musik & livsstil - diva-portal.se205419/fulltext01.pdf · diskomusiken pengarna nu låg bytte...
TRANSCRIPT
Växjö Universitet Institutionen för Samhällsvetenskap Socialpsykologi
Musik & Livsstil
En studie om ungdomar och hårdrock
Socialpsykologi C 41-60 p Uppsats 10 p Författare: Max Wergel Dahlgren Handledare: Zeth Ståhl
Examinator: Thom Jonsson
2
Abstract
In the following study I probe the social world of hard-rock music. By conducting interviews
with four young male enthusiasts of this music I try to develop a general picture of this social
world, as well as of the basic elements on which this particular subculture is constructed. The
identity of a hard-rocker is based upon a number of factors beyond just a preference for that
music. Throughout the interviews I encountered many implicit norms that one must followed
in order to be able to see oneself as a true hard-rocker. I also found that from the respondents’
perspective, the mainstream culture has, throughout the history of metal music, used various
ways to counter the spreading of this genre. Such measures include both the launching of
moral panics as well as attempts to incorporate elements of heavy metal into the so-called
mainstream genres. Finally, I also noted an interesting relationship between the identitiy of
being a hard-rocker and related cultural practices. There is a circuit between these practices
and the identitiy, in which the practices fuel and deepen the identity, and the idenity in turn
promotes the particular practices.
Sökord: hårdrock, ungdomskultur, identitet, subkultur, mainstream
3
Sammanfattning
Att vara hårdrockare i dagens samhälle är en statistisk avvikelse. I den här uppsatsen har jag
intervjuat fyra ungdomar om att vara hårdrockare. Genom diskursiva analyser av
intervjumaterialet, samt användningen av teoretiska perspektiv, har jag försökt besvara min
frågeställning. Resultaten jag fick gav en intressant inblick i hårdrocken som en subkultur
med tämligen starka identitetsdimensioner.
Hårdrock är idag ganska mycket av en undergroundgenre och hårdrockarna, som utgör
genren, är oerhört intresserade av att den förblir så. För att över huvud taget få kalla sig själv
hårdrockare finns det mänger med oskrivna regler man måste följa. Vidare medför
hårdrocklivsstilen vissa praktiker, bland annat eget musicerande. Relationen mellan
hårdrocklivsstilen och praktiker bör dock inte ses som orsak – verkan, utan snarare som ett
kretslopp; livsstilen leder till praktiker, som i sin tur befäster livsstilen.
Vidare kan man konstatera att hårdrockarna hyser ett förakt mot mainstreamkulturen. Under
uppsatsens gång undersöker jag hur mainstreamkulturen har använt olika strategier för att få
kontroll över hårdrocken. I det samhälleliga perspektivet har jag främst använt mig av
Mathiesens teorier om in – och utdefiniering. Mina resultat visar att både in- och utdefiniering
är högst applicerbara, såväl som relevanta.
4
PROLOG ........................................................................................................................................................ 5 SYFTE............................................................................................................................................................. 6 BAKGRUND................................................................................................................................................... 7
HÅRDROCKENS HISTORIA ............................................................................................................................. 8 MAINSTREAM OCH UNDERGROUND .............................................................................................................. 10
Revolt mot mainstreamen....................................................................................................................... 11 METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT .................................................................................................. 13
INSAMLING AV DATA: INTERVJUERNA .......................................................................................................... 14 ANALYSER AV INTERVJUERNA ..................................................................................................................... 15
Diskursanalys........................................................................................................................................ 16 TEORETISKT PERSPEKTIV..................................................................................................................... 19
Identitet i det socialkonstruktionistiska perspektivet................................................................................ 19 Den individuella nivån........................................................................................................................... 20 Den samhälleliga nivån ......................................................................................................................... 21 De två nivåerna i musiken...................................................................................................................... 22
RESULTAT: HÅRDROCKARNA I SINA EGNA ORD............................................................................. 24 INTERVJUPERSONERNA................................................................................................................................ 24
Att börja lyssna på hårdrock .................................................................................................................. 25 Kläder och identitet ............................................................................................................................... 26 Hårdrocken och fritiden......................................................................................................................... 27 Hårdrocken och mainstreamkultur ......................................................................................................... 27 Hårdrocksfördomar ............................................................................................................................... 29 Att fortsätta vara hårdrockare................................................................................................................ 30
ANALYS: HÅRDROCK SOM IDENTITET OCH PRAKTIK................................................................... 31 REFERENSLISTA:...................................................................................................................................... 36
LITTERÄRA KÄLLOR:................................................................................................................................... 36 ICKE-LITTERÄRA KÄLLOR:........................................................................................................................... 37
5
Prolog
Med den här uppsatsen ämnar jag att undersöka hur ungdomars musiksmak hänger ihop med
deras livsstil. Hur kan musiksmaken influera vem man är som person? Det var den
huvudsakliga frågan jag ställde mig när jag började med mitt arbete.
Jag har själv spelat musik i en rad olika band i snart 10 år. Under min ”karriär” har jag spelat
i allt från jazzband till dödsmetallband, således har jag fått chansen att umgås med personer
från en rad olika musikbaserade subkulturer. Någonting som alltid har fascinerat mig med de
här personerna är vilken enorm inverkan deras musiksmak har på deras liv. I många fall ”styr”
deras musiksmak sättet de klär sig på, vilka personer de umgås med, vad de gör på fritiden
osv. Den första frågan som jag ställde mig när jag började skissa på den här uppsatsen var:
Hur kan någonting så, till synes, trivialt som musiksmak ha en sådan enorm inverkan över hur
en person väljer att leva sitt liv? Efter att tag bestämde jag mig för att begränsa min
övergripande frågeställning till: Hur ser relationen mellan identitet och musiksmak ut? Hur
samspelar de med varandra?
För att ytterligare avgränsa uppsatsen bestämde jag mig för att begränsa mig till att enbart
fokusera på en musikgenre, nämligen hårdrock. Det finns många anledningar till varför jag
valde just den här musikgenren. Först och främst är hårdrock en ganska distinkt genre, både
musikaliskt och stilmässigt. Det här gör att det blir betydligt lättare att se kontraster mot andra
musikgenrer och därmed förtydliga poängen i min analys. För det andra är jag relativt insatt i
hårdrocksvärlden. Då jag, som jag nämnde tidigare, spelat musik med hårdrockare har jag
relativt bra kunskap om vilka band som tillhör vilka subgenrer och vad som utgör de olika
subgenrernas subkulturer.
När jag undersöker hårdrockare så kommer jag utgå ifrån vad Richard Jenkins kallar för
social identity. Till skillnad från individual identity så baseras social identity på en strävan
efter unikhet på en gruppnivå. Det vill säga en kollektiv identitet.1 Med det här i åtanke så är
det intressant att undersöka vilka kollektiva normer och regler som finns inom
hårdrockskulturen. Får till exempel vem som helst kalla sig hårdrockare?
Hårdrocken som genre är även intressant att undersöka ur ett lite mer samhälleligt perspektiv
då hårdrocken, rent historisk, bygger på tankemönster som anspelar på revolt mot de
1 Jenkins (1996:21)
6
etablerade samhällsnormerna. 2 Lever den här aspekten av hårdrocken kvar än idag, eller är
det någonting av det förgångna?
Syfte
Syftet med min uppsats är att belysa relationen mellan musiksmak, socialidentitet och
subkulturella praktiker hos fyra hårdrockare. Detta syfte leder fram till tre konkreta
forskningsfrågor:
- Vilka är de centrala elementen inom hårdrocksidentiteten – individuellt och kollektivt?
- Vilka subkulturella praktiker hänger ihop med hårdrockaridentiteten?
- Hur ser relationen mellan dessa praktiker och hårdrockaridentiteten ut?
Mitt huvudsyfte är intressant att undersöka då de tre pelarna (musiksmak, identitet och
subkulturella strömningar) utgör en fundamental grund för hårdrockskulturen som helhet. Min
förhoppning med att belysa relationen mellan de här pelarna är att på så sätt kunna skapa en
bättre förståelse för subkulturen, och personerna den innefattar.
- Vilka är de centrala elementen inom hårdrocksidentiteten – individuellt och
kollektivt?
Eftersom hårdrockskulturen är en subkultur bör det finnas centrala element i den. Min
förhoppning är att den här frågan kommer att ge en inblick i vad som sker ”inom”
hårdrockskulturen. Jag hoppas även att den här frågan kommer att kunna belysa vissa
”politiska” aspekter av subkulturlivet. Här kommer jag att belysa identitetsaspekterna av
subkulturen och även musiksmaken.
2 Se stycket ”Hårdrocken historia”
7
- Vilka subkulturella praktiker hänger ihop med hårdrockaridentiteten?
Med den här frågan ämnar jag att undersöka vilka praktiker som finns inom
hårdrockskulturen. När jag har etablerat ett svar kan jag gå vidare till min nästa fråga. Med
den här frågan vill jag belysa de subkulturella strömningarna.
- Hur ser relationen mellan dessa praktiker och hårdrockaridentiteten ut?
När jag har etablerat vilka praktiker som finns inom hårdrockskulturen kan jag se vilken roll
de spelar för hårdrocksidentiteten som helhet. Med den här frågan hoppas jag att kunna belysa
alla tre pelarna (musiksmak, identitet och subkulturella strömningar) inom hårdrockskulturen
De ovanstående frågorna kommer jag att försöka besvara med hjälp av empirin jag har samlat
in i kombination med de teorier som jag presenterar. Jag sammanfattar och analyserar mina
resultat i stycket ”Intervjuresultaten”.
Det är viktigt att redan nu klargöra att hårdrocksvärlden inte på något sätt är en homogen
kultur. Den spretar åt alla möjliga olika håll gällande klädsel, musik, politiska åsikter och så
vidare.
Bakgrund
I det här kapitlet kommer jag att presentera relevant bakgrundinformation relaterat till
hårdrocken och hårdrocksidentiteten. I det första stycket, Hårdrockens historia, går jag
igenom hårdrockens utveckling ur ett historiskt perspektiv. Stycket efter det, Mainstream och
underground, går jag igenom vad de här två begreppen innebär. Sedan, i stycket Revolten mot
mainstreamen går jag igenom den generella bilden av hårdrocksvärldens syn på
mainstreamkulturen och hur det kan gestalta sig.
8
Hårdrockens Historia
”De enda livsformerna som skulle överleva ett totalt kärnvapenkrig är sannolikt
kackerlackor, bakterier och hårdrockare. Trots att heavy metal ständigt marginaliserats och
idiotförklarats har den återuppstått.”
- Fredrik Strage ”Fans”3
Hårdrockens exakta födelseår är ett mycket omdebatterat ämne. Vissa menar på att den föddes
när den första elgitarren uppfanns någon gång i mitten på 1930-talet. Andra menar att den inte
föddes förrän band som Led Zeppelin och Black Sabbath började spela någon gång i slutet på
1970-talet.4
I stora drag kan man dock säga att utvecklingen har sett ut som följande: Under 1930-talet
uppfanns den elektriska gitarren som på den tiden användes den framför allt av bluesartister.
Tiden gick och under 1950-talet kunde man se genren Rock ’ Roll utvecklas ur bluesmusiken.
Rocken fick en stor kommersiell framgång, mycket tack vare att även vita artister, så som
Elvis, dök upp. 30 år efter att den elektriska gitarren uppfanns började det strömma till en ny
generation musiker som började se andra möjligheter hos elgitarren. Under 1960-talet, då
hippiekulturen var som mest utbredd, började man kunna se en annan sorts rockmusik ta
form, en mer ”medveten” musik som ofta tog avstånd från den något smöriga och
kommersiella 50-tals poppen.
Artister som Jimi Hendrix började experimentera med olika gitarreffekter så som wah-wah
pedaler och dist (dist, som är en förkortning på distorsion, betyder ursprungligen att förvränga
någonting, i det här fallet gitarrljud)5. Det var även under den här tiden som gitarrsolona
började vinna stor mark. Tidigare hade gitarrsolon (och alla andra solon för den delen) bara
fungerat som ett sorts alternativt mellanspel mellan verserna och man var alltid mycket
försiktig med att inte låta dem ta för mycket utrymme. Anledningen till det var att man alltid
ville behålla fokus på sångaren/sångerskan och resten av bandet skulle bara kompa dem.
Under 60-talet började gitarrvirtuoser som Eric Clapton och Jeff Beck få allt mer utrymme för
3 Strage (2005: 249) 4 ”The Guitarist book of Heavy Metal” (2004: 12 ff.) 5 Johansson (1999: 126)
9
solon (det var inte alls ovanligt att gitarrsolon kunde hålla på i upp till 15 minuter under live-
spelningar).6
I stora drag kan man säga att 1960-talet la grunden för hårdrocken. På 70-talet vann mer
”renodlade” hårdrocksband som Led Zeppelin och Black Sabbath stor mark och den första
halvan av 1970-talet blev hårdrockens första guld-era. I USA föll hårdrocken lite i skymundan
under andra halvan av 1970-talet till förmån för diskomusiken. I och med att det var i
diskomusiken pengarna nu låg bytte många hårdrocksband helt profil och började spela mer
dansvänlig musik. I England fortsatte dock hårdrocken att florera och utvecklas. Band som
Iron Maiden, Judas Priest och Def Lepard blev mycket populära i slutet på 70-talet och
början på 80-talet. Hårdrocksbanden i England hade kraftigt influerats av den utbredda
punkkulturen vilket gjorde att deras ”sound” var snabbare, hårdare och utstrålade mer attityd
än sina amerikanska motparter. De här banden kom även att bli populära i USA i början på
80-talet i en epok som blev känd som N.W.O.B.H.M. (New Wave of British Heavy Metal).7
Hårdrocken försvann från det allmänna ögat i början på 1990-talet. Det såldes inte många
skivor (mycket på grund av att majoriteten av hårdrocksbanden låg på små skivbolag vilket
gjorde att alla album som släpptes utkom i mycket små upplagor) det pratades inte om
hårdrocken i media, som hade gått vidare till nästa stora moralpanik. Många såg hårdrocken
som en utdöd genre.
Hårdrocken fick dock en uppsving under sena 1990-talet genom genren Nu-metal. Band som
Limp Bizkit, Linkin Park och Slipknot blandade hårdrock med element från hiphop och
elektronisk musik. Hårdrocken låg återigen bland listettorna. Nu-metal genren blev dock en
mycket kontroversiell genre inom hårdrocksvärlden då den blev så kommersiellt framgångsrik
och blandade in element från andra musikstilar. Majoriteten av hårdrockarna från ”den gamla
skolan” ansåg att Nu-metal inte var ”äkta” vilket resulterade in en mycket infekterad debatt
som pågår än idag (för smakprov av hur infekterad debatten verkligen är se debattinlägg i
nummer av hårdrockstidningen CloseUp från millennieskiftet).8
Man kan dock säga att det finns ett par faktorer som förenar hårdrocksvärlden: hårdrocken
startade som en motkultur till kommersialismen och etablissemanget vilket är värderingar som
de allra flesta band, än idag förespråkar genom sina texter och klädsel. Rent musikaliskt kan
6 “The Guitarist book of Heavy Metal” (2004: 15 ff.) 7 “The Guitarist book of Heavy Metal” (2004: 30 ff.) 8 “The Guitarist book of Heavy Metal” (2004: 24 ff.)
10
man dock inte tala om någon homogen ”hårdrocksgenre” då musiken har utvecklats och
förändrats i nästan 40 år.
Mainstream och underground
Begreppet ”mainstreamkultur” användes för första gången i John Clarke och Tony Jeffersons
artikel ”Working Class Youth Cultures”. De definierar begreppet som en avvikande kultur
som ”tas över” av företag som sedan sanerar den avvikande kulturen från alla ”farliga”
element. Efter det kan kulturen säljas till den breda marknaden då den inte längre ses som
farlig.9 Stor möda har lagts ner på att forska kring subkulturerna men knappt någon på att
forska kring mainstreamkulturen. Någon formell definition på vad mainstreamkultur
egentligen är finns inte. Bjurström menar dock att man kan definiera mainstreamkultur utifrån
fyra punkter:
- I kvantitativa termer. Den kultur som är mest utbredd, spridd eller omfattande
- I negationer. Alla ungdomar som inte tillhör en sub- eller motkultur tillhör
mainstreamkulturen
- I termer av sociala konventioner. Det som föreställs vara normalt och konventionellt.
- I termer av makt och hegemoni. Mainstreamkultur är all kultur som håller en
dominerande och hegemonisk ställning i samhället.10
I dagens kommersiella musikvärld finns det en motsvarande mainstream-genre till så gått
som alla musikstilar och hårdrock är inget undantag. Hårdrock, som började som en
motkultur, kan vi idag höra på kommersiella radiostationer, se på MTV och till och med som
deltagare i schlagerfestivalen.
Motsatsen till mainstream brukar kallas för underground. Underground är en term som främst
används för att beskriva musik som inte känd, termen är oftast förknippad med
subkultursmusik. Många hårdrocksband förblir underground i och med att det inte finns
särskilt mycket pengar i hårdrocksvärlden längre, samt att många hårdrocksband idag inte vill
komma ut på den stora mainstream marknaden då de främst vill ha en publik som är ”värdig”
9 Bjurström (1997: 100) 10 Bjurström (1997: 103)
11
deras musik. Genom mina intervjuer har jag insett vilken otrolig vikt Internet har spelat i
hårdrockens överlevnad och utveckling. Alla personer som jag intervjuade sa att de använder
Internet för att hitta ny musik och även för att köpa skivor som är omöjliga att få tag på, på
annat sätt.
Om vi använder ett lite mer historiskt perspektiv kan vi även se hur mainstreamkulturen har
försökt motverka hårdrocken med både in- och utdefiniering11. När den andra vågen av
hårdrock slog världen med storm under 1980-talet uppstod en näst intill hysterisk moralpanik.
Heavy Metal bandet Judas Priest blev till exempel stämda 1985 för att ha uppmanat en ung
man att ta livet av sig. Åklagaren menade på att om man spelade deras låt ”Better by you,
better than me”12 baklänges kunde man urskilja en röst som sa ”Do it, do it”.13 Åtalet lades
dock ner för det visade sig att om man spelade hela låten baklänges kan man urskilja allt
möjligt nonsens. Domstolen ansåg dessutom att även om låten hade ett sådant budskap så gick
det inte att bevisa att det skulle kunna få en människa att ta livet av sig.
Revolt mot mainstreamen
Som jag nämnde i min inledning är hårdrockskulturen inte på något sätt en homogen kultur. I
dagens moderna hårdrocksvärld har vi allt ifrån fascistoida satanister (norska blackmetal
bandet ”Mayhem” till exempel) till revolutionsförespråkande kommunister (som det
amerikanska bandet ”Rage against the Machine”). Det gör att det blir svårt att tala om någon
övergripande ideologi för hårdrocksvärlden. Det finns i alla fall en punkt som är så gott som
genomgående; synen på mainstreamkulturen.
Ett centralt begrepp som ständigt dyker upp kring hårdrocken är att vara äkta. Äkta är ett
ganska diffust begrepp som definieras olika av olika band. Generellt sett kan man säga att
vara äkta är att göra sin egen grej oberoende av vad omgivningen tycker om det. Gitarristen
Euronymous i bandet ”Mayhem” (som anses vara mycket äkta på grund av att de lever som de
lär. Bandets historia har kantats av mord och kyrkobränningar) sa i en intervju:
-It has always been a lot of cliches in metal, and not even the metal- society has taken it
seriously. When it then comes someone who is serious about what they are doing, everyone is 11 Se kapitlet Teoretiskt perspektiv 12 Judas Priest – “Stained Class” 13 ”Judas Priest – Behind the music”
12
shocked. Black Metal is meant to be serious, not because other shall take us seriously, but
because we are serious. It is talk about religion, and we praise the evil and we belive blindly
in a godly creature just like a christian.14
Citatet belyser begreppet ”äkta” rätt bra. Vad han i grund och botten säger är att vi gör vår
grej, vi struntar i om du gillar det, vi har vår tro och du har din.
Att hylla satan och bränna kyrkor är väldigt extremt, de flesta band går naturligtvis inte så
långt. Ett av de vanligaste sätten att förbli äkta är att belysa sitt, valda, utanförskap vilket
genom åren har blivit ett ganska vanligt tema i hårdrockslåtar. Peter Dolving, sångare i thrash-
bandet ”The Haunted”, sjunger i låten ”All against all”:
Shut your fucking mouth you don’t know a single thing about me
So I heared what you said when you walked away
don’t you think I can add up the numbers.15
Jag tolkar de här textraderna som att de handlar om fördomar han har stött på under sitt liv
som hårdrockare. Vad som egentligen sägs är att omgivningen (kanske gestaltad av
mainstreammedia?) skapar sig uppfattningar kring någonting som de egentligen bara har sett
på ytan på. Det här är ingen ovanlig tanke, det var även någonting som framkom i mina
intervjuer:
”Ibland ploppar det upp nåt, när det är någon speciell omständighet [mediebevakning av
metal](...) alltså mainstreammedia frodas ju i det här, att framställa allt som hemskt och lite
udda”
- Marcus
Utanförskapet är alltså centralt i stora delar av hårdrocksmusiken. Hårdrocksmusiken erbjuder
inte bara en alternativ livsstil till dem som avvisar mainstreamkulturen utan även till dem som
avvisats av mainstreamkulturen. Gene Simmons (basist/sångare i Kiss) sjöng i låten ”God
gave Rock ’n’ Roll to you”:
14 Beat #2 (1993) 15 The Haunted – Revolver ”All against all”
13
You don't have money or a fancy car
And you're tired of wishin' on a falling star
You gotta put your faith in a loud guitar.16
De här textraderna kan ses som en öppen inbjudan till alla som saknar medlen till att anamma
mainstreamkulturen att gå med i ”the rock ’n’ roll movement”. De här textraderna belyser
även en annan mycket intressant faktor, nämligen klassfaktorn i hårdrocksmusiken.17 De
tidigare hårdrocksbanden vände sig ofta till arbetarklassen, som Kiss gör i det här fallet.
Under det sena 70-talet och början på 80-talet kom dock en explosion av subkultursidentiteter
samtidigt som medel- och överklassungdomarna började få upp ögonen för hårdrocken i takt
med att den började nå kommersiella framgångar. Det här gjorde att klassgränserna sakta men
säkert suddades ut.18 Istället började fokus ligga på andra typer av utanförskap än de
ekonomiska.
Metod och tillvägagångssätt I det här kapitlet går jag igenom metodiken jag har använt mig av under insamlandet av data
samt analyserandet av den. I det första stycket, Insamling av data: Intervjuer, går jag igenom
förberedelserna för intervjuerna samt hur intervjuerna strukturerades. I stycket efter det,
Analyser av intervjuerna, går jag igenom hur jag bearbetade och analyserade mina insamlade
data. I stycket efter det, Diskursanalys, gör jag en mer detaljerad beskrivning av diskursanalys
som verktyg.
16 Kiss – The very best of..”God gave Rock ’n’ roll to you” 17 Jag är egentligen inte för användningen av ordet ”klass” för att benämna personers socioekonomiska ställning i samhället, men då det inte är en särskilt relevant diskussion för min uppsats kommer jag att använda den. 18 Johansson (1999: 130 ff.)
14
Insamling av data: intervjuerna
Jag genomförde fyra intervjuer med hårdrockare (Kalle, Mahan, Marcus och Miguel) som är
mellan 20 och 23 år gamla. Anledningen till att jag valde just den här åldersgruppen är att de
förhoppningsvis har hunnit internalisera mer av hårdrockskulturen, till skillnad från t.ex.
högstadieungdomar som med största sannolikhet lägger större vikt vid den ytliga aspekten av
kulturen19.
Intervjupersonerna hittade jag genom tidigare existerande kontakter i Lund, bland annat
genom före detta bandkompisar som spelade i olika hårdrocksband på olika håll. Fördelen
med att intervjua personer som jag redan visst lite om är att jag inte behövde göra några för-
intervjuer för att bestämma om personen i fråga är lämplig för min uppsats eller ej.
Nackdelen är att även om de här personerna inte kände varandra personligen så är det inte
omöjligt att de har påverkat varandra indirekt genom deras ömsesidiga kompisar. Det
optimala hade varit att använda intervjupersoner från hela landet, av förklarlig själ kunde jag
dock inte göra det till den här uppsatsen.
Eftersom den här studien har en kvalitativ karaktär och bygger på ett begränsat antal
intervjurespondenter syftar den inte på att nå fram till några generaliserbara slutsatser. Istället
avser den att fördjupa vår förståelse av vissa socialpsykologiska mekanismer i ett konkret
subkulturellt sammanhang där identitetsprocesser spelar en framstående roll.
Jag beslutade mig för att inte försöka få en jämna könsfördelning bland intervjupersonerna.
Hårdrock brukar traditionellt ses som en maskulin musikgenre vilket innebär att jag, för det
första, kommer att ha problem med att hitta kvinnliga hårdrockare och för det andra, skulle
jag bli tvungen att lägga mer fokus på frågan ”vad får tjejer att dras till en traditionellt sett
maskulin musik?”. Tidigare forskning visar dock att även tjejer använder hårdrock som ett
verktyg att revoltera mot etablissemanget (då framför allt könsnormer).20
Själva intervjuerna var av semistrukturerad karaktär, då jag ville ge mina intervjupersoner
utrymme att utveckla sina idéer och tankar. Alla intervjuerna började med att jag presenterade
mig själv och mitt forskningsområde. Sedan började intervjuerna, som alla varade mellan 30
och 40 minuter. 19 Strage (2005: 104) 20 Häll (1998)
15
Martyn Denscombe talar i sin bok ”Forskningshandboken” om en rad olika punkter som kan
gå fel under en intervju. En av de vanligaste punkterna som kan gå fel är den så kallade
intervjuareffekten. I stora drag bygger den på att personer som blir intervjuade kan vara
motvillig att ge ut information om intervjuarens ålder, etnicitet ursprung och kön skiljer sig
från intervjupersonens.21 Förhoppningsvis har jag lyckats undvika intervjuareffekten då alla
mina intervjupersoner var i ungefär samma ålder samt hade ungefär samma bakgrund, att jag
är insatt i hårdrocksvärlden underlättade säkerligen också. Ett annat problem som Denscombe
tar upp är klyftan som kan uppstå mellan intervjuaren och intervjupersonen. Även om den
kanske inte direkt hämmar intervjupersonen att svara ärligt på frågorna så kan klyftan göra att
intervjupersonen inte känner sig bekväm nog att ta sig tid att fundera på sina svar och
vidareutveckla dem.22 Även det här problemet tror jag att jag lyckades undvika, av samma
orsaker som med intervjuareffekten.
Analyser av intervjuerna
Bearbetningen av mina data skedde i tre faser. Den första fasen gick ut på att transkribera hela
intervjuerna från bandspelare till textform. Sedan tematiserade jag och kodade innehållet för
att få en bättre översikta av vilka stycken som bäst besvarar de olika frågorna. Jag såg dock
till att vara uppmärksam på teman som låg utanför de tre pelarna som var återkommande och
kodade även dessa. Under den tredje, och sista fasen, analyserade jag mina bearbetade data
utifrån den teoretiska grund som jag använde mig av.
För intervjubearbetningen använde jag mig av ett diskurspsykologiskt tillvägagångssätt. När
intervjuerna var färdiga kodade och tematiserade jag mina intervjudata för att på bästa sätt få
en överblick av svaren. Jag var dock inte endast intresserad av en överblick, genom att koda
och tematisera kan jag även se de individuella nyanser i svaren när jag ställer upp dem
bredvid varandra.23 Under kodningsfasen var jag även uppmärksam på återkommande teman
(d.v.s. mer abstrakta fenomen som inte nödvändigtvis direkt berörde mina forskningsfrågor.).
Mina huvudteman var: Att börja lyssna på hårdrock. Som namnet antyder handlar det här
temat om hur intervjupersonerna först kom i kontakt med hårdrocksvärlden. Kläder och
identitet, det här temat handlar om olika identitetsaspekter som intervjupersonerna tog upp,
21 Denscombe (1998: 138) 22 a.a. s. 141 23 Rubin & Rubin (1995: 228-230)
16
temat berör också klädsel inom hårdrocksvärlden. Hårdrocksfördomar, det här temat handlar
om fördomar mot hårdrockare från omgivningen, men också om fördomar intervjupersonerna
har mot hårdrockare. Hårdrocken och fritiden, det här temat handlar om praktiker som är
förknippade med hårdrocksidentiteten. Hårdrocken och mainstreamkultur, det här temat
handlar om intervjupersonernas syn på mainstreamkulturen i förhållande till
hårdrocksmusiken. Att fortsätta vara hårdrockare, det här temat handlar om varför de fyra
intervjupersonerna fortfarande lever inom hårdrocksvärlden.
Diskursanalys
Diskursanalyser bygger på teorin om att vi förmedlar mer än bara de ord vi säger när vi talar.
Den information som vi förmedlar utöver orden vi säger ligger i lingvistiska och retoriska
strukturer. Vidare kan man säga att diskursanalys siktar bortom det rent språkliga: den
inbegriper ett socialkonstruktionistiskt perspektivet, som utgår från att jaget formas och
påverkas av den sociala omgivningen och i synnerhet genom språket. 24
”Social omgivning” är ett begrepp som kan definieras på lite olika sätt. För den här uppsatsen
kommer jag att använda mig av Berger & Luckmans definition. De anser att den sociala
omgivningen (eller sociala verkligheten som de benämner den) är uppbyggd av tre
dimensioner. Den första dimensionen kallar de för externalisering, när människor skapar
mening i sin vardag genom att konstruera den sociala verkligheten genom till exempel språk,
normer och andra sociala institutioner. Den andra dimensionen kallar de för objektivisering:
det här sker, när människor skapar konkreta materiella ting utifrån sociala idéer. Det kan
handla om byggandet av institutioner som Poliskåren eller Skatteverket. Den tredje, och sista,
dimensionen kallar de för internalisering, när människor internaliserar den givna sociala
verkligheten, det vill säga när människor lär sig hur den etablerade sociala världen ser ut.
Vidare menar Berger & Luckman att de här tre dimensionerna ingår i ett ständigt kretslopp
vilket gör att de hela tiden utvecklas. Sett ur det socialkonstruktionistiska perspektivet så
formas alltså individen i samspelet av de här tre punkterna. På det viset kan man också säga
att individen och omgivningen inverkar på varandra.25
24 Dyer (2006: 139) 25 Stainton Rogers (2003: 201 ff); Berger & Luckman (1979: 61 ff.)
17
Som metodologisk inriktning är diskursanalys ganska bred med flera olika
strömningar/traditioner.26 I detta arbete har jag använt mig av en ganska enkel variant som
syftar främst till att synliggöra tematiska mönster som finns inbäddade i de texter som
intervjupersonerna producerar under intervjuerna. D.v.s. min metodologisk ansats siktar på att
ta fram centrala teman som respondenternas resonemang bygger på. Sådana teman kan ibland
vara tydliga och uppenbara, men ibland kan de även vara implicita. För alla vi människor kan
det vara så att ibland är vissa aspekter av vår inre verklighet, eller identitet, inte är omedelbart
tillgängliga för vårt medvetande. Därmed kan det vara till hjälp att ha tillgång till ett
analytiskt verktyg som diskursanalys som kan hjälpa oss att lyfta fram sådana betydelser som
ändå finns inlemmade i vårt sätt att prata om oss själva.
Det diskurspsykologiska perspektivet ser inte identiteter som statiska utan som någonting som
är under konstant förändring.27Det här perspektivet kan ses som en vidareutveckling av vissa
teman hos Berger och Luckman. De betonar ett ständigt samspel mellan våra inre och yttre
verkligheter. Vi utgår från vissa uppfattningar om världen/vår omgivning, vi måste
oundvikligen alltid ta mycket för givet. Men sedan när saker inte stämmer, eller blir
problematiska på något sätt, så ändrar vi våra uppfattningar (fakta, värderingar). Rustade med
våra nya uppfattningar agera vi på vår omgivning, osv. Mycket av detta sker just genom
språket.
Ett begrepp som bör nämnas i det här sammanhanget är interpellation. Kortfattat innebär det
att individer interpelleras (och det blir den i alla sociala sammanhang) bestämda identiteter
genom diskurser. Om ett barn ropar ”mamma” och en kvinna reagerar på det har hon
interpellerats som mamma. När identiteten har interpellerats så medföljer en rad förväntningar
på praktiker som är förknippade med identiteten.28
Inom många diskurser för interaktioner mellan två eller fler personer är positionerna
bestämda i förväg. Om vi ser på exemplet ”TV-reparatör” och ”kund” så är positionerna redan
förutbestämda. TV-reparatören besitter makten att berätta för kunden vad som är felet med
hennes TV, reparatören besitter även kunskapen att laga den. Kunden i sin tur har väldigt lite
att säga till om. Skulle kunden själv komma med teorier om vad som är felet med hennes TV
26 Winther & Phillips (2000: 136) 27 Wither & Phillips (2000: 106) 28 a.a. s.49
18
är det mycket möjligt att TV-reparatören blir irriterad, då kunden överskrider de
förutbestämda positionerna.29
I dagens samhälle har identitet blivit ett allt viktigare, men även alltmer fragmenterat för
många människor. De variabler som tidigare var centrala i uppbyggnaden av våra identiteter –
till exempel nationalitet, samhällsklass och religion – har gradvis blivit väldigt diffusa.
Samtidigt så säljer företag och affärer i allt större utsträckning inte längre bara produkter utan
livsstilar – och därmed, indirekt, även identiteter. Det här bidrar till att den moderna
människans identitet i allt högre grad har blivit ett mångfacetterat begrep sompräglas av
instabilitet.30 Identitet är inte längre något som är självklart, som vi kan ta för givet, utan
något som blivit ett ”projekt”, något som vi ständigt måste konstruera för oss själva.
Då det har blivit förhållandevis enkelt att anamma de visuella aspekterna av en identitet, dvs.
klädseln, blir den diskursiva biten ännu viktigare för att visa sin subkulturella tillhörighet.31
Att känna till jargongen, och framför allt att kunna använda sig av den kan i många fall
avgöra om en person (eller ett band) blir accepterade som en legitim medlem av en subkultur
eller ej.32
Schütz, en stor inspirationskälla för Berger & Luckman, är inne på ett liknande spår i ”Den
sociala världens filosofi”. Vi lever i en intersubjektiv värld som har tolkats gång på gång av
individerna som bebodde världen innan oss. Nu är det vår tur att tolka den, vilket vi främst
gör utifrån tidigare erfarenheter som förmedlas till oss genom primär socialisation. Dessa
erfarenheter, menar Schütz, utgör tillsammans med vår ”föreliggande kunskap” ramen för hur
vi ska tolka världen.33 Ett problem är dock, som jag nämnde tidigare, att de gamla ramarna
som vi hade att bygga vår identitet kring mer och mer suddas ut vilket gör att de föremedlade
erfarenheterna inte alltid är gångbara längre. Det här gör att vi är benägna i dagens
postmoderna samhälle att köpa ”identitetspaket” så vi har någonting att identifiera oss med.
29 Stevens (1996: 258) 30 Bocock (1993: 76ff.) 31 Burkitt (1991:38) 32 Williams (2006:173 ff.) 33 Schütz (1999: 78)
19
Teoretiskt perspektiv
För det här kapitlet har jag valt att dela upp det teoretiska perspektivet i fyra delar. I den första
delen talar jag om identitet ur det socialkonstruktionistiska perspektivet. Syftet med det här
stycket är att bygga vidare med ett teoretiskt resonemang kopplat till diskursanalysen. I det
andra stycket fokuserar jag på individen ur ett teoretiskt perspektiv. I den tredje delen har jag
lagt mig på en lite mer abstrakt samhällelig nivå. I den fjärde, och sista, delen har jag förenat
de två nivåerna (individ och samhälle) och ser, utifrån dem, på vad musiksmak är.
I den här uppsatsen talar jag mycket om ”ungdomar”. Jag ser ungdomsbegreppet främst som
ett begrepp för att beteckna en livsfas, en period mellan barndom och vuxenlivet. Det medför
att ungdomsbegreppet blir något flytande men någonstans runt 25-26 års ålder börjar
vuxenlivet ta vid.
Identitet i det socialkonstruktionistiska perspektivet Det socialkonstruktionistiska perspektivet menar att den individuella verkligheten är socialt
konstruerad, det vill säga att allting vi upplever är subjektivt. Det här innebär att det vi anser
vara självklart i själva verket är ytterst relativt till just oss, det finns inga garantier på att alla
andra människor upplever verkligheten likadant.
Sett ur ett identitetsperspektiv innebär det här att en persons identitet, i teorin, ständigt är
föränderlig, i förhållande till vem som betraktar den.34 Det innebär också att det vi värderar
som till exempel ”bra” eller ”snyggt” i själva verket endast är för att vi värderar det så.
En stor del av identiteten inom en subkultur är att skaffa sig liknande subjektiva värderingar.
Inom många subkulturer är till exempel värderingarna om vad som är snyggt kraftigt
avvikande från vad som anses snyggt inom mainstreamkulturen, det här blir ett sätt att
framhäva sin tillhörighet till subkulturen.35
34 Stevens (1996: 186 ff) 35 Johansson (1999: 150)
20
Den individuella nivån
För det individuella perspektivet blir begreppet ”livsstil” centralt. Jag menar att livsstil
motsvarar det övergripande sättet en person har valt att leva sitt liv. Utöver det här, ganska
självklara, synsättet kan man sedan välja att inrikta sig på konkreta dimensioner som utifrån
teoretiskt perspektiv har betydelse i vissa sammanhang. Utöver mina teoretiska perspektiv
såväl som mina egna erfarenheter har jag valt att fokusera på klädsel, sociala relationer,
konsumtionsvanor och fritidsintressen.
Social identitet handlar om att veta vem man själv är, och vem personer man mäter är. Något
av det första vi gör när vi träffar en ny person är att försöka lista ut vem den personen är. Här
är det också viktigt att skilja mellan social identitet som ett kollektivt begrepp (t.ex.
nationalitet) och social identitet som ett specifikt begrepp (vad som gör personen unik).
Richard Jenkins argumenterar i sin bok ”Social Identity” att de här två typerna av identitet
inte nödvändigtvis behöver skilja sig från varandra. Han menar att de båda föds ur ett socialt
sammanhang och således påverkas de av varandra.36
För att kunna förstå vilka sociala konsekvenser en musiksmak har för en individ är det viktigt
att se på individen i sitt sociala sammanhang. Därför har jag beslutat mig att använda mig av
social identitetsteori.
Den primära teorin kring social identitet, är att individens psykologiska bild av sig själv
förändras i gruppsammanhang. Individen identifierar sig med vissa typer av grupper, det kan
handla om allt från kön och religion till musiksmak, och definierar sedan sig själva utifrån
bestämda grupper. Stainton Rogers menar att den här identifikationen är som tydligast i större,
lättidentifierade grupper, som etniska grupper, rörelsehindrade eller religiösa grupper.37
Hårdrock är dock som jag nämnde ovan en sorts subkultur. Men jag skulle ändå hävda att
hårdrocken är så pass tydligt och igenkännbar att den kan räknas som en sådan grupp som
Staiton och Rogers syftar på. En närbesläktat, och kanske kompletterande, teori presenterar
Johan Fornäs i sin bok ”Cultural Theory & Late Modernity”. Där talar han om subjektivitet
och identitet. Han menar att vi vet att vi finns men vi vet inte vad vi är. För att verkligen
36 Jenkins (1996: 19 ff.) 37 Stainton Rogers (2003: 243 ff.)
21
förstå och sätta oss in i vår egen identitet måste vi börja reflektera och analysera våra
handlingar och beteendemönster.38
Det är dock ytterst relevant att inte lägga all fokus på själva identitetsbegreppet, fokus måste
också läggas på kringliggande faktorer så som beteende och praktiker.
En teori som är relevant för det sammanhanget är self-stereotyping som bygger på att
individen säger upp lite av sin individualitet, eller egenart, för att anamma en mer stereotyp
bild av den grupp som han39 tillhör/försöker tillhöra. Self-stereotyping är en mycket intressant
teori när man talar om subkulturer då det tenderar att finnas många fördomar om subkulturen i
samhället. Det är med största sannolikhet ingen slump att alla, utom en, av mina
intervjupersoner hade långt hår, tröjor med bandlogotyper på och mörka kläder. Det är så en
hårdrockare förväntas att se ut.
Den samhälleliga nivån
I den här studien kommer jag att betrakta hårdrockens relation till mainstreamkulturen utifrån
ett maktperspektiv. Den norske professorn i rättssociologi Thomas Mathiesen kommer att
ligga till grund för mycket av det här stycket.
Mathiesen menar att massmedia (mainstreammedia) och samhälleliga institutioner är en
sammanlänkad kedja. På så sätt har såväl mediedirektörerna som allmänheten makt att lägga
sanktioner på någonting som de ogillar. Den här kedjan är dock inte uttalad eller etablerad på
något sätt utan är snarare ett latent fenomen. I slutändan är det dock mainstreammedian som
har makten. Då mainstreammedian har det slutgiltiga ordet om vad som ska sändas/publiceras
besitter de makten att både bestämma och förmedla vad som är normativt, men också vad som
inte är det, eller vilken typ av musik som är bra och vilken musik som inte är det.40
Mathiesen talar även om begreppet motmakt som en motpol till den etablerade makten.
Motmakten framställs oftast av Mathiesen som goda frihetskämpar. För mitt ändamål vill jag
dock inte lägga några värderingar på grupperna som utgör motmakten (i det här fallet
38 Fornäs (1995: 225 ff.) 39Farr (1996: 10); Jag har beslutat mig för att använda en maskulin benämning på människan då hårdrockskulturen tenderar att vara en maskulin kultur och även på grund av att alla mina intervjuobjekt var män. 40 Mathiesen (1989: 46)
22
hårdrockare) utan jag menar istället på att motmakten utgörs av de grupper som helt enkelt
inte identifierar sig med, eller anammar, mainstreammedians värderingar och ideal.
Enligt Mathiesen finns det två sätt för makten att bekämpa motmakten, genom indefiniering
och utdefiniering. Indefiniering innebär att motmakten sakta integreras med makten, vilket
resulterar i att gränsen för vad som är makt och vad som är motmakt sakta men säkert suddas
ut. Utdefiniering är fenomen som ett resultat av att makten baktalar motmakten för att få den
att framstå som oansvariga, företrädd av dumma personer, men också att den är främmande
för verkligheten.41
De två nivåerna i musiken
I det här avsnittet kommer jag att visa hur den individuella – och den samhälleliga nivån mer
eller mindre sammanflätas i en teori, som kommer att ge underlag för att visa vad musiksmak
egentligen är, och på så sätt även vad hårdrockare är.
En central fråga som måste besvaras innan vi kan gå vidare är: Vad är egentligen en
hårdrockare? Det är en rätt komplex fråga när man börjar gräva i den och det finns egentligen
inget slutgiltigt svar.
Bjurström talar i sin bok ”Högt och Lågt” om begreppen stil och smak. Stil är ett begrepp
som går att applicera på många olika nivåer och områden. Stil kan till exempel användas för
att klassificera sociala umgängen, estetiska uttryck eller personer som en helhet. Smak, å
andra sidan, är ett mer djuprotat omdöme om vad individen gillar. Bjurström menar att det
finns ett starkt samband mellan stil och smak då stil (omedvetet eller medvetet) förmedlar
individens smak till omvärlden. Smaken och stilen tenderar även att likna varandra. Det är
inom det här sambandet som man kan finna kärnan i en subkultur.42
Vidare menar Bjurström att det finns tre sätt för en individ att förmedla sin smak:
- Diskursivt, språkligt och musikaliskt
41 Mathisen (1978: 109 ff.) 42 Bjurström (1997: 150 ff.)
23
- Praktiker eller andra icke-språkliga handlingar
- Kulturella artefakter, det vill säga materiella objekt
Att utrycka sin smak diskursivt är ingenting konstigt eller ovanligt, är det någonting vi gillar
tenderar vi gärna att prata om det. När vi talar om musikstilar är det inte heller ovanligt att
hylla ”sin” musikstil musikaliskt, genom åren har vi till exempel kunnat höra ett antal låtar
som hyllar hårdrocken. Det fenomenet blev väldigt tydligt under mina intervjuer då nästan
alla intervjupersoner blev näst intill lyriska när jag frågade om deras favoritband.
Praktiker eller andra icke-språkliga handlingar är en mycket intressant punkt för den här
uppsatsen. Alla personer som jag intervjuade tog del av praktiker förknippade med
hårdrockskulturen främst genom att lyssna på musik och spela i egna band. Även att besöka
olika konsert och festivaler var en vanlig praktik som många av de intervjuade ägnade sig åt.
Den sista punkten, kulturella artefakter, är kanske den punkten som är lättast identifierbar för
den icke insatta. De kulturella artefakterna för hårdrockarna består av tröjor med
bandlogotyper på, nitarmband och gärna en läderjacka, en sorts inofficiell hårdrocksuniform
med andra ord.43
Kring relationen mellan smak, stil och kulturella artefakter har Bjurstöm ett mycket intressant
resonemang. Han talar om symbolförmedlad kommunikation. För att symbolförmedlad
kommunikation ska fungera krävs minst två subjekt och ett symbolsystem som båda subjekten
förstår och kan tolka intersubjektivt. För att de ska kunna tolka symbolerna på samma sätt
krävs att de åtminstone har en indirekt tidigare relation, genom till exempel att båda är
hårdrockare. Symbolkommunikationen, som även är en central del i det
socialkonstruktionistiska perspektivet, används för att för att meddela, tala om eller delge
någonting för någon annan. Det här är ett bra exempel på vad Berger & Luckman menar med
objektivisering, det vill säga att sätta sociala idéer i materiella ting. I mitt fall handlar det
främst om olika typer av kläder. Om en person har en tröja med till exempel ett black-metal
bands logotyp på signalerar han dels att han gillar det här bandet men han förmedlar också
vilken typ av hårdrock som han gillar, i det här fallet black-metal.44
Det finns dock ett problem med symbolförmedlad kommunikation, nämligen att subjekten
måste ha samma tolkningsram för att den ska fungera, vilket även det, är en konsekvens av
det socialkonstruktionistiska perspektivet. Om subjekten inte har samma tolkningsramar så
kommer det att uppstå en misskommunikation. Ett klassiskt exempel på det är när någon som
43 Bjurström (1997: 153) 44 Bjurström (1997: 169); Berger & Luckman (1979: 61 ff.)
24
inte är insatt i hårdrocksvärlden ser en hårdrockare och genast utgår ifrån en rad fördomar om
hur personen är, hur musiken låter och så vidare.
Resultat: Hårdrockarna i sina egna ord
I det här stycket kommer jag att diskutera kring mina intervjuresultat. Jag har delat upp
materialet i olika teman för att få en lättöverskådlig struktur och för att göra det lättare för
läsaren att följa mina resonemang.
Det första stycket, Att börja lyssna på hårdrock, handlar om hur mina fyra intervjupersoner
först kom i kontakt med hårdrock. Jag valde att ha det här stycket först då den ger en
introducerande inblick till hur det hela började för mina intervjupersoner. Det andra stycket,
Kläder och identitet, är tänkt att ge en lite fördjupande inblick i hårdrockskulturen. Jag valde
att sätta det här stycka efter Att börja lyssna på hårdrock, då det har en fördjupande karaktär.
Det tredje stycket, Hårdrock och fritiden, tar upp de aktiviteter som är förknippade med
hårdrockskulturen. Jag valde att sätta det här stycket efter Kläder och identitet eftersom det
blir en naturlig fördjupning av identitetsbelysningen. I stycket Hårdrocken och
Mainstreamkulturen går jag igenom de fyra intervjupersonernas syn på mainstreamkulturen
och vad den representerar. I det sista stycket, Hårdrocksfördomar, går jag in på hur de fyra
intervjupersonerna tror att de uppfattas av personer som inte är insatta i hårdrocksvärlden. Det
sista, och avslutande stycket Att fortsätta vara hårdrockare handlar om vad som driver de fyra
intervjupersonerna att fortsätta vara medlemmar i hårdrockskulturen samt hur livet som
hårdrockare ser ut för dem idag.
Intervjupersonerna
Den första personen jag intervjuade var Kalle. Kalle är 20 år gammal och har lyssnat på
hårdrock i nästan 5 år. För tillfället jobbar han som städare men kommer att börja plugga på
universitetet nästa termin. Han lyssnar framför allt på doom-metal och black-metal men även
noise, neo-folk och power electronics.
Den andra personen jag intervjuade var Marcus. Han är 20 år och har lyssnat på hårdrock i
ungefär 5 år. För tillfället läser han på IT-gymnasiet men drömmer om ett jobb som
25
ljudtekniker i framtiden. Marcus lyssnar främst på thrash-metal och death-metal men även lite
industri-metal.
Den tredje personen jag intervjuade var Mahan. Han är 22 år och har lyssnat på hårdrock i
ungefär fem år. För tillfället läser han teknisk fysik på LTH men drömmer om att slå igenom
med sitt band. Mahan lyssnar främst på dödsmetall, men även lite thrash och progressiv metal.
Den fjärde och sista intervjun var med Miguel som är 23 år gammal. Han jobbar just nu på
Gambro i Lund och har inga direkta framtidsplaner, han drömmer dock om att jobba inom
musikvärlden på något sätt. Han lyssnar på thrash-metal och progressiv metal.
Att börja lyssna på hårdrock
Alla fyra intervjupersonerna blev från början introducerade till hårdrock antingen genom
kompisar eller äldre syskon. Anledningarna till varför de fortsatte att lyssna på hårdrocken
och inte gick vidare till någon annan sorts musik är lite olika.
”Jag började spela gitarr och hade ingen aning om vad jag skulle spela. Så det blev blues och
rock. Sen blev det hårdrock för den musiken är mer tekniskt avancerad.”
- Mahan
Här är ett bra exempel på hur redan existerande praktiker matchar en livsstil som presenteras i
efterhand. När ett sådant fall uppenbarar sig så är det ganska naturligt att fortsätta in i den
presenterade livsstilen.
”Det var min brorsas inneboende som var helt .. emm.. fetisch på det så man fick ju lära sig
en hel del utav honom. Och sen så lyssnade ju ens bror på det en hel del också så jag blev
ganska fast i det jag med. (…)Den alternativa scenen över huvud taget är ju väldigt lätt att
halka in på. Man halkar in på den och börjar umgås med folk som håller på med sånt.”
- Marcus
Här har vi ett exempel på hur det kan gå till på motsatt sätt. Personen blir introducerad till
musiken/livsstilen och börjar därefter anamma de tillhörande praktikerna och ”fastnar” på så
sätt i hårdrocken.
26
Kläder och identitet
De fyra personerna som jag intervjuade hade ungefär samma klädstil: tröjor med
bandlogotyper, jeans som var mörka eller svarta och alla utom en hade långt hår. Jag frågade
om varför de valde att klä sig på det här sättet. Det här var en fråga som alla de intervjuade
var tvungna att tänka efter ett bra tag innan de svarade.
”Det har ju absolut med musiken att göra. Själva musiken förmedlar brutalitet och mörker
och man vill ju att kläderna ska matcha musiken liksom.”
- Mahan
Det här svaret är intressant för det visar exakt hur stor del musiksmaken verkligen har för
personens stil. För den här personen handlar det inte om något färdigställt klädpaket utan han
vill verkligen att hela hans utstyrsel ska reflektera de känslorna som musiken han lyssnar på
förmedlar.
De andra, som svarade på ett liknande sätt, berättade att de hade den här typen av kläder för
att visa omgivningen (och kanske sig själva?) att de tillhörde någonting. De sa att det helt
enkelt känns naturligast när det är den typen av musik de lyssnar på.
Som jag nämnde tidigare i texten så hade alla de fyra personerna som jag intervjuade ganska
strama regler för vem som får kalla sig hårdrockare och vem som inte får det. Det gäller både
för musiken och för klädstilen, några av dem sa dock att klädstilen inte spelade så stor roll så
länge man gillade musiken medan andra hade precis raka motsatt åsikt.
”Jag räknar inte folk som lyssnar på allt möjligt som hårdrockare. Folk som lyssnar på typ
hårdrock och pop är inte hårdrockare.”
- Marcus
Man kan dock säga att den generella bild som målades upp genom intervjuerna var att för att
få räkna sig som hårdrockare så får det inte finnas några spår av andra stilar hos personen
varken genom klädsel eller genom musiksmak.
27
Hårdrocken och fritiden
Alla fyra intervjupersonerna sa att hårdrocken på ett eller annat sätt tog upp stora delar av
deras fritid. Det handlar framför allt om att antingen spela med sina respektive hårdrocksband
eller om att helt enkelt lyssna på hårdrocksmusik.
”Det var ju ett tag när jag spelade i ett band med min brorsa som jag skolkade från skolan
lite för mycket. Men sen fick jag ju lägga det på hyllan. Jag insåg att skolan ändå är rätt
viktig.”
- Miguel
Det här citatet talar ganska mycket för sig själv. Jag valde att ta med det för att visa exakt hur
mycket av fritiden (eller i det här fallet tid över huvud taget) som tillägnas
”hårdrocksrelaterade aktiviteter”.
Marcus, Mahan och Miguel uppgav även att de försökte gå på konserter och festivaler så ofta
de bara kunde. Marcus och Mahan brukar till och med åka utomlands för att se konserter.
”Jag går mycket på konserter och så. Det är fett, mannen. Du vet man blir inspirerad att gå
och spela med sitt eget band”
- Miguel
Alla fyra uppgav även att de umgicks med andra hårdrockare. De var dock väldigt noga med
att poängtera att de även umgicks med människor som inte är hårdrockare.
Hårdrocken och mainstreamkultur
Den här punkten var ytterst intressant för den ger en inblick i hur intervjupersonerna uppfattar
sig själva och andra i ett kulturellt perspektiv. Ingen av de intervjuade hade särskilt mycket till
övers för mainstreammusiken och man kan till och med ana sig till ett förakt mot hela
mainstream världen.
28
”(…) det är inte musiken som är avgörande just nu i samhället det är mer attityd och pengar
som gäller. Den musik som MTV visar det är mest sån musik som folk tjänar pengar på,
dansmusik och sånt (…) dom vill inte behöva tänka.”
- Mahan
Här lyser föraktet mot mainstreamkulturen verkligen igenom. Hans uppfattning om
mainstreamkulturen är att den förmedlar ytliga produkter, i det här fallet musiken, till ytliga
människor. Människorna som konsumerar mainstreammusiken är fantasilösa människor som
sväljer allting som serveras till dem.
”Kanske inte så mycket metal, men det finns ju där [hårdrocksmusik i mainstreammedia].
Men dom ska ju helst hålla sig borta från den. Nej, alltså, jag tycker inte det är deras grej.
Det är ju väldigt många som vill lägga sig i och så (…) Dom fjantar till det för dom lyssnar
på fjantig musik själv”
- Marcus
Det här citatet är intressant ur två perspektiv. För det första kan man ana sig till en irritation
över att utomstående försöker lägga sig i och lägga värderingar på någonting som de inte
förstår. För det andra, kan man se att även hårdrockarna till viss del är medvetna om sociala
konstruktioner. Som jag tolkar det här citatet anser den här personen att mainstreamvärlden
försöker tolka hårdrocksmusiken utifrån fel ramar vilket medför att de inte gör
hårdrocksmusiken rättvisa.
”(…)jag tror inte dom människorna [”de trendiga”] förstår varför någon skulle vilja se ut
som en hårdrockare, sådana som står för vad de tycker och vilken musik de gillar. Och jag
tror att trendsättarna tycker det är skumt, men jag menar dom förstår ju inte bättre liksom.”
- Kalle
Här har vi ytterligare ett uttalande som visar på förakt mot mainstreamkulturen. Här får vi
dock även en liten inblick i hur den här personen ser på hårdrockarna. Han framställer dem
som modiga människor som vågar stå för vad de tycker samtidigt som han framställer
”trendsättarna” som det raka motsatta, lite dumma och helt oförmögna att se saker ur någon
annans ögon än sina egna.
29
När jag frågade om politik under intervjuerna visade det sig att ingen av de intervjuade var
särskilt intresserade av det över huvud taget. De flesta visste på ett ungefär åt vilket håll de
lutade åt politiskt (två var åt vänster, en åt höger och den sista sa sig vara helt apolitisk). Mer
engagerade än så var de inte.
”Det finns ju ett par band som jag lyssnar på som har politiska budskap och så va. Men jag är
inte så insatt i politik själv och tycker därför att jag gör bäst i att hålla mig därifrån.”
- Marcus
Hårdrocksfördomar
Alla fyra uppgav att de tror att människor som inte är insatta i hårdrocken har fördomar mot
dem. Intervjupersonerna trodde framförallt att det handlade om hur musiken är och hur
hårdrockare som personer är. Det här var ett ämne som alla fyra hade mycket att säga om.
”De anser att hårdrockare är folk som mest dricker och knarkar och klär sig konstigt och så.”
- Mahan
”Haha, jo folk har verkligen fördomar mot hårdrockare. Innan jag rakade håret så kom det
alltid fram folk till mig och undrade om jag hade knark att sälja. Kanske det berodde på att
jag såg lite dräggig ut, jag vet inte.”
- Miguel
De här två uttalandena visar någonting som alla tog upp. Alla fyra anser att de flesta personer
som inte är insatta i hårdrocksvärlden tror att hårdrockare bara super och knarkar.
”(…) det sitter nog kvar lite det här att hårdrockare är satanister eller antikristna och att de
är lite dräggiga och så”
- Kalle
30
Det här citatet visar en helt annan typ av fördom, den religiösa biten. Något som är intressant
är att det bara var Kalle (som lyssnade på black-metal vilket är den subgenre med mest
sataniska kopplingar) som tog upp det här.
Intervjupersonerna har även ett antal egna fördomar mot hårdrockare som, intressant nog, inte
är helt olika de som de tror att ”vanliga” människor har mot dem.
”[En hårdrockare är] Den fulaste killen med det längsta pipskägget som dricker mest och är
högljuddast på konserter.”
- Marcus
”Det typiska är ju ett fullt, arbetslöst drägg. (…)Dom gångerna man har varit på konserter så
är det ungefär det man har sett. Men det är klart det är kanske inte helt sant.”
- Kalle
Så även människor som lyssnar på hårdrock upplever att hårdrockare har högre
alkoholkonsumtion än medelsvensson. Att hårdrockarna själv ser på hårdrocksstilen som
dräggig är också intressant.
Att fortsätta vara hårdrockare
De intervjuade talade indirekt om ett par faktorer som gör det möjligt för dem att fortsätta
leva som hårdrockare. Den första, som jag har nämnt tidigare, är Internet. Alla fyra uppgav att
de använde Internet för att både hitta ny musik och för att få tag i musik överlag. Internet
fyller dock en annan viktig funktion, det blir ett verktyg för hårdrockare att komma i kontakt
med likasinnade.
”Både sångaren och gitarristen i mitt band kom vi i kontakt med på ”Helgon”45. De bor lite
utanför stan så vi hade nog aldrig träffat dem annars.”
- Mahan 45 En svensk Internet-community för människor med en mer alternativ livsstil
31
Internet blir med andra ord ett verktyg för hårdrockare att skapa nya kontakter vilket i det här
fallet gör att de kunde fortsätta bedriva en hårdrocksrelaterad praktik.
En annan faktor som alla antydde var att de var engagerade i hårdrocksrelaterade praktiker,
framförallt genom att spela med egna band.
”Nä, alltså vi spelar mest dödsmetall. Det är egentligen lite för extremt för min smak, men jag
menar det är ju fett att spela och det gör ju att man börjar gillar musiken.”
- Miguel
Det här citatet är intressant för det visar hur mycket praktiker ger bränsle åt livsstilen. Jag
anser att den här punkten är viktig då den visar hur tillhörande praktik kan ge upphov till att
fortsätta följa en livsstil.
Analys: Hårdrock som identitet och praktik
Svaren på mina frågor går att se ur de presenterade teorier, ibland kompletterar teorierna
varandra och ibland motsätter de varandra. Jag kommer att ge varje fråga en egen rubrik för
att ge en tydligare överblick.
Det är dock viktigt, som jag har nämnt tidigare, att komma ihåg att jag främst bygger min
analys på min insamlade empiri vilket innebär att alla resultat jag kommer fram till inte på
något sätt är talande för hela hårdrocksvärlden då min empiri inte på något sätt kan ses som
statistiskt representativ. När jag för resonemangen i nästa stycke så kan det låta som jag talar
om hårdrockare i allmänhet men jag syftar då på de fyra personer som jag intervjuade. Mina
resultat ska, med andra ord, endast ses som en inblick i hur det kan se ut.
32
- Vilka är de centrala elementen inom hårdrocksidentiteten – individuellt och
kollektivt?
Utifrån intervjuresultaten kan vi konstatera att det finns många centrala element, både direkta
och indirekta, som utgör hårdrockarnas identitet. En av de kanske tydligaste aspekterna är det
förhållandevis strama regelverket som råder för att få kalla sig hårdrockare. Som jag redovisar
i intervjuresultaten får man inte röra sig inom några andra stilar än hårdrock om man vill bli
betraktad som hårdrockare.
En annan aspekt som alla de fyra intervjuade berörde var drog- och alkoholkonsumtionen. De
började med att berätta om att de ansåg att det var en vanlig fördom mot hårdrockare, att de
skulle konsumera mer alkohol och droger. Men sedan visade det sig även att de delade den
bilden med de ”vanliga människorna”.
Att supa, knarka och dyrka satan är rätt klassiska fördomar som startade under 1970- och
1980-talet. Under 1980-talet var det många band som använde satanismen som en gimmick
för att provocera omgivningen och etablissemanget. 1980-talet är även känt som årtiondet då
festandet (gärna med droger) nådde en topp. Band som Kiss, Mötley Crüe och Guns N’ Roses
var närmast ökända för sina vilda festvanor, som TV och tidningar naturligtvis gärna
rapporterade om. Om det här var ett sätt för media att utdefiniera hårdrocken låter jag vara
osagt.46
Fördomar som de här är naturligtvis svåra att bli av med och det är inte särskilt konstigt om
de fortfarande lever kvar. Det här är också intressant då det är en av få kollektiva
identitetsaspekter.
Min personliga teori är att det har att göra med att hårdrockarna inte alltid ser sig själva som
medlemmar i det normativa samhället vilket gör att de antagligen inte känner samma press på
sig att leva efter de etablerade normerna. Det här resulterar i att de antagligen inte strävar efter
att se vårdade ut och att de kan tillåta sig själva att dricka mer än de ”vanliga” människorna.
46 Johansson (1999: 148)
33
En annan aspekt av hårdrocksidentiteten, på den mer individuella nivån, är de politiska
åsikterna. Det fanns ingen generell politisk riktning hos de fyra personerna som jag
intervjuade, vilket kan ses som representativt för hårdrockskulturen som helhet där en .47
Ytterligare ett centralt element, som kan ses utifrån ett kollektivt perspektiv, som alla fyra
personer som jag intervjuade hade mycket att säga om är mainstreamkulturen. Deras syn går i
grund och botten att dela upp i två kategorier. Den första kategorin handlar om hur
hårdrockarna ser på människor som anammar mainstreamkulturen. Den andra kategorin
handlar om hur mainstreamkulturen ser på, och behandlar hårdrockskulturen.
I den första kategorin kan man konstatera att alla fyra intervjuade hyste ett förakt mot
mainstreamkulturen. I stora drag kan man säga att de ansåg att mainstreammusiken är en värld
där pengabegär kommer före musiken. Vilket egentligen är raka motsatsen till
hårdrocksvärlden där det är musiken som, för det mesta, står i centrum.48
Intervjupersonernas världsbild hade också kraftig påverkats av hårdrocksmusiken. Diskursen
hamnade indirekt på vad Mathiesen kallar för makt och motmakt, så fort mainstream och
underground kom på tal. Under intervjuerna kunde jag gång på gång se hur hårdrockarna
framställde sig själva som en motmakt, de lutade till och med åt Mathiesens håll om att
framställa motmakten som modiga frihetskämpar. Intervjupersonerna var även
uppmärksamma på hur makten försökte in- och utdefiniera hårdrocksmusiken (naturligtvis
inte med de termerna) och visade ett kraftigt förakt mot makten (mainstream) på grund av det.
- Vilka subkulturella praktiker hänger ihop med hårdrockaridentiteten?
Om vi ser till den information som presenterades i intervjuerna så finns det framför allt tre
huvudsakliga hårdrocksrelaterade praktiker. Den första och kanske mest centrala praktiken är
att helt enkelt lyssna på hårdrocksmusik. Den här praktiken är den viktigaste då det i grund
och botten är den som hela kulturen kretsar kring. Då varken mainstreammedia eller de flesta
skivbutiker behandlar den typen av musik som de fyra intervjupersonerna är intresserade av
blir Internet ett viktigt verktyg. Alla fyra uppgav att de använder Internet för att köpa/ladda
47 a.a 48 Se stycket Revolt mot Mainstreamen
34
ner musik som de har svårt att hitta någon annan stans. De använder även Internet för att hitta
nya band och diskutera musik med andra hårdrockare.
En annan praktik som alla är involverade i är bandverksamheter. Alla fyra intervjupersoner
uppgav att de flesta hårdrockare är involverade i någon form av bandverksamhet. De uppgav
också att de tror att det beror på att de flesta hårdrockare har en stor kärlek till själva
hårdrocksmusiken.
Den sista praktiken, som till viss del är relaterad till de andra två, är att gå på konserter och se
andra hårdrocksband. Marcus, Mahan och Miguel försöker gå på konserter så ofta de bara
kan medan Kalle inte går på konserter särskilt ofta då det sällan är några band som han gillar
som spelar. Alla fyra var dock överens om att konserter är en väldigt central del inom
hårdrockskulturen.
- Hur ser relationen mellan dessa praktiker och hårdrockaridentiteten ut?
Den första praktiken att lyssna på musik är, som jag nämnde tidigare, antagligen den
centralaste praktiken inom hårdrocksidentiteten då det är kring musiken hela identiteten
kretsar. Att Internet spelar en central roll för den här praktiken är också intressant. Som jag
nämnde ovan blir Internet i stort sett det enda alternativet när hårdrocksmusiken inte tas upp i
mainstreammedia eller av de flesta skivbutiker. Internet har med andra ord en stor del i den
här hårdrocksrelaterade praktiken.
Den andra praktiken som jag tar upp, att spela i band är en mycket intressant praktik. Utifrån
intervjuresultaten kan man ana sig till ett dialektiskt förhållande mellan den här praktiken och
hårdrocksidentiteten. Tre av de intervjuade började lyssna på hårdrock vilket i sin tur ledde till
att de började spela i hårdrocksband. Den fjärde intervjupersonen (Mahan) började istället
med musicerandet vilket tillslut ledde in honom på hårdrocksmusik, vilket i sin tur ledde in
honom i hårdrocksidentiteten. När förhållandet mellan musicerande och hårdrocksidentiteten
är etablerat förstärker de varandra; de spelar i band för att de är hårdrockare och de är
hårdrockare för att de spelar i band. Låt oss säga att en hårdrockare spelar i ett band. Hans
bandspelande förstärker hans identitet som hårdrockare, som i sin tur förstärker hans vilja att
delta i praktiker, och så vidare. Om en person spelar i ett band med andra människor är det
också mycket osannolikt att han helt plötsligt slutar tycka om musikstilen. Intervjuerna visade
35
snarare på det motsatta, att en person kan börja lyssna på en musikstil, som han från början
inte tyckte om, på grund av att han började spela i ett band.
Den sista praktiken, att gå på konserter, går att koppla samman med båda de andra två
praktikerna. Från intervjuerna kunde jag se framför allt två anledningar till varför de fyra
intervjupersonerna går på konserter. Den första anledningen är egentligen bara en annan form
av den första praktiken, det vill säga att lyssna på hårdrocksmusik. Den andra anledningen är
förknippad med den andra praktiken, att spela i band. Att se andra band framföra sin musik
fungerar som en inspirationskälla för det egna bandet. Om vi följder resonemanget jag för
ovan innebär det här att konserterna i sin tur att ytterligare befäster hårdrocksidentiteten.
36
Referenslista:
Litterära källor:
Berger, P.L. & Luckman, T. (1979): Kunskapssociologi. Wahlström & Widstrand, Falun
Bjurström, E. (1997): Högt & Lågt: Smak och stil i ungdomskulturen. Boréa Bokförlag, Umeå
Bocock, R. (1993): Consumption. Routledge, St. Ives Place
Burkitt, I. (1991): Social Selves. Sage Publications, Bristol
Denscombe, M. (1998): Forskningshandboken – för småskaliga projekt inom
samhällsvetenskaperna. Studentlitteratur, Lund
Dyer, C. (2006): Research in Psychology. Blackwell Publishing, Singapore
Farr, R. M. (1996): Social Psychology. Blackwell Publishing, Oxfordshire
Fornäs, J. (1995): Cultural Theory & Late Modernity. Sage Publications, Thousand Oaks,
Kalifornien
Häll, L. (1998): Rockens Roll för Tjejer. Centrum för kulturforskning, Växjö
Jenkins, R (1996): Social Identity. Routledge, Suffolk
Johansson, K.G. (1999): Rockens århundrade. Warner/Chappell, Sundbyberg
Johansson, T. (1999): Socialpsykologi. Studentlitteratur, Lund
Mathiesen, T. (1978): Den dolda diciplineringen, Surte
Mathiesen, T. (1989): Den dolda disciplineringen. Bokförlaget Korpen, Göteborg
37
Schütz, A. (1999): Den sociala världens fenomenologi. Diadlos, Uddevalla
Stainton Rogers, W. (2003): Social psychology: Experimental and critical approaches.
McGraw Hill, Glasgow
Rubin, H. J. & Rubin, I. S. (1995): Qualitative Interviewing. Sage Publications, USA
Stevens, R. (1998): Att förstå människor. Studentlitteratur, Lund
Strage, F. (2005): Fans. Natur och Kultur, Stockholm
Vinthagen, S.: Teorier om makt: Försök till nytolkning av makt.
www.vapenexport.nu/texter/teorier.shtml
Winther Jorgensen, M. & Phillips, L. (2000): Diskursanalys som teori och metod.
Studentlitteratur, Lund
(2004): The guitarists book of Heavy Metal. Future Publishing, Bath
(1993) Beat #2. http://www.users.globalnet.co.uk/~jasen01/warsongs/euronymous2.htm
(1999-05-28) Rollong Stone Magazine. New York
Icke-litterära källor:
Judas Priest (1978): Stained Class. Colombia
Judas Priest (2001): Behind the music. VH1
Kiss (2002): The very best of.. Mercury
The Haunted (2005): Revolver. Century Medi