© HUI RESEARCH AB, 103 29 STOCKHOLM. WWW.HUI.SE. INFO@HUI.SE.

Vad kostar korten? Synliga och dolda kostnader för hushåll och handel Per Hortlund Andreas Svensson

Förord

Handeln är sedan ett antal år tillbaka mitt i språnget från analoga till digitala betalningar. Från

kontanter till kort. Mer än 70 procent av alla betalningar inom handeln görs idag med kort och

prognosen visar att denna andel kommer att öka. Även om betalningar med kontanter kommer

leva kvar under en överskådlig tid kommer detta betalningsalternativ fortsätta att minska.

Vikten av att säkerställa att kortbetalningar är driftsäkra och kostnadseffektiva är en

angelägenhet inte bara för handeln, restaurang- och hotellnäringen, kollektivtrafiken och andra

branscher, utan också en avgörande fråga för konsumenten. Det är i högsta grad en fråga som

berör en central samhällsfunktion som måste fungera och som måste fungera med rimliga

kostnader.

Att ta betalt med kort är en tjänst som erbjuds av ett fåtal leverantörer utan någon större

konkurrens. De höga kostnaderna belastar såväl handeln som konsumenterna och innebär lägre

marginaler och mindre kvar i hushållskassan. Betalningskostnaderna har ökat under de senaste

åren och utvecklingen visar tydligt att så kommer det att fortsätta. Svensk Handel vill öka

konkurrensen på betalmarknaden och pressa kostnaderna. Det gynnar företagen inom handeln,

men även konsumenterna och i slutänden hela samhällsekonomin som fungerar bättre. En

förutsättning för ökad konkurrens är att kostnaderna är synliga och prissättningen transparent.

Det har under åren genomförts ett antal studier på betalningskostnader, men dessa studier har

företrädesvis gjorts från bankvärlden. Med denna undersökning vill vi inom handeln göra en

egen oberoende kartläggning av kortbetalningarna för att se hur kostnaderna belastar

handlaren, konsumenten och i förlängningen samhället. Rapporten har till syfte att vara ett

underlag i diskussionerna om framtidens betalningsinfrastruktur. Resultatet utifrån det stora

antalet handlare som svarat på denna undersökning visar att det är en mycket angelägen fråga.

Det bör också utifrån ett samhällsperspektiv, med konsumenten i fokus, vara en viktig fråga – att

Sverige har ett betalningssystem som är innovativt, säkert och kostnadseffektivt.

Bengt Nilervall

Betalansvarig, Svensk Handel

Innehåll

Sammanfattning ............................................................................................................................ 4

1. Bakgrund................................................................................................................................ 6

2. Betalningsväsendet i samhällsekonomin .............................................................................. 7

Låga transaktionskostnader viktiga för välståndet ........................................................ 7

Höga transaktionskostnader leder till samhälleliga så kallade dödviktsförluster ...... 7

Kortbetalsystemets struktur .............................................................................................. 9

Tidigare studier av kortavgifter ....................................................................................... 11

3. Företagsundersökning ......................................................................................................... 12

3.2 Enkät .................................................................................................................................... 12

3.3 Företagens kortkostnader ................................................................................................... 17

Bankernas vinster på korthanteringen .......................................................................... 19

Hur stora är bankernas intäkter? – SEB ....................................................................... 20

4. Beräkning av de totala kortkostnaderna för hushåll och handel ........................................ 22

5. Diskussion ............................................................................................................................ 23

Bankernas oligopolställning ............................................................................................ 23

Är bankerna de bästa betalningsförmedlarna? ............................................................ 23

Bankernas kostnader för korthanteringen har sjunkit i och med IT – men avgifterna

har inte hängt med............................................................................................................ 25

Mellanbanksavgifterna – vår tids float? ......................................................................... 26

Nätverksargumentet att handeln bör missgynnas gäller inte idag ............................ 27

Betalningssystemet utgör infrastruktur, vilket kräver transparens ............................ 28

Referenser ................................................................................................................................... 29

4

Sammanfattning

70 procent av betalningarna i handeln sker idag med kort.1 Frågan om kortavgifternas storlek

är därför en angelägen fråga för såväl handel som hushåll. För höga transaktionskostnader kan

komma att begränsa handeln och hämma mindre företag på ett sätt som i förlängningen

drabbar även konsumenterna i form av minskat utbud och högre priser. I denna rapport har vi

därför sökt kartlägga de totala kostnaderna för kortbetalningar i handeln. Vi diskuterar även

hur betalningssystemet kan förbättras.

En enkät riktad till Svensk Handels medlemsföretag gav följande resultat.

Medianföretaget har en genomsnittlig kortkostnad på 3,30 kronor per betalning.

Kostnaden för bankkort/debetkort var 1,80 kronor per betalning och hela 10 kronor

för betalningar med kreditkort.

De totala kortkostnaderna för hushåll och handel uppgår till drygt 7 miljarder kronor

per år, eller 1 500 kronor utslaget per hushåll. Endast 40 procent av dessa kostnader är

synliga för hushållen, medan 60 procent är osynliga avgifter som betalas av handeln.

Kortkostnaderna motsvarar 0,6 procent av omsättningen, 3,5 procent av

förädlingsvärdet (”handelns BNP”) och 16 procent av rörelsemarginalen i handeln.

Medan kreditkortsbetalningarna står för 20 procent av omsättningen i handeln utgör

de 50 procent av kortkostnaderna.

Företagen föredrar överlägset kortbetalningar framför kontanter med tanke på

säkerhet, tidsåtgång, smidighet och kundtillfredsställelse (75–95 %). Ur

kostnadssynvinkel föredrar en majoritet (60%) dock kontanter.

1 Se exempelvis Segendorff & Jansson (2012) och även denna studie.

5

En majoritet av handlarna anser att gränsen för när det inte lönar sig med

kortbetalningar ligger mellan 50–150 kronor. 90 procent av företagen räknar

kortavgifterna som en tio i topp-utgift.

En majoritet av handlarna (80 %) anser att kreditkortsbetalningarna har ökat. 90 %

svarar att de inte höjt priserna sedan det inte blev möjligt att ta ut en avgift för

kreditkortsköp.

Enligt vår bedömning tjänar bankerna minst en miljard kronor mer på korthanteringen än vad

som är motiverat för att de skall kunna täcka sina kostnader. Det kan därför finnas skäl att se

över hur kortavgifterna ska kunna sänkas till en samhällsekonomiskt rimlig nivå. En åtgärd i

denna riktning vore att öka transparensen i korthanteringen. Kortavgifter bör vara synliga för

dem som betalar dem och bankerna bör redovisa sina intäkter och kostnader för korten.

Handlare bör också kunna ges möjlighet att lägga på kortavgiften på kreditkortsbetalningar. En

ytterligare åtgärd bör definitivt vara att se över mellanbanksavgifternas roll.

En vidare fråga är hur man skulle kunna öppna upp betalsystemet för andra aktörer än banker,

för ökad transparens och konkurrens. Skulle andra företag än banker kunna erbjuda

betaltjänster? Exempelvis har handels- och telekomföretag ofta en finansiell stabilitet som vida

överstiger bankernas. Med nya aktörer skulle inte bara konkurrensen på betaltjänster öka; det

skulle även kunna minska bankernas systemvikt och därigenom bidra till att öka den finansiella

stabiliteten.

6

1. Bakgrund

Betalningssystemet utgör själva blodomloppet i ekonomin. Ett effektivt betalningssystem med

låga transaktionskostnader utgör en av de viktigaste förutsättningarna för en ekonomis

utveckling och välstånd. I branscher såsom handel, besöksnäringar och transporter har det

sedan en tid skett en övergång från betalningar med kontanter till betalningar med kort. Detta

förlopp är i grunden positivt: kortbetalningar har möjligheten att sänka transaktionskostnader

och samtidigt öka säkerheten i hanteringen. Om övergången från kontanter till kort skall bli

samhällsekonomiskt nyttig och ytterst komma konsumenterna till godo är det emellertid

nödvändigt att transaktionskostnaderna är låga. Om exempelvis besparingarna på

kontanthanteringen inte leder till sänkta kortavgifter utan istället stannar som vinster hos

banker och betalkortsföretag leder inte det till ökad samhällsnytta.

Av dessa skäl är det angeläget att studera de verkliga kostnaderna för korthanteringen. Hos

hushållen finns en medvetenhet om synliga kortavgifter men ingen uppfattning om storleken

på de dolda avgifterna vid köptillfället. Saken kompliceras av att bankerna är ovilliga att lämna

ut uppgifter om marginalerna på korthanteringen. Att beräkna storleken på de samlade

kortavgifterna för hushåll och handel skulle därför hjälpa till att belysa frågor kring ett

ändamålsenligt betalningsväsende.

Rapporten fortsätter som följer. I avsnitt 2 diskuterar vi frågan om låga transaktionskostnaders

betydelse ur nationalekonomisk synvinkel. Vi beskriver också kortbetalsystemets struktur. I

avsnitt 3 redovisar vi resultaten från den enkät som riktat till Svensk Handels medlemsföretag.

I avsnitt 4 beräknar vi de totala kortkostnaderna för hushåll och handel. I avsnitt 5 diskuterar vi

hur kortbetalsystemet skulle kunna förbättras.

7

2. Betalningsväsendet i samhällsekonomin

I detta avsnitt beskriver vi varför låga transaktionskostnader är viktiga för samhällsekonomin.

Vi redogör också för betalningsväsendets funktionssätt.

Låga transaktionskostnader viktiga för välståndet

Hur skall jordens knappa resurser utnyttjas på ett för konsumenterna maximalt

tillfredsställande sätt? En av nationalekonomins tidigaste lärdomar är att ett samhälle genom

arbetsdelning och byte kan öka produktiviteten och därmed öka tillfredsställelsen för alla. Ett

samhälle kan sägas utgöra ett bytesnätverk där varje människa tillverkar för andras behov, för

att byta till sig varor och tjänster av andra för att tillfredsställa de egna behoven.

Samordningen människor emellan sker genom att marknadssignaler, såsom priser och vinster,

vägleder individer i deras ekonomiska beslut. Bytesnätverket kan dock bara fungera om

transaktionskostnaderna är låga. I sin klassiska artikel ”The Nature of the Firm”, ställer Ronald

Coase (1937) frågan varför det finns företag. 2 Hans förklaring är att det beror på

transaktionskostnader. Om transaktionskostnaderna är höga måste företag tillhandahålla alla

tjänster inom det egna företaget istället för att köpa dem på marknaden. Låga

transaktionskostnader gör istället att varor och tjänster kan köpas upp på marknaden snarare

än att produceras inom företag. Det ger ökad specialisering och därmed ökad produktivitet och

ökat välstånd. Låga transaktionskostnader gör det också möjligt för mindre företag att kunna

agera på marknaden. Höga transaktionskostnader kan leda till en näringslivsstruktur med för

lite specialisering och för få mindre företag.

Höga transaktionskostnader leder till samhälleliga så kallade

dödviktsförluster

I debatten kring kortavgifter framförs det ofta att de leder till transfereringar från

handlare/konsumenter till bankerna, men att dessa transfereringar inte påverkar de sociala

2 Coase R (1937) ”The nature of the firm”, Economica, 4 (16), 386-405.

8

kostnaderna. Exempelvis anför Segendorff & Jansson (2012) 3 i Riksbankens nyliga

undersökning just detta argument. Detta stämmer inte riktigt med ekonomisk teori. Enligt

denna påverkar höga transaktionskostnader välfärden på två sätt.

Enligt ekonomisk teori maximeras välfärden när priset gör att utbud möter efterfrågan. Detta

förhållande illustreras i figur 1:

Figur 1 Välfärdsöverskott vid jämvikt

Vid jämviktspriset p* och kvantiteten q* möts utbuds- och efterfrågekurvorna. Det

sammanlagda välfärdsöverskottet utgörs av de två trianglarna mellan kurvorna. Den övre

triangeln tillfaller konsumenterna medan den nedre tillfaller handlarna.

En transaktionskostnad kommer att lägga in en kil mellan vad konsumenten betalar och det

som handlaren får i ersättning. Detta illustreras i figur 2:

3 Segendorff, Björn & Jansson, Thomas (2012) ”The Cost of Consumer Payments in Sweden.” Sveriges

Riksbank Working Paper Series, n. 262.

9

I figuren betalar konsumenterna priset p’ medan handlarna erhåller p’’. Transaktionskostnaden

leder till en prishöjning för konsumenterna och en prissänkning för handlarna. Detta gör att

kvantiteten sålda varor minskar från q* till q’. Transaktionsavgiften leder till en överföring från

handlare och konsumenter till bankerna som är lika med storleken på rektangeln.

Välfärdsöverskottet för handlare och konsumenter minskar samtidigt med motsvarande yta.

Transaktionsavgiften leder emellertid till en samhällelig så kallad dödviktsförlust lika med

arean av den lilla triangeln. Denna samhällsförlust uppstår genom att handeln minskar.

Omsättningsminskningen i handeln är något som drabbar såväl konsumenter som handlare.

Kortbetalsystemets struktur

Kort är till skillnad från kontanter ett elektroniskt betalningsinstrument som i sig självt inte

representerar ett värde. För att genomföra en korttransaktion behövs en finansiell

infrastruktur. En del av infrastrukturen har Visa och MasterCard byggt upp genom bland annat

globala nätverk så som VisaNet och Banknet. Visa och MasterCard är ägare till respektive

nätverk och för att ingå i nätverket måste aktörerna uppfylla nätverksägarnas krav. För att

tillhandahålla privatpersoner och företag med kort behövs kortutgivare, i Sverige är dessa

mestadels banker. Kortutgivarna är medlemmar eller ägare i ett internationellt kortsystem så

10

som Visa eller MasterCard.4 Förutom ovanstående aktörer finns även icke-finansiella företag

inom detaljhandeln som ger ut så kallade betalkort. En förenklad bild av kortbetalsystemet ges

nedan.

Figur 2 Kortsystemet: schematisk skiss

Parterna i systemet är kortinnehavaren, kortutgivande bank, inlösande bank, handlaren samt

kortnätverken (Visa och MasterCard med flera). Kortinnehavare är en juridisk eller fysisk

person som uppfyller kortutgivarens villkor och därmed medges ett kort som är anslutet till ett

kortnätverk så som Visa eller MasterCard. Kortinnehavaren betalar normalt en årsavgift på

cirka 250 kronor till kortutgivande bank för att få tillgång till kortnätverket. Kortutgivande bank

kan till exempel vara någon av Sveriges storbanker Nordea, Swedbank, SEB eller

4 Visa Europe drivs som en medlemsorganisation och ägs av 4 147 europeiska banker och finansiella

institutioner. Visa Europe är delägare i Visa International och får därmed tillgång till det globala Visa-nätverket. Mastercard var tidigare en av bankerna medlemsägd organisation på samma sätt som Visa. Sedan 2006 är Mastercard ett börsnoterat bolag. Banker och finansiella institutioner är aktieägare i Mastercard och äger därmed rätten att ge ut kort.

11

Handelsbanken. När en korttransaktion genomförs får den kortutgivande banken en

mellanbanksavgift från inlösande bank. Den inlösande banken tar å sin sida en serviceavgift

från handlaren för korttransaktionen. Storleken på serviceavgiften beror på vilket avtal

handlaren har med banken. Serviceavgifterna skiljer sig även åt om korttransaktionen

genomförs med ett bankkort/debetkort eller kreditkort. Handlarens serviceavgift vid en

debettransaktion är normalt en fast kostnad per transaktion. Vid en kreditkortsbetalning är

serviceavgiften ofta uppdelad i en fast kostnad och en rörlig kostnad på cirka 1-3 procent av

köpesumman.

Tidigare studier av kortavgifter

Riksbanken publicerade rapporten ”The Cost of Consumer Payments in Sweden” i juni i år.

Rapporten, författad av Björn Segendorff och Thomas Jansson på Riksbanken, söker skatta de

samhälleliga och privata kostnaderna för betalningar från konsument till företag (P2B) i

Sverige. Rapporten baseras på bland annat data från banksektorn, intervjuer med 11

detaljhandelsföretag samt telefonintervjuer med hushåll. Författarna skattade den totala

sociala kostnaden av betalningar (kortbetalningar och kontanter) till 0,68 procent av BNP,

vilket i en internationell jämförelse är lågt. Författarna skattade kortavgiften på

bankkort/debetkort till 1 krona per transaktion, samt 8,40 kronor per transaktion för

kreditkortsbetalningar. Man beräknade även att den totala samhälleliga kostnaden för

kortbetalningar uppgick till drygt 6 miljarder kronor per år (oberäknat tidskostnader).

Författarna kom även fram till tröskelvärden (threshold transaction values) då kontanter är att

föredra framför bankkort/debetkort och kreditkort ur ett samhällsperspektiv. Enligt författarna

är tröskelvärdet för bankkort/debetkort 20 kronor och för kreditkort 450 kronor.

Andra tidigare studier är bland annat Bergman m fl (2007), Guibourg och Segendorff (2007)

och Danmarks Nationalbank (2012). Kännetecknande för dessa är att man försöker skatta de

sociala kostnaderna för betalningar, d v s reala kostnader i form av utnyttjade resurser.

Transfereringar anses inte ge upphov till reala kostnader i dessa studier. Vidare bygger

resultaten ofta på att man noggrant utfrågar banker medan svaren från detaljhandlare är

relativt underrepresenterade.

12

3. Företagsundersökning

I detta avsnitt redogör vi för den enkätstudie som HUI genomfört bland Svensk Handels

medlemsföretag. Sammanlagt 6 000 företag tillfrågades. 1 200 företag svarade delvis på

enkäten. Det erhölls omkring 500 högkvalitativa svar. Totalt ställdes 16 frågor. Den höga

svarsfrekvensen torde vara unik för denna typ av undersökning. Bland de som studerat

kortavgifterna är det erkänt svårt att erhålla bra data från företag om deras kortavgifter.

Riksbankens senaste undersökning grundar sig exempelvis på svar från 11

detaljhandelsföretag.

3.2 Enkät

Lagen om betaltjänster trädde i kraft den 1 augusti 2010 och förbjöd handlare att ta ut en

avgift av den som betalar med kort. Vi frågade därför handlarna om de höjt priserna på grund

av lagändringen. Totalt svarade 526 handlare och hela 89 procent av dem svarade att de inte

höjt priserna. Eftersom handlarna inte får ta ut avgift vid kortbetalning aktualiseras frågan vid

vilken köpesumma som handlarna anser det ej lönsamt att ta emot betalning med kort. Totalt

svarade 425 handlare på frågan och för 60 procent av de svarande låg gränsen för när det

lönar sig att ta emot kort på mellan 50 och 150 kronor:

13

Diagram 1 Ej lönsamt med kortbetalning

Avgiften för kortbetalning är för flertalet handlare en rörlig kostnad som stiger när fler kunder

handlar i butiken. På frågan vilken ”ranking” kortavgifter har i förhållande till andra utgifter

svarade totalt 364 handlare. Hela 21 procent av handlarna ”rankar” kortkostnaderna som den

femte största utgiften, vilket påvisar angelägenheten. Så många som 89 procent av handlarna

”rankar” kortkostnaderna som en topp tio-utgift.

28%

31% 31%

10%

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

1-49 kr 50-99 kr 100-149 150 > kr

14

Diagram 2 Kortavgifterna rankas av de flesta som den 5–9 största utgiften

20%

55%

16%

8%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

1-4 5-9 10-14 15 >

15

Kontant- och kortbetalning skiljer sig åt vad gäller kostnad, säkerhet, smidighet, tidsåtgång och

kundtillfredsställelse. Från tidigare undersökningar är det känt att korten föredras av en

överväldigande majoritet av handlarna ur säkerhetssynpunkt. I den här undersökningen

framgår att korten föredras även ur andra aspekter. Så många som 59 procent av handlarna

föredrar visserligen kontantbetalning framför kortbetalning med avseende på kostnaderna.

När det gäller smidigheten svarade dock hela 92 procent att de föredrar kortbetalning framför

kontantbetalning. Handlarna föredrar även kortbetalningar när det gäller tidsåtgång. En stor

majoritet, 77 procent, svarade att de föredrar kort. Kundtillfredsställelse är även det en viktig

fråga och hela 95 procent svarade att de föredrar kort framför kontanter. Korten föredras

således framför kontanter ur alla aspekter – men kostnaderna anses vara högre för

kortbetalningar.

Diagram 3 Kort eller kontant med avseende på…

41%

92%

77%

95%

59%

8%

23%

5%

0%

20%

40%

60%

80%

100%

Kort

Kontant

16

En korttransaktion i en butik genomförs vanligtvis med antingen ett bankkort/debetkort eller

kreditkort. Ett bankkort/debetkort är kopplat till ett konto hos kortutgivande bank och vid en

transaktion dras pengarna direkt från kontot. Ett kreditkort är förenat med en kredit hos

kortutgivande bank där konsumenten betalar ränta, vanligtvis efter ett förutbestämt datum.

Kreditkort är ofta förenade med poängsystem av olika slag, samt med reseförsäkringar och

garantier. I diagrammet nedan redovisas försäljning och kortkostnad fördelat på bankkort och

kreditkort. Handlarna i undersökningen svarade att 80 procent av korttransaktionerna sker

med bankkort. Att bankkorten står för en stor andel av försäljningen förefaller naturligt då det

finns fler bankkort än kreditkort. På frågan om hur kortkostnaden fördelas på bankkort och

kreditkort svarade handlarna att kreditkorten står för hälften av kortkostnaderna.

Diagram 4 Bankkort och kreditkort

80%

50%

20%

50%

0%

20%

40%

60%

80%

100%

Försäljning Kostnad

Bankkort Kreditkort

17

I ovanstående diagram kunde vi utläsa att kreditkorten står för hälften av kostnaderna men

utgör en femtedel av transaktionerna. I diagrammet nedan presenteras handlarnas syn på om

andelen kreditkortsbetalningar ökat eller minskat under de senaste fem åren. Så många som

79 procent av handlarna anser att kreditkortsbetalningarna har ökat under de senaste fem

åren.

Diagram 5 Kreditkortsbetalningar

3.3 Företagens kortkostnader

Hur stora är då handelsföretagens kostnader i kronor per korttransaktion? Tabellen nedan

visar medianföretagets kostnader. För den sammanlagda kortkostnaden per transaktion

redovisas även medelvärdet (där kortkostnaderna viktats med företagens storlek i

omsättning).

Det kan vara intressant att jämföra vår undersökning med den som Riksbanken (Segendorff &

Jansson 2012) nyligen genomfört, varför resultaten av denna redovisas i samma tabell:

19%

2%

79%

0%

20%

40%

60%

80%

100%

Oförandrad Minskat Ökat

18

Tabell 1 Kortkostnader i Sverige 2011 enligt HUI och Riksbanken

HUI: median Riksbanken

Per transaktion: bankkort 1,80 1,00 Per transaktion: kreditkort 10,00 8,40 Per transaktion: 3,30 (medelvärde:

3,10) 2,10

Per transaktion: dagligvaror 1,60 Per transaktion: sällanköp 4,20 Kortbetalningarnas andel av omsättningen

70 % 72 %

Kreditkortens andel av kortbetalningarna (värde)

20 % 18 %

Kreditkortens andel av kortkostnaderna 50 % 60 %

Medianföretaget hade i undersökningen en kortkostnad på 1,80 kronor per debetbetalning.

För kreditkortsbetalningar var kostnaden 10 kronor. Medianföretagets genomsnittliga

kortkostnad (debet- och kreditbetalningar) var 3,30 kronor. Medelvärdet för samtliga företag i

undersökningen var 3,10, alltså något lägre.

Kortkostnaderna var lägre i dagligvaruhandeln än de var i sällanköpsvaruhandeln. I dagligvaru-

handeln betalade medianföretaget 1,60 kronor per transaktion medan motsvarande summa i

sällanköpsvaruhandeln var 4,20 kronor. Kortbetalningarna svarade för omkring 70 procent av

omsättningen i detaljhandeln – således det klart dominerande betalningsmedlet. Vidare finns

en markant skillnad mellan kreditkortens andel av betalningarna och deras andel av

kortkostnaderna. Medan kreditkorten, enligt enkäten, står för 20 procent av omsättningen står

de för 50 procent av kortkostnaderna.

Jämför vi resultaten med de från Riksbankens undersökning finner vi att de ligger

förvånansvärt nära varandra. Den enda märkbara skillnaden är att kostnaden för

bankkort/debetkort är omkring 1 krona högre i vår undersökning jämfört med i Riksbankens.

En förklaring kan vara att Riksbankens undersökning studerar 11 riktigt stora detaljhandlare

med en omsättning på mellan 90 miljoner och 20 miljarder kronor. I vår undersökning studeras

omkring 500 företag med en medianomsättning på omkring 10 miljoner kronor. Att

kostnaderna för bankkort/debetkort är högre för mindre handlare verkar rimligt.

19

Hur mycket motsvarar en kortkostnad på 3 kronor per transaktion i aggregerade termer? I

Tabell 2 redovisas kortkostnaderna som andel av omsättning, förädlingsvärde och

rörelsemarginal.

Tabell 2 Handelns kortkostnader som andel av omsättning, förädlingsvärde och rörelsemarginal

Som andel av omsättningen 0,6 % Som andel av förädlingsvärdet (”handelns BNP”) 3,5 % Som andel av rörelsemarginalen 16 %

Not: Förädlingsvärdet antas vara 20 procent av omsättningen och rörelsemarginalen 3,8 procent.

Kortkostnaderna står för 0,6 procent av omsättningen i handeln. Som andel av

förädlingsvärdet är siffran 3,5 procent. Denna siffra kan jämföras med Riksbankens

uppskattning av kortkostnadernas andel av BNP. De skattar denna andel till 0,6 procent

(inklusive kontantkostnader). Kortkostnaderna som andel av ”handelns BNP” är således

väsentligt högre. Vidare utgör kortkostnaderna omkring 16 procent av rörelsemarginalen i

handeln.

Bankernas vinster på korthanteringen

I Riksbankens undersökning redovisas storleken på de sociala kostnaderna för

korthanteringen. Enligt Riksbankens undersökning går bankerna 230 miljoner kronor back på

bankkorthanteringen. Man gör samtidigt en vinst på 650 miljoner kronor på kreditkorts-

hanteringen. Bankerna gör därmed en sammanlagd vinst på 410 miljoner kronor på

korthanteringen.

Enligt vår undersökning tjänar bankerna ungefär en krona mer per kortbetalning jämfört med

vad de gör i Riksbankens undersökning. Antalet kortbetalningar skattas vidare till 1,6 miljarder

stycken per år. En krona mer per korttransaktion skulle således resultera i 1,6 miljarder kronor

per år i ökade intäkter. Denna siffra kan dock vara överdriven då vår undersökning behandlar

kostnaderna för mindre företag. Enligt SCB:s omsättnings- och företagsstatistik står företagen

med mer än 200 miljoner kronor i omsättning för drygt hälften av omsättningen i

detaljhandeln. När vi räknat fram medelvärdet för kortkostnaderna har vi visserligen viktat

20

med företagens omsättning (det största företaget hade 4 miljarder i omsättning i vår

undersökning). Ändå är det rimligt att tro att de riktigt stora företagen är under-

representerade i vår undersökning. Det kan därför vara rimligt att vikta undersökningarna

”hälften-hälften”, där Riksbankens siffra står för kortkostnaden för storföretagen och HUI:s

siffra står för kostnaden för de mindre företagen. Den genomsnittliga kortkostnaden skulle då

bli 2,60 kronor per transaktion. Bankernas vinster skulle då vara omkring 800 miljoner kronor

högre än de som Riksbanken redovisar. Sammantaget förefaller det inte orimligt att bankernas

intäkter på korten uppgår till en miljard utöver vad som krävs för att täcka deras kostnader.

Resonemanget ovan sammanfattas i denna tabell:

Tabell 3 Bankernas vinster från korthanteringen

Bankernas vinst på bankkorten (RB) –230 Mkr Bankernas vinst på kreditkorten (RB) 650 Mkr Nettoresultat 410 Mkr Antal korttransaktioner i ekonomin 1,6 miljarder Skillnad mellan HUI:s och RB:s skattning av kortavgift

1 kr

Storföretagens (+200Mkr) andel av omsättningen (SCB)

50 %

RB:s underskattning av bankernas vinster

800 Mkr

Bankernas totala övervinst på korten 1210 Mkr

Hur stora är bankernas intäkter? – SEB

Beräkningen av kortavgifternas storlek försvåras av att bankerna inte vill uppge sina intäkter

för korthanteringen. Detta är olyckligt. Betalsystemet ses som en del i samhällets infrastruktur.

Det vore därför önskvärt att bankernas intäkter och kostnader för korthanteringen är

transparenta. Den enda av de stora bankerna som redovisar intäkter för korthanteringen är

SEB. Enligt deras senaste årsredovisning utgör korten 28 procent av intäkterna, men 39

procent av vinsten för kort- och kontorsrörelsen. Korthanteringen är således väsentligt

lönsammare än den övriga kontorsrörelsen. Medan kontorsrörelsen har en vinstmarginal på 23

procent har korthanteringen en vinstmarginal på 38 procent. Korten genererade en vinst på en

miljard kronor år 2011. Om korten skulle ha haft samma vinstmarginal som den övriga

21

kontorsrörelsen skulle vinsten ha blivit omkring 400 miljoner kronor lägre. Dessa 400 miljoner

kan eventuellt ses som ”övervinster” som kommer banken tillgodo genom att kortavgifterna är

för höga. Givet att korten är lika lönsamma i andra banker skulle banksystemets ”övervinster”

på korten uppgå till 1,5–2 miljarder kronor per år (beroende på SEB:s marknadsandel).

Räkneexemplet kan anses grovt. Problemet är att så länge bankerna inte öppet redovisar sina

intäkter blir det svårt att bedöma de verkliga intäkterna och kostnaderna av korthanteringen.

Ökad transparens är därför önskvärd.

22

4. Beräkning av de totala kortkostnaderna för hushåll och handel

Vi vill nu beräkna de totala kortkostnaderna för hushåll och handel. De totala kostnaderna för

korthanteringen är dels synliga, dels osynliga. För hushållens del är de synliga kortkostnaderna

de årsavgifter som de betalar till bankerna. Osynliga avgifter är dels näringsidkarnas avgifter till

bankerna, dels deras utgifter för kortterminaler, betalväxlar och annat. Man brukar räkna med

att dessa kostnader på sikt delvis övervältras på konsumenterna i form av högre priser.5 SCB

räknar med att det finns 4,7 miljoner hushåll i Sverige. Baserat på denna undersökning såväl

som Riksbankens blir de totala kortkostnaderna för hushåll och handel dessa:

Tabell 4 De totala kortkostnaderna för hushåll och handel

Totala kostnader (mkr) Per hushåll (kronor)

Hushållens kortavgifter 2 800 600

Handelns kortavgifter 3 200 700 Handelns fasta avgifter 1 000 200

Summa 7 000 1 500

De totala kortkostnaderna uppgår till 7 miljarder kronor per år. Av dessa är 40 procent synliga

kostnader i form av årsavgifter till bankerna. Dessa utgifter uppgår till 2,8 miljarder kronor per

år, eller 600 kronor per hushåll. 60 procent av kortkostnaderna är dolda för hushållen. De

dolda kostnaderna uppgår till 4,2 miljarder kronor, eller 900 kronor utslaget per hushåll. Av

dessa är det mesta avgifter till bankerna. Utslaget per hushåll uppgår de totala utgifter för

korthanteringen till 1 500 kronor per år.

5 Det finns inga direkta studier på hur stor del av kortkostnaderna som övervältras på konsumenterna. I

närliggande s k pass-through studier över hur exempelvis växelkursförändringar påverkar handeln brukar man räkna med att 75–80 procent av en växelkurshöjning förs över på konsumenterna i form av högre priser. Dessa tal skulle kunna vara representativa även för hushållens andel av de rörliga kortavgifterna.

23

5. Diskussion

Kortbetalningssystemet är inte gratis att driva och avgifter är ofrånkomliga. Frågan är snarare

om avgifterna är rimliga. Befinner de sig på en samhällsekonomiskt lämplig nivå? Ovan

framfördes att kortavgifterna till bankerna sammanlagt är en miljard kronor högre än vad som

krävs för att de skall kunna täcka sina utgifter för korthanteringen. Här vill vi diskutera några

skäl till varför kortavgifterna är för höga och några förslag till hur de skulle kunna sänkas.

Bankernas oligopolställning

Bankmarknaden brukar ofta beskrivas som en oligopolmarknad. De fyra stora bankerna,

Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB, står tillsammans för runt 70 procent av bankernas

omsättning. Storbankernas starka ställning är till inte ringa del en följd av statliga regleringar.

Bankerna hade tidigare statligt monopol på all form av inlåning från allmänheten. Sedan 1998

kan även andra företag ta emot inlåning. Bankerna äger dock fortfarande monopol på konton

från vilka man kan göra betalningar. Då varje individ och varje företag måste ha ett

transaktionskonto ger detta bankerna en mycket stark ställning på finansmarknaderna.

Storbankernas avgörande roll i betalningssystemet gör i sin tur att de anses ”systemviktiga”,

det vill säga att de inte kan tillåtas gå omkull. Alla hushåll och alla marknadens aktörer vet idag

att storbankerna aldrig kommer att tillåtas gå under. Människor vet att en krona på banken är

säker: i sista hand kommer staten alltid att gå in och garantera insättarnas pengar. Detta

stärker ytterligare storbankernas ställning på finansmarknaden. En ond cirkel kan sägas ha

uppstått där statliga privilegier har lett till oligopoltendenser, vilket har lett till ökad finansiell

sårbarhet som har krävt ytterligare statliga garantier. Oligopoltendenserna öppnar också upp

möjligheter för höga priser på transaktionstjänster.

Är bankerna de bästa betalningsförmedlarna?

I ljuset av resonemanget ovan kan man fråga sig om bankerna verkligen är de företag som är

bäst lämpade att tillhandahålla betalningstjänster. Bankerna är till sitt väsen finansiella

intermediärer. De lånar in pengar för att sedan låna ut dem. Nästan per definition kommer

bankerna därför att vara högt skuldsatta. Ofta omvandlar de kort inlåning till lång utlåning.

24

Banksektorn anses därför vara sårbar och instabil. Detta är ytterligare en anledning till att

bankerna ges statliga garantier i form av insättningsgarantier, likviditetsstöd från Riksbanken,

och en implicit statlig garanti att aldrig gå omkull.

Är det motiverat att ge denna typ av företag monopol på betaltjänster? Skulle inte andra

aktörer – exempelvis handelsföretag, telekomföretag eller andra – kunna tillhandahålla

betalningstjänster? Historiskt har banker inte haft monopol på betalningstjänster. Bankerna

själva har historiskt ofta börjat som just handelsföretag vilka sedan gått över till att bedriva

bankverksamhet. I diagrammet nedan visas soliditeten hos de största bankerna och de största

handels- och telekomföretagen i Sverige.

Diagram 6 Soliditet hos några banker, detaljhandlare och telekomföretag, 2011

Medan bankerna har en soliditet på 4–5 procent har detaljhandlare som H&M och Ikea en

soliditet på 60–70 procent. Telia är ett företag med eget kapital i storlek med bankernas men

som, till skillnad från dessa, äger en soliditet på 50 procent. Bankernas låga soliditet har gjort

0

10

20

30

40

50

60

70

80

25

att de har blivit till världens problembarn.6 En viktig förklaring till den nuvarande krisen i EU är

att tyska och franska banker har lånat ut pengar till sydeuropeiska stater. Då regeringarna inte

kan betala igen lånen och banker såsom Deutsche Bank har en soliditet på 2 procent har hela

EU hamnat i gungning. Är det motiverat att ge de minst solida företagen monopol på

betalningar?

Bankernas kostnader för korthanteringen har sjunkit i och med IT – men

avgifterna har inte hängt med

För tjugo år sedan var kortbetalningar förknippade med höga kostnader. Kortbetalningarna

innebar en tidsödande fysisk hantering av slipar och Babskvitton. Det var därför motiverat att

ta ut höga avgifter för att kostnadstäcka hanteringen. Denna hantering har emellertid

försvunnit. Kortbetalningar registreras idag blixtsnabbt och elektroniskt. Kortbetalningarna

innebär idag i princip att dataservrar automatiskt skickar några e-mail till varandra. Då

realkostnaderna sjunker borde normalt konkurrensen göra att även avgifterna sjunker. Den

oligopolartade bankmarknaden har emellertid gjort att avgifterna gentemot handlarna inte har

sjunkit i takt med kostnadsminskningarna.

Av samma skäl är det svårt att motivera de höga procentavgifterna på kreditkortsköp. De höga

avgifterna motiveras av bankerna med att de står för kreditrisken – handlaren får betalt direkt

och bankerna tar smällen om konsumenten inte kan betala. Frågan är emellertid om storleken

på kortavgiften (typiskt över 1 procent av köpesumman) är motiverad med hänsyn till riskernas

storlek. Den här typen av masskonsumentkrediter är extremt försäkringsbara: genom att

risken sprids ut över många miljoner köp kan bankernas riskkostnader drastiskt minskas.

Bankernas risker på kreditkortsbetalningar torde vara minimala. En avgift på 1 procent innebär

grovt att var hundrade betalning skulle sluta i icke-betalning från konsumenten – en andel som

förefaller orealistisk. Riskkostnaderna för kreditkortsköp borde uppgå till högst någon tiondels

procent av köpesumman, vilket skulle göra kreditkortsavgifterna minst tio gånger för höga.

6 Bankernas soliditet har under efterkrigstiden mer än halverats, vilket gjort att dagens bankkriser är

betydligt allvarligare än kriserna under 1920- och 1930-talen. Se Hortlund (2005, ss. 48–49).

26

Mellanbanksavgifterna – vår tids float?

När man studerar kortavgifternas källor verkar de så kallade mellanavgifterna – den avgift som

betalas av den inlösande banken till den utgivande – spela en viktig roll. Mellanavgifterna var

säkerligen motiverade för tjugo år sedan då kortbetalningar var förknippade med en dyrbar

fysisk hantering. Frågan är om de i dagens datoriserade betalsystem har överlevt sig själva.

Mellanbanksavgifterna innebär avgifter för överföringar bankerna emellan. Överföringarna

sker omedelbart och bankerna har därför slopat avgifterna för liknande överföringar mellan

bankkonton via nätet. Bankerna tjänar heller inte längre pengar på den ”float” som tidigare

uppstod när transaktionerna inte skedde omedelbart.

Konkurrensverket har gett ut en rapport avseende mellanbanksavgifternas betydelse för

konkurrensen (Mellanbanksavgifter i betalsystem, 2009). Rapporten, författad av fil dr Karl

Lundvall och fil dr Niklas Strand vid Copenhagen Economics, belyser effekterna av

mellanbanksavgifter. Författarna presenterar forskningsresultat över sambandet mellan

mellanbanksavgifterna och serviceavgifternas storlek. Flertalet av studierna visar teoretiskt

såväl som empiriskt att lägre mellanbanksavgifter ger lägre serviceavgifter:

27

Tabell 4 Forskningsresultat över sambandet mellan mellanbanksavgifter och serviceavgifter

Författare En lägre mellanbanksavgift ger lägre serviceavgift

Intäkter på ena sidan förs över till den andra (”vattensängseffekt”)

Teoretiskt/ Empiriskt

Carbó Valverde et al (2009) Ja Starkt Empirisk RBA (2008) Ja Starkt Empirisk Frankel & Shampine (2006)

Ja, beror på konkurrens

Starkt Teoretisk

Weiner & Wright (2005) Ja Ja Empirisk Arruñada (2005) - Starkt Empirisk Rochet & Tirole (2003) Ja Ja Teoretisk Gans & King (2003) Ja Ja Teoretisk Wright (2003) Ja Ja Teoretisk Schmalensee (2002) Ja - Teoretisk

Studierna visar entydigt att mellanbanksavgifterna förklarar huvuddelen av serviceavgifternas

storlek. Sänkta eller slopade mellanbanksavgifter skulle därför kunna minska kortkostnaderna i

handeln, vilket också skett i många länder.

Nätverksargumentet att handeln bör missgynnas gäller inte idag

I tidigare studier av kortkostnader har man varit medveten om att handlarna har fått stå för en

oproportionerligt stor del av kortavgifterna. Detta har i studierna också motiverats som riktigt

av teoretiska skäl. I Konkurrensverksrapporten framförs argumentet att lägre

mellanbanksavgifter inte självklart behöver ligga i konsumenternas intresse. Anledningen är att

de finns nätverkseffekter: konsumenterna tjänar på att så många affärer som möjligt tar emot

kort. Affärerna tar emot kort bara om konsumenterna är beredda att betala med kort.

Eftersom handlarna kan anses ha större betalningsvilja att betala kortavgifterna än vad

konsumenterna har, har det varit motiverat att ”missgynna” handlarna och låta dem stå för

kortavgifterna. Med detta argument har man motiverat höga mellanbanksavgifter (som

innebär att den inlösande bankens kostnader täcks av handlarna via mellanbanksavgiften). Av

detta skäl har även kortföretagen MasterCard och Visa på EU-nivå lyckats driva igenom ett

förbud för näringsidkare att lägga avgifter på kortbetalningar, exempelvis på

kreditkortsbetalningar över en viss summa.

28

Nätverksargumentet var kanske giltigt för tjugo år sedan då kortbetalningarna befann sig i sin

vagga och systemet höll på att byggas upp. Idag har emellertid alla som har ett bankkonto

också tillgång till ett betalkort. Denna studie och även Riksbankens visar att 70 procent av alla

betalningar idag sker med kort. I stort sett alla affärer och restauranger tar idag emot kort.

Nätverket är således idag så utvidgat som det kan bli och den så kallade nätverksexternaliteten

föreligger inte längre. Kortavgifterna bör därför idag avspegla marginalkostnaderna i alla led.

Av detta följer dels att alltför höga mellanavgifter inte bör tolereras. Vidare är det inte

motiverat att förbjuda näringsidkare att ta ut avgifter på exempelvis kreditkortsbetalningar.

Detta förbud är idag extra omotiverat i och med att Riksbanken bedömer att

kreditkortsbetalningar är samhällsekonomiskt mer effektiva än kontanter om köpesumman

överstiger 450 kronor. För bankkort är tröskelvärdet 20 kronor, men denna summa är

säkerligen för låg för medianföretaget. Ur samhällsekonomisk synvinkel vore det optimalt om

näringsidkare tilläts ta ut avgifter för kreditkortsbetalningar under 450 kronor.

Betalningssystemet utgör infrastruktur, vilket kräver transparens

Ur samhällsekonomins synvinkel vore det önskvärt om transparensen i betalningssystemet

ökade. För att marknadsekonomin ska kunna fungera krävs det att kostnader är synliga för

dem som bär dem. På så vis kan ekonomins aktörer fatta rationella beslut. Vidare är det

önskvärt för konkurrensen att intäkter och kostnader är synliga. Synliga avgifter gör att företag

kan priskonkurrera med varandra. Synliga intäkter och kostnader gör att företag kan etablera

sig och tävla om konsumenternas gunst. Synliga avgifter innebär att de som i förlängningen

betalar en avgift också är medvetna om att de betalar den. Synlighet innebär också att

bankernas intäkter och kostnader för korthanteringen klart redovisas.

Transparensen är extra viktig i och med att betalningssystemet har karaktären av infrastruktur.

Betalningssystemet anses vara en samhällsangelägenhet. Det är just av detta skäl som

bankerna ges statliga garantier för sin verksamhet och det unika privilegiet att gentemot

allmänheten erbjuda transaktionskonton. ”Motprestationen” bör då rimligen vara att

bankerna klart redovisar sina kostnader och intäkter för detta samhällsuppdrag för att på så vis

möjliggöra att avgifterna hålls på en konkurrensmässigt rimlig nivå.

29

Referenser

Bergman, Mats, Guibourg, Gabriella & Segendorff, Björn (2007) ”The Cost of Paying – Private and Social costs of Cash and Card Payments.” Sveriges Riksbank Working Paper Series, No. 212.

Coase, Ronald (1937) ”The nature of the firm”, Economica, 4 (16), 386-405. Danmarks Nationalbank (2012) Costs of payments in Denmark. Guibourg, Gabriella & Segendorff, Björn (2007) “A note on the price- and cost structure of

retail paymentservices in the Swedish banking sector 2002.) Journal of banking and finance, 31, 2817–2827.

Hortlund, Per (2005) Studies on Swedish Banking 1870–2001. EFI, Handelshögskolan i

Stockholm. Doktorsavhandling. Konkurrensverket (2009) Mellanbanksavgifter i betalsystem. Segendorff, Björn & Jansson, Thomas (2012) ”The Cost of Consumer Payments in Sweden.”

Sveriges Riksbank Working Paper Series, n. 262.