Rapport 2002: 1047

Wermdö Golf & Country Club

Särskild arkeologisk undersökning Värmdövik 2:1, RAÄ 128 Värmdö socken, Uppland

Två vikingatida gravar

Kartor ur allmänt kartmaterial: ©Lantmäteriverket Gävle 2007. Medgivande I 2007/2184.

Wermdö Golf & Country Club

Två vikingatida gravar

Särskild arkeologisk undersökning Värmdövik 2:1, RAÄ 128 Värmdö socken, Uppland

Text och manus: Ingela Holmgren Ann-Charlotte Larsson Bilder och layout: Toralf Fors

Innehållsförteckning

Inledning..……………………………………………………………...Inledning..……………………………………………………………...Inledning..……………………………………………………………...Inledning..……………………………………………………………... Topografi och terräng…………………………………………...Topografi och terräng…………………………………………...Topografi och terräng…………………………………………...Topografi och terräng…………………………………………... Fornlämningsmiljö………………………………………………….Fornlämningsmiljö………………………………………………….Fornlämningsmiljö………………………………………………….Fornlämningsmiljö…………………………………………………. Stenålder……………………………………………………………………………….. Bronsålder……………………………………………………………………………… Järnålder………………………………………………………………………………… Raä 128 och fornlämningar i närmiljön……………………………………...

Metodval och dokumentationsteknik…………………..Metodval och dokumentationsteknik…………………..Metodval och dokumentationsteknik…………………..Metodval och dokumentationsteknik………………….. Gravarnas uppbyggnad och stratigrafi……………Gravarnas uppbyggnad och stratigrafi……………Gravarnas uppbyggnad och stratigrafi……………Gravarnas uppbyggnad och stratigrafi…………………..……..……..…….. Grav 1……………………………………………………………………………………... Grav 2…………………………………………………………………………………….. Gravfältet som helhet…………………………………………………………….

Fyndmaterial…………………………………………………………Fyndmaterial…………………………………………………………Fyndmaterial…………………………………………………………Fyndmaterial………………………………………………………… Datering och tolkning…………………………………………...Datering och tolkning…………………………………………...Datering och tolkning…………………………………………...Datering och tolkning…………………………………………... Sammanfattning……………………………………………………Sammanfattning……………………………………………………Sammanfattning……………………………………………………Sammanfattning…………………………………………………… Fyndlista……Fyndlista……Fyndlista……Fyndlista………………………………………………………………..…………………………………………………………..…………………………………………………………..………………………………………………………….. Referenser……………………………………………………………..Referenser……………………………………………………………..Referenser……………………………………………………………..Referenser…………………………………………………………….. Tryckt material………………………………………………………………………. Otryckt material……………………………………………………………………. Övriga uppgifter…………………………………………………………………….. Kartor…………………………………………………………………………………….. Register…………………………………………………………………………………..

Administrativa och tekniska uppgifter………………….Administrativa och tekniska uppgifter………………….Administrativa och tekniska uppgifter………………….Administrativa och tekniska uppgifter………………….

4444 5555 5555 5 5 6 6

7777 7777 7 9 11

11111111 13131313 14141414 15151515 16161616 16 16 16 16 16

17171717

Sida 4

Under april månad 2001 utförde Arkeologi-konsult en särskild undersökning av RAÄ 128, två gravar belägna på fastigheten Värmdövik 2:1, Värmdö socken och kom-mun, Stockholms län. Undersökningen ut-fördes på uppdrag av Wermdö Golf & Country Club och länsstyrelsen i Stock-holms län.

Syftet med uppdraget var att undersöka och borttaga två gravar i kanten av ett gravfält, för att möjliggöra anläggandet av ett utslag och därmed en säkrad spelmiljö för golf-verksamheten. Golfbanan anlades på 1960-talet och hål sju har haft samma utsträck-ning sedan dess. Länsstyrelsen lämnade 1995 tillstånd att flytta herrarnas utslagsplats till hål sju på Värmdö golfbana. Platsen ut-

Inledning

Fig. 1.Fig. 1.Fig. 1.Fig. 1. Utdrag ur Fastighetskartan 10J 5A Herrviksnäs med undersökningsområdet markerat.

gjordes av en bergavsats som låg omedelbart söder om den sydligaste anläggningen i gravfältet RAÄ 128. Högen omgärdades på tre sidor av utslagsplatsen, som var upp-byggd av timmerstockar och innanför dem sandfyllning. Utslagsplatsen var för liten och låg för nära högen, som kom till skada ge-nom att stenar lossnade. En meter norr om högen fanns en stensättning som var över-täckt av en mattutslagsplats. Gravfältet be-stod enligt fornminnesregistret av sju gravar. Gravarna var sedan länge utsatta för slitage. Med hänsyn till detta och fornlämningens upplevelsevärde lämnade länsstyrelsen 2001-04-02 tillstånd till borttagande av högen och stensättningen enligt beslut 2021-00-49952. Enligt länsstyrelsens instruktioner skulle rapporten vara i enkelt utförande.

Sida 5

Topografi och terräng

De berörda gravarna ligger 10 meter över havet på en bergsklack som stupar brant åt S-SV ned mot vattnet i Ålstäksviken. Klack-en ingår i en höjdrygg som löper i Ö-V rikt-ning och når 35 meter över havet. På ryggen finns enstaka partier av berg i dagen och

områden med blockig morän. Höjden är be-vuxen med blandskog bestående av tall, ek, björk och enstaka enar. Det omgivande landskapet är kuperat med låglänta ytor kring fem meter över havet och trettiotalet meter högre höjder.

Fig. 2.Fig. 2.Fig. 2.Fig. 2. Vy över åsen med utslagsplatsen och Raä 128 till vänster i bilden, vid Ålstäksviken.

Fornlämningsmiljö

De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Värmdö utgörs av ett antal boplatser från yngre stenålder, tillhörande den gropkera-miska kulturen. En av dessa är Återvall på Ingarö, där man förutom keramik och sten-yxor även påträffat lämningarna av en hydda (Biuw 1997:56-57). Vid den här tiden stod vattnet ca 30 m över dagens strandlinje och Ingarö var det enda större landområde som fanns i Värmdö kommun. Närmast belägna jämförbara stenåldersboplatser finns på Sö-dertörn (Granfelt et al 1989:253).

Det finns ett antal bronsåldersgravar på Värmdö. Några finns vid Hemmesta på Värmdö och några vid Återvall på Ingarö. På fyra platser finns skålgropsförekomster, det vill säga ytor med små gropformade hällristningar. Det är osäkert om det fanns någon fast bosättning på Värmdö under bronsåldern. Möjligen vistades bronsålders-människorna endast periodvis i skärgården för att fiska och jaga säl (Biuw 1997:56-57, Granfelt et al 1989:253).

Stenålder Bronsålder

Sida 6

De flesta kända fornlämningarna i Värmdö utgörs av gravar och gravfält från järnåldern. Vid Hemmesta, Lämshaga, Sund och Söde-råva finns gravfält som tagits i bruk redan under den äldre delen av järnåldern. Even-tuellt gäller detta även för Myttinge, Norr-näs och Säby (Biuw 1997:56-57). Det är dock först under yngre järnålder som mark för odling friläggs och kolonisation i någon större utsträckning n äga rum. Ett sextiotal gravfält i kommunen stammar från yngre järnålder och kan knytas till 25-30 gårdar, som i de flesta fall har kontinuitet fram till modern tid. Det är framför allt norra delen av Värmdö som är attraktiv för en bosätt-ning. Ett undantag utgörs av Säby på Inga-rö, där skärgårdens största järnåldersgravfält finns, med ca 150 synliga gravar och bland dem en storhög (Granfelt et al 1989:253, Biuw 1997:56-57). Två fornborgar är kända i Värmdö; den ena nära Gustavsberg och den andra vid sjön Grisslingen i närheten av Lämshaga. Endast en runsten är känd. Den står vid Väsby gårds järnåldersgravfält dit den flyttades på 1920-talet (Biuw 1997:56-57).

De berörda gravarna ingår i ett gravfält om sju kända gravar, varav fem utgörs av sten-sättningar och två av högar. Gravfältet är

Järnålder

Raä 128 och fornlämningar i när-miljön

beläget i en ojämn och gropig avsats i syd-sluttande och storblockig moränmark, i övergången mellan skogsmark och öppen mark/golfbana. Stensättningarna är 4-6,5 meter i diameter och 0,2-0,5 meter höga, be-stående av 0,1-0,5 meter stora stenar som är övertorvade men som i regel i syns i ytan. Tre stensättningar har kantkedja, 0,2-0,8 meter hög och bestående av 0,3-1,0 meter stora stenar. Några av stenarna i kantkedjor-na verkar vara naturliga stenblock. Stensätt-ningarnas yta är ojämn. Högarna är 6-7,5 meter i diameter och 0,6-0,7 meter höga. En har kantkedja med 0,2-0,5 meter stora ste-nar. En har även en flack mittgrop, 1,5 me-ter diameter och 0,1 meter djup. Ytterligare stensättningsliknande förhöjningar finns i området, som är skadat genom anläggande av utslag för golfbana (FMR). En utredning av ett planområde strax norr om Raä 128 gjordes 1992. I rapporten finns uppgifter om rikliga förekomster av skörbränd sten och sotfärgad jord på Raä 128, vilket tolka-des som en rest av en skärvstenshög. Den skulle enligt uppgift vara delvis skadad av den utslagsplats som var anlagd på den (Carlsson 1992: 5). Denna förmodade skärv-stenshög torde vara identisk med den un-dersökta stensättningen, det vill säga grav 2. Se även bilaga 2.

I närmiljön finns ytterligare ett antal forn-lämningar av liknande slag. Raä 67 utgörs av en stensättningsliknande lämning respektive en husgrund, Raä 68 omfattar tre stensätt-ningar, Raä 132 utgörs av fyra högar, 20 stensättningar och en högliknande lämning och Raä 133 omfattar ytterligare fem sten-sättningar. Det finns bara en känd boplats, Raä 237. Ett intressant inslag i fornläm-ningsbilden utgörs av Raä 100, en fyndupp-gift om två silvermynt slagna i Bagdad år 327 och 329. Fyndplatsen för dessa fynd är inte närmare känd; marken utgörs numera av golfbana. Utöver detta finns även en hål-väg, Raä 238 (FMR).

Ritning 1. Ritning 1. Ritning 1. Ritning 1. Grav 1 och 2 tillsammans med övriga gravar i fornlämning Raä 128.

Sida 7

Metodval och dokumentationsteknik

Undersökningen inleddes med en terrängre-kognoscering och inmätning av gravarna på gravfält 128 med totalstation. De befintliga moderna vallarna och träkonstruktionerna fotodokumenterades och delar av vallarna togs bort. Gravarna torvades av med maskin och en metalldetektoravsökning genomför-des. Efter handrensning skedde dokumenta-tion genom planritning i skala 1:50, fotogra-fering och uppmätning av de rensade struk-turerna. Vidare lades en profil i nordsydlig riktning över gravarna så att en gemensam profil erhölls. Profilen dokumenterades ge-nom fotografering och profilritning i skala 1:20 samt genom inmätning med totalsta-tion. Utgrävningen skedde för hand. Maskin användes som hjälp för att lyfta de större stenarna. Fyllningen i gravarnas mitt sållades

i vattensåll. De fynd som påträffades foto-graferades på plats och mättes in med total-station. Efter avslutad utgrävning återställ-des den mark som skulle bevaras till skydd för kvarliggande gravar. De benrester som påträffades fick lufttorka medan fynd av järn lades i försluten förpackning i silica-gel i väntan på konservering. Efter att konser-veringen avslutades under augusti månad 2002 skedde avrapportering av undersök-ningen. Utöver metalldetektoravsökning genomfördes inga specialundersökningar. Kolprover för C14-analys samlades in, men analyserades inte eftersom de inte ansågs tillföra ny information om datering. Kolpro-verna har dock sparats för eventuella framti-da analyser i samband med forskning och förvaras tillsammans med fynden på SHM.

Gravarnas uppbyggnad och stratigrafi

Grav 1 Den recenta fyllningen från utslagskonstruk-tionen som omgav och till viss del överlag-rade den södra graven var mellan 0,35-1,2 meter tjock. Graven var överväxt med gräs och småbuskar. Vid avtorvningen påträffa-des klippmassor, mull, grästorv, ett stort an-tal peggar och några golfbollar på graven. Klippmassorna täckte en central fördjup-ning, cirka 0,8 meter i diameter och 0,1 me-ter djup, som sammanföll med ett stenfritt parti i högens mitt. Vid rensningen togs större delen av torven och klippmassorna i högens mitt bort. Mängden recenta massor på högen framgår därför inte av profilrit-ningen.

Grav 1 utgjordes av en rund fylld hög, som efter avtorvning var 7,5-8 meter i diameter och 0,3-1,0 meter hög, mestadels 0,6-0,8 meter hög. De flesta stenarna i fyllningen var 0,25-0,5 meter stora medan kantkedjan bestod av 0,5-1,25 meter stora stenar. I an-slutning till kantkedjan fanns även ett block

med måtten 0,8x1,75x2 meter som möjligen ska betraktas som en del av kantkedjan. Blocket var jordfast, men rörde inte marken vid profilen, varför detta ej framgår av pro-filritningen. Utanför kantkedjan låg ett stort antal stenar som ursprungligen torde ha in-gått i konstruktionen. Ej medräknat dessa stenar har högen en bullig form och mäter 5,5 meter i diameter.

Den beigebruna sandlinsen (1) i grav 1 här-rör från den recenta fyllningen innanför tim-merstockarna som omgav högen. Det brun-svarta siltlager (2) som i profilritningen syns på gravens norra och södra sida är infiltrerat av torvlagret. Det har troligen funnits även på gravens mittparti, där rensning har skett fram till dess att stenar börjat framträda. Det fanns stora mängder jord mellan stenar-na, speciellt i det relativt stenfria partiet i gravens mitt. I profilen syntes spåren efter en plundring tydligt. I gravens mitt fanns ett närmast stenfritt parti med två tydliga fyll-ningar. Den övre fyllningen (9) stammar

Sida 8

Ritning 2. Ritning 2. Ritning 2. Ritning 2. Planritning över de två vikingatida gravarna. Grav nr. 2 i norr och grav 1 i söder. Skala 1:800

Sida 9

FFFFig. 3.ig. 3.ig. 3.ig. 3. Grav 1 under utgrävning. Halva graven har grävts ut och profilen har rensats inför profilritning. I bak-grunden syns utslagsplatsens sandfyllning.

från golfbanans brukningstid, medan den undre fyllningen (10) av svart humös silt kan vara äldre. Den kan bestå av material som hamnat i nedgrävningen i samband med och efter en plundring. Den fyller en nedgräv-ning i en grå humös sandig silt (8) som bör betraktas som en del av grav-konstruktionen, om än en om-rörd sådan. På denna nivå var stenarna i konstruktionen gene-rellt sett något mindre i storlek och antal än högre upp. Stenar-na låg spridda i jorden utan nå-gon tydlig konstruktion, bort-sett från den nordöstra delen där stenarna i den inre kon-struktionen bildade en halvmå-neform. De stenar som låg spridda utanför kantkedjan kommer troligen från det sten-fria partiet i stensättningens mitt och kan ha kastats bort i samband med plundringen. Det gråbruna lagret med kol- och sotinblandning (6) i högens botten var fläckigt, hade en mycket oregelbunden form och var inte sammanhängande i plan. Det utgör troligen spår efter en annan aktivitet än kremering. De sand- och lerlager som låg direkt på bergshällen (4 och 5) är troligen naturliga.

Grav 2 Ett cirka 0,1 meter tjockt gruslager var på-fört i den norra och nordostliga delen av grav 2. Gruset tillhörde en liten grusväg som anslöt till trätrapporna som ledde från golf-banan upp till utslagsplatsen på stensätt-

FFFFig. 4.ig. 4.ig. 4.ig. 4. Grav 2 under utgrävning. Jorden högra gravhal-vans mitt visar att kistan säckat ihop. De stenar som syns i den vänstra gravhalvans mitt täcker själva kist-konstruktionen, men låg tidigare högre upp.

ningen. Gruset gjorde att graven såg mindre ut före rensning än vad den visade sig vara efter rensning. Troligen har jordmassor på-förts på gravens mitt och södra del. I gra-vens västra del fanns tydliga störningar i form av åtta nedgjutningar av cement, som

utgjort ett fundament till en trä-plattform för utslag. De översta stenarna i stensättningen gav in-tryck av att vara kringflyttade.

Grav 2 utgjordes av en rund till oval stensättning, östvästligt ori-enterad, med en central stenpack-ning och en yttre friliggande kant-kedja. Stensättningen var efter av-torvning 0,2-0,4 meter hög och mätte 7,5x8 meter i diameter. Den friliggande kantkedjan bestod av rundade 0,3-0,5 meter stora ste-nar. I nordost var den mycket tyd-lig, medan det i nordväst och sö-

der fanns sten som förband den yttre kant-kedjan med den inre koncentrationen. I yt-

Sida 10

RRRRitning 3. itning 3. itning 3. itning 3. Profilritning där grav 1 representeras av den undre profil-ritningen och grav 2 av den övre. Skala 1:400

1.

Bei

gebr

un sa

nd, r

ecen

t fy

llnin

g.

2.

Bru

nsva

rt si

lt, h

umös

och

med

stor

inbl

andn

ing

av rö

tter

. 3.

B

run

sand

ig si

lt.

4.

Grö

n/bl

åbei

ge le

ra.

5.

Mör

kbei

ge t

ill ro

strö

tt sa

ndla

ger.

6.

Grå

brun

sand

ig si

lt m

ed k

olst

änk

och

soti

nbla

ndni

ng.

7.

Bru

n sa

nd.

8.

Grå

hum

ös sa

ndig

silt

. 9.

G

rå g

rusig

silt

, rec

ent

dum

pmat

eria

l. 10

.

Sva

rt, h

umös

silt

med

kol

inbl

andn

ing,

rött

er o

ch b

arkb

itar

. 11

.

L

jusg

rå/g

ulgr

å fin

och

hom

ogen

silt

ig sa

nd.

12.

Ros

tröd

/bei

ge/m

örkb

run

mel

erad

del

vis g

rov

sand

. 13

.

L

jusb

run

någo

t gr

usig

sand

. 14

.

Mör

kbru

n gr

usig

sand

. 15

.

Bru

n-sv

artb

run

hum

ös si

lt- o

ch g

rovg

rusb

land

ning

, rec

ent.

16

.

Gul

t ti

ll bl

ekt

rost

röd

grus

ig sa

nd.

17.

Grå

beig

e fin

sand

. 18

.

Grå

brun

och

bei

ge m

eler

ad n

ågot

sand

ig si

lt..

19.

G

råbr

un si

ltig

sand

med

kol

stän

k i b

otte

n av

lagr

et.

20.

G

ulak

tig

kom

pakt

sand

. 21

.

B

eige

gul s

and.

22

.

Sva

rtbr

un si

lt m

ed k

olst

änk.

Sida 11

terkanten av gravens södra del, delvis mellan grav 1 och grav 2, låg några stenar i storle-ken 1-1,5 meter. Den centrala stenpackning-en var 3,25x4 meter stor och var uppbyggd av stenar i storleken 0,1-0,5 meter. I dess mitt fanns ett ovalt stenfritt parti som sträckte sig drygt 2 meter i östvästlig rikt-ning

De sentida störningarna är tydliga både på plan- och profilritningen. I profilritningen syns ett betongfundament, gjutet i ljusbrun grusig sand av recent karaktär (14). I anslut-ning till detta fanns en sandlins (13) och en annan lagerbildning (15) som också var av recent karaktär. Den gråbeiga sanden (17) utgör en fyllning på naturliga sandlager (16 och 20). På 0,3 meters djup påträffades packade stenar även i mittgravens centrum. De jordmassor som låg ovanpå stenpack-ningen kan härstamma från en plundring (18). Troligare är dock att stenarna i pack-ningen har legat på en kista, som rasat sam-man när den förmultnat. Under stenpack-ningen framträdde på cirka 0,5 meter djup ett lager av gråbrun siltig sand med kolstänk (19). Det sträckte sig cirka 3 meter i östväst-lig riktning och var 0,8-1,0 meter brett. Lag-

ret var fyndförande och utgör troligen res-terna av en förmultnad kista och kropp. Nedgrävningen i de naturliga sandlagren var mycket tydlig. En sothorisont framträdde i profilen 0,1-0,2 meter ned i gravens norra del och nådde som djupast 0,4 meter ned. Sotlagret torde ha tillkommit innan grav-läggningen eller i anslutning till den, efter-som den delvis överlagras av fyllningen i stensättningen (17).

Gravfältet som helhet I FMR finns sju kända gravar registrerade. Vid utgrävningstillfället kunde dock åtta möjliga gravar lokaliseras. Den nytillkomna är troligen den västligaste som utgörs av en mindre oval till rektangulär stensättning. Som framgår av figur 4 ligger de undersökta gravarna i gravfältets sydvästra del. Någon inbördes kronologi för gravfältets gravar kunde inte göras, eftersom endast två gravar varit föremål för arkeologiska undersök-ningar. Profilritningen över de undersökta gravarna avslöjade inte i vilken ordning de anlagts, eftersom det inte fanns några kul-turpåverkade lager som knöt samman de båda stensättningarna.

Fyndmaterial Fyndmaterialet från de båda gravarna om-fattar 28 fyndposter som fördelar sig på 23 spikar/spikfragment, en benförekomst, en förekomst av trä, en kniv, en liten silverring och fragment av en pärla.

I grav 1 påträffades tre spikfragment i gra-vens centrala del. Spikarna härrör sannolikt från en kista.

I grav 2 påträffades övriga fynd. Fyndmate-rialet i grav 2 kan indelas i två huvudsakliga fyndkategorier, dels rester från kistor i form av spikar, dels rester av den döde och den dödes begravningsklädsel, såsom ben, kniv, pärla och ring (jfr Andersson 1997). Möjli-gen ska kniven betraktas som ett föremål av

gåvokaraktär som avsiktligt lagts ned vid be-gravningen. De mer välbevarade spikarna var 5-6 cm långa, med runda till ovala/fyrkantiga huvuden varav somliga var rela-tivt stora. Den enkla kniven var 13 cm lång och hade ett blad av järn och ett skaft av trä. De träfragment som påträffades kan komma från kistan eller någon spik. Silverringen var mycket liten, 1,2 cm i diameter. Den var öp-pen på ena sidan och ornerad med tvärgåen-de fåror. Pärlan bestod av opak orange glas-fluss och var fragmenterad på ett sätt som gjorde att dess ursprungliga form inte kunde avgöras. Orangea/röda opaka pärlor är inte speciellt tidstypiska utan förekommer i stort sett under hela järnåldern (Andersson 1997:30).

Sida 12

Fynden i grav 2 påträffades över ett 2,1x0,8 m stor östvästligt orienterad yta, som var rektangulär till trapetzoid till formen. Spi-karna/spikfragmenten påträffades framför allt i skelettgravens västra och östra ändar med endast ett fåtal i dess inre och södra delar. På många av spikarna fanns trärester från kistan. De benrester som påträffades var obrända men skelettet var praktiskt taget helt förmultnat. Benresterna var för frag-mentariska, mjuka och sköra för att någon vidare bedöm-ning av dem skulle vara möj-lig. Benresterna påträffades i an-slutning till sil-verringen och pärlfragmentet i skelettgravens västra del medan kniven påträffa-des i dess östra del. Om kroppen nedlagts med huvudet i väster skulle det innebära att benresterna kommer från överkropps- eller huvud-

partiet. Silverringen och pärlan skulle då lig-ga på den gravlagdes högra sida i huvudhöjd medan kniven låg på vänster sida vid den gravlagdes fötter eller ben. Gränsen mellan gåvor och personliga tillhörigheter är svår-dragen, men att döma av knivens belägenhet har den inte burits av den gravlagde utan istället placerats i kistans nedre del vid jord-fästningen.

Vad gäller fyndens tillstånd var järnföremå-len kraftigt korroderade med stora korro-sionsblåsor som täckte djupa gropar. Före-målen är bitvis håliga med mjöliga orangea järnkorrosionsprodukter och är därför mycket sköra. Träresterna på spikarna och kniven var spröda och smulade. Den lilla silverringen var täckt av ett skikt med grålila silverkorrosionsprodukter, troligen silver-klorid. Ringens yta är delvis bortkorroderad, varför det inte går att se eventuella spår av användning (Norlander 2002). De fynd med bäst bevarad metallkärna konserverades vid Riksantikvarieämbetets antikvarisk-tekniska avdelning.

FFFFig. 5.ig. 5.ig. 5.ig. 5. Kniven tillhörde ett av de föremål man bar med sig, och som ofta påträffas i gravar från denna tid. Spiken har hållit samman kistan.

FFFFig.6.ig.6.ig.6.ig.6. Var den lilla silverringen har suttit är oklart.

Sida 13

I grav 1 påträffades inga benrester och de enda fynden utgjordes av tre spikfragment. På gravens botten fanns ett mycket tunt och osammanhängande sotlager. Inga gravgåvor påträffades i sotet och spåren efter eldpå-verkan bedömdes vara alltför svaga för att härröra från en kremering. Avsaknaden av ett brandlager sammantaget med de tre spik-fragmenten, som kan utgöra rester efter en kista, indikerar att högen har varit en ske-lettgrav. Att inga fynd av gravgåvor gjordes, kan antingen bero på att inga gåvor funnits, eller på att de stulits/förstörts vid plund-ringen. Inget kan uttydas om kroppens ori-entering i graven. Den fyndförande mörk-färgning som i grav 2 påträffades under stenpackningen var liksom graven i helhet östvästligt orienterad. Mörkfärgningens form och storlek sammantaget med före-komsten av spikar med trärester och obrän-da ben indikerar att det var en skelettgrav med kista.

De båda gravarnas läge på nedre delen av en ås, endast cirka 10 meter över havet, indike-rar att gravarna är från yngre järnålder. Ef-tersom grav 2 är en skelettgrav i kista, place-rad i östvästlig riktning under en stensätt-ning, är det sannolikt en kristen grav från övergången mellan hednisk och kristen tro. Om detsamma gäller grav 1 är osäkert. Både likbränning och jordande förekommer un-der vikingatiden men under dess slutskede blev jordandet den enda begravningsfor-men, under påverkan från kristendomen. Gravskicket förändrades från brandlager un-der hög eller stensättning som var det vanli-gaste under 800- och 900-talen. Från 800-talets början fanns dock schaktgravar med eller utan kista på Björkö i Mälaren; vissa under flat mark utan synlig markering i markytan, andra under högar. Även på and-ra platser i Mellansverige finns enstaka ex-empel på sådana gravar från tidig vikingatid, men det är inte förrän omkring år 1000 som jordandet blir dominerande, då i form av enkla östvästligt orienterade schaktgravar

med eller utan kista, gärna under rektangulä-ra eller runda ofyllda stensättningar (Thunmark-Nylén et al 1981:228). Rent ge-nerellt ligger skillnaden mellan vikingatida hedniska och kristna gravar i att de hedniska gravarna är nordsydligt orienterade, medan de kristna är östvästligt orienterade med hu-vudet i väst. Det är för att ansiktet ska vara vänt mot öst vid uppståndelsen på den yt-tersta dagen. De kristna gravlades med få eller inga gravgåvor, i svepning eller ibland i sina gångkläder (Thunmark-Nylén et al 1981:89-90).

Eftersom grav 2 utgörs av en skelettgrav i spikad kista med föga mer än en kniv kan graven dateras till 1000-talet eller möjligen fram till cirka 1125. Graven utgör ett exem-pel på de första kristna gravarna i Mälarda-lens landsbygd. Dessa anlades på gårdsgrav-fälten innan man etablerat regelrätta kyrko-gårdar. Läget ute på Värmdö utesluter också en datering tidigare än vikingatiden (Rundkvist). Någon datering av grav 1 är inte möjlig.

Gravgåvorna avslöjar inte något om den dö-des könstillhörighet. Knivar hörde nämligen både till männens och kvinnornas personli-ga utstyrsel och hittas mycket ofta i gravar-na. Om den orangea pärlan hade varit tunn-formad så skulle man kunna inskränka dess datering till vendeltiden eller vikingatiden (Rundkvist). Eftersom dess ursprungliga form inte kan bestämmas, kan den inte bi-dra till dateringen.

Både i grav 1 och 2 fanns sotlager, som inte tycks härröra från en kremering eller en brandgrav. Vikingatiden kännetecknas av att hedniskt och kristet bruk förekommer jämte varandra. Sotlagren kan höra samman med en form av ceremoniell bränning som inte omfattar den dödes kropp, där man i en övergång mellan två religiösa synsätt blandar delar av de ceremonier som var förknippade med brandgravskick respektive skelett-gravskick.

Datering och tolkning

Sida 14

pärla. Således var graven en skelettgrav med rester av en kista. Skelettet var nästan helt förmultnat och någon könsbestämning kun-de inte göras utifrån fynden. Stensättningen kan utifrån läge, form och gravskick dateras till vikingatiden. Högen har troligen en lik-nande datering. I botten på båda gravarna påträffades ett sotlager som kan härröra från begravningsceremonin.

Under april månad grävdes två gravar ut på Raä 128, en hög och en stensättning. Högen har vid något tillfälle plundrats och de enda fynden utgjordes av tre spikfragment. Sten-sättningen var också den störd av mer senti-da aktiviteter, men gravens mitt var fortfa-rande ostörd. Under en central stenpackning påträffades spikar, ben- och träfragment, en kniv, en liten silverring och fragment av en

Sammanfattning

FFFFig. 7.ig. 7.ig. 7.ig. 7. Undersökarna i vårsol. Från vänster: Per Falkenström, grävmaskinisten Roland Eriksson, Ann-Charlotte Lars-son, Ingela Holmgren och Toralf Fors.

Sida 15

GravGravGravGrav Fynd nrFynd nrFynd nrFynd nr TypTypTypTyp MaterialMaterialMaterialMaterial Antal Antal Antal Antal fragfragfragfrag

Vikt gVikt gVikt gVikt g Längd cmLängd cmLängd cmLängd cm Bredd cmBredd cmBredd cmBredd cm TjocTjocTjocTjock-k-k-k-lek cmlek cmlek cmlek cm

LagerLagerLagerLager KonseKonseKonseKonser-r-r-r-veratveratveratverat

XXXX----koordinatkoordinatkoordinatkoordinat YYYY----koordinatkoordinatkoordinatkoordinat

1 F00101 Spikfragment Järn 2 0,27 1,1 0,6 0,4 - 76445,27 123384,63 1 F00102 Spikhuvud Järn 1 2,07 1,3 1,5 1,6 Lager 6 x 76445,10 123384,29 1 F00105 Spikfragment Järn 1 3,71 4,7 0,7 0,6 Lager 8 x 76444,94 123385,65 2 F00202 Spikfragment Järn 1 8,03 2,7 1,0 0,7 Lager 19 76452,80 123382,43 2 F00203 Spik med trärester Järn/trä 1 9,02 5,6 0,6 0,7 Lager 19 x 76453,04 123382,69 2 F00204 Spik med trärester Järn/trä 1 8,58 3,0 0,7 0,6 Lager 19, ej inmätt 2 F00206 Benrester Ben - 6,90 - - - Lager 19 76453,26 123382,49 2 F00207 Spik med trärester Järn/trä 1 11,20 5,4 1,5 1,5 Lager 19 76453,44 123382,60 2 F00208 Spikfragment Järn 5 5,39 2,5 1,8 1,4 Lager 19 76453,25 123382,28 2 F00209 Spik med trärester Järn/trä 4 9,14 5,0 0,9 0,7 Lager 19 x 76452,95 123382,38 2 F00210 Ring, ornerad med

tvärgående fåror. Öp-pen på ena sidan.

Silver 1 0,25 - 1,2 i diam 0,1 Lager 19 x 76453,15 123382,45

2 F00211 Fragment av orange pärla, opak.

Glasfluss 1 0,17 0,5 0,5 0,4 Lager 19 76452,97 123382,41

2 F00212 Spikfragment med trärester

Järn/trä 1 4,93 4,0 0,8 1,5 Lager 19 76453,22 123382,32

2 F00213 Spik med trärester Järn/trä 4 8,71 5,1 0,6 0,8 Lager 19 x 76453,31 123383,19 2 F00214 Träfragment Trä - 0,44 - - - Lager 19 76453,41 123382,65 2 F00215 Spikfragment Järn 4 7,86 2,5 0,8 0,6 Lager 19 76453,23 123382,36 2 F00216 Spikfragment Järn 2 2,32 2,9 1,0 0,7 Lager 19 76453,55 123382,35 2 F00219 Spik med trärester Järn/trä 2 8,51 4,2 0,7 0,6 Lager 19 x 76453,55 123383,68 2 F00220 Spik med trärester Järn/trä 1 7,34 4,6 0,6 0,5 Lager 19 x 76453,66 123383,94 2 F00221 Spik med trärester

och spikfragment Järn/trä 2 10,30 5,9 0,5 0,5 Lager 19 x 76453,47 123383,72

2 F00222 Spik Järn 3 9,77 5,0 1,2 0,8 Lager 19 76453,90 123383,60 2 F00223 Spik Järn 1 12,41 4,8 0,8 0,6 Lager 19 76453,91 123383,72 2 F00224 Kniv med blad av

järn och skaft av trä Järn/trä 1 14,70 12,8 1,0 0,8 Lager 19 x 76453,82 12383,70

2 F00225 Spik Järn 1 11,61 3,7 0,7 0,7 Lager 19 76453,97 123384,11 2 F00226 Spik Järn 3 20,68 6,2 0,6 0,7 Lager 19, ej inmätt 2 F00227 Spik Järn 1 2,61 3,4 0,7 0,9 Från såll, V delen 2 F00228 Spik med trärester Järn/trä 1 10,36 3,4 0,7 0,9 Från såll, Ö delen 2 F00229 Spik med trärester Järn/trä 1 2,60 2,9 0,8 1,1 Från såll, Ö delen

Fyndlista

Sida 16

Referenser

Tryckt material Andersson, G. 1997. Arkeologisk undersökning: Valsta gravfält, Arlandabanan, Uppland, Norrsunda socken, RAÄ 59. Rapport 1997:9/1 (2). Stockholm: Byrån för arkeologiska undersökningar, UV Stockholm, Riksantikvarieämbetet.

Granfelt, B., Janninger, B. & Asplund, E. 1989. Stockholmsregionens kulturhistoriska miljöer. Landsbygdens kulturmiljöer. Underlag för regionplanering 1. Stockholm: Regionplane- och tra-fikkontoret, Stockholms läns landsting.

Kulturhistoria i Stockholms län. 1997. Red. Anita Biuw. Stockholm: Länsstyrelsen i Stockholms län.

Vikingatidens ABC. 1981. Red. Thunmark-Nylén, L., Lamm, J. P., Tegnér, G. & Sandwall, A. Historia i fickformat. Stockholm: Statens Historiska Museum.

Otryckt material Carlsson, D. 1992. Värmdövik 1:1, Svarta Backen, Värmdö sn, Stockholms län. Särskild utredning. Rapport IKOS 1992:5.

Norlander, Å. 2002. Konserveringsrapport. Dnr 414-1795-2001. Antikvarisk-tekniska avdelning-en, Riksantikvarieämbetet.

Övriga uppgifter Rundkvist, M. 2002-08-20 via e-post.

Kartor 10J 5A Herrviksnäs. Fastighetskartan Skala 1:12 500

Register FMR: Fornminnesregistret

Sida 17

Administrativa och tekniska uppgifter Administrativa uppgifter Länsstyrelsens beslutsnummer: 2021-00-49952 Arkeologikonsults projektnummer: 1047 Uppdragsgivare: Wermdö Golf & Country Club RAÄ Nr: 128

Belägenhet Fastighetsbeteckning: Värmdövik 2:1 Kommun: Värmdö Socken: Värmdö sn Län: Stockholms län Landskap: Uppland Ekonomisk karta/Fastighetskarta: 10J 5A Herrviksnäs Koordinater: X=76453 Y=123382 Undersökningen Undersökningstyp: Särskild undersökning Utförandetid: 2001-04-09 – 2001-04-25 Total undersökningsyta: 100 kvm Fältarbetstimmar: 328 Koordinatsystem: ST 74 Höjdsystem: RT 90

Personal Projektledare: Roger Blidmo Utgrävningsledare: Ann-Charlotte Larsson Fältarkeologer: Ann-Charlotte Larsson, Toralf Fors, Per Falkenström, Ingela Holmgren Rapportansvarig: Ingela Holmgren Karthantering ,foto och layout: Toralf Fors

Förvaring Fynd: Statens Historiska Museum Fotografier: Arkeologikonsult Planer och profiler: Arkeologikonsult och ATA