1MOSAIK 20:2

TROLLSLÄNDEFÖRENINGEN FEM ÅR 2020JOURNAL OF THE SWEDISH DRAGONFLY SOCIETY

MOSAIKM E D L E M S B L A D F Ö R T R O L L S L Ä N D E F Ö R E N I N G E N

2/20

ATT ÄTA ELLER ÄTAS • TROLLSLÄNDOR I SPANIEN • BOKEN NÄRKES TROLLSLÄNDOR • MINNESBILDER • MONSUNTROLLSLÄNDA HÄRNÄST? • NY ART I FINLAND

2 MOSAIK 20:2

Trollsländeföreningen • c/o Magnus Billqvist • Idrottsvägen 2 • 243 72 Tjörnarpwww.trollslandeforeningen.se • Bankgiro 5095-8826 • Swish 123 371 74 36

RedaktionenMagnus Billqvist • Tjörnarp • 070/96 41 443 • magnus.billqvist@gmail.comMoa Pettersson • Kattarp • moa_pettersson_89@hotmail.com

StyrelsenMagnus Billqvist, ordförande • Tjörnarp • 070/96 41 443 • magnus.billqvist@gmail.comIngela Gustafsson, vice ordförande • Grimslöv • ingela.gustafsson@gmail.com Kerstin Dalman • Uppsala • kerstin.dalman@gmail.com Johan Grudemo, kassör • Göteborg • johan.grudemo@hotmail.comAnnica Nettrup, sekreterare • Klågerup • annica.nettrup61@gmail.comOla Elleström • Malmö • ola.ellestrom@gmail.comPer Karlsson Linderum • Sköllersta • per.karlsson.linderum@gmail.com

Du vet väl att vi har en del regionala kontaktpersoner också? Se vår hemsida under Kontakter.

Omslagsarten: Blågrön mosaikslända Aeshna cyanea av Ingrid Sandberg. Se fler av Ingrids bilder i Kåseriet s. 42.

2

FÖRORD

Välkommen till MOSAIK; det namn som medlemsbladet framöver kommer att gå under! I detta nummer hittar du rapporter från juliträffarna, vilka lockade en bra bit över 100 personer och gav blodad tand för fler koordinerade utflykter framöver. Du hittar en matig artikel om trollsländor

som äts och äter andra arter, en ny serie om möjliga, kommande svenska arter, ännu ett resereportage, en förhandstitt på boken om Närkes trollsländor och ett nytt kåseri. Du hittar också kallelse till det uppskjutna årsmötet och inbjudan till kurser och ännu lite mer.

På grund av årets svårigheter att arrangera aktiviteter kommer ett tredje medlemsblad att komma ut redan i vinter. Vi kan redan nu flagga för en del av dess innehåll. Det blir i vanlig ordning en diger sammanställning av årets nya landskapsfynd, ett fantastiskt år med många nya fynd och med flest rap-porter under ett år någonsin. Vi redovisar antal rapporter per provins och trender i rapporteringen. Vi tar också en titt på i vilka kommuner det setts flest trollsländor. En redogörelse för utvecklingen för och fyndbilden av klarblå mosaikslända blir det också liksom en efterlysning av övervintringsplatser för vinterflickslända. Det blir fler resmål och serien om nya arter som kan dyka upp fortsätter.

Vi välkomnar alltid bidrag till Mosaik, såväl önskemål, glada tillrop, synpunkter på innehållet och egna bidrag. Vi söker också fortsatt fler som vill vara med i redaktionen.

För styrelsen och redaktionen,

3MOSAIK 20:2

UR INNEHÅLLET

Ny serie: Next stop Sweden?Trollsländor kan flyga mycket långa sträckor och det sker en fortsatt expansion söder- och österifrån. Mycket kan därför hända snabbt. I denna nya serie berättar vi om arter som inte setts i Norden och som

oftast saknas i ”våra” fälthandböcker men som kan dyka upp här redan idag.

31

Kåseriet: Minnesbilder”Så det jag lärt mig i år är: En ska aldrig ge upp. Plötsligt händer det!” I Kåseriet bjuder vi in medlemmar att fritt kåsera kring troll-sländor. Det kan vara en särskild art man fastnat för, hur man föll

för trollsländornas charm, en annorlunda upplevelse, vänner man fått genom intresset, en dråplig utflykt: kåsören bestämmer själv. Den här gången väl-komnar vi Ingrid Sandberg.

42

Resmålet: södra och centrala SpanienSå länge Corona styr våra liv kan vi mestadels bara drömma om att ge oss ut och resa. Vår serie om trollsländeresor går dock vidare, och denna gång drömmer vi oss till södra och centrala Spanien,

som bjuder på så väldigt mycket, inte bara trollsländor.

18

Vinterflickslända ny i två grannländerBland kortnotiserna denna gång hittar du bland annat att Danmark och Finland har fått en ny art och att en ”nygammal” art har rönt nyvaknat intresse i Italien. Under nya vinjetten Medlemsnytt (s. 34)

finns kursinbjudningar, årsmöteskallelse och lite till.

30

Boken om Närkes trollsländor är på gNärkes Insektsförenings atlasinventering av landskapets trollsländor slutfördes under året. Resultatet presenteras i en kommande bok: Närkes trollsländor. Mosaik har fått utdrag från boken och pre-

senterar i detta nummer en av de 53 trollsländearter som redovisas i boken.

36

Över 100 deltagare 18 och 19 juliI Coronakrisens spår tvingades vi ställa in sommarlägret, men som ett litet plåster på såren skedde koordinerade aktiviteter på flera platser i landet. Här berättar några av deltagarna om helgens upp-

levelser och bilder från flera av platserna förmedlar arter som sågs.

04

Att äta eller ätas, det är fråganDet är inte ett enkelt liv att vara trollslända. Riskerna är många: bli uppäten, skadad, fastna i ett spindelnät, vingarna vecklas ut fel, drunkna och så vidare. Magnus Billqvist berättar med hjälp av

inkomna bilder om farorna i trollsländornas värld.

08

4 MOSAIK 20:2

Trollsländedagarna 18–19 juli

Under senvåren insåg vi att vi på grund av Corona måste ställa in årets sommarläger. Det var inte ett lätt beslut, lägren är våra allra mest uppskattade aktiviteter, men det fanns inget val. Reserestriktioner-na lättades det lite på allt efter som och därför beslöt styrelsen sig för att åtminstone göra något under den tilltänkta lägerhelgen. Ett upprop gick ut och det hörsammades: 18 och 19 juli kunde vi tack vare hängivna medlemmar bjuda in till träffar i flera landskap. Med utgångspunkt från Floda kommer här några betraktelser, bilder och annat från helgen: tack till alla som tog emot deltagare, skickat foton

och förstås till alla er som var med. Totalt deltog en bit över 100 personer!

Längs Säveåns kant vid Tullängens idrottsplats samt Ljungsmossen i Floda

Det blev faktiskt fyra besöksplatser totalt om man räknar in pubbesöket vid Garveriet i Floda där vi fann två nya arter medan vi väntade på ölen på uteserveringen. Vi började vid Tullängens bro (lätt molnighet) med 16 deltagare med blanda-de kunskaper, ålder och härkomst. Där kikade vi på flygande jungfrusländor av båda arterna samt stenflodtrollslända med kikare. Guider var Christina och Thomas från Vänersborg samt Lena och jag från Floda.

Vi fortsatte längs ena kanten och fångade dessa arter för närmare studier. Det rörde sig en del folk i området som nyfiket undrade vad vi syss-

lade med. Två stockholmare anslöt till gruppen och följde med en stund uppströms ån. Vi tittade

Ljungsmossen är näringsfattig gungflymosse med sileshår, klockljung samt blommande myrliljor. Här sågs det många trollsländor knutna till denna spännande miljö. Foto: Håkan Jernehov.

”18 personer deltog i Sörmland där blå kejsartrollslända nog var höjdpunkten.”

Jonas Myrenås

5MOSAIK 20:2

på olika flicksländor som flodflickslända och röd flickslända. En blodröd ängstrollslända hamnade i Thomas håv. Förvånansvärt få fyrfläckade troll-sländor flög och trots Thomas ambitioner med håven gick de fria.

Vi återvände till bilarna och tog adjö av några av deltagarna och fortsatte mot Ljungsmossen som är en helt annan miljö. En näringsfattig gungfly-mosse med sileshår, klockljung samt blommande myrliljor. En fiskfri vattengöl med en blåsvart vat-tenspegel. Vita och gula näckrosor växer sparsamt längs kanterna. Här flyger brun mosaikslända och blodröd ängstrollslända i ytterkanterna till sko-gen. Myrtrollslända samt nordisk kärrtrollslända

har fullt upp med äggläggning i gölen. Ovanför flyger fyrfläckad trollslända, guldtrollslända samt metalltrollslända. Längs kanterna hittar vi bland annat pudrad smaragdflickslända, sjöflickslända samt ljus lyrflickslända.

Nu har alla deltagarna fullt upp med att fota, kolla på detaljer och fråga om olika utseenden och beteenden. Solskenet har ökat och aktivi-teten på både trollsländor och deltagare likaså. Vi återvänder varma och svettiga till bilarna och säger adjö till några deltagare.

Resten av gänget går till en beteshage intill där det finns en liten nybildad damm som vi kall-ar Hästgölen. Det är väverikt med obefintlig växtlighet runt om förutom nysått gräs. Där hittar vi tre stora breda trollsländor samt två

fina mindre kustflicksländor. Nytt kryss även för några rutinerade i sällskapet!

Vi avslutade dagen med pubbesöket som också det var givande med större rödögonflickslända samt kungstrollslända. Totalt fick de mest enträgna se 20 olika arter.

/Håkan Jernehov

Trollsländor på näsan blev något av ett tema i Skåne. Till vänster en blå kejsartrollslända på Mari. Foto: Magnus Billqvist. Till höger: I Småland visade Ingela Gustafsson trollsländor vid Huseby bruk. Foto: Linda Ekström.

”Det kändes som om det blev en lyckad aktivitet och att alla deltagare var nöjda med det som de fick uppleva. Jag tror att alla fick med sig ”något nytt

från trollsländevärlden.”Christina Sandblom

6 MOSAIK 20:2

Längs Tjörnarpssjön i SkåneI skånska Tjörnarp dök det upp 62 personer, eller var det kanske ”bara” 49? Om det var på grund av hemester, att det var länge sedan man hade möjlighet att träffa likasinnade eller att vi anpassat tidpunkt och plats till ankommande regionaltåg, eller allihop vet jag inte. Många var vi åtminstone! Mörka moln såg hotfulla ut men det föll lyckligtvis över till vår och trollsländornas favör.

Efter introduktion till trollsländor med hjälp av såväl en gummitrollslända som infångande flicksländor vid stationen gav vi oss ut, spridda över blåbärsris, taskigt underhållna bryggor (som någon fick erfara!) och torvgravar. Flera hade håv och snart hade vi flera trollsländor att visa upp. Fyrfläckad trollslända och större sjötrollslända

”På Öland kom det en person...men vi hade en trevlig stund!”

Helena Lager

kunde plåtas på både näsor och kläder.

Vi promenerade vidare mot Kyrkviken av Tjör-narpssjön och på vägen kunde större kustflick-slända studeras och några hade tur och fick se kilfläckslända. Vid Kyrkviken var det både gott om plats för Corona-anpassad fika och trollsländor. Snabbt håvades metalltrollslända och gulfläckad glanstrollslända in och kunde förevigas sida vid sida: pedagogiskt värre. En hona blå kejsartroll-slända blev dagens häftigaste art i handen och Mari var modig och fick den på näsan.

Efter det började vi avrunda men ett gäng stan-nade kvar och fortsatte spana in jungfrusländor, ängstrollsländor med mera. Mycket lyckat och mycket uppskattat!

/Magnus Billqvist

Foto på detta uppslag: större rödögonflickslända, citronfläckad kärrtrollslända och deltagare i Södermanland: Roland Ols-son. Metalltrollslända i Skåne: Magnus Persson. Gulfläckad glanstrollslända och fyrfläckad trollslända i Skåne: Peter Jönsson.

STÖRRE RÖDÖGONFLICKSLÄNDA

METALLTROLLSLÄNDA GULFLÄCKAD GLANSTROLLSLÄNDA

”Vi var åtta personer som samlades söder om kanalen vid Huseby bruk den 18:e juli. Tillsammans såg vi 16 arter trollsländor: blåbandad- och blå jungfruslända, flod-, större kust-, mörk lyr-, ljus lyr-, större rödögon-, pudrad smaragd- och kraftig smaragdflickslända, brun mosaikslända, metall-, större sjö-, fyrfläckad-, blodröd

ängs-, tegelröd ängs- och gulfläckad ängstrollslända”. /Ingela Gustafsson

7MOSAIK 20:2

STÖRRE RÖDÖGONFLICKSLÄNDA

GULFLÄCKAD GLANSTROLLSLÄNDA

FYRFLÄCKAD TROLLSLÄNDA

CITRONFLÄCKAD KÄRRTROLLSLÄNDA

NÅGRA AV DELTAGARNA I SÖRMLANDNÅGRA AV DELTAGARNA I SÖRMLAND

”På Tjörn regnade det bort, men ”På Tjörn regnade det bort, men det gick att se trollsländor ändå!”det gick att se trollsländor ändå!”

Kristoffer NilssonKristoffer Nilsson

8 MOSAIK 20:28

9MOSAIK 20:2

Att äta eller ätas

Vad som utgör faror i trollsländornas liv fascinerar många, det är helt enkelt farligt att vara trollslända. Är det inte andra, större trollsländor som lurar runt trädet eller grästuvan så är det spindelnät, hungriga ärlor eller till synes beskedliga, guppande gräsänder. Och ve den trollslända som hamnar i gräs där my-

rorna hotar. Magnus Billqvist berättar om olika sätt för hur trollsländornas liv kan upphöra.

TEXT: MAGNUS BILLQVIST • FOTO: SE RESPEKTIVE BILD:

Livet som larv”Är det sant att trollsländor bara lever i en dag?” är en av de allra vanligaste frågorna alla får som berättar att de är intresserade av trollsländor. Frågan gäller uteslutande ”flygande trollsländor”, inte deras larver. Ni som läser detta vet säkert att de lever längre än en dag, och om man räknar in larvstadiet kan en del trollsländor leva i flera år. En del trollsländor, och kanske särskilt de som lever långt norrut, kan ha flera års utveckling innan det är läge att lämna vattnet bakom sig. De trollsländor som lever längst som imagos är vinterflicksländorna, vilka lämnar sin larvtillvaro under sommaren och sedan flyger uppemot ett år. Men manfallet är förstås stort för alla trollsländor, inte minst under larvstadiet.

Under vattnet är det allt annat än en säker tillvaro

att vara en trollsländelarv. Fiskar, groddjur och dykarskalbaggar är bara några exempel på rovdjur som äter larver. Även andra trollsländelarver äter dem, till och med mindre individer av samma art. De är ju opportunister och tar det som erbjuds. Hot kommer också ovanifrån genom olika fåglar som häger, sothöna och kungsfiskare som inte tackar nej till en larv eller två. Inte konstigt att många arters larver gör sitt bästa för att gömma sig i grumligt bottensubstrat eller i tät vegetation.

Steget upp är farofylltDet mest riskabla momentet i en trollsländas liv är steget upp från vattnet när larven är färdigut-vecklad. Först ska den lämna den miljö den försökt gömma sig i, vilket kan innebära att den måste simma i öppet vatten. Sen ska den hitta något att

Föregående sida: En hanne större sjötrollslända Orthetrum cancellatum med ett skadat öga äter en blodröd ängstroll-slända Sympetrum sanguineum. Ögat har sannolikt skadats när den var teneral, men det verkar inte hindra den att jaga framgångsrikt. Foto: Jonas Myrenås. Nedan: en sothöna matar en unge med en trollsländelarv. Foto: Christer Gustafsson.

10 MOSAIK 20:2

klättra upp på, som ett strå, en stolpe eller en strand, kanske till och med krypa fram på marken flera meter för att hitta ett träd eller en vägg att klättra upp på. Under hela denna process är larven så gott som helt exponerad och ett lätt byte för många hungriga rovdjur.

Att ta sig upp är ändå endast det första steget, det andra är att ta sig ur själva larv-huden. Här strandar många trollsländor vilka fastnar med någon kroppsdel som gör att denna stelnar inne i skalet. Eller så sitter något i vägen, ett vasstrå exem-pelvis, som gör att en eller flera vingar stelnar i ett skrynkligt läge. Då kan den inte flyga och svälter ihjäl om inte den blir ett lätt byte.

När de lämnar huden är de så kallat tenerala och i detta stadie är de mjuka och känsliga. Om det blåser kan de trilla av pinn, bokstavligen, och falla i vattnet. Mjuka som de är drunknar de då lätt eller blir uppätna av fiskar. Om de sitter direkt på marken kan myror överfalla dem och de har då ingen chans att komma undan i tid utan blir bit för bit levande uppätna.

För de trollsländor som finns i närings-fattiga miljöer som myrar tillkommer ännu ett hot. Jag tänker på olika arter av sileshår, som på sina håll kan bilda veritabla mattor med kladdiga, klibbiga droppar vilka enkelt fångar inte minst flicksländor. Särskilt verkar trollslän-dor som just lämnat vattnen bli offer för sileshår, vilket kanske beror på att sileshåren helt enkelt är vanliga just där sländorna lämnar sina larvhudar.

Även egentliga trollsländor, och då sär-skilt de minsta arterna, som myrtroll-slända Leucorrhinia dubia och svart ängstrollslända Sympetrum danae, ser

1: En tidig mosaikslända Brachytron pratense och 2: en tundratrollslända Somatochlora sahl-bergi har fastnat i sina larvhudar och kommer inte att kunna flyga.

3: En hona tvåfläckad trollslända Epitheca bim-aculata har under lämnandet av larvhuden suttit inne i vegetation och vingar och bakkropp har stelnat fel och omöjliggör därför flykt. Foton: Magnus Billqvist.

1

2

3

11MOSAIK 20:2

jag ibland sitta fast i sileshår. Båda de två arterna är vanliga i näringsfattiga miljöer och sitter gärna på marken. Ännu större arter som också är vanliga i samma mil-jöer, har jag aldrig sett i sileshår. De sitter inte på marken i samma utsträckning, men åtminstone honor av gungflymosa-ikslända Aeshna subarctica och mindre glanstrollslända Somatochlora arctica som lägger ägg inte i vatten utan i blöt vitmossa, borde kunna falla offer för sileshår: har du sett något sådant?

FåglarMånga fåglar fångar trollsländor och särskilt de tenerala sländorna som läm-nar sina larvhudar lever farligt. De är mjuka och kan inte flyga iväg, något man kan se sädesärlor utnyttja. Ärlorna kan hoppa mellan olika strån i vassen och fullständigt proppa näbben full av inte minst tenerala flicksländor. Forsärlor verkar älska jungfrusländor, ett bevis för det är inte minst de högar med vingar de kan lämna efter sig. Det måste vara rena snabbmatsköket, för är det ett attraktivt revir för jungfrusländor så kommer det snabbt att anlända nya hannar för att ta det i besittning. Och där kan forsärlan bara sitta och invänta att nästa godbit kommer inflygande. Inte konstigt det kan samlas högar med skimrande jung-frusländevingar på sådana ställen.

Alla som tittat på de större trollsländor-na vet hur otroliga flygare de är och de som försökt fånga mosaiksländor med håv vet hur skickliga de kan vara att undanmanövrera hot. Icke desto mindre finns det flera fågelarter som är specia-lister på att fånga flygande trollsländor. Lärk-, sten- och aftonfalk plockar till synes enkelt trollsländor i luften och knipsar snabbt av vingarna och slukar resten av sländan i ett nafs.

4: En sandflodtrollslända Gomphus vulgatissi-mus har under förvandlingen blivit ett offer för skogsmyror.

5, 6: En svart ängstrollslända Sympetrum danae och en dvärgflickslända Nehalennia speciosa har fastnat i sileshår. Foton: Magnus Billqvist.

4

5

6

12 MOSAIK 20:2

Det är inte slut där, väldigt många fler fåglar tar gärna trollsländor om tillfälle ges. Koltrast är en storslukare, det har säkert många sett som har trädgårdsdamm med trollsländor. En kanske mer oväntad sländätare är gräsand, som sävligt simmar runt men som plötsligt kan göra explosiva utfall och fånga flygande trollsländor som inte inser faran och kommer för nära.

Insekter och spindlarNu är det förstås långt från endast fåglar som utgör hot mot trollsländorna under den tid de flyger. Det finns en uppsjö av insekter som gärna knaprar i sig trollsländor. Bålgeting är en tuff krabat som ibland ses ge sig på så stora arter som mosaikslän-dor. Vårtbitare verkar tycka att flicksländor är smaskens. Rovflugor av olika slag suger gärna i

Ovan: Lärkfalkar är experter på att fånga flygande trollsländor och äta dem i flykten. Foto: Anders Björkengren.

Nedan till vänster: Det går åt många sländor för att föda upp koltrastungarna. Foto: Mattias Hammar.

Nedan till höger: Sädesärlor fångar inte endast flicksländor utan kan även ge sig på lite större arter, som kärrtrollsländor och som här en guldtrollslända Cordulia aenea. Foto: Christer Gustafsson.

13MOSAIK 20:2

1: En större sjötrollslända Orthetrum cancellatum och 2: en tegelröd ängstrollslända Sympetrum vulgatum har fastnat i gamla spindelnät. Foto. Magnus Billqvist.

3: En hona svart ängstrollslända Sympetrum danae utgör middag för en spindel. Foto: Christer Gustafsson.

4: En grön vårtbitare tuggar långsamt i sig en större rödö-gonflickslända Erythromma najas. Foto. Magnus Billqvist.

5: En hona av rovflugan Eutolmus rufibarbis har fångat en tegelröd ängstrollslända Sympetrum vulgatum. Foto. Magnus Billqvist.

sig innehållet i trollsländor, allt från flicksländor till större arter som ängstrollsländor.

Spindlar och spindelnät tar varje säsong stora skaror troll- och inte minst flicksländor. Spind-

1 2

3

54

14 MOSAIK 20:2

larnas nät är väldigt effektiva och fångar byten även långt efter att spindeln som spunnit nätet lämnat det bakom sig. En art här hemma som jag ofta ser i spindelnät är sjöflickslända Enallagma cyathigerum, medan jag utomlands ofta gått på ”mörk smaragdflickslända” Lestes macrostigma som fångats i spindelnät. Det är säkert bara en slump att jag sett just de arterna, som lokalt kan vara mycket numerära. Även en del egentliga trollsländor fastnar i nät, åtminstone upp till större sjötrollslända Orthetrum cancellatum och olika ängstrollsländor.

Släkten är värstTrollsländor är rovdjur och världens kanske mest effektiva sådana. Att de då också gärna äter sig mätta på andra trollsländearter är inget konstigt eller oväntat, de är ju rovdjur och tar vad som ges. Mest tänker man kanske på de att de riktigt stora arterna, som mosaiksländorna, fångar mindre arter. Blå kejsartrollslända Anax imperator sägs vara riktigt glupsk och fyrfläckad trollslända Libellula quadrimaculata går ofta ner. Undrar ändå om

inte vassmosaikslända Aeshna serrata åtminstone här i Sverige tar priset, då den setts ta även andra mosaiksländor.

Men det är inte bara de allra största trollsländorna som äter mindre arter. Större sjötrollslända Ort-hetrum cancellatum är en riktig trollsländejägare som tar både flicksländor och egentliga trollsländor, de senare åtminstone så stora som ängstrollsländor (se bild XX). Flera av flicksländorna ger sig på sina, om än inte särskilt mycket, mindre släkting-ar. Man kan tänka sig att samtliga arter, utom de allra minsta, tackar och tar emot om en mindre art dyker upp i blickfånget. De allra minsta arterna hittar väl helt enkelt inte några kusiner i passande storlek att ge sig på.

Att större rödögonflickslända Erythromma najas äter mörk lyrflickslända Coenagrion pulchellum är nog inget ovanligt. Att smaragdflicksländor som pudrad eller kraftig Lestes sponsa & L. dryas äter mindre flicksländor möjliggörs förstås av att de är något större än de allra minsta. Det kan vara en tillfällighet, men den enda art jag själv sett som verkligen gett fog för att kallas för kannibal, är

Nedan: Kraftig smaragdflickslända Lestes dryas äter på mindre smaragdflickslända L. virens. Foto. Claus Rueffler.

Nästa sida 1: Blå kejsartrollslända Anax imperator med fyrfläckad trollslända Libelulla quadrimaculata. Foto: Mats Engquist.

2: Tidig mosaikslända Brachytron pratense tuggar på ljus lyrflickslända Coenagrion puella. Foto: Magnus Billqvist.

3: Fyrfläckad trollslända Libelulla quadrimaculata avbryter tandem av sjöflickslända Enallagma cyathigerum. Foto: Christer Gustafsson.

4: Större rödögonflickslända Erythromma najas äter mörk lyrflickslända Coenagrion pullchellum. Foto: Magnus Billqvist.

5: Större kustflickslända Ischnura elegans äter en av samma art. Foto: Magnus Billqvist.

Se också större sjötrollslända äta en ängstrollslända på s. 8.

14

15MOSAIK 20:2

1

2

4

3

5

15

16 MOSAIK 20:2

större kustflickslända Ischnura elegans. Av de bil-der jag fått genom upprop är det också där endast denna art som förekommer ätandes på artfränder. Släkten är värst!

Slitage, parasiter och parningEn trollslända som lyckas hålla sig vid liv länge, i flera veckor, sliter på sin kropp, inte minst vingar-

na tar stryk. Revirstrider sliter, liksom att flyga in och ut ur vegetation. Det senare gör många arter för att jaga undan konkurrenter, leta efter honor, lägga ägg eller jaga föda. De arter som lägger ägg i vattenaloe ger sina larver ett bra skydd men samtidigt är det lätt att skada vingarna då aloens blad är taggiga. Detta ses särskilt på honor av grön mosaikslända Aeshna viridis, som under sin

Ovan: En hona höstmosaikslända Aeshna mixta som drunknat, kanske i samband med parning? På henne sitter dammsnäckor av något slag. Nedan: En mycket sliten hanne av höstmosaikslända Aeshna mixta. Foto. Magnus Billqvist.

16

17MOSAIK 20:2

levnadstid upprepade gånger kan behöva krypa upp och ner i aloens strut. Äggläggningen kan utgöra en fara för de arter som lägger ägg i vatt-net. Där lurar ju inte minst grodor och fiskar.

Flera arter mosaiksländor kan ses flyga lågt in och ut i vegetation, särskilt i sämre väder. Runt knuten hemmavid ser jag ganska ofta brun såväl som blågrön mosaikslända Aeshna grandis & A. cyanea använda denna taktik. Särskilt blågrön mosaikslända gör det även i lätt regn. Detta gör de för att skrämma upp insekter som i det sämre vädret inte är lika aktiva som annars.

Parning i sig kan också slita på vingarna då de under akten kan attackeras av artfränder. Ju mer sliten en individ är, desto svårare blir det att fånga mat. Ibland ser man trollsländor vars vingar är fullständigt söndertrasade, en del av dessa kan mycket väl dö av svält, eller vara enklare att fånga för en fågel. En trollslända som inte kan flyga kan heller inte komma undan exempelvis myror.

Drunkning har jag redan nämnt som en fara vid förvandlingen från larv till teneral. Drunkning är också en ganska vanlig dödsorsak vid parning eller revirstrider. De flesta trollsländor verkar inte ha några som helst problem att ta sig upp från vattnet, men det förutsätter att det finns något att klättra upp på. En trollslända som hamnar i vattnet långt ut från stranden eller där det saknas flytvegetation kan drunkna, eller bli ett lätt byte för fisk.

Slutligen bara några ord om parasiter. Som alla andra insekter är trollsländorna drabbade av parasiter av olika slag, både utvändiga och invändiga. Det är de utvändiga vi ser, och även om dessa inte vill döda sin värd kan de påverka dem negativt. Ibland ser man trollsländor som är fullständigt översållade med kvalster eller svidknott, klart att det måste påverka dem att flyga med en extra last försämrar jaktförmågan och gör det svårare att undkomma rovdjur.

Stort tack till alla som delade med sig av sina bilder, även till er vars bilder inte fick plats.

Vattenkvalster på hona (1) och hanne (2, 4) av spjutflick-slända Coenagrion hastulatum samt hona kraftig sma-ragdflickslända Lestes dryas (3). Foto. Magnus Billqvist.

1

2

3

4

17

18 MOSAIK 20:2Hanne av den i Europa mycket sällsynta sjötrollsländan Orthetrum nitidinerve.

18

19MOSAIK 20:2

RESMÅLET

Förutom undertecknad var Ola Elleström, He-lena Lager och Annica Nettrup med på resan, som inte följde en fast plan utan vi körde

istället med pragmatisk planering efter väder, tycke och smak. Vi tänkte förstås inte köra omkring på måfå, utan hade genom personliga kontakter, reserapporter, flygfoton och fyndportaler försett oss med lokaler för det vi helst ville se.

Vi flög till Sevilla där vi hämtade ut en hyrbil för att sedan lämna denna i Madrid. Det kostar lite extra, men å andra sidan slipper man åka tillbaka och kan på så sätt få ut mer av resan. Det borde rimligen gå att åka tåg till Spanien också. Det enda tråkiga med att besöka Spanien för trollsländor är

att man bör åka under sommaren för annars ser man väldigt få arter. Här kommer en berättelse baserat på denna resa, med lite mer än trollsländor som jag annars brukar hålla mig till.

28 maj: Första dagenEfter att ha hämtat ut hyrbilen i Sevilla drar vi österut för att nyttja de timmar som är kvar av dagen. När vi kör av från motorvägen och kom-mer mer ut i landskapet ses blåkråka, biätare och rödvingad vadarsvala. Vi stannar intill en extremt torftig park och knallar ner till Lavaderobäcken i utkanten av Marchena. Det känns lite som en soptipp, men vi ser direkt den kopparfärgade

Trollsländor i södra och centrala SpanienFör den som vill avnjuta ett resmål med en blandning av fantastisk natur, häftiga arter av olika slag och läcker mat, som dessutom ligger på rimligt avstånd, så är Spanien ett oerhört bra val. Besöker man dessutom landet i maj/juni så är det lågsäsong, och priser på och tillgång till logi därefter. Jag har varit i Spanien några gånger, både på familjesemester i ungdomen och på fågelskådarresor. För några år sedan var det dags för mig att för första gången åka dit för att se trollsländor, men också fåglar, övrig natur, mat och dryck i ett lagom tempo utan stress. Vårt fokus låg främst på trollsländor samt en del på några fåglar som någon eller några av oss inte sett innan. Det finns förstås oerhört mycket i Spanien att se som varken är fåglar eller trollsländor, panterlo och kameleont till exempel,

som vi också gärna ville se.

TEXT & FOTO: MAGNUS BILLQVIST

Vy över lagunen och betesmarkerna framför byn El Rocio som fungerar som utgångspunkt i Coto Doñana.

20 MOSAIK 20:2

svåråtkomliga, som vassjön Laguna de la Turquilla längs vägen. I ärlighetens namn är vi väl också lite för trötta, törstiga och hungriga för riktiga äventyr, så vi fortsätter. Calderonbäcken innehåller i alla fall vatten, men inga trollsländor. Men vi hänger inte läpp för det, för vi får med oss fina obsar av arter som kärrsköldpadda och sandtärna.

I Osuna shoppar vi loss mat för både stunden och frukost, innan vi kastar oss över den läckra Saladobäcken alldeles sydost om staden. Bäcken är mycket liten och utgör inte ens en rännil. Under och i anslutning till bron och på något ställe till hit-tar vi dock djuphålor som fortfarande höll vatten. Tyvärr är det nu rätt sent och det blåser en hel del, så de tilltänkta trollsländorna lyser helt med sin frånvaro. Det här är blott en av två lokaler vi hade för den sällsynta sjötrollsländan Orthetrum nitidinerve, men vi vet att vi kommer att passera här igen senare, när Ola gjort oss sällskap.

I Estepa tar vi in på ett skönt hak och knallar iväg för att hitta en öppen restaurang. Det gör vi också, men vi är alldeles för tidigt ute, köket öppnar tidi-gast 20.30, så vi hänger i baren så länge. Väntan är bra för aptiten men väntan visar sig också vara bra för restaurangen visar sig vara den kanske allra bästa på hela resan. Med panoramautsikt över hela dalen nedanför hänförs vi av lagrad öl, suverän rioja och trillande svart rödstjärtssång,

jungfrusländan Calopteryx haemorrhoidalis och den slanka sjötrollsländan Orthetrum chrysos-tigma som bjuder på riktigt fina obsar. Bäcken är tyvärr mycket svåråtkomlig på grund av branta kanter och mycket vegetation, så vi överger den rätt snabbt för andra äventyr.

Vi lyckas pricka siestan så inget är öppet, så trots torra strupar och tomma magar skådar vi oss vi-dare. Torra är också de småsjöar vi kollar av, eller

Överst den vackert kopparfärgade jungfrusländan Ca-lopteryx haemorrhoidalis. Hanne av den mycket slanka sjötrollsländan Orthetrum chrysostigma. Båda vanliga arter längs många typer av rinnande vatten.

21MOSAIK 20:2

helt ensamma i restaurangen. Först i efterhand fick vi av en slump höra, att restaurangen normalt är fullbokad sedan länge eftersom det vallfärdar folk dit för deras mat. Lågsäsong for the win!

29 maj: In i den naturliga katedralenMot sydost till Laguna de Fuente de Piedra, med tusentals större flamingos, men på stort avstånd, så lusten att leta efter den mindre flamingo som ska finnas där avtar snabbt. Det är en bra fågel-lokal visar det sig, med arter som skäggtärna och polyglottsångare.

Kaspisk bäcksköldpadda ses mycket fint, och efter en stund hittar vi även en del trollsländor. De flesta ses dock på håll, inifrån gömslena, vilket skulle visa sig vara ett återkommande tema på de platser där lokalerna iordningsställts för besökare. Det är helt enkelt svårt på många håll att komma åt vattnen. Karmintrollslända, mindre kejsartroll-slända, blå kejsartrollslända, bred trollslända och större sjötrollslända ses. På väg tillbaka får vi en kort närobs på en hona blåpannad sjötrollslända. En eller två minervaugglor håller hov kring par-keringsplatsen medan vi äter glass och dricker blaskigt automatkaffe.

Lunch intas i P-ficka intill Tebaravinen. Det är lite som att stiga in i en naturlig katedral. Det är rogivande med stillsamt, rinnande vatten, ekande fågelrop och hett i solen, samtidigt som vattnet svalkar. Algerisk sandlöpare ses fint, den första av många under resan. Alpseglare, blåtrast och alpkråka är nya och uppskattade fåglar. Mest upp-skattat är dock den bjärt orangeröda trollsländan Trithemis kirbyii, som kan ses på samma sten som sjötrollsländan O. chrysostigma och karmintroll-slända. Blå kejsartrollslända, blåpannad sjötroll-slända och mindre kejsartrollslända ses också.

I Villanueva de Algaidas tar vi in på Meson de Pistolas. Middag intas i lugn och ro och ännu en

gång är vi ensamma i restaurangen, som är minst sagt pikant och rustikt inredd med gamla redskap och uppstoppade djur.

30 maj: i Professor Drövels andaMot Rio Genil vid Cuevas Bajas. Platsen, som re-kats fram på flygbilder, visar sig utgöra ett gömsle med utsikt över floden. Den senare är här på båda sidor annars täckt av skog. Många nya researter uppenbarar sig före, under och efter frukosten i gömslet som trädgårdsträdkrypare och sydnäktergal.

Hanne av den bjärt orangeröda Trithemis kirbyii som i värmen sitter i så kallad obeliskställning med spetsen av bakkroppen riktad mot solen för att minimera att solens strålar når kroppen. Ovan: Del av Tebaravinen.

22 MOSAIK 20:2

Vi knallar runt i området där alla pölar utom en som syns på flygbilderna visar sig vara torra. Vi ser den bleka flodflicksländan Platycnemis latipes och kustflicksländan Ischnura graellsii.

Vi kör på vindlande småvägar genom olivodlingar mot Cuevas de San Marcos. Via Rute når vi Rio La Hoz, som rinner ut i en mycket tilltalande vik av dämmet Iznajar. Vi ser dock fler döda fiskar som flyter med buken upp än vi ser trollsländor, endast några enstaka större sjötrollsländor och ”bleka flodflicksländor” hittas. Vassångare surrar, turturduvor kuttrar, härfåglar ”uppar” och en pärlödla lapar sol på vägen.

Nästa planerade stopp är den nordöstra viken av Iznajar, men den visar sig vara omöjlig att nå på de vägar som syns på flygbilderna. Vi bestämmer oss för att vandra längs en bäck som rinner ut i viken. Det är svalt, fint, skuggigt och rätt spännande, känner oss inte lite som vi är i en episod av Professor Drövels hemlighet, men det är få trollsländor och bitvis svårforcerat och taggigt. Kungstrollslända av den fina, mer gula underarten algirica, och den vackra, kopparfärgade jungfrusländan C. haemorrhoidalis ses. Till slut tar det stopp, så vi går tillbaka trots att vi inte nått ut till viken.

Vi styr skutan mot väst och Coto Doñana. Vi handlar utanför Sevilla och ser dvärgörn och iberisk varfågel innan vi når El Rocio och tar in på Cristina, där vi har nöjet att få rum med utsikt över lagunen. I kvällningen går vi på promenad i omgivningarna och tittar på skedstork, purpur-

höna med mera. I blåsten har en del trollsländor tryckts in i strandkanten så karmintrollslända och vandrande ängstrollslända ses fint.

31 maj: Playa de ChameleonTill kören av svarta starar och trastsångare avnjuts lagunens fåglar från balkongen. Medan frukosten färdigställs tar vi en fotopromenad. Jag har besökt Rom, London, Porto med flera stora metropoler men inget kan mäta sig med fotogeniska lilla El Rocio. Flera dagar hade kunnat spenderas bara genom att fotografera här.

Efter frukosten bär det av till Rocinho vilket ligger väldigt nära, men då en bro är avstängd blir det ändå en längre tripp för att komma dit. Vi vandrar runt nästan helt ensamma från gömsle till gömsle. Många fina obsar av många snygga och fräcka arter som algerisk sandlöpare, makaonfjäril, enorma skalbaggar, trådsländan Nemoptera bipennis och fåglar som bronsibis och provencesångare. I vanlig ordning kommer man inte direkt åt vattnen, så frustrerande nog blir större sjötrollslända enda trollsländan här.

Vi testar att gå ner mot bron för att komma åt vattnet och utsikten mot El Rocio. Det senare går fint, men även här är det avspärrat, så vi får nöja oss med en dvärgrördrom och utsikten. Istället blir nästa stopp besökscentrat Acebuche, där vi med blåskator frikostigt delar med oss vår lunch och tar kaffe i centrat. Kustflicksländan I. graellsii ses i en pytteliten damm inne på gården.

Söderöver finns flera underarter av kungstrollslända, här algirica som har tydligt större gula tecken än vår. Till höger bäcken där den fotograferades.

22

23MOSAIK 20:2

Vi kör söderut och tar kustvägen västerut mot Hu-elva. Helena har turen att se skatgök från bilen, men det är tyvärr omöjligt att stanna just där. Tyvärr gör enorma sanddyner att vi inte ser havet längs sträckan, trots att vi har det alldeles intill. I Huelva navigerar vi oss igenom oljeraffinaderierna till salt-marsklandet och salinerna som utgör Marismas del Odiel. Det är ganska mycket fågel och allra bäst är en damm, där vi ser flera bra arter fint. Särskilt kul är marmorand och rödnäbbad trut. Antagligen är det sötvatten där, för många fåglar stannar till och tvättar sig innan de drar ut i marsklandet igen. Det blåser rejält, så trollsländorna hukar, men vi ser i alla fall större sjötrollslända, blå kejsartrollslända, mindre kejsartrollslända, karmintrollslända och vandrande ängstrollslända.

Vi tar oss ner till havet till playan nära El Portil för en riktig rövare. Vi har läst att europeisk ka-meleont gärna håller till i en speciell sorts buske och att det finns gott om de buskarna just här. Så

medan alla andra besökare plågar sig på stranden kollar vi av dessa buskar. Döm av vår förvåning och glädje när Annica efter bara en liten stund faktiskt hittar en kameleont! Vilken höjdare!

Tillbaka samma väg. Hungriga kör vi in i El Rocio och hittar efter några fruktlösa försök ett litet ställe alldeles intill lagunen där vi kan skåla och skåda samtidigt. Promenerar sedan en stund i El Rocio innan vi firar kameleont med en utsökt cava på Cristina. Endast sex arter trollsländor trots att dagen bestått i ständiga besök vid våtmarker. Det är frustrerande att man inte kommer åt vattnen, vi måste hitta andra platser de kommande dagarna.

1 juni: Men... den ska inte finnas här!Vi siktar på Jose Valverde och vägarna till och från som ska vara spännande. Det börjar med svartvingad glada i jordbruksmarkerna efter Vil-lamanrique. Diken ger lite trollsländor som större sjötrollslända och karmintrollslända. Risfält ger

Till vänster den fantastiska trådsländan Nemoptera bipennis, till höger en av alla närgångna blåskator. Överst: El Rocio.

23

24 MOSAIK 20:2

massor med skäggtärnor och någon mindre kejsar-trollslända. Det ser liksom dock bättre ut än vad det faktiskt är för trollsländor, men man kommer åtminstone åt dem ordentligt.

Vi lämnar jordbruksmarkerna och risfälten bakom oss och kommer ut i öppna, bitvis översvämmade marskland, det som här kallas marismas, igen. Första stoppet där ger mycket överraskande en hane av den mörka smaragdflicksländan Lestes macrostigma, en art vi helt räknat bort då det inte längre fanns några kända lokaler för arten i Spa-nien! Uppenbarligen har de fel, men var kommer den från, det ser inte alls ut som det ”ska”, då den sitter längs ett helt öppet, djupt och brett dike. Vi skulle dock snart bli varse detta. Samtidigt hittar Helena kamsothöna, vilka dock inte behagar visa sig ordentligt.

Vi kör vidare och stannar på måfå och det tar bara några minuter innan vi inser att vi har resans bästa trollsländestopp. 100-tals ”mörka smaragd-flicksländor” ses snabbt, och här ser det ut som det ska, med riktigt fina, grunda marismas. Då vi endast kan blicka över en bråkdel av området som utgör lämpliga miljöer finns här säkert tusen- för att inte säga tiotusentals individer. Kul!

Det är även i övrigt gott om trollsländor, varav många är helt nya på vingarna. Många och riktigt fina obsar fås av mindre smaragdflickslända (här nere är det nominatrasen ssp virens och inte ssp vestalis som hemma), vinterflickslända, höstmosa-ikslända, större ängstrollslända, ljusröd ängstroll-slända och vandrande ängstrollslända.

Här skulle vi kunna stanna länge, men vi är något stressade då vi ska hämta upp Ola i Sevilla. Vi drar därför vidare för ett kort stopp med kaffe på Jose Valverde, ett naturum-liknande center med allsköns information. Vi hinner i alla fall titta på hägerkolonierna och en mindre kustflickslända som irrat sig in i centrat. Markerna på båda sidor

av vägen ser efter centrat väldigt giftiga ut, och plötsligt är ormörn den vanligaste rovfågeln.

Planet är nästan i tid och snart är vi på väg alla fyra. Vi drar raka spåret ner till Acebuche för att ge Ola samma chans på blåskateobsar som vi haft, vilket också införlivas. Vi går en kort sväng ner till ett av gömslena som visar sig vara helt onödigt då där inte finns något vatten. Vi introducerar El Rocio för Ola och han får checka in på Cristina. Middagen intas och vi planerar kommande dagar och fräschar upp oss innan det är dags för kvälls-utflykt. Halv tio drar vi ut på nattskärrejakt längs vägar NO El Rocio. Bitvis stör trafiken men det hindrar inte oss från att mellan bilarna höra både nattskärra och rödhalsad dito.

2 juni: HettIväg till platsen norr om Jose Valverde där vi dagen innan såg ”mörk smaragdflickslända”. Det är fort-satt gott om trollsländor, mest den mörka, hundra-tals på flera stopp längs vägen. Höstmosaikslända, större ängstrollslända, ljusröd ängstrollslända, vandrande ängstrollslända, vinterflickslända, mindre smaragdflickslända, större sjötrollslända och en död brun kejsartrollslända.

På själva centrat har vi nu mer tid än dagen innan, så till kaffet kan vi nu i lugn och ro njuta av alla fåglar. En brunglada snor en ibisunge ur ett bo, karmintrollslända och mindre kejsartrollslända drar runt. När vi ser en ägretthäger har vi sett samt-liga hägrar inklusive dvärgrördrom från centrat.

Det är varmt, 30 grader redan innan lunch. Vi noterar med glädje att en massa fasader i Isla Mayor är målade med fåglar och annat relaterade till om-givningarna. Värmen är nu rätt påträngande vilket gör att promenaderna blir rätt korta, särskilt kring Cañada de los Pájaros, där vi egentligen tänkt lägga mer tid. Men vi ser kamsothöna väldigt fint innan vi tar oss över Guadalquivir på bilfärja i

25MOSAIK 20:2

Coria del Rio och kör på småvägar mot Espera. Vi ”roar” oss i bilen med att plocka fästingar och njuta av ett fräckt landskap tills vi parkerar för att gå runt kring Laguna Salada de la Zorrilla.

Det är fortsatt hett, så varmt så att flera trollslän-dor föredrar skuggan och andra, som den violetta Trithemis annulata, väljer att sitta i obeliskpo-sition. Tjockfot stöts och hörs ropa och någon rödhöna ses. Annars är det trollsländorna som här får all uppmärksamhet. Bland repriser som karmintrollslända, sjöflickslända och mindre kejsartrollslända ses den mycket fina långsträckta sjötrollsländan Orthetrum trinacria. Dagens favo-rit blir dock Brachythemis impartita, som charmar oss med sina bandade vingar och sitt speciella uppträdande, då den följer oss längs stigarna och hoppas vi ska stöta upp något smarrigt.

Laguna de Medina utgör nästa och dagens sista stopp. Det är nu rätt sent men fortfarande hett. Några svartvingade glador ses från bilen och feta majbaggar ses fint, liksom några fler av den bandade trollsländan. Annars är det rätt dött nu, så vi ger upp försöket att hitta fler trollsländor. Ganska hungriga, trötta och törstiga letar vi upp natthärbärge i Alcalá de los Gazules vid foten av bergen vi ska över i morgon. Det blir middag med gazpacho och på vildsvin, med sedvanlig artge-nomgång innan vi drattar i säng.

3 juni: Vackra floders dagSamling klockan åtta för en hastig kopp kaffe innan vi drog upp mot bergen på slingriga och långsamma vägar men med vackra vyer. Bitvis for vi genom lummiga och skogiga miljöer vilket gav nya researter som iberisk gransångare. Frukost intogs längs vägen med utsikt och trädnäktergal.

I Jimena de la Frontera blev det promenad längs Rio Hozgarganta och dess gamla akvedukter. En fin lokal, både för att där är spännande arter att se och för att platsen är estetiskt tilltalande. Omgivningarna är spektakulära, mycket vackra och artrika, med efterlängtade trollsländor som omslagsarten på fältguiden av Dijkstra, den nå-got kungstrollsländelika ”prakttrollsländan” Macromia splendens. Nytt är också den ljusröda flodflicksländan Platycnemis acutipennis, den klargula klubbtrollsländan Gomphus simillimus, pokalflickslända och mindre sjötrollslända. Flera arter utgör också repriser. Mest tid lades nog på att försöka plåta flygande trollsländor, främst ”prakttrollsländan”, förstås. Blåtrast och andalu-sisk murödla var andra trevligheter.

När vi kände att det var dags för nya vyer gick kosan åt nordost, till bron över Rio Guadiaro i San Pablo de Buceite. Här dippade vi, då ingen ”forstrollslända” Zygonyx torridus sågs, vare sig där eller någon annanstans. Det var troligen för

Föregående sida: europeisk kameleont. Överst t.v: hona av den mörkt blå smaragdflicksländan Lestes macrostigma. Ovan t.v: hanne av Brachythemis impartita, som oavsett vad fältguiden Dijkstra et al (2006) säger är den som förekommer i Europa och inte B. leucosticta. Till höger: den bjärt violettröda hannen av Trithemis annulata.

26 MOSAIK 20:2

tidigt, åtminstone att se dem vid vattnen. Annat trevligt bjöds det på dock, och inte minst togs många fina bilder här på arter som stenflodtroll-slända (ssp unguiculatus), både den röda och den violetta Trithemis, kopparfärgade jungfrusländan, ljusröd flodflickslända och karmintrollslända. Podaliriusfjäril och cettisångare fanns där också.

Vi tråcklade oss vidare på lite mindre och kurvi-gare vägar mot Gaucin, där vi letade oss ned till Rio Genal, som var ytterligare en länd plats för ”forstrollslända” som inte gav utdelning. Stenflod-trollslända, sjötrollsländan O. chrysostigma och den kopparfärgade jungfrusländan sågs förstås, vilka är tre av de nästan ständiga följeslagarna när man vandrar i och längs floderna här.

Dagens sista flodstopp gjordes OSO Algatocin, där vi vandrade upp i Hondobäcken. Här såg vi för första gången på resan den fina arten flodtroll-sländan Onychogomphus uncatus, stenflodtroll-sländans något större släkting, som var riktigt fotogenisk och nästan vägrade flyga, kändes det som. Promenaden uppströms bäcken bjöd återigen på spektakulär natur, med höga klippor på ena sidan och skog på den andra. Mot norr och innan Grazalema ser vi resans första svarta stenskvättor innan vi tog in för nattkvist.

4 juni: På spaning efter panterloVid åttasnåret stannar vi utanför Grazalema för att äta frukost och kolla av traktens seglare. Det är en magnifik utsikt vi står framför, fint frukostställe, med grågam som ny art för resan. Vi kör en dryg kilometer eller så innan vi stannar för att stensparv och lagerlärka ses intill vägen.

Vi testar flera rinnande vatten och något stillastå-ende, men det är antingen torrt, svårt att komma åt eller privat mark. Lite tröstlöst där ett tag. Vi fyller på med energi i form av kaffe och glass längs vägen, och då vänder oturen plötsligt. Den tar sig formen av en kungstrollslända som kommer fly-gande in i baren(!), en O. chrysostigma som sätter sig på en av blomkrukorna och en ”kopparfärgad jungfruslända” som fladdrar förbi mellan stolarna på uteserveringen. Bisarrt, men efter det gick allt som en dans.

Vi är dock lite distraherade av att vi måste vara på plats i skymningen i Sierra de Andujar, så vi tuffar skyndsamt vidare, nu mot nordost. Fina vyer och häcksparv ses längs vägen till Osuna, där vi åter ska besöka Saladobäcken, där vi var redan första dagen men inte såg en enda trollslända. Vi börjar med att besöka koordinaten för den rara sjötroll-sländan Orthetrum nitidinerve, som vi aldrig var

En mycket bra och sval strategi att se arterna som förekommer längs rinnande vatten är att helt sonika gå i vattendragen.

27MOSAIK 20:2

vid förra gången. Där är bäcken antingen helt torr eller svår att komma åt, med alldeles för hög och kraftig vegetation.

Vi nödgas därmed kolla stället vi kammade noll på förra gången, vilket verkligen känns sådär. Nu är där ännu mindre vatten än tidigare, men kanske är det just det som ”gör grejen”, för nu är där plötsligt gott om trollsländor intill bron! Flera O. nitidinerve ses fint, och oväntat nog även den lilla himmelsblå flicksländan Coenagrion caerulescens, som vi inte visste skulle finnas där. Dessutom flera repriser och Ola får äntligen även han se den bleka flodflicksländan Platycnemis latipes.

Nöjda och belåtna drar vi vidare mot nordost, mot Sierra de Andujar, där vi tar in på Los Pinos. Vi drar ut i nationalparken (spanska motsvarigheten) mot ställen med utsikt där vi ska spana efter panterlo i skymningen. Vi börjar med att gå runt lite kring bron över Rio Jándula, som ser riktigt fint ut för trollsländor. Det är lite sent dock, men stenflod-trollslända och några flodflicksländor ses ändå.

Vi spanar lo till hjärnorna blöder utan resultat, men det är enormt spännande och en oerhört fin kväll. Troligtvis den varmaste kvällen på hela resan, och från där vi står överblickar vi ett av troligtvis få ställen djur kan komma ner och dricka i floden, som vildsvin och hjortar. Rödhalsad natt-skärra spelar och en hane flyger nästan på oss i sin iver att klatscha med vingarna i flykten. Vi flyttar

på oss lite men ser ändå ingen lo. Kvällen är ändå magisk, det gör inget, det hade varit en sådan enorm bonus att faktiskt få se panterlo.

5 juni: Eufori!Efter en (stor) kaffe avfärd till Rio Jándula och frukost på picknickställe där blåskatorna inte är lika närgångna som de i Acebuche. Vi lämnar om-rådet för att köra mot Extremadura men ska först stanna till för att fotografera trafikskyltarna som varnar för att det finns panterlo i området. Då och där, klockan 10.02, mellan kilometerskylt 19 och 20, skulle vi bli varse hur adekvata de skyltarna är.

Inte alls långt från vägen, på höger sida, uppenbarar sig en panterlo. En riktig, vild och lös panterlo, mitt på ljusa dagen: grovhet! Annica tvärbromsar, och inifrån bilen ser vi hur den kommer närmare och närmare, för att som närmast ses på bara några meters avstånd med bara viltstängslet mellan den och oss. Kamerorna smattrar, för bilen är den inte det minsta rädd. Först när den försvinner runt ett hörn och vi lämnar bilen för att se mer av den, blir den rädd och sätter iväg i full fart och sedan ser vi den inte mer. Vilken grej! Vi nyper oss i armarna och utbrister glädjetjut!

Vi stannar till vid souvenirstället för att fira lon med kaffe, glass och losouvenirer, men får nöja oss med de två förstnämnda då affären inte har öppet. Vi har wifi och lägger ut bilder på lon,

Honan av den i Europa sällsynta sjötrollsländan med gulaktiga vingar som heter Orthetrum nitidinerve.

28 MOSAIK 20:2

tagna med mobilkamerorna, fortfarande något skakade. Eufori!

Vi sliter oss därifrån till slut och drar mot Rio Sotillo, strax söder om Azuaga. Trettio gåsgamar eller så hälsar oss välkomna. En hel familj iberiska varfåglar håller låda intill och en stor viperasnok försöker förgäves svälja en gigantisk fisk. Det ser helt bisarrt ut. Trollsländemässigt utgör den lilla gröna flodtrollsländan Paragomphus genei höjd-punkten, en art som visar sig vara ännu snyggare i verkligheten än på bild. Flera hannar ses, och totalt minst 14 arter. Västlig trädflickslända var också ny, annars var det idel repriser som pokalflickslända och den ljusröda flodflicksländan P. acutipennis. På lokalens pluskonto noteras också en familj rostsångare och en efterlängtad spansk kejsarörn.

Lunch intas i Azuaga innan vi fortsätter norrut mot stäppen där vi drar ut på småvägar. Det är helt otroligt mycket brun glada, kring 1000 ex. Vid Estanque de la Retama stannar vi till för trollsländor och inkasserar resans enda vandrande smaragdflickslända samt repriser som mindre sma-ragdflickslända och blå kejsartrollslända. Det är kvällning men det hindrar inte oss från att fortsätta skåda. Vi stannar när vi ser något spännande, som exempelvis stortrapp, som plötsligt bara står där och är så där häftig som stora trappar ju är.

Natthärbärge intas i Benquerencia de la Serena där resans bästa tapas, GT och artgenomgång utgör en perfekt avslutning på en närmast magisk dag.

Lagom runda om fötterna skrattar vi oss igenom artgenomgången och försöker ta in allt roligt vi sett under dagen.

6 juni: Närgångna gamarHalvåttakaffe innan vi drar ut på stäppen igen och frukost med utsikt. Minervauggla, svartbukig flyghöna, kalanderlärka med flera avnjuts. Förmid-dagen lades på att skåda på stäppen och leta efter fler roliga arter. I trakten av Caceres går vi en stund kring ett ”rekreativt centrum” och ser vandrande ängstrollslända och större sjötrollslända. Vi stan-nar till då och då men på trollsländefronten ger det inte mycket mer än ännu fler repriser.

Vi når Monfragüe och stannar – förstås – till vid Peña Falcon, där gåsgamarna flyger så nära att det ibland känns som de kom-mer för nära för kamerornas närgränser. Sen Portilla del Tietar som bjöd på ännu en gåsgamsodyssé, men inte på samma närhåll. Smutsgam – äntligen! – och inte mindre än tre gamla spanska kejsarörnar, varav en sågs riktigt, riktigt fint när den kom med mat till bo. Det är tyvärr väldigt blåsigt och svårt att hitta lä, så vi njuter inte jättelänge. Synd, kanske hade vi sett utter eller vitgumpsseglare annars, två arter som ofta ses här. Vi tar in på Hotel Rural Puerta de Monfragüe mitt i Mon-fragüesmeten så att säga. GT, middag, vin intas utomhus till ackompanjemang av herdesångare och grönfläckig padda.

7 juni: Äntligen Irene!Vi samlas för avfärd halv åtta och kör genom Monfragüe som kanske de första att göra så denna lördagsmorgon eftersom

det står hjortar och rödhöns på och längs vägen. Målet denna morgon är att se småtrapp, så vi kör mot stäppområdena kring Trujillo. Där stannar vi till på lämplig utsiktsplats och dukar fram en skral frukost. Efter att ha hört men inte sett spelande småtrapp, ser till slut ¾ av sällskapet en hane innan han försvinner bakom ett krön. I Santa Marta de Magasca tar vi kaffe- och kakpaus, sen bär det av norrut. Vi är nu mer ute efter trollsländor än vi varit de senaste 1-2 dagarna och självklart blir det därför svalare och något sämre väder. Vi är också en bit upp i berg så vi behöver den där solen nu.

Vi når Rio Hurdano, där det ser riktigt fint ut, men det är inte helt lätt att komma åt vattnet. Vägen

”Stopp, stanna, seriöst!” eller något sådant utropade Ola från bilen när denna anades och kom närmare och närmare tills endast viltstängslet separerade oss och den.

29MOSAIK 20:2

går nästan hela tiden parallellt med floden, så vi kör långsamt och stannar där det ser bra ut. På första stoppet, intill Cerezal, ser vi i alla fall för första gången den gulstjärtade jungfrusländan Calopteryx xanthostoma samt stenflodtrollslända och större ängstrollslända. Det ser fint ut men är något blåsigt och svalt.

Vi kör någon kilometer tillbaka österut och stan-nar där floden åter går alldeles intill vägen. Det är lite mer sol nu och trollsländorna håller inte oss på sträckbänken längre. Det är inte så individrikt, men ganska artrikt. Blåpannad och mindre sjötroll-slända, sjötrollslända, västlig trädflickslända, fler gulstjärtade jungfrusländor, karmintrollslända, den större stenflodtrollsländan O. uncatus såväl som den ”vanliga” stenflodtrollsländan roar oss efter lite trollsländetorka. En hanfärgad blå hona mindre kustflickslända fascinerar, men mest roar fina obsar på den orangefläckade trollsländan Oxygastra curtisii, som ser ut som en mix av en guldtrollslända och en kärrtrollslända. Hannar ses patrullera och en hona lägga ägg. I vanlig ordning lägger vi tid på att försöka få bra flyktbilder. Det går sådär. Det här var i alla fall en av de två mest önskade arterna vi hade kvar att se, återstår att se om den andra kan ses den också.

Tillbaka österut samma väg som vi kom. Klockan

går alldeles för snabbt. Det vi helst vill se är den extremt kamouflerade mosaiksländan Boyeria irene som också den lever längs rinnande vatten. Just nu känns det bra att veta att den arten ofta är aktiv sena eftermiddagar. Vi provar att köra av från vägen ner över en äldre bro intill ett dämme precis öster om Rubiaco. Det ser mycket fint ut så arter som stenflodtrollslända och mindre sjötrollslända ses fort. Väldigt många av de vi ser har just lämnat vattnen, vilket antagligen förklarar varför vi inte ser några Gomphus-arter: de har helt enkelt inte börjat flyga än. Lite flyt ska man ju ha, och det har vi sannerligen när vi hittar en Boyeria irene, yay! Finemang, nu känns det fint och väl värt resan till Rio Hurdano, som levererat trots kallare väder.

Därefter kör vi snabbt österut för att dagen efter flyga hemåt från Madrid. Resan är över för den här gången: vart bär det hän nästa gång?

För mer detaljer om arter och platser: se rese-rapport på trollslandeforeningen.se/material/

Andra trollsländearter att hålla utkik efter som flyger senare eller inte var kända när vi var där är Onychogomphus cazuma, Onychogomphus costae, Selysiothemis nigra, Zygonyx torridus, Sympetrum sinaiticum.

Hanne av den i Europa sällsynta grönfärgade flodtrollsländan Paragomphus genei med sina märkliga klaffar och krok till bihang. Det som inte kan ses här är att den är liten, tydligt mindre än de flesta flodtrollsländor i Europa.

30 MOSAIK 20:2

NYGAMMAL EUROPEISK TROLLSLÄNDEART?

På 1950-talet fördes det fram tankar om att den ”hjälmflickslända” Coenagrion mercuriale som finns i Italien i själva verket var en egen art: C. castellani. Detta förkastades och istället har den sedan dess räknats som en underart till C. mercuriale. Den är dock så distinkt, med avvikande teckning och längre bihang, att forskare åter fått upp ögonen för den. C. mercuriale är en ganska välspridd art som studerats flitigt, inte minst genetiskt. Nu visar sådan data att de italienska populationerna både är helt isolerade och skiljer sig genetiskt från både övriga europeiska såväl som nordafrikanska populationer.

Det kan med andra ord finnas anledning att återkomma om detta framöver, när fler, pågående studier, redovi-sats. Vill du förkovra dig redan nu så sök på ”Italian Odonates in the Pandora’s Box: A Comprehensive DNA Barcoding Inventory Shows Taxonomic Warnings at the Holarctic Scale” av Galimberti m fl.

NYA ARTER FÖR VÅRA GRANNLÄNDER

Vinterflickslända finns i alla länderna kring Östersjön men har fram tills nu inte påträffats i Finland eller i Dan-mark. Trots landgräns till Tyskland, där vinterflickslända finns, har den inte påträffats på Jylland i Danmark. Likaså för Finland, där arten finns i länderna söderut. Under 2020 har vinterflickslända slutligen hittats för första gången i både Danmark och i Finland. Båda fyndplatserna gjordes istället för nära ländernas landgränser söderöver på öar nära den svenska kusten. I Danmark hittades den i april på Bornholm och i Finland i septem-ber på Åland.

På Åland har för övrigt även sibirisk vinterflickslända påträffats, en art som i Sverige endast setts tillfälligt på Gotland för snart 20 år sedan. Där båda arterna förekommer är ofta den sibiriska tillbakapressad av vinter-flickslända, som verkar vara mer dominant. Det skulle kunna förklara varför sibirisk inte återfunnits i Sverige. Kanske krävs det besök på öar även här för att den ska hittas igen?

PRENUMERERA PÅ YRFÄN

Yrfän är Sveriges Entomologiska förenings populärvetenskapliga tidskrift om småkryp (insekter, spindlar och mångfotingar) som utkommer med fyra nummer per år. Helårsprenumeration av Yrfän kostar 200 kronor (250 kronor om du bor utanför Sverige) och inkluderar fyra nummer. Vid prenumeration får du de fyra kommande numren. Se mer här https://www.sef.nu/om-yrfan/

INTERNATIONAL CONGRESS ON ODONATOLOGY (ICO)

Nästa år är det dags för Worldwide Dragonfly Association (WDO) att förlägga sin konferens på Cypern 20-25 juni. Liksom den europeiska konferensen ECOO hålls ICO vartannat år på olika platser. Tre olika resor följer därpå för den som vill förlänga vistelsen. Följ länken https://worlddragonfly.org/meetings/ico2021-preview/ för mer information.

På Cypern finns det många trollsländor som inte finns i Norden, flera är dessutom sällsynta även ur ett europe-iskt perspektiv. Här är ett axplock: Anax immaculifrons (Europas största trollslända), Epallage fatime, Ischnu-ra intermedia (enda platsen i Europa), Chalcolestes parvidens, Caliaeschna microstigma, Selysiothemis nigra, Pantala flavescens, Diplacodes lefebvrii, tre arter Trithemis: T. annulata, T. arteriosa, T. festiva och flera arter Orthetrum: O. brunneum, O. chrysostigma, O. sabina, O. taeniolatum.

KORTNOTISER

Hanne av Coenagrion mercuriale. Foto: Magnus Billqvist.

31MOSAIK 20:2

NEXT STOP SWEDEN?

Allt fler och allt närmare: ”monsuntrollsländan” Pantala flavescens

kan ses här när som helst

Allt fler arter sprider sig norrut och i flera fall går det väldigt fort. I en ny artikelserie presenterar vi arter som saknas i svenska trollsländeböcker, men som finns strax söder om oss och som kan dyka upp här. I serien kommer vi att ta upp europeiska arter som ”gaffelflickslända” Coenagrion scitulum och ”vitstjärtad sjötrollslända” Orthetrum albistylum. Först ut är dock globetrottern Pantala flavescens.

TEXT & FOTO (DÄR INGET ANNAT ANGES): MAGNUS BILLQVIST

Pantala flavescens är världens mest spridda trollsländeart och en art som kan ses i stora svärmar. Den har blivit allmänt känd på

grund av att dess extrema säsongsmässiga flytt mellan Indien och Östafrika uppmärksammats mer på senare år. Tidigare har monarkfjärilen an-setts vara den insekt som regelbundet utför längst flyttning, men det är i själva verket P. flavescens som ståtar med den titeln.

Arten har ett otal namn, i vanlig ordning också engelska sådana. Den kallas exempelvis för Globe Skimmer, Globe Wanderer eller Wandering Glider, beroende på vilken källa du använder. Alla nam-nen indikerar dock samma sak: det är en art med

global utbredning och den rör på sig mycket. Det svenska namnet som förts fram är ”monsuntroll-slända”, detta då den i tropikerna använder och följer monsunerna för sina rörelser.

Det finns några fler arter i släktet Pantala, men ingen av dem är lika spridd som P. flavescens.

Utbredning och miljö”Monsuntrollsländan” finns i eller har setts i samt-liga världsdelar utom på Antarktis. Hela sländan är byggd för att så effektivt som möjligt ta sig långa sträckor med så lite energiåtgång som möjligt. Detta syns inte minst på de ovanligt breda bakre

Hanne av Pantala flavescens. Foto: Basile Morin.

32 MOSAIK 20:2

vingarna. Den är också ofta vanlig och lätt att se, inte minst för att den verkar tolerera närmast vilka vattenmiljöer som helst, så länge de inte är täckta av vegetation. Den ses exempelvis ofta vid pooler på hotell och i trädgårdar, och den som rest en del kan mycket väl ha sett den på det sättet.

De lägger dock helst ägg i grunda, varma, ofta tillfälliga vatten där larvutvecklingen är mycket snabb, 40–60 dagar. De tenerala lämnar vattnen och drar därifrån för att söka upp andra vatten, vilka kan ligga mycket, mycket långt bort. Det bildas med andra ord inte permanenta populatio-ner och det är ytterst tveksamt om larverna skulle överleva en vinter i Europa.

Arten har under lång tid varit ytterst sällsynt i Europa, med endast få och spridda fynd varav de flesta på öar i Medelhavet. Fynden har dock på senare år ökat. På Cypern och möjligen även på Malta och en del italienska öar ses den nu oregel-bundet men återkommande, och i Turkiet har den setts allt mer och åtminstone på den asiatiska sidan har tenerala setts. Den har också hittats i samband med import av bananer och setts på fartyg.

År 2013 fångades en ”monsuntrollslända” i en Helgolandsfälla i den ryska enklaven Kalining-rad, endast 30 mil fågelvägen från Öland. Det är mig veterligen fortfarande det nordligaste fyndet i Europa, men det känns lite som att det var start-skottet på en förändring av fyndbilden.

Under 2016 sågs två hannar hålla revir på olika platser i Polen. Förra året observerades enstaka imagos i åtminstone Tyskland, Schweiz och Tjeck-ien. Än mer överraskande var bevis på reproduk-tion i både Tyskland och Schweiz, där larvhudar hittades och tenerala sågs lämna vattnen. Detsam-ma skedde i år i Polen, där några tenerala sågs i början av augusti.

Då det är en art som kan korsa oceaner lär lilla Östersjön inte utgöra ett hinder, och kan arten dyka upp i Polen och i Tyskland, ja då kan den komma hit också.

UtseendeVid en första anblick på bilder på arten kan den tyckas lik en ängstrollslända Sympetrum sp. Detta är dock inget som man tänker på i fält. Den är tydligt större och kraftigare, mer som en fyrfläckad trollslända Libelulla quadrimaculata, men teck-ningen är mer som på spetsfläckad trollslända L. fulva, men proportionerna liknar inget vi har i Norden. De grå och röda ögonen är stora, så stora

att det ovanligt stora huvudet känns som om det enbart består av ögon. Båda könen har tydligt gult ”ansikte”.

Vingarna, och särskilt de bakre, är väldigt breda, en anpassning till att kunna glida långa sträckor. Hannens vingmärken är mörkt röda, honans ljusa. Hannen har ofta bruna teckningar, ”spetsfläckar”, längst ut på det bakre vingparet. Honan har gula, närmast runda fläckar på det bakre vingparet.

Båda könen har svart och distinkt teckning på ovansidan av bakkroppen. Honan har mer svart än hannen, vars svarta teckning dock ser annorlunda ut och består av artkarakteristiska ”ankare”.

Hannen har långa, mörka bihang medan honans är obetydliga. Även om äldre individer kan bli rödaktiga så är de oftast bjärt gula, särskilt gäller detta tenerala individer, vars gula färgton är lik den på fräscha vandrande ängstrollsländor Sym-petrum fonscolombii. Det gula (eller gulröda på äldre) kontrasterar tydligt mot rödgrå ögon och svart på bakkroppen.

Mellankroppen är nästan enhetligt färgad i brungrönt, förutom två isolerade, svarta fläckar. Dessa är som tydligast på fräscha individer. De senare har också en kort tid en närmast helvit sida av mellankroppen.

Men det är flykten som är det mest talande: det är svårt att hitta en sittande Pantala. De både jagar och patrullerar ändlöst flygande. Flykten sker of-tast ganska högt, även om hannen kan flyga lägre över vatten så sker den ofta några meter upp. Det är en oerhört kraftfull flygare och känns i flykten större än den faktiskt är. Har man en gång sett Pantala dra runt så känner man nästa gång genast igen den. Inte sällan flyger den med bakkroppen tydligt vikt nedåt jämfört med mellankroppen och huvudet: ingen annan trollslända flyger på det sättet. Även på halvtaskiga bilder går det att artbestämma den, vilket kan vara skönt att veta.

Källor/läs merBuczyński, P, Shapoval, A.P. & Buczyńska, E. 2014. Pan-tala flavescens at the coast of the Baltic Sea (Odonata: Libellulidae). Odonatologica 43:1-2.

Günther, A. 2019: Successful breeding by Pantala flavescens in Germany (Odonata: Libellulidae). Odonatologica 48:3-4.

Kalkman V.J. & Monnerat C. 2015. Pantala flavescens (Fabricius, 1798). Från Boudot J.-P. & Kalkman V.J. (Eds), Atlas of the European dragonflies and damselflies: 289-291. KNNV Publishing, Zeist.

Samt diverse grupper (se t ex ” Ważki (Odonata) w Polsce” på Facebook) och muntliga uppgifter.

33MOSAIK 20:2

Alla bilder på denna sida är på hannar utom denna hona och är tagna i Australien 2017.

33

34 MOSAIK 20:2

TRÄFFA LIKASINNADE OCH LÄR DIG MER!Säsongen går mot sitt slut och så också de studiecirklar som pågått under året. Flera cirklar på distans via Zoom har genomförts med deltagare från hela landet. Grundmallen har bestått av studieplanen till Nordens trollsländor men de olika grupperna har också gått lite egna vägar, till exempel studerat och diskuterat foton. Situationen med Covid -19 har gjort att det inte varit möjligt att tillsammans genom-föra besök i fält. Å andra sidan har flera som bor långt bort och inte känner till andra med samma intresse fått ”träffa” likasinnade från andra delar av landet. Studiefrämjandet har i vanlig ordning varit mycket behjälpliga och exempelvis gjort det enkelt för deltagarna att använda Zoom. Det är otroligt simpelt att köra en cirkel: en plan finns att följa och Studiefrämjandet hjälper som sagt till med det praktiska. Vi hjälper gärna dig som är nyfiken med att hitta fler som vill vara med och starta cirklar!

TROLLSLÄNDEKURS 2021: VILKA ARTER FLYGER NU?Välkommen på denna kurs som arrangeras av Trollsländeföreningen och Studiefrämjandet. Kursen är uppdelad på tre träffar från maj till juli/aug. Vid varje tillfälle går vi igenom de arter som flyger eller är på gång att börja flyga. Fokus ligger på artbestämning och hur man hittar de aktuella arterna. Kursledare är Magnus Billqvist, författare till Nordens trollsländor, Svenska Trollsländeguiden och Skånes trollsländor.

Kurserna sker kvällstid via Zoom: för att kunna deltaga behöver du uppkoppling till internet samt mikrofon och hörlurar el motsv. Webbkamera är inte nödvändig. Bra att ha är boken Nordens trollsländor då sidhänvisningar till den kommer att ges löpande.

Kurserna är gratis för medlemmar i Trollsländeföreningen. Kostnaden för övriga är 100 kr. Anmälan krävs, denna görs till magnus.billqvist@gmail.com. Information om starttid och länk till mötet skickas till de anmälda i god tid före respektive träff. Varje tillfälle pågår i högst två timmar inklusive en kortare paus.

Träff 1 11 maj: Vi går igenom vårens arter, det vill säga de tidigaste arterna som flyger under april och maj. Dessa utgörs bland annat av kärrtrollsländor, jungfrusländor och flera av de blå flicksländorna.

Träff 2 16 juni: Vi går igenom sommarens arter, de som huvudsakligen börjar flyga i juni, som smaragdflickslän-dor, sjötrollsländor och skimmertrollsländor.

Träff 3 sker i juli/aug, datum kommer senare: På sista träffen ligger fokus på sensommarens och höstens arter, som mosaiksländor och ängstrollsländor.

DIGITALA MEDLEMSKORT & ARTLISTORVårt sedan tidigare utlovade utskick med medlemskort och artlistor har dragit ut på tiden. Från och med nu går vi dock över till att enbart använda digitala medlemskort. Ett utskick kommer att göras ändå, med två olika, gratis artlistor till samtliga medlemmar. Det är dels en över alla Sveriges arter och dels en med alla Europas. Den större miniförteckningen är praktisk när man reser i andra delar av Europa medan den svenska och mindre kan användas som årslista, dagslista eller liknande. Båda kommer man också att kunna köpa fler av.

MEDLEMSNYTT

Trollsländor i SverigeFörteckningen omfattar samtliga arter som observerats i Sverige till och med september 2020 samt några bubblare. Enbart svenska namn antagna av Namnkommittén är medtagna. Arterna anges i systematisk ordning och inom respektive släkte efter det vetenskapliga namnet.

Anteckningar..................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

...........................................................................................................................................................................

trollslandeforeningen.se

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

.......................................................................

vandrande smaragdflickslända

kraftig smaragdflickslända

pudrad smaragdflickslända

mindre smaragdflickslända

vinterflickslända

sibirisk vinterflickslända

blåbandad jungfruslända

blå jungfruslända

flodflickslända

griptångsflickslända

spjutflickslända

myrflickslända

månflickslända

ljus lyrflickslända

mörk lyrflickslända

sjöflickslända

större rödögonflickslända

mindre rödögonflickslända

större kustflickslända

35MOSAIK 20:2

Innan förhandlingarna får vi bland annat höra Magnus Billqvist berätta om årets roligaste fynd av trollsländor, som alla fynd av klarblå mosaikslända.

MEDLEMSNYTTKALLELSE TILL ÅRSMÖTE MED FÖRELÄSNINGARHärmed kallas samtliga medlemmar till föreningens årsmöte 28 november 2020 kl. 15.00. I våras tvingades vi skjuta fram årsmötet och planen var att kalla till ett möte när det var möjligt att ses. Som alla är införstådda med har detta inte varit möjligt, men vi kan inte skjuta på det längre. Därför kommer årsmötet denna gång att hållas digitalt via Zoom.

För att vara med behöver du inget program. Se nedan under ”Tänk på” för mer information. Anmälan krävs för att få den länk som behövs för att vara med. När det är dags så klickar du på länken för att ansluta till mötet. Förutom en länk får du när du anmäler dig ett id för mötet och ett lösenord. Ibland behövs dessa inte utan du kommer in bara genom att klicka på länken. Anmäler dig gör du senast dagen innan till ingela.gustafsson@gmail.com.

Årsmötet börjar kl. 15.00 men redan kl. 14.30 kan du ansluta för att testa tekniken och prata med andra. Mötet börjar med kortare föreläsningar på olika tema. Magnus Billqvist redogör för årets mest spännande fynd samt nya provinsfynd av trollsländor. Om det är klart med förhandsbeställning av boken Närkes trollsländor så berättar Per Karlsson Linderum mer om det och om boken.

Handlingarna till årsmötet finner du på vår hemsida: http://www.trollslandeforeningen.se/arsmote-2020/. Där hittar du verksamhetsberättelse, årsredovisning, verksamhets-plan, stadgar, föregående årsmötesprotokoll och dagordning.

Tänk på:

• Att du har en fungerande mikrofon och ljudkälla (hörlurar, headset el motsv). • Under mötet sätter alla utom den som pratar sina mikrofoner på mute (överstruken mikrofonsymbol). • Webbkamera är trevligt men det är inte en nödvändighet. Det kan bli så att vi måste stänga av våra kameror om kvaliteten blir för hackig. Ljudet är viktigast!Det finns olika funktioner som vi kan komma att använda. Från vänster i Zooms fönster: • ”mute”: stänga av och sätta på din mikrofon • ”participants”: tryck där och den högra kolumnen vecklas ut. Under namnen på de som deltar finns ett antal knappar. Här finns olika symboler: - ”raise hand” – tryck på den om du vill säga något. Då syns en hand bredvid ditt namn. - ”yes” – trycker du om du vill rösta ja till något och ”no” om du säger nej. • ”Share screen”: här trycker man om man ska dela sin skärm med resten av deltagarna. Detta kan du dock inte göra utan att mötets värd ger dig tillåtelse.• ”Chat”: är helt enkelt en chat. Kan vara bra att använda om man vill meddela något som går lika bra att skriva eller som måste skrivas (som att man inte får igång sin mikrofon eller för att dela med sig av en länk). • ”Reactions”: här kan man exempelvis applådera.

FLER KOMMANDE AKTIVITETER I KORTHET11 mars Sveriges trollsländor med lite fokus på Österlen, föredrag i Simrishamn av Magnus Billqvist.18 mars Sveriges trollsländor med lite fokus på södra Skåne, föredrag i Ystad av Magnus Billqvist.Maj, dag ej bestämt Vi besöker Blistorp, ett av Sveriges främsta områden för trollsländor. Samarrangemang med Friluftsfrämjandet.

Mer information om dessa finns i vår kalender där vi även lägger in trollsländeaktiviteter som andra arrangerar http://www.trollslandeforeningen.se/calendar/

36 MOSAIK 20:2

NÄRKES TROLLSLÄNDOR

ATLASINVENTERING 2016-2020

PER KARLSSON LINDERUM • JAN KORSLID ULRIKA SÖRLID • BJÖRN GUNNARSSON

På denna och följande fem sidor visar vi utdrag från denna kommande bok, med fjällmosaikslända som ett exem-pel på de 53 arter som presenteras. Om allt går som planerat lämnas den till tryck i november. Erbjudande om förhandsbeställning kommer preliminärt att gå ut under oktober, så håll ögonen öppna!

37MOSAIK 20:2

38 MOSAIK 20:2

39MOSAIK 20:2

40 MOSAIK 20:240

41MOSAIK 20:2

42 MOSAIK 20:2

KÅSERIET

MinnesbilderJag försöker leta i minnesbanken. Vilken relation har jag haft till trollsländor? Första minnet – hur gammal är jag? Gissar fyra-/femårsåldern. Grannens katt har fångat en grön slända med skim-rande vingar. Nu ligger den på den vita ryamattan. Jag kan inte sluta titta. Så stor och så vacker!

TEXT & BILD: INGRID SANDBERG

Nästa minne. Många år senare. Kameran är med på promenad i motionsspåret. En grön mosaikslända har slagit sig ned på

stängslet till kohagen. Den vilar, helt orädd och jag fotograferar den. Senare samma sommar; en brun mosaikslända landar på en av rosorna i vår Flam-mentanz. Som ett extra smycke i blomprakten. Det är fortfarande ett fint minne och resulterade i vackra bilder.

Men hur är det möjligt? Jag har alltid varit na-turmänniska. Varför har jag missat de här vackra varelserna genom alla år, förutom de ovan nämnda tillfällena? Antagligen för att mitt naturintresse dragit mig till djupare storskog och sällan till de vattenmiljöer som de flesta sländorna föredrar. För mig har det handlat om skog eller hav – punkt.

Vändningen kom 2013. Tror att många känner igen sig när jag berättar att det var juvelerna i sländornas rike som fick mig att fastna. De blå och blåbandade jungfrusländorna. Slumpen förde

mig till en plats där det fanns mängder av dessa spektakulära flygare. Plötsligt kunde jag inte få nog. Åkte tillbaka igen och igen så fort det var lämpligt väder för “sländjakt”.

I samma veva hade jag en konstutställning i Mar-strands rådhus, tillsammans med en konstnärskol-lega, som är skulptris. När jag skulle designa vårt vernissagekort och utställningsaffisch valde hon att skicka en bild på en trollslända i granit och metall! Plötsligt var dom tydligen överallt!

Från och med den sommaren var det kört. Ingen återvändo. Jag hittade fler och fler ställen där sländor trivs och upptäckte artmångfalden. Jag är fortfarande novis, men med hjälp av eminenta “Nordens Trollsländor” lär jag mig mer och mer.

Den här säsongen har inte varit som de tidigare för min del. Jag fick Covid -19 redan i mars och brottas fortfarande med mängder av restsymp-tom. Ett symptom, som hängt med från start, är

smärtsam inflammation i ben och knän. Det har begränsat min rörelseförmåga. Men inte ens det har lyckats hålla mig ifrån mina bevingade vänner. Dom har istället varit en stor motiva-tion till att fortsätta komma ut i naturen även dagar när värken varit extra svår och andningen har varit sisådär.

Målet jag hade satt upp inför årets fotojakt var att försöka fånga mosaiksländorna i flykten. Tro mig, jag har försökt tidigare. Några gånger har det väl hänt att jag fått iväg ett lyckoskott, Blåbandad jungfruslända Calopteryx splendens

43MOSAIK 20:2

men i år har jag bytt strategi. Sjukdomen var en bi-dragande del i detta, eftersom jag varit så inskränkt rörelsemässigt. Innan har jag flängt mellan olika små vatten och vandrat runt dammar och tjärnar i mina försök att få till den perfekta bilden. Nu insåg jag att jag var tvungen att göra på ett annat sätt. Kom då att tänka på hur jag under ett par års tid lärde känna en familjegrupp om sex rådjur.

Från första gången jag stötte på dom bestämde jag att dom skulle fotograferas helt på sina egna villkor. Jag besökte dom varje dag och lät dom sakta vänja sig vid min närvaro. I början på behö-rigt avstånd, men snart kunde jag komma närmre och närmre. Andra sommaren var vi så bekanta att dom verkade tycka att jag var en i flocken. Jag kunde gå ut till dom på gärdet. Dom brydde sig inte alls. Geten lade sig ned och idisslade drygt en meter ifrån mig. Tänk om det fungerar även med sländor? Det var värt ett försök.

Jag valde två av mina dammar och en enda plats per ställe. Eureka! Plötsligt hän-de det. Sländorna blev nyfikna på mig på ett nytt sätt. Ofta FÖR nyfikna. Hej, hej – här sitter jag väl fint? I håret, på stövlarna och gungande på kameraremmen... Plötsligt kom dom fram och hälsade så fort jag visade mig. Stannade upp och hovrade. Det blev bild efter bild. Starrmosaik, höstmosaik, brun mosaik och till och med den annars så rastlösa blågröna mosaiksländan stanna-de plötsligt till på lagom avstånd. Hade faktiskt gett upp hoppet om att någonsin kunna fånga

den i flykten. Antingen alldeles för nära alternativt oförtrutet patrullerande sitt revir.

Så det jag lärt mig i år är: En ska aldrig ge upp. Plötsligt händer det!

Nu är det snart säsongsavslutning och jag längtar redan till nästa års möten, som brukar inledas med flicksländor och

fyrfläckade trollsländor för min del. Tills dess får jag titta på årets bilder. Frågan är dock om inte minnesbilderna är de som gjort starkast intryck. De där kameran inte gått att ta till. Känslan när den blågröna hovrat en decimeter från nästippen och vi har tittat varandra i ögonen. Fraset och prasslet av skimrande vingar, som susat förbi med bara någon centimeters marginal. Lycka att ta till sig när novembermörkret sänker sig.

Ingrid

Star

rmo

saik

slän

da

Aes

hna

junc

ea

44 MOSAIK 20:2

Trollsländeföreningen • c/o Magnus Billqvist • Idrottsvägen 2 • 243 72 Tjörnarp

www.trollslandeforeningen.se • Bankgiro 5095-8826 • Swish 123 371 74 36

GOMPHUS SIMILIMUSS, EN GANSKA VANLIG FLODTROLLSLÄNDA i VÄSTRA EUROPA. FOTO MAGNUS BILLQVIST

MOSAIK 2:20

2 Förord

4 Trollsländedagarna 18-19/7 (Håkan Jernehov m fl)

8 Att äta eller ätas (Magnus Billqvist)

18 Trollsländor i Spanien (Magnus Billqvist)

30 Kortnotiser

31 Next Stop Sweden? Monsuntrollslända Pantala flavescens (Magnus Billqvist)

34 Medlemsnytt med årsmöteskallelse

36 Förhandstitt på Närkes trollsländor

42 Kåseriet: Minnesbilder (Ingrid Sandberg)