HÖGA VISANSHIR HA SHIRIM – CANTICUM CANTICORUM en kyrkoopera

Susanne Rydén SOPRAN

Lars Arvidson BAS

Dan Johansson KOREOGRAFI OCH DANS

Ingrid Lundmark DANS

Kjell Peder Johanson SKÅDESPELARE

Tommy Björk SLAGVERK

Hans-Ola Ericsson ORGEL OCH MUSIKALISK LEDNING

Bo Thomassen LJUSDESIGN

Åsa Acking SCENOGRAFI OCH KOSTYM

Anders Hannus LJUDREGI

Lars-Göran Ehn LJUDASSISTENT

Eva Plumppu PRODUCENT

Rigmor Flodmark MARKNADSFÖRING

Hans-Ola Ericsson KONSTNÄRLIG LEDNING

Anders Eklund SCENMÄSTARE

Lisa Liljedahl MASK

Juliane Backmann ÖVERSÄTTNING AV LIBRETTO

Klaus Röhring DRAMATURGI OCH TEOLOGISK RÅDGIVNING

Dror Feiler REGI

HÖGA VISAN – SHIR HA SHIRIM – CANTICUM CANTICORUM - en kyrkooperaMUSIK Hans-Ola Ericsson LIBRETTO Klaus Röhring

Beställningsverk för Piteå Kyrkoopera genom Norrbottensmusiken, finansierat av Statens Kulturråd samt forskningsprojektet ”Musikens vita fläckar” finansierat av Vetenskapsrådet.Föreställningens längd ca 1 tim 20 min utan paus

INSPELADE RÖSTER

Kjell Peder JohansonTEXTER UR HÖGA VISAN

Hon: Susanne Fängström (svenska)Han: Hans-Ola Ericsson (svenska)Hon: Yael Feiler (hebreiska)Han: Dror Feiler (hebreiska)Hon: Gunilla Niska (latin)Han: Staffan Sandlund (latin)

KLANGINSPELNINGAR

Susanne RydénEva PlumppuHans-Ola Ericsson

PROGRAMBOK

SAMMANSTÄLLNING, ÖVERSÄTTNING: Lena Weman EricssonFOTO: Ulf B JohnsonnGRAFISK FRAMSTÄLLNING:Hans NordlundTRYCK: LULEÅ ALLTRYCK AB 2004

3

När Klaus Röhring, under en färd frånJokkmokks vintermarknad 1999, utma-nade mig med frågan om det inte voredags för mig att komponera en kyrko-opera och det över Höga visan avfärda-de jag hans förslag med ett avmätt: ”Du kan väl sammanställa en synopsis,så får vi väl se.”

Jag hade nyligen återvänt till kom-positionsverkstaden och påbörjat arbe-tet med en stort upplagd orgelmässa,”De fyra varelsernas Amen”, ett beställ-ningsverk för Göteborgs internationellaorgelakademi 2000 i samband medinvigningen av den nya forsknings-orgeln i Örgryte nya kyrka.

Min egen musik tystnade 1986, ironiskt nog med körverket ”…och alltsom återstår är tystnad…”

H A N S - O L A E R I C S S O N t o n s ä t t a r e s a m t k o n s t n ä r l i g l e d a r e f ö r P i t e å K y r k o o p e r a

Till min älskade dotter Mindra

HÖGA VISAN – EN MUSIKALISK RESA

4

Mina egna tankar om kompositionoch den egna musiken fortsatte emeller-tid i tystnaden. Orgelmässan förGöteborgs internationella orgelakademiblev mitt första slutförda verk sedan densjälvpåtvingade tystnaden 1986.

Interpretationen av andra samtidatonsättares verk har varit extremt viktigtför mig och jag kommer aldrig att geupp kampen för den ohörda musikenskrav på att få klinga. Vid sidan av minverksamhet som interpret och pedagoghar jag emellertid alltid haft en storlängtan tillbaka till kompositionsverk-staden. Under åren efter körverket”…och allt som återstår är tystnad…”har jag försökt finna vägar tillbaka.

Endast en kort tid efter vår Jokk-mokksresa hade Klaus Röhring utarbetaten synopsis. Hans effektiva och explo-sionsartade kreativitet har aldrig upp-hört att förvåna mig. Han har deltagitsom dramaturg och/eller librettist i allaPiteå Kyrkooperas produktioner.

Men Höga visan? - en omtvistad ero-tisk berättelse som endast har fått vara

5

kvar i Bibeln därför att alla tider har tolkat in sina bilder för att kunna njutavidare av denna sångernas sång. Jagföreslog Jobs bok, Uppenbarelsebokenoch andra konfliktfyllda berättelser, menKlaus Röhring gav inte upp med attframhärda utmaningen att ge sig i kastmed en positivistisk berättelse så somden kommer till uttryck i Höga visan.

Nu, efter två års intensivt arbete ochsex libretti senare måste jag tillstå attresan har varit djuplodande, utmanandeoch mycket mer komplex och svårtydd änjag först trodde att den skulle bli.

Klaus Röhring har med sitt librettofört in vår kristna historias olika interpre-tationer av Höga visan - upplysta textermed tolkningar av Höga visan avBernhard av Clairvaux, Hildegard avBingen, Martin Luther, Johann GottfriedHerder, Erich Fried och inte minst texterav Klaus Röhring själv. På detta sätt ärinterpretationen av denna kärlekslyrikupp till er, ärade publik att infoga i eraegna liv. Därför är även affischen tilldenna föreställning utformad som en

6

spegel där ni kan se er själva i paradisets träd-gård, flankerad av enhörningen och lejonet.

Gobelängerna från Musée de Cluny med”Damen och enhörningen” har varit en initial-tändning för hela verket. Det mångtydiga sättsom de fem sinnena redovisas i dessa epok-görande och mystiska gobelänger har varitoerhört kreativa som utgångspunkt. Exempel-vis är bilden av Hortus Conclusus med enhör-ningen utgångspunkt för interpretationen avenhörningen symboliserande kärlek, vishetoch Kristus. Sökandet efter en klangliggestaltning av de fem sinnena ledde mig tillinspelningar av så fina ljud som man normaltinte kan få registrerade i akustiska inspelning-ar. Inspelningarna av dessa ljud är därför gjor-da i det akustikfria rummet vid Luleå tekniskauniversitet. För att spela in ljudet av exempel-vis ögonlockens klickande ljud krävdes enabsolut tyst atmosfär så som man kan finna iett akustikfritt rum. Klangen av ”Att känna” -en smekning är så oerhört svag att man måsteskärpa alla sinnen. Men hur klingar hörseln?Här har jag valt att gestalta den med hjälp avvindens och vågornas ljud. Smak och lukt ärmer självklara.

7

Jag har försöka att förhålla mig så neutralsom möjligt till Höga visans poesi. Jag förestäl-ler mig att denna berättelse är så intim att denegentligen endast kan viskas mellan två älskan-de. Därför är ni ständigt omgivna av viskaderöster på svenska, hebreiska och på latin. Deviskande rösterna utgör egentligen för mig denverkliga Höga visan.

Rollfiguren Angelus uppfyller samma funk-tion som evangelisten i barockens passionereller som vägvisaren Vergilius, den romerskeskalden som blir Dantes vägvisare genom hel-vetet och skärselden i hans Divina commedia.Vergilius åtnjöt även anseende som magikeroch profet och ansågs ha förebådat Kristiankomst. I kyrkooperan ”Höga visan” ärAngelus den person som för berättelsen framåtmen är också i sin Janusgestalt den som ifråga-sätter kärleken.

Sångarna förtydligar, preciserar och för-mänskligar min egen interpretation.

Dansarna förkroppsligar den fysiska när-varon av närhet, längtan och avstånd.

Orgeln och slagverket är tillsammans medelektroniken bärare av den musikaliska grund-idén.

8

En operaproduktion är och för-blir en gemensam utmaning ochansträngning där många personerger sitt yttersta av sin egen kompe-tens. Vi har arbetat på samma sätt iPiteå Kyrkooperas samtliga produk-tioner, med största möjliga öppen-het, där samråd och lyhördhet förden enskilde medverkandes egenkreativitet har vart ledstjärnan.

Därför vill jag, som konstnärligledare, för denna produktion väl-komna er, ärade publik, till en före-ställning som vill ta med er på enresa in i kärlekens komplexa värld.

Att vara fri från kärleken är detbra eller dåligt? Det är det värstasom kan hända oss.

Vad är egentligen kärleken ochhur kan man definiera den? Detsägs att Gud har sagt att han ärkärleken.

9

Lars Arvidson, Susanne Rydén, Kjell Peder Johanson

10

KLAUS RÖHRINGl ibrett ist , teologisk rådgivare och dramaturg

TEOLOGISKA TANKAR KRING HÖGA VISAN”Världen är inte värdig den dag som Höga visan – Sångernas sång – gavs till Israel. HelaKetuvím är helig men Höga visan är heligare än det heligaste.” Med detta uttalande rätt-färdigade Rabbinen Akiba att Höga visan ungefär år 90 e. Kr. togs med i den hebreiskabibelns skrifter, i Ketuvím. Höga visan, en liten bok med erotiska kärlekssånger, som i sinnuvarande kanoniserade form, går tillbaka till tiden 300-400 år före Kristus, men som imånga av dess bilder och poetiska former har betydligt äldre förebilder. Senare tillskrevsden Kung Salomo som var bekant för sina vishetssånger. I åtta kapitel återfinns erotiskakärlekssånger, som är fulla av poesi och som konstsånger framstår som lyrisk diktning avabsolut högsta kvalitet, ”un chef-d’oevre de Poésie pure“ (D. Buzy). De enskilda sångernaär löst sammanfogade, men var och en är ändå sinnrikt ordnade och visar därmed på enslutlig, i högsta grad konstnärlig, bearbetning.

Dessa sånger handlar om längtan mellan två älskande och längtans uppfyllande, omsökande och att finna, och om de störningar som denna kärlek vederfars. De båda äls-kande framträder i ständigt nya gestalter och förklädnader. Ynglingen är kung Salomoeller också en herde. Bruden är furstedotter eller trädgårdspiga, herdinna eller Sulamith.Båda projicerar sina föreställningar på den andra så att sånger av beundran, skryt ochlängtan uppstår. Deras erotiska kärlek skildras som en de fem sinnenas kärlek, som att se,att höra, att känna, att lukta och att smaka. En sång full av magi och sinnlighet.

Detta var kring tiden för sångernas tillkommande något normalt. Ogenerat talademan om Eros och sexualitet och såg i detta ingen motsägelse till den gudomliga världeneftersom man på den tiden inte skilde på profant och heligt. Världen var som Guds värld

11

en värld, den var Jahves goda skapelse och till den hördeockså människans kärlek, även kärleken i dess erotiskagestalt. Man fick och får därför uppfatta dessa sånger bok-stavligt och ”kalla dem för deras rätta namn”.

Allegorisk tolkningAtt denna lilla bok blev kvar i Bibelns kanon och inte bann-lystes när man under senare tid fann orden och bildernaanstötliga, kan man tacka den särskilda tolkningstraditionsom tog sin början med Rabbi Akiba år 90 e. Kr. Den brukarbenämnas den allegoriska uttydningen, eller ”läsning-på-annat-vis”. Detta innebar att man såg ett hemligt skiktbakom orden, ett skikt som gällde som nyckel till tolkning-en. Det är applicerbart på många bilder i Höga visan självt,när t ex den älskande kvinnan liknas vid en trädgård, ochhon uppmanar sin älskade att komma in i den. För att för-stå detta måste man se att bakom orden finns en – i dettafall – erotisk anspelning. Just denna ”läsning-på-annat-vis”låter oss senare tolka kärleken mellan de båda älskandesom kärleken mellan Jahve och hans folk Israel. I kristen tidersatte Kristus Jahve och hans Kyrka Israels folk, eller, istäl-let för den kollektiva kyrkan, den mänskliga individen, dentroende själen. Den egentliga grundaren till denna allego-riska tolkningstradition av Höga visan var Hippolytus frånRom (†235). För honom handlade det om en dialog mellanKristus och synagogan. Kyrkofadern Origenes (†253/54)

12

tolkade Höga visan som ett dramatiserat kärleksmysterium mellan Kristus och kyrkan,mellan Guds ord och den enskilda själen. Ambrosius från Milano (339-397) presentera-de hundra år senare en Maria-centrerad tolkning, en mariologisk tolkning. I kyrkansställe framhävdes modern Maria såsom en urbild, en upphöjd förebild för det jungfru-liga levernet. Denna tolkning var den förhärskande under medeltiden, och i synnerhetHöga visan tolkades som en essay över mystisk Gudsbekännelse. Martin Luther tolkadesenare Höga visan på ett helt nytt sätt när han lade en politisk betydelse i texten, somSalomos lovsång över staten Israel, som en politisk fredssång.

Typologisk tolkningVid sidan av den allegoriska tolkningstraditionen återfinns den typologiska som i syn-nerhet uppkom under medeltidens judiska utbredning. Utgående från den bokstavligabetydelsen av texten såg man i de båda älskandes kärlek förhållandet mellan Israel ochMessias. Eller man läste Höga visan som förhärligandet av Salomos historiska bröllopvilket därmed utgjorde en förebild för Kristi kärlek till sin kyrka.

Bokstavlig tolkningUnder historiens gång och i synnerhet i senare tid fick den bokstavliga och historiskatolkningsarten genomslag. Många benämner den också den naturliga tolkningen. Isynnerhet den historiskt-kritiska utläggningen av Bibeln visar på Höga visan som ensamling av mänskliga kärlekssånger ”som helt och fullt och enbart handlar om ’kötts-lig kärlek’” (Helmut Gollwitzer). Denna tolkningstradition hade tagit sinbörjan med Johann Gottfried Herders berömda bok Lieder derLiebe, Kärlekens sånger.

13

Hur man än uppfattar och tyder denna lilla bibliska bok,allegoriskt, typologisk eller bokstavligt, skall man dock aldrig spela ut tolkningarna mot varandra. De hör alla tilldenna boks historia och visar endast på olika sätt att förståden. ”Omnis locus scripturae est infinitae intelligentiae”,sade Luther ”…varje ställe i skriften präglas av oändliginsikt; därför, det du känner igen skall du inte högfärdigtgöra gällande; bestrid inte en annans insikt och avbryt

honom inte! Det finns vittnesbörd och någon ser kanske detdu inte ser. På detta sätt skall man alltid förhålla sig till

bekännelsen av Skriften. I de olika tolkningarna framkommerenbart skilda dimensioner av förståelsen av kärleken mellan Gud

och människan.””Gud och hans evighet älskas av hela hjärtat, inte så att den

jordiska kärleken tränger sig in under eller försvagar den, utan påsätt och vis som cantus firmus – den ledande melodin – till vilkende olika kärlekarnas stämmor klingar kontrapunktiskt. Ett av dessakontrapunktiska teman, som har sin egen fulla självständighet,men ändå kan härledas till cantus firmus, är den jordiska kärleken.I Bibeln finns Höga visan, och det finns sannerligen ingen hetare,mer sinnlig, mer glödande kärlek än den som det där talas om. Det är verkligen bra att den återfinns i Bibeln, för alla som betrak-tar kristendomen genom lidandets raster. Där cantus firmus är klar

och tydlig, kan kontrapunkten utveckla sig hur vågat som helst.”(Dietrich Bonhoeffer)

14

”Se här”, säger Bibeln, ”hör upp, hur dessa två förälskade gläder sig åt varandra, varoch en åt den andres olikartade kropp – se hur de hänryckt betraktar varandra, naknaoch blottade, från topp till tå – som de ser varandra efter de nattligaomfamningarna och föreningarna, Adam och Eva i paradiset utanskam, könets lycka – så är det menat: ”Som man och kvinna skapadehan dem (1 Mos 1:27). Hur kunde ni förfalla till att hålla detta försyndigt, att likställa sinnlighet med osedlighet? Se hur alla sinnen hos de båda är delaktiga:seendet, hörandet, luktandet, smakandet,beröringen! Denna sinnlighet är deras kärleks sedlighet eftersom det är kärleken såsom Gud önskade, precis så, en mänsklig kärlek, ägnad människan.” (Helmut Gollwitzer)

Librettot är skrivet med utgångspunkt iHöga visans historia och de olika utlägg-ningar och tolkningar, som med varandraoch bredvid varandra alla har sitt existens-berättigande. På samma sätt är scenernastrukturerade. Samlingen av kärlekssånger

K L A U S R Ö H R I N G l i b r e t t o

OM LIBRETTOT

15

Klaus Röhring, Hans-Ola Ericsson, Dror Feiler

och deras konstfulla gestaltning i Höga visan ger av sig självtsådana scener som ger librettot en symmetrisk form där

kärntanken i Höga visan hamnar i den formella mitt-punkten i denna kyrkoopera:

Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,som ett sigill vid din arm.Stark som döden är kärleken,lidelsen obeveklig som graven.Dess pilar är flammande eld,en ljungande låga. (Höga v 8:6)

I den symmetriska speglingen av de olikascenerna visar sig spänningsbågen mel-lan längtan efter föreningen med denälskade - som den kommer till uttryck ilovprisningen av den älskades skönhet –och uppfyllelsen av denna längtan i kär-lekens trädgård. Till detta hör också destörningar som denna kärlek utsätts för,som försvårar föreningen av de bådaälskande, som till och med hotar den.

16

17

Det kan vara genom grannar och vänner, genom den svartsjuka som uppkommer hosde älskande eller genom främmande stämmor som löser upp den gudomliga cantus firmus-stämman hos de älskande. Främmande stämmor som vill göra den mänskliga,erotiska kärlekens kontrapunktiska stämma till cantus firmus.

Den symmetriska formen hos helheten och de enskilda scenerna symboliserar genomtalet sju en slags fullkomlighet, det ”paradisiska”. En tanke, som går tillbaka tillJohann Gottfried Herder ”När Gud skapade människan i paradiset, var kärlek hansparadis… Den är vårt kungarike från paradiset”. På samma gång lyfter denna sym-metriska uppbyggnad fram Höga visans bibliska karaktär. Det handlar inte om engenomgående, rakt berättad historia, utan om ”pärlor på ett band” (Herder), dvsenskilda scener som står för sig själva och som hör samman genom det gemensamma: Kärlekens sång.

Prolog och ouvertyr

1. Kyssen (känna)2. Salomo och flickan (se)3. Jerusalems döttrar (lyssna)4. Sigillet (den inre meningen)5. Nattens sång (lyssna)6. Salomo och Sulamit (se)7. Kärleksträdgården (lukta och smaka)

Epilog

18

I dessa sju scener finns det olika skikt som illustrerar och låter Höga visans rika innehåll,med dess olika tolkningar som berikat den under århundraden, komma till uttryck.

I. Den (bibliska) handlingens skiktHär framträder speciellt de båda huvudfigurerna (Salomo och Sulamit),Jerusalems döttrar, stadens väktare.

II. Angelus interpres skktAngelus interpres, den interpreterande ängeln, bär upp den mångfacetteradetolkningstraditionen. Han gör det som en hermeneut, en tolk, som förmedlar olikasätt att se och tolka skeendet på scenen. En sådan interpreterande ängel återfinnsi flera bibliska böcker, t ex i Sakarja och Johannes uppenbarelser. Angelus interpresförtydligar och tolkar ord och bilder, avslöjar – låser upp - dess egentliga mening.

Denna interpret företräder den allegoriska och mariologiska tolkningstraditionensom man finner i ”Sermones super Canticum Canticorum” av Bernhard av Clairvauxeller den mystiska tolkningen i Hildegard av Bingens sånger, Martin Luthers ecklesio-logiska och politiska tolkning, den bokstavliga – naturliga – tolkningen som man finnerhos Johann Gottfried Herder och Erich Fried. Angelus interpres förmedlar exempel påde många, nästan oräkneliga utläggningar av denna Sångernas sång under århund-raden.

III. De kontrapunktiska texternas skiktEgna, korta poetiska texter dyker återkommande upp som motsägelser som stör ochförvillar kärlekens cantus firmus, som splittrar kärleken med dubbelmoral, som be-rövar den erotiska kärleken dess gudomlighet och gör den till något endimensionellt,som degraderar den till enbart sex.

19

IV. Stämmornas och klangernas skiktTill de många tolknings- och utläggningstraditio-nerna hör också de olika språken och alla översätt-ningarna. Originalspråket hebreiska, översättning-en till latin (Vulgata) och den svenska nyöversätt-ningen (Bibel 2000) i kombination med översätt-ningen av Viveka Heyman och ordagranna över-sättningar av Dror Feiler, tydliggör här de olikatidsskikten.

V. De fem sinnenas skiktDe fem sinnena hör till de viktigaste uttrycks-

medlen av kärleken i Höga visan. De älskandessinnlighet är deras sedlighet (Helmut Gollwitzer)

– att känna, att se, att höra, att smaka och attlukta. Varje scen är ägnad ett sinne, som bokstav-

ligen befäster dessa scenernas karaktär.Förebilden till detta är gobelängerna från Musée

de Cluny ”Damen med enhörningen” som spelar pådessa fem sinnen och deras betydelse för människansvarande. Enhörningen symboliserar också kärleken,visheten och Kristus.

Med dessa scener och deras olika skikt av Höga visansom kyrkoopera är det meningen att publiken underca 80 minuter skall få se in i och lyssna sig in i en

20

paradisisk trädgård, för att upptäcka vad mänskligkärlek egentligen kan vara och betyda. Därigenom,och genom Angelus interpres, tydliggörs också var-för denna Sångernas sång, varför den framgångsri-ka mänskliga kärleken, kunnat bli en symbol ochmetafor för Guds kärlek till sitt folk (den judiskatolkningen) och för Kristi kärlek till sin brud(kyrka/Maria/mänsklig själ – dvs den kristna tolk-ningen) och tvärtom.

Den verkliga världen, som dagligen upplevs ochgenomlids, är mothistorien som de älskandes möj-ligheter speglas i.

21

Kjell Peder Johanson, Susanne Rydén, Lars Arvidson

22

D R O R F E I L E R r e g i s s ö r

Höga visan är den första - och nästan den enda - erotiska text jag som israelisk pojkekom i kontakt med i det puritanska israeliska samhället på tidigt sextiotal. Samtidigtsom texten var, och fortfarande är, utmanande är den en del av den judiska kulturen.Texterna används till folkmelodier som jag själv till och från fortfarande nynnar på.Samtidigt var min första reaktion när jag fick uppdraget att regissera operan ”Nej, detär omöjligt!”. Anledningen till denna omedelbara reaktion är den uppenbara kitsch-varningen. Vi människor har alltid haft en större talang för att beskriva helvetet änparadiset. Vi känner, genom personlig erfarenhet, bättre till helvetet än det paradisis-ka. Ta till exempel Hieronymus Boschs målningar, där helvetesskildringarna genom-gående är starkare och bättre konst än hans paradisskildringar.

Parallellt med denna reaktion fanns en lust att göra det omöjliga, det svåra. Underett tjugotal år har jag samarbetet med Hans-Ola Ericsson. Vi har spelat ett stort antalkonserter tillsammans och han är den musiker som har spelat min musik mer än någonannan och ständigt återkommit till den. Därför kändes det viktigt och rätt för mig attge mig in i hans musik och interpretera den såsom regissör. Det är samma typ av nöd-vändighet som när vi tillsammans gav oss in i det omöjliga uppdraget att iscensättaBachs Matteuspassionen och där också infoga min egen musik.

Bland mina första tankar i arbetet med ”Höga visan” var att i iscensättningen tillvarje pris försöka undvika kitsch genom att närma mig operan känslomässigt distanse-rad och på samma sätt föreställa mig scenbilden som konkret och naken.

I librettot beskrivs kärleken men också kärlekens död, dess erodering, hur den slitssönder och mals ner. För mig personligen har librettot starka paralleller med sviten avde tre bibliska böckerna Höga visan, Predikaren och Ordspråksboken, som alla enligtDan Johansson, Ingrid Lundmark

23

Ingrid Lundmark

judisk tradition sägs vara av kungSalomo där han beskriver kärleken iolika faser av en människas liv, somung, medelålders och gammal. Ilibrettot finns alla dessa paramet-rar. Det börjar med att visa på kär-leken såsom den beskrivs i Högavisan men slutar med ”Vad är den(kärleken) egentligen?”. Att varafri från den är det bra ellerdåligt?”. Det vill säga, vi slutar medfler frågor än från början. Då, istyckets början, är det en ungdom-lig, naiv förhoppning att man skallförstå kärleken och dess natur. Men ju längre in i operan mankommer desto mer inser man attskuggorna är en del av kärlekensjälv.

Ljussättningen har i inscener-ingen av Höga visan en mycket storbetydelse. Det paradisiska ligger iljussättningen som med klara fär-ger är ställföreträdande för justparadiset. Prologen och epilogenhar samma typ av vardaglig belys-

24

ning för att understryka brottet mellan var-dagen och drömmen om kärlek.

En nyckel till operans utveckling är närAngelus i sitt andra inpass säger ”Det är enlovsång till freden. Och är inte varje kyss ettfredens tecken?” Kyssen är dubbelbottnad,där finns också Judas kyss, kyssen som teckenpå kärlek men också kyssen som förråder. Ettförsta frö till en process som aldrig stannar av.

För varje scen har jag ett nyckelord:Vem - Är – Vad - Det – Vad – Är - Vem

Genom dessa ord bildas två frågor somstår i kontrast till sigillet, avtalet, överenskom-melsen. Man rör sig fram mot sigillet, överens-kommelsen men trots sigillet återkommer frå-gorna. Man är inte räddad bara för att detfinns ett avtal. Genom musiken, som på ettraffinerat sätt framställer det vackra mot enmörk bakgrund, och i mittsatsen Sigillet brytersig fram emot ett triumfatoriskt G-durackord.Ett ackord som på ett ”Hollywoodartat” sättglittrar åt alla håll.

En vokalis, en ordlös sång, avslutar operansom en symbol för kärlekens natur som ordlös.

Dan Johansson

25

G A RY V E R K A D E p r o f e s s o r i o r g e l o c h t o n s ä t t a r e

HÖGA VISAN – NÅGRA KOMMENTARER OM MUSIKENPer definition sätter en tonsättare samman olika byggstenar, ett arbete som i mångtoch mycket liknar en arkitekts som fritt kan välja design och material. Tonsättaren väl-jer material, bestämmer vilka instrument och musiker som skall arbeta med materialetoch ger sig i kast med att ordna de musikaliska händelserna. Eftersom tonsättaren harfriheten att välja och ordna så blir resultatet ett uttalande; ett uttalande om tonsätta-rens ämne och om tonsättarens förhållande till detta ämne. Med andra ord, resultatetär personligt och i detta specifika fall en personlig glimt in i ”kärlekens trädgård”.

Efter Angelus introduktion hör vi de första klangerna från bandstämman: ihåligt mull-rande, röstlikt sjungande, med jämna intervall orgelliknande flöjtklanger. Det är enmystisk början som bygger upp mot en klimax med orgel och slagverk varefter stycketsförsta klanger återvänder.

Scen 1 karakteriseras av en musikalisk cell – cell 1 – som används som en refräng kopp-lad till idén ”Kyss mig”. Den musikaliska cellen består av duettmusik, med vilken denförsta refrängen börjar, och en serie orgelackord. Det återkommer fyra gånger underscenen. I mitten av scenen hör vi sången ”Caritas abundant in omnia” av Hildegard avBingen. Den klingar som ett eko, påminner oss om de ihåliga klangerna från ouverty-ren och bildar en bro mellan dåtid och nutid. Musiken av Hildegard av Bingen är detförsta citatet av redan existerande musik.

26

Scen 2 inleds med en duett för sopran och bas, precis som scen 1. I duetten är den refrängliknandemusiken från den förra scenen inlemmad. Dennascen har emellertid en annan musikalisk cell – cell 2– som även är avsedd att återkomma senare i verk-et: ”Min vän är som knytet…” ackompanjeras aven serie orgelackord som utnyttjar ett intervall somsammanbindande element nämligen septiminter-vallet. Mot slutet av scen 2 återfinner verkets förstaaria: ”Kom, kom, vintern är över…”. Det är kompo-nerat i 3/4-takt med en stabilt figurerad orgelstäm-ma och därtill ackompanjerad av slagverk. Ävendenna musik återkommer senare.

I scen 3 används båda de musikaliska cellerna somtidigare berörts, orgelackord som använder septim-intervallet (”vem är hon som strålar”) som åter-finns i scenens början, och cellen ”Kyss mig”, nukopplad till ”Vänd dig”. ”Dina sandalklädda föt-ter” är konstruerat på samma sätt som musiken avHildegard av Bingen, dvs som en slags gregorianskrecitativisk melodislinga. Här kan vi finna melodis-ka fraser, några av dem upprepas (lägg särskiltmärke till musiken till ”som ett smycke”). I dessarecitativiska sektioner, som dyker upp Scenerna 5, 6 och 7, finner vi traditionell teknik hur man kan

manipulera en melodi såsom retrograd rörelse(melodin baklänges), inverterad rörelse (sammamusik men upp och ner) och retrograd och inver-terad rörelse (samma musik men baklänges ochupp och ner). Dessa tekniker ger oss enhet ochsammanhang. Vi hör samma musik men den kling-ar inte på samma sätt. Kanske är den mest iögon-fallande delen i denna scen de korta citaten avHeinrich Schütz. De återkommer tre gånger ochhar samma funktion som den refrängliknandemusiken i scen 1.

Scen 4, ”Sigillet”, är den centrala scenen. Texten”Bär mig som ett sigill” återkommer som refrängvid ” Stark som döden är kärleken, lidelsen obevek-lig som graven”, “Dess pilar är flammande eld, enljungande låga”, ”Mäktiga vatten kan inte släckakärleken”, och “floder kan inte svepa bort den”.Ackompanjerade av täta, åttastämmiga, parallellaackord från orgeln framstår denna refräng somunik och som centrum för hela verket och under-stryker därmed dess centrala idé.

Scen 5 inleds med Schütz-citatet, som totalt kanhöras fyra gånger. Det följs av nykomponeradmusik i samma recitativiska stil som scen 3.

27

Tommy Björk

ihåligt mullranderöstlika klangerorgelliknande klanger

refräng/cell 1: KYSS MIG

Band: Caritas abundat(Hildegard av Bingen)

celll 1: SÄG MIGcell 2: MIN VÄN ÄR SOM KNYTET

Aria 1 (bas)

cell 2: VEM ÄR HON SOMSTRÅLARcell 1: VÄND DIGrefräng: Schütz-citat

recitativisk musik: DINA SANDALKLÄDDAFÖTTER

Overture Scene 1 Scene 2 Scene 3

Därefter hörs den musikaliska cellen med septim-intervallet (cell 2). Därpå följer operans andra aria.Den är snarlikt den första till sin konstruktion, menskiljer sig åt vad gäller taktart. 6/8-takten blandasmed takter i 7/8 och 5/8, vilket leder till en slagshaltande rytm som helhet. Arian följs av ytterligareen recitativisk sektion – ”Jag stiger upp” – som i sintur följs av Schütz-citatet. Scenen närmar sig sittslut med orgel, slagverk och bandstämma. Band-stämmans material är här hämtat från tonsättarensbandstämma till ”De fyra varelsernas Amen –mässa för orgel och tonband”. Detta är ytterligareett exempel på bruk av redan existerande material,en teknik som många tonsättare inklusive Johann

Sebastian Bach använde sig av. Scenen avslutas somden började med att åter använda Schütz-citatet.

Scen 6 börjar med recitativisk musik som i sig självthar en refräng, nämligen frasen ”Vad du är skön,min älskade, vad du är skön” som återkommer femgånger och alltid till samma musik. Här är kon-struktionen av denna passage - eller ”Dina sandal-klädda fötter” - snarlik Scenernas konstruktion närdet gäller bruket av refränger. Arian som snart föl-jer upplevs som snarlik de andra två. Orgelns figu-rerade stämma är likadan och arian har t o msamma jämna rytmik som den första (fast 2/4 istäl-let för 3/4). Här har vi dock en duett mellan sopran

och bas. Recitativisk musik följer – ”Kom min vän”– varefter scenen avslutas med ett parti för orgeloch slagverk.

Scen 7 inleds med cell 2 (orgelackord som byggerpå septimintervallet), åtföljt av cell 1 (”Kom, kom”)som utvidgas och utvecklas. Den fjärde arian (förbas, ”Jag kommer till min trädgård”) hämtar mate-rial från den andra arian och omformar det till enny, men kortare, helhet. Därefter följer en ordlösvokalis i extremt högt register.

Operans avslutning ljuder från bandstämman till-sammans med Angelus (”Var kärleken bor?”) och

sopranen (”Et in secula seculorum, Amen”) i formav Caritas abundat in omnia” av Hildegard avBingen.

Verket är organiserat så att vi som lyssnare skallkunna förstå det. Återkommande musikaliska cel-ler, referenser till redan existerande musik, bruketav en refrängliknande struktur i alla Scenerna samtbruket av samma typ av övergångsmusik mellanScenerna gör att lyssnaren inte skall behöva gåvilse under promenaden i kärlekens trädgård – vibefinner oss inte i en förvirrande labyrint. somutvidgas och utvecklas (”Vakna nordanvind”).

refräng: BÄR MIG SOM ETTSIGILLunika orgelackord: STARKSOM DÖDEN ÄR KÄRLEKEN

cell 2: JAG SOV MEN MITTHJÄRTA VAR VAKETrefräng: Schütz-citat

recitativisk musik: PÅ MIN BÄDD OM NATTENrecitativisk musik: JAG STIGER UPP

Aria 2 (sopran)Orgel/Slagverk/Band: från De fyra varelsernas Amen

recitativisk musik: VAD DU ÄR SKÖNrecitativisk musik: KOM, MIN VÄN

Aria 3 (sopran/bas duett)

cell 2: EN INHÄGNADTRÄDGÅRDcell 1: KOM, KOMcell 1 & 2 utvecklade: VAKNA NORDVIND

Band: Caritas abundat(Hildegard av Bingen)

Aria 4 (bas)

Scen 4 Scene 5 Scene 6 Scene 7

30

Å S A A C K I N G

SCENOGRAFI OCH KOSTYMScenbilden består av ensvagt krökt, reflekterandealuminiumfond, 10 meterbred och 5,7 meter hög. Den bildar bakgrund tillspelplatsen. Själva spel-platsen är en silveryta somreflekterar ljuset upp på deagerande. De agerandebefinner sig på tre olikaplan: på scengolvet, underscengolvet eller i de torn avaluminiumrör som står på

scengolvet. I scengolvet finns oregelbundet placeradehål. När de agerande står på golvet under scengolvetkan de visa sig i dessa hål. När hålen inte utnyttjas ärde dolda av en öppningsbar lucka.

För att scengolvet ska synas tydligt lutar det nermot publiken. I scengolvet finns också två svarta rem-sor som kontrasterar mot det speglande golvet. De ären visuell fortsättning på två vertikala slitsar, medmörka backprojektionsdukar i aluminiumfonden. Åsa Acking

31

På projektionsdukarna kan stillbilder projiceras eller närbilder av de agerande,eller publiken.

Kostymen som Angelus - berättaren,evangelisten - bär, är beige, neutral. Hanär en sliten vandrare. De övriga agerandehar kostymer i olika grå toner. Kostymer-na är högt uppslitsade på armar, ben ochkropp för att förstärka de agerandesrörelser.

Den neutrala fonden, golvet och deneutrala scenkostymerna möjliggör enljussättning där man kan använda olikaljus för att färga kläderna, dels meddirektljus dels med ljus reflekterat frånscengolv och fond.

32

Lars Arvidson

33

ÅSA ACKING scenografi och kostymFödd 1941 och har gedigen utbildningoch erfarenhet inom arkitektur, grafikoch scenografi. Började sin bana vidPeter Celsing Arkitektkontor, Stock-holm i slutet av 60-talet och var under20 år delägare i MAF ArkitektkontorAB i Luleå. Har sedan mitten av 1970-talet samtidigt arbetat med sceno-grafi för Lule Stassteater och SverigesTelevision där hon bland annat gjortscenografin till Café Luleå i SVT 2samt varit rekvisitör vid TV-serienBondånger. Åsa Acking var ansvarigför scenografi, kostym och affischer iNorrbottensmusikens uppsättning avTove Alsterdals barnmusikal Sagan omVintern samt var kostymör vid Kirunaamatörteaters uppsättning av Detmagnetiska hjärtat. Vid Piteå Kyrko-operas uppsättning ”Lidandet enligtMatteus” ansvarade hon för sceno-grafin. Dessutom har hon medverkatsom scenograf, grafisk designer ochkostymör vid en rad olika amatör-

teateruppsättningar i Norrbotten.Hon har dessutom legat bakom dearkitektoniska idéskisserna tillSunderby Sjukhus samt ombyggnatio-ner av Hertsökyrkan och tidningenNSD, Norrbottensmusiken med mera.Arbetade i två år som stadsarkitekt iPajala.

LARS ARVIDSONbasbarytonEfter examen från Operahögskolan iStockholm 1996 har Lars Arvidsonvarit en eftersökt sångare såväl iopera- som i konsertsammanhang. På Kungliga Operan har han senastsjungit titelrollen i Figaros Bröllopsamt medverkat i ProkofjevsBrinnande ängeln. Lars Arvidson harframträtt på flera av landets övrigaoperascener. Somrarna 2000 och 2002sjöng han Leone i Drottningholms-teaterns uppsättning av HändelsTamerlano under ledning avChristophe Rousset. På Norrlands-operan har han sjungit Leporello i

Don Giovanni. När scener ur WagnersNiebelungens Ring framfördes påDalhalla sjöng Lars Arvidson rollensom Wotan. Lars Arvidson har ävenmedverkat i ett flertal av Folkoperansuppsättningar. Där har han sjungitColline i La Bohème, Marchese i LaTraviata. Under våren 2003 återvändeLars Arvidson till Kungliga Operan förfler föreställningar av Brinnande Äng-eln, varefter han skall sjunga rollensom Balstrode i Peter Grimes vid kon-sertanta framföranden i Göteborg.Hösten 2003 innefattade Sciarroneoch Angelotti i Tosca på Folkoperan.Lars Arvidson har etablerat sig som enav Sveriges mest anlitade konsert-sångare och har framträtt med samtli-ga stora symfoniorkestrar i landet ochhar arbetat med dirigenter som Esa-Pekka Salonen, Christopher Hogwood,Eric Ericson, Andrew Manze och TönuKaljuste.

M E D V E R K A N D E

34

TOMMY BJÖRKslagverkär uppvuxen i Hälsingland men borsedan 25 år i Stockholm. Började sinmusikerbana som självlärd rocktrum-mis med turnéer från Sönderborg påJylland i söder till bion i Pajala i norr.Tommy Björk har slagverksutbildningoch slagverkspedagogexamen vidMusikhögskolan i Stockholm med exa-men 1980. Han är improvisationsmusi-ker och sedan 1977 medlem i gruppenLokomotiv Konkret som turnerat iSkandinavien, Europa, Asien och USA.Tommy Björk är verksam som slagver-kare inom opera, teater, balett,modern dans, performance, symfoniskmusik, kammarmusik med mera.

HANS-OLA ERICSSONorgelFöddes i Stockholm 1958. Hans-OlaEricsson studerade musik i Stockholmoch Freiburg och fördjupade sina studier i USA och Venedig. De läraresom har varit mest betydelsefulla förhonom är Torsten Nilsson, KlausHuber och Luigi Nono. Hans-OlaEricsson har konserterat i hela Europa,

Japan, Kanada och USA. Hans inter-pretationskonst är dokumenterad vidtalrika inspelningar. Nämnas bör eninternationellt lovordad inspelning avOlivier Messiaens orgelverk. 1989 blevhan utnämnd till professor vid Musik-högskolan i Piteå. Sommaren 1990undervisade han vid sommarkursernai Darmstadt och blev belönad med detansedda Kranichsteiner Musikpreis.Han har samarbetat med ett flertalledande tonsättare i interpretationenav deras orgelverk, t ex John Cage,György Ligeti, Olivier Messiaen ochBengt Hambraeus. Hans-Ola Ericssonär även ofta efterfrågad som sakkun-nig i orgelfrågor, som jurymedlem iinternationella orgeltävlingar, ochsom gästlärare vid ett stort antalhögskolor och konservatorier. Han harinnehaft gästprofessurer vid konserva-torierna i Riga, Köpenhamn, Helsing-fors och Amsterdam samt föreläst ochkonserterat vid ett stort antal ledandeorgelfestivaler och akademiska sym-posier över hela världen, envist försva-rande den nya konstmusikens kvalitetoch krav på uppmärksamhet. 1996blev han utnämnd till stadigvarande

Dror Feiler, Hans-Ola Ericsson

35

gästprofessor vid Hochschule für Künste i Bremen.Han belönades med Föreningen SvenskaTonsättares interpretpris 1999 och 2000 invaldeshan som ledamot av Musikaliska Akademien.Hans-Ola Ericsson är sedan 2001 ”Principal guestorganist” för orgelfestivalen i Lahtis.

DROR FEILERregiFödd 1951 i Israel och bosatt i Sverige sedan 1973.Dror Feiler är en musikalisk globetrotter somunder de senaste 25 åren även varit verksam iRyssland, Israel, Holland, Norge, Tyskland,Frankrike, Japan, Colombia och USA. Han harbland annat utbildat sig i nutida musik och dessinterpretation vid institutet för ny musik Fylkingenoch i komposition vid Kungliga musikhögskolan iStockholm. Han är idag internationellt sett en avde mest efterfrågade svenska tonsättarna. DrorFeiler spelar sopranino-, sopran-, alt-, tenor- ochkontrabassaxofon, B-klarinett, bassethorn, kontra-basklarinett samt arbetar med datoriserade ljud-system. Han har samarbetat med EnsembleModern, Zeitkratzer Ensemble i Berlin, Kammar-ensemble från Stockholm, X-pol Ensemble frånBremen, Kroumata, Stockholms saxofonkvartettmed flera. Dror Feiler har skrivit filmmusiken tillStig Larssons Kaninmannen samt till ett flertal tea-terföreställningar vid Kungliga Dramatiska Teatern

36

i Stockholm samt Teater Tribunalen.Han har samarbetat med koreografer-na Susanne Jaresand, Per Jonson,Christina Caprioli, Kennet Kvarnströmoch Virpi Pahakinen i Sverige,Ryssland & USA. Dror Feiler är grunda-re av den fria improvisationsgruppenLokomotiv Konkret samt är grundareoch konstnärlig ledare för gruppenThe Too Much Too Soon Orchestra.Han har samarbetat med Piteå kyr-koopera tidigare då han regisseradeLidandet enligt Matteus".I januari 2004 riktades enorm natio-nell och internationell uppmärksam-het mot Dror Feiler. Tillsammans medGunilla Sköld Feiler hade han skapat”Snövit och sanningens vansinne”som fanns med på utställningen”Making differences” på Historiskamuseet.

ANDERS HANNUS Föddes i Jakobstad, Finland 1972.Efter studentexamen vid JakobstadsSvenska Gymnasium flyttade han 1993till Piteå för att studera till ljudingen-jör vid Musikhögskolan. Fortsatte meden påbyggnadstermin inriktad mot

inspelning av pop/rock samt klassiskmusik. Jobbar från 1997 vid Musik-högskolan i Piteå som ljudingenjöroch nätverksadministratör där hanadministrerar Windows Server 2003AD nätverk och Exchange 2000, SQL2000, IIS6 servrar vid Musikhögskolan iPiteå med ca 120 PC arbetsstationeroch servrar. Startade år 2000 ”dustproduction” som främst jobbar medinspelningar, PA-teknik samt master-ing. Anders Hannus har ett brett verk-samhetsfält. Som musiker och kompo-sitör på cd-produktionerna ”thoughts– nothing comes out of nothing”(1991) och ”dust – impressions” (1996)Som ljudtekniker vid inspelningarmed Hans-Ola Ericsson, LuleåKammarkör, Troendegruppen, MikaelSvarvar och Old Town Gospel Choir.Som ljudtekniker vid festivaler somPiteå Dansar och Ler, Festspel i PiteÄlvdal, Kyrkooperan ”Natt av ångest”samt ett stort antal framföranden av”De fyra varelsernas amen” (Hans-OlaEricsson) i Sverige, Tyskland ochLettland.

KJELL PEDER JOHANSONskådespelareär underhållare, musiker, skådespelareoch radiojournalist som med sin skönavärmländska dialekt har förgylltNorrbottens musik- och teaterlivunder flera decennier. Det börjademed rockgruppen Aldrig i livet ochhar sedan fortsatt med bland annatkultgruppen Acne från Avan. Undersenare år har han arbetat som skåde-spelare och berättare tillsammansmed Norrbottens Kammarorkestersamt regissör för Piteå Kammaroperasuppsättningar av Pajazzo ochHistorien om en soldat. Kjell PederJohanson är också välkänd över helalandet som programledare förKarlavagnen i Sveriges Radio P4. I januari 2004 medverkade Kjell PederJohanson som skådespelare/berätta-ren och regissör av NorrbottensKammarorkesters kritikerrosadeoperaprojekt Nisse tillsammans medsångarna Katarina Fallholm och UlricBjörklund som gick upp på länetsgymnasieskolor.

DAN JOHANSSONFödd 1977 och utbildad vid SvenskaBalettskolan, både klassisk ochmodern inriktning, samt vid Danshög-skolan. Dan Johansson bedriver enomfattande verksamhet som dansaremed huvudsaklig inriktning motmodern dans. Han har samarbetetmed koreografer som Örjan Anders-son, Per Jonsson, Helena Franzén,Phlippe Blanchard, Åsa UnanderScharin, Eva Lundkvist, Irene Hultmanoch Birgit Cullberg. Dan Johansson ärockså verksam som pedagog ochworkshopsledare men även somkoreograf.

INGRID LUNDMARKär utbildad vid Yrkesdansarutbildning,Svenska Balettskolan i Stockholm,årskurs 4 och 5, 1992-94, Estetiskaprogrammet, gren dans, Mimerskolani Umeå, 1998-99 samt vid Yrkesdansar-utbildning, inriktning modern nutidadans, Svenska Balettskolan i Stock-holm, 1999-2002. Ingrid Lundmark hari stort fokuserat sin verksamhet påmodern dans och framträtt i föreställ-ningar som Ljusdykare (Eva Lund-Kjell Peder Johanson

38

qvist); Somebody gave us this title ochWalking, båda med Moose DanceCompany; Gränsfall och Gabok (PerJonsson). Hon har också deltagit vidflera internationella sommarkurseroch workshops samt under någramånader hösten 2003 studerat iLondon på The Place, GreenwichDance Academy samt Jerwood Space.

SUSANNE RYDÉNsopransjunger musik från renässans till nutid,med en särskild förkärlek för barock-ens rika och färgstarka repertoar. Honsamarbetar med många framståendedirigenter och ensembler –Christopher Hogwood och Academyof Ancient Music, Bach CollegiumJapan och Masaaki Suzuki, Roy Good-man, Nicholas McGegan, Lars UlrikMortensen och Cantus Cölln, för attnämna några. Susanne är återkom-mande gäst på många av Europasmusikfestivaler och konsertscener.Med tiden har det också blivit ettstort antal inspelningar för TV, radiosamt närmare fyrtio CD. Susanne hargästat Drottningholmsteatern, Norr- Susa

39

anne Rydén

landsoperan, och ett flertal friståendeoch även utländska operascener.Under 2004 kommer hon förutomengagemanget i Christinas resa, attgästa Philharmonia Baroque Orchestrai San Fransisco samt sjunga Messias iJapan tillsammans med Bach Colle-gium Japan. För henne skrivs ocksåtitelrollen i en opera av Hans-OlaEricsson baserad på Höga visan , vil-ken framförs i Piteå kyrkooperas regi.Vid operan i Ystad gör hon Euridice iGlucks opera ”Orpheus och Euridike”.Under 2005 är hon bl a engagerad föratt sjunga Meleagros parti i Händelsopera Atalanta vid Händelfestspelen iGöttingen.

KLAUS RÖHRINGföddes 1941 i Ansbach. Efter teologi-studier arbetade han som församlings-präst Nürnberg och i München inomden evangeliska kyrkan i Tyskland.Han har därefter arbetat som, somstudieledare vid prästutbildningarna iTutzing och Hofgeismar där han sena-re även innehade posten som direk-tor. Sedan 1989 är han Oberlandes-kirchenrat inom den evangeliska kyr-

kan i Kurhessen-Waldeck. Sedanmånga år har Klaus Röhring engage-rat sig för den samtida musikens,särskilt orgelmusikens, roll och funk-tion i kyrkan och tillsammans medbland andra Klaus Martin Ziegler harhan organiserat kurser och festivalerpå detta tema – ”neue musik in derkirche” i Kassel och ”InternationalenFrühjahrsakademie für zeitgenössischeOrgelmusik”. Sverige har han gästatett flertal gånger, bland annat förföreläsningar vid Musikhögskolan iPiteå. Alltsedan Piteå kyrkooperasstart har han varit dess teologiske råd-givare. Klaus Röhring har skrivit ochpublicerat ett stort antal teologiska,filosofiska, musikvetenskapliga ochkonstvetenskapliga böcker och upp-satser. Sedan 1996 är han redaktör förtidskriften ”Musik und Kirche”.

BO THOMASSENhar bakgrund som ljussättare inomteater, balett, opera, film, tv och sho-wer. Han har bl a samarbetet med såvitt skilda kulturpersonligheter somDario Fo och rockgruppen "Yes".

40

Natt av ångestett sceniskt passionsdramamed musik från TorstenNilssons Nox angustiae ochJohann Sebastian BachsJohannespassion

SOPRAN Stina Tornberg, ALT Mechthild Seitz, TENOR Staffan Galli

Erik Westbergs Vokal-ensemble och kör frånMusikhögskolan i PiteåSOLISTER UR ERIK WESTBERGS

VOKALENSEMBLE Anna-KarinÖquist, Pelle Olofson,Anders Eriksson, AndersPetterson, Lars Nilsson

ORGEL Hans-Ola Ericsson

GAMBA Lena Weman EricssonDIRIGENT Erik Westberg

SCENOGRAFI, KOSTYM, LJUS

Bengt GomérREGI Nils SpangenbergLJUD- OCH LJUSTEKNIK LiveSound, Piteå

TEOLOGISK RÅDGIVNING KlausRöhringPRODUCENT Kjell EnglundKONSTNÄRLIG LEDNING Hans-OlaEricsson

5-10 april 1998

T I D I G A R E P R O D U K T I O

41

Att kombinera passionsmusiken ”Nox angustiae” av Torsten Nilsson medbrottstycken ur Johann Sebastian Bachs ”Johannespassion” innebär entextlig, musikalisk och innehållsmässig spänning som är medvetet vald avden konstnärliga ledningen för kyrkooperan. Man har därigenom intebara velat göra passionsberättelsen i form av dessa olika musikverk rätt-visa, utan också velat föra in det obeskrivliga lidande som människanupplevt, inte minst under 1900-talet och göra det synligt.

Klaus Röhring

O N E R A V P I T E Å K Y R K O O P E R A

42

Lidandet enligtMatteusMatteuspassionen av JohannSebastian Bach med nyskrivenmusik av Dror Feiler

Johan Christensson EVANGELIST

Arne Lundmark KRISTUS

Johan Christensson EVANGELIST

Arne Lundmark KRISTUS

Kör ISusanne Rydén SOPRAN

Mikael Bellini ALT

Olof Lilja TENOR

Anders Fredljung BAS

Kör IIMargareta Brilioth SOPRAN

Anna Zander ALT

Anders Eriksson TENOR

Staffan Sandlund BAS

FLICKKÖR Maria Svanberg, EmiliaDahlström, Malin Engström, LinaÖhman, Katja JamaINSTUDERING: Monica Wasberg

Dror Feiler MUSIKER

Tommy Björk SLAGVERK

Orkester ILena Weman Ericsson / Bjørg Ollén/ Christina Larsson / GunnarMånberg / Fredrik Anderberg /Frank Lind / Lars Brolin / KariOttesen / Hans Bergqvist / AndersLöfgren / Peter Söderberg / Hans-Ola Ericsson

Orkester IIOlle Torssander / Mia MattssonHamrin / Maria Sundström / UllaLundquist / Roger Konradsson /Mats Skåreby / Jörgen Sandlund /Mattias Sandlund / Piotr Siwek /Lars Sjöstedt

MUSIKALISK LEDNING Hans-Ola Ericsson/ Petter SundkvistDIRIGENT Petter SundkvistREGI Dror Feiler TEOLOGISK RÅDGIVARE OCH DRAMATURGI

Klaus Röhring KOREOGRAFI Susanne Jaresand SCENOGRAFI Åsa Acking KOSTYM Åsa Acking i samarbetemed AnnKathrin Enberg PRODUCENT Eva PlumppuKONSTNÄRLIG LEDNING Hans-OlaEricsson

1-10 april 2001

T I D I G A R E P R O D U K T I O N E R A

43

”Jag har alltid längtat efter att få framföra JohannSebastian Bachs mest djupsinniga och omvälvande verk,Matteuspassionen. Varje gång jag har deltagit som musikervid olika framföranden av verket har det, av olika skäl, intelyckats skaka om mig på det sätt jag är övertygad om attdet gjorde i Leipzig 1727. Då var man förskräckt över pas-sionens tonspråk och dess vågade affekter och effekter. Nuhar vi med oss nästan 300 års ljud- och känslointryck i baga-get. Genom att ställa Bachs musik i relief mot nyskriven ochohörd musik vill jag åter ge musiken en känslomässigdirekthet och tydlighet i vår tid.”

Hans-Ola Ericsson

V P I T E Å K Y R K O O P E R A

44

Nattens liturgiLeçons de ténèbres av François CouperinTenebrae I & II av Gary Verkade

Susanne Rydén SOPRAN

Mikael Bellini COUNTERTENOR

Hans Nilsson DANSARE

Lena Weman Ericsson VIOLA DA GAMBA

Hans-Ola Ericsson CEMBALO OCH ORGEL

REGI OCH KOREOGRAFI Susanne JaresandTEOLOGISK RÅDGIVARE Klaus RöhringSCENOGRAFI OCH KOSTYM Charles KorolyKLANGREGI Gary VerkadePRODUCENT Eva PlumppuKONSTNÄRLIG LEDNING Hans-Ola Ericsson

10-23 nov 2002

Nattens liturgi

T I D I G A R E P R O D

45

EN DYMMELONSDAG I VERSAILLES I BÖRJAN AV 1700-TALET. DET ÄR KVÄLL

OCH MÖRKRET HAR LAGT SIG. I SLOTTSKYRKAN CHAPPELLE ROYAL LYSER 15 LJUS I EN

TRIANGULÄR KANDELABER SOM STÅR FRAMME I KORET INTILL DET NAKNA

OCH FÖR DEN STILLA VECKAN AVKLÄDDA ALTARET. I KORET FINNS EN LITEN GRUPP

MUSIKER, TVÅ SÅNGARE, EN GAMBIST OCH EN ORGANIST.

U K T I O N E R A V P I T E Å K Y R K O O P E R A

46

Visioner om Gud,kosmos och människanMusikaliskt kammarspel med text ochmusik av Hildegard av Bingen

LIBRETTO Klaus RöhringÖVERSÄTTNING Lasse ZilliacusMUSIK Hans-Ola Ericsson

SÅNGARE Anna Zander

SKÅDESPELARE Kjell Peder Johanson, Sara Nygren, Åsa Simma

ORGEL Hans-Ola Ericsson

REGI Jalle LindbladSCENOGRAFI Claudia PhillipDRAMATURG Klaus RöhringKLANGREGI Anders HannusPRODUCENT Eva PlumppuKONSTNÄRLIG LEDARE Hans-Ola Ericsson

10-21 okt 2003

T I D I G A R E P R O D

47

Visionerav Gud, kosmos och människan

Ett musikaliskt kammarspel med texter och sånger av

Hildegard von Bingen

NORRBOTTENSMUSIKEN ÄR EN DEL AV NORRBOTTENS LÄNS LANDSTING

Klaus Röhring | LIBRETTO

Anna Zander | MEZZOSOPRAN

Åsa Simma, Sara Nygren,

Kjell Peder Johansson | SKÅDESPELARE

Claudia Phillip | SCENOGRAFI / KOSTYMÖR

Bo Thomassen | LJUSDESIGN

Hans-Ola Ericsson | MUSIK OCH ORGEL

Lena Weman Ericsson | GAMBA/FLÖJT

Christoph Nix | REGI

AD

CD

200

3 /

700L

G

M U S I K - O C H D A N S T E A T E R

Hildegard av Bingen var en mycketfascinerande person. Hon var enframstående naturvetare, hon varhumanist, författare och teolog, ochhon var tonsättare. Hon hade modatt tillrättavisa makthavare på ettför sin tid nästan livsfarligt sätt.

Hennes visioner är färgstarka ochomtumlande. Som tonsättare varhon banbrytande.

Hans-Ola Ericsson

U K T I O N E R A V P I T E Å K Y R K O O P E R A

Box 972, 971 29 Luleå • Tel 0920-23 66 66 • Fax 0920-23 66 67www.norrbottensmusiken.nu

LULEÅ Domkyrkan söndag 14 mars 18.00

ÖSTERSUND Nya kyrkan tisdag 16 mars kl 19.00

SKELLEFTEÅ Landsförs. kyrka torsdag 18 mars kl 19.00

UMEÅ Tegs kyrka fredag 19 mars kl 19.00

ÖRNSKÖLDSVIK Kyrkan söndag 21 mars kl 20.00