stenhandbok 32 sid 5-4 - media.sten.semedia.sten.se/2011/12/stenhandboken-gravvårdar.pdf ·...

NATURSTEN

GRAVVÅRDAR

Detta häfte ”Gravvårdar” ingår i Sveriges Stenindustriförbunds”En handbok om - Natursten”.Följande delar ingår:

– Allmänt– Stenkartotek– Terminologi & toleranser– Inomhus– Skötsel inomhus– Fasader– Utemiljöer– Restaurering– Gravvårdar– Klotter– Miljövarudeklarationer för vissa stensorter

I detta häfte refererar vi till vissa av ovanstående delar.

För aktuell information:www.sten.se www.gravvardar.org

GRAVVÅRDAR

Gravvårdsfirmornas RiksorganisationIndustrigatan 6, 291 36 Kristianstad.Telefon 044-20 97 80. Fax 044-20 96 [email protected] www.gravvardar.org

Sveriges StenindustriförbundIndustrigatan 6, 291 36 Kristianstad.Telefon 044-20 97 80. Fax 044-20 96 [email protected] www.sten.se

Producerad av Sveriges Stenindustriförbund i samarbete med Stenindustriens Landssammenslutning, SIL.© Sveriges Stenindustriförbund 2005. Foto Bertil Knoester, Roland Aronsson.Omslagsfoto Rolf Hörlin, Inglingestenen från Inglinge hög, Ingelstad, Kronobergs län.

GRAVVÅRDAR

NATURSTEN GRAVVÅRDAR 1SVERIGES STENINDUSTRIFÖRBUND

1 GRAVVÅRDAR KAN BERÄTTA 2

2 GRAVVÅRDEN – I HISTORISKT PERSPEKTIV 3

3 ORGANISATION, LAGAR OCH BESTÄMMELSER 7

3:1 Lagar och förordningar för begravningsverksamheten 7

3:2 Huvudman och ansvarig för begravningsverksamheten 7och begravningsplatsen

3:3 Gravrätt 8

3:4 Gravrättsinnehavarens rättigheter och skyldigheter 8

3:5 Prövning av gravanordning 9

3:6 Övrigt om organisation, bestämmelser och 9-överenskommelser i gravvårdsbranschen

4 UTFORMNING 11

4:1 Form 12

4:2 Färg och material 12

4:3 Ytbearbetning 12

4:4 Text – stil, texttyp och innehåll 13

4:5 Typsnitt 14

4:6 Texttyper 15

4:7 Textuppställning 16

4:8 Vackra ord, uttryck och sentenser 16

4:9 Symboler och dekorer 17

4:10 Utsmyckning av vård 18

4:12 Toleranser 18

5 MONTERING 19

6 RENGÖRING OCH UNDERHÅLL 21

6:1 Regelbunden rengöring (tvättning) 22

6:2 Mekanisk rengöring och rekonditionering 22

6:3 Speciell rengöring och rengöring av kulturgravvårdar 22

6:4 Fläckborttagning 23

6:5 Lösningsmedel som inte skadar natursten 23

6:6 Lagning 24

6:7 Rengöring och skötsel – goda råd 24

7 TEXTKOMPLETTERING 26

7:1 Arbeten på äldre stenar 26

7:2 Hantering 26

7:3 Förberedelse för textkomplettering 26

7:4 Textkomplettering 26

7:5 Renovering av befintlig text och dekor 26

7:6 Avslutningsarbeten 26

8 RENOVERING, RESTAURERING, 27OMARBETNING, ÅTERANVÄNDNING

8:1 Renovering 27

8:2 Restaurering 27

8:3 Omarbetning 27

8:4 Återanvändning 27

9 GRAVANLÄGGNINGS BENÄMNINGAR 28

INNEHÅLL

Stenhandbok 32 sid 5-4 05-05-23 15.38 Sida 1

GRAVVÅRDAR KAN BERÄTTA

2 NATURSTEN GRAVVÅRDAR SVERIGES STENINDUSTRIFÖRBUND

Sedan urminnes tider har efterlevande rest minnes-märken över sina döda anhöriga. Stenrösen, hälle-kistor eller dösar, som ofta lades på den vackrasteplatsen, högt med utsikt över havet och boplatsen.Bautastenar utan inskrift om vem som vilar där,men ändå minnesmärken över människor, som levatpå jorden. Att resa ett minnesmärke var ett sätt atthedra, men kanske också ett sätt att i minnet kännaigen den döde.

När människan så småningom lärde sig att uttryckasig i skrift, kunde gravvårdarna också förmedla deefterlevandes tankar om sorg och saknad över debortgångna. Runor kunde uttrycka:

”att Kättil och Gyrild läto resa stenen efterTorsten sin son. Vide och Roland de reste stenenefter sin broder, Gud hjälpe Torstens ande”.

Kyrkogården med alla gravvårdarna är en bygdskulturbärare. Pär Lagerkvist skriver i dikten”Kyrkogården”.

Jag bor invid en kyrkogård.Så är jag nära livet.Från backen ser jag vård vid vård och vet vad där står skrivet.Där ligger många som jag känt,och de är ännu nära

Pär Lagerkvists ord kan vi ta till uttryck för denbetydelse, som han tillmäter kyrkogården somminnesplats och som bygdens kulturbärare medminnesmärken över människor med skilda livsöden.

På kyrkogården finns så mycket av hembygdens ochdess människors historia, där gravvårdarna är blad ibygdens historiebok, som kan berätta om de män-niskor som levat och verkat där. Människor av skildaursprung, som med skilda arbetsuppgifter byggde ettsamhälle för kommande generationer.

Kyrkogården är för många av oss en fast punkt itillvaron, där vi kan finna samhörighet med tidigaresläkten. Inte sällan är det just kyrkogården vi gärnabesöker, när vi länge varit borta från hembygden. Viläser namnen på gravvårdarna och minns.

Kyrkogården är en spegel av det samhälle vi lever i.Gravvårdarna bör kunna tala till oss genom texter,som kan berätta om människors levnadsöden.

Det är lite beklämmande att vandra på en kyrko-gård, där vårdarna inte har så mycket att berätta omdem, som vilar där. Tyvärr har vi i viss mån brutitmed gångna tiders sätt att beskriva, att göra grav-vården personlig. Vi utesluter oftast yrkesbeteck-ningar och ortsnamn. Vi använder sällan dikter,

sentenser eller bildspråk, och tar inte vara på möjlig-heten att använda gravvården som plats för ett efter-mäle om den döde.Gångna tiders människor hade på något sätt ettannat förhållande till det skrivna ordet. Man lärdesig bibeltexter, sentenser och psalmverser utantill –dessa användes såväl i helg som i söcken – de var ennaturlig del i livet. Därför kom orden också i storutsträckning att användas på gravvårdarna. Deefterlevande visste vad en text hade betytt för dendöde i livet.

Anders Österling skriver i sin dikt ”Lantligkyrkogård” om dem som vilar på kyrkogården:

Det är ett folk av levande personer,ehuru boende på undantagetoch den som läser korsens inskriptionerblir snart bekant med hela byalaget

Genom gravvårdens texter kan vi lära känna män-niskorna och den bygd där de verkat. Många äldregravvårdar är utmärkta exempel på detta.

Vi kan på den gamle stadsträdgårdsmästarens grav-vård läsa: ”där han gick fram blommade markerna”.En örtagårdens mästare kan ju knappast få ett bättreeftermäle. Orden är ett poetiskt tjänstgöringsbetygöver en livsgärning, som blev till glädje för män-niskorna i staden. På en annan gravvård läser vi omen hustrus innerliga önskan och vädjan: ”och när handöd är, så begraf honom när mig.”

Diktaren och författaren Gabriel Jönssons grav-vård pryds med några rader ur hans diktsamling”Arv och eget”:

”När det redes mig en grav där Glumslövs källsprång gå, skall det på stenen stå, ”Själv sjöng jag blott en liten stund, sjung för mig evigt Öresund.”

En vacker och uttrycksfull text kan berika grav-vården arkitektoniskt, men också ge uttryck förkänslor och tacksamhet. Den kan vara en uppmaningtill oss såsom gravvården på en av kyrkogårdarna iMalmö, vars enda text består av följande ord: ”gläddig du som ännu ser solen”.

Ingemar Gustafssonf.d. kyrkogårdschef i Växjö

1 GRAVVÅRDAR KAN BERÄTTA


GRAVVÅRDEN – I HISTORISKT PERSPEKTIV


Gravvårdens historia är säkert lika gammal sommänskligheten själv. Vården reses av nära anhörigaför att bearbeta sorg och saknad samt för att visaaktning och respekt för den avlidne. Platsen marke-ras också för att manifestera den bortgångnes livoch betydelse för de anhöriga och för det samhällehan/hon verkat i.

Vårdens storlek och utformning har begränsats avtekniska och praktiska möjligheter samt av ekono-miska tillgångar.

Om vi kort betraktar de senaste två hundraåren kommer vi att finna följande. Fram mot slu-tet av 1700-talet begravdes de besuttna inne ikyrkorna under en graverad och skulpterad häll ikyrkgolvet, krypta, gravvalv, gravkapell ellerepitaf, medan övriga begravdes på kyrkogården,där graven oftast utmärktes av gravbrädan ellerett enkelt träkors.

Omkring 1800 förbjöds gravsättning inne i kyr-korna av hygieniska skäl och med detta följde enupprustning av kyrkogårdarna samt nyanläggning avett större antal begravningsplatser, främst i städer-na. Landskaps- och trädgårdsarkitekter, som tidiga-re ritat trädgårdar för slott och herresäten, fick ettnytt arbetsområde.

Murar, kapell, gator, gångar, kvarter, linjer och

gravplatser i proportioner och utsmyckade medhäckar, buskar, rabatter, stenramar och träd, alltenligt gammal tradition.

Utformningen av vårdarna för ”de besuttna”, adel,präster och andra från de högre stånden, följdesamma mönster på kyrkogården som tidigare inutikyrkan, men nu med stående ”pompösa” vårdar oftaomgärdade av ramar, buxbom eller staket. Lokaltbildades speciella traditioner för gravsättning ochutformningar.

Mot slutet av 1800-talet blir gravvårdar i granitmer dominerande även bland medelklassen. Nyatekniska hjälpmedel, till följd av industrialisering-en, började komma fram mot sekelskiftet 1900 medbland annat sågning i ramsågar. Tryckluftsteknikenskapade förutsättning för en mer rationell driftoch möjlighet till nya utformningar. För att förenk-la försäljningen trycktes kataloger, där tecknadetypstenar eller ”katalogstenar” presenterades.

Det är främst av kostnadsskäl som katalogernatillkom. Det beror på att vårt land är glest befolkatoch har långa avstånd. En annan effekt av kataloger-na var och är, att tillverkningen delvis kan görasbilligare. Katalogerna ska dock främst ses som etthjälpmedel för att kunden själv ska kunna utformasin egen personliga gravvård.

2 GRAVVÅRDEN – I HISTORISKT PERSPEKTIV

Skulptören Carl Eldhs familjegravplats, Kyrkhults kyrkogård, Blekinge län.


SVERIGES STENINDUSTRIFÖRBUND


4 NATURSTEN GRAVVÅRDAR

Friheten att utforma sina gravanläggningar var nästantotal fram till 1920-talet då försöken att begränsaanläggningarnas storlek började.

Funktionalismen var under 1930- och 40-talen ettbegrepp, som gav genklang inom hela samhället ochfick stora negativa konsekvenser för hantverket ochden konstnärliga utsmyckningen. Den kom att i storomfattning prägla planeringen av våra kyrkogårdaroch utformningen av våra gravvårdar.

”Funkisen” – raka fantasilösa linjer i kvadrater ochrektanglar och med maxhöjden ca 70 cm – innebärett nära nog totalt disciplinerat och likformigtgenomförande.

Successivt försvann snickarglädjen från våra villorliksom mycket av konsthantverket i stenbranschen meddess rika utsmyckningar, profiler, exklusiva bearbet-ningar och fantasifulla ornamenteringar, som präglatgravvårdsindustrin dittills. Kollektivets och de kultur-radikala idéernas tid var inne med ett underordnandeeller starkt begränsande av den individuella friheten.Hög och låg, rik och fattig – alla skulle inordnas i lik-formighet. Vi fostrades till att inte utmärka oss – ”fickinte vara förmer…” – det blev ”fult” att sätta titel ochgårdsnamn eller att vara personlig.

Ett annat fenomen var också påtagligt: Under kris-tider förändrar vi vårt köpbeteende. Alla typer avs.k. kapitalvaror minimeras av kostnadsskäl. 30-tals-depressionen, världskrigen liksom den ekonomiskakris vi fick under 1990-talet förändrade märkbartkostnadsnivån på våra gravvårdar.

Under efterkrigstiden ökade mängden gravvårdarmedan design och utformning stagnerade till merstereotypa och likformade katalogstenar. Någonfantasifull nydesign, variation i utsmyckning eller iutbudet av olika granitsorter förekom knappast. Ibörjan av 1970-talet startade GRO en designtävling,som utformades till en vandringsutställning av ett50-tal gravvårdar. Dessa visades upp på flera ställeni landet. Många av de konstnärer och designers somanlitats gjorde vackra och konstnärligt vackra grav-vårdar. Tyvärr var de flesta stenarna utformade så,att deras prisnivå kom ganska högt. Dessutom följdede heller inte den gamla estetiska tradition, somfunnits i Sverige tidigare. Följden blev, att det lovandeinitiativ som genomförts inte blev den framgång, sombranschen hoppats på.

Den faktor som påverkat branschen mest är deanonyma begravningssätten, där den enskilda grav-platsen inte märkes ut. Den mest kända kallas iSverige minneslund, i Danmark ”Fellesgrav” och iTyskland ”Anonymus”. En rad andra anonymabegravningssätt finns.

Den första minneslunden invigdes 1958 ochutvecklingen har varit mycket snabb. Vid millennie-skiftet hade mer än en tredjedel valt denna nyabegravningsform.

Begravningsbranschen har numera upptäckt, attmånga anhöriga ångrar sitt val. Ansträngningar görsnu för att ge de anhöriga andra alternativ, där dekan få en plats att gå till. Asklund, kistlund, urn-lund är några av de nya alternativen. Valet avbegravningssätt styrs ofta av ekonomiska övervägan-den och många av de nya alternativen är sådana, attkostnaden för skötseln ingår i begravningsavgiftenoch belastar inte den enskilde gravrättsinnehavaren.

Det finns förändringar som verkar positivt för gravvårdskulturen:• Den nya begravningslagen som kom 1990 har en

ny inriktning mot större frihet och individuellalösningar.

• Med våra invandrare har vi fått och får nyaimpulser. De tar med sig traditionerna från sittforna hemland. Bilder, foton, annorlunda orna-ment, rikare utsmyckning och bearbetning ärnågra bidrag till ett rikare kulturutbud på våraframtida begravningsplatser.

Några faktorer som allvarligt kommer att förändra det framtidautseendet – estetiken – på våra begravningsplatser och som ärsvåra att förändra är:• förändrade familjesammansättningar • ett rörligare boende• kostsam gravskötsel • förändrad gravrättstid• anonyma gravsättningar eller nya varianter av

gemensamhetsgravplatser

Normalt är gravrättstiden 25 år. Detta är en faktor,som kan komma att snabbt förändra våra kyrkogår-dar. De äldre gravvårdarna tas på många håll bort iallt snabbare takt efter gravrättstidens slut. Kanskeborde flertalet gravplatser i äldre miljö få ha sinagamla gravvårdar kvar tills ny gravrättsinnehavareutsetts och den nye innehavaren byter ut eller åter-använder befintlig vård?

För att säkra den framtida utvecklingen för denpersonliga gravplatsen måste nya, mer underhålls-fria skötselalternativ utvecklas. En gravvård i granitär i princip underhållsfri, eventuell tvättning kanerfordras någon enstaka gång, medan rabatten blirden, som kräver mest arbetsinsats och därmed kost-nad. Ett bra alternativ är, att belägga denna yta meden stenplatta i samma stensort som gravvården. Närså önskas kan man sätta en blomma men även utandenna ser gravplatsen ändå alltid vårdad ut.

Valet av begravningssätt kommer troligen att följanågra tänkbara huvudlinjer under inledningen avvårt nya millennium.• En vidareutveckling av fria kvarter, där fri och

personlig utformning är möjlig. Kvarteren kanindelas i avsnitt med varierande inriktning ochmöjlighet till nya kreativa lösningar för olika smak




NATURSTEN GRAVVÅRDAR 5

ningssätt eller köper gravvård för första gångeneftersom de då är mer mottagliga för argument förutformning av gravvård och gravplats. Det är viktigtatt de då får en korrekt och sakkunnig information.

Det krävs en stor utbildningsinsats av goda råd-givare för att bevara och utveckla vår gravvårds-och begravningskultur. Dessutom bidrar utbildningentill att bevara ett stort kunnande inom hantverk,utformning, materialkännedom, bearbetning, estetikoch konst. Det krävs känsla, ansvar, etik och moralför den kulturgärning som utförs vid rådgivningoch försäljning av en gravvård.

Varje ny gravvård är ett inslag som förändrarbegravningsplatsens utseende. Det samma gällernär någon gravvård tas bort.

En katalog eller broschyr bör ses som idéuppslagoch underlag för de anhöriga att utforma minnes-vården personligt utan att den därmed behöverkosta mer.

Om vi ska ha möjlighet att vidareutveckla ochbevara en god grav- och gravvårdskultur på vårabegravningsplatser och ha kvalificerade hantverkarei gravvårdsbranschen, måste alla de, som är inblan-dade i information och vägledning av anhöriga,besitta ett stort kunnande.

och intresse. Andra avsnitt eller kvarter kan gällaför religiösa, etniska, nationella eller ideella grup-per eller sammanslutningar.

• En renässans för familjegravplatsen avsedd för fleragenerationer, gärna med ramar, buxbom ellersmidesstaket. Familjegravplatsen får nya utform-ningar eller äldre familjegravar återanvänds, om-arbetas och/eller kompletteras för kommande gene-rationer. Detta är ett bra alternativ vid förändradefamiljesammansättningar, ett rörligt boende ellerkostsam gravskötsel. Detta kan också motverkaanvändningen av anonyma gravsättningar samt bidratill mindre förändring i vår äldre gravplatsmiljö.Detta alternativ bör stimuleras då man dels bättreskulle utnyttja befintliga gravar, dels bättre kunnatillgodose vårt kulturarv.

• Nya gemensamma monument som alternativ tillminneslund. Exempelvis: block, murar, rösen,pelare eller ett gemensamt monument för enskildgravsättning. Dialogen mellan gravvårdsbranschen, begravnings-

branschen, myndigheter för begravningsverksamhetsamt de ”vårdande enheterna” på begravningsplat-serna är viktig och måste ske kontinuerligt. Ett bratillfälle att påverka det framtida utseendet på vårabegravningsplatser är, när de anhöriga väljer begrav-

Gravvård med stort kulturellt- och konstnärligt värde, rik på information och symbolik.




Äldre gravkvarter från föregående sekelskifte eller början av 1900-talet.

Nyare gravkvarter, efter ”Funktionalismen”, från 1970 – 80-talet.



ORGANISATION, LAGAR OCH BESTÄMMELSER


skall dessutom tillhandahålla gravplatser för dem,som inte tillhör något kristet trossamfund, antingeninom förvaltningsområdet eller inom närbeläget för-valtningsområde. Vilka åtgärder som ingår i begrav-ningsverksamheten framgår av 9 kap 6§ BL.

Huvudmannen fullgör myndighetsuppgifter utanatt vara en myndighet. Uppgiften som huvudmanåvilar inom församlingen kyrkorådet och inom sam-fälligheten kyrkonämnden enligt begravningslagen.En annan ordning kan förekomma i större försam-ling eller samfällighet genom att ett särskilt besluttas i kyrkofullmäktige om att uppgiften som huvud-man åvilar en kyrkogårdsnämnd.

De bestämmelser, som reglerar den kyrkliga orga-nisationens uppbyggnad och arbetsformer, framgårav ”Kyrkoordning och reglementen” från och medden 1 januari 2000. Reglementet reglerar nämndensverksamhetsområde och innehåller formalia förnämndens verksamhet.

Begravningsavgift. Genom relationsändringen(d.v.s. förändringen mellan kyrkan och staten enligtovan) förlorade församlingarna och de kyrkliga sam-fälligheterna sin kommunstatus och kan därmedinte ta ut någon kyrkoskatt. En ny avgift, så kallad

3:1 LAGAR OCH FÖRORDNINGAR FÖR BEGRAVNINGS-VERKSAMHETEN.Den lagstiftning som gäller för begravningsplatsernaär kulturminneslagen (KL), SFS 1988:950 från den1 januari 1989 och begravningslagen (BL), SFS1990:1144 samt begravningsförordningen (BF),1990:1147 från den 1 april 1991.

I samband med relationsändringen mellan statenoch Svenska kyrkan den 1 januari 2000 beslutades,att Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga sam-fälligheter ska fortsätta att ansvara för begravnings-verksamheten, alltså inneha huvudmannaskapet.Det finns två kommuner, Stockholm och Tranås,som är huvudmän för denna verksamhet sedan långtid tillbaka.

3:2 HUVUDMAN OCH ANSVARIG FÖR BEGRAVNINGSVERK-SAMHETEN OCH BEGRAVNINGSPLATSEN, är de territoriel-la församlingarna inom Svenska Kyrkan enl 2 kap1§BL. Regeringen kan besluta, att ansvaret istället åvi-lar den borgerliga kommunen.

Huvudmannen ska hålla allmänna begravnings-platser med ett tillräckligt antal gravplatser och grav-anläggningar av allmänt förekommande slag. Han

3 ORGANISATION, LAGAR OCH BESTÄMMELSER

Huvudman för begravningsverksamheten är Svenska Kyrkans församlingar och samfälligheter utom i två kommuner, Stockholm och Tranås.





begravningsavgift, infördes därför från den 1 januari2000. Den gäller alla, som har en kommunaltbeskattningsbar förvärvsinkomst. Intäkter och kost-nader för begravningsverksamheten måste särredo-visas från huvudmannens övriga verksamhet. De,som är medlemmar i Svenska kyrkan, får betala enså kallad kyrkoavgift i vilken begravningsavgiften ärinräknad.

Begravningsombudet. Länsstyrelsen utser ettbegravningsombud, som ska ta till vara de personersintresse som inte tillhör Svenska Kyrkan. Är kom-munen huvudman finns inget begravningsombud.

Regler och krav för varje allmän begravningsplatsGravkarta skall enligt 2 kap 5§ BL finnas överbegravningsplatsen. I 3§ BF anges vilka krav, somskall ställas på en gravkarta. Samtliga gravplatserskall förses med nummer.

Gravbok och/eller gravregister skall föras överbegravningsplatsen, 4§ – 6§ BF, och skall innehållagravrättsinnehavare, gravsatta, stoftets eller askansläge inom gravplatsen och eventuella förändringarav rätten till gravplatsen.

Policy för begravningsverksamheten bör finnasoch fattas av huvudmannen men är inget krav. Detkan vara bra att hänvisa till huvudmannens inställ-ning och intentioner i vissa frågor, exempelvis av-seende gravanordningar. Församlingsförbundet harexemplifierat typer av beslut, som huvudmannenbör ta generellt ställningstagande till.

Ordningsföreskrifter bör finnas för begravnings-platsen. Den borgerliga kommunen förutsätts till-godose behovet av ordningsföreskrifter även förbegravningsplatsernas del.

Gravplatsföreskrifter bör finnas och reglera ord-ningen på gravplatserna.

På grund av begravningsplatsernas stora kultur-historiska värde skall dessa vårdas och underhållasså, att deras kulturhistoriska värde inte förvanskas.Detta gäller begravningsplatser som anlagts före1940 – 4 kap 11§ KL. Vissa begravningsplatser stårunder statlig tillsyn genom Länsstyrelsen. Detta gäl-ler även begravningsplats, som Riksantikvarieämbetetfinner viktig genom sitt kulturhistoriska värde. Detkrävs som regel Länsstyrelsens tillstånd att utvidgaeller väsentligt förändra begravningsplatsen. Förbegravningsplatser anlagda efter 1940 krävs endastkommunalt byggnadslov.

3:3 GravrättVar och en, som är folkbokförd inom församlingen,har rätt till en gravplats – 2 kap 3§ BL. Rätten tillgravplatsen kallas gravrätt och gäller i 25 år frångravsättning och kan förnyas när gravrätten löper ut.En eller flera personer kan vara gravrättsinnehavare.

Sedan 1 januari 2000 skall huvudmannen för den

som är folkbokförd inom hans förvaltningsområdetillhandahålla gravplats under 25 år utan kostnadför dödsboet. Därmed upplåts gravplats endast isamband med gravsättning. Huvudmannen kan dockha beslutat, att gravplats upplåts även för makan/en.Om det är ett minderårigt barn som gravsätts kangravplats även upplåtas för föräldrarna.

3:4 GRAVRÄTTSINNEHAVARENS RÄTTIGHETER OCHSKYLDIGHETER räknas huvudsak upp i kap 7 BL.Gravrättsinnehavaren har rättighet men ingen skyl-dighet att sätta upp en gravanordning. Han bestäm-mer vem som får gravsättas inom gravplatsen samtom gravanordningens utseende och beskaffenhetm.m. Till skyldigheterna hör att hålla gravplatsen iordnat och värdigt skick.

Till gravanordning hör gravvårdar och andra grav-överbyggnader, stenramar, staket och andra liknandeanordningar på en gravplats. Gravrättsinnehavarenbestämmer vidare om gravplatsens utsmyckning ochordnande i övrigt, det vill säga anordnande av grav-kulle eller grusyta, plantering av häck, prydnadsväx-ter, uppsättande av lyktor etc.

Kulturminneslagen sätter, genom omtanken omandra människor och intresset av en god gravkultur,gränser. Gravrättsupplåtaren/huvudmannen har rättatt besluta om begränsningar i gravrättsinnehavarensbestämmanderätt, 7 kap 26§ BL. Begränsningarnaskall dock vara nödvändiga för en god gravkultur.

Begravningslagen och framför allt förarbetena tilllagen i form av proposition, 1990/91:10 BL, försö-ker klargöra innebörden av vad som utgör en godgravkultur.

Begravningslagen och dess förarbeten klargörvilka syften föreskrifterna skall tillgodose. Lagenssyften är att förhindra– påtagligt störande inslag i känslig miljö– otillbörligt kränkande gravanordningar– gravanordningar, som utgör en fara för dem, som

har intilliggande gravplatser, besöker begrav-ningsplatsen eller utför arbeten där.

Föreskrifterna skall ge huvudmannen möjlighet attfullgöra sina skyldigheter enligt KL – att vårda ochunderhålla begravningsplatsen så, att dess kultur-historiska värde inte förminskas eller förvanskas.BL förutsätter, att behoven kan skifta inom begrav-ningsplatsen. Det bör finnas utrymme för stor fri-het för gravrättsinnehavaren inom någon del avbegravningsplatsen.

Ingen myndighet eller organisation kan sägas sitta inne medsvaret på vad som är en god gravkultur. Besvärsmyndighetenhar prövat frågan oftast till förmån för gravrättsinnehavaren.





3:6 ÖVRIGT OM ORGANISATION, BESTÄMMELSER OCHÖVERENSKOMMELSER I GRAVVÅRDSBRANSCHEN– GRO – Gravvårdsfirmornas Riksorganisation –

är branschföreträdare för gravvårdsbranschenoch innefattar tillverkande-, service- och försälj-ningsföretag. GRO är en sektion inom SSF –Sveriges Stenindustriförbund. Mer om organisa-tionerna finns på hemsidorna www.sten.se ochwww.gravvardar.org

– Leveransbestämmelser vid avtal för köp av grav-vård eller gravöverbyggnad gäller vid försäljningav gravvård med därtill hörande montering pågravplatsen. Konsumentköplagen SFS 1990:932efter överenskommelse mellan KO/KOV ochGRO. Dessa leveransbestämmelser erhållesgenom GRO:s hemsida som pdf-fil för utskriftwww.gravvardar.org

– Leveransbestämmelser vid avtal för reparation avgravvård eller gravöverbyggnad, del därav ochdärtill montering på gravplatsen. Med reparationmenas textkomplettering, rengöring, renovering,omarbetning och liknande åtgärder. Bestämmel-serna gäller inte nya gravvårdar utom då kundenhåller med eget material. Baserad på Konsument-tjänstlagen SFS 1985:716 efter överenskommelsemellan KO/KOV och GRO. Dessa leveransbe-stämmelser erhålles genom GRO:s hemsida sompdf-fil för utskrift www.gravvardar.org.

– Etisk överenskommelse mellan KO/Konsument-verket och Gravvårdsfirmornas Riksorganisation,GRO av den 1 juli 1994, och som alltjämnt ärgällande för branschen. Överenskommelsen finnsi sin helhet på GRO:s hemsidawww.gravvardar.org

3:5 PRÖVNING AV GRAVANORDNINGGravrättsinnehavare, som vill sätta upp en gravan-ordning, måste inge ansökan härom till huvudman-nen. Vanligen inges ansökan av gravvårdsleverantö-ren såsom ombud för gravrättsinnehavaren. Huvud-mannen prövar därefter ansökan, 7kap 27§ BL.

När gravanordning blivit uppsatt, får den inteutan medgivande av huvudmannen föras bort.Medgivande får inte lämnas, om det finns risk föratt man förfar på ett ovärdigt sätt med gravanord-ningen BL 7 kap 28§.

När gravrätten löper ut, har gravrättsinnehavarensex månader på sig att föra bort gravanordningen.Prövning enligt ovan skall dock först ske. Är grav-anordningen inte bortförd inom sex månader blirden upplåtaren/huvudmannens egendom, 7 kap 36§.

Har huvudmannen blivit ägare till gravanordningen,måste den bedömas bl.a. för sitt kulturhistoriskavärde. Den kan lämnas kvar på gravplatsen eller

ställas upp på annan lämplig plats,7 kap 37§. För attfastställa det kulturhistoriska värdet brukar huvud-mannen inhämta råd från länsmuseum eller läns-antikvarien. En inventering av begravningsplatsensgravanordningar bör därför ske. Återanvändning ären möjlighet, som bör prövas. För att huvudmännenska kunna avgöra vad som är bevarandevärt och hurgravvårdarna i övrigt skall hanteras, bör ett policy-dokument utarbetas.

Prövning av sakfrågor. Huvudmannens beslut iärenden enligt begravningslagen kan överklagas tillLänsstyrelsen för prövande av sakfråga. Den sominte är nöjd med Länsstyrelsens beslut kan över-klaga till Länsrätten, Kammarrätten och slutligentill Regeringsrätten.

Ingen myndighet eller organisation kan sägas sittainne med svaret på vad som är en god gravkultur.Besvärsmyndigheten har prövat frågan oftast tillförmån för gravrättsinnehavaren.


UTFORMNING


FRAMSIDA

GRANIT GNEJS KVARTSIT KALKSTEN SANDSTEN

KANT

SIDA

,TOP

PSID

ABA

KSID

ASO

CKEL

TEXT

TYPE

R

MARMOR SKIFFER

Polerad

Finslipad

Sågad

Blästrad

Flammad 1)

Krysshamrad

Klovyta/Råkopp

Polerad

Finslipad

Flammad

Blästrad

Krysshamrad

Klovyta/Råkopp

Polerad

Finslipad

Sågad

Blästrad

Krysshamrad

Djupblästrad

Upphöjd

Försänkt förgylld

Försänkt målad

Försänkt V-huggen

Försänkt planhuggen

Pole

rad

Fins

lipad

Bläs

trad

Flam

mad

Krys

sham

rad

Krys

sräf

flad

Räffl

ad

Råko

pp(k

lovy

ta)

Slip

ad(e

ndas

t san

dste

n)

Hyvl

ad(e

ndas

t kal

kste

n)

Låge

r-,ta

ndhu

gg.

Krys

sham

rad

Fins

lipad

Låge

r-,ta

ndhu

gg.

Krys

sham

rad

Klov

yta

Fins

lipad

Tabell över olika ytbearbetnigar och texttyper på gravvårdar. Med utgångspunkt från lämplig ytbearbetning på stenens framsida kan bearbetning på kanter

och texttyp väljas. Om man som exempel utgår från finslipad framsida på grå granit så kan man se att mycket lämpliga ytbearbetningar på kant- och toppsida

är finslipad, blästrad och råkopp. Lämpliga texttyper är upphöjd, försänkt förgylld, försänkt målad, försänkt V-huggen samt försänkt planhuggen.

1) rundad kant i kombination med flammad baksida 2) Endast vissa stensorter och beroende av dimension

2)

Mycket lämplig

användbar


Gravvårdarnas utseende varierar stort. Det ärnaturligtvis mycket beroende av vid vilken tid denhar tillverkats. Teknik, hantverkskunnande, material-förekomst, transportmöjligheter m.m. har haft enstor betydelse vid utformningen. Detta ger ossockså möjlighet att kunna fastställa en stens ålderoch härkomst. Besöker man en begravningsplats kanman i kvarteren följa ”årsringarna” i ett historisktperspektiv.

Vårdens utformning kan indelas i följande avsnitt:

– form och storlek– färg och material– bearbetning– texten med val av typsnitt och innehåll– dekorer och symboler– utsmyckning av vård och gravplats

Dessa påverkar i stor utsträckning det framtidautseendet, åldrandet och underhållet.

Variationsmöjligheterna är oändliga och ger denenskilde stora möjligheter att efter egen känsla,fantasi, kreativitet och med hjälp av rådgivare ochhantverkare forma en personlig gravvård.

Det är viktigt att alla personliga önskemål fram-kommer, liksom att lokala traditioner, etniska ochreligiösa hänsyn är kända, för att på ett värdigt sättkunna förverkliga den slutgiltiga utformningen.

Vid tillverkning av en gravvård finns alltid propor-tion och harmoni med som en grundläggande faktor.Upplevelsen av vården skall vara i balans. Balansenska finnas i vårdens slutliga utseende och finnassammantaget mellan form och proportion samtdekor, text, textstil, textutformning och övrig ut-smyckning.

Proportionen har en grundregel som ofta återkom-mer nämligen det ”Gyllene snittet”. Gyllene snittetär en proportionsbeteckning som har en historiasedan snart 6000 år och som genom hela historiensalla kulturer varit normgivande i arkitektoniska ochkonstnärliga sammanhang. Det Gyllene snittet konst-ruerades med passare och linjal av Pytagoréerna förca 2500 år sedan, men denna proportion var kändlångt tidigare. Bland annat har den uppmätts i KungWadjis gravvård i Egypten från ca 3900 år f.Kr.

UTFORMNING


4 UTFORMNING

Gyllene snittet är förhållandet mellan bredd och höjd enligtformeln m/M = M/(m+M) där ”M” står för det längre måttet och”m” för det kortare måttet. Förhållandet gäller såväl höga somlåga stenar. Måttförhållanden stämmer ungefär med några avvåra vanligaste storlekar: 80 x 50, 90 x 55, 100 x 60 cm.Gravvården och gravplatsens utformning ska vara i balans och tastor hänsyn till miljön i gravkvarteret och begravningsplatsen.

Modeller som varit typiska för olika tidsepoker


UTFORMNING


4:1 FORMVårdens form kan indelas i olika grupper efter sin form ochproportion – dels i:– geometriska former (ensamma och i

kombinationer)– fria former (bågiga, böjda, oregelbundna etc.)dels i:– höga smala– låga breda– liggande stenar eller hällar

I Sverige har gravvårdens utveckling i formhänseen-de varierat genom historien. Efter hällristningarnakom våra vikingastenar eller bautastenar och skepps-sättningar – höga ofta smala klippblock som restesöverallt, där vikingarna drog fram. Från den förstakristna tiden är lämningarna mer sparsamma menfrån 15-1600 talen börjar exemplen bli mer talrika.Den tekniska utvecklingen och den sociala och poli-tiska förändringen kan följas tydligt från början av1800-talet och upplysningstiden, genom industriali-seringen, funktionalismens genombrott kring 1930och fram till nutid.

4:2 FÄRG OCH MATERIALRåmaterialen bryts och har brutits i så gott som helalandet med tyngdpunkten i Götaland och Svealand.Olika färger och kvalitéer gör att dessa förädlats ochspritts inom landet och internationellt.

Ofta har enstaka stensorter varit dominerandeinom ett område, vilket är naturligt med hänsyn tilllokala fyndigheter och hantverkare samt kostnaderför transporter etc.

Historiskt kan lokala stensorter följas på äldregravkvarter och begravningsplatser. Särskilt tydligtär detta i regionala områden såsom Öland ochGotland med sina egna stensorter och detta kanexemplifieras på många andra håll.

En viss import av granit förekommer företrä-desvis från Finland och Norge. Detta beroende påstensorternas speciella färg- och kontrastegenskaper.

Gravvårdar i andra material förekommer i mindreomfattning. Det vanligaste materialet förutom stenhar varit metall. Då som smidda eller gjutna grav-vårdar där det funnits tradition och duktiga smedereller ett lokalt järnbruk i trakten. I Småland finnsmånga gjutna gravvårdar från 1800-talet. Dessa ärtillverkade på bl.a. Huseby bruk. Ett annat exempelär smidda Ekshäradskors i Värmland. Träkors och”gravbräda” har varit vanligen förekommande ihistorien, främst för ”vanligt folk”. Idag förekommergravvårdar i trä i mycket ringa omfattning.

Ett stenmaterial för gravvårdar bör besitta godaegenskaper för att vara attraktivt, ha en lång livs-längd och motstå påverkan av sol, regn, blåst ochnedfall av bland annat svavel och sot.

– Färg och kontrastegenskaperna är nog de mestpåtagliga. Ju större kontrastegenskaper eller varia-tion ett material har mellan olika bearbetningar,desto mer värdefullt anses stenmaterialet vara.

– Vattenupptagningsförmågan skall vara så låg sommöjlig. (se Natursten, delarna Stenkartoteket ochAllmänt).

– Frostbeständighet och kemisk resistens är av bety-delse för att motstå de nedbrytande egenskapersom finns i naturlig utomhusmiljö, exempelvisetablering av alger, lavar och mossor. Stenen börockså vara tålig mot skador vid hantering etc.

Förenklat kan stenmaterialet i gravvårdarna indelasi två huvudgrupper: silikatsten och karbonatsten.

1. SilikatstenTill silikatsten räknas stentyper, som huvudsakligenbestår av silikatmaterial (med SiO2 som karakteris-tisk beståndsdel). Kännetecknande för dessa mate-rial är, att de består av ”sura” mineraler och tål där-för sura medel relativt bra. De är också hårda ochtål mekanisk påverkan relativt bra. Hit räknas vadsom i dagligt tal betecknas graniter (granit, gnejs,kvartsiter, diabas, syenit), kvartsitskiffer och silikat-bunden sandsten. Dessa stentyper är helt domine-rande på svenska kyrkogårdar.

2. KarbonatstenKarbonatsten, marmor, kalksten och kalciumbundensandsten består huvudsakligen av karbonatmaterial(med CO3 som karaktäristisk beståndsdel). Dessabestår av basiskt material och är därför känsliga försura medel. De är relativt mjuka, varför de i begrän-sad utsträckning tål mekanisk påverkan. Kalksten tålej tösalt. Karbonatsten finns endast i begränsadomfattning på våra svenska kyrkogårdar.

4:3 YTBEARBETNINGBearbetning av stenens ytor skapar tillsammans medövrig utformning och utsmyckning av stenen dekontraster och effekter man önskar uppnå. Mörkarestensort ger oftast skarpare kontraster mellan olikabearbetningar medan ljusare stensort oftast ger enmjukare övergång.

Beskrivning av olika förekommande ytbearbetningar:Polerad yta Förekommer på granit, diabas och gnejs. Den pole-rade ytan framhäver kulören i materialet på detbästa sättet. En polerad yta skapas genom bearbet-ning med polersegment. Det är den jämnaste, mestmotståndskraftiga och underhållsfria yta som kanerhållas på sten (slät speglande yta).


Finslipad ytaKan förekomma på silikatmaterial samt rekommen-deras för kalksten och marmor.

Andra benämningar är ”mattpolerad” (slät, ejspeglande yta).

Grovslipad eller blästrad ytaFörekommer på silikatmaterial samt kalksten ochmarmor. Uppstår efter klingsågning där ytan antingengrovslipas och/eller blästras. Ytan är jämn, matt ochsmåkornig. Detta är det standardutförande somnormalt finns på kanter, baksidor, socklar, ramar ochblomlister.

Krysshamrad ytaFörekommer på silikatmaterial samt kalksten ochmarmor. Användes oftast på gravvårdar för att fåfram god nyansbrytning mot andra ytbearbetningarför exempelvis profiler, texter, dekorer etc.

Ytan hamras med mejsel i en handhållen ellerautomatisk lufthammare oftast från en jämnt sågadyta till den karaktäristiska krysshamrade ytan.Graden, eller grovleken på ytan, skapas av verktyget”krysshammaren”, som i grovlek går från grad 0 tillgrad 5 beroende på användningsområde, i vissa fallmaterialval och/eller det utseende man önskar.

I gravvårdssammanhang används oftast grad 3 – 5.Andra benämningar är gradhuggen och finhuggenyta.

Pikad eller spetsmejslad ytaDen grövsta graden, 0:an, kallas också ”pikad” ellerspetsmejslad yta eller 0-huggen. Man använder hären spetsig mejsel och hugger upp en ruggig yta somkännetecknas av ljusa märken efter slagen med mej-seln. Denna bearbetning används oftast till inra-mande effekter eller som ersättning för klov- ellerråhuggen yta.

RäffelhamradHuggs med speciella mejslar med vilka man skaparjämna ”räfflor” som effekter vid exempelvis inram-ningar av text- eller dekorområde etc.

Mönsterhuggning – krysshamrad, lågerhuggenEn äldre förekommande bearbetning med speciellaverktyg för ytor på framför allt kalksten.

Bearbetningen skapar olika rut- eller räffelmöns-ter av ytor, inramningar av kanter eller kring texteroch dekorer.

Flammad ytaYtan uppstår vid speciell flamningsprocess med engaslåga som förs över stenytan. Stenkristallernavisar här sin naturliga lyster. Behandlingen ger enton, som väl sammanfaller med materialets normala

utseende vid kilad- eller råhuggen yta. Andrabenämningar är bränd eller rustik yta.

Råkilad ytaNaturlig råyta som uppstår vid kilning av vissalämpliga stensorter (för att begränsa alltför storapottor och knölar i ytan, +/- 3 cm). Andra benäm-ningar är råkopp eller klovyta.

KlovytaNaturlig råyta som förekommer på kalksten ochskiffer.

Råarbetade kanterNaturlig råyta som uppstår vid handhuggning (och/eller kilning) av gravvårdens kanter där kantjärnanvänds, utgör en bra kontrast mot andra bearbetadeytor och har färg- och ytstruktur som liknar rå ellerflammad yta.

Speciella bearbetningarDet förekommer ibland speciella bearbetningar, somkan vara beroende på något speciellt material, unikhantverksmetod etc. Det kan också gälla att återskapaeller restaurera äldre gravvårdar med sina ursprung-liga (dåtida) hantverksmetoder.

4:4 TEXT – STIL, TEXTTYP OCH INNEHÅLLTexten är en viktig del för att skapa enhet och har-moni med övrig utformning. Våra gamla runstenarkan bli förebild eller inspiratör för att kombinerastenens budskap och form till en estetiskt tilltalan-de helhet. Många faktorer inverkar vid utformning avtexten. Naturligtvis betyder den personliga smakenoch känslan mycket men också den tradition, somskapats på begravningsplatsen och inom gravplatsenoch gravkvarteret, liksom bearbetning på vårdensamt bedömning av framtida underhåll m.m.

Våra kyrkogårdar återger en kulturell historia – idetta perspektiv är det av stor vikt att det sker ensmakfull utformning av gravvården med framför alltdess texter, typsnitt och symboler liksom utföran-den i övrigt. Utöver personlig smak behövs därförockså en rådgivning från fackman.

Textens huvudbudskap är namnen – förnamn,efternamn och eventuella födelsenamn – födelse-och dödsdata. Viktigt är också födelse- och dödsort,härkomst, titel och hobby samt personliga omnäm-nanden m.m. Andra budskap är vackra ord, uttryck,sentenser från egen eller allmän poesi eller lyrik.

UTFORMNING



UTFORMNING


4:5 TYPSNITTInom de flesta områden på gravvårdssidan sker för-ändringar långsamt, så är det också vid val av typ-snitt och textutformning.

Influenserna för stilutformning har under histo-rien kommit från kontinenten, men det var bokstavs-tecknaren Karl-Erik Forsberg, som mer än någonannan lade grunden till nutidens moderna stilarinom svensk stenindustri.

Ursprunget för texter på gravvårdar är, precissom vid tryck, de klassiska stilarna. Från början vardet endast i versaler för huvudbudskapet på stenenmedan citat etc. kunde innehålla även gemena bok-stäver. Under senare år har olika skrivstilar kommittill större användning.

Antikva, som är den ursprungliga bokstavsformen,har lagt grunden för våra svenska stilsorter.Teknikens framsteg med bl.a. datagravering medförockså, att valmöjligheterna av stilar lättare föränd-ras. Det finns därmed också en fara för att grav-vårdens utformning på sikt utarmas. Känslan förkvalitet, tradition och estetik får minskat utrymmegenom bristfällig utbildning och information hosyrkesfolk och rådgivare.

Texten utformad med egen skrivstil eller namn-teckning (faksimil) ger budskapet och gravvårdenen egen och oefterhärmlig utformning och börrekommenderas.

Några av de mest förekommande stilarna kringmilliennieskiftet visas här nedan:

Stilprover


4:6 TEXTTYPERFörsänkt text:• försänkt omålad (blästrad) – användes nästan ute-

slutande för svart diabas, när textytan är poleradeller finslipad. Synbarheten av texten blir otydligi fuktig väderlek.

• försänkt målad – färgen som används är blanklackfärg i olika nyanser och kulöre. Vanligast ärsvart, silver eller gråvit men andra kulörer före-kommer alltmer. Vid text med gråvit färg anpas-sas kulören efter färgen till den stensort denanvänds till – ju mörkare stensort ju gråare färg-nyans.

• försänkt förgylld – guldet har 23 karat och läggs igul färg eller s.k. guldgrund eller fransk fernissa.

• försänkt djupblästrad – blästras till ett djup av ca5 – 8 mm. Får genom sitt djup en skuggverkansom ökar dess tydlighet - kallas också djupför-sänkt. Lämplig på matta, gradhuggna, flammadeeller råa ytor.

• försänkt efterhuggen – efter gravering och bläst-ring av texten hugges bottnen i texten med mej-sel så att kontrasten ökar och synbarheten videxempelvis våt väderlek ökar.

• försänkt fasetthuggen (s.k. handhuggen ellerV-huggen text)

• förgylld fasetthuggen – vid förgyllning av fasetthug-gen text får guldet en ökad glans då ytan i textensbotten är jämnare och reflexerna därmed ökar.

Upphöjd text:• Upphöjd polerad text, där ytan runt texten för-

sänks ca 2 – 3 mm med bottenytan krysshamrad(gradhuggen).

• i band – texten lägges i band/rader med områdetrunt om polerat.

• i ruta – texten eller textgruppen innefattas i enruta som band ovan.

• friliggande text, där all polerad yta borttages ochkrysshamras som bottenytan ovan.

• upphöjd text, mer än 4 mm – • upphöjd text med rå, finhuggen eller flammad

översida på blästrad botten, oftast 5 – 6 mm hög.• upphöjd kupörhuggen (skulpterad) text, 8 – 10

mm upphöjd text med översidan rundad skulp-terad – finhuggen /skrapad eller blästrad motfinhuggen botten.

• upphöjd rundslipad (grov- eller finslipad) text,8 – 10 mm utformad som kupörhuggen med ovan-sidan jämnslipad till grov- alt. finslipad eller iundantagsfall polerad yta.

Metalltext(brons, mässing, koppar, bly och eloxerad aluminium)• blank obehandlad • brun eller svartoxiderad• grönoxiderad• blankslipad• blanklackad• svartmålad• förgylld• naturpatinerad (ej slipad)

UTFORMNING


Försänkt text

Upphöjd text

Försänkt fasetthuggen text

Metalltext

Upphöjd kupörhuggen text



UTFORMNING


4:7 TEXTUPPSTÄLLNINGTextens uppställning och disposition är viktig bådeför det budskap och den information som ges såvälför balans och estetik hos gravvården som för ut-formningen av vården och gravplatsen i dess helhet.

Historiskt var det alltid mannen, husfadern ochsläktens överhuvud som kom först med titel ochövriga personliga preferenser. Därefter följde hust-run eller makan och i förekommande fall barn etc.Med ökad jämnställdhet har det skett en förändringså till vida, att allas namn nämns i sin helhet och attoftast den som avlider först också sätts överst.Förekomster som Familjegrav med endast familjefa-dern omnämnd har nästa helt försvunnit.

Namnen – förnamn och efternamn – skrivs enligtbranschpraxis, med något högre bokstäver, normaltca 20 % än övrig text. Därefter följer övriga uppgif-ter såsom datum och årtal, eventuella födelsenamn,titel eller hobby, boende- och dödsort, härkomst,personliga omnämnanden och upplevelser etc. liksomvackra ord, uttryck eller sentenser. (Vid exempelvis40 mm hög text för namn kommer normalt övrigtext att bli mellan 25 och 30 mm).

Här följer några olika uppställningar, som kan ansesspegla de senare årens vanligaste uppställningar.

HANS KARLSSON*12.3 1927 +19.5 2003ANNA KARLSSON

*11.6 1928 +3.11 2004ORTHOLMEN

SVENSSONJONAS HERTA

1924 – 1999 1926 - 2004PÅBODA

Pedagogen

Hanna HjelmhedenFödd Fredriksson

f. Sveg 12/3 1932 - d. Falun 3/9 2004

LisaHenning

1929 - 2003

CARLSTRÖMHARTVIG

*1916 +2001HELMI

*1919 +2004

4:8 VACKRA ORD, UTTRYCK OCH SENTENSERFör att ge ett extra värde åt gravvården tillfogasibland några ord eller en sentens, som ger de anhöri-ga en särskild känsla eller uttryck för ett inre behovför att lättare kunna bearbeta sorg och saknad.Kanske är det någon anhörig eller den avlidne själv,som författat något ord eller en sentens som betyttmycket för kretsen av de närmaste. Alternativt kanorden vara något, som den avlidne har upplevt, gjorteller uträttat. Uttrycket eller sentensen kan bli ettkomplement till vårdens och gravplatsens yttre dis-position för att skapa balans och harmoni.

Några vanliga ord och sentenser:

Vila i frid

Ditt minne lever

Tack för vad du gav

Herren är min herde

Kristus vårt hopp

Någonstans inom ossär vi alltid tillsammans

Någonstans inom osskan vår kärlek aldrig fly

Familjegravvård med riklig information, Nättraby kyrkogård, Blekinge län.


4:9 SYMBOLER OCH DEKORERVårdens utformning kröns ofta med en symbol ellerutsmyckas med olika dekorer för att ge framsidan ensammantagen helhet med vårdens och gravplatsensövriga utformning. Symbolerna kan också i bilduttrycka de anhörigas behov, känsla och respektinför bearbetning av sorg och saknad.

Ordet SYMBOL kommer från grekiskan och bety-der sammanfoga och var ursprungligen ett igenkän-ningstecken. Det kunde vara exempelvis en sönder-bruten ring. Om två personer hade varsin hälftkunde den i ett annat sammanhang fogas sammanoch fungera som ett slags legitimering eller pass.

Idag har symboler smälts samman, sammanfogatstill enheter. Symboler säger långt mer än vad textennågonsin kan göra.

Symbolspråket är internationellt, överbrygger tids-åldrarna och utgör en sammanfattning av årtusen-dens tänkande och människors drömmar. Denfulländade symbolen tillfredsställer alla aspekter avmänniskan – hennes ande, hennes intellekt och hen-nes känslor. Symbolen är alltid en del av den verklig-het den gör begriplig och samtidigt uttrycker denhelheten.

Symbolerna speglar ofta den tid den representeraroch den betydelse som exempelvis religion, etniskeller nationell tillhörighet har.

I Sverige kan vi se, att gravvårdar från 1800-taletoch början av 1900-talet hade övervägande kristnasymboler med kors som den viktigaste och mest före-kommande. Under senare år har natur, hobby, yrkeetc. allt mer ökat i omfattning.

Liksom symbolspråket är internationellt är bloms-terspråket också det. Eftersom blommor och växteridag utgör en stor del av dekorerna och symbolernakan mycket av uttrycken på våra gravvårdar läsasmed olika betydelse.

Våra landskap har sina olika symboler. Många olikasammanslutningar, ordenssällskap, liksom våra gamlahantverksyrken har sina symboler och emblem – oftaär dessa framtagna, långt tillbaks i historien, någraunder skråväsendets tid.

UTFORMNING



UTFORMNING


4:10 UTSMYCKNING AV VÅRD Vården kan på olika sätt utsmyckas • genom utformning med olika profiler, såsom topp,

hörn- eller längdprofiler• genom komplettering med sidostycken, kapitäl,

pelare, mellansocklar, förlängning av sockel m.m.• med skulpturer eller skulpterade ornament i relief

utförda i samma stenmaterial, sammanfogadeoch/eller monterade på vården

• genom att olika utsmyckningar i annat materialmonteras på vården, exempelvis duva, fågel, kors,fjäril etc. i metall, glas, sten, konstmaterial sommarmorit, keramik etc.

Gravplatsen kan kompletteras och utsmyckas påolika sätt, dels genom anläggning med olika växteroch planteringar, dels genom:• anläggning av inramad rabatt med s.k. blomlist

runt en planteringsyta• inramning av gravplats med s.k. gravramar, där

ytan inom gravanläggningen kan förses medinramade rabatter i variation med singel m.m.

• gångplattor på gravplatsen fram till gravvården• vasplattor i kombination med rabatter och

planteringsytor• vaser och planteringsurnor • planteringslådor – självvattnande –

med eller utan inramningar• ljushållare och ljuslyktor.• gravlock över hela eller del av gravplatsen.• anläggning av gravkammare• anläggning av sarkofag• inhägnad av gravplatsen med staket i kombination

med ramar och stolpar.• inhägnad av gravplatsen med kätting i kombina-

tion med ramar och stenstolpar.• utsmyckning av gravplats med byst eller skulptur

av den avlidne eller med ett konstverk för renutsmyckning.

4:12 TOLERANSERDen tradition för tillverkning av gravvårdar somfinns idag har formats från manuellt stenhantverkbaserat på att utnyttja det stenämne som valts ochsom för tillfället varit tillgängligt. Detta har medförten vid tolerans och acceptans av måttvariationer.

4:11 Utsmyckning av gravplatsEn gravplats domineras av själva gravvården menden består också av en större eller mindre yta, somkan utformas och förskönas med enkla medel ellermer kostsamma attribut. Hur gravplatsen utformasär också beroende på vilken omfattning framtidaskötsel ska ha. Att utforma gravplatsen så att grav-skötseln minimeras eller platsen blir nästan heltunderhållsfri är frågor, som bör diskuteras förebeställning av gravvården.

RAMAR

VASPLATTA

BLOMLIST

GÅNG PLATTOR

Höjd, bredd och längdmått vid sågade ochbearbetade ytor. Enligt branschpraxis accep-teras en avvikelse på +/- 2%.

Höjd, bredd och längdmått vid råarbetadeytor. Enligt branschpraxis accepteras en avvi-kelse på +/- 5%.

Tjocklekar vid sågade och bearbetade ytor.Enligt branschpraxis accepteras en avvikelsepå +/- 10%.

Tjocklekar vid råarbetade ytor. Enligt bransch-praxis accepteras en avvikelse på +/- 20%.

Av SSF och GRO rekommenderade måttoleranser:

Utsmyckning monterad på gravvården



MONTERING


Äldre grundläggning och montering.I äldre tider monterades monument och gravvårdarsom s.k. jordfasta stenar ofta på frostfritt djup. Destörre stenarna och monumenten fraktades fram tillplatsen och placerades med underlägg i mitten ochunder toppen varefter det grävdes en håla underden del, som skulle ner i marken. När hålet var till-räckligt djupt vägdes stenen upp, kilades på platsoch fixerades. Med enkla medel kunde man medhjälp av den tekniken hantera stora och imponeran-de stenar. Då inte vårdens markdjup var tillräckligt,förankrades och fixerades den sinnrikt med stenoch grus.

För att undvika eller försvåra fuktvandring frånmarken upp i stenen monterades monumenten medtiden på en synlig marksockel. Mellan sockeln ochmonumentet placerades ofta tjärpapp eller blyplat-tor. Detta för att skapa en utjämning för bättreanläggning mellan stenytorna och en distans för atthindra fuktvandringen.

Basen på vården skulle vara kraftig för att stenenskulle stå stadigt med en rejäl anliggningsyta motsockeln. Någon ytterligare förankring eller fixeringförekommer inte förrän under 1920 – 30-talen mendå endast sporadiskt. Anledningen till detta var attman efter den s.k. ”funktionalismen” fick mindreoch tunnare stenar, som inte hade tillräcklig yta

mot sockel eller hade otillräcklig förankring i mar-ken. Tyvärr var förankringarna av vanligt järn, vilkethar medfört många stora problem med rost, somefter ett antal år sprängt såväl sten som sockel.Dubbar i mässing och aluminium förekom ocksåmen hade tyvärr inte önskad hållfasthet.

Först under 1960 och 70-talen kommer allmännakrav på s.k. dubbning av gravvårdar. Anledningenvar, att såväl besökare som kyrkogårdsarbetare ska-dades, när dåligt förankrade stenar föll. Det ställ-des då krav från bl.a. yrkesinspektionen på att grav-vårdarna måste förankras i marken och dubbningske mellan i gravanläggningen ingående lösa delar.

En nästan hysterisk aktivitet startade med dubb-ningar på merparten av landets kyrkogårdar, tyvärrutan noggranna och genomtänkta instruktioner.

Inom stenindustrin och GRO, GravvårdsfirmornasRiksorganisation, utarbetades det under 1970-taletriktlinjer till bestämmelser för dubbning ochförankring av gravvårdar i samarbete med CGK,Centrala Gravvårdskommittén. Efterlevnaden avdessa var på många håll dålig. Det förekom storavariationer i monteringssätt, vilket omöjliggjorde enrationell hantering av monteringen. GRO föreslogdärför CGK att omarbeta de befintliga rekommen-dationerna för att få dem mer enhetliga.

GRO:s monteringsanvisningar.GRO fastställde själva ett monteringssätt för stan-dardgravvårdar genom att ta fram en dold sockel(GRO-sockel) i armerad betong/Leca (cementblandadlättklinker kvalité med volymvikt 1000 kg/m3 ochmed armering av polypropylenfiber, tryckhållfasthet(5 mpa), höjd 25 cm och bredd i basen 25 cm, läng-den anpassas till lägst vårdens/textstenens bredd.Sockeln förankras under befintlig sockel eller direkt ivården ca 5 – 10 cm under mark. Förankringen mel-lan sockel och olika lösa delar inom gravanläggningenutförs med rostfrisyrafast ståldubb SIS 14 23 24.Dimensionering av dubbarna enligt CGK:s anvisning-ar enligt nedan.

En ledande princip för GRO har varit: ”att ca 30 %av vårdens höjd över mark skall finnas i sten ellerbetong under mark samt med förankring av ståldubb(av kvalité enligt ovan) mellan olika delar i konstruk-tionen”.

CGK utarbetade i slutet av 1990-talet riktlinjerför ”Montering och Provning av Gravvårdar” medantingen Dynamisk eller Statisk metod.

Provning, efter CGK:s anvisningar, har skett avGRO-sockeln vid SP, Sveriges Provnings- och

5 MONTERING

Gravvård monteras på synlig sockel efter grundläggning.


MONTERING


Monteringstyper

A. Dold sockel (betong) Normalt placeras sockeln ca 5 cmunder markytan.

B. Synlig sockel 16x10 cm i granit. Granitsockeln är 10 cmhög och placeras synligt 5 cm och med 5 cm under mark.

C. Synlig sockel 16x10 cm. Lämplig vid mindre marklutning.Sockeln är 16 cm hög varav ca 7-9 cm är synlig.

D. Synlig sockel 16x10 cm. OBS! Förankringen i markensker på plats. Placeras synlig som alternativ C.

Forskningsinstitut i Borås. Dynamisk test: Ref. nr.99B1, 1063 av 19990706 och Statisk test: Ref. nr99B1, 1144B 19991101. GRO-sockeln är därmedgodkänd som ett säkert monteringssätt enligt CGK:sanvisningar och vid normala markförhållanden till enhöjd av max 90 cm. Se monteringsalternativ A, B ochC nedan.

Monteringsalternativ D gäller för motsvarande

montering men där GRO-sockeln ersätts medbetong som blandas på platsen enligt anvisningar avgravrättsupplåtaren.

Vid höjder över 90 cm och upp till 180 cmanvänds en staplingsbar sockel i betong/Leca(cementblandad lättklinker kvalitet med volymvikt1400 kg/m3 och med armering av polypropylenfiber,tryckhållfasthet 8 mpa), höjd 19 cm och bredd 15cm, enligt monteringsalternativ E och F nedan.Längden på sockeln anpassas till lägst vårdens/text-stenens bredd.

I skarven mellan socklarna appliceras en fästmassasom stabiliserar konstruktionen. Kvalitet: Kantstens-lim Optiroc eller likvärdigt. Konstruktionen E och Fkommer att genomgå provning vid SP under 2005.

Dubb Vårdens Max kvm diameter höjd över per vård

i mm mark i mm 2 dubbar

14 -700 0,914 701 - 1200 0,5416 701 - 1000 0,919 1001 - 1200 0,919 1201 - 1500 0,5425 1201 - 1500 1,5

Max

höj

d 1

200

mm

19

19

15

Max

höj

d 1

800

mm

19

19

19

15

F. Montering vid höjder mellan 120 till 180 cm medstaplingsbar sockel. Kan monteras med eller utansynlig sockel i granit.

E. Montering vid höjder mellan 90 och 120 cm medstaplingsbar sockel. Kan monteras med eller utansynlig sockel i granit.


RENGÖRING OCH UNDERHÅLL


Natursten är ett naturmaterial, som är beständigtoch inte påverkas nämnvärt av tiden men ändå krä-ver aktsamhet och omvårdnad för att bibehålla sittutseende och karaktär.

Kulturminneslagens 4:e kapitel 11§ säger: I vårdenav en begravningsplats skall dess betydelse som endel av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatsernaskall vårdas och underhållas så, att deras kulturhis-toriska värde inte minskas eller förvanskas.

Gravvården är den primära och mest betydelse-fulla enheten inom begravningsplatsen. En kultur-gravvård är en sten, som klassats för detta i sambandmed exempelvis en så kallad kulturinventering avbegravningsplatsen. Gravvårdar som är 100 år ochäldre är nästan alltid att betrakta som detta menstenar äldre än 50 – 60 år bör hanteras med storomsorg och försiktighet.

6:1 REGELBUNDEN RENGÖRING (TVÄTTNING)Genom regelbunden (helst årligen) rengöring kanstenen behålla ursprungligt utseende och karaktär.Olika stentyper har olika känslighet för olika ren-göringsmedel och metoder. Tag reda på vilken sten-typ gravvården består av. Grovt kan denna indelninggöras:

Silikatsten (granitlika stentyper) se definition påsid. 12.

Karbonatsten (marmor och kalksten) se definitionpå sid. 12.

Äldre kulturgravvård, mer än 60 år, kontakta före-trädare för begravningsplatsen och förhör dig omgravvårdens status vid kulturinventeringen.

A. Allmänt om rengöring. Förgylld och målad text ochdekor kan ta skada av rengöringsmedel och tvätt-ning varför man måste iakttaga största försiktighet.Högtryckstvätt får inte användas. Använd med storförsiktighet en mjuk borste, rent vatten samt vidbehov ett utspätt milt och neutralt allrengörings-medel.

Tillämpa miljö/försiktighetsprincipen och användså miljövänliga medel som möjligt. Tänk också påväxtligheten vid graven. Använd därför inte medel,som skadar denna. Ur växtlighetssynpunkt är detlämpligt att utföra tvättning i fuktig väderlek –helst tidig vår eller sen höst.

B. Silikatsten. Denna är den i särklass vanligastestensorten på svenska begravningsplatser. Silikatstenär mekaniskt och kemiskt stabil och tål de flestarengöringsmedel. S.k. Allrent rekommenderas i förs-ta hand. För grövre ytor (rå, flammad, krysshamradeller annan behuggen yta) kan rotborste vara lämp-lig. För finare bearbetning kan en mjuk borste ellertrasa användas.

Skölj noga med vatten efteråt så allt tvättmedel

6. RENGÖRING OCH UNDERHÅLL

En delvis rengjord och renoverad gravvård som visar ”före och efter” arbetet.



sköljs bort. Syror och starka alkaliska medel börundvikas då de skadar stenen och är vådliga förmänniskor och växtlighet. Om dessa ändå användsär det utomordentligt viktigt med noggrann skölj-ning och att skyddsföreskrifterna följs.

C. Karbonatsten. Denna stensort är mycket sällsyntpå svenska kyrkogårdar.

Karbonatsten tål inte sura rengöringsmedel. De ärockså känsliga för mekanisk påverkan. Använd mjukborste eller trasa samt naturlig såpa eller Allrent.

D. Äldre vårdar. Vid arbete med äldre gravvårdar (merän 100 år och äldre än 60 år, framför allt karbonat-stenar) måste hänsyn tagas till bevarandevärda grav-vårdar. Kontakta därför ansvariga för begravnings-platsen och i förekommande fall den kulturvårdandemyndigheten för rådgörande om eventuell klassningur kulturhistorisk synvinkel. Fråga på vilket sätt dettilltänkta arbetet kan eller bör utföras.

6:2 MEKANISK RENGÖRING OCH REKONDITIONERING Stenbearbetningar som blekts eller fått missfärg-ningar av ”tidens tand” (ej regelbunden tvättningetc.) och där ingen normal tvättning kan återskapaden ursprungliga lystern kan ibland behöva rengö-

ras mekaniskt. Med mekanisk bearbetning menar viatt med likvärdig metod återigen bearbeta ytan.

– Blästring. Innebär att man med en sandblästerbearbetar ytan och därmed tar bort det ytterstaskiktet, vilken får en jämn och enhetlig nyans.Denna metod bör endast användas på sågade ellergrovslipade stenytor. Blästring rekommenderas ej påråa klovytor, råhuggna, pikade, spetsmejslade, grada-de, finhuggna eller mönsterhuggna ytor, då bearbet-ningens egenart, lyster och karaktär spolieras ochförstörs.

– Bearbetade ytor – exempelvis gradade etc. Räckerinte normal tvättning för att rengöra och återskapaett acceptabelt resultat rekommenderas omarbetningav de bearbetade ytorna med likvärdiga verktyg ochmetod som ursprungligen använts – rekonditionering.I samband med textkomplettering vid upphöjd pole-rad text i ruta eller upphöjd friliggande text rekom-menderas omhuggning av den befintliga texten ocheventuela dekorer, då nyanserna mellan det nya om-rådet och det befintliga annars blir missprydande.

– Slipning och/eller polering. Ytor som skadatseller missfärgats återskapas genom omarbetning ochrekonditionering med samma bearbetningsgrad.



6:3 SPECIELL RENGÖRING OCH RENGÖRING AV KULTUR-GRAVVÅRDAR Vid vård och underhåll av äldre kulturgravvårdar,framförallt för vissa karbonatbundna stensorter,krävs stor försiktighet och god kunskap om materia-lens kemiska egenskaper och reaktioner. Vi rekom-menderar därför att i sådana fall, eller där osäker-het råder, en konservator konsulteras. Tvättmedeloch rengöringspreparat, som innehåller kalium-hydroxid (lut) bör inte användas på mjuka ochporösa stensorter då de är starkt frätande och bil-dar salter. Salterna tränger ner i stenens porer ochkristalliseras. De ökar i volym, varvid stenen kansprängas inifrån – vittrar sönder.– Pastametoden. Då en försiktig rengöring erfordras

av exempelvis en s.k. kulturgravvård eller enäldre vård av mjukare material, som är hårtnedsmutsad och angripen av alger, lavar ellermossor, kan pastametoden användas. Dettainnebär, att man under en längre tid ökar ochbehåller en hög fuktighet kring stenen. Denpasta som kan användas är lite beroende avmaterialets färg och beskaffenhet så att intenågon missfärgning eller annan skada uppstår.Gips eller potatismjöl rörs tillsammans medrent vatten till en deg, som appliceras på stenensom sedan hålls fuktig genom inplastning i enskuggig eller mörk miljö. Det är viktigt att fuk-ten bibehålles, då detta påverkar alger, lavar och

mossor som då blommar ut. Efter behandlingen,som kan pågå under några dagar eller någonvecka, kan materialet spolas rent och tvättasförsiktigt. I pastan kan med fördel ett basiskteller neutralt rengöringsmedel blandas in, vilkethjälper till att lösa upp smutsen.

– Kalkdegsmetoden. Vid ljusa kalkstenar och marmor-sorter kan rengöring även ske med släckt kalk,vars höga pH dödar lavan. Den kraftigt lavabe-vuxna stenen täcks med några lager cellstoffeller hushållspapper, som vätes med vatten.Därefter påföres ett ca 2-3 cm tjockt skikt medvåtsläckt, icke-hydraulisk kalk (kalkdeg). Kalkentäcks med plast för att hindra uttorkning. Efterca en vecka avlägsnas kalken och stenen rengö-res, spolas och tvättas. Metoden ger en längretids uppehåll innan lavan återkommer.

– Jordningsmetoden. I svåra fall med kraftig lava-tillväxt och vittrade stenar kan man lägga ste-nen mot marken, alternativt gräva ner stenen ijord under ett år. När stenen sedan sättes uppigen återstår oftast att skölja av jord ochlavarester. Frånvaron av ljus gör att lavarna döroch jordens mikroorganismer bryter ner dem.Detta är den skonsammaste metoden då detinte innebär någon mekanisk bearbetning av sten-ytan. Bör tillämpas i samråd med konservatorsärskilt då det gäller värdefulla kulturföremål.




6:4 FLÄCKBORTTAGNINGMarschaller och ljus kan ge upphov till olika typerav skador. Det vanligaste är sotränder och stearin-stänk samt hetta då en marschall ställs ovanpå ste-nen. Undvik marschaller i närheten av stenar då detregnar eller snöar, vilket uppkallar kraftiga stearin-stänk. Nyttja säkra och stadiga ljushållare och lyk-tor som ger vind och regnskydd.

– Sotränder bör, vid porösa stenar, avlägsnas medtorra rengöringsmedel exempelvis suddgummilik-nande produkter. I det fall det bränts fast måstesom regel rekonditionering av ytan utföras. Vidhårda och täta stensorter räcker det normalt medrengöring enligt 6:1.

– Stearinstänk är svåra att avlägsna särskilt omstenen är porös eller ojämn. Skrapa bort så mycketsom möjligt med verktyg av trä eller plast. För po-rösa stenar kan man pröva med kemiskt ren bensin,vilket till viss del kan lösa upp stearin. Man kanäven med hjälp av en värmepistol smälta stearinet. Ibåda alternativen gäller det att avlägsna det flytan-de stearinet med hjälp av läskpapper för att sugaupp de lösta resterna. Det är viktigt att skadornaåtgärdas så snart som möjligt, så att inte stearinetfår ligga kvar under varma sommardagar eller istarkt solsken. Skadan kan då allvarligt förvärras.

– Järn och kopparmissfärgning förekommer närstenmaterialen finns i närheten av dessa metaller.Metallerna oxiderar av vatten och luftens syre ochreagerar sedan med stenen. Ljusa kalkhaltiga sten-sorter reagerar sedan med dessa oxider. I porösastensorter, men även i övriga material, kan det upp-stå missfärgningar, som är svåra att ta bort. Vid allinfästning eller beröring rekommenderas rostfrittsyrafast material. För infästning av utsmyckning,dekorer och texter i kopparhaltiga legeringar sombrons eller mässing bör dessa behandlas med ettoxidskyddande skikt. En acceptans för viss miss-färgning måste dock finnas. Missfärgningar kan ivissa fall blekas men i övrigt rekommenderas enrekonditionering av ytan.

– Klotter förekommer ibland även på gravvårdarna.Klotter är oftast spray eller tusch och består avmycket finkornigt pigment, som tränger in i stenen.Klotter bör avlägsnas så snabbt som möjligt för attförhindra att färgen tränger djupt in i stenen.Eventuellt kan klotterskydd användas, vilket utförsav en saneringsfirma, men detta kan medföra enmärkbar utseendemässig förändring på stenmateria-let, särskilt på finslipade och polerade granitsorter.

Se vidare Natursten avsnitt ”Klotter”.

6:5 LÖSNINGSMEDEL SOM INTE SKADAR NATURSTEN:• Thinner = Cellulosaförtunning• Blyfri bensin, motorbensin (95 oktan)• Aceton• Lacknafta• Terpentin• T-röd (sprit)• Etylacetat• EDTA neutral (i bl.a. tvättmedel)• Ammoniak• Polishbort

Lösningsmedel som kan skada marmor/kalksten:

• Glykolsyra• Oxalsyra• Ättiksprit• Klorin (kan bleka stenen)• Vätesuperoxid (bleker)• Kaustik soda

Lämplig såpa/tvålFör rengöring av gravvårdar i kalksten/marmor kan såpa(kaliumbaserad), tvål (natriumbaserad) eller Allrent (miljöklassatrengöringmedel ph 7-9) användas.Det är viktigt att såpan/tvålen är utan tillsatsmedel.

En gravvård textkompletterad på plats på kyrkogården, hantverksmässigt, 1911 och 1957.

Texten är från början upphöjd polerad på blästrad botten medan kompletteringen skett för

hand med mejsel.





6:6 LAGNINGVid eventuella sprickor eller andra skador i sten-materialet kan man välja att försöka laga i ställetför att rekonstruera och ersätta den skadade delen.En lagning enligt nedan mellan två fria delar bör avhållbarhetsskäl kombineras med dubbning med rost-fria dubbar. Det är viktigt att håligheter fylls medklister så att de inte kan komma att innesluta fickor,som kan vattenfyllas och orsaka frostsprängning.

I karbonatstensorter, som är mera porösa, före-kommer detta ofta. Ett resistent och bra tvåkom-ponentsklister bör användas. Riksantikvarieämbetetrekommenderar Billys Stenlim eller likvärdig kvalitet.Limmet kan även blandas med stenpulver av sammastensort som den sten som skall lagas för att elimi-nera alltför tydlig lagning.

Silikatstensorter kan också lagas men här är detsvårare att dölja en eventuell lagning samtidigt somhållbarheten också blir sämre och därför oftastmåste kombineras med dubbning.

Spackling av skadade kanter (flisor) kan förekom-ma på vissa karbonatstensorter men är inte attrekommendera, särskilt inte på släta, polerade –finslipade – blästrade eller råa stenytor. Ytor, som ejlämpar sig för lagning, bör kapas och/eller om-arbetas. Vid krysshamrade, finhuggna eller maskin-bearbetade ytor kan lagning ske med förfinademetoder utan att det framträder så tydligt.

Dubbar och kramlor av icke rostfritt material

måste borras ur stenmaterialet och ersättas medrostfritt material då de annars kan komma att orsa-ka rostsprängning.

6:7 RENGÖRING OCH SKÖTSEL – GODA RÅD– att all hantering sker med varsamhet och att man i

samband med detta undersöker att montering ochgrundläggning skett på ett betryggande sätt(enligt av CGK rekommenderad monteringsanvis-ning) med såväl dubbning som förankring i mar-ken.

– att stenmaterial skall hållas rent och bör därförtvättas regelbundet

– Släta ytor (polerade) står emot nedsmutsningbättre än ojämna ytor. En polerad yta håller sigren betydligt längre än en råhuggen eller grovsli-pad. Ju slätare och blankare ytan är desto bättrehåller den sig ren och fräsch.

– Vid all rengöring krävs att ev. hårda partiklar, somkan förorsaka repor etc., först avlägsnas på ytor-na. Använd rotborste och spola efterhand ytanmed rent vatten.

– att rengöring sker med iakttagande av såväl vår-dens ålder, det förekommande materialets egen-skaper som den bearbetning vården utförts med.Vid arbete med för oss okända material eller vår-dar av mycket hög ålder eller känsliga materialrekommenderas att konsultation sker med antikva-riska myndigheter eller godkänd stenkonservator.

Två gravvårdar, ca 20 år gamla, har textkompletterats. Den till vänster har rekonditionerats d.v.s. ytan kring text och dekor har huggits om. Den till höger har endast kompletterats och tvättats.

Nyansskillnaden mellan den nya och äldre texten kommer aldrig helt att utjämnas.




Miljöns påverkan.– Miljön på begravningsplatsen liksom klimat, ned-

fall och bevattning påverkar gravvården. Sol, vindoch regn är de faktorer, som direkt eller indirektpåverkar mest. Nedfall av sot, svavel och andrapartiklar ger en beläggning på stenytan där olikaväxtsporer, fröer etc. trivs och kan slå rot. Rikväxtlighet intill och över skapar en fuktig miljö,vilket befrämjar växter som alger, lavar och mos-sor. Genom att alger och lavar håller materialetfuktigt kan detta bidra till frostsprängningar.

– Alger trivs i fuktiga och skuggiga miljöer ochuppträder därför på stenytor som vetter mot norreller står under skuggande träd. De vanligaste ärgröna alger men även röda alger förekommer.Efter rengöring återkoloniseras snabbt algerna omstenen inte hålls torr. Vissa algrengöringsmedelkan förlänga tiden före återbildningen.

– Lavar är organismer, som består av en alg och enmikrosvamp i förening och de kan se ut på olikasätt. Normalt ser de på sten ut som tunnaskorpor. De fäster på sten med ett slags rötter,hyfer, som tränger in i stenen. Det är oftast baraytskiktet som tas bort vid rengöring men rötternaär kvar, varför lavan återkoloniseras inom ett parår. Upprepade rengöringar kan på sikt döda ävenrötterna. Vissa lavaarter är aggressiva mot en delstenmaterial så att de löser upp ytskiktet ochmaterialdelar lossnar.

– Mossor växer oftast på stenar, som inte rengjortspå länge. Framförallt på liggande stenar samt påstenar med rå eller ojämn bearbetning där jordoch smuts kan samlas i fördjupningarna.

Stenmaterialets känslighet.– Stenmaterial är i olika grad särskilt känsliga mot

vissa ämnen , vilka kan förorsaka fläckar och/ellermissfärgningar, exempelvis stearin, olja, fett, rost,nikotin och färgade vätskor som kaffe, te, choklad,saft, läsk etc.

– Stora och hastigt påkomna temperaturväxlingarskall undvikas då detta kan orsaka problemgenom att stenmaterialet ibland innehåller spän-ningar som kan medföra sprickbildningar.

– Att vid eventuell omarbetning eller rekonstruk-tion samt vid påtagliga förändringar av vård ellergravplats överläggningar sker även med gravätts-upplåtaren (kyrkogårdsförvaltningen). Ofta hars.k. gravplatsinventeringar utförts och värderinggjorts med hänsyn till bl.a. kulturhistoriska ochhantverksmässiga aspekter. – Man bör följa dentidsmässiga modell, utförande och bearbetnings-

sätt som vården har samt bibehålla ursprungligdekor och utsmyckning om de utgör ett braexempel, som passar såväl modell som detursprungligt tidstypiska utförandet.

– Att allt arbete på gravvård sker efter GRO’sLeveransbestämmelser vid Avtal för reparation avgravvård. (Leveransbestämmelserna är baseradepå Konsumenttjänstlagen SFS 1985:716 och träf-fad överenskommelse mellan KO/ Konsument-verket och GRO) Kan fås som pdf-fil från GRO’shemsida www.gravvardar.org.

OBS! Skyddsutrustning måste användas mot irrita-tion och frätskador på hud, ögon och andningsvägar

En gravvårds främsta uppgift är att frambära ett budskap. Den skall därför hållas i ett värdigt och

ansat skick för att inte betraktas som vanvårdad. En gravrätt kan återtas om detta inte uppfylls.


Textkomplettering tillhör den vanligaste anledningentill att ett stenhuggeri anlitas. I äldre tider och dådet gällde större stenar utfördes textkompletteringpå gravplatsen av någon ambulerande gravör. Föratt undvika textkomplettering på plats utformadesofta vårdarna som s.k. familjegravstenar med endastett namn för hela familjen. På detta sätt blev denövriga familjen anonym.

Med dagens tal om jämställdhet och individenslika värde har det nu skett en förändring. Med för-bättrade kommunikationer och ny teknik sker nude flesta textkompletteringar på ett stenhuggerioch gravering på plats har därför, av såväl risk- somav kostnadsskäl, minimerats till att omfatta endaststörre och jordfasta monument.

7:1 ARBETEN PÅ ÄLDRE STENARArbeten på äldre gravvårdar följer en överenskom-melse mellan KO/KOV (Konsumentverket) och GRObaserad på Konsumenttjänstlagen (SFS 1985:716).Leveransbestämmelserna ”vid avtal för reparation avgravvård” kan erhållas i sin helhet som en pdf fil viaGRO’s hemsida www.gravvardar.org .

7:2 HANTERINGHantering innefattar ned- och uppmontering, trans-porter, normala för- och efterarbeten samtgaranti/försäkring av hanterad egendom. Hanteringmåste ske med aktsamhet, särskilt då det gälleräldre stenar, då de ofta är utförda i ett sprödarematerial.

Vad som ingår i arbetena skall framgå av denbekräftelse, som kunden erhåller före uppdragetsutförande eller måste anges särskilt om det avvikerfrån vad som normalt ingår i liknande uppdrag.

En okulärbesiktning måste ske före nedmonteringså att eventuella skador kan noteras samt att denmontering, som tidigare skett, kontrolleras så attden uppfyller den säkerhet, som fastställts avgravrättsupplåtaren eller rekommenderas av CGK(Centrala Gravvårdskomitten) och GRO.

Ansvaret och garantin för hantering, transportoch utfört arbete åvilar den som åtar sig uppdraget.

7:3 FÖRBEREDELSE FÖR TEXTKOMPLETTERINGArbeten före en eventuell textkomplettering inne-bär oftast rengöring och borttagning av eventuellsmuts och växtförekomster som alger, mossor ochlavar etc. Se avsnitt 6 - Rengöring och underhåll idetta häfte.

7:4 TEXTKOMPLETTERINGKomplettering av text sker i princip på samma

sätt som vid textsättning av ny text. Ur estetiskoch kulturell synpunkt är det av yttersta vikt att alltextsättning sker med det textutförande (texttyp,storlek och spärrning) och typsnitt som tidigarefinns på stenen och utförs med den teknik ochhantverksmetod som användes när gravvårdenursprungligen tillverkades.

7:5 RENOVERING AV BEFINTLIG TEXT OCH DEKORVid komplettering av ny text på en befintlig grav-vård blir ofta skillnaden mellan den nya och befint-liga texten stor. Det räcker oftast inte med bara entvättning/rengöring då sol och väder har blekt ochmissfärgat stenen utan en renovering/restaureringför att återskapa samma nyans och kontrast kringden nya texten krävs vanligen.

Målad eller förgylld text och dekor bör få nyinläggning. Upphöjd text och dekor bör få nyansre-novering av ytan runt själva texten/dekoren genomomarbetning – omhuggning alt. omskärning/bläst-ring etc.

7:6 AVSLUTNINGSARBETEN Efter arbetena bör stenen åter rengöras från even-tuella partiklar av stenoch blästerdamm.

Vid återmontering skall kontroll av säkerhetenåter göras så att gravvården inte utgör någon faraför den som besöker platsen eller uppehåller sig inärheten.

TEXTKOMPLETTERING


7 TEXTKOMPLETTERING

OBS! Befintliga texter och dekorer bör alltid renoveras i sambandmed kompletteringar då det annars utseendemässigt kan bli storaavvikelser mellan den nya och gamla texten.

När befintliga förgyllda eller målade texter/ dekorer inte ska reno-veras måste stor försiktighet iakttagas vid rengöring så att dessainte onödigtvis skadas.


RENOVERING, RESTAURERING, OMARBETNING, ÅTERANVÄNDNING


8:1 RENOVERINGAtt renovera innebär att återskapa ett nära nogursprungligt skick eller ett likvärdigt utförande somfanns vid nytillverkningen. Renovering på gravvårdarutförs oftast i samband med textkomplettering menkan förekomma som separata beställningar.

Gravvårdar, som funnits på en gravplats under entid, påverkas av yttre faktorer som sol, regn, nedfall,bevattning eller arbeten (gräsklippning, trimning,klippning, snöröjning etc.) med maskiner och fordonvid eller i närheten. Stenen påverkas genom blekningoch/eller missfärgning samt mekaniska skador.

En regelbunden rengöring förhindrar missfärgningmedan exempelvis solens påverkan med blekninginte kan undvikas om placeringen är sådan att denutsätts för direkt solsken. Olika material har olikaegenskaper och påverkas mer eller mindre av ovan-stående.

Renovering av ilagda (färg eller guld) texter ochdekorer tillhör ett återkommande underhåll.

Upphöjda texter med finhuggna ytor kring texteroch dekorer renoveras oftast om text skall komplet-teras och där de finhuggna ytorna går samman.

Finhuggna eller gradhuggna ytor kan oftast reno-veras genom omarbetning.

Blästrade, grovslipade, finslipade eller poleradeytor kan oftast omarbetas med samma metod somvid det ursprungliga utförandet.

Flammade, råhuggna eller kilade (klovytor) ytor ren-göres endast genom tvättning och bör inte blästras dåmaterialet därmed mister sitt kristalliniska utseende.

Hur länge texten/dekoren bevarar sitt utseendeeller efter hur lång tid den måste renoveras berorpå en rad olika faktorer som exempelvis • gravvårdens utsatthet för sol, regn, blåst • gravvårdens miljö med träd, häckar, gräs eller

grusytor m.m.• materialets egenskaper – porositet, minimalsam-

mansättning, hårdhet, vattenupptagningsförmågam.m.

• regelbundet underhåll som rengöring etc.

8:2 RESTAURERINGRestaurering innebär att återskapa (nytillverka) enskadad eller förstörd gravvård till dess ursprungligautförande. Hantverksmetoder som använts vid denursprungliga tillverkningen bör eftersträvas. Val avdekor och textutförande bör följa vad som varnormalt vid den tidsperiod då vården tillverkades –så kallade årsringar.

8:3 OMARBETNINGOmarbetning innebär att vårdens textyta arbetasom genom omslipning eller motsvarande och att ste-nen återgraveras med befintlig och/eller ny text ochdekor. Ofta händer detta i samband med ett ickeplanerat frånfälle i familjen eller när ytterligare engeneration ska nyttja samma gravplats och därbefintlig sten skall användas.

I detta sammanhang bör dekor-, text- och stilvalutföras på likvärdigt sätt som före omarbetningen.

8:4 ÅTERANVÄNDNINGÅteranvändning är egentligen samma sak som om-arbetning men då en gravvård återlämnats tillgravrättsupplåtaren eller då gravrättsinnehavarenöverlåtit gravvården till ett stenhuggeri i sambandmed att gravrätten upphört. Gravvården användessedan av ny gravrättsinnehavare.

8 RENOVERING, RESTAURERING,OMARBETNING, ÅTERANVÄNDNING

Att nyttja en äldre gravvård för återanvändning bör följadet som fastställts av GRO som branschpraxis se Normerför återanvändning och nyttjande av äldre grav-vårdar på GRO’s hemsida www.gravvardar.org. CGK rekommenderar att en återanvänd gravvård markerasmed en s.k. återvinningssymbol!

Återanvänd och omarbetad gravvård, Hovmantorps kyrkogård, Kronobergs län.



GRAVANLÄGGNINGS BENÄMNINGAR


LIVSTEN – Textplattan eller den sten där texten finns.

SOCKEL – synlig del av grundläggning eller separat delnärmast marken och under livstenen.

MELLANSOCKEL – sockel mellan sockel och textplattan.Kan ibland vara två och benämns då övre och nedre.*

DOLD SOCKEL – sockel under mark av sten eller betong.*

KAPITÄL – består av en eller flera delar som placerasöver livstenen och ibland förekommande pelare ellersidostenar.

PELARE – runda eller fyrkantiga, ibland med profiler –oftast två – en på vardera sidan av livstenen.*

BLOMLIST – smal stenkantlist, 40-50 mm tjock och100-150 mm hög, för inramning av planteringsrabatt.

RAMAR – stenkantslist, 60-200 mm tjock och i olikahöjder (lägst 150 mm) beroende på marklutning etc.,för inramning av gravplats (eller del därav).

GRAVLOCK – heltäckande stenplatta, i en eller fleradelar, över gravplatsen (eller del därav).

VAS I STEN – vas i samma stenmaterial som gravanlägg-ningen i övrigt.

VASPLATTA – platta, placerad i marknivå, för att ställavas eller annan gravsmyckning på gravplats eller irabatt.

GÅNGPLATTA – används innanför ramanläggning iexempelvis singel eller gräsmatta för att kunna gåfram till gravvården eller rabatten närmast vården.

* Dubbar av rostfritt syrafast material, SIS 14 23 24 monterade i sockelns översida för

förankring i och sammanbindning av stenar. Dubbarna monteras minst 5 cm ner i

understenen och minst 7 cm i överstenen. Hålen för dubbarna skall vara max dubb-

diametern (för normal stenar, upp till höjd 1200 mm,14 mm)+ 2 - 3 mm och förankrade

(fastsatta) i understenen med Hilti tvåkomponentlim eller likvärdig fästmassa.

9 GRAVANLÄGGNINGS BENÄMNINGAR

LIVSTEN

SYNLIG SOCKEL

DOLD SOCKEL

PELARE

KAPITÄL

RAMAR

VASPLATTA

BLOMLIST

GÅNG PLATTOR

Ramar

Gravlock

Sockel

LivstenGravplats med gravlock

Vasplatta i sockelbredd

Rabatt med vasplatta

Rabatt i sockelbredd

Heltäckande häll

med rabatt i

sockelns längd

Gravvård med

planteringssockel

OBS! Synlig sockel kan vara lika bred som livstenen men är vanligen5 eller 10 cm bredare än livstenen (eller stenen ovanför) i nederkant,d.v.s. 5 cm på vardera sidan.Tjockleken är normalt ca 6 cm större än stenen ovanför – d.v.s. 10 cmför livstenen och 16 cm för synlig sockel.





VINKELHAK

HÅLKÄL

FAS

KVARTSSTAV

REPLIST

LÄNGDPROFILER :• VINKELHAK• HÅLKÄL• FAS• KVARTSSTAV (2 v-hak + halvpost)• REPLIST

HÖRNPROFILER:

Rundhörn

Fashörn

Hålkälshörn

Vinkelhak

Vinkelhak, dubbla, med rundad överkant

Kvartsstav med 2 vinkelhak





BREDD – bredd på gravvård i textens förlängning, elleryttermått på sockel, blomlist- eller ramomfattning.T – anger textplattans bredd.B – anger totalbredd – största synliga breddS – anger sockelns bredd i textens förlängning.HÖJD – höjd över mark inklusive eventuellt synligasocklar, kapitäl etc.H – anger totalhöjd över markh – anger livstenens (textplattans) höjd. DJUP – räknas från framkant till bakkant på gravhäll– (yttermått).

1510 128

T

H

S

h

15 cm

8 cm

RAM OCH BLOMLIST – yttermåttBredd – framsidans breddDjup – från framkant till bakkant Tjocklek * höjd – listens eller ramens tjocklek respektivehöjd(kan även anges i antal/dimension = x st/b*h*tj)

LUTNING – anger en gravhälls lutning på hällens över-sida. Exempelvis 8/15 – hällen lutar då 7 cm ochframsidan respektive baksidan är rak (lodrät) –tjockleken är då minst 15 cm.

TJOCKLEK – anger stenplattans tjocklek.





Vård med raka kanter

Vård med raka kanter och böjd topp

Vård med raka kanter och böjd topp med hörnprofiler

Vård med fri form

Vård med raka kanter och hörnprofil

Vård med raka kanter och bruten topp

Vård med profilerade kanter och topp

Vård med raka kanter och bruten topp




B

DJUP

Häll med raka kanter

Häll med fri form

15 cm

8 cm

Häll med lutande översida

Häll med inramande längdprofil

Kors


SVERIGES STENINDUSTRIFÖRBUNDIndustrigatan 6, 291 36 Kristianstad. Telefon 044-20 97 80. Fax 044-20 96 75.

E-post [email protected] www.sten.se

stenhandbok 32 sid 5-4 - media.sten.semedia.sten.se/2011/12/stenhandboken-gravvårdar.pdf ·...

Documents