal ouppklarade frågor efter att Sydsudan i juli 2011 bröt sig loss och bildade en egen stat. FN:s generalsekrete-rare Ban Ki-moon uppmanade i februari de båda länderna att med förnyad kraft återuppta förhandlingarna om de åter-stående tvistefrågorna som rör bl a utvinningen av olja i området.

Samtidigt har strider i södra delen av Sudan tvingat tiotusentals människor på flykt och flyktingläger i Sydsudan har utsatts för flygattacker. FN:s flyktingorgan jobbar med att flytta människor från de farliga gränsområdena. FN:s livsmedels-program WFP rapporterade samtidigt att man räknar med att närmare fem miljoner

människor i Sydsudan kommer att lida brist på mat under 2012 som ett resultat av dåliga skördar, stigande priser på mat och bränsle, väpnad konflikt och flykting-strömmar.

icc åtAlAr KenyAnsKA politiKerInternationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC) meddelade i januari att man kommer att åtala fyra ledande politiker för det våld som bröt ut i Kenya efter valet 2007. Det gäller finansminister Uhuru Kenyatta, presidentkandidaten William Ruto samt ytterligare två höga tjänstemän. Kenyatta avgick från sin ministerpost några dagar efter ICC:s tillkännagivande.

De fyra anses bära skuld till att över tusen människor dödades i det våld som utbröt 2007 mellan olika etniska grupper då Mwai Kibaki utropade sig till segrare i valet och Raila Odinga anklagade honom för fusk.

irAK uppMAnAs AvsKAffA dödsstrAffetFN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Navi Pillay gjorde i januari ett uttalande med anledning av rapporter om att Irak avrättat 34 människor på en dag.

− Även om man tillämpade de allra striktaste regler för rättssäkerhet så är detta ett fruktansvärt högt antal avrättningar för en dag. Mot bakgrund av bristen på insyn i irakiska domstolsförhandlingar, allvarliga problem i fråga om rättssäkra rutiner och den stora bredden när det gäller vilka brott som kan leda till dödsstraff så är siffran verkligen chockerande, sa Pillay.

Hon uppmanade Iraks myndigheter att omedelbart stoppa alla avrättningar och att skyndsamt se över fall där människor vän-tar på att avrättas.

prioriteringAr listAde inför rio+20Sha Zukang, undergeneralsekreterare för ekonomiska och sociala frågor och tillika generalsekreterare för världstoppmötet om hållbar utveckling i Rio i juni 2012 (”Rio+20”), listade ett antal prioriteringar för toppmötet när han i februari talade vid Ecosocs forum för utvecklingssamarbete i New York. De områden som ska prioriteras är fattigdomsbekämpning, gröna jobb, energi, vatten, matsäkerhet, urbanisering, katastrofer, hav samt klimatförändringar och biologisk mångfald. Sammantaget ska diskussionerna på dessa områden leda till att omställningen till gröna ekonomier främjas, sa Zukang.

– Rio+20 är ett bra tillfälle att vitalisera utvecklingssamarbetet. Det är dags för en diskussion på djupet om hur utvecklings-samarbete mer effektivt kan stödja grön tillväxt och hållbar utveckling, sa Zukang.

nytt protoKoll stärKer BArns rättigHeter FN:s generalförsamling antog i december ett nytt tilläggsprotokoll till barnkonven-tionen. Beslutet innebär att en möjlighet till individuell klagorätt införs för barn som fått sina rättigheter kränkta. Förut-sättningen är att det land där barnet bor har anslutit sig till protokollet.

Protokollet måste nu antas av tio länder innan det träder i kraft. Varje form av brott mot barns rättigheter kommer att kunna prövas av FN:s barnrättskommitté, vare sig det rör sig om kränkningar av rätten till utbildning eller rätten till skydd mot sexuellt utnyttjande och exploatering.

JordAr ocH KärnKrAft i foKus för unep:s årsrApport Utarmningen av jordar och det växande antalet uttjänta kärnkraftsreaktorer är två av de mest akuta miljöfrågorna i dagens värld. Det framgår av FN:s miljöprogram UNEP:s årsrapport för 2012 som lanserades i februari.

− Årsboken lyfter fram två allt viktigare miljöfrågor som belyser både de utma-ningar, men också de val, som länder står inför om de ska kunna leverera hållbara samhällen under detta århundrade, sa UNEP-chefen Achim Steiner.

– Det tunna lagret av jord på vår planets yta är ett typexempel på ett ekosystem som är bortglömt, trots att det är ett av de viktigaste för mänsklighetens överlevnad, fortsatte Steiner. Läs mer på www.unep.org

United Nations Environment Programme

nuclear decommissioning

soil carbon

2012

U N E PYEARBOOKE M E R G I N G I S S U E SIN OUR GLOBAL ENVIRONMENT

UN

EPY

EAR

BOO

K 2012 EM

ERG

ING

ISSUES IN

OU

R G

LOB

AL EN

VIR

ON

MEN

T

978-92-807-3214-6DEW/1449/NA

The UNEP Year Book 2012 examines emerging environmental issues and policy-relevant developments, while providing an overview of the latest trends based on key environmental indicators.Soil carbon plays a vital role in sustaining food production, which will be required to support the world’s growing population. The top metre of soil contains three times as much carbon as the atmosphere. Yet soil carbon is being lost at unprecedented rates. How can soil carbon and its multiple benefits be retained for future generations?

As many of the world’s nuclear power reactors reach the end of their design lives, the number of these reactors that will need to be decommissioned is increasing rapidly. The Year Book explores options and considerations in the face of this expected growth in nuclear decommissioning.

fn-notiser

världens alla flickor har fått en egen dag. Bilden visar en palestinsk flicka i en skola i gaza som får stöd av fn:s organ för stöd till palestinska flyktingar, unrWA.

Foto:Fn/shareefsarhan

w

inneHåll

världshorisontsvenskaFn-förbundetBox1511510465stockholmtel:08–4622540Fax:08–6418876E-post:[email protected]:www.fn.se/varldshorisonttwitter:varldshorisont

redaktör: AnnalenaAndrews

Ansvarig utgivare: lindanordinthorslund

layout:tomorro’

tryckeri:tello-gruppen

Annonser och ibladningar: Kontaktaredaktionenpå[email protected]

Förejbeställtmaterialansvarasej.Artikelförfattarnasvararsjälvaförinnehålletirespektiveartikel.

FörfrilansmaterialingårpubliceringbådeitidningenochpåVärldshorisontswebbplats.

VärldshorisontutgesavsvenskaFn-förbundet.

issn0042-2134

Prenumerationspris:190kr(helår,4nr)

PlusGiro:50990-1

tidningensäljsä[email protected]

svenska fn-förbundet är sveriges största paraplyorganisation och folkrörelse för globala frågor.Vårgrundidéärattförasammanindivi-derochorganisationeriettgemen-samtarbeteförettstarkareFn.

som enskild medlemiFn-förbundetfårduinbjudningartillkurser,semi-narierochstudieresor;medlems-priserpåmaterial;fyranummerperåravVärldshorisontsamtenFn-pin.dufårmöjlighetattdeltaiutbild-nings-ochopinionsbildningsarbetetidinFn-föreningochmedverkaiförbundetskampanjer.omduärunder26årfårduinbjudningartillungdomsaktiviteter.

Har du frågor, vill bli medlem i fn-förbundet eller prenumererapåVärldshorisont,ring08–[email protected].

Skugga över FN

2122

10

4 18

12

8 19Marockos ockupation av västsahara:hårdaretryckkrävsavomvärlden

i juni 2012 ärdetåterigendagfördensvenskaFn-rörelsenatthållakongress

Avväpning av milisergerhoppom”enrelativfred”iöstraKongo

från teori till praktik:insatsenilibyenenmilstolpeförskyldighetattskydda

23 svenska fn-soldater: sverigeharslutatbidramedpersonaltillFn-styrkor

Minröjning i Kambodja:markenröjsmeterförmeterochalltfärreskadas

Klimattoppmötet i durban: olikameningaromdetvarenframgångellerinte

FN ingriper inte trots massaker”. Det var budskapet på förstasidan av Sveriges största morgontidning, Dagens Nyheter, den 5:e februari. Trovärdiga källor rapporterade om urskillningslösa bombattacker mot tätbefolkade bostads-

områden i den syriska staden Homs. Många dog direkt och bland de sårade förblödde många p g a brist på sjukvård. Antalet civila dödsoffer räknades i hundratal. Sällan har ordet blodbad känts mer befogat.

Och som så många gånger förr stod det samlade världssamfundet maktlöst. Försök att driva igenom en resolution om Syrien i FN:s säkerhetsråd hade återigen misslyckats p g a Rysslands och Kinas veto – trots att de kritiska formuleringarna vattnats ur i mesta möjliga mån. Situationen visade på ett klassiskt dilemma för FN: att säkerhetsrådet inte kan ingripa när någon av de permanenta medlemmarna sätter sig emot. Skulden i detta fall är Rysslands och Kinas, men eftersom FN är den scen där dramat utspelar sig så faller skuggan tungt över världsorganisationen. ”FN ingriper inte trots massaker” konstaterar man som sagt i pressen. ”Nya vägar söks efter FN-fiaskot” lyder en annan rubrik några dagar senare.

Just denna oförmåga att ingripa i suveräna stater när civila behöver skydd är bakgrunden till det folkrättsliga begreppet skyldighet att skydda som antogs av världens länder i FN 2005. För precis ett år sedan, i mars 2011, sattes för första gången den militära delen av begreppet i bruk. Då var det Libyens diktator Muammar Khadaffi som hotade att massakrera civila i den libyska staden Benghazi. Ett antal lyckosamma faktorer samverkade så att vetomakterna i säkerhetsrådet släppte igenom en resolution som godkände ett ingripande ”med alla nödvändiga medel” för att skydda civila i Libyen. Vartefter insatsen fortskred växte dock kritiken emot den och oviljan att agera i fallet Syrien är delvis ett resultat av hur Libyeninsatsen utvecklade sig, menar experter. ”Frankrike, England och USA började på ett tidigt stadium tala om regimskifte i Libyen och då var de fel ute” säger t ex Marion Arnaud från den internatio-nella koalitionen för skyldighet att skydda som intervjuas på sidan 5 i denna tidning. Varje resolution som åberopar skyldigheten att skydda måste följas av den allra striktaste tillämpning, menar hon. Annars kommer begreppets många motståndare att få vatten på sin kvarn och statssuveräniteten återigen få överhanden.

Dessa rader sätts på pränt mot bakgrund av fortsatta attacker av den syriska regi-men mot den egna befolkningen. Olika aktörer i omvärlden trevar förtvivlat efter ett sätt att påverka händelseutvecklingen. Säkerhetsrådet må vara förlamat, men omvärldens moraliska skyldighet att skydda kvarstår.

omslagsbild nr 1/2012: Mars2011:tusentalsutmattadeochhungrigamänniskorträngsvidengräns-stationförattfålämnavåldetochosäker-hetenilibyen.deflestaärgästarbetarefråntunisienochEgyptensomväntatifleradagarpåattfåtasigövergränsenochinitunisien.Foto:Fn/UnhCr/Aduclos

Redaktör AnnaLena Andrews [email protected]

Twitter: varldshorisont

sveriges tidigare fn-ambassadörtecknarpositivtporträttavBanKi-moon


sKyldigHet Att sKyddA

Rwanda i april 1994. Ett folkmord inleds. På några veckor dödas omkring 800 000 försvarslösa

män, kvinnor och barn, allt medan säkerhetsrådets medlemsstater vänder offren ryggen.

Bosnien-Hercegovina i juli 1995. Ett folkmord inleds. Den bosnienserbiska armén avrättar över 8 000 pojkar och män i den lilla staden Srebrenica.

Hur kunde detta ske, och, mer exakt, hur

kom det sig att omvärlden inte ingrep? Dessa frågor blev alltmer trängande i takt med att de bestialiska detaljerna kring de två folkmorden blev kända. Stark och om-fattande kritik riktades under senare halv-an av 90-talet mot FN:s oförmåga att agera i dessa och andra liknande sammanhang. Samtidigt gjorde debatten det alltmer uppenbart att förklaringarna till denna oförmåga var inbyggda i själva grund-stommen för världssamfundet och FN.

Främst handlade det om staters suveränitet, men också om vetot i säkerhetsrådet.

Att varken statssuveräniteten eller vetorätten skulle låta sig ruckas på var uppenbart, men att finna ett sätt att skydda utsatta civilbefolkningar var ändå nödvändigt. För att försöka finna någon möjlig väg framåt tillsattes därför 1999 en internationell kommission, The International Commission on Intervention and State Sovereignty (ICISS). I december 2001 presenterade den sin rapport där det banbrytande begreppet skyldighet att skydda (the Responsibility to Protect, även kallat R2P) lanserades.

ett nytt synsättBegreppet byggde på gällande folkrätt men presenterade ett nytt synsätt där staters skyldighet att skydda sina befolk-ningar betonas som en positiv bestånds-del av statssuveräniteten. Om en viss stat är ovillig eller oförmögen att erbjuda sådant skydd övergår ansvaret till det internationella samfundet. Vikten av

Foto

:Fn/

Albe

rtGo

nzal

ezF

arra

n

detärnuettårsedanFn:ssäkerhetsrådfattadedethistoriskabeslutetattinterveneramilitärtförattskyddacivilailibyen.detvarförstagångensomsäkerhetsrådetkundeenasomattanvändadenmilitärakomponentenavdennyafolkrättsligadoktrinenskyldighet att skydda.Vartefterinsatsenfortlöpteökadedockkritikenemotden.idagkonstaterarexperterattlibyenåenasidaninnebarenmilstolpeförskyldighetattskydda,menattpositionernaharhårdnatsomettresultatavinsatsen.

skyldighet att skyddaJanuari 2012: en kvinna i ett flyktingläger i Kutum, darfur, sudan, gömmer sitt ansikte under samtal med fn-representanter. Hon är förtvivlad över våldtäkter i lägret och vädjar om att kvinnorna ska skyddas.

Världshorisont1/12 5


hårdnadepositionerefterlibyeninsats

förebyggande åtgärder för att förhindra massiva människorättsbrott understryks.

Efter omfattande diskussioner och justeringar kunde det nya begreppet till slut antas av FN:s medlemsländer vid världstoppmötet i New York 2005.

vAd HAr Hänt?Vad har då hänt sedan dess? Har de fyra storskaliga människorättsbrott som räknas upp i toppmötets slutdokument – folk-mord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten – kunnat undvikas?

Åtminstone i viss mån, skulle man kunna svara. Den internationella koali-tionen för skyldighet att skydda (ICRtoP) listar på sin webbsida 13 kriser och kon-flikter där FN och/eller andra aktörer sedan 2005 har refererat till eller åberopat skyldighet att skydda och där olika insat-ser har gjorts. I vissa av fallen har omvärl-den kunnat agera med viss framgång, t ex i samband med etniskt våld i Kenya 2008. I andra fall, som i fråga om det omfattan-de våldet mot civila i den sudanesiska

provinsen Darfur, har omvärlden under många år till stor del misslyckats med att sätta stopp för attackerna.

Situationer som den i Sudan har fått många att kritisera den nya doktrinen för att vara en papperstiger – ett teoretiskt begrepp utan konsekvens för verklighe-ten på marken. Därför var det en stor och välkommen framgång när säkerhetsrådet i mars 2011 – fem och ett halvt år efter det att principen antogs i FN – för första gång-en kunde enas om ett militärt ingripande för att skydda en utsatt civilbefolkning.

Libyens dåvarande diktator Muammar Khadaffi hade gjort klart att upproret i landet skulle krossas med alla medel och att de oppositionella, kallade ”kackerlackor”, skulle utrotas. Världssamfundets alla försök att med fredliga medel få honom att ta reson hade varit verkningslösa. Inför hotet om storskaliga attacker och massakrer på befolkningen i oppositio-nens högborg Benghazi godkände säker-hetsrådet i sin resolution 1973 att en flyg-förbudszon skulle inrättas över Libyen

och att ”alla nödvändiga medel” skulle användas för att skydda civila. Nato och dess koalitionspartner stod för insatsen och bl a Sverige medverkade.

ett tydligt fAllVar då Libyen ett bra exempel på hur skyldigheten att skydda är tänkt att användas? Världshorisont ställer frågan till Marion Arnaud, kommunikatör vid ICRtoP.

– Ja, det var ett tydligt R2P-fall, bl a för att det fanns ett mycket uppenbart hot mot civilbefolkningen i landet. Situationen var faktiskt unik i så måtto att Khadaffi var väldigt tydlig med sina intentioner, säger hon.

– Det gjorde att många olika aktörer – däribland generalförsamlingen, MR- rådet och regionala organisationer – reagerade på ett tidigt stadium, vilket bidrog till att vi fick en mycket tydlig resolution.

Å andra sidan har det riktats mycket kritik mot hur insatsen sedan genom-fördes, fortsätter hon.

Juli 1994: en rwandisk pojke sitter i ett område i gikongoro som skyddas av franska soldater. Hans båda föräldrar har dödats under folkmordet.

Foto

:Fn/

John

isaa

c

Mars 2011: tusentals människor tränger på för att få korsa gränsen mellan libyen och tunisien. de flesta är unga män som gästarbetat i libyen och nu desperat försöker lämna det våld och kaos som råder i landet.

Foto

:Fn/

UnhC

r/A

ducl

os

skyldighet att skydda


– En del menar att Nato-koalitionen gick för långt i sin tolkning av mandatet och det har också riktats mycket kritik mot bristen på analys efter att insatsen avslutats. Själv är jag främst kritisk mot en del uttalanden som gjordes av repre-sentanter för Frankrike, England och USA. De började på ett tidigt stadium tala om regimskifte i Libyen och då var de fel ute. Skyldigheten att skydda får aldrig handla om regimskifte – det är skyddet av civila som är syftet!

Ändå går den positiva betydelsen av Libyeninsatsen för skyldigheten att skydda inte att överskatta, menar hon:

– Insatsen skapade omfattande upp-märksamhet för begreppet och det har gjort att det är mer känt idag än någon-sin. Libyen gjorde också att R2P gick från att vara ett teoretiskt begrepp till att uppfattas som ett konkret redskap som kan användas i praktiken. Såhär ett år efter säkerhetsrådets resolution kan vi konstatera att debatten nu gått över till att handla om hur vi ska agera, inte om vi ska agera. Vi är i full gång med en detalj-diskussion om olika delar av den praktiska tillämpningen. Det är ett mycket bra och välkommet skifte. R2P är här för att stanna! sammanfattar Arnaud.

levAnde BegreppDen svenske folkrättsprofessorn Ove Bring tycker också att insatsen i Libyen var ”ett typiskt exempel” på hur skyldighe-ten att skydda är tänkt att tillämpas. Även han framhåller insatsen som en milstolpe

för begreppet eftersom det nu blivit ”erkänt, bekräftat och medvetandegjort”.

– R2P har nu blivit ett levande begrepp i världspolitiken och inte bara något som samlar damm i bokhyllorna. Samtidigt såg vi hur den politiska oenigheten kring begreppet successivt trängde sig på under interventionens lopp. Vissa stater som hade gett sitt stöd till insatsen verkade börja ångra sig, framförallt när Khadaffi utmanades som regent.

– Så att Libyen skulle vara någon form av prejudikat och att det nu skulle bli lättare att fatta beslut om andra ingripan-den, det tror jag inte. Snarare tvärtom. För samtidigt som Libyeninsatsen kom till stånd kom också oppositionen mot den här typen av insatser till stånd och kunde artikulera sig. Så på det sättet har det blivit en klar skillnad i världspoliti-ken; positionerna har klarnat och de som tidigare var negativa har fått nya krafter, säger Bring.

Att positionerna hårdnat gör t ex att det inte ser ut som R2P kommer att kun-na användas i Syrien, fortsätter han:

– Mycket vatten måste nog rinna under broarna innan det kan bli ett politiskt läge för att använda R2P som grund för militär intervention igen, det är vad jag misstänker. Så rent politiskt har Libyen-insatsen utmynnat i en form av bakslag.

Brist på KonseKvensMarion Arnaud håller med om att man kan tala om ett bakslag i politisk mening. Bristen på konsekvens är ett stort pro-

blem, menar hon, eftersom säkerhetsrå-det är en politisk aktör och skyldigheten att skydda därför inte kommer att kunna användas i alla situationer.

– Men det är bättre att det används någonstans än ingenstans alls, menar vi. Och vi har ju inget annat val än att utgå från den existerande verkligheten, säger hon.

Både Bring och Arnaud menar att det är av yttersta vikt att alla R2P-resolutioner följs av en mycket strikt tillämpning. Om det finns något som helst utrymme för kritik så kommer det att utnyttjas av be-greppets motståndare, menar de. Det är en av de tydliga slutsatserna efter Libyen-insatsen och den påföljande debatten. Det civila samhället har en viktig roll att spela i det sammanhanget, framhåller Arnaud:

– Eftersom den politiska verkligheten ser ut som den gör behövs ett starkt civilt samhälle som ser till att olika regeringar inte missbrukar begreppet, varken i prak-tisk handling eller i sitt språkbruk.

fortsAttA disKussionerArnaud berättar att Brasilien fört fram ett nytt koncept som grund för de fortsatta diskussionerna: responsibility while protecting. Syftet är uppmuntra fortsatt debatt om hur man säkerställer att ett beslut om militärt våld kommer vid rätt tidpunkt och genomförs på rätt sätt. Vid den uppföljningsdiskussion om R2P som genomförs varje sommar i general-församlingen kommer fokus i år att ligga på ”den tredje pelaren” – omvärldens respons – i linje med Brasiliens initiativ.

– Vi kommer att fortsätta jobba med att definiera begrepp, slipa på detaljer och fastställa trösklar, och diskutera hur allti-hop relaterar till konkreta handlingar och situationer ute i världen, säger Arnaud.

– Jag tror också att debatten fortsätt-ningsvis kommer att handla mycket om förebyggande, t ex vilka situationer som kan leda till massiva MR-kränkningar och hur eskalerande våld kan undvikas.

tio-årsJuBileuMI januari 2012 hölls ett seminarium i New York för att markera att tio år gått sedan ICISS-kommissionen lanserade den nya principen. Inte oväntat valde

Januari 2012: luftfoto av byn fertait i den syd - sudanesiska provinsen Jonglei. Byn är en av många som utplånats i samband med uppblossande mot-sättningar mellan olika etniska grupper i provinsen.

Foto

:Fn/

isaa

cBi

lly



FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att betona de positiva aspekterna av ut-vecklingen under det gångna året.

– 2011 tog historien en positiv vänd-ning. Skyldigheten att skydda testades som aldrig tidigare. Resultatet var blandat men i slutändan kan vi ändå konstatera att tiotusentals liv sparades, sa Ban och nämnde Libyen, Elfenbenskusten, Sydsu-dan, Jemen och Syrien som exempel på länder där FN lyft fram behovet av att skydda civila.

– Trots politiska komplikationer som alltför ofta står i vägen för nödvändiga insatser så har världssamfundet, under en kort tidsperiod, tagit till sig principen om skyldigheten att skydda. Inte för att den är enkel, utan för att den är rätt, fortsatte han.

Ban berättade också att viktiga insikter hade nåtts under de allra senaste veckor-na. I den nya staten Sydsudan hade FN, regeringen och andra aktörer observerat varningstecken under lång tid men var ändå oförmögna till kraftfulla insatser när omfattande våld mellan olika etniska grupper bröt ut i december 2011.

– Förklaringen var plågsamt enkel: vi nekades de nödvändiga resurserna. Fram-

förallt hade vi behövt helikoptrar, sa Ban.– Så en avgörande fråga för våra an-

strängningar att förverkliga skyldigheten att skydda är den här: hur ska vi kunna göra vårt jobb, hur ska vi kunna förverk-liga de mandat vi fått av säkerhetsrådet, när rådets medlemmar inte ger oss det stöd vi behöver?

Vidare underströk generalsekreteraren att förebyggande – prevention – måste komma mer i fokus i ansträngningarna att skydda civila. Han uppmanade alla aktörer att bidra till att göra 2012 till In-ternationella året för prevention.

viKtigAst Att sAtsA påFN-veteranen och toppdiplomaten Jan Eliasson är inne på samma linje:

– Förebyggande är det absolut viktigaste att satsa på framöver, av flera skäl, säger han.

– Dels har det att göra med Libyen-insatsen och diskussionen efter den. Det har varit ett väldigt starkt fokus på den militära komponenten av skyldighet att skydda och risken finns att många fått intrycket att det bara är det som begreppet handlar om. R2P är alldeles för

värdefullt och unikt för att gå ett sådant öde till mötes.

– Förebyggande är också en mycket eftersatt fråga, både i det internationella samarbetet och lokalt i olika länder. Och man ska också komma ihåg att det före-byggande arbetet i FN spänner över hela fältet av frågor. Det hänger samman med FN:s grundprinciper och det starka sam-bandet mellan utveckling, fred och mänskliga rättigheter. Så det är viktigt att arbeta mot utanförskap och diskrimine-ring, men också mot nöd och fattigdom, orättvis föredelning av resurser, o s v, säger Eliasson.

När man diskuterar förebyggande insatser handlar det ofta om organisa-tionsförändringar. Det kan behövas men är inte det centrala, fortsätter Eliasson:

– Jag menar att det främst måste till ett förändrat förhållningssätt. Vi måste ändra attityder och arbetssätt och behöver en perspektivförskjutning i de här frågorna.

n AnnaLena Andrews

Läs hela intervjun med Ove Bring på www.fn.se/bring

det new york-baserade globala centret för skyldighet att skyddagav i januari 2012 ut första numret av ett nytt nyhetsbrev, R2P Monitor, där de redogör för aktuella r2p-situationer. i kategorin ”pågående kris” (situationer där förbrytelser som faller under r2p pågår just nu) placerar centret syrien, sudan och sydsudan. i kategorin ”omedelbar risk” (situationer där risken är mycket stor att förbrytelser som faller under r2p snart kommer att inträffa om preventiva åtgärder inte omedelbart sätts in) placerar centret dr Kongo. i kategorin ”mycket oroande” (situationer där risken är stor att förbrytelser som faller under r2p kan komma att inträffa om preventiva åtgärder inte sätts in) placerar centret libyen, elfenbenskusten, Kenya, somalia, Burma och Jemen.

pågående krisomedelbar riskMycket oroande

Källa: Global Centre for the Responsibility to Protect/R2P Monitor



Den nytillverkade vita Nissan- jeepen, som är en donation från Japan, kör fram på den dammiga

vägen. Sanden lägger sig som en dimma över framrutan. Här i Banteay Meanchey-provinsen i nordvästra Kambodja utför organisationen CMAC (Cambodian Mine Action Centre) minröjning i bambudjung-eln som täcker området sedan inbördes-kriget tog slut 1992.

Jeepen passerar skyltar med texten ”Cleared by CMAC”. Prak Sokhon, plane-ringschef på CMAC som sitter med i jeepen, berättar att en zon är röjd och att 30 nya ska röjas i området. För en vecka sedan färdades en traktor några kilometer härifrån med ett släp fullsatt med bybor när hjulet på fordonet körde på en anti-tankmina som var gömd i den gropiga grusvägen. Prak Sokhon visar bilder på sin dator på hur platsen såg ut efter explosionen, med förvridna kroppar och en stor krater i vägen.

– Åtta personer dog på platsen, berättar Prak och fortsätter:

– Vi hade fyra till sex miljoner minor i landet under kriget, nu har vi förstört en miljon av dem. Människor förstör dem

frivilligt, eller ofrivilligt – som händelsen förra veckan bevisade, suckar han och skakar på huvudet.

Enligt honom är träminorna som fanns under inbördeskriget redan förstörda medan de som är tillverkade i metall varar i 20-30 år. Men de allra värsta är plastminorna.

– De ligger ju kvar i hundra år!Arbetet med att röja minor är väldigt

tidskrävande. Området har vuxit igen och den täta vegetationen måste först röjas med hjälp av en ”brushcutter”. Den klipper ner bambu och annan växlighet och går inte sönder om den går på en mina. Minröjare iförda hjälm med ansiktsskydd och splittersäkra västar söker därefter genom marken fyra meter i taget. Sedan sätter de ut stolpar med bokstaven C, vilket betyder ”cleared land”.

väntAr på sin MArKByn Banteay Ti Muey ligger på en 22 900 kvadratmeter stor jordbruksmark och 348 familjer med ungefär 1 800 personer väntar på att få tillbaka sin mark när minröjningen är klar om några veckor. Redan under den första veckan hittade CMAC 72 explosiva

föremål i marken. Det som odlas i området är framför allt ris, potatis och cassava (en rotfrukt). Medan bambuskogen huggs ner sparas de stora träden som skydd för befolkningen mot den starka solen.

Intill den minröjda marken, under ett stort solsvalkande träd, sitter Noun No-eun. Sextiotvååringen blev av med benet 1997 efter att ha trampat på en personmina när han var ute och högg bambu i skogen. Sedan nio år tillbaka har Noun dessutom tagit hand om sina två barn och deras barn, eftersom hans fru miste livet 2003 sedan även hon trampat på en personmina. Noun visar upp stumpen av det som en gång var ett friskt ben, och berättar att han fick ett plastben med en träfot av en hjälporganisation.

– Jag lever ett hårt liv med ett amputerat ben, men jag är en lycklig människa nu, berättar Noun och fortsätter:

– Det är säkert att bo här nu, och min son kommer att ta över marken efter mig tillsammans med sin familj.

CMAC, som får pengar bl a av Svenska FN-förbundet, satsar förutom minröjning även på att rehabilitera minoffer. Det har satts upp sammanlagt elva centra i landet

EttavdevärstafolkmordenihistorienägderumiKambodja1975–1979dåca1,7miljonermänniskordog.idagråderfredilandetmenminornafråndeolikakrigenskördarfortfarandeöver200dödsoffervarjeår.Enviktigdelavåteruppbyggnadenhandlardärföromattröjaminor.

Minröjningviktig del av att bygga fredligt samhälle fiskaren Khiey chamrouen tillsammans med sin fru och fyra av deras barn visar upp sitt hem på den kambodjanska lands bygden. livet är tufft för familjen men tack vare

hjälp utifrån ser de ljust på framtiden.



som delar ut benproteser och även utbildar lokalbefolkningen i ett mer effektivt jord-bruk. De ger också skolmaterial till barnen och motiverar dem att gå i skolan.

Avlägsen ByEtt levande bevis på att arbetet med reha-biliteringen fungerar finns i den avlägsna byn Chakrey i Battambangprovinsen, i den nordvästra delen av landet. Här lever befolkningen i bambu-hyddor utan rinnande vatten och elektricitet. Provinsen ligger nära den thailändska gränsen och det var där som Khiey Chamrouen tram-pade på en landmina 1987 när han slogs mot de röda khmererna. Khiey berättar att det inte fanns någon organisation som hjälpte honom utan att han fick sin aluminium-krycka först när han besökte sjukhuset i huvudstaden i Phnom Penh. Med peng-arna som han får genom att sälja fisk på marknaden tjänar han på gränsen till vad som är tillräckligt för att försörja sig själv, sin fru och deras fem barn, men sedan

FN-förbundet och CMAC tog sig an familjen ser livet betydligt ljusare ut.

– Jag har fått ett plastben på rehabilite-ringscentret i Battambang som jag ska prova ut, säger Khiey och visar upp den högra benstumpen som snart ska få sin protes.

Arbetet med familjen går även ut på att sätta barnen i skolan. Hittills har FN- förbundet och CMAC hjälpt 100 familjer som Khieys i området.

– Jag är glad att mina barn får lära sig saker som att läsa och skriva, fortsätter Khiey som också har fått ett lån av OEC (Operations Enfants du Cambodge) som är en NGO som samarbetar med CMAC och FN.

Lånet är på 100 dollar, utan ränta, och innebär att familjen får kycklingar som de kan föda upp – som sedan förökar sig, och som familjen kan sälja vidare.

torrt ocH dAMMigtDet är torrt och dammigt och fortfarande många månader kvar innan regnperioden för med sig det för byborna livsviktiga

vattnet. OEC har redan borrat en brunn till Khieys familj, en process som kostade 500 dollar och som inte är ett lån utan ren donation. I Kambodja, ett av världens fattigaste länder, betyder varje steg mot ett bättre liv extra mycket, särskilt när korruptionen i landet har gjort att klyftan mellan rika och fattiga ständigt växer.

– Regeringen gör ingenting för oss fattiga, för oss som lider av olika handi-kapp, säger Khiey dystert. Han har ändå orkat fortsätta kämpa tack vare att pengar kommit från andra håll.

– Jag är glad att jag fått låna dessa pengar och att jag har fått träning i ett effektivare jordbruk, säger han.

På frågan om han tänker flytta eller stanna kvar i området i framtiden blir svaret:

– Vi har ingenstans att ta vägen, detta är ju vår mark!

Antalet personer i Kambodja som dödas av minor och andra explosiva föremål, t ex granater, minskar stadigt. 1999 dog 1153 personer och 2011 var siffran nere i 211. cMAc startade 1992 och har idag ca 2 000 anställda varav 1 800 är minröjare. tack vare fn-förbundets kampanj röj-en-mina har sex minfält i landet kunnat röjas sedan juli 2010. under våren 2012 fortsätter arbetet i byn tamaing där 50 000 kvadratmeter mark ska röjas. de 700 människor som bor i byn kommer sedan att kunna bruka sin mark igen. Källor: FN-förbundet och CMAC

cMAc:s minröjare letar efter personminor inne i bambu skogen med hjälp av metalldetektorer. trots den tryckande hettan måste de ha skydds-hjälmar och skyddsvästar på sig.

Läs mer om Kambodja och FN-förbundets kampanj Röj-en-mina på www.fn.se/roj-en-mina

fiskaren Khiey chamrouen tillsammans med sin fru och fyra av deras barn visar upp sitt hem på den kambodjanska lands bygden. livet är tufft för familjen men tack vare hjälp utifrån ser de ljust på framtiden.

”Vi hade fyra till sex miljoner minor i landet under kriget, nu har vi förstört en miljon av dem.”

PrAKsoKhon

n Text: Johan AugustinFoto: Jonas Gratzer



Kriget i Kongo

Fidel Bafilemba är arg. Saliven stänker ur munnen på honom när han svarar på frågan hur han tycker

att FN sköter sitt uppdrag att skydda civilbefolkningen i östra Kongo:

– Vi har haft den största fredsbevarande insatsen i världen här i landet i över tio år nu och som kongoleser har vi alltid trott att de är här för att skydda civila. Förra året förnyades mandatet och det handlar ut-

tryckligen om att skydda människor. Men det är ett totalt misslyckande, säger han.

Fidel Bafilemba är fältarbetare för den amerikanska organisationen Enough Project. Vi sitter på hans kontor som ligger i en villa i centrum av staden Goma, precis vid gränsen till Rwanda. Idag är Goma en ganska behaglig stad. Det finns gatu belysning och de lava-massor som vällde upp ur jordens oroliga

inre 2002 och brände upp stora delar av staden har fraktats bort. På marknader och längs huvudgatorna sjuder det av verksamhet.

BlodtörstigA MiliserMen man behöver inte åka långt härifrån för att möta en helt annan verklighet. I skogarna i östra Kongo gömmer sig en rad väpnade och blodtörstiga miliser som alla

enligt skyldigheten att skydda ska stater i första hand själva skydda sina medborgare från bl a etnisk rensning och krigsförbrytelser. när ett land inte klarar att göra det har omvärlden en skyldighet att hjälpa till, en situation som är aktuell i demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa). på bilden tittar några pojkar i norra Kivu på när fn-soldater från sydafrika anländer för att patrullera i området.

Frustrationöverlångsammaframstegikampenmotvåldet

Foto:Fn/MarieFrechon



har omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna på sitt samvete. Den viktigaste av dem, FDLR, består till största delen av rwandier som flydde hit efter folkmordet i Rwanda 1994. Nu tjänar de pengar på illegal handel med mineraler som guld och koltan som det finns gott av i området. Pengarna investeras i nya vapen och ammunition. Så fortsätter våldsspiralen.

Enough Project, som Fidel Bafilemba jobbar för, har som mål att få slut på folkmord och brott mot mänskligheten. De sätter stort hopp till skyldigheten att skydda (Responsibility to Protect, eller R2P), alltså den nya folkrättsliga doktrin som ger omvärlden större möjlighe-ter att ingripa till skydd för utsatta civilbefolkningar. Just det vill Fidel Bafilemba – att FN ska ingripa mer aktivt för att stoppa över-grepp mot civila. Han säger att FN-trupperna hittills inte avlossat ett enda skott för att avstyra pågående brott.

– Det finns mer än 50 lokala FN-baser i östra Kongo. Där finns soldater med pansarfordon, heli-koptrar, maskingevär. Även om de inte ser det som sin uppgift att slå ner de väpnade grupperna så borde de åtminstone kunna skicka ett tydligt budskap att det inte är okej att mörda, plundra och våldta, säger Fidel Bafilemba.

HervÉ lAdsousJa, varför görs inte mer för att skydda civilbefolkningen mot förbrytelser som kan klassas in under skyldigheten att skydda? En som borde kunna svara på den frågan är Hervé Ladsous som sedan oktober 2011 är högste chef för FN:s fredsbevarande styrkor. Han är på blixt visit på FN-hög kvarteret i Goma, vackert beläget med utsikt över Kivusjön. Det råder febril aktivitet eftersom chefen är på besök. Den indiska bataljonen har dukat upp med FN-mineralvatten och bjuder på säckpipekonsert. Den samlade pressen får fem minuter:

– Vi arbetar hela tiden med de kongo-lesiska myndigheternas godkännande. Det är uppenbart att de inte är i stånd att utöva sitt ansvar att skydda här. Så vi kom-

penserar det genom att vara här och utöva det ansvaret. Men förhoppningen är förstås att deras polis och militär inom en inte alltför lång framtid, efter träning, ska vara i stånd att utföra det som förväntas av dem, säger Hervé Ladsous.

Han håller med om att Monusco tidigare inte lyckats bra med sitt uppdrag att skydda civila, men säger att de har blivit mycket bättre. Han nämner Rapid Reaction

Mechanism som är ett system för att Monusco ska kunna reagera innan en massaker äger rum. Enligt Hervé Ladsous har det varit ett framgångsrikt koncept.

– Och det blir bättre hela tiden, säger han innan han skyndar iväg till en buffé med indisk mat som dukats fram.

inforMerA AllMänHetenFörutom att FN ska göra sitt jobb så handlar mycket så klart om att informera allmänheten om deras rättigheter. Arbetet med den viktiga pusselbiten sker delvis tusentals kilometer från Goma, i den tropiska hettan i huvudstaden Kinshasa. Där sitter Franck Kamunga och njuter av kylan på sitt luftkonditionerade kontor. Han är chef för Mänskliga rättigheter utan gränser i Kongo och varm anhängare av skyldigheten att skydda.

– R2P är ett relativt nytt koncept i Kongo och vi som NGO [frivilligorgani-sation] vill vara med och påverka dag ordningen och se till att staten här tar sitt ansvar och vidtar allvarligt menade åtgärder, säger han.

För aktivister som Franck Kamunga handlar R2P, förutom att lobba mot den kongolesiska regeringen att den ska ta sitt ansvar, också om att informera männis-kor om deras rättigheter. Han och hans medarbetare har utbildat mer än 5 000 volontärer i R2P – meningen är att de i sin tur ska föra kunskapen vidare.

– Tack vare det har vi skaffat oss ett nätverk av människorättsexperter. Flera

av dem har ringt mig och förvarnat om strider som är på väg att blossa upp i olika delar av landet. Jag har sedan kunnat förvarna Monusco, säger Christoph Baba Kalondhi som arbetar med volontär programmet.

stor BetydelseTillbaka i Goma igen är det få som verkligen ifrågasätter att FN:s närvaro har mycket stor betydelse. Amisi Ntakaziraho är hotellägare i Goma och ser ljust på framtiden:

– Situationen här är mycket bättre idag än för fem år sedan och det är mycket tack vare Monuscos arbete. Utan dem skulle allt gå åt skogen, säger han.

Ändå kan man ana en upp-dämd ilska, eller en stilla vrede, i denne behärskade man. För åren går och fram-stegen, de som sker, tar tid och går för långsamt. Javisst, en rad befälhavare har gripits och ställts inför rätta i krigsförbry-tardomstolen i Arusha. Javisst, tiotusen-tals milissoldater har avväpnats. Och de fruktade upploppen efter valet i novem-ber har uteblivit, även om folk är djupt besvikna.

Men samtidigt fortsätter övergreppen. I början av januari kom uppgifter om att 45 människor barbariskt mördats av FDLR i en by i provinsen södra Kivu. De slaktades med machetes och huvuden sattes upp på pålar.

Just vad gäller FDLR så finns det tecken på att FN:s långsiktiga arbete burit frukt. Bara några hundra meter från den indiska buffén där Hervé Ladsous äter chicken tikka masala finns ett läger för avhoppade milissoldater. Här i ett hörn av FN-basen står några enkla tält där de avhoppade mi-lissoldaterna bor ett par dagar innan de slussas vidare till sina hemländer. Sedan 2002 arbetar en enhet inom Monuscos med att sprida flygblad över djungeln och

”Vi har haft den största fredsbevarande insatsen i världen här i landet i över tio år nu och som kongoleser har vi alltid trott att de är här för att skydda civila.”

FidElBAFilEMBA

Foto

:Mar

cus

hans

son

och

Pete

rBju

rbo

Forts. på nästa sida



Från 1964 och 30 år framåt var alla svenska soldater som tjänstgjorde utomlands utskickade under FN-

flagg. Toppen nåddes 1994 då närmare 2 000 svenska soldater var ute i FN-tjänst. Men situationen förändrades drastiskt i mitten av 90-talet, bl a som ett resultat av att Sverige gick med i EU, att neutraliteten i praktiken avskaffades och p g a FN:s misslyckanden i Rwanda och Bosnien. Sedan dess har antalet svenskar under FN-flagg med få undantag legat under 100 personer, utom under Liberia-insatsen 2004–2006 och med en botten-nivå på max 34 personer från 2007 och till idag.

spelAr rollMen spelar det egentligen någon roll vilken flagga som vajar över en internatio-nell militär insats? Absolut, menar Svenska FN-förbundet.

– Det finns en lång rad skäl till varför det är viktigt att Sverige deltar i FN- ledda insatser, säger FN-förbundets generalse-kreterare Linda Nordin Thorslund.

– För det första har FN som aktör en unik och lång erfarenhet av fredsfrämjande insatser och av att jobba med både

militära och civila komponenter, t ex med statsuppbyggnad.

– Det är också naturligt att vi som medlem i FN är med och bidrar till arbetet, inte bara med pengar utan även med personer. Svenska soldater har god utbildning – bl a i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati – och är väl ut-rustade. En relativt stor andel av de svens-ka soldaterna är också kvinnor, något som innebär fördelar i många sammanhang.

– Sammantaget gör detta att svenska soldater är mycket uppskattade och ofta höjer kvalitén på hela insatsen när de väl är med, säger hon.

stor ArBetsBördANordin Thorslund framhåller vidare att arbetsbördan för FN är mycket stor. För närvarande är omkring 120 000 personer utplacerade i 16 olika operationer. FN jobbar också där ingen annan vill jobba, med svåra och komplicerade situationer som t ex den i Kongo.

– Då är det märkligt att ett land med vår långa tradition av en stark FN-politik i princip har slutat bidra med personal till FN-insatserna, säger hon.

FN-förbundet menar inte att Sverige

Av637svenskasoldatersomidecember2011varutsändaiinternationelltjänstdeltog23iFn-leddainsatser,70iEU-operationerochresterande544undernatobefäl.Fn-förbundethargångpågångtagituppfråganochmenarattbristenpåsvenskaFn-soldaterfårenradnegativakonsekvenser.

senast sverige var involverat i större omfattning i en fn-insats var 2004-2006 i liberia. på bilden samtalar svenska fn-soldater med lokalbefolkningen i samband med patrullering.

Foto

:För

svar

smak

ten

”sverige förlorar när fn-insatser ratas”

med hjälp av mobila radiosändare informera milissoldaterna att det är fritt fram för dem att lägga ner vapnen och återvända hem till Rwanda. Pro-grammet har varit mycket framgångs-rikt. Över 20 000 stridande och deras familje medlemmar har överlämnat sig till FN och därefter kunnat återvända hem till Rwanda för att leva ett normalt liv.

– Vi har även producerat video-filmer där vi intervjuat före detta soldater som återvänt till Rwanda för att visa att de inte blivit mördade när de kommit hem, säger Sam Howard som leder arbetet med att locka milismännen att lägga ned vapnen.

lägger ner vApenFDLR som länge ansetts vara den störs-ta och farligaste väpnade gruppen räknar idag inte fler än 2 000 man under vapen, enligt FN. De senaste månaderna har dessutom flera av gruppens högsta befälhavare mördats och högkvarteren i djungeln attacke-rats av andra kongolesiska miliser.

– Stridsmoralen är mycket låg och det råder stor förvirring, säger Joseph Gerabibi, före detta löjtnant i FDLR och med 15 år av djungelkrig bakom sig. Han är en av avhopparna och ser nu fram emot att med Monuscos hjälp få återvända hem till Rwanda.

Sam Howard är positiv:– FDLR är ett av de största hoten

mot fred och säkerhet i östra Kongo. Om den här trenden håller i sig så kan vi få en relativ fred i östra Kongo rätt snart, säger han.

n Text: Marcus Hansson och Peter Bjurbo

”Stridsmoralen är mycket låg och det råder stor förvirring.”

JosEPhGErABiBi

Foto

:Mar

cus

hans

son

och

Pete

rBju

rbo

Forts. från föregående sida


Forts. på sidan 17

fn ocH eurättvis HAndelFN-fakta sKyldigHeten Att sKyddA

från norm till verklighetVidetttoppmöteiFn2005enadesvärldensländeromennyfolkrättsligprincip:skyldighetenattskyddaellerresponsibility to protect (”R2P”).syftetäratt,sålångtdetärmöjligt,skyddautsattacivilbefolkningarfrånfolkmord,etniskrensning,krigsbrottochbrottmotmänskligheten.

I mars 2011 agerade säkerhetsrådet i konflikten i Libyen, bl a genom diplomati, sanktioner, vapenembargo,

genom att hänskjuta fallet till den Interna-tionella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) och genom att inrätta en flygförbudszon. Syftet var att stoppa omfattande våld mot den libyska befolkningen från Khaddaffi-regimen. Åtgärderna gjordes med hänvis-ning till skyldighet att skydda och har ökat debatten kraftigt kring detta begrepp.

Att rädda kommande generationer undan krigets gissel var redan från starten en av FN:s huvuduppgifter. Men världens konflikter och förståelsen för vad säkerhet innebär har förändrats sedan FN bildades. Idag utspelar sig de allra flesta konflikter inom stater i stället för mellan dem. Civil-befolkningen drabbas därmed i mycket högre grad, t ex genom våldtäkter som strategiskt vapen, hungersnöd och flyktingproblematik.

Särskilt Afrika har drabbats av konflik-ter av detta slag, t ex folkmordet i Rwanda och konflikterna i Somalia, Sierra Leone, Liberia, DR Kongo och Uganda, men vi har också sett dem i Europa på Balkan under 1990-talet. Det stod vid slutet av 1990-talet klart att FN och FN:s medlems-länder inte kunde leva upp till sitt syfte. En diskussion inleddes som utgick från individers och samhällens säkerhet till skillnad från den traditionella uppfatt-ningen om att det var statens säkerhet som var det viktiga.

Diskussionen grundar sig i en paradox som har sina rötter i utformningen av FN-systemet. Å ena sidan har vi gång på gång sett hur individer hotas när stater misslyckas med att skydda dem och ibland har regimer t o m attackerat sin egen befolkning. Å andra sidan bygger FN och FN:s konflikthantering just på staters suveränitet och på att denna ska respekteras.

FN får enligt stadgan bara ingripa när det finns ett hot mot internationell fred och säkerhet, inte så länge den väpnade konflikten sker inom landets gränser.

FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan såg dilemmat och uppmanade medlemsländerna att komma med en lösning på problemet. Kanadas regering antog utmaningen och tillsatte 1999 en internationell kommission, ICISS (International Commission on Intervention and State Sovereignty). Kommissionen presenterade sitt förslag till lösning i december 2001 i en rapport där den myntade begreppet skyldigheten att skydda (The Responsibility to Protect, förkortat R2P).

sKyldigHeten Att sKyddA (r2p) enligt iciss-KoMMissionenTraditionellt har suveräniteten setts som en rättighet att styra över sitt territorium utan inblandning från andra. Men

uppblossande våld i sudans Blue nile state har under vintern 2011-2012 tvingat tiotusentals människor på flykt. på bilden anländer flyktingar från Blue nile state till den etiopiska gränsen vid Kurmuk.

Fot

o:U

nhCr

/Pr

ulas

he

begreppet statssuveränitet innebär även en skyldighet och ett ansvar för befolkningen i landet, menade ICISS. Det är först och främst staten själv som har ansvar för att skydda den egna befolkningen mot folk-mord, etnisk rensning, krigsbrott och brott mot mänskligheten. Men när en befolkning är utsatt för svårt lidande – orsakat av in-bördeskrig, uppror, förtryck från statens sida eller statens sammanbrott – och staten i fråga inte vill eller kan stoppa eller avvärja lidandet, då får principen om icke-inbland-ning ge vika för principen om det interna-tionella samfundets skyldighet att skydda.

Skyldigheten att skydda är inte någon ny lag utan bygger på redan antagna lagar och normer.

ICISS-kommissionen delade in skyldigheten att skydda i tre olika delar:• skyldigheten att förebygga; att undanröja

de underliggande såväl som de direkta orsakerna till inre konflikter och andra av människor vållade kriser som utsätter befolkningen för fara.

• skyldigheten att reagera; att i situationer där skydd av människor är en tvingande nödvändighet reagera med ändamålsenli-ga åtgärder, vilket kan innefatta tvångsåt-

gärder såsom sanktioner och internatio-nellt åtal eller, i extrema fall, militär inter-vention (se nedan).

• skyldigheten att återuppbygga; att, särskilt efter en militär intervention, lämna all slags hjälp till återhämtning, återuppbygg-nad och försoning

Enligt ICISS-kommissionen är förebyggande den viktigaste delen. Möjligheterna att före-bygga bör alltid uttömmas innan en inter-vention övervägs, och större åtaganden och resurser måste sättas in för detta ändamål, menade ICISS. Vid fullgörandet av skyldig-heterna att förebygga och att reagera bör alltid mindre inkräktande och tvingande åtgärder övervägas innan mer tvingande och inkräktande åtgärder vidtas.

I kommissionens förslag ingick även genomarbetade kriterier som tacklade viktiga och svåra problem som t ex hur man ska avgöra när det är rätt att ingripa militärt i en konflikt, hur man vet att man försökt med alla fredliga medel innan man överväger militära verktyg och vad det ska finnas för möjligheter att agera i de fall säkerhetsrådet är låst på grund av vetorätten.

Begreppet togs upp av FN:s högnivåpanel (High-Level Panel on Threats, Challenges and

Change) och av generalsekreteraren i hans rapport In Larger Freedom. Samtidigt antogs principerna om skyldighet att skydda i Afrikanska Unionens stadgar vid dess bildande 2002. Vid ett världstoppmöte i FN-högkvarteret i New York i september 2005 enades alla FN:s medlemsländer om att anta och tillämpa skyldigheten att skydda i den betydelse och med de begränsningar som toppmötets definition innebär. Det starka stödet från inflytelserika länder i Sydamerika och Afrika, t ex Argentina, Guatemala, Chile, Rwanda och Sydafrika, var avgörande för beslutet.

världstoppMötets Beslut 2005Jämfört med ICISS-kommissionens förslag innebar det slutdokument som antogs av världstoppmötet 2005 en något urvattnad version av skyldigheten att skydda som lämnar mycket kvar att definiera och operationalisera.

I paragraferna 138-139 i toppmötets slutdokument står det att:

Varje stat har en skyldighet att skydda sin befolkning från folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och etnisk rensning samt att förebygga dessa brott.

Mohamed Musa och hans familj är flyktingar från sudans Blue nile state. på bilden sitter de i ett tillfälligt skydd i väntan på att förflyttas till Adimazin transit center i etiopien.

Kinesiska vakter som ingår Au:s och fn:s hybrid-styrka i darfur (unAMid) vaktar ett borrhål som en kinesisk firma driver i nyala, södra darfur, sudan.

luis Moreno-ocampo, åklagare vid internationella Brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC) talar med journalister om domstolens åtal för folkmord mot sudans president omar Al-Bashir.

Foto

:Unh

Cr/P

rul

ashe

Foto

:Fn/

Albe

rtGo

nzal

ezF

arra

nFo

to:F

n/ry

anB

rown

Det internationella samfundet ska uppmuntra och assistera stater att leva upp till denna skyldighet.

Det internationella samfundet har en skyldighet att, genom FN, använda lämpliga diplomatiska, humanitära och andra fredliga medel för att skydda befolkningar som hotas av dessa brott. Om en stat inte kan eller vill skydda sin befolkning, och fredliga medel inte räcker till, måste det internationella sam-fundet agera starkare, i sista hand med våld mandaterat genom kapitel sju-mandat från FN:s säkerhetsråd. Bedömningar måste göras från fall till fall och agerande ska ske i sam-arbete med relevanta regionala organisationer.

Utifrån formuleringarna i toppmötes-dokumentet pågår en omfattande debatt om hur man ska gå till väga för att tillämpa skyldigheten att skydda i praktiken, var gränsen går för ingripande med olika verktyg, hur man ska försäkra sig om att begreppet inte utvecklas till ett enbart militärt instrument där de förebyggande delarna tappas bort och vad som händer då säkerhetsrådet är blockerat.

Sedan 2005 har många steg tagits för att göra begreppet användbart i praktiken. Den första säkerhetsrådsresolution som hänvisade till skyldighet att skydda var resolution 1674

om skyddet av civila i väpnad konflikt. Skyldighet att skydda har också omnämnts i resolutioner om Darfur, Libyen och Elfenbens kusten. En viktig utveckling var också inrättandet av två nya poster inom FN- systemet: en särskild rådgivare för förhindrandet av folkmord (2004) och en särskild rådgivare med fokus på skyldighet att skydda (2008). I februari 2012 innehades posterna av Francis Deng och Edward Luck.

2009 släppte Ban Ki-moon också en rapport i syfte att ta skyldighet att skydda från teori till praktik: Implementing the Responsibility to Protect. Här uppmanas medlemsstaterna bl a att utveckla en tydlig strategi för hur

begreppet ska implementeras. Rapporten lyfter också early warning – mekanismer för att tidigt kunna uppmärksamma och reagera på konflikter – som ett viktigt verktyg.

Trots alla insatser till stöd för skyldigheten att skydda är utmaningarna fortsatt stora. Vid flera tillfällen har vetorätten, som de permanenta medlemmarna i FN:s säker-hetsråd har, blockerat agerande i interna konflikter. Kina och Ryssland har t ex blockerat agerande i Burma och Syrien 2011. Det har gjorts med hänvisning till den ursprungliga skrivningen i FN-stadgan där det står att FN enbart ska ingripa när det finns ett hot mot internationell fred och

somaliska flyktingar i flyktinglägret dadaab i Kenya köar för att få hämta vatten.

edward luck är sedan 2008 generalsekreterarens särskilde rådgivare med fokus på skyldighet att skydda. på bilden talar han om situationen i elfen-benskusten vid en presskonferens i fn-högkvarteret.

Foto

:Unh

Cr/B

rend

anB

anno

nFo

to:F

n/M

ark

Garte

n

säkerhet. I dessa fall visar sig tydligt hur staters och befolkningars säkerhet kan krocka och hur begreppet skyldighet att skydda tydligt utmanar FN:s traditionella normer och arbetssätt.

läs mer på:www.fn.se/r2Pwww.responsibilitytoprotect.orgwww.globalr2p.org

det här kan du göra!

när fn 2005 antog skyldighet att skydda var det en av de absolut viktigaste händelserna i det globala samarbetet under de senaste decennierna. skyldighet att skydda sätter människors säkerhet framför staters suveränitet och

syftar till att ge utsatta civilbefolkningar ökat skydd mot omfattande och allvarliga övergrepp. samtidigt är detta sätt att tänka kontroversiellt och efter det militära ingripandet i libyen 2011 har motståndet mot den nya principen ökat igen. Mot den bakgrunden behöver alla goda krafter nu sluta upp bakom skyldighet att skydda och uttala sitt stöd!

1

5

2 3

4

6

läs på!

Hjälp till att bygga fredliga samhällen!

skriv till din riksdagsman!

informera andra!

Bekämpa likgiltigheten – skriv en insändare!

delta i kampen mot fattigdomen!Kunskapärgrundenförallhandling!

informeradigomskyldighetenattskyddaochskaffaargumentgenomattläsavidarepå:

www.fn.se/r2Pwww.responsibilitytoprotect.orgwww.globalr2p.orgwww.enoughproject.orgwww.crisisgroup.org

Aktivåteruppbyggnadavsamhällenefterenkonfliktäravgörandeommanskakunnafåigångenpositivutvecklingochförhindraattkonfliktenbryterutigen.i70avvärldensländerliggeromkring80miljonerminorkvarimarken.dettaförhindrarennormaltillvarodärjordenkanbrukasochbarnkanlekafritt.Varjehalvtimmeskadasenmänniskanågonstansavenmina.

KampanjenRöj-en-minaarbetarmedattsamlainpengartillFn:sminröjningsarbete.Geettpersonligtbidragellerblifadder.Gåinpåwww.fn.se/roj-en-mina.

EnkonkretfrågaattdrivaärocksådetrekordlågaantaletFn-soldatersomsverigebidrarmed.AttrikaländerbidrarmedFn-soldaterharbetydelsepåmångasätt,bådeförFnochfördetbidragandelandet(seartikeliVärldshorisontnr1/12sid12.)skrivettmejlomdennafrågatilldinriksdagsman!Påwww.riksdagen.sekandusevilkapersonersomrepresenterardittlänochvilkene-postadressdehar.hurmångasoldatersomfinnsutejustnukandusepåwww.mil.se(under”internationellainsatser”).

skickagärnadittmejläventillstatsministerFredrikreinfeldtochförsvarsministerstentolgforsochkrävattsverigeskabidramedflersoldatertillFn.Mejlformulärfinnspåwww.regeringen.se.

BeställextraexemplaravVärldshorisontstemanummeromskyldighetenattskydda.delauttidningarnatillintresseradeidinomgivningellerläggdemiväntrumochpersonalrum.Fö[email protected].

Faktabladetomskyldighetenattskydda(fyrasidor)kanbestä[email protected]–4622540.

närmanserpånyheternaomkrigochkonflikteruteivärldenärdetlättattkännavanmakt.Mentillsammanskanvigöraskillnad!skriveninsändaretilldinlokaltidningomenkonfliktsomdukännerengagemangför.Genomattuttryckadittegetengagemangberörduandramänniskorochpåverkarderassättattförhållasig.dukanocksåskrivaomskyldighetattskyddaochförklaravaddethandlaromochvarfördetärviktigt.KanskekanduocksåläggamertyngdbakomordengenomattfådinlokalaFn-föreningattståsomavsändaretillsammansmeddig?

Ettgrundläggandeskältillattkonflikteruppstårärfattigdom,diskrimineringochklyftormellangrupperisamhället.Effektivametoderförattbekämpafattigdomochorättvisorärattgegratisskolmattillbarnifattigaländerochattfrämjaflickorsrättigheter.svenskaFn-förbundetsamlardärförinpengartilldessaändamålgenomkampanjernaSkolmat blir kunskapochFlicka.

Geettegetbidrag!Gåtillwww.fn.se/skolmatellerwww.fn.se/flicka.sättinpengarnapåpgnr900079-5(ange”skolmat”eller”flicka”).dukanocksåstödjakampanjerenlängretidgenomattbliautogirogivare.

fn-fakta nr 1/12: skyldigheten att skydda ·text:lindaÅkerströmFaktabladetkanbeställasfrånFn-förbundet(upptill10exgratis,portotillkommerdock).

E-post:[email protected]·telefon:08–4622540·Webb:www.fn.se

THS • Åkeshovsvägen 29 • 168 39 Bromma Tel 08-564 357 00 • www.ths.se • [email protected]

Teologiska högskolan Stockholm

Mänskliga rättigheter

Öppet Hus

16 mars -12

Kandidat- och masterprogram i mänskliga rättigheter Fristående kurser/NätkurserUppdragsutbildning

NYHET! Masterprogram i Interkulturella relationer

ska upphöra med sitt stöd till regionala organisationers fredsfrämjande insatser, snarare att det behövs en balans, fortsätter Nordin Thorslund.

– Om man tittar på situationen i Afrika där de flesta av världens konflikter ut-spelar sig kommer bara 1,5 procent av FN-soldaterna från EU-länder. Resten kommer till stor del från länder som själva har stora problem med demokrati och mänsk-liga rättigheter och de har generellt sämre utbildning och utrustning än en euro-peisk soldat.

– Man bör också notera att Försvarsmakten förlorar viktiga erfarenheter när vi inte deltar i dessa sammanhang.

Betydelse för BiståndetJust det faktum att svenska soldater inte finns på plats i Afrika har dessutom betydelse för vårt svenska bistånd, menar FN-förbundet vidare. I höstas gav förbundet ut rapporten Säkerheten och biståndet där man hävdar att det finns ett glapp mellan den svenska bistånds-politiken å ena sidan och försvars-

och säkerhetspolitiken å den andra. – Sverige har i sin biståndspolitik ett

tydligt fokus på Afrika och även på länder i konflikt eller post-konflikt-situationer, vilket till stor del samman-faller. Den svenska regeringen satsar omfattande resurser på utvecklingsinsatser i dessa länder men trots att vi vet att säkerhet är en förutsättning för utveckling

så är vi inte ens med i säkerhets delen, säger Nordin Thorslund.

– Om vi skulle medverka i FN:s operationer i Afrika så skulle det ha en positiv effekt på operationerna i sig, det skulle leda till ökad sä-kerhet i det berörda landet och det skulle därmed även bli lättare för vårt svenska bistånd att nå resultat!

Svensk medverkan i FN-ledda insatser får betydelse även på andra sätt, fortsätter Nordin Thorslund.

– När vi är med och bidrar med personal till FN-insatser så ger det mycket politisk goodwill till Sverige som kan ha betydelse i helt andra sammanhang.

– Man kan också peka på det faktum att Sverige kan bli aktuellt för en kandidatur

Att sverige inte deltar i arbetet med säkerheten i afrikanska länder försämrar möjligheterna för det svenska biståndet att ha effekt, menar linda nordin thorslund, fn-förbundets generalsekreterare.

den svenska militära utlandsstyrkan (antal soldater och militära observatörer i fält) vid olika tidpunkter. den streckade linjen visar den andel av styrkan som använts i fn-ledda insatser.

Rapporten Säkerheten och biståndet kan laddas ner från www.fn.se/fred.

”Det är märkligt att ett land med vår långa tradition av en stark FN-politik i princip har slutat bidra med personal till FN-insatserna.”

lindAnordinthorslUnd

till FN:s säkerhetsråd 2017. I den processen kommer det att vara viktigt att kunna peka på att vi är med och bidrar, också med personal till de faktiska insatserna.

n AnnaLena Andrews


Forts. från sidan 12


förra numret av världshorisont (nr 4/11) innehöll en illustration som visade "fn:s Mr-bygge". årtalen i illustrationen var dock inkonsekventa så tillvida att vi för de tre senaste konventionerna angav det år då konventionen trädde i kraft, medan vi för de

tidigare angav det år då konventionstexten antogs av generalförsamlingen.

Migrantarbetarkonventionen antogs 1990, konventionen för personer med funktions-nedsättning 2006 och konventionen om försvinnanden 2006.

FörtydliGAndE


I januari 2012 inledde Ban Ki-moon sin andra mandatperiod som FN:s generalsekreterare. Ingen av säkerhetsrådets medlemmar ifrågasatte att han skulle få fem år till på posten

och det gick snabbt att komma överens. Hur kunde det ske? Hade han inte totalsågats av sin chefsrevisor Inga-Britt Ahlenius i hennes bok och av en norsk diplomat i en rapport till norska UD? Genom sin påstådda inkompetens beskrevs han som ett hot mot FN och som orsaken till dess förfall.

Stormakterna i säkerhetsrådet kanske inte vill ha en stark generalsekreterare. Och är Ban verkligen så usel som han framställts?

Redan när Ban-Ki-moon utsågs 2006 hade USA:s FN- ambassadör John Bolton gjort klart att Washington inte ville ha en stark och självständig generalsekreterare. Troligen tänkte Kina likadant, fast för Beijing var det viktigast att det blev en asiat. Kina och USA kunde snabbt enas om Ban. Japans ambassadör sa mig att han helst velat se Jan Eliasson på posten. Men en asiat skulle det vara och de två viktigaste stormakterna var överens.

I senare samtal i New York med kolleger från medlemmar av säkerhetsrådet fanns inget som tydde på att Ban inte skulle få förlängt mandat. Det fanns förvisso kritik, särskilt från u- länderna, men de har bara marginellt inflytande i frågan. Och ingen har intresse av att ifrågasätta den som stormakterna enats om. Man vill hålla sig väl med en person som kommer att få makt att tillsätta högre tjänster i FN.

Visst har Ban Ki-moon varit lyhörd för stormakterna under sin första mandatperiod. Det har märkts i utnämningar och ställningstaganden. När stormakter har olika åsikter är det kne-pigare. Kosovofrågan hanterade han skickligt med viss svensk uppmuntran. När EU ville ta över från FN i Kosovo gjordes det efter en kompromiss med Ryssland och under ett FN-paraply. I Bryssel verkade man ha trott att generalsekreteraren skulle vara tvungen att göra som EU och USA ville, utan hänsyn till någon annan. Men Ban Ki-moon höll emot. Han förstod att undvika en konflikt med Moskva.

Att en generalsekreterare är beroende av stormakterna för sitt omval är förstås inte så bra. För att undvika detta kunde man damma av förslaget att bara ge FN-chefen

en mandatperiod. Men även med en period blir det svårt för en

generalsekreterare att fungera om han är i konflikt med stormakterna. Den annars så hyllade Kofi Annan var rejält vingklippt på slutet och gav efter för påtryckningar.

Ban har fått berättigad kritik för sitt ointresse för administration. Men i övrigt har han visat en obändig energi och vilja att föra upp alla viktiga internationella frågor på FN:s dagordning. Han använder röd ginseng för att orka med. Han reser över hela världen och engagerar sig. Han har besökt Somalia och Burma. Genom att skapa kontakter, även i svåra länder, kan han förmedla budskap och bedriva diplomati. Men det förutsätter att världens länder ger honom detta utrymme. Så när Ban Ki-moon misslyckas är det oftast medlemsländerna som inte gett tillräcklig uppbackning.

Tidigare generalsekreteraren Boutros Boutros Ghali sa att generalsekreterare (SG på engelska) egentligen betyder synda-bock (Scape Goat). Ban Ki-moon har orättvist beskyllts för misslyckanden, som vid klimattoppmötet i Köpenhamn 2009, där han tog en stor risk med sin höga profil.

Ban Ki-moon har social talang och är lättillgänglig. Kofi Annan var mer reserverad och tillbakadragen. När Ban besökte Sverige i oktober 2009 överraskade han många med sin ödmjuka charm med förankring i koreanska traditioner och bildning. Han gör sig bättre i små sällskap och passar som medlare och emissarie. I den multilaterala stormötesdiplomatin verkar han mer komma till korta - där finns så många andra som vill glänsa. I ett land som Malawi blev Ban populär hos alla inklusive presidenten. Han fick två homosexuella släppta efter stränga domar. President Mutharika gjorde hellre en eftergift till Ban än till länder som hotade dra in sitt bistånd.

Att vara generalsekreterare är kanske ett omöjligt uppdrag. Vi förväntar oss en karismatisk och moralisk auktoritet. Men utan stormakternas stöd fungerar det

inte. Det blev också Dag Hammarskjöld varse. Ban Ki-moon kan som Hammarskjöld bli en framgångsrik problemlösare, bara FN:s medlemsländer tillåter det och ger honom tillräcklig uppbackning. Problemet med FN är inte dess generalsekreterare. Det ligger hos medlemsstaterna.

n Anders LidénsverigesFn-ambassadör2004–2010

ärBanKi-moonverkligensåuselsomhanframställts?inteenligtAnderslidén,sverigesförreFn-ambassadör,somhärtecknarsinbildavgeneralsekreteraren.

”stormakternas stöd nödvändig för fn-chefen”

hAlVtidFörBAnKi-Moon

deBAt t

fn:s generalsekreterare Ban Ki-moon tar avsked av Anders lidén, sveriges fn-ambassadör 2004-2010.


Bedömningarna om huruvida klimattoppmötet i Durban, Sydafrika, i december var en framgång eller inte gick kraftigt isär bland svenska kommentatorer.

– Helt underbart! Efter många omskrivningar och förbättringar av planen tycker jag att resultatet blev bra, var miljö minister Lena Eks reaktion.

Svenska Greenpeace, däremot, hade ”svårt att glädjas över att klimatmötet i Durban räddat FN-processen, när processen inte kommer att rädda klimatet”.

Durban-mötet var i praktiken den sista chansen att förlänga Kyotoprotokollet, som innehåller bindande åtaganden om utsläppsminskningar för 38 industriländer och gäller till den 31 december 2012. Så skedde också – men kvar var ett reducerat protokoll efter att Kanada, Ryssland och Japan sällat sig till USA och ställt sig utanför förlängningen. Det är nu endast Europa, Australien och Nya Zeeland som kommer att omfattas av nästa period. Vilka de nya utsläppsmålen blir är ännu inte bestämt.

Det är emellertid inte detta stympade protokoll som världen nu sätter sitt hopp till, eftersom det snarast är en övergångslösning, ett försök från främst EU:s sida

att rädda kvar Kyotoprotokollets regelverk för exempelvis han-deln med utsläppsrätter i väntan på ett nytt avtal. Den stora nyheten från Durban var nämligen att nya förhandlingar ska starta för att få fram ett helt nytt ”rättsligt avtal” som ska träda i kraft år 2020. I jämförelse med Kyotoprotokollet ska detta avtal omfatta utsläppsmål för betydligt fler länder, men de lär å andra sidan bygga på högre grad av frivillighet.

Mest kritiserat blev dock Durban-planen för att ikraftträdan-det för det tänkta avtalet sköts fram till 2020. Att planen påstås syfta till högst två graders uppvärmning är inte trovärdigt när FN:s klimatpanel IPCC menar att tvågradersmålet i praktiken förutsätter att de globala utsläppen kulminerar 2015 och sedan

minskar med flera procent per år. Nuvarande kurs leder snarare, enligt forskningsrapporter, till fyra graders uppvärmning under detta århundrade.

Enligt klimatforskarna Kevin Anderson och Angela Bows är det ”en spridd uppfattning att 4 grader C är oförenligt med ett organiserat globalt samhälle, sannolikt bortom

anpassning, förödande för majoriteten av ekosystemen, och med hög sannolikhet inte stabilt”. I ljuset av den analysen före-faller Greenpeace kommentar, att Durban-mötet räddade FN-processen men inte klimatet, som den mest rimliga.

n Rikard Warlenius, frilansjournalist

delegaterna vid cop17, fn:s klimatkonferens i durban, sydafrika, på konferensens första dag den 28 november 2011.

Foto

:Fn/

UnFC

CC/Ja

nGo

linsk

i

”durban-mötet räddade fn-processen men inte klimatet”

iKyotoprotokollet,varsförstaperiodsträckersigfrån2008-2012,fastslåsprincipenomattindustriländernaskagörabindandeåtagandenomutsläppsminskningar.Alltsedanklimat-toppmötetpåBali2007harFn-förhandlingarnasfrämstafokusvaritvadsomskahändaefter2012.PåBaliantogsenplanomattförhandlaframettavtalivilketindustriländernaförbindersigattminskasinautsläppmedmellan25och40procenttillår2020,samtidigtsomutveck-lingsländernaförbandsigatt–medstödavfinansieringochteknikfrånindustriländerna–

genomföranationellaaktionsplanerförattbegränsasinautsläppsökningar.

EnligtBali-planenskulleettfärdigtavtalvaraklarttillKöpenhamnstoppmötet2009.Mendettamisslyckades.detendaresultatetfrånKöpenhamnvarenicke-bindandeöverens-kommelseomfrivilligautsläppsminskningar,enfinansieringsmekanismochenbekännelsetilltvågradersmålet.MennärländernarapporteradeinsinautsläppsmåltillUnFCCCvisadesigattdesammantagetsnararekommerattledatilltre

ellerfyragradersglobaluppvärmningunderinnevarandesekel.ändåformaliseradesdenuppgörelsenimexikanskaCancúnåretdärpå.

Vadsomstodpåspelidurbanvar,någothårdraget,KyotoprotokolletsbindandeåtagandenmotKöpenhamnsöverenskommelsensfrivilligamålsättningar.GenomattKyotoprotokolletendastförlängdessomentillfälliglösningochBali-planenirealitetenövergavstillförmånförnyaförhandlingaromett”rättsligtavtal”somskaträdaikraftförst2020,fårKöpenhamnslinjensägashaavgåttmedsegern.

AnAlys

BAKgrund

Fn:sKliMAtFörhAndlinGAr1

Läs mer om klimatförhandlingarna på nästa sida.


önationen Kiribati kämpar mot stigande havsnivåer. Bilden visar skott av mangroveträd som ska hjälpa till att stabilisera strandlinjen.

Svenska FN-förbundet välkomnar ett besked i januari från regeringens ut-redare Göran Lambertz att han kom-mer att föreslå ett totalförbud mot tvångs- och barnäktenskap när han senare i vår lägger fram sin utredning.

– Göran Lambertz besked att det blir ett utredningsförslag som helt förbjuder tvångs- och barnäktenskap är en seger för alla unga i Sverige som lever i rädsla för att giftas bort. Att också möjligheten till dispens för-svinner är en tydlig signal om att barn ska få vara barn tills de fyller 18, säger Aleksander Gabelic, FN-förbundets ordförande.

– Ett förbud mot barnäktenskap förbättrar också Sveriges möjligheter att driva frågan internationellt. Varje dag tvingas över 20 000 flickor under 18 år att gifta sig, vilket står i strid med FN:s barnkonvention och den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, fortsätter Gabelic.

FN-förbundet är engagerat i frågan genom sin kampanj Flicka och driver dessutom Facebookgruppen Stoppa barnäktenskap!. Se www.fn.se/flicka

Alba Lange som går Kulturamas filmlinje i Stock-holm vann FN- förbundets foto- och filmtävling för gymnasie-elever. Juryns omdöme löd: ”En kreativ, personlig och proffsig film som väcker intresse för freds frågorna och låter oss följa med in i Dag Hammarskjölds och skaparens egna tankar. Alba Langes film är modig och filosofisk. Den vågar både ställa de stora frågorna och låta publiken skapa sina egna svar.”

Hon knep därmed förstapriset, en studieresa till FN-högkvarteret i New York i juni. På andra plats kom hennes klasskompis Janine Felix de Oliviera Johansson.

Läs mer och se de vinnande bidragen på www.fn.se/dag

Förbudmotbarn-äktenskapvälkomnas

AlbavannFn-förbundetsfilm-ochfototävling

Bild från Alba langes vinnarfilm.

Slutdokumentet från mötet kan inte skymma det faktum att de 194 länder som deltar i FN:s

klimatarbete i stort sett bara har beslutat att skjuta upp problemen.

Förhoppningarna inför Durban-mötet var lågt ställda. Därför väckte det visst hopp när mötet förlängdes i ett sista för-sök att samla länderna kring en fortsatt färdplan för klimatarbetet. Färdplanen blev verklighet, men innehållet blev svagt.

I framtiden, sägs det i planen, ska en rättsligt bindande överenskommelse omfatta alla de länder som har under-tecknat FN:s klimatkonvention. Ett nytt klimatavtal ska börja gälla från år 2020. Med tanke på hur länderna har agerat vid och mellan tidigare möten är frågan vad löftena är värda om nio år.

en grön KliMAtfond har inrättats för att stödja utvecklingsländernas strävan att skydda sig mot klimatpåverkan och bygga en hållbar framtid. Tyvärr är finansieringen av fonden oklar. En klimatfond utan pengar får svårt att göra nytta. Det är en ödets ironi att världens länder har pumpat in miljarder och åter miljarder kronor för att tämja finans-krisen, men är ovilliga att bidra med mer pengar mot klimatförändringen.

Förlängningen av Kyoto-protokollet till 2015 skulle kunna ses som en ljuspunkt trots att stora utsläppsländer som USA, Japan och Ryssland har ställt sig utanför. Bara två dagar efter mötets avslutande meddelade Kanada att man hoppar av Kyotoavtalet. I likhet med flera andra hänvisar Kanadas regering till att

industrin inte klarar den omställning som skärpta utsläppskrav ställer.

Den kanadensiska regeringens beslut är oacceptabelt och riskerar att dra med sig andra länder. EU-länderna måste nu förklara för Kanada och andra länder som ställer sig utanför det globala klimatarbetet att kortsiktiga industri intressen inte får gå före när mänsklig hetens överlevnad står på spel. Tvärtom har industrin allt att vinna på att ställa om till den miljömässigt hållbara produktion som krävs för att motverka klimat förändringen.

tydligAre än någonsin efter Durban- mötet är oförmåga bland världens ledare att ta ansvar i en ödesfråga som gäller hela mänskligheten. Hundratals frivillig-organisationer har lagt tiotals år och tiotusentals arbetstimmar på att förklara för sina regeringar hur viktigt det är att man vågar agera. Hittills har man talat för döva öron. Medan Afrika drabbas av återkommande torka och Östasien av ständiga översvämningar väljer de styrande att peka på näringslivets villkor.

En ljusglimt efter Durban är att klimat-mötet inte blev helt resultatlöst och att processen inte har avstannat helt. Fortfa-rande återstår dock stora utmaningar och stora politiska frågor att lösa om tempe-raturökningen ska stanna vid 2 grader.

Avgörande för det fortsatta klimatarbe-tet är respekt för vetenskapens slutsatser, politisk vilja och ansvarstagande från världens regeringar och de multinationel-la företagen. Hittills har vi sett alltför lite av den varan.”

”Kanadas avhopp hotar klimatarbetet”

KoMMentAr

Fn:sKliMAtFörhAndlinGAr2

KanadastillkännagivandeettpardagarefterklimattoppmötetidurbanattmanövergerKyoto-protokolletunderstrykerstaternasoförmågaattenas.detframhöllFn-förbundetsordförandeAleksanderGabelicienartikeleftertoppmötet,somhärpublicerasisinhelhet.

Foto:Fn/Eskinderdebebe


Västsahara är det enda land i världen som efter kolonial-tiden inte har fått sin självständighet. Sedan 1966 står Västsahara på FN:s lista över stater som ska avkoloniseras

men alltsedan Spanien drog sig tillbaka 1975 har Marocko ockuperat landet. Befrielserörelsen Polisario har fört en väpnad kamp för självständighet. Många västsaharier har flytt till Algeriet där de byggt upp flyktingläger i öknen.

Läget i Västsahara och i flyktinglägren, där 165 000 västsaharier idag lever, är inte obekant för omvärlden. I Sverige finns flera grupper som verkar för att göra situationen i Väst-sahara känd för allmänhet och beslutsfattare. Västsahara-aktionen och Nätverket för ett fritt Västsahara är två sådana.

Sverige fick för ett par år sedan besök av den västsahariska människorättsaktivisten Aminatou Haidar. Haidar befann sig i Sverige på inbjudan av Svenska FN-förbundet, Svenska

Amnesty, Kommittén för Västsaharas Kvinnor och Föreningen Västsahara. Organisationerna ville på detta sätt bidra till att det internationella samfundet visar ökad respekt för ett folk som tvingas föra sin frihetskamp i skymundan. Under sitt besök träffade Haidar också riksdagsledamöter från flera partier.

Kvar i minnet efter Aminatou Haidars besök dröjer sig den enorma besvikelse som hon och andra aktivister för mänskliga rättigheter (MR) känner över bristen på agerande från FN. Den kritiken drabbar inte minst flera EU-länder.

Flera generationer västsaharier har levt sina liv i flykting-lägren i grannländerna. Mot alla odds har man byggt upp fungerande samhällen med utbildning, sjukvård och viss livsmedelsproduktion. Västsaharierna är dock helt beroende av

internationellt bistånd för sin överlevnad. Under de senaste åren har biståndet från EU varit instabilt. Det finns en rädsla bland flyktingarna för att katastrofstödet kommer att användas som ett påtryckningsmedel från FN:s och EU:s sida för att tvinga dem att ge upp sin kamp för ett självständigt Västsahara.

Marocko har genom åren använt tvångsförflyttningar, arresteringar och s k försvinnanden som metoder för att kuva

oCKUPAtionEnAVVästsAhArA

två västsaharier i flyktinglägret dakhla i Algeriet bär på vatten.

Foto

:Fn/

Evan

sch

neid

er

”Hårdare tryck krävs mot Marocko”

KanettlandvaraockupationsmaktochsamtidigtsittaiFn:ssäkerhetsrådochåtnjutafördelaktigahandelsavtalmedomvärlden?Ja,ifalletMarockotycksdetvaramöjligt.trotsattmanockuperargrannlandetVästsaharasedan1975tycksfleraaktörervaravilligaattupprätthållanormalaförbindelsermedlandet.PrisetfördennordafrikanskastatensframfartbetalasavinvånarnaiVästsaharasomunderdrygttredecennierharlevtunderockupationsmaktensförtryck.

Karta

ur”

Väst

saha

ra–

Afri

kas

sist

ako

loni

”av

len

ath

unbe

rg

Kanarieöarna

RIO

DE O

RO SAHARA

MarockoAlgeriet

Mauretanien

Västsahara

Tindouf

Mahbés

Tifariti

EchdeiriaHausa

Smara

Bu Craa

Guelta Zemmur

Oum Dreiga

Ausserd

Tichla

La Güera

Dakhla

Bujur

El Aaiún

SAGUIA EL HAMRA

Fosfatgruva Flyktingläger Marockansk befästningsvall

västsahara, 15 mil från Kanarieöarna, är till två tredjedelar ockuperat av Marocko sedan 1975. en 200 mil lång befäst, minerad och radarövervakad mur, bevakad av cirka 150 000 marockanska soldater, delar landet i två delar. den västra delen är ockuperad medan området öster om muren kontrolleras av den västsahariska befrielserörelsen polisario.

Forts. på nästa sida


Andra världskriget slog effektivt sönder de fredsambitioner som uttrycktes i avtalet från Versailles

1919. Men den bärande tanken på fred försvann inte med kriget utan levde vidare. Nationernas Förbund som världsorgani-sation ersattes med Förenta Nationerna och det kulturella-akademiska samarbetet kunde fortsätta i Unesco (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur).

i HAAgKonventionen från 1954 konstateras att mänsklighetens kulturarv drabbats hårt av krig och måste skyddas i framtiden. Det var inte bara militära aktiviteter som hotade kulturarven, utan även civila. Egypten började bygga Assuandammen för att få igång sin modernisering. Bygget innebar bl a att de antika templen Abu Simbel och Philae skulle komma att dränkas. Unesco aktiverades och samlade ihop medel så att templen kunde flyttas ovanför den nya vattenlinjen. Unesco engagerade sig sedan för att rädda fler hotade kulturarv såsom Venedig, som drabbades av återkommande över-svämningar, och det tusenåriga templet Borobudur i Indonesien, som drogs med igenväxta dräneringar och sviterna av en

tidigare misslyckad renovering. USA hade länge haft en önskan att

bevara unika och orörda naturmiljöer till kommande generationer och Yellowstone hade grundats som världens första national park 1872. I mitten på 1960-talet hölls en konferens i Vita huset som föreslog att de båda frågorna om kultur- och naturarv skulle slås ihop till en gemensam sak. 1972 hade FN sin första miljökonferens i Stockholm där förslaget diskuterades och Unesco kunde den 16 november samma år i Paris anta världsarvskonventionen. Nyheten uppmärksammades inte i svensk press, kriget i Vietnam var viktigare. Det skulle dröja till 1985 innan Sverige ratificerade konventionen.

till unesco:s förstA världsArv utnämndes 1978 L’Anse aux Meadows och Nahanni National Park, båda i Kanada. 13 år senare blev Drottningholm Sveriges premiär-bidrag. Knappt 30 platser tillkommer årligen. Tyvärr har en del objekt strukits från listan eftersom en del regeringar inte skött sina åtaganden och bevarat sitt världsarvs värde. Unesco får varje år in en mindre summa pengar som går till bevarandet av världsarv och gör också inspektioner för att se hur regeringar hanterar sitt ansvar. När Världsarvs-konventionen i år fyller 40 år står 936 platser i 153 länder på listan.

n Per Zacharoff

pojkar i Afghanistan spelar fotboll nedanför den plats där två gigantiska buddhastatyer från 400-talet tidigare stod. efter att statyerna 2001 förstördes av talibanerna förde unesco upp kulturlandskapet i Bamiyandalen på världsarvslistan och även på listan över hotade världsarv.

Fot

o:F

n/Fa

rdin

Wae

zi

arkivUr FN:s

framgångsrik 40-åring värnar kultur och natur

det västsahariska folket. Landet plundrar Västsahara på natur rike-domar som fisk och fosfat. Återkom-mande fredliga protestaktioner under ledning av Polisario har inte hjälpt.

FN-systemet har gjort vissa an-strängningar för att bidra till en lösning på konflikten trots att en

majoritet av säkerhetsrådets medlemmar förhåller sig passiva. FN:s fredsmission Minurso har förlängts. Ban Ki-moon har personligen engagerat sig i konflikten. FN stöder samtal som förs mellan den marockanska regeringen och befrielse-rörelsen Polisario. Internationella domstolen i Haag har uttalat sig mot ockupationen. FN:s MR- kommissarie har föreslagit att man på plats ska doku-mentera och beivra människorättsbrott. Marockos regering har dock inte gått med på en sådan granskning, vilket gör att Minurso som enda FN-mission saknar ett tydligt MR-uppdrag.

Omvärldens löfte om att väst-saharierna ska få folkomrösta om sin egen framtid har inte uppfyllts. Minursos främsta uppdrag vid ankomsten 1991 var att övervaka en folkomröstning med alternativen självständighet eller integration med Marocko. Så blev inte fallet. Ockupationsmaktens vägran att acceptera olika initiativ för att genomföra omröstningen har gjort att frågan har skjutits upp gång på gång.

Ett ljus i mörkret noterades i slutet av förra året när Europaparla-mentet med röstsiffrorna 326

mot 296 fällde ett förslag om en förläng-ning av EU:s fiskeavtal med Marocko. Avtalet har varit mycket kontroversiellt men år efter år fått stöd bland EU:s medlemmar. Sverige är ett av få länder som enträget har röstat emot.

Parlamentets beslut är en signal om att Europas folkvalda politiker inte längre accepterar att Marocko håller Västsahara i förtryck. Tillsammans med fortsatt opinionsbildning från frivilligorganisationer i hela världen och tydliga ställnings taganden från FN-systemet kan uppmärksamheten kring Europaparlamentets omröstning i bästa fall tjäna som en väckarklocka för de västregeringar som år efter år har blundat för det västsahariska folkets umbäranden.

n Pekka JohanssonPressekreterarevidsvenskaFn-förbundet

iårärdet40årsedanvärlds-arvskonventionenantogs.historie-skribentenochFn-vännenPerZacharofftecknardennafram-gångsrikaFn-konventionshistoria.

Forts. från föregående sida


Hur oftA HAr fn-förBundet Kongress?– Kongress hålls numera vart tredje år. Mellan kongresserna genomförs ett FN-forum i syfte att engagera så många som möjligt i dialog, fördjupning och engage-mang kring aktuella FN-frågor och Svenska FN-förbundet. Vi har haft två sådana forum, 2008 och 2011.

veM får KoMMA på Kongressen?– Alla föreningar, distrikt och riksorgani-sationer får välja ett ombud som har rätt att yttra sig och rösta på kongressen. Dessutom kan man skicka observatörer. De är med för att lyssna, knyta kontakter och inspireras och har varken yttrande-rätt eller rösträtt. En observatör från en FN-förening kan också vara ett bra stöd för föreningens ombud.

Kongressen sKA välJA en ny styrelse. Hur ser den processen ut?– FN-förbundet har en valberedning som har till uppgift att ta fram ett förslag på ny förbundsstyrelse. FN-föreningar, distrikt och riksorganisationer har rätt att nomi-nera personer som de gärna vill se som ledamöter. Alla väljs i personlig kapacitet. Precis som när det gäller motionerna så är det föreningarnas och distriktens års-möten som fattar beslut om nomineringar. Senast den 31 mars ska valberedningen ha namnen. Om du är medlem i en FN- förening och är intresserad av att sitta i förbundsstyrelsen är det lämpligt att du för fram det till din lokala FN-förening.

vAd gör Kongressen Mer?– En huvuduppgift för kongressen är

behandlingen av de motioner som sänts in via FN-föreningars eller FN-distrikts årsmöten eller av anslutna riksorganisa-tioner. Andra viktiga punkter på dag-ordningen är att man antar ett mål-dokument och fastställer medlems-avgiften för de kommande tre åren.

vArför är det viKtigt Att vArA Med på Kongressen?– Jag tycker det är viktigt av flera skäl. Dels kan man som ombud vara med och påverka förbundets verksamhet och välja de personer man vill se i styrelsen. Det är en demokratisk rättighet som jag tycker föreningar, distrikt och riksorganisatio-ner ska nyttja. Dels är det viktigt att komma samman och känna att vi alla är en enhet som arbetar för att stärka FN.

vAd vill du Mer sägA oM Kongressen 2012?– Vi försöker alltid ha någon utåtriktad aktivitet och det kommer vi att ha den här gången också, förmodligen på den öppna platsen framför Stora Hotellet. Själva kongressförhandlingarna äger rum på Per Brahe-gymnasiet och kongress-middagen kommer att avnjutas på Stora Hotellet. Det kommer att synas med

skyltar, banderoller och flaggor att vi är i staden. Under två dagar kommer Jönköping att bli en ”FN-stad”!

till sist, AnitA, du HAr JoBBAt på fn-förBundet sedAn 1979. Hur MångA Kongresser HAr det Blivit för din del?– Oj, det kan jag inte svara på! När jag började hade vi årsmöten varje år och sedan övergick vi till vartannat år. Efter ett tag bytte vi benämning till kongress och för några år sedan övergick från att ha kongress vartannat år till att ha det vart tredje. Det har blivit många kongresser men det är lika roligt varje gång! Det är en fantastisk stämning och ger inspiration, både för oss som jobbar på kansliet och för alla som är aktiva ute i föreningar och distrikt.

KonGrEss2012

fn-rörelsen samlas i Jönköping

fn-förbundet har kongress vart tredje år och i juni 2012 är det dags igen. Bilden är från kongressen i skövde 2009.

ijuniärdetdagsförsvenskaFn-förbundetatthållakongressochdennagångägerdenrumiJönköping.VärldshorisontbadmångårigeFn-förbundsmed-arbetarenAnitaseidelatthjälpatillattredautnågrafrågorinförkongressensomärförbundetshögstabeslutandeorgan.

Anita seidel, organisationssekreterare på fn- förbundet, har varit på fler kongresser än hon kan räkna men tycker det är lika roligt varje gång.


Foto

:lin

dah

elm

erss

onA K t i V i t E t E r i f n - f ö r e n i n g A r o c H d i s t r i K t

fred i Afghanistan?Eksjö FN-förening har under senare år ordnat en rad informations- och debatt-kvällar för allmänheten kring ämnen som är viktiga för FN och det mellan-folkliga samarbetet. Det har gällt refor-meringen av FN och millenniemålen, förståelsen av islam, klimathotet och nu senast Afghanistan. Dessa kvällar har arrangerats i samarbete med kyrkor, studieförbund, folkhögskolor och andra lokala organisationer och institutioner.

Informations- och debattkvällen om Afghanistan ägde rum den 14 november 2011 i Storegårdskyrkan i Eksjö under rubriken ”Fred i Afghanistan? Svårig-heter och möjligheter”. Inbjudna talare var Pierre Schori, f d socialdemokratisk biståndsminister och FN-ambassadör, Ulrik Nilsson, moderat riksdagsman, Lotta Hedström, Svenska Afghanistan-kommitténs ordförande samt Bo Anders Jansson, ställföreträdare regementschef som utbildar svenska soldater.

Det blev ett mycket lyckat arrangemang med många kompetenta medverkande. Kvällen avslutades med många frågor och inlägg av den påtagligt engagerade publiken.

Varför gick du med i Svenska FN-förbundet?– Jag gick med i Växjö FN-förening och Svenska FN-förbundet när jag flyttade till Växjö för att börja på universitetet. Jag valde att gå med eftersom jag har ett brinnande intresse för världspolitik. Jag ser Växjö FN-förening som en möjlighet att lära mig mer om FN och världspoli-tik, och informera andra människor om det jag brinner för. Att vi har väldigt trevliga människor i föreningen, och har väldigt roligt tillsammans, är ännu en anledning för mig att vara med.

Vilken fråga tycker du är viktigast för FN-rörelsen att jobba med?– Barns rättighet till en framtid. Det jobbar FN-förbundet med redan idag genom kampanjerna ”Flicka” och ”Skol-mat blir kunskap”. Självklart tycker jag att de kampanjer vi har idag är väldigt bra, men man kan alltid jobba mer för barnens rättigheter. Det är viktigt att de som vuxna får en möjlighet att kunna försörja sig själva så vi slipper se ännu

fler generationer födas in i extrem fattigdom och analfabetism.

Varför ska man bli medlem i Svenska FN-förbundet?– Man borde gå med i Svenska FN -förbundet för att vara med och påverka vad som händer i världen. Man borde även bli medlem för att man träffar väldigt många trevliga människor med liknande intressen som en själv även om man kanske inte har samma åsikter. Det är en utmärkt möjlighet att hålla sig upp-daterad om och diskutera världspolitik.

Vad planerar Växjö FN-förening att göra under året?– Växjö FN-förening kommer att mark-nadsföras vid olika mässor på Linné-universitetet. Vi har planer på att arrangera ett FN-rollspel tillsammans med gymnasieskolorna i kommunen, och vi ska arbeta mer på att nå ut till invånarna utanför universitetssfären. Vi hoppas också kunna organisera fler föreläsningar och seminarier.

Hanna linnea Karlsson, ordförande i växjö fn-förening.

vill påverka vad som händer i världenintervjumedhannaKarlsson,ordförandeiVäxjöFn-förening

Borlänge fn-förening MedverKAde i ”vintereld”På MR-dagen ägde det årliga arrangemanget ”Vintereld” rum igen på Cozmoz i Borlänge. Syftet är att upplysa och inspirera människor till positiv förändring och ingjuta hopp för framtiden. Borlänge FN-förening hade ett informationsbord och arrangerade en tipspromenad om ”Världskoll”. Vinnare blev Lena Ingrids som fick en stor chokladask. Slutligen höll Ingrid Lindahl höll ett uppskattat föredrag om mänskliga rättigheter med inslag från internet.

västerås fn-förening först ut inom fn-distriktet med sitt årsmöteRedan den 19 januari hade Västerås FN-föreningen sitt årsmöte på Slow Down. Till ordförande för föreningen omvaldes Hans Elgerot.

digert vårprogram i vårgårda fn-föreningDe flesta av Vårgårda FN-förenings aktiviteter handlar om insamlings-verksamhet och om att sprida kunskap om vad som händer i världen.

– Våren blir full av spännande aktiviteter som vi hoppas ska väcka stort intresse säger FN-föreningens ordförande Marianne Andersson. Flera av aktiviteter-na ordnas tillsammans med biblioteket.

I slutet av januari redovisade de två gymnasieeleverna Adina och Sabina Alic, med rötter i Bosnien, sitt arbete om bak-grunden till kriget i Bosnien och vad som ledde fram till massakern i Srebrenica. I februari höll den kände kurdiske författaren och debattören Kurdo Baksi ett föredrag i biblioteket med rubriken ”Kurderna - världens folkrikaste nation utan stat”.

Göteborgs FN-förening 65 år:

vi jubilerar 2012

FN-föreningarna i Karlstad, Oskarshamn, Piteå, Sundsvall, Umeå, Västervik samt Dalarnas FN-distrikt.

50 år:


Studiecirkeln ”Ett land, två folk” blev startpunkten för fortsatt kunskapssökande genom att studiegruppen genomförde en studieresa till Mellanöstern, i sam arbete med bl a Studieförbundet Sensus. Med utgångspunkt från Beit Sahour utanför Betlehem gjordes intressanta utflykter till Ramallah, Jeriko och Jerusalem. Allt i syfte att få en bredare bakgrund till den

enligt vår mening längsta och mest tragiska konflikten. Antalet deltagare var 14 personer. Som reseledare fungerade Kent Edlund från ”Fredens Oas”, en fredsby utanför Jerusalem där judar och palestinier lever sida vid sida alltsedan 1972.Stellan Bäcklund, ordförande resegruppen samlad framför muren utanför Betlehem.

Under september och oktober genom-förde Karlskrona/Ronneby FN-förening ett väldigt lyckat projekt under rubriken ”FN i skolan”. Vi besökte mer än 30 skol-klasser från förskolan till årskurs 6. Det var intressant att se på vilka olika sätt barn i olika åldrar ser på och tar till sig FN. Gemensamt för dem var att de var väldigt positivt och nyfiket inställda till FN, men också väldigt insatta och kun-niga. De hade lätt att förstå att för fred krävs först att människor har det bra och får det viktigaste i livet såsom mat, skola och fritid.

I samband med våra besök delade vi ut material om FN-filuren. Det var extra givande att kunna ha med nya medlemmar från föreningen, tillika nya svenskar vid skolbesöken. De kunde berätta om självupplevda situationer i krigs- och katastrofdrabbade länder. Vårt projekt ”FN i skolan” kändes intensivt men mycket givande. Det har gett mer än 500 skolbarn i Ronneby en viktig insikt i vad FN jobbar för.

Mats Sjögren, Karlskrona/Ronneby FN-förening och Blekinge FN-distrikt

På Limhamns tandvårdsklinik finns det nio tandläkarstolar som ska bytas ut mot nya. Malmö FN-förening har genom Jörgen Wettbo fått löfte om att ta över de gamla, men inte alls uttjänta, stolarna för att låta dem göra nytta på någon annan plats i världen.

Efter mycket letande efter möjliga motta-gare har föreningen nu hittat flera olika organisationer som vardera ska få ta emot stolar. Organisationerna finns i Togo och Burkina Faso. Malmö FN-förenings ord-förande Klara Kingsvik har under en volon-tärresa i Burkina Faso sonderat terrängen.

– Det betyder mycket att få tillgång till tandvård och inte behöva färdas så långt. Jag kommer också att följa upp arbetet på plats, säger Klara.

Klimatmarsch i lerum För fjärde året anordnade Lerums FN-förening tillsammans med Naturskyddsföreningen och Lerums kommun en fem kilometer lång klimatmarsch som avslutades på Bagges torg, där före detta kyrkoherden Daniel Sandén höll tal. 2010 var det mycket kallt, medan det 2011 var mycket vått vilket gick att se på deltagarna. Skam den som ger sig. För freden och klimatet vandrar man även under usla förhållanden.

Kanske var det myckna regnandet en klimatpåminnelse.

tandläkarstolar - från limhamn till Burkina faso och togo!

Klara Kingsvik framför klinikbyggnaden i byn Zam i Burkina faso, där elektricitet ska dras in och två tandläkarstolar installeras.

Foto

:luc

ien

Kabo

ré

Foto

:rut

gerF

ridho

lm

till vänster står Habibur från Bangladesh. trots en lite knackig svenska lyssnade barnen intresserat på honom och nawid från Afghanistan. det var väldigt speciellt för dem att få höra om dessa länder från infödda ögonvittnen.

Karlskrona/ronneby fn-förening i skolan

Foto

:Fre

drik

len

narts

son

A K t i v i t e t e r i f n - f ö r e n i n g A r o c H - d i s t r i K t

redaktörer:AnitaseidelochEvaBrattander.E-post:[email protected],[email protected].

telefon:08-4622553(Anita)och08-4622562(Eva).

Fot

o:l

otta

nor

din

örnsköldsviks fn-förening

Anslagstavlan InformatIon från SvenSka fn-förbunDet

Spel mot FördomarFN-förbundet har beviljats projekt-medel för att motverka islamofobi och antiziganism bland gymnasie-elever. Under våren kommer vi att utarbeta ett material i form av ett spel med en handledning där olika fördomar mot romer och muslimer diskuteras och kopplas till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. För mer information kontakta Johanna Wiklund på e-post [email protected]

Ali Ahmady, Göteborgs fn-föreningEmelie Andersson, kristinehamns fn-föreningEwelina Andersson, Göteborgs fn-föreningMarcia Munoz, Stockholms fn-föreningTherese Johansson, karlstads fn-förening ochViktoria Stärner, ovansiljans fn-förening anders Sylwan har anställts som projekt - handläggare för Världskoll.

Bli millenniemålsambassadör! FN-förbundet söker nya millenniemålsambassa-dörer. Som millenniemålsambassadör får du en tvådagarsutbildning i början av juni om utveck-lingsfrågor och millenniemålen. du får sedan i uppdrag att sprida kunskapen vidare genom aktiviteter som du genomför tillsammans med exempelvis FN-föreningen på din ort. du som vill söka ska ha engagemang och idéer om vad du skulle vilja göra för att bidra till att millennie målen nås. du ska vara medlem i FN-förbundet eller bli medlem innan utbildningen i juni och vara i åldern 18-26 år. läs mer på FN-förbundets hemsida www.fn.se/ung. Sista dag för ansökan är 10 april. Frågor besvaras av Berith Granath, hand läggare för utvecklings frågor: [email protected]

VAd häNdEr

i Er FN-FörENiNg?

Vårens ABC-kurser

Kongressården 16-17 juni är det dags

för Svenska FN-förbundet att

hålla kongress och denna

gång äger den rum i

Jönköping. Som vanligt deltar

ombud från FN-föreningar,

FN-distrikt och anslutna

riksorganisationer.

Missa inte att uppdatera er

egen fn-förenings hemsida när

något hänt i er fn-förening! ni

kan även skicka in bidrag till

landet runt-delen av fn-

förbundets hemsida. Behöver ni

stöd i detta vänligen kontakta

[email protected]

17 marS: B-kurs om utvecklingsfrågor i Göteborg29 marS: a-kurs om FN på ett övergripande plan i lund14 april: B-kurs om freds-frågor i Umeå21 april: B-kurs om utvecklingsfrågor i malmö9-14 juni: C-kurs i New York (obs: fullbokad)läs mer om kurserna på www.fn.se/utbildning

2012 års referensgrupp av ungdomar består av:

• 8 marS. internationella kvinnodagen• 21 marS. internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering• 22 marS. internationella vattendagen• 25 marS. internationella dagen till minne av slaveriets offer• 4 april. internationella dagen för minröjning• 7 april. Världshälsodagen• 28 april. Världsdagen för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen• 3 maJ. internationella dagen för

pressfrihet• 21 maJ. Världsdagen för kulturell

mångfald för dialog och utveckling

Några kommande FN-dagar

SpriNg För SkolMAT

Blir kUNSkAp!

den 15 april arrangeras en löpartävling

på djurgården i Stockholm till förmån

för Skolmat blir kunskap. läs om hur

du deltar på www.fn.se/skolmat

perSoNalNYtt

Glöm inte att gilla oss på Facebook;

www.facebook.com/FNforbundet

Flicka FN-förbundet uppmanar dig att vara med och stöd-ja Flicka-kampanjen. du kan enkelt starta en egen digital insamling. läs mer på www.fn.se/flicka

regionsamordnaren för Västra Götaland kommer under våren att besöka lokala FN-föreningar i regionen. Vill er förening få besök från FN-förbundets region-kontor och få aktuell FN-information samt en kortare MR-föreläsning? Hör av er till [email protected] med förslag på datum.

anmäl dig till vår mötesplats för unga engagerade: UNg12, som äger rum den 11-13 maj. temat är mänskliga rättigheter med fokus på rasism och etnisk diskriminering. anmälan gör du på www.fn.se/ung12

dags att anmäla sig till ung12!

du följer väl Världshorisont på Twitter? http://twitter.com/varldshorisont


FN och dess förmåga att agera i våldsamma konflikter ifrågasätts ofta. Historiskt har FN misslyckats att värna civila i interna konflikter. Det kalla kriget

blockerade FN under decennier. Den politiska oförmågan under 1990-talet att hantera konflikterna i Rwanda och på Balkan gav skäl till ett nytt ansvarstänkande.

FN är trögt ibland. Många motsträviga intressen möts i världsorganisationens olika organisationer och program. Kofi Annan lanserade flera arbetsgrupper inför FN:s stora reformmöte 2005. Många tvivlade, men mötet lyckades ändå fatta beslut om principen skyldigheten att skydda som öppnade för en ny syn på suveränitetsbegreppet. En regim har suveränitet över sitt land tills man försummar den eller aktivt medverkar till att människor dödas eller fördrivs. Även hot om detta leder till att ansvaret flyttas till FN:s säkerhetsråd. I sig är detta en av FN:s största framgångar sedan organisationen bildades. Fokus har flyttats från staters säkerhet till individer och mänsklig säkerhet.

Skyldigheten att skydda innefattar också en förebyggande respektive återbyggande del efter krig och konflikt. Utgångspunkten är att våld inte ska användas. I Libyen

enades säkerhetsrådet om ett ingripande med hänvisning till skyldigheten att skydda. I Syrien, däremot, har omvärldens agerande varit otillräckligt. Rysslands och Kinas veto mot kraft-fulla åtgärder är stötande och skadar FN:s förtroende. General-församlingens resolution om Syrien och MR-kommissariens uttalanden är välkomna reaktioner som uppmanar världens länder att stoppa våldet. Den syriska regimens agerande måste också granskas i Internationella brottmålsdomstolen, ICC.

FN behöver reformeras och utvecklas. Endast genom en sådan process kan världsorganisationen få vassare redskap för att ingripa till skydd för hotade civilbefolkningar.

Principen skyldigheten att skydda är ett steg framåt i reform-arbetet. För att principen och skyddet av mänskliga rättigheter ska realiseras och värnas behövs ett aktiv stöd från individer, beslutsfattare och frivilligorganisationer. Vi kan alla bidra och göra skillnad.

FN är inte målet utan ett medel för mänskligheten och en arena för arbetet med säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter. Principen skyldigheten att skydda stärker FN, men den måste tillämpas med större kraft och konsekvens än hittills.

FN och skyldigheten att skydda – ett steg framåt för mänskligheten

aleksander gabelicordförande i svenska fn-förbundet:

Bakgrunden är att det i juni 2012 återigen är dags för ett världstoppmöte om hållbar ut-veckling – Earth Summit 2012. eftersom det i år, liksom 1992, går av stapeln i rio de Janeiro kallas mötet även ”rio+20”.

frågorna om hur vi ska kunna ställa om våra samhällen så att utvecklingen blir både eko-

nomiskt, socialt och miljömässigt hållbar blir alltmer brådskande. vad kommer toppmötet att fokusera på och vad kan vi vänta oss för resultat? det är ett par av frågorna som tas upp i världshorisonts temanummer.

gå till www.fn.se/varldshorisont för att läsa mer och beställa extra tidningar!

… av världshorisont kommer ut den 30 maj och blir ett temanummer om hållbar utveckling.

nästa nummer

Foto:Fn/Eskinderdebebe

posttidning BAvsändaresvenskaFn-förbundetBox1511510465stockholmBegr.eftersändning

Lat mig vara barn!.

Varje dag ingås över 20 000 barnäktenskap i världen. i Amhara i norra Etiopen gifts hälften av flickorna bort innan de har fyllt 15 år. ofta med betydligt äldre män som de sällan eller aldrig har träffat. de sätts sedan under press att snabbt få barn. FN arbetar mot barnäktenskap i regionen. Flickor får hjälp och utbildning. deras familjer erbjuds olika former av stöd om döttrarna får fortsätta vara barn, gå färdigt skolan och gifta sig senare.

följ oss på facebook.

kan du bidra till att en flicka får fortsätta vara barn. ge en gåva på pg. 90 00 79-5 eller på www.fn.se – den gör skillnad!

För

100 kr

FN-förbundet är beroende av stöd från privatpersoner och företag för att fortsätta kampen mot barnäktenskap.

www.fn.se

posttidning BAvsändaresvenskaFn-förbundetBox1511510465stockholmBegr.eftersändning

insamlingengranskasavsvenskinsamlingskontroll.

världshorisont nr 1/12, tema r2p

Documents

rttsskerhet s r

s hgkommissarie

s generalfrsamling

s generalsekrete

s tillknnagivande

s flyktingorgan

mnniskor frn

ddsstraff s r siffran