nr 1 våren 2020 vår20(4).pdfmurar. både fysiska och emotionella. staden betlehem fick ett nytt...
TRANSCRIPT
På resande fot i Israel Nyfiken på Lotta Carlberg Påsk i kyrkan
Nr 1 Våren 2020
3
Stigluckan nr 1 våren 2020Församlingsblad för Vendel-Tegelsmora församlingAnsvarig utgivare och redaktör: Erland SöderströmRedaktörens adress: Församlingsbladet Stigluckan, Tingshusv.3, 748 42 ÖrbyhusE-post: [email protected] Layout och produktion: Marit Lundkvist Reyes (MLR)Tryck: Löjdqvist Eftr. AB Tierp, Upplaga 2500 ex. Distribution: Utdelad av posten till varje hushåll inom församlingen i Tierps kommun.
2
barn och ungaBön är bra och gör oss starka! Bön – det är att kommunicera med Gud. Ensam eller tillsammans. I kyrkan, i skolan eller var som helst där man behöver be.
Stigluckan träffar konfirmanderna en dag när de målar sina gipsmasker. Några konfirmander är inte med just den här gången, men alla har gjort masker på förra lägret. Nu målar de, kanske som Gud ser på dem med sitt välsignande ansikte? El-ler som de själva vill vara inför Gud och i kyrkan, ensamma eller tillsammans?
Samtidigt funderar de över bön, och vad det betyder för dem och var man ber bäst någonstans. Många av konfirmanderna har tidigare varit med i kyrkans liv, i miniorer, juniorer och supermini-orer. Andra är nya i kyrkans värld. Men bön är viktigt, låter det som!
Emilia om bön: -Min mormor ber alltid på kvällen när jag är där. Hon ber Gud som haver och så ber hon att det ska gå bra på ett prov. Det känns bra. Det bästa är när man tackar Gud för det som varit bra. Att sjunga böner är också fint.
Max om bön: -Bön är bra. Man ber att Jesus ska komma, att han ska göra någonting. Jag ber ibland, det brukar funka. Typ som vid jul när jag önskar mig något, så ber jag mycket om det och så brukar jag få det. Om jag inte får det, så kanske inte Gud kunde hjälpa mig den här gången, för att Gud måste hjälpa någon annan. Man kan be när man är trött på en lektion, att man ska orka fokusera på matten. När vi konfirmander och ledare ber tillsammans, då känns det som att Gud verkligen finns.
Amanda om bön: -Man kan be överallt. Jag brukar be, till exempel om bra väder, eller när det är jobbigt i skolan eller när nå-gon dött. Man kan vara Jesus händer för varandra, genom att vara snäll och visa att man vill finnas där för någon som har det svårt. Om någon visar att den vill vara ifred, ska man kanske inte sitta som ett plåster, utan lyssna på vad den personen säger. Ibland kan man be tillsammans.
Nathalie om bön: -Jag tycker också att man kan be överallt. När nå-gon har det svårt kan man vara extra snäll mot den personen. När man sitter i en cirkel och säger varsina grejer om vad man ber om, det är bra! Då känner jag mig stark!
TILL-SAMMANS
Överst ungdomsledarna Emilia, Emma, Lovisa. Andra raden: Ronja, Amanda, Max och Isak (ledare) samt nederst Nathalie, Michelle och Emilia. Foto: G Scheike
Jag har legat i min säng och blundat, tänkt på när jag dör...”Hoppets Gud, om förtvivlan sköljer över oss och vi förlorar fotfästet, ge oss då lugn och kraft”- så bad vi i Dagens bön för några söndagar sedan. Jag tror de flesta av oss kan känna igen oss i den upplevelsen av att på något sätt förlora fotfästet. Även Jesus förlorade fotfästet en gång i dödens närhet. Förtvivlan sköljde över honom och han ropade till Gud: ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”
Tomas Tranströmer skriver i en dikt: ”Mitt i livet händer
det att döden kommer och tar mått på människan”. Tranströmer påminner oss om hur döden gör sig påmind då och då under vårt liv. Men en dag är döden ett faktum. En fredag samlades familj, släkt och vänner till min mammas begravning. Vi sjöng bl.a. psalmen 217:
Vem är störst och minst?
Kanske allt som sker av kärlek
har ett värde som varar
Medan allt annat ytligt, märkvärdigt bleknar bort
Ingen mänska har levat förgäves
som av kärlek har gjort vad som krävdes
Det är hoppet som bär mig!
När en vacker dag mitt liv är över
och min tid är slut
finns det ingenting som jag behöver
som jag haft förut
Och ju mera den tanken slår mig
desto bättre förstår jag
att en gång har jag ingenting jag kan lita på
utom löftet jag fått utav en som har dött,
men har uppstått igen
Det är hoppet som bär mej!”
Jag önskar Dig en riktigt Glad Påsk - fylld av ett levande Hopp, som bär Dig genom allt!
Erland S.
”Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.
Läk mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.”
Jag och mina två bröder och tre av våra barn bar till-sammans kistan till graven.
Ingemar Olsson har i en fin sångtext formulerat tankar som jag tror att du och jag känner igen oss i. Vad vi än kämpar med så ger Ingemar en påminnelse om vad som bär oss mitt i det svåra i livet, när döden gör sig påmind:
”Jag har legat i min säng och blundat,
tänkt på när jag dör
Tänkt på andra och mej själv och undrat
vad vi lever för
Allt som jag lagt ner min tid på
- vart har det tagit vägen?
Alla ord jag har sagt och allting jag har gjort
Är det borta och finns inte mera?
Fick nån människa mod till att leva?
Det är hoppet som bär mig!
Vissa människor kan göra mycket
andra bara finns
Vissa lyckas i sitt eget tycke
Foto: Maria Franzén
Framsidans bilder: Interiörer ifrån Vendels och Tegels-mora kyrkor, vy från Israel av A. Pettersson, konfirmandernas händer av U Appel-qvist Rydberg. Övriga bilder är hämtade ifrån Svenska kyrkans bildbank Ikon.
54
Söndag 8 mars kl 16 – 19 Söndag 17 maj kl 11 – 14
TACO-LOV
Första torsdagen i månaden
Café Kyrkbacken kl 17-19
5 mars2 april7 maj
Ronja om bön: -Jag brukar be att det ska gå bra i fotbollen, och att ingen ska skada sig. Ibland ber jag om nya fot-bollsskor när jag behöver det! Eller när någon maktha-vare gör dumma saker. Det är mysigast att be när det är alldeles lugnt. Frälsarkran-sen är bra att använda som hjälp när man ber.
Michelle om bön: -Jag har fått prova att ha präst-rollen på en låtsas-dop-gudstjänst som vi konfirmander fick ha. Det var roligt, kul och spännande att leda bön! Det är fint när vi ber böner i kyrkan tillsammans. Jag brukar be för andra, till exempel ifall någon är dödligt sjuk.
Ulrica Appelqvist Rydberg
Mässa med små och stora
Örbyhus Kyrka Jungfru Marie bebådelsedag
söndag 22 mars kl 11 Barn- och ungdomskörerna
medverkar Våffelfika i caféet efteråt
TILLSAMMANSDAG Vendels kyrka och församlingshem
söndag 15 mars kl 11-14 Mässa med små och stora, Gott fika
Försäljning, Tipspromenad mm. Till förmån för Act- Internationellt arbete
På resande fot i Israel Vilken fantastisk möjlighet! Vivar 17 resenärer som 10-17 oktober for till Israel för att få en mer fördjupad förståelse för dagens konflik-ter i det heliga landet. Det är ett splittrat land med sammandrabbningar mellan olika människor och grupper. Jerusalem, som vi dagligen utgick ifrån, är en plats som de tre stora religionerna gemensamt och uppdelat ser som sin stad. Men att förstå konflikterna som enbart en konsekvens utav reli-gionen är inte hur jag uppfattar dom. Även om det spelar och har spelat roll. Nej, det är en samhäl-lelig maktkamp med politisk agenda. I mångt och mycket. Resan gav också en djupare förståelse för vårt eget kristna sammanhang och ursprung. Att få ha sett och upplevt de platser vi idag kan läsa om i bibeln genom årtusendens tid är mäktigt. I det närmaste obegripligt.
Det är omvälvande! Vårt uppdrag nu är att berätta de historier vi fick höra längs vägen.
Resan anordnades utav Härnösands stift och klart att vi hakade på när dom också bjöd in Uppsala stift till denna möjlighet. Från vår församling fylldes tre av de fyra platserna. Frida Ohlström, Monica Eriksson och jag. Den fjärde resenären från vårt stift var Mats Thurfjell, kh i Björklinge pastorat. Det var myck-et som skulle förberedas inför resan. Vi blev ordentligt fullproppade med all möjlig kunskap för att klara och tillgodogöra oss resans mål. Det var sannerligen oerhört värdefullt. För det vi fick vara med om var några väldigt
intensiva, givande, smärtsamma och fantastiska dagar.
Strax efter lunchtid landade vi på flygplatsen i Tel Aviv. Efter en del bök i tullen så gick bussen till Jerusalem.
En resa jag ALDRIG kommer att glömma. Full av intryck, känslor och väldigt vackra vyer. Vi har besökt platser där Jesus själv har varit och vi har sett hur befolkningen lever i landet och i samhället. En livsresa alla borde göra nån gång i livet, för det låter en öppna ögonen för omvärlden. Jag är inte samma person som jag var när jag åkte till Israel, jag är en helt ny människa. / Frida
Trötta men taggade började vår resa i Jesu fotspår med besök i Uppståndelsekyrkan. Enligt traditionen är den byggd på platsen för korsfästelsen och graven. En plats för pilgrimsvandrare från världens alla hörn. Stenen där Jesus sägs ha svepts...hålet i marken efter korset...Människors tårar av både sorg och glädje blandades med känslan av förundran inför livets mirakel.
Förintelsemuseet väckte många känslor till liv. Vi behöver verkligen bära med oss minnen och erfaren-heter genom olika tider. Hur ont det än kan göra ibland. En alldeles speciell upplevelse blev vandringen genom minnesplatsen för de 1,5 miljoner barn som mördades under andra världskriget. Med hjälp av fem ljus och teknik kom vi rakt in i ett himlavalv av både starka och flämtande ljusprickar. Det grep tag i hjärtats innersta nerv. Under vandringen i detta stjärnhav fick vi höra namn efter namn, ålder efter ålder på de barn som fattas oss. Och det är dom som är kända. Sedan finns det många utan namn. Anonyma själar för oss. Men kända av Gud. Må vi aldrig förlora dom minnen vi så väl behöver minnas. Vi behöver göra allt vi kan för att förhindra att något som det här upprepas. Att vi idag möter svårigheter som syns liknande och olika dessa är smärtsamt.
Vi färdades genom ett land uppbrutet av ockupation. Murar. Både fysiska och emotionella. Staden Betlehem fick ett nytt ljus i mina ögon. Från att ha varit plat-sen för Jesu födelse till att även vara en plats för livets osäkerhet. Och det samtidigt som människorna vi mötte också gestaltade sin historia genom sina berättelser om vardagen. Om kärlek, trygghet, samtal, svårighe-ter och lek. Dom historierna är universella och ytterst medmänskliga. I det, tror jag, att vi kan hitta hopp.
Sista dagen blev till en dag där alla känslor fick plats. På en och samma gång. Vi besökte världens äldsta stad, Jeriko. Badade i Döda havet. Påmindes om Jesu dop
vid Jordan. Fick bekräfta vårt eget. Vi firade mässa i öknen. Följde solens nedgång bortom bergens horisont. Förnimmelser av närvaro av något mycket större än vad vi kan förstå blev med ens självklar.
En av resans tänkta mål var att ge en större kunskap om Det heliga landet och allt som det rymmer. Den kunska-pen var inte lättköpt. Den gav insikt om att ju mer kunskap vi fick blev osäkerheten inför den större. Och...det är så det är tänkt. Tror jag. För vi blir aldrig färdiga. Det är en ständigt pågående process som behövs. Hur frustrerande den än kan kännas. Våra mellanmänskliga möten är vad som är viktigt. Dialog som tänker oss och inte vi och dom.
Besöket på förintelsemuseet Yad Vashem blev en omtumlande upplevelse. Sedan for vi vidare till STI - svenska teologiska institutet i Jerusalem där dom informerade om vad Svenska kyrkan gör på plats. Senare på kvällen var vi till en synagoga och sen vidare till en familj på middag. Det var väldigt speciellt att få dela tankar, ord och bord med människor ur ett annat sammanhang än vårt eget. Vi fick fira in sabbaten tillsammans och höra om det judiska folkets traditioner och liv. En sen kväll som gav mersmak (fast kanske inte till maten) men till fortsatta gränsöverskridande samtal i en mer lättsam miljö. För visst är det så att vi alla behöver äta, få prata, umgås och faktiskt bara få vara dom vi är.
Vi kommer att vilja berätta mer om våra upplevelser, som fick oss att skratta lika ofta som att gråta, för er. Så håll utkik efter tider och platser för det. Vi ses!
Annie Pettersson
Välkommen till kyrkan i påsk:Skärtorsdag Mässa Tegelsmora kl 18 Sture Lindgren medverkar på fiol Mässa Vendel kl 18
Långfredag Via Dolorosa - Korsvandring Vendel kl 15
Påskdagen Påskdagshögmässa Vendel kl 11 Församlingens kyrkokörer samt barn-och ungdomskörer. Påskbuffé
med
kyr
kan
i tid
en
Med
rese
rvat
ion
för e
v. ä
ndrin
gar
Se
ocks
å vå
r hem
sida
för a
ktue
lla u
ppgi
fter
röra
nde
guds
tjäns
ttide
r:
ww
w.s
vens
kaky
rkan
.se/
vend
el-te
gels
mor
a
Har
du
svår
t att
ta d
ig ti
ll ky
rkan
?
Åk
kyrk
taxi
! R
ing
Taxi
Nor
ra U
ppla
nd, t
el 0
293-
140
00
APR
IL1
OA
ndak
t kl
11
Ven
delg
årde
n Ve
ckom
ässa
kl 1
8:1
5 Ö
rbyh
us
v1
3
2 T
Tolv
kaff
e kl
12
Ven
del
3 F
4 L
5 S
Pa
lmsö
nH
ögm
ässa
kl 1
1 T
egel
smor
a
6 M
v
14
7 T
8 O
Veck
omäs
sa k
l 18
:15
Örb
yhus
9 T
Sk
ärto
rsda
g
Ekum
enis
k sk
ärto
rsda
gsm
ässa
kl
11
Ven
delg
årde
n Sk
ärto
rsda
gsm
ässa
kl 1
8
Tege
lsm
ora
Sk
ärto
rsda
gsm
ässa
kl 1
8 V
ende
l
10
F
Lång
fred
ag
Via
Dol
oros
a-ko
rsva
ndrin
g kl
15
Ve
ndel
11
L
12
S
Påsk
dage
n
Påsk
dags
högm
ässa
kl 1
1 V
ende
l, Fö
rsam
linge
ns a
lla k
örer
, pås
kbuf
fé
13
M
Ann
and
påsk
Gud
stjä
nste
n sa
mm
anly
st t
ill
dom
kyrk
an k
l 11
v
15
14
T
15
OA
ndak
t kl
11
Ven
delg
årde
n
Veck
omäs
sa k
l 18
:15
Örb
yhus
16
TTo
lvka
ffe
kl 1
2 V
ende
l
17
F
18
L
19
SG
udst
jäns
t kl
11
Örb
yhus
20
M
v16
21
T
22
O V
ecko
mäs
sa k
l 18
:15
Örb
yhus
23
TTo
lvka
ffe
kl 1
2 T
egel
smor
a
24
F
25
L
26
SKo
ntra
ktsh
ögm
ässa
kl 1
1 A
lund
a
27
Mv1
7
28
T
29
OA
ndak
t kl
11
Ven
delg
årde
n Ta
izém
ässa
kl 1
8:1
5 Ö
rbyh
us
30
T
MA
J1
F
2 L
3 S
.Kv
älls
mäs
sa k
l 18
Teg
elsm
ora
Tills
amm
ansc
afé
i prä
stgå
rden
4 M
v 1
8
5 T
6 O
Veck
omäs
sa k
l 18
:15
Örb
yhus
7 T
Tolv
kaff
e kl
12
Ven
del
8 F
9 L
10
SH
ögm
ässa
kl 1
1 V
ende
l
11
Mv
19
12
T
13
OA
ndak
t kl
11
Ven
delg
årde
n Ve
ckom
ässa
kl 1
8:1
5 Ö
rbyh
us
14
TTo
lvka
ffe
kl 1
2 T
egel
smor
a
15
F
16
L
17
SM
ässa
med
sm
å oc
h st
ora
kl 1
1
Örb
yhus
, bar
nver
ksam
hete
ns a
vslu
tnin
g
18
Mv
20
19
T
20
O
21
T
Kris
ti hi
m. d
Gök
otta
kl 8
Klo
ckst
apel
n Ve
ndel
Ek
umen
isk
göko
tta
kl 8
:30
Fö
rsam
lings
hem
met
Teg
elsm
ora,
kör
22
F
23
L
24
S
Hög
mäs
sa k
l 11
Ven
del
Vår
kons
ert
kl 1
8 T
egel
smor
a Ti
erps
man
skör
, kör
, ung
dom
skör
25
Mv2
1
26
T
27
OA
ndak
t kl
11
Ven
delg
årde
n Ta
izém
ässa
kl 1
8:1
5 Ö
rbyh
us
28
T
Tolv
kaff
e kl
12
Teg
elsm
ora
29
F
30
L
31
S
Ping
staa
gen
Kon
firm
atio
nshö
gmäs
sa k
l 14
Ve
ndel
MA
RS1
SH
ögm
ässa
kl 1
8 V
ende
l M
usik
café
i fö
rsam
lings
hem
met
2 M
v9
3 T
4 O
And
akt
kl 1
1 V
ende
lgår
den
Ve
ckom
ässa
kl 1
8:1
5 Ö
rbyh
us
5 T
Tolv
kaff
e kl
12
Ven
del
6 F
7 L
8 S
Hög
mäs
sa k
l 11
Teg
elsm
ora,
un
gdom
skör
9 M
v10
10
T
11
OVe
ckom
ässa
kl 1
8:1
5 Ö
rbyh
us
12
TTo
lvka
ffe
kl 1
2 B
jörk
back
skyr
kan
13
F
14
L
15
SM
ässa
med
sm
å oc
h st
ora
kl 1
1
Vend
el, b
arnk
ör T
illsa
mm
ansd
ag
16
Mv1
1
17
T
18
OA
ndak
t kl
11
Ven
delg
årde
n Ve
ckom
ässa
kl 1
8:1
5 Ö
rbyh
us
19
TTo
lvka
ffe
kl 1
2 V
ende
l
20
F
21
L
22
S
Jung
fM b
eb
Mäs
sa m
ed s
må
och
stor
akl
11
Örb
yhus
, bar
n-oc
h un
gdom
skör
erna
23
Mv1
2
24
T
25
OTa
izém
ässa
kl 1
8:1
5 Ö
rbyh
us
26
TTo
lvka
ffe
kl 1
2 T
egel
smor
a
27
F
28
L
29
S
Hög
mäs
sa k
l 18
Ven
del
Kultu
rkvä
ll i f
örsa
mlin
gshe
mm
et
30
Mv1
3
31
T
8 9
Tegelsmora kyrka
söndag 24/5 kl. 18
Tierps manskör, Kyrkokören och ungdomskören Änglarna
Välkommen!
En sprittande VÅRKONSERT
Konstväggen i Örbyhus i vår Eva Akne
Vernissage 26 feb kl 19Jag heter Eva Akne, är ursprungligen från Östham-mar, men bor sedan 1996 i Örbyhus. Jag är gift och har tre i det närmaste vuxna barn. Jag är bibliotekarie till yrket, med många hobbies vid sidan av, men med allt för lite tid att utöva dem alla.
Målat och tecknat har jag gjort så länge jag kan minnas. Blyerts och pastell har med tiden fått stå tillbaka för akrylen. Jag gillar akryl. Till skillnad mot olja är den doftfri och torkar snabbt. Vilket underlättar när man gärna petar med små detaljer som jag gör. Motiven hämtar jag nästan uteslutande från egna foton och jag söker ständigt efter nya motiv att fota av när jag går ute.
Helst går jag i naturen, så det är kanske inte så konstigt att det blir mycket naturmotiv när jag målar. Den senas-te tiden har det blivit en hel del skog på dukarna. Jag har ett nära på passionerat förhållande till skogen. Hav och fjäll också för all del, men just nu handlar det om skog. Tystnaden, svagt sus i trädkronorna, doften från fuktig mossa och multnande löv. Det är sinnesfrid och ro och för mig alldeles livsnödvändigt.
När jag inte kan vara i skogen får skogen vara hos mig. Att måla blir ett sätt att ta hem ett stycke natur och vara en del av det. Att måla natur blir ett sätt att hantera mina egna intryck, men jag hoppas också att kunna förmedla en del av den känslan till betraktaren. Därför får denna utställning bli en hyllning till skogen och den sinnesro jag tror fler än jag behöver och kan finna där.
Jag har lite svårt identifiera mig som konstnär. Det känns allt för stort och förmätet. Jag målar tavlor för nöjes skull och om någon annan tycker jag gör det bra, så gläder det mig. Målandet är en hobby om än en mycket viktig sådan. När jag inte sitter vid staffliet eller vandrar runt i naturen, odlar jag min trädgård. Jag anlägger rabatter och bygger trädgårdsgångar, rensar ogräs och driver upp en och annan grönsak. Jord under naglarna och att få se det växa är sann glädje. Och egentligen är det lite samma sak som att måla. Jag brukar säga: att skapa en trädgård är som att måla en jättelik akvarell som aldrig blir klar och som stän-digt föränd-ras. Man har en plan men färgerna vill något annat och driver bilden åt ett helt annat håll än man först tänkt sig.
Eva Akne
Ulrica Appelqvist Rydberg Vernissage 1 april kl 19 Den gröna vägen – och väggen. Prästen Ulrica A Rydberg skriver om sin värld med ord, pensel och duk. En grön väg till Konstväggen.
Människan ska ha skapat bilder och konst av sin verklighet under en ofattbart lång tid. En halv miljon år, står det på min näst bästa vän Wikipedia, på nätet.
Själv fick jag min första kamera när jag som 14-åring skul-le skriva och fotografera en syföreningsauktion i en kyrka. 50 kronor fick jag betalt då. 20 kronor för texten, 30 kronor för en mycket suddig bild. För detta hände sig långt innan kamerorna hade auto-fokus. Sedan blev det en lång tids skrivande och fotande som journalist, innan kallelsen kom till präst.
Målat bilder har jag alltid gjort, oftast med ord. Och ibland med hjälp av kameran. Men sen åtta år beskri-ver jag min värld och ibland min tro även med pensel, färger och canvasduk.
Det är ett slags autofokus i akva-rell och akryl, långt bort från min vanliga människo- och prästvärld. En amatör är jag verkligen, och kommer alltid att förbli. Prästens fritid är inte så omfattande. Men när jag får en stund över, och lägger den stora penseln till en vit ny duk, och målar bakgrunden, så försvinner resten av min verklighet. Mat och vätska göre sig icke besvär. Detta är en djup inre process som är grön för mig.
Grön som i glädje, växande, skapande, förändrande och lärande. Grön som i flow, eller flyt på svenska, som ju är ett tillstånd när individen upplever att allt viker undan och tiden nästan förlorar betydelse. Många upplever
musik och kultur
Gott & blandat och Svenska trubadurer.. kan det bli så mycket mer spännande..?måndag 16/3 kl. 18.30 så bjuder Tegelsmorakören in till sitt tradi-tionella musikcafé i prästgården vid Tegelsmora kyrka. Vi bjuder på hemgjorda semlor till kaffet och intäkterna för det och för vårt lotteri går till Fastekampanjen! Ska vi slå rekord i år..??Välkommen!
MUSIKCAFÈ Vendels församlingshem
Söndag 1 mars kl 18. Vi börjar med mässa i kyrkan
60-talets musik med Kyrkokören
Marit Lundkvist Reyes visar bilder och berättar om en resa till sin makes hemland Guatemala.
Lekmannakåren bjuder på kaffe.
KULTURKVÄLL Vendels församlingshem
Söndag 29 mars kl 18 Vi börjar med mässa i kyrkan
Dansuppvisning med ungdomar från Tensta
folkdanslag under ledning av Sara Uppling. Lekmanna-
kåren bjuder på kaffe.
samma känsla när de vandrar i naturen, eller lirar hock-ey, skriver en artikel, läser en härlig bok eller bygger tågbanor.
Stig Helmer i filmerna om Sällskapsresan, ni vet, han vet vad han gör när han står i timmar och bygger upp sina elektriska tåg-världar. För känslan av flyt, fungerar som återhämtning och vila i en stressad omvärld, som bara tuffar på(!).
Känslan av flyt ligger nära det som sker i kroppen när man mediterar och ber till Heligheten. Ett varande i nuet, som bidrar till att man lever ett mer läkande, håll-bart liv, tänker jag. Jag tänker att alla som målar har sin unika teknik och sin egna stil. Min stil tycker jag föränd-rar sig, i takt med att målandet utvecklas, lite i taget.
Men att visa mina målningar offentligt, det är ett stort steg. Kanske är det ett steg för mycket, det vet jag inte än. Men det är så härligt att tänka ut vilka målningar som ska med, och hur de ska presenteras. Så jag kan inte låta bli att våga, där mitt i flytet.Den inre processen med penseln, handlar om att skildra en blick, en bild och en berättelse. Målandet utgår från ett fönster mot skogen mitt emellan Tobo och Skala. Vägen till Konstväggen är grön och go, för mig. I en tradition som är en halv miljon år gammal. Rätt häftiga perspektiv öppnar sig, i Skapelsens och skapandets värld.
Ulrica A Rydberg
Barnens konstvägg Vernissage 6 maj kl 19Varje termin skapas mäng-der av konstverk i våra barngrupper. Innan somma-ren brukar vi samla ihop dem och göra en spännande konstvägg. Så även i år Vernissage 6/5.
ÖPPET:Tisdag-torsdag 10-15Fredag 10-13
Vi samarbetar med
VÄLKOMMEN TILL VÅRA VERNISSAGEKVÄLLAR! Du får träffa konstnären och stifta närmare bekantskap med konstnärskapet. Onsdagar efter kvällsmässan. Håll utkik efter datum!
www.svenskakyrkan.se/vendel-tegelsmora
Vendel-tegelsmora församling
tankar från balkongen
1110
nyfiken på
Det är fastetider i kyrkans agenda – det handlar mycket om pengar och insamling till ACT – Svenska kyrkans internationella arbete. När jag arbetade på Kyrkokans-liet i Uppsala hette det Lutherhjälpens fasteinsamling, så synd att den aktiviteten försvann och blev till något ganska anonymt. Nåja, tiderna förändras och vi får väl hoppas att denna insamlingsperiod blir framgångsrik och till nytta för många!
Pengar gör ingen lycklig, säger ofta den som har gott om dem. Men nog kan det göra livet lättare för många – det där lilla extra.....Vi har just kommit hem efter några dagar i London. Där blev det så tydligt, det där med pengar, pengar, pengar. Det var 4 år sedan vi var där sist och jag hade nästan glömt bort så många människor, mycket trafik, ljud av olika slag som finns i denna jätte-stad där man på en sträcka av ca 200 meter kan möta hela världens befolkning.
Åldern gjorde sig påmind här också, alltså min egen, det kändes att jag inte är ”25”, ack ja! Från Örbyhus till London förflyttar vi oss ganska fort. Klimatet är idag ingen skillnad här och där, snödropparna hade kommit upp och påskliljorna var på väg. Men så var det det här med pengar! Bland alla fantastiska bilar, lyxiga restau-ranger, förmögna människor, låg det människospillror i portar, under pressenningar, kartongbitar, inlindade
i gamla sovsäckar. Det är en så vanlig syn, att jag efter ett tag inte reagerade som jag borde! Kan det få se ut så här?! Men det är så det är på många platser på jorden, människor utan hem, utan varma kläder, utan mat och pengar – utan allt det som vi ofta t o m har för mycket av!
I en av de stora parkerna promenerade vi och jag stan-nade till vid statyn av Peter Pan, pojken som aldrig ville bli stor! Stod där och tittade som så många gånger förr och tänkte på sagor och berättelser som givit mig så stor glädje. Det finns sorgliga sagor, roliga och finurliga sagor, och som vuxen kan man ta till sig sagor på ett annat sätt. Sagor kan vara till tröst också. Jag tänker ibland på Tove Janssons Knyttet som var rädd för mycket ”Vem ska trösta Knyttet med att säga ungefär: På natten är det hemska mycket värre än det är”. Och det är så sant! På morgonen kan allt kännas annorlunda!
Ja, så gick tankarna hos mig där jag betraktade Peter Pan-statyn i Kensington Gardens! Var vi än gick i den stora staden fanns där många ”Flickan med svavelstick-orna”, sagan av HC Andersen, som upprörde mig mycket som barn – att man bara kan gå förbi utan att se! Men det var precis så jag själv gjorde, när vi prome-nerade på de stora affärsgatorna bland ”Money, Money, Money! På tillbakavägen till hotellet där vi bodde, kom det fram en liten man och sträckte fram handen och så försynt viskade att han var hungrig och undrade om jag kunde ge honom en liten slant! Jag skakade på huvudet och kände mig hemsk! Inte ens ett pund hade jag i fickan! Bara ett kort......
Pengar gör ingen lycklig, men jag undrar var den mannen sov om natten och nog hade han varit lycklig för en slant om än aldrig så liten!
Kerstin H
Lotta CarlbergI detta nummer av Stigluckan får vi stifta bekantskap med en av våra förtroendevalda i Tierps kommun. En kvinna som brinner för landsbygdsutveckling, för barn och unga och för sin hemort. Så här beskriver hon hur hon en gång kom in i politiken: -Innan valet 2010 skrev jag till alla gruppledare i Tierps kommun för att fråga vad man tänkte göra för Vendel. Den enda jag fick svar från var Centerpartiet och då kände jag att det är det parti jag ska verka för. Jag gick med i kretsstyrelsen och hamnade så småningom på kommunfullmäktiges lista. I det senaste valet fick Centerpartiet två mandat extra vilket gjorde att jag fick erbjudandet att vara ordförande i kommunstyrelsens utskott för barn och ungdom.
Det är kanske inte så konstigt att det är just det utskot-tet som Lotta ska leda. Hon har under flera år arbetat för en speciell grupp bland våra barn och unga. Till-sammans med Helena från Örbyhus så utgör hon en av ”diabetesmammorna” som under flera år verkat för att öka kunskapen om diabetes och anordna läger för familjerna. Lotta och hennes man Sven Erik upptäckte när deras äldste son Linus var 4 år, att han hade diabe-tes. Det finns mycket kunskap om sjukdomen men ändå finns en ständig oro hos anhöriga till diabetesbarn. Lotta har upplevt många sömnlösa nätter och att stän-digt ha nära till skolan var en förutsättning för Lotta då Linus växte upp. Att hon kom att arbeta hemifrån har också en annan orsak. I tioårsåldern drabbades hon av sjukdomen Perthes vilken får blodförsörjningen till höften att försämras. Under många år hade hon värk, genomgick operationer med bättre och sämre resultat och kämpade för rätt behandling. Att starta eget såg Lotta som den enda vägen till arbete. Alltså började hon hjälpa företag att marknadsföra sig på sociala medier.
Men branschen förändras snabbt och när hennes politiska engagemang tog överhanden fanns ingen tid över för det egna företaget. Nu delar hon sin tid mellan att vara diabetesmamma för fler än sin egen son och att vara aktiv i kommunala och regionala frågor. Förut-om att vara utskottsordförande är hon ordförande i rådet för funktionshinderfrågor och ledamot i ett antal nämnder: Lokala säkerhetsnämnden för Forsmark, Överförmyndarnämnden i Uppsala, den regionala Fastighet- och Servicenämnden samt ersättare i Region-fullmäktige.
Det är långa arbetsdagar, ofta från 8 på morgonen till 22 på kvällen och ca 2-3 kvällar i veckan är hon borta. Det är bundet att vara ordförande i Utskottet Barn och Unga och man har ständig jour under dagen och peri-
odvis även dygnet runt, då vissa beslut behöver fattas snabbt. Antalet orosanmälningar ökar i hela landet och det finns mycket att göra för barns och ungas välmå-ende. Varför arbeta så mycket, undrar jag? -Det ger så mycket och man utvecklas. Jag tycker om att lära mig nya saker, säger Lotta och berättar att hon ska ägna eftermiddagen åt att läsa igenom några av de 1000-tals sidor som skickas till henne inför kommande samman-träden. Centralisering är inget som Lotta vill verka för, hon vill utveckla landsbygden och ser med glädje tillbaka på de år hennes barn gick i Vendels skola. -Det finns en trygghet i det nära och det gäller att underhålla de inrättningar vi har. Barn ska inte behö-va gå i skola i paviljonger och Vendelbadet borde ha underhållits. Nu behöver vi en stabil ekonomi i kommunen för att kunna förvalta på bästa sätt, säger Lotta och berättar att hon väntar spänt på ett besked hon hoppas få under eftermiddagen. Under hennes tid i kommunen har man gjort flera sparprogram och nu ska hon få veta hur dessa utfallit, hur ekonomin kommer att se ut och vad man kommer att kunna göra framöver.
Att arbeta ideellt, är det något som går i arv? Det kan man fundera på då man ser familjen Carlberg. Lottas föräldrar har båda varit föreningsaktiva och hennes söner har, trots unga åldrar, redan varit ungdomsledare både i diabetesrörelsen och i vår församling.
Marit Lundkvist Reyes
”Fru sommar har ett skafferi ” är en samling barnkörsånger på temat lek och natur, kamratskap och omsorg om varandra. Dessa sånger ska våra barnkörer tillsammans med andra få ta del av i ett körprojekt i vår. Rose-Marie Dietrichson från Österby har skrivit texterna och Mia Oldeberg Huusko från Uppsala musiken. Lördag 16 maj kl 16 blir det en konsert (till förmån för Världens barn) i Österbybruks kyrka.
vi finns för dig! Kontakta oss gärna med dina frågor, funderingar och förslagPASTORSEXPEDITIONENÖppen: tisdag-fredag kl 10.00-12.00 ……….........................Postadress: Tingshusvägen 3, 748 42 ÖrbyhusE-post: [email protected]: www.svenskakyrkan.se/vendel-tegelsmora
PERSONALKyrkoherde Erland Söderströmerland.soderstrom@svenskakyrkan.se..........................................0295-24 44 44, 070-3518555 Komminister Ulrica Appelqvist Rydbergulrica.appelqvist@svenskakyrkan.se.............................................0295-24 44 40, 076-1174440 Ekonomiansvarig Annika Johanssonannika.t.johansson@svenskakyrkan.se.........................................0295-24 44 32, 076-1174432Kyrkoskrivare Åsa Andersson [email protected] ......................0295-24 44 33, 076-1174433Församlingspedagog Christina Lindénchristina.i.linden@svenskakyrkan.se.............................................0295-24 44 48, 072-2018200Diakoniassistent Annie Pettersson annie.pettersson@svenskakyrkan.se............................................0295-24 44 45, 070-2602141Assistent Monica Eriksson.........................................................0295- 24 44 43, 070-6593702Assistent Linda Larsson.............................................................0295-24 44 38, 076-1174438Kyrkomusiker Marit Lundkvist Reyes [email protected]..................................... 0295-24 44 41, 076-1174441Kyrkomusiker Gunhild Scheike gunhild.scheike@svenskakyrkan.se..............................................0295-24 44 39, 076-1174439 Kyrkvaktmästare Tommy Holmgren tommy.holmgren@svenskakyrkan.se............................................0295-24 44 36, 070-3526381Kyrkvaktmästare Frida Wendinfrida.vendin@svenskakyrkan.se....................................................0295-24 44 42, 070-3526479Kyrkvaktmästare Jens Lundbergjens.lundberg@svenskakyrkan.se.................................................0295-24 44 35, 070-3528513Kyrkvaktmästare Georg Holmberg georg.holmberg@svenskakyrkan.se............................................0295-24 44 46, 070-3812526
CAFÉ KYRKBACKENCafégänget och Anneli...................................................................0295-24 44 37, 076-1174437
FÖRTROENDEVALDAKyrkorådets ordförande Hans Edin ...............................................070-541 42 90
JOURHAVANDE PRÄST .............................................112 Du är varmt välkommen att ta kontakt med församlingens präster, som har tystnadsplikt. Vill du tala med en anonym präst någon natt mellan kl 22-02 – ring jourhavande präst 112.
0295-101 69