naturinventering av hästholm en. lovisa 1 997 · the aim of the project is to carry out the basic...

Arbetsrapport 97-64s

Naturinventering av Hästholm en. Lovisa 1 997

POSIVA OY

Mikko Siitonen

Jouko Sipari

Pertti Ranta

Ympäristötutkimus Oy Metsätähti

December 1997

Mikonkatu 15 A, FIN-001 00 HELSINKI, FINLAND

Tel. +358-9-2280 30

Fax +358-9-2280 3719

Arbetsrapport 97-64s

Naturinventering av Hästholm en, Lovisa 1 997

Mikko Siitonen

Jouko Sipari

Pertti Ranta

Ympäristötutkimus Oy Metsätähti

December 1997

FÖRVERKLIGAD AV:

BESTÄLLARE:

BEST ÄLLNINGSNUMMER:

KONTAKTPERSON HOS BESTÄLLAREN:

KONTAKTPERSON HOS KONSUL TTEN:

ARBETSRAPPORT:

UTFÖRD AV:

GRANSKAD AV:

ÖVERSATI AV:

t#-~>~ p~· r;e~h

Ympäristötutkimus Oy Metsätähti Svetsargatan 1 0081 O Helsingfors

POSIVAAb Mi kaelsgatan 15 A 001 00 Helsingfors

9598/97/TIMO

~-j~ DIAntti Ikonen

Mikko Siitonen

97-64 s Naturinventering av Hästhol men, Lovisa 1997

Mikko Siitonen Jouko Sipari Pertti Ranta

Kenneth Kumenius Marknadsföringschef Ympäristötutkimus Oy Metsätähti

FM Thomas Bonn l L T -Konsulter Ab

l Posivas arbetsrapporter behandlas pågående eller oavslutade arbeten. De presenterade resultaten är preliminära.

l rapporten presenterade slutsatser och åsikter är författarens egna och behöver nödvändigtvis inte sammanfalla med Posiva Oy:s syn på saken.

SAMMANDRAG

NATURINVENTERING AV HÄSTHOLMEN, LOVISA 1997

Avsikten med undersökningen var att framställa den i miljökonsekvensbedömningen (MKB), som börjar år 1997, behövliga bakgrundsinformationen om områdets naturvärden. Med hjälp av denna information strävar man efter att planera slutförvaringsanläggningen så, att de för området kännetecknande arterna och biotoperna förblir mångformiga.

Undersökningsområdets areal är 15,75 km2 , av vilket knappt 5 km2 är vattenområden. Undersökningsområdet indelades i rutor på 500 x 500 meter, och dessa genomgicks systematiskt i terrängen. År 1997 karterades kärlväxtfloran, de epifytiska mossorna och lavarna, strukturfaktorerna och biotoperna. Därtill insamlades information om undersökningsområdets övriga moss- och lavflora, tickorna, rekreationsanvändningen och landskapsvärdena. En skild fågelinventering utfördes våren 1997.

Behandlingen av materialet grundar sig på urvalsalgoritmer och GIS (Geografic Information System) analys. På basen av analyserna värdeklassificerades rutorna enligt hur betydelsefulla de är för undersökningsområdets mångformighet på art- och biotopnivå. Med resultaten som utgångspunkt bestämdes den med tanke på biodiversiteten mest värdefulla rutkombinationen, i vilken undersökningsområdets flora och biotopvariation ingår. Dessutom avgränsades och beskrevs de värdefulla små objekten och de större ekologiska områdeshelheterna.

Terrängen i undersökningsområdet i Lovisa representerar typisk östnyländsk skogs-, kust- och skärgårdsnatur. I undersökningsområdets fastlandsdelar dominerar ytterst steniga mo skogar, i vilkas fuktiga sänkor man påträffar frodiga klibbalskärr och små myrar. I området ingår även vad floran och landskapet beträffar egenartade åsöar och frodiga, vassrika havsvikar, samt gammal kulturmiljö. Vidsträckta skogsområden har huggits på senare år och strandområdens semesterbebyggelse är tät. Det till undersökningsområdet hörande skärgårdsområdet sträcker sig från den inre skärgården till den yttre skärgårdens kantområden. Den största ön är Hästholmens kraftverksö.

I undersökningsområdet påträffades inga nationellt eller regionalt sett hotade växtarter. I östra Ny land sällsynta eller krävande arter påträffades dock tämligen rikligt, bl. a. finsk rödtoppa, klibb glim, klapperstarr, svartkav le, slåtterblomma och den fridlysta kärrtöreln samtaxveronika som är sårbar i Ny land. Speciellt strandängarnas, sandsträndernas och lundkärrens samt de friska lundarnas artsammansättning var ställvis anmärkningsvärd. Ett antal värdefulla naturobjekt, huvudsakligen lundkärr och andra frodiga områden, samt gamla skogar, avgränsades i undersökningsområdet. I undersökningsområdet finns från förut två små naturskyddsområden på privat mark samt en områdesavgränsning förNatura 2000-programmet (utkast 7 .4.1997) ( Svartholms åsöar och -uddar).

Nyckelord

växter, biotoper, hotade arter, värdefulla livsmiljöer, rekreationsanvändning, ekologi, naturkonsekvenser, MKB

ABSTRACT

THE NATURE INVENTORY IN HÄSTHOLMEN AREA (LOVIISA TOWN, SOUTH FINLAND) IN 1997

The aim of the project is to carry out the basic information for environmental impact assessment (EIA), which started in the end of the 1997. The main goal is to mitigate or prevent the harmfull impacts of the construction and maintenance of the final repository of the nuclear was te for the nature values and recreational u se in the stud y area.

The study area covers 15,75 km2 including the sea area (5 km2). The botanical and ecological in ventory consist of combination of systematic grid mapping and identifying and locating the small areas with conservation value. The field survey was made using grid unit (500 x 500 m). The systematic field stud y was covered vaseular plants, epiphytic mosses and lichens, biotopes and selected environmental factors. Thebirdlife was also inventoried in 1997.

Vari ou s applications of reserve selection algorithms were used as a too l for analysing the data base. As a result of the analysis, e very grid unit was classified according to the importance for biodiversity in landscape ecologicallevel (stud y area). After that, ecological priority areas were identified.

The landscape of the stud y area is characterized by Iong sea shore and man y island with various biotopes. The commercial coniferous forests, little mires and wetland patches dominated by black alder are common in the rnainland areas. There are numerous summer h ou ses at the sea shore in the stud y area. The archipelago applies to the complete transeetian from the rnainland to open sea.

No populations of nationall y endangeredplant species were found in the stud y area. However, one endangered species on provinciallevel has been identified in a former survey. Of the provinciall y threatened or very rare species, some vaseular plants in need for monito:ring were detected. Man y key biotope patches and other small areas of high conservation value were observed, particularly sea shore biotopes, herb-rich or oldgrowth forests and nutrient rich mires. Two little areas protected by the la w exist in the stud y area. A part of the archipelago in the stud y area has been proposed for the international Natura 2000 program.

Key words

Plants, biotopes, endangered species, key biotopes, recreational use, ecology, nature impacts, EJA

5

INNEHÅLLSFäRTECKNING

Sammandrag

Abstract

1. ALLMÄN BESKRIVNING AV UNDERsÖKNINGSOMRÅDET 6 1.1. Läge, storlek och markägoförhållanden 6 1.2. Geomorfologin 8 1.3. Naturtyperna 9

1 .3.1. Skogarna 9 · 1.3.2. Myrarna 12 1.3.3. Havsstrandsvegetationen 12 1.3.4. De mindre vattendragen 16 1.3.5. Den bebyggda miljön och kulturmiljöerna 17 1.3.6. Klipporna 18

2. METODERNA 18 2.1. Insamling av existerande information 18 2.2. Rutkartering · 19 2.3. Biotopkartering och strukturfaktorer 19 . 2.4. Värdeklassificering av områden 20

3. RESULTATEN 20 3.1. Värdeklassifikation av rutorna 20

3.1 .1 . Frodiga lundkärr 20 3.1 .2. Frodiga lundar 20 3.1 .3. Strandvegetation 22 3.1.4. Art- och biotopmångfald 22 3.1.5. strukturfaktorernas mångfald 26 3.1.6. Viktiga rutkombinationer 26

3.2. Biotoper och värdefulla om rådshelheter 30 3.2.1. Värdefulla mindre objekt 30 3.2~2. Värdefulla områdeshelheter 32 3.2.3. Bär- och svampplockning samt jakt 32 3.2.4. Övrig rekreationsanvändning 32

4. BEDÖMNING AV RESULTATEN 34 4.1 . Allmänt 34 4.2. Den planerade anläggningens konsekvenser för naturobjekten 35

och arterna 35 4.2.1. Helhetskonsekvenser för undersökningsområdets naturvärden 35 4.2.2. Konsekvenser på områdesnivå 35 4.2.3. Konsekvenser för arterna 35 4.2.4. Konsekvenser för bär- och svampplockning samt jakt 35

LITTERATUR 36

BILAGA 1. FÄLTBLANKETT 38

BILAGA2. KÄRLVÄXTFLORAN l UNDERsÖKNINGSOMRÅDET l LOVISA 50

Naturinventering av Hästholmen, Lovisa 1997

6

FÖRORD

slutförvaringen av använt uranbränsle har i Finland undersökts sedan början av 1980-talet. För slutförvaringen och de därtill hörande undersökningarna svarar Posiva Ab, som ägs av Imatran Voima Ab (IVO) och Industrins Kraft Ab (TVO). Totalt undersöks fyra platser, av vilka en väljs som den slutgiltiga förvaringsplatsen. Som en del av urvalsprocessen utförs en lagstadgad miljökonsekvensbedömning (MKB), i vilken även bedömningen av slutförvaringens naturkonsekvenser ingår. För detta ändamål karterades åren 1996-1997 de olika alternativa slutförvaringsställenas naturvärden. De i naturinventeringarna ingående vegetations- och livsmiljöinventeringarna samt de till dessa knutna rekreationsanvändningsutredningarna utförde Ympäristötutkimus Ab Metsätähti på uppdrag av Posiva Oy. Fågelundersökningarna utfördes av Birdlife Finland r.f.

Möjliga slutförvaringsområden är Hästholmen i Lovisa, Olkiluoto i Euraåminne, Kivetty i Äänekoski och Rornuvaara i Kuhmo. Naturundersökningarna påbörjades år 1996, då Kivetty-områdets vegetation och biotoper samt smådäggdjursfauna inventerades. Våren 1997 karterades alla undersökningsområdens fågelfauna. Under år 1997 utfördes vegetations- och biotopinventeringarna i undersökningsområdena i Lovisa, Euraåminne och Kuhmo.

Vegetations- och biotopundersökningarna publiceras som en egen undersökningsrapport för varje undersökningsområde. Fågelundersökningens resultat publiceras som en alla undersökningsområden täckande rapport. I vegetations- och biotoprapporterna ingår information om undersökningsområdenas värdefulla naturobjekt, deras skyddsbehov samt bedömningar av konsekvenserna för naturen. Som bas för bedömningen användes en systematisk rutkartering, som omfattade kärlväxtfloran, de epifytiska mossorna och makrolavarna samt de mångåriga tickorna. I rapportema finns även information om undersökningsområdenas fauna och svampflora samt om de markväxande mossorna, om intressanta observationer iaktogs. I rapportema ingår mera allmän information om områdenas rekreationsanvändning och landskaps värden.

Lovisas vegetations- och biotopundersökning utfördes av forskarna Mikko Siitonen, Jouko Sipari och Pertti Ranta från Metsätähti Ab. Vidare har Seppo Mäkinen, Kenneth Kumenius och Antti Tanskanen deltagit i behandlingen av materialet och rapporteringen. För beställarens del har DI Antti Ikonen övervakat arbetet.

1. ALLMÄN BESKRIVNING AV UNDERSÖKNINGSOMRÅDET

1.1. Läge, storlek och markägoförhållanden

Lovisas undersökningsområde är beläget på kusten och i skärgården av Lovisa stad och Strömfors kommun. Stommen av det inventerade området utgörs av en namnlös, nordsyd riktad udde, som i söder fortsätter som ön Hästholmen. Därtill ingår i undersökningsområdet ett tiotal större öar samt ett otal små öar och skär (bild l).

\

Området hör till södra Finlands sippzon, men det tangerar också ekzonen. Det till sin karaktär maritima undersökningsområdet sträcker sig i söder till mellanskärgården och den yttre skärgårdens kantområden. Havets inverkan syns i vegetationen bl. a. som hönsbärets


7 3

6700

YMP~RIST.9.!_~TKIMUS OY

M ETSÄTÄHTI

3460

Bild 1. Naturinventeringsområde


8

( Cornus suecica) och kråkbärets ( Empetrum nig rum) allmänhet i bergens och försumpningarnas flora.

Undersökningsområdets areal är 15,75 km2, av vilket knappt 5 km2 är vattenområden. Det egentliga havsområdet ingick inte i växtlighetsinventeringen fastän havsstrandsväxtligheten undersöktes. Undersökningsområdet är till största delen i privat ägo och p.g.a. sommarstugeparcellerna finns det rikligt med markägare. Ön Hästholmen och uddens spets tillhör Imatran Voima Ab. I undersökningsområdet finns även områden som tillhör Lovisa stad (Källa lägerområde) och till Svartholms fästningsområde hörande, av staten ägda områden. I undersökningsområdet ingår två små naturskyddsområden och ett till Natura 2000-programmet föreslaget objekt.

Bild 2. Grus- och klippstränder vid inventeringsområdets västra kant.

1.2. Geomorfologin

Undersökningsområdet är beläget i Kymmendalens och östra Ny lands rapakiviområde. Terrängen utgörs till största delen av tämligen svagt kuperat moränlandskap. Liksom i rapakiviområden i alhnänhet är terrängen också ytterst sten- och blockrik, ställvis blockdominerad. Mellan blocken finns mycket stenig morän och rapakivins vittringsrester.

Undersökningsområdets västra kant tangeras av en del vis submers ås sträckning, som bildar en räcka av sandiga öar och uddspetsar från Hattom till Källaudden (bild 2). Samma ås fortsätter i norr som Lovisaåsen vid stans västra kant. Till åsöama hör egendomligt formade sandbankar och -tungor. I statens ägo har ås öarna bevarats obebyggda och de har tagits med i Natura 2000-programmet (Utkast 7 .4.1997).

Små berg förekommer överallt i undersökningsområdet, men vidsträckta bergsområden påträffas inte. Klippigbeten är mest dominerande på öarna i östra delen av undersökningsområdet, där speciellt Björkholmen och Småholmen även har ståtliga strandklippbranter. I övrigt i undersökningsområdet är bergen och klipporna låga och för det mesta svagt kuperade.


g

Torvmarker finns det mycket lite av i undersökningsområdet och torvlagren är mycket tunna. De mest vidsträckta områdena med organiskajordarter finns i omgivningen av de grunda vikarna i undersökningsområdets östra del, där småskaliga, till åkrar röjda lermarker förekommer tillsammans med strandängar på olika dy- och torva v lagringar. Totalt täcker myrarna och strandängarna ca l 0% av undersökningsområdets yta.

De relativa höjdskillnaderna är i undersökningsområdet ringa. Hattommalmens och Blikumalmens högsta punkter befinner sig knappt 30 meter ovanom havsytan. I övrigt förblir undersökningsområdets terräng i allmänhet under20meters höjdkurvan. Stora branter eller sprickdalar finns inte i undersökningsområdet.

1.3. Naturtyperna

1.3.1. Skogarna

Trädskiktets struktur

Undersökningsområdets skogars trädartförhållanden varierar kraftigt i olika delar av området. I de inre delarna av uddområdet har skogama varit talldominerade, men som en följd av mycket vidsträckta hyggen ger området numera ett öppet intryck .

Största delen av Hattommalmen-Blikumalmen-Kristianslandet -terrängens skogar har huggits och representerar s.k. fröträdsställning. Dessutom finns det vidsträckta, för det mesta unga plantskogsområden. I samband med hyggen har man allmänt sparat enstaka träd eller träd grupper, speciellt fuktiga sänkors stora klibbalar, björkar och aspar.

Nära stränderna och i undersökningsområdets södra och östra delars fastlandsdelar är skogarna ofta grandominerade. Eftersom strandlinjen huvudsakligen hör till villatomterna har dessa skogar huggits mycket sparsamt. Följaktligen dominerar här tämligen gamla och naturenliga skogar. Som blandträd i de grandominerade skogama växer allmänt björk och tall, ibland också asp. Speciellt på ön Hästholmen finns anmärkningsvärda gamla aspskogar.

I det svagt kuperade undersökningsområdet finns rikligt med fuktiga och frodiga sänkor. Det dominanta trädet i dessa något sumpiga lundkärr är i allmänhet klibbal (bild 3 ). Ställvis är klibbalama anmärkningsvärt grova och höga. Förutom klibbal växer även gran och glasbjörk, i kantområdena även asp, i dessa skogar. På stränderna är klibbalsbården p.g.a. de rikligt förekommande blocken oenhetlig, men i vikbottnarna förekommer tämligen omfattande klibbalsdungar, speciellt på undersökningsområdets östra strand.

I den östra delen av undersökningsområdet finns rikligt med f. d. åkrar, som har beskogats under de senaste decennierna. På de flesta åkertegarna har man planterat tall, men en del har lämnats så att de får beskogas på naturlig väg. På de senare har mycket täta lövträdssnår uppstått. Dessa domineras av glasbjörk, klibbal, gråal och sälg.

Ädla lövträd förekommer i viss mån i undersökningsområdet. Väster om Blikumalmen finns en anmärkningsvärd askförekomst i frodig våtmark . Därtill växer asken ( Fraxinus excelsior) enstaka i strandlundar, på öar och vid bebyggelse. skogslinden förekommer


glest i undersökningsområdets fastlandsdelars skogar, rikligast i den nordliga delen norr om Hattommalmen. De flesta förekomsterna är buskaktiga som en följd av hyggen, egentliga stamformade träd är mycket sällsynta. Nära bosättningen vid Björnviken och Grunvik finner man i skogama lite från gårdsträd härstammande lönnar och ekar. Man ser enstaka lönnar och ekar i undersökningsområdet strandskogar och t.o.m. i moskogarna.

På Hästholmen och de omgivande öarna är skogen för det mesta gammal och till sin struktur naturenlig. Huvudsakligen växer det gammal tallskog på öarna, men även klibbalsdungar och småskaliga gran- eller aspskogar är vanliga. Helt trädlösa skär är sällsynta i undersökningsområdet.

skogsvegetationen

10

Bild 3. Klibbalslund på Hästholmens och Tallholmens näs.

Största delen av undersökningsområdet utgörs av skogsmark. Dominanta är mycket steniga och blockrika torra moskogar, som förekommer speciellt i de inre delarna av udden i en zon som sträcker sig från Hattommalmen till Råberget på båda sidor om vägen, samt i skärgården. De torra moskogarnas dominanta art är oftast lingon (Vaccinium vitisidaea) eller ljung (Calluna vulgaris). Kråkbäret (Empetrum nigrum) är inte rikligt förutom på de stora öarna. I de kargaste blockrika mo skogarna på Hattommalmen och Blikumalmen växer allmänt också mjölon (Arctostaphylos uva-ursi).

De friska och lundartade moskogarna är koncentrerade till de östra delarna av undersökningsområdet och till närheten av strandlinjen. Ofta karakteriseras de som tämligen naturenliga bevarade skogama av ett tjockt mosskikt I floran dominerar harsyra ( Oxalis acetosella), blåbär(Vaccinium myrtillus), ekorrbär(Maianthemum bifolium), vitsippa(Anemone nemorosa), skogsviol(Viola riviniana), piprör(Calamagrostis arundinacea) och stenbär (Rubus saxatilis). Speciellt i gamla granskogar (bild 4) växer i undersökningsområdet allmänt knärot (Goodyera repens).

De lundartade skogarna koncentreras till de fuktiga sänkornas omgivning och till en smal zon mellan strändernas klibbalsbård och de friska moskogarna. De mest representativa


11

Bild 4. Gammal skog av blåbärstyp i rutan 48 på Hästholmen.

friska lundarna är belägna nära undersökningsområdet norra gräns norr om Hattommalmen och i närheten av undersökningsområdets östra delars kulturmiljöer. I dessa skogar påträffas en tämligen krävande flora, t.ex. blåsippa(Hepatica nobilis), vitsippa, ormbär (Paris quadrifolia), trolldruva (Actaea spicata), skogstry (Lonicera xylosteum), buskstjärnblomma (Stellaria holostea), ängsfräken (Equisetum pratense), måbär (Ribe s alpinum), hässlebrodd (Milium effusum), skogslind (Tilia cordata) och olvon (Viburnum opulus) .

Fuktiga lundar förekommer tämligen allmänt i undersökningsområdet. Speciellt representativa och väl bevarade fuktiga lundar finns vid Filttossans utlopps bäck, på Mysskärret, i Kristianslandets naturskyddsområde samt på stränderna av Björnviken och Örtibottnen. Den vanligaste typen är ormbunkslundkärr, som man påträffar i terrängens fuktiga sänkor i hela undersökningsområdet. De dominanta arterna på dessa ställen är oftast majbräken (Athyriumfilix-femina), nordbräken (Dryopteris expansa), harsyra, hultbräken (Thelypteris phegopteris), ekorrbär, skogsfräken (Equisetum sylvaticum) och strandlysing (Lysimachia vulgaris). Ibland växer även strutbräken (Matteuccia struthiopteris ), korallrot ( Corallorhiza trifida) och lundstjärnblomma ( Stellaria nemorum) i lundkärren.

Speciellt vid stränderna är de fuktiga lundarnas dominerande art antingen älggräs ( Filipendula ulmaria) eller grenrör (Calamagrostis canescens). I dessa skogar växer det under klibbalarna rikligt med hägg och ofta skogsvinbär (Ribes spicatum). Den övriga, typiska floran representeras av skogslyst (Silene dioica), humleblomster(Geum rivale), läkevänderot (Valeriana officinalis) och gul svärdslilja (Iris pseudacorus). Dylika havsstrandens klibbalslundar finns i undersökningsområdet i flera vikbottnar, speciellt representativa är de på stränderna av de frodiga vikarna i den östra delen av undersökningsområdet, i Ryssvikens vikbotten och på Hästholmens-Tallholmens näs (bild 5).


12

Bild 5. Klibbalslund i Ryssvikens vikbotten, i floran bl.a. humle.

1.3.2. Myrarna

Som helhet är undersökningsområdets myrar knappa och ensidiga. På undersökningsområdets unga marker finns överhuvudtaget lite egentliga myrar; de flesta objekten med myrväxter är olika fuktiga sänkor och fuktiga lundar. I undersökningsområdet påträffas dock små mosse- och skogskärrsfläckar, mest på höjdsträckningen från inkvarteringsområdet till Hattommalmen. Hjortronmossen är en typisk ris-tallmosse och ett fattigkärrs-tallkärr. I floran finns typiska mosseväxter, såsom getpors (Le dum palustre), tranbär (Vaccinium oxycoccos), tuvull (Eriophorum vaginatum) och rosling ( Andromeda polifolia). I den närmaste omgivningen finns ett par motsvarande mossar. I Hattommalmen-området förekommer starr-skogskärr och mo-tallkärr med tunt torvskikt, oftast dock uttorkade av dikningar. De på kartan utmärkta mossarna i ruta 7 har uttorkats effektivt. skogskärrens och mossarnas flora är anspråkslös och består av typartema.

I de tidigare i samband med skogarna beskrivna lundkärren och fuktiga lundarna ingår ofta madkärrs- och fattigkärrsaktiga våta fläckar. Som dessas dominanta arter förekommer kråkklöver ( Potentilla palustris), topplösa (Lysimachia thyrsiflora), kärrviol (Viola palustris), brunrör (Calamagrostis purpurea), vattenklöver (Menyanthes trifoliata) och missne (Calla palustris). Ofta växer även vattenmåra (Galium palustre), blåsstarr (Carex vesicaria) och Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata) i dessa sänkor.

1.3.3. Havsstrandsvegetationen

Tack vare den oregelbundna strandlinjen, den varierande jordmånen och de många öarna är undersökningsområdets havsstrandsvegetation varierande och mångformig. Områdets stränder kan grovt sett indelas i fem typer. Block- och stenstränder förekommer i alla delar av undersökningsområdet och de är områdets dominanta strandtyp. Strandän-


--------------------------------------------------------------- -

13

g ar påträffas mest på stränderna av vikar och vikbottnar i de östra delarna av undersökningsområdet. I de västra delarna av undersökningsområdet förekommer allmänt sandstränder. Klippstränder finns det endast lite av, mest på Hästholmen och på öarna i dess omgivning, samt på de klippiga skären. Vassarna är koncentrerade till de stora vikarna och Lappomviken i undersökningsområdets östra del, men de förekommer ända ut i skärgården i vikbottnar.

Bild 6. Grus- och klippstränder i ruta 48 på Hästholmens södra strand.

Block- och stenstränderna

Undersökningsområdets stränder är allmänt täckta av en zon med stora stenar och stenblock. I denna är växtligheten knapp och inte heltäckande (bild 6). Mellan blocken växer en flora typisk för de steniga ängsstränderna (se Ängs stränder).

Ängsstränderna

Steniga ängsstränder förekommer i allmännhet som korta avsnitt i block- och stensträndernas mellanrum (bild 7). Tämligen stenfria strandängar ser man speciellt bland vassar på låglänta och mjuka stränder i skyddade vikar. Till dessas flora hör bl. a. havssäv (Bolboschoenus maritimus), blåsäv (Schoenoplectus tabernaemontani), strandaster (Aster tripolium), rörflen (P halaris arundinacea), salttåg ( Juncus gerardii), mjölktistel (Sonchus arvens is), strandkrypa (Glaux maritima), spjutmålla (Atriplex prostrata), agnsäv (Eleocharis uniglumis), havssälting (Triglochin maritima), blåtåtel (Molinia caerulea), fackelblomster(Lythrum salicaria), norskstarr(Carex mackenziei), strandfloka (Angelica archangelica) och rörsvingel ( Festuca arundinacea). Av de mera sällsynta arterna påträffades svartkavle (Alopecurus arundinaceus) och rödlånke ( Peplis portula) bl. a. på öarna öster om udden.

På låglänta och skyddade strandängar (bild 8) förekommer förutom de föregående även ormtunga ( Ophioglossum vulgatum), rödsvingel (F e stuva rubra), gåsört ( Potentilla anserina), älvmyskgräs (Hierochloe hirta), ärtstarr (Care x viridula), krissla (In ula


14

Bild 7. Strandvegetation på en stenig ängsstrand, i floran blåtåtel, hönsbär och strandlysing.

salicina), ängsruta (Thalictrumflavum), gulkämpar (Plantago maritima), den fridlysta kärrtöreln (Euphorbia palustris) och knägräs (Danthonia decumbens). Ställvis påträffades även den i östra Ny land sällsynta slåtterblomman (Parnassia palustris). Speciellt på de yttre öarnas små ängsstrandsfläckar växte ställvis den sällsynta finska rödtoppan och klibbglim (Silene viscosa), samt höskallra (Rhinanthus serotinus) och kustarun ( Centaurium littorale ).

Bild 8. Frodig, lågvuxen strandäng på Hästholmen; käringtand, ormtunga och ärtstarr.

Sandstränderna

Åsöarnas och -uddarnas stränder utgörs av sandstränder, vilkas växtlighet tydligt avviker från undersökningsområdets övriga stränder (bild 9 ).


15

Bild 9. Källauddens sandstränder och typisk strandvegetation.

Strandzonen är ofta bred och vegetationen är inte heltäckande. Rikligt förekommande arter är bl.a. strandärt (Lathyrus japonicus ssp. maritimus), fåltmalört(Artemisia campestris), marviol(Cakile maritima), spjutmålla, käringtand (Lotus corniculatus), gulmåra(Galium ve rum), saltarv ( Honkenya peploides), strandråg (Leymus arenarius) och renfana (Tanacetum vu/g are). Sällsynt förekommer bl. a. flikmålla(Atriplex calotheca), klapperstarr (Carex glareosa) och brådmålla (Atriplex longipes). Ibland har buskage bestående av vresros (Rosa rugosa) utvecklats på sandstränderna. En förekomst för den i Ny land akut hotade axveronikan (Veronica spicata) näms i Natura 2000 programmets lokal beskrivning (Ny lands miljöcentral1997) men arten har ei påträffats vid denna inventenng.

Bild l O. Klippstrand i ruta 45 på Hästholmen.


16

Klippstränderna

Bara klippstränder finns i undersökningsområdet närmast på öar i mellanskärgården och på Hästholmens västra och södra stränder (bild 10).

I klippornas sprickor och sänkor växer för denna biotop typiska arter, såsom gräslök (Allium schoenoprasum), kustbaldersbrå (Tripleurospermum maritimum), saltgräs ( Puccinellia distans ssp. borealis), gul fetknopp (Sedum acre) och käringkål (Sedum telephium). På ett par små öar påträffades den sällsynta fågelskärsväxten dansk skörbjuggsört (Cochlearia danica). I de klippiga öarnas sänkor finns små försumpningar, i vilkas flora bl.a. hönsbär och hjortron (Rubus chamaemorus) ingå

Vassarna

De mest omfattande vassarna finner man i Lappomvikens (bild 11) och Björnvikens (bild 12) frodiga vikar. Vassar förekommer dock i så gott som alla skyddade vikar.

Undersökningsområdets vassar består främst av bladvassbestånd (Phragmites australis). Bland dessa kan ställvis rena bestånd av bredkaveldun (Typ ha latifolia) och säv (Schoenoplectus lacustris) förekomma. Smalkaveldun (Typ ha angustifolia) förekommer endast i små mängder i området. I öppningar i och vid kanterna av vassarna växer

Bild 11. Lappomviken; vassar och strandskog. Bild 12. Björnviken; vassar.

bl.a. gul svärdslilja, sjöfräken(Equisetumjluviatile), hästsyra(Rumexaquaticus), fackelblomster (Lythrum salicaria), stor igelknopp (Sparganium erectum) och havssäv. Eftersom goda flygbilder inte stod till förfogande, kunde vassarnas inre struktur inte karteras så väl.

1.3.4. De mindre vattendragen

På grund av avrinningsområdets ringa omfattning finns det i undersökningsområdet inte några nämnvärda mindre vattendrag. Från de dikade myrarna rinner några tidvis torra diken ut i havet. Lappomviken är till sin karaktär en glos j ö, som vid högt vatten nås av havsvatten via vassarna och diken. Den på Blikuvikens strand utmärkta källan har förstörts. På Hästholmen finns små konstgjorda dammar.


17

1.3.5. Den bebyggda miljön och kulturmiljöerna

I den östra delen av undersökningsområdet har det funnits ganska rikligt med fast bosättning, men numera fungerar byggnaderna främst som sommarvillor. Vid Björnviken och Grundviken finns ändå fortfarande fast bebodda hus. Speciellt i Björnviksområdet finns varierande kulturlandskap och frodig, artrik kulturvegetation. Huvudsakligen påträffar man i området f.d. betesängar och övergivna åkrar, men även omskötta gårdsområden och vägkanter. Speciellt representativakulturmiljöer finns t. ex. runt om B rädbondas gårdscentrum (bild 13).

Bild 13. Brädbondas kulturmiljö. I förgrunden växer en stor ek.

Speciellt vid den gamla bosättningen påträffades förvildade eller som odlingsrester bevarade prydnadsväxter i någon mån. I undersökningsområdet växer bl. a. såpört (Saponaria officinalis), akleja (Aquilegia vulgaris), aftonviol (Hesperis matronalis), häckhagtorn ( Crataegus grayana) och krollilja (Litium martagon). Ä ven vid landsvägarna förekommer några rymlingar och neofyter, bl. a. lentåtel (H olcus moll is) och harklöver (Trifolium arvense). På en äng nära Brädbondas växte lite av den i östra Nylands kusttrakter sällsynta ormroten (Polygonum viviparum).

I det nära Lovisa belägna undersökningsområdet har stränderna i praktiken helt bebyggts. De enda längre obebyggda strandavsnitten hittas på ställen som inte lämpar sig för bebyggelse i de vassrika vikarna. Emedan undersökningsområdets stränder ofta är blockrika eller i övrigt svåra att utnyttja, har omfattande röjnings- och jordtransportåtgärder utförts i samband med byggandet av villorna och vägarna som för till dessa. Villornas inverkan på växtligheten har dock ändå förblivit liten.


18

1.3.6. Klipporna

På grund av berggrundens karghet är undersökningsområdets klipp- eller bergsvegetation mycket knapp, med undantag för havsstrandklipporna. På inlandets klippor är de enda tämligen allmänna bergsväxtema bergssyra (Rumex acetosella) och bergven (Agrostis vinealis). På något frodigare, oftast svagt kulturpåverkade klippor växer ställvis käringkål, skogsnarv (Moehringia trinervia), vårspärgel (Spergula morisonii) eller styvmorsviol (Viola tricolor). På undersökningsområdets otaliga stenblock (bild 14) växer allmänt stensöta (Polypodium vulgare).

Bild 14. Ett stort flyttblock på ett berg, ruta 46.

2. METODERNA

2.1. Insamling av existerande information

Befintlig information som berör undersökningsområdet insamlades från regionala naturutredningar (ltä-U udenmaan seutukaavaliitto 1988, Y mpäristönhoitoinventointien yhteenveto), nationella skyddsprogram och från Finlands Miljöcentrals register över hotade arter (UHEX). Därtill införskaffades material som berör området (naturskyddsområden och föreslaget Natura 2000-område) från Ny lands miljöcentral och Östra Ny lands förbund.


19

2.2. Rutkartering

Undersökningsområdet indelades på basen av enhetskoordinatsystemet i karteringsrutor (500 x 500 m), från vilka kärlväxtfloran, samt arternas riklighet och allmänhet, inventerades. Med hjälp av rutmetoden ville man erhålla jämförelseduglig och statistiskt representativ information om undersökningsområdets olika delars växtartantal per ytenhet, florans ursprunglighet och vissa indikatorarters riklighet. Med hjälp av rutkarteringen kan man även granska olika arters allmänhet i undersökningsområdet. Den använda karteringsmetoden baserar sig bl. a. på den av Ranta & Siitonen ( 1996) använda växtkarteringsmetoden vid karteringen av Vanda stads växter (se även Ranta m.fl. 1997).

Totalantalet rutor i undersökningsområdet var 63. I praktiken införlivades rutor med mycket liten markareal (öar och uddspetsar) med de intillliggande rutorna vilket gav totalantalet 52 rutor (jmfr. bild l). Alla rutor genomgicks i fält i juli-september, största delen av rutorna karterades i månadsskiftet juli-augusti. Karteraren inventerade de olika biotop- och markanvändningsfläckama, t. ex. strandområden, våtmarker, dikesrenar, vägar och kulturmiljöer, som enligt kartan stod att finna i rutan. De privata gårdsområdena lämnades utanför denna kartering. Till karteringen av en ruta användes 5-7 timmar, beroende på rutans mångsidighet och terrängens svårhet. Vissa rutor karterades tillsammans för att kalibrera karteringsnoggrannheten och den i inventeringarna använda biotopklassifikationen. Målet var ett jämförelsedugligt, av karteraren oberoende resultat.

I rutorna karterades förutom kärlväxtfloran även arternas riklighet och allmänhet enligt en femgradig skala (bilaga l, fältblankett). Varje arts konstaterade växtplatser märktes på blanketten. Med hjälp av växtplatskarteringen framgick samtidigt det i rutan förekommande biotopurvalet

Det i växtkarteringarna samlade materialet överfördes från fältblanketterna till ett arkiverings- och databehandlingsprogram (BIODATA, Hästholmen), från vilket man kunde analysera det. Analysen grundar sig på optimeringsalgoritmer (Margules & Niebolls 1988, Niebolls & Margules 1993, Williams y m. 1996, Ranta & Siitonen 1996, Tanskanen 1996, 1997). Rutmaterialets sammandragsuppgifter deponerades i ett geografiskt informationssystem (Mapinfo 4.0), med hjälp av vilket också de behövliga kartutprintningarna gjordes.

Moss- och lavkarteringen grundade sig på en noggrannare undersökning av de mest värdefulla objekten. I samband med rutkarteringen identifierades de för dessa artgrupper intressanta biotopfläckarna, som senare inventerades noggrannare.

2.3. Biotopkartering och strukturfaktorer

De strukturfaktorer som ökar skogsnaturens mångformighet karterades i samband med rutkarteringen. På en rutblankett (bilaga l) hade man färdigt listat strukturfaktorer, som i undersökningar (Lindholm & Tuominen 1993, Raivio 1995, Siitonen 1997) har konstaterats öka mångformigheten. Närvaron eller frånvaron av dessa antecknades i fält. Därtill gjordes observationer om strukturfaktorernas allmänhet och representativitet i rutan.

De värdefulla biotopfläckarna avgränsades som egna figurer oberoende av rutindelningen och beskrevs på ett till formen fritt sätt (Toivonen & Leivo 1993). Oftast avgränsa-


20

des och karterades olika i skogslagen eller naturskyddslagen definierade värdefulla livsmiljöer (se också Aapala ym. 1994, skogsstyrelsen 1993, Meriluoto 1995).

2.4. Värdeklassificering av områden

Värdeklassificeringen av undersökningsområdets olika delar grundade sig på flera olika granskningssätt Rutornas betydelse för undersökningsområdets naturvärden uppskattades på basen av artantalet, förekomsten av indikatorarter eller andra egenskaper som indikerar biologisk betydelse samt varje rutas unikhet.

Som indikatorarter användes i undersökningsområdet krävande växtarter, som trivs på · vissa, klart avgränsade biotoper. I praktiken representerade indikatorartgrupperna frodiga lundar och lundkärr samt havsstrandsvegetation. En motsvarande granskning utfördes på basen av antalet biotoper och strukturfaktorer. För att granska rutornas relativa betydelse defmierades den miniinitäckning av rutor, som omfattar den i undersökningsområdet förekommande variationen i art- och biotopmångfalden.

De använda indikatorarterna valdes delvis på basen av existerande listor (Soininen 1995, Siitonen 1997), och delvis på basen av material insamlat i fältarbeten.

3. RESULTATEN

3.1. Värdeklassifikation av rutorna

3.1.1. Frodiga lundkärr

Undersökningsområdets lundartade områden utgörs oftast av olika lundkärr och fuktiga strandlundar. Ur dessa miljöers flora utvaldes följande kombination som indikatorarter:

nordbräken strutbräken lundstiärnblomma ask korallrot hultbräken humle

På kartan (bild 15) syns i undersökningsområdets norra del de frodiga våtmarkerna kring Hattommalmen. I övrigt kan inga betydande artkoncentrationer urskiljas i undersökningsområdet.

3.1.2. Frodiga lundar

Förutom de fuktiga lundarna och lundkärren finns det i undersökningsområdet friska och tämligen torra lundar i någon mån. Som indikatorflora för dessa biotoper användes den nedan presenterade kombinationen:


o 500 1000 1500 m

21

YMPÄRISTÖTUTKIMUS OY

M: ETSÄTÄHTI

NAnJRINVENTERING AV HÄSTHOLMEN 1997

Bild 15. Frodiga lundartade kärr Artantal per ruta

~ 4-5 (4) [;]2-3 (18) D o -1 (30)


22

blåsippa ormbär trolldruva olvon skogslind skogstry

måbär ängsfräken

I granskningen (bild 16) kan undersökningsområdets norra dels frodiga lundar urskiljas som artrikare än de övriga delarna. Dessutom kan en skillnad i frodigheten urskiljas mellan undersökningsområdets östra och västra delar. I skärgården finns endast lite lundvegetation.

3.1.3. Strandvegetation

Granskningen av strandvegetationen baserade sig närmast på florans sällsynthet och på hur krävande den är. Arter från flera olika strandtyper ingår, mest finns det dock arter från lågvuxna strandängar:

flikmålla finsk rödtoppa ormtunga

kustarun marviol norskstarr slåtterblomma ärtstarr dansk skörbjuggsört knägräs saltarv ängsruta krissla

De vad strandvegetationen beträffarbetydande områdena(bild 17) är koncentrerade till den västra strandens sandöar, tili den södra delen av Hästholmens skärgård samt till den östra strandens småskaliga, av vikar och uddar kännetecknade område. Av relativt ringa betydelse är Lappomviken och den västra kustens norra del. Som helhet är florans variation dock liten.

3.1.4. Art- och biotopmångfald

Antalet växtarter i rutan (bild 18) berättar om artmångformigheten i undersökningsområdet. Vid förhållandena i undersökningsområdet i Lovisa är detta granskningssätt inte speciellt ändamånsenligt, eftersom markanvändningen och den långa strandlinjen gör många rutor mycket heterogena till sin struktur. De artrikaste rutorna koncentreras då till havsstränderna och områden med gammal bosättning eller annat kulturinflytande. Det höga artantalet i dessa rutor är dock inte en speciellt betydelsefull faktor med tanke på skyddsvärdet eller den biologiska mångfalden i hela undersökningsområdet. Kärlväxtfloran för hela undersökningsområdet är listad i bilaga 2.

Antalet biotoper i rutan berättar om rutans mångsidighet som erbjudare av livsmiljöer. I granskningen har varje biotop räknats endast en gång för varje ruta, så resultatet berättar inte direkt hur många biotopfläckar av denna typ som förekommer i rutan. Utgående från biotopmångfalden kan man även bedöma undersökningsområdets olika delars betydelse för de organismgrupper, för vilka en egentlig artinventering inte gjorts.


o 500 1000 1500 m

23

YMPÄRISTOTUTKIMUS OY

M ETSÄTÄHTI

HA lURINVENTERING AV HÄSTHOLMEN 1997

Bild 16. Frodiga lundar Artantal per ruta

~5-7 (3) f!)3-4(11) D o- 2 (38)


24


M ETSÄTÄHTI

NATURINVENTERING AV HÄSTHOLMEN 1997

o 500 1000 1500 m

Bild 17. Strandvegetation Artantal per ruta

m 4-7 (13) m 1-3 (22) D o (17)


o 500 1000 1500 m

25


M ETSÄTÄHTI

NAl\J.RINVENTERING AV HÄSTHOLMEN 1997

Bild 18. Antal kärlväxts arter Total antal per ruta

151 - 188 (6) ·=· 126- 150 (17) . 100- 125 (20)

D< 100 (9)


-------------------------------------------------------------------------------------------------~

26

I undersökningen användes följande biotopklassifikation:

torr rnaskog och berg frisk och lundartad rnaskog fuktig lund och lundkärr

strandäng sandstrand övrig strand

kulturäng gårdsområde (fast bosättning) frisk lund

vass eller strandmad skogskärr eller mosse

Antalet biotoper är som väntat störst i rutor som tangerar kusten (bild 19). Några tydliga koncentrationer kan inte iakttas, utan de mångsidiga rutorna är utspridda över undersökningsområdets kust. I skärgården är biotopvariationen dock mindre.

3.1.5. strukturfaktorernas mångfald

strukturfaktorernas mångformighet berättar indirekt om variationen av linsmiljöer som rutan erbjuder. Granskningen kompletterar biotopmångfaldsgranskningen och för analysen till mindre detaljer. De valda strukturfaktorerna baserar sig delvis på nya undersökningar i branschen, delvis på observationer gjorda i karteringen:

frodig fuktig sänka gammal skog (MT-lund) frodig strandäng välvuxen aspdunge frodig lund koncentration av död ved koncentration av ädla lövträd dike äng

strukturfaktorernas mångfald korrelerar tämligen direkt med biotopmångfalden (bild 20).

3.1.6 Viktiga rutkombinationer

Bild2J visar minimirutkombinationerna. Dessa täcker inventeringsområdets art- (kärlväxtfloran) och biotopvariationer. Alla rutor utom en är belägna längs kustlinjen eller i skärgården. Inom de medtagna rutorna förenas ett högt artantal samt ett mångsidigt biotopurvaL För att täcka området behövs det 9 st. rutor (c. 20% av helhets ytan). Det är relativt sett mera än i Kuhmo och Äänekoski men aningen mindre än i Olkiluoto. Minimiområdets yta ökas i Lovisa speciellt pg.a den varierande kustlinjen.


o 500 1000 1500 m

27


M ETSÄTÄHTI

NAlURINVENTERING AV HÄSTHOLMEN 1997

Bild 19. Biotopmångfald Antal biotoper

m 7- a (14) m s- s (23) ·D-t -4 ftsy


28


M ETSÄTÄHTI

NATURINVE-NTERING AV HÄSTHOLMEN 1997

o 500 1000 1500 m

Bild 20. Struktutfaktorer Antal strukturfaktorer

~4-6 (11) rn 3 (15) D o- 2 (26)


29

Bild 21. De viktigaste inventeringsrutorna för minimir ut systemet

mi (9)


30

3.2. Biotoper och värdefulla områdshelheter

3.2.1. Värdefulla mindre objekt

I undersökningsområdet avgränsades 11 vad floran beträffar, eller som livsmiljö betydande naturobjekt (bild 22). De flesta av dessa är olika lundar eller strandområden. I undersökningsområdet finns från tidigare ett fridlyst område med klibbalslund och blockrik strand. I Natura 2000-programmet (utkast 7 .4.1997) ingår ett antal sandöar och uddar vid den västra stranden. De gamla skyddsobjekten och -programmen har beaktats då områdesavgränsningarna gjorts.

A) Svartholms öar (Natura 2000)

I avgränsningen ingår undersökningsområdets västra strands öar från Källarevet till Vrrstholmen, samt några uddar på kusten och en flada (Källa viken) som är belägen mellan dessa. Största delen av området ägs av staten. På flera öar finns ruiner, minnesmärken och en begravningsplats som hör till Svartholms fästning, så de har även historisk betydelse. En del av öarna används flitigt för rekreation och är därför slitna.

Öarnas dominanta naturtyper är sandig tallskog och sandstränder. På de senare förekommer tämligen sällsynta arter, såsom ax veronika, krissla, kärrtörel, sal tarv, fältmalört och strandärt Därtill påträffas av människan skapade miljöer, i vilka man i viss mån hittar gamla, av människan införda växter. Dylika torräng saktiga ängar förekommer bl. a. på Källaudden, Begravningsholmen och Krutkällarholmen. Hela området är ett geomorfologiskt och landskapsmässigt intressant exempel på strandkrafternas och landhöjningens saminverkan på en åsformation.

Området är ett på många sätt vad floran, geomorfologin, landskapet och historian beträffar betydande område, ett område av nationell betydelse. De sandiga havsstränderna uppfyller definitionen i den nya naturskyddslagen och är därför automatiskt skyddade.

B) Filttossans _lundar

I närheten av bäcken som börjar från Filttosans myr finns det frodig lundvegetation på flera ställen. På kartan har det mest värdefulla området avgränsats. Invid skogsvägen finns ormbunkslund och lundkärr, samt en frisk lundsluttning. I området växer också bl. a. skogslind och strutbräken. Trädskiktet är grandominerat, men i området växer även stora aspar. Död ved är sällsynt. Västerut finns i sluttningarna nedanför plantskogama lund av samma typ, även här ingår skogslind och strutbräken i floran tillsammans med bl. a. korallrot och skogstry. I plantskogen förekommer skogslind i större mängder. Filttossans lundar utgör tack vare floran, och som livsmiljö, ett lokalt sett betydande naturobjekt.

C) Mysskärrets lund och gamla skog

Området är en av undersökningsområdets få frodiga gamla skogar. I det på båda sidor om landsvägen belägna området finns ormbunkslund, lundkärr och frisk lund. Därtill finns det i området våta sänkor, i vilka madvegetation påträffas. Trädskiktet utgörs mest av mycket grova och höga klibbalar. I kantema och bland klibbalarna växer gamla granar och glasbjörk, i norr dessutom några mycket stora aspar. I en frisk lund ungefär i mitten


31

av området växer några tämligen stora skogslindar och i floran påträffas lundstjärnblomma, trolldruva, skogstry och blåsippa. I de egentliga lundkärren växer ställvis rikligt med strutbräken och lundstjärnblomma samt korallrot. I skogen finns tämligen rikligt med död ved.

Det mångsidiga och väl bevarade området är lokalt sett mycket betydande tack vare växtligheten och trädskiktet, samt möjligen även som livsmiljö för insekter.

D) Lappomviken

En vassrik glosjö. Ett närmast vad fågelfaunan beträffar betydande område (jmfr. fågelrapporten). På stränderna av sjön förekommer tämligen representativa klibbalsdungar. Vattenvegetationen undersöktes inte. Närmast på basen av fågelfaunan samt delvis som livsmiljö ett regionalt sett betydande område.

E) Björnviken

Den vassrika havsviken är i första hand ett vad fågelfaunan beträffar betydande område (jmfr. fågelrapporten). På vikens stränder finns representativa klibbalsskogar och strandängar, speciellt på den västra och södra sidan. Skogarnas trädskikt är i naturtillstånd men artsammansättningen är tämligen anspråkslös. I floran påträffades dock bl. a. lundstjärnblomma och trolldruva. Ett närmast vad fågelfaunan beträffar och som livsmiljö lokalt sett betydande område.

F) Blikumalmens askförekomst

Den lilla askförekomsten är belägen i ett grundvattenpåverkat lundkärr. Områdets trädskikt har huggits, men några stora klibbalar har lämnats stående i kärret. Asken växer som 1-3 meter höga plantor på ett område av ca 0,5 ha, totalt flera hundra individ. Andra speciellt anmärkningsvärda arter påträffades inte. Tack vare askförekomsten ett lokalt sett betydande växtlighetsområde, som dock har lidit av hyggen och anläggningen av vägen.

G) Kristianslandets naturskyddsområde

Det med förordning fridlysta naturskyddsområdet på privat mark omfattar en frodig klibbalslund och grandominerad frodig skog. skyddsområdets skog är i naturtillstånd, men med undantag för klibbalsbestånden är den inte speciellt grov. Död ved förekommer ställvis rikligt, men anmärkningsvärda tickor påträffades inte i området. Ett som livsmiljö lokalt sett betydande område. I närheten av lunden finns på havsstranden ett litet fridlyst blockområde, som närmast är ett geologiskt objekt och ett landskapsobjekt

H) Källas lundar

Vid vägen som leder till Källa finns en representativ, vad trädskiktet beträffar tämligen orörd ormbunkslund. Området är lokalt sett betydande som livsmiljö.


32

l) Ryssvikens strandlund

Alldeles intill inkvarteringsområdet, vid gångvägen som leder till Hästholmen finns en av undersökningsområdets mest representativa klibbalslundar. I området växer grova klibbalar och hägg. Här finns också en naturlig förekomst av humle (Humulus lupulus). Ett som livsmiljö och tack vare växtligheten lokalt sett betydelsefullt område.

J) Hästholmens och Tallholmens näs

På näset mellan öarna, huvudsakligen på Hästholmens sida, finns en omfattande och vad trädskiktet beträffar speciellt representativ klibbalslund och strandskog. I kanterna av området växer också stora granar och rönnar. I området finns även grova trädlågor. Området är som livsmiljö och vad växtligheten beträffar lokalt sett betydelsefullt.

K) Hästholmens och Tallholmens obebyggda område

Förutom kärnkraftverket och de därtill hörande konstruktionerna är terrängen på Hästholmen och Tallholmen huvudsakligen i naturtillstånd. I området finns gamla tallskogar och skogsdungar som består av stora aspar. Speciellt anmärkningsvärd är den obebyggda strandlinjen i ett i övrigt nästan helt bebyggt område. På den södra delen av Hästholmen finns en naturstig. Ett lokalt sett betydelsefullt område närmast tack vare stränderna i naturtillstånd och de gamla skogarna.

3.2.2. Värdefulla områdeshelheter

Anmärkningsvärda områdeshelheter kunde i undersökningsområdet inte avgränsas, till skillnad från områdena i Olkiluoto (Euraåminne ), Rornuvaara (Kuhmo) och Kivetty (Äänekoski). I viss mån kan Hästholmens-Tallholmens obebyggda delar ses som en sådan helhet, men området är oenhetligt. Lappomviken, Örtibottnen och B j örnviken bildar med sina närmaste omgivningar ett vad fågelfaunan beträffar representativt områdessystem.

3.2.3. Bär- och svampplockning samt jakt

Med tanke på bärplockning är undersökningsområdets intressantaste miljöer de torra rnaskogarnas lingonmarker, som det finns rikligt av på Hattommalmens och B likurnalmens höjdsträckningar. Med tanke på de övriga bärväxterna är undersökningsområdet av ringa betydelse. Jakten i området är begränsad till höstjakt av vattenfågel och älgjakt.

3.2.4. Övrig rekreationsanvändning

I den södra delen av undersökningsområdet finns Källa lägerområde, som ägs av Lovisa stad. På fastlandskusterna finns några andra av samfund ägda semesterplatser. I undersökningsområdet finns rikligt med sommarstugor. På den södra delen av Hästholmen finns en av IVO uppförd naturstig (bild 22).


33

YMPÄRISTOTUTKIMUS OV

M ETSÄTÄHTI

NATURINVENTERING AV HÄSTHOLMEN 1997

o 500 1000 1500 m Bild 22. Värdefulla områden


34

Bild 22. Naturstigens tavlor på Hästholmen.

4. BEDÖMNING AV RESULTATEN

4.1. Allmänt

Undersökningsområdets natur representerar genomsnittlig östnyländsk kust- och skärgårdsnatur. I området hittar man traktens centrala naturelement, såsom blockrika skogar, klibbalskärr och -lundar, vassrika havsvikar och de flesta kännetecknande strandtyperna från den inre till den yttre skärgården. Inga hotade kärlväxtarter påträffades i området (Rassi etc. 1992). Det finns dock en tidigare observation av axveronikan i området som är akut hotad i Ny land. Av i Ny land anmärkningsvärda arter påträffades kärrtörel, ormrot, rödlånke, svartkav le, klibbglim, slåtterblomma, dansk skörbjuggsört, finsk rödtoppa och flikmålla.

Av anmärkningsvärda naturobjekt påträffades ungefär det väntade antalet i förhållande till områdets yta. De flesta av dessa är närmast lokalt sett betydelsefulla mindre objekt, vilkas naturvärden kan tryggas genom att de nya skogsskötseldirektiven följs, eller, i fallet Hästholmens Natura-avgränsning, genom att stränderna inte bebyggs. Ett undantag utgör Mysskärrets lund och gamla skog, vars bevarande förutsätter något slag av fredningsåt gärder.

Jämfört med de övriga undersökningsområdena är Lovisas undersökningsområdes natur tämligen homogen. Vad växtligheten eller biotopmångfalden beträffar kunde inga speciellt betydelsefulla områdeshelheter avgränsas i undersökningsområdet, utan naturvärdena är tämligenjämnt utspridda över undersökningsområdet. I undersökningsområdet påträffades färre anmärkningsvärda växt- och tickarter än i t.ex. Olkiluoto.


35

Man har preliminärt planerat att slutförvaringsanläggningen skulle placeras i det nuvarande kraftverksområdet eller dess närmaste omgivning på ön Hästholmen. Det finns en vägförbindelse av god kvalitet till kraftverket, så grundläggande förändringar i trafikförbindelserna behövs inte. Därför är stora, av anläggningens byggande eller funktion förorsakade naturkonsekvenser inte att vänta. Den enda potentiella risken utgörs av en grundförbättring av vägen som leder till kraftverket. Vid en sådan förbättring bör vissa betydelsefulla naturobjekts läge beaktas.

4.2. Den planerade anläggningens konsekvenser för naturobjekten och arterna

4.2.1. Helhetskonsekvenser för undersökningsområdets naturvärden

Den preliminärt planerade anläggningen bredvid kraftverket påverkar inte undersökningsområdets naturvärden. Konsekvenserna av den nya infrastruktur som anläggningen kräver är likaså ringa eller så finns sådana konsekvenser i praktiken inte alls. Möjliga konsekvenser kan uppstå i samband med en grundförbättring av den nuvarande landsvägen, då två betydelsefulla naturobjekt gränsar mot vägen. Speciellt viktigt är att beakta Mysskärrets gamla skog och lund.

Undersökningsområdets skogar har i viss mån lokal betydelse med tanke på rekreationsanvändningen. Om anläggningen skulle byggas på ön Hästholmen skulle förändringar i detta hänseende inte vara att vänta.

4.2.2. Konsekvenser på områdesnivå

Inga konsekvenser på områdesnivå väntas.

4.2.3. Konsekvenser för arterna

I det planerade anläggningsområdet förekommer med undantag för strandängarnas flora inte med tanke på hela undersökningsområdet intressanta arter. Nämnvärda naturkonsekvenser väntas inte.

4.2.4. Konsekvenser för bär- och svampplockning samt jakt

Inga nämnvärda konsekvenser väntas. Ifall ön Hästholmen väljs som plats för slutförvaringsanläggningen, kommer anläggningen att byggas i ett område som redan är stängt för allmänheten.


36

LITTERATUR

Aapala, K., Alanen, A., Heikkilä, R., Heikkinen, R., Husa, J., Kostamo, J., Lindholm, T., & Schneider, H. 1994: Avainbiotooppien tunnistaminen. Avainbiotooppien määrittämistyöryhmän muistio. Metsäkeskus Tapio ja Vesi-ja ympäristöhallistus.

/t ä- Uudenmaan seutukaavaliitto 1988: Ympäristönhoitoinventointien yhteenveto. Julkaisu 7.

Lindholm, T. & Tuominen, S. 1993: Metsien puuston luonnontilaisuuden arviointi. - Metsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja. SarjaA No. 3. 40 s.

Margules, C. R. & Nicholls, A. O. 1988: Selecting networks of reserves to maximise biological diversity. - Biological Conservatian 43: 63-76.

Meriluoto, M. 1995: Metsäluonnon arvokkaat elinympäristöt. Tunnistaminen ja hoitosuositukset. - Metsäkeskus Tapion julkaisuja 1211995.

Nicholls, A. O. & Margules, C. R. 1993: An upgraded reserve selection algorithm.Biological Conservatian 64: 165-169.

Nylands miljöcentral 1997: Ehdotetun Svartholman saarten Natura 2000 -alueen kohdekuvaukset. Ote tietokannasta.

Raivio, S. (toim.) 1995: Talousmetsien luonnonsuojelu - yhteistutkimushankkeen väliraportti. - Metsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja. SarjaA No. 43. 147 s.

Ranta, P., Tanskanen, A. & Siitonen, M. 1997: Vantaan kasvit: kaupunkiekologia, monimuotoisuus ja suojelu. - Lutukka 13( 3 ): 67-86.

Ranta, P. & Siitonen, M. 1996: Vantaan luonto. Kasvit. 445 s.

Rassi, P., Alanen, A., Kemppainen, E., Vickholm, M., & Väisänen, R. (toim.) 1992: Uhanalaisten eläinten ja kasvie n seurantatoimikunnan mietintö. Komiteanmietintö 1991:30. 328 s.

Siitonen, P. (to im.) 1997: M etsäluonnon monimuotoisuuden mittausmenetelmät. M etsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja (Tryck).

Skogstyrelsen 1993: Nyckelbiotoper i skogen. Broshyr.

Soininen, T. 1995: Talousmetsien avainbiotooppien tunnistaminen. Maastotyöohje. Luonnos 24.11 1995. SYKE.

Tanskanen, A. 1996: Näkökulmia lintuatlakseen 2. säästäkää edes nämä. - Linnut 31:31-33.


37

Tanskanen, A. 1997: Näkökulmia lintuatlakseen 3. Määrää vai laatua. - Linnut 32: 28-29.

Toivonen, H. & Leivo, A. 1993: Kasvillisuuskartoituksessa käytettävä kasvupaikka ja kasvillisuusluokitus. Kokeiluversio. - Metsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja. SarjaA No 14: 1-96.

Williams, P., Gibbons, D., Margules, C., Rebelo, A., Humpries, C. & Pressey, R. 1996: A comparison of richness hotspots, rarity hotspols and complementary areas for conserving diversity of British hirds. - Conservatian Biology JO( l): 155-174.


....------------------------ -

BILAGA 1: Fältblankett 38

HÄSTHOLMEN 1997

Maastotallennuslomake

KARTOITUSRUUTU

Numero: ___ Yhtenäiskoordinaatisto: ____ : __ _

MAASTOKÄYNNIT

1. 1997 2. 1997 3. 1997

KARTOITT AJAT _

1. ____ _ 2. ____ _ 3. ____ _

TALLENNEITU

1. ____ _ 2. ____ _ 3. ____ _

Metsätähti Oy, Hitsaajankatu 1, 0081 O Helsinki puh. 09-727 6126, fax 09-727 6136

39

-t1J

l 2 3 4 5 6

6699!

7 8 9 lO 11 12

66990

13 14 15 16 17 18

6698!

19 20 21 22 23

66980

24 25 26 27 28 i 6697!

29 30 31 32 33 34

66970

35 36 37 38 39

6696!

40 41 42 43 44

66960

45 46 47 48 49 ~ ~ 669!5

~ ~

50 51 52 53 54 55

66950

56 57 58 59

66945

60 61 62 63

4 669 o

40

KASVUPAIKKAKOODIT

METSÄ, KUIVA KANGAS MKKA METSÄ, TUORE KANGAS MTKA METSÄ, LEHTOMAINEN KANGAS MLKA METSÄ, LEHTO MLEH METSÄ, MUU MMUU METSÄ, HAKAITU MHAK

KAll lO KALL

SUO,RÄME SRÄM SUO, KORPI SKOR SUO, NEVA SNEV SUO, KAlliOPAINANTEESSA SKAL

VESI,JOKI VJOK VESI,JÄRVI VJÄR VESI, LAMPI VLAM VESI, OJA VOJA VESI, PURO VPUR VESI, MURTOVESI VMUR

RANTA/REUNA-ALUE, JOKI RJOK RANTA/REUNA-ALUE, JÄRVI RJÄR RANTA/REUNA-ALUE, LAMPI RLAM RANTAlREUNA-ALUE, OJA ROJA RANTA/REUNA-ALUE, PURO RPUR RANTA/REUNA-ALUE, MERI, NIITIYRANTA RMNI RANTAlREUNA-ALUE, MERJ, HIEKKARANTA RMHI RANTA/REUNA-ALUE, MERI, KALLIDRANTA RMKA

PELTO, VILJELTY PELT PELTO, El VILJELTY PELH

PUISTOjHAUTAUSMAA Purs PUUTARHA PUUT

LIIKENNEALUE, MAANTIE, LUfSKAT LMAL LIIKENNEALUE, MAANTIE, OJAT LMAO LIIKENNEALUE, RAUTATIE LRAT LIIKENNEALUE, METSÄTIE LMET LIIKENNEALUE, POLU LPOL

NIITTY N liT JOUTOMAA JOUT KAATOPAIKKA 0ÄTE) KAAT HIEKKAKUOPPA H lEK

41

RUNSAUS- JA YLEISYYSASTEIKOT.

RUNSAUSASTEIKKO

ASTEIKKO YKSILÖMÄÄRÄ

1 1-9 2 10 99 -3 100-999 4 1000-9999 5 10 000-

YLEISYYSASTEIKKO

KARTOITUSRUUTU AJATELLAAN JAETUKSI 100 YHTÄSUUREEN RUUTUUN. YLEISYYSARVIO PERUSTUU NIIDEN OSARUUTUJEN LUKUMÄÄRÄÄN, JOILLA LAJIA ON TAVAlTU

ASTEIKKO OSARUUTUJENLUKU~RÄ

1 1-5 2 6-10 3 11-25 4 26-50 5 51 -100

TIETOJEN KERÄÄMISESSÄ MAASTOSSA KÄYTETÄÄN VAl N TÄTÄ KAAVAKEITA

TEE KAIKKI RUNSAUS- JA YLEISYYSARVIOT EN NEN KARTOITUSRUUDUL TA POISTUMfSTA

TARKISTA ENNEN KAAVAKKEEN JÄTTÄMISTÄ TALLENNETTAVAKSI, ETTÄ MIKÄÄN TIETO El PUUTU

,....-------------------------- ---

42

RAKENNETEKIJÄT

HA VAlTUT RAKENNETEKIJÄT RASTITETAAN TAULUKKOON

RAKENNETEKIJÄ: HAVAIITU:

KALLIOJYRKÄNNE LOUHIKKO ISO SIIRTOLOHKARE

LUONNONTILAINEN KORPIPAINANNE REHEVÄ PAINANNE TAl KASVILLISUUS-LAIKKU LUONNONTILAISEN METSÄN TAl SUON REUNA

ISOJA HAAPOJA/RAITOJA ISOJA PÖKKELÖITÄ ISOJA KELOJA PALOKOROJA/HIIL TYNEITÄ KELOJA

LÄHDE LUONNONTILAINEN PUROUOMA LASKEMATON LAMPI KOSKIPAIKKA PUROSSA

KULTTUURIYMPÄRISTÖ (NIITIY YM.)

43

LISÄTIEDOT

- .···· .. ··.·:········.···.·.· ~ . . . . . . . . . . . . : . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

50

BILAGA 2. KÄRLVÄXTFLORAN l UNDERSÖKNINGSOMRÅDET l LOVISA

SVENSKT NAMN VETENSKAPLIGT NAMN KOD FINSKTNAMN

aftonviol Hesperis matronalis HESP MATR illakko

agnsäv Eleocharis uniglumis ELEOUNIG meriluikka

akleja Aquilegia vulgaris AQUIVULG lehtoakileija

alsikeklöver Trifolium hybridum TRIFHYBR alsikeapila

amerikansk dunört Epilobium adenocaulon EPILADEN amerikanhorsrna

andmat Leronaminor LEMNMINO pikkulimaska

ask Fraxinus excelsior FRAXEXCE saarm

asp Populus tremula POPUTREM haapa

axmålla Atriplex tatarica ATRITATA tataarimal t sa

ax veronika Veronica spicatum VEROSPIC tähkätädyke

backglim Silene nutans SILENDTA nuokkukohokki

backranunkel Ranunculus polyanthemos RANUPOLY aholeinikki

backskärvfrö Thlaspi alpestre THLAALPE kevättaskuruoho

backtrav Arabidopsis thaliana ARABTHAL lituruoho

baldersbrå Tripleurospermum inodorum TRIPINOD peltosaunio

balsampoppel Populus balsamifera POPUBALS palsamipoppeli

bergdunört Epilobium montanum EPILMONT lehtohorsma

berggröe Poa compressa POA COMP litteänurmikka

bergklint Centaurea montana CENTMONT vuorikaunokki bergrör Calamagrostis epigejos CALAEPIG hietakastikka

bergsyra Rumex acetosella RUMEACLA ahosuolaheinä

bergven Agrostis vinealis AGROVINE jäykkärölli

besksöta Solanum dulcamara SOLADULC punakoiso

beta Beta vulgaris BETAVULG ju urikas

bindvide Salix aurita SALIAURI virpapaju

björkpyrola Orthilia secunda ORTHSECU nuokkutal vikki

björnfloka Heracleum sphondylium HERASPHO ukonputki

blekfryle Luzula pallescens LUZUPALL kalvaspiippo

blekstarr Carex pallescens CAREPALLE kal vassara

blodrot Potentilla erecta POTEEREC rätvän ä

blomsterlupin Lupinus polyphyllus LUPIPOLY komealupiini blåbär Vaccinium myrtillus VACCMYRT mustikka blåsippa Hepatica nobilis REPANOBI sinivuokko blåsstarr Carex vesicaria CAREVESI l uh tasara

blåsäv Schoenoplectus tabernaem.i SCHOTABE sinikaisla

blåtåtel Molinia caerulea MOLICAER siniheinä bockrot Pimpinella saxifraga PIMPSAXI pukinjuuri

borstnate Potamogeton pectinatus POTAPECT hapsivita

brakved Rhamnus frangula RHAMFRAN paatsama

brekkaveldun Typha latifolia TYPHLATI leveäosmankäämi

brokig stormhatt Aconitum variegatum ACONVARI tarhaukonhattu

brudborste Cirsium helenioides CIRSHELE huopaohdake

brunrör Calamagrostis purpurea CALAPURP korpikastikka

brunskära Bidens tripartita BIDETRIP tummarusokki

brunven Agrostis canina AGROCANI luhtarölli


51


brunört Prunella vulgaris PRUNVULG niittyhumala

brännässla Urtica dioica URTIDIOI nokkonen

buskstrjärnblomma stellaria holostea S1ELHOLO kevättähtimö

bägartrampört Polygonum arenastrum POLY AREN lannertatar daggkåpa Alehemilla vulgaris ALCHVULG poimulehti daggros Rosa glauca ROSAGLAU punalehtiruusu daggört Drasera rotundifolia DROSROTU pyöreälehtikihokki

dansk skörbjuggsört Cochlearia danica COCHDANI tanskankuirimo druvfläder Sambucus racernosa SAMBRACE terttuselja duntrav Epilobium angustifolium EPILANGU maitohorsma duvvicker Vicia hirsuta VICIHIRS peltovirvilä ek Quercus robur QUERROBU tammi ek bräken Gymnocarpium dryopteris GYMNDRYO metsäimarre ekorrbär Maianthemum bifolium MAIABIFO oravanmarja en Juniperus communis JUNICOMM kataja engelskt rajgräs Lolium perenne LOLIPERE englanninraiheinä europeisk lärk Larix decidua LARIDECI euroopanlehtikuusi fackelblomster Lythrum salicaria LYTHSALI rantakukka fingerstarr Carex digitata CAREDIGI sormisara finskt myskgräs Hierochloe australis HIERAUST metsämaarianheinä fiskmålla Chenopodium polyspermum CHENPOLY hentosavikka fl askstarr Carex rostrata CAREROST pullasara flenört Scrophularia nodosa SCRONODO syyläjuuri flikmålla Atriplex calotheca ATRICALO liuskamaltsa flikplister Lamium hybridum LAMIHYBR liuskapeippi flockfibbla Hieracium umbellatum HIERUMBE sarjakeltano flädervänderot Valeriana sambucifolia VALESAMB lehtovirmajuuri foderlosta Bromus inermis BROMINER i dänkattara fårsvingel Festuca ovina FESTOVIN lampaannata fältmalört Artemisia campestris ARTECAMP ketomaruna fältveronika Veronica arvensis VEROARVE ketotädyke förgätmigej Myasotis scorpioides MYOSSCOR luhtalemmikki gatkamomill Matricaria matricarioides MATRMATR pihasaunio

getnos Scutellaria galericulata SCUTGALE luhtavuohennokka getpors Ledum palustre LEDUPALU suopursu getrams Polygonatum odoratum POLYODOR kalliokielo glasbjörk Betula pubescens BETUPUBE hieskoivu gran Picea abies PICEABIE kuusi grenrör Calamagrostis canescens CALACANE vii takastikka groblad Plantaga major PLANMAJO piharatamo gropnate Patamageton berchtoldii POTABERC pikkuvita grustrav Arabidopsis suecica ARABSUEC ruotsinpitkäpalko

gråal Alnus incana ALNUINCA harmaaleppä

gråbinka Erigeron acer ERIGACER karv askallioinen gråbo Artemisia vulgaris ARTEVULG p u jo gråfibbla Pilasella officinarum PILOOFFI huopakeltano

gråstarr Carex canescens CARECANE harmaasar a

gråvide Salix einerea SALICINE tuhkapaju


52


gräslök Allium schoenoprasum ALLISCHO ruoholaukka

gräsnate Patamageton gramineus POTAGRAM heinävita

grässtjärnblomma stellaria graminea STELGRAM heinätähtimö

grönpyrola Pyrola chlorantha PYROCHLO keltatalvikki

grönvide Salix phylicifolia SALIPHYL kiiltopaju

gul fetknopp Sedum acre SEDUACRE keltamaksaruoho

gul näckros Nuphar lutea NUPHLUTE ulpukka

gulkavle Alopecurus aequalis ALOPAEQU rantapuntarpää

gulkämpar Plantaga maritima PLANMARI meriratamo

gullklöver Trifolium aureum TRIFAURE kelta-apila

gullpudra Chrysosplenium alternifolium CHRYALTE kevätlinnunsilmä

gullris Solidago virgaurea SOLIVIRG kultapiisku

gulmåra Galium verum GALlVERV keltamatara

gårdssyra Rumex longifolius RUMELONG hevonhierakka

gåsört Potentilla anserina POTEANSE ketohanhikki

gäddnate Patamageton natans POTANATA uistinvita

gökblomster Lychnis flos-cuculi LYCHFLOS käenkukka

hallon Rubus idaeus RUBUIDAE v adelrna

hampdån Galeopsis speciosa GALESPEC kirjopillike

harfibbla Lapsana communis LAPSCOMM linnunkaali

harklöver Trifolium arvense TRIFARVE jänönapila

harstarr Carex ovalis CAREOVAL j än önsara

harsyra Oxalis acetosella OXALACET käenkaali

havssälting Triglochin maritima TRIGMARI merisuolake

havssäv Bolboschoenus maritirnus BOLBMARI merikaisla

hirsstarr Carex panicea CAREPANI hirssisara

hjortron Rubus chamaemorus RUBUCHAM muurain

hultbräken Thelypteris phegopteris THELPHEG korp i-imarre

humle Humulus lupulus HUMULUPU humala

humleblomster Geumrivale GEUMRIVA ojakellukka

hundfloka Anthriscus sylvestris ANTHSYLV koiranputki

hundstarr Carex nigra CARENIGR jokapaikansara

hundviol Viola canina VIOLCANI aho-orvokki

hundäxing Dactylis glomerata DACTGLOM koiranheinä häckhagtorn Crataegus grayana CRATGRAY aitaorapihlaja

häckvicker Vicia sepium VICISEPI aitovima

hägg Prunus padus PRUNPADU tuomi

häggmispel Amelanchier spicata AMELSPIC isotuomipihlaja

hässlebrodd Milium effusum MILIEFFU tesrna

hästhov Tussilago farfara TUSSFARF leskenlehti

hästsvans Hippuris vulgaris HIPPVULG vesikuusi

hästsyra Rumex aquaticus RUMBAQUA vesihierakka

hönsarv Cerastium fontanum CERAFONT nurmihärkki

hönsbär Cornus suecica CORNSUEC ruohokanukka

höskallra Rhinanthus serotinus RHINSERO isolaukku

höstfibbla Leontodon autumnalis LEONAUTU syysmaitiainen

höstrudbeckia Rudbeckia laciniata RUDBLACI syyspäivänhattu

italienskt rajgräs Lolium multiflorum LOLIMULT i talianraiheinä


------------------------~-- --

53


jolster Salix pentandra SALIPENT hala va

jordreva Glechoma hederacea GLECHEDE rnaahamala

jordrök Pumaria officinalis FUMAOFFI peltoemäkki

Jungfru Marie Nycklar Dactylorhiza maculata DACTMACU maariankämmekkä

kabbeleka Caltha palustris CALTPALU rentukka

kanadabinka Conyza canadensis CONYCANA kanadankoiransilmä

kanadensiskt gullris Solidago canadensis SOLICANA kanadanpiisku

kanelros Rosamajalis ROSAMAJA metsäruusu

kattfot Antennaria dioica ANTEDIOI kissankäpälä

kaukasiskt fetblad Sedum spurium SEDUSPUR kaukasian-

maksaruoho

kirskål Aegopodium podagraria AEGOPODA vuohenputki

klapperstarr Carex glareosa CAREGLAR somersara

klasespiraea Spiraea x billiardii SPIRBILL rusopajuangervo

klibbal Alnus glutinosa ALNUGLUT tervaleppä

klibbglim Silene viscosa SILEVISC tahma-ailakki

klibbkorsört Senecia viscosus SENEVISC tahmavillakko

kl ockpyrola Pyrola media PYROMEDI kellotalvikki

klotpyrola Pyrola minor PYROMINO pikkutal vikki

klotstarr Carex globularis CAREGLOB pall os ara

knagglestarr Carex flava CAREPLAY keltasara

knappsäv Eleocharis palustris ELEOPALU rantaluikka

knapptåg J uncus conglomeratus JUNCCONG keräpäävihvilä

knutnarv Sagina nodosa . SAGINODO n y y lähaarikko

knägräs Danthonia decumbens DANTDECU hin a knärot Goodyera repens GOODREPE yövilkka

knölklocka Campanula rapunculoides CAMPRAPU vuohenkello

knölsyska Stachys palustris STACPALU peltopähkämö

korallrot Corallorhiza trifida CORA TRIF harajuuri

korsandmat Lemna trisulca LEMNTRIS ristiiimaska

krissla Inula salicina INULSALI rantahirvenjuuri

krollilja Lilium martagan LILIMART varjolilja

krusfrö Selinum carvifolia SELICARV särmäputki

krussyra Rumex crispus RUMECRIS poinmhierakka krustistel Carduus crispus CARDCRIS k y läkarhiainen

kruståtel Deschampsia flexuosa DESCFLEX metsälauha

krypnarv Sagina procumbens SAGIPROC rentohaarikko

krypven Agrostis stolonifera AGROSTOL rönsyrölli kråkbär Empetrum nigrum EMPENIGR variksenmarja

kråkklöver Potentilla palustris POTEPALU kurjenjalka

kråkvicker Vicia cracca VICICRAC hiiren vi rna

kummin Carum carvi CARUCARV kumina

kungsljus Verbascum thapsus VERBTHAP ukontulikukka

kustarun Centaurium littorale CENTLITT isorantasappi

kustbaldersbrå Tripleurospermum rnaritimam TRIPMARI merisaunio

kvanne Angelica archangelica ANGEARCH väinönputki

kvickrot Elymus repens ELYMREPE juolavehnä

kålmjölktistel Sonchus oleraceus SONCOLER kaali val vatti


54


källärt Montia fontana MONTFONT hetekaali

käringkål Sedum telephium SEDUTELE isomaksaruoho

käringtand Lotus corniculatus LOTUCORN keltamaile

kärrdunört Epilobium palustre EPILPALU suohorsma

kärrgröe Poa trivialis POA TRIV karheanurmikka

kärrkavle Alopecurus genieulatus ALOPGENI polvipuntarpää

kärrspira Pedicularis palustris PEDIPALU luhtakuusio

kärrsälting Triglochin palustris TRIGPALU hentosuolake

kärrtistel Cirsium palustre CIRSPALU suo-ohdake

kärrtörel Euphorbia palustris EUPHPALU rantatyräkki

kärrviol Viola palustris VIOLPALU suo-orvokki

lentåtel Holcus mollis HOLCMOLL p e hm ytmesiheinä

liljekonvalje Convallaria majalis CONVMAJA kielo

lingon Vaccinium vitis-idaea VACCVm puolukka

linnea Linnaea borealis LINNBORE van am o

liten blåklocka Campanula rotundifolia CAMPROTU kissankeHo

ljung Calluna vulgaris CALLVULG kanerva

lomme Capsella bursa-pastoris CAPSBURS lutukka

lopplummer Huperzia selago HUPESELA ketunlieko

luddhavre Avenula pubescens AVENPUBB mäkikaura

luddlosta Bromus hordeaceus BROMHORD mäkikattara

lundelm Elymus caninus ELYMCANI koiranvehnä

lundgröe Poa nemoralis POA NEMO lehtonurmikka

lundstjärnblomma stellaria nemorum STELNEMO lehtotähtimö

läkevänderot Valeriana officinalis VALEOFFI rohtovirmajuuri

lönn Acer platanoides ACERPLAT vaahtera

madrör Calamagrostis stricta CALASTRI luhtakastikka

majbräken Athyrium filix-femina. ATHYFILI hiirenporras

majranunkel Ranunculus auricomus RANDAURI kevätleinikki

majveronika Veronica serpyllifolia VEROSERP orvontädyke

malört Artemisia absinthium ARTEABSI mali

mannablod H ypericum maeulatum HYPEMACU särmäkuisma

mannagräs Glyceria fluitans GLYCFLUI OJasorsliDO

maskros Taraxacum officinale TARAOFFI voikukka mattlummer Lycopodium clavatum LYCOCLAV katinlieko

mellanranunkel Ranunculus fallax RANDFALL kevätlehtoleinikki

missne Calla palustris CALLPALU vehka

mjölktistel Sonchus arvensis SONCARVE peltovalvatti

mjölon Arctostaphylos uva-ursi ARCTUVAU sianpuolukka

m ossrot Peucedanum palustre PEUC PALU suoputki

myrtåg Juncus alpinoarticulatus JUNCALPI rantavihvilä

måbär Ribes alpinum RIBEALPI taikinamarja

natagräs stellaria media STELMEDI pihatähtimö

nattviol Platanthera bifolia PLATBIFO valkolehdokki

nejlikrot Geum urbanum GEUMURBA kyläkellukka

nickstarr Carex brunnescens CAREBRUN polkusara

nordbräken Dryopteris expansa DRYOEXPA isoalvejuuri

nordnäckros Nymphaea candida NYMPCAND pohjanlumme


55


norsk fingerört Potentilla norvegica POTENORV p el tohanhikki

norskstarr Carex mackenziei CAREMACK merisara

nyponros Rosa dumalis ROSADUMA orjanruusu

nysört Achillea ptarmica ACHIPTAR ojakärsämö

nålsäv Eleocharis acicularis ELEOACIC hapsiluikka

odon Vaccinium uliginosum VACCULIG juolukka

olvon Viburnum opulus VIBUOPUL koiranheisi

ormbär Paris quadrifolia PARIQUAD sudenmarja

ormrot Polygonum viviparum POLYVIVI nurmitatar

ormtunga Ophioglossum vulgatum OPHIVULG käärmeenkieli

palsternacka Pastinaca sativa PAST SATI palsternakka

parksmultron Pragaria moschata FRAGMOSC ukkomansikka

penningblad ·U Lysimachia numroularia LYSINUMM suikeroalpi

penninggräs Thlaspi arvense THLAARVE peltotaskuruoho

pepparrot Armoracia rusticana ARMORUST piparjuuri

pichtagran Abies sibirica ABIESIBI siperianpihta

piggstarr Carex spicata CARESPIC hakarasara

pilört Polygonum lapathifolium POLYLAPA ukontatar

pimpinellros Rosa pimpinellifolia ROSAPIMP juhannusruusu

pipdån Galeopsis tetrahit GALETETR karheapillike

piprör Calamagrostis arundinacea CALAARUN metsäkastikka

prästkrage Leucanthemum vulgare LEUCVULG päi vänkakkara rankstarr Carex elongata CAREELON pitkäpääsara

renfana Tanacetum vulgare TANAVULG pietaryrtti

repestarr Carex loliacea CARELOLI korpisara

revlummer Lycopodium annotinum LYCOANNO riidenlieko

revranunkel Ranunculus repens RANDREPE röns y leinikki

rosling Andromeda polifolia ANDRPOLI suokukka

rosmarinvide Salix rosmarinifolia SALIROSM kapealehtipaju

ryltåg Juncus articulatus JUNCARTI solmuvihvilä

ryssgubbe Bunias orientalis BUNIORIE ukonpalko

råttsvans Myosurus minimus MYOSMINI hiirenhäntä

rödklint C en ta urea j acea CENTJACE ahdekaunokki

rödklöver Trifolium pratense TRIPPRAT puna-apila rödnarv Spergularia rubra SPERRUBR punasolmukki rödplister Lamium purpureum LAMIPURP punapeippi rödsvingel Pestuca rubra FESTRUBR punanata

rödtoppa Odontites vulgaris ODONVULG punasänkiö

rödven Agrostis capillaris AGROCAPI nurmirölli

rölleka Achillea millefolium ACHIMILL siankärsämö

rönn Sorbus aucuparia SORBAUCU pihlaja

rönnspirea Sorbaria sorbifolia SORBSORB pihlaja-angervo

rörflen Phalaris arundinacea PHALARUN ruokohelpi

rörsvingel Pestuca arundinacea FESTARUN ruokonata

rött vinbär Ribes spicatum RIBESPIC pohjanpunaherukka

saltarv Honkenya peploides HONKPEPL suola-arho

saltgräs Puccinellia distans PUCCDIST kujasorsimo

salttåg J uncus gerardii JUNCGERA suolavihvilä


56


sandtrav Cardaminopsis arenosa CARDAREN hietapitkäpalko

sandvita Berteroa incana BERTINCA harrnio

sengröe Poa palustris POA PALU rantanurmikka

sibirisk ärtbuske Caragana arborescens CARAARBO siperianherne-

pensas

sibirskt fetblad Sedum hybridum SEDUHYBR mongolianmaksa-

ruoho

silverfingerört Potentilla argentea P01EARGE hopeahanhikki

sjöfräken Equisetum fluviatile EQUIFLUV järvikorte

skaftmålla Atriplex longipes ATRILONG suolamaltsa skelört Chelidonium rnajus CHELMAJU keltam o

skogsbräken Dryopteris carthusiana DRYOCART metsäal vejuuri

skogsfibblor Hieracium sylvatica lllERSYLV salokeltano

skogsfräken Equisetum sylvaticum EQUISYLV metsäkorte skogsklöver Trifolium medium TRIFMEDI metsäapila

skogskovall Melampyrum sylvaticum MELASYLV metsämaitikka skogslind Tilia cordata TILlCORD metsälehmus

skogslyst Silene dioica SILEDIOI puna-ailakki skogsnarv Moehringia trinervia MOEHTRIN lehtoarho skogsnoppa Gnaphalium sylvaticum GNAPSYLV ahojäkkärä skogsnäva Geranium sylvaticum GERASYLV metsäkurjenpolvi skogspipa Angelica sylvestris ANGESYLV karhunputki skogsstjärna Trientalis europaea TRIENEVRO metsätähti skogsstjärnblomma stellaria longifolia STELLONG metsätähtimö skogssäv Scirpus sylvaticus SCIRSYLV korpikaisla skogstry Lonicera xylosteum LONIXYLO lehtokuusama skogsvicker Vicia sylvatica VICISYLV metsävirna skogsviol Viola riviniana VIOLRIVI metsäorvokki slidstarr Carex vaginata CAREVAGI tuppisara

slokgräs Melica nutans MELINUTA nuokkuhelmikkä slåtterblomma Parnassia palustris PARNPALU vilukko slåtterfibbla Hypochoeris maculata HYPOMACU häränsilmä smalkaveldun Typha angustifolia TYPHANGU kapeaosmankäämi

smultron Fragaria vesca FRAGVESC ahomansikka smålånke Callitriche palustris CALIPALU pikkuvesitähti småsnärjmåra Galium spurium GALISPUR pettomatara snårvinda Calystegia sepium CALYSEPI karhunköynnös snöbär Symphoricarpos albus SYMPALBU lumimarja solros Helianthus annuus HELIANNU auringonkukka solöga Ranunculus acris RANUACRI ni i tty leinikki sommargy Ilen Barbarea vulgaris BARBVULG p el tokanankaali

spjutmålla Atriplex prostrata ATRIPROS isomaltsa

sporreblomma Linaria vulgaris LINAVULG kannusruoho

springkorn Impatiens noli-tangere IMPANOLI lehtopalsami

sprängört Cicuta virosa CICUVIRO myrkkykeiso

spädstarr Carex disperrna CAREDISP hentasara

stagg Nardus stricta NARDSTRI jäkki


57


stenbräken Cystopteris fragilis CYSTFRAG haurasloikko

stenhallon Rubus saxatilis RUBUSAXA lillukka

stensöta Polypodium vulgare POLYVULG kallioimarre

stinknäva Geranium robertianum GERAROBE haisukurjenpolvi

stinksyska Stachys sylvatica STACSYLV lehtopähkämö

stjärnstarr Carex echinata CAREECHI tähtisara

stor blåklocka Campanula persicifolia CAMPPERS kurjenkello

stor igelknopp Sparganium erectum SPAREREC haarapal pakko

stormhatt Aconitum napellus ACONNAPE ai toukonhattu

stormåra Galium album GALIALBU paimenmatara storven Agrostis gigantea AGROGIGA isorölli

strandaster Aster tripolium ASTETRIP meriasteri

strandglim Silene uniflora SILEUNIF merikohokki

strandgyllen Barbarea stricta BARBSTRI rantakanankaali

strandklo Lycopus europaeus LYCOEURO rantayrtti

strandkrasse Rorippa sylvestris RORISYLV rikkanenätti

strandkrypa Glaux maritima GLADMARI merirannikki

strandlysing Lysimachia vulgaris LYSIVULG ranta-alpi strandmålla Atriplex littoralis ATRILITT merimaltsa strandrödtoppa Odontites litoralis ODONLITO suolasänkiö strandsenap Cakile maritima CAKIMARI merisinappi

strandtåg Leymus arenarius LEYMAREN rantavehnä

strand veronika Veronica longifolia VEROLONG rantatädyke

strandvial Lathyrus japonicus LATHJAPO merinätkelmä strutbräken Matteuccia struthiopteris MATTSTRU kotkansiipi

sträv rudbeckia Rudbeckia hirta RUDBHIRT kesäpäivänhattu styvfibbla Hieracium rigida HIERRIGI tankikeltano

sumpförgätmigej Myosotis laxa MYOSLAXA rantalemmilli sumpkrasse Rorippa palustris RORIPALU rantanenätti

sumpmåra Galium uliginosum GALIULIG l uh tamatara

sumpnoppa Gnaphalium uliginosum GNAPSYLV savijäkkärä

sumpstarr Carex magellanica CAREMAGE riippasara surkörsbär Prunus cerasus PRUNCERA hapankirsikka

svalting Alisma plantago-aquatica ALISPLAN ratamosarpio svart vinbär Ribes nigrum RIBENIGR mustaherukka

svartkavle Alopecurus arundinaceus ALOPARUN ruokopuntarpää svartklint Centaurea phrygia CENTPHRY nurmikaunokki

svartvide Salix myrsinifolia SALIMYRS mustuvapaj u svinmjölktistel Sonchus asper SONCASPE otavalvatti

svinmålla Chenopodium album CHENALBU jauhosavikka svärdslilja Iris pseudacorus IRISPSEU kurjenmiekka

syren Syringa vulgaris SYRIVULG pihasyreeni

såpnejlika Saponaria officinalis SAPOOFFI suopayrtti

sälg Salix caprea SALICAPR raita

säv Schoenoplectus lacustris SCHOLACU järvikaisla

sötväppling Melilotus officinalis MELIOFFI rohtomesikkä

takfibbla Crepis tectorum CREPTECT ketokeltto

tall Pinus sylvestris PINUSYLV män ty


58


tallört Manatropa hypopitys MONOHYPO mäntykukka

te veronika Veronica chamaedrys VEROCHAM nurmitädyke

tiggarranunkel Ranunculus seeleratus RANUSCEL konnanleinikki

timotej Phleum pratense PHLEPRAT timotei

tjärblomster Lychnis visearia LYCHVISC mäkitervakko

toppdån Galeopsis bifida GALEBIFI p el topillike

toppklocka Campanula glomerata CAMPGLOM peurankello

topplösa Lysimachia thyrsiflora LYSITHYR terttualpi

tornört Arabis glabra ARABGLAB pölkkyruoho

trampgräs Polygonum aviculare POLYAVIC pihatatar

tranbär Vaccinium oxycoccus VACCOXYC isokarpalo

trollduva Actaea spicata ACTASPIC mustakonnanmarj a

trådnate Patamageton filiformis POTAFILI merivita

trådstarr Carex lasiocarpa CARELASI jouhisara

trådtåg Juncus filiformis illNCFILI jouhivihvilä

träjon Dryopteris filix-mas DRYOFILI kivikkoalvejuuri

tuvtåtel Deschampsia cespitosa DESCCESP nurmilauha

tuvull Eriophorum vaginatum ERIOVAGI tu pasvilla

ullig kardborre Arctium tomentosum ARCTTOME se i tti takiainen

vanlig igelknopp Sparganium emersum SPAREMER rantapalpakko vanlig ögontröst Euphrasia stricta EUPHSTRI ketosilmäruoho

vass Phragmites australis PHRAAUST järviruoko

vasstarr Carex acuta CAREACUT viiitasara

vattenklöver Menyanthes trifoliata MENYTRIF raate

vattenmåra Galium palustre GALIPALU rantamatara

v att en peppar Polygonum hydrapiper POLYHYDR katkeratatar

vattenpilört Polygonum amphibium POLYAMPH vesitatar

veketåg Juncus effusus JUNC EFFU röyhyvihvilä

vit dunört Epilobium ciliatum EPILCILI vaalea-amerikanhorsma

vit fetknopp sedumalbum SEDUALBU valkomaksaruoho

vit sötväppling Melilotus alba MELIALBA valkomesikkä

vitgröe Poa annua POA ANNU ky länurmikka

vitklöver Trifolium repens TRIFREPE valkoapila

vitmåra Galium boreale GALIBORE ahamatara vitplister Lamium album LAMIALBU valkopeippi

vitpyrola Pyrola rotundifolia PYROROTU isotalvikki

vitsippa Anemone nemorosa ANEMNEMO valkovuokko

vitstjälksranunkel Ranunculus baudotii RANDBAUD merisätkin vresros Rosa rugosa ROSARUGO kurttulehtiruusu

vårbrodd Anthoxanthum odoratum ANTHODOR tuoksusimake

vårfryle Luzula pilosa LUZUPILO kevätpiippo

vårspärgel Spergula morisonii SPERMORI kalliohatikka

vårtbjörk Betula pendula BETUPEND rauduskoivu

vårärt Lathyrus vernus LATHVERN kevätlinnunherne

väddklint Centaurea scabiosa CENTSCAB ketokaunokki

vägmålla Atriplex patula ATRIPATU kylämaltsa

vägtistel Cirsium vulgare CIRSVULG piikkiohdake

vägtåg Juncus bufonius JUNCBUFO kon n an vi h vi lä


59


åkerbinda Fallopia convolvulus FALLCONV kiertotatar

åkerbär Rubus arcticus RUBUARCT mesimarja

åkerfräken Equisetum arvense EQUIARVE peltokorte

åkerförgätmigej Myosotis arvensis MYOSARVE peltolemmikki

åkergyllen Erysinum cheiranthoides ERYSCHEI peltoukonnauris

åkermynta Mentha arvensis MENTARVE rantaminttu

åkerrettika Raphanus raphanistrum RAPHRAPH peltoretikka

åkerspärgel Spergula arvensis SPERARVE p el tohatikka

åkertistel Cirsium arvense CIRSARVE pelto-ohdake

åkerviol Viola arvensis VIOLARVE pelto-orvokki

åkervädd Knautia arvensis KNAUARVE ruusuruoho

ålnate Potamogeton perfoliatus POTAPERF ah venvita

äkta mannablod Hypericum perforatum HYPEPERF mäkikuisma

älggräs Filipendula ulmaria PILlULMA mesiangervo

ältranunkel Ranunculus flarnmula RANUFLAM ojaleinikki

älvmyskgräs Hierochloe hirta HIERHIRT ni i ttymaarianheinä

ängsfryle Luzula multiflora LUZUMULT nurmipiippo

ängsfräken Equisetum pratense EQUIPRAT lehtokorte

ängsglim Silene vulgaris SILEVULG nurmikohokki

ängsgröe Poa pratensis POA PRAT niittynurmikka

ängshavrerot Tragopogon pratensis TRAGPRAT pukinparta

ängskavle Alopecurus pratensis ALOPPRAT nurmipuntarpää

ängsklocka Campanula patula CAMPPATU harakankello

ängskovall Melampyrum pratense MELAPRAT kangasmaitikka

ängsnejlika Dianthus deltoides DIANDELT ketoneilikka

ängsruta Thalictrum flavum THALFLAV keltaängelmä

ängsskallra Rhinanthus minor RHINMINO pikkulaukku

ängssvingel Festuca pratensis FESTPRAT nurminata

ängssyra Rumex acetosa RUMEACSA niittysuolaheinä

ängsull Eriophorum angustifolium ERIOANGU l uh ta villa

ängsvial Lathyrus pratensis LATHPRAT niittynätkelmä

ängsvädd Succisa pratensis SUCCPRAT purtojuuri

äppelträd Malus domestica MALUDOME tarhaomenapuu

ärenpris Veronica officinalis VEROOFFI rohtotädyke ärtstarr Carex serotina CARESERO hernesara

ögonpyrola Moneses uniflora MONEUNIF t äh ti tal vikki

örnbräken Pteridium aquilinum PTERAQUI sananjalka


naturinventering av hästholm en. lovisa 1 997 · the aim of the project is to carry out the basic...

Documents