Rödluvan

Ett organ för:

Nr 2/2012 Jättemarxistisk idédebatt

Kamp för fri abort i Kenya Jennifer Kyllergård skriver om kvinno-kamp i praktiken på sid. 4-5 Politik in på bara skinnet Ellinor Eriksson skriver om ett ämne som är värt att ta på allvar. Sid. 8

Allt åt alla i sängen! Tvåsamhet är ett förlegat ideal häv-dar Madeleine Bengtsson på sid. 11. Klasskamp Felix Samuelsson och Maral Mavizi drömmer om de-mokrati på Bäck-ängsgymnasiet. Sid. 14 Palme lever! Joakim Krüger odödligförklarar Olof Palmes gärning på sid. 17

TEMA:

Det privata är politiskt

Information om SSU klubbarna: Borås: SSU Frihet: Kontaktperson: Felix Samuelsson: 070-3884869 Borås S-studenter: Kontaktperson: Henrik Yrlid: 076-8056520 SSU Fraternitas : (skolklubb på Bäckängsgymnasiet) Kontaktperson: Nastasia Joldzic: 073-9816776 SSU Hässleholmen: Vilande (kontakta distriktet vid intresse) SSU Sjöbo: Kontaktperson: Zakaria Zaoui: 076-8784132 Mark: Röda Fanan/Röd Rebell Vilande (kontakta distriktet vid intresse) Ulricehamn: Kontaktperson: Ruza Glavic : 076-3482456

Rödluvan är ett organ för SSU Södra Älvs-borg och gratis.

Ansvarig utgivare: Mikael M Karlsson

Redaktionskommittén för nr 2/12: Madeleine Bengtsson Felix Samuelsson Jennifer Kyllergård Therése Björklund Anton Löberg Anna Klaar Maral Mavizi Andreas Gullstrand Joachim Krüger Olof Yrlid

Formgivning: Mikael M Karlsson Felix Samuelsson

Illustrationer: Maral Mavizi Felix Samuelsson Malin Emanuelsson

För mer information: Telefon: 033-236650, 0703-236610 Hemsida: www.ssusodraalvsborg.se

Postadress: SSU Södra Älvsborg Sparregatan 12 B, 4 tr. 503 36 Borås

Therése Björklund skriver här om makten över den egna kroppen och samhällets syn på kropps-behåring.

Under finalen av melodifestivalen sträcker en kvinna med ett glädje-tjut upp händerna i luften och visar en hårtofs i armhålan. Bilden sprids som löpeld och mobbningen är igång. De slår snabbt fast att hon är ful och äcklig, antagligen också ef-terbliven för att hon glömt, eller helt enkelt valt att inte raka sig un-der armarna.

”Vi föds inte med en hyvel i hand, utan fostras till att skala bort varenda hår-strå ”

Snabbt bildades två lag, de som var hårhatare och de som var all in fa-vour för hår på och mellan ben samt under armarna. Debatten växte, glåporden hårdnade och vad

som från början var en reaktion mot armhålehår utvecklades till att handla om vad män borde tillåta oss kvinnor att göra. Män ska ha hår på sin kropp, det är naturligt och sexigt. Skäggstubb tackar ingen nej till när det sitter på en man, men när en kvinna väljer bort att ansa sina mörka, tjocka hårstrån på hakan, ja då måtte djävulen ta hen-ne. Hårhatarna, vilka vi kan kalla för männen, anser att dessa mobb-ningskampanjer som vi såg nu i vå-ras är helt okej. Männen tycker inte att de gör fel, för de jämför fjunet i kvinnans armhåla (ty deras eget hår är manligt, fräscht och helt normalt) med att inte duscha på flera veckor. Hår på fel plats, det vill säga kvinnans armhåla, ben och underliv, är en medveten pro-vokation i syfte att hota deras världsbild och deras ideal. Det är en farlig normbrytande tendens som måste tryckas ner och utrotas.

2 rödluvan

Om SSU Södra Älvsborg Inledare

Om Rödluvan

Det första anmärkningsvärda un-der diskussionens gång, var den brist på intelligens som dessa män visade - att kvinnor är ohåriga är naturligt, det är därför de rakar sig. Okej. De rakar bort något som fortsätter växa ut därför att det är naturligt med en ohårig kropp? Varför i hela friden är vi kvinnor då håriga, varför måste vi raka oss, om det nu är det ohåriga som är naturligt för oss?

”Hår på fel plats, det vill säga kvinnans armhåla, ben och underliv, är en medveten provokation i syfte att hota deras världsbild och deras ide-al.” Det andra anmärkningsvärda un-der diskussionens gång var det an-tal tjejer som ställde sig på hårha-tarnas sida, de som frenetiskt plockade bort varenda fjun på sina kroppar så fort de dök upp. De skjuter sig själva, och oss andra i foten, när de ställer sig på förövar-nas sida, när de accepterar sitt evi-ga fängelse och sin dom att för all-tid bli bunden till ett onaturligt ideal. Oavsett hur hårig, eller ohå-rig man är, så är det själva rakning-en som är onaturlig. Vi föds inte med en hyvel i hand, utan fostras till att skala bort varenda hårstrå tills kroppen flås inpå bara benen. Men säga vad man vill om vad som är attraktivt och/eller inte, hårde-batten konkretiserade ett förtryck och en ojämställdhet många tycks glömt bort. Man pratar om kvin-nors rätt att vara det ena eller

det andra, huruvida hår är natur-ligt för män men inte för kvinnor, om det är rätt eller fel att vilja att sin partner ser ut på det enda eller andra sättet. Detta pratar man om när svaret är självklart, och det be-tyder att vi inte kommit någon-stans i vår kamp för lika villkor mellan könen. Vi har inte kommit ett enda steg på vägen. Men under tre månaders tid fick en hårtuss oss att tänka till likt aldrig förr. Hoppas bara det kommer fler tus-sar, för vi måste hålla lågan vid liv. Vi måste få bubblan att spricka, att vattnet rinner över kanten. Först då kommer en förändring ske på riktigt. För just nu sitter väl majori-

teten av "Ta håret tillbaka!" an-hängarna med rakhyveln i högsta hugg. Men fler än tidigare lägger samma rakhyvel på hyllan.

Therése Björklund SSU Frihet

I redaktionen inför detta nummer har 6 killar och 5 tjejer medverkat. Som illustratörer och skribenter medverkar allt som allt 12 tjejer och 5 killar. Betyg: Toppen!

3 rödluvan

Feministpolisen

Abort är en mänsklig rättighet. Men Jennifer Kyl-lergård berättar här om Kenya där kvinnor är de största abortmotståndarna. Åsikten att varje kvinna ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp och kunna välja att göra abort är säkerligen allmänt delad av er läsare samt många andra i detta avlånga land. Givetvis finns det alltid de som är av motsatt åsikt och det är viktigt att respek-tera dem för deras syn på abort också.

”För hur vi än vrider och vänder på frågan måste vi förr eller senare komma till insikt om att varje människa har rätten att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv.” I ett land nästan 7000 kilometer bort från Sverige, närmare bestämt Kenya, är debat-ten kring abort både aktuell och hetlevrad. Abort är i alla dess former olaglig i Kenya och den allmänna opinionen om metoden är i mångt och mycket raka motsatsen till den svenska. I augusti 2010 hölls en folk-omröstning om förslag till en ny konstitu-tion som hade tagits fram i Kenya. Trots att det fanns flera tämligen radikala lagför-slag i författningen blev ingen fråga så hett debatterad som den angående abort. Både religiösa företrädare, representanter för politiska rörelser och vanliga medborgare slängde fram argument efter argument emot det nya förslaget, vars egentliga in-nehåll gällde huruvida man skulle legalise-ra abort för kvinnor som av synnerligen – lägg betoning på ordet synnerligen – medi-cinska skäl inte kunde behålla barnet där-för att deras egen hälsa stod på spel. Men

trots en hård debatt och höjd kritik mot abortförsla-get valde majoriteten av de kenyaner som deltog i valet att rösta för den nya konstitutionen – kanske snarare på grund av att den erbjöd andra positiva för-slag som vägde upp abortkritiken. Hursomhelst kan man inte utesluta det faktum att en stor andel av väl-jarna röstade nej just på grund av sitt starka mot-stånd till abort. Naturligtvis kan denna debatt verka väldigt fånig och abortlagändringen ineffektiv i våra ögon, men låt mig trots allt påminna er om att detta beslut fortfarande är ett – om än mycket litet – steg i rätt riktning. Det är ett tecken på att det finns många kenyaner som är beredda att kompromissa och bortse från vissa syn-punkter för att samhället ska kunna utvecklas demo-kratiskt och där individen får större befogenheter att forma sitt eget liv.

4 rödluvan

Tema: Det privata är politiskt

En intressant iakttagelse att också lyfta fram är det faktum att de som verkar göra störst motstånd mot abort i Kenya är kvinnorna. I debatten sticker kvin-norna tydligt ut med sina åsikter och räds inte för att förklara varför de är emot ingreppet; deras tro. Ke-nya är ett mycket religiöst land, med stora andelar av framförallt kristna och muslimer, men även mindre grupper av indiska och afrikanska religioner. Å andra sidan har Kenyas kvinnor även en tung, social press på sig att föda barn och föra vidare familjenamnet, ta hand om hushållet och stödja sina makar, såsom den allmänna uppfattningen om kvinnans roll i samhället i Kenya ser ut. Detta kan bidra till att de känner en skyldighet att behålla barnet.

”Abort är i alla dess former olaglig i Kenya och den all-männa opinionen om meto-den är i mångt och mycket raka motsatsen till den svens-ka.” Den här berättelsen från en kenyansk dagstidning ger ett konkret exempel på abortmotståndet i landet. Kvinnan som bodde i en by på landsbygden hade bli-vit gravid mot sin vilja och valde att själv göra abort i hemlighet då det är olagligt. Några dagar efter att hon tagit ur fostret upptäcktes vad hon hade gjort av några bybor. För detta blev hon totalt utfryst av samhället och fick sitta sju år i fängel-se. Detta är fruktansvärt. Ingen kvinna ska behöva känna sig tvungen att inte söka professionell hjälp vid abort. Ingen kvinna ska behöva riskera sitt eget liv, bli dömd till fängelse eller att samhället vänder henne ryggen för ett val som varje kvinna har rätt att fatta. Kanske är det viktigaste av allt att vi, oberoende av om vi är kenyaner, svens-kar eller från någon annanstans i värl-den, respekterar människor för deras olika syn på abort, även de som är emot ingreppet av olika skäl. Det vi i

SSU kan göra å andra sidan är att samtidigt arbeta aktivt för att ändra opinionen och kämpa för att alla länder ska få igenom lagar som tillåter fri abort, för att de kvinnor som av en eller annan anledning fak-tiskt inte vill eller kan behålla barnet ska ha rätt att välja abort som alternativ. För hur vi än vrider och vänder på frågan måste vi förr eller senare komma till insikt om att varje människa har rätt att bestäm-ma över sin egen kropp och sitt eget liv.

Jennifer Kyllergård SSU Frihet

5 rödluvan

Tema: Det privata är politiskt

6 rödluvan

Tema: Det privata är politiskt

Alla har inte samma sexuella läggning, men däremot måste man respektera alla oavsett vem de attrahe-ras av. Det hävdar i alla fall Joakim Krüger som här skriver om sin syn på heteronormen. Heteronormen, vad är det för något egentligen? Tja, enkelt uttryckt så kan man säga att heterosexualitet är vad som nästan alltid är sett som det normala, inte bara i vardagliga livet, utan också i media. Homo- och bisexuella har onekligen fått åtnjuta enor-ma framgångar ända sedan början av 1970-talet, sär-skilt i Sverige. Stämpeln som sinnesjukdom har tagits bort, och idag har HBT-personer rätt till äktenskap och adoption. Men trots detta så är det något som inte riktigt stämmer. Om nu homo- och bisexuella re-lativt öppet kan samexistera med heterosexuella i da-gens samhälle, var finns då dessa personer i media? Att försöka hitta någon bok, serietidning eller film där hjälten är en bög, eller där en homosexuell man över-huvudtaget har en framstående roll är som att försöka hitta en nål i en höstack. Det finns många fler exempel där lesbiska har framstående roller, men dessa är of-tast skapade som sexuella fantasier och nämns nästan aldrig i mainstream-kulturen. Ett undantag vad gäller filmer är dock den ökända fil-men Brokeback Mountain som i princip handlar om två cowboys som blir förälskade och sedan under att par veckor varje år träffas på "fiskesemester" för att hålla relationen hemlig för sina fruar. På nästan alla nyhetsprogram och talkshows så förlöj-ligades fil men, även i Sverige, och de flesta filmrecen-senter ville helst inte prata för mycket om filmen.

TV-reklamen för filmen fick dras in då TV-stationerna dagligen fick tusentals klagomål från tittare. Det stod klart att under samhällets polerade homovänliga yta så puttrade fortfarande fördomar och avsky.

”Att försöka hitta någon bok, serietid-ning eller film där hjälten är en bög, el-ler där en homosexuell man överhuvud-taget har en framstående roll är som att försöka hitta en nål i en höstack.” Den överväldigande majoriteten av alla människor har alltid varit och kommer alltid att vara heterosexuella. Faktum är att människoartens överlevnad hänger i princip på det. Det är det vanliga, det som uppfattas som norm av de flesta och normer i sig behöver inte vara fel. Att de flesta svenskar är vita är en norm som faktiskt är mer uppenbar än heteronormen. Men är vit hud-färg dålig bara för att den är en norm? Självklart inte. Det är bara ett faktum och kan inte i sig självt ha vare sig en negativ eller positiv betydelse. På precis samma sätt så bär inte heller heterosexualitet på vare sig en negativ eller positiv betydelse. Vad som kan vara fel är innehållet i en norm. Det vill säga om normen innebär att allt annat är fel, att bara heterosexuella får gifta sig, adoptera och ärva och så vidare. Om normen innebär att folk som inte är hete-rosexuella diskrimineras så är den, i min mening, fel.

I västvärlden så är det få länder som fortfarande har lagstiftningar som förnekar homo- och bisexuellas rät-tigheter, och de blir allt färre med tiden. Dock så sker såklart bakslag med jämna mellanrum, ibland på de mest oväntade platser. År 2008 röstades i delstaten Kalifornien, i USA, ige-nom "Proposition 8" som definierade äktenskap som mellan en man och en kvinna. Detta gjorde det omöj-ligt för homosexuella att gifta sig. Idag har denna pro-position dragits tillbaka då den bröt mot USA:s grund-lag. Men vad som tog de flesta med förvåning när denna proposition gick igenom i första hand, är att den största grupp som röstade för den var den fattiga svarta befolkning-en i Kalifornien. En förtryckt grupp hade alltså utövat förtryck mot en annan grupp. Varför? Tja, det finns en klar för-klaring till detta; brist på utbildning. Det är knap-past någon hemlighet att okunskap föder fördomar. Upproret mot "Proposition 8" var som starkast bland den vita medelklassen. De som som har tillgång till de bästa skolorna och har råd att gå på college. Det var knappast en tillfäl-lighet att det var den ge-neration i Sverige som fått uppleva en mängd skolre-former under sena 1950- och tidiga 1960-talet som under 1970- och 1980-talet drev på att alla har lika värde, även bögar, flator och transor.

Heteronormen är ett komplicerat ämne, men det är en sak som är säker. Så länge okunskap råder och vis-sa grupper behandlas sämre på grund av sin hudfärg, så kommer även andra grupper att hamna i kläm på grund av sin sexualitet.

Joachim Krüger SSU Frihet

7 rödluvan

Tema: Det privata är politiskt

8 rödluvan

Tema: Det privata är politiskt

Många påstår att sexualpolitik är något som vi inte bör prioritera. Men det är inte sant. Ellinor Eriksson förklarar varför. Jag stod där i SSU-kongressens talarstol. Det var dags för mig att för första gången vara förbundsstyrelsens föredragande för ett område. Nervigt. De första mi-nuterna föredrog jag styrelsens förslag och tackade för ett bra utskottsarbete. Sen släpptes debatten fri. Eller, för att säga sanningen, den släpptes inte bara fri - den spårade ur! Tidigare debattklimat var helt plötsligt som bortblåst. Det kom flamsiga inlägg om allt från personers egna sexuella preferenser till någon som anklagade en an-nan för att vara positiv till fontanellsex (ett fruktans-värt fenomen som det inte anstår mig att definiera). Mer drama och humor än på bio, tyckte nog vissa ombud. Tydligen gällde inte rim och reson när det på något sätt handlade om sex. Tydligen upplevdes inte den debatten som tillräckligt politiskt viktig för att bemö-da förbereda, samordna sig och för att – ursäkta mig – hålla pli på sina ombud. Den här händelsen var förvisso ett nederlag för mig personligen, men framförallt ett nederlag för hela SSU, eftersom den är symptomatiskt för synen på sexualpolitiken som något oviktigt. Allt för ofta förminskas sexualpolitiken till mjuka, för att inte säga ultrasofta, frågor. ”Jo visst, det är väl viktigt, men inget jag tycker behöver lyftas fram”. Varianter på den meningen har jag hört lika ofta som Reinfeldt säger ansvar. Men den behöver visst lyftas fram! Oftare och på ett

mer seriöst sätt. För sexualpolitik, precis som all an-nan politik, är inte flams, det är allvar. För de flesta är det en livsnödvändighet, som Afzelius sjöng.

Alltför många människor lever utan makt över sin sexualitet och rätten att få bestämma över sin egen kropp. För många handlar sexualpolitiken om liv och död. Det gäller exempelvis rätten till abort och pre-ventivmedel, att inte utsättas för könsstympning, och att få vård som smittad av en sexuellt överförbar sjukdom. Universella, individuella och okränkbara rättigheter som tyvärr kränks varje dag runt om i världen.

Den sexualpolitiska kampen är en frihetskamp, och de segrar som är vunna har varit frihetsskapande. Med samma logik betyder det att när politikutveck-lingen på området står stilla, när debatten inte förs, finns det en risk för att friheten inte växer. När mora-liserande, ofta konservativa, åsikter vinner gehör runt om i världen, så innebär det att friheten för många människor kommer minska.

Det är inte värdigt en ung, progressiv arbetarrörelse att ha flamsdebatter på området. Det är inte heller seriöst eller respektfullt mot de människor som riske-rar sina liv kämpandes för frågorna. HBT-aktivisterna i Iran eller de som genomför illegala aborter på våld-tagna kvinnor i Nicaragua förtjänar inte en diskussion om fontanellsex. Vårt principprogram inleds med meningen ”målet för Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund är människors frigörelse”. Det går lätt att applicera på sexualpolitiken. Och det måste vi göra oftare.

Ellinor Eriksson Förbudssekreterare SSU

9 rödluvan

Tema: Det privata är politiskt

Det är sent på natten. Nairobi. Minibussen med beru-sade svenskar rullar fram i rask takt i den komplicera-de djungeln av asfalterade och icke-asfalterade gator. Vi är på väg hem från en nattklubb. Bussen rundar ett svagt upplyst hörn där ett gäng prostituerade kvinnor står och väntar på nattens arbete. En svenne smäller upp bussfönstret och tjoar: ”Wohoo sexy whores! We wanna do you!” Tjejer och killar hånskrattar i bussen. Kvinnorna i sina korta shorts och vippiga kjolar vinkar en aning förlägna tillbaka med fastklistrade vita leenden.

”Skäms. Över att komma från samma land som människor som inte fattar.” Jag sitter tyst längst bak i bussen och säger inte ett ord. Skäms. Över att komma från samma land som män-niskor som inte fattar. Jag tror jag fattar och jag hoppas att jag gör det. De där människorna skulle inte stå där varje natt om de hade ett alternativ. Det är ju därför de måste göra det. DE HAR INGET ANNAT VAL. Det har jag fattat.

Jennifer Kyllergård SSU Frihet

När jag en fredagskväll sitter och läser om viken roll utformningen av det svenska socialförsäkringssyste-met hade för genusordningen inför terminens sista tenta slår det mig, historien är inte så avlägsen. Gus-tav Möllers ord till Partistyrelsen, uttalade för över

60år sedan, är lika relevanta idag. ”Anser man, att det enda viktiga är att skapa ett budgetöver-skott?... När jag lyssnar på diskus-sionen har jag fått uppfattningen att partistyrelsen anser, att jag är en alldeles för gammalmodig so-cialdemokrat. Det är som om par-tiet skulle gå över till att bli ett administrerande parti och inget annat… Personligen måste jag beklaga, att partistyrelsen anser, att status quo är vad som behövs, när det gäller socialpolitiken.” Detta var i en tid då maktens, so-lidaritetens och den ekonomiska effektivitetens villkor förändra-des. Att finna likheter med da-gens politiska klimat, globalise-ring och befarade demografiska kris är inte svårt. Det får mig att

bli hoppfull, kunde vi gör det då, bygga upp världens bästa välfärdsstat, ska vi väl kunna göra det igen. Allt som behöv är folk som inte fastnar i pragmatiska och begränsande tankebanor utan vågar utmana och tän-ka stort, nytt och ideologiskt. Och vilka skulle vara bättre lämpade än oss? Upp till kamp kamrater!

Sofia Bohlin Ordf. SSU Södra Älvsborg

P-piller har länge setts som ett medel för kvinnas frigörelse, men stämmer det idag? Johanna Mår-tensson ifrågasätter här sin egen syn på p-piller. Möjligheten att välja bort sin biologi är ett sexualpo-litiskt frihetsintyg. Det brukar vi i alla fall hävda. Rät-ten att välja bort sin kropps erbjudanden innebär också en hantering av en rad dilemman. Det finns nämligen en del att välja mellan i preventivmedels-svängen. Vi står helt fria att välja vad vi vill; subven-tionerna duggar tätt efter valfri ung svensk kvinna. Men ordet valfrihet verkar föreskriva en möjlighet att komma rätt; vi ska vara fria att välja därför att det kan bli fel i annat fall. Jag undrar bara: är vi fria? Jag har länge tänkt på p-pillren som emancipation i pillerform. P-pillrets historia är ju just en historia om ett segertåg över massiva barnkullar och ofrivilliga föräldraskap. Det kvinnliga ödet var innan p-pillrets födelse en fråga om tur och säkra perioder. Folklore-traditionen påbjöd flickor, som inte ville bli gravida, blod från harar, torkade bävertestiklar upplösta i al-kohol, urin från baggar eller gammalt badvatten. P-pillret var det första viktiga steget mot en sexuell re-volution; med pillret skulle också kvinnan kunna löpa amok. Jag funderar vidare på detta med historisk kontext. P-pillren började säljas och användas av svenska kvin-nor då det svenska samhället gick in i sin berömda guldålder. Då man började ha råd med sitt folkhem. Samtidigt som kvinnan för första gången hade möj-lighet att reglera sin reproduktiva förmåga fick hon alltså också möjlighet att arbeta, en tryggad ålder-dom, en enhetsskola, en hög sysselsättning och en rimlig chans att studera. Frihetskatapulten för 1900-talskvinnan stavas p-piller och progressiv socialpoli-tik/utbildnings/arbetsmarknads-politik. Hinke Berg-gren, socialisten och sexualupplysaren, menade för-resten i sitt berömda föredrag med titeln ”Kärlek

utan barn” från 1935 att preventivmedel var en klassfråga. Överklassen hade redan kunskap om pre-ventivmetoder. Därför var preventivfrågan kontro-versiell; de stora barnkullarna från arbetarklassen försåg samhället med kanonmat och billig arbets-kraft.

”Frihetskatapulten för 1900-talskvinnan stavas p-piller” När jag någon gång under sommaren 2012 läste fri-lansjournalisten Elin Grelssons krönika ”En bedövad generation” trillade jag av min trygga preventivme-delsstol. Elin Grelsson ställde frågor jag sällan hört. Hon undrar om jag visste hur mycket läkemedelindu-strin tjänar på unga tjejers rädsla för att bli gravida, om jag tänkt på det faktum att det ett quick fix att skriva ut p-piller (för att min anställningsbarhettar stora kliv framåt när min månatliga helvetesmens-verk kapas av lite hormoner). Hon undrar också om jag visste att det finns få uppföljande studier på p-pillrens påverkan på kroppen eller om jag tänkt på det faktum att preventivmedel fortfarande betraktas som ett kvinnligt dilemma. En fråga för henne. På 1950-talet var pillret en symbol för kvinnlig frigö-relse. Idag undrar jag om inte ifrågasättande av det-samma är ett tecken på något sunt. Men bara om vi kan konstatera att det inte är ett privilegie att behö-va välja mellan ”något förhöjd risk för bröstcancer”, ”depression” och ”minskad sexlust”. Ja, att leva är att ta risker. Det underliga är bara att det verkar vara de med något kortare urinrör som ska ta riskerna, eller också förnöjt luta sig tillbaka och avsäga sig sin sexualitet.

Johanna Mårtensson Distriktssekretare SSU Skåne

Tema: Det privata är politiskt

10 rödluvan

11 rödluvan

I ett förhållande ska man vara två, säger vissa. Men Madeleine Bengtsson påstår att det finns ett sätt där personerna själva - inte samhället - sätter gränserna för sitt förhållande. Du känner säkert igen dig. Du är tillsammans med någon som du trivs bra med och som gör dig glad. Ni funkar ihop, delar lika på sysslor. Men något fattas. Du känner dig kanske attraherad av någon annan, funderar på hur det skulle vara att ha sex med en klasskamrat till exempel. Med då-ligt samvete slår du ifrån dig tan-ken - så kan jag ju inte känna! Jag är ju i ett förhållande nu! Varför känner vi så? Kan vi och ska vi begära ALLT från våra partners? Ska din partner vara både bra på att prata känslor, vara förälder till era eventuella barn, skön i sängen och jämställd när det gäller hem-arbete så blir det ganska svårt att nå målet. Det är ju omöjligt att uppfylla alla önskemål! Är det rimligt att vi ska begä-ra det av varandra? Vissa personer kanske vi vill ha barn ihop med, andra vill vi se på film med, ytterligare andra hångla eller prata filosofi med. Eller så vill vi ha en viss typ av sex med en person och en annan typ av sex med någon annan. Är det fel? Varifrån kommer känslan av att det är fel? Det finns inga lagar som säger att vi bara får ha sex med en person. Det finns heller inga lagar som säger hur många en får vara ihop med (däremot får en bara vara gift med en person). Istället för lagar är det normer, sociala regler, som skapar känslan av skam när vi har känslor för någon mer än den vi är tillsam

mans med. Vill vi följa dessa förlegade normer eller vill vi bryta dem och öppna upp för en ny typ av rela-tioner där kraven är realistiska och alla kan få utlopp för sina känslor? Jag förespråkar relationsanarki. Relationsanarkister gör ingen skillnad på vänskaps- och kärleksrelationer. Därmed kan vi ha flera parallella relationer som kan

vara både vänskapliga, sensuella och sexuella. Självklart bygger inte relations-anarki på otrohet och om att såra varandra. Tvärtom. Det handlar om att vara ärlig och öppen, inte dölja sitt rätta jag för den andra. Göra det som känns bra för båda parter. I prak-tiken innebär det att prata om vad som är okej, sätta upp villkor som båda i relationen är överens om. På så vis undviks känslor av svartsjuka och missunnsamhet.

Parförhållanden och giftermål hör till en svunnen tid innan vi fick ett samhälle. Innan vi hade välfärd och trygghetssystem var det klokt att gifta sig; då var en någorlunda säker på att den andra i förhållandet skulle hjälpa till med försörjningen och hjälpa till un-der svåra tider. Att hålla sig till en och samma part-ner var det enda trygghetssystemet. I dagens samhälle ska vi inte behöva vara beroende av varandra ekonomiskt. Istället ska vi må bra och frigöra oss från normer och regler som inte fyller nå-gon funktion mer än att vara moralkonservativa. Den fria kärleken är framtiden!

Madeleine Bengtsson Studieledare Borås S-studenter

Tema: Det privata är politiskt

Detta händer i Södra

SSU Borås ingår sedan länge i ett nätverk som heter Asylrörelsen i Borås. Den 20 juni anordnades en ma-nifestation mot ett antal utvisningar av flyktingar i Borås. Sanna Widell höll tal för SSU:s räkning. Här finns ett utdrag ur talet: Varje dag kämpar människor för att förhindra utvis-ning av människor som du och jag. Varje dag kämpar andra människor för att förvisa männi-skor som du och jag. Engels sa en gång: ”Existensen av nationer är inte bara en förut-sättning för internationalismen - den är också en förutsättning för socialismen.” Sverige är det land i världen som flest gånger blivit dömd i FN:s tortyrkommitté, men trots det fortsätter vårt så himla neutrala land att tvångsutvisa människor som redan berövats rätten till stabilitet och med-mänsklighet. Trots det att människorättsorganisatio-ner gjort bedömningar av vad Migrationsverket kallat ”en rättvis dom” och därefter vädjat bödeln till sun-dare förnuft. Trots det så fortsätter yxan att falla, först i Sverige sedan i Afghanistan, Iran eller Irak. Det är därför vi står här i dag, som en enad front som motsätter oss en sådan behandling av dagens hjälp-behövande kamrater. Solidaritet har aldrig varit viktigare än när det är skill-naden mellan ett liv och en död. Det är en farlig väg att vandra där man börjar hänga ut sina jämlikar, kastar ut dem i smutsen. Med en politik som tillåter folket att byta ut sin moral mot

passivitet och förnekelse så har vi inte bara förlorat vår syster eller bror, vi har också förlorat oss själva. Behöver jag liksom ens nämna civilbefolkningen un-der andra världskriget? När folk hör svensk flykting-politik så vill inte jag att de ska förknippa det med hur vi fråntar asylsökande deras temporära hopp och frihet, jag vill att de ska tänka på hur vi skapar dem

en möjlighet, en möjlighet till bostad, till jobb, familj och framtidsdrömmar. Men, om då vi som har råd att kosta på oss sådana drömmar inte finns där för dagens frihetsfattiga, vem visar oss då vägen när vi söker den? För som Marx en gång sa: ”Faran för livet består för indivi-den i att förlora sig själv. Ofri-heten är därför den egentliga, dödliga faran för människan.” Varje dag kämpar människor

för att förhindra utvisning av människor som du och jag. SSU har alltid varit en förkämpe för de försvaga-de, de förtryckta i samhället. Kapitlet om vår politik i världen inleds på vår hemsida med att ”Vi i SSU arbe-tar för en rättvis och demokratisk värld. Att svält, krig och förtryck måste bekämpas.” Jag menar, att vi i SSU därigenom arbetar för en fortsättningsvis solida-risk värld. Där utvisning, tortyr och dödsdomar måste bekämpas. Jag vill inte stå här uppe och garantera er en human flyktingpolitik, jag vill att en human flyktingpolitik alltid ska garantera oss. Garantera oss ett liv av trygghet, rättigheter och människovärde!

12 rödluvan

Detta händer i Södra

På Bäckängsgymnasiet fick estetklasserna besked om att de skulle splittras. Men eleverna vägrade. Och vann. Här skriver Felix Samuelsson hur det gick till när eleverna tog makten över sin skola. Demokrati ska inte enbart vara något som existerar i parlament, utan även i skolors korridorer och klass-rum. Tyvärr så sträcker sig inte demokratin dit än, rektorer är inte valda av eleverna på skolan – som det ser ut idag är skolan en diktatur. Därför är elev-kamp en nödvändighet för att elever ska få sin röst hörd. Elevkamp sker när elever gemensamt sätter gränser för vad de anser rimligt inom verksamheten. Dent tar den sig i uttryck på betydligt synligare sätt när ele-vers kollektiva missnöje över bristen på demokrati leder till uppror mot de beslut som tagits ovanför deras huvuden. På Bäckängsgymnasiet har elevkampen nyligen slagit rot i form av protester mot en splittring av estetklas-serna. De olika inriktningarna har tidigare gått i dela-de klasser, men enligt beslut av rektorn så skulle ele-verna delas upp efter inriktning. Detta fick flera ele-ver att se rött och därför organisera sig för föränd-ring. Tillsammans fick de igenom sina krav – klasser-na splittrades inte. Eleverna lärde sig även någonting för framtiden, en knuten näve kan inte krossas. En av dessa elever var Maral Mavizi, aktiv i SSU I Borås. Rödluvan har mött henne för en intervju. Hur reagerade din klass på splittringen? Vi vägrade acceptera splittringen. Det räckte med ett nytt betygsystem och annorlunda kurser än de vi har haft i högstadiet. Vi började skicka ut namnlistor i olika klasser, men också informera elever som gick i

korridorerna samt bad dem att skriva på. Vi skapade även ett facebookevenemang för att hålla alla upp-daterade och diskutera. Vad stötte ni på för motgångar? Skolans vuxna, inklusive rektorn, vägrade ta in det vi sa och våra krav. Det var inte viktigt vad vi tyckte el-ler kände. Vi fick beskedet om klassplittringarna två veckor innan sommaravslutningen. Under den tiden skulle vi hinna reagera och kämpa för vår sak. Vad stötte ni på för framgångar? Vår kamp nådde ut till media och blev intervjuade i radio så vi nådde ut bättre än innan. Vi fick se hur stödet växte och namninsamlingarna blev tjockare, elever och föräldrar lyssnade till oss. Alla elever var enade och hade starka argument för sin sak. Vad lärde ni er av kampen? Vi lärde oss hur viktigt det är att informera, och ska-pa debatt. Skapa en delaktighet. Vi lärde oss att ti-den kan vara ett stort problem. Då vi hade så begrän-sat med tid fick vi agera fort. Framförallt så lärde vi oss att man är starka tillsammans. Har du något tips till andra som vill organisera mot-stånd? Mina tips till skolkamp eller kamp överhuvudtaget är att man måste organisera sig, sedan informera. Be-rätta vad som skett och vad som är orättvist och var-för. Skapa debatt och lär dig argumentera för din kamp. Kontakta media, skriv insändare, debattartik-lar. Men det viktigaste av allt är att inte förlora hop-pet.

Felix Samuelsson SSU Frihet

13 rödluvan

14 rödluvan

Debatt

Islamism är ett hot påstår västvärlden. Men Mo-hammed Kossir skriver här att det som kallas för islamism likväl kan vara en frigörande kraft. För några dagar sedan läste jag en artikel som en so-cialdemokrat publicerade på Newsmill där han kriti-serade Sveriges inställning till den arabiska våren just på grund av att “islamitiska partier” blir folkvalda. Hade orden kommit från en högerextrem person hade det inte förvånat mig, men att dessa ord kom från socialdemokrater var nytt för mig. Strunta i “islamistiska partier” och i deras politik, strunta i allt, så länge det står islam i något sammanhang blir folk automatisk skeptiska till innehållet. Vi har tidningar i västvärlden där ordet terror alltid används tillsammans med ordet islam/muslim. Vi har muslimska män som på grund av skägget de bär stän-digt utsätts för kränkningar och förföljelser och hot. Vi har muslimska kvinnor som av övertygelse bär på en klädsel som i många länder i Europa har blivit kri-minaliserade. I Frankrike måste dessa kvinnor betala böter på flera tusen kronor eller hamna i fängelse för sitt kläddval. Jag själv har varit utsatt för den här sär-behandlingen på grund av min tro. På en resa till London för ett år sedan med min klass på över 50 personer var jag den enda som tvingades genomgå den kontroversiella skanningmaskinen. Jag blev plockad från kön och tagen till ett rum där jag och mina väskor blev ordentligt genomsökta. Inte ett ord kunde jag säga om det. Över en miljard personer I världen delar den muslimska tron men när det kom-mer till “terrorhotet” kränks våra mänskliga rättighe-ter och detta verkar vara accepterat av de flesta. Men om vi återgår till arabiska våren så handlar det bara om att folket är trötta på diktatur. De letar efter en utväg och i dagsläget är det enbart muslimska partier de kan lita på. Låt mig ta ett historiskt exem-

pel. År 1991 vann det ”islamistiska” partiet i Algeriet ett demokratiskt val. Men militären gick in och upp-löste partiet, presidenten avsattes och rymde i exil till Marocko och en blodig massaker inleddes mot algerierna. Värst drabbade var medlemmarna i det muslimska partiet där de som överlevde var tvungna att, precis som presidenten, fly landet. Att de vann valet demokratiskt utgjorde ett hot för det styrande militären och dess intressen i landet och kunde mili-tären inte acceptera.

”Muslimska partier utgör ett hot för de nuvarande regimerna i mellanöstern och Nordafrika.” ”Terrorhotet” används inte enbart i västvärlden. Vi har diktaturer i mellanöstern och Nordafrika som an-vänder det som argument till de bombningar och massakrer de utför på befolkningen, ett argument som används för att få västvärldens sympati och stöd. Muslimska partier utgör ett hot för de nuvaran-de regimerna i mellanöstern och Nordafrika. Mohammed Morsi, från muslimska broderskapet, var en av de politiska fångar som fängslades under Mu-baraks tid och han var en av frontfigurerna under den egyptiska revolutionen. Nyliggen vann han presi-dentvalet i Egypten i det första demokratiska val nå-gonsin. En skrämmande nyhet för några men gläd-jande för de flesta egyptier. På samma sätt som soci-aldemokrater världen över vet vad Francois Hollande står för och blev glada över hans vinst så vet alla muslimer vad Morsi står för och är glada för hans vinst.

Mohammed Kossir Borås S-studenter

15 rödluvan

Debatt

Alla SSU-distrikt är inte som Södra Älvsborg. Det konstaterar Elisabet Fjellström efter en flytt till jämtland. Att flytta till norrland är något som man inte gör speciellt spontant, det kräver noggrann planering och dessutom att man inte ger upp när man kommit så pass långt som till Orsa finnmark. Där civilisatio-nen helt tagit slut. Det som finns kvar är eventuella järnvägsspår och nedlagda bensinstationer (tur att vi tankade i Mora). Man blir efter ett tag helt överty-gad om att det inte kommer att finnas något mer samhälle någon stans. Lite som världens undergång.

”Första SSU-mötet på denna nya plats. Det är beviset på att vi inte är hemma.” Sedan kommer Sveg. När Sveg är räddningen känner i alla fall jag något är väldigt, väldigt fel. Ni som varit till Sveg vet vad jag menar. Speciellt när man börjar titta på den stora hund, nej, panda, nej, björnen! som står där och ser ståtlig ut. Världens högsta trä-björn (hund/panda). Den måste ha placerats där för att människor ska vakna upp och inse att skogsbyg-den tog slut. Finns ingen annan förklaring. Vi överlevde flytten, inflyttningen, den inledande osäkerheten. Första SSU-mötet på denna nya plats. Det är bevi-set på att vi inte är hemma. De begag-nade möblerna känns okej, stöket och de miljarder papper och böcker som samlats utan att någon riktigt tagit an-svar för dem känns också riktigt bra. Sedan i någon form av trygghetsnarko-mani börjar vi trevande “ privatisering-ar inom vård och omsorg är dåligt”,

“Marx”, “Björklund”, “För att lösa de globala energi-problemen bör småskaliga lösningar vara en själv-klarhet”. I jämtland, får vi veta, har man länge expe-rimenterat med privata alternativ inom vård och omsorg, så länge det fungerar som kommunen vill, Marx hade väl vissa bra idéer men inte längre, man har väldigt mycket vattenkraft som försörjer hela Sverige så småskalighet känns inte lockande. Vi ena-des om att folkpartiets ordförande i alla fall inte såg skolan så som vi tyckte att den bör vara. Inget ont som inte har något gott med sig. Första SSU-mötet på denna nya plats. Det är beviset på att vi inte är hemma. Speciellt när det finns dem som är “för jämställdhet” i stället för att vara feminister. Speciellt när visionen om ett bättre samhälle för alla eventuellt får stryka på foten för nämndkrav. Speciellt när det föreslås att man inte ska vara emot monarkin då det just nu är populärt bland folket med människor som föds in i sitt ämbete. Speciellt då känns det lite, lite ensamt. Tur att vi fortfarande har biblioteken kvar.

Elisabet Fjellström Pantarei,

S-studenter i Östersund

Kultur

16 rödluvan

Poesi & Konst

Att vara tick tack tick tack som en klocka som ett ur fungerar inte i ur och skur då solen lockar, lovar att dagen är alltid och nu. Att dagen kom efter långa vintern, långa natten, att dagen kom trots allt. Ska vi då stanna tick tack, tick tack. Att vi som inte behövt dra ned persiennerna hela natten, hela vintern nu för att kunna sova måste täcka våra fönster när dagen kommer. När är dag, när är natt, här är evighet med ljusa skratt. Att viska, lyssna, ropa! dags för ljus, dags för långa steg över mark som varit täckt av snö, dags för hopp rakt ut i det vatten som varit täckt av is. Dags för mod och stilla kärlek till nu och förut. Vi stillar klockan inom oss, den som är till för andra, den som säger tick tack för något annat än kärlek. Att acceptera nattens slut, att älska gryningens ljus, att vända sig om vid låga skratt.

Elisabet Fjellström Pantarei,

S-studenter i Östersund

Klasskämpens ABC, K som i kamrat Vad är det finaste man kan kalla en annan människa? Du kanske ofta suttit och funderat på den saken och här kommer svaret. Det är inte ”vänstersosse”, det är inte ”elfsborgare”, det är inte ”…men så är han/hon också från Södra Älvs-borg”. Svaret är betydligt mer okomplicerat än så. Svaret är Kam-rat.

”Det viktiga är vilka vär-deringar man står för.” Inte nog med att det är könsneut-ralt, det är dessutom enkelt att säga och signalerar att vi alla är del av samma rörelse. Bärare av sam-ma vision. Det är inte ens etnicitet, kön, klass eller ålder som är det vik-tiga. Det viktiga är vilka värderingar man står för. Nu snackar jag inte vilka idiotiska idéer som helst. Jag snackar förstås om socialdemokra-tin. Inte den ”trötta” socialdemo-kratin som media så ofta vill tala om utan den levande evigt framåt-strävande socialdemokratin bäran-de på idéerna om frihet jämlikhet och broderskap. Vi är alla delar av en helhet, vi är alla delar av en rö-relse. Mötesdeltagare, se din nästa i ögonen, ta din kamrat i hand, blicka bort mot den stigande solen och le med förvisningen om att vi förhoppningsviss kommer att vinna nästa val.

Olof Yrlid Borås S-studenter

Boktips! Underbara dagar framför oss. Hen-rik Berggrens biografi över Olof Pal-me är i min åsikt en informativ och väl skriven berättelse av Olof Pal-mes liv och gärning. Biografins struktur är klassisk och Berggrens avsikt är att teckna ett porträtt av Olof Palme i helfigur och inte bara skildra honom som en politiker, or-ganisatör eller debattör. Det är bra då mycket av Palmes energi inom alla dessa områden för det mesta förklaras av uppväxten i den svens-ka överklassen.

”Palme uppfattades redan i väldigt ung ålder som ett underbarn.”

Palme var alltså från eliten inom sverige, men han blev ändå social-demokrat. Han bytte med andra ord sida i politiken och samhällsde-batten. Det gjorde att han beskyll-des för att ha svikit sin klass och sålt sig till den politiska makten. Som politiker beskrivs Olof Palme som en strategisk, polemisk och stundtals även arrogant person. Men Berggren hävdar att detta var ett intellektuellt personlighetsdrag som Palme begagnade använde för att skärpa och klargöra motsätt-ningar. Det är ofta i boken det nämns hur Palme använt sin intelligens för att finta andra politiker i diskussioner eller föra fram reformer trots i mi-noritets-styre, tack vare otroligt komplicerade strategiska planer och fällor. Men Palme uppfattades

redan i väldigt ung ålder som ett underbarn. Han började skolan tidi-gare än andra och han blev student redan som 17-åring. Det var ingen lätt uppgift, men Olof Palme satte Sverige på alla världens tungor. Han förde Sveriges affärer till ett internationellt plan. Han hade också det engagemanget som fick honom att ställa sig på de för-trycktas och exploaterades sida oavsett om det gällde Vietnams ci-vila krigsoffer, Sydafrikas förtryckta svarta befolkning eller Polens Soli-daritetsrörelse.

”Palme var alltså från eli-ten inom sverige, men han blev ändå socialde-mokrat.” Det enda jag nog känner var nega-tivt med boken är att den ibland känns mer som en akurat historisk berrätelse än en personlig insyn på sveriges mest kontroversiella politi-ker. Kort sagt den känns lite torr och utdragen på vissa ställen. Dess-utom så är det ibland uppenbart att Berggren inte riktigt vet vad vissa politiska ideologier innebär och han blandar ganska ofta ihop Kommu-nism med Kollektivism. Eller Libera-lism med Liberterianism. Det går dock att ha överseende med detta. Jag rekommenderar denna bok för den som är intresserad, men den är nog dock inte någon kvällsläsning för den som ska lägga sig.

Joachim Krüger SSU Frihet

Kultur

17 rödluvan

18 rödluvan

Serie

19 rödluvan

Serie

Posttidning B Till Kamrat: SSU Södra Älvsborg Sparregatan 12 B 503 35 Borås

SSU Frihets möten. SSU Frihet har möten varje onsdag klockan 17.00 i SSU-lokalen på allégatan 61. Gäller även över sommaren. Kontakta klubbansvarig (se sid. 2) för mer info. Borås S-studenters möten. Kampen tar inte sommarlov. Men S-studenter passar på att lägga om sin verksamhet lite. Därför tar vi en paus från våra tisdagsmöten. Den 14 augusti kör vi igång igen med mö-ten varje tisdag klockan 18.00 i SSU-lokalen på allégatan 61. Studiecirkel. Borås S-studenter anordnar en studiecirkel om islamofobi. Vi läser Hatet mot muslimer av Andreas Malm och diskuterar den tillsammans. Vi träffas 28 juni, 5 juli, 12 juli och 19 juli. Alltid klockan 18.00, alltid SSU-lokalen (vid fint väder sätter vi oss utomhus, men vi samlas alltid i lokalen). Kontakta klubbansvarig (se sid. 2) för mer info. Ship to Gaza-konsert. Borås S-studenter och SSU Frihet fixar en stödfest för Ship to Gaza den 11 juli klockan 18.00 på hemgården. Massa grymma band och annat skoj! Alla intäkter går till Ship to Gaza. Boka in det datumet redan nu! Minnesstund för massakern på Utöya. Den 22 juli 2011 mördades 69 av våra kamrater på Utöya. På ettårsdagen av denna fruktansvärda händelse anordnar vi en minnesstund. Vi samlas 13.00 på Stora Torget i Borås. Liseberg. SSU Frihet tycker att klasskamp ska vara roligt. Därför åker vi till Liseberg i sommar för att ha skoj tillsammans. Alla medlemmar är välkomna att hänga på. Hör av dig till klubbansvarig (se sid. 2) för info om datum etc. Studiebesök. SSU Frihet gör en tur runt om i stadens museer. Alla medlemmar är välkomna. Hör av dig till klubbansvarig (se sid. 2) för info om datum etc. Grillkväll. SSU Frihet och Borås S-studenter bjuder upp till fest! Här ska det ätas sojakorv och drickas Cuba Cola! Håll utskick i veckomejlen eller på facebook för mer info. Högskolan öppnar. När Borås Högskola öppnar för hösten ska Borås S-studenter vara där för att dela ut startpacket till alla studenter. Ett grymt tillfälle att värva medlemmar så missa inte! Kulturrevolutionen. ”Går den inte att dansa/sjunga/måla/dikta/skådespela till är den inte vår revolu-tion!”. I höst bjuder SSU Södra Älvsborg in till en storhelg om kultur! Vi fixar workshops om serieteck-ning, debatterar kulturpolitik och lär oss skriva politiska låtar. Mer info om tid och plats kommer senare. Kommer bli grymt så missa inte! (Med överseende för förändringar. Vill du veta mer gå in på www.ssusodraalvsborg.se och börja prenu-merera på vårt nyhetsbrev eller kontakta resp. klubbansvarig, se sida 2. Ett bra tips är också att gilla distriktets sida på facebook. All distriktets verksamhet är gratis för medlemmar och alkohol- samt drog-fri. Redaktionen rekommenderar att ni klipper ut denna sida och sätter upp på kylskåpet.)