släktföreningen johan lindhés ättlingar...

Släktföreningen Johan Lindhés ättlingar

1

LindhéBladetNr 1 År 2014

SLÄKTMÖTE MED FEST 2013


2

KÄRA FRÄNDER!

Jag vill börja med att tacka alla som kom påsläktträffen den 28 september 2013 i Stockholm.Jag hoppas att ni tyckte aktiviteterna var roliga ochatt ni hade en trevlig dag. Skriv gärna på hemsidanoch tala om vad ni tyckte var bra och vad som varmindre bra. Då kan vi i styrelsen förbättra oss tillnästa gång.

Släktträffen började inne på Armémuseum där vi ficken introduktion av Sten Norén (redigeraren av FarbrorEriks Dagbok) och en guidning av en av museetsspecialutställningar där Farbror Erik var en avcentralfigurerna.

Eventet fortsattemed entipspromenad på

Armémuseums gård där auditoriets kunskaper omsläktingar, snarlika ord m.m. sattes på prov.

Efter detta bar det av per fot/spårvagn till Djurgårdenoch Blå Porten där vi hade möte och intog middag.Vi avtackade två styrelsemedlemmar; Jan Rydebergoch Thomas Muhr samtidigt som vi välkomnade tvånya; Ann Lindgren och Rosie Sjöberg.

Tanken var att vi skulle ha Blå Porten för oss själva.Det hade vi beställt och fått bekräftat. Men då mötetsatte igång myllrade det av människor på den populära

restaurangen. Nu var goda råd dyra. Vad skulle vigöra? Dålig akustik var det också. Man måste skrikai sorlet av glada stockholmsröster som njöt av ett gottmål mat efter långpromenad på Djurgården. Tidenrann ifrån oss. Och vi kunde ju knappast byta ställemitt i alltihopa?! Vi klagade hos ledningen somursäktade sig och bjöd på en kaka till kaffet. Men hurskulle jag få tyst på alla dem som satt i samma sal?Jag försökte lägga min röst i ett så högt tonläge sommöjligt utan att vråla och inledde med ett djärvt grepp.Jag berättade att det här var Släktföreningen JohanLindhés årsmöte som bara hålls vart tredje år, att viblivit lovade hela restaurangen ett halvår tidigare menatt alla omkringsittande var välkomna att delta föregentligen är vi ju alla släkt med varandra eftersom

varje människas släktband inte liggerlängre bort än fem-sex generationer.

Senare, på min kammare, började jagfundera på hur nära släkt vi egentligenär i släktföreningen och med övrigagäster på Blå Porten? Hur starka ärbanden? Desom vi trorförenar oss.Och medfrämlingar.Och hur

definierar man släktskap?

Jag har en far och en mor,som i sin tur har mödraroch fäder och så vidare.När jag tittar på mittsläktträd finner jag attutifrån mig finns, i rakt


3

uppstigande led, unika fäder och mödrar. Antaletanfäder bakåt växer ju längre bak jag går och tillslut verkar jag vara släkt med hela världens dåtidabefolkning. Man behöver inte gå längre tillbaka äntill Erik XIV (som ju är vår släkting) för att inse attantalet anfäder troligen var lika många som Sverigesdåvarande befolkning. En självklar orimlighet. Jaginser att detta någonstans är fel, men vari liggerfelet? Svaret är att varje anfader inte är unik! Minaföräldrar och deras föräldrar har ofta gemensammaanfäder. Det blir som ett skatbo av släktgrenar somgår ihop och isär. Låt oss vända på kuttingen och istället börja för cirka 800 år sedan. Redan efternågra få generationer börjar släktgränserna suddasut, och folk fick barn med släktingar utan att vetaom det. Så i det perspektivet har vi alla säkerttiotusentals nu levande okända släktingar bara i dettaland. Jag hade alltså rätt i mitt tal där jag inneslötalla som var på Blå Porten, tänkte jag och funderadevidare.

Hur avgör man styrkan på ett släktskap? Minmormors anor utgör 1/4 av mina anor, innebär dettadå att jag är 25 procent släkt med henne? Betyderdetta att jag 50 procent släkt med min mor mendäremot 100 procent släkt med mina helsyskon. Ärjag då lika mycket släkt med mina kusiner som medmin mor? Det rimmar illa, men är intressant.

Om man i en framtid har tillgång till avanceradutrustning och med hjälp av DNA mäter släktskap,kommer man då att omvärdera termen släkt?Teoretiskt sett skulle man kanske då ha en

genuppsättning som gör att man var 50-100 procentsläkt med sina syskon och 0-50 procent släkt medvardera av sina föräldrar?

Det påstås av vissa forskare att det skulle finnasen gräns för det biologiska släktskapet och att detendast håller i fem-sex generationer (det var detjag var inne på i mitt välkomsttal fast med motsattslutsats). Då skulle förfäderna från nästa generation

och uppåt inte ha någon betydelse ur genealogisksynvinkel. Hmm... det kanske är lika bra att strykaalla 1600tals-anor som finns på antavlan? Nej, jagkan ändå inte se eller förstå varför min ana i generation6 skulle räknas men inte dennes föräldrar. Om detinte vore för dem skulle jag ju inte existera! Sedankan det ju vara så att jag saknar varje uns av “genetisklikhet” med anfadern/anmodern men självfallet harjag personen i sig att tacka för min existens.

På tal om detta kan jag inte låta bli att plussa för vår“gemensamme” släkting Jens Sucksdorff som hösten2013 kom ut med en bok om sin anfader StenBergman. Releasen hölls på Etnografiska Museet därman också hade en utställning om Sten Bergman.

Själv kommer jag – efter många års slit – ut med enannorlunda biografi om min anfader (farfarsfar)Nathan Söderblom nu i år. Alla i Johan Lindhéssläktförening som har lämnat mailadresser fick eninbjudan av Storkyrkan till min release den 7 maj 2014.Ni som missade boksläppet kan beställa boken frånförlaget Verbums internetbutik eller genom Adlibris.

Välkommen till en förhoppningsvis trevlig lässtund.

Omi Söderblom Mohammar


4

MAJ-BRITT LANDQVIST 1930-2013

Maj-Britt gick hastigt bort i en tragisk olycka när honskulle gå över vägen till sin hemmahållplats påRåbyvägen för att hinna med bussen till Västeråscentrum. Det var den 27 november 2013. En månadsenare var det begravning i St. Ilians kapell i Västerås.Närmast sörjande är hennes bror Thorsten Landqvist.Hon ligger nu begravd på kyrkogården hos sin mammaMärta (född Lindhé) och pappaOssian.

De flesta känner Maj-Britt somen av de flitigaste besökarna påLindhés släktföreningsmötenoch alltid med en kamera tillhands. Hon är förmodligen densom haft mest information omsläkten, åtminstone på sinmamma Märtas sida.

Mamma Märta, född 1889 somnummer fyra av de nio Lindhé-barnen på Väppeby i Bålsta.Maj-Britt föddes den 27 februari1930 och är uppvuxen påVasagatan 34, centralt iVästerås tillsammans med sin 2år yngre bror, Thorsten.

De första somrarna tillbringadefamiljen ofta på Lindhégård vid Väppeby i Bålsta(tyvärr numera rivet). Märtas mamma Anna Lindhébodde sina sista år på Lindhégård eftersom systerDagmar, “Dagga” (nr 7) med familj flyttat in på storagården Väppeby.

Efter några år tillbringade familjen Landqvist mångasommardagar och även jular på Johannisberg iVästerås dit “Dagga” med make Gunnar och sonenKjell Lindqvist flyttat.

1944 köpte Märta ett eget sommarställe för familjenpå Almö-Lindö, en populär sommarstugeidyll på en öutanför Västerås.

Maj-Britt gick på Mariaskolan i Västerås under deförsta skolåren och tog några år senare realexamen iVästerås läroverk. Eftersom hon var duktig på språkfick hon resa till England där hon fick ett biträdandejobb på Cambridge i nästan två år. Efter hemkomstenarbetade hon i Småland ett till två år men trivdes inteutan flyttade till Stockholm för att studerade handel

och ekonomi på Schartau. När hon tar examen ärhon 21 år och börjar nu en sekreteraranställning vidett exportföretag i Stockholm.

Två år senare, på sin semester, gör hon en bilresagenom Europa tillsammans med sin bror Thorsten ochett par vänner, Bengt Lundberg och MarianneAhlgren. De reste genom Tyskland, Holland, Belgienoch Frankrike. Maj-Britt fäste sig speciellt förFrankrike och det franska språket och bestämde sigför att återkomma så snart som möjligt.

Efter hemkomsten fortsatte honsitt arbete på exportfirman mendet var inte lika spännandelängre. Efter ett par år sa hon uppsig och åkte till Paris där hon ficken anställning på Sorbonne ochkunde samtidigt plugga franska.Hon blev kvar där i cirka två år.

Efter Paristiden var dags för litesemester och Maj-Britt och enväninna tyckte det lät lockandeatt vandra i alperna. Vandringenstartade i de italienska alpernamed målet att vandra över till deschweiziska alperna. Alpvädretändrar sig ju snabbt och de insågsnart att de inte hade rätt kläderoch skor på sig när ovädret drogin över bergen. Som tur varträffade de en italiensk alpinistsom kunde lotsa dem till ett kloster

i närheten där de fick övernatta. Man undrar hur dethade gått för dem om mörkret lagt sig och om de inteträffat denne alp-vane vägvisare?

Maj-Britt hittade till slut det perfekta jobbet på ASEAi Västerås, där hon stannade i cirka 25år. I förstahand som chefssekreterare men eftersom hon varduktig på språk var hon flitigt anlitad vid översättningartill VD Curt Nicolin* med flera.

När hennes närmaste chef och även Nicolin slutadepå ASEA och hon fick en ny chef så blev jobbetannorlunda och samarbetet med närmsta chefen intelika trevligt. Hon fick utlandsjobb bland annat i Belgien,i Liège två år och även något år i Berlin. Hon läste inen filosofie magister på universitetet i Uppsala.Tanken med det var att det skulle hjälpa henne i enomplacering på jobbet. Efter många förhandlingarfram och tillbaks med sina chefer så blev det slutligenen förtidspension för Maj-Britt i början på 80-talet.

Till Minne


5

Det var säkert en omtumlande tid i hennes liv eftersom hon i samma veva flyttade från Vasagatan i Västeråstill en bostadsrätt i Råby i Västerås ytterområde. Maj-Britt började ägna stor del av sin tid på sommarställetpå Almö-Lindö och det blev många båtturer mellan Västerås och ön. Hon kämpade mycket med att krattalöv om höstarna och klippa vassen på vårarna för att få fram den fantastiska utsikten över vattnet.

Hon hade alltid varit intresserad av släkten och släktforskning och fokuserade mycket på att skriva om ochhålla kontakt med släkten. Hon dök bland annat upp i Stugan i Bålsta för att besöka sin “favorit-kusin” Kjell,lite då och då, och det gjorde hon även hos övrig släkt och vänner.Maj-Britt tyckte också om att fotografera, dock sa hon vid sista släktmötet att hon slutat fota. Varför? Jo, dennya datatekniken var inget hon ville sätta sig in i. Kameror med vanliga filmrullar finns ju inte att köpa längre.Då fick det hellre vara.

Vi kommer att sakna Maj-Britt som bland annat varen stor eldsjäl i vår släktförening!

Rosie Sjöberg (kusinbarnbarn)med hjälp av Maj-Britts bror Thorsten Landqvist(Maj-Britts mamma Märtas syster Daggas son Kjells dotter)

*Curt Nicolin var VD för ASEA under åren 1961-1976 och därefter styrelseordförande i företaget.Under denna tid kom ASEA att bygga upp envärldsledande kompetens inomkärnkraftsteknologin. ASEA byggde nio avSveriges elva reaktorer. Stal-Laval tillverkade 16av 18 ångturbinsträngar för kärnkraftverken.

SLÄKTFORSKNING PÅ NÄTET

Vi har ju våra släktkrönikor och viss annandokumentation, men hur bra är vi egentligen påatt dokumentera vår nutidshistoria? Vi tror att detbästa sättet att göra detta på är via nätet.

På släktföreningens styrelsemöte den 15 januari2014 beslutades att vi skall undersöka en satsningpå att öppna ett konto på en hemsida försläktforskning.

Projektet är tänkt att finansieras genom att vi byterleverantör för vår hemsida. På detta sätt kan vi sparaett par tusen kronor per år. Kostnaden för medlemskappå en släktforskningssida varierar mellan ca 600 och900 kr/år.

Exempel på hemsidor för släktforskning är t exAncestry och Myheritage men det finns många fler.Gör en sökning på t ex “släktforskning + Lindhé”!

Idag börjar släkten bli för stor för att på ett bra sättöverblicka helheten. Med ett “Lindhé-träd” på nätetkan vi alla fylla på med information kring just våregen del av släkten.

Med denna lilla ruta vill vi berätta om styrelsens planer,men också möjliggöra för alla medlemmar isläktföreningen att komma med synpunkter. Därtill

skulle vi gärna vilja ha en“chefsredaktör” för projektet.

Vi välkomnar varmt alla att höraav sig!

Jörgen Lindhé


6

BIRGITTA WANATOWSKI 60 ÅR

3 JULI 2014

Som små träffades kusin Birgitta, kusin Sture och jagofta på landet på Bogesund. Birgittas familj hade ensportstuga på Karlsudd utanför Vaxholm medan Stureoch jag besökte våra morföräldrar på derassommarställe på Ellboda. Eftersom ingen av oss dåhade några syskon lekte vi gärna med varandra närfamiljerna träffades. Cowboy och indian var enfavorit. Eftersom Birgitta var yngst fick hon vara

indian, bli bunden vid en tall och “torterad” av de tvåäldre cowboysen. Birgitta tog sedan gruvlig hämndgenom att fiska upp och ha ihjäl guldfiskarna i minegenhändigt byggda damm.

Birgitta växte upp i Högdalen i södra Stockholm därhon tog studenten på ekonomisk linje. Hon har fylltpå med mer ekonomiutbildning och arbetat medredovisning. Idag har hon sin egen redovisningsbyrå.

Vår morfar, Ragnar Lindhé, (som för övrigt var föddpå Väppeby där vi hade släktmötet 2010) varreservofficer och som sådan ridutbildad. Han hadedessutom ett genuint hästintresse och fortsatte ävenefter pensionering att rida. Tidigt tog han med Birgittatill stallet där hennes ridintresse grundlades. Genomåren har Birgitta både haft ridning som hobby ochyrke. Hon är idag en duktig och omtyckt instruktörför många elever i hennes hemtrakt.

Birgitta har alltid haft ett stort kontaktnät. Hon bjödofta på trevliga kalas och blandade gäster från olikadelar av vänkretsen, inklusive mig. Två kalas minnsjag speciellt. Det första var en kräftskiva (tror jag)när en av de kvinnliga gästerna plötsligt gav till ettilltjut och hoppade upp och ställde sig i en soffa. En

liten mus hade promenerat över golvet. Det andrakalaset var ett av Birgittas födelsedagskalas där jagträffade min hustru Suzanne.

Birgitta har tillsammans med Stig Ahlengärd en son,Mikael. Han gjorde tidigt sitt yrkesval. Micke döptessent och tågade själv in i Länna kyrka med hammareni handen. Idag är han egen företagare och byggeroch reparerar hus. Jag har haft förmånen och detlätta uppdraget att vara gudfar till Micke.

Ett stort glädjeämne för Birgitta idag är barnbarnetPontus, som med mamma Caroline och pappa bornära Penningby. Birgitta bor idag på en liten gårdutanför Rimbo. Det ca 20 min bilresa från Rimbo tillPenningby, så man kan träffas när man vill.

Birgitta har varit en trogen medlem i släktföreningenoch en flitig deltagare på släktmötena.

Vi gratulerar Birgitta å det hjärtligaste på födelsedagenden 3:e juli!

Sten-Erik Lindhé

Jubilar

CHRISTINA LINDBERG 65 ÅR

15 NOVEMBER 2014

Med anledning av 65-årsdagen och inspirerad av“Proust questionaire” ställdejag några frågor till min kusinChristina Lindberg. Jagåterger hennes svar. Sen harjag ibland gjort egnakommentarer inomparenteserna.

1. Vad är ditt favoritord? Svar:“Hej!” (Detta är typiskt förmin kusin Kicki, som jag alltidupplever som väldigt glad,positiv, social ochinkluderande. Min familj ochjag har alltid känt ossinkluderade i Kickis och hennes systrars familjer, Dehar mycket generöst bjudit in oss till sinasläktfestligheter. Och då ska det nämnas att Kickioch hennes systrar med barn och barnbarn själva ärväldigt många.)

2. Vad får dig att skratta? Svar: Vänlig varm atmosfär.(Och vilken du Kicki i alla högsta grad själv bidrartill.)

Jubilar


7

3. Vad skulle du vilja jobba med om du inte skullegöra det du nu gör? Svar: Har bytt för 2 år sedan.kan inte tänka mig något bättre - lärare i praktisktyrke. (Kicki undervisar på tandläkarutbildningen iTromsö – universitetet).

4. Vilken dygd är den viktigaste för dig? Svar:Ärlighet! (Det känns då man träffar Kicki).

5. Vilket är det bästa draget i din personlighet? Svar:Ärlig och flitig.

6. Vilken människa nu levande eller död beundrar dumest? Svar: Nelson Mandela.

7. Vad gör dig lycklig? Svar: Min familj. (Kickis manheter Anders, barnen heter Niclas, Karin och Lisaoch så har Kicki 6 barnbarn.).

8. Vilken är din favoritmat? Svar: Spagetti ochköttfärssås.

9. Vilken är din favoritfärg? Svar: Marinblått ochvinrött.

10. Vilken är din favoritblomma? Svar: Tulpan ochblåklocka.

11. Vilken är din favoritfågel? Svar: Koltrast

12. Vilken är din favoritförfattare? Svar: Finns många,t.ex. Anhua Gao Till kanten av himlen(uppväxtskildring i Maos Kina ) - Susan Abulhawa -Morgon i Jenin (beskriver palestiniernas historia uren palestiniers synvinkel och vi får följa en palestinskasläkt som tvingas fly).

13. Vilken är din favoritkonstnär? Svar: finns mångat.ex. Bengt Yman. (Hans konst skildrar ofta Österlenslandskap (Skåne), inklusive byar, båtar och gårdar.Horisonten har ett oundvikligt utrymme. Bildernapendlar mellan föreställande och abstraktion, iblandbådadera – källa Galleri Hagmans hemsida).

14. Välj en händelse du önskar dig framåt i tiden?Svar: Ett vackert ställe där familjen kan njuta ochumgås.

15. Vad vill du hälsa till släkten? Svar: Viktigt medsläkt och samhörighet. Men kontakten behöverunderhållas och man måste respektera varandra.

GRATTIS KICKI!

Önskar kusin Ann (Lindgren)


8

FARBROR ERIKS DAGBOK

Del 3, Originaldagboken över marschen tillShiraz 1.3 – 5.4. 1912 femte avsnittet, 17-18mars. 18 mars Isfahan

Den 17. afmarsch kl. 7 fm. Denna dag gick piskanovanligt lifligt i kvarteret, ty det dröjde meduppställningen. Daglöjtnanten ej uppe i tid.

Inmarsch i Isfahan

Man kan säga att Isfahan börjar i Gaz. Hela vägentill I. odlad mark, trädgårdar och åkrar omväxlande.Ett synnerligen väl ordnadt bevattningssystem. Talrikasmå strömmar rinnande till den grunda flod som flytergm. Isfahan och som där innehåller sött, rent vatten,men som under sitt lopp österut alltmer sältas tillsden genom öknen rinner ut i saltsjön Gafechone.Omöjligt säga hvar Isfahan egentligen börjar. Det varsom när man per järnväg närmar sig Paris ungefär,byggnader, villor i förstäder o.d. koncentrera sigalltmer tills man slutligen är inne i själfva staden. Iförterrängen en mängd schackpjäsliknande torn afolika storlekar = gamla befästningar, omgifna afträdgårdar och lermurar.

Då vi närmade oss stadens centrum stod där uppställdden afdeln. gendarmer (af Morgan Shusters gamlakår) som ännu finnes kvar här. Det var 40 man hvaraf10 till häst. Där gicks i gevär och skyldrades ochskreks för den skäggiga krigaren från Norden då hangjorde sin entré. Det hela verkade medeltid. Sedan

redo några af ryttarna framför med bössan i handenoch trumpet. Det liknade Ture Jönssons marsch frånriksdagen i Västerås. Man väntade sig blott att stadensäldste skulle utkomma med rika skänker på gyllenefat och nedlägga våra för fötter. Däraf blef emellertidintet. I st. mötte om en stund till häst Siefvert, vårvärd mr Haycock samt en annan engelsman här.Gendarmerna visade väg gm de trånga basarerna,som gingo i besynnerliga krokar och vrår; vi måsteköra med 2-spända fordon. Fingo kvarter för hästaroch folk i mr Haycocks “office”, ett fullkomligt palats,där stallarna voro af förnämlig beskaffenhet och därtruppen fick ljusa, hvitbestrukna rum belagda medmattor. Ett rent furstligt kvarter.

Mödornas lön

Vårt eget personliga kvarter är i samma stil. Vi bo iH:s villa något utanför och ofvanför staden. Det ären slottslik villa med en stor, förtjusande trädgård.En hel flygel ha vi till vår disposition. Ytterligare enmindre dylik för vår kock, ordonnanserna ochkalfaktorerna.

H:s hem är ett af de trefligaste jag sett i P. Härligapersiska mattor, gamla antika persiska målningar oträarbeten och ett bord!! Tre mål mat om dagenförutom morgon- och five o´clock té. Servisen afdyrbart Isfahan- och Shirazarbete, snabb betjäning,godt vin.Vi fingo efter framkomsten varmt bad, hvarefterröfvarskägget kapades. Efter 14 dagars ökenmarschär ett bad med någon hvila ovanpå en njutning somman först knappast kunnat fatta så militär man ändockär. Och att få sitta snyggt klädd vid dukadt bord ochsedan gå till sängs i nattskjorta och mellan rena lakandet verkar rent himmelrike. Lefve mödorna ochfältlifvet ty det är de som skapa förutsättningarna atträtt kunna njuta av lifvet.

Rastedag med aflöning

Vi rasta idag och i morgon här, ej blott för den behöfligahvilans skull. Fourgongerna måste repareras, nästanalla manskapsskodon och flera klädespersedlar dito.Folket har fått bada. Permission i afdelningar in tillstaden, förutom några opålitliga. I går smetdagofficeren, en arméofficer, som åtföljde för att föratt inträda i vår underofficersskola i Shiraz o sedanvinna anställning i gendarmeriet. Fockas nu helt enkelt,fåt taga vägen hvart fan han vill. Gråt hjälpte ej. Flerabrott mot permissionsbestämmelserna förstås. Dockbörja somliga af pers. off. att fatta situationen litet.Alla hafva hittills blifvit på ett eller annat sättbestraffade, bäst med innehållande af lön, hvilket får


9

göras ända till dess halfva belopp. Off. måsteöfvervakas precis som truppen. Visitationer o skäll ioändlighet. Först när hvarje man blifvit ordentligtbränd torde det vara möjligt att de begripa hvad sakengäller. Snart finnes ej så värst många som dessutomej fått smaka piskan eller knytnäfven.

Idag den 18. aflöning,(hvar gendarm 9 kronor (?/SN)).

Här i I. ligga 3 eng. off. med 120 man och160 hästar (indiska lancierer). De ärkonsulatsskydd. Emellertid tillhör I. denryska intressesferen vars sydgränd går gnI. Omkr. ett 40-tal européer, mestengelsmän, finnas här.

Idag den 18. blåser en stark men ljumvårvind hvirvlande upp väldiga dammolnså man ej ser många miles framför sig.Mandelträden blomma nu öfverallt här(bar kvist). Äfven en del andra träd börjaknoppas.

Foto idag af H:s villa med mrs H. o N-msamt gården till H:s office o bron öfverfloden.

Röfvarhistorier

Doktorn kom i em o rapporterade att här i stadensäges allmänt att 900 väl beväpnade röfvare på vissaställen lagt sig i försåt för att öfverfalla oss undervägen härifrån. Äfven guvernören här, en baktyar,trodde på sanningen häraf och erbjöd sig att ställa 30man af sitt folk till Sifverts förfogande som hjälptrupp.Åt detta anbud tackade förstås S. nej, förmenade attdär vi ej sjelfva kunde tvinga oss fram där bita ejnågra av guvernörens folk. Antagl. finnas hopar ochröfvare litet hvarstans men ej samlade och i allahändelse skola vi fram.

Besök hos eng. konsuln här mr Graham, en gammalhygglig typ som hela året om tillbringar nätterna i ensofsäck på taket. Han gaf oss flera värdefullaupplysningar om väg- och terrängförhållanden samtom Shiraz. Enl. hans uppgifter skulle vägen i och försig ej vara så fruktansvärt svår för fourgongerna somvi hittills hört sägas. Men stråtröfvare måste vi ju alltidräkna med, och vid det här laget, brukar det årligenkomma en vecka med hällregn, snö, hagelbyar ochstorm, men sen är det full vår.

En armenisk flicka har gm sin bror anhållit att få åtföljaeskorten till Shiraz, hvartill S. på vissa villkor svarat

ja, för att göra de mot oss alltid så tillmötesgåendeengelsmännen en tjänst.För min personl. del hoppas jag hon åtrar sig, att hakvinnor med på en sådan här expedition kan aldrigvara bra. De passa ej i fält, vare sig de är unga ellergamla, men har som hvar vet en synnerlig förmågaatt vara till besvärligt påhäng på ena eller andra sättet.Flickan som ska bli nurse hos en doktor Ross i Shiraz

har emellertid förut en gånggifvit sig iväg mot Shiraz,men den gången blefexp.öfverfallenoch röfvad;hörde redan i T. berättasatt de röfvat alla henneskläder ej ens skonandekorsetten. (Fel, det varvisst en annan kvinna).Vi komma att på vägenmöta en konsul som skalltill T. Äfven denne harförut sökt resa, i vintras,men blef ej långt frånShiraz öfverfallen och själfsårad (några döda). Måsteåtervända till Shiraz. Nuhar han en eskort av 300man, de flesta baktyarer.Otur för oss, ty det blir nuså mkt svårare att finnaforage o.d.

I afton ha Haycocks middag för oss. En del engelskagäster fr. staden.

Besök hos prins Akbar Marza

Vi besökte i em äfven den omtalade prinsen som jagsammanträffade med på natten. Bodde i ett hus medstor trädgård och äfven vinterditon. Vi inträdde i hansmottagningsrum, där en del förnäma perser samt hansbröder voro församlade. Europeiskt möblemang, enklastolar och bord, vackra pers. mattor på golfvet,väggarna tapetserade med urklippta illustrationer urGraphic, le Monde Illustré m.fl. dylika europeiskatidningar. Talade äfven engelska flytande. Té ochsötsaker. Då jag skulle gå fastnade min sabel så attett bord med stor kaka och en vacker porslinstallrikmm damp i golfvet och blef i kras. “ Ca porte bonheur,et c´est vous qui porte ce bonheur” sade den artigevärden. Den skinkan o den kalkonen kommo atttillhöra mina angenämaste minnen. Skänkte mig 50patroner till min hammerless, skönt ty det gick ej fåköpa i Isfahan.

(Text genom Sten Norén, se tidigare LindhéBlad)


1 0

SPRÅKDEBATT- VAD HETER VI

EGENTLIGEN?

“Vad är blott ett namn, skulle inte den blomma som vikänner som ros dofta ack så ljuvligt med ett annatnamn.” (Ur balkongscenen i Romeo och Julia avShakespeare )Idag är hart när omöjligt att veta vad någon egentligenheter och än mindre hur namnet uttalas. Hur viktigtdetta är, är säkert individuellt. Inom släkten har detsedan länge rasat (nåja) en strid kring hur vårtsläktnamn ska uttalas, med eller utan betonat(accentuerat) e. Inom styrelsen förekommer bådauttalen, delvis beroende från vilken släktgren manhärstammar.Vi återger efter en färskare artikelinledning och etteget tillägg, ett intressant inlägg från Lindhébladet1992, där namnuttalet diskuteras.

Ur Språkspalten i Svd 2012-04-02.“När Stefan Löfven valdes till socialdemokratiskpartiordförande väcktes en slumrande björn. Vilkenfunktion har egentligen sådana tecken som ett strecköver bokstaven e, undrar somliga. Andra vill veta omman kan plocka bort ett tecken som detta utan att detfår konsekvenser för läsbarheten.Strecket över e, det som Löfven kallar “flugskiten”,är ett diakritiskt tecken, en akut accent. De diakritiskatecknen, eller diakriterna, är i allmänhetuttalsangivande. Tecknen är små, men alls intebetydelselösa. De placeras vanligtvis ovanför(exempelvis accenter och cirkumflex) eller under(som cedilj) den bokstav vars uttal ska betonas ellerförändras.När det gäller accenterna är vi vana vid akut accentsom uttalsangivare. Vi skriver resumé och idé. Ochvi vet att namn som Linné och Hallén ska försesmed accent. Linne har vi i linneskåpet. Hallen är dendel av lägenheten som översvämmas av vantar ochskor.Kännetecknande för lånord med diakriter är att de,när de blir vanliga i svenska språket, tappar sinatecken. Så har det gått med till exempel ampere,manege och entrecote.Nyckelordet för den här förändringen är vanliga: oftaförekommande. Och det får väl bli svaret på fråganom man kan utesluta accenten i namn som Löfven.Ingen kan väl vid det här laget ha missat hur hansnamn uttalas. Alltså klarar vi oss utan accent. Men åandra sidan, ett så vanligt ord som idé behåller envistsitt lilla streck. Uttalsangivelsen behövs för att vi skaundvika sammanblandning med ordet ide.En allmän uppfattning är att diakritiska tecken är

osvenska och svåra att hantera. Men faktum är attringen och prickarna över vårt a och o (i bokstävernaå, ä och ö) egentligen inte är någonting annat ändiakritiska tecken.”

En aspekt av detta som inte tas upp i texten är att IT-system inte hanterar dessa tecken. Detta driver påavvecklingen av dessa tecken. Föreningens hemsidaheter visserligen lindhé.nu, men i övriga sammanhangsom epostadresser, formulär, elektroniska id mm såhar den lilla accenten försvunnit. När man t.ex. skaåka in i USA ska man på den elektroniska blankettenfylla i sitt namn precis som det står i passet. Görman det så får man till svar att namnet innehållerogiltiga tecken. Lyckas man i ett formulär skrivanamnet rätt, så kan man ge sig katten på att iställetser utskriften av bekräftelsen helt galen ut. Det äralltså många som har sett ens namn i tryck som intevet att de ser namnet felstavat. Detta är nog den nyaimperialismen. Utöver det så är också h i Lindhé någotsom ställer till problem för många. Vårt namnsstavning och uttal är inte så praktiskt med andra ord.

ANGÅENDE SLÄKTNAMNET

LINDHÉ - DECEMBER 1992

Johan Otto Frans Lind föddes i Hedemora den 12.6.1792. Hans far hette Carl Fredrik Lind (1760 el.63 -1808) och var född i Kalmar. Hans far i sin tur vartroligen skepparen Erik Lind. Enligt Svenska Ättartal1892 tros släkten vara av tyskt ursprung. Namnettorde väl då vara en försvenskning av det tyska Linde(Lind = Linde,f).

När Dallantvärnet drogs samman och organiserades1808 fick Johan Lind genom en vänlig mellanhandsförsorg fullmakt som furir här och sedermera somsergeant vid “Kongl. Lantvernets Skidlöpare Corps”,som han säger i sina “Minnesanteckningar” påKrigsarkivet.

Efter krigsslutet upplöstes lantvärnet. Den 13 oktober1810 fick han enligt Minnesanteckningarna sid 22 meden tidigare bataljonschefs hjälp anställning som“fourir” (eller förare) vid Andra Gardet (nuvarandeGöta Livgarde) under namnet Johan Linde. Han sägerdärvid: “För något över tvenne mansåldrar tillbakaändrade en av mina förfäder sitt namn - (lik)som deutbytte sin sköld mot ett borgerligt yrke - och har jagi min tur återtagit ett av de bortlagda orden utananspråk på varken det ena eller andra”.


1 1

Men namnet Linde blev det nu inte i rullan, antingendet berodde på ett skrivfel från början eller påmilitärväsendets sinne för korta namn även påunderofficerarna - eller på att den gode Johan heltenkelt minns fel, när han skriver detta Linde den29.3.1871. I Göta Livgardes rullor, volymerna 809-814 (1810-1815) förekommer inte namnet någongång. I december månads namn- och avlöningsrullaför Andra Gardet, Tredje Majorens kompani, dateradden 20.11.1810, står förare Lindh upptagen för förstagången. I kolumnen för “annotationer” står: “SergeantNorgren transporterad till Förste Majorens kompaniefter avskedade furir Petré. I stället befordrad furirLindh under den 31 oktober vid kapten Hallencreutzkompani”. (H. uppehöll Majors tjänst och hanskompani kallas från den 1.3.1811 Tredje Majorensoch fr.o.m. juli 1811 Andre Majorens.)

Fram t.o.m. den 3.6.1811 stavas namnet Lindh irullorna, därefter omväxlar denna stavning med Lindför att under året 1814 nästan genomgående återstavas Lindh.

På namn- och avlöningslistan för december 1814,daterad den 1.1.1815 står det plötsligt “fältväbelnunderofficeren Lindhé”. Det är första gången namnetär belagt vid Andra Gardet, Andre Majorens kompani.

I juli 1815 blev Johan Lindhé fänrik vid Älvsborgsregemente, förste adjutant 1816 och löjtnant 1818 enligtMinnesanteckningarna. Han förekommer inte ofta iregementets sparsamt bevarade material från den härtiden men i alla fall tillräckligt för att bevisanamnbruket. Den 5.11.1814, då Johan Lindh ännutillhörde Andra Gardet, hade officerare ochunderofficerare vid Älvsborgs regemente kommitöverens om en insamling “till högtsalig Hans MajestätsKonung Carl XII:s minnesvård”. Den 24.10.1818konstaterade man att adjutant Lindhe (utan accent) istaben inte fanns med på listan. Till följd avgeneralorder denna dag antecknade sig löjtnant J.Lindhé (med accent) för 3 kronor, konstaterades den4.2.1819.

Regementsskrivaren har ibland uppenbarligen svävati okunnighet om accenten, förmodligen därför att deninte framgick av betoningen. Denna överensstämmerockså med det ursprungliga Linde.

Redan i avlöningslistorna för Andra Gardet märkerman hur unga officerare och underofficerare från ochmed 1812 kan sätta en accent, som inte medförbetoning, på sina namn. Regementsskrivarna bortserofta från den, men då och då finns den i alla fall med.Här några exempel:

Sergeant E. Nordgrén 31.7.1812, 12.9.1813.Korpral Stén 31.12.1812.Förare Vogél 31.5.1812, 5.8.1812.Löjtnant Ehrenbéll31.5.1812, okt. 1812.Underofficeren H. Bèrg okt. 1812.Underofficeren C.L. Thorslów jan. 1813.

Vid en genomgång av namnregistret till ‘’Ny svensksläktbok”, utgiven av Karl A-K son Leijonhuvud 1906,hittade jag följande släktnamn med accent somuppenbarligen inte innebär stavelsebetoning:

Fredrika Lindgrén, f. 1821, dtr till majoren S. LindgrénAlma Lagergréen, f.1868, dtr till stationsinsp. K.Lagergréen.(Enl.W. Lindhé var hennes man “en av mångaofficere, som sökt och funnit anställning vid S.J.”II:15.)Charlotte Sjöstéen, gift med kapten J. von MalmborgKarolina Lenngrén, f. 1840, dtr t. handl. K. Lenngrén,HelsingforsCarolina Forsgrén,f.l835, dtr t. grossh. B. ForsgrénAnna Hellstén, f.1822, dtr t. en hemmansägare iTavastehus länMathilda Lundstén, dtr till M. LarssonJonas Segersteén, f.1869, kapten vid Kalmarregemente.

Det rör sig i viss utsträckning också här om officerare.Endast Johan Lindhé har av ovan angivna exempelfrån Andra Gardet lagt till accenten efter den svenskainsatsen vid slaget i Leipzig i oktober 1813 underkronprins Karl Johans ledning. Segern där kan dåknappast vara den enda anledningen till att man genomaccenten velat “förfranska” sitt namn till Kronprinsensära, vilket min far Ragnar Lindhé uppgav omkring1930. Kanske gäller detta dock just för Johan Lindhé,som deltog i slaget, utmärkte sig där ochuppmärksammades för detta av Kronprinsen, vilkenhan i likhet med många andra officerare ochunderofficerare beundrade. JämförMinnesanteckningarna 1873, -75,-76.

Men Kronprinsen hade redan före slaget vid Leipzighunnit göra värdefulla insatser för sitt nya fosterlandoch kanske är namnbruket med accent åtminstonedelvis ändå en hyllning till honom och ett bevis för deförhoppningar de unga fäste vid honom. Genom detvå första Bernadottarna blev också personnamnenKarl Johan och Oscar mycket frekventa. Oscar hadeöver huvudtaget inte förekommit här tidigare.(E.Tegnér d.y.: Om svenska familjenamn, 1882, s.35.)


1 2

2014

En reflektion efter omläsning av artikeln är att idagtror jag att de kunskaper i språk och uttalsregler (ivårt fall i franska) som är basen för diskussion, intespelar så stor roll som tidigare. Det är idag mångasvenskar med utländska namn, som för oss utansamma språkbakgrund, som vet hur deras namnuttalas. Uttalas förresten inte vårt namn Landé påfranska? Vi heter kanske vad vi blir kallade och kallaross och väljer att stava som vi vill. Men personligenanser jag att om man är noga med att efternamnetstavas korrekt med –é så bör det också märkas iuttalet. Då blir det lite logik i alla fall.

Tycker ni också detta är kul och vill fortsättadiskussionen. Föreningen har ju ett Facebook-konto.Gå in där och fortsätt diskussionen.

Johan Lindhé (med accentuerat e)

Dessutom var man ju i Sverige i kulturellt hänseendeallmänt orienterad mot Frankrike den här tiden. Redanspråkbruket i militära namn- och avlöningslistor, liggare,journaler m.fl. handlingar är rätt influerat av franskan.

May Lindhé

Några funderingar i anslutning till ovanstående.

May har gjort en mycket intressant utredning omsläktnamnets ursprung. Det är också intressant attläsa om bakgrunden till att accent infördes i namn.Dock tycker jag kanske att Mays exempel mer talarför uttalet av Lindhé med “spetsigt” e. Kruxet är attingen vet vad Johan avsåg med accenttecknet. Vadvi vet är att han i sin namnteckning var mycket nogamed att markera den.

May skriver att efter 1813 är det bara Johan, somlagt accent till namnet och därför kanske min merromantiska hypotes kan passa in. Den 1.1.1815 ärdet första gången stavningen Lindhé med accentdyker upp i rullorna. Enligt Minnesanteckningarna varJohan under sommaren 1814 förlagd i Liège(invånarna fransktalande valloner) och lärde där kännaen mycket söt ung flicka, Arnoldine Lamber, som hanblev mycket förtjust i. Citat ur Minnesanteckningarna:“Under den tid Gardena voro inkvarterade här i stadenpasserade icke någon dag som jag icke var bjudeneller gjorde besök i denna familj. Jag var i ordets allravackraste bemärkelse och mening som barn i huset”.- När Johan lämnat Liège fick han brev från Arnoldinedock förmodligen på tyska.

Min hypotes är alltså att det var Arnoldine som lärdeJohan att om e-et i slutet av ord uttalas, skall det påfranska ha accent. Det kan naturligtvis tänkas attJohan inte var medveten om accenternas innebördoch att det är som May skriver att den är endasttillsatt för syns skull. Men å andra sidan känner hanväl till hur accenter används. Han använder dem tillexempel när han skriver “armé” och “Liège”. Johanvar vid tidpunkten för ändringen bara 22 år och detkan ju tänkas att han inte förmådde genomföra ett påden tiden i Sverige måhända ovanligt uttal. Vilkenanledningen nu än må vara så genomförde han inteuttalet medspetsigt e eftersom hans barn, så vitt vikänner till, uttalade det som Lindhe.

Slutsatsen skulle alltså bli alltså att det ur släkthistorisksynpunkt kan anses riktigt att trots accenten användasig av uttalet Lindhe. Men också att den av Johanssonson Rickard genomförda ändringen av uttalet till

Lindhé (med “spetsigt” e) är, med hänsyn tillstavningen, mer korrekt. Det vore intressant att fåreda på om det finns (eller funnits) andra än Rickardsättlingar som har uttalet med accentuerat é.

Hilbert Lindhé

BILDER FRÅN SLÄKTMÖTET 2013

finns här i LindhéBladet på flera ställen, mer finnsatt se på hemsidan www.lindhé.nu (Obs. att accentenska vara med)


1 3

STAFFAN LINDHÉ 75 ÅR

9 JANUARI 2014

Tyvärr blev det inte något kalas när Staffan fyllde 75år eftersom han låg på sjukhus med lunginflammation.Staffan har bott på Freden i hela sitt liv så när som på5 år då han bodde på Lindholmen tillsammans medBirgitta. Med Birgitta fick han Emma och Frida.Emma har två barn och Frida har en dotter. Fridabedriver uppfödning av islandshästar och har 40 – 50hästar i Riddarhyttan där hon bor!

Efter skilsmässan från Birgitta och efter pappaGöstas död flyttade Staffan tillbaka till Fredentillsammans med Lezlie. Staffan trivs alldeles utmärktdär. Han samlar, liksom Gösta gjorde, som en ekorre,men han vet var allting finns.

Strax före Göstas död föddes Staffans och Lezliesförsta barn Rickard. Gösta befann sig på Danderydssjukhus samtidigt som Rickard föddes och Gösta blevvid två tillfällen körd i rullstol till BB-avdelningen ochfick hålla i sitt nyaste barnbarn innan han dog någradagar senare. Staffan och Lezlie har fått ytterligaretre barn – Fredrik, Hanna och Ronald. Rickard bor iVallentuna och har en dotter på 1 år, Fredrik bor i etteget hus på Freden och Ronald bor fortfarandehemma. Det är bara dottern Hanna som inte bor inärheten. Hon går på gastronomiutbildning iKristianstad.

Båtar har utgjort en viktig del i Staffans liv. Detbörjade med ångbåten Saxaren, som sjönk iSaxarfjärden 1964 och som Staffan tillsammans meden kompis bärgade. Andra båtar som ingick i rederiet

var Saga, Sandön och Simson, som främst kördes iStockholms skärgård mellan 1967–1985. Deanvändes för en mängd olika fester, bröllop ochmiddagar.

Vid ett tillfälle lär det ha varit en släktträff på en avbåtarna på Västra Lagnö. Det var middag med dansoch det bar sig inte bättre än att faster Barbro (Bobo)hamnade i vattnet! Båtarna användes också förreguljär trafik i Mälaren, mellan Uppsala, Skoklosteroch Sigtuna. Under två år körde Staffan reguljär trafikpå Vättern.

En stor segelbåt – Gloria – hade Staffanockså under en period och seglade folktill Helsingfors och Mariehamn.Tillsammans med Bertil Lindgren köptesMälardrottningen, vilken Bertil ochnågra vänner omvandlade till det hotellsom den fortfarande används som. Densista båt han ägde – Insula Linnea –köpte han i Holland och seglade hem tillSverige. Den stationerades i Uppsalaoch användes till danskryssningar ochräkkryssningar till Sigtuna.

Djur är ett annat inslag i Staffans liv. Aven tjej som han hade ett förhållande medför länge sedan fick han en gång enpytonorm, som var snäll mot alla som

var snälla mot den. Av en annan tjej fick han senareen java-apa, som han hade i 20 års tid. De brukarinte bli mer än 10 år gamla, men den här blev 23 år.Den älskade att bada och plocka snäckor på sjöbotten.

För närvarande har de 4 hundar i huset, en ridgeback,en jack russel och två chihuahuas. Ridgebacken ficken dag en egen fåtölj att ligga i. Det som hände varatt ridgebacken lade sig där, sedan hoppade jackrusseln upp på hans rygg, därefter kom den enachihuahuan och lade sig på jack russeln och till sluthoppade den sista chihuahuan upp och lade sig högstupp! Det har de fortsatt med att göra.

En ponny och en islandshäst finns på gården, liksomfår. Höns av olika raser finns också. Bäst tyckerStaffan om dvärghönsen. De är så sällskapliga ochtrevliga och värper ägg i alla de färger, som bruna,gröna och blåa. Ankor har man också, vari i ävendvärgankor ingår.

Grattis i efterskott!Stephanie Lindhé

Jubilar


1 4

FÖDDA

BBHABCA CASPER Hans Andreas Mellbert, son tillEllika Torstenius och Jon Mellbert, född 140128

Karl Erik Anton Sidenvall, son till Erik Sidenvall ochMarie Larsson, född 140125

Toste Olof Karl Lindhé, son till Fabian och LinneaLindhé, född 130917

Hugo Nathan Viktor Holting, son till Kajsa LarsbergerHolting och Per Holting, född 130731

Anna Cecilia Holmberg, dotter till Petter Holmberg ochCecilia Holmberg, född 130714

GIFTA

Joel Beckman och Lea Maria Kovac, 140118

AVLIDNA

BBDA Maj-Britt Landqvist, 131127

CARL LINDHÉ 80 ÅR

21 DECEMBER 2014Carl föddes i S:t Göransförsamling den 21december 1934 ochhistorien säger att pappaGösta hade med sig enflaska champagne för attfira tilldragelsen, menpersonalen sade att det varinget för den nyblivnamodern, så den deladesmed personalen. De förstaåren tillbringades påGränsgården i Turebergs utkant, som fortfarande finnskvar men är nära rivning, ihop med hundar, hästar,apa och även en tid med en isbjörnsunge från Skansen,döpt till Snövit. Familjen flyttade till det gamlasoldattorpet Freden i Vallentuna 1940, inköpt 1936,där mamma och pappa började bygga sitt drömhusmed ett hundhus. De flyttade in i ett halvfärdigt hus,efter att de varit tvingade att sälja Gränsgårdentidigare på grund av krigsutbrottet 1939.

Skolgången bestod av fyra år i folkskola i Vallentuna,Whitlockska samskolan (som faktiskt var en privatföregångsskola när det gällde pedagogik och ävenbetygssystem), fick max B i fjärde klass för att höjasvartefter, och Enskilda gymnasiet ett år.

Carl tillbringade kommande vinter på Vemdalsskaletsom allt i allo hos farbror Nils och faster Karin, enfantastisk tid tills det var dags för vårbruket på Freden.

Några veckor före jul 1953 bestämdes det att Carlskulle skickas till Scotland för att åtminstone lära signågot främmande språk, då han ju inte ville gå i skolan.Det blev hos en ung bonde, James Wilson. Carl skullebli bonde, därför blev det på en bondgård. Carl harfortfarande kontakt med familjen och senast hösten2013 hälsade han på och bodde där en vecka. Carllämnade Scotland i oktober 1954 för militärtjänst påhundskolan i tio månader för utbildning till jägarsoldatoch hundförare. Han började sedan jobba på byggeoch var med och byggde Hässelby Gård, för attsenare även resa ut i landet på olika byggprojekt. Carlläste till byggnadsingenjör på STI nu när läslusten komtillbaks. Därefter blev det arbete i pappas golvfirmamed jobb över hela Sverige mellan 1958-1967.

I samband med golvläggningen kom Carl in iplastbranschen där de utvecklade produkter för sinverksamhet, vilket var lönsammare än själva

Jubilar

byggverksamheten. Därifrån var det inte långt tillbåtbranschen, som var igång fram till 1986.Plastverksamheten lades ner 2005 på grund avlokalbrist.

Carl jobbade även parallellt på Arlanda på ettcateringföretag, lastade sprit och mat på flyget i sextonår fram till pension. Där gjorde han även en fackligkarriär som slutade i företagets styrelse.

Carl gifte sig med Lena 1965, Cajsa kom 1966 ochJon 1968. Kajsa och Jon har två barn vardera, flickaoch pojke.

Carls hobbys inkluderar segelflygcertifikat 1963 ochmotorcertifikat 1978 och Carl säger att “jag flyger sålänge jag får”. Under sjuttiotalet gjorde hantillsammans med sin bror Staffan en sejour inomracerbåtssporten. De vann Roslagsloppet varsin gångoch hade en del framgångar utomlands.

Lena och Carl byggde med hjälp av goda vänner ettnytt hus som planerades redan 1963 i en av hagarnapå Freden kallad Sormbacken. Inflyttning skedde den20 december 2006. “Skönt att flytta in i ett nytt ochfräscht hus som man själv åstadkommit, efter att habott i ett enkelt tillbyggt torp”.

Stort grattis i förskott!Stephanie Lindhé


1 5

JUBILARER - 2014

JUBILARER - 2015

90 ÅrCronholm Marianne 13.5

85 ÅrLindhé Ulla 10.3Andersson Inga 21.10

80 ÅrLindhé Gunnel 28.11Lindhé Carl 21.12

75 ÅrLindhé Staffan 9.1Ahlgren Lennart 21.3Schullström Ingegerd 9.7

70 ÅrGrähs Ingrid 30.1Hägg Urban 7.10Norén Christina 2.11Welle-Strand Kari 14.11

65 ÅrWallius Barbro 9.3Leissner Lars 3.5Beckman Mats 6.6Welle-Strand Anne 11.9Lindberg Christina 15.11Sumner Ann-Christine 29.12

60 ÅrLindhé Ann 24.1Zitting Nilsson Maria 25.3Laakso Risto 2.6Wanatowski Birgitta 3.7

50 ÅrEkelund Anders 4.2Schullström Törnsten Christina11.2Frieberg Madeleine 13.2Söderbom Fredrik 17.4Stene Christina 6.5Brodin Mia 22.5Lindhé Patrik 13.7Iverus Martina 10.11

40 ÅrAhlgren Lisa 3.1Eriksson Sofia 5.1Grähs Mats 17.2Kotsakidis Cecilia 15.4Sidenvall Johan 27.5Sumner Johan 26.6Norén Andreas 2.11de Tavares Maura 13.11

10 ÅrSöderberg Brita 30.3

95 ÅrLeissner Margareta 13.3Jansson Rune 10.8Dokken Elsa 8.11

90 ÅrImbert NinoÅkeson Curt 10.1Zitting Marianne 19.2Nordström Fred 9.3Widner Nils 8.10

85 ÅrNordström Erik 16.1Wiesner Karin 1.3Lindhé Richard 29.8Frieberg Klas 19.9Bodin Göran 9.10Schullström Björn 9.12

80 ÅrKjelsen Arvid 15.1Lindhé Arne 23.2Jonsson Bjelfvenstam Eva 25.8Ahlgren Marianne 21.11

75 ÅrLindhé Lena 27.2Norén Christina 15.6Norén Maria 7.7Åqvist Ingegerd 14.11Malm Rolf 5.12

70 ÅrGrönholm Jan 4.1Englund Lennart 9.1Palmstierna Rutger 28.5Hägg Elisabeth 29.6Brunnström Anita 13.8Grähs Lars-Erik 22.10Holmblad Ulf 14.12

65 ÅrGennow Madeleine 14.1Cederlund Henrik 20.1Lindgren Eva 4.2Nordström Carl 19.2Gillsäter Pia 11.4Cronholm Elisabeth 17.4Söderblom Mohammar Omi 24.4Dahlén Anders 1.8Cederlund Eva 6.9

Friis-Fischer Sten 9.9Wallius Ulf 15.9Zitting Björn 27.12

60 ÅrPipping Olof 16.1Hildebeck Inger 25.11Jonsson Björn 31.1Ulander Catharina 26.2Nyman Bo 26.3Nordlöf Eva 12.4Cederlund Carl 15.4Lindgren Ann 28.4Zachrisson Johan 6.6Jansson Susanne 28.6Laakso Ellen 5.7Sjöstedt Mats 30.7Sjöstedt Viveka 8.9Iso-Aho Hildebeck Pirjo 25.9Lindhé Helena 1.12Laakso Anneli 5.12

50 ÅrTrollsås Per-JonasMuhr Micael 4.1Westerlund Lars 22.1Rydeberg Jan 6.2Lindhe Rydh Annika 6.2Bruhn Petersen Jessica 13.4Höglund Boel 23.10Thorén Cicela 25.10Bergman Nina 25.10Lindhé Rolf 28.11Collén Maria 21.12

40 ÅrPalmstierna Peder 2.2Lindhé Fabian 14.3Lindhé Tom 24.3Sköld Emma 30.4Lindberg Niclas 7.5Åqvist Henrik 10.5Söderberg Carin 9.6Larsberger Olof 27.6Malm Emma 9.12

10 ÅrEkelund Jakob 22.1Brunnström Loke 10.3Persson Markus 20.4Åqvist Anton 7.5Sidenvall Aron 29.5Lindhé Siri 14.6Söderberg Diana 20.7Söderberg Ingrid 15.9Wallius Matilda 4.10

Oddving Isac 30.5Reader Saga 8.10Olsson Lindhé Adam 11.10Holmberg Olof 17.11Norén MajaNorén Julia

www.lindhé.nu


1 6

VÄRT ATT VETA

Föreningen har till ändamål att Verka för släktens sammanhållning Tillvarata släktintressen Samla släktens historia

Medlemmar i föreningen är alla födda, adopterade eller ingifta i ättelinjen från Johan Otto Frans Lindhéoch hans tre hustrur Carolina Krusell, Sigrid Wulff och Sophia Blom.Aktiv medlem är den som fyllt 18 år och betalat årsavgift eller bor hos föräldrar som betalat årsavgift. (Enavgift per adress). Årsavgiften är 100 kr/adress.Anmäl Dig genom att betala in årsavgiften via PlusGiro, gärna för tre år i taget. Uppge ditt namn, adress,telefonnummer och e-post adress. PG 34 33 60-4 Släktföreningen Johan Lindhés ättlingar c/o JohanLindhé, John Ericssonsgatan 16, 112 22 Stockholm. Skriv NY medlem på talongen.Adressändringar eller ändrade familjeförhållanden antecknas på talongen eller mailas till någon i styrelseneller direkt till Annika Torstenius.Lindhé Bladet skickas varje år till alla aktiva medlemmar med årsbrev, information om släkten,släkthistoria och en medlemsförteckning.Släktmöte med årsmötesförhandlingar och program för alla åldrar hålls vart tredje år och äger nästagång rum 2016. Inbjudan till släktmöte sänds till alla medlemmar (även icke betalande).Aktiva medlemmar får Släktregistret genom att sätta in portoavgiften – 20 kr – på föreningens PG 34 3360-4. Nya medlemmar får släktregistret utan kostnad.Släktkrönikan av Brita Söderberg finns fortfarande att tillgå. Kontakta Stephanie Lindhé i styrelsen.Släktemblemet – Johans vapen som brosch i guld på blå botten beställs genom att sätta in 45 kr (inkl porto)på föreningens PG 34 33 60-4.Lindhéska släktarkivet M-7 369, 3:1+½ 2 finns i Stockholms stadsarkiv, Kungsklippan 6 i Stockholm.Hänvisa till ovanstående om ni vill besöka arkivet. Om ni vill lämna material eller fråga om arkivet kontaktastyrelsen.

www.lindhé.nu

FÖRENINGENS STYRELSE

Ordförande Omi Söderblom Mohammar, Österlånggatan 39, 111 31 Stockholm 0706-31 06 [email protected]

V. Ordförande Sten-Erik Lindhé, 08-755 65 [email protected]

Sekreterare/Red. Annika Torstenius, Karlavägen 117, 115 26 Stockholm 0708-99 33 [email protected]

Kassör Johan Lindhé, John Ericssonsgatan 16, 112 22 Stockholm 0735-33 76 [email protected]

V. Sekreterare Jörgen Lindhé, Döbelnsgatan 25, 113 58 Stockholm 076-868 60 [email protected]

Suppleant Alice Whitehorn, Hådetorps gård, 642 96 Malmköping 0157-440 [email protected]

Suppleant Stephanie Lindhé, Tappströmsvägen 72, 178 32 Ekerö 070-301 87 [email protected]

Suppleant Rosie Sjöberg, [email protected] Ann Lindgren, [email protected]

[email protected] OBS NY MAILt

släktföreningen johan lindhés ättlingar...

Documents