PERSONLIGA FUNDERINGAR KRING ETIKEN, PEDAGOGIKEN, KÄLLKRITIKEN

OCH VUXENROLLEN NÄR INTERNET KOMMER TILL SKOLAN

STIG ROLAND RASK

MED ELLER UTAN FILTER?

MED ELLER UTAN FILTER?

5

KK-STIFTELSENS SKRIFTSERIE

ORDFÖRRÅDET I FALUN, 2000. REDAKTÖR: AGNETA BARLE. TEXT: STIG ROLAND RASK.

GRAFISK FORM: OLA HÖGLUND. REPRO OCH TRYCK: REDNERS. ISSN 1403-3224

Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling arbetar för att stärkaSveriges internationella konkurrenskraft och öka sysselsättningen i landetgenom att:

• stödja kunskaps- och kompetensutbyte mellan universitet, högskolor,forskningsinstitut och det svenska näringslivet

• finansiera forskning vid mindre och medelstora högskolor samt nyauniversitet

• främja användandet av IT

KK-stiftelsen bildades 1994 av medel från löntagarfonderna. Detursprungliga stiftarkapitalet, 3,6 miljarder kronor, har placerats i förstahand i aktier i svenska företag. Vid ingången till år 2000 hade kapitaletvuxit till 7,3 miljarder varav cirka hälften reserverats i avtal som sträcker sigflera år framåt i tiden.

5 FÖRORD

6 ETIK I TEORI OCH PRAKTIK8 ETI K O C H / E LLE R M O RAL

8 S KO LAN S ET I S KA AN SVAR

10 VÄR D E G R U N D E R O C H G R U N DVÄR D E N

11 ATT G E STALTA O C H FÖ R M E D LA

12 DEN FJÄRDE BASFÄRDIGHETEN12 D E N TR E DJ E R EVO LUTI O N E N

13 FÖ RÄN D R I N GAR, FÖ R BÄTTR I N GAR O C H FÖ R SÄM R I N GAR

15 D E ÅTTA S:E N

16 IT-G E N E RATI O N E N

17 E X E M P LET E STO N IA

18 INTERNET - EN ETISK UTMANING18 D ET B R I STFÄLL I GA STAK ETET

19 D E TR E N IVÅE R NA

20 I S O LE R I N G E LLE R VAC C I N E R I N G

21 VATTN ETS B ETYD E LS E FÖ R S I M U N D E RVI S N I N G E N

22 TU N N E LS E E N D ETS P R O B LE MATI K

22 M ITT M ÖTE M E D K U K LU X K LAN

24 PROBLEM OCH MÖJLIGHETER24 MAKTE N ÖVE R S KO LAN S DATO R E R

25 VAD ÄR RÄTT O C H F E L

26 D E N IVR I G E PAC I F I STE N-M ETO D E N

27 ATT ANAM MA E LLE R I NTE ANAM MA

27 TJ EJ E R O C H TE K N I K

30 NÄTET SOM KÄLLA OCH TEXT3 0 D E N TRAD IT I O N E LLA KÄLLK R IT I K E N

31 FYS I S K E X I STE N S

31 TI LLBAKA T I LL KÄLLAN

32 D E N SVÅR FÅN GAD E KARAKTÄR E N

32 I N G E N AB S O LUT SAN N I N G

33 F RÅN KÄLLK R IT I K T I LL TE XTK R IT I K

3 4 E N KVÄLL M E D TV4

3 4 M ÖJ L I G H ET T I LL MAN I P U LATI O N

35 KO N K R ETA T I P S

3 6 D E N I NTU IT IVA M E DVETE N H ETE N

3 6 NÄTETS P E DAG O G I S KA I N SATS

38 VUXENVÄRLDENS ANSVAR3 9 S E PARATI O N O C H R E LATI O N

3 9 U N G D O M SVÄR LD E N O C H U N G D O M SVÄR D E N

3 9 VÅGA VARA VÄGVI SAR E

4 0 ATT BARA VARA VU X E N

4 0 D E N S KÖ RA H U MAN I S M E N

41 D E N Ö DVÄN D I GA G R U S KO R N E N

42 D E M O K RATI B E G R E P P ET

43 EPILOG

I N N E HÅLL

”Frågan är inte vilka tekniska filter vi kan installera i datorerna, utan vilka etiska filter vi kaninstallera i eleverna". Så uttrycker Stig Roland Rask, lärare och i tre år projektledare för"Etik och Internet" vid Fredriksdalskolan i Lidköping, sina funderingar kring etik och källkri-tik med anledning av att Internet kommit till skolan.

För fem år sedan menade några att Internet var en fluga som snart skulle surrat färdigt.Idag vet vi bättre! Var tredje svensk använder Internet varje dag och bland ungdomar är siff-ran ännu högre. Med ökad Internetanvändning har tillgängligheten till information ökat dra-matiskt.

Satanisterna trängs om utrymmet med Vatikanen. Drogliberaler och drogmotståndare käm-par om uppmärksamheten liksom rasister och antirasister.

Listan kan göras lång. Hur ger vi barn och ungdomar förutsättningar för att kritiskt värderainformation, hur skapar vi respekt och förståelse för demokratiska värden, när dessa stän-digt utmanas? I detta mödosamma arbete har skolan en av huvudrollerna.

Sedan 1997 har KK-stiftelsen givit stöd till fem projekt som ägnat sig specifikt åt dettaämne, men naturligtvis har frågeställningen varit aktuell i de flesta av våra totalt 100 projekt.

På Fredriksdalskolan i Lidköping har Stig Roland Rask och hans kollegor under tre år dag-ligen konfronterats med frågor som utmanar lärarrollen. Sedan augusti 1999 är StigRoland Rask ansvarig för området Etik och källkritik på KK-stiftelsen. Denna skrift är ensammanställning av hans erfarenheter och funderingar som de formats under tre intensivaår – i en ständig dialog med lärare och elever.

Genom att ge ut denna skrift, med en engagerad lärares och projektledares personligaidéer och reflektioner, hoppas vi på KK-stiftelsen kunna bidra till att vidmakthålla och inten-sifiera ett av skolans viktigaste samtal.

Hans Gennerud

MED ELLER UTAN FILTER? 5

Vad står jag för?

Vilket samhälle vill jag ha?

Vilka värden är jag beredd att värna omoch försvara?

Kan man säga att Internet i positivmening stimulerat skolans etiska debatt?

Ny teknik har en förmåga att utmana våretik och ställer oss inför svåra etiska frå-gor. Internet utgör inget undantag fråndenna regel. Förhållanden blir synliggjor-da. Skeenden illustreras. Verklighetenblir tydlig och tvingar oss till reflektion.

ETIK I TEORI

Kräver den nya tiden en ny etik?Knappast. Den gamla duger förmodligenett tag till.

Det som krävs är nya appliceringar ochtillämpningar. Frågan om vår värdegrundställs på sin spets. Humanismen måsteän en gång formuleras. Demokratiskavärden måste försvaras.

Om den nya teknologin med sitt friainformationsflöde provocerar oss till attta detta ansvar på förnyat allvar, har dengjort en god insats – även ur ett etisktperspektiv.

6

OCH PRAKTIK7

ETI K O C H / E LLE R M O RAL?

Etik är ett svårt ord. Vi lägger alla in olika bety-delser i det. Ofta får det vara synonymt med ordetmoral. Det gör det hela ännu svårare. Det finnsflera goda skäl till att vara noga med att separeradessa ord en aning från varandra och betona denbetydelseskillnad som faktiskt finns. Etik är detankar, idéer och åsikter vi har i frågor om rättoch fel. Den rör sig på ett yttre socialt plan.

Om etik kan man diskutera, reflektera och utbytatankar. Moral däremot är det liv vi lever. Våramer eller mindre lyckade försök till praktisk till-lämpning av våra etiska åsikter. Livet som det är– med sina fel, brister och misslyckanden.

Här uppstår ett språkligt problem. Ordet dubbel-moral blir omöjligt. Jag kan inte leva två liv, allt-så kan jag inte ha flera moraler. Däremot har vialla en gemensam upplevelse av att det finns enskillnad mellan det liv vi lever och det liv viinnerst inne anser att vi borde leva. Detta kallasibland för dubbelmoral, men är inget annat änden naturliga skillnaden mellan vår moral och våretik. Erfarenheten av att riva sin egen etiska ribbaär något vi alla delar.

Vi har mycket att vinna på att hålla isär de bådabegreppen. Att låta moralen vara våra handlingaroch låta etiken vara våra reflektioner kringdesamma. Att låta etiken vara moralens teori ochmoralen våra försök till praktisk tilllämpning. Detfinns ju ändå ganska tydliga skillnader mellanvåra insikter och våra insatser.

Vad vinner man på att skilja begreppen åt? Jo, denetiska debatten får då chansen att landa på ett merallmänt samhälleligt plan som är möjligt att dis-kutera. Blandar man in moralen blir det helamycket mera privat och därmed mycket merasmärtsamt. Hårddrar man det en aning är detfaktiskt våra misslyckanden som skiljer vår moralfrån vår etik. Vem vill prata om rivna ribbor?

Våra moraliska lyckanden och misslyckandenmår säkert bäst av att få stanna i det privata, mendet är viktigt och nödvändigt att vi vågar lyftafram debatten om vår tids samhällsetik. Vilka vär-den vill vi värna och försvara? Vilket samhälle villvi bygga? Tekniska nyvinningar och samhällsut-vecklingen i stort gör detta samtal allt viktigare.Vi kan ta gentekniken som exempel lika väl somInternet. In i vår trygga värld kommer nya kun-skaper och ställer ett antal etiska frågor på sinspets.

Vi tvingas till nya ställningstaganden och gräns-dragningar. Vi tvingas att på nytt formulera vad vitror på. Det är därför samtalet är viktigare ännågonsin. Det är därför diskussionen absolut intefår tystna.

S KO LAN S ET I S KA AN SVAR

Skolans styrdokument är tydliga när det gällerskolans etiska ansvar. I en mening skall skolannaturligtvis vara objektiv. Man skall kunnaskicka sina barn till skolan i trygg förvissningom att de inte utsätts för otillbörlig påverkan avt ex politisk och religiös art. Därmed inte sagtatt skolan skall undvika olika former av livså-skådnings- och värderingsfrågor. Allsidighet ochsaklighet är dock det som gäller. Läraren skall setill att olika åsikter får komma fram och attolika yttringar balanseras. Eleverna skall lärasig att debattera och argumentera, likaväl somde skall lära sig att respektera åsikter frånandra. Läraren skall uppträda som en objektivsamtalsledare som ser till att alla får komma tilltals och att olika åsikter får utrymme. Ur dettasamtal skall eleverna förhoppningsvis utvecklaett eget personligt förhållningssätt till olikatyper av etiska frågeställningar.

8

VI LKA VÄR D E N VI LL VI VÄR NA OM OCH FÖR SVARA?

VI LKET SAM HÄLLE VI LL VI BYGGA?

Till mångas förvåning är det dock inte detta per-spektiv som poängteras starkast i den senasteläroplanen. Här talas det mycket mer om lärarensansvar som subjektiv vägvisare. Det finns värdeni vårt demokratibygge som är så fundamentala attde inte kan reduceras till allmänna debattfrågor.Vi kan inte alltid acceptera att en åsikt är lika godsom en annan. Tanken på alla människors likavärde är det kanske allra tydligaste exemplet. Härskall läraren vara tydlig i sin guidning in i dedemokratiska värderingar som är vårt samhällesgrundval.

Hur bra är den svenska skolan på det här?Variationen är förmodligen ganska stor. Vad gäl-ler etiska frågor i allmänhet tror jag att läraregenerellt känner sig mer hemma på teoretisk fak-taförmedling än på att behöva ge sig in på någotså osäkert som värderingar. När det gäller vägvi-sandet har det kanske många gånger varit enklareatt gömma sig bakom något mer eller mindreinbillat objektivitetskrav, än att rakryggat stå uppoch peka ut en riktning.

VÄR D E G R U N D E R O C H G R U N DVÄR D E N

Läroplanen säger att skolan skall bygga på denetik (bestämd form singularis) "som förvaltats avkristen tradition och västerländsk humanism".Det handlar alltså inte om två "etiker" utan omen och samma. Innehållsmässigt finns det ingenskillnad – däremot anger man att det finns olikainspirationskällor för (och förvaltare av) dennaetik. Det fantastiska med vårt demokratibyggeoch den människosyn som skall råda och förmed-las i dess skola, är att man kan komma fram tillden utifrån ett otal olika inspirationsgrunder –religiösa, filosofiska, politiska, humanistiska...eller vanligt sunt förnuft! Olika värdegrunder harlett fram till samma grundvärden!

Visst finns det stora skillnader mellan kristen tra-dition och västerländsk humanism – om man tit-tar på hela innehållet i dessa lärosystem. Men omman enbart ser till innehållet i den etik som dessafilosofiska system representerar hittar man ingaskillnader. Läroplanens fem exempel beskrivermänniskolivets okränkbarhet, individens frihetoch integritet, alla människors lika värde, jäm-ställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritetmed de svaga och utsatta – etiska värderingar sombåda dessa värdesystem formulerat och som vialla kan omfatta – utan att för den skull varkenbehöva kalla oss kristna eller västerlänningar.

Det var just i förberedelsearbetet inför LpO 94som denna stora och tämligen unika genomgånggjordes av vad som är våra grundvärden och vilkaolika ursprung de har. Upptäckten att kristen etikoch västerländsk humanism till sitt innehåll sam-manfaller, har på ett avgörande sätt underlättat(och förmodligen t o m utgjort en förutsättningför) att vi kan använda begreppet "gemensammavärden" i våra styrdokument och skoldebatter.

Denna grundläggande samsyn måste vi vara räddaom. När vi kommer till tolkningar och praktiskatillämpningar lär det likväl finnas olika åsikter sådet räcker.

Vad har då detta resonemang med IT i skolan attgöra? Förmodligen väldigt mycket. Istället för attvilset famla runt i vårt sökande efter den nya IT-etiken, är det naturligtvis till dessa grundläggandevärden vi skall vända oss. Etiska problem somdyker upp i t ex Internetanvändningens spår skallbetraktas, belysas och bedömas i förhållande tilldessa grundvärden.

Hur relaterar vi ett kränkande mejl till idén omindividens integritet?

10

Hur förhåller sig en porrsida till tanken om jäm-ställdhet?

Hur ser vi på en våldsförhärligande hemsida irelation till människolivets okränkbarhet?

Svårare än så är det förmodligen inte. Eller rätta-re sagt – så oerhört svårt är det.

ATT G E STALTA O C H FÖ R M E D LA

Läroplanen innehåller många stora och vackraord. Ibland låter de nästan som poesi. Somligakan ibland uttrycka sig lite nedlåtande om dettafaktum. Men läroplanens poetiska delar är fak-tiskt inte bara de vackraste. De är också de vikti-gaste.

En av de vackraste meningarna är att skolan skallfostra till "rättskänsla, generositet, tolerans ochansvarstagande". En annan vacker formulering äratt skolan skall "gestalta och förmedla" dessavärden. Att dessa värden skall förmedlas är for-mulerat som ett uppdrag för skolan. Dock sägsingenting om de pedagogiska metoderna. Fråganom hur man bär sig åt återstår att besvara.

Som jag ser det är det fyra faktorer som måste tillför att rättskänsla, generositet, tolerans ochansvarstagande skall kunna förmedlas. Nämligenrättskänsla, generositet, tolerans och ansvarsta-gande. Det är här som det andra vackra ordetkommer in. Att gestalta. Orden skall gestaltas.Några andra förmedlingsmöjligheter finns inte.Genom gestaltning sker förmedling.

Någon har sagt att etiska värderingar inte kanläras ut – de kan bara läras in.

Förmodligen gäller det alla andra kunskaperockså.

<

11

DEN FJÄRDE BDEN FJÄRDE BD E N TR E DJ E R EVO LUTI O N E N

Någon har sagt att mänskligheten har upplevt trestora informationsteknologiska revolutioner somhar varit textbaserade – skriftspråket, boktryckar-konsten och Internet. Naturligtvis har vi ocksåupplevt andra informationsrevolutioner som t exradion, telefonen och TV:n, men dessa har i förs-ta hand baserats på ljud och bild.

Det första kända skriftspråket utvecklades avsumererna i "landet mellan floderna" för lite merän 5000 år sedan. Deras kilskrift innebar att defick möjlighet att lagra kunskap utanför detmänskliga medvetandet. Kompetens behövde integå förlorad bara för att en kunnig människa dog.Skriftspråket betydde att man fick möjlighet attbevara och addera olika generationers färdighetertill varandra. Det är inte för inte som man kankonstatera att den mänskliga utvecklingens "take-off" ligger i anslutning till denna upptäckt.

När Gutenberg och hans medhjälpare för c:a 500år sedan utvecklade boktryckarkonsten innebar

detta i sin tur att möjligheten att sprida informa-tionen fick en oerhörd skjuts framåt. Handskrivnaböcker i all ära, men framställningskostnad ochframställningstid gjorde dem till sällsynta ochexklusiva produkter.

När Internet blev allmän egendom i mitten av 90-talet blev det möjligt för oss att till en rimlig kost-nad och måttlig kunskap göra vår lilla informa-tionsbit tillgänglig för hela världen, samtidigt somvi själva kunde ta del av all den information somfinns på nätet. Vi behöver inte längre ha egnatryckerier eller bokförlag bakom ryggen. Vårtinformationsutbyte har accelererat i enormomfattning.

När skriftspråket uppfanns innebar det slutet fören hel yrkeskategori, nämligen berättarna. Detfanns i de flesta kulturer en form av muntlig tra-dition som var mycket långt driven.

Säkerligen protesterade dessa berättare mot dennya tidens vindar som successivt skulle göra deras

Internet har revolutionerat vårt informationsutbyte. Gamla sanningar har upphört attgälla och nya har formulerats. Eftersom så mycket information numera finns tillgänglig,har behovet av traditionell informationsförmedling minskat. Detta påverkar naturligtvisäven nästa led, när information skall förädlas och omvandlas till kunskap. De eleversom skall klara sig på 2000-talet måste kunna söka och samla, sålla och sovra, sorteraoch strukturera, systematisera och sammanställa information på ett sådant sätt att denutvecklas till denna kunskap. Här ingår förmågan till värdering och kritisk analys somen mycket viktig förutsättning. Att hjälpa eleverna att utveckla denna "fjärde basfärdig-het" är en stor och spännande utmaning för den svenska lärarkåren.

12

ASFÄRDIGHETENASFÄRDIGHETENmemorerande överflödigt. Ekot av deras protesterhar dock för länge sedan klingat ut. Ingen av demkunde ju skriva ner sina kritiska synpunkter.

När boktryckarkonsten utvecklades innebar detatt ett stort antal munkar fick uppsöka arbetsför-medlingen. Det manuella skrivandet, som hadevarit deras speciella kompetens, efterfrågades intelängre. Ny teknik gjorde i ett ögonblick deraskunskap inaktuell. Deras långt drivna hantverk-sskicklighet hade spelat ut sin roll.

IT-utvecklingen har haft liknande konsekvenser.Det bästa exemplet är förmodligen de engelskatypograferna. När datorerna aviserade att deavsåg att göra typograferna utan arbete gick eng-elska typografförbundet i strejk. Här skulle manminsann solidariskt visa att man inte ställde upppå dylika nymodigheter.

Idag har datorerna tagit över tidningsproduktio-nen. Det finns inga typografer kvar i England.Dock finns fackföreningen kvar. Den lär fortfa-rande vara i strejk!

Om Internets betydelse kan jämföras med kil-skriften och boktryckarkonsten är det naturligtvisett dramatiskt skede vi just nu genomlever.

Att som lärare, d v s informationsteknolog, fåuppleva att det man dagligen sysslar med just nugenomgår sin största förändring sedan Gutenbergkan onekligen upplevas som en aning omtumlande.

Inför allt detta nya finns det två förhållningssätt.Antingen ser man utvecklingen som ett hot ellersom en möjlighet. Antingen lär man sig att använ-da den nya tekniken eller också går man i strejk.Historien visar oss vilken väg som har varit ochförmodligen är mest framkomlig. Ser man inte detfår man väl besöka något av det engelska typo-grafförbundets strejkmöten.

FÖ RÄN D R I N GAR, FÖ R BÄTTR I N GAR O C H

FÖ R SÄM R I N GAR

Förändring är ett värdeneutralt ord. Däremot kanförändringen leda till det positiva ordet förbätt-ring eller till det negativa ordet försämring. När

13

man står inför ett förändringsbeslut måste mandärför försöka tänka sig in i vart denna föränd-ring leder. Bedömer man att den leder till förbätt-ringar bör den få vårt stöd. Befarar man att denleder till försämringar är det vår demokratiskaplikt att försöka stoppa förändringen.

Folkomröstningen i EU-frågan är ett tydligt exem-pel. Svenska folket tvingades använda all sin fan-tasi för att försöka se in i framtiden och bedömakonsekvenserna av ett svenskt medlemskap i uni-onen. Plus- och minusargument lades i vågskålar-na. Analyser begrundades och värderades. Ljusblåvisioner ifrågasattes och skräckscenarier fick sinamotbilder.

Så småningom var vi redo att gå till valurnorna.De som trodde att medlemskapet skulle leda tillförbättringar röstade ja. De som bedömde att detskulle leda till försämringar anslöt sig till nej-sidan.

Inom skolans värld fattas det en stor mängdbeslut. På skola efter skola. På konferens efterkonferens. I personalgrupp efter personalgrupp.

Diskussionens vågor går höga. Lärare är debattg-lada och debattskickliga individer. Bekymrat läg-ger vi pannan i djupa veck och försöker bedömakvaliteten på alla de argument som används.Framtidsscenarier målas upp. Förnyare ställs mottraditionalister. Utvecklare mot bevarare.Visionärerna mot de i vardagen förankrade.

Utbildningsideologier ställs mot varandra. Idéerom framtidens skola konfronteras. Så småningomär man redo för beslut.

Problemet är att mycket få av dessa beslutssitua-tioner liknar EU-omröstningen. Tvärtom är det såatt en stor del av dessa beslut är direkt onödiga.Rätten att besluta ligger helt enkelt inte på skol-

enhetens nivå. Man är inte ens ombedd att ha enåsikt. Uppgiften är att verkställa.

Man sitter till exempel i ett stort antal personal-rum och beslutar om huruvida man skall säga jaeller nej till samhällsutvecklingen. Man funderaröver om man skall hänga med eller bromsa. Detman glömmer är att inte ens på central politisknivå kan man göra så mycket åt den samhällsför-ändring som bl a den tekniska utvecklingen driverfram. Att sitta på en enskild skola och besluta idessa frågor är slöseri med tid och kraft.

Ännu mer tid använder man åt att diskutera hurden framtida skolan skall se ut. Man debatterar,begrundar, analyserar, diskuterar och grälar kringolika utvecklingsidéer och deras eventuellagenomförande. De som bedömer att förändringar-na skall innebära förbättringar röstar ja. De sombefarar försämringar röstar nej. Problemet är attdet man egentligen diskuterar är om man skallansluta sig eller inte till de politiska beslut omskolan som riksdagen i blocköverskridande enig-het antog redan 1994. Som om det vore en upp-gift för varje skola. Som om den rätten låg på varsoch ens privata nivå. Det är inte bara slöseri medtid och kraft. Det är dessutom en aning patetiskt.

14

D E ÅTTA S:E N

Vi lever i en föränderlig tid. Mycket är annorlun-da än det har varit. Om något fortfarande är siglikt kan man vara övertygad om att det är justdetta som nu står på tur för förändringens vindar.

Oavsett vilken samhällssektor man studerar serman liknande tendenser. Känslan av uppbrott ärpåtaglig. Tiden är i rörelse och vi med den. Gamlasanningar upphör att gälla och nya formuleras.Att denna tidsanda sammanfaller med ett millen-nieskifte förstärker naturligtvis känslan av bok-slut och nystart.

Inom skolans värld är man van vid föränd-ringskrav. Kanske t o m lite för van. Det finnslärare som utvecklat både resistens och immunitetmot nyordningar. Detta beror förmodligen på attmånga förändringsförsök har iscensatts av klå-fingriga skolbyråkrater eller möjligen nyvaldaskolpolitiker som haft behov av att profilera sig.Så är inte fallet den här gången. Nu står vi införhelt andra förnyelsekrav som i första hand ställsoch formuleras av samhällsutvecklingen i sig.

Samhällsförändringen går numera så fort att var-ken läroplaner, skolverk eller utbildningsdeparte-ment hinner med att formulera om sig.

Vad visste t ex LpO 94 om Internet?

Med en traditionell undervisning kan våra eleverbli mycket lämpade att leva i 1900-talets samhäl-le. Problemet är att dom inte tänker göra det.Våra elever har aviserat sin avsikt att leva ochverka i ett helt annat millennium. Det innebär attinte ens om vi lyckas förmedla alla kunskaper vihar, så räcker det för deras framtida behov. Demåste helt enkelt kunna mer, bättre och annat änvad vi kan.

Detta innebär i sin tur att det är mycket viktigt attvåra elever lär sig att söka och samla, sålla och

sovra, sortera och strukturera, systematisera ochsammanställa framtidens information på ettsådant sätt att den omvandlas till denna nödvän-diga kunskap.

Dessa åtta S är så viktiga att demåste börja betraktas som denfjärde basfärdigheten – och där-med viktas lika med de tre tradi-tionella – läsa, skriva och räkna. Att ha lärt sig hur man lär sig är den kunskap somhjälper våra elever till anpassning i en föränderligvärd. En förmåga som gör dem rustade att mötaden nya tidens förväntningar och som inte åldrasi samma takt som mycket annat.

Framtidens samhälle kallas omväxlande för infor-mationssamhälle och kunskapssamhälle. Däravskall man inte dra slutsatsen att detta är två syno-nyma begrepp. Endast när informationen fårbearbetas av det mänskliga medvetandet kan denomvandlas till kunskap. Skall sedan denna kun-skap bli användbar i betydelsen att den hjälpermig att fatta kloka beslut, måste den i sin tur rela-teras och kopplas till hela min arsenal av sociala,emotionella och etiska referenser. Att bistå elever-na vid utvecklandet av denna mycket sublima för-måga, är utan tvekan en av läraryrkets allra svå-raste, viktigaste och kanske roligaste utmaningar.

Omsätter man denna slutsats till praktisk konse-kvens, innebär det naturligtvis att de som har pro-blem att tillägna sig de åtta S:ens färdigheter,måste få samma stöd som de som har problemmed de tre andra baskompetenserna.

Nya tankar måste tänkas. Nya prioriteringarmåste göras. Bråttom är det dessutom. Tiden gårnumera så fort att när vi försöker att beskriva denså hamnar vi som regel i dåtid.

15

I T-G E N E RATI O N E N

I mitten av 90-talet hade jag en 11-åring som till-bringade mycket tid framför familjens dataskärm.NHL och andra CD-spel upptog hans intresse.Som föräldrar var vi något oroliga. Allt detta sit-tande vid skärmen kunde väl knappast vara nyt-tigt. Datorn med sin slutna struktur erbjöd natur-ligtvis fantastiska och lärorika upplevelser, menvar ändå en isolerad värld. Risken fanns väl attgrabben skulle bli fullständigt asocial.

Fyra år senare har man en ny 11-åring som sittervid samma skärm. Nu är det chattandet och e-postandet som upptar intresset. På ett mycketpåtagligt sätt har datorn bytt karaktär från att havarit en symbol för det slutna rummet till att blihemmets dörr ut mot världen och verkligheten.Dess inåtvända låtsasvärld har ersatts av öppen-het, kommunikation och verklighet. En dator ärnågot helt annat idag än vad den var 1995.

Hur snabbt denna förändring har gått illustrerasmed stor och förmodligen oavsiktlig tydlighet avforskningsöversikten "Informationstekniken iskolan" som sammanställts på uppdrag avSkolverket. Efter en bra och ambitiös genomgångav ett stort antal forskningsrapporter kring hur ITförändrat skolan kommer man fram till följandeslutsats:

"Man kan tycka att många visioner som finns omskolan i informationssamhället tenderar att foku-sera på skolans roll som organisatör av kunskap-sinhämtande. Skolans betydelse för social ochemotionell utveckling finns inte med – givetvis föratt det är synnerligen oklart om informationstek-nologin har något som helst att erbjuda på dessaområden."

För mig kändes denna slutsats tveksam. Jag kon-trollerade utgivningsåret än en gång och fann att

det verkligen var 1998. Dock skall ingen skuggafalla över författaren som gjort ett utmärkt arbe-te. Problemet är att han har utgått från forsk-ningsrapporter som har några år på nacken ochdärför baseras på en tidigare generation datoreroch därmed på en föråldrad syn på dataanvän-dande. Rapporten har naturligtvis historisktintresse, men som beskrivning av datorns roll,position och möjligheter i dagens skola och somunderlag för debatt och slutsatser är den överspe-lad redan innan den kom ut. En dator som är sam-mankopplad med världen (d v s Internetansluten)är nämligen något helt annat än en dator som inteär det. Man kan inte utan vidare jämföra brödros-tens möjligheter och användningsområden medjetplanets.

I motsats till rapporten hävdar jag att den nyagenerationens datorer har en mycket stor potentialjust när man arbetar med den sociala och emotio-nella delen av elevernas personlighetsutveckling.När det gäller ren faktainhämtning är boken fort-farande svårslagen. Värdet av de olika slutna trä-ningsprogram som dominerade dataanvändandetunder det tidiga 90-talet kan säkert ifrågasättas.

Medan boken och den förra generationens dato-rer är hänvisade till sin egen slutna värld av teck-en och symboler, är den nya datorn öppen förintryck, åsikter, attityder, värderingar, slutsatseroch kommunikation i en ständigt föränderlig ochöverväldigande omfattning.

Här finns åsikter att stångas mot, värderingar attgrubbla över, stimulerande subjektivitet och posi-tiva provokationer, attityder att förfäras över ochreagera mot.

Här kan man vandra omkring på det etiska mark-nadstorget och försöka lära sig att sålla och sovrai det till synes oändliga utbudet, här finns möjlig-

16

heterna till samtal och kommunikation med andrakulturer och livsmönster. Kort sagt – vill vi ta sko-lans mångfacetterade uppgift på allvar att intebara vara kunskapsförmedlare, utan också taansvar för individens sociala mognad, etiska med-vetenhet och emotionella utveckling – då erbjudeross den nya tekniken ett alldeles lysande verktyg.

Som jag ser det är datorns användbarhet när detgäller dessa områden kraftigt underskattad och imånga avseenden ännu oupptäckt. Kanske är detjust inom dessa sektorer som den nya teknikenhar sin största, outnyttjade utvecklingspotential.

E X E M P LET E STO N IA

Enligt Nationalencyklopedin är Estonia det latins-ka namnet på Estland – i och för sig en korrektupplysning – men fartygskatastrofen är obekantför detta uppslagsverk. Detta är dock inte så för-vånande, eftersom katastrofen inträffade 1994och encyklopedins första delar är betydligt äldre.

På Internet får jag inte bara reda på fakta i ären-det, utan kan även följa det politiska spelet viaministrars och partiledares uttalanden, jag kanläsa de olika kommissionernas rapporter, refe-rensgruppens hela slutrapport, det tyska varvetsförsvarstal och jag kan via anhörigorganisationer-nas hemsidor följa deras laddade kamp för offrensbärgning.

Här presenterar Internet sin tydliga överlägsenhet.Inte bara i aktualitet utan framför allt i den posi-tiva subjektiviteten. Jag kommer rakt in i aktörer-nas eget material och kan ta del av deras smärta,passioner, viljeyttringar, avväganden och ideal.Subjektiviteten ger en emotionell närhet som fång-ar och berör. Materialet är inte silat genom objek-tivitetens svalkande filter. Jag kommer helt enkeltverkligheten mycket nära.

Kanske är det just i arbetet med värderingsfrågorav t ex etisk och politisk art som Internet visar sinallra starkaste sida och är allra mest överlägsenandra informationskällor. Kanske törs jag till ochmed sticka ut hakan och säga att det är i arbetetmed dessa frågor som man hittar ett av de allrastarkaste motiven för Internet i skolan.

<

17

Internet innehåller material som vitycker illa om. Inte mer än andramedier, inte nödvändigtvis grövreän andra medier, men närmareoch mer lättåtkomligt. Bara enmusklickning från en god ochanvändbar sida kan vi hitta inne-håll som kränker våra gemensam-ma värderingar. Porr, knark ochnynazism är ofta nämnda exempel.Hur skall vi förhålla oss till alltdetta?

Vilka möjligheter finns till censuroch filtrering? Vilka effekter gerdessa tekniska lösningar? Hurlångt kan man nå med etiskaregelsystem? Och den viktigastefrågan av alla – hur utvecklar manden inre etiska medvetenhetenhos våra barn och ungdomar?

D ET B R I STFÄLL I GA STAK ETET

Parken var ett populärt utflyktsmål för barngrup-per från daghem och förskola. Det enda sombekymrade personalen var närheten till det ström-mande vattendraget. De tvingades till stor vak-samhet och det fanns inte rum för ouppmärksam-het. Barnen upplystes via ett ständigt pågåendeförmaningstal om riskerna och om att de förvän-tades ta ansvar för sin egen säkerhet.

Den dag staketet spikades upp till skydd för dethotande vattnet kändes det som en befrielse.Personalen kunde slappna av och de behövde intelängre oroligt följa varje steg som barnen tog.Behovet av förmaningar avtog och ansvaret försäkerheten överlämnades till staketet.

När man utredde orsaken till olyckstillbudet fannman att staketet var mycket bristfälligt och hadeett flertal öppningar där barnen kunnat ta sig ige-nom. Den säkerhet som man invaggats i visade sigvara bedräglig och falsk. Man konstaterade attden bristfälliga konstruktionen snarare inneburitatt staketet utgjort ett hinder för barnens säker-het, eftersom dess förespeglingar om trygghet letttill passivitet och reducerat ansvarstagande hosbåde barn och vuxna. Några menade t o m attdess blotta förekomst stimulerat till att söka dessöppningar. Skuldfrågan debatterades länge och

INTERNET - EN ETISK UTINTERNET - EN ETISK UT

18

bollades mellan beslutsfattare, leverantörer, kon-struktörer, entreprenörer och kontrollanter utanresultat. Man diskuterade även vilken reell grundstaketet gett för övriga parters minskade ansvars-tagande.

I samband med Internets intåg i den svenska sko-lan har debattens vågor gått höga om dess mörkasidor. Den har pendlat mellan upprörda rop påcensur till ett ganska aningslöst lättsinne. Vilkenståndpunkt man än intar tror jag att det är myck-et viktigt att inse, att det inte finns några staket iform av censurprogram som kan erbjuda ettskydd som befriar oss från ansvar. Kanske är detså att staketen bara får oss att aningslöst luta osstillbaka och inte ta det ansvar vi borde. Effekternapå lite längre sikt, när det gäller elevernas syn påsin egen roll i ansvarsfrågan, finns det ocksåanledning att oroa sig för.

Min tveksamhet till tekniska filter bygger inte iförsta hand på principer. Det som bekymrar migär effekterna i ett längre perspektiv. Framför alltoroar jag mig för att de leder till passivitet ochreducerat ansvarstagande. Vuxenvärldens ansvarför det uppväxande släktets etiska och socialautveckling kan inte överlämnas åt tekniken.Etiska frågor har sällan tekniska lösningar somsvar.

Dessutom är det naturligtvis så att om vi utrustarvåra barn med alltför många cykelhjälmar, knäs-kydd, flytvästar, fallskärmar, krockkuddar, kysk-hetsbälten och allehanda skyddsnät så finns det enrisk att vi glömmer att tala om för dem att livet ärfarligt. Våra goda avsikter kan leda till att vi flyt-tar skyddsansvaret från individen till säkerhets-systemen.

Det kommer en dag då de skall lämna hemmetsoch skolans skyddande tillvaro. Utanför väntar envärld som i flera avseenden är ganska taggig.Möter de denna utan att ha utvecklat den nöd-vändiga beredskapen och medvetenheten riskerarde att vara mycket sårbara.

Frågan är inte vilka etiska filter vi kan installera idatorerna. Den handlar istället om vilka etiska fil-ter vi kan installera i eleverna.

D E TR E N IVÅE R NA

Det finns många idéer kring hur man skall hante-ra Internets mörka domäner. Om man försökerstrukturera lösningsmodellerna kan man hitta trenivåer.

Nivå Noll – handlar om tekniska filter. Man före-språkar installation av de censurprogram sommarknaden tillhandahåller. Förhoppningen är att

TMANINGTMANING

19

dessa digitala barnvakter skall kunna hindra oöns-kat material från att dyka upp på skärmen.

Mot detta kan man anföra ett antal tveksamheter.För det första är dessa skyddsnät oerhört grov-maskiga. De ger falska illusioner av säkerhet. Detgår inte att förneka att blotta förekomsten av sta-ket även stimulerar till att försöka klättra över.För det andra är det en delikat fråga vem somskall ha rätten att avgöra vad som skall bromsasoch vad som skall släppas igenom. Det skulle krä-vas en tillståndsmyndighet med extraordinärabefogenheter och fullkomligt gigantiska personel-la resurser.

Min viktigaste invändning är att man förskjuteransvaret från människan till de tekniska syste-men. Det är därför jag använder beteckningenNivå Noll. Den avkräver varken lärare eller elevernågot som helst eget ansvar eller eget etiskt för-hållningssätt.

Nivå Ett – handlar om etiska regler. Det är denmetod som de flesta skolor i Sverige använder.Med likalydande formuleringar har man punktatner de begränsningar av Internetanvändningensom man tycker är etiskt befogade. Mot detta kaninvändas att man inte skapar god etik med hjälpav regler. Dock kan man uttrycka en god etik medhjälp av regler. Ett regelsystem som är sunt ochväl förankrat kan vara en metod bland många attge den vuxenguidning som så ofta efterlyses. Inteden enda metoden, inte den allena saliggörandemetoden – men en metod bland flera. Man skötersitt vägledningsuppdrag på ett ganska tveksamtsätt om man dyker upp och börjar peka först närnågon gått vilse. Det som möjligen kan förvåna äratt många av dessa regelsamlingar är duktiga påatt peka ut dikena, men är betydligt svagare på attvisa vägen. Kanske skulle vi lyckas bättre om vi

istället använde termen användarpolicy. Då asso-cierar man inte lika mycket till lagar och förbud.En policy är inte lika fixerad vid ordet ”inte”.Den handlar i första hand om vad man bör göraoch inte om vad man bör undvika.

Nivå Två – handlar om att utveckla det personligaetiska ansvaret. Att se till att den etik som liggerbakom regelsystemen landar i sinnet hos varjeenskild individ. Att den förankras i både intellektoch känsla. Att man lär sig att avstå trots att detfinns möjlig tillgång. Att man lär sig att sålla ochsovra. Att man utvecklar sin medvetenhet så attman inte fångas och absorberas av alla de de-struktiva attityder som finns i det mediala flödet.

Oavsett hur man förhåller sig till de första nivåer-na, så tror jag att det finns en stor enighet om attdet är till Nivå Två vi vill nå. Frågan om hur manpraktiskt bär sig åt återstår dock att besvara. Påden punkten är det alldeles för tyst. Här måstenya idéer tänkas och nya metoder prövas.

Helt klart är dock att hit kommer man inte medhjälp av tekniska filter. Här krävs levande männi-skor i barn och ungdomars närhet som vågar varatydliga och som har tid att samtala för att sedansamtala och därefter återigen samtala.

I S O LE R I N G E LLE R VAC C I N E R I N G

Utvecklingen har gått mycket fort. Våra barn ochungdomar utsätts idag för ett enormt medialtutbud. Det handlar om många olika kanaler varavInternet bara är en. Oron inför konsekvenserna avdessa företeelser är begriplig och motiverad.Lusten att dra i nödbromsen för att få tid attreflektera finns nog hos de flesta av oss.

Vi oroas kanske inte i första hand över fakta-mängden, utan över alla de värderingar, åsikter,

20

attityder och förhållningssätt som finns i dettautbud. Det är viktigt att vi har ett brett synfält. Vimåste inse att de normer och värderingar som t exförmedlas via musikvideor, såpoperor, rocklyrik,modemagasin, TV-spel och veckotidningar, bör geanledning till samma vaksamhet som den vi harinför Internet.

Man kan naturligtvis inta olika förhållningssätttill detta faktum. Det ena är att likt strutsen stickahuvudet i sanden och låtsas som om problemeninte finns. Ingen av oss lär förespråka den meto-den. Såvitt jag kan se är det då bara två metodersom återstår – isolering eller vaccinering, d v ssamma metoder som vi har till vårt förfogandenär vi riskerar att utsättas för någon traditionellform av epidemi.

Problemet med isoleringsalternativet är att detinte utvecklar något varaktigt skydd. Risken är attvi bara skjuter på problemet. Vad händer medungdomen i fråga när han/hon inte längre är iso-lerad? Vilken beredskap har han/hon utvecklat?

På ett teoretiskt plan är vaccineringsalternativetöverlägset. Det ger mig möjlighet att möta epide-mierna utan att själv bli infekterad. Den utvecklaren immunitet och en resistens som gör att jag intelängre är mottaglig för farsoterna. En fråga kvar-står dock. Hur utvecklar man detta vaccin? Hurgår denna vaccinering till?

Till dess vi hittat det geniala svaret är det mycketviktigt att vi håller igång samtalet med 10-åringenom såpoperorna och deras livssyn – att vi tar ett"men to men talk" med grabben om livets väsent-ligheter den dag han intresserar sig för det s k her-rtidningsinnehållet – och att vi har en ständig dia-log med tonårstjejen om veckotidningarnas atti-tyd till kropp, sex, kärlek, kändisskap och yta.

Möjligen är det detta som är vaccinet. Någonannan vaccineringsmetod kanske aldrig kommeratt uppfinnas.

Världen idag ser ut som den gör. Vi kan upprörasoch bli förtvivlade över många inslag i den verk-lighet som våra barn växer upp i. Till dess vi harförändrat världen får vi dock lära våra barn ochungdomar att leva i den. Att finnas mitt i flödetutan att drunkna. Att konfronteras med epidemi-erna utan att bli smittad.

VATTN ETS B ETYD E LS E FÖ R S I M U N D E RVI S N I N G E N

Jag minns min barndoms simundervisning. Fyrasomrar i rad ägnade jag mig åt att utveckla dennafärdighet. Tyvärr var undervisningen förlagd tillkommunens kallaste badvik. Detta i kombinationmed en påtaglig klimatsvacka gjorde att vattnethela tiden var för kallt för att användas som peda-gogiskt redskap. Den enda simgren jag lärde migunder dessa fyra år var s k torrsim. Torrsim innebäratt man sitter på stranden och simmar, d v s görarmtagen i luften och formar ett fjärilsliknande mönster med bentagen i sanden. Jag utvecklademed tiden en stor skicklighet i nämnda simgren ochfick beröm av min simlärare för min goda förmågaatt samordna och koordinera rörelserna. Att tilläm-pa mina kunskaper i vattnet lärde jag mig först fleraår senare. Utan simlärare.

Anledningen till att dessa minnen dyker upp är attjag registrerar hur vattenorienterat mycket av vårtbildspråk kring Internetanvändningen är. Vi sur-far på nätet, vi navigerar på ett hav av informa-tion och vi talar om mediautbudet som en flodvågsom väller fram och som riskerar att dränka densom inte utvecklat sin beredskap.

21

Den slutsats som jag drar av detta bildspråk är attvi kan använda vårt förhållande till vattnet somförebild för hur vi kan förhålla oss till Internet.Vandrar man med ett mycket litet barn vid en kaj-kant så håller man det hårt i handen. Man lederfram det till kanten och berättar om det djupavattnets risker. Så småningom litar man på attbarnet utvecklat sitt omdöme så att man törs släp-pa handen, men fortsätter naturligtvis att följa detmed blicken. Parallellt med detta skydds- ochupplysningsarbete placerar man sitt barn i sims-kola. Någonstans bör vi bli medvetna om att detbästa sättet att skydda mot vattnets farlighet äratt lära sig simma. Vi vet att den dag kommer dåvårt barn är utom hör- och synhåll för både för-maningar och övervakning. Den dagen måsteomdömet och simkunnandet vara utvecklat.

Inom projektet Etik & Internet på Fredriksdal-skolan i Lidköping arbetar man utifrån ovanbeskrivna idé. Grundkonceptet är egentligenmycket enkelt. Man använder Internet i etikun-dervisningen på samma sätt som en god simlärareanvänder vattnet i simundervisningen. Som ettnaturligt och självklart pedagogiskt redskap.Torrsim i all ära men den praktiska nyttan avdenna färdighet kan ifrågasättas.

TU N N E LS E E N D ETS P R O B LE MATI K

Ett av problemen med debatten kring Internet äratt vi utvecklar ett så tydligt tunnelseende. Vifokuserar det nya mediet så starkt att vi förlorarförmågan att relatera och referera. Tunnelseendetkan yttra sig i att man reagerar starkt på förete-elser på skärmen som man accepterar i andrasammanhang, t ex i pressbyråns tidningshylla.Men det kan också yttra sig på rakt motsatt sätt.Det finns en motsvarande tendens att accepteraföreteelser på nätet som man reglerar i övrigt,t ex via åldersgränser på biograferna. Det är

mycket viktigt att kunna ha en i grunden positivsyn på Internets möjligheter, utan att för den skullförsvara allt elände som nätet rymmer. Man behö-ver inte älska alla böcker bara för att man gillarbibliotek.

All pedagogisk idédebatt brukar bli starkt polari-serad. Det är lätt att hamna i var sitt dike sommed tiden tenderar att förvandlas till skyttegravar.Detta känns både trist och onödigt. Mellan tvåparallella diken brukar det finnas en väg. Låt ossleta efter den.

M ITT M ÖTE M E D K U K LU X K LAN

För några år sedan satt jag och bekantade migmed nätets så kallade mörka domäner. I tjänstennaturligtvis. Jag tittade bland annat på ett stortantal av de sidor man hittar när man söker påordkombinationen Ku Klux Klan.

Så länge jag kan minnas har jag känt till dennaorganisation. Jag har vetat vad den stått för ochjag har sett deras vita huvor och brinnande kors iamerikanska spelfilmer och möjligen i en ochannan dokumentär från sydstaterna.

Hade jag berörts? Hade deras budskap träffat mig?Hade jag personligen blivit känslomässigt påver-kad? När jag klickade mig fram mellan i förstahand olika lokalavdelningars propagandasidorkände jag för första gången hur hela vidden avderas budskap träffade mig. Som ett knytnävsslag imagen. Helt plötsligt riktade de sina avskyvärdateser rakt till mig. Det var jag som var mottagareav deras förfärande människosyn. Det var mig deville påverka och vinna. På min skärm. Via mindator. I mitt hem.

Jag kände en avsky som inte bara var intellektuell.Ett obehag som satte sig i mina sinnen. Ettavståndstagande som inte bara var ideologisktutan också känslomässigt förankrat. Ku Klux

22

Klan är en mycket obehaglig organisation. Derasmänniskosyn är ohygglig. Propagandan på derashemsidor är vedervärdig. Jag blev förfärad – ochjag lät mig förfäras.

Långt senare när klanens namn dök upp i ennyhetssändning kände jag att detta engagemangfanns kvar. Obehaget grep tag i mig igen.Beröringen fanns där.

När debattens vågor svallat som allra högst kringInternets alla faror har jag dragit mig till minnesmitt möte med Ku Klux Klan. Jag har kommitihåg den effekt detta möte fick på mig. Om någonav mina elever av misstag (eller avsiktligt) skullehamna på en sida som t ex presenterar en nazis-tisk människosyn, förutsätter jag att en mycketstor majoritet reagerar på samma sätt som jag. Attde känner avsky och avsmak. Att deras avstånds-tagande blir ännu mer känslomässigt förankrat.

Alla regler har undantag. Både bland vuxna ochbarn. Detta faktum får vi inte underskatta. Menatt förutsätta att våra elever är så omedvetna ochryggradslösa att de omedelbart blir nazister om dekommer i kontakt med en nynazistisk hemsida ärnaturligtvis felaktigt och direkt kränkande.Dagens elever är, med mycket få undantag, betyd-ligt klokare än så. Det ser ut som tonåringarslockelse till nazismen har klingat av. Orsaken tilldetta är i första hand ungdomarnas egna motrö-relser, men också en vuxenvärld som börjat ta sittansvar.

Skolan ser numera till att eleverna blir ordentligtinformerade. Måtte den också se till att de blirordentligt förfärade.

<Är det bra med censurprogram och tekniskafilter?

Hur långt når man med etiska regelsystem?

Hur utvecklar man den inre etiska medveten-heten hos eleverna?

MAKTE N ÖVE R S KO LAN S DATO R E R

Det pågår ett krig i många skolor. Skyttegravargrävs. Planer smids. Strategier utformas.

Som alla andra krig handlar det om makt, herra-välde och kontroll. Den här gången handlar detdock inte om landområden som skall erövras ellerförsvaras. Det är makten över skolans datorersom bataljen gäller.

På den ena sidan slåss de vuxna. Entusiastiskalärare med datatekniker och IT-pedagoger somallierade. Mot sig har de en grupp elever med storoch omfattande datakompetens. Vid förstaanblicken ser det ut som den första gruppen arbe-tar med konstruktiva mål. Motståndarna ser utatt ha mer destruktiva ambitioner. Men det är vidförsta anblicken. Någon andra anblick är det fåsom hinner anlägga.

I likhet med andra skyttegravskrig i historienpendlar initiativet fram och tillbaka. Den enastunden ser vuxensidan ut att ha fått övertagetmed hjälp av någon teknisk lösning, ett avanceratsäkerhetssystem eller helt enkelt genom nyaavskräckande påföljder och straffsatser. I nästaögonblick drivs de tillbaka av motståndarsidansom avslöjat metoden, genomskådat strategin ochhittat vägar för att ge igen. Vilka motiv leder tilldenna krigföring? Vilka lösningar leder vidare tillvapenvila och fredsöverenskommelser? Hur serden andra anblicken ut?

Helt klart är att kriget inte kommer att få någravinnare. De vuxna är förlorare med alla sina ned-lagda timmar i hopplös kamp för att få sabotera-de system att fungera. Frustrationen och uppgi-venheten breder ut sig. Eleverna är också förlora-re. Det är de som skall leva med det ineffektivaskolarbetet, destruktiva klimatet och den dåligastämning som följer i krigets spår. Om kriget trap-pas upp kan det leda till ännu dystrare konse-kvenser och kan i sin förlängning inte bara även-tyra skolans IT-satsning, utan hela dess anda, liv-slust och kreativitet.

Historien har visat oss att när två stridande parterhar insett att ingen kan vinna kriget blåser man såsmåningom eld upphör. Man lägger ner sinavapen och sätter sig vid förhandlingsbordet för attformulera den framtida fredens utseende.

Hur kommer man dit inom skolans värld? Hurnår man denna insikt? Hur ser nyckeln ut somkan öppna för denna anblick?

Jag tror att vägen till fred går över förståelsen förde mekanismer som ligger bakom hela den s khacker-kulturen. På samma sätt som någon harbeskrivit den politiska terrorismen som "de makt-lösas krigföring”, tror jag att mycket av de teknis-ka sabotagen, som riktas mot skolors datautrust-ningar, är uttryck för ett nära nog desperat behovatt få sitt kunnande sett, beundrat och bekräftat.

PROBLEM OCH MÖJLIPROBLEM OCH MÖJLI

Möjligheter rymmer problem och problem rymmer möjligheter. Så har det alltidvarit. Utveckling leder till kaos och kaos leder till utveckling. Det är också engammal sanning.

Dessa filosofiska teser bekräftas och illustreras dagligen i den svenska skolan.Inte minst har införandet av IT bidragit med några nya illustrationsmöjligheteroch exemplifieranden. Många av dem har tydliga kopplingar till etik. Tekniskaproblem och funktionsstörningar förorsakade av sabotage, ökade möjlighetertill fusk och kopieringar av färdiga uppsatser, samt relationen mellan tjejer ochdatorer är några av dessa exempel.

24

Den andra anblickens väg är att se till att alldenna lust till bekräftelse kan få positiva utlopp.Vi måste helt enkelt finna former där all dennakompetens kan bli sedd, bekräftad och tillvarata-gen. Den kreativitet och kunskap som dessa eleverhar kan bli en ovärderlig tillgång om den blir kon-struktivt utnyttjad.

Hur kommer man då dit? Förmodligen som vidalla andra fredsförhandlingar. Man börjar med attbestämma hur förhandlingsbordet skall se ut.Sedan jobbar man vidare punkt för punkt. Manhar helt enkelt inget annat val. Så länge krigetpågår finns det bara förlorare.

VAD ÄR RÄTT O C H F E L

En grupp värnpliktiga fick order om att förflytta sigfrån A till B. Mellan dessa punkter fanns ett vatten-drag. Det innebar att grabbarna tvingades vada imidjehögt vatten för att nå sin destination. Dettagällde alla utom en. I gruppen fanns nämligen enmycket kompetent längdhoppare. Han plockade avsig marschkängorna, kastade över dem tillsam-mans med övrig utrustning, tog sats och hoppadeelegant över den lilla ån. Torr och ren anlände hantillsammans med sina kamrater till punkt B.

Till sin stora förvåning fick han där ta emot en affek-terad utskällning av det överordnade befälet somväntade på gruppen. Han som hade löst uppgiften

på det i särklass smidigaste och enklaste sättet fickhöra att han hade fuskat. Uppgiften som hade for-mulerats som att förflytta sig mellan två punkterhade tydligen handlat om något annat. Det var intesmidig förflyttning som var det egentliga uppdra-get. Uppgiften var att vada.

Den etiska debatten kring Internet tar sig mångauttryck. Många olika problemställningar kommeri dagen. En av dessa är möjligheten att hitta fär-diga uppsatser och inlämningsuppgifter på nätet.Många beklaganden från lärarhåll är dock ganskaavslöjande och ger upphov till att en rad olika frå-gor studsar tillbaks.

Hur har uppgiften formulerats (och problematise-rats)? Hur har man betraktat relationerna mellanväg och mål? Vilket värde har man gett själva pro-cessen? Hur har handledningen sett ut? Hur haruppföljningen hanterats?

Här finns säkerligen anledning till begrundan ocheftertanke. Dock skall inte förnekas att möjlighe-terna till fusk är stora. Men hur svårt är det egent-ligen att kontrollera och upptäcka? Med anled-ning av denna frågeställning följer följande lillasolskenshistoria från skolans värld. Den skall sor-teras in under rubriken praktiska råd och tips.

GHETERGHETER

Hur kan enskilda elevers ofta höga datakom-petens komma skolan till godo?

25

D E N IVR I G E PAC I F I STE N-M ETO D E N

En måndagmorgon när jag anlände till min skolamöttes jag i dörren av Lotta Svensklärare. Av hen-nes bekymrade min förstod jag att här förelågproblem. Hon berättade att hon innan helgen mot-tagit ett inlämningsarbete om Vilhelm Moberg.

Detta hade sammanställts av Micke DataFreakoch hade en misstänkt hög och tidigare aldrigredovisad kvalitet. Lotta hade ägnat stora delar avsöndagen till att med hjälp av sökorden VilhelmMoberg (1625 svar på AltaVista) och Skolarbeten(596 svar på samma sökmotor) avslöja den för-modade fuskaren. Med tanke på den överväldi-gande mängd material som behövde gås igenomär det inte att undra på att vår kollega stod därmed en uppgiven och bekymrad min.

– Vill du vara snäll att plocka ut en mening somdu tycker låter lånad, sade jag och klickade framAltaVista på min dator.

– Han nämner bl a att Moberg under ungdomså-ren var en ivrig pacifist, föreslog Lotta. Det låterinte som Mickes normala språk.

– Ivrig pacifist, upprepade jag eftertänksamt ochskrev in dessa två ord inramade med citattecken.En sekund senare talade AltaVista om att den hit-tat denna ordkombination på ett enda ställe pånätet. Naturligtvis fanns den i en mycket gedigenuppsats om Vilhelm Moberg. Uppsatsen printadesut och bifogades Mickes egen uppsats i sambandmed återlämnandet. Det är alltid triumfatorisktatt besegra någon ur familjen DataFreak på derasegen hemmaplan.

Slutsatsen är alltså att det är mycket lätt att fuskamed hjälp av nätet, men att det är ännu lättare attavslöja fusket med hjälp av detsamma. Eftersomuppsatsen hittats av eleven med hjälp av sökmo-torerna, så kan man hitta den igen med samma

sökmotor. Smidigt och enkelt. AltaVista läsersnabbt. Metoden rekommenderas till användningför alla. Den bör dock behålla namnet Den ivrigepacifisten-metoden.

Det hann endast gå några dagar från ovan relate-rade händelse, förrän det från när och fjärran bör-jade inkomma rapporter om Den ivrige pacifisten-metodens segertåg genom landet. Med Den ivrigepacifisten-metoden har lärarna äntligen fått detövertag gentemot de mer datakunniga elevernasom man tidigare saknat. Även i elevleden har detblivit känt att metoden numera används av tidiga-re lättlurade lärare. Detta har lett till att en helt nyoch mer seriös attityd till skolarbetet är på väg attspridas bland tidigare fuskare.

I ett avseende har det dock inkommit kritik.Somliga menar att Den ivrige pacifisten-metodenhar ett alltför långt och aningen omständligtnamn. Därför lanserar jag härmed förkortningenDIP-metoden (uttalas dippmetoden). Ur dennaterm utvecklas sedan det svaga verbet "attdippa". Låt mig få exemplifiera med följandetänkta konversation:

– Är inlämningsuppgiften DIP-kontrollerad?

– Nej, inte ännu, men recensionerna är dippade.

– Utmärkt, huvudsaken är att allt blir dippat.

För att jag som lärare skall kunna göra en rele-vant och rättvis bedömning av det inlämnade ele-varbetet måste jag veta att materialet inte är endirekt avskrift eller kanske en direkt kopiering avett färdigt arbete. Det är här som DIP-metodenger mig möjligheter. Genom att i tveksamma falldippa uppsatsen får jag klart för mig hur den skallbedömas, hur kompletta källhänvisningarna är,samt hur mycket bearbetning och värdering avtexten som gjorts av eleven i fråga.

26

Genom att med gemensamma insatser göra DIP-metoden känd och fruktad kommer eleverna attstimuleras till att göra seriösa arbetsinsatser. Deneffekten måste betraktas som mycket positiv. Medden ödmjuka målsättningen att begreppet skallvara etablerat till nästa utgåva av SvenskaAkademiens ordlista, dippar vi entusiastiskt ochoförtrutet vidare.

ATT ANAM MA E LLE R I NTE ANAM MA

Det är kvinnorna som styr den tekniska utveck-lingen. Så är det och så har det alltid varit. De sominte ser det saknar helt enkelt min analytiska för-måga.

Metoden de använder kan kort beskrivas somkonsten att anamma eller inte anamma.

Medan grabbar och män med förtjusning ochutan reflektion kastar sig över all ny teknik, intarkvinnan en mer reserverad hållning. Där männengenast blir entusiastiska användare håller sigkvinnan mer avvaktande och ställer frågan: Vadskall detta vara bra för?

Man kan anföra flera skäl till att detta är ett kloktoch välmotiverat förhållningssätt.

I ett skapligt jämställt och könsblandat samhällesom t ex det västerländska kan ingen ny teknik fånågon längre livslängd om den är enkönad. Allteknik kan introduceras, hur dum och meningslösden än är, genom att männen med grabbig för-tjusning investerar i den. Men för att den skallöverleva och få fotfäste krävs det att kvinnornaanammar den. Om inte kvinnan får ett tillfreds-ställande svar på frågan varför, är dagarna räk-nade för den tekniska innovationen i fråga.

För några jular sedan var bakmaskinen åretsjulklapp. Under några hektiska decemberveckorsåldes 100 000 bakmaskiner till 100 000 män

som sedan gav dem till 100 000 kvinnor som jul-gåva. Idag står 99 000 av dessa oanvända ochundangömda i skåp, garderober, förrådsutrym-men och garage. Varför? Jo, kvinnorna anamma-de inte denna nya teknik och när männen efter envecka eller två hade lekt färdigt, ställdes bakma-skinerna undan och där står de fortfarande kvar.

En annan nymodighet som bevisar mina påståen-den, fast ur det motsatta perspektivet, är mobilte-lefonen. När den introducerades för ett tiotal årsedan köptes den nästan uteslutande av män. Dendöptes lite nedlåtande till yuppienalle. Idag berät-tar rapporterna från bl a Japan att två av tremobiltelefoner numera säljs till unga kvinnor. Detär inte förvånande. Mobiltelefonen är bevisligenett fantastiskt kommunikationsmedel.

TJ EJ E R O C H TE K N I K

Vad har detta resonemang att göra med IT-användningen i skolan? Förmodligen en helmassa. Inte minst har det varit tydligt att dennakönsrelaterade skillnad faktiskt existerar. Justsom man äntligen lärt sig att det endast finns bio-logiska skillnader mellan killar och tjejer, visarintroduktionen av IT i skolan på motsatsen.Skillnaderna i förhållningssätt har varit så påtag-lig att Skolverket talar om den i en av sina rap-porter. Om skillnaden är social eller genetisk över-låter jag åt andra att besvara. Frågan är tillräck-ligt kontroversiell ändå. Självklart finns det exem-pel som talar emot denna generalisering. Å andrasidan är det undantagen som bekräftar reglerna.

Vad skall vi dra för slutsatser? Vilka lärdomarskall vi ta till oss? Hur skall vi låta dessa iaktta-gelser påverka vårt IT-användande?

Som jag ser det bör det leda till att vi skall varamycket rädda om de områden inom IT-hantering-

27

en som är naturliga för tjejer. Dit räknar jag alltsom har med personliga uttryck och kommunika-tion att göra. T ex alla öppna program som devanliga ord- och bildbehandlingsprogrammen,informationssökning via Internet, e-postkommu-nikation och chatten. Här råder redan jämlikhet.Kring dessa verksamheter ser vi lika många tjejersom killar trängas. Det tar jag som tecken på atttekniken är här för att stanna. Överlevnaden ärsäkrad. Frågan varför har fått sitt svar.

Kring många andra IT-relaterade läromedel är tje-jerna fortfarande i minoritet. Detta bör stämmaoss till eftertanke. Hur introducerar vi program-men? Vilka aspekter poängterar vi? Vilken hän-syn tar vi till tjejernas behov? Hur ambitiöst moti-verar vi användandet?

Till sist den allvarligaste frågan av alla. Det är välinte bakmaskiner vi försöker introducera?

<

Hur introducerar vi programmen?

Vilka aspekter poängterar vi?

Vilken hänsyn tar vi till tjejernas behov?

Hur ambitiöst motiverar vi användandet?

28

Internet har på ettpåtagligt sätt föränd-rat strukturerna förinformationsutbyte.Gränserna mellansändare och mot-tagare, producentoch konsument, harsuddats ut. Nätet hargjort det möjligt föross att publicera vårinformation och kun-skap på ett helt nyttsätt. Nyhetsmonopoloch informations-hierarkier har fått gevika. Monologer harblivit dialoger.

NÄTET SOM KÄLSamtidigt innebär naturligtvis det faktum att vialla kan vara producenter ett hot mot kvalitet ochsanningshalt i de alster som produceras. Texterpubliceras utan föregående kontroll och utan attgranskas av korrekturläsare, förlag och ansvarigautgivare. Om man dessutom adderar möjligheter-na till manipulation, t ex genom att man kan gåin i ett publicerat dokument, förändra i textenoch sedan publicera det på nytt, förstår vi attdetta nya medium ställer stora krav på den somvill använda det som informationskälla.

Hur ser då detta nya ansvar ut? Vilka nya tankarbehöver man tänka? Hur ser den nödvändiga kri-tiska analysen ut?

”Texter på Internet bör underkastas samma käll-kritiska bedömning som texter från andra infor-mationskällor” är det råd som brukar ges. Vidförsta åhörandet låter detta påstående både kloktoch logiskt. Det finns som sagt många skäl till attinta ett kritiskt förhållningssätt till informationsom finns på nätet – men är det verkligen sammakällkritiska bedömning som måste till?

Ställer inte det nya mediet nya krav på vårt kri-tiska förhållningssätt?

Och den viktigaste frågan av alla – är Internetöverhuvudtaget en källa?

D E N TRAD IT I O N E LLA KÄLLK R IT I K E N

Om man förenklar historien något kan man sägaatt den traditionella källkritiken växte fram ochutvecklades till en egen vetenskap i syfte att höjaden historiska forskningens vetenskapliga status.

I sin förlängning ville man göra historia till en merexakt vetenskap. Man insåg att många av de skild-ringar som fanns i våra historieböcker påverkadesav myter och föreställningar och av att upphov-smännen brustit i objektivitet. I vissa fall hadetexterna propagandistiska ambitioner, i andra fallkunde man spåra beroende och påverkan av annatkällmaterial och ibland kunde man ana att upp-hovsmannen endast återgav hörsägen och egentli-gen inte hade någon förstahandsinformation attförmedla.

Genom att utveckla källkritiska metoder för attklarlägga och genomskåda tendensen, beroendetoch närheten skulle det historiska förloppetkunna återskapas på ett mer vetenskapligt sätt. Sålöd parollen bakom utvecklandet av de källkritis-ka principerna.

Är det verkligen så enkelt att den traditionellakällkritikens analyssystem kan tillämpas även påInternet? Eller är det så att det finns avgörandeskillnader mellan digitala texter och de källor somlåg till grund för utvecklandet av historieforskar-nas metoder för kritisk granskning?

FYS I S K E X I STE N S

En betydande skillnad är att den traditionellakällkritiken förutsätter att källan finns fysiskt ochpåtagligt i sinnevärlden. Huggen i sten, tryckt ilera eller skriven på pergament eller så småning-om på papper. Detta innebär att dokumentet harmycket att berätta även vid sidan om själva tex-tinnehållet. Det material texten är skriven på ger i

många fall lika mycket information som självatexten. Hieroglyfernas blotta utseende ger egypto-logen mängder med information. Vetenskapligaanalyser kan datera pergamentrullens ålder.Genom att jämföra handstilar kan man säkerstäl-la vem som är upphovsman till ett brev ellernågon annan form av dokument.

Internet ger oss inte den möjligheten. Här finnsbara texten och endast texten. Om den ursprung-ligen skrevs av Sokrates för snart 2 400 år sedan,eller om den författades av en svensk gymnasie-elev förra veckan, går inte att avgöra på textensutseende. Det finns inget fysiskt påtagligt att ana-lysera och tidsbestämma. Man kan inte ens medsäkerhet veta var i världen sidan är geografisktplacerad.

Detta innebär i sin förlängning att en av grund-förutsättningarna för den traditionella källkriti-ken i många fall inte längre existerar – det manbrukar kalla identifikation. För att frågorna omtendens, beroende och närhet skall kunna ställasoch besvaras måste källan vara identifierad, d v sman måste veta var, när och hur texten har till-kommit, och gärna vem som hållit i pennan för attsedan ha möjlighet att avgöra varför dokumentethar tillkommit. Finns inte förutsättningarna föridentifikation har grunden för de traditionellaanalysmetoderna raserats.

T I LLBAKA T I LL KÄLLAN

En annan grundförutsättning för källkritiken äratt källan är beständig och oföränderlig. Genom

LLA OCH TEXT31

hänvisningar skall läsaren kunna återvända tillursprungskällan, som då skall finnas kvar i oför-ändrat skick och som åter skall kunna bli föremålför nya och fördjupade analyser.

De elektroniska medierna har sällan sådana ambi-tioner. Här är det istället dynamiken och nuetsaktualitet som gäller. Som upphovsman kan du t ex gå in i ditt dokument och ändra i din text närdu fått en ny tanke eller bytt en åsikt. Att en sidanyligen är uppdaterad är istället någonting som viuppfattar som positivt och som höjer sidanstrovärdighet och värde. Att applicera en analys-metod som förutsätter beständighet blir därmedmycket svårt. Här finns återigen en skillnad somgör att vi måste tänka i nya banor.

Länge har vi betraktat papperstexten som bärareav högre status än den digitala. Den elektroniskatextens mål och längtan är att få bli utskriven ochdärmed tagen på allvar. Kanske är vi på väg motett paradigmskifte i detta avseende. Är det dagsatt börja se på den elektroniska texten som denprimära, den levande och aktuella, medan pap-persutskriften reduceras till att betraktas som ettsekundärt och dött dokument, en frusen stillbildav någonting som en gång var?

D E N SVÅR FÅN GAD E KARAKTÄR E N

En tredje komplicerande faktor som försvårar förden traditionella källkritiken är nätets svårdefinie-rade karaktär – eller rättare sagt – brist på karak-tär. Att kalla Internet för ett gigantiskt bibliotekkan låta bestickande, men är knappast en jämför-else som håller. Om du däremot tar all världensbibliotek samt alla pressbyråkiosker och shop-pingcentra och därefter blandar innehållet såkommer du närmare sanningen. Skala av taken,vänd dem upp och ner och skaka ur innehållet i enstor hög. Blanda under omrörning. Vispa kraft-fullt. Omskaka väl. Snart liknar högen Internet.

Den traditionella källkritiken baserar sina meto-der på att källan är någorlunda seriös. Inte nöd-vändigtvis akademisk, men ändå förutsätter manatt dokumentet har en karaktär och ett syfte somär allvarligt menade. I varje fall så seriöst att detlåter sig analyseras. Långt ifrån alla Internetsidoruppfyller det grundkriteriet.

Den fjärde och mest unika skillnaden är ändå själ-va hypertexten i sig, d v s att du har möjlighet attsammanlänka din sida med andra sidor. Dettaställer svåra frågor om dokumentens avgränsning-ar. Skall man ta med länkarna när man bedömeren sida? Hur skall vi förhålla oss till de länkadesidornas länkar? Och de länkade sidornas länkarslänkar?

Om man dessutom betänker att en och sammasida i bildlig mening kan ha länkar till både biblio-teket, pressbyråkiosken och shoppingcentrat, såförstår vi att det blir mycket svårt att fånga ochbeskriva en Internetsidas karaktär, trovärdighetoch kvalitet.

I N G E N AB S O LUT SAN N I N G

Finns det då ingenting som den traditionella käll-kritiken kan lära oss om hur man bedömerInternetinformation? Jodå, men det är viktigt attinse att den måste kompletteras med ett antal nyafrågeställningar och bedömningskriterier. I de fallen sida kan identifieras, kan man naturligtvis utgåfrån de gamla nyckelorden tendens, beroende ochnärhet, men i många fall måste man istället tänkapå nya sätt.

Källkritikens grundidé var att befria texten fråndess mytologiska innehåll, men därmed skapadesen annan myt – myten om att objektivitet är möj-lig. Man drömde om en sanning som var ren ochopåverkad. Att verkligheten skulle kunna beskri-vas befriad från subjektiva ingredienser. Idag vet

32

vi att ingen kan svära sig fri från social och kul-turell påverkan. Ett dokument må ha aldrig såsakliga avsikter – efter en tid ser vi med nya ögonpå dess innehåll och anar spåren av den tidsandasom rådde vid publiceringstillfället.

Detta resonemang kan möjligen vara oroande förden traditionella vetenskapssynen, men detkanske är dags att inse att frågan om objektiviteteller subjektivitet inte har så absoluta svar som vitidigare hoppats. Det är alltid i viss mening enfråga om nyanser. Förmodligen är det dags attlämna drömmen om sanningar så rena att de okri-tiskt kunde anammas. Kanske kan Internet hjälpaoss en bit på vägen. Inför all information måsteman inta ett kritiskt förhållningssätt. Internetinnebär egentligen inget nytt i det avseendet.

Vid bedömningar av Internetdokument har vi för-modligen mer att lära av de bedömningsgrundersom man använder vid mötet med muntliga käl-lor. Här har den traditionella källkritiken ocksåbidragit med ett antal väl utvecklade kriterier.

F RÅN KÄLLK R IT I K T I LL TE XTK R IT I K

De avväganden som t ex en journalist gör kringtrovärdighet när han eller hon får ett intressanttips är ett exempel. De metoder för sanningskon-troll som rutinerade polisutredare använder sig avvid vittnesförhör är ett annat.

Det är viktigt att inse att texten är det enda somvi med säkerhet har att utgå ifrån när vi harInternet som källa. Den har i viss mening förloratsina relationer. Ibland kan fortfarande vedertagnaanalysmetoder appliceras, men alltför ofta omöj-liggörs detta av att skillnaderna mellan digitalatexter och traditionellt källmaterial är för stora.Det gör att vi i vissa avseenden måste lämna dettänkesätt som gäller för traditionellt källmaterial.

Förmodligen kommer vi en bit på väg om vi heltenkelt pratar lite mindre om källkritik och iställetbörjar använda begreppet kritiskt förhållnings-sätt. Därmed tycker jag att vi avslöjar en störreinsikt i de specifika egenskaper som kännetecknarmediet Internet.

33

Vem sänder och varför?

E N KVÄLL M E D TV4

Jag satt en kväll och såg på TV4. Om jag minnsrätt var det en torsdag. Först såg jag på ArkivX.Efter fem minuters reklam följde Nyheterna medLasse Bengtsson. Kvällen avslutades med Ankioch vädret. Jag registrerade hur min mottag-ningsattityd helt omedvetet förändrades underTV-kvällens gång. Mina sinnen kalibrerades heltoreflekterat om till att inta olika förhållningssätt.

Jag visste att ArkivX var fiction. Dess skenbaraverklighetsanknytning är påhittad. Ändå stängdejag inte av eftersom historien var fascinerande ochintrigen skickligt iscensatt. Jag lät mig villigtunderhållas. Reklamens syfte och mål är välbe-kant. Jag gjorde vad jag kunde för att hålla denifrån mig men misslyckades förmodligen. NärLasse Bengtsson dök upp i rutan slappnade jag av.Han personifierar den totala trovärdigheten. Allalitar väl på Lasse. Han har aldrig lurat någon.Egentligen skulle jag vilja ha samma förtroendeför Anki, men eftersom hon har svikit mig såmånga gånger har jag motvilligt accepterat atthennes förutsägelser är prognoser som kan slå fel.

Om man leker med tanken att dessa mottag-ningsattityder skulle byta plats med varandra,skulle en enda kväll med TV4 ge mig en helt för-vriden omvärldsuppfattning. Om jag tror attArkivX är sant skakas hela min vetenskapligavärldsbild. Om jag tror att alla sorters schamposamtidigt kan vara bäst raseras hela mitt logiskatänkande. Om jag tror att Lasse Bengtsson är enmanipulativ försäljare vars huvudsyfte är attdupera och desinformera, förlorar jag både tillitoch omvärldsstruktur. Skulle jag slutligen hävdaatt Ankis prognoser är absoluta sanningar blir jagtill åtlöje i hela bekantskapskretsen.

När man diskuterar ungdomars förhållningssätttill Internet betonar man ofta ordet medvetenhet.

Men ibland låter det nästan som om det vorenågon ny och hittills okänd medvetandenivå somskall uppnås. Så tror jag inte alls att det är. Detgår alldeles utmärkt att använda sig av den somman redan utvecklat i förhållande till de kommer-siella TV-kanalerna.

Det finns idag närmare en miljard Internetsidor.Dessa har en mängd olika utseenden, karaktäreroch innehåll. Så vitt jag förstår har de bara tvåsaker gemensamt: avsändare och avsikt. Ingensida har producerat sig själv (ännu), vilket innebäratt någon har tillverkat den. Därmed kan manockså förutsätta att någon slags avsikt legatbakom detta arbete. Avsändaren kan vara enmyndighet eller en organisation, ett företag elleren privatperson. Avsikten kan vara att informera,propagera, sälja eller kanske t o m att desinfor-mera och manipulera. Den kan bedömas som godeller ond, berömvärd eller klandervärd – men denfinns där! När vi har nått denna insikt kan vi gåvidare och ställa de två grundläggande frågorna –vem sänder och varför?

Med detta skulle man kunna låta sig nöja. Harman förstått att dessa frågor måste ställas harman egentligen förstått allt. Vem sänder? Vad äravsikten? Vid varje klickning måste Internetsur-faren på nytt ställa denna fråga. Skulle man hamissat att nätets karaktär tvingar oss till detta för-hållningssätt riskerar man däremot att vara ettmycket lättmanipulerat och lättfångat byte.

M ÖJ LI G H ET T I LL MAN I P U LATI O N

Får man ett reklamblad med posten, där ICA-butiken berättar om veckans extrapriser och spe-cialerbjudanden, förutsätter man naturligtvis attdet är ICA som ligger bakom utskicket. Teoretisktsett skulle det naturligtvis kunna vara den lokalaKonsumföreståndaren som låtit trycka reklambla-

34

det och som genom att ange uppseendeväckandedyra priser på ICA försöker att locka kundernatill sin butik.

Att detta skulle inträffa är dock inte speciellt tro-ligt. Även om man vet att alla informationskana-ler på olika sätt kan manipuleras, tycker vi välknappast att det är naivt att tro att ICA-bladetkommer från ICA. Denna balans mellan att å enasidan vara kritisk och inte anamma all informa-tion man möter och å andra sidan inte utvecklarent paranoida förhållningssätt är svår. Inte minstgäller detta mötet med nya medier som vi inte harhunnit vänja oss vid och där vi känner osäkerhetinför karaktären.

I mötet med information på Internet ser manmånga exempel på okritisk aningslöshet sombehöver ifrågasättas, men minst lika ofta möterman en alltför räddhågad inställning. Risken finnshelt enkelt att vi dramatiserar nya medier en aningför mycket. Även inför mötet med Internet finnsdet faktiskt gränser för hur misstänksam manbehöver vara. All Internetinformation är inte full-ständigt opålitlig och omöjlig att använda sig av.Med några procents undantag anges tydligt vemsom är sidans avsändare och med några promillesundantag är denna information korrekt.

För den som medvetet vill manipulera informa-tion ger Internet dock goda möjligheter. Budskapkan förändras och på olika sätt anpassas så att depassar avsändarens syften. Vi får dock inte glöm-ma att denna möjlighet finns inom alla medier.Internet intar ingen unik särställning i det avseen-det. Det som möjligen är förrädiskt är att man pånätet kan ge desinformationen en så trovärdig för-packning. Lögnen kan berättas på en lika snyggsida som sanningen. Den som inte utvecklat sinmedvetenhet och beredskap riskerar att bli ettlättfångat byte för dem som har tvivelaktiga ochtveksamma avsikter.

KO N K R ETA T I P S

Den viktigaste informationen om en sidastrovärdighet och karaktär hittar du i adress-fönst-ret. Är informationen till exempel hämtadfrån www.expressen.se kan man utgå från attsanningshalten är densamma som i den trycktatidningen. På samma sätt kan man förvänta sigatt uppgifter på www.regeringen.se är korrektaoch officiella. Här finns det ändå reflektionerman kan göra. I många länder är det faktum attdet är regeringen som informerar en signal tillallra största misstänksamhet. Så är dock intefallet hos oss.

Samma faktum gäller naturligtvis internationellasidor och här skall vi i första hand bevaka de ame-rikanska suffixen. Avslutas adressen med .comhar vi kunnat förmoda att det är ett företag somsänder och att avsikten är att sälja. Avslutasadressen med .org har vi på samma sätt kunnatdra slutsatsen att vi har att göra med en organisa-tion och att avsikten förmodligen är att påverkaoch skapa opinion i en eller annan fråga. Så enkelär dock inte verkligheten och skillnaderna mellanslutändelserna blir alltmer diffus. Dock finns detfortfarande anledning att vara uppmärksam ochvaksam.

Att skillnaden mellan "governmentets" officiellawww.whitehouse.gov och den kommersiellawww.whitehouse.com är tämligen påtaglig vetalla som jämfört. Vår egen regering har råkat utför samma öde då det mycket lovvärda initiativetatt informera om förintelsen på www.levande-historia.org sägs emot av nynazister och revisio-nister som köpt in adressen www.levandehisto-ria.com.

På nio av tio sidor får du dock en betryggandekunskap redan i adressfönstret om vem som äravsändare och därmed kan du dra slutsatser om

35

avsikter. I alltför många fall ger dock inte adres-sen någon säker indikation om avsändarenskaraktär och trovärdighet. Då får man hoppas attvi kan hitta den upplysningen i texten. Har avsän-daren några som helst seriösa avsikter finns detnaturligtvis angivet vem som producerat och stårbakom texten och att vederbörande (organisationeller privatperson) är möjlig att kontakta.

Jag rekommenderar som generell regel att sidorsom inte anger avsändare och upphovsman läm-nar man olästa. Det finns ingen anledning attslösa tid på en sida som inte uppfyller de mestgrundläggande kriterierna för seriositet. Har mansom företag, organisation eller privatperson inteundertecknat med sitt namn har man ju inte ensbegärt att få bli tagen på allvar och bör därmed fåslippa att bli det.

Nästa problem är att avgöra med vilken auktori-tet undertecknaren uttalar sig i den aktuella frå-gan. Här finns möjligheten att använda nätetsegna sökmöjligheter för att få mer information.Är författaren eller organisationen okänd kanman alltid skriva in namnet i något sökfönster ochlåta nätet tala om i vilka andra sammanhangvederbörande figurerar och förekommer. Utifrånde adresser som sökmotorerna plockar fram (ellerinte plockar fram) kan man oftast dra vissa slut-satser om upphovsmannens trovärdighet.

Den svåraste situationen uppstår när man stöterpå sidor som är avsiktligt gjorda för att förvillaoch vilseleda. När kända personers och organisa-tioners namn felaktigt uppges som källa.Möjligheten finns ju att kopiera ett tal av GöranPersson som man hämtat på regeringens hemsida,byta ut lite åsikter, och sedan lägga ut den igen påen annan adress och fortfarande påstå att det ärstatsministerns tal.

Inför dylika manipuleringsförsök är det naturligt-vis svårt att värja sig. Det finns till slut ett läge näralla kontrolltips är förbrukade. Det enda man dåhar att göra är att ställa frågor till texten ochsedan lita till sitt eget omdöme.

D E N I NTU IT IVA M E DVETE N H ETE N

Intuition är ett svårdefinierat ord. Det låter knap-past speciellt vetenskapligt att rekommenderaintuitionen som verktyg vid bedömningar av käl-lors trovärdighet. Ändå tror jag att den känslighetsom vi ibland lokaliserar till fingertopparna ochibland till ryggmärgen eller maggropen mycket välkan vara användbar. Frågan är så komplex attman utan tvekan måste använda alla sina intelli-genser.

Hur kan vi utveckla denna medvetenhet?

Hur lär man sig att intuitivt ana avsändare ochavsikt?

Hur kan t ex små barn på ett så tydligt sätt upp-fatta om det är ett reklaminslag, en dokumentär-film eller en såpopera som TV:n sänder?

Den mest intressanta frågan är kanske hur dennaintuitiva förmåga går att träna upp.

NÄTETS P E DAG O G I S KA I N SATS

Ny teknik har en förmåga att utmana oss på olikasätt. Ibland kan det t o m vara så att den nya tek-niken får oss att se på saker och ting från nyainfallsvinklar, vilket i många fall kan vara bådehälsosamt och nyttigt. Det är viktigt att påpekaatt samtidigt som Internet måste betraktas mednya ögon öppnar nätet kanske i första hand vårblick för hur vi på ett bredare och mer allmäntplan bör förhålla oss till medierna och informa-tion över huvud taget.

36

Internet gör definitivt upp med den aningslösagodtrogenhet som man ibland möter inför infor-mationsutbudet i allmänhet. Vi har fostrats till atttro på det tryckta ordet på ett sätt som i mångafall är direkt naivt och saknar reell grund.

Oavsett om vi vill det eller ej är det nya informa-tionssamhället här för att stanna. Det innebär attvi översköljs av informationsmängder som ärkolossala.

> Allt man tar del av måste värderas.

> Inga medier är undantagna.

> Allt måste ifrågasättas.

> Inget medium är med automatik sanningsbärare.

Om nätet hjälper oss till denna insikt har det gjorten god pedagogisk insats.

<

37

Låter texten trovärdig?

Är det rimligt att vederbörande har uttryckt sigpå detta vis?

Vilka möjligheter till kontroll finns?

Finns det andra källor?

VUXENVÄRLDENSANSVAR Hur ser då mitt vuxenansvar ut i

denna nya och förvirrande tid? Harman som vuxen ingen talan alls?Eller är den vuxna rösten viktigare ännågonsin?

Det finns ett afrikanskt ordspråk somsäger "to raise a child you need a village". Det tror jag är alldeles sant.Problemet är att mycket få av ossbor i traditionella afrikanska byar.Istället är det kanske så i den urbani-serade västerländska civilisation somvåra barn växer upp i, att varje vuxeni barnets närhet är en del av dennaby. Här spelar de lärare barnet möteren mycket viktig roll. Alla vuxna harett ansvar som är stort och gränslöst.

38

historiskt unika. Vad innebär det för övergångenfrån barn till vuxen att man skall mellanlanda i enlivsfas som har alldeles egna regler och förutsätt-ningar? Vad innebär det t ex för normöverför-ingsprocessen? Är denna utsatt för risken att stö-ras? Vad innebär det i så fall för vårt framtidasamhällsbygge? Vad händer med våra normer ochvärderingar?

Om det är sant att det finns ingredienser i sam-hällsutvecklingen som riskerar att påverka ochstöra den överföring av normer och värderingar,som tidigare fungerat oreflekterat i generationer,kan jag se två orsaker till detta. Antingen harvuxenvärldens sändningssignaler försvagats, d v svi är inte längre lika tydliga i vår guidning, ellerockså har ungomsvärlden fått en försämrad mot-tagningsförmåga, d v s de tar inte längre våra rådoch anvisningar på så stort allvar.

VÅGA VARA VÄGVI SAR E

Somliga menar att det var bättre förr. Kyrkanstod mitt i byn. Från den utgick påbuden om hurlivet skulle levas. Enkelt och tydligt eller fyrkan-tigt och trångt. Välj den beskrivning som passar.De alternativa rösterna var så svaga att de knap-past störde. Samhället var ”monoetiskt”.

Idag har kyrkans roll reducerats till att vara enröst bland många. Våra barn och ungdomar vand-rar omkring på ett marknadstorg där olika livssti-lar, livsåskådningar och livsattityder bjuds ut.Föräldrar och skola har fått tuff konkurrens påetikens arena av såpoperor, veckotidningar, musi-kutbud och Hollywoodproduktioner. Utbudet är”multietiskt”.

Jag tycker mig ha märkt att påfallande mångaunga inte i första hand reagerar med tacksamhetinför detta utbud, utan snarare visar frustrationöver vuxenvärldens brist på vägledning.

S E PARATI O N O C H R E LATI O N

Min utveckling till en i etisk mening vuxen ochsjälvständig individ är beroende av två till synesmotsatta ingredienser – separation och relation.Jag måste helt enkelt bryta upp från vuxenberoen-det för att kunna utvecklas till en egen individ.Lika viktigt är det att jag sedan åter kan hitta vägartillbaka in i vuxenvärlden. Det är i relationer och isamspel med andra som vi verkligen blir till.

För att denna process skall kunna starta räckerdet om jag har någon person i min absoluta när-het som jag kan separera och sparka mig lossifrån. Skall jag sedan åter kunna relatera mig tillvuxenvärlden behöver jag däremot en hel vuxen-miljö som är så attraktiv att jag som ung får lustatt bli en del av den. Nyckelordet i detta sam-manhang är identifikation. Jag måste helt enkeltmöta en vuxen eller en grupp vuxna som jag somung kan identifiera mig med och som det kännslockande att bli en del av. Det är därför det är såviktigt att den unge möter människor som är tyd-liga i sina roller och i sitt gestaltande av vad dettavuxenskap innebär. Sker inte detta kan den ungeriskera att fastna i ett långt och vilset utanförskap.

U N G D O M S VÄ R L D E N O C H U N G D O M S VÄ R D E N

Är då ungdomen som den alltid har varit? Ellerfinns det faktorer i vårt samhälle som gör just vårungdomsgeneration unik? Det är en mycket moti-verad och allvarlig fråga. Är vi alltför lättvindiganär vi avfärdar olika typer av ungdomsproblemmed påståenden som "vi har väl alla varit unga"eller "redan de gamla grekerna"?

Samhällsutvecklingen har lett till att ungdoms-åren betonas på ett så markerat sätt att man näs-tan kan säga att den skapat en ny kategori. Dettafaktum måste man ta på allvar. Dessutom har detskapats förhållanden kring denna livsfas som är

39

Vägskälen blir fler och fler samtidigt som antaletvägvisare minskar. De frågar förundrat vad devuxnas tystnad beror på?

Kanske är det så att många i föräldragenerationenfastnat i sin egen frigörelseprocess. Vi har allatydliga bilder av hur vi varit med och på olika sättbrutit upp från ett samhälle som varit instängtoch fyrkantigt och erbjuder med stolthet dettasmörgåsbord av livsstilar till våra unga.Problemet är att de inte ens är tacksamma. Destår bara mitt i utbudet och ser förvirrade ut. Härbjuder man på frihet och så får man bara frustra-tion till svar. Vore det inte på sin plats med litetacksamhet? Kanske beror det på att i vår positi-va strävan att ge våra barn så många öppna dör-rar är det någonting som gått förlorat. Kanskehar vi tappat bort att de mitt i allt detta kan gåfullständigt vilse om vi inte också adderar tydligasändningssignaler och riktningsangivelser. Någonmåste fortfarande våga vara vägvisare.

Frihet till egna livsval behöver inte betyda frihetfrån gemensamma grundvärden.

ATT BARA VARA VU X E N

I det gamla bondesamhället var föräldrarnas auk-toritet tämligen given och oomstridd. Det var heltenkelt så att det som pappan visste om sådd ochskörd, om djurens skötsel och behov, hur mansnickrar ett uthus och hur man smider en plog varallt som grabben behövde kunna för att så små-ningom ta över gården. På samma sätt var mam-mans kunskaper om städning och bakning ochvävning och alla andra husliga göromål det somflickan behövde kunna för att gifta sig med grab-ben i granngården. Vuxenauktoriteten upprätt-hölls på ett naturligt sätt eftersom den var knutentill förmedlandet av livsnödvändig kunskap.

Målet för barnen var att tillgodogöra sig dennakunskap. Barndomen betraktades som en förbere-delsetid inför det som komma skulle. Meningenmed att vara barn var att bli vuxen.

Idag ser vi en tydlig värdeförskjutning mellangenerationerna. Målet att bli vuxen har ersatts aven strävan att förbli ung. "Vid trettiotre är manpassé, vid trettiofem kan man hälsa hem", skal-dade redan Tage Danielsson och de orden har suc-cessivt blivit mer sanna. Om man betraktar ung-domstiden som livets mening, hur kommer det attpåverka betraktandet av vuxenlivet? Vad innebärdenna förskjutning av tyngdpunkt? Vilka konse-kvenser kommer detta nya synsätt att få?

D E N S KÖ RA H U MAN I S M E N

Om man ser på vår historia i generationer iställetför i år kommer allting mycket närmare och blirtydligare. Det är t ex bara drygt två generationersedan kvinnorna fick rösträtt i Sverige. Min egenfarmor var 31 år när hon 1921 fick chansen förs-ta gången. Jag glömde tyvärr att fråga henne hurdet kändes, eller framför allt hur det var att intetidigare ha haft denna rättighet. Samma åravskaffades dödsstraffet i vårt land. Det har fak-tiskt avrättats människor i vårt land under 1900-talet.

Backar vi tio generationer landar vi i det tidigasjuttonhundratalet och kommer till häxbränning-arnas tid. Vi anar traditioner och tänkesätt somligger mycket långt ifrån våra egna. Tittar vi fem-ton generationer i backspegeln närmar vi ossmedeltiden och dubblar vi den summan landar vii närheten av vikingatiden.

Var och en som kan något om biologi och genetikvet att på 30 generationer händer ingenting mät-bart med mig som biologisk varelse. Skulle det till

40

[re//--

</style<scriptwindow

ver4 = falsif(parseInt(navigator.appVers

n) >= 4

window.ver4 = tru

</script</head

<body bgcolor="#000000text="#999999link="#7a7a00

vlink="#7a7a00alink="#7a7a00"<table border="0

width="100%height="95%"

<tr valign="center"<td align="middle"

<a href="#" onclick="startdemo();return false;"><im

src="/images/sun.gif" boder="0" WIDTH="33

HEIGHT="43"></a<br

<br><br><br><br><br><br</td</tr

</table<center

<fonface="arial,helvetica,ga

mond" size=1<script

</script</font

</center<comment

<layer name="presrc="index3.html" top=

left=0 clip="0,0,0,0" visibilty="hide"></layer

</comment<br><br><br><br><br><br

top=0 left=0 clip="0,0,0,0visibility="hide"></layer

äventyrs skilja någonting mellan mig och minanfader vikingen beror denna skillnad endast påatt vi vuxit upp under olika samhällsförhållandenoch präglats av olika sociala mönster.

Denna insikt fyller mig med en blandning av vörd-nad och oro. Jag inser att många humanistiskavärden som vi i vår generation betraktar som täm-ligen självklara ingalunda är det i ett historisktperspektiv. Framför allt är de alltför färska för attpå något sätt ha satt sig i våra gener.Nittonhundratalet har på ett mycket påtagligt sättvisat att etiska värderingar och demokratiskaideal kan vara en mycket ytlig fernissa. Vid pro-vokation kombinerad med manipulation kan kul-turell nivå och civilisation visa sig vara mycketflexibla begrepp. Skall den demokratiska värde-grunden överleva måste den aktivt överföras frångeneration till generation. Denna sociala präglingär ett av vuxenvärldens alla viktigaste ansvarsom-råden.

Tanken att alla människor har lika värde är vadfilosoferna kallar ett axiom eller en yttersta sats.Det innebär att den inte kan bevisas eller behöverbevisas. Vi har helt enkelt gjort det medvetnavalet att göra denna åsikt till den grundsten på vil-ket vi byggt vidare. Skulle vi tappa bort den gården inte att åter bevisa. Den baseras inte på någonmatematisk formel. Arbetet med att bevara ochförsvara dessa värden är den mest basala ingredi-ensen i all utbildningsverksamhet.

D E N Ö DVÄN D I GA G R U S KO R N E N

Det finns en översvallande enighet om att vuxen-världen måste ta ansvar. Alla nickar instämmandenär man pratar om vikten av etiskt ledarskap.Samfällda applåder möter den som betonar devuxnas vägledande roll. Ungdomars behov av tyd-lig gränssättning är en allmänt vedertagen dogm.

Skolministrar, skolbyråkrater, skolpolitiker, läro-plansförfattare, föräldraorganisationer och övrigaskoldebattörer är rörande överens om behovet avvuxenguidning in i de värden som utgör detdemokratiska samhällets grundvalar. Vem sägeremot? Vem har en avvikande åsikt? Ingen!

Problemen dyker upp först när man skall försökaomsätta detta vuxenskap i praktiken. Dristar mansig till att ha konkreta idéer kring hur detta skallgå till, kan man vara tämligen övertygad om attbli ifrågasatt. Den metod man föreslår är förmod-ligen inte bara naiv och aningslös i allmänhet,utan dessutom baserad på fel förutsättningar,framsprungen ur fel premisser, initierad av fel per-son, baserad på fel ideologi, formulerad på felsätt, iscensatt med fel motiv, genomförd med felmetodik och naturligtvis utvärderad på fel grun-der. Kort sagt – när vi går från allmänt formule-rad teori till praktisk tillämpning tystnar applå-derna och ifrågasättandet tar fart.

Är det kanske så, att samtidigt som vi är den gene-ration som flitigast poängterar vikten av vägled-ning och gränssättning, är vi den generation somär mest impotent och förlamad när det kommertill konkret verkställighet? Om det ligger någonsanning i denna provokation – vad är i så fallorsaken?

Möjligen kan det vara så att vi skaffat oss en vanaatt behandla våra barn som curlingklot – d v s viser det som vår huvudsakliga uppgift att sopabanan framför dem, så att deras resa genom livetblir så friktionsfri som möjligt. Det är mycketenklare att ”låta gå” än att sätta en gräns. Det ärbekvämare att acceptera än att säga stopp.

Frågan är var våra barn hamnar om de aldrig fårkänna den bromsande friktionen av några medve-tet utplacerade ”gruskorn” på sin väg genomlivet.

41

D E M O K RATI B E G R E P P ET

När begreppen demokrati och Internet samman-strålar diskuterar man ofta yttrandefrihet. Somom det vore demokratins enda ingrediens. Iställetär det väl så att vårt demokratibegrepp består avett flertal komponenter, varav yttrandefrihetenbara är en. Ännu viktigare är, som jag ser det,demokratins försvar och värnande om det som ärsvagt och utsatt. Det innebär att man inte fåranvända sin yttrandefrihet till att skymfa ellerkränka någon. Rätten att trakassera är integrundlagsskyddad.

Skolan skall vara livsåskådningsneutral – menaldrig värdeneutral. Vi får inte i alla lägen gömmaoss bakom objektiviteten, utan måste ibland sub-jektivt stå upp för de värden som är vårt samhäl-les grund och som vi är satta att värna om ochförsvara. Man kan t o m gå så långt att man sägeratt skolan är ålagd att inpränta och överföradenna värdegrund till nästa generation.

Internets intåg i skolan har drivit många etiskafrågor till sin spets. Vi har tvingats fundera ochreflektera på ett sätt som vi inte tidigare ansåg ossbehöva. Kanske är det så paradoxalt att genomatt anta nätets etiska utmaning får vi igång ettsamtal som visar sig vara både nyttigt och hälso-samt. Ett samtal som länge varit nödvändigt mensom tidigare saknat bränsle och utgångspunkt.Internets intåg i skolan har i så fall fört någotmycket positivt med sig – även utifrån ett etisktperspektiv.

<

Finns det plats för vuxna i framtidens samhälle?

Kommer någon att lyssna till den vuxnes värderingar?

I skoldebatten aktualiseras med jämna mellanrumatt man som lärare skall vara en förebild. Att ung-domarna behöver vuxna föredömen och att vi ärutvalda att vara dessa. Är det fler än jag som intei alla lägen känner sig som en lämplig sådan? Ärdet fler än jag som ser annat när jag tittar i spe-geln än ett lysande föredöme? Är det fler än jagsom just i dessa lägen kommer ihåg ett antal age-randen som kanske inte var helt förebildliga?

Man är ju bara människa. Vad är det egentligenför omänskliga krav som ställs?

Mänskligt och omänskligt är svårdefinierade ord.När någon gjort sig skyldig till något fasansfulltoch bestialiskt kallar vi det för helt omänskligt.Lustigt nog använder vi samma ord, omänskligt,när någon presterat något stort och fantastiskt, t ex cyklat till Mount Everest, klättrat upp, klätt-rat ner och cyklat hem igen.

Det omänskliga kan tydligen definieras åt två håll.Hur är det då med det mänskliga? Hur definierarvi det ordet?

När Freud försöker sig på detta avgränsar hanordets betydelse i förhållande till det djuriska.Han menar att människan kännetecknas av sinförmåga till sublimering, d v s sin förmåga attmed viljan styra över sina naturliga drifter. Iställetför att kasta oss över kylskåpsinnehållet och såsnabbt som möjligt roffa åt oss allt vi kan, före-slår vi försynt:

– Vad sägs om att laga lite mat?

Istället för att omedelbart klippa till den som olo-vandes klampar in på vårt revir föreslår vi en för-handling om gränsdragningar. Istället för attbetäcka allt av motsatt kön som kommer inom enviss radie utarbetar vi organiserade former ävenför denna livsingrediens. Denna förmåga till sub-

limering utgör skillnaden mellan en flock vargaroch en flock människor och är enligt Freud detsom definierar vår mänsklighet.

När Paulus definierar samma ord avgränsar handet åt andra hållet. Han formulerar ordets bety-delse i förhållande till det gudomliga. Lustigt nogbeskriver han det mänskliga som just oförmågantill denna sublimering. Misslyckandet är männi-skans främsta kännetecken.

Det goda som jag vill det gör jag inte, säger haninsiktsfullt, och det onda som jag inte vill det görjag. Plötsligt känns de tvåtusen åren som skiljeross åt som överbryggda. Jag tror att vi alla före-nas av detta igenkännande. Att påstå att miss-lyckandet är det som kännetecknar människankanske upplevs som provocerande för någon,men det kan också kännas som en befrielse. Detfinns en vila i vetskapen om att det är mänskligtatt fela.

Går det att få ihop dessa bilder till en gemensamdefinition? Hur ser den i så fall ut? Är den möjligatt formulera? Människan kännetecknas av sinförmåga och oförmåga till sublimering. Det kännssom en formulering jag kan ställa upp på. Den gördet möjligt att acceptera min mänsklighet. Denger mig rätt att vara en förebild och ett föredömesådan som jag är.

Att vara människa måste vara nog. Att begäranågot annat är helt enkelt omänskligt.

<

EPILOG43

KK-STIFTELSENS SKRIFTSERIE:

1 Hur det ena ger det andraSmåföretag och högskola utvecklar ny kunskap tillsammans. (Utgången)

2 Den nödvändiga konsten att lära, lära om och lära nyttReportage från skolor som prövar nya sätt att utveckla lärandet med datorn som verktyg.(Utgången)

3 Knark, porr och nynazism – etik på InternetNy teknik utmanar våra etiska värderingar. (Utgången)

4 Skolbok ITidenLärares bästa lektionsidéer. (Utgången)

5 Med eller utan filter? Personliga funderingar kring etiken, pedagogiken, källkritiken och vuxenrollen när Internetkommer till skolan.

6 Läs- och skrivmöjligheter Hur IT hjälper elever med läs- och skrivsvårigheter.

Vill du diskutera de tankar skriften förmedlar och ta del av den fortsatta debatten är du väl-kommen till www.kollegiet.com.

Vill du beställa fler exemplar eller övriga nummer i KK-stiftelsens skriftserie kan du göra detpå www.kks.se/publikationer eller på telefon 08-545 211 00.

BESTÄLL

www.kks.se/publikationer info@kks.seBox 3222 103 64 Stockholm Tel 08-545 211 00 Fax 08-24 75 09