nÖ hälsinglands vattenvårdsföreningviss.lansstyrelsen.se/referencelibrary/51891/nÃÃƒÂ... ·...

NÖ Hälsinglands

Vattenvårdsförening Årsrapport recipientkontroll 2010

2011-04-06

Eurofins Environment AB, Box 905, 531 19 Lidköping

Pelagia Miljökonsult AB, Sjöbod 2, Strömpilsplatsen 12, 907 43 Umeå

RAPPORT NÖ HÄLSINGLAND 2010

2/42

……………………………………………

Ansvarig utgivare: Torbjörn Johnson, Pelagia Miljökonsult AB

Författare: Björn Rydvall och Ola Renman, Pelagia Miljökonsult AB


3/42

Innehållsförteckning

Sammanfattning .................................................................. 4

1 Inledning ........................................................................... 6

1.1 Provtagning och rapportsammanställning .................................. 6

2 Material och metoder ....................................................... 6

2.1 Fysikalisk – kemisk provtagning ................................................... 7

2.1.1 Sjöar och vattendrag ................................................................... 7

2.1.2 Kustvatten .................................................................................. 10

3 Resultat och diskussion ................................................ 11

3.1 Vattenföring, nederbörd och lufttemperatur .............................. 11

3.2 Vattenkemi ..................................................................................... 13

3.2.1 Sjöar och vattendrag ................................................................. 13

3.2.2 Kust ........................................................................................... 21

4 Referenser ...................................................................... 25

BILAGA 1 ........................................................................... 27

BILAGA 2 ........................................................................... 35


4/42

Sammanfattning

Eurofins Environment Sweden AB har av NÖ Hälsinglands Vattenvårdsförening

fått i uppdrag att utföra det av Länsstyrelsen fastlagda kontrollprogrammet för NÖ

Hälsinglands recipientvatten för 2010. Pelagia Miljökonsult AB har som underkon-

sult till Eurofins Environment Sweden AB fått i uppdrag att sammanställa resultaten

och skriva årsrapporten.

Väder och nederbörd

Vintern i Sverige år 2010 var sträng med stora mängder snö och kyla. Något liknan-

de har inte hänt i landet sedan vintern 1986-1987. Hudiksvalls temperatur år 2010

låg generellt i nivå med långtidsmedelvärdet, men med något kallare än normalt un-

der vintermånaderna. För sjunde året i rad var det rikligt med regn, där främst all

sommarnederbörd bidrog till den höga årsnederbörden. Hudiksvall fick som exem-

pel mer än tre gånger så mycket nederbörd som normalt under juni. Förutom juni så

blev det mer nederbörd än normalt i februari, augusti och december för Hudiksvalls

del. Mars, april, juli, september och oktober var ovanligt torra månader medan res-

ten av året följde normalkurvan för nederbörd ganska väl.

Vattenföringen i Harmångersån varierade kraftigt under året med en tydlig topp i

samband med vårfloden i april-maj. Största avvikelse från långtidsmedelvärdet sågs i

november och december med markant lägre flöden än normalt. Vattenföringen i

Delångersån hade ett helt annat flödesmönster än Harmångersån under 2010 med

klart högre flöde under januari-maj än resten av året. Flödet var högre än normalt

under årets första tre månader och lägre än normalt under årets avslutande tre må-

nader.

Sjöar och vattendrag

Fosfor- och kvävehalterna i vattendragen och sjöarna var generellt låga till måttligt

höga. De lokaler som skiljde sig var Dalån (D70)) som hade höga fosforhalter, samt

Hornån (Ho50, Ho60) och Duvnäsbäcken (D125 som hade höga halter av både

kväve och fosfor. Halterna av kväve under 2010 låg generellt i nivå med långtidsme-

delvärdet från 2000-2009. Fosforhalterna under 2010 låg i flera fall markant över re-

spektive långtidsmedelvärde.

Siktdjupet i sjöarna och färgtalet i sjöarna och vattendragen underskred för samtliga

provtagningspunkter långtidsmedelvärdet. Siktdjupen varierade mellan litet till mått-

ligt och färgtalen generellt mellan svagt till betydligt färgat vatten. Hornån och Duv-

näsbäcken hade starkt färgat vatten.

Halten organiskt material (TOC) var för samtliga vattendrag år 2010 högre än lång-

tidsmedelvärdet. Duvnäsbäcken (D125) hade mycket hög halt organiskt material och


5/42

Stömneån (D95), Hornån (Ho60) och Gnarpsån (G36) hade hög halt av organiskt

material. Övriga vattendrag hade måttligt höga eller låga halter av organiskt material.

De lägsta årslägstavärdena för syrgas uppmättes i Långsjön (D223) och i Hasse-

lasjöns punkt H43, båda klassificerades som syrefattigt. Syretillståndet i Storsjön

(D228) var svagt, vilket är en förbättring från år 2009. Övriga sjöpunkter ansågs ha

måttligt syrerikt till syrerikt tillstånd.

Klorofyllvärdena var måttligt höga till höga i samtliga sjöar.

Samtliga sjöar och vattendrag låg lite över långtidsmedelvärdet vad gäller pH och

klassificerades alla som nära neutrala. Buffertförmågan låg generellt sett nära lång-

tidsmedelvärdet för både vattendragen och sjöarna och klassades som god till myck-

et god.

Kust

Vid provtagningen år 2010 togs, på grund av dåliga isförhållanden, inga vinterprover

vid kuststationerna.

Sommarhalterna (augusti) av totalkväve år 2010 underskred genomgående långtids-

medelvärdet. I samtliga provpunkter var halterna mycket låga. Totalfosforhalterna

under sommaren (augusti) vid kuststationerna klassificerades i samtliga punkter,

utom de två i Iggesundsfjärden (K179, K190), som mycket låga.

Årsmedelhalterna av organiskt material (TOC) låg år 2010 generellt i nivå eller något

över respektive långtidsmedelvärde med undantag för Siviksfjärden (K288) som

hade den högsta halten sedan år 2000.

Siktdjupen var år 2010, precis som de två föregående åren, genomgående lägre än

långtidsmedelvärdet i samtliga kuststationer. Siktdjupen varierar mycket mellan de

olika kuststationerna, som klassificerats i spannet mellan stort och mycket litet sikt-

djup.

Klorofyllhalterna år 2010 var högre än långtidsmedelvärdet i alla punkter med un-

dantaget K179 och K283, som låg precis under. Samtliga provpunkter klassificera-

des ha höga eller mycket höga klorofyllhalter.

Årslägstavärdena för syrgas var generellt sett höga i kuststationerna och låg i nivå

medeller något över respektive långtidsmedelvärde.


6/42

1 Inledning

Eurofins Environment Sweden AB har av NÖ Hälsinglands Vattenvårdsförening

fått i uppdrag att utföra vattenkemiundersökningar i det av Länsstyrelsen fastlagda

kontrollprogrammet för NÖ Hälsinglands recipientvatten. Pelagia Miljökonsult AB

har som underkonsult till Eurofins fått i uppdrag att genomföra sammanställningen

av material och skriva årsrapporten år 2010. Syftet med den samordnade recipient-

kontrollen är att få bättre information om tillstånd, påverkan och förändringar i vat-

tenområdet än vad enskilda program kan ge. Samordningen medför många fördelar,

bland annat att den sammanlagda kostnaden för provtagning, analyser och bearbet-

ning blir billigare och effektivare. Samordningen ger en överskådlig information om

den geografiska variationen inom hela avrinningsområdet samt information om va-

riationer i tillstånd mellan olika årstider och år.

Medlemmar i vattenvårdsföreningen år 2010 var Nordanstig vatten, Hudiksvalls

kommun, MODO Iggesund paperboard AB, Plyfa Plywood AB, Holma Helsing-

land AB, Brodéns Lantbruk, Hedvigsfors Jordbruk och Ängebo vattenförening.

1.1 Provtagning och rapportsammanställning

Provtagningen år 2010 utfördes av Falma provtagning. Analyserna utfördes av Euro-

fins Environment Sweden AB och resultat- och rapportsammanställning utfördes av

Pelagia Miljökonsult AB.

2 Material och metoder

Provtagningar i undersökningsområdet utfördes i enlighet med kontrollprogrammet

och följde gällande standard enligt Naturvårdsverkets metodanvisningar för recipi-

entkontroll vatten (SNV 3108), vattenkemi (BIN SR 11). Utvärdering har skett ut-

ifrån ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet - Sjöar och vattendrag” (Naturvårdsver-

ket 1999) och ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet - Kust och hav” (Naturvårds-

verket 1999). Samtliga Provtagningspunkter presenteras i Figur 1.

De parametrar som inte direkt ingår i kontrollprogrammet såsom lufttemperatur,

månadsnederbörd och vattenföringsdata och som krävs vid utvärdering, har inhäm-

tats från SMHI. Lufttemperatur och nederbörd gäller SMHI: s meteorologiska sta-

tion i Hudiksvall.


7/42

Iggesund

Hudiksvall

Delsbo

Bergsjö

G36

D110

D80

D78

D65 D70

D57

H95

H43

H48

D213

D100 D95

D9

0 D125

Ho60

K152 K158

Ho50

D223

D230 D228 K200

K190 K283

K179

K286 K288

K293

H110

H120

Figur 1. Provtagningspunkternas fördelning i NÖ Hälsingland år 2010.

2.1 Fysikalisk – kemisk provtagning

2.1.1 Sjöar och vattendrag

Undersökningarna år 2010 utfördes vid totalt 22 provtagningspunkter fördelat på 14

provpunkter i vattendrag och 8 i sjöar (Tabell 1). Vissa parametrar (temperatur och sikt-

djup) uppmättes direkt i fält. I Tabell 1 redovisas provtagningspunkter, provtagningsdjup,

provtagningsfrekvens och analysvariabler. Parametrarna har valts ut för att de tillsam-

mans ger information om bland annat tillgång av näringsämnen och syre i den fria vat-

tenmassan. För att kunna bedöma eutrofieringssituationen gjordes en tillståndsklassning

för de olika parametrarna. Värden som låg under rapporteringsgräns har ersatts med rap-

porteringsgränsen vid databearbetning. I Tabell 2 presenteras provtagningsfrekvens och i

Tabell 3 analysvariabler.


8/42

Tabell 1. Provtagningslokaler för sjöar (S) och vattendrag (R).

Provtagningsfrekvens och variabelförklaring redovisas även i Tabell 2 resp. Tabell 3. Punkt Koordinater Beteckning Typ Djupnivå Frekvens Variabler

G36 X 688115 Gnarpsån R 0,5 6 G+TR+R

Y158088

H43 X688755 Hasselasjön S 0,5 och B-1 4 G+TS

Y154770

H48 X688445 Hasselasjön S 0,5 och B-1 4 G+TS

Y155275

H95 X687177 Storsjön S 0,5, 15 4 G+TS

Y157115 och B-1

H110 X686225 Harmångersåns utlopp R 0,5 3 K

Y158045

H120 X686495 Norrsjöns utlopp R 0,5 6 G+TR

Y158045

Ho50 X685065 Hornån R 0,5 6 G+TR+R+EP

Y156472 +EN

Ho60 X156870 Hornån R 0,5 6 G+TR+R+EP

Y684760 +EN

D57 X688235 Svågan R 0,5 6 G+TR+R+Si

Y152385

D65 X687059 Svågan R 0,5 6 G+R

Y153263

D70 X687085 Dalån R 0,5 6 G+R

Y153381

D78 X686460 Svågan i Friggesund R 0,5 6 G+TR+R+Si

Y153880

D80 X686115 N Dellen S 0,5, 10, 30 4 G+TS

Y155095 och B-1

D90 X686051 Norrboån R 0,5 4 G

Y154281

D95 X685525 Stömneån R 0,5 6 G+TR+

Y154035 Klorofyll

D100 X685335 S Dellen S 0,5, 10 4 G+TS

Y154605 och B-1

D110 X685680 S Dellen S 0,5, 10, 30 4 G+TS

Y154705 och B-1

D125 X685850 Duvnäsbäcken R 0,5 6 G+TR+R+EP

Y154265 +EN

D213 X684968 Rolfstaån R 0,5 6 G

Y155705

D223 X684385 Långsjön S 0,5, 5 4 G+TS

Y156160 och B-1

D228 X683914 Storsjön S 0,5, 5 4 G+TS

Y156161 och B-1

D230 X683930 Y156275

Storsjöns utlopp i Ölsund

R 0,5 6 G

G = grundvariabler, TR = Tillägg i rinnande vatten, TS = Tillägg sjö, Si = kisel, EP = extra fosfor, EN = extra kväve


9/42

Tabell 2. Årlig provtagningsfrekvens för vattenkemiska och biologiska variabler. Klorofyll tas en-

dast på djupet 0,5.

Frekvens Mars Maj1 Juni Augusti September November

6 per år X X X X X X

4 per år X X X X

3 per år X X X

Klorofyll X X X

1Majprovet tas under första hälften av månaden.

Tabell 3. Analysvariabler för vattenkemisk provtagning i NÖ Hälsinglands inlandsvatten.

I början av 2010 kom SMHI med en ny tjänst, HOMER-WEB, där det går att ladda

ner vattenföringsdata via webben (SMHI 2010). Vattenföringsdata från HOMER-

WEB användes i årsrapporten för år 2009. Fram till årsrapporten för år 2008 har

vattenföringsdata erhållits som PULS- data som byggde på en annan beräkningsmo-

dell. HOMER- punkterna och PULS- punkter skiljer sig åt geografiskt med allt från

100 m till 3 km. Vattenföringsvärdena i den här rapporten är därför inte helt jäm-

förbara med rapporterna för år 2008 och tidigare, däremot med rapporten för år

2009. Långtidsmedelvärdena i den här rapporten baseras även de på HOMER- data.

Variabelnamn Enhet G TR TS R Si EP EN K

Temperatur oC X

Konduktivitet mS/m X X

PH mekv/l X

Ca mekv/l X

Mg mekv/l X

Na mekv/l X

K mekv/l X

Alkalinitet mekv/l X

SO4 mekv/l X

Cl mekv/l X

NH4-N g/l X

NO2+NO3-N g/l X

TOT-N g/l X X

PO4-P g/l X

TOT-P g/l X X

TOC mg/l X X

Färgtal/Abs Abs/5cm X

Susp. Material mg/l X

Syrgas mg/l X

Klorofyll a g/l X

Siktdjup m X

Si g/l X

G = grundvariabler, TR = Tillägg i rinnande vatten, TS = Tillägg sjö, Si = kisel, EP = extra fosfor, EN = extra kväve


10/42

Provtagningspunkt Koordinater Lat/Long

Beteckning Provtagningsdjup Frekvens/ Månad (1-12)

K152 61 42.8 Hudiksvallsfjärden 0,5 och B-0,5 6 17 07.6 2-3,4-5,6,8,9,11 K158 61 41.8 Hudiksvallsfjärden 0,5 och B-0,5 6 17 13.7 2-3,4-5,6,8,9,11 K179 61 37.4 Iggesundsfjärden 0,5 och B-0,5 6 17 09.4 2-3,4-5,6,8,9,11 K190 61 37.4 Iggesundsfjärden 0,5 och B-0,5 6 17 35.0 2-3,4-5,6,8,9,11 K200 61 38.7 Mellan H-valls och 0,5 och B-0,5 6 17 18.4 Iggesundsfjärden 2-3,4-5,6,8,9,11 K283 61 36.5 Njutångersfjärden 0,5 och B-0,5 6 17 06.5 2-3,4-5,6,8,9,11 K286 61 35.0 Mellan Njutånger- 0,5 och B-0,5 6 17 09.5 Och Siviksfjärden 2-3,4-5,6,8,9,11 K288 61 34.7 Siviksfjärden 0,5 och B-0,5 6 17 06.1 2-3,4-5,6,8,9,11 K293 61 32.7 Enångersfjärden 0,5 och B-0,5 6 17 05.1

2.1.2 Kustvatten

Undersökningarna år 2010 utfördes vid totalt 9 provtagningspunkter längs NÖ Häl-

singlands kustband. I Tabell 4 redovisas provtagningspunkterna, provtagningsdjup

och provtagningsfrekvens. Värden som ligger under rapporteringsgräns har ersatts

med rapporteringsgräns vid databearbetning. I Tabell 5 presenteras analysvariabler

för kustvattnen.

Tabell 4. Provtagningslokaler, provtagningsdjup och frekvens för kustvatten i NÖ Hälsingland.

Tabell 5. Analysvariabler för NÖ Hälsingslands kustvatten.

Parametrarna har valts ut för att de tillsammans ger information om tillgången av

näringsämnen och syre i den fria vattenmassan. För att kunna bedöma eutrofierings-

situationen görs en tillståndsklassning för de olika parametrarna. Enligt Naturvårds-

verket (1999) menas med ytvattenprov provtagning i skiktet 0-10 m. De bedöm-

ningar som görs baseras på Naturvårdsverket ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet

– Kust och hav” (Naturvårdsverket 1999).

Variabel Enhet

Temperatur oC

Salthalt PSU Syrgashalt ml/l Syrgasmättnad % Vattendjup m Siktdjup m TOC mg/l TN μmol/l TP μmol/l Klorofyll-a μg/l PO4-P μg/l NO3-N μg/l


11/42

-10

-5

0

5

10

15

20

Jan

Feb

Mar

Ap

r

Maj

Jun

Jul

Aug

Sep

Okt

No

v

Dec

ºC

Månadsmedeltemperatur

2010 1961-1990

0

20

40

60

80

100

120

140

160

Jan

Feb

Mar

Ap

r

Maj

Jun

Jul

Aug

Sep

Okt

No

v

Dec

mmMånadsnederbörd

2010 1961-1990

3 Resultat och diskussion

Nedan redovisas resultaten från den samordnade recipientprovtagningen i NÖ Häl-

singland 2010.

3.1 Vattenföring, nederbörd och lufttemperatur

Vintern i Sverige år 2010 var sträng med stora mängder snö och kyla. Något liknan-

de har inte hänt i landet sedan vintern 1986-1987. Januari var kall och snöig. Mest

dramatik blev det dock i februari med mycket och omfattande snöfall. För sjunde

året i rad var det rikligt med regn, där främst all sommarnederbörd bidrog till den

höga årsnederbörden. Nederbörden för året fördelades tämligen jämnt över landet,

med störst mängder i Östersjölandskapen jämfört med normalt. Hudiksvall fick som

exempel mer än tre gånger så mycket nederbörd som normalt under juni (Figur 2).

Hudiksvalls temperatur år 2010 låg generellt i nivå med långtidsmedelvärdet, men

med lite kallare än normalt under vintermånaderna (Figur 3). Förutom juni, som

nämnts tidigare, så blev det mer nederbörd än normalt i februari, augusti och de-

cember för Hudiksvalls del (Figur 2). Mars, april, juli, september och oktober var

däremot ovanligt torra månader. Resten av året följde sedan normalkurvan för ne-

derbörd ganska väl (Figur 2).

Figur 2. Månadsnederbörd år 2010 i Figur 3. Månadsmedeltemperatur år 2010 i

Hudiksvall. Hudiksvall.

Årets flödesdata har, precis som för årsrapporten år 2009, hämtats från HOMER –

web. Det innebär att punkterna för flödesmätning skiljer sig geografiskt från de

Puls-mätningar som utfördes fram till årsrapporten för 2008. I Figur 4 – 7 ligger

årets punkt för Hasselas del knappt 3 km nedströms och Rolfstas punkt ca 300 m

uppströms de punkter som använts före år 2009.

Vattenföringen i Harmångersån varierade kraftigt under året med en tydlig topp i

samband med vårfloden i april-maj (Figur 4). Vattenföringen följde långtidsmedel-

värdet ganska väl men låg generellt lite lägre än normalt under år 2010 (Figur 5).

Största avvikelsen från långtidsmedelvärdet sågs i november och december med


12/42

0

5

10

15

20

25

30

Jan

Feb

Mar

Ap

r

Maj

Jun

Jul

Aug

Sep

Okt

No

v

Dec

m³/s

Vattenföring i Delångersån, vid Rolfsta

0

5

10

15

20

25

30

Jan

Feb

Mar

Ap

r

Maj

Jun

Jul

Aug

Sep

Okt

No

v

Dec

m³/s

Vattenföring i Delångersån vid Rolfsta

2010 1995-2009

markant lägre flöden än normalt, vilket inte var förväntat med tanke på den rikliga

nederbörden i framförallt december.

Vattenföringen i Delångersån hade ett helt annat flödesmönster än Harmångersån

under 2010 med klart högre flöde under januari-maj än resten av året (Figur 6). Flö-

det var högre än normalt under årets första tre månader och lägre än normalt under

årets avslutande tre månader (Figur 7).

0

5

10

15

20

25

Jan

Feb

Mar

Ap

r

Maj

Jun

Jul

Aug

Sep

Okt

No

v

Dec

m³/s

Vattenföring i Harmångersån, vid Hassela

0

5

10

15

20

25

Jan

Feb

Mar

Ap

r

Maj

Jun

Jul

Aug

Sep

Okt

No

v

Dec

m³/s

Vattenföring i Harmångersån vid Hassela

2010 1995-2009

Figur 4. Vattenföringen baserad på dygns- Figur 5. Vattenföringen baserad på månads-

värden i Harmångersån vid Hassela 2010. medelvärden (staplar) och långtidsmedel (kurva) i

Den röda linjen markerar medelflödet. Harmångersån vid Hassela 2010.

Figur 6. Vattenföringen baserad på dygns- Figur 7. Vattenföringen baserad på månads-

värden i Delångersån vid Rolfsta 2010. medelvärden (staplar) och långtidsmedel (kurva) i

Den röda linjen markerar medelflödet. Delångersån vid Rolfsta 2010.


13/42

0

30

60

90

120

D57

D65

D70

D78

D90

D95

D125

D213

D230

Ho

50

Ho

60

G36

H110

H120

ug/lTotalfosfor rinnande

Mycket höga halter

Höga halter

Måttligt höga halter

Låga halter

00-09

2010

340

3.2 Vattenkemi

Bedömningarna av analysresultaten för sjöar och vattendrag följer ”Bedömnings-

grunder för miljökvalitet – Sjöar och vattendrag” (Naturvårdsverket 1999). Resulta-

ten från kustundersökningarna följer ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet – Kust

och hav” (Naturvårdsverket 1999). I löpande text anges klassificeringar enligt dessa i

kursiv stil. Klassificeringar och gränsvärden för de analyserade parametrarna presen-

teras i Bilaga 1. Samtliga analysvärden för vattenkemiska parametrar år 2010 redovi-

sas i Bilaga 2.

3.2.1 Sjöar och vattendrag

Tillståndsklassificeringarna kunde inte utföras helt enligt anvisningarna i bedöm-

ningsgrunderna då antalet provtagningar var för få. Halterna i bedömningsgrunder-

na avser medelvärde av månatliga mätningar under perioden maj-oktober för sjöar,

samt månatliga mätningar under hela året för vattendrag. I programmet omfattar

provtagningen endast 3-6 mätningar årligen. De klassificeringar som utförts kan där-

för vara något missvisande.

Vid provtagningen år 2010 togs, på grund av vanskliga isförhållanden, inga vinter-

prover i sjöarna.

Fosfor

Precis som under 2008 och 2009 så hade Hornån (Ho50) de högsta fosforhalterna

av vattendragen även under 2010. Halten år 2010 var något högre än långtidsmedel-

värdet. Hornån (Ho50, Ho 60) tillsammans med Dalån (D70) och Duvnäsbäcken

(D125) hade år 2010 höga halter av fosfor. Resterande punkter hade måttligt höga till

låga halter (Figur 8). Sjöarna hade låga eller måttligt höga halter av fosfor (Figur 9).

Majvärdet från Storsjön H95 (54 ug/l) år 2010 avlägsnades som outlier då värdet

avvek kraftigt från övriga resultat och bedömdes vara orimligt.

Figur 8. Medelvärde av fosforhalter i rinnande vattendrag i NÖ Hälsingland 2000-2009 (ljusblå

staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna anger högsta respektive lägsta fosfor-

värde för åren 2000-2009.


14/42

0

10

20

30

40

50

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

ug/lTotalfosfor sjö

Höga halter


Låga halter

00-09

2010

0

400

800

1200

1600

2000

2400

2800

D57

D65

D70

D78

D90

D95

D125

D213

D230

Ho

50

Ho

60

G36

H110

H120

ug/lTotalkväve rinnande

Mycket höga halter

Höga halter


Låga halter

00-09

2010

3600

Figur 9. Medelvärde av fosforhalter i sjöar (maj-oktober) i NÖ Hälsingland 2000-2009 (ljusblå

staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna anger max- respektive minvärden för

åren 2000-2009.

Kväve

Hornån ligger högst även när det gäller kvävehalter (Figur 10). Båda punkterna, Ho

50 och Ho 60, visar på höga halter som låg i nivå med långtidsmedelvärdet. Även i

Duvnäsbäcken (D125) uppmättes höga kvävehalter under 2010. Resterande vattend-

ragspunkter har låga till måttligt höga halter. Kvävehalterna i sjöarna (säsongsmedel-

värde maj-oktober) ligger även de på måttligt höga till låga halter av kväve och de föl-

jer även långtidsmedelvärdet ganska väl (Figur 11).

Figur 10. Medelvärde av kvävehalter i vattendrag i NÖ Hälsingland 2000-2009 (ljusblå stap-

lar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna anger max- respektive minvärden för åren

2000-2009.


15/42

0

300

600

900

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

ug/l Totalkväve sjö

Höga halter


Låga halter

00-09

2010

0

2

4

6

8

10

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

m Siktdjup

Mycket stort

Stort

Måttligt

Litet

Mycket litet

00-09

2010

Figur 11. Medelvärde av kvävehalter i sjöar (maj-oktober) i NÖ Hälsingland 2000-2009 (ljus-

blå staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna anger max- respektive minvärden

för åren 2000-2009.

Siktdjup

Precis som 2008 och 2009 så uppmättes även år 2010 siktdjup vid samtliga stationer

i sjöarna som var lägre än respektive långtidsmedelvärdet (Figur 12). Siktdjupet klas-

sificerades som litet i Hasselasjön (H43, H48), Storsjön (H95, D228) samt Långsjön

(D223). I Dellensjöarna (D80, D100, D110) klassificerades siktdjupet som måttligt.

Figur 12. Medelvärde av siktdjup i NÖ Hälsinglands sjöar 2000-2009 (säsongsmedelvärde maj-

oktober) (ljusblå staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respek-

tive lägsta uppmätta siktdjup under tidsperioden.

Färgtal

Samtliga sjöar visar på lägre färgtal 2010 jämfört med långtidsmedelvärdet (Figur

13). Hasselasjön (H43, H48) hade det högsta färgtalen med betydligt färgat vatten (Fi-


16/42

0

40

80

120

160

200

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

mg Pt/lFärgtal Sjöar

Starkt färgat

Betydligt färgat

Måttligt färgat

Svagt färgat

Obetydligt färgat

00-09

2010

0

50

100

150

200

250

D57

D65

D70

D78

D90

D95

D125

D213

D230

Ho

50

Ho

60

G36

H120

mg Pt/lFärgtal rinnande

Starkt färgat

Betydligt färgat

Måttligt färgat

Svagt färgat

Obetydligt färgat

00-09

2010

420 400

gur 13). Storsjön (D228), Långsjön (D223) och Storsjön (H95) hade måttligt färgat

vatten. Övriga sjöpunkter klassades som svagt färgade.

Figur 13. Medelvärde av färgtal i NÖ Hälsinglands sjöar 2000-2009 (säsongsmedelvärde maj-

oktober) (ljusblå staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respek-

tive lägsta uppmätta färgtal under tidsperioden.

Hornån (Ho50, Ho60) och Duvnäsbäcken (D125) hade starkt färgat vatten (Figur

14) år 2010. Stömneån (D95), Dalån (D70) och Gnarpsån (G36) hade betydligt färgat

vatten. Resterande punkter hade måttligt till svagt färgat vatten.

Figur 14. Medelvärde av färgtal i NÖ Hälsinglands vattendrag 2000-2009 (ljusblå staplar)

samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respektive lägsta uppmätta färgtal

under tidsperioden.

Organiskt material

Halten organiskt material (TOC) var för samtliga vattendrag år 2010 högre än lång-

tidsmedelvärdet. Duvnäsbäcken (D125) hade mycket hög halt organiskt material och


17/42

0

5

10

15

20

D57

D65

D70

D78

D90

D95

D125

D213

D230

Ho

50

Ho

60

G36

H120

mg/l TOC rinnande

Mycket hög halt

Hög halt

Måttligt hög halt

Låg halt

Mycket låg halt

00-09

2010

37 23

0

4

8

12

16

20

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

mg/l TOC Sjöar

Mycket hög halt

Hög halt

Måttligt hög halt

Låg halt

Mycket låg halt

00-09

2010

Stömneån (D95), Hornån (Ho60) och Gnarpsån (G36) hade hög halt av organiskt

material (Figur 15). Övriga vattendrag hade måttligt höga eller låga halter av organiskt

material.

Figur 15. Halter av organiskt material, TOC, i NÖ Hälsinglands vattendrag 2000 -2009.

(ljusblå staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respektive lägsta

uppmätta TOC-halt under tidsperioden.

I Hasselasjön (H43, H48) var halten av organiskt material betydligt lägre år 2010

jämfört med år 2009. Halten TOC i Hasselasjön klassades som måttligt hög. Även

Storsjön (H95) hade måttligt hög halt. Övriga sjöar hade låg halt. Halten av organiskt

material låg för samtliga provtagningspunkter i sjöarna i nivå med långtidsmedelvär-

det (Figur 16).

Figur 16. Halter av organiskt material, TOC, i NÖ Hälsinglands sjöar 2000-2009 (ljusblå

staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respektive lägsta uppmät-

ta TOC-halt under tidsperioden.


18/42

0

2

4

6

8

10

12

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

mg/lÅrslägsta syrgas

Syrerikt

Måttligt syrerikt

Svagt syre

Syrefattigt

Syrefritt

00-09

2010

Syrgas

Syretillståndet i sjöar klassificeras utifrån lägst uppmätta syrehalt (vid botten) under

året. De lägsta årslägstavärdena för syrgas uppmättes i Långsjön (D223) och i Hasse-

lasjöns punkt H43, båda klassificerades som syrefattigt. Syrgasförhållandena i punkt

H43 var år 2009 drygt dubbelt så högt som det högst uppmäta under föregående 10-

årsperiod. Ökningen i årslägsta för syrgas var så markant att det misstänktes kunna

bero på att det kommit in syre i provet, något som nu känns mer sannolikt med tan-

ke på den låga syrgashalten år 2010. Syretillståndet i Storsjön (D228) var svagt, vilket

är en förbättring från år 2009. Övriga sjöpunkter anses ha måttligt syrerikt till syrerikt

tillstånd (Figur 17).

Figur 17. Årslägsta värde för syrgas i NÖ Hälsinglands sjöar 2000-2009 (ljusblå staplar) samt

halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respektive lägsta uppmätta syrgasvärde

under tidsperioden.

Klorofyll

Högst klorofyllhalt uppmättes i Hasselasjöns punkt H43, vilken tillsammans med

Hasselasjön punkt H48 samt Storsjön (H95) klassificerades som höga halter (Figur

18). Övriga sjöpunkter klassificerades som måttligt höga halter.


19/42

0

2

4

6

8

10

12

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

mg/l Klorofyll sjö

Höga

Måttligt höga

Låga

00-09

2010

4

5

6

7

8

9

D57

D65

D70

D78

D90

D95

D125

D213

D230

Ho

50

Ho

60

G36

H120

pH Rinnande

Nära neutralt

Svagt surt

Måttligt surt

Surt

Mycket surt

00-09

2010

Figur 18. Medelvärde för halter av klorofyll i NÖ Hälsinglands sjöar 2000-2009 (säsongsmedel-

värde maj-oktober) (ljusblå staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högs-

ta respektive lägsta uppmätta halt under tidsperioden.

Alkalinitet och pH

pH-värdet höll sig i samtliga sjöar och vattendrag över 6,8 vilket klassificerade dem

som nära neutrala (Figur 19, 20). Bortsett från Hornån (Ho50), som vid tillfällen

uppvisat mycket surt tillstånd (med pH-värden runt 4,5) ligger vattendragen genomgå-

ende över pH 6,1 under åren 2000-2010 (Figur 19). Gränsen för surt tillstånd går vid

6,2.

Figur 19. Medianvärde för pH i NÖ Hälsinglands vattendrag 2000-2009 (ljusblå staplar) samt

halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respektive lägsta uppmätta pH-värde

under tidsperioden.


20/42

5,5

6,5

7,5

8,5

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

pH Sjöar

Nära neutralt

Svagt surt

Måttligt surt

Surt

Mycket surt

00-09

2010

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

D57

D65

D70

D78

D90

D95

D125

D213

D230

Ho

50

Ho

60

G36

H120

mekv/l Alkalinitet Rinnande

Mycket god

God

Svag

Mycket svag

Obetydlig

00-09

2010

0,84 1,1 1,7 1,3

Figur 20. Medianvärde för pH i NÖ Hälsinglands sjöar 2000-2009 (ljusblå staplar) samt hal-

ter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respektive lägsta uppmätta pH-värde un-

der tidsperioden.

Buffertkapaciteten (alkalinitet) klassificeras, precis som pH, utifrån medianvärden.

För samtliga sjöar och vattendrag klassificerades buffertkapaciteten som god eller

mycket god år 2010 (Figur 21, Figur 22). Ur figurerna kan det utläsas att buffertkapaci-

teten, framförallt i vattendragen, varierat kraftigt under den studerade tidsperioden

(2000-2010) och många stationer har vid något tillfälle nått gränsen för obetydlig buf-

fertkapacitet.

Figur 21. Medianvärde för buffertkapacitet (alkalinitet) i NÖ Hälsinglands vattendrag 2000-

2009 (ljusblå staplar) samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respektive

lägsta uppmätta alkalinitet under tidsperioden.


21/42

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

D80

D100

D110

D223

D228

H43

H48

H95

mekv/l Alkalinitet Sjöar

Mycket god

God

Svag

Mycket svag

Obetydlig

00-09

2010

1,3

0

100

200

300

400

K152

K158

K179

K190

K200

K283

K286

K288

K293

ug/l Totalkväve Sommar

Mycket hög

Hög

Medelhög

Låg

Mycket låg

00-09

2010

Figur 22. Medianvärde för buffertkapacitet (alkalinitet) i NÖ Hälsinglands sjöar 2000-2009


uppmätta alkalinitet under tidsperioden.

3.2.2 Kust

Vid provtagningen år 2010 togs, på grund av dåliga isförhållanden, inga vinterprover

vid kuststationerna.

Kväve

Sommarhalterna (augusti) av totalkväve år 2010 understeg genomgående långtids-

medelvärdet år 2000-2009 (Figur 23). I samtliga provpunkter var halterna mycket

låga. Vid provpunkterna K283 (Njutångersfjärden) och K288 (Siviksfjärden) upp-

mättes under år 2010 de lägsta sommarvärdena för totalkväve sedan år 2000.

Figur 23. Sommarvärde (augusti) för totalkväve vid kuststationer i NÖ Hälsingland 2000-2009


uppmätta värde under den studerade tidsperioden.


22/42

0

20

40

K152

K158

K179

K190

K200

K283

K286

K288

K293

ug/l Totalfosfor Sommar

Mycket hög

Hög

Medelhög

Låg

Mycket låg

00-09

2010

Fosfor

Totalfosforhalterna under sommaren (augusti) vid kuststationerna klassificerades i

samtliga punkter, utom de två i Iggesundsfjärden (K179, K190), som mycket låga (Fi-

gur 24 ). Halten i K179 klassades som medelhög och halten i K190 som låg.

Figur 24. Sommarvärden (augusti) för totalfosfor vid kuststationer i NÖ Hälsingland 2000-


lägsta uppmätta värde under den studerade tidsperioden.

Organiskt material, TOC

Årsmedelhalterna av organiskt material (TOC) låg år 2010 generellt i nivå eller något

över respektive långtidsmedelvärde med undantag för Siviksfjärden (K288) som

hade den högsta halten sedan år 2000 (Figur 25). Som tidigare så uppmättes även

under år 2010 den högsta halten av TOC i Gårdsfjärden (K179). K179 var den sta-

tion som har det klart högsta långtidsmedelvärdet av TOC, samt utifrån salinitets-

mätningarna (Figur 29) även den största inblandningen av sötvatten. Inga klassifice-

ringar har gjorts då TOC saknas i bedömningsgrunderna – Kust.


23/42

0

2

4

6

8

10

K152

K158

K179

K190

K200

K283

K286

K288

K293

mg/lTOC

00-09

2010

0

2

4

6

8

10

K152

K158

K179

K190

K200

K283

K286

K288

K293

m Siktdjup

Mycket stort

Stort

Medelstort

Litet

Mycket litet

00-09

2010

Figur 25. Årsmedelvärden för TOC vid kuststationer i NÖ Hälsingland 2000-2009 (ljusblå


ta värde under den studerade tidsperioden.

Siktdjup

Siktdjupen var år 2010, precis som de två föregående åren, genomgående lägre än

långtidsmedelvärdet i samtliga kuststationer (Figur 26). I Iggesundsfjärden (K179,

K190, K200) och Enångersfjärden (K293) var siktdjupet mycket litet. Hudiksvallsfjär-

den (K152, K158) och Njutångersfjärden (K283, K286) hade ett litet siktdjup. Övri-

ga stationer hade ett medelstort siktdjup. Generellt sett varierar siktdjupen mycket på

de olika kuststationerna mellan åren och flera av stationerna har klassificerats i hela

spannet mellan mycket litet och mycket stort under den studerade tidsperioden (år 2000-

2010).

Figur 26. Siktdjup i augusti i kuststationer i NÖ Hälsingsland 2000-2009 (ljusblå staplar)

samt halter för 2010 (svarta staplar). Felstaplarna visar högsta respektive lägsta uppmätta värd

för respektive station.

Klorofyll

Klorofyllhalterna 2010 var högre än långtidsmedelvärdet i alla punkter med undan-

taget K179 och K283 som låg precis under (Figur 27). Samtliga provpunkter klassi-


24/42

0

2

4

6

8

10

12

14

16

K152

K158

K179

K190

K200

K283

K286

K288

K293

mg/lÅrslägsta syrgas

Hög

Mindre låg

Låg

Mycket låg

00-09

2010

ficerades som höga eller mycket höga klorofyllhalter. Vid provpunkterna K190, K200

och K286 uppmättes de högsta klorofyllhalterna sedan år 2000.

Figur 27. Klorofyllhalter vid augustiprovtagningen i kuststationer i NÖ Hälsingland år 2000-


lägsta uppmätta värde under tidsperioden.

Årslägsta syrgas

Årslägstavärdena för syrgas var generellt sett höga vid kuststationerna (Figur 28) och

i nivå eller lite över respektive långtidsmedelvärde. Undantagen var K152 i Hudiks-

vallsfjärden och K286 och K288 i Siviksfjärden som klassificerades som mindre låga.

Vid station K288 uppmättes år 2010 det lägsta värdet sedan år 2000.

Figur 28. Årslägstavärden för syrgas i kuststationerna i NÖ Hälsingland 2000-2009 (ljusblå


ta värde under tidsperioden.

Salinitet

Halterna av löst salt, salinitet, vid kuststationerna i NÖ Hälsingland har varierat

kraftigt under åren, men varierade år 2010 ovanligt lite mellan de olika provtagnings-

stationerna (Figur 29). Saliniteten påverkas kraftigt av sötvattensinblandning från

närliggande vattendrag, varför variationen blir stor under året. Saliniteten låg år 2010

0

4

8

12

K1

52

K1

58

K1

79

K1

90

K2

00

K2

83

K2

86

K2

88

K2

93

ug/l Klorofyll

Mycket hög

Hög

Medelhög

Låg

Mycket låg

00-09

2010

19


25/42

0

1

2

3

4

5

6

7

8

K152

K158

K179

K190

K200

K283

K286

K288

K293

PSU Salinitet

00-09

2010

nära långtidsmedelvärdet, med undantag för K179 som precis som år 2009 låg i övre

regionen av långtidsmedelvärdet.

Figur 29. Årsmedelvärden för salinitet vid kuststationer i NÖ Hälsingland 2000-2009 (ljusblå


ta värde under tidsperioden.

4 Referenser SMHI 2010: http://www.smhi.se/Produkter-och-tjanster/professionella-

tjanster/miljo/modellberaknad-vattenforing-och-vattenkvalitet-1.9546


26/42


27/42

BILAGA 1

Klassificering av analysparametrar enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder:

Rapport 4913 Rapport 4914 Rapport 4920


28/42

Analysparametrar i kontrollprogrammet

I denna bilaga presenteras ett flertal av de olika analysparametrarnas innebörd och

klassindelningarna av uppmätta halter som i rapporten utförs enligt ”Bedömnings-

grunder – sjöar och vattendrag” samt ”Bedömningsgrunder- kust och hav” (Natur-

vårdsverket 1999).

Kort sammanfattning av analyserade parametrar

Temperatur

Vattentemperaturen påverkar lösligheten av syre i vattnet, den mikrobiella omsätt-

ningshastigheten och även vattnets densitet påverkas. Vid lägre temperatur minskar

den mikrobiella aktiviteten och syrets löslighet ökar. Vattentemperaturen mäts alltid

i fält.

Siktdjup

Mätning av siktdjup kan uppskatta en ökad produktion av växtplankton orsakad av

ökade mängder näringsämnen. Siktdjupet påverkas även av annan grumling som

t.ex. humus och suspenderat slam.

Salinitet

Vattnets innehåll av löst salt påverkar tillgången på syre i vattnet. Vatten med hög

salthalt är tyngre varför bottenvattnet generellt har högre salthalt. Om ombland-

ningen är liten, dvs. syrerikt ytvatten inte blandas med bottenvattnet, ökar risken för

syrefattiga bottnar.

Grumlighet

Grumlighet är ett mått på vattnets innehåll av organiska och oorganiska partiklar,

och påverkar siktdjupet. Grumligheten är normalt låg i marin miljö men kan öka i

samband med höga flöden.

Syre

Syrehalten anger mängden löst syre i vattnet. Bottenvattnet tillförs syre främst ge-

nom omblandning med syrerikt ytvatten. En hög produktion i vattenmassan ger en

stor mängd organiskt material som sedimenterar. När det organiska materialet bryts

ned åtgår stora mängder syre. I kombination med dålig cirkulation kan därför syre-

brist uppstå vid botten. Syreförhållandena varierar och oftast är det lägst syrehalt i

bottenvattnet. Låga syrgashalter kan dock uppträda under korta perioder och det är

därför lätt att de årslägsta halterna inte upptäcks.

TOC

TOC, den totala mängden organiskt kol, är ett mått på mängden löst och partikulärt

organiskt material i vattnet. När organiskt material bryts ned förbrukas syre varför

höga halter TOC indikerar risk för syrebrist i vattnet.

Kväve

Kväve finns i vattnet både i löst form och uppbundet i partiklar och biomassa.


29/42

I löst form (ammoniumkväve, nitrat- + nitritkväve) har näringsämnena en tydlig års-

cykel där halterna sjunker under sommaren då näringsämnet binds till biomassan i

vattnet. Under vintern ökar halterna p.g.a. den låga produktionen och under den ti-

den fungerar kväve i löst form som indikator på tillgången av närsalter och graden

av eutrofiering.

Fosfor

Fosfor förekommer, liksom kväve, i vattnet både i löst form och uppbundet i partik-

lar och biomassa. I löst form (fosfat-fosfor) har näringsämnena en tydlig årscykel

där halterna sjunker under sommaren då näringsämnet binds till biomassan i vattnet.

Under vintern ökar halterna p.g.a. den låga produktionen och under den tiden fun-

gerar fosfor i löst form, liksom kväve, som indikator på tillgången av närsalter och

graden av eutrofiering.

Klorofyll

Halten klorofyll ger ett indirekt mått på mängden växtplanktonbiomassa. Va-

riationen är stor beroende på ljusförhållanden, temperatur och tillgång av

närsalter. Därför utförs grundligare bedömningar av klorofyllhalten under en

så stabil period som möjligt (augusti).

Surhet/försurning

Vattnets surhet har stor betydelse för vattenlevande organismer och påverkar

balansen mellan organismernas inre miljö och omgivning. Indirekt påverkar

även surheten i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder i vatten-

miljön. Detta gäller främst förekomsten av löst aluminium som under sura

förhållanden förekommer i toxisk form. Surhetstillståndet kan bedömas ut-

ifrån alkalinitet och/eller pH-värde. Alkaliniteten utgör främst ett mått på

försurningskänslighet medan pH-värdet anger den faktiska surheten. Under

året uppvisar pH-värdet betydligt större skiftningar än alkaliniteten. Om be-

dömningen av ett vattendrag baseras på enstaka provtagningar är därför alka-

liniteten att föredra framför pH-värdet vid tillståndsklassificering.

Kust och hav

Tillståndsklassning

En bedömning av tillståndet i provtagningsområdet kan göras m.h.a. den tillstånds-

klassning som beskrivs i Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket

1999). De gränsvärden som där anges grundar sig på mätningar åren 1988-1991

(Tabell 7-9). Tillståndsklassningen visar hur områdets halter ligger i förhållande till

övriga landet och görs för syrehalt, klorofyll, totalkväve och totalfosfor. Nedan pre-

senteras gränsvärden vid tillståndsklassning enligt Bedömningsgrunder för miljökva-

litet (Naturvårdsverket 1999).

Kväve och fosfor

Enligt Naturvårdsverket (1999) skall tillståndsklassning av totalkväve- och totalfos-

forhalter ske i ytvattnet (0-10 m) under augusti och för kväve och fosforfraktionerna

i mars (Tabell 1).


30/42

Tabell 1. Gränsvärden för tillståndsklassning av totalkväve och totalfosfor i augusti och ammoni-

umkväve, nitrat+nitritkväve och fosfatfosfor.

Klass Benämning Totalkväve (µg/l)

Totalfosfor (µg/l)

Ammonium-kväve (µg/l)

Nitrat+nitrit-kväve (µg/l)

Fosfat-fosfor (µg/l)

1 Mycket låg halt < 252 < 14,88

60,2

>364

>31

Syre

Tillståndsklassning för syrehalten görs för årsminimum i bottenvattnet (Tabell 2).

Tabell 2. Gränsvärden för tillståndsklassning av syrehalt.

Klass Benämning Syrehalt (ml/l)

1 Hög halt > 6

2 Mindre hög halt 4,0-6,0

3 Låg halt 2,0-4,0

4 Mycket låg halt 0-2,0

5 Svavelväte H2S

Klorofyll

För klorofyll används mätvärden från provtagningen i ytvattnet (0-20 m) under au-

gusti. Ett medelvärde tas på provet i ytvattnet och provet över språngskiktet i de fall

det är ovan 20 meter (Tabell 3).

Tabell 3. Gränsvärden för tillståndsklassning av klorofyll.

Klass Benämning Klorofyll (µg/l)

1 Hög låg halt > 1,5

2 Låg halt 1,5-2,2

3 Medelhög halt 2,2-3,2

4 Hög halt 3,2-5,0

5 Mycket hög halt > 5,0

Avvikelseklassning

Hälsinglands kustområden tillhör Bottenhavet och är indelad i tre olika vattenom-

sättningsklasser (klass I, II och III). I ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet –kust

och hav” finns jämförvärden redovisade för de olika vattenomsättningsklasserna

som används vid beräkning av avvikelser från jämförvärden. Avvikelseklassning av

totalhalterna av kväve och fosfor utförs både på vintervärden (Tabell 4) och som-

marvärden (Tabell 5) medan avvikelseklassning av lösta näringsämnen endast utförs

på vintervärden. Avvikelseklassning utförs även av klorofyll i ytvattnet under augusti

månad (Tabell 6). De avvikelseklassningar som utförs skall visa om och eventuellt


31/42

hur mycket områdets halter avviker från de bedömda naturliga halterna (Natur-

vårdsverket 1999).

Tabell 4. Gränsvärden för avvikelseklassning av närsalter i ytvatten under vintern (mars). Upp-

mätt halt/jämförvärde.

Klass Benämning Totalfosfor Totalkväve Ammonium-kväve Nitrat+nitrit-kväve Fosfat-fosfor

1 Ingen/obetydlig avvikelse < 1,0 < 1,0 < 1,0 < 1,0 < 1,0

2 Liten avvikelse 1,0-1,8 1,0-1,8 1,0-6,9 1,0-2,2 1,0-1,7

3 Tydlig avvikelse 1,8-2,6 1,8-2,7 6,9-13 2,2-3,3 1,7-2,5

4 Stor avvikelse 2,6-3,5 2,7-3,5 13-19 3,3-4,5 2,5-3,2

5 Mycket stor avvikelse > 3,5 > 3,5 >19 > 4,5 >3,2

Tabell 5. Gränsvärden för avvikelseklassning av totalfosfor och totalkväve i ytvatten under som-

maren (augusti). Uppmätt halt/jämförvärde.

Klass Benämning Totalfosfor Totalkväve

1 Ingen/obetydlig avvikelse < 1,0 < 1,0

2 Liten avvikelse 1,0-2,3 1,0-1,6

3 Tydlig avvikelse 2,3-3,6 1,6-2,1

4 Stor avvikelse 3,6-4,9 2,1-2,7

5 Mycket stor avvikelse > 4,9 > 2,7

Tabell 6. Gränsvärden för avvikelseklassning av klorofyll i ytvatten under augusti (upp-

mätt halt/jämförvärde).

Klass Benämning Klorofyll (µg/l)

1 Ingen/obetydlig avvikelse < 1,0

2 Liten avvikelse 1,0-1,9

3 Tydlig avvikelse 1,9-2,7

4 Stor avvikelse 2,7-3,6

5 Mycket stor avvikelse > 3,6

Sjöar och vattendrag

Nedan presenteras gränsvärden för tillståndsklassning och avvikelseklassning i sjöar

och vattendrag.

Närsalter

Tillståndet vad gäller närsalter bedöms utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrun-

der för Miljökvalitet (1999a). När det gäller sjöar bedöms kväve och fosfor utifrån

totalhalter. I vattendrag bedöms tillståndet utifrån arealspecifik förlust. Tillståndsbe-

dömningen för kväve och fosfor utförs enligt Tabell 7-9.

Tabell 7. Tillståndsbedömning av totalhalterna (g/l) av kväve (N) och fosfor (P) i sjöar.

Klass Bedömning Tot P (maj-okt) Tot P (aug) Tot N (maj-okt)

1

2

3

Låga halter


Höga halter

< 12,5

12,5-25

25-50

< 12,5

12,5-23

23-45

< 300

300-625

625-1250


32/42

4

5

Mycket höga halter

Extremt höga halter

50-100

>100

45-96

Ej def.

1250-5000

>5000

Tabell 8. Tillstånd, arealspecifik förlust av totalkväve och totalfosfor i vattendrag (kg/ha och år).

Klass Bedömning Totalkväve Totalfosfor

1 Mycket låga förluster ≤ 1,0 ≤ 0,04

2 Låga förluster 1,0-2,0 0,04-0,08

3 Måttligt höga förluster 2,0-4,0 0,08-0,16

4 Höga förluster 4,0-16 0,16-0,32

5 Mycket höga förluster >16 >0,32

Tabell 9. Avvikelse från jämförvärde, arealspecifik förlust av totalkväve och totalfosfor i vatten-

drag (kg/ha och år).

Klass Bedömning - Totalkväve Totalfosfor

1 Ingen eller obetydlig avvikelse ≤ 2,5 ≤1,5

2 Tydlig avvikelse 2,5-5 1,5-3

3 Stor avvikelse 5-20 3-6

4 Mycket stor avvikelse 20-60 6-12

5 Extrem avvikelse >60 >12

Surhet/försurning

Vattendragets tillstånd utifrån alkalinitet och pH-värde bedöms enligt Tabell 10 och

11. Som jämförvärde för alkalinitet utnyttjas en beräknad alkalinitet för förindustriell

tid (Naturvårdsverket 1999) (Tabell 12). Denna beräkning kan även med relativt god

noggrannhet översättas till en pH-differens (skillnad mellan nutida och förindustri-

ellt pH-värde).

Tabell 10. Tillståndsklassificering av alkalinitet (mekv/l).

Klass Benämning Alkalinitet

1 Mycket god buffertkapacitet >0,20

2 God buffertkapacitet 0,10-0,20

3 Svag buffertkapacitet 0,05-0,10

4 Mycket svag buffertkapacitet 0,02-0,05

5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet 6,8

2 Svagt surt 6,5-6,8

3 Måttligt surt 6,2-6,5

4 Surt 5,6-6,2

5 Mycket surt 0,75 < 0,1

2 Måttlig avvikelse 0,50-0,75 0,1-0,3


33/42

3 Stor avvikelse 0,25-0,50 0,3-0,6

4 Mycket stor avvikelse 0,10-0,25 0,6-1,0

5 Extremt stor avvikelse < 0,10 > 1,0

Tillståndsbedömning av syretärande ämnen (TOC) utförs enligt Tabell 8.

Tabell 8. Tillståndsbedömning av organiskt material (mg/l) enligt Naturvårdsverket (1999a).

Klass Benämning Halt som TOC eller COD

1 Mycket låg halt < 4

2 Låg halt 4-8

3 Måttligt hög halt 8-12

4 Hög halt 12-16

5 Mycket hög halt > 16


34/42


35/42

BILAGA 2

Fysikaliska och kemiska analysresultat från NÖ Hälsingland år 2010


36/42

Provpunkt År Månad Dag Journalnr Temp Djup Fosfatfosfor Fosfor total Kväve total Nitrat-nitrogen Salinitet Syrehalt Syremättnad TOC Klorofyll Siktdjup

m ug/l ug/l ug/l ug/l prom mg/l % mg/l mg/m3 m

K 286 2010 5 11 VR003140-10 6,6 0,5


37/42



K179 2010 6 9 VR004054-10 14,1 0,5 21 260 2,492 7,3 6,8

K179 2010 6 9 VR004055-10 6,5 9 18 240 4,723 10 81 4,5 2

K179 2010 8 10 VR005578-10 18 0,5


38/42



K283 2010 8 10 VR005584-10 17,7 0,5


39/42

Punkt Månad Dag Journalnr Temp Alk NH4-N Djup PO4 P tot Färgtal Ca K Si Klorid Kond. N tot Mg Na NO23 pH S Susp Syre Syre % TOC Klorofyll Siktdjup

C mekv/l ug/l m ug/l ug/l mg Pt/l mg/l mg/l mg/l mg/l mS/m ug/l mg/l mg/l ug/l mg/l mg/l mg/l % mg/l mg/l m

D100 5 6 VR003064-10 3,5 0,5


40/42



D228 5 6 VR003075-10 5,7 5 5 32 4,2 360 150 7,5 13 104 8,3

D228 5 6 VR003076-10 5,1 21


41/42



D80 8 12 VR005812-10 18,1 0,17 10


42/42



H48 9 2 VR006736-10 14,3 0,19 0,5 14 52 3,6 280 33 7,4 8,4 82 8,3 5,5

H48 9 2 VR006737-10 14,1 0,2 13 13 52 3,6 290 30 7,3 8,1 79 8,4 1,8

H95 5 6 VR003057-10 4,4 0,5 54 60 3,7 430 150 7,4 12 93 9,2

H95 5 6 VR003058-10 4,1 15 8 58 3,7 410 140 7,4 11 84 9,6 2

H95 5 6 VR003059-10 4,1 30 8 58 3,7 410 140 7,4 11 84 9,7

H95 8 12 VR005808-10 18,1 0,19 0,5 15 46 3,6 280 38 7,4 8,4 89 7,6 5,9

H95 8 12 VR005809-10 9,2 0,18 15 8 50 3,7 360 170 7,2 7,7 67 7,7 2

H95 8 12 VR005810-10 7,3 0,19 32 10 53 3,8 330 190 7,2 6,2 46 6,9

H95 9 2 VR006738-10 13,8 0,2 0,5 10 48 3,7 330 54 7,4 8,8 85 8,7 5,5

H95 9 2 VR006739-10 9,9 0,18 15 11 52 3,8 410 180 7,2 7,1 63 9,1

H95 9 2 VR006740-10 8,2 0,18 33 10 56 3,8 430 180 7,2 7,1 60 9,3 2

Ho 50 2 25 VR001445-10 0,1 0,51 0,062 0,5 24 57 88 10 2,1 5,9 13 970 3,6 7,9 740 7,5 20 12 12

Ho 50 5 11 VR003155-10 5 0,02 0,5 15 41 150 5,3 1,3 3,5 6,8 720 1,9 3,8 410 7 11 20 15

Ho 50 6 9 VR004036-10 9,6 0,62 0,018 0,5 29 90 100 12 3,3 7 14 1100 4,6 8,2 680 7,8 21 8,1 11

Ho 50 8 10 VR005563-10 15 0,64 0,05 0,5 120 200 250 13 7,2 18 16 1300 4,4 8,1 970 7,7 13 47 15

Ho 50 9 9 VR006885-10 9,5 1,2 0,074 0,5 45 90 81 18 6,9 13 23 1600 6,5 14 1500 8,1 21 19 6,9

Ho 50 11 2 VR008155-10 0,3 0,54 0,035 0,5 31 45 95 12 3,3 7,5 14 960 4,1 7,9 810 7,8 22 4,7 12

Ho 60 2 25 VR001446-10 0,1 1,8 0,64 0,5 19 65 110 32 5,9 23 35 2000 7,4 18 1000 7,8 37 10 17

Ho 60 5 11 VR003156-10 6,6 0,05 0,5 16 26 120 7,6 2,1 8,2 11 810 2,8 6,6 460 7 23 6,1 14

Ho 60 6 9 VR004037-10 12 0,5 0,041 0,5 22 86 140 12 3,3 19 17 1000 4,5 13 410 7,7 23 4,2 16

Ho 60 8 10 VR005564-10 16,4 0,78 0,049 0,5 41 74 170 13 5 27 21 900 4,5 17 450 7,8 13 18 15

Ho 60 9 9 VR006886-10 13,5 0,75 0,028 0,5 8 52 90 14 4,8 51 30 710 6,5 34 100 8 21 4,6 12

Ho 60 11 2 VR008156-10 0,7 0,51 0,18 0,5 24 51 94 13 5,2 18 19 1300 4,8 14 830 7,8 24 3,3 12

nÖ hälsinglands vattenvårdsföreningviss.lansstyrelsen.se/referencelibrary/51891/nÃÃƒÂ... ·...

Documents