UNG MENINGSSU Stockholms medlemstidning #1 2011-2012

#1

2 | UngMening

INNEhåll3 ledare

4 Ordförande har ordet

5 Nya redaktionen

6 Simons resa

8 Bryssel, en plats för maktens män

10 I feminismens fotspår

12 Barnens dag

14 Tankar om välfärd

17 En text utan chips

18 Fadern, sonen och den heliga tillväxten

20 Redaktionen på tidsresa

22 Insändare

UngMening, SSU Stockholmsmedlemstidning ║ Redaktör: helle lindskog ║ Redaktion: hanna Jo-kio, Rakel löwe, Emma Malmström, Susanna Kierkegaard, Simon hållén ║ UngMening, Box 1135, 111 81 Stockholmum@stockholm.ssu.se ║ ISSN: 1650-7673

UngMening | 3

En kväll i våras befann jag mig på den lilla biografen Rio vid Hornstull. Jag skulle se på kortfilm med en vän, men det hör inte till historien. Det är det som hände i pausen som jag tänker på.

I mellanakten mötte jag nämligen en rätt full man. Han påstod sig vara regis-sör, och inte vilken regissör som helst. Han var nämligen den enda som har gjort en film om ungdomsarbetslöshe-ten i Sverige, på riktigt. Jag kontrade med att jag såg Uppdrag Granskning i vintras, men han höll inte med och bör-jade prata om Juholt och längden påkortfilm och novellfilm i stället och hur motarbetad han var av Svenska Filmin-stitutet.

Jag vet inte om han hade rätt, men en poäng hade nog den regissören. För visst finns det ingen som pratar om ungdomsarbetslösheten på riktigt? Jag tror i alla fall inte det. Till och med vårt eget förbund som hade en kampanj om detta ämne fördjupade sig inte i frågan. Allt vi sa var att ”en utav fyra saknar jobb”, men vi talade aldrig om någrapolitiska lösningar på problemet.

Det sägs ofta att SSU ska vara en blås-lampa på partiet, men där tror jag att vi misslyckades. Vi är ju ett politiskt ungdomsförbund och inte Statistiska centralbyråns ungpionjärer.

Visst är det viktigt att peka på problem, men det måste ju bara vara första ste-get? För vilken politiker håller inte med om påståendet ”en av fyra unga saknar jobb”, men vem gör något åt saken?

Ibland känner jag mig ganska frustre-rad. Det kan nämligen kännas som omnyliberalismen ligger som ett lock över vårt parti. Det skylls ofta på saker somEU-direktiv och annat. Som att det är omöjligt att ha visioner eller tänka ut-anför marknadsekonomin. För det är inte ofta jag hör socialdemokratiska po-litiker diskutera om det finns en mot-sättning mellan full sysselsättning och inflationsbekämpning, i stället presen-terar vi lösningar som är snarlika mo-deraternas.

Jag tror nämligen inte att vi kommer vinna val genom att vara ett lite snällare alternativ än borgarna. Vem vill det när man kan rösta på ett riktigt högerparti?

Sen kan man ju också ifrågasätta om det ett ändamål i sig själv att vinna val. Jag tror inte det, snarare är väl vår uppgift att skapa jämlikhet?

KORTFIlM ARBETSlÖShETOCh POlITIKlEDARE: hEllE lINDSKOG

4 | UngMening

ORDFÖRANDE hAR ORDETEMIlIA BJUGGREN

Solen skiner, insjöarna är badbara och många har slutat skolan för terminen. För mig som har lyxen att ha ett sommarjobb att gå till efter midsommar är detta fantastiska dagar, äntligen lite ledighet och tid att läsa alla de där böckerna jag inte orkat med under terminen. Saknar man däremot sommarjobb är detta en ångestens tid för studenten. Detta vore dock inte så svårt att göra något åt. Med studielön, treterminssystem och betald semester skulle studenter kunna fokusera sin tid på sina studier istället för ständigt stressa över den dåliga ekonomin och agera lönedumpare på arbetsmarknaden.

Det finns fler för vilka sommaren inte innebär underbara dagar. För de barn vars föräldrar inte har något arbete och därför inga pengar att lägga på semester. Eller om man har föräldrar som lever av ekonomiskt bistånd, som därför måste infinna sig på jobbtorget varje dag året om, även hela sommaren. Då kan man glömma allt vad komma bort från staden heter. Det är märkligt, detta med sommaren. Denna tid som ska vara så underbar. Det är också nu som de som har det tuffast i samhället råkar mest illa ut, eftersom hela samhället tar semester från sitt ansvar. Förskolor stänger, skolor stänger och de barn som i vanliga fall ser skolan som en fristad,

de vars föräldrar missbrukar droger eller alkohol, blir mer än någon annan gång lämnade åt sitt eget öde. Vi kan inte ha det såhär! Samhället kan inte ta semester från sitt ansvar, vi är skyldiga att ge alla barn och unga en trygg uppväxt och det måste gälla även på sommaren.

Att förskolan och skolan måste ha en centralare roll i hur vi säkerställer att alla barn får en trygg uppväxt och att även arbetslösa vuxna måste ges rätt att ha semester med sina barn är några frågor vi skulle kunna kämpa för att SSU ska driva på kongressen i augusti. För vi SSUare tar ju inte heller semester fullt ut. I början av augusti har vi kongress. Då ska vi besluta kring vad SSU tycker kring utbildning, arbete och välfärd samt vilket organisatoriskt fokus vår organisation ska ha de kommande två åren. Det kommer bli dagar fyllda av debatter, idéutbyte och förhoppningsvis nya kontakter. Parallellt med kongressen ordnas också spännande seminariet och politiska manifestationer för alla som inte är ombud på kongressen.

Jag hoppas att alla SSUare i Stockholm kommer att vara med och sätta avtryck från SSU i vår stad under dessa sommardagar. Att vi ser till att alla stockholmare märker att SSU finns och

håller kongress i huvudstaden. Och att vi tillsammans ser till att SSU driver på vårt eget parti för att vid regeringsskiftet 2014 avskaffa de segregerande friskolorna, se till att ta över ägandet och driften av våra välfärdsinstitutioner och äntligen reformerar arbetsmarknaden med en generell arbetstidförkortning!

UngMening | 5

NYA REDAKTIONENhANNA lIISA AURORA JOKIO.Bor i Vantör, söder om söder, där jag förövrigt trivs grymt bra! Jag gick med i SSU under sommar 2008 för jag alltid varit politiskt intresserad och viss påverkan hemifrån samt världens orättvisor gjorde att SSU blev ungdomsförbundet för mig. Alla typer av jämställdhetsfrågor ligger mig extra varmt om hjärtat. En oanad talang som få känner till är att jag är sjukt grym på att tillverka servettringar i pärlor!

hEllE AURORA MARIA lINDSKOG. Bor i Fredhäll på Kungsholmen för tillfället. Jag gick med i SSU år 2004 efter ett skolbesök på min högstadieskola. På bokbordet låg då värdens häftigaste flygblad om feminism och efter några dagar vågade jag efter en del tankeverksamhet skicka in foldern på baksidan. Just nu är jag ganska inne på folkrörelsekonceptet, kultur och demokrati. Jag är nog ganska husmoderlig. Gillar typ att mangla tvätt, städa och baka bröd, vilket kanske är lite skevt ur ett feministiskt perspektiv.

EMMA MAlMSTRÖM.Jag bor i Sätra, söder om Stockholm och tillhör SSU kontakt. Jag gick med i SSU i slutet av 2009 efter att Jytte Guteland varit på besök i min gymnasieskola. Barnfattigdomsfrågan ligger mig riktigt varmt om hjärtat. Detta ledde till att jag tillsammans med min klubb anordnade en stor konsert på Skärholmens torg den 14e maj med just tema Barnfattigdom. En oanad talang som jag kanske inte borde stoltsera och dela med mig av är att jag kan rapa hela alfabetet – baklänges som framlänges! Kanske inte det charmigaste men väl ett grymt partytrick.

RAKEl ERIKA lÖWE. Är medlem i SSU Front och jag bor på det mycket trevliga Södermalm. Jag gick med i SSU för att Socialdemokraterna precis hade förlorat valet 2006. Just nu brinner jag för nästan alla välfärdsfrågor. Jag blir galen när jag tänker på allt borgarna säljer ut, och hur mycket pengar riskkapitalisterna tjänar på det! Jag har blivit en höjdare på att vaxa båtar! Jädrans vad de blänker när jag har varit framme!

SUSANNA AMANDA lOVISA KIERKEGAARD. Jag är med i SSU Wasastan och bor varannan vecka på Östermalm, varannan i Vasastan. Jag gick med i SSU precis efter valet i höstas. Jag hade tänkt ett tag på att gå med, och när SD kom in riksdagen så kände jag bara att nu får det vara nog! Skolan väldigt aktuell för mig i min vardag då jag fortfarande pluggar. Jag är sjukt grym på leken maffia! Har värsta pokerfacet.

SIMON ElIAS hållÉN. Bor vid Mariatorget på söder och är med i SSU Front. Jag har alltid sympatiserad med socialdemokraterna och i valrörelsen 2010 så var jag tillräckligt gammal och tyckte det var dags att engagera mig lite i politiken. En utav de saker jag tycker är extra viktigt är skolpolitiken, för en bra och jämställd skola är liksom lite grunden för hela uppväxten. Därför är det viktigt att alla kan få en chans till en lika bra utbildning. Jag är en fena på att rimma :)

6 | UngMening

Direkt efter frukosten skulle min grupp ses i caféet så jag bestämmer mig för att sitta kvar och vänta tills hela min grupp är där. Det dröjer ett tag men efter en stund är alla där och vi förflyttar oss till en korridor en våning upp.

Väl där uppe blir vi informerade av vår gruppledare att vi ska knacka dörr idag. Vi börjar röra oss ner mot parkeringen där vi intar en minibuss och rullar iväg.

Efter en lång bilresa är vi framme vid vårt första stopp. Vi kliver ur bilen och möter en man från ABF som står och delar ut rosor utanför en ICA-butik. När han får syn på oss så hälsar han och leder oss sedan över gatan till ett gult litet hus med en ABF-skylt hängandes över dörren. Han går in och hämtar en hink rosor åt oss och pekar sedan ut

SIMONS RESASIMON hållÉN

Stämningen är både glad och förvän-tansfull i den lilla minibussen som sakta rullar iväg från Norra Bantorget. I bussen sitter nio stycken 08-or som längtar efter att kunna få uppleva valrörelse igen. Bussen åker in i en tunnel och passerar tullarna med ”Valrörelse CD-n” på högsta volym. ”bort med alliansen, bort med alliansen” ekar i bussen.

Vi kommer fram till Borås runt halv tolv och blir väl mötta av en kamrat som presenterar sig och visar vägen till sko-lan där vi ska tillbringa den kommande helgens nätter. Efter en kort extrainsatt genomgång för oss i skolan så blir vierbjudna en liten rundtur i Borås.

Det är en skön fredagskväll och vi visas runt bland stadens alla stenhus och statyer. Det är svalt och skönt ute

och när vi går längs Viskan är en rad uteserveringar öppna och man hör skratt och prat från olika håll. När vi gått en bit kommer vi fram till Anna Lindhs torg, där vi stannar en kort stund innan vi börjar gå emot socialdemokra-ternas valstuga som har nattöppet. När vi är framme vid valstugan är den full av människor och det finns inga egent-liga uppgifter åt oss så vi rör oss tillbaka till skolan. När vi är framme får vi våra deltagarkort, vi går in till klassrummet där vi sover och inkasserar envälförtjänt god natts sömn.

Klassrummet väcks av ett alarm från någons mobil och alla börjar långsamt vakna till liv. Efter ett tag har alla släpat sig ner till cafét där frukosten serveras. Under gårdagens genomgång så blev vi indelade i grupper och vi fick varsitt schema med tider för allt vi skulle göra.

UngMening | 7

var vi ska gå och knacka dörr. Vi delar upp oss i grupper och går sedan mot de husen som vi ska knacka i. Under hela tiden vi knackar för vi också statistik på vilka som öppnar och vilka som är ”sossepositiva”. Vi knackar i ett rätt litet sömnigt ställe där nästan ingen är ute. Men stället är inte bara litet utan ocksårätt rött så det är en rätt enkel uppgift.

När vi har hållt igång i ett par timmar börjar vi röra oss ner mot centrum för att käka lunch. Vi hittar en liten pizzeria som vi bestämmer oss för att käka på.

Efter lunchen drar vi till bilen och kör iväg till ett annat ställe som ligger nå-gon halvtimme ifrån stället vi just var på. När vi kommit fram möter vi också här en sosse vid en ICA-butik. Även hon pekar ut ett område åt oss att knacka. Även här så flyter dörrknackningen på utan problem och statistiken tyder även här på att området är relativt rött.

När vi är klara med dörrknackningen är klockan 16.00 och enligt schemat så ärdagens valarbete klart. Vi rör oss tillbaka till skolan och laddar upp oss för kvällens arbete i valstugan.

Klockan är åtta och regnet öser ner över hela Borås. Nere vid Stortorget är detnästan helt tomt förutom några ensaka människor som passerar då och då. Mitt i ösregnet försöker vi öppna val-stugan. Vi plockar ut toastern och sätter igång kaffemaskinen och efter ett tag så fraktas ett par iPod-högtalare ner till stugan.

Efter någon timme så öppnar också Alliansen sin valstuga bredvid och börjar dela ut vattenflaskor. Men det dröjer inte länge förrän båda valstugorna får strömavbrott och vår batteridrivna högtalare är det enda

elektriska som fungerar. Det tar inte lång tid för oss att förstå att det inte är någon idé att ha valstugan öppen så vi börjar plocka ihop och röra oss hemåt.

På söndagen är vädret lika dåligt som gårdagens men det regnar inte lika kraftigt. När hela gruppen är samlad skyndar vi oss ut till minibussen och väl där inne går vi igenom vart vi ska åka och vad vi ska göra. Först åker vi en bit bort till några hyreshus, även här delar in oss i grupper och börjar knacka. Det dröjer inte mer än en timme förrän vi knackat klart det lilla området vi blivit tilldelat och vi möts vid bilen. Där får vi det förklarat för oss att vi behöver två stycken som går iväg till en vallokal en bit längre bort och delar ut röstsedlar. Jag och Lotten från SSU Front anmä-ler oss som frivilliga och vår grupp-ledare Anton visar oss vägen till loka-len. Medan vi går upp mot vallokalen känner vi hur regnet som upphört för ett tag sedan börjar komma tillbaka igen och när vi är framme vid sko-lan som används som vallokal börjar det övergå till ösregn. Vi går fram till ingången och träffar en gammal partist som står med en sossebindel runt axeln. Vi hälsar och han berät-tar för oss vad som ska göras, ger oss sossebindeln och röstsedlar. Efter att han har berättat allt vi behöver veta så ger han oss ett glatt ”hejdå” och skyndar sig iväg ut i regnet.

Regnet börjar friskna till och efter någon timme börjar kylan bli smått olidlig. Som tur är finns ett litet tak över skolans entré så vi blir inte särskilt blöta. Ungefär fem minuter efter oss anländer en moderat iförd en väldigt söt blå jacka som han ser ut att trivas i. Efter ett tag och många röstsedlar senare så anländer några partister med bullar och kaffe åt mig och Lotten som smakar underbart!

När vi har käkat upp och sagt ”hejdå” till våra kamrater från partiet dröjer det inte länge förrän även en kristdemokrat dyker upp och börjar dela ut röstsedlar. Vädret börjar klarna och så småningom ser vi vår ljusblåa minibuss komma inkörandes. Vi springer dit och tar emot vår mat. Eftersom vi har lite bråttom får jag och Lotten käka i bilen medan vi åker till ett ställe där vi ska knacka dörr.

När klockan är fyra har vi lyckats knacka nästan allt vi skulle hinna med ochvädret har till och med blivit riktigt bra. Alla är nöjda med sin insats och efter ett litet glassinköp så börjar vi rulla tillbaks till skolan.

När vi kommit fram finns det inte så mycket tid för SSU Stockholm att säga ”hejdå”, det enda vi hinner med är att delta i en provisorisk "hejdåcirkel". Sen packar vi in oss i vår egen buss och puttrar iväg mot Stockholm.

Jag slänger av mig ryggan i hallen och kollar på klockan. Hon är över tolv och helgens valdeltagande har tagit hårt på mig. Jag tar av mig ytterkläderna och skorna och sätter mig vid datorn. Det hinner knappt gå fem minuter innan jag känner hur det surrar till i min mo-bil och när jag tar upp den så står det inget mindre än att vi har vunnit om-valet i Västra Götaland 2011! ”Ja, en bättre nyhet kunde ju inte ha kom-mit just nu”, tänker jag och lägger ner mobilen i fickan. Först nu så känner jag hur trött jag egentligen är, så jag börjar kryps till kojs. Men innan jag somnar så går en tanke till alla grymma SSU:are som hjälptes åt och gjorde 2011:as valrörelse till en hellyckad och asnice valrörelse! Tack SSU och ett speciellt tack alla ni som deltog från SSU Stock-holm.

8 | UngMening

Hur många har inte någon gång känt sig överkörda av politikerna i Sverige? Att politikerna bara är några maktens fånar som sitter på sina pedistaler och predikar om vad som är bra eller ej för den vanlige medborgaren? Så känner vi också, fast om EU. Det är som ett dimmigt moln nere i Bryssel där det tisslas och tasslas och helt plötsligt har vi en ny lag som inte gynnar någon.

EU är vårt helvete på jorden! Okej, inte riktigt så illa är det, för grundtanken med unionen är ju god. När vi gick med i EU var huvudtanken att skapa ett samarbete mellan grannländerna för att förhindra krig och elände. Europas länder hade legat i krig med varandra och världen inte bara en gång utan två gånger, och man kände att nu fick det vara nog. Fler och fler länder anslöt sig till unionen, alla med samarbete och fred som mål.

Tjejnätverket var i Bryssel för två veckor sedan och kom tillbaka till Stockholm med en större kunskaper och inblick i EU, men med desto mer funderingar och frågor. Majoriteten av alla figurer som sprang runt där i maktens korridorer var vita kostymnissar, vita män. Ger EU oss verkligen rättvisa? Nej jag tror att EU har tappat fotfästet. Nu handlar det inte längre om krig och

fred. Nu handlar det om vit eller inte vit krage.

Man hör ibland att det känns tryggt att det är ”erfarna” personer som styr och ställer. Fast är det nyttigt för oss att det bara sitter gamla avdankade presidenter och riksdagsledamöter, det vill säga vita heterosexuella män över sextio, i ett parlament som borde vara representativt. Vilken erfarenhet har de av att vara exempelvis arbetslösa eller bostadslösa? Nej europaparlamentet borde verkligen vara representativt, men är i nuläget långt därifrån. Ta exemplet fördelningen kvinnor och män. Europaparlamentet representerar över 500 miljoner unionsmedborgare, där ungefär 55 % kvinnor. Hur kommer det sig då att 70 % av alla parlamentariker är män? Vi struntar i hur bra de är på att knyta slipsar, eller hur länge de har suttit i sina respektive riksdagar. Vi vägrar lyda lagar skrivna av en så heterogen grupp. Hur stor är chansen att vi har samma intressen gentemot dem? Och vad gör denna skevfördelning med de normer vi redan är slavar under. Europaparlamentet är inte representativt, vilket kommer att styrka bilden av att makt och noggrant snuten slips mot vit, fet nacke går hand i hand.

Idag när man kollar på cirkeldiagram,

som vi tittar på inför riksdagsvalet i Sverige, cirkeldiagram över mandatfördelningen mellan partierna, så ser man en ansenlig skillnad till EU:s motsvarade cirkeldiagram. I Sverige svettas vi när vi ser att Moderaterna närmar sig en tredjedel med stora steg. I Europaparlamentet ser det ännu värre ut. Där domineras cirkeln av en mörkblå tårtbit som man aldrig sett förut, den är jättestor, nästan hälften av hela kakan. Efter inte allt för lång tid inser man att den tårtbiten är den som brukar vara typ 4 % i Sverige. Och så går det upp för en, aha! Det är de konservativa kristdemokraterna. Det är så Europa ser ut! Låt mig förtydliga: europaparlamentet domineras alltså av folk som hatar abort och älskar prostitution. Än en gång har EU förlorat fotfästet. Vi gick med i EU för att stärka banden till våra brannländer för att förhindra krig, inte för att förbjuda rätten att bestämma övert sin egen kropp. Må hända att demokrati främjas av att olika personer för fram sina olika åsikter, men någon måtta får det vara!

När vi var i Bryssel träffade vi europarlamentarikern Anna Hedh. Hon berättade om hur svårt det är att besluta och stifta lagar med bland annat

BRYSSElEN PlATS FÖR MAKTENS MÄNSYSTRARNA lÖWE

UngMening | 9

dessa konservativa knäppgökar. Nyligen var det en het diskussion om att bestraffa sexköpare hårdare, vilket var väldigt svårt för vissa att acceptera. I debatten gick bland annat en italienare och en grek upp i talarstolen och sa saker som: ”Den jag köper sex av är med på det” och ” De jag brukar köpa sex av vill sälja sig, så du ska inte komma och pracka på oss den svenska sexköpslagen inte”

Fatta vad svårt det måste vara att försöka förhandla med de där gubbstruttarna. De är både bakåtsträvande och irriterande. Det är som att spela monopol, där Sverige är den snabba och förbättrade bilen som passerat GÅ! och de andra länderna det kvinnoförtryckande strykjärnet som fortfarande är inne på första varvet. Måhända att jag tycker att vi borde kommit mycket längre inom jämställdhet i Sverige, men palla att europaparlamentariker har kommit så kort i sin utveckling att de sätter käppar i hjulet för oss.

EU är likt en cancersvulst som växer och växer och skaffar sig mer och mer makt. Medlemsländerna blir fler och med det nya Lissabonfördraget får EU mer överstatlig makt. Inte bättre blir det när man inser hur sällan man har koll på vad som försiggår. Plötsligt står man där, naiv, och inser att ens grymmaste

reformer inte går att genomföra på grund av något EU-direktiv som någon kristdemokrat har hittat på.

EU har lyckats roffa åt sig mer makt och inflytande än nödvändigt för att styra en union. De stiftar lagar som vi inte har möjlighet att påverka, som oftast kommer som ett, för oss, omedvetet slag i ansiktet. Alltså, vi är inte med i ett EU vars enda uppgift är att upprätthålla fred. Vi är med i en gubbig rörelse som strävar mot ett 1800-tals Sverige, som har mer makt än vad vi svenskar tyckts förstå.

Anna Hedh, EU-parlamentariker för Socialdemokraterna. En utav få kvin-nor i parlamentet.

Så vad vill vi säga efter denna redogörelse skriven med en bister ton? Att i ska gå ur? Nej, vi ska inte gå ur EU, vi ska vara förbaskat medvetna om vad som händer. Vi ska skriva arga insändare. Vi ska måla slagkraftiga banderoller och vi ska bli fler! Vi kan inte svika de andra medlemsländerna där arbetare jobbar för skitlöner utan kollektivavtal. Vi ska jobba hårdast, vi ska vara flest och vi ska stifta bäst lagar!

10 | UngMening

Nedan följer en text om feminismens historia. Hoppas ni hittar något intressant och att något fastnar i allt faktarabblande, annars får ni bläddra sida!

Tanken om att kvinnan ska vara jämställd mannen har förmodligen alltid funnits. Men något dokument på att detta skulle vara något man kämpade för, uppkom inte tills på slutet av 1700-talet, alltså inte så länge sedan om man tänker på hur länge människan funnits. Man har också sett feministiska tankeformer och tendenser till feminismens uppkomst under franska revolutionen, men den glömdes snabbt bort. Hur många gånger har vi egentligen fått läsa om kvinnornas roll och feminismens betydelse i skolböckerna, när vi läste om franska revolutionen? Utvecklingen under 1800-talet tog främst form

i England där flera framstående kvinnor fick visa sitt missnöje med patriarkatet genom litteratur och höjda röster. En av feminismens kända förkämpar under denna tid var Mary Wollstonecraft som skrev boken “Till försvar för kvinnornas rättigheter”, där hon påvisade att kvinnan inte var underlägsen mannen av naturen och naturliga skäl, utan att kvinnan framstod som sådan för hon helt enkelt saknade den utbildning och de sociala rätt som mannen gjorde. En av fyra grundpelare för att kvinnan skulle kunna utvecklas var; rättigheter, förnuft, dygd och plikt. Hon ansåg att genom utbildning skulle också kvinnan kunna bidra mer till samhället, något männen också skulle tjäna på.Hennes, och andra jämlikhetskämpar, tankar om vad feminism var under 1800-talet går inte att applicera på vad vi tycker är feminism idag. På denna tid var det viktig att kämpa

för kvinnors rösträtt och fokus på att det skulle vara jämställt socialt, inom utbildning och arbete - detta var viktigare än jämställdheten i hemmet och i den privata sfären.

Vad som förändrades på 1800-talet var att kvinnorna började ställa krav, synas mer och fundera på hur man kunde motverka samhällsstrukturerna som uppstått genom att ett kön hade övertag gentemot det andra. En rörelse vid namn “Women’s Social and Political Union” grundades och de kvinnliga aktivisterna hungerstrejkade i långa perioder och påpekade sexismen som fanns i det brittiska samhället. Det växte samtidigt fram många liberaler som förespråkade kvinnornas rättigheter och tyckte att en utveckling av liberalfeminismen skulle vara fördelaktigt för ideologin. Många menade också under denna tidsperiod, att man endast kunde

I FEMINISMENS FOTSPåR hANNA JOKIO

UngMening | 11

uppnå jämlikhet mellan man och kvinna genom kommunism eller socialism.

Under 1900-talet hände dock mer konkreta förändringar där feminismen haft sitt inflytande, både i Europa och resten av världen. Rösträtten för kvinnor i Europa utvecklades, något som sägs vara för att kvinnornas insatser behövdes i kriget, kanske var det en slags muta. Även om utvecklingen var stor under detta århundrade så fanns det faktiskt vissa regeringar som aktivt kämpade för att kvinnor skulle vara underordnade mannen. I exempelvis nazityskland var idealet att patriarkatet skulle stärkas, trots att ni troligtvis inte blir förvånade när ni läser detta. Jämlikhetskampen fick, under andra världskriget, läggas på hyllan ett tag - de ingick i krigsansträngningarna och hade egentligen inte tid till att kämpa för sin rätt. Många kvinnor fick dock överta männens jobb när de var ute i krig, men detta var snarare en plikt än något kvinnorna själva kämpat sig till att få.

Efter både första och andra världskriget, när ekonomin stabiliserats och världen blivit lite mer glad - så kom 50-talet. Många säger att 50-talet var ett bakslag för den feministiska kampen om jämställdhet då kvinnan

ofta framstod som husmoderlig och omhändertagande, man skulle vara hemma och passa barn medan mannen försörjde familjen. Den amerikanska bilden om “den lyckliga och perfekta familjen” var något som Sverige också tog efter.

Reaktionen mot den blygsamma kampen kom dock på slutet 1960-talet. Då användes inte längre ordet feminism som något man strävade efter, istället talade man om kvinnlig frigörelse, att påverka lagarna och folks attityder gentemot jämställdhet. Fokus låg nu på misshandel av kvinnor i hemmet, våldtäkter och möjligheten till preventivmedel. Betydelsefullt för utvecklingen var boken “Det grymma manssamhället” som gav upphov till en ny medvetenhet hos hur kvinnor skulle motverka patriarkatet.

Under 1980-talet avstannade kampen något, främst i västvärlden, precis som under första och andra världskriget. Den tidigare så starka och inflytelserika kvinnorörelsen tycktes tappa sympatisörer och framfört. Kvinnorepresentationen började minska på många ställen och vissa feminister ansåg att det var manssamhället som försökte upprätthålla sin makt och genom kulturen tvinga tillbaka kvinnorna till deras gamla position.

RADIKAlFEMINISMStarkt inspirerad av Marx teorier om arbetaren och kapitalistens förhållande. Könsförtrycket är stark sammankopplat med klassamhället.

AMAZONFEMINISMDessa lyfter fram fysiskt starka kvin-nor som förebilder. Man är exempelvis emot föreställningarna om att kvinnor bör vara passiva och fysiskt svaga.Emot generaliseringar av kvinnors ut-seende.

SOCIAlISTISK FEMINISMEn slags feminism som bygger på att samhällets könsstrukturer uppkommit genom skillnader mellan etnicitet, kön och klass.

ANARKOFEMINISMSer patriarkatet och staten som något man måste störta. De vill göra uppror mot auktoriteter och förtryck gentemot kvinnor.

lIBERAl FEMINISMFörespråkar ofta valfrihet, privat ägande och individualism, samt formella rät-tigheter för kvinnor, såsom lagstiftande om jämlikhet.

lIKhETSFEMINISMFör att kunna uppnå jämlikhet måste vi frigöra oss från våra könsroller och förändra samhället som håller könsrol-lerna vid liv.

Däremot, ungefär tio år senare, fortsatte dock feminismen utvecklats mer. Begreppet feminism blev tydligare, eller ja, politiker fattade vad det innebar. Många partier började kalla sig feminister, däribland Feministiskt initiativ som var en motreaktion då de inte ansåg att det var något annat parti som bedrev en renodlad och uppriktig feministisk politik. Partiet grundades år 2005.

Och idag, under 2000-talet, finns en fortsatt kamp om kvinnors lika rättighet, nu är lika löner ett exempelfokus i feminismens kamp, åtminstone i västvärlden. Idag fokuserar också många feminister på hur samhällets normer har format hur kvinnorna skall vara och bli, hur de står i kontrast till mannen. Vissa feminister anser att könsvotering i styrelser och på stora företag är en lösning för att det skall bli en jämställd ordning hos inflytelserika företag, där kvinnliga idéer behövs. En utveckling har självklart skett fram tills idag, men att uppnå ett jämlikt samhälle är något feministerna fortfarande strävar efter och de anser sig vara långt ifrån klara.

Olika typer av feminism finns och alla feministiska grenar ser inte likadana ut. Nedan följer en enkel feministisk ordlista, för den som är intresserad.

12 | UngMening

Den 14e maj 2011 anordnade SSU Stockholm en konsert mot barnfattig-dom på Skärholmens torg på initiativ av SSU Kontakt. Vi i SSU Kontakt var arga över borgarnas ständiga förnekelse av problemet och ville därför upp-märksamma detta problem som stän-digt växer i många delar av landet, inte minst i Stockholm. På senare tid har det talats väldigt mycket om just denna fråga och vi ser förslag från både höger och vänster. Väldigt lite görs dock.

Konserten gästades av bland annat Tomas Rudin, Veronica Palm, Karin Fagerholm från Rädda Barnen och lokala som såväl etablerade artister. Det bjöds på aktiviteter för barn i form av fiskdamm, hoppborg och ansiktsmål-ning. Kvällen avslutades med en grym konsert med den svenska reggaegrup-pen Slag Från Hjärtat och pengarna som samlades in gick oavkortat till Rädda Barnen. Tack till alla som var med och deltog!

BARNENS DAGEMMA MAlMSTRÖM

UngMening | 13

FAKTA OM BARNFATTIGDOM

ä I slutet av år 2010 lade Rädda Barnen fram en alarmerande rapport om en ökad barnfattigdom i Sverige. Det svenska samhället är idag rikare än någonsin med ett BNP som har ökat under 2000-talet. Trots detta ökar klyf-torna mellan de allra fattigaste och ri-kaste barnen.

ä Rapporten redovisar exempelvis att den rikaste tiondelen av Sveriges alla barnfamiljer idag har det så bra ställt att varje familj skulle kunna försörja drygt tre lika stora barnfamiljer.Rapporten visar att 10,9% av alla barn i Sverige levde i ekonomisk fattigdom

år 2007, det uppskattas vara ca 210 000 barn. Under år 2008 bröts dock trenden och Barnfattigdomen ökade till 11,5 procent, vilket troligtvis var en effekt av konjunkturnedgången som inleddes hösten 2008.

ä År 2008 levde ca 220 000 barn i fattigdom i Sverige.

ä Trots att borgarna fortsätter stolt-sera med att de ledde Sverige ur den eko-nomiska krisen och samtidigt lyckades skydda de mest utsatta, barnen - så visar rapporten att klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste barnfamiljerna fortsät-ter att öka.

ä Rapporten fastslår även siffror om att de ekonomiska skillnaderna ökar markant mellan barn med svensk res-pektive utländsk bakgrund. Rapporten visar vidare att hos barn med ensam-stående föräldrar är barnfattigdomen mer än tre gånger så hög (24,7%) i för-hållande till barn med sammanboende föräldrar (8,1%).

ä Nästan vartannat barn till en-samstående utländska föräldrar lever i ekonomisk utsatthet och att barnfat-tigdomen varierar starkt mellan Sveri-ges kommuner med ca 3% fattiga barn i Täby till 31% i Malmö.

14 | UngMening

börjar tvivla allt mer på vissa ledande figurer inom mitt eget parti är kanhända mer av en nyhet. Det som jag tycker mig höra allt mera är att vi inte har råd med välfärden, att vi alltid måste anpassa oss efter den rådande budgeten och att även vi som socialdemokrater måste hålla oss inom samma ramar som den borgerliga budgeten. När det som i det senaste valet endast skilde sig några få procent mellan de olika blockens budgetpropositioner kan jag ibland undra varför det ens finns någon opposition.

En del kommer säkert avfärda den här texten som frasradikal, utopisk eller som om jag lever i någon drömvärld. Jag kan säga redan nu att jag är en drömmare. För jag drömmer, och jag tror på att vi kan skapa ett samhälle

som är bättre än det vi lever i nu. Jag tror på att vi kan skapa ett samhälle som är bättre för alla. Det är också därför som jag är socialist och aktiv i SSU och Socialdemokraterna. Dessutom anser jag att visioner och drömmar om ett bättre samhälle har fått en alltför negativ stämpel, det associeras med fåfänga drömmar om en omöjlighet snarare än ambitioner och en vision om tron på att vi gemensamt kan skapa ett bättre samhälle.

För att knyta an till ämnet jag tog upp i början nämligen välfärd, tänker jag säga att jag tycker synen på välfärd har förändrats genom åren och detta är ett problem. För att förtydliga min ingångspunkt; jag är vad man skulle kunna kalla en ganska traditionsenlig socialdemokrat när det kommer till

Jag skrev den här texten lagom till omvalet i Västra Götaland och Örebro, men det var dock inte därför jag skrev den här texten. Det som istället är anledningen är att jag länge gått omkring och funderat och diskuterat om det jag nedan skriver. Men det är först nu efter att jag debatterat välfärd med ett antal vänner av olika åsikter som jag kände ett behov av att sammanfatta mina tankar i textform. Detta kommer dock inte behandla någon speciell sakfråga eller något som man driver i omvalsrörelsen utan kommer behandla min syn på välfärd och vad jag tycker är fel med den aktuella debatten om välfärd. Att jag inte delar den borgerliga regeringens syn på välfärd kommer nog knappast som en överraskning, att jag däremot

TANKAR OM VÄlFÄRDFABIAN MAlVET RYDEll

UngMening | 15

välfärd. Jag tror på att välfärden är en väg bort från det kapitalistiska samhället mot det klasslösa samhället. Enligt mig är välfärden inget mål i sig, utan bara ett sätt att omdana samhället till något annat. Det är ett delmål och samtidigt ett verktyg och det får man enligt mig aldrig glömma när man diskuterar välfärd. Idag säger många att vi bara har råd med det som kallas välfärdens kärna eller det allra mest grundläggande inom välfärden. Det är emellertid inte enbart det, utan det pratas också om välfärd som den sista utvägen som garanterar att folk inte ligger och dör på gatorna. En hedervärd uppgift men likväl är det långt ifrån vad jag anser att välfärd handlar om.

Jag i min syn på välfärd vill hävda att välfärden är till för att ge alla det bästa

som kan erbjudas, inte att en viss grupp ska litegrann. Jag vill att Sverige med sin välfärdspolitik ska kunna erbjuda alla den bästa sjukvården, de bästa skolorna, de bästa bostäderna, den bästa kollektivtrafiken och ett ordentligt arbete åt alla. Det är det som måste vara målet med vår politik, allt annat är en skam för ett parti med en sådan stolt historia som vårt. Vi vet att vi kunde genomföra det förr, och vi vet att vi kan göra det igen. Men det krävs att man vågar drömma, att man vågar ha visioner bortom 4% arbetslöshet och att hålla sig inom budgetramarna. Kan vi inte genomföra detta med den budget vi har nu, ser jag det inte som om vi ska anpassa oss efter vad borgarna tycker är hållbart, utan vad vi tycker är rimliga mål. Den

ekonomiska politiken ska vara ett medel, ett verktyg för att förbättra, inte en begränsning. Borgarna förnekar sig inte och visar gång på gång att deras politik och grund ideologi går ut på förtrycket av andra. De kommer aldrig frivilligt ändra det, utan det är upp till oss att se till dagens behov och problem och komma med morgondagens lösningar och reformer. Därför måste vi våga ha ambitioner och visioner annars kommer vi aldrig någon stans!

16 | UngMening

UngMening | 17

I Augusti höjs priset för SL-kortet ytterligare. Den 21:a Maj hölls en demonstration mot detta under parollen ”780 spänn för SL-kortet är inte okej!”. SSU Stockholm var på plats och jag fick äran att hålla tal, och här under kan ni läsa vad jag sa till de ivriga lyssnarna:

Jag heter Rakel och jag kommer från socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU.

Det är inte första gången vi tillsammans står här och är arga över den moderatledda alliansens vidriga politik. Om vi hade all tid i världen skulle vi förmodligen stå här varje dag då deras politik totalt saknar motstycke!

Jag fattar inte hur de tänker när de låter SL-kortet gå från ett skampris till ett annat. Inte minst med tanke på den klimatomställning vi står inför. Det är inte hållbart att det är billigare att ta bilen till jobbet än tuben. Det är inte hållbart att det satsas på vägar istället för ett utbyggt tunnelbanenät. Den moderatledda alliansen är ju så uppenbart ointresserade av att rädda klimatet när de gör kollektivtrafiken så oattraktiv som möjligt!

När moderaterna förra året byggde

NK-express på Hamngatan slösade de bort 228 miljoner kronor av våra skattepengar, eller cirka en miljon kronor per meter räls. Genom detta prestigeprojekt gjorde de samtidigt klart för stockholmarna vem kollektivtrafiken var till för. När vi nu fick beskedet att SL-kortet så brutalt ska chockhöjas så blev det även tydligt att moderaten Torbjörn Rosdal inte bryr sig om den ökande segregeringen av Stockholm.

Torbjörn Rosdal påstår att det inte är mer än rätt att SL-priserna höjs, då han själv minsann har fått mer pengar i plånboken. Men vi andra då? Alla vi som inte har en fet lön. Har vi fått mer pengar i plånboken? Nej, jag tror att vi alla här är överens om att moderaternas skattepolitik inte är speciellt mycket att hänga i julgranen, då den så uppenbart ökar klyftorna i samhället. Och tydligt blir det även att de inte har råd att finansiera sina skattesänkningar när SL-resenärerna istället får stå för notan.

Det här är ännu ett sätt för moderaterna att dölja den katastrofala segregation som växer och växer i vår stad. Snart slipper Östermalmstanten sitta på samma tub som det tandlösa Skärholmsbarnet. Alliansens rätta ansikten framträder allt mer. Nu är

det tydligare än någonsin vilka som ska få betala skattesänkningarna för de rikaste.

Jag är trött på att inte se några klimatanpassade reformer, jag är trött på att betala skattesänkningar för de rika! Den moderatledda alliansen måste inse att klimatanpassning, rättvisa och jämlikhet kostar pengar. Det kostar mycket pengar.

Vi kommer inte att nöja oss med att gå tillbaka till 690 kronor i månaden för SL-kortet. Vi kräver 0-taxa! Att ta sig fram och tillbaka från jobb och vänner ska inte vara en klassfråga. Att ta sig fram och tillbaka från jobb och vänner är en rättighet! Det är inte okej att SL-kortet blir dyrare! Det är inte okej att sabba miljön för att Djursholmarna ska kunna ta bilen till jobbet billigare! Det är inte okej att satsa på skattesänkningar framför vår gemensamma kollektivtrafik!

Vi kräver utbyggd kollektivtrafik! Vi kräver avgiftsfri kollektivtrafik och vi kräver miljöanpassning! Det kommer att kosta! Höj skatten för Torbjörn och andra höginkomsttagare! Ge oss det vi har rätt till!

EN TEXT UTAN ChIPSRAKEl lÖWE

18 | UngMening

I begynnelsen skapade Gud Bruttonationalprodukten. Han vårdade den som den voro hans eget barn, och såg väl till att den växte och frodades. Men Herren Gud tänkte, att ”har jag nu lyckats åstadkomma en så fantastisk skapelse, så måste jag göra en värld åt denne”. Och under de följande dagarna sju skapade Han jorden, som en gåva och ett utrymme för Bruttonationalprodukten, vilken trivdes väl i den nyskapade världen. Bruttonationalprodukten kom att bli något ofantligt stor, det fiffiga med denna skapelse var nämligen att den kunde växa obegränsat. Som slav fick den människan, som tjusades av Bruttonationalprodukten, ty hon skapades med ett omåttligt begär av konsumtion.

”Du ska inga andra gudar hava gentemot Tillväxten” lyder således dagens naturlag. Eftersom Gud skapade jorden enbart som ett redskap åt Bruttonationalprodukten kan denne inte ifrågasättas, ty det är av Tillväxt som jorden är kommen, och i Tillväxt ska den åter vara. Men, ekvationen går inte riktigt ihop - när Gud skapade jorden gjorde han misstaget att ge den ändliga resurser.

Detta var ett stort misstag, ty BNP skulle egentligen behöva en värld med oändliga resurser, annars kan den ju inte fortsätta växa.

Det världskapitalistiska, konsumtios-uppbyggda tillväxtsamhället mår inte bra av verkligheten, det mår inte bra av att människa och natur har gränser och inte kan fortsätta producera i samma takt i all evighet. Inte är det väl då så märkligt, att världen håller på att gå under, att människor och jordklot sakta bryts ner, tillväxtsamhället lever på miljöförstöring.

Tyvärr, kära konsumtionsuppbyggda världskapitalism, om man växer i samma takt och på samma villkor som du, så spricker man tillsist. Men om detta får vi icke tala högt, ty då blir Herren vred.

Men frukta icke, det går att bygga en ekonomi på annat än materiella värden, en ekonomi där tillväxten kan tillåtas vara låg, och där pengarna inte nödvändigtvis måste bli mer och mer hela tiden. Vi behöver bara bygga ett klimatsmart samhälle med stor offentlig sektor, sex timmars arbetsdag och

FADERN, SONEN OCh DEN hElIGA TIllVÄXTENNIlS STROPPEN FORSÉN

närproducerade ekologiska produkter, samt framförallt sänka vår materiella levnadsstandard.

Usch, det börjar nästan låta som en klyscha, åtminstone känns det som en extrem utopi. Men det är väl den här vägen vi vill gå? Demokratin framstår egentligen som det enda hindret, hur ska man få folk att förstå? Kommer den välbärgade kapitalistiska i-landsbefolkningen att vilja avstå från den konsumtion de är satta på jorden för? Kommer man vilja förstå att man ska sänka sin levnadsstandard i en värld som är skapad som en gåva till BNP? Så hur ska man få folk att förstå?

Ja, genom socialdemokratisk politik kanske, det kanske är den sociala demokratin som ska få folk att se till andra värden än de materiella? Och den globala klasslösheten ska kanske med detta, social demokrati, skapas. Mycket möjligt, men det känns ju lite orealistiskt, när det är en någon så motsägelsefull kombination som Tillväxt och Rättvisa som utgör fundamentet i det socialdemokratiska partiets nystartade framtidspolitik.

UngMening | 19

20 | UngMening

En solig dag i maj hade jag bestämt träff med Johan Holmdahl som varit redaktör för Ung Mening på 80-talet, närmare bestämt åren 85 till 89. Vi möts i en gul villa i Enskede där han bor med sin familj. Johan bjuder mig på fika när jag kommer in i huset och vi sätter oss ner med kaffe, en hög med mackor och börjar intervjun.

Jag börjar såklart med att fråga varför han började hålla på med tidningen och han svarar att ombudsmännen i distriktet var missnöjda med Ung Mening. De ville ha några som förbättrade tidskriftens utseende och innehåll, då den förra redaktionen ansågs ha en väldigt radikal syn på lay out. Johan som pysslat med ett tryckeri i värmländska Hagfors kom därför på tal. Men helt utan strid valdes Johan inte in i redaktionen på distriktsårskonferensen 1985. Den avgående redaktionen och dess anhängare gick runt med en kista och förklarade Ung Mening död.

REDAKTIONEN På TIDSRESAhEllE lINDSKOG

UngMening | 21

TRE SNABBA aFRIhET TVÄRDRAG hAGFORS aSTOCKhOlM aDATOR SKRIVMASKIN

Vi fortsätter vår pratstund samtidigt som vi tillsammans bläddrar genom gamla nummer av tidskriften. Jag förundras en hel del. Det är många reportage, intervjuer, serier, essäer, annonser och fina fotografier. Jag får då veta att de hade något av en riktig fotograf i redaktionen, Mats Fyhr. Johan skiner upp när vi börjar prata om detta och plockar upp ett nummer i blått med ett djupt porträtt på skådespelaren Mikael Segerström. Bilden är tryckt i en teknik som heter duplex och helt enkelt inte passar i rött, vilket gjorde att redaktionen vågade göra detta djärva drag.

Vi fortsätter blädra genom gamla nummer och jag frågar hur det var att göra allt detta utan dator? Johan förklarar medan jag tappar hakan. Han berättar att folk på bokbinderiet han jobbade på trodde han bodde i stan för att han alltid åkte in till lokalen på Wasagatan för att pyssla med tidningen. Att göra allt på skrivmaskin och sedan skicka till tryckeri för att få tillbaka långa textremsor som klipptes och klistrades ihop till det slutgiltiga resultatet tillsammans med gnuggisar och fotografier. Ett arbete som är långt mer tidskrävande än dagens digitala redigeringsprogram.

Vi pratar mest om tidningen formgivning och bilder, för det är det Johan har sysslat mest med. Han har ritat många av illustrationerna och rubrikerna, men även gjort en del reportage. Det finns ett särskilt reportage som Johan gärna skryter om, nämligen ett om en intervju med Anton Nilsson, Amalthea-mannen. Han berättar att de var grannar i Årsta och Anton var även med i S-föreningen i området likt Johan. Anton sa ofta inte mycket på föreningens möten, utom en gång då han rese sig och sa att det är

dags att göra världsrevolution och ta till vapen!

Med denna rövarhistoria färskt i minnet är det dags för mig att bege mig. Jag tackar för kaffet och får även med mig ett gäng gamla nummer. På tunnelbanan hem sitter jag och kan inte riktigt sluta bläddra i dessa gamla tiningar nu när jag vet hur mycket arbete som är lagda bakom dem!

22 | UngMening

ARG INSÄNDARE

EU är verkligen på många sätt en stinkande soppa med fel gubbe på fel plats! Varför sitter rasister från massa olika länder och röstar om vi ska få föra en solidarisk asyl- och flyktingpolitik? Och VARFÖR i allsin dar sitter torskar och beslutar om sexköp? I alla partigrupper, även vår egen, sitter alltså sexköpare och skrävlar om de tjejer som dom brukar gå till och i andra sekunden röstar det om EU:s traffickinglagar. Det är som att låta fortkörare sätta fartgränser, fast bara sjukt mycket äckligare!Man blev verkligen förbannad av att höra vad Anna Hedh hade att berätta i Bryssel. Usch! Upp till kamp feminister!arg_tjej_91

(Andrea Törnestam SSU Front)

VI KAN INTE ACCEPTERA hÖGERNS BIlD AV SAMhÄllET

När vår nye ekonomiske talesman Tommy Waidelich i en debatt mot Anders Borg hävdar att ”socialdemokraterna inte ser något behov av varken höjda eller sänkta skatter” undrar jag verkligen vad som händer med partiet. Det finns en rädsla för att inte bli omtyckta av väljarna. Vi har börjat acceptera högerns världsbild som säger att det enda folket bryr sig om är sig själva och sin feta inkomst. Den här världsbilden är dock omöjlig att kombinera med någon slags socialdemokratisk ideologi. Vi måste stå fast vid att alla, oavsett egen inkomst, mår bättre av ett solidariskt samhälle. För den här bilden av samhället som består någon lättare form av socialdarwinism där de sämre företagen, mindre skolorna och lägre samhällsklasserna är menade att slås ut, där folket konkurrerar med varandra, den bilden går inte att kombinera med vår socialdemokratiska värdegrund. Vi kan inte acceptera högerns sanning utan att därmed förneka oss själva och allt vi tror på.

Våra politiker måste sluta snegla på högern och drömma om hur någon slags copypaste-taktik ska bringa valvinst 2014. Sväng nu tillbaks till vänstern innan det är försent. Tanken om ett solidariskt samhälle där den som står i solsken känner en vilja att hålla ett paraply över grannen som står i ösregn blir aldrig omodern! Förnyelsen som alla ständigt tjatat om innebär inte ett steg åt höger. Den innebär ett förtydligande av vår politik samt vårt utåtriktade arbete, en insikt om att Sverige behöver oss, och sist men inte minst ett generationsskifte i partiet.

Och allvarligt nu, sluta mesa så mycket. Att betala skatt är coolt och nödvändigt, glöm aldrig det. Staten är inget omänskligt monsterorgan, det är ju för fan vi. Våra representanter.

Bli ett eget alternativ nu, på riktigt.

Susanna Kierkegaard SSU Wasastan

INSÄNDARSIDAhIT FåR MAN SKICKA IN VAD SOM hElST! um@stockholm.ssu.se

UngMening | 23

Månadens önskebild: Tapper valarbetare

24 | UngMening

POSTTIDNING BPorto betalt