text: linnéa olsson japanska tongångar väger tungt · – vi har spelat ihop i tio år, men...

1
SvD fredag 20 april 2007 16 FREDAG HÅRDA BUD När svensk dödsmetall mer än något annat var bättre förr och den norska scenen sedan länge förlorat sitt sensationsvärde dundrar i stället ett nytt mörker in österifrån. En kompromisslös generation japanska metalband ska föra den hårda musiken in i framtiden. TEXT: LINNÉA OLSSON Sångaren Tatsurou Iwakami i japanska bandet MUCC under en spelning – Tidigare har Japan som mu- sikland varit väldigt isolerat. När intresset kommer utifrån, som det gör nu, ser man helt plötsligt möjligheterna att kunna lansera sådan här musik utomlands, sä- ger Michael Finnermark som se- dan 2005 driver det svenska bok- ningsbolaget New Nippon, som uteslutande bokar japanska band. Hans eget intresse tog fart när han stötte på metalbandet X-Japan på nätet. Efter att ha lyss- nat på västerländsk hårdrock i 15 år tedde sig japansk musik som något annorlunda och nytt. – Jag tyckte mig finna helt nya känslor i musiken, trots att jag inte kunde förstå de japanska texterna. Det kanske är det som kändes an- norlunda, att inte förstå men ändå reagera känslomässigt, säger han medan han visar mig runt på klub- ben Lunacy i H62 på Hornsgatan i Stockholm. Klubben har funnits i tre år och blivit ett tillhåll för fans av japansk rockmusik. – Folk gillar japansk musik mer och mer, det märks. Vissa blir in- tresserade via manga och letar sig på så sätt in i musiken, men många är också vanliga musikintressera- de människor som vill höra något som känns fräscht, fortsätter han. När kvartetten MUCC från Ibaraki spelar på Klubben i Stockholm en mulen marsdag ringlar kön lång ut- anför entrén. De som är längst fram har övernattat två nätter för att få bra platser. Publiken består fram- för allt av tjejer varav nästan samt- liga är uppseendeväckande i gran- diosa utstyrslar i mycket vitt och rosa, artificiellt hår och hårt smink. En sockrad variant av goth-kultu- ren kan man tycka, men Michael Finnermark menar att det är en utveckling av 80-talets glamrock. Fenomenet kallas ”visual kei”. – ”Kei” betyder ”band” eller ”grupp” och ”visual” syftar på ut- seendet och ytan. I Japan är det mycket mer accepterat för en man att klä sig feminint i jämfö- relse med här hemma där det är synonymt med homosexualitet. MUCC var visual kei förut, men inte längre. Deras scensmink nu är ingenting mot förr. Gitarristen Masaaki ”Miya” Yagu- chi och sångaren Tatsurou Iwaka- mi sitter backstage och tittar blygt upp under sina luggar. De verkar ovana vid en internationell inter- vjusituation och tolken får kämpa med översättningen. – Vi har spelat ihop i tio år, men aldrig förväntat oss att ta ban- det utanför Japan, säger gitarris- ten Miya några minuter innan han och resten av bandet tar av sig skorna (”det är bara en grej vi gör”) och spelar på en nysopad Klubbenscen. – Nu ligger vi på ett storbolag, vilket gör att allt blir lite enklare. Men det verkar vara stor skillnad på musikklimatet i Europa och Japan. Vi lyssnar knappt på ut- ländsk musik alls. Själva anger MUCC inhemska rockband från 70-talet som sin viktigaste influens, men vid sidan om rena och melodiska rockme- lodier samsas metalriff och funk i deras låtar. Den västerländska be- nämningen på det hela är ”J-rock”, en förhållandevis tom stämpel då det egentligen inte syftar på något mer än att bandet just är japanskt. Att japansk musik ofta fascinerar utländsk publik för att den är lite udda vänder Miya snabbt på: – Vi tycker att europeisk musik är konstig. Nanami Aisaka, ursprungligen från Kyoto men sedan tre år till- baka bosatt i Helsingborg tillsam- mans med sin make Björn Strid, tillika sångare i svenska metal- bandet Soilwork, ger några dagar senare sin syn på japansk metal: – Jag märkte att Japan är ett gan- ska konstigt land när jag började bo utomlands. Jag tror att det be- ror på att Japan är ett oreligiöst land. De flesta japaner är buddhis- ter eller shintoister, men de prak- tiserar inte religionen på sam- ma sätt som till exempel kristna. Uppfattningar om rätt och fel och livet och döden är annorlunda än i religiösa länder. Så när det gäller musiken kan japanska metalband därför inte vara så anti kristen- dom. De är arga på det politiska systemet, inte på Jesus. Bristen på statligt kulturstöd är också en viktig faktor till var- för japansk musik låter som den gör, menar hon. Sverige har gjort sig känt för motsatsen med hjälp av till exempel Studiefrämjandet, som tillgodoser band med replo- kaler, pengar till utrustning samt fixar spelningar. Vår regering stöttar inte musiken och med andra ord läg- ger de sig inte heller i. Det är därför den extrema, negativa och mörka sidan av kulturen utvecklats. Japanska bandet BORIS. Japanska bandet BORIS. Japanska tongångar väger tungt

Upload: others

Post on 27-Jul-2020

3 views

Category:

Documents


0 download

TRANSCRIPT

Page 1: TExT: LiNNéa OLSSON Japanska tongångar väger tungt · – Vi har spelat ihop i tio år, men aldrig förväntat oss att ta ban-det utanför Japan, säger gitarris-ten Miya några

SvD fredag 20 april 200716 fredag

HÅRDA BUD När svensk dödsmetall mer än något annat var bättre förr och den norska scenen sedan länge förlorat sitt sensationsvärde dundrar i stället ett nytt mörker in österifrån. En kompromisslös generation japanska metalband ska föra den hårda musiken in i framtiden.

TExT: LiNNéa OLSSON

Sångaren Tatsurou iwakami i japanska bandet MUCC under en spelning på Klubben i Stockholm en mulen marsdag. i MUCC:s musik vävs rock samman med metalriff och funk. FOTO: OLLE KirChMEiEr/rOCKFOTO

– Tidigare har Japan som mu-sikland varit väldigt isolerat. När intresset kommer utifrån, som det gör nu, ser man helt plötsligt möjligheterna att kunna lansera sådan här musik utomlands, sä-ger Michael Finnermark som se-dan 2005 driver det svenska bok-ningsbolaget New Nippon, som uteslutande bokar japanska band.

Hans eget intresse tog fart när han stötte på metalbandet X-Japan på nätet. Efter att ha lyss-nat på västerländsk hårdrock i 15 år tedde sig japansk musik som något annorlunda och nytt.

– Jag tyckte mig finna helt nya känslor i musiken, trots att jag inte kunde förstå de japanska texterna. Det kanske är det som kändes an-norlunda, att inte förstå men ändå reagera känslomässigt, säger han medan han visar mig runt på klub-ben Lunacy i H62 på Hornsgatan i Stockholm. Klubben har funnits i tre år och blivit ett tillhåll för fans av japansk rockmusik.

– Folk gillar japansk musik mer och mer, det märks. Vissa blir in-

tresserade via manga och letar sig på så sätt in i musiken, men många är också vanliga musikintressera-de människor som vill höra något som känns fräscht, fortsätter han.

När kvartetten MUCC från Ibaraki spelar på Klubben i Stockholm en mulen marsdag ringlar kön lång ut-anför entrén. De som är längst fram har övernattat två nätter för att få bra platser. Publiken består fram-för allt av tjejer varav nästan samt-

liga är uppseendeväckande i gran-diosa utstyrslar i mycket vitt och rosa, artificiellt hår och hårt smink. En sockrad variant av goth-kultu-ren kan man tycka, men Michael Finnermark menar att det är en utveckling av 80-talets glamrock. Fenomenet kallas ”visual kei”.

– ”Kei” betyder ”band” eller ”grupp” och ”visual” syftar på ut-seendet och ytan. I Japan är det mycket mer accepterat för en man att klä sig feminint i jämfö-relse med här hemma där det är synonymt med homosexualitet. MUCC var visual kei förut, men inte längre. Deras scensmink nu är ingenting mot förr.

Gitarristen Masaaki ”Miya” Yagu-chi och sångaren Tatsurou Iwaka-mi sitter backstage och tittar blygt upp under sina luggar. De verkar ovana vid en internationell inter-vjusituation och tolken får kämpa med översättningen.

– Vi har spelat ihop i tio år, men aldrig förväntat oss att ta ban-det utanför Japan, säger gitarris-

ten Miya några minuter innan han och resten av bandet tar av sig skorna (”det är bara en grej vi gör”) och spelar på en nysopad Klubbenscen.

– Nu ligger vi på ett storbolag, vilket gör att allt blir lite enklare. Men det verkar vara stor skillnad på musikklimatet i Europa och Japan. Vi lyssnar knappt på ut-ländsk musik alls.

Själva anger MUCC inhemska rockband från 70-talet som sin viktigaste influens, men vid sidan om rena och melodiska rockme-lodier samsas metalriff och funk i deras låtar. Den västerländska be-nämningen på det hela är ”J-rock”, en förhållandevis tom stämpel då det egentligen inte syftar på något mer än att bandet just är japanskt. Att japansk musik ofta fascinerar utländsk publik för att den är lite udda vänder Miya snabbt på:

– Vi tycker att europeisk musik är konstig.

Nanami Aisaka, ursprungligen från Kyoto men sedan tre år till-

baka bosatt i Helsingborg tillsam-mans med sin make Björn Strid, tillika sångare i svenska metal-bandet Soilwork, ger några dagar senare sin syn på japansk metal:

– Jag märkte att Japan är ett gan-ska konstigt land när jag började bo utomlands. Jag tror att det be-ror på att Japan är ett oreligiöst land. De flesta japaner är buddhis-ter eller shintoister, men de prak-tiserar inte religionen på sam-ma sätt som till exempel kristna. Uppfattningar om rätt och fel och livet och döden är annorlunda än i religiösa länder. Så när det gäller musiken kan japanska metalband därför inte vara så anti kristen-dom. De är arga på det politiska systemet, inte på Jesus.

Bristen på statligt kulturstöd är också en viktig faktor till var-för japansk musik låter som den gör, menar hon. Sverige har gjort sig känt för motsatsen med hjälp av till exempel Studiefrämjandet, som tillgodoser band med replo-kaler, pengar till utrustning samt fixar spelningar.

Vår regering stöttar inte musiken och med andra ord läg-ger de sig inte heller i. Det är därför den extrema, negativa och mörka sidan av kulturen utvecklats.Japanska bandet BOriS.

Japanska bandet BOriS.

Japanska tongångar väger tungt