rödluvan nr 3-2012 - dags att dra ett streck över arbetslinjen?

Rödluvan

Ett organ för:

Nr 3/2012 Endast döda fiskar följer strömmen

Jobbet från helvetet Emelie Christensson berättar i detta nummer av Rödlu-van om arbetslin-jens baksida. Sid. 4-5 Sådan är kapitalismen Martin Spångberg funderar kring hur kapitalismen funge-rar på sid. 6-7

Mer fritid åt folket! Livet är mer än ar-betslivet. Därför slår Johan Dahlberg ett slag för sex tim-mars arbetsdag på sid. 10 ”Hej, det är jag som är Marx!” Magnus Thor skri-ver om en av histo-riens största tänka-re . Sid. 14 Den fredliga Kultur-revolutionen Anna Klaar skriver om kulturrevolutio-nen på sid. 15

TEMA:

Dags att dra ett streck

över arbetslinjen?

Information om SSU klubbarna: Borås: SSU Frihet: Kontaktperson: Felix Samuelsson: 070-3884869 Borås S-studenter: Kontaktperson: Henrik Yrlid: 076-8056520 SSU Fraternitas : (skolklubb på Bäckängsgymnasiet) Kontaktperson: Nastasia Joldzic: 073-9816776 SSU Hässleholmen: Vilande (kontakta distriktet vid intresse) SSU Sjöbo: Kontaktperson: Zakaria Zaoui: 076-8784132 Mark: Röda Fanan/Röd Rebell Vilande (kontakta distriktet vid intresse) Ulricehamn: Kontaktperson: Ruza Glavic : 076-3482456

Rödluvan är ett organ för SSU Södra Älvs-borg och gratis.

Ansvarig utgivare: Mikael M Karlsson

Redaktionskommittén för nr 3/12: Madeleine Bengtsson Felix Samuelsson Anna Klaar Johan Dahlberg Sanna Widell Simon Ryndal Adam Löberg Olof Yrlid Emelie Christensson

Formgivning: Mikael M Karlsson Felix Samuelsson Anna Klaar

Illustrationer: Sanna Widell Anna Klaar

För mer information: Telefon: 033-236650, 0703-236610 Hemsida: www.ssusodraalvsborg.se

Postadress: SSU Södra Älvsborg Sparregatan 12 B, 4 tr. 503 36 Borås

Den moderatledda regeringen slår sig ofta för bröstet med att de lyck-ats väl med sin så kallade arbetslin-je. Men hur ser denna arbetslinje ut i verkligheten? Livet längs ar-betslinjen består för många av evighetslånga dagar i en arbetslös-het utan slut. För andra är varda-gen ett omöjligt pussel mellan tre deltidsjobb som ändå inte ger en lön som täcker mer än det absolut nödvändigaste. Regeringens ar-betslinje handlar inte om att skapa jobb. Den handlar om att pressa tillbaka arbetarna för att företagen ska kunna göra större vinster. Ar-betslinjen är en stenhård klass-kamp ovanifrån. I detta nummer av Rödluvan grans-kar vi arbetslinjens baksida. Emelie Christensson skriver om helvetet hon gick igenom när hon arbetade som telefonförsäljare på Transcom i Borås. Med nio och en halv tim-mars arbetsdag och orimliga för-säljningskrav håller chefen arbetar-na i ett järngrepp. Och i slutet av månaden kan lönen hamna på ynka 7500 kronor. Resultatet blir utslitna arbetare. Men företagen kan lugnt håva in nya vinster. Arbetarpoeten Simon Ryndal bi-drar i detta nummer av Rödluvan med en dikt om drivkrafterna på företaget där han jobbar. Chefen vill att företaget ska gå bra för att han ska kunna göra mer vinst. Si-mon och hans arbetskamrer vill att företaget ska gå bra så att de kan

få behålla jobbet. ”En strävar åt samma håll men med olika mål”. Socialdemokraterna har länge talat om vikten av full sysselsättning. Det är bra. En hög arbetslöshet pressar tillbaka arbetarklassens positioner. Men arbetslinjens allt brutalare verklighet visar att vi ock-så måste börja prata om hur män-niskor faktiskt har det på jobbet. Arbetsplatser som Transcom pas-sar inte in i en socialdemokratisk vision om ett gott samhälle.

”Arbetslinjen är en sten-hård klasskamp ovan-ifrån” Med arbetslinjen flyttar borglighe-ten fram sina positioner. Överklas-sen kan festa loss med hjälp av sto-ra skattesänkningar, men notan får betalas av oss som jobbar i deras företag. Arbetarrörelsen måste nu ställa sig frågan: är det inte dags att dra ett streck över arbetslinjen?

Anna Klaar Mikael M Karlsson

I detta nummer kommer 10 texter från män och 10 från kvinnor. 8 bilder är målade av kvinnor och 1 bild är målad av en man.

2 rödluvan

Om SSU Södra Älvsborg Inledare

Om Rödluvan

Feministpolisen informerar

Tema: Dags att dra ett streck över arbetslinjen?

3 rödluvan

Betyg: Kan det bli mycket bättre?

Emelie Christensson arbetade i våras som telefon-försäljare på företaget Transcom. Eller helvet på jor-den som det också kan kallas. Här berättar hon en historia om livet längs arbetslinjen som regeringen inte vill att du ska känna till. Vänligen tänk dig in i den livssituation jag nu kommer att beskriva. (OBS! Anser du inte att ditt arbete på-verkar din livssituation kan denna artikel för dig bli svårläst). Du jobbar 9,5 timmar per dag (08:30-18:00). Du har en 10 minuters rast på förmiddagen och en lika lång på eftermiddagen. Du har även en halvtimmes lunch rast under vilken du springer upp till lunchrummet, grabbar tag i din lunchlåda, står i kö 10-15 min i vän-tan på en ledig mikrovågsugn. Värmer maten under 2 min, slänger i dig maten på 10 min och springer ner till din arbetsstation och börjar jobba igen. I slutet av månaden får du ut en lön på 7500 kronor av vilken någon konsult på Manpower tagit en rejäl slant av. Konsulterna får en bra bit av din lön för att dom avskedar alla arbetare som inte pallar arbets-trycket på företaget, samt för att dessa konsulter er-sätter allt folk som fått sparken med nytt folk (Kretsloppstänk á la högerpolitik). Skapar arbetsplatser som denna samhällen som: Mår bra? (Personlig frihet, fysisk och psykisk hälsa). Svar: Nej Växer? (Hållbarhet). Svar: Nej Utvecklas? (Framtidsvisioner). Svar: Nej Skapar arbetsplatser som denna motivation för män-niskor att jobba sig upp till en chefsposition? (Vilket därmed får arbetarna att jobba mer och hårdare, vil-ket gynnar företagets tillväxt) Svar: Ja. Men det är på

bekostnad av människors mående, växtkraft och ut-veckling. Och därmed på bekostnad av samhällets mående, växtkraft och utveckling. Hur mycket bevismaterial måste vi lägga fram för att högern ska förstå att det inte är kapitalismen som får "hjulen att snurra"? Det är health care-reformer och människors tro på "change" och jämlikhet. Bevis? Kolla på en av västvärldens mest crashade ekonomi: USA.

”Att övertyga chefen på Transcom att vi måste jobba tillsammans för en bättre värld är a lost battle.” Tänk om Obamas visioner äntrat makten 100 år tidi-gare (och fått vänstra till sig tills idag); inget politiskt styrt apartheid, inget Amerikanskt tortyrfängelse vid namn Guatanamo och inga barnsliga George Bush-hämnd-aktioner som kostat miljontals oskyldiga barns liv. Nej, patriotism är inget att vara stolt över. Att vi alla är lika olika, att vi alla är lika värda och för-tjänar samma chanser i livet. Vilket land eller familj man än är född i och vem man än är. Den insikten är något att vara stolt över.

Antingen sympatiserar man med "vänsterskalan", el-ler så kan man rösta på "högerskalan" och samtidigt be till gud att man blir den där konsulten på Manpo-wer och tittar på när andra människor jobbar in ens lön snarare än att bli arbetaren som sliter för att sälja den där sista livförsäkringen så att man lyckas få en lön över till sig själv stor nog att räcka till hyra, mat och tvättmedel.

4 rödluvan


För i den så kallade "välfärden" som borgarna bygger upp så gäller det att grilla eller att bli grillad. Ingen vill bli grillad, då återstår ett alternativ. ( Ett tredje skulle förvisso vara att jobba inom den offentliga sek-torn.) För högern finns det en begränsad elit med ett begränsat antal platser. För visst kan inte alla jobba som chefer och bemanningskonsulter? Vissa männi-skor måste väl ha otur och "sakna" motivation? Vem ska annars utföra själva arbetet? Reinfeldt har då inte haft otur och inte gör han sitt arbete heller. Min frustration är påtaglig, min frustration över att högern ser friheten som frihet att jobba sig upp till chefspositionen. Inte frihe-ten att göra världen en bättre plats. Hur gör vi det? Jo, Peter! (gruppchefen på Transcom) Tillsammans! Att övertyga chefen på Transcom att vi mås-te jobba tillsammans för en bättre värld är a lost battle. Men du som läser Rödluvan, dig har jag stort förtroende för. =) Peter sa till mig några dagar innan jag fick sparken/fick min frihet tillbaka: "Du låter som en robot! Du är ingen robot, du måste låta vänlig och skapa kontakt med kunderna." Nej, jag är definitivt inte någon robot! Jag är en människa, men i min värld kan bara robo-tar låta vänliga på befallning. Tyvärr kan i alla fall inte jag låta vänlig efter 9 timmars tele-fonförsäljning (ett av mina otaliga tillkorta-kommanden som människa.) Men i en värld som drivs av kapitalistiskt vinstintresse blir vi mer och mer tvungna att fungera som just robotar, som muttrar i ett maskineri. Skulle maskineriet minska i kapa-citet på grund av dig, ja då är det sparken som gäller och man hamnar längre och läng-re ifrån den sociala välfärden och närmare social exkludering. Sätter vi detta arbetsmarknadsklimat i spel leder det hela samhället närma-re desperation vilket långsiktigt leder till minskad frihet, ökad brottslighet och klimat-kris.

Kapitalist-strategin följt av ett obegrän-sat vinstintresse är för dagens värld och samhälle inte helt jättebra. Tur att det finns så mycket an-nat super bra som inser detta! Vi sossar till exempel. Tillbaka till seger år 2014!

Emelie Christensson Borås S-studenter

5 rödluvan


6 rödluvan


Känner du att du inte riktigt förstår hur samhället fungerar eller helt enkelt bara vill lära dig mer? Mar-tin Spånberg går igenom hur kapitalismen fungerar. Denna text kan man läsa helt själv eller diskutera till-sammans med några kamrater. Kapitalism är något vi ständigt måste leva i. Det är ett ekonomiskt system som finns där mitt framför oss och som vi upplever vare sig vi vill eller inte. Kapitalismen är bara ett av många samhällssystem som har funnits och är inte som många säger ett resultat av den mänskliga naturen. . Kapitalismen är ett av de yngsta samhällssystemen vi har. Innan kapitalismen jobbade människor som bönder på en adelsmans mark och in-nan dess var man förmodligen en slav som såldes runt eller fick stanna på en gård, man kan alltså inte säga att den mänskliga naturen är kapitalistisk för varför har vi då inte levt i ett kapitalistiskt system hela tiden? För att förstå dagens samhälle får man undersöka vanliga händelser och genom det dra slutsatser. Ett exempel är Nour som precis har börjat jobba på McDonalds. Diskussionsfrågor kommer hänga med på vägen: Nour är en student som pluggar till lågstadielärare och har uppehåll från plugget under sommaren. Detta gör att Nour förlorar sina studiemedel och måste skaffa en inkomst för att få råd att betala hyran och inte tvingas svälta. Även om Nour nästan skulle kunna överleva på kommunens socialbidrag så skulle Nour få en försämrad levnadsstandard och andra skulle se på Nour som ett problem. Man kan nästan säga att Nour är tvungen att skaffa ett jobb, annars överlever hon inte socialt. Vad motiverar Nour att jobba? Diskutera!

Nour arbetar hårt och hon försöker göra det bästa hon kan för att inte förlora jobbet. Precis som sina ar-betskamrater så motstår hon stressen och försöker le mot kunderna, men efter jobbet vill hon bara sluta tänka på det. Även fast Nour inte klagar ofta så tycker hon det är konstigt att ingen kommenterar att den manlige restaurangägaren ibland nyper till tjejerna. Nour tycker det är jobbigt och kontaktar facket på job-bet och de säger att de ska ta hand om det. När Nour nästa vecka ska försöka skaffa nya arbetstider så ne-kas hon av restaurangägaren, senare får hon reda på att hon har fått sparken. Varför klagar inte någon av personalen på att restau-rangägaren tafsar? Diskutera! Nour har nu blivit arbetslös och måste snabbt skaffa ett jobb för att betala sin hyra. Nour lyckas efter lång tid få tag i ett jobb men det är svartjobb som städare, vilket innebär att hon inte har något lagligt skydd. Nour förlorar jobbet när hon får reda på att någon an-nan kan tänka sig att ta jobbet för 75 % av Nours lön. Nour bestämmer sig därför att sänka sig till hälften av sin ursprungliga lön för att behålla jobbet. Vem tjänar egentligen på att Nour tävlar om att sänka sin lön? Diskutera! Nour vill inte sänka sin lön ännu mer så hon kommer överens med de andra städarna att inte låta ägaren för städföretaget sparka folk, för annars skulle ingen våga strejka. De försöker även få med sina arbetslösa vänner i pakten och Nour får även med sig några ar-betskamrater från McDonalds. När de ställer upp för varandra höjer de både sina löner och får mer att säga till om på sina egna arbetsplatser. Det är något som Nour tar med sig senare i livet när hon ska börja jobba som lågstadielärare. Hur lyckades Nour höja sin lön? Diskutera!

Kapitalismen är ett tydligt klassamhälle som exemplet visar på. Nour är precis som de flesta av oss tvungen att jobba för någon annan för att överleva och är där-med en del av arbetarklassen. Restaurangägaren där-emot är till skillnad från arbetarklassen inte tvungen att jobba för en lön utan hans pengar bygger på vinsten från företaget. Vinsten i sin tur bygger på att restaurangägaren har anställt människor som kan ut-föra arbetet åt honom. Anledningen till varför han kan anställa folk och bestämma över vad de ska göra är för att han äger själva restaurangen och har alltså rätten att bestämma vilka som ska arbeta där och vad de ska göra. Eftersom han äger så spelar t.ex. demo-krati ingen roll. Även om alla arbetare på McDonalds vill göra billiga, nyttiga hamburgare så får de inte göra det - även fast de är många fler än vad restaurangägaren är. De som äger före-tagen brukar oftast kallas för kapitalis-ter. Att det finns en konflikt mellan kapitalis-terna och arbetarklassen är rätt tydlig och är vad som karaktäriserar kapitalis-men. Några få personer utgör de som äger företagen och har därmed makten över vad som händer med jordens resur-ser och vad som tillverkas. De andra är arbetarklass och är de som måste jobba åt kapitalisterna för att få del av de saker som de själva skapar. När Nour kritisera-de ägaren fick hon inte behålla jobbet, vilket att ingen annan på arbetsplatsen vågade klaga – detta är ett exempel på en maktrelation. När sedan alla som job-bade på McDonalds och städföretaget gick samman och samarbetade så blev maktförhållandet förändrat. Eftersom ägarna behöver människor som jobbar på sina företag för att själva få en inkomst. Den anti-kapitalistiska rörelsen är inte bara människor som vill ha bättre ar-betsvillkor och högre löner. De vill också utrota hela det kapitalistiska klassamhäl-let för att ge plats åt ett klasslöst sam

hälle. Där finns inte en arbetarklass som är beroende av kapitalister och kapitalisterna finns inte heller ef-tersom de måste ha en arbetarklass för att överleva. Istället styrs företagen av de som jobbar - helt demo-kratiskt. Socialdemokratin har till en början agerat anti-kapitalistiskt men har över hundra år tyvärr inte hittat en faktisk strategi för att bekämpa kapitalis-men. Hur ska man uppnå det klasslösa samhället? Diskute-ra! (En svår fråga men det finns inga rätt eller fel)

Martin Spånberg Studieledare i SSU Jönköpings Län

7 rödluvan


8 rödluvan


Pirrigt, travande och förväntansfullt. Anna Klaar pratar med sin syster om hur det var för henne för-sta gången hon jobbade. Sommaren är för många mer än bara ledighet. För många ungdomar betyder sommarlovet att skolan byts ut mot ett jobb. Både för att få en extra inkomst men kanske mer viktigt för den arbetslivserfarenhe-ten som det ger. Det är också en chans att få ett för-sta jobb. Hur är det att byta skolan mot ett jobb? Denna sommar så fick min syster sitt första jobb, ett fyra veckors arbete på Saga teatern. Hur var det innan du började? Nervöst, man vet inte riktigt vad man ska vänta sig. Jag visste egentligen inte vad det var jag skulle göra. Fick du ingen information innan? Nej eller jo, att vi skulle vara fem stycken och vart vi skulle träffas första dagen. Men det var allt. När vi började fick vi ingen långsiktig information om vad vi skulle göra utan det var mest detta ska vi göra nu och att vi kanske skulle jobba i caféet veckan efter. Vi fick inte reda på hur vi skulle fylla i löneblanketten utan det fick vi lösa själva. Hur var det att jobba flera? Det var skönt att inte jobba ensam eller att vara ensam ny. Vi jobbade ihop hela tiden. Om det var något kunde vi fråga varandra men ingen visste egentligen någonting. Chefen visste men han var lite velig så det var svårt att veta vad vi egentligen skulle göra. Alla gjorde det vi skulle men efter-som det var lite oklart blev det ibland dö-tid, då vi chillade eller så frågade vi chefen.

Hur mycket jobbade du? Jag skulle jobba måndag till torsdag. På torsdagar jobbade jag kväll eftersom vi sålde sockervadd och popcorn på torsdagskvällarna i Borås. Då jobbade jag inte dag istället och så var vi lediga på fredagarna. Jag var schemalagd för 6 timmar om dagen men vi fick gå hem tidigare. Vi hade en timmes lunch och då åt vi oftast ute. Vad var din största erfarenhet från detta? Att vara mer självständig och göra saker på egen-hand utan att någon ser till att du gör det. På det hela var det ett chill jobb men trevligt.

Anna Klaar Reporter Rödluvan

9 rödluvan


För vissa var det i somras, för andra var det 45 år sen. Aina Mullbock-Abramsson berättar för Rödlu-van om sitt första jobb som barnflicka i Löa. Var hade du ditt första sommarjobb? Jag hade mitt första jobb i en ort som heter Löa. Det-ta var 1967 och jag var 17 år. Jag var barnflicka. Vad fick du göra? Jag fick gå upp klockan 5 på morgonen och göra fru-kost åt familjen , gröt om jag inte minns fel och så fick jag ta hand om deras 1,5 åriga dotter. Jobbet sträckte sig över hela dagen. Vad tyckte du om jobbet? Jag tyckte inte om jobbet av flera orsaker. Vid den ti-den var jag inte så van vid småbarn då jag själv inte hade några småsyskon. Sedan var det ensamt och då som nu så var jag sällskapsjuk. Det var tråkigt att gå ensam i huset. Jag fick inte heller gå ut med flickan så vi var ensamma i huset hela dagen.

Vad var din största erfarenhet från jobbet? Att det inte var rätt jobb för mig. Har du fått nytta av erfarenheten från jobbet senare i livet? Nej det har jag inte. Jag blev inte kvar så länge, en vecka om jag inte minns fel. Tror du det är någon skillnad mot ungdomar som job-bar för första gången idag? Ja det tror jag, ungdomar idag är mer framåt och vet mer vad dem vill. I alla fall jag var mer försiktig, jag tror det har att göra med att skolan var annorlunda. Har du några tips till ungdomar som ska börja på sitt första jobb? Att göra sitt bästa på jobbet och se möjligheterna. Och gå med i facket!

Anna Klaar Reporter Rödluvan

Livet är mer än arbetslivet. Johan Dahlberg tycker därför att sex timmars arbetsdag är en frihetsre-form. Den strukturella arbetslösheten ökar hela tiden och det viktigaste sättet att minska den är att dela på de arbeten som finns, särskilt till ungdomar. För att ska-pa fler arbetstillfällen genom att öka belastningen på klimatet är inte ett alternativ. Vår livsstil tär redan tillräckligt på planets resurser och det finns helt en-kelt inte mer resurser att utvinna.

”Sex timmars arbetsdag är en feministisk fråga” Det finns ett tydligt förhållande mellan arbetstid och miljöpåverkan, och ett sätt att minska vår påverkan är att minska arbetstiden. Istället för att ta ut den ökade produktionskapaciteten i pengar som man an-vänder för att köpa den senaste iPhonen, en ny bil var tredje år eller rent allmän lyx - så borde vi inve-stera den i oss själva. Vi måste byta lön mot tid. Det påstås att vi inte har råd med sex timmars ar-betsdag, att produktionsbortfallet skulle bli för stort. Men precis samma argument framfördes när arbeta-rerörelsen slogs för åtta timmars arbetsdag i 1900-talets början. Sverige är ett av de länderna som haft högst sjuk-skrivningstal. Har vi verkligen råd att slita ut får be-folkning? Eller hur påverkas barnen av att aldrig få träffa sina föräldrar utan att de är alltför trötta. Hur påverkas barnen av att föräldrarna aldrig har tid att få vara föräldrar. Frågan är inte om vi har råd med lägre arbetstid utan om vi har råd att inte sänka arbetstiden. Vi måste prioritera.

Utan en arbetstidsförkortning kommer kvinnorna att fortsätta att arbeta deltid och därmed fortsätta vara de lägst betalda. Det skulle också innebära att arbete och barn fortsätter göras till en omöjlig kombination. När tiden inte räcker till så innebär det tyvärr fortfa-rande att det främst är kvinnorna som får ta hand om barnen. Rätten till heltid är inget alternativ när det ställs mot tid till sina barn. Sex timmars arbets-dag är således även en feministisk fråga.

Johan Dahlberg SSU Frihet


10 rödluvan

11 rödluvan

Som regionalt skyddsombud åker Magnus ut på fö-retag och kontrollerar arbetsmiljön och kan kräva förbättringar där så behövs. Rödluvan har träffat honom för en intervju! Hur länge har du varit regionalt skyddsombud? Det har jag varit sedan hösten 2007. Kan du ge ett exempel på ett arbetsmiljöproblem som du har stött på? Det finns många exempel men störst risker finns det i truckkörningen. Hur brukar det bli åtgärdat? Jag upplyser arbetsgivaren om vad som gäller med truckkort, skyltning och att man ska ha separata gångar för gångare och truckar. Oftast hjälper det med dialog med arbetsgivaren för att han ska förstå allvaret och åtgärda bristerna. Vilka arbetsmiljöproblem är vanligast på industrier? Det är truckar som det är stört risker med helt klart. Som skyddsombud så har du tillåtelse att stoppa ar-bete vid allvarlig fara, har du behövt göra det? Det har alltid fungerat med dialog med arbetsgivaren så inget stopp har behövts läggas än. Vad är det viktigaste problemen att ta tag i? Förutom faran vid truckkörning så är det att arbets-platserna börjar arbeta kontinuerligt med arbetsmil-jöfrågor, så kallad systematiskt arbetsmiljö. Något annat viktigt är att informera om hur man arbetar ergonomiskt och utan att skada sig.

Simon Ryndal Reporter Rödluvan

I dagens samhälle får du inte tillhöra en arbetarklass-familj, en familj med utländsk bakgrund eller vara kvinna. Om du gör det får du garanterad mycket läg-re lön jämfört med vad man får för arbetsgivarens eller överklassens kneg. Det är bevisat att Emma får lägre lön än Carl, att Mohammed får lägre lön än Eric och städaren lägre lön än läkaren. Trots att det är lika viktigt med ett rent rum som en duktig läkare för att få en frisk patient . Jag tycker att vi, SSU, har en lösning. Inför lika lön för allt arbete! Det skapar ge-menskap och visar det på allas lika värde.

”Vi menar att man ska jobba för var-andra och samhället” Våra motståndare kommer att säga att "folk kommer tappa gnistan för att kämpa i skolan", “vem kommer att vilja utbilda sig och arbeta i framtiden” och “de som har kämpat och slitit för att bli VD på exempelvis Swedbank kommer att känna att de har kämpat i onödan”. Vi kan bemöta detta med glädje för att vi vet att vår tanke om samhället och vår modell är mycket starka-re, finare och mer human. Då vi kan ge ett motarg-ment som säger att: Vi menar att man ska jobba för varandra, samhället och åt alla med alla. Skapa en värld för skola , utbildning, vård, säkerhet och andra välfärdsverktyg. Som ger lika lön för allt arbete, för alla anställda. Man arbetar alltså inte bara för sig själv och sin egen familj, utan för alla! Liksom anställ-da och arbetsgivare. Då är vi alla lika mycket värde och stärker gemenskapen.

Adam Löberg SSU Frihet


12 rödluvan


Arbetar vi för att leva eller lever vi för att arbeta? Felix Samuelsson tycker att den avgörande striden inte står i parlamenten utan ute på arbetsplatserna.

När vi jobbar gör vi det för att vi måste överleva. Syf-tet med våra arbeten är inte att tillfredställa våra be-hov, att göra oss lyckliga eller att utrycka vår kreativi-tet. Arbetet är drivkraften för de ekonomiska system vi lever i. Ett samhälle som huvudsakligen består av två klasser som står i direkt konflikt med varandra. En klass som genom att sälja sin tid, sitt arbete, till den klassen som äger det som behövs för att utföra arbe-te. Den klass som arbetar, arbetarklassen skapar där-med vinst och tillåter kapitalägaren att expandera sin verksamhet för att skapa ännu mer vinst. Det är inte så att vi blir bestulna av pengar som vi ska-pat, det är en naturlig del av kapitalismen – mark-nadsekonomin. Arbetskraft är en vara, som kan skapa värde. Våra löner, det vi måste leva och arbeta för, bestäms genom tillgång och efterfrågan – så lågt pris för så mycket som möjligt. Helt enkelt så ska vi ha den lön som garanterar att vi överlever. Inte mer. Idag har man högre lön än att man precis överlever. Det beror inte på det sociala förhållandet som existe-rar inom kapitalismen har upphört. Det finns flera anledningar, men den huvudsakliga är hur den försör-jande, värdeskapande arbetarklassen har organiserat sig för högre lön och bättre arbetsvillkor. Genom fackföreningar har man organiserat motstånd, skapat gemenskaper arbetare emellan. Ur fackföreningsrö-relsen växte Socialdemokraterna fram och blev ett redskap för att föra arbetarrörelsens krav i parlamen-tet, men även för att skapa gemenskaper och kamper på arbetsplatserna och i bostadsområdena.

Men det är inte i parlamenten frontlinjen för socialis-men förs. Socialism kommer från ordet socius, som är latin och betyder kamrat. Ismen som socialism utgör kan kallas kamratism, där alla människor kopplas

samman i en gemenskap, ett kamratskap, med ge-mensamma intressen och gemensamma liv. Det handlar om en samhällelig gemenskap, där alla män-niskor är delaktiga och har makten över sitt liv, över sina liv och de olika sammanhangen som vi lever i. På arbetsplatser, i utbildningen i bostadsområdena, i fa-miljen och alla andra gemenskaper som människor existerar i.

”Socialismen kommer att byggas ner-ifrån av aktivister.” Det är vi tillsammans som är socialismen, därför mås-te vi komma ifrån föreställningen att de enda som spelar roll är att utvidga vår organisation för att stöd-ja riksdagsledamöterna eller kommunpolitiker, för att de ska genomdriva reformer. Reformer är givetvis bra, men det är inte vår makt över våra liv. Förutsättningarna byggs underifrån. Genom att stöt-ta, skapa och själva vara en rörelse. Socialismen kom-mer att byggas nerifrån av aktivister. Partier och riks-dagsledamöter kan hjälpa till – men i slutändan kom-mer folket att införa socialism. Det är i en rörelse som socialism skapas, det är i en rörelse med mål att ta makten över våra liv frodas, bildar och lär sig själv att organisera ett eget samhäl-le. Vägen till makten över vårat eget arbete, och vä-gen ur lönearbetet, är en väg som arbetarklassen måste vandra tillsammans. Det är ingen väg som ett parti eller en regering kan bära oss över hindren, även om de kan bidra till att göra visa hinder mindre. Vägen till makten är när vi själva tar den och skapar ett nytt samhälle för oss själva, inte ett för kapital-ägarna.

Felix Samuelsson Chefsideolog Rödluvan

13 rödluvan


Människor är olika. Därför tror Camilla Persson att lärlingsplatser kan vara ett bra sätt för att individ-anpassa utbildningen. Är dagens skola till för alla? Det jag tänker på främst är gymnasieskolan. Är den verkligen till för alla? Pas-sar den för alla? Det är något jag ofta funderar på. Än mer på den sista tiden då någon i min närhet har haft en tuff start på gymnasiet. Låt oss kalla hen för Kim. Kim valde att gå El-programmet. Men i klassen kände alla grabbarna varandra sedan tidigare och Kim som är blyg och tyst av sig kom inte in i gruppen. Kim stannade hemma och jakten på en annan linje börja-de. Han kom in på bygg men trivdes inte där heller.

”Att stöpa alla i samma form är varken rätt eller riktigt” Så vad gör man åt en tyst tonåring som inte vill prata om det och bygger upp mu-rar högre än Kaknäs tornet runt sig. Kims farbror fick i dagarna in honom på trä, på en annan skola, i en annan stad. Kim ver-kar trivas och läraren var förbluffad över Kims hantering med verktygen. Så det kanske löser sig till slut, men ni vet såväl som jag att det inte är någon lätt första period i gymnasiet, det är pang på direkt. Själv så grät jag mig själv till sömns varje natt i ett års tid för att jag inte hade några vänner. Så min fråga till er är: Hade Kim haft det bättre som lärling? Det vill säga läst de teoretiska ämnena på skolan vissa dagar och de andra på ett lärlingsföretag. Jag tror att det hade varit en bra lösning. Och jag tror även att det är en lösning som be-

hövs. För en del har det svårt med skolan, antingen på grund av svårigheter eller för att deras familj inte har studerat vidare när de var unga. Kim har själv sagt att han vill gå jämte sin farbror resten av livet, att lära av honom. Att stöpa alla i samma form är varken rätt eller rik-tigt. Vi måste ge alla möjligheten att växa på sitt sätt, med rätt vägledning till det de förtjänar och vill.

Camilla Persson Borås S-studenter

Rödluvanskolan

14 rödluvan

I SSU pratar vi ofta om Karl Marx. Men vem var han egentligen? Magnus Thor skriver här om en av världshistoriens största tänkare. År 1818 föds Karl in i den någorlunda rika familjen Marx. Familjen Marx levde vid tidpunkten i staden Trier, dåvarande Preussen. Karl intresserade sig tidigt för filosofi och ville börja studera ämnet vid Bonns universitet. Efter en dålig inledning på studerandet skickar Karl s far Karl till Berlins universitet, en skola man sökte sig till om man var en flitig student . Karls fars hoppades att di-sciplinen och klimatet i Berlin kunde hjälpa unge Karl. I Berlin fördjupas Karls filosofiska intresse. Nu träffar han också många av dem och kommer att forma ungehegelianerna - en filosofisk skola som inspirera-des av Hegels tankegångar, men samtidigt kritiserade desamma. 1841 avslutar Marx sin skolgång. Han väljer nästa år att flytta till Köln och försöka bli journalist. Han får jobb på den radikala tidningen Rheinische Zeitung i vilken han inte väjer för att kritisera regeringarna i många europeiska länder. Hans åsikter visar ett väx-ande intresse för socialistiska idéer. Samtidigt drar han sig inte för att kritisera andra socialister för att använda sig av ineffektiva taktiker. Efter att ha arbetat på flera andra tidningar i Köln och skrivit två böcker flyttar Marx till Paris. Här träf-far han 1844 Friedrich Engels, en ung radikal man. Deras vänskap och samarbete varar livet ut. I och med deras vänskaps börjar, inleds den process som ska leda fram till de många skrifter som formar det vi idag kallar marxism. Föga förvånande gjorde Marx sig omöjlig hos tyska och franska statsmän, och blev så-

ledes tvungen att än en gång flytta. Denna gång bar det iväg till Bryssel. Här skulle Marx tillsammans med Engels författa flera böcker. Dessa böcker lade grun-den till det manifest som skulle publiceras som den nya organisationen Kommunisternas förbunds mani-fest, Det kommunistiska manifestet. När franska Februarirevolutionen bryter ut år 1848 ämnar Marx för den att sprida sig till resten av Euro-pa. Han flyttar därför tillbaka till Köln och väcker liv i den nedlagda tidningen Rheinische Zeitung, nu under namnet Neue Rheinische Zeitung. Tidningen skrev först och främst om de pågående revolutionerna runt om Europa samt Marx tankegångar kring framti-den. Hårt pressad av myndigheter valde Marx att lämna Köln och flyttade 1849 till London via Paris med sin fru som vid denna tid väntade deras fjärde barn. I London fortsätter Marx att skriva böcker. Det är här han författade alla tre delar till Kapitalet, den vikti-gaste av alla marxistiska ekonomibeskrivningar. Här är han också med i grundandet av Första internatio-nalen. 1883 slutar världens störste tänkare genom tiderna att tänka. Den 14 mars avlider Karl Heinrich Marx ensam i en fåtölj i sitt hem i London. På hans gravmonument kan man läsa orden: Arbeta-re i alla länder, förena er!

Magnus Thor

SSU Frihet

Ideologisidan

15 rödluvan

Det sägs att vi inte har råd med reformer. Det är inte sant. Anders Österberg påstår att hela social-demokratins framtid hänger på att vi återfår våra reformistiska rötter. REFORM. Smaka på det ordet. För oss unga socialde-mokrater har det en central roll. Det är ur reformis-men vi återfår vårt existensberättigande och vår identitet som socialdemokrater och det är där vi konkret närmar oss de visioner om frihet, jämlikhet och solidaritet som vi så vackert diktar om i våra program. Någon gång under 1990-talet slutade ordet reform att föra tankarna till samhällsförändring för jämlik-het. Istället kom det allt oftare att yttras i kombina-tion med ordet utrymme. ”Reformutrymme” är ett begrepp som ofta förekommer tillsammans med fra-serna ”Det kostar för mycket”, och ”Det är inte sam-hällsekonomiskt försvarbart”. Att ifrågasätta ”reformutrymmet” är som att ifrågasätta en natur-lag. Man måste vara galen. Vi som växt upp med nedskärningspolitik och nyliberal frammarsch är oändligt trötta på att hela tiden få höra att det inte finns pengar eller att saker är orealistiska. Den vikti-gaste lärdomen vi kan dra av arbetarrörelsens histo-ria är den motsatta, nämligen att det finns pengar om man omfördelar och att alla de reformer vår rö-relse mäktat genomföra har stämplats som orealis-tiska eller alltför kostsamma av borgerligheten. Att de borgliga säger så är självklart, men när vi själva börjar säga så till varandra är något allvarligt fel. Kanske är det här som socialdemokratins ideologiska och sakpolitiska förvirring yttrar sig allra tydligast. Vi är inget annat än en rörelse som vill omvandla sam-hället i grunden. Om vi inte har råd med det, vad ska vi då syssla med? Det som arbetarrörelsen idag kal-

lar ”reformutrymme” är det som man förr skulle ha benämnt som styrkeförhållandet mellan arbete och kapital. Detta är varken en naturlag eller av gud gi-vet. Det är resultatet av politisk kamp. Ju fler refor-mer arbetarrörelsen tillkämpar sig, desto större blir ”utrymmet” för ytterligare reformer. Ju mer vi flyt-tar fram våra positioner ju mer kan vi flytta fram dem, är snarare den lag eller det budord som speg-lar verkligheten. Att det omvända är sant kan vi ock-så lära av vårt nära förflutna. Återhållsamhet och uppgivenhet inför marknadslösningar och ökade klyftor har knappast gjort det enklare att försvara de landvinningar som tidigare gjorts.

”Det som arbetarrörelsen idag kallar ”reformutrymme” är det som man förr skul-le ha benämnt som styrkeförhållandet mel-lan arbete och kapital.” Palme formulerade en gång att förändringen ger näring åt fantasin och stimulans åt drömmar och visioner. Insikten om att det är ur själva rörelsen i en viss riktning som nya idéer föds är betydelsefull för oss unga socialdemokrater. Arbe-tarrörelsen får aldrig vara budbärare av den borgerliga dogmen att en liberal ekonomisk politik är synonymt med att ta ansvar. Vår uppgift måste istället vara att ingjuta mod och framtidstro i männi-skor, men det kräver att vi är i rörelse och visar att samhällsförändring är möjlig i realiteten. Att driva reformpolitik för jämlikhet är i sig ett sätt att bryta en borgerlig hegemoni. Då växer också utrym-met för handling. Stora segrar kommer därför med stora samhällsreformer.

Anders Österberg F.d. ordf. SSU Södra Älvsborg

Resereportage

Vi får aldrig glömma förintelsen. Genom att minnas förhindrar vi att historien upprepar sig. Den slutsat-sen drar Maria Johanna Viktoria Ohvo efter att be-sökt koncentrationslägret Auschwitz. Här har det gått över en miljon trehundra tusen människor helt i onödan. Här har liven plågats helt förgäves. Här går jag nu. Det var en av alla tankar som slog mig när jag vandrade i det före detta kon-centrationslägret Auschwitz - Birkenau. Det kunde lika väl ha varit du eller jag som blev drabbad, för här spelade det ingen roll vem du var, utan det enda vik-tiga var att du var uppväxt i en religion som inte var accepterad av en enda människa, Hitler. Först när man betraktade lägret så tänkte man inte så mycket på vad som faktiskt hänt, utan man såg bara rester av det som fortfarande fanns kvar. Det första jag slogs av var själva storleken på lägret, 140 hektar, alltså 260 fotbollsplaner. När man förstår vad som hände, vilka som anlände, dödssiffran och stor-leken så känns det obegripligt. Men tills jag vandrade omkring och såg klösmärken och kulhål på väggarna, gaskammare, förslitna trapp-steg och såg bilder från ett urval av alla fångar. Med andra ord kan endast ett ord beskriva det jag såg, det var tortyr. När det slog mig, så ville jag inte se, jag orkade inte. Vissa rum gick jag bara rakt igenom utan att kolla, det var för jobbigt. Nu förstod jag, nu hade jag tid att reflektera och tänka på vad dessa barn, kvinnor och män faktiskt gått igenom. Det var fruktansvärt, men samtidigt vill jag tillbaka till en plats där människor precis som du eller jag har mördats, plågats och skiljts från sina älskade och mist hela sin livsglädje. Det var en fruktansvärd tyngd i atmosfären när jag kommer in på området. Det är som att alla männi-

skors själar dröjer sig kvar för att påminna oss om allt helvete de gått igenom. När jag väl är där är det väl-digt svårt att veta vad jag skall tänka, vad jag skall känna och hur jag ska smälta det man fått veta. De-taljerna. De fruktansvärda detaljerna. Att förstå, det tror jag är omöjligt. Att ens försöka förstå är redan väldigt, väldigt svårt. Det kanske inte är det som är meningen. Bara vi inte glömmer. Det enda som flög runt i den tunga stämningen var varför och hur.

Det hela var en perspektivvidgande upplevelse. Det tar tid att smälta, känslan tycker mot hela kroppen och går inte att klä i ord. Jag tror inte heller det är meningen att den någonsin ska kunna det. Under hela min uppväxt har jag hört om det hemska som hände judarna. Det hemska som hände dem när de steg innanför porten. Den port som vi alla hört talas om, porten vid namn ”Arbeit Macht Frei”. Jag såg stängslen med taggtråd så kände jag mig instängd med samma öde, jag stod på samma plats som alla de som tvingades leva och dö i lägret. Jag stod på en plats där familjer splittrats, där ett barn sett sina för-äldrar sista gången utan att veta att det var deras sista farväl.

Maria Johanna Viktoria Ohvo SSU Gislaved

16 rödluvan

Debatt

I västerländsk media kan vi läsa om muslimer som går i taket för en liten Youtubefilm. Konstigt, tycker många i väst. Men Mohammed Kossir visar att vi måste sätta protesterna i ett sammanhang för att kunna förstå den vrede muslimer känner. Denna text handlar om den handlar om filmen The Innocence of Muslims som är en i en rad av andra "Uttryck för yttrandefrihet" som har haft som mål att kränka muslimer. Enligt regissören ”Sam Becil” så kostade filmen The Innocence muslim cirka 200 miljoner och fick dona-tioner från ”100-tals judar”. Jag tror att anledningen till detta är att provocera. Hans påstående om att judar hjälpte till med filmen har ökat den redan höga spännigen mellan judar och muslimer. Dödandet av några personer vid den amerikanska ambassaden i Libyen har fått stor uppmärksamhet. Men det finns händelser i samband med detta som media i väst valt att utelämna. Enligt Libyens utrikes-minister så var det en vakt på ambassaden som bör-jade skjuta mot folkmassorna som demonstrerade utanför ambassaden. Andra uppgifter som kommit ut tyder på att Al Qaeda rörelsen hade planerat ett at-tentat mot ambassaden långt förre protesterna, men att kaoset som uppstod i samband med demonstra-tionerna sågs som ett bra tillfälle att slå till. Med detta sagt vill jag vara tydlig. Mord är mord och ingen kan rättfärdiga mord. Men ska man vara objek-tiv så måste man först förstå problemet i sitt sam-manhang. Efter att de västerländska makterna läm-nade sina forna kolonier dröjde det inte länge förrän nya förtryckare tog över. Ett av skälen till att dessa länder så snabbt efter självständigheten blev diktatu-rer är att väst hade starka intressen i länderna. In-tressen som man tillgodosåg genom att ”tillåta” des

sa diktaturer att ”finnas” med hjälp av både militärt och politisk stöd från väst. Folk i dessa länder känner en hopplöshet som inte går att beskriva, ett förtryck som kan leda till vansin-ne. Ett förtryck som ökat sedan terrorattackerna 9/11. Trots förtryck så håller den religiösa tron dessa människor samman, ger dem hopp och får dem att fortsätta kämpa. Att folk visar sitt missnöje är bara ett sätt för dem bevara det lilla som fortfarande ger dem hopp. Karikatyrer, skulpturer, filmer eller vad det nu kan vara som vara ett uttryck för ”yttrandefrihet” i väst är samtidigt uttryck för för-tryck av den muslimska världen.

”Man måste man först förstå problemet i sitt sammanhang” Väst slår sig gärna för bröstet när det gäller yttrande-frihet. Men USA:s historia när det gäller yttrandefri-het säger något annat. År 1993, under den inhuma-na och oförsvarliga amerikanska blockad av Irak må-lade den irakiska artisten ” Layla Al-Attar” en tavla som föreställde den dåvarande amerikanska presi-denten ”George Bush” på golvet till en entré i ett ho-tell i Bagdad. USA blev rasade över denna målning och bara efter några dagar blev Laylas hus bombad av två amerikanska flygplan. Layla, hennes man och barn dog under denna attack. Avsikten med filmen The innocence muslim är att provocera muslimer för att stärka hat mot dem och öka sympatiseringen med högerextrema och islamfo-biska krafter. Ska vi tillåta det fortsätta?

Mohammed Kossir Borås S-studenter

17 rödluvan

18 rödluvan

Detta händer i Södra

19 rödluvan

Detta händer i södra

”De flörtar med en fruktansvärd diktatur” säger folkpartiet i Mark. Men vår konferens är helt fred-lig. Anna Klaar förklarar här vad Södras kulturrevo-lution handlar om. Allt började med en motion på Södra Älvsborgs Di-strikt års konferens. Då klubbades det att vi i Södra skulle fixa en konferens med kultur som tema.

Efter det började planeringen som nu har resulterat i häftiga föreläsare som kommer dit samt andra idé-er från medlemmar som kommer bli verklighet un-der konferensen. Det är inte bara att fixa en sådan här konferens men det är väldigt roligt och givande.

Med föreläsare som bland annat riksdagens kultur-utskotts ordförande Socialdemokraten Gunilla G Carlsson, Radioteaterns chef Stina Oscarsson, komi-kern och feministen Nour el Refai och SSU:s kultur-politiskansvarig Peter Burström så kan det inte bli annat än helt fantastiskt. Det kommer även flera andra som kommer göra detta inte bara fantastiskt utan helt oförglömligt. Konferensen är öppen för alla SSU:are och intresset har varit stort. Både inom och utanför vårt distrikt. Totalt beräknas det komma ett 50-tal personer. Vi har valt att lägga konferensen i Ulricehamn för vi ser det som ett stort problem att det inte händer så mycket saker där för oss unga. Även det att få möj-ligheten att ha konferensen i ett Folkets hus känns som ett stort plus då dessa byggnader är en del av arbetarrörelsens historia.

Kultur uppskattas inte av alla. Det finns folk som tar illa upp så fort dem inte hyllas, det är därför kultu-ren är vänster för det finns inte så mycket att hylla hos högern. Exempel på en högerperson som tagit illa upp av kultur är en folkpartist i Mark som på

grund av namnet på vår konferens kontaktade Borås Tidning för att få utlopp för sina känslor. Till media sa han bland annat att ”det ger ju associationer till några av de värsta brotten som begåtts i mänsklig-hetens historia ”. Eftersom Borås tidning alltid står på de borgligas sida så försökte de ställa SSU mot väggen. De gjorde ett reportage om hur upprörande vi är. ”Det är en lek med ord. Vi tycker det behövs lite av en revolution inom kulturpolitik” svarade vår ordförande Sofia kallt.

”Som ett politiskt ungdomsförbund är

det vår uppgift att skapa debatt” Som om det inte räckte att prata med vår ordföran-de Sofia om detta så kontaktade de även Anders Ös-terberg som var ordförande för ett antal år sedan. Inriktningen för att kontakta Anders var för att de vill att en äldre och mer ansvarsfull person ska se till att vi sköter oss. Att ha denna syn på ungdomar är otroligt nedsättande och om vi inte provocerar så skulle dessa personer aldrig lyssna på oss. Så vad har vi för val? Vara tysta så att ingen blir provocerad el-ler skapa debatt. Som ett politiskt ungdomsförbund är det vår uppgift att skapa debatt, synd bara att de-batten går om namnet och inte om hur vida kultur är viktigt eller inte.

Vi lovar att detta kommer vara en helt fredlig konfe-rens så att Marks folkpartister inte behöver oroa sig. Det är vi unga som gjort detta möjligt och det är för unga vi gjort detta så att vi kan förändra samhället i en mer socialistisk och feministisk riktning vilket även betyder en mer demokratisk riktning. Så kom, ha roligt, få kunskap, träffa nytt folk och påverka!

Anna Klaar Organisatör för Kulturrevolutionen

Kultur

20 rödluvan

Poesi & Konst

Anställningsnr. 284

Instämplad som nummer 284,

är ett nummer på väg mot produktion.

En kugge i maskineriet.

Inte den bästa kuggen men

har ändå en funktion att fylla.

Nummer 390 arbetar som två,

varför då?

Vill han en högre position nå?

Tacken om han sliter ut sig blir sjukkassa,

då får någon annan stå där och lassa.

Ägarna drivs av tanken på högre vinstuttag,

cheferna av bonus i lönekuvertet,

och vi av hoppet om att ha ett jobb att gå till.

En strävan åt samma håll men med olika mål.

Simon Ryndal

Arbetarpoet

Filmrecension: Palme

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvän-ta mig när jag den där kvällen satte mig i biosalongen på Biostaden i Borås. Olof Palme, vad viste jag egentligen om ho-nom? Han kämpade för internationell soli-daritet, i Vietnamn och i Sydafrika. Han var en fantastisk talare varifrån jag hört en mängd olika citat och jag viste att han ur-sprungligen var från en överklassfamilj. Under min tid i arbetarrörelsen har jag hört massvis med hyllningsord. Det var i stora drag allt. Jag visste nog mer om hans mord än om vem han verkligen var.

Därför kände jag mig lite som ett barn som blir berättad en saga. En saga som både får en att skratta och gråta. Filmen ger en mer komplicerad bild av denna ärade man. Visst fick jag se den bild jag hade av ho-nom, frihetskämpen, retorikern, mannen utan rädsla. Men även en annan bild. Den mobbade pojken som i vuxen ålder ville visa sin överlägsenhet, manen som bara omgav sig av andra män, de såkallade ”Palmes pojkar”, och kedjerökaren.

Men filmen handlar inte bara om Palme utan också om hur partiet gick från sin storhetstid in i förfall. Det är fascinerande att se hur de kunde genomföra reformer i så rasande fart då pengarna bara ström-made in. Attityden att vi kan göra vad som helst, att ordet tjänsteman verkar lika främmande som ordet militär i sången I natt jag drömde. Något jag kommer på mig själv med att lite avundsjukt önska att jag någon gång också ska få uppleva. Sen kommer IB-skandalen, Greijerskandalen, bilden av fackpampen som etsar sig fast. Tillväxten sjunker, arbetslösheten stiger, partiet förlorar regeringsmakten för första gången på 40 år. Frågan om löntagarfon-der riskerar att splittra partiet. Nu tänker jag att bostadsskandalen kring Håkan Jur-holt känns lite som en piss i Nilen i jämfö-relse.

Filmen lyfter också upp de stora konse-kvenser det för med sig att vara så brin-nande engagerad och stå upp för de sva-gas sak. I början jämförs Palme med J.F. Kennedy som tidigt blir skjuten, han fort-sätter Martin Luther Kings kamp emot ra-

sism och apartheid efter att han blivit mör-dad och några år senare var det hans tur att bli ihjäl skjuten. På hans begravning talar Anna Lindh om hur kampen måste gå vidare. Hon blev knivhuggen. Senast var det AUF:arna på Utöya som fick ge sitt liv för kampen. Det fyller mig med en känsla av respekt och ära att också få vara med i den kampen.

Avslutningsvis hoppas jag att jag inte spoi-lat allt för mycket. Det är en fantastisk film som jag är övertygad kommer visas på varenda SSU kurs om arbetarrörelsens historia i framtiden. En femma av fem möj-liga. Jag vill också tipsa er, i fall ni ska se den på bio, sätt er nära dörren! Jag hade med mig ett gäng värvarkort men då jag satt så långt in hann de flesta försvinna innan jag kommit ut.

Sofia Bohlin

Ordförande SSU Södra Älvsborg

Bokrecension: Kärlek och klasskamp på 1800-talet. Första gången jag såg boken var som en notis i Aftonbladet. Därefter hade Daniel Suhonen skrivit en recension. Direkt när jag läste vad den handlade om kände jag: DEN MÅSTE JAG HA! För vad är finare än omöjlig kärlek? Beställde den så fort jag kunde och direkt var jag i bokens våld. Frasse och Lasse blev gripna i augusti 1897 i Stockholm då två gardister hade sett grabbarna i skogen där de gjorde något ”onaturligt”. Gardisterna hade frågat vad de gjorde varav fine Lasse svarade ”vi hålla på och knulla”. Genom det uttalade tog de ställning. Det hände att män träffades ute i skogen och bedrev otukt som det så sorgligt hette då men Frasse och Lasse stod upp för sig själva. De ansåg att det inte var någon annans sak att lägga sig i deras privata liv. Kalle Holmqvist har gjort ett bra och gedi-gert arbete att pussla ihop Frans och Lars liv. 1800-talet är väl inte direkt känt för att ha protokoll och beskrivningar utav sina invånare. Han skriver inte bara om Frasse

och Lasse utan av om deras tid, deras verk-lighet då på slutet av 1800-talet. Och när han skriver om hur Stockholm förändrades och hur klasskampen visade upp sig så klarnar bilden än mer för hur livet var för Frasse och Lasse samt resten av stadens invånare.

”Kärleken är vacker oavsett kön, klass eller etnicitet.” När jag läser boken så får jag känslan av att Frasse och Lasse brydde sig om var-andra. De försökte inte skylla på varandra när de blev upptäckta utan stod för att de bodde ihop och ibland gav och ibland tog emot. De var jämställda i sitt förhållande och bodde även ihop. Något som var van-ligt då. Folk och fä bodde i små, små lägen-heter både med sin familj och inneboende. Något som jag lätt kan se framför mig på grund av min boendeerfarenhet när jag gick i gymnasiet på Hässleholm. Det var ett gammalt hus med fem små rum på övervå-ningen, ett litet kök, ett matrum och två toaletter och en dusch. Fick då berättat för mig att förr hade det bott en familj i varje rum. Det vackra i denna kärlekshistoria är att det verkar som Frasses och Lasses syst-rar med sina familjer samt vännerna inte tog avstånd från förhållandet. För som Kalle Holmqvist säger, visst borde någon ha märkt att de bägge var borta i tre må-nader samtidigt? Det tog ca 70 år innan näste man/kvinna blev åtalade för otukt. Varför då kan man undra? Jag tror att det var för att landet förändrades. Man gick från bonde på lan-det till arbetare i staden, facket bildades, livsvilkoren ändrades. Man hann inte gifta sig på grund av pengar och annat, så man hade så kallade Stockholmsäktenskap. Man brydde sig inte om vem som stoppa-de sin kuk i vem. Och det ger mig lite tårar i ögat av lycka. Varför? För att kärleken är vacker oavsett kön, klass eller etnicitet. Och det var nog så Frasse och Lasse kände, att ingen har med att göra vad de gör i sitt privatliv. Frasse och Lasse – ni är mina hjäl-tar!

Camilla Persson

Borås S-studenter

Kultur

21 rödluvan

22 rödluvan

Serie

23 rödluvan

Serie

Posttidning B Till Kamrat: SSU Södra Älvsborg Sparregatan 12 B 503 35 Borås

Vem ska ha den sista njuren? Lars Sandman är professor i vårdetik. Han kommer till Borås S-studenter för att tala om rättviseteorier inom sjukvården den 30 oktober klockan 18.00. Allégatan 61. Öppen före-läsning för alla! Kulturrevolutionen. ”Går den inte att dansa/sjunga/måla/dikta/skådespela till är den inte vår revolu-tion!”. Den 1-4 november bjuder SSU Södra Älvsborg in till en storhelg om kultur! Vi fixar workshops om serieteckning, debatterar kulturpolitik och lär oss skriva politiska låtar. Mer info om tid och plats kom-mer senare. Kommer bli grymt så missa inte! Anmäl dig till [email protected] Lunchföreläsning om Egypten. Talla Alkurdi är expert på Egyptens politiska utveckling. Den 6 november kommer hon till Borås Högskola för att hålla en lunchföreläsning. Klockan 12.00 på Högskolan i Borås. S-studenter bjuder på lunch. Kristallnatten. Den 9:e november 1938 mördade nazisterna i Tyskland flera judar och förstörde hund-ratals affärer. Natten kallas kristallnatten efter allt krossat glass som låg på vägarna. SSU Borås anord-nar varje år en demonstation till minne av denna natt. Samtidigt tar vi avstånd från rasism i vår tid. Mer info om tid och plats kommer senare. Medelklassen och socialdemokratin. Erik Vestlin är doktornad i statsvetenskap på Göteborgs Universi-tet. Han kommer till Bors S-studenter för att prata om sitt forskningsområde: hur socialdemokratin ska förhålla sig till medelklassen. Den 13 november klockan 18.00 i lokalen på allégatan 61. SSU Etta och Tvåa. SSU har tre grundkurser 1:an, 2:an och en 3:an. Helgen den 16-18 november kom-mer 1:an och 2:an hållas. Där lär man sig mer om socialismens och feminismens grunder. Kursen är gra-tis. För att få gå 2:an måste man ha gått 1:an innan. Anmälan görs till ombudskamrat Madeleine: [email protected] Föreläsning migrationspolitik. Aktivisten Jonas Bergström kommer till Borås s-studenter och pratar om migrationspolitik. Den 27 november klockan 18.00 i lokalen på allégatan 61. Kunde dom så kan vi! Torkel Ivarsson är författare och journalist. Den 11 december kommer han och pratar om en bok han skrivit om några av arbetarrörelsen pionjärer. Klockan 18.00 i lokalen på allégatan 61. SSU Trea. 14-16 december. Fördjupningskurs i socialism och feminism. För att få gå 3:an måste du ha gått 1:an och 2:an innan. Anmälan görs till ombudskamrat Madeleine: [email protected] Gemensam jul. Den 24-25 december varje år anordnar SSU Södra Älvsborg Gemensam Jul i Borås. Då bjuder vi på julbord och har trevligt tillsammans. Alla är välkomna! (Med överseende för förändringar. Vill du veta mer gå in på www.ssusodraalvsborg.se och börja prenu-merera på vårt nyhetsbrev eller kontakta resp. klubbansvarig, se sida 2. Ett bra tips är också att gilla distriktets sida på facebook. All distriktets verksamhet är gratis för medlemmar och alkohol- samt drog-

rödluvan nr 3-2012 - dags att dra ett streck över arbetslinjen?

Documents