Växjö Universitet Institutionen för Samhällsvetenskap Socialpsykologi

Musik & Livsstil

En studie om ungdomar och hårdrock

Socialpsykologi C 41-60 p Uppsats 10 p Författare: Max Wergel Dahlgren Handledare: Zeth Ståhl

Examinator: Thom Jonsson

2

Abstract

In the following study I probe the social world of hard-rock music. By conducting interviews

with four young male enthusiasts of this music I try to develop a general picture of this social

world, as well as of the basic elements on which this particular subculture is constructed. The

identity of a hard-rocker is based upon a number of factors beyond just a preference for that

music. Throughout the interviews I encountered many implicit norms that one must followed

in order to be able to see oneself as a true hard-rocker. I also found that from the respondents’

perspective, the mainstream culture has, throughout the history of metal music, used various

ways to counter the spreading of this genre. Such measures include both the launching of

moral panics as well as attempts to incorporate elements of heavy metal into the so-called

mainstream genres. Finally, I also noted an interesting relationship between the identitiy of

being a hard-rocker and related cultural practices. There is a circuit between these practices

and the identitiy, in which the practices fuel and deepen the identity, and the idenity in turn

promotes the particular practices.

Sökord: hårdrock, ungdomskultur, identitet, subkultur, mainstream

3

Sammanfattning

Att vara hårdrockare i dagens samhälle är en statistisk avvikelse. I den här uppsatsen har jag

intervjuat fyra ungdomar om att vara hårdrockare. Genom diskursiva analyser av

intervjumaterialet, samt användningen av teoretiska perspektiv, har jag försökt besvara min

frågeställning. Resultaten jag fick gav en intressant inblick i hårdrocken som en subkultur

med tämligen starka identitetsdimensioner.

Hårdrock är idag ganska mycket av en undergroundgenre och hårdrockarna, som utgör

genren, är oerhört intresserade av att den förblir så. För att över huvud taget få kalla sig själv

hårdrockare finns det mänger med oskrivna regler man måste följa. Vidare medför

hårdrocklivsstilen vissa praktiker, bland annat eget musicerande. Relationen mellan

hårdrocklivsstilen och praktiker bör dock inte ses som orsak – verkan, utan snarare som ett

kretslopp; livsstilen leder till praktiker, som i sin tur befäster livsstilen.

Vidare kan man konstatera att hårdrockarna hyser ett förakt mot mainstreamkulturen. Under

uppsatsens gång undersöker jag hur mainstreamkulturen har använt olika strategier för att få

kontroll över hårdrocken. I det samhälleliga perspektivet har jag främst använt mig av

Mathiesens teorier om in – och utdefiniering. Mina resultat visar att både in- och utdefiniering

är högst applicerbara, såväl som relevanta.

4

PROLOG ........................................................................................................................................................ 5 SYFTE............................................................................................................................................................. 6 BAKGRUND................................................................................................................................................... 7

HÅRDROCKENS HISTORIA ............................................................................................................................. 8 MAINSTREAM OCH UNDERGROUND .............................................................................................................. 10

Revolt mot mainstreamen....................................................................................................................... 11 METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT .................................................................................................. 13

INSAMLING AV DATA: INTERVJUERNA .......................................................................................................... 14 ANALYSER AV INTERVJUERNA ..................................................................................................................... 15

Diskursanalys........................................................................................................................................ 16 TEORETISKT PERSPEKTIV..................................................................................................................... 19

Identitet i det socialkonstruktionistiska perspektivet................................................................................ 19 Den individuella nivån........................................................................................................................... 20 Den samhälleliga nivån ......................................................................................................................... 21 De två nivåerna i musiken...................................................................................................................... 22

RESULTAT: HÅRDROCKARNA I SINA EGNA ORD............................................................................. 24 INTERVJUPERSONERNA................................................................................................................................ 24

Att börja lyssna på hårdrock .................................................................................................................. 25 Kläder och identitet ............................................................................................................................... 26 Hårdrocken och fritiden......................................................................................................................... 27 Hårdrocken och mainstreamkultur ......................................................................................................... 27 Hårdrocksfördomar ............................................................................................................................... 29 Att fortsätta vara hårdrockare................................................................................................................ 30

ANALYS: HÅRDROCK SOM IDENTITET OCH PRAKTIK................................................................... 31 REFERENSLISTA:...................................................................................................................................... 36

LITTERÄRA KÄLLOR:................................................................................................................................... 36 ICKE-LITTERÄRA KÄLLOR:........................................................................................................................... 37

5

Prolog

Med den här uppsatsen ämnar jag att undersöka hur ungdomars musiksmak hänger ihop med

deras livsstil. Hur kan musiksmaken influera vem man är som person? Det var den

huvudsakliga frågan jag ställde mig när jag började med mitt arbete.

Jag har själv spelat musik i en rad olika band i snart 10 år. Under min ”karriär” har jag spelat

i allt från jazzband till dödsmetallband, således har jag fått chansen att umgås med personer

från en rad olika musikbaserade subkulturer. Någonting som alltid har fascinerat mig med de

här personerna är vilken enorm inverkan deras musiksmak har på deras liv. I många fall ”styr”

deras musiksmak sättet de klär sig på, vilka personer de umgås med, vad de gör på fritiden

osv. Den första frågan som jag ställde mig när jag började skissa på den här uppsatsen var:

Hur kan någonting så, till synes, trivialt som musiksmak ha en sådan enorm inverkan över hur

en person väljer att leva sitt liv? Efter att tag bestämde jag mig för att begränsa min

övergripande frågeställning till: Hur ser relationen mellan identitet och musiksmak ut? Hur

samspelar de med varandra?

För att ytterligare avgränsa uppsatsen bestämde jag mig för att begränsa mig till att enbart

fokusera på en musikgenre, nämligen hårdrock. Det finns många anledningar till varför jag

valde just den här musikgenren. Först och främst är hårdrock en ganska distinkt genre, både

musikaliskt och stilmässigt. Det här gör att det blir betydligt lättare att se kontraster mot andra

musikgenrer och därmed förtydliga poängen i min analys. För det andra är jag relativt insatt i

hårdrocksvärlden. Då jag, som jag nämnde tidigare, spelat musik med hårdrockare har jag

relativt bra kunskap om vilka band som tillhör vilka subgenrer och vad som utgör de olika

subgenrernas subkulturer.

När jag undersöker hårdrockare så kommer jag utgå ifrån vad Richard Jenkins kallar för

social identity. Till skillnad från individual identity så baseras social identity på en strävan

efter unikhet på en gruppnivå. Det vill säga en kollektiv identitet.1 Med det här i åtanke så är

det intressant att undersöka vilka kollektiva normer och regler som finns inom

hårdrockskulturen. Får till exempel vem som helst kalla sig hårdrockare?

Hårdrocken som genre är även intressant att undersöka ur ett lite mer samhälleligt perspektiv

då hårdrocken, rent historisk, bygger på tankemönster som anspelar på revolt mot de

1 Jenkins (1996:21)

6

etablerade samhällsnormerna. 2 Lever den här aspekten av hårdrocken kvar än idag, eller är

det någonting av det förgångna?

Syfte

Syftet med min uppsats är att belysa relationen mellan musiksmak, socialidentitet och

subkulturella praktiker hos fyra hårdrockare. Detta syfte leder fram till tre konkreta

forskningsfrågor:

- Vilka är de centrala elementen inom hårdrocksidentiteten – individuellt och kollektivt?

- Vilka subkulturella praktiker hänger ihop med hårdrockaridentiteten?

- Hur ser relationen mellan dessa praktiker och hårdrockaridentiteten ut?

Mitt huvudsyfte är intressant att undersöka då de tre pelarna (musiksmak, identitet och

subkulturella strömningar) utgör en fundamental grund för hårdrockskulturen som helhet. Min

förhoppning med att belysa relationen mellan de här pelarna är att på så sätt kunna skapa en

bättre förståelse för subkulturen, och personerna den innefattar.

- Vilka är de centrala elementen inom hårdrocksidentiteten – individuellt och

kollektivt?

Eftersom hårdrockskulturen är en subkultur bör det finnas centrala element i den. Min

förhoppning är att den här frågan kommer att ge en inblick i vad som sker ”inom”

hårdrockskulturen. Jag hoppas även att den här frågan kommer att kunna belysa vissa

”politiska” aspekter av subkulturlivet. Här kommer jag att belysa identitetsaspekterna av

subkulturen och även musiksmaken.

2 Se stycket ”Hårdrocken historia”

7

- Vilka subkulturella praktiker hänger ihop med hårdrockaridentiteten?

Med den här frågan ämnar jag att undersöka vilka praktiker som finns inom

hårdrockskulturen. När jag har etablerat ett svar kan jag gå vidare till min nästa fråga. Med

den här frågan vill jag belysa de subkulturella strömningarna.

- Hur ser relationen mellan dessa praktiker och hårdrockaridentiteten ut?

När jag har etablerat vilka praktiker som finns inom hårdrockskulturen kan jag se vilken roll

de spelar för hårdrocksidentiteten som helhet. Med den här frågan hoppas jag att kunna belysa

alla tre pelarna (musiksmak, identitet och subkulturella strömningar) inom hårdrockskulturen

De ovanstående frågorna kommer jag att försöka besvara med hjälp av empirin jag har samlat

in i kombination med de teorier som jag presenterar. Jag sammanfattar och analyserar mina

resultat i stycket ”Intervjuresultaten”.

Det är viktigt att redan nu klargöra att hårdrocksvärlden inte på något sätt är en homogen

kultur. Den spretar åt alla möjliga olika håll gällande klädsel, musik, politiska åsikter och så

vidare.

Bakgrund

I det här kapitlet kommer jag att presentera relevant bakgrundinformation relaterat till

hårdrocken och hårdrocksidentiteten. I det första stycket, Hårdrockens historia, går jag

igenom hårdrockens utveckling ur ett historiskt perspektiv. Stycket efter det, Mainstream och

underground, går jag igenom vad de här två begreppen innebär. Sedan, i stycket Revolten mot

mainstreamen går jag igenom den generella bilden av hårdrocksvärldens syn på

mainstreamkulturen och hur det kan gestalta sig.

8

Hårdrockens Historia

”De enda livsformerna som skulle överleva ett totalt kärnvapenkrig är sannolikt

kackerlackor, bakterier och hårdrockare. Trots att heavy metal ständigt marginaliserats och

idiotförklarats har den återuppstått.”

- Fredrik Strage ”Fans”3

Hårdrockens exakta födelseår är ett mycket omdebatterat ämne. Vissa menar på att den föddes

när den första elgitarren uppfanns någon gång i mitten på 1930-talet. Andra menar att den inte

föddes förrän band som Led Zeppelin och Black Sabbath började spela någon gång i slutet på

1970-talet.4

I stora drag kan man dock säga att utvecklingen har sett ut som följande: Under 1930-talet

uppfanns den elektriska gitarren som på den tiden användes den framför allt av bluesartister.

Tiden gick och under 1950-talet kunde man se genren Rock ’ Roll utvecklas ur bluesmusiken.

Rocken fick en stor kommersiell framgång, mycket tack vare att även vita artister, så som

Elvis, dök upp. 30 år efter att den elektriska gitarren uppfanns började det strömma till en ny

generation musiker som började se andra möjligheter hos elgitarren. Under 1960-talet, då

hippiekulturen var som mest utbredd, började man kunna se en annan sorts rockmusik ta

form, en mer ”medveten” musik som ofta tog avstånd från den något smöriga och

kommersiella 50-tals poppen.

Artister som Jimi Hendrix började experimentera med olika gitarreffekter så som wah-wah

pedaler och dist (dist, som är en förkortning på distorsion, betyder ursprungligen att förvränga

någonting, i det här fallet gitarrljud)5. Det var även under den här tiden som gitarrsolona

började vinna stor mark. Tidigare hade gitarrsolon (och alla andra solon för den delen) bara

fungerat som ett sorts alternativt mellanspel mellan verserna och man var alltid mycket

försiktig med att inte låta dem ta för mycket utrymme. Anledningen till det var att man alltid

ville behålla fokus på sångaren/sångerskan och resten av bandet skulle bara kompa dem.

Under 60-talet började gitarrvirtuoser som Eric Clapton och Jeff Beck få allt mer utrymme för

3 Strage (2005: 249) 4 ”The Guitarist book of Heavy Metal” (2004: 12 ff.) 5 Johansson (1999: 126)

9

solon (det var inte alls ovanligt att gitarrsolon kunde hålla på i upp till 15 minuter under live-

spelningar).6

I stora drag kan man säga att 1960-talet la grunden för hårdrocken. På 70-talet vann mer

”renodlade” hårdrocksband som Led Zeppelin och Black Sabbath stor mark och den första

halvan av 1970-talet blev hårdrockens första guld-era. I USA föll hårdrocken lite i skymundan

under andra halvan av 1970-talet till förmån för diskomusiken. I och med att det var i

diskomusiken pengarna nu låg bytte många hårdrocksband helt profil och började spela mer

dansvänlig musik. I England fortsatte dock hårdrocken att florera och utvecklas. Band som

Iron Maiden, Judas Priest och Def Lepard blev mycket populära i slutet på 70-talet och

början på 80-talet. Hårdrocksbanden i England hade kraftigt influerats av den utbredda

punkkulturen vilket gjorde att deras ”sound” var snabbare, hårdare och utstrålade mer attityd

än sina amerikanska motparter. De här banden kom även att bli populära i USA i början på

80-talet i en epok som blev känd som N.W.O.B.H.M. (New Wave of British Heavy Metal).7

Hårdrocken försvann från det allmänna ögat i början på 1990-talet. Det såldes inte många

skivor (mycket på grund av att majoriteten av hårdrocksbanden låg på små skivbolag vilket

gjorde att alla album som släpptes utkom i mycket små upplagor) det pratades inte om

hårdrocken i media, som hade gått vidare till nästa stora moralpanik. Många såg hårdrocken

som en utdöd genre.

Hårdrocken fick dock en uppsving under sena 1990-talet genom genren Nu-metal. Band som

Limp Bizkit, Linkin Park och Slipknot blandade hårdrock med element från hiphop och

elektronisk musik. Hårdrocken låg återigen bland listettorna. Nu-metal genren blev dock en

mycket kontroversiell genre inom hårdrocksvärlden då den blev så kommersiellt framgångsrik

och blandade in element från andra musikstilar. Majoriteten av hårdrockarna från ”den gamla

skolan” ansåg att Nu-metal inte var ”äkta” vilket resulterade in en mycket infekterad debatt

som pågår än idag (för smakprov av hur infekterad debatten verkligen är se debattinlägg i

nummer av hårdrockstidningen CloseUp från millennieskiftet).8

Man kan dock säga att det finns ett par faktorer som förenar hårdrocksvärlden: hårdrocken

startade som en motkultur till kommersialismen och etablissemanget vilket är värderingar som

de allra flesta band, än idag förespråkar genom sina texter och klädsel. Rent musikaliskt kan

6 “The Guitarist book of Heavy Metal” (2004: 15 ff.) 7 “The Guitarist book of Heavy Metal” (2004: 30 ff.) 8 “The Guitarist book of Heavy Metal” (2004: 24 ff.)

10

man dock inte tala om någon homogen ”hårdrocksgenre” då musiken har utvecklats och

förändrats i nästan 40 år.

Mainstream och underground

Begreppet ”mainstreamkultur” användes för första gången i John Clarke och Tony Jeffersons

artikel ”Working Class Youth Cultures”. De definierar begreppet som en avvikande kultur

som ”tas över” av företag som sedan sanerar den avvikande kulturen från alla ”farliga”

element. Efter det kan kulturen säljas till den breda marknaden då den inte längre ses som

farlig.9 Stor möda har lagts ner på att forska kring subkulturerna men knappt någon på att

forska kring mainstreamkulturen. Någon formell definition på vad mainstreamkultur

egentligen är finns inte. Bjurström menar dock att man kan definiera mainstreamkultur utifrån

fyra punkter:

- I kvantitativa termer. Den kultur som är mest utbredd, spridd eller omfattande

- I negationer. Alla ungdomar som inte tillhör en sub- eller motkultur tillhör

mainstreamkulturen

- I termer av sociala konventioner. Det som föreställs vara normalt och konventionellt.

- I termer av makt och hegemoni. Mainstreamkultur är all kultur som håller en

dominerande och hegemonisk ställning i samhället.10

I dagens kommersiella musikvärld finns det en motsvarande mainstream-genre till så gått

som alla musikstilar och hårdrock är inget undantag. Hårdrock, som började som en

motkultur, kan vi idag höra på kommersiella radiostationer, se på MTV och till och med som

deltagare i schlagerfestivalen.

Motsatsen till mainstream brukar kallas för underground. Underground är en term som främst

används för att beskriva musik som inte känd, termen är oftast förknippad med

subkultursmusik. Många hårdrocksband förblir underground i och med att det inte finns

särskilt mycket pengar i hårdrocksvärlden längre, samt att många hårdrocksband idag inte vill

komma ut på den stora mainstream marknaden då de främst vill ha en publik som är ”värdig”

9 Bjurström (1997: 100) 10 Bjurström (1997: 103)

11

deras musik. Genom mina intervjuer har jag insett vilken otrolig vikt Internet har spelat i

hårdrockens överlevnad och utveckling. Alla personer som jag intervjuade sa att de använder

Internet för att hitta ny musik och även för att köpa skivor som är omöjliga att få tag på, på

annat sätt.

Om vi använder ett lite mer historiskt perspektiv kan vi även se hur mainstreamkulturen har

försökt motverka hårdrocken med både in- och utdefiniering11. När den andra vågen av

hårdrock slog världen med storm under 1980-talet uppstod en näst intill hysterisk moralpanik.

Heavy Metal bandet Judas Priest blev till exempel stämda 1985 för att ha uppmanat en ung

man att ta livet av sig. Åklagaren menade på att om man spelade deras låt ”Better by you,

better than me”12 baklänges kunde man urskilja en röst som sa ”Do it, do it”.13 Åtalet lades

dock ner för det visade sig att om man spelade hela låten baklänges kan man urskilja allt

möjligt nonsens. Domstolen ansåg dessutom att även om låten hade ett sådant budskap så gick

det inte att bevisa att det skulle kunna få en människa att ta livet av sig.

Revolt mot mainstreamen

Som jag nämnde i min inledning är hårdrockskulturen inte på något sätt en homogen kultur. I

dagens moderna hårdrocksvärld har vi allt ifrån fascistoida satanister (norska blackmetal

bandet ”Mayhem” till exempel) till revolutionsförespråkande kommunister (som det

amerikanska bandet ”Rage against the Machine”). Det gör att det blir svårt att tala om någon

övergripande ideologi för hårdrocksvärlden. Det finns i alla fall en punkt som är så gott som

genomgående; synen på mainstreamkulturen.

Ett centralt begrepp som ständigt dyker upp kring hårdrocken är att vara äkta. Äkta är ett

ganska diffust begrepp som definieras olika av olika band. Generellt sett kan man säga att

vara äkta är att göra sin egen grej oberoende av vad omgivningen tycker om det. Gitarristen

Euronymous i bandet ”Mayhem” (som anses vara mycket äkta på grund av att de lever som de

lär. Bandets historia har kantats av mord och kyrkobränningar) sa i en intervju:

-It has always been a lot of cliches in metal, and not even the metal- society has taken it

seriously. When it then comes someone who is serious about what they are doing, everyone is 11 Se kapitlet Teoretiskt perspektiv 12 Judas Priest – “Stained Class” 13 ”Judas Priest – Behind the music”

12

shocked. Black Metal is meant to be serious, not because other shall take us seriously, but

because we are serious. It is talk about religion, and we praise the evil and we belive blindly

in a godly creature just like a christian.14

Citatet belyser begreppet ”äkta” rätt bra. Vad han i grund och botten säger är att vi gör vår

grej, vi struntar i om du gillar det, vi har vår tro och du har din.

Att hylla satan och bränna kyrkor är väldigt extremt, de flesta band går naturligtvis inte så

långt. Ett av de vanligaste sätten att förbli äkta är att belysa sitt, valda, utanförskap vilket

genom åren har blivit ett ganska vanligt tema i hårdrockslåtar. Peter Dolving, sångare i thrash-

bandet ”The Haunted”, sjunger i låten ”All against all”:

Shut your fucking mouth you don’t know a single thing about me

So I heared what you said when you walked away

don’t you think I can add up the numbers.15

Jag tolkar de här textraderna som att de handlar om fördomar han har stött på under sitt liv

som hårdrockare. Vad som egentligen sägs är att omgivningen (kanske gestaltad av

mainstreammedia?) skapar sig uppfattningar kring någonting som de egentligen bara har sett

på ytan på. Det här är ingen ovanlig tanke, det var även någonting som framkom i mina

intervjuer:

”Ibland ploppar det upp nåt, när det är någon speciell omständighet [mediebevakning av

metal](...) alltså mainstreammedia frodas ju i det här, att framställa allt som hemskt och lite

udda”

- Marcus

Utanförskapet är alltså centralt i stora delar av hårdrocksmusiken. Hårdrocksmusiken erbjuder

inte bara en alternativ livsstil till dem som avvisar mainstreamkulturen utan även till dem som

avvisats av mainstreamkulturen. Gene Simmons (basist/sångare i Kiss) sjöng i låten ”God

gave Rock ’n’ Roll to you”:

14 Beat #2 (1993) 15 The Haunted – Revolver ”All against all”

13

You don't have money or a fancy car

And you're tired of wishin' on a falling star

You gotta put your faith in a loud guitar.16

De här textraderna kan ses som en öppen inbjudan till alla som saknar medlen till att anamma

mainstreamkulturen att gå med i ”the rock ’n’ roll movement”. De här textraderna belyser

även en annan mycket intressant faktor, nämligen klassfaktorn i hårdrocksmusiken.17 De

tidigare hårdrocksbanden vände sig ofta till arbetarklassen, som Kiss gör i det här fallet.

Under det sena 70-talet och början på 80-talet kom dock en explosion av subkultursidentiteter

samtidigt som medel- och överklassungdomarna började få upp ögonen för hårdrocken i takt

med att den började nå kommersiella framgångar. Det här gjorde att klassgränserna sakta men

säkert suddades ut.18 Istället började fokus ligga på andra typer av utanförskap än de

ekonomiska.

Metod och tillvägagångssätt I det här kapitlet går jag igenom metodiken jag har använt mig av under insamlandet av data

samt analyserandet av den. I det första stycket, Insamling av data: Intervjuer, går jag igenom

förberedelserna för intervjuerna samt hur intervjuerna strukturerades. I stycket efter det,

Analyser av intervjuerna, går jag igenom hur jag bearbetade och analyserade mina insamlade

data. I stycket efter det, Diskursanalys, gör jag en mer detaljerad beskrivning av diskursanalys

som verktyg.

16 Kiss – The very best of..”God gave Rock ’n’ roll to you” 17 Jag är egentligen inte för användningen av ordet ”klass” för att benämna personers socioekonomiska ställning i samhället, men då det inte är en särskilt relevant diskussion för min uppsats kommer jag att använda den. 18 Johansson (1999: 130 ff.)

14

Insamling av data: intervjuerna

Jag genomförde fyra intervjuer med hårdrockare (Kalle, Mahan, Marcus och Miguel) som är

mellan 20 och 23 år gamla. Anledningen till att jag valde just den här åldersgruppen är att de

förhoppningsvis har hunnit internalisera mer av hårdrockskulturen, till skillnad från t.ex.

högstadieungdomar som med största sannolikhet lägger större vikt vid den ytliga aspekten av

kulturen19.

Intervjupersonerna hittade jag genom tidigare existerande kontakter i Lund, bland annat

genom före detta bandkompisar som spelade i olika hårdrocksband på olika håll. Fördelen

med att intervjua personer som jag redan visst lite om är att jag inte behövde göra några för-

intervjuer för att bestämma om personen i fråga är lämplig för min uppsats eller ej.

Nackdelen är att även om de här personerna inte kände varandra personligen så är det inte

omöjligt att de har påverkat varandra indirekt genom deras ömsesidiga kompisar. Det

optimala hade varit att använda intervjupersoner från hela landet, av förklarlig själ kunde jag

dock inte göra det till den här uppsatsen.

Eftersom den här studien har en kvalitativ karaktär och bygger på ett begränsat antal

intervjurespondenter syftar den inte på att nå fram till några generaliserbara slutsatser. Istället

avser den att fördjupa vår förståelse av vissa socialpsykologiska mekanismer i ett konkret

subkulturellt sammanhang där identitetsprocesser spelar en framstående roll.

Jag beslutade mig för att inte försöka få en jämna könsfördelning bland intervjupersonerna.

Hårdrock brukar traditionellt ses som en maskulin musikgenre vilket innebär att jag, för det

första, kommer att ha problem med att hitta kvinnliga hårdrockare och för det andra, skulle

jag bli tvungen att lägga mer fokus på frågan ”vad får tjejer att dras till en traditionellt sett

maskulin musik?”. Tidigare forskning visar dock att även tjejer använder hårdrock som ett

verktyg att revoltera mot etablissemanget (då framför allt könsnormer).20

Själva intervjuerna var av semistrukturerad karaktär, då jag ville ge mina intervjupersoner

utrymme att utveckla sina idéer och tankar. Alla intervjuerna började med att jag presenterade

mig själv och mitt forskningsområde. Sedan började intervjuerna, som alla varade mellan 30

och 40 minuter. 19 Strage (2005: 104) 20 Häll (1998)

15

Martyn Denscombe talar i sin bok ”Forskningshandboken” om en rad olika punkter som kan

gå fel under en intervju. En av de vanligaste punkterna som kan gå fel är den så kallade

intervjuareffekten. I stora drag bygger den på att personer som blir intervjuade kan vara

motvillig att ge ut information om intervjuarens ålder, etnicitet ursprung och kön skiljer sig

från intervjupersonens.21 Förhoppningsvis har jag lyckats undvika intervjuareffekten då alla

mina intervjupersoner var i ungefär samma ålder samt hade ungefär samma bakgrund, att jag

är insatt i hårdrocksvärlden underlättade säkerligen också. Ett annat problem som Denscombe

tar upp är klyftan som kan uppstå mellan intervjuaren och intervjupersonen. Även om den

kanske inte direkt hämmar intervjupersonen att svara ärligt på frågorna så kan klyftan göra att

intervjupersonen inte känner sig bekväm nog att ta sig tid att fundera på sina svar och

vidareutveckla dem.22 Även det här problemet tror jag att jag lyckades undvika, av samma

orsaker som med intervjuareffekten.

Analyser av intervjuerna

Bearbetningen av mina data skedde i tre faser. Den första fasen gick ut på att transkribera hela

intervjuerna från bandspelare till textform. Sedan tematiserade jag och kodade innehållet för

att få en bättre översikta av vilka stycken som bäst besvarar de olika frågorna. Jag såg dock

till att vara uppmärksam på teman som låg utanför de tre pelarna som var återkommande och

kodade även dessa. Under den tredje, och sista fasen, analyserade jag mina bearbetade data

utifrån den teoretiska grund som jag använde mig av.

För intervjubearbetningen använde jag mig av ett diskurspsykologiskt tillvägagångssätt. När

intervjuerna var färdiga kodade och tematiserade jag mina intervjudata för att på bästa sätt få

en överblick av svaren. Jag var dock inte endast intresserad av en överblick, genom att koda

och tematisera kan jag även se de individuella nyanser i svaren när jag ställer upp dem

bredvid varandra.23 Under kodningsfasen var jag även uppmärksam på återkommande teman

(d.v.s. mer abstrakta fenomen som inte nödvändigtvis direkt berörde mina forskningsfrågor.).

Mina huvudteman var: Att börja lyssna på hårdrock. Som namnet antyder handlar det här

temat om hur intervjupersonerna först kom i kontakt med hårdrocksvärlden. Kläder och

identitet, det här temat handlar om olika identitetsaspekter som intervjupersonerna tog upp,

21 Denscombe (1998: 138) 22 a.a. s. 141 23 Rubin & Rubin (1995: 228-230)

16

temat berör också klädsel inom hårdrocksvärlden. Hårdrocksfördomar, det här temat handlar

om fördomar mot hårdrockare från omgivningen, men också om fördomar intervjupersonerna

har mot hårdrockare. Hårdrocken och fritiden, det här temat handlar om praktiker som är

förknippade med hårdrocksidentiteten. Hårdrocken och mainstreamkultur, det här temat

handlar om intervjupersonernas syn på mainstreamkulturen i förhållande till

hårdrocksmusiken. Att fortsätta vara hårdrockare, det här temat handlar om varför de fyra

intervjupersonerna fortfarande lever inom hårdrocksvärlden.

Diskursanalys

Diskursanalyser bygger på teorin om att vi förmedlar mer än bara de ord vi säger när vi talar.

Den information som vi förmedlar utöver orden vi säger ligger i lingvistiska och retoriska

strukturer. Vidare kan man säga att diskursanalys siktar bortom det rent språkliga: den

inbegriper ett socialkonstruktionistiskt perspektivet, som utgår från att jaget formas och

påverkas av den sociala omgivningen och i synnerhet genom språket. 24

”Social omgivning” är ett begrepp som kan definieras på lite olika sätt. För den här uppsatsen

kommer jag att använda mig av Berger & Luckmans definition. De anser att den sociala

omgivningen (eller sociala verkligheten som de benämner den) är uppbyggd av tre

dimensioner. Den första dimensionen kallar de för externalisering, när människor skapar

mening i sin vardag genom att konstruera den sociala verkligheten genom till exempel språk,

normer och andra sociala institutioner. Den andra dimensionen kallar de för objektivisering:

det här sker, när människor skapar konkreta materiella ting utifrån sociala idéer. Det kan

handla om byggandet av institutioner som Poliskåren eller Skatteverket. Den tredje, och sista,

dimensionen kallar de för internalisering, när människor internaliserar den givna sociala

verkligheten, det vill säga när människor lär sig hur den etablerade sociala världen ser ut.

Vidare menar Berger & Luckman att de här tre dimensionerna ingår i ett ständigt kretslopp

vilket gör att de hela tiden utvecklas. Sett ur det socialkonstruktionistiska perspektivet så

formas alltså individen i samspelet av de här tre punkterna. På det viset kan man också säga

att individen och omgivningen inverkar på varandra.25

24 Dyer (2006: 139) 25 Stainton Rogers (2003: 201 ff); Berger & Luckman (1979: 61 ff.)

17

Som metodologisk inriktning är diskursanalys ganska bred med flera olika

strömningar/traditioner.26 I detta arbete har jag använt mig av en ganska enkel variant som

syftar främst till att synliggöra tematiska mönster som finns inbäddade i de texter som

intervjupersonerna producerar under intervjuerna. D.v.s. min metodologisk ansats siktar på att

ta fram centrala teman som respondenternas resonemang bygger på. Sådana teman kan ibland

vara tydliga och uppenbara, men ibland kan de även vara implicita. För alla vi människor kan

det vara så att ibland är vissa aspekter av vår inre verklighet, eller identitet, inte är omedelbart

tillgängliga för vårt medvetande. Därmed kan det vara till hjälp att ha tillgång till ett

analytiskt verktyg som diskursanalys som kan hjälpa oss att lyfta fram sådana betydelser som

ändå finns inlemmade i vårt sätt att prata om oss själva.

Det diskurspsykologiska perspektivet ser inte identiteter som statiska utan som någonting som

är under konstant förändring.27Det här perspektivet kan ses som en vidareutveckling av vissa

teman hos Berger och Luckman. De betonar ett ständigt samspel mellan våra inre och yttre

verkligheter. Vi utgår från vissa uppfattningar om världen/vår omgivning, vi måste

oundvikligen alltid ta mycket för givet. Men sedan när saker inte stämmer, eller blir

problematiska på något sätt, så ändrar vi våra uppfattningar (fakta, värderingar). Rustade med

våra nya uppfattningar agera vi på vår omgivning, osv. Mycket av detta sker just genom

språket.

Ett begrepp som bör nämnas i det här sammanhanget är interpellation. Kortfattat innebär det

att individer interpelleras (och det blir den i alla sociala sammanhang) bestämda identiteter

genom diskurser. Om ett barn ropar ”mamma” och en kvinna reagerar på det har hon

interpellerats som mamma. När identiteten har interpellerats så medföljer en rad förväntningar

på praktiker som är förknippade med identiteten.28

Inom många diskurser för interaktioner mellan två eller fler personer är positionerna

bestämda i förväg. Om vi ser på exemplet ”TV-reparatör” och ”kund” så är positionerna redan

förutbestämda. TV-reparatören besitter makten att berätta för kunden vad som är felet med

hennes TV, reparatören besitter även kunskapen att laga den. Kunden i sin tur har väldigt lite

att säga till om. Skulle kunden själv komma med teorier om vad som är felet med hennes TV

26 Winther & Phillips (2000: 136) 27 Wither & Phillips (2000: 106) 28 a.a. s.49

18

är det mycket möjligt att TV-reparatören blir irriterad, då kunden överskrider de

förutbestämda positionerna.29

I dagens samhälle har identitet blivit ett allt viktigare, men även alltmer fragmenterat för

många människor. De variabler som tidigare var centrala i uppbyggnaden av våra identiteter –

till exempel nationalitet, samhällsklass och religion – har gradvis blivit väldigt diffusa.

Samtidigt så säljer företag och affärer i allt större utsträckning inte längre bara produkter utan

livsstilar – och därmed, indirekt, även identiteter. Det här bidrar till att den moderna

människans identitet i allt högre grad har blivit ett mångfacetterat begrep sompräglas av

instabilitet.30 Identitet är inte längre något som är självklart, som vi kan ta för givet, utan

något som blivit ett ”projekt”, något som vi ständigt måste konstruera för oss själva.

Då det har blivit förhållandevis enkelt att anamma de visuella aspekterna av en identitet, dvs.

klädseln, blir den diskursiva biten ännu viktigare för att visa sin subkulturella tillhörighet.31

Att känna till jargongen, och framför allt att kunna använda sig av den kan i många fall

avgöra om en person (eller ett band) blir accepterade som en legitim medlem av en subkultur

eller ej.32

Schütz, en stor inspirationskälla för Berger & Luckman, är inne på ett liknande spår i ”Den

sociala världens filosofi”. Vi lever i en intersubjektiv värld som har tolkats gång på gång av

individerna som bebodde världen innan oss. Nu är det vår tur att tolka den, vilket vi främst

gör utifrån tidigare erfarenheter som förmedlas till oss genom primär socialisation. Dessa

erfarenheter, menar Schütz, utgör tillsammans med vår ”föreliggande kunskap” ramen för hur

vi ska tolka världen.33 Ett problem är dock, som jag nämnde tidigare, att de gamla ramarna

som vi hade att bygga vår identitet kring mer och mer suddas ut vilket gör att de föremedlade

erfarenheterna inte alltid är gångbara längre. Det här gör att vi är benägna i dagens

postmoderna samhälle att köpa ”identitetspaket” så vi har någonting att identifiera oss med.

29 Stevens (1996: 258) 30 Bocock (1993: 76ff.) 31 Burkitt (1991:38) 32 Williams (2006:173 ff.) 33 Schütz (1999: 78)

19

Teoretiskt perspektiv

För det här kapitlet har jag valt att dela upp det teoretiska perspektivet i fyra delar. I den första

delen talar jag om identitet ur det socialkonstruktionistiska perspektivet. Syftet med det här

stycket är att bygga vidare med ett teoretiskt resonemang kopplat till diskursanalysen. I det

andra stycket fokuserar jag på individen ur ett teoretiskt perspektiv. I den tredje delen har jag

lagt mig på en lite mer abstrakt samhällelig nivå. I den fjärde, och sista, delen har jag förenat

de två nivåerna (individ och samhälle) och ser, utifrån dem, på vad musiksmak är.

I den här uppsatsen talar jag mycket om ”ungdomar”. Jag ser ungdomsbegreppet främst som

ett begrepp för att beteckna en livsfas, en period mellan barndom och vuxenlivet. Det medför

att ungdomsbegreppet blir något flytande men någonstans runt 25-26 års ålder börjar

vuxenlivet ta vid.

Identitet i det socialkonstruktionistiska perspektivet Det socialkonstruktionistiska perspektivet menar att den individuella verkligheten är socialt

konstruerad, det vill säga att allting vi upplever är subjektivt. Det här innebär att det vi anser

vara självklart i själva verket är ytterst relativt till just oss, det finns inga garantier på att alla

andra människor upplever verkligheten likadant.

Sett ur ett identitetsperspektiv innebär det här att en persons identitet, i teorin, ständigt är

föränderlig, i förhållande till vem som betraktar den.34 Det innebär också att det vi värderar

som till exempel ”bra” eller ”snyggt” i själva verket endast är för att vi värderar det så.

En stor del av identiteten inom en subkultur är att skaffa sig liknande subjektiva värderingar.

Inom många subkulturer är till exempel värderingarna om vad som är snyggt kraftigt

avvikande från vad som anses snyggt inom mainstreamkulturen, det här blir ett sätt att

framhäva sin tillhörighet till subkulturen.35

34 Stevens (1996: 186 ff) 35 Johansson (1999: 150)

20

Den individuella nivån

För det individuella perspektivet blir begreppet ”livsstil” centralt. Jag menar att livsstil

motsvarar det övergripande sättet en person har valt att leva sitt liv. Utöver det här, ganska

självklara, synsättet kan man sedan välja att inrikta sig på konkreta dimensioner som utifrån

teoretiskt perspektiv har betydelse i vissa sammanhang. Utöver mina teoretiska perspektiv

såväl som mina egna erfarenheter har jag valt att fokusera på klädsel, sociala relationer,

konsumtionsvanor och fritidsintressen.

Social identitet handlar om att veta vem man själv är, och vem personer man mäter är. Något

av det första vi gör när vi träffar en ny person är att försöka lista ut vem den personen är. Här

är det också viktigt att skilja mellan social identitet som ett kollektivt begrepp (t.ex.

nationalitet) och social identitet som ett specifikt begrepp (vad som gör personen unik).

Richard Jenkins argumenterar i sin bok ”Social Identity” att de här två typerna av identitet

inte nödvändigtvis behöver skilja sig från varandra. Han menar att de båda föds ur ett socialt

sammanhang och således påverkas de av varandra.36

För att kunna förstå vilka sociala konsekvenser en musiksmak har för en individ är det viktigt

att se på individen i sitt sociala sammanhang. Därför har jag beslutat mig att använda mig av

social identitetsteori.

Den primära teorin kring social identitet, är att individens psykologiska bild av sig själv

förändras i gruppsammanhang. Individen identifierar sig med vissa typer av grupper, det kan

handla om allt från kön och religion till musiksmak, och definierar sedan sig själva utifrån

bestämda grupper. Stainton Rogers menar att den här identifikationen är som tydligast i större,

lättidentifierade grupper, som etniska grupper, rörelsehindrade eller religiösa grupper.37

Hårdrock är dock som jag nämnde ovan en sorts subkultur. Men jag skulle ändå hävda att

hårdrocken är så pass tydligt och igenkännbar att den kan räknas som en sådan grupp som

Staiton och Rogers syftar på. En närbesläktat, och kanske kompletterande, teori presenterar

Johan Fornäs i sin bok ”Cultural Theory & Late Modernity”. Där talar han om subjektivitet

och identitet. Han menar att vi vet att vi finns men vi vet inte vad vi är. För att verkligen

36 Jenkins (1996: 19 ff.) 37 Stainton Rogers (2003: 243 ff.)

21

förstå och sätta oss in i vår egen identitet måste vi börja reflektera och analysera våra

handlingar och beteendemönster.38

Det är dock ytterst relevant att inte lägga all fokus på själva identitetsbegreppet, fokus måste

också läggas på kringliggande faktorer så som beteende och praktiker.

En teori som är relevant för det sammanhanget är self-stereotyping som bygger på att

individen säger upp lite av sin individualitet, eller egenart, för att anamma en mer stereotyp

bild av den grupp som han39 tillhör/försöker tillhöra. Self-stereotyping är en mycket intressant

teori när man talar om subkulturer då det tenderar att finnas många fördomar om subkulturen i

samhället. Det är med största sannolikhet ingen slump att alla, utom en, av mina

intervjupersoner hade långt hår, tröjor med bandlogotyper på och mörka kläder. Det är så en

hårdrockare förväntas att se ut.

Den samhälleliga nivån

I den här studien kommer jag att betrakta hårdrockens relation till mainstreamkulturen utifrån

ett maktperspektiv. Den norske professorn i rättssociologi Thomas Mathiesen kommer att

ligga till grund för mycket av det här stycket.

Mathiesen menar att massmedia (mainstreammedia) och samhälleliga institutioner är en

sammanlänkad kedja. På så sätt har såväl mediedirektörerna som allmänheten makt att lägga

sanktioner på någonting som de ogillar. Den här kedjan är dock inte uttalad eller etablerad på

något sätt utan är snarare ett latent fenomen. I slutändan är det dock mainstreammedian som

har makten. Då mainstreammedian har det slutgiltiga ordet om vad som ska sändas/publiceras

besitter de makten att både bestämma och förmedla vad som är normativt, men också vad som

inte är det, eller vilken typ av musik som är bra och vilken musik som inte är det.40

Mathiesen talar även om begreppet motmakt som en motpol till den etablerade makten.

Motmakten framställs oftast av Mathiesen som goda frihetskämpar. För mitt ändamål vill jag

dock inte lägga några värderingar på grupperna som utgör motmakten (i det här fallet

38 Fornäs (1995: 225 ff.) 39Farr (1996: 10); Jag har beslutat mig för att använda en maskulin benämning på människan då hårdrockskulturen tenderar att vara en maskulin kultur och även på grund av att alla mina intervjuobjekt var män. 40 Mathiesen (1989: 46)

22

hårdrockare) utan jag menar istället på att motmakten utgörs av de grupper som helt enkelt

inte identifierar sig med, eller anammar, mainstreammedians värderingar och ideal.

Enligt Mathiesen finns det två sätt för makten att bekämpa motmakten, genom indefiniering

och utdefiniering. Indefiniering innebär att motmakten sakta integreras med makten, vilket

resulterar i att gränsen för vad som är makt och vad som är motmakt sakta men säkert suddas

ut. Utdefiniering är fenomen som ett resultat av att makten baktalar motmakten för att få den

att framstå som oansvariga, företrädd av dumma personer, men också att den är främmande

för verkligheten.41

De två nivåerna i musiken

I det här avsnittet kommer jag att visa hur den individuella – och den samhälleliga nivån mer

eller mindre sammanflätas i en teori, som kommer att ge underlag för att visa vad musiksmak

egentligen är, och på så sätt även vad hårdrockare är.

En central fråga som måste besvaras innan vi kan gå vidare är: Vad är egentligen en

hårdrockare? Det är en rätt komplex fråga när man börjar gräva i den och det finns egentligen

inget slutgiltigt svar.

Bjurström talar i sin bok ”Högt och Lågt” om begreppen stil och smak. Stil är ett begrepp

som går att applicera på många olika nivåer och områden. Stil kan till exempel användas för

att klassificera sociala umgängen, estetiska uttryck eller personer som en helhet. Smak, å

andra sidan, är ett mer djuprotat omdöme om vad individen gillar. Bjurström menar att det

finns ett starkt samband mellan stil och smak då stil (omedvetet eller medvetet) förmedlar

individens smak till omvärlden. Smaken och stilen tenderar även att likna varandra. Det är

inom det här sambandet som man kan finna kärnan i en subkultur.42

Vidare menar Bjurström att det finns tre sätt för en individ att förmedla sin smak:

- Diskursivt, språkligt och musikaliskt

41 Mathisen (1978: 109 ff.) 42 Bjurström (1997: 150 ff.)

23

- Praktiker eller andra icke-språkliga handlingar

- Kulturella artefakter, det vill säga materiella objekt

Att utrycka sin smak diskursivt är ingenting konstigt eller ovanligt, är det någonting vi gillar

tenderar vi gärna att prata om det. När vi talar om musikstilar är det inte heller ovanligt att

hylla ”sin” musikstil musikaliskt, genom åren har vi till exempel kunnat höra ett antal låtar

som hyllar hårdrocken. Det fenomenet blev väldigt tydligt under mina intervjuer då nästan

alla intervjupersoner blev näst intill lyriska när jag frågade om deras favoritband.

Praktiker eller andra icke-språkliga handlingar är en mycket intressant punkt för den här

uppsatsen. Alla personer som jag intervjuade tog del av praktiker förknippade med

hårdrockskulturen främst genom att lyssna på musik och spela i egna band. Även att besöka

olika konsert och festivaler var en vanlig praktik som många av de intervjuade ägnade sig åt.

Den sista punkten, kulturella artefakter, är kanske den punkten som är lättast identifierbar för

den icke insatta. De kulturella artefakterna för hårdrockarna består av tröjor med

bandlogotyper på, nitarmband och gärna en läderjacka, en sorts inofficiell hårdrocksuniform

med andra ord.43

Kring relationen mellan smak, stil och kulturella artefakter har Bjurstöm ett mycket intressant

resonemang. Han talar om symbolförmedlad kommunikation. För att symbolförmedlad

kommunikation ska fungera krävs minst två subjekt och ett symbolsystem som båda subjekten

förstår och kan tolka intersubjektivt. För att de ska kunna tolka symbolerna på samma sätt

krävs att de åtminstone har en indirekt tidigare relation, genom till exempel att båda är

hårdrockare. Symbolkommunikationen, som även är en central del i det

socialkonstruktionistiska perspektivet, används för att för att meddela, tala om eller delge

någonting för någon annan. Det här är ett bra exempel på vad Berger & Luckman menar med

objektivisering, det vill säga att sätta sociala idéer i materiella ting. I mitt fall handlar det

främst om olika typer av kläder. Om en person har en tröja med till exempel ett black-metal

bands logotyp på signalerar han dels att han gillar det här bandet men han förmedlar också

vilken typ av hårdrock som han gillar, i det här fallet black-metal.44

Det finns dock ett problem med symbolförmedlad kommunikation, nämligen att subjekten

måste ha samma tolkningsram för att den ska fungera, vilket även det, är en konsekvens av

det socialkonstruktionistiska perspektivet. Om subjekten inte har samma tolkningsramar så

kommer det att uppstå en misskommunikation. Ett klassiskt exempel på det är när någon som

43 Bjurström (1997: 153) 44 Bjurström (1997: 169); Berger & Luckman (1979: 61 ff.)

24

inte är insatt i hårdrocksvärlden ser en hårdrockare och genast utgår ifrån en rad fördomar om

hur personen är, hur musiken låter och så vidare.

Resultat: Hårdrockarna i sina egna ord

I det här stycket kommer jag att diskutera kring mina intervjuresultat. Jag har delat upp

materialet i olika teman för att få en lättöverskådlig struktur och för att göra det lättare för

läsaren att följa mina resonemang.

Det första stycket, Att börja lyssna på hårdrock, handlar om hur mina fyra intervjupersoner

först kom i kontakt med hårdrock. Jag valde att ha det här stycket först då den ger en

introducerande inblick till hur det hela började för mina intervjupersoner. Det andra stycket,

Kläder och identitet, är tänkt att ge en lite fördjupande inblick i hårdrockskulturen. Jag valde

att sätta det här stycka efter Att börja lyssna på hårdrock, då det har en fördjupande karaktär.

Det tredje stycket, Hårdrock och fritiden, tar upp de aktiviteter som är förknippade med

hårdrockskulturen. Jag valde att sätta det här stycket efter Kläder och identitet eftersom det

blir en naturlig fördjupning av identitetsbelysningen. I stycket Hårdrocken och

Mainstreamkulturen går jag igenom de fyra intervjupersonernas syn på mainstreamkulturen

och vad den representerar. I det sista stycket, Hårdrocksfördomar, går jag in på hur de fyra

intervjupersonerna tror att de uppfattas av personer som inte är insatta i hårdrocksvärlden. Det

sista, och avslutande stycket Att fortsätta vara hårdrockare handlar om vad som driver de fyra

intervjupersonerna att fortsätta vara medlemmar i hårdrockskulturen samt hur livet som

hårdrockare ser ut för dem idag.

Intervjupersonerna

Den första personen jag intervjuade var Kalle. Kalle är 20 år gammal och har lyssnat på

hårdrock i nästan 5 år. För tillfället jobbar han som städare men kommer att börja plugga på

universitetet nästa termin. Han lyssnar framför allt på doom-metal och black-metal men även

noise, neo-folk och power electronics.

Den andra personen jag intervjuade var Marcus. Han är 20 år och har lyssnat på hårdrock i

ungefär 5 år. För tillfället läser han på IT-gymnasiet men drömmer om ett jobb som

25

ljudtekniker i framtiden. Marcus lyssnar främst på thrash-metal och death-metal men även lite

industri-metal.

Den tredje personen jag intervjuade var Mahan. Han är 22 år och har lyssnat på hårdrock i

ungefär fem år. För tillfället läser han teknisk fysik på LTH men drömmer om att slå igenom

med sitt band. Mahan lyssnar främst på dödsmetall, men även lite thrash och progressiv metal.

Den fjärde och sista intervjun var med Miguel som är 23 år gammal. Han jobbar just nu på

Gambro i Lund och har inga direkta framtidsplaner, han drömmer dock om att jobba inom

musikvärlden på något sätt. Han lyssnar på thrash-metal och progressiv metal.

Att börja lyssna på hårdrock

Alla fyra intervjupersonerna blev från början introducerade till hårdrock antingen genom

kompisar eller äldre syskon. Anledningarna till varför de fortsatte att lyssna på hårdrocken

och inte gick vidare till någon annan sorts musik är lite olika.

”Jag började spela gitarr och hade ingen aning om vad jag skulle spela. Så det blev blues och

rock. Sen blev det hårdrock för den musiken är mer tekniskt avancerad.”

- Mahan

Här är ett bra exempel på hur redan existerande praktiker matchar en livsstil som presenteras i

efterhand. När ett sådant fall uppenbarar sig så är det ganska naturligt att fortsätta in i den

presenterade livsstilen.

”Det var min brorsas inneboende som var helt .. emm.. fetisch på det så man fick ju lära sig

en hel del utav honom. Och sen så lyssnade ju ens bror på det en hel del också så jag blev

ganska fast i det jag med. (…)Den alternativa scenen över huvud taget är ju väldigt lätt att

halka in på. Man halkar in på den och börjar umgås med folk som håller på med sånt.”

- Marcus

Här har vi ett exempel på hur det kan gå till på motsatt sätt. Personen blir introducerad till

musiken/livsstilen och börjar därefter anamma de tillhörande praktikerna och ”fastnar” på så

sätt i hårdrocken.

26

Kläder och identitet

De fyra personerna som jag intervjuade hade ungefär samma klädstil: tröjor med

bandlogotyper, jeans som var mörka eller svarta och alla utom en hade långt hår. Jag frågade

om varför de valde att klä sig på det här sättet. Det här var en fråga som alla de intervjuade

var tvungna att tänka efter ett bra tag innan de svarade.

”Det har ju absolut med musiken att göra. Själva musiken förmedlar brutalitet och mörker

och man vill ju att kläderna ska matcha musiken liksom.”

- Mahan

Det här svaret är intressant för det visar exakt hur stor del musiksmaken verkligen har för

personens stil. För den här personen handlar det inte om något färdigställt klädpaket utan han

vill verkligen att hela hans utstyrsel ska reflektera de känslorna som musiken han lyssnar på

förmedlar.

De andra, som svarade på ett liknande sätt, berättade att de hade den här typen av kläder för

att visa omgivningen (och kanske sig själva?) att de tillhörde någonting. De sa att det helt

enkelt känns naturligast när det är den typen av musik de lyssnar på.

Som jag nämnde tidigare i texten så hade alla de fyra personerna som jag intervjuade ganska

strama regler för vem som får kalla sig hårdrockare och vem som inte får det. Det gäller både

för musiken och för klädstilen, några av dem sa dock att klädstilen inte spelade så stor roll så

länge man gillade musiken medan andra hade precis raka motsatt åsikt.

”Jag räknar inte folk som lyssnar på allt möjligt som hårdrockare. Folk som lyssnar på typ

hårdrock och pop är inte hårdrockare.”

- Marcus

Man kan dock säga att den generella bild som målades upp genom intervjuerna var att för att

få räkna sig som hårdrockare så får det inte finnas några spår av andra stilar hos personen

varken genom klädsel eller genom musiksmak.

27

Hårdrocken och fritiden

Alla fyra intervjupersonerna sa att hårdrocken på ett eller annat sätt tog upp stora delar av

deras fritid. Det handlar framför allt om att antingen spela med sina respektive hårdrocksband

eller om att helt enkelt lyssna på hårdrocksmusik.

”Det var ju ett tag när jag spelade i ett band med min brorsa som jag skolkade från skolan

lite för mycket. Men sen fick jag ju lägga det på hyllan. Jag insåg att skolan ändå är rätt

viktig.”

- Miguel

Det här citatet talar ganska mycket för sig själv. Jag valde att ta med det för att visa exakt hur

mycket av fritiden (eller i det här fallet tid över huvud taget) som tillägnas

”hårdrocksrelaterade aktiviteter”.

Marcus, Mahan och Miguel uppgav även att de försökte gå på konserter och festivaler så ofta

de bara kunde. Marcus och Mahan brukar till och med åka utomlands för att se konserter.

”Jag går mycket på konserter och så. Det är fett, mannen. Du vet man blir inspirerad att gå

och spela med sitt eget band”

- Miguel

Alla fyra uppgav även att de umgicks med andra hårdrockare. De var dock väldigt noga med

att poängtera att de även umgicks med människor som inte är hårdrockare.

Hårdrocken och mainstreamkultur

Den här punkten var ytterst intressant för den ger en inblick i hur intervjupersonerna uppfattar

sig själva och andra i ett kulturellt perspektiv. Ingen av de intervjuade hade särskilt mycket till

övers för mainstreammusiken och man kan till och med ana sig till ett förakt mot hela

mainstream världen.

28

”(…) det är inte musiken som är avgörande just nu i samhället det är mer attityd och pengar

som gäller. Den musik som MTV visar det är mest sån musik som folk tjänar pengar på,

dansmusik och sånt (…) dom vill inte behöva tänka.”

- Mahan

Här lyser föraktet mot mainstreamkulturen verkligen igenom. Hans uppfattning om

mainstreamkulturen är att den förmedlar ytliga produkter, i det här fallet musiken, till ytliga

människor. Människorna som konsumerar mainstreammusiken är fantasilösa människor som

sväljer allting som serveras till dem.

”Kanske inte så mycket metal, men det finns ju där [hårdrocksmusik i mainstreammedia].

Men dom ska ju helst hålla sig borta från den. Nej, alltså, jag tycker inte det är deras grej.

Det är ju väldigt många som vill lägga sig i och så (…) Dom fjantar till det för dom lyssnar

på fjantig musik själv”

- Marcus

Det här citatet är intressant ur två perspektiv. För det första kan man ana sig till en irritation

över att utomstående försöker lägga sig i och lägga värderingar på någonting som de inte

förstår. För det andra, kan man se att även hårdrockarna till viss del är medvetna om sociala

konstruktioner. Som jag tolkar det här citatet anser den här personen att mainstreamvärlden

försöker tolka hårdrocksmusiken utifrån fel ramar vilket medför att de inte gör

hårdrocksmusiken rättvisa.

”(…)jag tror inte dom människorna [”de trendiga”] förstår varför någon skulle vilja se ut

som en hårdrockare, sådana som står för vad de tycker och vilken musik de gillar. Och jag

tror att trendsättarna tycker det är skumt, men jag menar dom förstår ju inte bättre liksom.”

- Kalle

Här har vi ytterligare ett uttalande som visar på förakt mot mainstreamkulturen. Här får vi

dock även en liten inblick i hur den här personen ser på hårdrockarna. Han framställer dem

som modiga människor som vågar stå för vad de tycker samtidigt som han framställer

”trendsättarna” som det raka motsatta, lite dumma och helt oförmögna att se saker ur någon

annans ögon än sina egna.

29

När jag frågade om politik under intervjuerna visade det sig att ingen av de intervjuade var

särskilt intresserade av det över huvud taget. De flesta visste på ett ungefär åt vilket håll de

lutade åt politiskt (två var åt vänster, en åt höger och den sista sa sig vara helt apolitisk). Mer

engagerade än så var de inte.

”Det finns ju ett par band som jag lyssnar på som har politiska budskap och så va. Men jag är

inte så insatt i politik själv och tycker därför att jag gör bäst i att hålla mig därifrån.”

- Marcus

Hårdrocksfördomar

Alla fyra uppgav att de tror att människor som inte är insatta i hårdrocken har fördomar mot

dem. Intervjupersonerna trodde framförallt att det handlade om hur musiken är och hur

hårdrockare som personer är. Det här var ett ämne som alla fyra hade mycket att säga om.

”De anser att hårdrockare är folk som mest dricker och knarkar och klär sig konstigt och så.”

- Mahan

”Haha, jo folk har verkligen fördomar mot hårdrockare. Innan jag rakade håret så kom det

alltid fram folk till mig och undrade om jag hade knark att sälja. Kanske det berodde på att

jag såg lite dräggig ut, jag vet inte.”

- Miguel

De här två uttalandena visar någonting som alla tog upp. Alla fyra anser att de flesta personer

som inte är insatta i hårdrocksvärlden tror att hårdrockare bara super och knarkar.

”(…) det sitter nog kvar lite det här att hårdrockare är satanister eller antikristna och att de

är lite dräggiga och så”

- Kalle

30

Det här citatet visar en helt annan typ av fördom, den religiösa biten. Något som är intressant

är att det bara var Kalle (som lyssnade på black-metal vilket är den subgenre med mest

sataniska kopplingar) som tog upp det här.

Intervjupersonerna har även ett antal egna fördomar mot hårdrockare som, intressant nog, inte

är helt olika de som de tror att ”vanliga” människor har mot dem.

”[En hårdrockare är] Den fulaste killen med det längsta pipskägget som dricker mest och är

högljuddast på konserter.”

- Marcus

”Det typiska är ju ett fullt, arbetslöst drägg. (…)Dom gångerna man har varit på konserter så

är det ungefär det man har sett. Men det är klart det är kanske inte helt sant.”

- Kalle

Så även människor som lyssnar på hårdrock upplever att hårdrockare har högre

alkoholkonsumtion än medelsvensson. Att hårdrockarna själv ser på hårdrocksstilen som

dräggig är också intressant.

Att fortsätta vara hårdrockare

De intervjuade talade indirekt om ett par faktorer som gör det möjligt för dem att fortsätta

leva som hårdrockare. Den första, som jag har nämnt tidigare, är Internet. Alla fyra uppgav att

de använde Internet för att både hitta ny musik och för att få tag i musik överlag. Internet

fyller dock en annan viktig funktion, det blir ett verktyg för hårdrockare att komma i kontakt

med likasinnade.

”Både sångaren och gitarristen i mitt band kom vi i kontakt med på ”Helgon”45. De bor lite

utanför stan så vi hade nog aldrig träffat dem annars.”

- Mahan 45 En svensk Internet-community för människor med en mer alternativ livsstil

31

Internet blir med andra ord ett verktyg för hårdrockare att skapa nya kontakter vilket i det här

fallet gör att de kunde fortsätta bedriva en hårdrocksrelaterad praktik.

En annan faktor som alla antydde var att de var engagerade i hårdrocksrelaterade praktiker,

framförallt genom att spela med egna band.

”Nä, alltså vi spelar mest dödsmetall. Det är egentligen lite för extremt för min smak, men jag

menar det är ju fett att spela och det gör ju att man börjar gillar musiken.”

- Miguel

Det här citatet är intressant för det visar hur mycket praktiker ger bränsle åt livsstilen. Jag

anser att den här punkten är viktig då den visar hur tillhörande praktik kan ge upphov till att

fortsätta följa en livsstil.

Analys: Hårdrock som identitet och praktik

Svaren på mina frågor går att se ur de presenterade teorier, ibland kompletterar teorierna

varandra och ibland motsätter de varandra. Jag kommer att ge varje fråga en egen rubrik för

att ge en tydligare överblick.

Det är dock viktigt, som jag har nämnt tidigare, att komma ihåg att jag främst bygger min

analys på min insamlade empiri vilket innebär att alla resultat jag kommer fram till inte på

något sätt är talande för hela hårdrocksvärlden då min empiri inte på något sätt kan ses som

statistiskt representativ. När jag för resonemangen i nästa stycke så kan det låta som jag talar

om hårdrockare i allmänhet men jag syftar då på de fyra personer som jag intervjuade. Mina

resultat ska, med andra ord, endast ses som en inblick i hur det kan se ut.

32

- Vilka är de centrala elementen inom hårdrocksidentiteten – individuellt och

kollektivt?

Utifrån intervjuresultaten kan vi konstatera att det finns många centrala element, både direkta

och indirekta, som utgör hårdrockarnas identitet. En av de kanske tydligaste aspekterna är det

förhållandevis strama regelverket som råder för att få kalla sig hårdrockare. Som jag redovisar

i intervjuresultaten får man inte röra sig inom några andra stilar än hårdrock om man vill bli

betraktad som hårdrockare.

En annan aspekt som alla de fyra intervjuade berörde var drog- och alkoholkonsumtionen. De

började med att berätta om att de ansåg att det var en vanlig fördom mot hårdrockare, att de

skulle konsumera mer alkohol och droger. Men sedan visade det sig även att de delade den

bilden med de ”vanliga människorna”.

Att supa, knarka och dyrka satan är rätt klassiska fördomar som startade under 1970- och

1980-talet. Under 1980-talet var det många band som använde satanismen som en gimmick

för att provocera omgivningen och etablissemanget. 1980-talet är även känt som årtiondet då

festandet (gärna med droger) nådde en topp. Band som Kiss, Mötley Crüe och Guns N’ Roses

var närmast ökända för sina vilda festvanor, som TV och tidningar naturligtvis gärna

rapporterade om. Om det här var ett sätt för media att utdefiniera hårdrocken låter jag vara

osagt.46

Fördomar som de här är naturligtvis svåra att bli av med och det är inte särskilt konstigt om

de fortfarande lever kvar. Det här är också intressant då det är en av få kollektiva

identitetsaspekter.

Min personliga teori är att det har att göra med att hårdrockarna inte alltid ser sig själva som

medlemmar i det normativa samhället vilket gör att de antagligen inte känner samma press på

sig att leva efter de etablerade normerna. Det här resulterar i att de antagligen inte strävar efter

att se vårdade ut och att de kan tillåta sig själva att dricka mer än de ”vanliga” människorna.

46 Johansson (1999: 148)

33

En annan aspekt av hårdrocksidentiteten, på den mer individuella nivån, är de politiska

åsikterna. Det fanns ingen generell politisk riktning hos de fyra personerna som jag

intervjuade, vilket kan ses som representativt för hårdrockskulturen som helhet där en .47

Ytterligare ett centralt element, som kan ses utifrån ett kollektivt perspektiv, som alla fyra

personer som jag intervjuade hade mycket att säga om är mainstreamkulturen. Deras syn går i

grund och botten att dela upp i två kategorier. Den första kategorin handlar om hur

hårdrockarna ser på människor som anammar mainstreamkulturen. Den andra kategorin

handlar om hur mainstreamkulturen ser på, och behandlar hårdrockskulturen.

I den första kategorin kan man konstatera att alla fyra intervjuade hyste ett förakt mot

mainstreamkulturen. I stora drag kan man säga att de ansåg att mainstreammusiken är en värld

där pengabegär kommer före musiken. Vilket egentligen är raka motsatsen till

hårdrocksvärlden där det är musiken som, för det mesta, står i centrum.48

Intervjupersonernas världsbild hade också kraftig påverkats av hårdrocksmusiken. Diskursen

hamnade indirekt på vad Mathiesen kallar för makt och motmakt, så fort mainstream och

underground kom på tal. Under intervjuerna kunde jag gång på gång se hur hårdrockarna

framställde sig själva som en motmakt, de lutade till och med åt Mathiesens håll om att

framställa motmakten som modiga frihetskämpar. Intervjupersonerna var även

uppmärksamma på hur makten försökte in- och utdefiniera hårdrocksmusiken (naturligtvis

inte med de termerna) och visade ett kraftigt förakt mot makten (mainstream) på grund av det.

- Vilka subkulturella praktiker hänger ihop med hårdrockaridentiteten?

Om vi ser till den information som presenterades i intervjuerna så finns det framför allt tre

huvudsakliga hårdrocksrelaterade praktiker. Den första och kanske mest centrala praktiken är

att helt enkelt lyssna på hårdrocksmusik. Den här praktiken är den viktigaste då det i grund

och botten är den som hela kulturen kretsar kring. Då varken mainstreammedia eller de flesta

skivbutiker behandlar den typen av musik som de fyra intervjupersonerna är intresserade av

blir Internet ett viktigt verktyg. Alla fyra uppgav att de använder Internet för att köpa/ladda

47 a.a 48 Se stycket Revolt mot Mainstreamen

34

ner musik som de har svårt att hitta någon annan stans. De använder även Internet för att hitta

nya band och diskutera musik med andra hårdrockare.

En annan praktik som alla är involverade i är bandverksamheter. Alla fyra intervjupersoner

uppgav att de flesta hårdrockare är involverade i någon form av bandverksamhet. De uppgav

också att de tror att det beror på att de flesta hårdrockare har en stor kärlek till själva

hårdrocksmusiken.

Den sista praktiken, som till viss del är relaterad till de andra två, är att gå på konserter och se

andra hårdrocksband. Marcus, Mahan och Miguel försöker gå på konserter så ofta de bara

kan medan Kalle inte går på konserter särskilt ofta då det sällan är några band som han gillar

som spelar. Alla fyra var dock överens om att konserter är en väldigt central del inom

hårdrockskulturen.

- Hur ser relationen mellan dessa praktiker och hårdrockaridentiteten ut?

Den första praktiken att lyssna på musik är, som jag nämnde tidigare, antagligen den

centralaste praktiken inom hårdrocksidentiteten då det är kring musiken hela identiteten

kretsar. Att Internet spelar en central roll för den här praktiken är också intressant. Som jag

nämnde ovan blir Internet i stort sett det enda alternativet när hårdrocksmusiken inte tas upp i

mainstreammedia eller av de flesta skivbutiker. Internet har med andra ord en stor del i den

här hårdrocksrelaterade praktiken.

Den andra praktiken som jag tar upp, att spela i band är en mycket intressant praktik. Utifrån

intervjuresultaten kan man ana sig till ett dialektiskt förhållande mellan den här praktiken och

hårdrocksidentiteten. Tre av de intervjuade började lyssna på hårdrock vilket i sin tur ledde till

att de började spela i hårdrocksband. Den fjärde intervjupersonen (Mahan) började istället

med musicerandet vilket tillslut ledde in honom på hårdrocksmusik, vilket i sin tur ledde in

honom i hårdrocksidentiteten. När förhållandet mellan musicerande och hårdrocksidentiteten

är etablerat förstärker de varandra; de spelar i band för att de är hårdrockare och de är

hårdrockare för att de spelar i band. Låt oss säga att en hårdrockare spelar i ett band. Hans

bandspelande förstärker hans identitet som hårdrockare, som i sin tur förstärker hans vilja att

delta i praktiker, och så vidare. Om en person spelar i ett band med andra människor är det

också mycket osannolikt att han helt plötsligt slutar tycka om musikstilen. Intervjuerna visade

35

snarare på det motsatta, att en person kan börja lyssna på en musikstil, som han från början

inte tyckte om, på grund av att han började spela i ett band.

Den sista praktiken, att gå på konserter, går att koppla samman med båda de andra två

praktikerna. Från intervjuerna kunde jag se framför allt två anledningar till varför de fyra

intervjupersonerna går på konserter. Den första anledningen är egentligen bara en annan form

av den första praktiken, det vill säga att lyssna på hårdrocksmusik. Den andra anledningen är

förknippad med den andra praktiken, att spela i band. Att se andra band framföra sin musik

fungerar som en inspirationskälla för det egna bandet. Om vi följder resonemanget jag för

ovan innebär det här att konserterna i sin tur att ytterligare befäster hårdrocksidentiteten.

36

Referenslista:

Litterära källor:

Berger, P.L. & Luckman, T. (1979): Kunskapssociologi. Wahlström & Widstrand, Falun

Bjurström, E. (1997): Högt & Lågt: Smak och stil i ungdomskulturen. Boréa Bokförlag, Umeå

Bocock, R. (1993): Consumption. Routledge, St. Ives Place

Burkitt, I. (1991): Social Selves. Sage Publications, Bristol

Denscombe, M. (1998): Forskningshandboken – för småskaliga projekt inom

samhällsvetenskaperna. Studentlitteratur, Lund

Dyer, C. (2006): Research in Psychology. Blackwell Publishing, Singapore

Farr, R. M. (1996): Social Psychology. Blackwell Publishing, Oxfordshire

Fornäs, J. (1995): Cultural Theory & Late Modernity. Sage Publications, Thousand Oaks,

Kalifornien

Häll, L. (1998): Rockens Roll för Tjejer. Centrum för kulturforskning, Växjö

Jenkins, R (1996): Social Identity. Routledge, Suffolk

Johansson, K.G. (1999): Rockens århundrade. Warner/Chappell, Sundbyberg

Johansson, T. (1999): Socialpsykologi. Studentlitteratur, Lund

Mathiesen, T. (1978): Den dolda diciplineringen, Surte

Mathiesen, T. (1989): Den dolda disciplineringen. Bokförlaget Korpen, Göteborg

37

Schütz, A. (1999): Den sociala världens fenomenologi. Diadlos, Uddevalla

Stainton Rogers, W. (2003): Social psychology: Experimental and critical approaches.

McGraw Hill, Glasgow

Rubin, H. J. & Rubin, I. S. (1995): Qualitative Interviewing. Sage Publications, USA

Stevens, R. (1998): Att förstå människor. Studentlitteratur, Lund

Strage, F. (2005): Fans. Natur och Kultur, Stockholm

Vinthagen, S.: Teorier om makt: Försök till nytolkning av makt.

www.vapenexport.nu/texter/teorier.shtml

Winther Jorgensen, M. & Phillips, L. (2000): Diskursanalys som teori och metod.

Studentlitteratur, Lund

(2004): The guitarists book of Heavy Metal. Future Publishing, Bath

(1993) Beat #2. http://www.users.globalnet.co.uk/~jasen01/warsongs/euronymous2.htm

(1999-05-28) Rollong Stone Magazine. New York

Icke-litterära källor:

Judas Priest (1978): Stained Class. Colombia

Judas Priest (2001): Behind the music. VH1

Kiss (2002): The very best of.. Mercury

The Haunted (2005): Revolver. Century Medi

38