ONSDAG 16 NOVEMBER 2011

•AM

10

Stockholm

h På stan. Dagens stockholmare: Mistre Tesfaye

”Jag hoppas att jag kan säga att jag är svensk och etiopier”

Fakta. Mistre Tesfaye

Född: �1979, Stockholm.Bor: �Midsommarkransen.Familj: Me, myself and I + föräldrar och lillasyster.Gör: �För mycket samtidigt.Aktuell �med: �Första långfilmen ”I skuggan av Lasermannen”.

Liljeholmen. ”I skuggan av Lasermannen” är Mistre Tesfayes debutlångfilm. Genom den minns han sitt nittiotal med ekono-misk kris och förvirrad främlingsfientlighet i förgrunden. Som fond står arbetarklassförorten Tumba. I morgon visas ett smakprov på Stockholms filmfestival.

Att delar i staden blivit reservat för människor med hög inkomst är läskigt. Det är alltid farligt när folk isolerar sig, när människor inte längre möts, när mångfalden går förlorad.

19 snabba. Festar på Top Nice

Simon Löfrothsimon.lofroth@dn.se

○○Du som var tonåring under första halvan av 90-talet kanske känner igen situationen. Du kommer till en fest och folk är som folk är mest: glada, arga, fulla, ledsna. Unga. Men från stereon hör man konstigt nog Jan Thörn-blom i Ultima Thule sjunga om hur asaguden Höders hiskeliga hicka botas av Balders stora supar. Surrealismen tilltar, för omkring dig bär flertalet fest deltagare bombarjacka, kängor och t-shirtar med allsköns patriotiska bud-skap. Kanske står det 100 procent svensk på någon tröja. Kanske sitter den på dig eller på en barndomsvän du vuxit upp med. Kanske fly-ter du bara med. Eller så undrar du vad fan det är som pågår.

–○Jag var intresserad av att göra film om me-kanismerna bakom den här masspsykosen, som man faktiskt skulle kunna kalla den. Och meka-nismerna stavas i många fall rädsla.

Han har arbetat med manuset till ”I skuggan av Lasermannen” sedan 2006. Den började spelas in i våras och premiären ska hållas hös-ten 2012. På torsdag visas ett utdrag på tio minu-ter på Stockholms filmfestival under kategorin ”Work in progress”. Filmen är till stora delar ba-serad på hans egen uppväxt i Tumba. Han minns den där festen, hur han, hiphopkillen, under ett födelsedagsfirande i en föreningslokal möttes av en tjej som han var lite förälskad i, men som helt plötsligt hade bytt stil till den mer chauvinistiska varianten.

–○Hon hade fulla munderingen: bombarjacka, uppkavlade jeans, kängor, Torshammare. Jag blev chockad och undrade vad som var grejen.

–○Hon svarade att hon tyckte att det var snyggt.

”I skuggan av Lasermannen” handlar om femtonårige Farid som har en svensk mam-ma och en afrikansk pappa. Han växer upp i Tumba och umgås med ett gäng som börjar

kalla sig för ”stolta patrioter”. Farid ser inga problem med detta till en början, men allt ef-tersom gänget får ett mer och mer rasistiskt uttryck upplever Farid en större motsätt-ning i sitt umgänge med dem. Parallellt med denna historia löper en berättelse om Tessan, en Docklands-tjej vars familj drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Hon är också föremål för Farids kärlek. Deras vägar korsas slutligen i en scen då allting ställs på sin spets.

–○Jag vill inte göra en film om en Jackie Arklöv-karaktär. Jag ville inte heller göra en film om La-sermannen eller den nynazistiska kulturen. Jag vill göra en film om gränslandet, säger Mistre Tesfaye.

Han förklarar att han vill skildra alla som lyss-nade på Ultima Thule och tyckte att svenskhet var viktigt, men som inte riktigt var renodlade rasister. Han vill skildra den dåvarande rådande rädslan för att uppfattas som icke-svensk, som annorlunda.

–○Nynazisterna var ju relativt få ändå, de flesta tillhörde en grupp som bara hakade på utan att hysa så extrema åsikter.

Han tillhörde själv invandrargänget och körde hela hiphopgrejen, men några barndomsvänner började klä sig på tidstypiskt patriotmanér. Det var ett märkligt förhållande, eftersom man i rast-hallen i Storvretskolan kunde stå och blänga på varandra trots att man umgicks efter skolan.

–○Det var skumt. Man var så låst i de här posi-tionerna, men när man kom hem satte man sig och spelade tv-spel tillsammans utan att det var några problem.

Det är inte alltför svårt att identifiera likhe-ter mellan 90-talet och vår tid. I kölvattnet av Sverige demokrater som väljs in i riks dagen, en Laserman-kopias härjningar i Malmö och en global finanskris kan man tycka att tidpunkten är den rätta för en sedelärande tillbakablick i fiktiv form. Men Mistre Tesfaye håller inte riktigt med. Han tycker att vi är långt ifrån en si-

tuation liknande 90-talets. Han menar att med-vetenheten i det etablerade samhället är större i dag, att fler inser vad som är farligt, vad man måste stå emot.

–○Men samtidigt är samhället mer heterogent nu, i dag existerar flera olika verkligheter bred-vid varandra bara i Stockholm. Att delar i staden blivit reservat för människor med hög inkomst är läskigt. Det är alltid farligt när folk isolerar sig, när människor inte längre möts, när mångfalden går förlorad.

Mistre Tesfaye var ett slags observatör när han växte upp. Han kunde tidigt se företeelser från olika vinklar och analysera dem; han fick således en förståelse för båda sidor och såg hur de et-niskt svenska killarna blev rädda för ett utomstå-ende hot i en omvälvande tid då Sverige tog emot ett stort antal flyktingar på kort tid. Samtidigt var han själv mörkhyad och kände hur klimatet blev allt mer skrämmande. Allt detta har hjälpt ho-nom i hans filmskapande.

Efter att ha experimenterat med olika uttrycks-sätt fastnade han slutligen för film, där han fas-cinerades över kraften i hur text och bild förena-des och blev någonting nytt, någonting som var både och i stället för antingen eller. Men filmkar-riären har varit krokig. När han var nitton flyt-tade han från Tumba till Västerås för att studera till ingenjör. Efter ett och ett halvt år hoppade han av. Han insåg att han gjorde våld på sig själv och på sina drömmar.

–○Det var det värsta jag gjort, men i efterhand ser jag att det var en existentiell upplevelse. Jag var tvungen att konfrontera mig själv och det var viktigt.Vilka �förändringar �ser �du �i �samhällsklimatet � �i �dag, �när �du �är �håller �på �att �återskapa �ditt � �90-tal?

–○Sverige är ett mer blandat, mångkulturellt samhälle nu. Jag hoppas att jag kan säga att jag är svensk och etiopier, att jag inte behöver vara antingen eller, vilket jag tycker präglade 90-ta-let.

Min �senaste �FB-status: �It is hard to make arrangements with oneself.Så �tar �jag �mig �till �jobbet: Buss/pro-menad (beroende på väder och när jag vaknar).Här �äter �jag �i �Stockholm: Tre Vänner, Midsommarkransen.Här �festar �jag �i �Stockholm: �Top Nice (klubb/konstkollektiv).Mest �överskattat �i �Stockholm: �Tunnelbanan.

Min �favoritförort: � �Tumba.Dit �flög �jag �senast �från �Arlanda: Lissabon.Om �jag �bestämde �över �Stockholm �i �en �dag �skulle �jag: �Uppmana folk att lämna sin geografiska ”comfort zone” och åka till delar av staden de aldrig varit i. Stockholm

är så mycket mer än man tror.Vilket �transportmedel �borde �Stockholm �satsa �på: Fler promenadstråk.Min �stamkrog: �Babylon, Södermalm.Om �jag �vann �tio � �miljoner: �Skulle jag slippa jobba dubbelt/trippelt för att ha råd

att göra den här filmen.Skulle �jag �inte �vilja �byta �liv �med: Mig själv.Mitt �livs �värsta �ögonblick: �Som deprimerad 20-åring i en mörk studentkorridor.Det �vill �jag �hinna �göra �innan �jag �dör: �Skaffa barn? Det �värsta �med �Stockholmare: � �Pratar för högt i mobilen på tunnelbanan.

Här �träffas �vi:

Färgfabriken

Promenadstråk �åt �folket. � Foto: Anders Wiklund

ONSDAG 16 NOVEMBER 2011

•AM

11

Stockholm

h På stan. Dagens stockholmare: Mistre Tesfaye

” Jag �vill �inte �göra �en �film �om �en �Jackie �Arklöv-karaktär. �Jag �vill �göra �en �film �om �gränslandet”, �säger �Mistre �Tesfaye �om �sin �långfilmsdebut. Foto: Erich Stering

I huvudet just nuFilmfinansiering 50% Undervisning 24%Filmfestival 24%Kärlek 1%Träning 1%