balkskarvRamhörn och pelartopp

PelarskarvPelarfot

Stång- infästning

Publikation 188, 2 upplagan

balk- pelarinfästning

balk- balkinfästning

Stålbyggnadsinstitutet är ett fristående industriforskningsinstitut som finansieras av dess cirka 140 medlemsföretag, och genom projektbidrag från svenska och internationella forskningsfonder. Stålbyggnadsinstitutet bedriver forskning och utveckling samt informerar och vidareutbildar kring användandet av stål i byggnadskonstruktioner.

Denna publikation är framtagen utifrån allmänna förutsättningar och utan hänsyn till de särskilda förhållanden, som kan föreligga i ett enskilt fall.Utgivare och författare påtar sig inte något ansvar för eventuella skador som, direkt eller indirekt, kan uppstå till följd av tillämning av publikationen.

ISBN 91 7127 094 9© Stålbyggnadsinstitutet, Stockholm

Stålbyggnadsinstitutet Kungsträdgårdsgatan 10 111 47 Stockholm

Grafisk form: Holmin reklam & design AB

Tryck: ROXX COMMUNICATION GROUP AB

2 upplaganPublikation 188

Balk-balkinfästning 1

Förord

Stålbyggnadsinstitutets Detaljhandboken är en handboks-serie om sju delar, som var och en behandlar utformning och dimensionering av knutpunkter och anslutningar mel-lan konstruktionselement i stålstommar.

Handboksserien omfattar följande delar:

• Publikation 183 Pelarfot

• Publikation 184 Pelarskarv

• Publikation 185 Balk-pelarinfästning

• Publikation 186 Ramhörn och pelartopp

• Publikation 187 Balkskarv

• Publikation 188 Balk-balkinfästning

• Publikation 189 Stånginfästning

Utöver en kort, allmän inledning om normer, regelverk med mera som är lika för alla delar i handboksserien innehåller de individuella delarna detaljanpassade allmänna råd och anvisningar, regler och rekommendationer för utformning och dimensionering samt ett antal olika standardiserade typlösningar. För varje typlösning visas anpassade beräk-ningsanvisningar och beräkningsexempel samt en samman-fattning av dimensioneringsgången.

Handboksserien baseras på de principer och råd som ges i Eurokoderna tillsammans med nationella val enligt Bover-kets föreskriftsserie, EKS, samt tillhörande utförandestan-dard för stålkonstruktioner, SS-EN 1090-2.

Författare till denna version av Detaljhandboken har varit Wylliam Husson och Claes Fahleson, ProDevelopment AB. Projektledare för arbetet har varit Björn Åstedt, Stålbygg-nadsinstitutet.

Arbetet har utförts med stöd av en referensgrupp bestående av:

Bernt Johansson, Stålbyggnadsinstitutet

Björn Uppfeldt, Stålbyggnadsinstitutet

Bo-Gert Lundgren, Stålbyggnadsteknik B-G Lundgren

Georges Khoury, Tyréns AB

Karl-Olof Forsell, AB H Forssells Smidesverkstad

Navid Gohardani, Force Technology Sweden AB

Per Hedmark, Sweco Structures AB

Thomas Jansson, Bröderna Jansson Nissavarvet AB

Tomas Storm, Ramböll Sverige AB

Ekonomiskt bidrag för genomförande av projektet har er-hållits från Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, SBUF.

Stålbyggnadsinstitutet

Stockholm i juni 2011

BB1

BB2

BB3

BB4

BB5

BB1

BB2

BB3

BB4

BB5

2 Balk-balkinfästning

1 INLEDNING 31.1 Allmänt 31.2 Standarder 31.3 Bärförmåga 31.4 Indelning i säkerhetsklasser 41.5 Konstruktionsstål 4 2 UTFORMNING OCH DIMENSIONERING 72.1 Statiskt system 72.2 Montering 72.3 Val av infästningstyp 82.4 Svetsförband 82.5 Skruvförband 82.5.1 Förbandstyper 92.5.2 Skruvförbandets utformning 102.5.3 Dimensionerande bärförmåga 142.6 Knutpunktsdimensionering enligt 15

SS-EN 1993-1-8 2.7 Utförande 162.7.1 Utförandeklass 162.7.2 Rostskydd 162.7.3 Toleranser 162.7.4 Föreskrifter på ritning 16 3 BALK-BALKINFÄSTNING 193.1 BB1, infästning med ändplåt och skruvar 193.1.1 Utformning, BB1 193.1.2 Dimensionering, BB1 203.1.2.1 Skruvar 203.1.2.2 Balkliv 203.1.2.3 Svetsar 213.1.2.4 Dimensioneringsgång, BB1 213.1.3 Beräkningsexempel, BB1 223.2 BB2, infästning med skarvplåt och skruvar 253.2.1 Utformning, BB2 253.2.2 Dimensionering, BB2 253.2.2.1 Skruvförband 253.2.2.2 Skarvplåt 273.2.2.3 Svetsar 283.2.2.4 Alternativ utan skarvplåt 303.2.2.5 Dimensioneringsgång, BB2 303.2.3 Beräkningsexempel, BB2 303.3 BB3, infästning med skruvar till balklivet 333.3.1 Utformning, BB3 333.3.2 Dimensionering, BB3 333.3.2.1 Skruvförband 333.3.2.2 Avstyvningsplåt 333.3.2.3 Svetsar 343.3.2.4 Dimensioneringsgång, BB3 343.3.3 Beräkningsexempel, BB3 34

Innehållsförteckning

3.4 BB4, svetsad infästning av fyrkantrör 373.4.1 Utformning, BB4 373.4.2 Dimensionering, BB4 373.5 BB5, kontinuerlig infästning 393.5.1 Utformning, BB5 393.5.2 Dimensionering, BB5 403.5.2.1 Upplagsklack 403.5.2.2 Balkliv 403.5.2.3 Skarvplåt 403.5.2.4 Dimensioneringsgång, BB5 413.5.3 Beräkningsexempel, BB5 41

Balk-balkinfästning 3

1. Inledning

1.1 AllmäntBalk-balkinfästningar förekommer bl.a. i system av kor-sande balkar i tak och bjälklag. Ett sådant bärverk medger större avstånd mellan pelarna än om tak- och bjälklagsele-menten läggs upp direkt på primärbalkarna. Med liknande avväxlingar kan man också förändra bärningar i befintlig konstruktion, t.ex. ta bort pelare. I ytbärande system av kors- ande balkar, s.k. balkrost, är infästningarna många. Balk-rosten blir därför dyr och används sällan.

Korsande balkar och balk-balkinfästningar förekommer också i broar och många andra slags konstruktioner.

Sekundärbalkar bör läggas ovanpå primärbalkarna om ut-rymmet medger det. Då blir infästningen enkel och billig. Denna publikation behandlar dock bara balk-balkinfäst-ningar där sekundärbalken ligger inom primärbalkens höjd. Råden och anvisningarna gäller för infästningar som inte utsätts för utmattningslast.

I kapitel 2 finns en förteckning över de infästningstyper som behandlas. Där ges också allmänna synpunkter och råd för att välja infästningstyp.

Kapitel 3 innehåller anvisningar för utformning och dimen-sionering av de olika typerna av balk-balkinfästningar. Det innehåller också diagram, tabeller och beräkningsexempel som underlättar dimensioneringen. Infästningstyperna be-handlas var och en för sig.

1.2 StandarderPrinciper och råd för utformning och dimensionering av de-taljer i stålstommar ges i följande Eurokoder:

SS-EN 1990, Eurokod – Grundläggande dimensionerings- regler för bärverk

SS-EN 1991, Eurokod 1 – Laster på bärverk

SS-EN 1993, Eurokod 3 – Dimensionering av stålkonstruk- tioner

Krav för utförande ges av standarden:

SS-EN 1090, Utförande av stål- och aluminiumkonstruktio-ner – Del 2: Stålkonstruktioner

De nationellt valbara parametrarna i Eurokoderna är för-tecknade i nationella bilagor, NA, till respektive Eurokod och finns även samlade i EKS, Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av europeiska konstruktions-standarder (eurokoder), som utkommer i nya versioner allt eftersom det är påkallat. I skrivande stund är den gällande versionen EKS 8 (BFS 2011:10), som utkom i april 2011. De valbara parametrar som föreskrivs i EKS 8, dvs. par-tialkoefficienter för bärförmåga mm., har inarbetats i den löpande texten i denna handbok. Detta medför att den är anpassad för tillämpning för bärverk som faller inom Bo-verkets ansvarsområde.

Reglerna i Eurokoderna baseras på dimensionering i gräns-tillstånd och för verifieringen rekommenderas partialkoef-ficientmetoden. Det innebär bl.a. att konstruktionen dimen-sioneras med hänsyn till bärförmågan i brottgränstillståndet enligt SS-EN 1993. Bärförmågan ska vara minst lika stor som den dimensionerande lasteffekt som fås av laster enligt SS-EN 1991 och lastkombinationer enligt SS-EN 1990.

Konstruktionens funktionskrav i brukgränstillstånd måste också uppfyllas. Man behöver dock normalt inte kontrollera brukgränstillståndet för infästningen förutsatt att kraven en-ligt SS-EN 1993-1-8 och SS-EN 1090-2 är uppfyllda, t.ex. toleranskrav och hålstorlekar för fästdon. De lokala defor-mationerna är oftast försumbara i jämförelse med pelarnas, balkarnas eller stängernas deformationer.

Eurokoderna är indelad i:

• bindande principer, som består av allmänna utsagor och • definitioner där det inte finns något alternativ samt krav • och analytiska modeller där inga alternativ tillåts såvida • detta inte särskilt anges.

• vägledande allmänna råd, som består av allmänt ved-• ertagna regler som harmonierar med principerna och • som uppfyller kraven i dessa.

Markeringen av vad som är princip respektive råd görs ge-nom användning av orden ”ska” respektive ”bör”.

1.3 BärförmågaDimensioneringsvärdet för bärförmågan fås genom att di-videra den karakteristiska bärförmågan med partialkoeffi-cienten som beror på typ av förband och/eller bärverks-delens användning.

De partialkoefficienter som föreskrivs i EKS för olika för-band och bärverksdelar visas i tabell 1.1 och tabell 1.2.

Tabell 1.1 Partialkoefficienter för fästdon och förband enligt EKS.

SkruvarNitar

Ledbultar

SvetsarHålkanttryck

Glidning i brottgränstillstånd (Typ C)

Glidning i bruksgränstillstånd (Typ B)

Injektionsskruvar

Fackverksknutpunkter med konstruk-tionsrör

Ledbultar i bruksgränstillstånd

Förspänningskraft i höghållfast skruv (kvalitet 8.8 och högre)

γ M

γ M2 = 1,2

γ M3 = 1,2

γ M3,ser = 1,0

γ M4 = 1,0

γ M5 = 1,0

γ M6,ser = 1,0

γ M7 = 1,0

BB1

BB2

BB3

BB4

BB5

4 Balk-balkinfästning

Tabell 1.2 Partialkoefficienter för bärverksdelar och tvär-snitt enligt EKS.

För tvärsnitt oavsett tvärsnitts-klassMed hänsyn till instabilitet

För tvärsnitt med hänsyn till dragbrott* dock högst 1,1*För områdesbrott bör γM2 = 1,2 användas

1.4 Indelning i säkerhetsklasserDen svenska modellen med indelning i säkerhetsklasser ska användas vid dimensionering med Eurokoderna. Säkerhets-klassen ska väljas utifrån konsekvensen av eventuellt brott i bärverksdelen och den dimensionerande lasteffekten på bärverksdelen ska multipliceras med partialkoefficienten γd för vald säkerhetsklass.

För val av säkerhetsklass i det enskilda fallet ger EKS föl-jande anvisningar:

• Byggnadsverksdelar får hänföras till säkerhetsklass 1 om minst ett av följande krav är uppfyllt:

– personer endast i undantagsfall vistas i, på, under eller invid byggnadsverket,

– byggnadsverksdelen är av sådant slag att ett brott inte rimligen kan befaras medföra personskador, eller

– byggnadsverksdelen har sådana egenskaper att ett brott inte leder till kollaps utan endast till obrukbar-het.

• Byggnadsverksdelar ska hänföras till säkerhetsklass 3 om följande förutsättningar samtidigt föreligger:

– byggnadsverket är så utformat och använt att många personer ofta vistas i, på, under eller invid det,

– byggnadsverksdelen är av sådant slag att kollaps medför stor risk för personskador, och

– byggnadsverksdelen har sådana egenskaper att ett brott leder till omedelbar kollaps.

• Byggnadsverksdelar som ej omfattas av ovanstående ska hänföras till lägst säkerhetsklass 2.

I tabell 1.3 ges värden på partialkoefficienten, γd, för de olika säkerhetsklasserna.

Tabell 1.3 Föreskrivna säkerhetsklasser med tillhörande partialkoefficient.

Konsekvens av brottSäkerhets-klass

partial- koefficient

Liten risk för allvarliga personskador 1 (låg) γd = 0,83

Någon risk för allvarliga personskador 2 (normal) γd = 0,91

Stor risk för allvarliga personskador 3 (hög) γd = 1,0

Baserat på ovanstående krav ges i tabell 1.4 riktlinjer för val av säkerhetsklass för balk-balkinfästningar.

Tabell 1.4 Riktlinjer för val av säkerhetsklass för balk-skarvar.

Bärverksdel Byggnads-typ

Säkerhets- klass

Bjälklags-, takbalkar mm. i det bärande huvudsystemet eller i det stabiliserande systemet *

A, B 3C, D, E 2

Balkar till trappor och andra byggnadsdelar som utgör utrymningsvägar

A 3C 2

Kranbanebalkar för stora tra-verser (≥ 15 m spännvidd och ≥ 20 t lyftkapacitet)

B 3

Takåsar som inte ingår i det bärande huvudsystemet

A, B, C, D, E

1

Väggreglar som sitter högre än 3,5 m över markytan

A, C 2B, D, E 1

Väggreglar som sitter lägre än 3,5 m över markytan

A, B, C, D, E

1

Övriga balkar A, B, C, D 2E 1

* Till det bärande huvudsystemet räknas inte balkar som vid tänkt brott endast ger skador av begränsad omfatt-ning, se tabell 1.3. Bjälklagsbalkar ingår normalt inte i det bärande huvudsystemet.

De olika byggnadstyperna i tabell 1.4 motsvaras av:

A = Två- och flervåningsbyggnader av typen bostadshus (undantaget enbostadshus), kontorshus, varuhus, sjukhus och skolor.

B = Envåningsbyggnader av typen hallbyggnader, vilkas takkonstruktioner har stora spännvidder (≥ 15 meter) och som används för sporthallar, utställningshallar, samlingslokaler, varuhus, skolor och sådana industri-lokaler där många personer vistas.

C = Enbostadshus och andra små byggnader i ett eller två våningsplan.

D = Envåningsbyggnader, vilkas takkonstruktioner har små spännvidder (< 15 meter) och som har samma användning som byggnaderna enligt B.

E = Byggnader som personer sällan vistas i eller intill, t.ex. lagerbyggnader, vattentorn, skorstenar eller master.

1.5 KonstruktionsstålEnligt EKS ska konstruktionsståls nominella sträckgräns- och brottgränsvärde tas som ReH och Rm enligt berörd produktstandard. I tabell 1.5 och tabell 1.6 ges nominella hållfasthetsvärden för några vanliga varmvalsade konstruk-tionsstål och konstruktionsrör.

γ M0 = 1,0

γ M1 = 1,0

γ M2 = 0,9 ⋅ fu fy

Balk-balkinfästning 5

Standard och stålsort

Nominell tjocklek [mm]t ≤ 16 16 < t ≤ 40 40 < t ≤ 63 63 < t ≤ 80

fy [MPa] fu [MPa] fy [MPa] fu [MPa] fy [MPa] fu [MPa] fy [MPa] fu [MPa]SS-EN 10025-2 Varmvalsade olegerade konstruktionsstålS235J 235 360 225 360 215 360 215 360S275J 275 410 265 410 255 410 235 410S355J(1) 355 470 345 470 335 470 315 470SS-EN 10025-3 Normaliserade varmvalsade svetsbara finkornsstål355N 355 470 345 470 335 470 315 470420N 420 520 400 520 390 520 360 520460N 460 540 440 540 430 540 410 540SS-EN 10025-4 Termomekaniskt behandlade varmvalsade svetsbara finkornstål355M 355 470 345 470 335 450 325 440420M 420 520 400 520 390 500 380 480460M 460 540 440 540 430 530 400 510(1) S355J ska vara slagseghetsprovat vid -20°C med minst 27 Joule

Standard och stålsort

Nominell tjocklek [mm]t ≤ 16 16 < t ≤ 40 40 < t ≤ 63

fy [MPa] fu [MPa] fy [MPa] fu [MPa] fy [MPa] fu [MPa]SS-EN 10210 Varmbearbetade konstruktionsrör av olegerat stål och finkornsstålS235JRH 235 360 225 360 215 360S275J2H 275 410 265 410 255 410S355J2H 355 470 345 470 335 470S355NH/NLH 355 470 345 470 335 470S420NH/NLH 420 520 400 520 - -S460NH/NLH 460 540 440 540 - -SS-EN 10219 Kallformade svetsade konstruktionsrör av olegerat stål och finkornsstålS235JRH 235 360 225 360 - -S275J2H 275 410 265 410 - -S355J2H 355 470 345 470 - -S355NH/NLH 355 470 345 470 - -S355MH/MLH 355 450 345 450 - -S420MH/MLH 420 500 400 500 - -S460MH/MLH 460 530 440 530 - -

Enligt EKS ska stålsorter i S355 vara slagseghetsprovade vid -20°C med minst 27 Joule. Det innebär att för olege-rade stål enligt SS-EN 10025-2 tillåts endast S355J2 eller bättre. Plåt av denna stålsort levereras ofta med tilläggsbe-teckningen S355J2+N som anger leveranstillståndet och be-tyder att plåten har genomgått normaliservalsning.

Tabell 1.5 Nominella värden för sträckgräns fy och brottgräns fu för några vanliga varmvalsade konstruktionsstål.

Varmbearbetade fyrkantsrör enligt standarden SS-EN 10210 ska betecknas med HFRHS, Hot Formed RectangularHollow Section, och runda rör med HFCHS, Hot FormedCircular Hollow Section. För kallformade rör SS-EN 10219används beteckningarna CFRHS, Cold Formed RectangularHollow Section, och CFCHS, Cold Formed Circular Hol-low Section.

Tabell 1.6 Nominella värden för sträckgräns fy och brottgräns fu för några vanliga konstruktionsrör.

BB1

BB2

BB3

BB4

BB5