svenska stadskärnor under...
TRANSCRIPT
EXAMENSARBETE FASTIGHETSUTVECKLING MED FASTIGHETSFÖRMEDLING FASTIGHETSUTVECKLING GRUNDNIVÅ, 15 HP STOCKHOLM, SVERIGE 2020
Svenska stadskärnor under coronakrisen Studie av tre svenska stadskärnors samverkansstrukturer under covid-19 pandemin 2020. Axel Lundbäck Sunny Simonian
0
1
2
Bachelor of Science thesis
Title
Author(s) Department TRITA number Supervisor Keywords
Swedish cities during the corona crisis. A study of three swedish cities collaboration structures during the covid-19 pandemic 2020. Axel Lundbäck, Sunny Simonian School of Architecture and the Built Environment TRITA-ABE-MBT-20431Anna Hrdlicka City development, collaboration, coronavirus, crisis, BID
Abstract
As a result of the covid-19 pandemic, many cities have been hit by large turnover losses in business. The municipality and the businesses that make up the city center today face major challenges, but also potential opportunities. This thesis aims to shed light on how collaborative relationships within urban development work can act as emergency preparedness in crises as well as what development opportunities the crisis creates.
The study is conducted at three city centers with varying degrees of collaboration: Kalmar, Ronneby and Visby. The results pointed overwhelmingly towards that collaboration between the municipality, business and property owners in the city is perceived as a form of preparedness. It is therefore of utmost importance to invest in creating good collaboration relationships within the city in good times to create the conditions for effective crisis management.
The study has found that there are certain success factors that are important for a city center to consider in its development. These are the importance of trust between functions and people, established communication paths and long-term strategic planning for increased demand. These elements support a thriving urban development, but also good crisis management.
3
4
Acknowledgement
This bachelor’s thesis in real estate development was written during the spring term 2020 at the Royal Institute of Technology. The work is equivalent to 15 credits and has been completed at the Department of Real Estate and Construction.
We would like to extend a thank you to our supervisor Anna Hrdlicka for guidance and support during the study. Furthermore, we would also like to extend a big thank you to the following people who took the time to volunteer to be interviewed despite the unusual circumstances brought about by the covid-19 pandemic.
● Inger Alfredsson. Nationell samordnande, Svenska stadskärnor● Fredrik Bergström. Affärsområdeschef, WSP Advisory● Lisa Söderholm. Centrumutvecklare, Kalmar City● Thomas Davidsson. Näringslivschef, Kalmar Kommun● Eva Nypelius. Regionstyrelsens ordförande, Region Gotland● Roger Fredriksson. Kommunstyrelsens ordförande, Ronneby Kommun
Stockholm, June 8th, 2020
Axel Lundbäck Sunny Simonian
5
Examensarbete
Titel
Författare Institution TRITA nummer Handledare Nyckelord
Svenska stadskärnor under coronakrisen. En studie av tre svenska stadskärnors samverkansstrukturer under covid-19 pandemin 2020. Axel Lundbäck, Sunny Simonian Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad TRITA-ABE-MBT-20431Anna Hrdlicka Stadsutveckling, samverkan, coronavirus, kris, BID
Sammanfattning
Till följd av covid-19 pandemin har många stadskärnor drabbats av stora omsättningsförluster i näringslivet. Kommunen och verksamheterna som utgör stadskärnan står idag inför stora utmaningar, men också inför eventuella möjligheter. Denna uppsats syftar till att belysa hur samverkansrelationer inom stadsutvecklingsarbetet kan agera som beredskap i kriser samt vilka utvecklingsmöjligheter som krisen ger upphov till.
Studien görs på tre stadskärnor med varierande grad av samverkan: Kalmar, Ronneby och Visby. Resultaten visade överväldigande tydligt att samarbete mellan kommun, näringsliv samt fastighetsägare i staden upplevs som en form av beredskap. Det är därmed ytterst viktigt att satsa på att skapa goda samverkansrelationer inom staden i goda tider för att skapa förutsättningar för effektiv krishantering.
Studien har funnit att det finns vissa framgångsfaktorer som är angelägna för en stadskärna att beakta i sin utveckling. Dessa är vikten av förtroende mellan aktörer och personer, etablerade kommunikationsvägar samt långsiktig och strategisk planering för stärkt efterfrågan. Dessa element understödjer en florerande stadskärneutveckling men också god krishantering.
6
Förord Denna kandidatuppsats inom fastighetsutveckling har skrivits VT 2020 vid Kungliga Tekniska Högskolan. Arbetet motsvarar 15 högskolepoäng och har genomförts vid institutionen Fastigheter och Byggande. Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Anna Hrdlicka för vägledning och stöd under arbetets gång. Vidare vill vi även rikta ett stort tack till följande personer som tagits sig tid att ställa upp på intervju trots de ovanliga omständigheter som covid-19 pandemin medfört.
● Inger Alfredsson. Nationell samordnande, Svenska stadskärnor ● Fredrik Bergström. Affärsområdeschef, WSP Advisory ● Lisa Söderholm. Centrumutvecklare, Kalmar City ● Thomas Davidsson. Näringslivschef, Kalmar Kommun ● Eva Nypelius. Regionstyrelsens ordförande, Region Gotland ● Roger Fredriksson. Kommunstyrelsens ordförande, Ronneby Kommun
Stockholm, 8 juni 2020 Axel Lundbäck Sunny Simonian
7
Inledning 10
Bakgrund 10
Problemdiskussion och syfte 11
Hypotes 12
Avgränsningar 12
Teori 12
Arnstein's Ladder of Citizen Participation 12
SOU 2016:13 Civilsamhällets värde i samhället 14
Demokratiskt värde 14
Socialt och samhällsekonomiskt värde 14
Management teori Strategy Safari by Henry Mintzberg 15
Design school 15
Environmental school 16
Konfiguration school 17
BID internationellt 17
BID i Sverige 19
Platsvarumärke 19
Utbud 20
Platsen 20
Tillgänglighet 20
Rent, tryggt och säkert 20
Krishantering 20
Hälso- och sjukvård 21
Ekonomi, näringsliv och finans 21
Skola och högre utbildning 22
Infrastruktur och livsmedelsförsörjning 22
Kultur, idrott och sammankomster 22
Risk- samt krishantering som organisation 23
Metod 23
8
Resultat 24
Inger Alfredsson, Sveriges Stadskärnor 24
Fredrik Bergström, WSP 25
Lisa Söderholm, Kalmar 27
Thomas Davidsson, Kalmar 30
Eva Nypelius, Gotland 32
Roger Fredriksson, Ronneby 33
Diskussion 35
Stadskärneutveckling 35
Viktiga framgångsfaktorer för en stabil stadskärna 37
Samverkan 37
Stark efterfrågan 38
Samverkan som beredskap 39
Varför är samverkan positivt och hur konkretiseras det 40
Slutsatser 40
Diskussion av slutsats 41
Referenser 42
Figurförteckning 43
Bilagor 44
Bilaga 1 44
Bilaga 2 49
Bilaga 3 55
Bilaga 4 63
Bilaga 5 70
Bilaga 6 76
9
1. Inledning
Den 31 december 2019 rapporterade Kina in till Förenta Nationernas Världshälsoorganisation, WHO, en ansamling fall av lunginflammation i Wuhan, Hubei. Ett nytt coronavirus kunde så småningom identifieras, som senare har kommit att spridas världen över och klassats som en pandemi. Denna pandemi har i skrivande stund satt hela nationers ekonomi på paus och orsakat nästan 400 000 dödsfall världen över (WHO, 2020).
1.1. Bakgrund Snart efter årsskiftet 2019-2020, den 4 januari 2020, rapporterade WHO genom sociala medier att det fanns ett skara fall av lunginflammation, dock utan dödsfall, i Wuhan, Hubei. Dagen därpå publicerades en rapport med riskanalys samt råd utifrån vad Kina hade rapporterat in till WHO. Den 10 januari kom ytterligare en publikation från WHO, denna gång mer omfattande, med råd och vägledning till alla länder angående hur coronaviruset kan upptäckas, testas och hur potentiella fall ska hanteras. Baserat på tidigare grenar av coronavirus - SARS och MERS, och kända smittvägar för respiratoriska virus gavs råd ut om hur smittspridningen kunde minskas. (WHO, 2020)
Den 12 januari 2020 delade Kina den genetiska sekvensen för coronaviruset, nu döpt till covid-19. Två månader senare, den 11 mars, drivna av en oroväckande spridning och kritiska efterverkningar bestämde WHO att covid-19 kunde karaktäriseras som en pandemi. I skrivande stund, 7 juni, är antalet bekräftade covid-19 fall 6 779 713 och antalet avlidna 397 388. Nedan följer en tabell som visar hur drabbade olika världsdelar har varit över tid. (WHO, 2020)
Figur 1. Case comparison, till och med 6 juni (World Health Organization, 2020)
I Sverige upptäcktes första fallet av covid-19 den 4 februari 2020 i Jönköping. Sedan dess har antalet insjuknade i covid-19 ökat och den ackumulerade siffran ligger på 34 440 personer. Antalet avlidna i Sverige är 4125. Hårdast drabbade regionen i Sverige är Stockholmsregionen (Folkhälsomyndigheten, 2020). Redan den 1 februari klassade regeringen covid-19 som en samhällsfarlig sjukdom vilket gjorde att dörren för extraordinära skyddsåtgärder öppnades (Regeringen, 2020).
Med anledning av den rådande pandemin är det av största intresse att undersöka hur stadskärnor hanterar krisen. En undersökning av hur pandemin påverkar stadskärnors utvecklingsarbete är ytterst aktuellt då det kan ge tidiga indikationer på problem och möjligheter. Då man i modern tid inte har upplevt en likartad kris samt att tidigare forskning kring kriser är innesluten av vissa gränser att appliceras på covid-19
10
pandemin, blir denna rapport en föregångare till mer omfattande studier.
Figur 2. Sjukdomsfall per dag. (Folkhälsomyndigheten, 2020)
Figur 3. Sjukdomsfall per region. (Folkhälsomyndigheten, 2020)
1.2. Problemdiskussion och syfte Man kan idag säga att den rådande pandemin har, och fortsatt kommer att, påverka den ekonomiska utvecklingen negativt (Konjunkturinstitutet, 2020). Frågan som återstår är hur denna utveckling kommer att arta sig framöver. Gällande coronakrisen är det ett unikt läge då i ett kortsiktigt lokalt perspektiv människor råds att utöva social distansering vilket påverkar handeln och servicesektorn markant. Problematiken i nuläget ligger i att hitta strategier för att möjliggöra kommers och stimulera de särskilt utsatta företag till följd av krisen. Utöver de åtgärder och krispaket som beslutats av den svenska regeringen har kommuner, organisationer och de privata aktörerna inom kommunen möjlighet att i samråd med varandra ta fram egna lösningar.
Denna uppsats har till syfte att undersöka om ett starkt samverkansnät mellan kommunen, fastighetsägare
11
och näringslivet kan underlätta krisarbetet i stadskärnan samt om detta ger några positiva effekter för det lokala näringslivet och den fortsatta utvecklingen av stadskärnan.
1.3. Hypotes Denna rapport ska besvara följande frågor:
- Vilka utvecklingsmöjligheter inom fastighets- och stadskärneutveckling har denna kris öppnat upp för?
- Viktiga framgångsfaktorer för en stabil stadskärna under kris, men även normalläge. - Har de kommuner som har haft ett etablerat samverkansnät på plats sedan tidigare kunnat
hantera krisen bättre än kommuner som inte haft denna struktur?
1.4. Avgränsningar
Då denna uppsats till sin huvudsakliga del ska behandla ämnet fastighetsutveckling kommer handeln endast att beröras i ringa omfattning. Dock kommer handeln tas med i den omfattning som är befogad för att belysa utvecklingen i städerna.
För att ge en god överblick kommer information att samlas in om olika åtgärder som gjorts i stadskärnor runt om i landet, detta för att skapa en generell uppfattning. Undersökningen kommer att rikta in sig på tre olika kommuner för att mer specifikt och djupgående analysera strukturer och möjligheter.
2. Teori I följande avsnitt ska relevanta teoretiska utgångspunkter presenteras. För att ge bästa möjliga överblick och förståelse för ämnet tar teorin avstamp i Arnsteins “ladder of citizen participation” - en modell som beskriver de olika nivåerna av medborgardeltagande i beslutsprocesser. Dessa graderas från helt icke-deltagande till fullkomlig kontroll över processen. Vidare tas en Statlig Offentlig Utredning (SOU) upp som undersöker värdet av civilsamhället samt föreslår åtgärder för att stärka denna. Sedan diskuteras business improvement district, även känt som BID, och hur modellen kan vara ett strategiskt alternativ för stadsutvecklingsprocessen. Sist beskrivs tre skolor från Mintzbergs bok “Strategy Safari”, detta för att belysa olika strategiska arbetssätt organisationer kan välja att arbeta med.
2.1. Arnstein's Ladder of Citizen Participation
I en studie skriven av Sherry Arnstein år 1969 undersöks i USA medborgardeltagande i olika planeringsprocesser. Deltagandet visar sig variera från högt till lågt och kan kan övergripande placeras i åtta olika steg. Givetvis är de åtta stegen en förenkling av verkligheten men de kan hjälpa till att illustrera att det finns betydande strukturer för hur invånare deltar i samhällets beslutsprocesser.
De nedre stegen i den s.k “Ladder of Citizen Participation” utgörs av manipulation och therapy. Dessa steg beskriver de beslutsprocesser vars verkliga mål är att möjliggöra för folk att delta men enbart i syfte för makthavare att influera och utbilda deltagare om “sanningen”. Stegen klassas som ett icke-deltagande från invånarna.
Efterkommande trappsteg utgörs av informing och consultation som beskriver de besultprocesser där invånare får en möjlighet att få bli informerad samt göra sin röst hörd. Makthavare erbjuder alltså möjligheten till ett deltagande, fast under förhållanden där folkets åsikter saknar någon verklig tyngd
12
eftersom makthavaren i slutändan kontrollerar besulten. Därmed finns ingen försäkran att hänsyn kommer tas till invånarnas åsikter. När deltagandet i denna mån är så pass begränsat benämns detta som tokenism då det finns möjlighet till deltagande fast utan någon verklig påverkan. Att just informera samhällets invånare om dess rättigheter respektive skyldigheter är ett viktigt steg för att kunna skapa ett legitimt deltagande av invånare i planerings och beslutsprocesser. Problematiken ligger i att informationen ofta tillhandahålls i ett sent skede av planeringsprocessen samt utan någon större möjlighet till dialog. Vanliga verktyg för att tillhandahålla information till invånare är kommunikationsredskap som är ensidiga, såsom media, informationsbrev och dylikt. Likt informing som kan betraktas som ett inledande steg till att skapa ett legitimt deltagande i samhället är consultation likväl så viktigt då åsikterna av samhällets invånare konsulteras för första gången. Vanligtvis sker detta genom undersökningar, sammanträden eller offentliga utfrågningar. Problematiken i detta trappsteg bottnar i att det under rådande förhållanden är svårt att skapa ett genuint deltagande då makthavare i slutändan begränsar vikten av invånarnas åsikter. Arnstein menar även att undersökningar inte är ett giltigt sätt att forma en överblick om folks åsikter utan ytterligare respons från invånarna. (Arnstein, S. 1969)
Nivå fem i stegen, som utgörs av placation, är enbart en högre form av tokenism då deltagare i beslutsprocessen får ge råd och kritik fast utan riktig chans till påverkan. Detta eftersom makthavare likt tidigare steg begränsar vikten av invånarnas åsikt då det aldrig finns någon riktig säkerhet att åsikten har påverkande kraft i beslutsprocessen. Gällande just placation kan man betrakta detta steg som det första då invånarna i viss mån har inflytande. Deltagandet grundas i att invånarna sitter med i olika styrelser samt kommitteer som har inflytande över planering och beslutsfattande processer i samhället. Detta steg menas enligt Arnstein fortfarande utgöra en form av tokenism, alltså en slags förfalskad möjlighet till inflytande. Problematiken ligger i att dessa individer som sitter med i dessa utskott enkelt kan handplockas för att hållas konsekvent mot den makthavande eliten som håller majoriteten av platserna. (Arnstein, S. 1969)
Nästkommande trappsteg är partnership som kan anses vara första steget då invånarna verkligen har möjlighet att påverka beslutsprocessen. Makten kan betraktas omfördelad genom förhandlingar och kompromisser mellan makthavare och invånare. Beslutsprocessen hanteras vid detta laget i kommitteer som bägge parter är aktiva inom där båda sidor tar ansvar för planering och beslutsprocesser. Vanligtvis fungerar partnership bäst när det finns en stark central aktör som besultsfattande invånare är ansvariga inför samt att det finns finansiella resurser för dessa kommitteer att anlita folk med viktig administrativ funktion, såsom samhällsorganisatör eller advokat. Med dessa kriterier har invånare möjlighet till ett genuint inflytande över besultsprocessen i samhället, förutsatt att bägge parter finner samarbetet nyttigt. (Arnstein, S. 1969)
De översta trappstegen utgörs av delegated power och citizen control där invånarna till allra största del innehar
13
makten. Tidigare betraktade som icke-havande hanterar i detta stadie hela besultsprocessen och kännetecknas av en administrativ enhet som vanligtvis består av grannverksamhet utan några intermediärer till finansiering av projekt i området. Förhandlingar mellan invånare och statliga tjänstemän kan även resultera i en aktoritär besultsfattande position för icke-havande i ett specifikt program eller projekt. I dessa fall har stegen nått den nivå där invånare har tillräckligt med makt för att försäkra sig om att projektet tar hänsyn och ansvar mot dem. Med en betryggande dominant position för invånare tvingas makthavare att starta en förhandlingsprocess för att lösa ojämlikheter istället för att pressa motparten till ett kooperativt beslut. (Arnstein, S. 1969)
Denna modell kommer att appliceras på samarbetet mellan det offentliga, fastighetsägare och näringslivet där fastighetsägarna och aktörerna inom näringslivet kommer betraktas som “medborgarna”.
2.2. SOU 2016:13 Civilsamhällets värde i samhället
Demokratiskt värde
Begreppet “det civila samhället” syftar till den del av samhället där människor hjälper varandra utan inblandning av offentliga parter såsom kommun och omfattar en mångfald av olika verksamhetsområden och associationsformer. Det civila samhället kan avgränsas till en formaliserad och en icke-formaliserad del där den formaliserade delen utgörs av ett antal olika associationsformer såsom ideella föreningar, ekonomiska föreningar, trossamfund, stiftelser samt samfällighetsföreningar. De icke-formaliserade delarna av det civila samhället avser de delar som saknar formalitet, således ej uttryckligen bestämd i någon associationsform. Civilsamhället fyller en rad olika roller i samhället, däribland ur ett demokratiskt perspektiv agera röstbärare och opinionsbildare och lyfta olika gruppers intressen. Rollen som röstbärare omfattar även att driva på och kritisera det offentliga maktutövandet. Att individer möjliggörs att delta i samhällsdebatten är en fundamental demokratisk förutsättning för ett fungerade samhälle. (SOU, 2016:13)
Ytterligare roll som civilsamhället kan ha ur ett demokratiskt perspektiv är som “utövare” där organisationer och föreningar åtar sig uppgifter och uppdrag som är finansierade med offentliga medel. Rollen möjliggör för samhället en bredare mångfald av olika aktörer som utför uppdrag i samhället och kan på så sätt bidra till välfärden. I internationell forskning har man även sett att civilsamhället, i sin roll som utförare av uppdrag, kan erbjuda mervärden såsom ett bredare perspektiv i den problematik olika organisationer har till syfte att lösa. (Gavelin K m.fl., 2010)
Det civila samhällets organisationer kan även anses som en grogrund och en potentiell rekryteringsplattform för ett vidare politiskt engagemang. Organisationerna är ofta uppbyggda med demokratiska principer där individer ges en möjlighet till en inblick och kunskap om hur påverkansarbete kan drivas. Det utgör alltså en slags arena för reflektion och diskussion mellan människor. På så sätt spelar det civila samhällets organisationer en viktig roll i bevarandet och utvecklandet av demokratiska värden i samhället och bidrar till nya perspektiv på lösningar av kollektiva problem. (SOU, 2016:13)
Socialt och samhällsekonomiskt värde
Det civila samhällets betydelse för människans utveckling i samhället är stor. Det mänskliga behovet av social gemenskap och av att känna sig behövd är mycket tydlig. Civilsamhället utgör inte enbart en arena för diskussion och utveckling av samhället i stort utan erbjuder även individer en möjlighet till interagerade, träning av ledarskap samt verka i ett socialt sammanhang. Om det offentliga rummet såsom stat, kommun eller regionen kan ta tillvara på det potentiella engagemanget från civilsamhället skulle det
14
innebära en bättre social sammanhållning och sin tur eventuellt förbättra vad det offentliga åstadkommer. (SOU 2016:13)
Ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv är det svårt att bedöma värdet av det civila samhället. De modeller som existerar har svårigheter att beräkna de mervärden som civilsamhället för med sig då allt inte går att omsätta i ekonomiska termer. Exempelvis är det svårt att separat bedöma värdet av olika individers deltagande i en organisation i kontrast till vad organistation åstadkommer. (SOU 2016:13)
2.3. Management teori Strategy Safari by Henry Mintzberg
Nedan följer en sammanfattning på design-, omgivnings- och konfigurationsskolan som är en del av de tio skolor av Henry Mintzberg. En skola refererar till den intellektuella tradition kollektivt skapad av en grupp människor som delar liknande karaktärer i åsikter, disciplin, ekonomi, kultur, tro eller social rörelse. I strategisk management är “Ten Schools of Thoughts” ett ramverk för att kunna kategorisera spektrumet av olika former av strategier hos organisationer. (Mintzberg, Ahlstrand & Lampel, 1998)
2.3.1. Design school
I sin enklaste utformning kan designskolan beskrivas som en strategi vars mål är att hitta bästa möjliga kompatibilitet mellan interna kapaciteter och externa möjligheter. Modellen för designskolan fokuserar i första hand på att utvärdera interna och externa omständigheter och genom detta finna hot och möjligheter i omgivningen respektive styrkor och svagheter i organisationen. Detta görs traditionellt sett genom en SWOT-analys. Nedan följer sex premisser för designskolan. (Mintzberg, Ahlstrand & Lampel, 1998)
1) Strategiformuleringen är en avsiktlig och medveten tankeprocess.
2) Ansvar för den medvetna tankeprocessen ligger hos organisationens ledning. Enligt designskolan är ledningen den person/personer som sitter i toppen av organisationens hierarkipyramid, denna blir då strategen.
3) Då strategin formuleras av en person behöver denna också vara enkel och informell. Vidare tror man att utveckling och formaliseringen av strategin kan inskränka på strategins essens.
4) Strategin ska vara unik för organisationen.
5) Strategin ska vara fullt
15
utformad innan implementering kan ske. 6) För att alla i organisationen ska kunna förstå sig på strategin, och senare kunna ta till sig den,
måste formuleringen av strategin vara mycket enkel och explicit. 7) Efter att en unik, heltäckande och explicit strategi har formulerats kan den börja att
implementeras.
(Mintzberg, Ahlstrand & Lampel, 1998)
Viss kritik för designskolan finns dock att tillgå. En strategi som försätter organisationen i en mycket snäv nisch riskerar att också begränsa organisationens perspektiv. Dessutom finns ingen möjlighet till kontinuerligt lärande som en del av strategin då denna ska vara fullt utvecklad innan implementeringen och därefter förbli konstant vilket i vissa fall kan göra organisationen oflexibel. Tittar man på skapandet av strategin utgår denna från organisationen styrkor och svagheter, samt omgivningens hot och möjligheter. Hur ska man veta vad en organisations styrkor och svagheter är? Designskolan förespråkar att en organisations styrkor och svagheter ska tas reda på genom medvetet tänkande och analys. Det är dock inte alltid självklart vad dessa styrkor och svagheter är och i vissa fall kan en organisation behöva testa dessa för att försäkra sig om att de håller i verkligheten - dock tillåter designskolan inte denna typ av inkrementell process för strategibildning. (Mintzberg, Ahlstrand & Lampel, 1998)
2.3.2. Environmental school
Till skillnad från många andra strategiska skolor där omgivningen anses vara en faktor som bör tas hänsyn till, anses det i environmental school att omgivningen är den drivande kraften i en organisations strategi. Organisationen beskrivs i denna skola som en passiv aktör som mestadels reagerar på de förändringar som omgivningen presenterar. De premisser som finns för omgivningsskolan är följande:
1) Omgivningen är central för organisationens. 2) Organisationen måste reagera mot dessa omgivningsfaktorer, annars riskerar organisationen att
bli irrelevant och dö ut. 3) Ledarskapet blir genom detta synsätt en passiv roll som agerar endast för att tolka omgivningen
och säkerställa att organisationen anpassar sig. 4) Framgångsrika organisationer är lika varandra.
(Mintzberg, Ahlstrand & Lampel, 1998)
Men vad är då omgivningen? Denna skola har sina rötter i Contingency-synsättet där det inte finns ett glasklart “bästa sätt” för en organisation att drivas på, utan påverkas av faktorer som omger organisationen. Nedan följer fyra grupper av faktorer som beskriver en verksamhetens omgivning.
1) Stabilitet. En organisations omgivning kan variera från stabil till dynamisk. Mintzberg exemplifierar detta med en verksamhet som snider träskulpturer vars kunder efterfrågar samma form decennium efter decennium samt en privatdetektiv som aldrig vet vad nästa uppdrag kan komma att beröra.
2) Komplexitet. Omgivningen för en organisation kan ha varierande grad av komplexitet. En verksamhet kan vara komplex om om den kräver en stor mängd sofistitikerad kunskap och mindre komplex när denna kunskap kan rationaliseras.
3) Grad av diversifiering i marknaden. En organisations marknad kan ha en varierande grad av diversitet, från en verksamhet som har få likartade kunder till en annan verksamhet som har
16
många olika kunder. 4) Fientlighet. Omgivningen för en verksamhet kan vara allt från mycket generös till mycket fientlig.
Fientligheten påverkas av faktorer såsom verksamhetens relation med fackförbund, regeringen och andra externa grupper men också tillgängligheten av resurser.
Den största kritiken mot omgivningsskolan är mot dess synsätt rörande strategibildning som en passiv kraft som endast reagerar på sin omgivning. Även definitionen av omgivningen ses som en stor svaghet i teorin, då denna beskrivs i mycket överdrivna men svaga former. Det är sällan att en organisation befinner sig i en omgivning som är genomgående turbulent eller komplex, det finns snarare tidsperioder som kan karaktäriseras av komplexitet, turbulens och etc. Att utforma sin strategi utifrån denna typ av aggregerade nivåer kan ses som en chansning. (Mintzberg, Ahlstrand & Lampel, 1998)
Konfiguration school
Konfigurationsskolan kan enkelt beskrivas som en kombination av samtliga 10 skolor som H.Mintzberg lyfter i boken Strategy Safari. De basala premisser som skolan vilar på är att den omfattar de andra skolorna men alla i en egen väldefinierad kontext. Mestadels av tiden kan en organisation beskrivas i termer om en stabil konfiguration av dess egna specifika karaktärer. Nyckeln till strategisk management vilar i att bibehålla stabilitet men också periodvis identifiera behov av förändring och kunna hantera denna periodvis störande process utan att åsamka skada på organisationen. De resulterande strategierna ur konfigurations-skolan tar alltså form i de andra skolorna men i sin egen tid anpassat till sin egna situation. Strategin tillåter organisationer att förändra position då den basala premissen av skolan är att strategin behöver konfigureras och tar sikte i att försöka hitta en kombination av de olika aspekter som går att finna i de nio andra skolorna. (Mintzberg, Ahlstrand & Lampel, 1998)
2.4. BID internationellt
Business Improvement Districts, hädanefter BID, är en samverkansmodell för utveckling inom ett specifikt avgränsat geografiskt område där intressenter genom ökad samverkan kan jobba mot gemensamt uppsatta mål för området (Fastighetsägarna, 2020; Boverket, 2020). Utanför Sverige kan man se BIDs främst i USA, där det anses vara det senaste rönet av modeller för stadsutveckling samt även en av de mest intresseväckande och kontroversiella då det de facto innebär en ytterligare beskattning inom BID-området. (R. Briffault, 1999)
Förebilden för dagens BID finner man i Toronto Kanada i början 1970-talet där några affärsinnehavare, som under en tid hade upplevt minskad lönsamhet, samverkade för att öka mängden kunder längs gatuståket som deras verksamheter låg på. Sedan dess, främst under 80- och 90-talet har många BID skapats i USA, framförallt i New York där de mer välkända exemplen är Times Square BID och New York Grand Central BID. (R. Briffault, 1999)
En exakt definition av BID finns egentligen inte då det på grund av lokala variationer i den specifika lagstiftningen rörande BID (eller frånvaron av denna, som fallet är i Sverige) ger olika ramverk för samverkan inom modellen. Till skillnad från delstaterna i USA där det finns specifik lagstiftning, om än varierande, rörande BID-verksamhet saknas motsvarande i svensk lagstiftning. Gemensamt för de flesta BID är dock att privata fastighetsägare och företagare inom ett avgränsat geografiskt område i en stad/kommun förbehåller sig att betala ytterligare en avgift utöver den vanliga skatten. De intäkter som genereras av avgiften används sedan för att finansiera olika typer av tjänster och förbättringar inom det geografiska området som ingår i BID. Vanliga åtgärder som vidtas av BID-organisationen är exempelvis
17
fysiska förbättringar av miljön såsom nya planteringar samt renhållning genom borttagning av klotter och graffiti. I vissa fall kan säkerhetsåtgärder tas till för att göra området mer säkert för invånare, de som bedriver verksamheter samt besökare. I de fallen kan exempelvis privata väktare hyras in för att patrullera området vilket har varit orsaken till viss kontrovers inom BID-områden i USA bland annat. Vidare kan organisationen ägna sig åt att skapa en distinkt prägel i området som sedan kan användas i marknadsföringen för positionering. För att skapa en distinkt prägel brukar oftast en visuell strategi användas där formgivning och gestaltning spelar en stor roll i hur enhetligt ett område uppfattas och bland annat kan gemensamma typsnitt eller teman användas vid marknadsföring av olika verksamheter inom BID-området. (R. Briffault, 1999)
Fördelarna med att införa ett BID inom ett område är att genom samverkan över gränserna för det privata och kommunala göra det möjligt att genomföra bredare omprofileringar av områden som annars hade varit utmanande. Ett mycket känt exempel är hur Times Square i New York omvandlades från att vara ett “red light district” till att bli ett område för familjevänlig underhållning och en plats för kontorsbyggnader. Genom att sammanföra den privata och allmänna sektorn i en samverkansmodell kan det ske ett utbyte av kunskap och information som leder till ett mer anpassat förvaltande av de specifika värden som finns inom ett visst område. Kritiker av BID-modellen argumenterar däremot att BIDs späder på ekonomiska klyftor ytterligare genom att mer välbärgade områden med större politiska muskler kan köpa till sig en bättre stadsmiljö. Säkerhetsfrågan har varit en av de verksamheter som BIDs ägnar sig åt som har skapat mest kontrovers då det inneburit att mer förmögna områden kunnat investera i ökade säkerhetsåtgärder medan fattiga området förblivit osäkra och i vissa fall till och med farliga. Detta är såklart en källa för segregation som ses mycket kritiskt på. Andra åtgärder som syftar till att stärka lönsamheten för de verksamma företagen inom området drar sällan till sig lika mycket uppmärksamhet däremot. (R. Briffault, 1999)
Många stadskärnor kämpat med att hålla handeln vid liv då det har skett en omstrukturering av hur vi handlar, främst på grund av externa köpcentrum och E-handel. Städer kan uppleva många olika typer effekter, bland annat minskad befolkning, minskad sysselsättning och lägre inkomstnivåer. BID-modellen kan ses som det senaste försöket från kommunerna sida att hantera och öka sin konkurrenskraft mot decentraliseringen av handeln från citykärnan. Grundidén i alla BID är att främst gynna företagen och lönsamheten inom verksamhetsområdet, men trots detta är BID-modellen inte begränsad till större orter som präglas av kontor, shopping och turism. I det stora hela visar trenden i USA oftast en större central BID i en kommun. New York är däremot ett exempel på att det absolut kan finnas flera BIDs i en stad och däribland mindre (till exempel en lokal shoppinggata) som fokuserar på den lokala handeln som är beroende av ett flöde av människor från omkringliggande områden. (R. Briffault, 1999)
Mindre orter kan alltså med fördel dra nytta av ett samarbete mellan privata och allmännyttiga aktörer för utveckla den lokala stadskärnan på orten. Vidare så fokuserar verksamheten som bedrivs av en BID, till skillnad från många andra utvecklingsinitiativ, på småskalighet och med betoning på att lyfta gatuplansverksamheter och förbättringar av det allmänna gaturummet. Det läggs ingen större kraft på att exempelvis bygga nya hotell eller andra större strukturer, utan man jobbar oftast med befintliga strukturer och försöker lyfta det som redan finns och anses vara positivt. (R. Briffault, 1999)
Då mycket av konkurrensen för stadskärnor och lokala shoppingstråk den senaste tiden kommit från nya köpcentrum i de mindre centrala delarna av kommunerna kan det vara naturligt att blicka mot styrningen av köpcentrum och finna inspiration i hur de blivit så attraktiva och applicera delar vid platsutveckling och centrumutveckling. Något som kan ses vara utmärkande för köpcentrum (och i viss mån nöjesparker och festivaler m.m.) är att besökarna kan tillgodogöra sig en typ av integrerad service som platsen erbjuder
18
och möjligheterna för områdesövergripande management och strategisk planering. Man kan alltså säga att köpcentrum, detaljhandelskomplex och nöjesparker normalt sätter en högre standard på enhetlighet, renlighet och säkerhet i de allmänna platserna och har därmed också höjt förväntningarna som besökare, arbetare, turister och investerare allmänt har på shoppingstråk och citykärnor. (R. Briffault, 1999)
Spinner man vidare på modellen för köpcentrum kan man även etablera en BID-styrning som ser på verksamhetsområdet som ett köpcentrum och i förlängningen jobbar långsiktigt för att exempelvis komplettera handeln med vissa typer av verksamheter vid uthyrning av lokaler för att göra området som helhet mer attraktivt. På samma sätt kan verksamheter som inte passar in i områdets tema eller känsla undvikas. Ett sista steg i köpcentrum-analogin är att skapa en distinkt prägel, som nämnt tidigare. (R. Briffault, 1999)
2.5. BID i Sverige
BID i Sverige tar sin form som en frivillig samverkansmodell som Svenska Stadskärnor erbjuder en professionell och strukturerad modell för. Denna BID-modell består av sju steg och fem fokuspunkter vars slutliga mål är att uppnå samarbete mellan aktörer i ett geografiskt eller tematiskt område som ger upphov till resultat som ingen aktör kunna åstadkomma ensam. Detta görs genom att gemensamt ta fram en samverkansmodell, affärsplan och en driftorganisation givet de omständigheter som råder på platsen. Målet med BID är att bygga upp en systematisk kunskap om området i fråga som görs tillgänglig för beslutsfattare inom området. Detta ska i längden göra det möjligt för de lokala aktörerna att förverkliga idéer och initiativ. (Svenska Stadskärnor, 2020)
Det som krävs för att starta ett BID i ett område är:
- Ett geografiskt avgränsat område - Gemensam vision, målsättning och affärsplan - Tydlig ansvarsfördelning och finansieringsplan - En fungerande arbets- och referensgrupp - BID-manager
Nedan följer en beskrivning av de fem fokusområdena.
Platsvarumärke
Det första steget är att definiera den valda platsens identitet samt vilken profil och positionering platsen ska ha. Målet är att den valda målgruppen tydligt ska uppfatta och komma ihåg platsen. Det viktiga i detta steg är att förankra varumärket så att alla beståndsdelar genomsyras av samma kärnvärden. Nästa steg blir att skapa en sammanhållen kommunikation utåt som är logisk och långsiktig. För att kommunikationen ska vara betydelsefull måste varumärket styrkas av bevis. Löften i denna kommunikation måste uppfyllas. (Svenska Stadskärnor, 2020)
Utbud
I detta steg görs en kartläggning av det befintliga utbudet av verksamheter, aktiviteter och upplevelser som finns på platsen och dess omgivning. Idag väljer flera att besöka en plats baserat på dess utbud av handel, service, tjänster, restauranger etc. Utbud som tillfredsställer en bredare mål- och åldergruppsmix har visat sig påverka livskvaliteten positivt och ha en lugnande effekt. Utifrån nuvärdesanalysen ska man sedan sätta realistiska mål som syftar till att främja butiksmixen, olika aktiviteter, upplevelser och service för att göra
19
platsen attraktiv. (Svenska Stadskärnor, 2020)
Platsen
BID-området ska gärna ha en tydlig identitet som erbjuder unika upplevelser. Människor uppskattar möjligheten att kunna stanna upp och njuta av solen eller folkvimlet från exempelvis en bänk. Vidare är det viktigt med inspirerande platser som bjuder in till spontana möten och som generellt sett är trivsam. Vidare är platsens funktion också mycket viktigt. I detta moment tittar man på hur olika typer av verksamheter är belägna, samlat (i kluster eller blandat) eller utspritt och finns det motiv till att exempelvis låta verksamheter byta lokaler med varandra för att gynna flödet genom platsen. Dessa åtgärder syftar till att skapa en funktionell och trivsam plats. (Svenska Stadskärnor, 2020)
Tillgänglighet
För att möjliggöra ett ökat flöde av besökare och kunder är det en förutsättning att platsen är tillgänglig och inkluderande. Detta kan vara allt från tillgång av parkeringsplatser, tidtabeller för kollektivtrafik - helt enkelt hur smidigt det är att ta sig till platsen vare sig man kör bil, använder kollektivtrafik, cykel eller promenerar. Vidare ska man se över huruvida platsen i sig är tillgänglig så som hela, jämna och plana trottoarer, risken för vattenansamlingar, andra hinder såsom cyklar som kan hindra framkomligheten för fotgängare, rörelsehindrade och andra med funktionshinder. (Svenska Stadskärnor, 2020)
Rent, tryggt och säkert
För att försäkra sig om att människor ska vilja bo, besöka eller vistas på en plats måste denna kännas ren, trygg och säker under dygnets alla timmar. För att skapa sig en objektiv uppfattning av hur säkert ett område känns kan man samla in statistik om brott, se över kostnader för sanering av klotter och klotter med mera. Vidare bör samverkan mellan polis, räddningstjänst, krögare och etc ses över och huruvida denna fungerar i dagsläget. Andra faktorer såsom bullernivå från trafik och verksamheter kan ha inverkan på hur ren och trygg en plats uppfattas. Sist med inte minst spelar utsmyckning i form av blommor, växter och dekoration under årets alla storhelger en mycket viktig roll som inte bör underskattas - till denna bör en speciell post tilldelas i budgeten. En välskött och ren plats bidrar till platsens helhetsintryck och attraktionskraft. (Svenska Stadskärnor, 2020)
2.6. Krishantering En kris kan generellt sett delas upp i olika faser där man aktivt måste analysera vilka åtgärder som är aktuella i respektive fas för att kunna stimulera och hantera den rådanden situationen (Prevent, 2020). Nedan följer en summering av de åtgärder som vidtagits av den Svenska regeringen med anledning av covid-19 och arbetet med att minska smittspridningen och försöka mildra en ekonomisk nedgång. De områden de tagits åtgärder inom är hälso- och sjukvård, resor och internationella kontakter, ekonomi, näringsliv och finans, skola och högre utbildning, infrastruktur och livsmedelsförsörjning samt kultur, idrott och sammankomster.
Hälso- och sjukvård
H.M. Konungen och statsminister Stefan Löfven har genomgående kommunicerat vikten av stort eget ansvar till det svenska folket. De menar att alla måste ta ett eget ansvar för att minska spridningen av viruset samt att det är av största vikt att följa råd som kommer från de svenska expertmyndigheterna.
20
Socialstyrelsen och folkhälsomyndigheten har en central roll i arbetet mot att bekämpa utbrottet av coronaviruset. Folkhälsomyndighetens ansvar innefattar bland annat att koordinera arbetet med utökad provtagning för covid-19 och socialstyrelsen ska identifiera grupper i samhället som löper ökad risk för att bli smittade samt ta fram handlingsplan för hur detta ska lösas på bästa sätt. Det kan handla om att personer i dessa särskilt utsatta grupperna behöver avstå arbete under längre tid och kan komma att bli beroende av ekonomiskt stöd för att klara sin vardag. Bland socialstyrelsen uppdrag ingår också att vara nationell inköpscentral för sjukvårdsmaterial, skyddsutrustning och viss medicinteknisk utrustning.
På uppdrag av regeringen har vissa svenska företag satt igång arbete med att ställa om sin egen produktion för att kunna säkerställa en inhemsk produktion av personlig skyddsutrustning för vården.
Andra lättnader har vidtagits, såsom borttagandet av det krav som innebar att produkter som ska nå vården måste vara märkta på svenska, och på begäran av läkemedelsverket tillåta apotek att lämna ut större mängder läkemedel till patienter som tidigare varit tillåtet. Internationellt har sverige också presenterat initiativet “Trade for Health” som syftar till att avlägsna handelshinder och tullar som belastar handeln av medicinska produkter.
Vidare förväntas intensivvården att bli mycket belastad och kapaciteten kommer att behöva ökas, vilket socialstyrelsen har fått i uppdrag att koordinera. Kravet på läkarintyg från och med åttonde sjukdagen har tillfälligt tagits bort för att avlasta sjukvården. Resor och internationella kontakter
Sedan den 19:e mars infördes förbud av icke nödvändiga resor till sverige av regeringen, på europeiska rådet och kommissionens uppmaning. Detta förbud skulle gälla i 30 dagar men har kommit att förlängas till och med den 15 maj. Syftet är att mildra spridningen av covid-19 och i förlängningen mildra effekterna. Utrikesdepartementet avråder icke nödvändiga resor till alla länder till och med den 15 juli, efter vilket nya bedömningar kommer att göras. Då reseförbud påverkar många svenskar utomlands har omfattande resurser omfördelats av utrikesmyndigheterna för att hantera detta. (Regeringen, 2020)
Ekonomi, näringsliv och finans
Regeringen har genom ett krispaket med fokus på jobb och omställning föreslagit att sänka krav på vem som kan få a-kassa samt justera upp golv och tak för belopp som kan betalas ut. Regeringar har också som mål att öka Arbetsförmedlingens resurser under 2020 och genom utökat stöd till arbetslösa som startar företag samt kommunala sommarjobb för ungdomar stärka arbetsmarknadspolitiken.
För att mildra effekterna av pandemin för jobb och företag har regeringen föreslagit ett ytterligare krispaket som bland annat innehåller en statlig företagsakut för små och medelstora företag, tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter samt tillfälliga rabatter för hyror i utsatta branscher. I paketet ingår också förslag om statligt ansvar för för sjuklön i två månader, upphävande av karensavdrag, höjt anslag för smittbärarpenning, likviditetsersättning via skattekontot för företag samt ett nytt system för korttidspermittering. För systemet med korttidspermittering ska staten bära den absolut största delen av kostnaderna och skatteverket ska få extra resurser för att kunna kontrollera vilka företag som har fått stöd för korttidspermittering.
Regeringen har signalerat att så fort kampen mot Covid-19 tillåter ska fokus riktas mot en snabb ekonomisk återhämtning. Tillsvidare behöver dock ett omfattande arbete fortskrida för att dämpa de effekter som uppstår till följd av viruset, och för att möjliggöra detta arbete har regeringen föreslagit i en extra ändringsbudget att höja nivån för de offentliga finanserna under året med 350 miljarder kronor.
21
(Regeringen, 2020)
Skola och högre utbildning
Genom en ny lag har regeringen fått befogenhet att tillfälligt stänga förskolor, skolor, fritidshem eller annan pedagogisk verksamhet. Genom denna nya lag får även huvudmän i vissa fall besluta om att tillfälligt stänga en pedagogisk verksamhet. I dagsläget har det inte bedömts att stängning av grund- och förskolor är aktuellt men om läget och bedömningen skulle ändras på denna punkt har regeringen förberett för att säkerställa omsorg för de barn samt elever vars föräldrar arbetar inom samhällsviktiga verksamheter.
De skolor som tvingas hållas stängda efter beslut från expertmyndighet måste lägga om undervisningen till distansundervisning. Regeringen rekommenderar Sveriges gymnasieskolor, kommunala vuxenutbildningar, yrkeshögskolor, högskolor och universitet att hålla stängt och tills vidare förlägga undervisningen på distans.
För att underlätta vårdstuderande att arbeta inom vården utan att studiemedlet minskat har fribeloppet under 2020 för alla som får studiemedel slopats.
I vårändringsbudgeten har regeringen för 2020 föreslagit att 100 miljoner kronor ska avsättas till forskningsinsatser kopplat till viruset. (Regeringen, 2020)
Infrastruktur och livsmedelsförsörjning
För att säkerställa grundläggande tillgänglighet för transporter av personer och gods för samhällsviktiga ändamål har regeringen infört en temporär allmän trafikplikt på vissa flyglinjer till och från Gotland och Norrland.
Man har kunnat konstatera att sverige för tillfället har en god livsmedelsförsörjning och att virusutbrottet inte har påverkat livsmedelsproduktionen i någon större utsträckning. Alltså finns det inget som tyder på att det finns anledning för privatpersoner att bunkra lager av livsmedel, däremot bör man som alltid ha beredskap med torrvaror och konserver utifrån de rekommendationer som finns utgivna av MSB och Livsmedelsverket.
För att få en god lägesbild av förmågan att upprätthålla infrastruktur för elektroniska kommunikationer i hela sverige har digitaliseringsminister Anders Ygeman samlat telekombranschen för samtal. (Regeringen, 2020)
Kultur, idrott och sammankomster
Regeringen har infört ett tillfälligt beslut om att förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än 50 deltagare. Detta beslut är en åtstramning av det tidigare beslutet med deltagargräns om 500 personer. Även beslut om att endast tillåta bordsservering på restauranger, cafeer och barer infördes tillfälligt av regeringen.
Extra stöd till kultur- och idrottssektorn om en miljard kronor har beslutats, varav 500 miljoner kronor går till respektive sektor. Även stöd till medier i sverige har uppmärksammats genom förslag i vårändringsbudgeten på permanent förstärkning av mediestödet. (Regeringen, 2020)
22
Risk- samt krishantering som organisation
Riskhantering handlar mycket om att en organisation bör veta när en risk ska tas, hantera kända risker samt identifiera nya. Hanteringen har generellt tre olika steg där organisationen först måste identifiera oacceptabla risker som riskerar att ha stor negativ influens på organisationen. Därefter bör en prioritering av risk upprättas. Detta eftersom organisationer som försöker hantera samtliga risker likvärdigt riskerar att inte uppnå maximal effekt av de resurser som tillhandahålls. Organisationen bör istället utvärdera de potentiella hot och avgöra var resurserna gör störst nytta. (Venette, 2003)
Slutligen bör en beredskapsplan upprättas för att kunna hantera den disruptiva situation som eventuellt uppdagar sig. Att det finns en plan med tillhörande rutiner är avgörande för att kunna organisera sig och fördela ansvar i en utmanande period. Organisationen bör även undersöka förhållandet mellan kostnader och nytta för att försäkra sig om att responsen ej är potentiellt mer skadlig än risken. (Venette, 2003)
I kontrast till riskhantering som till största del fokuserar på att identifiera potentiella hot och utforma en plan om hur man undviker dessa, så fokuserar krishantering på behandling av dessa hot före, under och efter de inträffat. Tre vanliga element i en kris är att krisen utgör ett hot mot organisationen, att krisen för med sig ett överraskningsmoment samt att det generellt sett finns en väldigt begränsad mängd tid att fatta beslut. Krisen kan därmed argumenteras vara en process av förändring där en strategi i en organisation inte längre kan underhållas och eventuellt måste förändras. (Venette, 2003)
3. Metod Denna rapport kommer främst att baseras på kvalitativa undersökningar som innefattar intervjuer, teoretiska utgångspunkter samt tidigare studier. Rapporten inleddes med övergripande undersökning av litteratur och tidigare studier av olika ämnesområden som berör samverkan och stadskärneutveckling. Sedan togs kontakt med Inger Alfredsson, nationell samordnare för BID-verksamhet i organisationen Svenska Stadskärnor. Den huvudsakliga idén var att studera tre olika stadskärnor vars kommun hade varierande grad av samverkan med övriga aktörer i staden.
Genom kontakten med Alfredsson fick vi möjlighet att ta del av den slutna gruppen Sveriges Centrumutvecklare på Facebook. I denna grupp iakttogs aktiviteten i flödet där det delades information om diverse frågor, främst gällande coronakrisen. Vi kunde konstatera efter en tid att vissa aktörer stack ut i flödet genom hög grad av aktivitet, kreativa idéer och stort engagemang. Av dessa valdes Kalmar ut som en intressant kandidat för kommun att studera. Via Alfredsson kunde också Ronneby väljas som den stadskärna med en BID-organisation. Slutligen efter diskussion med handledare Anna Hrdlicka, valdes Visby som den tredje stadskärnan för närmare studier. Vid varje stadskärna var målet att intervjua två personer varav en från den kommunala sidan samt en representant för näringslivet. Totalt sex intervjuförfrågningar, två till varje stad, skickades ut och vi mottog svar från följande fyra personer
- Roger Fredriksson, kommunstyrelsens ordförande i Ronneby Kommun - Thomas Davidsson, Näringslivschef i Kalmar Kommun - Lisa Söderholm, Centrumutvecklare och VD för Kalmar City - Eva Nypelius, Regionstyrelsens ordförande i Region Gotland
Dessa fyra intervjuer kompletterades med två ytterligare intervjuer, dels med Inger Alfredsson och dels med Fredrik Bergström, affärsområdeschef på WSP Advisory och ekonomie doktor i nationalekonomi
23
från Handelshögskolan. Detta för att ge fler infallsvinklar i studien.
För intervjuerna skapades semistrukturerade frågemallar som vi utgick ifrån vilket gav oss frihet att ställa följdfrågor under intervjuerna. Intervjuerna spelades in samt transkriberades och sammanfattades för resultat.
4. Resultat Nedan följer sammanfattningar på de intervjuer som har hållits. För transkriberade intervjuer, se bilagor.
4.1.1. Inger Alfredsson, Sveriges Stadskärnor
Inger Alfredsson jobbar som nationell samordnare för Svenska Stadskärnor och jobbar med olika utveckling och processverktyg som ska underlätta för kommuner och centrumföreningar att jobba med olika platsutvecklingsfrågor. I fråga om hur hennes arbetsuppgifter har förändrats till följd av coronakrisen beskrivs att den största frågan i nuläget är hur man ska organisera sig under krisen. Svenska Stadskärnor har under många år arbetat med att bygga upp ett nationellt nätverk som möjliggör ett informationsutbyte runt om i landet. Inger beskriver hur en fundamental grundpelare för att kunna ha ett givande informationsutbyte är ett förtroende parter emellan för att kunna svara ärligt på de frågor som ställs.
I fråga om vilka olika trender samt återkommande frågor Inger observerat beskriver hon hur det främst handlar om:
“Har vi rätt typ av sammansättning av samverkansorganisation?” “Hur kommunicerar vi?”
“Vad gör vi, alltså vilka krisåtgärder?”
Det är alltså dessa tre grundläggande frågor som man bör ta hänsyn till inledningsvis för att sedan kunna jobba fokuserat på plats. Då regeringen kommer aktivt med olika krishanteringsåtgärder, där inte alla är tillämpliga lokalt är det därmed viktigt att göra en värdering om vad olika platser bör jobba med på plats menar hon. Vi vet idag att det här inte kommer ta slut inom detta året, utan Svenska Stadskärnor kommer jobba inom en treårsperiod med olika faser för att hantera kölvattnet av krisen. Många verksamheter kommer ta skada och man funderar redan idag vad man ska fylla de vakanta lokaler som kommer, för i dagsläget är vi enbart på toppen av ett isberg.
Nästkommande fråga behandlar om Inger har sett en ökad efterfrågan på verktyg för att kunna samverka i kommunerna, alltså en ökad begäran på att lyckas samverka på ett effektivt sätt i kommunen mellan olika aktörer. Inger beskriver att det går att konstatera att en del kommuner har bristfällig samverkan men att det inte går i nuläget att koncentrera sig på sakfrågan. Situationen som coronakrisen har fört med sig tror Inger kommer agera som ett uppvaknande på många håll ute i landet att samverkan inom kommunen är en fråga som man måste börja jobba med efter krisen är över. Så länge kommunerna är stabsläge kan man inte jobba med organisationsförändring menar hon. Att kommuner med ett bättre utvecklat samverkansnät klarar sig bättre jämfört med de de som har ett mindre utvecklat samverkansnät är en självklarhet tror Inger. De platser som inte har beredskap för detta kommer lida oerhört.
I fråga om Inger har sett ett ökat initiativtagande av fastighetsägare eller handlare mot en ökad dialog beskriver hon hur handlare inte har tid att sitta på möten i tider som dessa. Det krävs snabba åtgärder och ett bemötande på plats i deras verksamhet för att kunna få kontakt. Dessa verksamhetsutövare står i en
24
otroligt pressad situation där man måste möta dem ute på plats i kontrast till fastighetsägarna som är mycket mer öppna och har en helt annan förmåga och tid att vara delaktiga. För att bemöta den kommersiella verksamheten i första planet beskriver Inger vikten av den digitala utvecklingen eller hur man kan använda högtalarsystem innan öppning eller stängning för att förmedla information på plats, men det viktiga är att man försöker.
I dagsläget är krisen långt ifrån över och Inger frågas vad hon tror kommuner, centrumutvecklare, fastighetsägare och näringslivet kommer ta med sig när allt är över. Hon svarar att alla tror vi upptäckt att vi är extremt sårbara, oavsett vilken verksamhet det handlar om, både inom det offentliga och privata. Även beredskapen måste bli betydligt högre än vad den var tidigare, men vad just resultatet kommer bli vet vi ännu inte. Hon tror att vi kommer bli betydligt mer digitala och strukturera om sättet vi arbetar. Att lösa arbetsrelaterade problem digitalt kommer bli betydligt vanligare.
4.1.2. Fredrik Bergström, WSP
I en intervju med Fredrik Bergström, affärsområdeschef för WSP Advisory samt ekonomie doktor i nationalekonomi, diskuterades olika effekter av finanskrisen 2008 på stadskärnans utveckling samt de effekter den nuvarande krisen eventuellt för med sig. I intervjun behandlas även potentiella utvecklingsmöjligheter som uppdagas till följd av coronakrisen samt eventuella åtgärder som bör tas i ett kortsiktigt samt långsiktigt perspektiv för att stärka stadskärnan.
Bergström beskriver finanskrisen som väldigt djup och att den huvudsakligen påverkade handeln, i synnerhet sällanköpsvaruhandeln. Vad det gäller finanskrisens påverkan på stadskärnan så menar han på att den inte är lika tydlig som den kris vi ser idag då coronakrisen slår mycket hårt mot besöksnäringar. Effekter och likheter med coronakrisen jämfört med finanskrisen utan fokus specifikt på stadskärnan är så till vida att det är en djup kris och att det skapar en hög osäkerhet. Folk tenderar att bli sparsamma och handeln i samhället minskar.
I fråga om den problemlösning och metodik som kan appliceras för hantera krisen beskriver Bergström krisen i två olika faser. Den ena fasen handlar om hur individer inte bör resa, besöka butiker, restauranger vilket kommer drabba handlarna. Den problematiken kommer inte släppa förens man släpper på de nuvarande restriktioner och även då är det inte säkert att folk kommer adaptera tidigare rörelsemönster i samhället. Till följd av detta finns det då risk att den nuvarande krisen övergår till en ekonomisk kris vilket innebär nästkommande fas. I ett sådant fall finns det större likheter till finanskrisen där sämre tider drivet av en ekonomisk nedgång medför att konsumenten blir mer sparsam, företagen möts av en hårdare konkurrens och krisen kommer medföra konkurser.
Vad det gällande åtgärder som bör tas lyfter Bergström de statsfinansiella paketen som syftar till att sänka företagens kostnader så de kan ta sig igenom denna oerhört svåra period som inneburit stora intäktsbortfall men också de åtgärder som syftar till att öka efterfrågan och få massan att handla och besöka mer. Utöver detta lyfts generell utmaning i alla kriser, folks förväntan om framtiden. Han menar på att oavsett om en individs kapital ökar innebär inte det ett automatiskt konsumtionstryck om det råder en osäkerhet kring framtiden.
“Då kommer inte konsumtionstrycket tillbaka förens vi förväntar oss bättre tider.”
Hur återhämtningen efter krisen kommer se ut är svårt att bedöma menar Bergström. Men då det eventuellt finns ett uppdämt konsumtionsbehov till följd av de restriktioner som coronaviruset fört med sig är det inte helt osannolikt att det kan vända snabbt. Vad som däremot händer under krisen är att de
25
underliggande trenderna som exempelvis internet-handel förstärks. Han menar på att affärsmodellen för många traditionella handlare har varit sig snarlik under en väldigt lång tid såsom HM, Lindex etc, och att intresset för butikshandeln minskat. Därmed menar Bergström att traditionell butikshandel försvinner på lång sikt då man inte har lyckas svara upp mot den nya tidens efterfrågan vilket även kommer vara en ytterligare utmaning för stadskärnorna.
I fråga om vilka åtgärder kommun, centrumutvecklare och handeln kan ta till för att hantera krisen ur en mer lokal aspekt med specifikt stadskärnan i fokus menar Bergström att på kort sikt är det många kreativa lösningar som krävs. Det kan handla om att flytta ut butiken på gatan för att klara av de rekommendationer från folkhälsomyndigheten eller att man i samspel anordnar hemkörningsservice. Sådana initiativ menar han på är väldigt viktigt där en positiv bieffekt är att folk får en bättre samverkan och kommer med bra ideér.
Angående om vad fastighetsägarna kan göra menar Bergström att oavsett om en butik eller restaurang kan korttids permittera sin personal så utgör hyran för lokalen en stor kostnad. Möjligheterna från fastighetsägarna att gå ned i hyra temporärt är något som bör analyseras då man i slutändan kan förhandla i eget intresse av att ha hyresgästerna kvar. Ur ett kommunalt perspektiv kan man underlätta tillstånd.
Nästkommande fråga i intervjun diskuterar om det privata bör få mer inflytande i kommunens strategiska beslut både under krisen och i ett normaltillstånd. Bergström menar att detta i största allmänhet skulle vara bra med en ökad dialog. Om man ser till många stadskärnor ser man ofta att de har ett bra samarbetsklimat där de naturliga aktörerna är fastighetsägare, handeln, kommunen samt att de ofta har ett gemensamt centrumbolag. Här menar Bergström att det är viktigt att stadens aktörer förstår att de är del av en helhet där alla måste vara med att stötta. Det skulle därmed vara oerhört positivt för denna helhet med en ökad dialog olika parter emellan.
Under kristider är det inte helt otroligt att denna samverkan prövas extraordinärt. Ett problem som stadskärnorna kan ge uttryck för är finansieringen av en centrumledare då det ofta delvis är en gemensam finansiering från aktörerna som står till grund för funktionen. Till följd av den ekonomiska påverkan krisen har haft och troligen kommer ha, menar Bergström att det kan finnas aktörer som har svårigheterna att betala för en samordningsroll även när den kanske är extra viktig.
I fråga om finansieringen av en sådan roll är det inte helt otänkbart att kommunen samt fastighetsägare går in och tar ett ytterligare ansvar. Detta i syfte om att snabbt kunna kickstarta evenemang och se till att de olika aktörerna kan maximera nyttan från dag ett när rekommendationerna släpper och konsumtionsmönstret ändras. Bergström har förståelse för det stadium de olika kommunerna befinner sig i med krishantering men menar att man fortfarande måste våga tänka långsiktigt, där främst kommun och fastighetsägare har som uppgift att tänka långsiktigt då dessa aktörer oftast har mer resurser än den lokala handlaren.
Staden har funnits i tusentals år och fyller en viktig funktion, men kommer behöva anpassa sig menar Bergström. Tidigare stads-strategier för att stärka stadskärnan hade väldigt mycket fokus på att stärka handeln, men eftersom konsumtionsmönster förändras bör man idag istället fokusera på att stärka staden. Det kan handla om att få in fler bostäder, genom exempelvis underlätta bygglov så att man förtätar staden eller få in fler kontor och underlätta en omvandling av lokaler. Till följd av coronakrisen lär det bli vakanser i staden, men om man studerar staden över tiden är det inget konstigt med att lokalerna byter innehåll. Krisen för också med sig möjligheter, exempelvis för handlare med bättre kapital att omlokalisera sig i staden till ett bättre läge menar Bergström.
När frågan ställs om hur ett drömscenario hade sett ut för kommuner, handel, fastighetsägare hade agerat för att ha en stabil grund att stå på menar Bergström att man måste skapa en plats som är så pass robust att den klarar upp och nedgångar. Det handlar väldigt mycket om hur man stärker efterfrågan på stadens utbud. I det stora hela är detta svårt att göra på en lokal nivå då det handlar mycket om hur landet mår på
26
en regional och nationell nivå. Om man ska försöka stärka upp den lokala efterfrågan bör man bejaka bostad och kontorsutveckling för att skapa en hög densitet av av boende och arbetande i staden.
Bergström menar också att en del av drömscenariot är att kommunerna arbetar mer kommersiellt. Att istället försöka maximera de kommersiella förutsättningarna för en plats förändrar sättet man arbetar med en plats. Det handlar i grunden om att skapa bra förutsättningar och maximera efterfrågan i stadskärnan menar han. I mån om att lyckas med detta är det även viktigt för de aktörer inblandade att förstå helheten. Om man ser till en mer övergripande faktor över tid som har påverkat stadskärnan är den konkurrens som drivits från köpcentrum och det behov att möta den konkurrensen. Bergström menar att det har varit väldigt vitaliserande med köpcentrum som tvingat stadskärnan till åtgärder för att möta konkurrensen och att det ligger ett värde i att bli utmanad.
4.1.3. Lisa Söderholm, Kalmar
I intervjun med Lisa Söderholm, Centrumutvecklare i Kalmar och VD för Kalmar City, informerar hon först om bolaget. Hon berättar att Kalmar City är ett bolag som ägs och drivs av fastighetsägare och näringslivet med Kalmar kommun som medfinansiär. De har i dagsläget drygt 200 medlemmar och hon berättar att de har kunnat bygga upp ett gediget nätverk mellan kommunen, fastighetsägarna samt näringslivet. Detta har resulterat i att många träffas dagligen i olika sammanhang, konstellationer och grupper. I företaget finns också en styrelse där det sitter tre representanter från varje part och utöver detta finns olika projektgrupper, styrgrupper och etc. Söderholm berättar att samarbetet i dagsläget är mycket väl inarbetat och dialogen har varit bra sedan ett tidigt skede.
När frågan ställs om hur idéer samlas in till verksamheten berättar Söderholm att det ska ske via många olika kanaler. Bland annat han idéer komma från Söderholm själv, då hon har ett mycket brett nätverk med personer som sitter på liknande roller som sin egen. Utöver hennes egna idéer ingår Söderholm i Sveriges Centrumutvecklare, en organisation för centrumutvecklare som henne, och där delas det med initiativtaganden och projekt. När en idé har fått fäste skickas den oftast till styrelsen i Kalmar City, där många av de större besluten rörande projekt tas. Söderholm berättar att innan en idé skickas till styrelsen ser hon till att höra runt med olika personer i hennes nätverk, bland annat styrelsemedlemmar, ordförande, näringslivskontoret eller någon med kunskap inom området. Denna del lägger Söderholm mycket tid på, säger hon. Om idén sedan bedöms vara bra och genomförbar sker en presentation för styrelsen. Om styrelsen ger ett godkännande går man sedan vidare med finansieringsprocessen, som också är en betydande del. Målet är att hela tiden jobba med samfinansiering, så att kommunen, fastighetsägarna samt näringslivet alla bidrar med pengar och gör saker enat.
Om idén däremot är av större omfattning, som innebär att stadskärnan förändras, blir det en politisk fråga. Då går frågan igenom olika nämnder och sammanträden. I dessa fall fungerar Kalmar City som en remissinstans. Generellt sett är Kalmar City involverade redan från ett tidigt skede för att enkelt kunna ta bort möjliga problem och hinder. Kommunen jobbar sedan fram ett förslag som skickas på remiss till Kalmar City och om det tar stopp hos dom, då tar det oftast stopp helt menar Söderholm.
“Då blir det liksom att göra om och göra rätt”
Söderholm förklarar vidare om hur arbetet med att hålla dialog med kommunen går till. Hon säger att i det stora hela är det viktigt att ha god förankring uppifrån kommunledningskontoret, det gäller att hålla stadsutvecklingsfrågan prioriterad hela tiden hos dom. Vidare har en “stadskärnegrupp” etablerats där Söderholm samt en till två personer från varje förvaltning i kommunen har möten fem gånger om året. Ett annat sätt är att träffa de olika förvaltningarna samlat. De har sina stora personalmöten där Söderholm ser till att bli inbjuden till någon gång under året och prata kort om stadskärneutvecklingen övergripande.
27
På detta vis kan frågan nå alla de anställda direkt, utan att förlita sig på att chefer och andra ansvariga bär med sig den frågan vidare. På så sätt kan de anställda förhoppningsvis ha med sig frågan i bakhuvudet. Målet är att alla ska veta exakt vart dom kan vända sig när det väl dyker upp en fråga som berör stadskärnan.
Initiativet för att uppnå mer samverkan, samt att starta ett bolag i detta syfte, har kommit från huvudsakligen två håll. Dels aktörerna i stadskärnan som tidigare har upplevt att det varit svårt att få tag på rätt människor från kommunen för diverse ärenden, och dels kommunen som upplevt att det har varit en utmaning att nå aktörerna i stadskärnan på ett samlat sätt. Söderholm menar att det har blivit mer effektivt med bolaget Kalmar City, då kommunen vet att de kan vända sig dit och veta att de samverkar med en part som talar för alla, samt att organisationen samlar alla aktörer i city.
Kommunen upplever också samarbetet mellan dem och Kalmar City som positivt. Viljan att utveckla stadskärnan är något som Söderholm ror alltid har funnits, men att kunskaperna om det kommersiella och näringslivet inte alltid har varit tillräckliga för att tillgodose denna ambition. Med Kalmar City kan kommunen lita på att organisationen jobbar för att skapa bättre förutsättningar för butiker i stadskärnan samt att de har kunskaperna för att genomföra detta.
Söderholm berättar också kort om att de har jobbat intensivt med trygghetsarbete i kommunen. De har fått ny belysning, anlagt vackrare parker samt skapat en mer öppen känsla i city som upplevs säkrare.
På frågan om hur de samlar in feedback från invånarna i kommunen svarar Söderholm att de tillsammans med kommunen skickar ut årliga enkäter, och polisen gör detsamma. I dessa enkäter ställs frågor om bland annat stadskärnans attraktivitet, trygghetsfrågor, tillgänglighet och andra frågor som de tycker är viktiga att få svar på. De analyserar sedan svaren och kan agera utifrån dessa. Just nu, under krisen, följer de omsättningsutvecklingen noggrant. För övrigt byggs det också väldigt mycket i Kalmar, bland annat ett nytt universitet, nya bostäder och ett nytt kulturcentrum. Det visar på att investeringsviljan är hög och detta är ett gott resultat enligt Söderholm.
Under krisen har de nära kontakterna vuxit ännu starkare. Tidigare har kontakten mellan Kalmar City och kommunen bland annat varit täta, men nu under krisen har de gått över till att bli dagliga, till och med flera samtal om dagen. Beslut tas mycket snabbt. Bland de första effekterna som krisen gav upphov till var nedgången i omsättningen i och med de restriktioner som kom den 11 mars. Människor blev oroliga och höll sig hemma mer och detta resulterade i att besökssiffrorna minskade markant. Detta var något som märktes över hela landet. Inom några dagar infördes gratis parkering. Kommunen jobbade fram en tidigarelagd uteserveringspremiär och tog även bort kostnader och tillståndsdelar kopplade till detta. En annan åtgärd som togs till för att minska omsättningsförluster var att bjuda gymnasieeleverna på lunchkuponger i samband med att man stängde gymnasieskolorna. Detta har inneburit att eleverna har kunnat äta lunch från stadens restauranger med take-away, och kommunen står för notan. Vidare kom initiativet kring det som idag kallas för Kalmar Street Shopping, som gjorts möjligt via ett gemensamt tillstånd för verksamheterna att ha varuexponering på gatan utanför butiken. Ytterligare ett initiativ som fått namnet Tillsammans för Kalmar är värt att lyfta, där lokala verksamheter lyfts och hyllas. Responsen har varit mycket positiv.
“Alltså så mycket kärlek! Verkligen. Jag har upplevt att vi haft ett stort engagemang från invånarna tidigare men nu är det helt enormt. Folk ringer till mig och frågar: Lisa vad kan jag göra? Jag kan sätta in 10 000, vart kan jag sätta in dem?
Och ge dom till företagen. Så det är fantastiskt verkligen.”
28
Personer i kommunen, privatperson som näringsidkare, har det enkelt att hitta till Söderholm. Hon har gjort det till sin sak att vara väldigt publik i sin roll som centrumutvecklare. Hon skriver bland annat bloggar, debattinlägg och jobbar aktivt med mediabevakning och syns ofta i dagspressen. Många vet alltså vem hon är och hemsidan för Kalmar City är tydlig, så där är det enkelt att hitta kontaktuppgifter till Söderholm eller hennes kollegor om en skulle vilja komma i kontakt med dem.
På handlarsidan har de månatliga mötena med medlemmarna behövts ställas in. Söderholm har däremot varit ute på plats och träffat en del näringsidkare personligen. Mötena har varit känsloladdade, en del handlare är naturligtvis oroliga över situationen och har många gånger bara behövt stöd i form av tröst och lyssnande. Men det har också vuxit ett stort engagemang och kreativitet. Många har kunnat ställa om nu i krisen, tänkt kreativt, och kunnat ta fram nya idéer, nya försäljningskanaler, och nya sätt att jobba på. Där har Kalmar City kunna fylla en viktig roll som bollplank för dessa idéer samt att sprida goda idéer till andra. Till handlarna går det också ut ett veckobrev från Kalmar City med relevant information rörande krispaket och regler samt nyttiga länkar. Har det kommit in bra idéer under veckan, inkluderas dessa även här, så att andra kan ta del av.
Många kriser innebär att verksamheter behöver dra ner på utgifterna för att klara sig. På frågan om det fanns oro för att Kalmar City riskerar att bli av med betydande finansiering svarar Söderholm att de känner sig så pass väl förankrade i deras arbete att de inte upplever en sådan risk nu. Hon berättar att det har ringt in enstaka medlemmar och önskat att skjuta upp sin medlemsavgift, vilket har kunnats tillmötesgå. Risken för minskad finansiering skulle eventuellt aktualiseras mot julen, men där tror Söderholm att det finns ett stort stöd och förtroende från kommun och fastighetsägare som skulle kunna bidra med extra.
Hur viktigt upplever Söderholm att det är med ett stort förtroende?
“Det är jätteviktigt, och det är det vi lever på. Utan det skulle vi inte finnas.” I den strategiska planeringen har Coronakrisen initialt inneburit snabba akuta åtgärder för att mildra de tidiga effekterna såsom minskat flöde av besökare, likviditetsproblem och liknande. I Kalmar City upplever man att man har gjort det som kunnat nu och kan vända blicken mot mer långsiktig strategisk planering nu. Bland annat har en fråga som tidigare varit uppe på tapeten återigen aktualiserats. Frågan om stråkutveckling har diskuterats under ett par års tid utan framgång. Fastighetsägarna som Söderholm upplever har känt sig väldigt trygga i den rådande konstellationen har inte behövt tänka på saken. Nu är däremot situationen annorlunda och många fastighetsägare tros behöva hantera faktum att det sker en lägesförändring, butiker lägger ner och lokaler blir tomma.
Trots det ökade hotet från E-handeln är Söderholm övertygad om att stadskärnan fortsatt kommer att vara en viktig plats för många lokala handlare, som sedan länge har haft stadskärnan som sin marknadsplats. Hon ser också en förskjutning i trenden mot det mer lokala.
I och med krisen har mötesformerna också ändrats. Digitala möten har fått ta mycket större plats och det har upplevts positivt då man fort kan komma i kontakt med varandra och ta snabba beslut där det behövs. Söderholm tror att samarbetet de haft med de olika parterna innan bara har förstärkts nu under krisen och menar på att deras position som centrumutvecklare till och med stärkts. Under krisen har de kunnat visa sig vara en viktig organisation som gjort nytta.
Organisationens framgångsfaktor har att de har kunnat tillföra en känsla av samhörighet i kommunen.
29
Många gånger kan till exempel en enskild butiksägare eller fastighetsägare känna sig ensam menar Söderholm. Kalmar City har fört ihop många aktörer och möjliggjort enkla vägar till dialog, så att aktörerna kan lära känna varandra och bli en del av en gemenskap. Nästkommande fråga behandlar vilka lärdomar man kunnat dra av krisens hittills.
“En uppenbar lärdom är ju alltså, hur viktigt det är att vi har den här dialogen, hur viktigt det är att vi har det här samarbetet. Och det är ju ingen lärdom, för vi hade ju det. Men vi kan bli ännu tajtare och ännu bättre då. Och sen då att vi alla kanske behöver bli lite bättre på krisberedskap. Vi var alla ganska tagna på sängen liksom, ingen var ju beredd på det här. Vi hade egentligen inga rutiner i bolaget hos mig i alla fall för ”Hur gör jag med en kris? Vem ringer jag? Vem
skulle kunna ersätta mig om jag skulle bli sjuk?” Ja, men lite såna sårbarhetsdelar som man upptäcker i en kris.”
På grund av den sårbarhet man har kunnat uppmärksammats på under krisen finns det planer på att i organisationen jobba fram en beredskapsplan.
Avslutnigsvis berättar Söderholm hur Kalmar City har skickat ut korta och enkla enkäter ut till sina medlemmar, för att exakt kunna följa bland annat omsättningsutvecklingen samt i vilken utsträckning regeringens krispaket har kunnat utnyttjas. Genom att andra centrumutvecklare på andra platser runt om i landet också har gjort samma sak, har de kunnat tillsammans förespråka för fler krispaket från regeringen.
4.1.4. Thomas Davidsson, Kalmar
Sedan 14 år tillbaka arbetar Davidsson som näringslivschef i Kalmar kommun, med en 27 år lång bakgrund som egenföretagare inom reklam- och mediebranschen. Under hans tid i kommunen har de jobbat aktivt med att skapa olika nätverk i kommunen genom centrumföreningar och olika typer av grupper. Davidsson menar att nära relationer mellan verksamheterna gör kommunikationen däremellan enklare som resultat.
“Det är mycket bättre att känna människor som man ibland blir väldigt arg på eller vill dela glädje med. Så därför har vi jobbat väldigt väldigt hårt med att se till att vi känner alla de här människorna som nu är i kris, och då är det lättare att
ha dom samtalen.”
Vill man utveckla något inom kommunen och stadskärnan handlar det ofta om att ta det genom det nätverk som finns på plats. En sak som är extra viktig är det ömsesidiga ställandet av krav som genomsyrar de projekt kommunen är involverade i. Söks det bidrag från kommunen att genomföra ett initiativ fungerar det oftast så att kommunen ställer ett motkrav på en viss prestation som projektet rimligen bör producera.
Nu under krisen upplevs det som att allt har blivit enklare i och med att man redan till stor del kände varandra. Nu vet man precis vem som bör kontaktas vid olika typer av frågor. Då denna pandemi och krisen den medförde kom ur tomma intet var många initialt helt oförberedda.
”Det känns verkligen som att släcka lampan när man går och lägger sig.”
Alla åtgärder av större dignitet har kommit från staten. För de tjänstemän som arbetar i kommunerna i hela Sverige, inte bara Kalmar, blir deras uppgift att på ett sakligt sätt förmedla den fakta som finns. Det viktiga för kommunen är att inte involvera sig själva i någon form av åsiktsbildning. Bland de krisåtgärder som Kalmar har vidtagit finns lunchkuponger som gymnasieeleverna har fått, på 75kr, som de kan använda varje dag till att äta lunch på någon av kommunens restauranger. För att genomföra detta har en tjänsteman tilldelats ansvaret för just elevluncherna, detta för att enskilda tjänstemän ska ha möjligheten
30
att bli skickliga på ett smalt område. Kommunen har även haft en TV-sändning en timme och dagen på Facebook, och även för detta har det tilldelats en tjänsteman för att se till att det fungerar. Beslutet att dedikera enskilda personer för relativt smala ansvarsområden upplever Davidsson hittills har varit ett bra drag. Dock påpekar Davidsson att det såklart kommer att utvärderas i framtiden och att tiden får avgöra hur effektivt det varit.
Idéutbyten sker bland annat regionalt mellan de 12 kommuner som finns i Kalmar län. Detta görs genom digitala möten en gång i veckan där alla får chansen att dela med sig och ta del av olika initiativ runt om i länet. Även parter från skattemyndigheten, länsstyrelsen och handelskammaren har deltagit vid dessa möten.
Kommunikationen mellan kommunen och handeln går via Kalmar City främst. Detta menar Davidsson effektiviserar kommunikationen avsevärt. Inom Kalmar finns fyra olika handelsområden, och dessa områden har haft egna möten och därefter har dialog skett mellan kommunen och de fyra parterna. För att hålla igång handeln har alla som är kommunalt anställda, i Kalmar, ca 6500 personer, fått varsitt presentkort på 300kr och detta har då förmedlats via de fyra olika cityledarna.
Davidsson påpekar att det finns en enorm nytta att hålla igång ett gediget samarbete mellan aktörer inom kommunen. Detta då kriser med säkerhet kommer att upprepa sig, oavsett form. Detta är viktigt att komma ihåg även när man upplever goda tider. Han menar att det lätt glöms bort att satsa på nätverkande och samarbeten när ekonomin blommar och allting går bra. Men när krisen kommer är det otroligt viktigt att ha nätverksstrukturer på plats.
Då krisen inneburit att mycker resurser läggs på det mest akuta ställs frågan om hur det långsiktiga arbetet ser ut och om projekt och planer lagts på is. Till en början avbröts en del planer, i och med chocken, men nu har man ställt om så pass mycket att mycket istället planeras om till nya former eller skjuts upp. Kommunen måste fortfarande se till att underhålla sina invånare och företag. Det kommer upp nya kreativa sätt att göra detta på.
Den stora lärdomen från denna kris är att denna kris var nästintill omöjlig att förutse och beredskapen var därmed mycket låg. Om vilka revideringar inom beredskapsplaner kommer att ske kan Davidsson inte svara på i dagsläget men hänvisar till att jämföra med krisen för två år sedan då det brann. Sedan den krisen har det kommit fram stora mängder beredskapsplaner, krishantering, samverkan över kommungränsen gällande vattenbombning etc. Trots att en kris naturligtvis anses vara en negativ företeelse, menar Davidsson att det faktiskt kommer goda saker med en kris också, bland annat att man lär sig hur man kan utforma arbetet i framtiden.
“Vi är snabba,vi träffas varje måndag och har gjort det sen första veckan. Om vi nu känner att vi inte har någon agenda på måndag så träffas vi i alla fall. För vi vet att det kommer dyka upp en massa frågor när vi väl träffas. En del jobbar med jättesvåra frågor, och en del lite enklare frågor. Men vi är snabba och effektiva och vi har stora öron just nu, det kanske är
det viktigaste just nu. Att ta oss tid för det här samtalet, som vi gör just nu. Det är viktiga saker.”
4.1.5. Eva Nypelius, Gotland
Eva Nypelius är regionstyrelsens ordförande i Region Gotland samt ledamot i Centerpartiets partistyrelse. Nypelius beskriver hur regionen har ett ganska nära samarbete med näringslivets organisationer, däribland Tillväxt Gotland, Svenskt Näringsliv, Lantbrukarnas RiksFörbund samt Visby Centrum som agerar som handelsföreningen i Visby till viss mån. Dessa har gemensamt bildat något som Nypelius beskriver som näringslivsberedningen där även representanter från regionen sitter med. Kontakten och samarbetet med
31
olika företag som är verksamma på Gotland beskrivs som otroligt viktigt och att man jobbar oerhört mycket för att förbättra företagsklimatet generellt. Men att hantera detta samarbete på rätt nivå i organisationen är även viktigt, det vill säga att de tjänstemän som har ansvaret över ett specifikt område jobbar mycket på att bygga kontakter och förtroende med näringslivet. Formellt sett träffas ett tillväxtråd fyra gånger per år med representanter från näringsliv men också från civilsamhället.
Frågan ställs om regionen känner sig nöjda med den samverkan som existerar idag eller om det finns ambition att nå en bättre samverkan. Svaret är de absolut inte är nöjda och strävar efter ett bättre samarbete och en högre nivå av samverkan.
I fråga om vad som karaktäriserar en bättre samverkan menar Nypelius att större förståelse för varandras roller vore bra. Både från näringslivets sida att förstå det demokratiska systemet att olika processer ibland tar tid precis som regionens tjänstemän och handläggare behöver ha en större förståelse för hur företagandets villkor är. Att vänta på besked i låt säga 14 dagar är lång tid för en företagare medans i den offentliga sektorn snabbt. Därmed är det av oerhörd vikt att bygga upp ett långsiktigt förtroende mellan det offentliga och privata, att man känner att det finns en rättssäker myndighetsutövning.
Gotland är oerhört beroende av besöksnäringen där stora delar av företagens inkomster sker under sommarhalvåret. På grund av covid-19 uteblev besökarna över påskhelgen och Nypelius tror även det inte kommer bli en besöksnärings som fungerar under sommaren. Det gotländska samhället påverkas oerhört och därför har även Region Gotland tidigt gjort olika åtgärdspaket lokalt.
Det första paketet handlar om att klara av likviditeten, där regionen tog ett beslut om att skjuta upp betalningstiden till sista september när gäller alla fakturor från regionen. Detta berör alltså vatten, avlopp, renhållning, tillstånd osv. Uteserveringarna tidigarelades utan avgift under 2020 samt att olika taxor på parkeringar i staden justerats.
Ytterligare åtgärder som nämns är att regionen startat en företagsjour med syfte om att agera stöd till de olika företagen och informera om de nationella åtgärdspaket som vidtagits av svenska staten. Detta eftersom det beskrivs finnas vissa svårigheter att hitta rätt stödpaket för ens företag. Samtidigt ser region Gotland att den lokala näringen kan inte dra nytta av omställningsersättning då det till stor del baseras på vilket omsättningstapp man har haft på mars och april 2020.
Vad det gällande initiativtagandet till att ta fram dessa lokala stödpaket har det skett i kombination med regionen och näringslivet, där näringslivsberedningen har haft en stor roll. Nypelius beskriver hur krisen har krävt en ökat dialog jämte samverkan med det privata för att kunnat ha hantera situationen. Samarbetet med de olika näringslivsorganisationerna har växt sig starkare och ett ökat förtroende finns numera för de olika parterna menar Nypelius. Regionen har även avsatt kapital som näringslivsberedningen hanterar till ett idékontor. Detta i syfte om att företagare vanligtvis inte söker projektmedel för att utveckla eventuella idéer då man anser det vara ganska krångligt och administrativ krävande att gå via regionen.
I fråga om Visbys stadskärna är Visby centrum en central organisation. Organisationen bildades för 10-15 år sedan av Visbys innerstadsförening, Östra centrums handelsförening, fastighetsägarna samt Region Gotland i syfte om att utveckla stadskärnan. I dagsläget är regionen inte längre medlemmar i organisationen då man sett att det är bättre att ha ett nära samarbete och dialog. Beslutet att träda ur var inte kontroversiellt och bidrog till ett tydligare och renare förhållande mellan centrumförening och regionen. Att regionen inte sitter med i föreningen kan även möjliggöra att Visby Centrum får ha ett mer
32
kommersiellt ställningstagande.
“Det har vi varit tidigare och också suttit med i styrelsen. Men det blir lite komplicerat i vissa frågor, så där har vi sett att det är bättre att ha ett nära samarbete och dialog, än att vara en del i organisationen.”
Slutligen beträffande hur krisen kommer utveckla sig tror Nypelius att det kommer ta tid innan folk vågar adaptera de resvanor vi har haft tidigare, som är så oerhört viktiga för Gotland. Regionen såg en ökning av antalet besökare under vinterhalvåret innan krisen slog till och hoppas att det återvänder inom kort.
4.1.6. Roger Fredriksson, Ronneby
Roger Fredriksson arbetar som kommunstyrelsens ordförande i Ronneby kommun sedan hösten 2010. Fredriksson berättar att de har jobbat med fastighetsägare sedan 2011/2012 med varierande framgång. De har haft svårt att få med alla. Samma problematik har upplevts med krögarna i staden, samt handeln i övrigt som har varit mycket spridda.
I och med att BID startades i stadskärnan för två år sedan har den spretiga bilden förändrats. I samband med att det kom in nya människor som kunde erbjuda ärliga åsikter och nya perspektiv började bland annat fastighetsägare, handlare respektive krögare träffas mer ofta och i mer ordnade former. De har också kunnat se att vissa fastighetsägare driver extra hårt i BID-organisationen.
För att arbeta fram idéer finns det olika fokusgrupper med fastighetsägare, kommunala tjänstemän, handlare samt krögare med olika arbetsuppgifter. För finansieringen av projekt är det handelsföreningen som ska sköta det hela, men för vissa större projekt man kan ansöka om finansiering från kommunen och då finns det två vägar att gå. I kommunen avsätts en summa om 100 000 kr årligen för olika arrangemang, och därifrån kan man få finansieringen, eller så får man lägga in finansieringen i årsbudgeten. Det viktigaste i hela idéprocessen är att man gärna vill att idéerna ska komma underifrån. Genom BID-processen har man kunnat samla arbeta ihop en mängd idéer. Dessa håller man i en “idébank” och tar saker allteftersom vad som är genomförbart tids- och finansmässigt.
Initiativet att starta en BID kom i samband med att en ny tjänsteman rekryterades, men Fredriksson nämner att det har vuxit fram från flera aktörer. Det är dock viktigt att ha en person som är drivande och kan hålla ihop hela processen.
Viljan att uppnå mer effektiva samverkansformer har sedan länge funnits i Ronneby. Däremot har flertalet försök som gjorts under flera decennier falnat. Nu hoppas man att BID-modellen kan vara mer uthållig än andra modeller som provats tidigare. Skillnaden skulle i så fall vara att andra aktörer, såsom turismen och krögarna, är med denna gång och driver processerna. Inställningen att det automatiskt finns en marknad bara för att man befinner sig i stadskärnan har också varit en sak som har förändrats sedan E-handeln gav upphov till ökad konkurrens.
När krisen nådde Ronneby märktes den starkast i verksamheternas omsättning, men framförallt krogbranschen samt biograferna. Tidigt i krisen gjordes en bedömning att de negativa effekterna skulle komma att bli stora och kommunen gick ut med två krispaket till verksamheterna. Krispaketen innehöll nedsättningar på olika tillsynstaxor samt förlängda frister för anmärkningar. För verksamheterna var detta värt flera miljoner, men i kommunens budget var dessa summor hanterbara. Gymnasieeleverna i Ronneby fick, som på många andra ställen, lunchkuponger som de kan utnyttja hos lokala restauranger, vilket har varit uppskattat hos krögarna. Utöver detta har kommunen jobbat med hyresnedsättningar i de fastigheter som de är ägare till samt haft dialog med med resterande fastighetsägare i city om just hyresreduktioner. Det är viktigt att frågan hanteras någorlunda homogent för att undvika att snedvrida konkurrensen. Dock
33
är många fastighetsägare i Ronneby relativt små och saknar finansiella möjligheter till dessa typer av åtgärder.
De beslut som nämnts har till största del tagit av kommunen, men till följd av det har andra aktörer tagit egna initiativ. Exempelvis har hanteringen av de lunchkuponger som delats ut till gymnasieeleverna hanteras digitalt och där har handelsföreningen parallellt jobbat fram en plattform där vem som helst han gå in, handla online från lokala verksamheter och få detta levererat hem till sin dörr. Det ser man som en mycket positiv utveckling då det möjliggör många många som inte kan ta sig ut att handla från bekvämligheten i sitt hem. Detta är resultatet av samverkan mellan bland annat handlare och krögare.
Det ökade samarbete tros leva kvar efter att krisen har lagt sig då många har insett att man kan dra nytta av en effektiv och fungerande struktur för samverkan. Tidigare har det funnits en misstänksamhet mellan aktörer och verksamheter som grundat sig i att man helt enkelt inte känner varandra. Detta är något som funnits från de minsta företagen till de största i kommunen, men det är något som håller på att försvinna.
“Tar man krogbranschen så har man varit som hund och katt och så det har varit riktigt aggressivt och det är ganska konstigt för att de flesta krogar drivs av människor som har bott och levt i Ronneby hela sina liv och borde känna varandra
så där. Där har du definitivt varit en begränsning, man har svårt och enas om öppettider och annat och allt.”
Idag har stämningen helt och hållet förändrats och många resonerar annorlunda. Man bryr sig mer om sina konkurrenter än vad man tidigare har gjort och inser värdet i det också.
Nu under krisen har beslutstiden för frågor såklart kortats ner, men redan innan, i och med BID-processen, var besluten mer eniga än vad de tidigare varit. Nu är det flera kommunala tjänstemän som är involverade i frågor redan från tidigt skede, istället för det gamla sättet att ett ärende väcks av exempelvis näringslivschefen och sedan behöver processas i hela kommunens organisation. Detta gör att kommunen redan finns med i de fokusgrupper där frågan lyfts initialt och idén kan därför bli väl förankrad i den egna organisationen tills dess att den lyfts för beslut.
Genom stadens BID-organisation hoppas man nu kunna utveckla den lokala E-handeln som uppkommit till följd av krisen. Detta tror Fredriksson att man kommer att få se mer av framöver. Även stråkutveckling är något som har diskuterats i BID-organisationen innan Coronakrisen. Trots att spelplanen för den frågan förenklas något av konkurser som sker under krisen återstår utmaningen med att många fastighetsägare i Ronneby är små och inte säkert har den ekonomiska uthålligheten att vänta in “rätt” hyresgäst om den tidigare behöver lägga ner.
Generellt sett upplever man i kommunen att de beslut som har tagits i krisens spår har gjorts med full politisk enighet och att företagen också är nöjda. Jämför man Ronneby med andra kommuner i länet ser man att de har haft bra framdrift i de besluten och ligger i framkant.
Utan de vägar för dialog som har skapats genom BID-organisationen hade stämningen inte kunnat bli så bra som den är idag, säger Fredriksson. Genom dessa nya dialoger har man upptäckt att feedbacken kan nå fram mer effektivt också. Trots att det har varit möten med med fastighetsägarna var sjätte vecka i över sju år kommer det via BID-processen in många nya fastighetsägare, de allra minsta.
“Nej men dialogen är jätteviktig hela tiden, och att man faktiskt har en dialog och inte envägskommunikation, utan [att] man lyssnar på varandra och försöker stötta varandra. Det är det man glömmer många gånger, särskilt om man då som oss har ganska många små fastighetsägare, att kompetensen är inte alltid så hög kring de fastighetsrelaterade frågorna. Där kan
vi bidra som har som regel mycket mer erfarenhet. Men att man vågar bjuda på den kunskapen också.”
34
5. Diskussion
Det allra tydligare är att alla de stadskärnor vi har studerat, mer eller mindre alla stadskärnor i landet, har upplevt ofantliga omsättningstapp i stadens verksamheter. Detta är något som i längden dels kan framställa risker för den fysiska struktur som finns i stadskärnan och dels nya möjligheter för utveckling. Regeringen har arbetat fram diverse krispaket för att ge stöd till verksamheter som upplever ekonomiska bekymmer, men alla krispaket är inte applicerbara på lokal nivå.
Många verksamheter upplever stora likviditetsproblem och en del av dessa riskerar att gå i konkurs. De kommuner vi har talat med upplever att i början av krisen blev det många akuta åtgärder och stadens verksamheter gick på högvarv. Idag har frekvensen för akuta åtgärder gått ner och organisationer har istället gått in i en form av normalläge. Nu kommer tiden att börja arbeta mer långsiktigt och strukturerat.
5.1. Stadskärneutveckling
I och med att risken för att många verksamheter går i konkurs på grund av de omsättningstapp och likviditetsproblem som krisen har medfört ser bland annat Kalmar och Ronneby möjligheten för stråkutveckling i stadskärnan. Detta innebär i praktiken att man aktivt försöker förvalta stadskärnan med likhet till ett köpcentrum där snarlika verksamheter placeras i närhet till varandra. Tanken med en sådan strategi är att skapa en bättre helhet i centrum med tydliga stråk, flöden samt funktionalitet. Detta i likhet med utveckling- och förvaltningskoncepten BID-modellen tillämpar. Exempelvis om en person som är ute efter att köpa nya skor kan uppskatta att de skobutiker som finns i staden är lokaliserade i närhet till varandra. Stråkutveckling kan motiveras utifrån faktum att liknande verksamheter kan bidra till ett ökat kundflöde sinsemellan samt skapa en mer effektiv köpprocess för konsumenten.
Roger Fredriksson från Ronneby menar att spelplanen för denna typ av utveckling förenklas något i och med krisen. För Ronneby finns dock en annan utmaning. Då många av fastighetsägarna i stadskärnan är relativt små finns inte de finansiella muskler som krävs för att kunna se till hela stadsbilden och vänta in rätt typ av hyresgäst. I detta fall kan ett alternativt tillvägagångssätt för att genomföra en sådan stråkutveckling vara att genom ett nära samarbete mellan fastighetsägare, organisationen för centrumutveckling och kommunen. Utifrån Arnsteins modell för inflytande kan samarbetet mellan fastighetsägare och kommunen utgå från nivån “partnership”. Detta skulle i realiteten innebära att beslut rörande stråkutveckling och tillvägagångssätt beslutas i komittéer, exempelvis BID eller centrumutvecklingsbolag, där bägge parter är aktiva. På denna nivå i modellen är det viktigt att det beslutsfattande organet även har finansiella resurser, vilket är fallet i medlemsägda bolag som BID och centrumutvecklingsorganisationer. Genom denna form av samarbete kan stråkutvecklingsarbetet finansieras och de fastighetsägare som förblir utan hyresgäster under tiden kan kompenseras. Alternativt går det att diskutera om det är rimligt att kommunen går in och betalar någon form av vederlag för de fastighetsägare som aktivt avstår hyresgäster för att kunna förverkliga stadens stråkutvecklingsplan, i samråd med centrumutvecklingsorganisationen.
I de städer där det inte finns en utpräglad centrumutvecklingsorganisation eller dylikt skapar ändock krisen möjligheter för omlokalisering av verksamheter i stadskärnan. Om man studerar staden över tid beskriver Bergström att det inte är något avvikande att lokalerna byter innehåll och kan istället innebära en möjlighet för verksamheter att omlokalisera sig i staden. I en nästintill evolutionär process kan de lokaler, som möjligen har en bättre affärsidé eller mer kapital, förflytta sig till ett mer fördelaktigt läge där
35
verksamheten ger bättre utdelning. Detta skulle i teorin innebära att icke livskraftiga verksamheter ger plats åt nya verksamheter som bättre svarar mot dagens efterfrågan och i förlängningen bidrar till en mer attraktiv stadskärna.
Inte alla verksamhetsområden tar ekonomisk skada under coronakrisen. I intervjun med Bergström diskuteras hur under kriser de underliggande trenderna förstärks som exempelvis E-handeln. Sedan länge har detaljhandeln följt samma mönster med stora aktörer såsom H&M, Lindex och Åhlens där butikshandeln har varit en primär intäktskälla. Till följd av krisen och de aktuella restriktioner är det troligt att antalet individer som handlar i butik minskat och de aktörer som inte har lyckats svara upp till nya tidens efterfrågan kommer drabbas hårt. Affärsmodellen för många handlare har varit sig snarlik under en längre tid och intresset för butikshandeln har minskat. Detta kommer vara en ytterligare utmaning för stadskärnan att fylla de eventuellt vakanta lokaler med verksamheter som svarar mot nya tidens efterfrågan.
Genom att utgå från konfigurationsskolan kan organisationer ändra sin modell för strategiutveckling allt eftersom dess förutsättningar förändras. Den nuvarande utmaningen ligger i att utforma strategier som fungerar i dag och på lång sikt. Arbetet med strategiutveckling kan till en början utgå utifrån Mintzberg’s teori om “environmental school” där omgivningen är den huvudsakliga faktorn som strategin utformas kring. Under den rådande krisen bör kommuner, tillsammans med parter från handeln och fastighetsägarna, utforma strategin genom att observera omgivningen och identifiera underliggande trender. På detta sätt möjliggörs ett nära samarbete som kan resultera i snabba beslut som även svarar mot de olika typer av efterfrågan från de parter som är inblandade. Tre vanliga element som kriser innefattar är 1) överraskning, 2) kort tid att fatta beslut samt 3) att de innebär hot mot organisationer. Därmed är det av största vikt att utgå från en strategi som tillåter organisationen att reagera mot förändrade förutsättningar i omgivningen på en begränsad tid. Genom att identifiera de utmaningar stadskärnan ställs inför idag möjliggörs en långsiktig strategi utifrån designskolan så fort krisen är över. I och med att varje stadskärna och kommun är unik i dess förutsättningar och ambitioner, bör kommunen tillsammans med aktörerna i stadskärnan utföra en SWOT-analys för att identifiera interna och externa hot samt granska sin organisation för styrkor och svagheter. För att göra detta krävs dock att omgivningen befinner sig i ett någorlunda stabilt läge för att kunna implementera den utformade strategin långsiktigt. Denna idé om att skapa en långsiktig strategi efter krisen påpekade Alfredsson i sin intervju då hon menade på att många stadskärnor befinner sig i ett alltför turbulent läge för att ägna sig åt långsiktig planering. Alfredsson nämnde att all kraft inom organisationerna i dagsläget gick åt akuta åtgärder för att överleva krisen kortsiktigt.
I intervjun med Alfredsson diskuterades hur Svenska Stadskärnor troligen kommer jobba i kölvattnet av krisen ett antal år framöver. I dagsläget är krisen långt ifrån över och i fråga om vad olika aktörer kommer ta med sig från krisen var “hur sårbart samhället är” ett vanligt förekommande svar i intervjuerna. Det generella intrycket från samtliga intervjuer är att konceptet “samverkan” många gånger likställs med god beredskap inför sämre tider. Detta då ett nära samarbete skapar 1) förtroende 2) nära relationer och 3) effektiva kommunikationsvägar. Genom att ha dessa kommunikationsvägar på plats redan innan krisen samt att ha relationer med personer från olika verksamheter skapas goda förutsättningar för att snabbt kunna kontakta “rätt” personer under krisen när det behövs. Dessutom krävs att det finns ett djupgående förtroende mellan de olika aktörerna för att skapa ett välfungerande och ärligt utbyte, både under krisen men också under normala tider. Söderholm nämner bland annat att i Kalmar har det nära samarbetet bidragit till att kommunikationen har fungerat mycket bra och smidigt hittills under krisen. Dock har man uppmärksammats på faktum att det inte finns några verkliga beredskapsplaner. Dialogen i Kalmar har
36
fungerat bra hittills då det finns etablerade kommunikationsvägar mellan organisationerna och de personer som utgör dessa. Detta behöver emellertid fastställas officiellt så att dessa kommunikationsvägar även består när personerna i organisationerna byts ut. Även Fredriksson i Ronneby upplever att de etablerade kommunikationsvägarna och relationerna sedan innan krisen förenklade arbetet under krisen.
5.2. Viktiga framgångsfaktorer för en stabil stadskärna
5.2.1. Samverkan
I stadsutvecklingsarbetet är som ovan nämnt mycket viktigt med:
1. Förtroende 2. Nära relationer organisationer mellan 3. Effektiva kommunikationsvägar
Genomgående uttrycks det i samtliga intervjuer att förtroende är något som är grundläggande för att kunna etablera ett gott samarbete mellan organisationerna. I Ronneby har det under en längre tid funnits ambition för att utöka samarbetet mellan kommunen och de organisationer som finns i stadskärnan. Dock har alla tidigare försök till samarbete fallerat förr eller senare. Det tror Fredriksson till viss del har berott på en rivalitet och avsaknad av förtroende mellan de involverade parterna. Genom att ta in en neutral tredje part genom BID-processen kunde denna misstänksamhet mellan parterna överbryggas och relationer började florera som följd. Nu upplever man att stämningen helt har förändrats mellan aktörerna i stadskärnan samt har hopp om att detta försök till samarbete ska lyckas.
Ett samarbete där individer möjliggörs att delta i samhällsdebatten är en fundamental demokratisk förutsättning för ett fungerande samhälle. BID organisationen kan fungera som en slags arena för reflektion och diskussion mellan människor och verksamheter samt bidra till nya lösningar på kollektiva problem som annars inte hade kunnat uppnås. Sett från ett socialt perspektiv så är det mänskliga behovet av social gemenskap och av att känna sig behövd tydligt och samma resonemang kan appliceras på verksamheter.
Genom att skapa relationer mellan verksamheter och personerna som utgör dessa verksamheter skapas också en känsla av samhörighet. Dessa relationer är ytterst viktiga under stadsutvecklingsarbetet då de öppnar möjligheten att kontinuerligt förankra idéer hos beslutsfattande myndighet. Att förankra bidrar till att göra beslutsprocessen mer effektiv då de som ska fatta besluten är sedan tidigare är införstådda i frågans betingelser. Nära relationer mellan organisationerna gör det möjligt för exempelvis kommunerna att vara med och bearbeta förslag och ta bort eventuella problem tidigt i processen.
En intressant reflektion är faktum att Region Gotland i sitt arbete med samverkansrelationer har valt att gå ur från styrelsen i centrumföreningen Visby Centrum. Detta beslut motiveras av att det bidrog till ett tydligare och renare förhållande mellan centrumföreningen och regionen. Styrelseledamöterna har tidigare upplevt att de sitter på dubbla stolar i och med sitt uppdrag i kommen kombination med arbetet i föreningen och dess styrelse. Nypelius menar att det har blivit komplicerat i vissa frågor samt att man upplever att ett nära samarbete och dialog är mer fördelaktigt än att vara en del i organisationen. En aspekt som kan vara en positiv följd av beslutet är att Region Gotland inger förtroende i Visby Centrum genom sitt utträde. Detta kan tolkas som att ge fullt ansvar till organisationen samt möjlighet för denna att verka fritt, utan direkt insikt från kommunen genom dess styrelse. Sett utifrån Arnsteins teori om medborgarinflytande kan detta emellertid ses som att gå ner ett steg i trappan. Om regionen och
37
centrumutvecklingorganisationen till en början befann sig på nivån för “partnership” kan man nu se det som att de befinner sig i nivån för “placation”. Att beslutet om utträde innebär ett sämre resultat för samverkan som helhet i regionen stärks av att man i Ronneby och Kalmar har talat om vikten av tidig förankring av idéer som en viktig faktor för ett framgångsrikt samarbete. Utmaningen som Visby upplever angående de dubbla stolarna kan istället ses som en möjlighet att i ett tidigt skede i planeringen ge konstruktiva synpunkter samt bearbeta potentiella problem.
5.2.2. Stark efterfrågan
En annan viktig beståndsdel för att skapa en robust stadskärna i låg- och högkonjunkturer grundar sig mycket i att man stärker efterfrågan på stadens utbud. Detta menar Bergström är svårt att genomföra på lokal nivå då det finns stor korrelation mellan hur landet i sin helhet mår och stadskärnan lokalt. Det åtgärder som kan komma att bli aktuella lokalt är att skapa en hög densitet av boende och arbetande i staden. Arbetet med att stärka efterfrågan måste ske parallellt med arbetet att skapa en trivsam och attraktiv stadskärna - det ena är beroende av det andra. Ambitionen att skapa en attraktiv och trivsam stadskärna fallerar om det inte finns tillräcklig efterfrågan lokalt som kan understödja verkställandet av detta.
En ytterligare beståndsdel i det arbetet att stärka efterfrågan på stadens utbud gagnas av dialog mellan olika aktörer i stadskärnan. Stadskärnan har sedan länge påverkats och i viss mån drivits av den konkurrens köpcentrum samt E-handel ställer till förfogande. Det kan bedömas vara vitaliserande att bli utmanad då stadskärnan tvingats till åtgärder för att möta konkunkurrenses av köpcentrum. Att det ligger ett värde i att bli utmanad är även något som kan aktualisera sig på verksamhetsnivå. Konkurrens bör inte alltid tolkas som en negativ effekt då det kan bidra till innovation och högre lönsamhet på lång sikt. Om det i grunden arbetas för att maximera de kommersiella förutsättningarna för en plats är det lämpligt att få det aktörer som är inblandade att förstå helheten och värdet av konkurrens. Med ett bättre samverkansklimat mellan kommunen och näringslivet, kan parter komma i underfund med helhetens vikt samt att ha förståelse för andra aktörer utöver sig själv. Detta exemplifieras i Ronneby där Fredriksson beskriver hur krogbranschen tidigare varit som “hund och katt”. Genom BID-organisationen har man kunnat lära känna varandra och därmed kunnat komma bättre överens.
Utifrån resultaten har vikten av samarbete i arbetet med stadskärneutveckling uppdagats tydligt. Nedan följer en modell för hur kommunen kan jobba utifrån Mintzbergs modeller för strategibildning, som togs upp i avsnittet teori, samt hur Arnsteins koncepts för medborgarinflytande kan omfamna den strategiska processen.
38
Figur 6. Strategisk arbetsmodell för kommuner inom stadskärneutveckling.
Utgår man från konfigurationsskolan som i vår mening bör innebära att kommunen arbetar efter designskolan under normalläge men kan byta till environmental school under kris, behöver det finnas en tydlig beståndsdel i strategin utformad enligt designskolan som fokuserar på en stark efterfrågan. Detta eftersom ett aktivt arbete på att stärka efterfrågan på stadens utbud och maximera de kommersiella förutsättningarna skulle innebära en eventuellt snabbare återhämtning när krisen tar slut. Det är viktigt att möjliggöra ett strategibyte från designskolan till omgivningsskolan på bästa sätt då den långsiktiga målbilden för en stark efterfrågan kommer att prägla omgivningen som är den drivande kraften inom omgivningsskolan. För förtydligandets skull kan man tänka sig en kommun som bejakar en hög densitet av boende och arbetande i staden genom en strategi utformad i enlighet med designskolan. Vid en kris skulle denna höga densitet av boende och arbetande tolkas som en premiss i omgivningskolans mening och ge bättre förutsättningar för stadskärnan att vara resilient under krisen.
Om man som i Ronnebys fall inte lyckats föra samman organisationer och människor till att samarbeta kan det vara lämpligt att ta in en tredje oberoende part, exempelvis BID-manager genom BID-processen. Detta i syfte att få in kompetens som saknas initialt samt att hantera risken för eventuell brist på perspektiv inom kommunen över längre tid.
5.3. Samverkan som beredskap
Ett slående resultat av samtliga intervjuerna är att parterna är överens om att en ökad samverkan mellan det offentliga och privata är positivt. Frågan som återstår att besvara är varför så är fallet och hur detta åskådliggörs.
5.3.1. Varför är samverkan positivt och hur konkretiseras det Samverkan bidrar till relationer mellan verksamheter och detta leder till förtroende vilket är en grundläggande förutsättning för att kunna ha ett ärligt informationsutbyte. I Ronneby fanns det som nämnt en misstänksamhet sedan tidigare som i och med BID har försvunnit. Exempelvis har dialog skett mellan kommun och fastighetsägare för att kunna ta så strömlinjeformade beslut som möjligt angående
39
hyresnedsättningar. Detta för att inte snedvrida konkurrensen i stadskärnan. Olika hyresnedsättningar i staden skulle innebära konkurrensfördel för de verksamheter med större sänkningar. Fastighetsägare skulle också påverkas av ojämn nedsättning av hyra då vissa går till betydligt längre utsträckning för hyresgästens överlevnad med mindre hyresintäkter medans andra fortsätter ta full hyra. Vid kris är relationer och förtroende viktigt då det ger kunskap om var man kan vända sig samt att man inte är rädd för att uttrycka sig ärligt om känsliga frågor då man redan känner varandra. Samverkan kan även bidra till effektivitet, speciellt under krisen, då det redan finns etablerade kommunikationsvägar på plats.
Utanför kristider är det också av oerhörd vikt att ha nära relationer och förtroende mellan kommunen och fastighetsägarna i stadskärnan. Detta då kommunen med största sannolikhet är den drivande parten i den byråkratiska processen av stadskärneutvecklingen samtidigt som fastighetsägarna har främsta rådigheten över fastigheterna som ska utvecklas. Ett gott samarbete mellan dessa parter kan därmed bidra i förlängningen till en mer friktionsfri och framgångsrik stadskärneutveckling.
I frågan om förankring av ideer, kan exempelvis Kalmar lyftas som har med tjänstemän från kommunen i centrumföreningen Kalmar city. På detta sätt når frågor och ideér det beslutsfattande organet innan de lyfts för ett officiellt belsut. Centrumföreningen fungerar även som en remissinstans för kommen för frågor relaterade till stadskärnan. Samma gäller i Ronneby där kommunen genom BID redan finns med i de fokusgrupper där frågan lyfts initialt och idén kan därför bli väl förankrad i den egna organisationen tills dess att den lyfts för officiellt beslut.
Exemplet Ronneby där många fastighetsägare är små är det viktigt med ett nära nätverk där man har förtroende för varandra och vill dela med sig av sin kunskap. Man kan se detta ur olika perspektiv under kristid respektive normalläge. Under en kristid är det viktigt med förståelse att aktörerna i stadskärnan är del av en helhet och om att flertalet aktörer överlever förblir stadskärnan attraktiv. Det handlar i förlängningen om att förstå sig på konceptet att alla sitter i samma båt.
Det går alltså att argumentera för att kommuner som inte har ett nära samarbete med näringslivet och fastighetsägare kommer fatta beslut som eventuellt inte efterfrågas. Då dialog uteblir är det tvivelaktigt om det offentliga har tillräcklig information för att ta välgrundade beslut som maximerar nyttan för stadskärnan. Eftersom kriser kännetecknas av korta tider för beslutsfattning finns det risk att besluten tas förhastat utan något vidare beslutsunderlag. Detta skulle då innebära att kommunen ödslar resurser på frågor som inte nödvändigtvis inte bidrar till att maximera nyttan av de totala vidtagna åtgärderna.
Slutligen går det att konstatera att en stadskärna blir stabil och resilient, både under kris samt normalläge, om det uppnås en balans i samarbetet mellan kommun, fastighetsägare och näringsliv.
6. Slutsatser Man kan idag konstatera att krisen för med sig utvecklingsmöjligheter inom fastighets- och stadskärneutveckling. De mest prominenta utvecklingsmöjligheter som kunnat uppdagas i denna rapport har varit stråkutveckling i kölvattnet av krisen samt möjlighet till omlokalisering av enskilda verksamheter i stadskärnan. Vidare kommer krisen att tvinga många stadskärnor att se över sin samverkansstruktur samt utveckla denna.
För att kunna forma en resilient stadskärna som kan stå emot upp- och nedgångar i ekonomin finns tre framgångsfaktorer för detta. Dessa är 1) förtroende för att kunna skapa goda samverkansrelationer i staden, 2) väletablerade nätverk som bidrar till effektiva kommunikationsvägar och 3) långsiktigt arbete med att stärka efterfrågan på stadens utbud.
40
Slutligen tyder denna rapport på att de stadskärnor som inte har haft väletablerade samverkansstrukturer sannolikt haft större utmaningar att hantera krisen.
6.1. Diskussion av slutsats
Då denna rapport avser att studera en pågående kris i realtid har det medfört vissa begränsningar. I sin helhet hade rapporten gynnats av ytterligare intervjuer för att få en med nyanserad bild av situationen i de olika stadskärnorna. Mer specifikt var strävan att intervjua två individer i varje stadskärna, från kommunen respektive näringslivet. Givet omständigheterna fanns det svårigheter att nå detta mål vilket har resulterat i färre infallsvinklar än önskat. Detta kan bidra till viss polarisering av de resultatet som sedan diskuteras. Trots detta finns god nyansering i resultatet i och med intervjuer som innefattar individer utanför kommun och centrumutvecklingens ramar.
Denna studie kan komma till nytta för andra kommuner som vill skapa sig en överblick av viktiga aspekter att beakta under kris men även för deras fortsatta arbete med stadskärneutveckling. Rapporten har skrivits främst med avsikt att vara till nytta för små- till medelstora stadskärnor men kan även komma att löst appliceras på större stadskärnor med viss modifiering.
Vidare forskning inom området torde ske för att skärskåda hur stadskärnor och arbetet med stadskärneutveckling påverkas i krisens efterlämningar. Bland annat bör kommuner tillsammans med fastighetsägare samt näringslivet utvärdera sitt samarbete och utvecklingsmöjligheter.
41
7. Referenser
Arnstein, Sherry R. (1969) “A Ladder Of Citizen Participation”. Journal of the American Planning Association. 35:4, (s. 216- 224). Hämtad från. https://www.participatorymethods.org/sites/participatorymethods.org/files/Arnstein%20ladder%201969.pdf
Briffault, Richard. (1999). “A Government for Our Time? Business Improvement Districts and Urban Governance”. Columbia Law School, Scholarship Archive.
Boverket. (2019). “BID-en samverkansmodell mellan fastighetsägarna”. Hämtad 2020-03-27 från. https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/stadsutveckling/brottsforebyggande-och-trygghetsskapande-atgarder/metoder/samverkansmodeller/bid/
Fastighetsägarna. (2020).“Så jobbar vi med BID”. Hämtad 2020-03-27 från. https://www.fastighetsagarna.se/om-oss/fragor-vi-arbetar-med/stadsutveckling/sa-jobbar-vi-med-bids/
Folkhälsomyndigheten, Antal fall av Covid-19 i Sverige. (2020).“Covid-19 – statistik med diagram och kartor”. Hämtad 2020-05-25 från https://experience.arcgis.com/experience/09f821667ce64bf7be6f9f87457ed9aa
Gavelin, Karin. Hassman, Anders. Engel, Charlotte. (2010). “Om idéburna organisationers särart och mervärde, en forskningskartläggning”. Hämtad 2020-04-28 från. http://overenskommelsen.se/wp-content/uploads/2014/11/T1_web.pdf
Konjunkturinstitutet. (2020). “Uppdatering av konjunkturbilden April 2020”. Hämtad 2020-06-06 från https://www.konj.se/download/18.3f4cab7171ac54930aca93e/1589540401639/Konjunkturuppdatering_apr2020.pdf
Mintzberg, H. Ahlstrand, B. Lampel, J. (1998). “Strategy Safari: a guided tour through the wilds of strategic management”. Simon & Schuster Inc. (s. 23-47, 285-349).
Prevent, Arbetsmiljö i Samverkan med Svenskt Näringslivs, LO & PTK. (2020). “Krishantering”. Hämtad 2020-05-26 från https://www.prevent.se/amnesomrade/kriser/kriser/
Regeringen. (2020). “Regeringens åtgärder, beslut och initiativ”. Hämtad 2020-04-28 från https://www.regeringen.se/regeringens-politik/regeringens-arbete-med-anledning-av-nya-coronaviruset/
Svenska stadskärnor. (2020).“Den svenska BID-modellen”.Hämtad 2020-03-26 från. https://www.svenskastadskarnor.se/var-bid-modell/
Sveriges Kommuner och Regioner. (2018). “Samverkan med civilsamhället”. Hämtad 2020-04-15 från. https://skr.se/download/18.24e7b1f81685681bce5876ca/1548245059672/Samverkan%20med%20civilsamh%C3%A4llet%20-%20kartl%C3%A4ggning%20juni%202018.pdf
SOU 2016:13. “Palett för ett starkt civilsamhälle”. (s. 53-108). Hämtad 2020-04-15 från. https://www.regeringen.se/492b2d/contentassets/907a5e554a23428f9aef3c2d7221a2de/palett-for-ett-starkt-civilsamhalle-sou-2016_13.pdf
Venette, J, Steven. (2003). “Risk communication in a high reliability organization”. North Dakota State
42
University of Agriculture and Applied Science. (s. 37-40).
World Health Organization. (2020). “WHO coronavirus (COVID-19) Dashboard”. Hämtad 2020-05-26 från https://covid19.who.int
World Health Organization. (2020). “WHO Timeline - COVID-19”. Hämtad 2020-05-26 https://www.who.int/news-room/detail/27-04-2020-who-timeline---covid-19
Figurförteckning Figur 1. World Health Organization. (2020). “Case comparison”. Hämtad 2020-06-06 från https://covid19.who.int
Figur 2. Sjukdomsfall per dag. Folkhälsomyndigheten, Antal fall av Covid-19 i Sverige. (2020). Hämtad 2020-05-25 från https://experience.arcgis.com/experience/09f821667ce64bf7be6f9f87457ed9aa
Figur 3. Sjukdomsfall per region. Folkhälsomyndigheten, Antal fall av Covid-19 i Sverige. (2020). Hämtad 2020-05-25 från https://experience.arcgis.com/experience/09f821667ce64bf7be6f9f87457ed9aa
Figur 4. Eight rungs on the ladder of citizen participation. Arnstein, Sherry R. (1969) “A Ladder Of Citizen Participation”. Journal of the American Planning Association. 35:4, (s. 216- 224)
Figur 5. Strategy formation, Design school. Mintzberg, H. Ahlstrand, B. Lampel, J. (1998). “Strategy Safari: a guided tour through the wilds of strategic management”. Simon & Schuster Inc. (s. 23-47, 285-349).
Figur 6. Strategisk arbetsmodell för kommuner inom stadskärneutveckling. (2020)
43
8. Bilagor
8.1. Bilaga 1
Inger Alfredsson, Nationell samordnare i Svenska Stadskärnor. Transkribering av Intervju.
Dels tänkte vi börja med dig, din roll i Svenska stadskärnor nu, och hur den har varit och hur den är just nu. Vad du har för, liksom, roll och hur den har förändrats.
Jag är ju då en nationell samordnare på svenska stadskärnor. Det innebär att jag dels jobbar med produktutveckling kan man säga. Jag jobbar med olika typer av, både utveckling- men också processverktyg kan man säga. Som ska underlätta för både kommuner och centrumföreningar framförallt ute i landet med att jobba med olika platsutvecklingsfrågor. och när man jobbar med platsutveckling så innefattar det ju både trafik, kommunikation, samhällsplanering, stadsplanering, arkitektur, allt egentligen, det som bygger platsen. Jag är ingen specialist i något område, utan jag kan lite om alla områden kan man säga,. Och sen ju längre man jobbar ju mer kan man i och med erfarenhet såklart. Så vi jobbar ju sen med specialisterna beroende på då vad platsen kan behöva för typ av stöttning lokalt. Jag jobbar ju inledningsvis med alla platser, först, det är oftast mig dom kontaktar. Jag pratar med dom och fyller i kanske någon analys, en kort.. Liksom ställer frågor. Ibland vet man vad man behöver, ibland vet man det inte. Man tror att man vet, men sen efter ett samtal kan man säga: det här kanske är problemet. Det vi är specialister på, kan man säga, det är egentligen som ingen annan arbetat med - det är ju samverkan. Och att bygga samverkansorganisationer från grunden. Och en del har ju ett embryo till samverkan, man kanske har någon typ av samverkan, men man kanske behöver utveckla den. Ibland kan det vara så att man har haft en samverkan som har kollapsat totalt, så man måste börja om. Så att innan man kan börja jobba med utvecklingsfrågor så är det samverkan man tittar på. Hur är man organiserad, finns alla parter med i den här samverkansorganisationen, eller är det några parter som saknas? Du frågade du då lite över tiden, hur det har förändrats och det man kan säga är att tidigare så låg väl den här frågan inte så mycket/nära kommunerna. Utan man hyrde ut den här frågan kan man väl säga. Att man hade andra som jobbade med just platsutveckling. Där man nu har sett, under senare åren, vi vet att man har bildat dom här destinationsbolagen eller visit-bolagen, eller vad man nu kallar det för. men det man gör nu, det är kommunen säger: den här frågan är alldeles för viktig för oss, vi måste ha det “in house” och vilka parter behöver vi då ha med i den här samverkansorganisationen? Många har också gjort näringslivsbolag, som ligger som en arm utifrån kommunen då, just för att dom ska ha lite större frihet till att agera med den privata marknaden. Eller så har man andra typer av samverkansformer, helt enkelt, där kommunen är med för att jobba med dom här sakfrågorna. Så den största skillnaden kan man säga, det är att kommunen nu tar ansvar för platsutveckling och att man vill vara med och mans er att det drar både boende arbete och turism till platsen. Och det är väl lite det man har tagit till sig. En sakfråga också, när man då jobbar med platsutveckling, så jobbar man ju i olika områden, man jobbar med utbud, varumärke, alla dom här typerna av frågor, men också säkert och tryggt. Och det kan man också säga dom senaste 10 året kan man se en förändring från att platsen skulle vara snygg och att det skulle finnas ett utbud, så är det tryggt och säkert man jobbar med - alltså säkerhetsfrågorna. Det är det första egentligen man tittar på idag, både när man planerar nya bostadsområden eller serviceområden. Så det är väl det man kan säga som är dom största skillnaderna - kommunen tagit in frågan “in house” men också att man jobbar då med säkerhet- och trygghetsfrågor betydligt mer än vad man har gjort tidigare.
Över hur lång tid skulle du säga att, eller alltså under vilken tidsperiod har den här förändringen skett?
Dom senaste 10 åren kan man säga. Eller senaste 7 åren. Den mest markanta skillnaden är de senaste sju åren. Det började för tio år sedan men man kan säga att för sju år såg man den här förskjutningen. Sen kan man säga att säkerhets. och trygghetsfrågorna är dom sista fem åren.
44
Men vad tror du att det kan bero på, att man har liksom insett det och har börjat pusha på dom punkterna?
Ehm… dels så handlar det om ett generationsskifte. Det är att 40-talisterna är på väg ut ur kommunerna och den yngre generationen kommer in. Man har ett annat seende på hållbarhetsfrågor egentligen, så i grund och botten tror jag att det är det. Men också så ser man en… vi brukar säga när vi går in i en kommun, brukar kommunen säga att man inte jobbar kommersiellt, det ska man inte göra. Men det är det man gör. Och de kommuner som egentligen inser att; har vi det tryggt och säkert och snygg och ett bra utbud, då får vi fler boenden, mer skatteintäkter. Vi får fler då arbetande, vilket innebär att det är färre som går på socialbidrag, ja ni vet, allt det där hänger ju ihop. Alltså är man ju kommersiell i dom tankarna. Även om dom uttalat inte säger att man gör det, så är det egentligen det man eftersträvat.
Men nu under, ja, coronakrisen, hur känner du att dina arbetsuppgifter har förändrats, när du har kontakt med olika platser och kommuner?
Det handlar ju om krishantering, hur man ska organisera sin kris. Det är den största frågan just nu som jag jobbar med. Och i och med att vår organisation är den som jobbar med samverkansfrågor egentligen, men vi är ju också ett nationellt nätverk. Det innebär att vi jobbar med hela sverige, så vi kan ganska snabbt ställa frågor till våra vänner där ute och fråga: hur jobbar ni just nu, vad är den mest akutella frågan? Och vi får ett svar också. Även om dom har väldigt mycket så får vi också svar på frågorna vi ställer och det handlar ju om ett förtroende då man behöver ha byggt upp under många år, att man har det förtroendet. Man vågar svara ärligt på frågorna också. Och då kan vi gå in och göra dom här stöttande åtgärderna. Jag önskar att vi kunde göra mycket mer än vad vi gör i dagsläget, men vi gör så gott vi kan just nu. Jag tror alla gör så gott vi kan faktiskt. Men det viktiga budskapet vi säger, det är att en del väljer att sticka huvudet i sanden, vi har kvar huvudet i sanden tills den här krisen är över. medans andra då ställer sig upp och tar den här motvinden rätt i ansiktet och det innebär ju att man hanterar den här krisen då på olika sätt.
Vilka olika sätt har du sett ute i landet?
Man kan ju säga att näringslivsenheten där, det är ju dom tillsammans med säkerhetsavdelningen, då förvaltningarna, det är ju dom som jobbar i första hand. Alla kommuner har ju gått upp i stabsläge till exempel, ja vad innebär det då för all annan verksamhet som ligger runt då? Dom jobbar natt och dag dom här inom kommunen då just för att hjälpa näringslivet. Näringen gör ju likadant, försöka stötta varandra i det här arbetet och där man också nu kan göra revideringar i sin samverkan och säga: Vi har jobbat så här, men vi behöver också ha med de här aktörerna då för vi ska kunna bli riktigt duktiga att jobba med det här för att det här kommer ju inte att ta slut inom detta året, utan vi kommer jobba inom en treårsperiod vet vi att detta kommer att pågå nu. Men vi kommer att jobba i olika faser nu. Så att dom här situationerna har ju funnits tidigare, men det har inte varit lika tydligt att den enskilde medborgaren är påverkad den här gången. Tidigare har det ju varit att det är kommun och näring, men idag är det också den enskilde medborgaren som är oerhört delaktig i vad som händer. och är är väl en utav de större skillnaderna mellan att den enskilde medborgaren är så oerhört delaktig i krishanteringen just nu. Och svaret på det vet ju inte riktigt nu, men vi jobbar med den, så det kommer bli jätteintressant att se vad vi gjorde rätt och vad vi gjorde fel i det här. För fel gör vi ju, det är jag helt övertygad om. Men vi gör ju också många rätt.
Dom här frågorna runt om i landet, ser du några trender, återkommande frågor som är lite mer vanliga för dig just nu?
Ja, alltså det de handlar om att “Har vi rätt typ av sammansättning av samverkansorganisation?” Fråga 2 är ju sen “Hur kommunicerar vi?” och fråga 3 är “Vad gör vi, alltså vilka krisåtgärder?”. För jag menar, regeringen kommer ju hela tiden med krishanteringsåtgärder, men där det är så lokalt kan man inte använda alla dom här, utan då handlar det om att du måste göra en värdering av - vad är det vi ska jobba med lokalt? Det är egentligen dom där tre frågorna. Och sedan jobbar man då med dom olika sakfrågorna, och där ser det väldigt olika ut. Men det är dom tre grundfrågorna man kan väl säga man måste ta hänsyn till, inledningsvis för att sen kunna jobba då fokuserat på plats.
45
Har du på något sätt märkt att det efterfrågas verktyg för att öka samverkan i kommunerna? För antagligen sitter alla i samma båt, alla vill överleva den här krisen på ett sätt eller annat. Har du känt att det kommit ett tryck av “Vi vill samverka mer för att ta oss igenom den här krisen” eller hur ser det ut?
Ja, fast vi är inte riktigt där än. det är någonting som kommer att komma. just nu är det mera “ja vi har samverkan, men det fungerar inte tillräckligt bra. Det här behöver vi göra någonting åt” Men just nu kan man inte riktigt koncentrera sig på sakfrågan. Så, ja, det kommer att bli ett stort behov. Man har vaknat upp, för det är ett uppvaknande på många håll ute i landet att vi måste börja jobba med den här frågan när krisen är över. Så länge kommunerna är i stabsläge så kommer man inte kunna jobba fysiskt med organisationsförändringen, det går liksom inte. Men däremot kan man bara behjälplig att plocka in flera aktörer in i arbetet med både krishantering, men också utvecklingsarbetet. För, egentligen, det är i krisen som det sker utveckling. Det är ju det vi ser att det gör samtidigt. Och det är ju lite det att man, där det har ju vi som, också som nationell plattform att sprida dom här goda exemplen, att se till att dom här kommer ut, hur man kan använda, hur man har gjort på dom olika platserna. Så sent i höst nu så planerar vi ju att ha en sån träff där man egentligen träffas alla och delar med sig. Vi gör ju det redan på Facebook, ni har ju varit inne och ser. Ni ser ju vad som händer. Men man behöver också det mer strukturella, alltså samarbetet. Hur gjorde vi, strukturellt på plats. Nu är det mycket hands on som ni märker. Det är hand on som gäller. Det strukturella kan man inte prata om just nu för man orkar liksom inte med det med all respekt.
Med skulle du någonstans säga att, för det finns ju kommuner som har en bättre struktur och vissa som har, inte en sämre, men mindre utvecklad kanske. Skulle du säga att de kommunerna med ett mer utvecklat samverkansnät har smidigare vägar till hands on lösningar än de som inte har de?
Ja.
Dom som inte har det, hur handskas dom med det nu? Har dom liksom… interna fighter eller.?
Nä fighter har dom ju inte, inte alls. Alltså stridsyxan är ju nedgrävd ute i landet. Man jobbat över partigränser så att säga. Men också mellan näringarna kan man säga, även i det privata. sen ska man ju beakta, det går ju inte dåligt för alla. Alltså det är ju lite det här när vi pratar om krisen, så går det ju dåligt för alla, men det gör det ju inte heller. Utan man kan ju säga att hälften utav näringarna, nu är jag väldigt generell för att göra det enkelt, men hälften av näringarna går ju jäkligt bra. Medan hälften av näringar fullkomligt har kollapsat. Där ser man då: har man bra samarbete - då nyttjar man det. Ni ser ju då att hotellpersonal går in i vården och jobbar till exempel, alltså att man har en plattform då för samverkan där du kan diskutera dom här frågorna. Att nyttja då, det innebär då att människor, dom blir inte permitterade då, blir inte arbetslösa, man går in i en annan verksamhet och arbetar, Där sånt där händer och sker, då har man också bra samverkan. Men sen kommer det finnas andra platser, dom kommer att ha en oerhört stor förlust av det som sker. Där man inte har beredskap för detta. Och dom kommer att lida. vi ser ett lidande lite nu, men det kommer att bli ännu värre. Vi ser ju, detta är ju toppen av ett isberg, just nu va. Det här kommer sedan att sjunka ner, betydligt längre ner så att ja… din fråga är att ja dom som har en bra samverkan kommer att klara mycket bättre än dom som inte har det.
Har du märkt att det på konkret sätt i någon speciell kommun, som går att lyfta?
Det du kan titta på.. Jag hänger ju aldrig ut någon, det kan inte jag göra, tyvärr i och med att man jobbar med dom i förtroende så att säga. Det man kan gå in och titta på är antalet konkurser, antal arbetslösa för dom siffrorna stiger lite. Där kan man gå in och få nyckeltal som direkt kan mäta ändå, då du kan se. Och då tänker jag inte dom tre stora städerna, utan då kan du titta på dom här små- och medelstora. Och där är två nyckeltal som ni kan se på, på hur samverkan kan se ut. Nu generaliserar jag det ganska mycket, men lite kan man titta på.
46
Man kanske kan få någon fingervisning där. Då ska vi se, nästa fråga: har du sett någon förändring på vissa ställen på hur kommunen har ställt om sitt sätt att jobba på på grund av krisen?
Ja, det gör ju alla kommuner. Alla kommuner har gjort det, in och med att man går upp i stabsläge. Där blir ju, då jobbar man annorlunda från dag 1 när man jobbar i stabsläge. Så alla kommuner jobbar annorlunda. Hur dom jobbar, det handlar ju… kommunen är ju en myndighet och har myndighetsutövning och där är man ju oerhört styrd ifrån vad regeringen beslutar. Så det är, det är det man arbetar med så att säga så det är väldigt stor skillnad. Du har ju liksom inte en inre politisk agenda som man annars har. Det man gör, det är att man är ute i näringarna och pratar med företag. Se till att man bygger en plattform för näringslivet, verkligen försöker då ju. Men också sjukvård, vård, skola omsorg är också extremt högt prioriterat just nu. Och det märker man ju, är man van att jobba ute så märker man ju det när man träffar engagerade, de som är delaktiga. Och inte minst då, också fastighetsägarna. Jag menar, näringen då, utbudet i en stad har ju vissa problem, men fastighetsägarna blir ju också oerhört drabbade i detta just nu.
Som en följdfråga på det, har du sett något ökat initiativ hos fastighetsägarna eller näringen att dom pushar för mer öppenhet, för mer dialog, för mer ökat agerande, jag vet inte. Vad som helst egentligen.
Man kan säga att när man jobbar med utbudet i första plan, så att säga, det typen av kommersiell service. Dom har ju inte tid att sitta på möten. Utan där är det snabba åtgärder, där handlar det om att möta ute på plats i deras verksamhet om man ska få någon som helst kontakt med dom. Dom kommer inte på möten, möjligtvis att dom kan vara med på något digitalt, ytterst sällan. Utan där handlar det om att man måste gå och möta dom ute i deras verklighet.
Och kanske observera?
Jaa. Fastighetsägarna är ju mycket mer öppna. Dom har ju en helt annan tid och förmåga också att vara delaktiga. Men man behöver möta dom där dom är, inte att dra dom från platsen. Utan man måste möta dom där dom är.
Är det någonting extraordinärt du skulle vilja berätta om? För nu har vi egentligen slut på de frågor vi hade tänkt att ställa till dig.
Jag tänkte ju, hur ska man då möta den kommersiella verksamheten vid plan ett? Vi var på en plats nu då, där man definitivt då hade sagt att: Vi når inte riktigt fram, kommunen, vad gör vi? Det vi gjorde då, det var att, jag är ju utrustad med en sån där, som guider har, röstförsärker man med en högtalare. Det vi då var att vi sände ut då att klockan 20 då, eller halv 10, innan dom öppnade. så träffades vi i trettio minuter så dom kunde stå utanför sin verksamhet och så tog vi delar utav den här gatan och så gav vi information, gemensam information, till dom. Att det här gör vi, så här ser vi, och är det någonting //be om hjälp??//. Det hade ju aldrig skett om vi inte hamnat i en sån här kris., Det är ju jättebra tips man kan göra då för att möta dom här platserna. Det som också sker är ju också digitaliseringen tycker jag. Man måste ändå berömma att försöker nu. Att man försöker. Och jag brukar säga såhär, jag är ingen specialist, jag är inte duktig, men jag är ju på många olika plattformar. Vi som är där, vi måste vara med och bidra till digitaliseringen, förstår ni, även om man inte är en expert så måste jag hjälpa min medmänniskor runt omkring och säga att det här kan man göra, vi har ett eget möte du och jag så gör vi ett första uppstartsmöte där vi kan gå igenom dom här digitala plattformarna. och där kan vi alla vara med och bidra att bli mer digitala. Att vi ger den förståelse också, ödmjukheten inför alla.
Nu är ju den här krisen långt ifrån över, som alla förstår, men vad skulle du tro att kommuner, centrumutvecklare, fastighetsägare och näringsliv kommer få med sig från det här när vi väl har lagt det bakom oss?
Jag tror ju att alla har upptäckt att vi är extremt sårbara. Det är väl den största, och att man behöver ha en betydligt bättre beredskap. Det gäller ju alla egentligen. Oavsett vilken verksamhet, både inom det
47
offentliga och det privata. Så då är det sårbarheten och att man måste ha en bättre beredskap, än vad man har haft tidigare. Men också så att man måste ändra sitt mötesbetende. Vi i sverige, vi är väldigt fysiska. Och vi har behov av, nu när det är vår, då blir vi lite som kor på grönbete. Det är äntligen utsläppta efter alla dessa månader vi har suttit instängda under vinter. Så att vi behöver bli bättre på att mötas även under det mörka halvåret så att vi kan bära med oss det på något sätt året runt. Vi behöver bli mera, på något sätt, träffas, jobba upp en ny typ utav mötesform. Och det är det jag tror vi håller på med att göra nu, att vi vi jobbar upp den här plattformen. Men vad resultatet blir, vet vi ju inte än. Men ja tror vi kommer att bli betydligt mer digitala, jag tror vi kommer resa mycker mindre. men det fysiska mötet går aldrig att ersätta så att säga. Men jagt tror att vi, jag tror att vi kanske lär oss att bli lite mer strukturella. Strukturera arbete. Vi som jobbar över huvud taget, vi kommer tänka också : kan vi lösa detta digitalt? Så har vi inte tänkt tidigare tror jag, utan vi tänker lite i gamla banor. Och det är ju kanske då det som är positivt, att vi håller i. den här pandemin, den kommer ju att fortsätta, ganska länge, hela det här året kommer ju att vara såhär. Och det är ju också egentligen. Vad är det då som kan va positivt, det är ju det att vi måste hålla i det här, vi är tvingade nu att verkligen jobba så här. Så jag tror det också kan vara positivt då, om man nu ska se något positivt ur det här, så det det väl det här, man håller i, det varar länge och man förstår att, vi kan inte hålla på såhär. Ska vi nu bli hållbara och jobba mot EUs 2030 mål. Vi måste lära oss något utav den här pandemin helt enkelt då.
precis, för nu är det ju väldigt tydligt nu också att utsläppsnivåerna och sånt har minskat i och med att folk är hemma. Så det kanske kommer fortsätta åt det hållet.
Men också då, och liksom beakta att det finns vissa personer som måste vara på jobbet, för att man kan inte jobba hemifrån. Det är precis som barn i skolan, en del kan jobba hemifrån, en del kan inte. Och det är väl också då som arbetsgivare då, att tänka på att ge dom här möjligheterna. Att jag kan jobba hemifrån utan problem, det räcker med att man har sina digitala AW och frukostmöten då. Medans någon kollega absolut inte kan göra det, utan måste ha sina 8-5 tider till exempel. och att som arbetsgivare ge den möjligheten för alla då, att kunna ha den typen av anställning, handlar det ju mycket om.
Vi pratar lite om krishantering tidigare, att det skulle pågå i nästan tre år trodde du.
Ja jag tror att sviterna utav av det. Nu det här året kommer väl va såhär. Det blir såhär. Och sen kommer man att släppa på fler och fler restriktioner. Men vi kommer att vara sjuka i ett år, så är det. Så vi kommer ju vara sjuka till jul. För att vi har ju ändå haft ett öppet samhälle, det innebär ju att alla måste vi igenom och det är ju bara så. Men sen så måste man börja bygga samhället igen. När vi kommer ut på andra sidan så måste man titta på vad är det som finns kvar, på våra platser. Vad är det som finns kvar, och vad ska vi fylla dom här platserna med. Jag tror att tidigare så har man kunnat, handeln drog ner på sina verksamheter, vi fyllde det med mycket restaurang och cafeer. Men dom försvinenr ju nu då, så frågan är då, vad ska vi fylla dom här platserna med. det är ju det vi jobbar på nu redan. det är ju där vi är och jobbar just nu. vi ser ju återigen, vi är på toppen av ett isberg. men du vet när vi kommer ut på andra sidan så kommer det vara oerhört mycket lediga lokaler i den komersiella, alltså våningsplan 1. och där måste vi fundera på, vad ska vi fylla den här platsen med. Där måste vi hjälpas åt.
Finns det några ideer……
Däremot har jag inga svar!
På sistone har väl stadsutvecklingen gått ut på att skapa levande bottenvåningar i många aspekter. Det känns som att det konceptet ställt på sin spets nu.
Ja alltså, jag tror ju kulturen kommer att ha en viktig del i det här. Kulturen kommer ju få en renässans in i våra stadskärnor igen. Och jag tror också att man kommer att ha den offentliga verksamheten, mens en tror jag också att utbudet, att man kommer att flytta in omlandet. Landet in till staden igen. Inte bara som torghandel kanske. Vi såg ju ett embryo till att det började hända innna det här. Jag tror att det kanske är där man kommer att bygga. Vi får se helt enkelt. med olika debattartiklar, det är ju några forskare nu som
48
vi jobbar med är ju också där och tittar på vad är det man kan göra konkret och vad är det som kommer att hända. Fördelen är ju nu att om inte den här krisen pågår allt för länge, så är det ju att vår ekonomin har ju inte kraschlandat. som alla andra länder som har stängt gjort, total lockdown. DOm börjar från ett helt annat läge än vad vi gör. Länder som är helt byggda på turism till exempel, som helt avstannat. Vi är ju helt inte, vi är ju inte riktigt i den sitsen. Vi kommer ha att brottas med väldigt tuffa utmaningar, är jag ganska säker på. Men däremot så tror jag också att dom stora kedjorna kommer att få det mycket tuffare än dom mindre lokala, etablerade handlaren. till exempel den lokala skoaffären, den lokala klädbutiken, den lokala restaurangen. Alltså dom, det ser vi ju ockås, på något sätt kommer ju kunden dit och stödhandlar idag. Just för att man vill ha kvar sin lokala handel. Men sen om man har en större kedja tänker man inte på samma sätt. Så att lokala, lokala, lokala handeln tror jag ändå är, om man nu ska säga, segraren, ur detta faktiskt. men det är bara spekulationer. Så ni kan inte ta mig på orden där.
Ja allt är väl mer eller mindre spekulationer.. Men det är väl det ni gör nu, att ni jobbar med vad so kommer bli sen?
Ja det är ju… vi är ju där nu. självklart jobbar vi ju med samverkan och det behovet och de frågeställningar som finns just nu, men vi sitter hemma själva på kammaren så år det ju de vi tänker på. Alltså hur ska vi kunna hjälpa våra medlemmar efter det här.
Är det något medlemmarna har efterfrågar, eller tänker ni nu bara två steg före?
Det är vi som tänker så, ja. Det finns inte ännu. Man kanske hade önskar att det fanns, men det finns inte ännu. Men dom som jobbar som centrumutvecklare, till exempel, dom är ju också där i den tanken, även om dom jobbar där med det dagliga arbetet så är dom där och tänker dom ju när dom går hem och lägger sig: Vad sjutton kommer finns kvar imorgon när jag kommer? och likadant: Hur ska vi lösa det här?
8.2. Bilaga 2 Fredrik Bergström, Affärsområdeschef WSP Advisory. Transkribering av Intervju.
“Nej men finanskrisen var ju en kris som var ganska djup och kort får man väl säga ändå för det var lite upp och ner, den påverkade handeln i synnerhet sällanköpsvaruhandeln. Den blev nog inte lika tydlig i stadskärnorna som den här, för det här är en annan typ av kris, den slår ju stenhårt mot och besöksnäringar.
Det som har funnits hela tiden kan man väl säga, som egentligen har drivits av köpcentrum och så vidare det har varit att stadskärnorna har känt ett behov av att möta konkurrensen från köpcentrum som har varit den stora utmaningen för många stadskärnor, typ tillbaks till 90-talet. Och lite grann kan man väl säga, ja det aktiveras lite extra då det blir kris. Nu måste vi se till att marknadsföra oss och har gemensamma öppettider och fundera på parkerings-policys och allt möjligt som gör gör staden som besöksmål intressant och attraktivt.
Så jag har faktiskt inget riktigt minne av att det blev, det var inte alls på samma sätt att det var stadskärnans kris just då i den finanskrisen. Stadskärnan hade mer en kontinuerlig utmaning i konkurrens från till exempel köpcentrum skulle jag säga. Men det finns också den här föreningen som heter svenska stadskärnor, jag vet inte om ni har varit i kontakt med dom.
Ja vi hade en intervju med Inger imorse.
Ja vad bra. Så dom kanske har bättre minnesbild om det aktiverades särskilt mycket då, men jag kan ändå tänka mig att dom fick lite extra attention då under finanskrisen, det är min gissning. Var det svar på frågan?
Frågan var, vilka effekter som finanskrisen hade och vilka likheter finns med dagens kris och vilka skillnader som är också?
49
Om man släpper det här stadskärnearbetet, så då finns det ändå likheter, så till vida att det är en djup kris, det är ju liksom tvärnit, det är en hög osäkerhet, var ska det här leda. Folk blir direkt sparsamma, restaurangerna går ner, handeln går ner och så vidare. Så där är ju likheterna att det blir liksom tvärnit på många ställen, och så är ju skillnaden då att det här på nåt sätt, det är ju inte så att det var ekonomiskt dåliga tider, vilket var under finanskrisen då det var ekonomiska problem som triggade krisen. Så det är ju lite olika logiker. Men oavsett i såna här tider så tenderar folk att börja spara, så vi som konsumenter blir alltid lite försiktiga, att jag ska bli av med jobbet och sådär, så börjar man spara. Så där finns ju en likhet också nu, för jag tror ändå många nu, även om man inte får handla så blir det också lite sparsamhet, ja vad händer, lika bra att spara lite pengar så att säga, behöver inte köpa den där nya grejen.
Så är det, men vi kanske kan hoppa på nästa fråga direkt. Vilka delar av finanskrisens problemlösning kan appliceras idag för att få effekt och vilka delar måste mer eller mindre återuppfinnans eller justeras för att få effekt?
Amen nu är det ju i grunden två faser tänker jag. Det ena är ju corona-fasen, vi bör inte besöka butiker, vi bör inte åka in till stan och sådär och då drabbar det handlarna, och vi bör inte resa så mycket. Det är ju i praktiken förjudet att resa, bo på hotell, handla, gå på restaurang, eller det är väldigt begränsat. Så den problematiken kommer ju inte släppa förens man släpper på regelverken att man kan börja handla mer.
Sen är det ju så att folk ändå upplever att man ändå är lite rädd för den här krisen, vilket man bör va ju, så det är ju inte säkert att ens om man tar bort rekommendationerna så kommer folk strömma in i butikerna. Men skulle dom ändå göra det så finns det ändå en risk i att den här krisen spiller över och blir en ekonomisk kris, eller det håller det ju redan på att bli. Och då kickar finanskrisens logik in, i sämre tider drivet av en ekonomisk nedgång så börjar vi som konsumenter spara lite mer, företagen måste börja konkurrera hårdare och då blir det prispress, och så blir det konkurser och så vidare. Och vad ska man då göra var ju frågan? Ja, alla dessa statsfinansiella pakten som man har dragit igång syftar till att antingen sänka företagens kostnader så att dom kan övervintra, alternativt kommer det också komma tror jag, ännu mer åtgärder som ska stärka efterfrågan på olika sätt som gör att vi ska handla mer och besöka.
Sen är det en utmaning i alla kriser, det handlar om folks förväntningar om framtiden. Det spelar ingen roll om man får mer pengar. Är man ändå osäker på framtiden så är det ju inte säkert att man öppnar plånboken och shoppar loss, hur mycket pengar man än har. Då kommer inte konsumtionstrycket tillbaka förens vi förväntar oss bättre tider. Då kan det komma väldigt mycket konsumtion, då finns det ett uppdämt konsumtionsbehov. Det är också ganska typiskt för kriser, då har man ju hållit igen ett tag och sparat, och då finns det rätt mycket pengar, så plötslig finns det ett uppdämt konusmtionsbehov.
När vi är inne på det, vi kan ju idag säga att kurvan inte kommer se ut som ett V utan det är ju frågan om det blir ett U eller ett L, men som det låter på dig verkar det som ett U?
Ja men det tror jag, L tror jag inte på, att vi plötsligt bara i all evighet ska sluta handla. Jag vet inte om ni har sett den bilden, men det har varit 30 hög och lågkonjunkturer sedan 30-talet. Så det är klart att det här går över, och då kan det vända snabbt.
Det som däremot händer extra mycket under den här krisen är att de underliggande trenderna, som till exempel e-handeln, de förstärks nu. Många traditionella handlare har ju kört samma affärsmodell sen 90-talet, HM, Kappor, Lindex allt vad de heter, om man går in i sådana butiker så liknar de varandra väldigt mycket. Det är en viss typ av utbud, det är en lågpris-touch på det hela, inte jättelågt men lite mellan lågt pris. Det där är vi trötta på som konsumenter, så väldigt många av de här butikerna har ju dålig lönsamhet och allt det där avslöjas just nu. Plus att vi då tycker det är jättelätt att klicka på nätet och handla den vägen. Så jag tror att en långsiktig effekt är att mycket traditionell butikshandel försvinner för evigt, för att de har inte riktigt svarat upp mot den nya tidens efterfrågan. Det snabbas upp nu, och det är en utmaning för stadskärnorna.
50
Men om vi ska zooma in på enskilda stadskärnor, på lite mindre skala och kika på de olika delarna, det vill säga kommunen, centrumutvecklare, handel och den biten. Vad kan man i det samspelet göra så att man klarar av botten av U-kurvan?
På kort sikt tror jag att det behövs väldigt många kreativa lösningar, och det har kommit mycket sånt om man följer den här typen av nyhetsbrev. Att man flyttar ut butikerna på gatan, butikspersonalen kanske går runt med messenger och visar upp varorna och så kan man beställa hem. Lidingö centrum m.fl har gemensam hemkörningsservice. Det kommer många sådana initiativ och det tror jag är väldigt viktigt och en positiv bieffekt är ju att folk svetsas ihop lite grann och kommer med bra lösningar.
Sen har man det i relation till fastighetsägarna, en butik och restaurang kan korttid-permittera sin personal och så får de ner lönekostnaderna men de har fortfarande en stor kostnad i lokalen/hyran. Och där måste man verkligen ta sig en funderare från fastighetsägarnas sida om man på något sätt ändå kan tänka sig att gå ner i hyra temporärt. Många har ägt sina fastigheter länge, och de har stigit oerhört i värde, och de har bra ekonomi. Där har ju vissa verkligen visat framfötterna, och andra ställen hör man ju att det är lite si och så med det. Jag tror att fastighetsägarna i eget intresse för ta sig en funderare hur man kan förhandla om det här.
Vad kan kommunen göra. I och med att grundproblemet är att man inte bör besöka en restaurang eller gå i butik så vad gör man i kommunalt perspektiv. Man kan underlätta tillstånd. Man kan köra mera loppmarknader, asså öppna upp för lite fria sett att sälja varor.
Det för oss vidare till nästa fråga, tror du då att man bör öppna upp så att det privata får mer inflytande i kommunens strategiska beslut eller skulle det bara innebära mer krångel? Lite mer dialog, att de på nåt sätt har samråd med varandra om vad som är lämpliga åtgärder, både nu under krisen men även under vanliga tider. Så att man på nått sätt kan få ett ihopknutet samhälle i kommunen.
I största allmänhet tror jag att det är bra. Om man tittar på många stadskärnor så kan man konstatera att i många stadskärnor finns det ett väldigt bra samarbetsklimat. Fastighetsägare, kommun, handel brukar typiskt vara de naturliga aktörerna och dom har ofta ett gemensamt centrumbolag. Sen finns det också stadskärnor där det finns låsningar, att man inte vill bjuda till. Jag tror det i grunden är väldigt viktigt att stadens aktörer inser att de är del av en helhet, och då måste alla vara med där och stötta på olika sätt. Så helt klart att det är positivt att man har den här dialogen och lyssnar på varandra. Det finns många exempel på stadskärnor som är med i den andan.
Men däremot tror jag nu när det blir lite tuffare tider så kanske det prövas lite extra. Ett problem tror jag som kanske stadskärnorna gav uttryck för är att det brukar vara en gemensam finansiering av en sån där centrumledare. Men nu när många aktörer går dåligt då kanske de inte vill vara med och betala för den där funktionen, och då kanske man tar bort det som kan vara kittet med det gemensamma arbetet. Det kan vara ett potentiellt problem, då alla måste spara pengar, och då drar man in på en sån där samordningsroll när den kanske är extra viktig.
Tycker du då kommunen ska gå in och finansiera den här rollen?
Ja, det kan jag faktiskt tänka mig att de går in och tar en roll där, för det är ju ändå så fort rekommendationerna släpper så är det ju väldigt viktigt att snabbt kunna kickstarta evenemang. Då är det viktigt att det finns en organisation som direkt kan kicka igång så att de kan tjäna pengar från dag ett. Det är en typiskt bra tanke att kommunen och fastighetsägarna, som kanske ska ta en större andel eftersom det är deras hyresgäster som åker på smällen primärt.
Inger påpekade att alla kommuner befinner sig i hantering av krishanteringsmomentet, och det är ingen som tänker på att lägga upp något strukturerat sätt att jobba på. Men tror du att det skulle kunna vara någonting ändå, att satsa på det nu.
51
Ja, man måste både kunna tänka kort och lång sikt. Det är nog många som panikar nu, där tror jag faktiskt att kommunerna har en roll. Jag vet att vi jobbar i Kristianstad där man å ena sidan försöker få till en långsiktigt strategi, hur ska vi stärka stadskärnan, men så ju nu är det ju totalpaniken. Men man måste ju ändå kunna tänka den där långa tanken, långsiktiga tanken. Jag tror verkligen kommunen och fastighetsägarna har en uppgift som har det långsiktiga perspektivet, som också normalt sitter på större resurser jämfört med den enskilda lilla handlaren. Sen har man ju faktiskt en grupp som man undrar om de inte ska upp på banan lite mer, det är ju kedjorna. Många kedjer, HM, okej de kanske är pressade nu, men en utmaning som varit med dom lite grann historiskt är ju att de kanske inte alltid brinner för stadskärnan utan de brinner för sin kedja och kan vara lite passiva i det lokala stadskärnearbetet. Egentligen är ju dessa kedjor ganska viktiga för man vet att de lockar till sig mycket kunder, så det kanske är dags att kedjorna börjar agera för att stärka respektive lokal stadskärna.
Ja hur skulle man i så fall göra det, skulle man låta butikschefen hoppa in i något råd?
Ja, men lite så tycker jag. Ibland är det så och ibland är det inte så. Det klagas ibland på stora fastighetsbolag som inte är lokalt förankrade, de ser bara fastigheten som ett objekt som ger avkastning och tänker inte alltid på stadskärnan på det sättet. Men egentligen tror jag det är väldigt viktigt att tänka på hur vi stärker den här stadskärnan på kort och lång sikt, för det kräver lite mer lokalt engagemang, och det kan ibland vara lite si och så, med stora fastighetsägare och dels så stora kedjor. Men också andra aktörer som bankerna till exempel, de utgör ju en viktigt del av en stad många gånger, vad tar dom för roll i detta.
Jag brukar ibland säga att när vi tänker stad så tänker vi lite för mycket på handel och sådär, första våningens brukar jag kalla det. Men andra våningen är ju väl så intressant, för där sitter ju kontor och företag och en del företag kan ju vara lite större företag. Det finns ju en anledning till varför de vill ha kontor i stadskärnan, så att deras medarbetare har tillgång till stadens utbud och det är ett bra ställe så folk kan komma från hela omlandet in till kontoret. Så det är andra aktörer som också kan komma in i matchen, till exempel kontor på andra våningen.
Kulturen kan också ta initiativ i dessa tider. Biblioteket hade take-away på böcker, så stod de ute med färdiga kassar. Någonstans tror jag att många aktörer borde tänka lite nytt.
Utöver de krispaket som regeringen erbjuder, hur stor del av räddningen av stadskärnorna ligger i att de lokala aktörerna tar ansvar, hur kan fördelningen se ut?
Jag tror att kriser av olika slag också är möjligheter. Staden har funnits i tusentals år så den finner ju nån viktig funktion. Man träffas där, man jobbar där, man åker dit osv. Så den kommer ju med all sannolikhet överleva men den behöver ju anpassa sig. Då tänker jag mycket på den jobbet vi har i Kristianstad där vi inte pratar så mycket om handeln utan mer om stads-strategi. För att stärka staden är det inte så viktigt att stärka handeln, det var viktigt för 10-15 år sedan, då var jättemycket fokus på det, vi handlade väldigt mycket. Nu menar jag att man måste börja prata om att man ska stärka staden och inte stärka handeln, för handeln är på deken lite grann. Vi handlar på nätet och sådär.
Utan hur kan vi då få in fler bostäder, kan man underlätta bygglov så att man förtätar staden. Kan vi bejaka så man får in fler kontor, det kan vara så att andra våningen i en galleria kan bli ett kontor till exempel. Underlätta den typen av omvandling av lokaler. Kanske kan det vara så att viss offentlig verksamhet kan lokaliseras sig närmare stadskärnan. Så att man får fler anledningar att besöka staden och att våga prioritera staden. Ibland är det lite känsligt för många städer/kommuner och att staden är det viktigaste därför lägger vi många offentliga verksamheter i stadskärnan, men jag tror faktiskt vi alla vinner på att ha en väl fungerande stadskärna. Då ska man ju skapa förutsättningar för att fler aktiviteter kan vara där.
Nu kommer det bli väldigt mycket vakanser och så, tror du att man ska försöka pusha från kommunens sida med hyresregleringar att få in och rädda bara stadskärnan?
52
Nej, det tror jag inte, jag tror inte på hyresregleringar. Jag är nationalekonom, det hugger i mitt nationalekonomiska hjärta. Jag skulle inte föreslå regleringar. Däremot tror jag att man ska se över om det finns regleringar som gör det svårare. Det är såhär att det är inget konstigt med vakanser, om man studerar en stad över tiden så ser man att lokalerna byter innehåll. Och det som kommer hända nu är att det blir vakanser och sen kommer någon som har lite mer pengar i kassan och en lite bättre affärsidé att gå in i den lokalen. Det kan finnas lokaler och handlare som har legat lite sämre till som plötsligt får en anledning att omlokalisera sig till ett bättre läge och så. Så att stadens lokaler byter ju innehåll och det är inget konstigt med det och en sån här kris kommer att trigga det och det kommer kännas temporärt väldigt jobbigt. Så därför är det viktigt med det här långsiktiga tänket med typ stadsstrategier, hur stärker vi stadens förutsättningar. Ser vi till att ha god tillgänglighet, kollektivtrafik, hyfsat med parkeringar, lätt att ta sig dit, cykla gå, så blir det ju lättare att ta sig till staden. Det stärker ju stadens kommersiella förutsättningar och sen så kan det mycket väl bli så att staden tajtas upp. Att alla B-lägen blir C-lägen men A-lägen kommer förbli A-lägen. Det är nog inget konstigt med det, då kanske det blir kontor istället på bakgatorna eller man kanske till och ed bygger om vissa gatuplanslokaler till lägenheter, så lokaler ändrar karaktär. Om man släpper fram bostäder och kontor så stärker man ju iaf långsiktigt stadens förutsättningar.
Bonusfråga, Fredrik får fria tyglar att formulera något form av drömscenario för hur kommuner, handel och allt möjligt skulle ha samverkat innan krisen för att ha en stabil grund att stå på. Hur hade det sett ut om man hade fått fantisera fritt.
Amen då går jag till min lilla favoritbild som jag kört hela mitt liv. I grunden handlar det om att staden är en plats och hur stärker man den platsen så att den är robust så att den klarar upp och nedgångar. Jag skulle i grunden säga att det handlar om efterfrågan väldigt mycket, hur stärker man efterfrågan på stadens utbud. Ja ju fler människor ju mer pengar, ju rikare människor ju mer pengar per per capita. Ja hur får man fler människor och rikare människor. Ja det är ju om regionen i sin helhet, eller egentligen ännu mer, om Sverige funkar bra, men vi kan nöja oss med regionen. Om du har en god regional utveckling så kommer det se till att folk har jobb och att de kommer ha en bra lön och lönerna kommer utvecklas starkt. Så efterfrågan är väldigt mycket en funktion av hur det går för regionen i sin helhet. Så det innebär att om man vill ha starka städer och starka stadskärnor så behöver man också en stark regional utveckling. Det talar ju då väldigt mycket för att medelstora och större städer har väldigt bra förutsättningar. Var kommer ni ifrån?
Uppsala och Stockholm.
Uppsala är ett bra exempel på en medelstor stad som har fått till nya universitet och också dragit nytta till närheten till Stockholm och fått en väldigt stark långsiktig utveckling. Det är ju en jättebra grundförutsättning för Uppsala centrum. Sen behövs den en bra näringslivsutveckling, ett bra företagsklimat. Det ska jag säga är en del av mitt drömscenario att man har lite mer det i fokuset. Ibland är det lite för mycket fokus på parkbänken stadskärnan. Sen om man zoomar in så är ju drömscenariot att man stärker upp så att det finns så mycket efterfrågan lokalt som möjligt. Släpp fram bostäder, släpp fram kontor, släpp fram olika aktiviteter så att det blir en hög densitet av både boende och arbetande. Då spiller vi över på handeln och kontor. Så bejaka bostad och kontorsutveckling osv.
Sen är också en del av drömscenariot att man försöker locka till sig ett bra utbud och liksom jobba. Ibland kan man lära sig av köpcentrum, nu är det ju tufft för dem också, men i grunden har man en plan för hur man ska maximera omsättningen i sitt köpcentrum. Då tänker man mycket i termer av att vi måste få hit rätt butiker, dom butikerna ska ligga bredvid varandra osv. Man har verkligen en bra plan för hur man ska maximera. Lite i den andan tycker jag man ska jobba, och då kommer man in på det här med samverkan, så att berörda aktörer köper idén.
Jag läste om BID i USA. Man ska försöka driva platser som ett köpcentrum. Är det möjligt att göra så i stan?
53
Det där om BID pratas det mycket om i Sverige också men det har inte riktigt slagit igenom ännu. Det är väl i grunder att om tillräckligt många tycker man borde göra något så kan man tvinga andra också. Så att man slipper free-rider problematiken. Tanken är ju bra, sen om det är BID eller något annat, jag tycker man har sett väldigt många stadskärnor som gått i rätt riktning.
Drömscenariot är också att kommunerna har ett kommersiellt mindset. Om de istället för att tänka samhällsplanering tänkte, hur ska vi maximera de kommersiella förutsättningarna på den här platsen, då börjar man ju plötsligt tänka på ett annat sätt. Okej, då måste vi få in människor, få in täthet, måste liksom maxa platsen från ett kommersiellt perspektiv. Det är ju ibland lite kontroversiellt och säga ordet kommersiellt men i grunden är det ju att man vill skapa bra förutsättningar. Och lite så tänker jag, lite mer kommersiellt tänk kopplat till efterfrågesidan och så maxa efterfrågan. Man måste göra det enklare att etablera, man måste släppa fram nytänk också, tittar vi på utbudet nu så är ju alla kedjor vi har, dom har ju inte förnyat sig. Det innebär att nånstans får man inte har för mycket regler som försvårar för nya aktörer för att komma in och testa nya koncept. för det kan ju vara framtidens H&M, who knows.
Men i det här att maxa efterfrågan, då antar jag nånstans att det är viktigt för kommunen att ständigt ha kontakt med näringslivet, fastighetsägare, ja med alla möjliga för att känna av temperaturen överallt och se var möjligheterna finns?
Ja, lite så. Sen så ska man ju veta att fastighetsägare och handlare sådär är ju nödvändigtvis inte världsmästare bara för att de är kommersiella, de behöver ju ibland också bli bättre på att förstå helheten. En handlare till exempel och även fastighetsägare, de är ju jätte nervösa om det plötsligt dyker upp någon konkurrent, även konkurrenter kan ju vitalisera. Det är ju som det här med köpcentrum, för många stadskärnor så har det ju varit väldigt vitaliserande med köpcentrum, för det har ju tvingat dom att vakna till liv i stadskärnan. Och där ser man ju ibland att både handlare och fastighetsägare, där det pratas om när det pratas om något nytt köpcentrum, det här var ju vanligare för 10-15 år sedan, men då fick de ju panik och försökte stoppa det, och då tror jag de gjorde ett misstag. Då har dom ju inte fattat att det ligger ett värde i att bli utmanad med jämna mellanrum.
Men man kanske inte skulle tycka det var så läskigt om man hade mer kontakt med sina konkurrenter.
Ja lite så.
För vi ska ju ändå någonstans försöka undersöka hur stort mervärde en ökad samverkan får, så det är ju det vi försöker gräva mer i nu.
Det har jag haft några studenter som har skrivit på det temat tidigare, nu ska vi se, det börjar bli några år sedan. På LTH, fastighetsekonomiska linjen, lantmäteriutbildningen. Här har vi lite grejor. Där har vi något.
Som en sista fråga, vad tror du kommer vara de viktigaste lärdomarna vi drar av den här krisen in till nästa högkonjunktur?
Asså coronakrisen får ju inte hända igen. Vad behöver vi göra för att undvika den här paniken som leder till såattsäga mötesförbud. Hela vår värld bygger på möten, resor, ekonomisk utbyte. Skulle det komma en ny corona nästa år, så ska man satsa lika mycket pengar, det funkar ju inte. Utan man måste ju ha en alternativ strategi, det går ju liksom inte att ha som ide att man ska stänga ned samhället, utan beredskapen måste vara högre. Det går inte att ha en strategi som bygger på att stänga ned hela världen, får då kollapsar världen. Detta illustrerar väldigt väl hur viktigt det är med transport, möten, ekonomiskt utbyte och stryper man den kranen då blir det ju enorma konsekvenser. Det kan man ju göra en gång, men inte liksom om ett år senare, då börjar det bli riktigt jobbigt. Sen ser man ju en massa negativa bieffekter, nu kommer ju afrika att börja dö av svält. Vi har kontor i Indien som jag har rätt mycket kontakt med och det är ju 500 miljoner människor där borta som inte har det så väl ställt, vad händer med dom? Så konsekvenserna är brutala.
54
Men på lite mer lokal nivå, vad kan kommuner lära sig från den här typen av kris?
Ja det är ju en väldigt speciell kris asså. Ja, jag tror det aktualiserar rätt mycket med det här att det måste finnas flexibilitet, just när det är den här typen av reglerad kris, då måste man snabbt få fram alternativa sätt att handla, äta, mötas, jobba. Det kanske man till och med kan ha en plan kring. Sätta upp tält utanför butikerna, who knows, bara hitta andra former för det hela. Man bör verkligen tänka igenom det här, hur ser en beredskapsplan ut om detta skulle bli aktuellt igen, att stänga är ju inte lösningen.
Ja, nu får vi ju verkligen hoppas att Sveriges taktik funkar bra, nu har vi ju hela världens ögon på oss.
Ja på er också, så ni får ett jobb nu när ni blir klara.
Ja utöver det tror inte jag att vi har några fler frågor om inte du vill tillägga något som du tror vi har missat?
Nej, jag missade, vilken institution skriver ni på?
ABE-skolan på KTH, fastigheter och byggande, våran uppsats kommer ju handla om, vi har ju valt ut tre olika kommuner, ronneby, visby och kalmar och så kommer vi jämföra deras approach till hur de har hanterat krisen och se vad de gör och vad som har funkat hittills och om andra har gjort ett bättre jobb och kommit längre.
Spännande.
Stort tack Fredrik!
Intervjun avslutas.
8.3. Bilaga 3
Lisa Söderholm, Kalmar, Centrumutvecklare. Transkribering av intervju.
(S)Är det bra med dig?
Det är jättebra med mig! Solen skiner.
(S) Ah verkligen.
(A) Det gör den här också, det är helt fantastiskt.
Vart sitter ni någonstans?
(S) Stockholm.
(A) Ute i nacka.
Ja, Trevligt
(S) Härligt. Då ska vi se. Har du lust att berätta lite om dig själv, din roll kanske som, att börja med?
Absolut. Jag jobbar som centrumutvecklare i Kalmar city. Jag jobbar för ett bolag som ägs och drivs av näringslivet och fastighetsägare här. Men med delfinansiering också från kommunen, Kalmar kommun. Det är ett klassiskt trepartbolag för stadskärnan. Har jobbar här i snart tre år med detta och med tidigare från handelns värld och har varit franchisetagare i många år på gina tricot, en kedja. Så jag har den bakgrunden.
(S) Spännande. (A) Hur jobbar ni, eller du, innan med olika aktörer såsom fastighetsägare och kommun. Hur har det sett ut lite mer specifikt?
55
Ah men precis, men i det här bolaget har vi ju då som sagt näringslivet och fastighetsägarna som medlemmar hos oss. med drygt 200 företag. Och där har vi byggt upp ett rejält bra nätverk som samarbete mellan både kommunen, fastighetsägarna och näringslivet löpande. Vi träffas dagligen i olika sammanhang, grupper och konstellationer och så. Jag har en styrelse här hos mig, i vårt bolag där det sitter tre representanter från varje part. Och sen finns det olika projektgrupper, olika styrgrupper och så vidare, och sådär. Så samarbetet mellan alla aktörerna i city, i stadskärnan här är väldigt väl inarbetat. Jag skulle säga att vi har en väldigt bra dialog redan från början egentligen.
(S) Härligt. Då ska vi se…… (A) Generellt sett, hur ser det från idéer, för jag förmodar att ni som centrumutvecklare har väldigt mycket ideer på hur ni ska förbättra lokaler osv. Men hur ser själva processen ut? Lite mer…
Ja, alltså en idé kan ju uppkomma vart som helst ifrån egentligen. Det kan ju komma mig, jag har ju i min tur ett väldigt stort nätverk med personer som liknande positioner som jag har runt om i hela sverige egentligen. Vi har ett nätverk som heter sveriges centrumutvecklare där jag ingår. Där kommer det jättemycket idéer, vi har en en sån här sluten facebookgrupp, du vet, som alla har nu för tiden, där vi lgger upp och delar med oss väldigt öppet så, allt vi gör i dom olika städerna. Det är ett jättebra verktyg för mig. Men sen så kan ju en idé komma från en butiksägare, eller en säljare ute på golvet, en fastighetsägare, någon på kommunen eller en invånare som hör av sig och har en jättebra ide. Så att det kommer mycket idéer löpande och jag har en idébank som jag fyller på hela tiden. vissa går att genomföra och vissa får man lägga för framtiden eller så.
(S) Men vart tar tar dom vägen efter att dom har till er?
Ja men, jag skulle väl säga att vår styrelse är det, den gruppen där beslutet tas. Om det är större projekt eller förändringar som vi vill göra. Så där är det ju en process för mig att först får jag jag en idé, så att jag kanske först lyssnar av lite med olika personer i mitt nätverk. Det kan vara någon styrelsemedlem, eller våran ordförande, det kan vara näringslivskontoret, dom har jag väldigt tät kontakt med på kommunen. Ah men det kan vara någon som jag tycker liksom har kunskap i frågan, så det är lite så; att förankra idéer i liksom… det lägger jag ganska mycket tid på. Men som vi liksom kommer fram till, eller vi kommer fram till, det här är en bra odé, det här tror jag att vi skulle kunna genomföra och dra nytta av. Då blir det en presentation för styrelsen. Och så blir det ett godkännande där, få resurser till det och så, processen för finansiering är ofta också en stor och viktigt del i det hela, det tar också sin tid. Vi försöker ju också hela tiden jobba efter samfinansiering i allt vi gör. Så att kommunen och fastighetsägarna och näringslivet lägger pengarna i mitten och gör saker tillsammans.
Och i processen med att ta dessa beslutet angående skickar ni ut remisser eller hur går den övervägningen till? Ja det beror på lite vad det är för någonting… men är det lite större saker som förändrar stadskärnan så är det oftast en politisk fråga ju, i en stad, och då har ju politiken och kommunen sin gång. Där det ska tas i olika nämnder och sammanträden och så gör det känner säkert till. Men är det mindre grejer att vi vill göra ett shopping event säger vi med näringslivet då krävs det inga såna beslutsvägar. Då går det snabbare, då behöver jag egentligen bara näringslivet på min sida. Om det är någonting de vill genomföra så.. Ja vi förstår, men om kommunen vill ta något beslut hur är ni med där och ger åsikter och stöd. Ja där fungerar vi som en remissinstans kan man säga. Då skickas, till exempel kan man ta, om kommunen vill uppdatera uteserveringsprogrammet. Då genomförs ju, då jobbar de igenom de, oftast bjuds vi in för att delta i dialogen redan i ett tidigt skede för att för att från början ta bort möjliga problem och hinder som vi ser. Men sen när de väl har jobbat fram ett nytt förslag, innan de vill skicka den direkt till politiken för beslut så kommer den till oss för remiss så vi får titta igenom det färdiga resultatet och lämna våra synpunkter på det. Sedan är vi inte beslutsfattare på något sätt i en sån fråga utan det är politiken. Men det går via oss och så blir det stopp här så blir det ofta stopp. Då blir det liksom att göra om och göra rätt. Men känner ni att dialogen med kommunen är tillräcklig? Eller känner ni att ni skulle vilja ha ett ökat samarbete med det offentliga?
56
Men den fungerar på det stora hela tycker vi så men sen skulle man aldrig kunna göra det bättre så är det väl egentligen med allting. Kommunen är ju så bred de är så många olika förvaltningar och jag kan väl känna att vissa förvaltningar fungerar det bättre än andra. Vi har väldigt god och nära relation till samhällsbyggnadsnämnden till exempel som berör oss väldigt ofta med gator och byggnationer och att allt vad det är. Där har vi väldigt tät dialog. Sen kan det finnas andra förvaltningar som vi inte träffar lika ofta och som vi inte har lika nära kontakt med och där skulle man kunna jobba för att förbättra det. Har du någon idé på vilket sätt man kan förbättra den dialogen och samarbetet på? Ja men på det stora hela är det viktigaste att man har förankring upp ifrån kommunen så att kommunledningskontoret, där är ju det viktigaste för oss att ha en god och nära relation och att de tycker att stadskärnan är en prioriterad fråga hela tiden. Det är ju ett jätte viktigt arbete för mig att hela tiden ha dem med mig på tåget. För det är ju ändå, ((xxx)) och sist kommunal rådet som måste skicka ut signaler om att det här det är att jobba med de olika förvaltningarna. så den är ju jätteviktig. Sen så har vi bildat en stadskärnegrupp på kommunen och så, jag har en från varje, eller en eller två från varje förvaltning som träffar mig kontinuerligt ja fem gånger om året i en större grupp och den är väldigt värdefull. Och där har vi också verktyg som vi jobbar levande dokument där vi fyller på en aktivitetslista - allting som görs eller planeras att göras eller kanske ska göras på en lång lång lista. Jag tror jag har 107 punkter där just nu. Det är stora saker och det är småsaker, saker som kommunen gör som berör stadskärnan på något sätt. Den håller vi aktuell och uppdaterad tillsammans i den gruppen, så det är ju ett bra verktyg. Ett annat sätt är ju att, för mig, att träffa de olika och förvaltningarna samlat. De har sina stora personalmöten och så vidare, så brukar jag se till att bli inbjuden någon gång ibland under året och prata om stadskärnan, liksom på ett övergripande sätt så att alla, inte bara cheferna, och är med på banan, utan alla de anställda, alla tjänstemän har liksom stadskärnan bak i huvudet någonstans så att när det kommer upp en fråga som rör stadskärnan så ska de tänka direkt: Yes! Det här måste jag ta via Lisa och stämma av eller är det här något vi måste bjuda in till dialog kring. Kanske ett underliggande engagemang kanske? Ja det är jättejätteviktigt. Att hålla det on top of mind hos dom. Jag upplever det som att ni jobbar mot mer samverkan en vanlig har idag, att det på något sätt alltid där målet. Ja det är det. Men känner du att det initiativet kommer från eran sida eller är det kommunen som gärna vill det eller är det gemensamt? Jag skulle säga att det är gemensamt faktiskt. De ser ett stort värde i detta och att vi är organiserade i stadskärnan och har en part att prata med. Vi har inte drivit det här bolaget i mer än, jag tror vi är inne i det sjunde året nu, sex eller sju år. Innan dess var det ett problem för kommunen för att man visste inte riktigt vem man skulle prata med alltid och butiksägare restaurangägare eller fastighetsägare jagade liksom på sina egna håll, inom kommunen, de olika personerna, både kommunalråd, politiker och tjänstemän så att nu har det har det blivit mycket mer effektivt även för de där. De har en part som de vet talar för alla, så de är väldigt glada för detta samarbete dem också. Tror du att de är insett på senare tid, kanske de senaste åren, att det någonstans kan vara mer värt att agera mer kommersiellt i sitt tänk för att uppnå mer effektivitet? Ja jag tror det, jag tror man har, jag tror kommunen alltid tyckt att det kommersiella och näringslivet alltid är viktigt men det är inte alltid man har kunskapen eller förståelse för vad det är som påverkar näringslivet. Att det är viktigt, ja nu ja, men hur jobbar vi bättre för att skapa bättre förutsättningar för en butik som är mitt i city. Men erat företag nu, eller bolag, och det innebär väl en extra kostnad för kommunen kanske, och för ni måste väl finansieras på något sätt? Har det känts som en bra investering hittills, har ni fått värde för investering. Ja verkligen, jag har väldigt lång lista på resultat på vårt arbete tillsammans. Det kan vara alltifrån en ny lekpark mitt i city, det har kommit här till exempel, nya parkeringsregler som gör det mer tillgängligt till
57
stadskärnan. Det är ett nytt parkeringshus på väg, ja men massa massa. Trygghet arbetet, inte minst. Och vi har jobbat väldigt intensivt och aktivt med trygghetsfrågor, vi har fått ny belysning, vi har röjt, vi har fått vackrare parker, mer öppet och tryggare och så där har det hänt jättemycket. Hur får ni feedback på hur era åtgärder upplevs av invånarna? Vi har undersökningar, tillsammans med kommunen, de gör sådana årliga enkäter, tillsammans, både kommunen gör det, polisen gör det, så där. Och där frågar vi just om att om både stadskärnans attraktivitet, om trygghetsfrågor, tillgänglighet och frågor som vi tycker är viktigast att få svar på. Så det gör dom. Analysera ni de kontinuerligt och se någon typ av förbättring? Ja men det gör vi. Även besöksräknare och, vi följer jag så klart omsättningsutvecklingen av och investeringsvilja hos fastighetsägarna sådär. Just nu byggs det otroligt mycket mitt i stan , Vi bygger ett helt nytt universitet, nya bostäder, nytt kulturcentrum. Ja: investeringsviljan är ju mycket hög så det ser vi det som ett väldigt gott resultat. Ja absolut det låter som att ni haft ett väldigt positivt klimat, Men hur upplever ni att krisen har påverkat er? Vilka problem har ni stött på? Hur har ni löst det så? Så det låter som att ni har ganska bra samarbete, hur har det sett ut? Ja men det har vi, och det var ju så klart i krisen där vi fick ett väldigt fint kvitto på det om inget annat. Vi har ju haft väldigt täta dialoger tidigare som jag nämnde men nu hade varit dagligen. Jag har haft direktkoppling till näringslivskontoret, till organisationen fastighetsägarna som finns i Kalmar. Och vi har pratat dagligen, flera gånger varje dag. Och haft möte med kommunalrådet liksom nu händer det här vad gör vi? Snabba beslut. Och har du några specifika exempel på, det här är våra problem, och det här har vi gjort. Ja alltså, största problemet för oss och näringslivet det är ju att från och med 11 mars det var som de första recensionerna kring stora evenemang kom ut. Och det var det första som gjorde att vi såg på besökssiffrorna att det störtdök. Folk blev oroliga och rädda hålla sig hemma mer. Våra verksamheter tappade stora omsättningsintäkter väldigt fort och det var väldigt tydligt, och det var väldigt tydligt över hela Sverige. Så där satte sig in åtgärder ganska omgående, det tog inte många dagar innan vi hade gratis parkering på plats. Kommunen jobbade fram en tidigarelagd uteserveringspremiär. Man tog bort kostnader för uteserveringar och såna tillståndsbitar. Man jobbade fram någonting som vi kallar för elever lunchen, det var i samband med att man stängde gymnasieskolorna. Så våra gymnasieelever får sin lunch hos våra restauranger med take way mat. Då betalar kommunen det. Vad har vi mer, jag skrev lite här. Vi fick också ganska snabbt till en gemensam till stan för våra verksamheter och butiker att flytta ut på gatan. Vi har skapat en aktivitet kring det, vi kallar det för: Kalmar city street shopping. De kliver ut och har varit exponering utanför butiken. Jättelyckat och väldigt uppskattat. När man inte kan göra evenemang får man göra andra saker. Och tillsammans med den övriga handeln i Kalmar tog vi fram ett initiativ som vi kallar för tillsammans för Kalmar där vi just hyllar och lyfter fram den och det lokala näringslivet, handla lokalt det är ju viktigare än någonsin just nu. Hur har responsen sett ut på det? Jättebra! Alltså så mycket kärlek! Verkligen. Jag har upplevt att vi haft ett stort engagemang från invånarna tidigare men nu är det helt enormt. Folk ringer till mig och frågar: Lisa vad kan jag göra? Jag kan sätta in 10 000, vart kan jag sätta in dem? Och ge dom till företagen. Så det är fantastiskt verkligen. Men de här invånarna hur hittar dem till dig? Men jag är ganska så publik, jag är ganska så offentlig som person, I min roll. Jag skriver bloggar och debattinlägg, jag jobbar väldigt aktivt med mediabevakning så jag är ofta i dagspressen, alltså den lokala tidningen. Så de vet ju vem jag är och jag jobbar med och vi har en väldigt tydlig och bra hemsida där de kan hitta kontaktuppgifter.
58
Det tycker att det kanske har engagerat den lokala invånare till att… Ja men verkligen, de ringde i början där och jag vill säga att: men jag är arbetslös men jag har en bil så jag kan köra hem var det något folk. Om ni behöver den hjälpen och: säg vad jag ska göra jag kan hjälpa till. Jättefint. Härligt. Verkligen. Jaså ni har ju sett engagemang från invånarna, hur ser det ut från näringslivet? Och har du sett något ökat behov, ökad vilja att stå till tjänst eller så? Jo men det har jag. Tidigare innan krisen så hade vi medlemsmöten en gång i månaden, det fick vi ställa in för vi får inte ha möten. Men däremot har jag personligen varit ute och träffat alla en och en, personligen, ofta mer än en gång. Och det har ju varit väldigt känsloladdat, det har varit oroliga handlare, och det har varit många samtal där jag egentligen bara ha har fått trösta och lyssna och vara liksom ett stöd. Men sedan har det också varit ett stort engagemang och en kreativitet som har vuxit fram på ett imponerande sätt mitt i krisen när man ska få panik och tror att man ska förlora sitt företag. Och då kan man ställa om hjärnan och tänka kreativt och ta fram nya idéer, nya försäljningskanaler och nya sätt att jobba på. Så att, där känner jag att vi har fyllt en viktig roll i att vara bollplank på och sprida idéer till andra. Vi har, de skickar jag ut veckobrev, varje vecka löpande, och nu så bra länkar där man hittar information om olika startpaket och regler och som man bör tänka på. Men också massa goda idéer från andra, och där använder jag också mitt nätverk i Sveriges centrumutvecklare så det får jag ju det också vara en butik i Malmö har hittat på och så där. Det vart jättebra. Det låter ju som att dialogen har spelat en enorm roll just nu. Väldigt viktig, väldigt viktig. Det låter som att du har en hel del att göra! Det har varit några intensiva veckor! Men i och med att ni innebär någon typ av extra finansiering för kommunen och medlemmarna, tror du att det finns någon risk nu när, nu när Kristina slagit till med och inkomsterna från olika delarna minskar, omsättningen minskar, upplever du någon risk att era roll inte längre kommer anses som viktig eller är ni så pass viktiga nu och sammanvävda i det stora hela att ni inte är upplever den risken är att ni slopas helt enkelt? Nej…..nej.. Om man får säga så! Jag förstår vad du menar! Vi har så pass väl förankrat arbete och jag känner mig trygg där. Kommunen tycker att vi är otroligt viktiga. Fastighetsägarna tycker att vi otroligt viktiga. Och näringslivet också. Sedan finns det också verksamheter idag som har problem som har hört av sig och frågat: kan jag få hålla på medlemsavgiften till slutet på året? Och några har sagt: jag kan inte vara med i år. Det är en liten del. De flesta har kunnat betala in och har gjort det. Som vanligt. Jag tänker, hur svarar du på det? Och om man inte kan betala medlemsavgiften? Ja men självklart, låt det vara. Och det är liksom här och nu, det är krishantering och överlevnad för de som gäller. Och skulle det vara så att vi, Just nu känner jag mig trygg och vi har ekonomi just nu för att jobba vidare med marknadsföring och så vidare, och skulle trötta så skulle det vara framåt hösten, julen kanske, som jag skulle behöva få in mer finansiering. Men då vet jag att det finns ett stöd både från kommunen och fastighetsägarna som skulle kunna bidra med extra. Tycker du att ni har ett stort förtroende för varandra, att verksamheterna har stort förtroende för er, att kommunen har ett förtroende för er, att ni har förtroende i kommunen?
59
Ja det är upplever jag. Verkligen. Hur viktigt tycker du att det är med ett stort förtroende? Det är jätteviktigt. Och det är det vi lever på. Utan det skulle inte finnas. Hur lång tid skulle du säga att detta förtroende har byggts upp under? Vi lyckades få upp det ganska snabbt faktiskt och när vi startade för sex år sedan. Det var ganska krisigt i Kalmar city innan då. Man hade byggt ett nytt extern handelsområde utanför stan, E-handen var ett nytt hot då och tidningen, dagspressen, skrev dagligen om city döden. Svarta rubriker mörka svartvita spökstadsbilder och, det var väldigt oroligt då. Skulle du säga att detta var ett uppvaknande nästan? Att konkurrensen kom. Ja lite faktiskt. Jag upplever att branschen, alltså handen, butiksägare som kanske har jobbat med sin butik i 20 år där det handlat om en lokal med fyra väggar med varit på en hylla och en kassadisk. De har haft svårt att ställa om. Det har tagit tid. Men nu börjar det lossna, och den här krisen gör att det lossnar ännu snabbare. Man blir tvungen nu. Men om vi flyttar nu, hypotetiskt, över till efter krisen. Nu är den här krisen långt från över, så nu får det bli lite gissningar och slutsatser från det som har hänt hittills. Har ni velat genomföra någon åtgärd hittills som ni har haft svårt med motstånd eller hinder, vad som helst egentligen? Ja, det har vi. Vi har en fråga som har varit uppe på tapeten under ett par års tid och som vi har haft svårt att få igång bollen på. Men som jag upplever, nu måste vi, nu måste det göras. På grund av krisen om inget annat. Det handlar om det här med stråkutveckling som vi kallar det för och, alltså om du tänker dig I en galleria, i ett köpcentrum, om ni har tänkt på dig så ligger åtta skobutiken är bredvid varandra och komma inredningsbutiken är ligger bredvid varandra och lite det tänket vill vi få till lite mer tydligt i stadskärnan. Så att vi har tydliga handelsstråk, att vi har tydliga restaurangstråk. För att de behöver sina goda grannar för att må bra. En butik och vill kanske inte ha en restaurang till granne som bara har kvällsöppet eller ett mäklarkontor eller en bank som inte drar så många besökare. Man vill ju ha butiker som har öppet samma tider som jag har och som drar folk till mig också. Så det är en process som vi nu kommer kickstarta. Men hur kommer det sig att det har varit svårt att få igenom det här tidigare, för det är ju en logisk tanke, hur kommer det sig att det inte har gått att genomföra? Jag tror att fastighetsägarna, för att det här är verkligen en fastighetsägarfråga, jag tror att dom har suttit rätt så trygga ganska länge. Med liksom samma hyresgäst i kanske 20, 30 år. Så dom har inte behövt liksom tänka på det. Men nu är det ju rörelse, och butiker lägger ju ner och stänger och det blir tomma lokaler nu. Så att nu blir det lite kniven mot strupen. Hur ser det ut på handlarsidan av den frågan? Finns det någon form av rädsla för ökad konkurrens eller inser man att konkurrens kan vitalisera ibland? Ja men både och skulle jag säga. Det är klart att det finns en jättestor rädsla för E-handeln och Amazon som är på väg in och.. allt det där. Men samtidigt så finns det också en enorm övertygelse om att stadskärnan är den platsen jag vill vara på. För många utav våra verksamheter är ju lokala handlare som inte finns på någon annan plats och dom känner sig ju som mest hemma i stadskärnan. Och kanske dom stora kedjorna kanske känner sig mer hemma i ett stort köpcentrum, och det är lite den trenden vi har sett dom senaste åren för stadskärnan, att det går lite ännu mer åt det hållet. V hade här för några veckor sedan, en skomakare som öppnade, en nyetablering, och det är lite den typen av företag som ser framåt kommer komma tillbaka. Det här att vi är villiga att köpa tjänster som handlar om hållbarhet och ta hand mina produkter och mig själv sådär. Finns det några åtgärder, trender, strukturer, processer eller vad som helst som har uppstått nu under krisen som nu redan nu ser att; det här är jättebra och det här vill vi behålla även efter och jobba vidare på?
60
Ja jag skulle säga den här typen av mötesform som vi har nu. Det digitala mötet, hur bra är inte det? Jo det är väldigt bra. Ja men verkligen. Det blir… för ibland när man kallar till stormöten, 20–30 personer, kan det lätt att en eller två personer hörs mest och dom andra sitter lite tysta. Men här blir det lite mer att man strukturerar liksom ”Vad tycker du?”, ”Nu är det din tur att prata.”, ja men du vet, alla… Det blir lite mer strukturerat på något sätt, faktiskt på ett positivt sätt att ha digitala mötesformer. Det upplever vi. Du nämnde tidigare i intervjun, att du har dialog en gång per dag med, ja men med kommun och så. Är det någonting du känner att, det är något man vill behålla också? Ja, det är bra. Jättebra, ja men verkligen. Vi är ju, vi stod varandra ganska nära redan innan och hade bra dialog men nu har verkligen kommit jättetajt. Nu är det liksom snabba telefonsamtal eller Messenger-meddelande liksom. Såhär snabbt, nu händer det här, kan vi prata lite. Ja men du vet, eller.. det är väldigt stor fördel. Det blir väldigt snabba beslut och snabba åtgärder och man når varandra väldigt snabbt. Så det är jättebra. Härligt. Känner ni såhär att ”Gud vad bra att vi hade ett bra samarbete redan innan och vilken tur att vi har jobbat så nu under krisen.” Ja verkligen, ohja. Och man känner verkligen att det blir sådär svart på vitt hur viktig den här organisationen är och man känner verkligen att vi gör nytta i både i kris men och utan krisläge. Så att vi har nog förstärkt vår position. Skulle du kunna sätta ord vad det är ni tillför i det här samverkansarbetet som gör att det är så himla bra? Ja jag skulle säga ”tillsammanshet”, om det nu är ett ord. Men alltså den här ”vi-känslan” och att man tillhör en större del liksom, att jag tillhör en grupp. Både som butiksägare och som enskild fastighetsägare, så kan man vara rätt så ensam många gånger. Man är ju så inne i sin bubbla och man jobbar ju så mycket, man har ju så mycket tid till att prata med andra men det här skapar ju enkla möjligheter till det, att ha den här dialogen och rent för staden så skulle jag vilja säga att vi tillför stolthet och vår stad och vår stadskärna. Det låter jättebra. *fniss* Dom här dialogerna som ni har, jag antar att ni använder många olika plattformar, men har ni någon specifik som är speciellt framträdande där ni gemensamt känner att ”här kan vi prata, här kan vi ha dialog”. Är det liksom via dig, är det på någon specifik online-plattform eller hur har ni löst det rent tekniskt? Menar du nu i krisen? Nej, generellt, egentligen innan också. Du får gärna berätta om krisen också. Du tänker vilka mötesformer….? Hur ser ni till att det blir dialog mellan er och era delar. Ja men dels så handlar det om att vi har en årsplanering gemensamt som säger att vi träffas. Alltså att vi hr inbokade möten kontinuerligt hela tiden. Så även om det inte är några nya frågor som har dykt upp, så träffas vi ändå. För att stämma av läget liksom i den här stadskärnegruppen som jag nämnde och medlemsmöten varje månad, styrelsen träffas varje månad också. Det finns liksom en kontinuitet och en plan att följa. Det är mycket jag som drar ihop de där grejerna och kommer att det kommer upp frågor och så tänker vi ”det här är viktigt”. Tillsammans med Sture sedan så sätter man upp en plan för året. Vilka frågor ska vi prioritera i år? Vad är högst upp på agendan? Och sen så gör man liksom en plan för det. Och man bildar en projektgrupp där man tar in frivilliga personer från näringslivet och fastighetsägarna och rätt personer från kommunen som jobbar just med den frågan och så bildar man en projektgrupp. Och så jobbar man med det i ett par månader och, och så är den frågan löst det och då upplöses den gruppen och då kan man bilda en ny för nästa fråga. Och nu under Christian nämnde du att dialogen har gått över till telefonsamtal, Messenger, mycket direktkontakt. Och kvarstår dessa projektgrupper eller är det lagt på bordet? Ja, en hel del har lagt på bordet, har pausats. Och det har varit några veckor där vi i stort sett bara har fokuserat på krishantering. Projekt som handlar om, vi har ett projekt som är en gata som ska till 20:21 det vi har ett projekt igång tillsammans med fastighetsägarna och näringslivet längs med gatan för att göra
61
någonting nytt där och skapa en ny känsla på platsen. Den, det projektet till exempel, det har lagt på is. Skulle ha haft möten för typ två veckor sedan men det ställde vi in. Men hur ser det ut med det här perspektivet, om man tänker långsiktighet och kortsiktigt just nu? Jag förstår att fokus ligger på kortsiktigt just nu. Ja vi börjar ställa om lite mer till det strategiska igen och utan att släppa krishanteringen så klart. Och men nu känns det som att, det börjar komma in i något slags normalläge i krisen. Nu har vi haft i några veckor, vi har gjort väldigt mycket saker och nu blir det inte lika mycket så här dag för dag och, akutåtgärder, för nu har vi gjort så mycket som vi har kunnat känns det som. Och sen nu, så klart, kommer det komma nya idéer och nya grepp och sådär men lite mer att man går över till den strategiska, för mig i alla fall. Kan du berätta lite om det strategiska som vi har börjat tänka på nu? Ja, det här med stråkutveckling är en sådan bit som… igår hade vi ett möte, då träffade jag kommunalrådet och näringslivschefen. Så jag får liksom förankring hos kommunen. Så att de tycker att det här är en viktig fråga också. Och sen så, ett par olika uppgifter på hur vi går vidare, Jag tog en uppgift någon annan tog en uppgift och liksom så. Rent konkret ska jag ta fram en karta och sen så ska vi göra analysen, hur ser det ut idag. Alla butiker får en grön färg alla restauranger från röd färg och, det blir väldigt visuell tydligt hur det ser ut. Och sen så blir nästa steg att fånga upp fastighetsägarna och kanske ta in någon föreläsare och inspiration från andra städer som har gjort och jobbat med det här. För det är ett sådant projekt, den kommer ju ta tid. Så den jobbar vi ju med flera år framåt Ja men det låter ju spännande! Ja det är det. Då ska vi se, sista frågan som vi har. Vilka lärdomar skulle du säga att vi har kunnat dra hittills av den här krisen? Oj….. ja… en uppenbar lärdom är ju alltså, hur viktigt det är att vi har de här dialogen, hur viktigt det är att vi har det här samarbetet. Och det är ju ingen lärdom, för vi hade ju det. Men vi kan bli ännu tajtare och ännu bättre då. Och sen då att vi alla kanske behöver bli lite bättre på krisberedskap. Vi var alla ganska tagna på sängen liksom, ingen var ju beredd på det här. Vi hade egentligen inga rutiner i bolaget hos mig i alla fall för ”hur gör jag med en kris?” Vem ringer jag? Vem skulle kunna ersätta mig om jag skulle bli sjuk? Ja men lite såna sårbarhetsdelar som man upptäcker i en kris. Är det en beredskapsplan som du tror kommer jobbas fram? Ja jag tror det, jag tror vi måste det. Någon slags krisberedskap att så här gör vi nästa gång det händer en sån här kris. Och de här och de här personerna ska ringas direkt och dom här ska prata direkt så. För nu sitter det här *pekar på huvudet*. Dom satt i mitt huvud vem jag ringer och hur jag hanterade men om jag lämnar tjänsten och det kommer en ny så är det bra att ha en plan för såna saker. Är det någonting du tycker att vi har missat som du jättegärna skulle vilja berätta om? Erat arbete, krisen, vad som helst egentligen? Jag har en sak som vi har gjort löpande, ända sedan krisen började, det är ju att skicka ut enkäter. Väldigt korta frågor, väldigt enkla svar, eller så, kryssa i bara, till alla näringsidkare exakt hur det ser ut med omsättningstapp och var de har fått göra åtgärder. Om vilka krispaket som regeringen har gått ut med som du har kunnat använda den, vilka av de lokala åtgärderna har ni kunnat dra nytta av vad skulle ni behöva framåt. Så att man hela tiden får en input på ett väldigt tydligt och konkret sätt, hur mår dom? Vad behöver hon? Och vad har dom nytta av? Har ni kunnat få någon input på något behov från näringsidkarna och som ni har kunnat uppfylla? Ja men det skulle jag kunna säga det för att alla mina, eller de flesta av mina kollegor, runt om i landet har gjort samma sak och det har vi kunnat lobba för, på nationell nivå, för fler krispaket från regeringen. Vi jobbar väldigt tätt tillsammans med, i svenska stadskärnor, den organisationen som vi också medlemmar i.
62
Och där jobbar man väldigt tajt med Svensk handel och Visita så och på nationell nivå, så där har vi kunnat leverera väldigt bra underlag till dem. Ja men gu va bra. Ja jättebra. Ja men då tror jag nästan att vi har fått jättebra material från dig. Och då vill bara tacka dig för att du ställde upp på intervjun och av din tid till oss. Det var så lite. Intervjun tar slut och vi informerar och att vi ska skicka rapporten till henne samt eventuellt hör av oss med följdfrågor.
8.4. Bilaga 4
Thomas Davidsson, Kalmar, Näringslivschef. Transkribering av Intervju.
Som vi har förstått det så jobbar du som näringslivschef?
Jag har jobbat som det i 14 år.
Då har du koll, perfekt.
Jag vågar inte svara ja på det men jag hoppas det. “Skratt”
Hur jobbade du innan krisen generellt?
Det är intressant med eran frågeställning, vi har jobbat sen jag kom hit, innan jag blev näringslivschef har jag varit egenföretagare i 27 år inom reklam och mediebranschen. Så det är först när jag sa till vår politiska ledning att vi ska bli en jätteduktig kommun att kommunicera med våra företagare. Men det har vi ju byggt upp olika nätverk inom centrumföreningar genom alla möjliga olika kluster och det har vi ju haft en kolossal nytta av när vi nu kommer in i nånting som heter kris. Men det gjorde vi också när det var fastighetskrisen, och det gjorde vi också när det var något annat. Jag har jobbat efter deviser att det är mycket bättre att känna människor som man ibland blir väldigt arg på eller vill dela glädje med. så därför har vi jobbat väldigt väldigt hårt med att se till att vi känner alla de här människorna som nu är i kris. Och då är det lättare att ha dom samtalen.
Skulle du säga att det handlar om att bygga upp ett genuint förtroende mellan parterna?
Absolut, en kommun är ju ofta någon man pratar med när det är någon annans fel, “ det är dom där jävlarna på kommunen osv” det har jag inte accepterat “vem är det du pratar om?” var det en man var det en kvinna, och då börjar folk rygga sig, aa det minns jag inte. Asså det här är några skällsord som man plockar fram ibland och det har jag inte tyckt varit okej. Vi är alldeles för duktiga vi tjänstemän för att vara någon som man använder som en slaskpost när man inte får som man vill. Och det har vi försökt jobba väldigt hårt med.
Hur skulle du säga att när ni står inför en idé, hur går det från idé till verklig rent processmässigt?
Beror sig lite på vad det handlar om, men många gånger handlar det ju om det här uppbyggda nätverket man har. Om det är något man vill utveckla så är det ju så att den andra parten kanske vill ha betalt för ett
63
uppdrag. Men då har vi en kravställan, ungefär som ert upplägg, “innan krisen, under krisen, efter krisen”, vill ni ha 200 000 kr av mig så vill jag också att ni ska leverera de här fem punkterna också. Det finns en kravställa tillbaks också, den processen har jag tyckt vara väldigt viktig att tala om att vi är ingen man bara går och frågar om pengar när livet är lite jobbigt, utan det ska finnas en ömsesidig kravställan.
Och det har funnits innan krisen också tycker du?
Absolut, ung företagsverksamhet till exempel som är jätteviktigt för Kalmar. Då har jag ställt krav på att man ska leverera ett antal möten där vuxna människor och ett antal företagare har fått vara med och delta i ert arbete. Det var min kravställan för att de ska få 200 000 kr av oss.
Och det har gått bra?
Ja, det har gått jättebra. Det är alltid nån som kan bli lite sur ibland när man ställer krav på dom, men det får man leva med i min roll.
Känner du att det finns en vilja att utöka det här samarbetet mellan det offentliga och privata?
Ja det tror jag absolut. Jag tror det är lite nedärvt, nu är ni mycket yngre än mig, men kommunen är nån man ringer till när man behöver deras hjälp, i övrigt så bryr man sig inte. Man tänker ju inte på att, oavsett var ni steg ut utanför dörren, redan när ni steg på trottoaren så steg ni på kommunal mark. Ni satte er på en buss, cykla på en cykelväg, man har ju kontakt med sin kommun dygnet runt utan att man tänker på det. Så det försöker vi påvisa ibland hur viktigt det är att prata med varann om, framförallt vad som bra respektive dåligt, för det är mycket enklare att prata om det som är dåligt när man väl har lärt känna varandra.
Skulle du säga då att initiativet kommer från det kommunala, att man vill ha ett starkare samarbete?
Ja, det tycker jag idag. Sen är det säkert olika i olika kommuner i Sverige, men vår ambition är tydlig där att vi vill ha dialog.
Precis, vi var ju i kontakt med centrumutvecklare i Kalmar lite tidigare idag och vi fick intrycket att ert samarbete mellan de olika organisationerna och delarna är väldigt starkt generellt sett.
Nu ska inte jag vara nyfiken, om det nu var centrumföreningar eller om det var någon av våra externa. I något fall sitter jag till och med mig i deras styrelse.Ja, det kan jag säga, det var lisa Söderholm.
I hennes fall är jag till och med i styrelsen och ställer krav på att hon ska göra jobbet.
Precis på henne lät det som att ni hade ett väldigt gott samarbete och att det har gett goda resultat också av att ha det samverkan ens nätet på plats, så att säga. Om du skulle få utvärdera det samverkande nätet, hur skulle du göra det?
Men det här är är ganska typisk igenkänning tidigare tidigare i livet fick de ett antal hundratusen kronor varje år, sedan den nya ledningen kommit dit finns det en kravställan, de får 600000 kronor om året, men de ska också ha tre kommunala tjänstemän med i styrelsen. De ska ha en dialog när det gäller med oss, och de kan inte hålla på oss vad vi ska göra utan vad är det vi ska göra tillsammans och utveckla vår stadskärna.
Är den biten viktig tycker du att just att det inte går åt ett håll utan att ni gör allting tillsammans då?
64
Jag tror det hela är nyckeln.
Hur länge skulle du säga att ni har haft det här goda samarbetet nu på ett fungerande sätt?
Någonstans från fem till tio sista åren.
Märker du någon skillnad i och med att du har varit med så länge nu? Märker du någon skillnad mellan tiden innan och nu?
Allting blev enklare nu i en kris, för vi känner man. Nu vet man vem man ska ringa och bråka med. Vem jag skulle ringa och berätta att jag är ledsen eller vad nu, vi känner varandra, det är en fördel också. Du bor ju i Uppsala, ni är Sveriges, fjärde största stad, i Kalmar är vi 70 000 invånare, vi har lite lite lättare att ta på varandra om du förstå vad jag menar.
Men det kanske är bättre också?
Det har nog både sina för och nackdelar.
Men om vi nu går över till själva krisen och hur det har varit nu sedan att det faktiskt blev kris. Vilka problem märkte ni direkt att det uppstod och vilka lösningar har kommit som respons på det? Och på vems initiativ har de lösningarna kommit ifrån?
Jag tror att vi i stora lag kan prata för hela sverige. Alla blev ju chockade, alltså hur snabbt hur snabbt vi struntar i att gå ut och handla. Vi gick inte på restaurangen. Ni går inte på krogar, alltså det enade ekonomiska flödet stängdes, och det tog ett par dygn, så var det inga intäkter. Så väldigt, väldigt, väldigt många branscher. Det var så plötsligt, så det tog jag aldrig någon kan påvisa något liknande. Det känns verkligen som att släcka lampan när man går och lägger sig. Chocken var nog svår för oss människor att ta till oss, vad var det som hände liksom, och så sitter vi mitt i alltihopa just nu.
Men hur handskas ni med den chocken initialt?
Alla åtgärder som egentligen är gjorda av större dignitet, är ju av statlig nivå. För väldigt många gånger var det för oss tjänstemän att få till Sveriges politikers förslag, och sedan fick vi fakta till oss, och då har ju vi var den som förmedlar fakta runt om de här sakerna. Det har uppstått väldigt väldigt mycket rykten och väldigt mycket tankar hos folket. Jag tror det är så här, och det är ju ni jävel som är unga, liksom hur många har en uppfattning om hur corona ska skötas om vi borde gjort som Italien eller om vi borde gjort som Danmark. Vi tycker väldigt mycket just nu alla människor, och då måste vi som tjänstemän i det här fallet levererar fakta, det är det här som är beslutet.
Tror du kanske att det är en del av era roller som skiljer sig från andra organisationer som ni jobbar med, annars att ni har en väldigt rak roll i att leverera fakta och information.
Sedan är det väldigt viktigt också att vi inte ger oss ut och börjar tycka, utan att vi håller oss till de fakta som finns. Det hade ju varit jättegulligt om du kunde få 200000 kronor, nu är det ju inte så idag. Jag ska inte tycka en massa saker utan jag ska leverera på det som är beslutat och det finns löften om. Det är jätteviktigt att vi håller oss till det. En del har ju verkligen ringt och frågat, men kan du inte hjälpa oss så har du inga tips. Jag måste förhålla mig till den verklighet vi lever i, och jag kan inte skilja på att du är kille, dig vill jag inte hjälpa och du är tjej, det måste ju vara raka rör mot alla.
Jag tänker mig att regeringens krispaket alla – kanske inte funkar lokalt, när alla verksamheter som finns och alla platser är unika. Har ni kunnat stötta med egna stödpaket till era invånare till verksamheter och privata aktörer, lokalt?
65
Absolut har vi gjort det. Vi blev kända över hela Sverige för vi var först. Vi gav ju gymnasieelever 75 kronor att handla lunch för varje dag. Idag har vi ungefär 2200 studenter som går ut på stan någonstans i vår kommun. Det behöver inte vara i tätorten, nacka motsvarigheten Kalmar, utan det kan vara ute på någon förort.. Finns det en pizzeria eller en zibylla så får man gå dit och äta lunch varje dag och kommunen står för det.
Hur har det funkat hittills fungerat?.
Jättebra, 1400 av 2200, som äter varje dag, och då håller vi ju alla restauranger i liv istället för att se konkurser som skulle kunna bli väldigt förödande i andra änden.
Speaker 2
På vilket sätt har ni kunnat få feedback från de verksamheter som berörs av den här åtgärden?
Vi har gjort så att vi har dedikerat en enskild tjänsteman, vi har till exempel Kristian som har hand om alla elev luncher. En tjej som heter Monica har fått läsa på alla statliga stöd. Det är skattemyndigheten om hur det ska gå med den frågan, hon har varit vår sakkunniga inom det området. Vi har börjat med en tv-sändning en timma om dagen på Facebook. Då har vi tilldelat ut en kille som heter Martin, och då ska han se till att det fungerar. Så vi har dedikerat enskilda tjänstemän till att bli skickliga på ett smalt område och med den här krisen känns som det har varit ett klokt beslut, även om utvärderingen vi inte är framme vid än.
Vi kollar ju mycket i vårt arbete på just samarbetets processer, och just nu har ni valt att samarbeta med någon specifik organisation eller flera stycken i att ta fram lösningar och stöd?
Jag förstår kanske inte den frågan, så här är det då att vi 12 kommuner i Kalmar län. Vi har samlats på ett möte genom datorn, varje torsdag mellan halv, nio och tio och utifrån det samlat ihop den statliga kraften av varandra. Nu när någon kommun har haft en bra ide så har alla andra kommuner tagit det till sig, och nästa gång har vi den största kommunen i länet en god idé och då har de mindre kommunerna tagit till sig det. Vi har varit ungefär 30 personer varje gång på det mötet och alla hade någon sakkunskap med sig.
Men det var kommunerna emellan eller hur?
Aa, men då är regionen den som den som håller ihop och har också varit med på det mötet och skattemyndigheten, länsstyrelsen och handelskammaren så alla sådana parter har fått vara med, allmo har varit med på de mötena.
Ni har kunnat få ett bra utbyte där hittills?
Så här långt är vi jättenöjda.
Härligt.
Om du tänker dig akut hjälp för företagen, som precis som att ringa akuten med i det här fallet gäller det företagen då.
Hur har dialogen sett ut med de privata om man säger så?
Menar du privatpersoner då?
66
Nej mer med näringslivet och handeln de företag som är aktiva i Kalmar.
Där är ju vi väldigt noga. Då har det ju gått via Lisa annars hade vi ju fått 1500 olika handlare som alla skulle vilja ha sitt enskilda samtal. Då har vi ju valt att jobba med de ledare som redan finns där ute. Så när det gäller handel, det finns fyra stora handelsområden i vår kommun, och då har de fyra fått samlats i sitt möte – och sen har jag kommunicerat med dom fyra. Sen har vi gjort åtgärder, här har till exempel alla som är kommunalt anställda i Kalmar kommun, det är ungefär 6500 personer, då har dom fått presentkort, 300 kronor person som dom då kunnat gå ut och handlat för nu för att hålla handeln igång. Men då har allt det gått genom de fyra olika stadskärneledarna, varav Lisa är den ena. Vi har alltså inte gjort upp det med alla dessa handlare utan ledarna, dom har fått sprida informationen. Och då finns det en styrka i det för då har dom fått upplevas som de smarta, de duktiga som gjort det och vuxit i sin roll. Då får du också lite ömsesidig kärlek, ni förstår vad jag menar. Det är bra om många kan må bra i tråkiga tider.
Precis, är det något som du tycker att du vill berätta om ert arbete under krisen som vi inte har berört än?
Nämen, som vi inledde med nyttan av att ha ett nätverk igång, för att det är så att kriser kommer att återkomma, oavsett om det då handlar om, och tro att såna här saker ska hålla i sig längre än vad de gör nu. Men det kan ju komma att fastighetskriser, det kan komma andra kriser, se till att du har starka nätverk, för du kommer att behöva dem, och du kommer framför allt en väldig nytta av dem, när du står på tunn is. Men ibland när allting bara går så himla bra och pengarna bara flödar in, och livet är fantastiskt då glömmer man kanske bort att bygga de här sakerna och jag tror det är viktig att göra det hela tiden.
Skulle du säga nu att arbetet med tanke på krisen är väldigt kortsiktigt, men har man kvar den här långsiktiga tanken?
Aa det tror jag – det är min bild just nu, men sen vet ju inte vi människor, asså det kommer ju upp ganska många otäcka historier om att vi människor inte mår speciellt bra just nu. Så jag vågar inte riktigt svara på hur vi kommer se ut när vi kommer ur den här krisen. Vi kommer att se otroligt många tragedier genom konkurs, folk som har fått gå hem från jobbet. Vi fick siffror idag på morgonen av regeringen att 420 tusen människor idag är permitterade och arbetslösa. Säg att hundra tusen av dom innebär familjekriser, hus måste säljas, så jag vågar inte riktigt svara på hur, det är för tidigt och jag tänker jättemycket på hur viktigt det är att de här nätverken får rulla på sen.
Men på tal om långsiktighet och de här nätverken tror vi att de kommer växa sig starkare efter krisen och även bestå starkare, på grund av det som hänt?
Att de kommer bestå är jag säker på, men som alltid under svåra tider kan det dyka upp människor som säger: vad var det jag sa? Frågan är ju: liksom hur mycket kritik kommer de här människorna få för att dom har fattat beslut på saker som är gjorda under resan. Jag hoppas att det inte tonen blir för hård när det här sen går till ett ljusare läge. Jag borde väl säga: som kommun jo, jo, men det är också väldigt viktigt att förstå att väldigt många människor har fått fatta beslut under väldigt svåra omständigheter. Men om vi ska analysera det om två månade kommer vi ju glömma bort de omständigheter som var då.
Men finns det något, liksom som ni märker som uppstått till följd av denna krisen, som ni gärna känner att ni vill behålla efter? Det kan vara allt från samverkan eller processer, i det spåret.
Ja, det är den ni håller på med just nu, det här med att träffas över teamsmöte, eller zoom som det här heter, det här kommer växa och bli en enorm industri.
67
Tror du att det kommer att ge er allt arbete med att hålla kontakten med varandra och knyta nära nätverk och så?
Ja, det tror jag. Jag är en vuxen, man är ju inte riktigt van vid att sitta vid min telefon och prata på det här sättet, ni uppväxta med det.Jag tror det kommer komma något väldigt bra ur det, det här tror jag är ett plustecken. Den digitala utvecklingen har fått en sagolikt bra skjuts av detta, och det finns några branscher som verkligen mår bra just nu. Det får vi inte glömma bort, det är inte alla det är kolsvart för,
Precis, men rent processmässigt sättet ni jobbar på och samverkar med en omgivning – är det några skillnader där ni känner att det här var väldigt bra, det här vill vi behålla efteråt, exempelvis digitala möten och så?
Det här med digitala möten tror jag kommer att växa och bli en starkare funktion. Det kommer att bli en starkare funktion både utifrån och att den politiska ledningen kan prata med invånare. Jag skulle inte vara främmande om vi kan bygga en egen tv-studio i vår kommun rätt så omgående och liksom sitter jätte-förberedda, liksom ett sånt här trevligt samtal som vi har, i stället för att göra det hemifrån som man gör i dag på grund av pandemin, men när vi har kommit tillbaka, så kanske det finns en färdig tv-studio som jag bara bokar in på. Och där tror jag det finns en massa saker som vi inte riktigt ser just nu men som kommer att komma ur det, positiva saker.
Har du sett någon typ av positiv utveckling just nu i sättet ni samverkar på?
Det är för tidigt att svara på det, jag vågar inte göra det.
Jag förstår, det är väldigt tidigt. Det här kommer ju som sagt bara bli en rapport, vi kommer inte att hinna att komma fram till någonting i vår rapport heller, så det är mycket att vi undersöker hur läget är just nu bara.
För att förstå mitt svar kan ni veta, att igår fick jag en rapport från vår högsta ledning, då man i bästa scenario har kommit förbi det här vid midsommar, i ett bästa scenario. I ett normalläge, tror vi att vi pratar om augusti september, i ett sämsta scenario pratar vi årsskiftet. Varje dag där jag ska bestämma någonting, så måste jag ha med mig de tre parametrarna och det gör det inte direkt lättare.
Och på tal om kort och långsiktighet. På vilket sätt integrerar ni långsiktighet just nu i era åtgärder som ni verkställer? Finns det någonting som fortfarande puttrar på i det långsiktiga arbetet, eller är det lagt på is nu för att endast jobba med krishantering.
Jag tror inte något är lagt på is, men däremot kanske många saker, lagt på en mycket mycket lägre frekvens. Vi måste ju se till att vi fortfarande ser till att underhålla våra invånare, underhålla våra företag och så vidare. Ett antal möten, ett antal trevliga inslag, events eller vad vi nu kan prata om, kan göras på nya sätt i dagsläget, men att lägga på is, nja. Det var nog initialt att man började ställa allt. Nu har vi blivit klokare och klokare, vi flyttar fram det eller gör det på ett nytt sätt.
Men har ni sett några åtgärder som ni skulle egentligen velat genomföra men har stött på svårigheter?
Senaste häromdagen var det ett par unga, duktiga människor som kom och ville göra bilbingo för äldre människor, för de ville hjälpa till och tyckte inte att äldre människor skulle behöva sitta stilla jämt. Och då kom det här myndighetsbeslutet om att man max fick vara 500 personer, kom in och satte stopp för det. Lagförslagen har ju gjort att många kreativa ideér inte går att genomföra också, det har varit en liten svårighet tycker jag. Då får man ju bromsa de här kreativa, vilket gör lite ont i en näringslivschef.
Ja absolut, det förstår vi, men har ni kunnat dra några nyttiga lärdomar av att arbeta med den här typen av krishantering,
68
som ni kanske kan implementera i arbetet senare också?
Jag tror att vi återigen kommer att komma tillbaks med att försöka vara förberedd, men det hör ni nog själva på alla nyheter nu. Det trodde ingen kunde hända 2020 i världen, och nu står hela världen som ska hantera det.
Absolut hur, om man tittar på beredskapen i Kalmar idag, hur har den sett ut och på vilka sätt skulle ni vilja revidera den i framtiden när man kommer ut på andra sidan för att vara bättre rustade för något liknande igen?
Jag tror jag inte klarar den frågan, för vi är så upptagna i det som sker varje dag så vi har inte riktigt hunnit komma, det är kloka fråga ni ställer, men vi är inte där än.
Men tror du att det kommer att vara att man tar fram en beredskapsplan i framtiden för att hantera den här typ av kris?
Ja, ni kan göra jämförelser, är det två somrar som det brann sen. Det har kommit fram enormt många beredskapsplaner och krishantering, samverkan över kommungränsen när det gäller vattenbombning eller vad som helst. Hur tråkigt det än är att säga det jag säger nu så kommer det faktiskt goda saker ur krisen för man lär sig hur man ska jobba i framtiden.
Precis men har du varit med, jag antar att du har varit med tidigare i kriser också?
Ja alltså inom näringslivet är det ju framför allt fastighetskrisen 2009 2010. Det man lärde sig där att se till att man inte av en kommun och företag som är för ensidiga och i en bransch, utan man ser till att ha ett brett näringsliv, att man har tjänsteföretag, man har ett universitet, man har handel och så vidare och så vidare, så att man har många olika ägg i sin korg.
Du som är från uppsala. Du kan titta på universitetet där, där håller alla på att få lära sig någonting som kallas distansutbildning. Hur kommer det här påverka universitetsvärlden som Uppsala, Lund, Kalmar och så vidare. Kommer folk att vilja studera på distans mer i framtiden. Det tycker jag är jättetråkigt, för det är ju den stora kärleken till städer där alla dessa unga människor som ska bli nånting till framtiden är på samma plats och syns tillsammans.
Det kanske är spillover-effekten där kanske att man tar och ger kunskap till varandra och att det kanske är just den typen av fysiskt möte inte riktigt går att ersätta eller få till varje fall på distans. Det märker ju vi också egentligen när vi inte träffar våra klasskamrater när vi inte är på skolan. Man blir ju väldigt avskärmad ändå och saknar ju att kunna prata och diskutera med någon som är utanför arbetet.
Och där har ni också en erfarenhet som vi allihop får, oavsett ålder, hur viktigt mötet mellan människor är. Hur det påverkar vårt och vardag.
Precis men är det någonting du känner att ni i Kalmar har gjort som sticker ut extra mycket utöver lunch biljetterna till gymnasieeleverna, som en stödåtgärder till handeln av näringslivet.
Vi är snabba,vi träffas varje måndag och har gjort det sen första veckan. Om vi nu känner att vi inte har någon agenda på måndag så träffas vi i alla fall. För vi vet att det kommer dyka upp en massa frågor när vi väl träffas. En del jobbar med jättesvåra frågor, och en del lite enklare frågor. Men vi är snabba och effektiva och vi har stora öron just nu, det kanske är det viktigaste just nu. Att ta oss tid för det här samtalet, som vi gör just nu. Det är viktiga saker.
Men om man skulle säga att effektivitet, kommunikation och kontinuerligt är er styrka. Vad skulle ni kunna bli bättre på
69
just nu under krisen?
När man kommer in i krisen, det handlar om att kunna vara uppe och dansa lite lite tidigare. Det tar ändå lite tid att bygga igång sådana här saker. Jag vet inte om varje kris måste visa sig utifrån sitt perspektiv innan man kan reagera. Beredskap inför tråkiga tider, det måste man våga låta kostar lite pengar.
Menar du att du önskar att det hade funnits på plats redan innan corona-krisen då?
Ja, det är lite dubbelbottnat mitt svar, för jag skulle vilja svara, “ja men det finns” men samtidigt fanns det ju ingen som kunde förutsätta att världen skulle få se pandemi. Det innebär ju att vi skulle ju, nu hoppas jag verkligen inte det. Men vi skulle stå i en helt annan kris om 25 år som inte går att förutspå. Därför är det väldigt viktigt att ni som unga minns detta i er framtid.
Men jag tror att vi har ställt i alla frågor som vi hade planerat. Men är det någonting som du tycker att vi har missat, som är viktigt att påpeka, som du gärna vill berätta om?
Nej, jag tycker också att det är trevligt samtal. Det är jättebra att ni gör det här. Det tycker jag är roligt, för att det är mycket viktigare för framtiden än vad ni två vet just nu. Det är ju ändå det här man bygger erfarenheter på, nått av det jag har sagt kommer etsa sig fast i ert pannben.
-Intervjun avslutas-
8.5. Bilaga 5
Eva Nypelius, Gotland, Regionstyrelsens ordförande. Transkribering av Intervju.
Hur jobbade in innan krisen och hur hade ni kontakt med olika privata aktörer såsom fastighetsägare och detaljhandel?
Gotland är ju både region och kommun, jag såg ju att ni hade med i era frågor hur man jobbar som kommuner, men vi är ju både och. Vi har ett ganska nära samarbete med näringslivorganisationerna, vi har nånting som kallas för “tillväxt Gotland” där bland annat som samlar de flesta näringsgrenarna, vi har företagarna Svensk näringsliv LRF visby centrum som är handelsföreningen i Visby då kan man säga. Och dom här har gemensamt bildat någonting som vi kallar för “näringslivsberedning” där vi också har med representanter från regionen. Så vi har ett ganska bra och nära samarbete ska jag väl säga.
Hur ser din roll ut, hur jobbar du vardagligen, kan du berätta lite om din roll generellt?
I kontakten med näringslivet tänker du?
Ja precis.
Ja, jag tycker jag är ute och gör ganska mycket företagsbesök, det är ju en sak när vi har kontakten med organisationerna, så då får man ju kanske deras samlade bild men sen ser det ju väldigt olika ut i företagen, så det är också väldigt viktigt att man ha den kontakten tänker jag. Jag är ju själv delägare i ett lantbruksföretag så jag tro jag har ganska nära kontakt med den sektorn.
Och ni tycker det funkar bra generellt sätt med den nära kontakten?
Ja, men det tycker jag, absolut. Och jag tycker vi har ett bra samarbete och har byggt upp ett samarbete i, asså som regionstyrelsens ordförande så ska man ju inte vara inne i alla detaljer så, utan vi försöker skapa samarbete. Tar du visby centrum som företrädare för handeln i visby, det kan ju handla om uteserveringar det handlar om tillstånd, markupplåtelser, och det hanterar man ju på rätt nivå i organisationen om ni
70
förstår vad jag menar då. Asså de tjänstemän som har det ansvaret, att man där har byggt upp kontakter. Sen har vi tagit politiska riktlinjer såhär för arbetet, men jag tror det är viktigt att det här fungerar i vardagen. Sen jobbar vi jättemycket med att förbättra företagsklimatet överhuvudtaget, och det är därför vi har byggt upp det här nära samarbetet och är ute och gör mycket företagsbesök.
Men vad skulle du vilja säga är det bästa ni får utav att ha ett så nära och bra samarbete med verksamheterna?
Man får ju en bild av näringslivets villkor och vad det är som påverkar positivt och negativt.
Sen skulle vi vilja kika närmare på lite olika beslutsprocesser, när ni ska verkställa saker, hur ser den processen ut från idé till verkställande generellt sett?
Vi har formellt sett ett tillväxtråd som ses fyra gånger om året där vi med representanter från näringsliv men också från civilsamhället, med idrotten och andra organisationer som finns med. Där har vi liksom den här kontinuerliga kontakten med dom för att stämma av frågor. Annars är det ju liksom formellt att man skickar frågor på remiss till organisationerna, vi håller just nu på att ta fram en ny regional utvecklingsstrategi för gotland, och då har vi haft initialt ganska många workshops runt om på gotland och där man har bjudit in näringslivsföreträdare i utvecklingsbolag, olika organisationer. Vi har förslaget ute just nu på remiss, en bred remiss, och skulle ha 10 olika öppna dialogmöten, vi hann 3 innan Corona och sen fick vi ställa in dem. Det är ju ett sätt att jobba med dom här utvecklingsfrågorna.
Precis. Nu blir det här lite spekulation men hur tror du att de som är med och skriver remisser och är med och samverkar med er när ni tar fram beslut, tror ni de känner stort inflytande, att dom får säga någonting om saken? Tror du det stärker sammanhållningen på nåt sätt och kvaliteten på besluten?
Ja det hoppas jag att det gör. Sen önskar man ju alltid mer av det här med inflytande och delaktighet och vad det betyder egentligen. Alla har ju sina specialområden som man jobbar för och kämpar för, och får man inte igenom det till 100% så är man ju inte riktigt nöjd.
Som en följdfråga på det, har ni som mål att uppnå mer samverkan eller är ni nöjda på det planet ni ligger nu som den optimala?
Nej nej, absolut inte nöjda. Vi vill ha ett bättre samarbete, mer samverkan, det är ju det som vi bygger hela det här jobbet på egentligen.
Men hur skulle du tycka att en bättre samverkan är, vad karaktäriserar det?
Det är nog att man har en större förståelse för varandras roller. Både från näringslivets sida, att förstå det demokratiska systemet, hur det är uppbyggt, att det ibland tar tid med olika processer och beslut, det går inte lika snabbt. Det här behöver spridas ut i företagarkretser också, så att man får en bättre förståelse för vad det offentliga, kommunen, regionen göra och vad är deras uppdrag. Precis som att våra tjänstemän och handläggare behöver ha en större förståelse för hur företagandets villkor är. Att vänta på ett besked i 14 dagar för en företagare, det är liksom lång tid, i den offentliga världen så är det jäkligt snabbt.
Men tror du det handlar om att bygga upp en långsiktigt förtroende mellan det offentliga och det privata?
Ja, det gör det, och att man känner att det finns en rättssäkerhet i myndighetsutövning och i dom delarna, Det är jätteviktigt så att man ser att det är en lika behandling, det tror jag också är viktigt.
Vad som har hänt under krisen. Har ni haft några specifika problem som uppstod direkt? Vi vet ju att det är många saker som har drabbat regioner och kommuner precis på samma sätt, men har ni några problem?
Ja men det tycker jag nog att vi har. Speciellt att vara en ö för det första, asså med dom kommunikationer vi har, färjetrafik och flyget. Vi har ju just nu upphandlad flygtrafik med en tur om dagen för att överhuvudtaget säkerställa att det finns snabba transporter. Nu är det ett annat privat företag som är på
71
väg in, vilket är positivt, men det är ju en del i det här. Vi har ju en ekonomi som bygger på till väldigt stor del, en tredjedel ungefär, på besöksnäring. När corona slog till- många av de här företagen går ju egentligen med förlust under större delen av året. Påskhelgerna är oftast startpunkten då det börjar ticka in pengar igen, man börjar få en lönsamhet. Där blev det ingen påskhelg säsong, utan besökarna uteblev, dom andra helgerna i maj blir det inte heller någonting av. Jag tror ju inte att vi får en besöksnäring som fungerar under sommaren, så det här är ett jätteproblem. Vi har ganska många, tror att vi har 677 permitterade i måndags, varsel som lägg givetvis, så det här påverkar gotländska samhället oerhört mycket. Därför ha vi också gjort ganska tidiga och stora åtgärdspaket lokalt.
Vad innebär de här åtgärds paketen lite mer specifikt?
Det första paketet handlar ju väldigt mycket om att klarar likviditeten, där vi tog ett beslut om att vi skjuter upp betalningstiden till sista september när det gäller alla fakturor från regionen, alltså vatten, avlopp renhållning, tillstånd och på det sättet. Vi upplät uteserveringarna, det var oftast restaurang och hotellen vi såg att det slog tvärstopp, och där upplät vi uteserveringarna gratis under det här året och tidigare la det så fort de kunde komma igång så fick dom dra igång med det. Så det är sådana åtgärder vi har gjort. Vi har olika taxor på parkeringar centralt för handeln, vintersäsong sommarsäsong, vi har sagt att vi har vintersäsong taxa året runt. Sådana exempel har vi gjort för att ändå stötta näringen.
Vi har gjort tre olika paket, vi har dragit igång en egen företagsjour här lokalt, som då kan hjälpa till med stöd för de här företagen, för det är också ganska komplicerat att hitta rätt i alla dessa åtgärdspaketen som nu kommer nationellt och så finns det delar lokalt då man faktiskt nyttjar det som passar ens företag bäst. Samtidigt ser ju vi här att våra företag inte kan dra nytta av det här med omställningsersättning och dom delarna fullt ut eftersom det handlar om mars april och vilket omsättningstapp man har haft då, och då har man inte så stor omsättning. Så det märks inte förens man kommer in i sommarsäsongen, så det är väl sånt vi diskuterar just nu, och här har ju näringslivets organisationer varit med väldigt tidigt, och gjort inspel med lämpliga åtgärder som dom ser skulle hjälpt till. Så vi har träffats nästan en gång i veckan den senaste tiden.
Dom här lösningspaketen som ni har gjort, hur kom initiativen till dom här, var det kommunen/regionen eller var det i samråd med närningslivet eller hur kom ni fram till vilka åtgärder som passade er lokalt?
En kombination skulle jag väl säga. Att vi såg att vi behöver göra insatser för att stödja, sen har vi haft samtal, avstämningar, dialog för att hitta fram till de bästa lösningarna.
Och vilken plattform använder ni under krisen, använder ni samma som innan eller har ni någon ni plattform som ni använder, hur går det till?
Nää, det är faktiskt den här näringslivsberedningen som jag sa initialt där samtliga näringslivsorganisationer finns med, dom träffar vi.
Och det känner ni fungerar bra nu under krisen?
Aa det gör den tycker jag.
Ni kanske är glada att den finns nu?
Aa, verkligen,
Då kan man väl säga att krisen har krävt ett ökat samarbete och ökad dialog mellan det allmänna och privata?
Aa absolut, det har det gjort, och det har också tror jag stärkt samarbetet mellan de olika näringslivsorganisationerna.
Det här förtroendet kanske blir lite starkare nu?
72
Aa det skulle jag nog säga att det blir.
Tror du det förtroendet kommer leva kvar efter krisen?
Det hoppas jag, vi har ju faktiskt gjort åtgärder för de enskilda företagen men också för de här näringslivsorganisationerna för att de ska kunna vara mer tillgängliga. Dom kör varje torsdag morgon till exempel ett frukostmöte digitalt med aktuell information, och har gäster i studion. Det är ju sånt också, vi stöttar ju dom med pengar. Det kanske inte låter så mycket, men vi har satt två miljoner för ett idékontor som också den här näringslivsberedningen hanterar. Och det är ju för att vi vet att många av företagarna normalt sätt söker inte projektmedel för att utveckla någon idé dom har då man tycker att det är ganska krångligt och administrativt jobbigt. Då har vi avsatt det här för att vara ett enkelt sätt att stimulera, och jag ser att dom har fått in ganska många ansökningar redan som dom ska hantera den här veckan. Så det är ju också lite att förbereda och stärka varumärket Gotland, stärka de olika företagen inför när det väl kan dra igång igen.
Precis, man kanske förbereder väldigt mycket för det just nu. Men Eva skulle du säga att beslutsprocessen just nu, det är ju lite mer kniviga frågor som kommer upp nu, men skulle du säga att det varit enklare att komma fram till beslut för att det är lite press eller är folk stressade och nervösa så att det blir svårt?
Nej, men mycket av besluten måste ju tas politiskt, och vi har faktiskt haft ett väldigt bra samarbete just nu över alla partier. Sen är det klart att alla inser det här, då är det lättare att se att man faktiskt behöver göra insatser, så visst är det enklare att komma till beslut på det sättet. Sen för man ju inte gå för förhastat för man måste ändå se att man tar de bästa besluten som får bäst effekt.
Ja man får ju se efter krisen vilka paket och åtgärder som slog igenom bäst.
Ja precis, ska verkligen bli spännande att se.
Har ni påbörjat några utvärderingar ännu för jag antara att vissa utvärderingar sker löpande?
Ja det gör dom men inte i någon större utsträckning. vi har sagt att vi följer upp det här kontinuerligt i de uppföljningar vi har sen i delårsrapporter och annat.
Jag förstår, men om vi flyttar över till hypotetiskt efter krisen, har ni velat genomföra någon åtgärd hittills som har varit svår att få igenom och där ni stött på hinder?
Någon åtgärd för att mildra krisen tänker du?
Exakt.
Jo, det finns ju givetvis önskemål från näringslivet att man ska helt undanta avgifter på renhållning vatten och avlopp, och det är ju faktiskt sånt som vi inte heller kan göra lagstiftningsmässigt. Men inte heller om man tänker i ett längre perspektiv, för vatten och avlopp är ju inte skattemedel utan det är ju kollektivet som ska stå för kostnaderna, och där vi står inför ganska stora utbyggnader. Så samtidigt vill man ju att man ska bygga ut bostäder och expandera, och då måste man ju finansiera resurser för det. Där är det ju ibland viktigt att man tänker igenom att det kortsiktigt skulle lösa det för något företag så får man se vilka effekter det får i förlängningen.
Ja, för nu är det ju väldigt enkelt att tänka kortsiktigt, men hur skulle nji säga att fördelningen av tankar sker mellan långsiktigt och kortsiktigt just nu?
Ibland brukar jag säga att kortsiktigt är dagen och långsiktigt är fjorton dagar “skratt”. Jo det är klart att man jobbar med olika scenarier, det gör vi ju i regionen, vi har ju en ganska liten spridning än så långe av pandemin, men vi vet ju att en kommer och det är ju det man jobbar för och håller på att förbereda. Samtidigt som vi är så beroende av besöksnäringen, så även där förbereder man olika scenarier, hur kan
73
man snabbt kicka om man skulle lätta på reserestriktioner och annat. Vilken marknadsföring behövs då, man jobbar ju just nu med marknadsföringar “välkommen till Gotland, men inte just nu”.
Men finns det någonting som har uppstått nu under krisen, någon process, vad som helst egentligen som ni gärna vill behålla efter och jobba vidare på?
Jo, men jag tycker vi har byggt upp ett närmare samarbete med näringslivet och det hoppas jag att vi håller fast i ännu mer. Jag tycker också att vi har ett annat samtalsklimat inom politiken, det hoppas jag också att det kan bestå.
På vilket sätt då menar du?
Att det faktiskt finns ett samförstånd och en förståelse att tonläget inte riktigt är lika högt mellan majoriteten och opposition.
För vi kommer ju rikta in oss på hur samverkan i kommuner och regioner kan bidra till bättre krishantering eller sämre, beror på vad vi kommer fram till. Men det verkar ju som att ni upplever att eran samverkan har stärkts och att ni upplever det positivt?
Ja, absolut, och även samverkan inom organisationen mellan olika förvaltningar och olika verksamheter så är det lättare att få till samarbeten idag.
“Sunny pratar om BID-samverkan och en möjlig etablering i Visby, Eva fattar inte och Sunny förklarar vad BID är”
Det vi har i Visby centrum idag bildades för 10-15 år sedan av de olika, visby innerstadsförening, östra centrums handelsförening, region gotland var med i det, fastighetsägarna var med i det just för att utveckla stadskärnan.
Ja precis, det kanske fyller samma funktion då.
Ja tror att det är ungefär det, men där har man kommit så långt att vi är inte längre medlemmar i Visby centrum. Det har vi varit tidigare, och också suttit med i styrelsen, men det blir lite komplicerat i vissa frågor, så där har vi sett att det är bättre att ha den hära nära samarbete och dialogen, än att vara en del i organisationen.
Ja, dom kanske kan få vara lite mer kommersiella om ni inte är med?
Ja, ja precis.
Vilka lärdomar har ni dragit av den här krisen, för ofta är det ju under kriser man kan utvecklas?
Ja, att det är viktigt med samarbete.
Har ni upptäckt några speciellt sårbara områden inom regionen?
Nej, jag tycker att vi har en ganska bra kontroll, men det är nog också för att vi har haft tid på oss innan utbrottet blev så stort här. Nej jag tycker nog vi har ganska bra kontroll. Vi införde ju jättesnabbt när de första fallen kom, så införde vi besöksförbud på äldreboende och vården. Vi inrättade redan då en samordnings stab direkt, sjukvården gick upp i pandemi stabsläge. Jag tror vi har haft tid på oss men också gjort åtgärder snabbt vilket underlättar.
Finns det någon del av samhället. säg fastighetsägare, privata aktörer som du tycker kan eller borde ta större ansvar, för ni verkar ju ta väldigt stort ansvar och verkar ha väldigt bra kontroll, men hade du velat se det från någon annan part mer?
Jag tycker nog att många, fastighetsägare med hyreskostnader, så tycker jag nog att man är på bollen och man försöker föra en aktiv dialog. Vi har ju ställt in almedalsveckan vilket påverkar väldigt ,många som har bokat rum privat och hotell. Det är klart att det hade varit enklare för varumärket Gotland om alla
74
hade agerat likadant men det kommer man ju liksom aldrig. En del flyttar fram bokningar, en del betalar tillbaka pengarna och en del gör ingenting.
I början av samtalet nämnde du att det kanske har hänt mer än vad våra frågor täcker, har du lust att berätta allmänt det du tycker det är värt att berätta om?
Jag tycker jag har berört ganska mycket “skratt”.
Är det någonting du tycker vi har missat?
Nej, jag vet inte.
“Intervju börjar avslutas och Eva berättar vikten av besöksnäringen för Gotland”
På en helt annan not, vilken fysisk förändring tror du Visby kommer uppleva efter krisen, för jag antar att inte alla verksamheter kommer överleva beroende på hur länge det pågår, och tror du vi kommer se någon typ av förändring i sammansättningen av verksamheter?
Amen det tror jag tyvärr att vi kommer göra. Vi har många bra restauranger på Gotland, många av dom är öppna året runt, men det bygger ju på att vi har en konferensverksamhet som fungerar, att vi har en besöksnäring på sommaren, almedalsveckan bidrar oerhört mycket, så det är klart att detta kommer få konsekvenser på näringslivet och vilket utbud som kommer finnas kvar.
Har du någon gissning på vad som kan tänkas att ersätta restaurang lokalerna?
Nej, jag hoppas att vi inte ska behöva ersätta så många av dom om jag ändå får vara krass. För besöksnäringen är ju ändå grunden på Gotland och vi har haft en oerhörd positiv utveckling de senaste åren. Vi har ökat antalet besökare till Gotland, inte enbart under sommarsäsong utan även på vår och höst, så vi hoppas ju ändå att det här kommer tillbaka. Men det är klart att det kommer ta tid innan företag har råd att hålla konferens, det kommer ta tid innan folk vågar resa på det sättet som har har gjort tidigare. Vi kan ändå hoppas på att man hemsterar och reser inom landet istället för att resa utomlands, och då tänker jag att gotland ändå har en fördel.
“Intervju avslutas”
8.6. Bilaga 6
Roger Fredriksson, Ronneby, Kommunstyrelsens ordförande. Transkribering av Intervju. Då ska vi se Roger. Då kanske vi ska börja med att du introducerar dig själv och berätta lite om din roll. Så varsågod! Ja Roger Fredriksson heter jag och är kommunstyrelsens ordförande i Ronneby. Och har ju varit med de här processerna sedan 2010 hösten kan man säga, så länge har jag suttit på min post. Mm. Har du lust att berätta hur ni jobbade innan krisen och vilken typ av kontakt ni hade med privata aktörer inom kommunen och specifikt fastighetsägarna då och handeln, och gärna citykärnan då helst. Vi har jobbat med fastighetsägare egentligen sedan 2011, 2012 någonting med varierande framgång och jag säger så. Har alltid varit svårt att få med alla, detsamma är på krögarsidan, har du funnit ett krögare nätverk och även där har det varit svårt att samla dem. Handeln har varit väldigt spridd ska jag säga, Handelsföreningen har funnits men har inte samlat alla då. Så det har varit en spridd bild egentligen fram till att vi startade upp BID processen och det är väl ett par år sedan här nu. Kommer du ihåg vilket år det var ni startade en BID?
75
Nu ska vi se, vi har varit certifierade sedan ett halvår tillbaka så det måste vara två år sedan. Det tar ju ett och ett halvt år ungefär. Men då började det hända saker, det börjar det komma in människor utifrån och som kunde säga sanningen som var lite svårt för oss att säga. Och då började faktiskt fastighetsägarna att träffas själva spontant och sen i allt mer ordnade former. Och några stycken driver ju extra hårt i detta. Även krögarna kom lite närmare varandra och några handlare tog också led i detta där vi fick in den stora matvarubutiken, Ica maxi in i Handelsföreningen som också har varit en pådrivande kraft och värnat City handeln. Och sedan, ja det är egentligen innan Corona, lite små arrangemang hade vi innan i höstas också inom den ramen. Generellt sätt, om du skulle få beskriva hur idéer uppkommer eller kommer in till er fram tills det att det verkställs… hur ser processen ut för er i Ronneby? Alltså vi har ju ett antal olika fokusgrupper, blandat med fastighetsägare, kommunala tjänstemän, handlare, krögare, som har olika ansvarsområden som egentligen jobbar fram de här förslagen. Och sen så finns det en liten krigskassa som vi avsätter, 100 000 per år, för olika arrangemang, grejer man vill göra och det är sköter egentligen Handelsföreningen. Sedan kan man då komma in när det är lite större saker och önska pengar från oss och då finns det egentligen två vägar, antingen tar vi det från de här extra reserverna som vi har och kan tala panda under året eller så går du in i budgetprocessen och hanteras då årligen. Men vi vill ju att det ska komma underifrån hela tiden, det är ett viktigt perspektiv. Precis, men vet du hur den här idéinsamlingen till idéer då gå till? Jag vet ju nu när vi har haft hela det här arbetet med BID processen har du samlat ihop enorma mängder med idéer. Just nu är det egentligen bara snarare att vi måste dela upp det och ta det vi hinner och har råd med just nu. Det finns en jättebank av idéer. Minns du vem som, eller initiativet till att skapa en sån här BID samverkansmodell, vart det initiativet kom ifrån? Alltså det växer nog framme flera aktörer skulle jag säga, men vi har haft en tjänsteman som vi rekryterade i samband med det som har varit en viktig drivande faktor i detta, som har hållit ihop det på ett föredömligt sätt och det är jätteviktigt att man har någon som håller ihop det. Men då fanns det innan, sedan en tid tillbaka, någon typ av vilja, jag vet inte hur jag ska säga, det fanns någon typ av villighet för ökad samverkan? Hade ni insett att det skulle hjälpa i längden kanske? Ja vi har gjort olika försök, och det kan jag säga det har skett sedan decennier tillbaka liksom att man försöker göra insatser och det har liksom bara falnat hela tiden. Och vi såg att vi behövde göra någonting annat för att få uthållighet i det här. Jag så att det har varit hur många goda försök genom åren, och jag vet jag hittade gamla tidningsklipp som var 30 år gamla och det var det samma problem då så att. Nu hoppas vi att vi har hittat en modell som ska hjälpa oss framåt. Känns det annorlunda den här gången i så fall? Ja alltså den stora skillnaden det att vi har andra aktörer, fastighetsägare och handlare och även turism och krögare som tar ansvar och driver i de här processerna. Jag tror att det mindsetet har ändrats, innan har man trott att bara för att man finns centrum så gör det att man har marknad, så är det inte idag, utan man måste jobba med marknadsföring på ett helt annat sätt för att dra nytta av den centrumetableringen. Ja men precis, jag antar ni Ronneby är precis lika drabbade av, precis som många andra ställen att, eller drabbade och drabbade, att externhandeln utanför staden har fått lite press kanske i centrum? Ja jag tror nog E-handeln är större problem för oss. Den externhandel som vi har, det är knappt att man kan säga att om det är externhandel för att det är så nära området till centrum. Men det är mer kompletterande verksamhet skulle jag säga som ingenting andra kunder från andra ställen till Ronneby. Nu är utmaningen att få dem att gå till centrum också.
76
Då ska jag säga, då kanske vi kan hoppa över till eran verksamhet nu under krisen och diskutera lite granna. Så då tänkte jag börja lite spontant men ja vilka problem har ni upplevt nu i början direkt, och vilka lösningar har kommit för de problemen? Nämen alltså det var ju omsättningsnedgången som skedde framför allt i krogbranschen, biografen är något som har slagit hårt mot och även handeln i övrigt. Men vi gjorde som så, tidigt i krisen att, ja vi gjorde en bedömning att det här kommer att slå hårt och vi tog en hel del såna här näringslivspaket tidigt, två olika paket egentligen, där vi gick ut med olika nedsättningar på tillsynstaxor och förlängde frister så om man får en anmärkning så får man längre tid som möjligt på sig att åtgärda det. Alltså de här insatserna var värda flera miljoner för företagen, men i den, och kommunala ekonomin så är det hanterbart. Sedan så gjorde vi som så att, flera av de kommunerna som ni tittar på, passade då på matkuponger till gymnasieeleverna. Och det har ju varit väldigt uppskattat hos kragarna. Funkar jättebra idag. Och sedan, ett antal såna här hyresreduktioner där vi är fastighetsägare, det är inte i många fall i alla fall inte i centrum, men där vi är det så går vi in och gör det. Men är det fall den inte är det, har ni haft dialog med de andra fastighetsägarna och hur tillmötesgående har de varit? Ja vi har haft möte med fastighetsägaren om detta för att det är viktigt att vi hanterar detta ungefär likadant så att vi inte snedvrider konkurrensen. Och det är väl så här att alla fastighetsägare klarar liksom inte av, de är för små. Så de klarar inte hyressreduktionen. Men många har gått längre än vad vi har gjort, men det finns en god dialog och en bra stämning. Jag förstår, och de här initiativen du pratade om precis det, jag förstår att mycket kommit uppifrån men har det funnits lösningar som ni har tagit till som har kommit nerifrån så att säga? Och i så fall har du några exempel på såna? Nej inte så, i de här fallen har vi tagit initiativ för att vi såg behoven, däremot kan man säga att som en följd av av att vi tog det här beslutet med lunchkuponger då, som vi kallar fortfarande till gymnasieeleverna, det är en helt digital hantering just nu, det kommer en utveckling som gick på några dar. Och där har man sedan byggt upp, rättare sagt man har lagt upp parallellt från Handelsföreningens sida så att man nu kan handla, vem som helst kan gå in och handla digitalt och få det hemkört. Och det är någonting som inte har sett innan, och det är samverkan mellan krögare och handlare och (ej hörbart) aktörer, ett företag som då gör detta. Precis, då kommer vi in på det här med ökad samverkan och dialog mellan det allmänna och det privata. Jag antar att ni har känt att den efterfrågan på något sätt har ökat under den här tiden? Ja, och vi har ju en företagsakut som jobbar med de företagen som har det tuffast nu och vi ser att det är ju handel som sticker ut väldigt kraftigt även om andra branscher och kanske kommer allt mer. Handeln och restaurang, det är dom. Men det här råkade samarbetet nu mellan alla i kommunen, tror du det är någonting som bara, nu måste man ju mer eller mindre har det, men tror du det är någonting som kommer leva vidare efter krisen? Tycker ni att det har fungerat bra just nu? Har ni stött på några problem, vilka plattformar använder ni för att ha dialog, och så vidare? Nej men jag tror det kommer leva kvar, för att man ser att man har nytta av det och det här gör ju också att de lär känna varandra, företagarna. Alltså den här misstänksamheten som kanske finns, det beror ju ofta på att man inte känner de andra aktörerna och det har vi sett från de minsta företagen till kommunens största, nä..man känner inte varandra. Så det tror jag kommer leva kvar, för man ser att man gör vinster i detta. De plattorna vi använder för dialog, det är egentligen och huvudsakliga fysiska möten fortfarande. Jag tror det är viktigt när man sitter så nära som vi gör, försöker hålla det. Sen blir det inte de sammankomsterna man har normalt sätt, det blir mer enskilda besök. Precis, det här med fysiska kontakter nu, jag antar att det ni till viss del ändå har kört digitalt, eller hur ser den aspekten ut i dialogen? Hur gör man om till en viss del, det är ju den här Företagsakuten, då kör man nog digitalt. När man titta på de här företagen som är berörda nu mest så är de hela tiden beroende av fysiska möten och vill gärna
77
träffas fysiskt. Det svåra dom nu också är jobba upp den här kompetensen och för att köra digitala möten. Och nu finns det några företag som hjälper de andra men vi är inte där ännu skulle jag säga. Ja jag förstår, den här misstänksamheten du pratade om tror du det någonstans har varit grogrunden för att inte ha kunnat skapa ett gott samarbete tidigare Ronneby? Ja visst är det så, tar man krogbranschen så har man varit som hund och katt och så det har varit riktigt aggressivt och det är ganska konstigt för att de flesta krogar drivs av människor som har bott och levt i Ronneby hela sina liv och borde känna varandra så där. Där har du definitivt varit en begränsning, man har svårt och enas om öppettider och annat och allt. Ser du någon typ av ändring i det nu i och med att det har öppnat upp för dialog under corona krisen? Ja alltså det är en helt annan stämning idag. Alltså man resonerar på ett helt annat sätt om man bryr sig hur det går för konkurrenterna också. Om man börjar förstå det här med att handel före handel, det gäller ju alla branscher. Så du märker en skillnad redan nu? Absolut. Den är jätte tydlig, och det kom väldigt fort. Vad roligt. Mm. Hur… Nu ska vi se.. Ska bara kolla igenom mina frågor här.. då ska vi se. Men på vilket.. nu kanske det blir en likannde fråga som innan, men på vilka sätt samarbetar ni nu jämfört med tidigare, har det blivit snabbare beslut, jag antar det, men jag måste ändå ställa den frågan? Har det blivit mer eniga beslut eller har ni upplevt spretighet i åsikter och så under krisen? Jag snabbare beslut blir ju om att det är krisledningsnämnden som går in och tar del av de här besluten, och då går det väldigt fort. Sedan är det BI den processen i sig att vi har mer eniga beslut skulle jag säga. Vi har flera kommunala tjänstemän som är involverade från början. Normalt sätt så kanske det är så att det är näringslivsenheten som har väckt en fråga som kom från handlarna, och sen så ska vi processa det i hela vår organisation med tyckande och tänkande med stadsarkitekter och planarkitekter och bygglovshandläggare och allt vad det kan vara. Nu finns de redan med i fokusgrupperna och är alltså med och lyfter upp idéerna. Det innebär att idéerna är väl förankrade i våran egen organisation när de kommer upp för beslut. Där är BIDen viktigare än coronakrisen, för coraona är mer att se till så att företagen överlever skulle jag säga. Men just det här med BID organisationen som vi har, har de eller ni kunnat se några utvecklingsmöjligheter nu under krisen? För så är det ju nästan alla kriser, att det är vissa saker som faller isär men det är andra saker som får möjlighet att utvecklas på ett helt annat sätt än tidigare. Har ni kunnat se några sådana områden? Jo men det är väl så man ser i andra städer också, det är mer take Away, du kan handla och hämta grejerna i en kasse även om det är kläder. På något sätt så uppstår det en lokal E-handel som vi inte har sett innan. Jag tror också att vi ser lite mer förändring, alltså marknaderna som har ställt in nu överallt gör ju att de här knallarna behöver hitta nya marknader och nu hade vi några på plats i I fredags vilket skapade rejäl lokal kommers även för andra aktörer. Och det tror jag att man kan få se mer av för det verkar som att det går bra för dem när de ja bra sättet istället. Och i stadskärnan mer specifikt, har ni sett några, jag pratade med en annan kommun som pratade om att, nu blir det kanske dags för oss att utveckla våra stroke i stadskärnan lite som i köpcentrum där man samlar olika delar av handen på olika platser. För tyvärr så en del verksamheter att kånka nu helt enkelt, nya lokaler blir tomma. Ser ni några såna möjligheter? Ja alltså det arbete som vi håller på med BIDen även det och titta på stråken blev spelplanen blir lite enklare om man ska säga så nu därför att det är tufft och det blir tomma lokaler och det ser vi också. Sen
78
är det alltid den här kampen med fastighetsägarna, har dom utålighet att vänta två tre månader om man får in en ny aktör, så att vi verkligen får rätt på plats. Nu är det svårt för det är ju ingen som står på kö direkt För att hyra en butik för handen och det gör ju att man måste ha rätt så mycket kapital i kassan för att kunna stå ut tror jag. Men jag tänker mig att om en verksamhet ändå går i konkurs så bliver utfallet densamma oavsett om man planerar för det eller inte. Nej men det jag menar det är ju att, när du står där med din tomma lokal så är det så här, kommer det en frisör och knackar på dörren så kanske du tar den för att få in en ny hyrespeng istället för att vänta för att den där rätta handeln kommer. Jag förstår, men har ni haft en sån dialog i BID organisationen, om det just nu, under krisen också? Nej under krisen har vi nog inte haft det där för som sagt så har det varit väldigt fokus på företagens överlevnad. Men det finns ett arbete igångsatt med det och man tittar på det, och det är några fastighetsägare väldigt drivande i den processen. Och jag kan säga att lite smått har man börjat med det, därför att man har samverkat mellan fastighetsägare och fått lite klusterbildning kring café, restaurangverksamhet till exempel är ett område. Jag förstår, men har man i BID organisationen och bland fastighetsägarna, har man kunnat se någon typ av långsiktig strategisk planering nu under krisen eller är det endast akuta åtgärder som diskuteras just nu? I huvudsak är akuta åtgärder. Det finns en fastighet ägaren som har lite muskler som tittar med flerårsperspektiv. Men de flesta är ju, de har ju en eller två fastigheter och vi har ganska små fastigheter i Ronneby centrum. Det är liksom en gammal stad och det gör ju att de inte riktigt har den uthålligheten utan nu handlar det lite mer om att få in pengar till brödfödan. Jag förstår, det kanske utmaningen i Ronneby nu, att fastighetsägarna inte så stora generellt sätt. Och men om vi flyttar över hypotetiskt till efter krisen, eller lite mittemellan där, finns det några åtgärder ni har velat genomföra hittills som ni har upplevt har varit svårt, något motstånd eller vad som helst egentligen? Nej. Jag kan inte säga att det är så, vi har haft fullt politisk enighet och företagen är nöjda med de åtgärderna vi gör och har gjort liksom så. Vi har väl legat i framkant i länet också, man har ju jämfört Ronneby med grannkommuner och då har vi redan gjort det som regel. Så vi har haft bra framdrift i de besluten. Vad roligt att höra! Ja men man får ju skryta lite så att därför är det ju ganska, det är en bra stämning skulla jag säga i näringslivet. Tror du den stämningen hade varit lika bra om ni inte hade startat upp en BID och börjat jobba på förtroendet mellan aktörerna om man får vara krass? Nej det tror jag inte där för att det här gör ju också att vi har dialogvägarna och han får feedbacken tillbaka på ett helt annat sätt. Och här är ju, trots att vi har haft möten med fastighetsägarna var sjätte vecka och i ja, sju åtta år och, så har vi ju inte träffat alla fastighetsägare och men nu kom det in andra typer av fastighetsägare, de allra minsta. Kommer in nu i BID processen istället. Det är ju väldigt bra. Finns det något som har uppstått till följd av krisen inom eran BID organisation, och inom cityutvecklingen, inom verksamheten generellt sätt som ni gärna ser finns kvar efter? Och som ni ser potential i redan nu? Ja det är ju den här delen med den lokala E-handen egentligen. Den tror jag man ska satsa på för att det finns en marknad som man inte har tänkt på och det är äldre människor som inte kommer ut till exempel som behöver lite mer än mjölk och smör. Faktiskt. Dom vill också kunna beställa hem restaurang mat eller kläder om de behöver det eller någonting annat. Och det tror jag kommer leva kvar. Har det uppstått någon dialog om hur man ska gå tillväga praktiskt om det än?
79
Ja det drivs helt av näringslivet idag så vi har inte behövt lägga oss i det. Då till lärdomar, vad har ni kunnat lära er hittills i eran stadskärneutveckling och i krishantering nu? Snabba beslut är A och O. Ta hellre beslut för mycket och gör fel och rätta det efter hand men ta beslut. Så får vi se de runtom oss som inte har tagit de här besluten snabbt, de har det hängande med sig in hela tiden. Och man blir liksom inte av med det oket. Corona är faktiskt en kris där vi har våran kärnverksamhet ,äldreomsorgen ju, och vi behöver fokusera på den delen och då ska vi inte behöva tja bla med företagen och om såna här ganska enkla åtgärder som man kan göra. Men tycker du att jag har missat någonting nu i mina frågor, för vi försöker fokusera ganska mycket på och hur fastighetsägare och kommunen tillsammans gör för att få skapa en stabil grund att stå på generellt sätt och nu liksom utvärdera den under en kristid. Är det någonting du tycker jag har missat som du vill belysa i Ronneby kommun, i erat arbete? Nej men, dialogen är jätteviktig hela tiden. Och att man faktiskt har en dialog och inte envägskommunikation, utan man lyssna på varandra och försöker stötta varandra. Det är man glömmer många gånger, särskilt om man då som oss har ganska många små fastighetsägare, att kompetensen är inte alltid så hög kring de fastighet relaterade frågorna. Där kan vi bidra som har som regel mycket mer erfarenhet. Men att man våga bjuda på den kunskapen också. Men är det något upplever, nu vet jag inte om och hur mycket kontakt du har haft med de här små fastighetsägarna, men är det något som de kanske upplever som positivt med den ökade i dialogen sinsemellan? Ja det tror jag. Det kanske är ett upplyftande för dem att inse vissa saker som de kanske inte har vetat innan helt enkelt. Ja men så är det ju, man kan ju ta, det är ju en grej som vi har jobbat med innan Corona och oavsett vad, det är ju brottslighet, organiserad brottslighet och sett till att polisen kommer och utbildar dem och ger dom verktyg rent fastighetsrättsligt att agera mot organiserad brottslighet. Och den hade de liksom aldrig få till om de inte hade haft dialog med oss. Ja men precis. Men som en sista fråga då, vad är era framtidsvisioner för Ronneby i dagsläget? Ja vi vill jag ha ett levande centrum, precis som alla städer säger. Men det är vi ska försöka det är ju att knyta ihop så att vi har ett stråk som sträcker sig från vårt externa handelsområde ända in till centrum med olika attraktiva delar med restauranger och handel. Vi tror hela handen i centrum troligtvis kommer att minska men att det blir mer mat och hälsa tror jag. Är det här någonting ni har pratat om med fastighetsägarna ännu? Ja alltså alla vet ju om vad vi vill, så upplever jag det. Är det också något som fastighetsägarna, och till viss del då handen också, har insett är en bra grej, är det något de vill? Hur har den eftersträvan uppkommit? Ja men där finns väl alltid en viss konkurrens, man vill ha mer av samma som man själv representerar. Och just handeln är ju svår att tillmötesgå som det ser ut med trenderna idag. Så sakteligen tror jag att instinkten sjunker in även där. Jag brukar ta som exempel när jag prata med fastighetsägarna att, de sitter ju idag, fastigheter är ju idag en infrastruktur för handeln, men de sitter ju i en infrastruktur som är över 100 år gammal i Ronneby centrum. Och när vi ser nu när man bygger nytt ute i vårt externa handelsområde och så bygger man ju på ett helt annat sätt. Man bygger mycket mer rationellt och anpassat för dagens handel och och ingen skulle jag sätta sig i en industri som har 100 år gamla maskiner för det funkar inte. Nej, det kanske dags för lite nu, liksom en ny vindpust för fastighetsägarna. Ja, ja..
80
Ja det var egentligen alla frågor som jag och Axel hade. Nu kom han aldrig med här, det var ju lite tråkigt. Men det gick bra ändå. Och så jag skulle vilja tacka så hemskt mycket för din tid. Går vidare med att avsluta intervjun.
TRITA-ABE-MBT-20431
81
82