Institutionen för pedagogik och didaktik

Examensarbete 15 hp

Examensämne: Pedagogik

Studie- och yrkesvägledarprogrammet (180 hp)

Vårterminen 2012

Handledare: Björn Edlund

Examinator: Else-Maj Eineborg Falk

Makt och målkonflikter Hur vägledare på Arbetsförmedlingen upplever och

hanterar rollen som myndighetsutövare

Anna Hjärpe och Liselotte Olsson

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen var att belysa hur vägledare på Arbetsförmedlingen upplever och hanterar makt och målkonflikter. Målkonflikten berör vägledarens roll som individens ombud såväl som myndighetens representant vilket har analyserats ur ett maktperspektiv. För att undersöka hur arbetsrollen upplevs ur ett maktperspektiv samt hur målkonflikter upplevs och hanteras föll metodval på kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Urvalsgruppen bestod av åtta examinerade studie- och yrkesvägledare som arbetar på Arbetsförmedlingen runt om i landet. Resultatet visade att målkonflikter som grundar sig i att verka för individens behov och samtidigt representera myndigheten upplevs på olika sätt av respondenterna. Utifrån maktperspektivet framkom inte samma variation vilket kan bero på att samtliga har myndighetsrollen i sitt arbete. Vad gäller vägledarrollen kunde upplevelsen samt hanteringen av maktpositionen dock skilja sig mellan respondenterna. I hanteringen av målkonflikter såväl som maktpositionen framkom att respondenterna använder sig av samtalsmetoder som de har förvärvat genom studie- och yrkesvägledarutbildningen. Slutsatsen blev att variationerna vad gäller upplevelsen av målkonflikter grundade sig i att respondenterna möter olika grupper av sökande samt har olika arbetsuppgifter. Vad gäller maktperspektivet upplevs den strukturella och intentionella makten tydligt i arbetsrollen. Den relationella makten upplevs däremot inte lika tydligt, vilket antas bero på att den är av mer dold karaktär.

Nyckelord

Makt, målkonflikt, Arbetsförmedling, vägledare, myndighetsrepresentant

Innehållsförteckning

Inledning....................................................................................................................................... 5

Val av problemområde .............................................................................................................................6 Förförståelse .............................................................................................................................................6 Avgränsningar ..........................................................................................................................................7 Kunskapssyn.............................................................................................................................................7 Begrepp.....................................................................................................................................................7 Antagande.................................................................................................................................................8 Syfte..........................................................................................................................................................8 Forskningsfrågeställningar ......................................................................................................................8

Bakgrund...................................................................................................................................... 9

Makt..........................................................................................................................................................9 Målkonflikter ..........................................................................................................................................11 Arbetsförmedlingen ................................................................................................................................13

Metod .......................................................................................................................................... 14

Undersökningsmetod ..............................................................................................................................14 Urval och urvalsgrupp ............................................................................................................................14 Genomförandesteg..................................................................................................................................14 Datainsamling.........................................................................................................................................14 Tillförlitlighet och giltighet ....................................................................................................................15 Etiska ställningstaganden .......................................................................................................................15 Bearbetning och analys av resultatdata ..................................................................................................16

Resultat....................................................................................................................................... 17

Porträtt ....................................................................................................................................................17 Myndighetsroll och vägledarroll ............................................................................................................20 Målkonflikt .............................................................................................................................................26

Analys ......................................................................................................................................... 35

Porträtt ....................................................................................................................................................35 Maktmodell.............................................................................................................................................35 Makt........................................................................................................................................................36 Målkonflikt .............................................................................................................................................38

Slutsatser .................................................................................................................................... 41

Diskussion................................................................................................................................... 42

Resultat ...................................................................................................................................................42 Metod......................................................................................................................................................43 Framtid....................................................................................................................................................44

Referenser .................................................................................................................................. 45

Bilaga 1 Sveriges Vägledarförenings etiska riktlinjer Bilaga 2 Intervjuguide Bilaga 3 Missivbrev

5

Inledning

Dagens mediala debatt är i hög grad präglad av temat arbetslöshet. Det finns många röster i debatten, inte minst från politiskt håll. Från de olika politiska partierna kommer olika förslag på hur man ska gå tillväga för att minska arbetslösheten, men alla har det gemensamt att det handlar såväl om individens behov av arbete och försörjning som om samhällets kostnader och utveckling. Göran Ahrne (Ahrne, m.fl, 2008) beskriver i Det sociala landskapet att människors inställning till staten är kluven. Byråkratin som är en viktig byggsten i den demokratiska staten bidrar också till ett stelt och trögt system. Samtidigt erbjuder staten stöd, bidrag och hjälp som den enskilda individen kan nyttja. Dessa rättigheter för i sin tur även med sig skyldigheter gentemot individen som staten kontrollerar.

Många människor upplever kontakterna med myndigheter som besvärande; man vänder sig till en myndighet för att få hjälp men blir också kontrollerad och ifrågasatt. På arbetsförmedlingen måste man bevisa att man verkligen är arbetslös, de kan kontrollera om man söker jobb och de har krav på vilka jobb man ska söka. (Ahrne 2008:172)

Människors val av sysselsättning är en viktig samhällsfråga då matchningen av individens val och arbetslivets efterfrågan är grunden för god tillväxt. Detta påvisas i rapporten (SOU 2008:69) där de långsiktiga tillväxtförutsättningarna diskuteras utifrån scenarier över utvecklingen av svensk ekonomi fram till 2030. Rapporten Välja fritt och välja rätt - Drivkrafter för rationella utbildningsval inleds enligt följande:

För att uppnå god ekonomisk tillväxt är det väsentligt att arbetsgivare kan finna lämplig arbetskraft för det arbete som ska utföras. Om det saknas rätt utbildad arbetskraft påverkar det tillväxten negativt. Finns det å andra sidan ett överskott av en viss typ av arbetskraft innebär detta också kostnader för både individ och samhälle i form av arbetslöshet.(...) En långsiktig strategi som syftar till att tillgodose samhällets efterfrågan på kvalificerad arbetskraft är att se till att individer väljer ”rätt” utbildning. Vidareutbildning och omskolning är kostsamt oavsett om den ordnas av arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen eller den kommunala vuxenutbildningen. (SOU 2008:69)

Som framgår av ovanstående citat är diskussionen om utbildning och arbete en central fråga för såväl samhälle som individ. Diskussionen snävar upprepat in på formuleringar om “rätt” utbildning, vilket anses vara en lösning för arbete och generera nytta för både samhället och individen. Vidare i rapporten omnämns även studie- och yrkesvägledarens1 uppgift i sammanhanget som är att underlätta valsituationen. Detta uppdrag blir allt viktigare ju fler valalternativ som omger individen.

Ur ett individperspektiv är det vägledarens uppgift att vara ett stöd i valprocessen, och bidra till väl underbyggda val. Ur ett samhällsperspektiv har vägledaren även ett arbetsmarknadspolitiskt uppdrag för att verka för effektiva övergångar mellan utbildning och arbete och med det säkra en positiv utveckling i tillväxten.

1 I denna studie kommer examinerade studie- och yrkesvägledare hädan efter benämnas vägledare.

6

Val av problemområde

Den ovan belysta samhällsdebatten berör vägledare inom olika arbetsmiljöer som skol- och utbildningsväsendet, och inte minst Arbetsförmedlingen som är myndigheten för arbetsmarknadspolitiska insatser vars uppgift är att öka matchningen mellan individ och arbetsmarknad. Vägledarens uppgift kan liknas med smörjmedlet i maskineriet och han/hon bör utifrån ett samhällsperspektiv verka för kostnadseffektiva övergångar mellan studie och arbete samt arbetslöshet och sysselsättning. Den samhällsnyttiga aspekten inom yrkesfältet är med andra ord högst central men därför inte oproblematisk och det är denna problematik som vidare kommer att belysas. Denna rapport vänder sig till yrkesaktiva vägledare som verkar inom olika typer av institutioner/organisationer där man hanterar karriärval. Uppgiften att verka utifrån individens behov och samtidigt uppfylla krav om samhällsnytta leder till svåra arbetssituationer för vägledare. Bland flera andra har Lindh (1997) genom åren belyst hur vägledarens handlingsutrymme begränsas på grund av motsägelsefulla mål och rådande yttre villkor, vilket kan leda till målkonflikter (se under Begrepp) i arbetet. Avsaknaden av allmänna och övergripande riktlinjer utöver de etiska riktlinjerna från Sveriges Vägledarförening (se Bilaga 1) leder till att den enskilda vägledaren blir ålagd att hantera de problem som kan uppstå då man behöver möta individens behov lika väl som samhällsnyttans. Detta kan bidra till en problematisk arbetssituation med tanke på att vägledare möter detta upprepat i sitt arbete. Det problematiska för vägledaren är att utifrån olika situationer behöva hitta tillfälliga lösningar och åtgärder som kan stå i konflikt med yrkesetiska åtaganden och kan påverka individen och/eller kontrollsystemets likvärdighet negativt. En central utgångspunkt är den maktposition vägledaren innehar gentemot individen. Maktaspekten kan generellt gömmas undan i den moderna välfärdstatens ideologi samt inom den praktiska verksamheten (Skau 1993). ”Att utöva makt är i sig varken negativt eller positivt” (ibid. 1993:5). Det kan finnas en nödvändighet att utöva makt för att kunna hjälpa men utövandet av makt kan även orsaka svårigheter. Hägg och Kuoppa (2007) säger att ”Oavsett hur den professionella upplever situationen har hon genom sin funktion en annan maktposition än den person hon möter”. Det är vägledarens funktion i sig som leder till den ojämna maktbalansen i mötet, vilket leder till att vägledarens hantering av att vara individens ombud såväl som att vara myndighetsrepresentant påverkar den enskilde individen. Därför är det viktigt att undersöka hur makt spelar in i mötet. Utifrån ett vägledarperspektiv blir det intressant att undersöka hur vägledare på Arbetsförmedlingen upplever och hanterar maktpositionen och målkonflikter som uppstår genom att vara både individens ombud och myndighetsrepresentant.

Förförståelse

Holme & Solvang (1997) beskriver att en forskares förutsättningar för att studera en viss företeelse är påverkad av hennes utbildningsbaserade förförståelse utifrån den disciplin forskarna är skolade i. Den kunskap som förvärvats via studie- och yrkesvägledarutbildningen präglar förförståelsen kring det aktuella forskningsämnet. Vägledarens målkonflikt att behöva agera mellan stolarna (individ och samhälle) har som beskrivits ovan undersökts tidigare (se Forskningsanknytning). Val av problemområde och forskningstema är med andra ord präglat av subjektivitet och förvärvad kunskap, men behöver därför inte vara mindre aktuell och central.

7

Avgränsningar

Avgränsningen är att inom Arbetsförmedlingen undersöka examinerade studie- och yrkesvägledare som har vägledning i sin tjänst på sju lokala kontor. För att synliggöra eventuella målkonflikter i vägledarnas arbete har tre av Sveriges Vägledarförenings (2007) etiska riktlinjer (se Bilaga 1) använts som förtydligande exempel i intervjuerna. Detta med anledning av att Gunnel Lindh (1988) skrev att etiska regler kan underlätta för vägledaren att sätta in sina handlingar i ett sammanhang och att medvetandegöra vägledarens egna värderingar och vad de står för. Följande etiska riktlinjer har valts ut:

2.1 Vägledaren sätter individen i centrum och står fri från särintressen. 2.2 Vägledare anpassar vägledningsinsatserna efter sökandes behov. 3.1 För området vägledning finns lagar, förordningar och mål som reglerar och påverkar vägledningsarbetet. Vägledaren har kunskap om och utgår från dessa i sitt arbete. (Sveriges vägledarförening 2007)

Kunskapssyn

Avsaknaden av tydliga styrdokument gällande vägledning på Arbetsförmedlingen ger utrymme för subjektiva tolkningar utifrån individuella värderingar och referensramar. Med tanke på den tidigare beskrivna maktpositionen som vägledaren intar, inte minst med tanke på rollen som myndighetsrepresentant, är maktperspektivet centralt i föreliggande undersökning. Det maktperspektiv som genomsyrar studien grundar sig i Foucaults maktperspektiv, det relationella maktperspektivet som säger att makten är konstant och skapas i den aktuella situationen (Franzén, 2010). Lindh (1988) har beskrivit det som att vägledaren med sina specifika kunskaper kan uppfattas som en maktutövare av den sökande, men vägledaren är själv ”underkastad en sträng disciplinär makt.”(Lindh, 1988:35f). Genom utbildningen har vägledare tränats i att agera utifrån ett specifikt kunskapsmönster, vilket är betydelsefullt för deras roll. ”En roll som vägledaren måste anpassa sig till för att kunna räkna sig som professionell.”(Lindh, 1988:35f)

Begrepp

Makt förstås här utifrån ett relationellt perspektiv. Makt skapas och (re)produceras i mötet mellan individer. Det tas även hänsyn till maktpositionen som vägledare på Arbetsförmedlingen intar i sin roll. Lindh (1988) beskriver detta utifrån Foucault. ”För att kunna uppfylla vägledarrollen krävs först och främst ”en mängd metoder, en samling påståenden, vilka betecknas som sanna, ett spel på regler och definitioner, tekniker och instrument” (Lindh 1988:35f). Det handlar även om det som vägledarna har gemensamt, så som språk och begrepp, normer och regler som de bygger sin vägledning utifrån.

Begreppet målkonflikt behandlas här i likhet med Lindhs (1997) definition: En konflikt utgår från målet att vägledningen ska gagna individerna och deras personliga utveckling samtidigt som samhället får den arbetskraft det behöver, med lämplig längd och inriktning på sin utbildning. Denna inbyggda målkonflikt är egentligen omöjlig att klara av men vägledarna måste hantera den i vägledningssituationer. (Lindh 1997:18).

8

Antagande

Antagandet är att vägledare på Arbetsförmedlingen upplever en målkonflikt mellan att vara individens ombud och myndighetens representant, vilket kan vara problematisk i det praktiska arbetet med tanke på den maktposition som myndighetsrollen för med sig.

Syfte

Syftet är att belysa hur vägledare på Arbetsförmedlingen upplever och hanterar målkonflikter som kan uppstå i rollen som individens ombud och myndighetens representant ur ett maktperspektiv.

Forskningsfrågeställningar

Hur upplevs arbetsrollen utifrån ett maktperspektiv?

Vilka målkonflikter upplevs i arbetsrollen?

Hur hanteras målkonflikterna?

9

Bakgrund

Under detta kapitel visas tidigare forskning och litteratur som behandlar undersökningens syfte. Det Digitala Vetenskapliga Arkivet (DIVA) och sökmotorerna Libris, Stockholms universitetsbibliotek samt Google har använts i sökningsprocessen. Utöver detta har även litteratur från studie- och yrkesvägledarprogrammets tidigare moment använts.

Makt

Franzén (2010) beskriver makt som ett komplext ämne som kan vara svårt att tala om men kanske just därför är viktigt att diskutera. Frågan om makt handlar enligt Franzén både om maktbegreppet samt hur maktförhållanden kan se ut. I det följande kommer makt diskuteras som strukturell, intentionell och relationell. Strukturell makt innebär att en part besitter makt och med det ett överläge gentemot en eller flera andra som i sin tur är i underläge (Franzén, 2010). Överläget kan vara i form av kunskap, fysisk styrka eller psykologiskt insikt (ibid.). Det handlar här om maktens form, omfattning och kraft men inte vilja. Det strukturella maktbegreppet hjälper oss att förstå förhållanden och institutioner som bestämmer våra samhällsvillkor, exempelvis Arbetsförmedlingen. Den intentionella makten handlar om att subjekt med makt handlar utifrån ett mål, en intention/vilja. Maktens subjekt är en handlande aktör, en person eller organisation av någon sort, som agerar utifrån ett mål eller intresse, vilja. Aktören innehar mer eller mindre makt, beroende på omständigheterna. Dessa maktbegrepp, det strukturella och intentionella är de som vi främst möter i det vardagliga, enligt Franzén (ibid.). Ovan beskrivna maktbegrepp utesluter varandra. Då makt verkar inom strukturer är den inte föränderlig. Men då aktören handlar utifrån vilja bör denna kunna rasera maktstrukturer. Den maktdimension som förenar dessa till synes uteslutande maktbegrepp är den relationella. Franzén (2010) beskriver den relationella makten utifrån Foucaults maktbegrepp. Den relationella makten för samman den strukturella och den intentionella genom att strukturella förhållanden och intentioner yttras i relationen mellan individer (Swärd & Starrin, 2006). Makt utövas i ett otal av sammanhang och i föränderliga och ojämlika relationer. Makten skapas och återskapas i relationer och genom relationer utan hierarkisk eller annan ordning. Det handlar om hur makt skapas i interaktionen mellan parterna (Franzén, 2010). Den relationella makten inbegriper med andra ord den handlande aktören som agerar i ett nät av maktstrukturer. Enligt Foucault är makten ständigt närvarande och inte uteslutande andra relationer. Makten är inte absolut utan relativ (Swärd & Starrin, 2006) och härskare och behärskad är ombytliga roller. Där det finns makt finns per definition motstånd. Makt finns med andra ord i varje form av relation och där vi inte upptäcker maktaspekten kan det betyda att den är tillfälligt i balans (Swärd & Starrin 2006, Franzén 2010). I enlighet med Foucault verkar makten även genom relationer (ibid.). Det innebär att makten inte kan ägas eller erövras, utan i en relation är alla parter utsatta för makt, utövare av makt och motstånd (Swärd & Starrin, 2006). Enligt det relationella perspektivet är makt inget yttre fenomen utan den är inbyggd i varje relation. Franzén (2010) lyfter fram den relationella makten utifrån klientrelationen inom socialtjänsten. Han beskriver här att relationen är ojämn redan innan mötet mellan socialarbetare och klient. Denna relation är i den föreliggande studien översatt till relationen mellan arbetsförmedlare och arbetssökande. Franzén menar att professionalitet, lagar och myndigheten samt den sökandes behov utgör utgångspunkter för hur relationen kommer att se ut med tanke på maktaspekten. Det relationella maktperspektivet tillåter oss att betrakta makt som något utöver den vardagliga synen som förbjuder och hindrar; den

10

relationella makten tillåter oss ha en produktiv roll. Den positiva aspekten är att den kan underlätta att skapa olika relationer. Makt bör här med andra ord inte förstås i ett motsatsförhållande till frihet. Franzén (2010) uttrycker det som att friheten inte börjar där makt slutar.

I Anders Lovéns (1991) undersökning Arbetsvägledning i Närbild kartlades och analyserades den enskilda vägledningens förutsättningar, villkor och innehåll på AMS. Syftet med studien var att ge kunskap om de kritiska/svåra punkterna i vägledningsarbetet. Han kom bland annat fram till att arbetsvägledarna (som tjänsten kallades då) var väl medvetna om den makt som myndighetsrollen innebar. Arbetsvägledarna upplevde att de kunde hantera denna men förmedlade även känslan av att det av det var orättvist att ”… bära skuld för beslut och riktlinjer som fattats på andra nivåer.” (1991:102). Lovén beskriver den makt som arbetsvägledarna besitter utifrån en formell- och informell aspekt. Den formella makten innebär arbetsvägledarens tillgång till formella maktmedel som exempelvis rätten att bevilja eller avstyra vissa åtgärder. Den informella makten handlar däremot om arbetsvägledarens ställning i form av kunskap och position gentemot den sökande som kan spela in i samtalet. Lovén framhåller att detta ofta hänger samman med den sökandes bakgrund som kan påverka deras uppfattning om auktoriteter.

Enligt Foucault ger kunskap makt och genom utbildningen tillägnar sig den professionelle begreppsapparater för att kommunicera i termer av teori och metod med andra inom samma område. Detta innebär i praktiken ett slags tolkningsföreträde som möjliggör kategorisering, vilket inte alltid uppfattas som makt utan snarare som professionell kunskap och erfarenhet. Kategoriseringen sker genom dokumentation, handlingsplaner m.m. och framställer klienten till ett objekt för insatser. Detta sker genom den professionellas språk och tankesätt och inte nödvändigtvis utifrån klientens behov. ”Utgångspunkten för hjälpen och stödet blir inte klienternas självupplevda behov, utan de administrativa kategorier och den åtgärdsarsenal som myndigheterna och organisationerna har tillgång till. ” (Swärd & Starrin, 2006:253). Enligt Foucault är välfärdsstatens hjälpande institutioner de mest distinkta exemplen på disciplinerade relationer. Det är här makten blir osynlig vilket gör det svårt att göra motstånd mot den och förändra den (ibid.).

Inom disciplinsystemens hierarkiserade övervakning är makten inte någonting man äger, den överförs inte som en egendom, utan fungerar som ett maskineri. (…) Disciplinen ”håller igång” en relationell makt, som upprätthåller sig själv genom sina egna mekanismer och som ersätter de åskådliga yttringarna med ett oavbrutet spel av noga uträknade blickar. (Foucault, 2003:178).

Gunnel Lindh (1988) belyser disciplineringen vad gäller vägledningsprofessionen i Vägledningsboken.

Disciplineringen handlar också om de förebilder som används inom vägledningsarbetet. Det utvecklas föredömen som visar hur vägledningen skall bedrivas. Sådana förebilder är sannolikt vanligast inom själva vägledarutbildningen men de förekommer också under vägledarens yrkeskarriär. Är dessa förebilder dessutom bundna till kraven att bli accepterade inom yrkeskåren förstärks förebildernas disciplinerande roll (Lindh, 1988:35f).

Med tanke på detta blir det tydligt hur central utbildningen är. Avsaknaden av tydliga riktlinjer och styrdokument inom vägledningsområdet kan utifrån detta även tänkas ha ytterligare betydelse då det bör öka vikten av förebilder. Detta kan i sin tur bidra till ökat utrymme för individuella lösningar och tolkningsföreträde, vilket påverkar rättsäkerheten negativt.

11

Målkonflikter

I Nytta och Etik i det sociala arbetet beskriver Jenner (1995) den inbyggda konflikt som grundar sig i differensen som uppstår i att agera som medmänniska och myndighetsperson. Det medmänskliga perspektivet utgör ett empatiskt förhållningssätt och myndighetsrepresentanten innebär en maktaspekt gentemot individen. Att finna en balans mellan dessa är av stor vikt i yrkesrollen. Konflikten i yrkesrollen är subjektiv då det är upplevelsen av vad den är som bestämmer dess uttryck. Avslutningsvis framgår att denna konfliktfyllda roll upplevs som "naturlig" då den är inbyggd i yrkesrollen och med det är omöjlig att lösa. Detta går i linje med det som Lindh (1997) beskriver under målkonflikten (se sida 12). Jenner beskriver främst myndighetsutövning utifrån socialarbetarrollen vilket inte möter vägledarens position till fullo, men befattningarna inom myndighetsområdet är tillräckligt lika och motiverar användningen i denna studie.

I avhandlingen Kvalet inför valet - Om elevers förväntningar och möten med vägledare i grundskolan (2000) beskriver Anders Lovén vägledning som ur ett professionellt perspektiv existerar i en skärningspunkt mellan individens behov och samhället krav och mål. Som utgångspunkt för sin avhandling har Lovén bland annat använt Watts modell som beskriver vägledningens fyra funktioner. A. G. Watts (1980) beskriver yrkesvägledningens roll som en “fråga om att sammanjämka samhälleliga och individuella intressen” (Watts, 1980:11) och ser att det finns fyra olika teoretiska vägledningsfunktioner. 1. Kontrollmodell – där vägledaren är en agent för samhällskontroll där vägledaren anpassar vägledningsinsatserna efter samhällets utsatta ramar. 2. Samhällsförändrande modell – där vägledaren är en agent för samhälleliga förändringar genom att upplysa individen om vilka möjligheter denne har att påverka samhällsstrukturen genom sina yrkesval. 3. Individförändrande modell – där vägledaren är en agent för individuella förändringar och tillsammans med sökande försöker maximera individens möjligheter utan att fokusera på om samhället kan uppfylla detta eller inte. 4. Icke-anvisande modell, där vägledningsinsatserna handlar om att utforska möjligheter som finns inom räckvidden av den sökandes värderingar. För att analysera dessa fyra funktioner delar Watts upp dem i två dimensioner, om tyngdpunkten ligger på samhället eller individen och om vägledningen strävar efter ett förändrat eller oförändrat tillstånd (se Figur 1).

Figur 1: Vägledningens funktioner enligt Watts (1980). Anders Lovén (2000) ser utifrån sitt resultat att det inte är möjligt att placera vägledaren i en av de fyra specifika modellerna. Lovén har även använt sig av Watts modell i en annan undersökning där han bett arbetsvägledare på AMS ange vilken av dessa fyra funktioner de

12

anser att deras nuvarande vägledning fyller (Lovén, 1991). Resultatet från undersökningen var att huvuddelen av vägledningen var av individcentrerad inriktning, både av Individförändrande modell och Icke-anvisande modell. Men även Kontrollmodellen valdes som nuvarande vägledning. Detta tolkar Lovén som att vägledarna i första hand agerar med individen i centrum men upplever samtidigt samhällsstrukturens begränsningar. Han menar att Arbetsförmedlingens mål och ramar påverkar men inte styr den enskilde vägledaren i arbetet. Detta leder till att vägledaren enskilt kan göra situationsbetingade bedömningar (Lovén 1991). Även Gunnel Lindh (1988) använder sig av denna modell för att visa vägledarens etiska konflikter gällande sina rollupplevelser på ett strukturerat sätt.

I Lindh (1997) behandlas konflikten mellan individens behov och önskningar i förhållande till de officiella målen. Avhandlingen fokuserar på samtalsprocesser mellan studie- och yrkesvägledare och elever i årskurs nio. Med tanke på fokuseringen av konflikten mellan individens behov och samhällets mål och krav är denna avhandling av hög relevans för problemområdet, om än det aktuella temat är arbetsförmedlares/vägledares upplevelse och hantering av målkonflikten. Men målkonflikten är likvärdig och med det intressant ur ett forskningsanknytningsperspektiv. Målkonflikten beskrivs här i huvudsak utifrån den konflikt som uppstår i och med vägledningens syfte att verka för individen och dennes personliga utveckling samt att tillföra arbetskraft som efterfrågas i samhället. Individens önskemål och riktning kan vara svårt förenliga med de krav som ställs på samhällelig nivå och det är vägledarens uppgift att tillgodose båda aspekter. Denna målkonflikt är enligt Lindh (1997) inbyggd i yrkesrollen och omöjlig att bemästra samtidigt som det är nödvändigt att hantera i det dagliga arbetet och vägledningssituationen. En annan problematik som Lindh tar upp är den om frivillig vägledning. De teorier som är knutna till vägledning bygger i regel på att individen frivilligt befinner sig i vägledningssituationen (Lindh 1997). Resultatet av studien är att sökandens förväntningar och önskemål inför samtalet var vaga, något som Lindh skriver kan bero på att de sökande eleverna var ”kallade” till möte med vägledaren. Lindh beskriver att detta leder till en speciell sorts vägledningssamtal där vägledarens röst torde vara starkare än den sökandes. Lindh konstaterar även att det finns en konflikt mellan de officiella mål som vägledaren arbetar utifrån och de sökandes önskemål och behov. Vägledningsverksamhetens motsägelsefulla mål lämnar därför utrymme för vägledarens personliga tolkningar och leder till inkonsekventa tolkningar. Vägledaren hamnar i svåra avvägningsfrågor som resulterar i praktiska kompromisser. Resultatet visar att inget av samtalen endast var i samhällets/institutionens intresse men inte heller endast i individens intresse. Lindh drar också slutsatsen att vägledarnas kommunikativa kompetens är avgörande för hur samtalet utvecklas.

I Vägledningsboken tar Gunnel Lindh (1988) upp vägledningens etik. Lindh skriver att vägledare i sin yrkesutövning måste göra egna bedömningar då det i yrkesrollen är inbyggt att uppfylla olika förväntningar som kolliderar med varandra. Med tanke på detta är det oundvikligt att behöva göra personliga ställningstaganden. Här ser Lindh (ibid.) ett behov av stöd för vägledarna så som exempelvis yrkesetiska riktlinjer. I Inledning till etiken beskriver Collste (2002) att yrkesetiska riktlinjer för en yrkesgrupp är viktiga då de både kan ses som en allmän deklaration för samhället samtidigt som det kan vara ett stöd för den yrkesaktive. Problemet med de yrkesetiska riktlinjerna är enligt Collste att de generellt sett är allmänt formulerade, vilket kan bli problematiskt i arbetets konkreta utförande (ibid). Intresseföreningen Sveriges vägledarförening (2007) har arbetat fram etiska riktlinjer med syfte att de ska kunna fungera som ett stöd för de som arbetar med vägledning samt för de

13

som möter vägledning (se Bilaga 1). I den etiska deklarationen beskrivs de utgångspunkter som har lett fram till de etiska riktlinjerna, bland annat:

Den professionelle vägledaren har kunskaper inom områden som berör mänskliga möten och relationer och arbetar med avsikt att uppfylla de mål och de behov som nämns ovan. Trots detta kan det i vägledningsarbetet uppstå motsättningar mellan olika intressen där skilda behov och skyldigheter måste vägas mot varandra och de etiska riktlinjerna ska kunna bidra till etisk reflektion kring dilemman (Sveriges Vägledarförening, 2007).

Marianne Blomsterberg (1991) beskriver vägledningsarbetet som att det är präglat av en dualism. Denna dualism grundar sig i att både gagna individen i sin karriärutvecklingsprocess men att också se till samhällets behov av arbetskraft. Blomsterberg lyfter upp vägledning som en samhällelig kontrollfunktion, ett “försvarssystem mot arbetslöshet” (1991:132). På grund av Sveriges satsning på välfärd och jämlikhet har vägledaren hamnat i en konfliktfylld position genom att både vara ett medel för maktutövning och en servicefunktion.

Anna Lunds och Fanny Ramsbys (1996) fallstudie vid ett av Arbetsförmedlingens lokala kontor visade att handläggarna upplevde en relativ frihet inom arbetets ramar. Dock upplevde handläggarna att det uppstod en konflikt mellan att följa Arbetsförmedlingens dåvarande mål och hålla en kvalitetsfylld vägledning och ta hänsyn till individens önskemål.

Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen ansvarar för den största delen av Sveriges arbetsmarknadspolitiska verksamhet. Arbetsförmedlingen styrs av riksdagen som beslutar om de finansiella och organisatoriska förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken. Själva styrningen av Arbetsförmedlingen har regeringen ansvar för som Arbetsmarknadsdepartementet verkställer. Regeringen styr myndigheten genom att lämna förslag till riksdagen om verksamhetens mål, inriktning och resurstilldelning. Styrningen sker även genom regeringens instruktion till myndigheten och dess årliga regleringsbrev som består av en verksamhetsdel och en finansieringsdel (Riksrevisionen 2010).

Enligt förordningen (2007:1030) med instruktioner för Arbetsförmedlingen ska Arbetsförmedlingen “verka för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att; effektivt sammanföra dem som söker arbete med dem som söker arbetskraft, prioritera dem som befinner sig långt från arbetsmarknaden och bidra till att stadigvarande öka sysselsättningen på lång sikt.” Enligt förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall Arbetsförmedlingen bedrivas i form av platsförmedling, vägledning, arbetsmarknadspolitiska program, arbetsplatsintroduktion, arbetslivsinriktad rehabilitering, verksamhet för unga med funktionshinder och insatser för vissa nyanlända invandrare.

I Riksrevisionens rapport (2010) Styrning inom arbetsmarknadspolitiken – mål, styrkort och modeller för resursfördelning, påvisas brister inom arbetsförmedlingen. En av dem var en komplicerad målstruktur vilket Riksrevisionen anser kan leda till bland annat målkonflikter inom verksamheten. Detta bekräftas av Riksrevisionens enkät till 1250 slumpmässigt utvalda arbetsförmedlare där 60 % ansåg att “Arbetsförmedlingens chefer och handläggare i hög eller ganska hög grad i praktiken måste hantera målkonflikter vid kontoret” (2010:28f). Riksrevisionen (2010) förklarar detta med att det finns en frånvaro av problematisering där man påtalar existensen av målkonflikter i såväl myndighetsinstruktionen som i regleringsbrevets riktlinjer.

14

Metod

Under detta kapitel belyses forskningens metodologiska aspekter. Personerna som intervjuades benämns hädanefter respondenter.

Undersökningsmetod

Studien grundar sig i ett induktivt angreppssätt och kvalitativ metod, då empirin samlades in genom intervjuer. Det kvalitativa angreppssättet anses här vara det mest givande med tanke på att undersökningen grundar sig i den enskildes upplevelser. Intervjuer ger respondenterna möjlighet att beskriva sin situation mer utförligt. Dessutom ges forskarna utrymme att ställa följdfrågor för att klargöra och fördjupa intervjun. Studiens omfattning är åtta intervjuer varav fem har skett i fysiska möten och tre har skett per telefon. Intervjuguide användes (se Bilaga 2) och växlade mellan styrda och öppna frågor för att få så konkreta svar som möjligt men även för att ge respondenterna utrymme att förmedla egna upplevelser.

Urval och urvalsgrupp

Urvalet av respondenter gjordes utifrån systematiska kriterier för att få så stor informationssubstans som möjligt. Respondenterna kommer från olika Arbetsförmedlingar runt om i landet, från storstadsregioner samt mindre städer och orter. Respondenterna har studie- och yrkesvägledarexamen och arbetar med vägledning på Arbetsförmedlingen.

Genomförandesteg

Personal från Institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms Universitet var behjälpliga i kontakten av fyra respondenter. Genom snöbollsurval (May 2001) kunde resterande respondenter kontaktas. Respondenterna kontaktades via missivbrev (se Bilaga 3) och mejl, vilket följdes upp med kontakt via telefon. I ett fall var första kontakten via telefon som efterföljdes med missivbrev. Under det uppföljande samtalet eller svar på mejl ombeddes respondenter tillhandahålla för studien relevanta dokument som arbetsbeskrivning och eventuella andra riktlinjer gällande vägledning på Arbetsförmedlingen. Respondenterna informerades även angående inspelning av intervjun. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sammanställas.

Datainsamling

Respondenterna informerades i missivbrev (se Bilaga 3) om temat för undersökningen samt dess övergripande syfte. En generös tidsram angavs för intervjuerna för att undvika tidsbrist under själva intervjutillfället. Intervjuerna tog mellan 60-90 minuter. De fysiska mötena skedde på respondenternas arbetsplats enligt deras egna önskemål. Vid två av sammanlagt tre telefonintervjuer var respondenterna på respektive arbetsplats, vid den tredje telefonintervjun valde respondenten att delta i undersökningen utanför sin arbetstid. Vid sex av åtta intervjutillfällen var båda forskarna närvarande och två intervjuer hölls av

15

schematekniska problem var för sig. Vid de gemensamma intervjuerna fördelades rollerna mellan forskarna, bland annat vem som ska föra själva intervjun och vem som har möjlighet att ställa följdfrågor. Respondenterna tillfrågades inledningsvis om att bli inspelade samt informerades om studiens syfte och forskarnas rolluppdelning. Telefonintervjuerna följde samma rutin via högtalartelefon. För att underlätta förståelsen vid frågorna som gällde Sveriges Vägledarförenings tre etiska riktlinjer medtogs dessa till intervjutillfället och mejlades till respondenterna vid telefonintervjuerna. Intervjuguiden var semistrukturerad vilket gav utrymme för följdfrågor för att förtydliga och fördjupa svaren. Typen av frågor som användes var inledande frågor, uppföljningsfrågor, sonderande frågor, specificerande frågor, direkta frågor, strukturerande frågor, tystnad och tolkande frågor. För att ge utrymme för respondenten att förklara eller fråga något avslutades intervjun med att fråga om det finns något mer som respondenten vill tillägga eller fråga innan intervjun avslutas.

Tillförlitlighet och giltighet

Studien är kvalitativ och bygger på respondenternas utsagor. Transkriberad data har behandlats likvärdigt och i enlighet med fem stegs meningskoncentrering (se Bearbetning och analys av resultatdata). Undersökningsverktyget har gett utrymme för följdfrågor och för att säkerställa studiens validitet gjordes en provintervju.

Etiska ställningstaganden

En etisk utgångspunkt i undersökningen är att individer bygger sin kunskap kring erfarenheter och strävar efter att förstå sin verklighet. Därför har respondenterna behandlats med största respekt. I arbetet är det respondenterna som är experterna inom sitt område medan forskarna uppfattar det som en ynnest att få ta del av respondenternas verklighet. Studien har följt och eftersträvat Vetenskapsrådets grundläggande individskyddskrav, bestående av fyra huvudkrav.2 Informationskravet möttes genom att beskriva forskningsarbetets syfte i missivbrev (se Bilaga 3) samt inledningsvis vid intervjutillfället. Nyttjandekravet möts genom att de enskilda personernas uppgifter endast har använts i forskningsändamål i denna studie. Personuppgifter och uppgifter om arbetsplatser har behandlats konfidentiellt och obehöriga har inte möjlighet att ta del av sådan information. Respondenterna kontaktades inledningsvis genom missivbrev och i vissa fall även genom telefonkontakt. Det har funnits utrymme för respondenterna att avböja till medverkan. Då respondenterna informeras om syfte och själva fick välja plats samt tillfälle för intervjun möts samtyckeskravet.

Bearbetning och analys av resultatdata

I undersökningen har meningskoncentrering används för att bearbeta och analysera materialet. Metoden går ut på att fånga upp de väsentliga meningsenheterna och sammanfatta materialet till kärnfulla utsagor. Här efterföljs Kvales (1997) definition av meningskoncentrering på kvalitativa forskningsintervjuer. Metoden omfattar fem steg. Det första steget i bearbetningen var att transkribera intervjuerna samt läsa igenom dem för att få en övergripande blick av materialet. Nästa steg var att fastställa meningsenheterna ur intervjun så som de förmedlats av 2 www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

16

respondenterna. Det tredje steget var att formulera ett ledande tema för enheterna så att det faller sig så naturligt som möjligt. Här gjordes en så objektiv tolkning som möjligt av respondenternas svar för att tematisera uttalandet utifrån forskarnas förståelse av respondentens utsagor. I det fjärde steget ställdes frågor till enheterna med anknytning till forskningsfrågorna. Ett exempel på dessa frågor är: ”Hur upplever vägledaren målkonflikten i yrkesrollen?” Som ett sista steg i den bearbetande processen sammanfattades de koncentrerade teman i deskriptiva utsagor.

17

Resultat

I det följande presenteras bearbetad data i koncentrerade deskriptiva utsagor i löpande text. Namnen som används är fingerade. Inledningsvis presenteras respondenterna och deras arbetsroll i ett porträtt. Därefter presenteras resultatet utifrån tema myndighetsroll och vägledarroll och målkonflikt. Vidare kommer arbetslöshetsersättning delvis benämnas a-kassa då det är det vardagliga uttrycktet som används av respondenterna.

Porträtt

Nanne Nanne arbetar både som arbetsförmedlare och vägledare på Arbetsförmedlingen i en medelstor stad. Hon har mindre än ett års erfarenhet på Arbetsförmedlingen. Nanne är 50 % arbetsförmedlare på kundtjänst och 50 % vägledare i ett projekt som handlar om att ge vägledning via telefon på kundtjänst. Vägledningen som Nanne arbetar med är ett erbjudande från Arbetsförmedlingen till de sökande. Samtalen bokas in via lokalkontorens handläggare och vägledaren ringer upp den sökande enligt bestämd tid. En del av arbetet är dokumentation för att vidarebefordra det som sagts inom vägledningssamtalen till ansvarig handläggare. Inom projektet finns möjlighet till uppföljande samtal. Den andra tjänsten, som arbetsförmedlare, innebär att ta emot samtal som kommit till kundtjänst. Samtalen kan handla om utskrivning för att någon har fått anställning eller uppföljning i form av jobbredovisning enligt handlingsplan, då ”vi har ju liksom en kontrollfunktion gentemot A-kassan.”. Ytterligare en del är kontakten med arbetsgivare. Nanne upplever att även i rollen som arbetsförmedlare använder hon sig av vägledning. Till skillnad från vägledartjänsten kan sökanden ej bli uppringda eller få uppföljande samtal. De sökande har inte möjlighet att komma tillbaka till samma person. Nanne har ingen arbetsbeskrivning men har genomgått en två månader lång utbildning för arbetsförmedlartjänsten. Utbildningen behandlar verksamhetens lagar. ”För i den här verksamheten är det mycket lagar, det är väldigt fyrkantigt. Det är väldigt mycket som styr, som vi har att förhålla oss efter.” Kravet för att få arbeta i vägledningsprojektet är att ha studie- och yrkesvägledarexamen. I vägledartjänsten har hon högst fem vägledningssamtal per dag och arbetsförmedlartjänsten omfattar ungefär 30 % vägledningssamtal i veckan.

Ingela Ingela arbetar i en mångkulturell förort. Ingelas tjänst är uppdelad i 50 % som arbetsförmedlare och 50 % som vägledare. Hon arbetar heltid på Arbetsförmedlingen sedan fem år. I arbetsförmedlartjänsten skriver hon in sökande, har egna sökande samt information. ”Alltså mera koncentrerat mot Arbetsförmedlingen och dess uppdrag då, med matchande av jobb, redovisningar av jobb och hjälpa till att skriva CV.”. Vägledartjänsten innebär att ha samtal med sökande som bokas in via respektive arbetsförmedlare. ”Så det är en liten del i verksamheten det som jag har som studievägledare med tanke på att vi är nog över 110 handläggare på det här kontoret och vi har väl ungefär 7000 inskrivna.” Ingela är ensam om att ha vägledning som en del av sin tjänst. Det finns ett samarbete med kommunens vägledningscentrum men hon har idéer om hur vägledning kan utvecklas inom verksamheten. Vägledarrollen finns inte inskriven i tjänsten utan hon är anställd som handläggare men har getts utrymme att forma sin vägledartjänst på 50 %. Ingela upplever att det även förekommer även vägledning i den handläggande rollen.

18

Charlotte Charlotte arbetar i en storstad som arbetsförmedlare inom arbetslivsrehabilitering med fokus på funktionsnedsättningar. Hon har jobbat inom Arbetsförmedlingen i 11 år. ”Även om jag inte får kalla mig vägledare så finns det alltid som röd tråd när jag pratar med mina sökande.”. Charlotte har i tre år arbetat med sjukskrivna och de sökande blir anvisade från Försäkringskassan vilket innebär att de har rehabiliteringsersättning. Dessa två myndigheter har ett samarbete gällande denna prioriterade grupp och arbetar utifrån en specifik modell (Förnyad arbetslivsrehabilitering och orientering, FAROS). Modellen omfattar tydliga arbetssteg där Charlottes arbetsuppgifter är kartläggnings- och vägledningssamtal där man behandlar individens bakgrund och läkarens bedömning, Försäkringskassans bedömning samt möjliga arbetsgivares bedömningar. Om en sökande inte vill vara med i programmet sker ett gemensamt avstämningsmöte med alla involverade, Arbetsförmedlingen, den sökande och Försäkringskassan. Individens samtycke är ett krav för all kommunikation mellan myndigheterna och Charlotte upplever att det skulle vara ”väldigt oetiskt” att gå utöver detta. En sökande kan endast vara inskriven i detta program i ett år. Det är Försäkringskassan som ansvarar för individens ekonomi vilket Charlotte upplever som positivt ”då kan jag verkligen bara koncentrera mig på att bara hitta lösningar åt den här personen som jag tycker är jätte kul.”. Charlotte har hand om mellan 40-50 personer och det är varierande hur frekvent vägledningssamtalen är beroende var den sökande befinner sig i processen.

Linda Linda arbetar i en mångkulturell förort som arbetsförmedlare. Hon har varit anställd på Arbetsförmedlingen i mindre än sex månader på ”matcha-teamet”, där de sökande ”bedöms stå närmast arbetsmarknaden som är självgående och har rätt så nära till jobb och inte behöver så mycket stöd och insatser.”. Dessa kallas för den gröna kategorin och omfattar de som är ”jobbredo”. Tjänsten omfattar arbetsuppgifter som kartläggning, upprätta handlingsplan men även handläggning i form av verifiering av meriter, inskrivning av sökande, uppföljning och redovisningstillfällen. I dessa uppgifter ser Linda att vägledning kommer in i arbetet. ”Insprängt in i den stunden blir det väl viss vägledning men det blir ändå inte fullt fokus på det utan syftet är att göra en fullständig och korrekt inskrivning och skicka med en handlingsplan.”. En del av tjänsten innebär även att vara lots i kundmottagning där hon placerar ut de sökande i verksamheten utifrån behov och möjlig problematik. Hon ansvarar idag över 59 sökanden, vilket beror på att hon ännu befinner sig i en introduktionsperiod. Kollegor i liknande tjänster har betydligt fler sökanden, vissa har upp till 350 personer. Hon har ingen konkret arbetsbeskrivning men det finns ett stort utbud av beskrivande dokument för de olika arbetsstegen. Ett verktyg som nyligen har introducerats och som ska vara en kontrollfunktion i det kartläggande arbetet är verktyget Bedömningsstöd. Här anges faktorer som beskriver den sökandes situation utifrån ett antal kategorier vilket resulterar i en av tre olika bedömningar. Verktyget fungerar som en slags kontrollfunktion och ska bidra till en mer likvärdig bedömning.

Carola Carola arbetar heltid med vägledning på Arbetsförmedlingen i en storstad. Hon har arbetat på Arbetsförmedlingen i 20 år. Carolas arbetsuppgifter består av enskilda vägledningssamtal,

19

samtal i direktservice, gruppvägledning, samtal i en jour som är öppen en dag i veckan och ”… sen gör jag också handlingsplaner för arbetssökande så det är väl det enda som inte har med ren vägledning att göra.”. Carola har ingen arbetsbeskrivning. ”På Arbetsförmedlingen är man inte pigg på att skriva arbetsbeskrivningar utan vi kallas för arbetsförmedlare om vi inte är specialister och det är bara psykologerna som får kalla sig specialister bland annat. Så jag får inte kalla mig vägledare så jag är arbetsförmedlare med vägledarkompetens kan man säga.”. Carola har inte ansvar över några egna sökanden ”… det har jag valt själv att inte ha. Så jag jobbar ju lite på konsultbasis på det sättet. Med insatser för hela kontoret.”. Anledningen till det är att ”… jag vill kunna vara fri att kunna gå in i alla grupperna vi arbetar med på förmedlingen.”. Carola har mellan 16-24 vägledningssamtal i veckan och varje individ träffar hon mellan en till fyra gånger.

Kicki Kicki arbetar som arbetsförmedlare för ungdomar och nyanlända kvotflyktingar på Arbetsförmedlingen i ett litet samhälle. I samhället finns få företag vilket resulterar i en tuff arbetsmarknad och hög ungdomsarbetslöshet där människor behöver pendla för att få arbete. Tjänsten innebär att sitta i kundmottagning och ha hand om ungdomarna från dag ett då de skrivs in vilket främst innebär samtal. Kicki har arbetat på Arbetsförmedlingen i sju år och har ungefär 15 vägledningssamtal i veckan. Kicki upplever sig ha flera beskrivningar i arbetsmetoder men inte en egen arbetsbeskrivning utan gör det som hon blir ålagd att göra ”… för att man har ett uppdrag och man bara läggs på liksom. Man läggs på så det ska bli gjort och många pallar inte. Det ser man ju på tv:n hela tiden. Men det är inte bara inom det här yrket. Det är en tuff arbetsplats.”.

Christer Christer arbetar 50 % som vägledare i ett projekt som är vägledning via kundtjänst och 50 % som arbetsförmedlare i en liten stad. Han har arbetat på Arbetsförmedlingen i drygt sju månader och i vägledningsprojektet i fyra månader. Arbetet som vägledare innebär att ha vägledningssamtal med sökande som är inbokade från Arbetsförmedlingens lokalkontor, vilket blir tre till fyra samtal i veckan. I samband med dessa vägledningssamtal sker också dokumentation för individen och handläggaren. Christer har oftast mer än ett vägledningssamtal med de sökande, ”Det är det vanligaste att man har ett samtal och ett uppföljningssamtal.”. I projektet upplever sig han vara ”frikopplad” från arbetsförmedlarrollen och ska ses som ett erbjudande för de sökande ”I Arbetsförmedlingen annars är det ju ganska mycket tvingande saker som kunder måste göra.”. I rollen som arbetsförmedlare har Christer ”… uppföljningssamtal där de får ringa och tala om vägar hur de ska komma ut i arbete” som är en kontrollfunktion för a-kassan men också svara på samtal som kommer till myndigheten från både arbetsgivare och arbetssökande. Om det i dessa samtal dyker upp någon ”som behöver ett riktigt vägledningssamtal så hänvisar jag till komvux och deras vägledare (…) det har vi inte vi i min yrkesroll som arbetsförmedlare. Då har jag inte vägledning.”. Samtidigt kan Christer ha vissa vägledningssamtal i sin arbetsförmedlarroll. Om det är ”någon som behöver peppning”. ” Och då blir det nån form av coachning istället. Det blir ju inte vägledning på det sättet. Det blir kanske mer…Ja, i och för sig blir det en vägledning mot ett arbete. Direkt vägledning om hur du ska söka arbete. Det finns nån sån form av vägledning.”. Om en sökande har blivit hänvisad av en handläggare till Christer men inte är redo för vägledning hanterar Christer det genom att försöka ge vad han kallar “mervärde”. ”Om det inte är ett rent vägledningssamtal så kanske man kan titta på andra saker. Då

20

kanske det blir mer åt arbetsförmedlarhållet. Eller man tittar på matchning och vad de skulle kunna göra för nånting. Och då kanske man lämnar ett jobbförslag till jobb de inte har hittat tidigare. Och man kan ge dom det för att så kunna gå vidare i deras process.”. Shirley Shirley har arbetat på Arbetsförmedlingen i sex år och är anställd som arbetsförmedlare. I tjänsten arbetar hon 25 % med vägledning. Efter godkännande av sin chef har hon på eget initiativ förmedlat till sina kollegor att hon gärna tar vägledningssamtal. Vägledningssamtalen bokas via andra arbetsförmedlare, från växeln och kundservice. Samtalen dokumenteras för Arbetsförmedlingens egen del men de sökande får med sig en kopia av dokumentationen om de vill. Det finns möjlighet till uppföljande samtal. Shirley är den enda på kontoret som arbetar med vägledning och det är 6500 inskrivna på kontoret. Hon har främst individuella samtal. Shirley ser att det skulle behövas mer vägledning och om det anställs någon ny studie- och yrkesvägledare skulle hon gärna dra igång någonting mer men ”Jag känner att det är för tungt att dra själv just nu.”. För samtidigt som hon har 25 % vägledning har hon ansvar över 280 stycken sökande som arbetsförmedlare också. Som arbetsförmedlare tillhör hon ”matcha-laget” som har hand om sökande som är jobbredo och ansvarar över att de har en handlingsplan och förnyande av handlingsplaner. Förutom individuella möten med de sökande har hon gruppinformation, CV-seminarium och arbete ute i kundtjänst. Shirley har en arbetsbeskrivning som arbetsförmedlare men den beskrivning av vad vägledningstjänsten ska innehålla har hon ”plockat lite grann av” ett interndokument om vägledning. Hon beskriver vägledningen som ”otroligt fokuserat på vad den sökande vill och önskar” medan samtalen som arbetsförmedlare är fokuserade på ”hur de tänker vad de skulle behöva för att komma ut i jobb.”.

Myndighetsroll och vägledarroll

Nanne Utifrån det övergripande målet att verka för att sökande kommer ut i arbete upplever Nanne att ”I första hand vill jag ju som hjälpa personen, det kanske är mycket den utbildning man har också, för i grunden att man vill ändå hjälpa men samtidigt så vet man ju det att här har man ju myndighetsutövning.(…) Följer man inte de krav som finns måste man ta obehagliga beslut och kunna leverera det. (…) mycket handlar om bemötande.”. Nanne hanterar detta genom att ge information kring regelverket och förklara möjliga konsekvenser för den sökande. ”Om det inte är någon person som har varit aktiv, då måste man informera vad som gäller och nu kommer jag att mejla din handläggare som måste göra underrättelse till A-kassan men i slutändan är det A-kassan som beslutar.”. Vad gäller den vägledande rollen är riktlinjerna att ”Vägledningen ska bidra till att underlätta åter- och nyinträde på arbetsmarknaden, att ge underlag att hitta lämpliga sysselsättningsmöjligheter, att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, förbättra ställningen på arbetsmarknaden för utrikesfödda.”. Nanne förstår riktlinjerna i likhet med det övergripande målet för Arbetsförmedlingen. Nanne upplever inte att myndighetsrollen har någon påverkan i vägledningssamtalet, med tanke på att den sökande inte blir anvisad till vägledning utan det är ett erbjudande. Hon upplever vägledarrollen som mer fri än arbetsförmedlarrollen. ”Det är inte alls på samma sätt som arbetsförmedlare”. Som arbetsförmedlare är det en tydligare styrning genom lagar och förordningar vilket upplevs av Nanne som viktiga. Vad gäller maktpositionen som myndighetsutövandet kan ha i ett vägledningssamtal upplever Nanne att den inte är något problem men tillägger att den finns ”… i bakhuvudet lite grann att

21

det ska liksom leda till någonting.”. Det övergripande målet är ständigt närvarande. Nanne ser sin roll som vägledare ur ett individperspektiv som ”Det är ju ändå häftigt att få göra den här skillnaden (…) att vara med på den här resan vid sidan om. (…) Sen ur ett samhällsperspektiv, är väl bra att folk ska ut i arbete, det är det som är slutmålet ändå.”.

Ingela Ingela upplever att målet för handläggare är ”… att få ut folk i jobb eller studier, det är vårt generella uppdrag. Matcha mot jobb, att få arbetsgivare att hitta arbetskraft och arbetssökande att hitta arbetsgivare.”. Genom det tydliga regelverket är Ingela väl medveten om sin roll som myndighetsrepresentant. Särskilt tydligt upplevs detta vad gäller regelverket som rör arbetslöshetskassan då det är hennes uppgift att meddela Försäkringskassan att ersättningen ska dras in utifrån en given situation. En sådan situation hanterar Ingela genom att diskutera med den sökande. ”Men för det mesta kommer man aldrig till den situationen. Det är inte för inte som vi har samtalsmetodik som vårt huvudämne. (…) det tycker jag faktiskt att jag har haft mest nytta av i mitt jobb.”. Hon dokumenterar även alla besök och vad som diskuterats för att det ska vara ”… ett skydd för den sökande att man inte ska vara beroende av en handläggare.”. Detta för att bidra till en likvärdighet i processen. Enligt Ingela handlar det om bemötande och att bygga upp ett förtroende till den sökande. Detta upplever hon som särskilt viktigt med tanke på de sökandes olika bakgrund som kan bidra till en misstro och negativ syn på myndighetspersoner. ”Det finns olika sätt att samtala på men jag tror att vår utbildning är den jag lutat mig mest på, samtalsmetodiken faktiskt.” Ingela säger att hon hanterar dessa situationer med hjälp av det förtroende och den relation som har byggts upp. Vidare upplever Ingela att medvetenheten kring hennes roll som myndighetsperson är viktig men att den inte behöver ta så stor plats i vägledningssamtalet. Hon upplever sig i sin vägledarroll stå mitt emellan individ och samhälle men lutar sig mer åt individhållet med en positiv människosyn som att tro på sig själv, sin kunskap och kompetens.

Charlotte Det mål Charlotte arbetar efter är att personerna, under det året de får vara i modellen, kommer ut i arbete eller att de blir vanliga arbetssökande i Arbetsförmedlingen efter bedömning av arbetsförmåga. ”Vi vill ju gärna att dom ska ha kommit ut i utbildning eller arbete. Det är ju många som går tillbaka till Försäkringskassan för att de är för sjuka. Målet det senaste året har varit att 35 % av sökanden ska komma ut i arbete eller utbildning.”. Detta kontrolleras i regelbundna uppföljningsmöten mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Man ser även till könsfördelningen i antal som har kommit ut i sysselsättning. Men varken detta eller målet rörande 35 % upplevde Charlotte vara någon påverkande faktor i det konkreta arbetet med de sökande. På eget initiativ har Charlotte med sig Sveriges Vägledarförenings etiska riktlinjer ”Den har följt med mig hela tiden”. Charlotte upplever att rollen som myndighetsrepresentant är given för den sökande då hon jobbar på en myndighet. Charlotte hanterar det genom att beskriva sin myndighetsroll ”… men jag beskriver också min roll som vägledare och att jag har den bakgrunden.”. ”Jag märker också då att individen kan slappna av mer. För det är ju ändå när man har med myndigheter att göra att det är ju en maktposition. Det är ju så. Vare sig man vill eller inte. Om du går till en myndighet så är det ju så.”. Men genom att förtydliga sin roll försöker hon dämpa oron som kan uppstå vid mötet med myndigheter, särskilt när det gäller att möta två myndigheter samtidigt. ”Med en person som kan vara väldigt svag så det kan bli en väldigt jobbig situation. Då pratar jag inte så mycket om vägledning men sen när jag träffar

22

personen själv så berättar jag det och att vi ska försöka hitta bra lösningar. (…) Så jag upplever inte det som så svårt men jag förstår om individen tycker att det är jobbigt. För det är en maktposition med två myndigheter mot en, eller vad ska man säga, förhoppningsvis med oss.”. Detta diskuteras bland kollegorna på arbetslagsmöten. Vägledarrollen upplever Charlotte som viktig i dagens samhälle som skulle behöva diskuteras ytterligare med tanke på de många valalternativ som finns samt tuffare regelverk inom utbildningsväsendet.

Linda Målet som Linda arbetar utifrån är Arbetsförmedlingens ”uppdrag att matcha gentemot jobb.”. ”Vi ska ju jobba både med kundkretsen som är inskrivna och arbetsgivarna.”. Vidare beskriver Linda vikten av att vara medveten om att vid alla tillfällen verka för effektiv matchning. Linda upplever att hon har riktlinjer med tanke på det mål hon arbetar utifrån. Hon hänvisar här till omfattande rutiner och dokument som beskriver arbetets olika steg. ”Här på Vis finns mycket att läsa och det finns jättefina ord men hur det tar uttryck i praktiken här, på vårt kontor, det är olika. Och vad som står under Vägledning till arbete i handlingsplanen det är i princip samma sak som står, det kan vara, det kan vara samma sak som att ta del av arbetsförmedlingens service eller arbetsförmedlingen erbjuder dig, det är lite kaka på kaka.”. Dokumenten är ofta ”luddigt” formulerade vilket kan vara problematiskt ”… vi är en myndighet som ska jobba enhetligt.”. ”Samtidigt är alla som är anställda människor. Så vi har olika uppfattning vad som ska innehålla i en handlingsplan eller på vilket sätt man ska utföra tjänster, uppdrag. Och den blir ju ändå alltid personligt utformad av handläggaren. Det är svårt att komma ifrån även fast en handlingsplan ska ju vara delaktigt utformad såklart. Det är ju hela poängen att personen ska få med sig den därifrån. Det ska vara aktiviteter som den har kommit överens med mig om att den ska göra.”. Här upplever Linda problemet att otydligheten i dokumenten kan bidra till att bland annat handlingsplaner blir personligt präglade av handläggaren. Linda upplever sin myndighetsroll som positiv men framhäver att hon ännu är ny på området. ”Men jag gillar att ge service och det är en stor del av uppdraget. Och som myndighetsrepresentant är det viktigt att komma ihåg vad jag gör på mitt jobb, eller anledningen till att jag har mitt jobb är att det finns arbetslösa människor så de är de som ger mig mitt uppdrag. Det brukar jag tänka på, det var inte så länge sedan jag satt själv på Arbetsförmedlingen som arbetssökande så det är en bra erfarenhet. Att man inte glömmer det perspektivet.”. Linda beskriver detta utifrån den utsatta position man kan ha som arbetssökande och att bemötandet spelar en viktig roll i arbetet. ”Jag är väldigt mycket mig själv även fast jag är en myndighetsperson. Och jag hoppas att om det dyker upp en dag då jag börjar bli byråkratisk och kantig och torr så ser jag mig om efter andra arbetsuppgifter.”. Hon framhåller vikten av att ”komma ihåg alla mjuka värden (…) att man är mänsklig i sitt bemötande”. Vad gäller den maktaspekt som tjänsten för med sig anser Linda att ”Den måste man vara medveten om och ha i åtanke tycker jag, hela tiden. Att det är personens eget ansvar och vi ska ha en positiv människosyn som säger att folk vill och kan jobba, men att bara komma ihåg att det lika gärna kan vara tvärtom, att vi hade kunnat sitta på varandras stolar.”. Hon framhåller här sin ödmjuka syn på situationen. Vägledarrollen kan väl kombineras med myndighetsrollen då ”det finns inget som behöver utesluta det ena för det andra.”. ”Vad är liksom motsatsen till vägledning? Icke-vägledning?”. Hon upplever detta som en icke-fråga. Linda har en optimistisk syn på sin vägledarroll och hoppas på att få mer tid för vägledningen. Hon ser individ- och samhällsperspektivet som förenliga. Ett problem för vägledning som

23

Linda ser är att det är svårt att mäta och säkerställa möjliga effekter. Hon hoppas kunna utveckla sin vägledarroll i Arbetsförmedlingen.

Carola De mål Carola arbetar efter är ”…de målen att de som möter mig ska ha en planering för sin framtid när de lämnar mig. De ska ha en tidsatt planering över vad de behöver göra för arbete i framtiden och det kan se olika ut, det kan gå utifrån en arbetsmarknadsutbildning, praktik, det kan gå via reguljära studier. Så det är väldigt olika men målet är hela tiden arbete.”. På Carolas kontor arbetar de efter en eklektisk modell där de har blandat ”de bästa” ur de ekonomiska, sociologiska, psykologiska och pedagogiska teorierna. De senaste 20 åren har Carola märkt att ”… nu kan man ju säga att de mer ekonomiska teorierna är överordnade varandra egentligen så jag märker ju att vi har ett helt annat samhälle idag.”. De ekonomiska teorierna innebär ”att jag ska vara kostnadseffektiv när jag jobbar, jag ska vara rationell, jag ska också ställa ganska höga krav på de jag möter för aktivitet, att hela tiden göra saker som vi kommer överens om för att också föra processen framåt.”. ”…och de kraven är höga.”. Carola uppfattar inte sin myndighetsroll som problem utan snarare som något viktigt och roligt. ”Att vara en myndighetsperson handlar ju väldigt mycket om att inte bara representera en myndighet utan det handlar ju också om att vara en viktig representant för samhället där jag råkar syssla med det som är det viktigaste för alla. Det vill säga arbete, det är ju det som väger tyngst inför alla val till exempel. Så jag känner att jag har ett av Sveriges viktigaste jobb, och det är kul att känna! När man liksom pratar negativt om myndighetsuppdraget så är det antingen att vi har misslyckats med att förklara hur det kommer sig att det finns vissa regler som den måste följa. För mig är det ganska självklart att får man a-kassa ja då är det ju klart att jag måste följa dem.” Carola upplever inte att vägledarrollen och myndighetsrollen krockar. ”För mig är det inte så att jag är antingen vägledare eller en myndighetsperson utan jag är på nått sätt en vägledare för den här myndigheten. Och myndigheten har ju egentligen bara talat om att i den här tjänsten så ska man erbjuda de här sakerna och de gör jag. Jag erbjuder det som står i tjänsten och skulle det vara exempelvis så att en person blir inbokad i ett samtal hos mig och inte kommer, då har jag eller min kollega skyldighet att ifrågasätta den personens a-kassa till exempel. Och det skulle inte jag ha några problem att göra om det skulle vara så.” Carola upplever inga problem med sin myndighetsrolls inverkan i vägledningssamtalet. ”… jag vill ju de som möter mig inte ska tro någon annat än att jag är en myndighetsperson för jag har inga konflikter med det. Jag vill vara ganska tydlig med att målet med vår verksamhet är att de vi möter så snabbt som möjligt ska komma ut i jobb och det vill jag att de ska känna att de möter mig att det vi pratar om ska i princip handla om hur de så snabbt som möjligt ska komma fram till en inriktning som ska leda dem bort från Arbetsförmedlingen egentligen.”. Detta hanterar hon med att klargöra vad uppdraget innebär, vad syftet med vägledningssamtalet är samt påpeka individens eget ansvar i processen. Carola ser sin vägledarroll som en viktig pedagogisk roll för att få människorna att se på sig själva, identifiera sina behov och sig själv i ett sammanhang i samhället där de tror sig kan ta tillvara på sina resurser. Hon tycker att det inte går att göra skillnad mellan individ och samhälle samt att inte underskatta människans behov av att ingå i samhället.

Kicki Kicki upplever sig bara arbeta utifrån mål vilket har resulterat i en mättnadskänsla gällande målstyrningen. ”…vi är så målstyrda att det nästan är sjukt idag. Vi mäts på allt. Vi mäts på antal inskrivna, hur många går ut i praktik, hur många går ut i utbildning, hur många får jobb, hur många underrättelser gör vi, hur många ja vi mäts på allting! Det är bara

24

mätningar.”. Kicki upplever en dubbelhet i sin roll som vägledare och arbetsförmedlare. ”Så du sitter egentligen på två stolar när man är vägledare och jobbar på arbetsförmedling. För på ena sidan då ska man vägleda och då är det den bra relationen man är ute efter men å andra sidan gör det om de inte gör det man har kommit överens om. Då kapar man programmet eller drar av dem ersättning. Förstår du? Det blir lite dubbelt.”. Kicki beskriver en vana som vuxit fram. ”Det har jag blivit van utifrån alla år. Så jag tänker inte så mycket på det för jag sitter i den här organisationen där man matas med det här. Konsekvenserna av att inte söka jobb (…) Men jag har inga problem med det, för jag pratar på ett sånt sätt direkt, när jag möter de här ungdomarna att de förstår att gör de inte som vi kommer överens om så kommer det att bli såhär. Jag har inget annat val. Men det är ingenting jag tycker är roligt, att dra in ersättningar för jag vet alla vill ju ha sina pengar och man måste ha det. Och då tycker jag att det är sällan att jag hamnar i problem. För det kan vara en och annan som förstås kan bli galen, det händer ju, men det är väldigt lite.”. Kicki beskriver sig inte uppleva något problem då hon tar upp problematiken direkt med den sökande. Kicki upplever sig haft nytta av sin utbildning i samtalsteknik ”Så jag kan märka att jag pratar på ett annat vis än vad andra gör, som inte har den här samtalstekniken”. Samtidigt anser hon att det spelar roll vilken personlighet arbetsförmedlaren har. ”Man kan läsa sig till vissa metoder hur man ska följa men det är också lite grann hur man är som person. Jag är väldigt mån om att ha en väldigt bra relation med de jag jobbar med.”. Kicki är medveten om att vara myndighetsrepresentant och är noga med att vara tydlig gentemot sina sökande. ”Jag är ju väldigt noga med att följa det man ska. Alltså alla regler som finns här. För det är ju ett drev, att då att väljer man att skriva in sig på Arbetsförmedlingen då följer det vissa krav. Man gör inte längre som man vill då, och då är jag ju tydlig med att säga med de jag sitter att såhär ser det ut. Och känner du inte att du pallar det här eller inte gillar det här har du valet att skriva ut dig.”. Men när andra handläggare på kontoret ber Kicki att ta emot någon av deras sökande upplever hon möjligheten att släppa myndighetsrollen. ”Men jag har ju haft vissa rena vägledningssamtal när andra handläggare kör fast säger de Kan inte du? De vill ha vägledning. Kan du ta emot dem? Då är det så roligt, då släpper jag det här med Arbetsförmedlingen. För då får ju den rätta handläggaren köra A-kasseregler och kraven, då kan jag sitta, bara med vägledningssamtal och det är ju på ett helt annat vis.”. Kicki upplever sin roll som vägledare som ett lyssnande bollplank som kan resultera i insikter och livsvägledning hos personer. Samtidigt ser hon sin roll som en hjälp att ”strukturera och bena ut” djungeln av vägar som går att gå.

Christer Målet för Christer är ”att det ska vara 0 % arbetslöshet”. I vägledningsprojektet har det inte funnits några mål utan ”Det har varit mer att lära sig medan man håller på”. De riktlinjer Christer följer i sin vägledningstjänst är de han har använt sig av i sitt tidigare arbete på en grundskola ”Att vägledning ska vara fristående och vägledning ska vara ett fritt val.”. Som arbetsförmedlare följer Christer ”myndighetens regler och riktlinjer” men inte när han arbetar som vägledare ”i och med att det ska stå fritt så gör jag inte det.”. Christer upplever sig inte ha några problem att särskilja sina två olika roller och tror att det är för att ”nu är det inte så himla länge sen jag jobbade som vägledare” och säger att ”Det kanske skulle vara svårare om man hade varit bortkopplad längre från den rena vägledarrollen.”. Christer hanterar sin myndighetsroll med att i arbetsförmedlartjänsten ”…då försöker jag alltid ha personen med på tråden (…) föra en diskussion kring den tjänsten (…) Och då säger

25

jag. Vad bra att du säger så. För det här är ett jobb som jag vill att du söker. Jag kommer att skicka hem det och jag vill att du söker”. Genom detta sätt upplever han sällan motstånd från den sökande. I vägledningssamtalen ser Christer ”… ingen konflikt mot myndighetsutövningen.”. ”Det gör jag inte.” Samtidigt kan han uppleva en konflikt mellan sina två roller. ”Ibland kan man väl kanske se den men jag väljer att bortse ifrån den. För jag tycker att man måste se på rollerna och arbetsuppgifterna som två skilda saker. För när jag jobbar som arbetsförmedlare så är jag arbetsförmedlare. När jag är vägledare så är jag vägledare. Och rollerna är skilda. Men det är klart att man kan tänka. Men jag väljer att inte göra det för det handlar om professionalitet också.”. I ett vägledningssamtal försöker Christer undvika att låta sin myndighetsroll påverka. ”När det är ren vägledning så försöker jag hålla den borta just för att jag vill att den ska vara frikopplad. Men sen styr samtal. Det gör man ju i ett vanligt samtal också (…) det handlar ju till viss del om effektivitet också. Ibland så säger personer samma sak 10 gånger och då kanske man måste… När nån är på väg mot den 11 så kanske man styr så att man inte kommer dit.”. Samtidigt kan Christer se att myndighetsrollen inverkar ur den sökandes perspektiv. ”det kan uppfattas så av en individ som hör av sig. Eftersom dom vet vad Arbetsförmedlingen står för. Dom står för en kontrollfunktion för a-kassan. Det är väl klart. Det handlar ju om ekonomiska frågor och de kan ställa till det väldigt mycket för personen. Och det är så att det kan bli en inverkan så när det kommer till den ekonomiska biten. Men jag försöker att hålla isär.”. Christer är osäker på hur han hanterar en sådan situation men pratar med den sökande om vad vägledning innebär samt undviker att ta upp försörjningsaspekten. ”… men det tror jag säkert att det kan göra. Att man känner sig trampad på. Men nånstans där försöker man släta över kanske inte heller… Men… Gud va svårt det blev… Jag vet faktiskt inte (…) Man pratar ju lite grann innan vad det innebär att ha ett vägledningssamtal. Man kan ta upp det och förhoppningsvis har de läst igenom det pappret som man får. De får ju ett papper där det står lite om vägledning via kundtjänst. Och förhoppningsvis har ju individen lite koll på det. Men jag brukar inte prata om kronor och ören. Och inte härröra pengaaspekten. Och där lättar det ganska mycket.”. Christer upplever sig som vägledare ”… vara en del i maskineriet som för individen och samhället framåt.”. ”Att kanske så frön hos människor för att utvecklas. Att ge personer verktyg för att göra kloka övervägda val. Att våga ta steg ibland. Att tänka över sin egen situation vart man står och vart man vill.”.

Shirley Det övergripande målet Shirley arbetar mot är att sökande ska komma ut i arbete. Samtidigt är kontorets mål att 7.5% ska ut i arbete varje månad. Målet följs upp månadsvis och veckovis för att se ”nu ligger vi såhär långt ifrån” samtidigt som de tittar på hur de kan arbeta mer effektivt. Shirley upplever målet som rimligt att nå. Hon upplever riktlinjerna för vägledningsarbetet vara eklektiska eftersom hon ”plockat lite av varje”. ”Fast det finns ju det grundmaterialet att det ska leda till arbete någonstans. Det är ju det som är syftet.” För Shirley är vägledning ”… att kunna ge sökande.”. ”Att hjälpa dem att göra ett aktivt val (…). Det handlar ju om att undanröja hinder (…) det gäller för sökande att komma fram till vad som är möjligt helt enkelt för att ta sig ur sin arbetslösa situation. Peka på möjligheterna.” Hon arbetar med att tillsammans med individen sätta ”… upp ett mål längre fram och delmål så man kan ta små, små steg i taget.”. Hennes ledstjärna i vägledningsrollen är ”… att lyssna så mycket som möjligt, framför allt att möta människor med respekt och lyhördhet.”. ”De kommer ju från väldigt många kulturer och väldigt många bakgrunder så jag försöker anpassa mig till deras nivå.”.

26

Shirley upplever att hon inte behöver vara myndighetsrepresentant i ett vägledningssamtal men säger att om hon märker att en person ”… inte verkar söka några jobb överhuvudtaget eller att det är sådana saker, då kan jag behöva gå in och berätta att såhär går det till när du är inskriven på Arbetsförmedlingen.”. Hennes arbete innebär även en kontrollfunktion över de arbetssökande, ”Det är vi som kontrollerar att de följer de villkor som är förbundet med A-kassan” och om de sökande inte följer reglerna kan Shirley avanmäla sökanden till A-kassan. Hon har möjlighet att själv besluta om den sökande ska få nystartsjobb. Hon är medveten om att hon representerar en myndighet men ”Eftersom det handlar så mycket om önskningar och mål inom vägledning känner jag att den rollen är lite friare så.”. Hon har märkt att myndighetsrollen kan inverka i samtalet då en del kan vara jättenervösa inför samtalet. Shirley beskriver att en av orsakerna kan ”… vara så i olika kulturer att myndigheter kan vara väldigt auktoritära vilket vi inte på det sättet är här.”. ”Men att det sitter så djupt rotat när man kommer från ett annat land från Sydamerika eller vad det skulle kunna vara.”. Den sökandes nervositet brukar Shirley hantera med att alltid inleda med att välkomna dem, sätta ramar för samtalet och fråga efter de sökandes förväntningar på samtalet. I sin tjänst som arbetsförmedlare upplever hon sin myndighetsroll som ett arbete styrt med ramar för vilka möjligheter som finns att tillgå, ”… det utgör ju hela vårt dagliga arbete.”, men understryker att det ”gäller ju att se på möjligheterna vi har att jobba med istället för att se vad det är som begränsar oss.”. Hon tillägger även att det är viktigt hur man framför saker och ting till den sökande och tycker att istället för att framföra ett hot att ”… söker du inte det här så underrättar jag A-kassan” bör man istället beskriva att ”… såhär är det när du är inskriven på Arbetsförmedlingen och får A-kassa som är din egen privata försäkring, alltså omställningsförsäkring, det är förbundet med vissa villkor och då behöver du göra det här, det här och det här.”. Shirley upplever att hon har nytta av sin vägledarbakgrund i samtalsmetodik, kunskap om genus och etnicitet men också studievana då hon arbetar med information.

Målkonflikt

Nanne När det gäller frivilligheten upplever Nanne att de sökande måste vilja själva. ”… det här pilotprojektet (…) det ska vara ett erbjudande som de vill tacka ja till själv, det är liksom en nödvändighet.” för att vägledningssamtalet ska komma till stånd. De ofrivilliga vägledningssamtal som Nanne upplever är samtal som blivit inbokade av handläggare där den sökande inte är medveten om vad vägledningen innebär. Detta hanteras genom att ”… luska lite grann och få tips och idéer så de kanske får med sig någonting.”. Utöver det tar Nanne kontakt med handläggaren i fråga och rapporterar vidare att vägledning inte är aktuellt. Vad gäller målkonflikten att väga individens behov mot arbetsmål och föreskrifter upplever Nanne att ”… den finns ju där i botten. (…) någonstans har man ju ändå syftet att de ska hitta en utbildning som leder till jobb eller hitta något annat jobb. Kravet att det ska leda någonstans.”. Ett exempel när Nanne upplever en målkonflikt är när hon i rollen som arbetsförmedlare måste kräva att en sökande ska vara arbetssökande i hela Sverige för att få A-kassa trots att den sökande inte vill eller kan flytta. Denna konflikt hanteras genom vägledningsmetoder så som att vidga perspektiv, lösningsfokuserad metod samt information. Nanne upplever denna målkonflikt inte lika tydligt i sin vägledartjänst. Nanne upplever att möjligheten att sätta individen i centrum och stå fri från särintressen inte är möjlig i arbetsförmedlarrollen till skillnad vägledarrollen. Som vägledare upplever hon sig vara ”... ganska objektiv”. Skillnaderna mellan rollerna beskrivs som att ”…

27

arbetsförmedlarrollen är ju väldigt fyrkantig, det är ju en massa lagar och regler som styr vad som gäller och inte.”. Arbetet som vägledare upplevs friare. Nanne upplever att hon kan sätta individen i centrum med tanke på att hon utgår från den sökande ”… även som arbetsförmedlare där du har tydliga riktlinjer kan du ju ändå utgå från personen.”. Nanne upplever att i vägledarrollen kan hon anpassa vägledningsinsatserna efter sökandes behov då det ges utrymme för uppföljande samtal. Till skillnad från arbetsförmedlarrollen där det bara finns möjligheter för ett samtal ”… då kan vi inte tillmötesgå det faktiskt.”. Nanne härleder detta med tanke på sin tjänst på Kundtjänst och tror att det är skillnad på lokalkontoren. Nanne upplever styrdokumenten som viktiga. ”Det är ju det arbetet går ut på egentligen.”. Även styrningen upplevs tydligt, även inom vägledning ”… det finns ju styrdokument om vägledning också men jag känner att det är mer öppet.” Nanne upplever styrdokumenten både som stöd och hinder när det gäller individens behov. Vid hinder hanteras detta genom att ge information och ”… att förklara hur det ligger till och så”. Detta diskuteras på arbetsplatsen, både som arbetsförmedlare och vägledare.

Ingela Med tanke på begränsade möjligheter för vägledning på kontoret upplever Ingela att vägledningssamtalen alltid är frivilliga. Det är antingen den sökande som har efterfrågat vägledning eller en handläggare som tillsammans med en sökande har kommit överens om att boka in ett vägledningssamtal. Vid behov ger Ingela möjlighet till ytterligare samtal. Hon har utrymme att bestämma detta själv med tanke på att det saknas riktlinjer för vägledningen. Ingela upplever en konflikt vad gäller det utrymme som ges för vägledning på kontoret och det behov hon upplever som finns där. ”Det är nog den största målkonflikten och som jag hela tiden har en kommunikation med min chef om att det inte räcker”. Hon beskriver vidare att man på Arbetsförmedlingen nu börjar implementera vägledning men att det inte görs på samma kontor samtidigt vilket bland annat beror på personalstyrka och kontorets omständigheter. På kontoret där Ingela är anställd anser man att det inte är rätt läge för implementering just nu. ”Även om jag kan tycka att det har varit läge i minst tre år.”. Målkonflikter då Ingela behöver väga individens behov mot regelverket hanterar hon genom att föra en dialog med den sökande och ”… diskutera det för att komma fram till någon form av i-mitten-lösning eller vad man ska säga.”. Ingela kan uppleva att hon är bunden av regelverket gentemot den sökande då ”… vi får ju en budget och vi har ju våra prioriterade grupper som i första hand ska ha.”. Detta upplever Ingela vara jobbigt och hanterar detta genom att upplysa den sökande om att de ”… jobbar under politiska och ekonomiska beslut.”. Men ambitionen är att ha den arbetssökande i centrum och ”… om det går att hitta kryphål så försöker jag hitta det (…) men man håller sig alltid snyggt innanför kanten.”. Ingela exemplifierar detta med regelverket kring översättning av gymnasiebetyg. Där hon upplever att hon ”töjer lite” på regelverket. ”Jag kan ju inte göra regelöverträdelser som är grova. Men jag tycker att det inte är så där jätte grovt att göra en översättning på ett teoretiskt gymnasiebetyg från ett annat land än om det är ett från en kock från ett annat land. Om det är det som motiverar så motiverar jag det med det. (…)Men är det så att det är helt kört då kan jag inte göra det.”. Om en sådan mindre regelöverträdelse har en positiv inverkan på den sökande i processen väljer Ingela att gå den vägen. Om det dock inte är möjligt att ”töja” på regelverket hänvisar Ingela vidare till andra instanser eller vägar. Ingela upplever att hon alltid kan sätta individen i centrum och att Arbetsförmedlingens övergripande mål om att få människor i sysselsättning inte är ett särintresse i mötet med den sökande. Hon upplever sig i grunden kunna anpassa vägledningsinsatserna men har upplevt andra perioder där hon inte kunnat göra det. Detta på grund av att det är

28

arbetsmarknadspolitiken som styr. Ett exempel då Ingela inte kan anpassa vägledningsinsatserna är då hon anser att sökande med a-kassa behöver läsa in svenska. Regelverket rörande A-kassan är restriktivt vad gäller studier, vilket begränsar Ingelas möjligheter att kunna anpassa vägledningsinsatsen.

Charlotte Vad gäller frivilligheten i mötet mellan Charlotte och den sökande upplever hon att ”Det är ju givetvis ingen frivillighet på det sättet.”. ”För det är ju så att de har ersättning från Försäkringskassan och eftersom det är läkaren och Försäkringskassan som tillsammans gjort en bedömning att personen är redo för arbetslivsinriktad rehabilitering. Om de inte kommer hit så är det en ersättningsfråga. Så att frivilligt … Det kan inte jag påverka liksom.” Detta hanterar Charlotte genom att tidigt diskutera med individen om vilka alternativ som finns samt hitta en positiv vinkel på den givna situationen. Med tanke på att ersättningsfrågorna hanteras av Försäkringskassan upplever Charlotte att möjliga målkonflikter som berör den sökandes ekonomi inte behöver hanteras av henne utan hänvisar till Försäkringskassan. Detta upplever hon som positivt. En målkonflikt då individens behov står mot myndighetens ramar upplever Charlotte då en individ vill gå en utbildning som inte finns inom Arbetsförmedlingens utbud. En sådan konflikt hanterar hon genom att informera den sökande om det reguljära utbildningssystemet. Detta kan dock innebära att den sökandes rehabiliteringsersättning tas bort, då individen i det reguljära utbildningssystemet har rätt till studiemedel. Detta hanterar Charlotte genom att försöka ”… utvidga ramarna så mycket som möjligt och leka med ramarna så mycket som möjligt”, för att kunna ”… förhandla mig fram till att personen skulle pröva en utbildning i fyra veckor och behålla rehabiliteringsersättning bara för att känna av om det är rätt.”. ”Och ibland har det funkat. Beroende på vem man pratar med på Försäkringskassan. Det är inte så vanligt längre men det har varit möjligt. Och då tycker jag att jag har lyckats!” Charlotte upplever att sätta individen i centrum är hennes ”röda tråd” i arbetet. Med tanke på att hon ger ”ren” information upplever hon sig kunna stå fri från särintressen, myndighetsrollen till trots. Charlotte anser att hon kan anpassa vägledningsinsatserna utifrån individen. ”Våra personer ser väldigt olika ut och vi måste ju gå utifrån deras förutsättningar. För det är ju därför de är här. För att det ska vara individanpassat. För alla de personer som jag har har en individuell handlingsplan om hur de ska komma vidare i processen. Så att här kan vi verkligen göra det. Det är här man kan göra det bäst om man jobbar inom Arbetsförmedlingen.”. Med tanke på att programmet som Charlotte arbetar utifrån är utformat för att möta individens alla behov upplever hon sig till fullo kunna anpassa vägledningsinsatserna utifrån individen. Charlotte arbetar här utifrån FAROS riktlinjer gällande vägledning samt de etiska riktlinjer som tagits fram av Sveriges vägledarförening samt Lärarnas riksförbund. Styrdokumenten upplevs som en hjälp i det vardagliga arbetet och ses som en trygghet. Charlotte upplever även programmets tidsram som omfattar ett år som positivt. ”Jag tycker det blir lite tydligare för att det finns en början och ett slut. Om man får gå hur länge som helst så blir det så långa processer. Här måste man fokusera för att man har ett år på sig.”. Men om Försäkringskassan hänvisar individen till programmet då denna enbart (till exempel) har sex månader kvar av sitt rehabiliteringsstöd upplever Charlotte en stark frustration på grund av tidsbegränsningen. ”Då kan man bli riktigt förbannad!” Hon upplever att det finns lite flexibilitet vad gäller detta i programmet vilket hon anser vara negativt. Charlotte ger ett exempel då hon lyckades ”utvidga ramarna” och utöka tiden för en individ. ”Så jag går över det jag inte får göra men jag gör det för att det ska bli bra för henne.” Här använder Charlotte sig av sin erfarenhet och sitt tolkningsföreträde. ”Om man kan tolka nånting så

29

försöker jag tolka för hennes bästa.”. Detta diskuteras på arbetsplatsen. ”Så det går att gå över vissa gränser men då måste man veta vad man gör så att det gynnar individen.”

Linda Linda upplever att mötet är frivilligt och förtydligar med ett exempel. ”Till exempel en människa som har varit arbetslös i ett år eller har fått slut på sina a-kassedagar blir ju anvisad till jobb- och utvecklingsgarantin för att kunna vara fortsatt inskriven på arbetsförmedlingen. Skulle den personen tacka nej till det erbjudandet så stryps ju ersättningen och då blir det ingen aktivitetsersättning från försäkringskassan vidare. Så jag skulle fortfarande se det som frivilligt men det har ju fortfarande med försörjning att göra.” Linda upplever att detta kan påverka samtalet med den sökande. ”Ja, jag kan ju säga utifrån min korta erfarenhet hittills blir jag personligen mer peppad att stötta någon som har ett eget driv och visar på att den verkligen vill komma framåt. Men sitter jag med någon som uppenbarligen egentligen inte vill vara här, inte vill själv aktivt söka jobb och inte heller ens vill ta emot tips på jobb på platser. Då finns det ju liksom inget motiv för min del att pracka på den människan vägledning eller service heller för den delen. Det är frivilligt att vara inskriven och det är mycket upp till den sökande själv för att det blir av.” Detta hanterar Linda genom att bemöta den sökande med respekt, empati och perspektivet att ”… jag har ju viss makt såklart, och det är jag som fattar beslut och kan anvisa till jobb och till aktiviteter som personen i fråga ska följa annars blir det en konsekvens av det, det blir en avanmälan till a-kassan och så vidare. Men sen blir det ju upp till mig hur jag väljer att utöva den makten faktiskt. Det var väl det vi var inne på, att komma ihåg att ha i åtanke för vems skull jag är här eller vem som ger mitt jobb.” Bemötandet är en stor del av grundutbildningen och Linda anser att det kan tas upp mer kontinuerligt i arbetslagen, med tanke på att bemötande är en del av Arbetsförmedlingens värdegrund. Linda upplever att en del individer kan hamna mellan stolarna. ”… jag sa ju själv att jag nyss hellre vill arbeta med dem som har ett eget initiativ och driv för det är ironiskt på något sätt då det är inte de som behöver mitt stöd mest utan det är kanske de som är lite mindre självgående om man ska säga”. Detta är problematiskt och kan leda till målkonflikter. ”… när då en person som bedöms klara sig på egen hand ber om något sånt, ett extra stöd eller en insats eller ett program eller så kan det gå bort därför att nej, det är för någon annan. Men det är ju politiskt styrt, det är så det ska vara av en anledning.”. Detta hanterar Linda genom att ”… förklara hur allt som är öppet att söka går ju såklart bra att söka.”. ”Sen så blir det ett beslut för antingen mig eller en annan instans på Arbetsförmedlingen om det kommer beviljas eller inte”. Att vara tydlig i att förklara förutsättningarna som finns är en stor del av hanteringen av en sådan konflikt. Linda upplever till en början en svårighet att förstå begreppet särintresse men tolkar det med lite betänkande som Arbetsförmedlingens grunduppdrag att minska arbetslösheten i Sverige. Målkonflikten som Linda upplever är att möta en sökande som inte vill ha arbete. Hon hanterar detta genom att ”erbjuda och anvisa till är våra aktiviteter och massa olika vägar som kan leda till jobb.”. ”Sen blir det ju iallafall upp till personen i fråga om den tar del av det eller inte. Men det är ju fortfarande att konsekvensen kan bli att en viss ersättning stryps.”. Linda upplever inte detta som en konflikt utan anser enbart att målbilderna krockar. Samtidigt kan hon se särintresset utifrån ett annat perspektiv och förtydligar att ”… det kan ju vara precis tvärtom.”. ”Det kan ju vara någon som har jättemycket egna idéer hur den ska kunna sysselsätta sig och det tror jag inte är något problem i sig för då kommer ju individen mest troligt lösa sin situation på ett annat sätt. Alla är ju medvetna i Sverige att försörjning får man genom att jobba, det är rätt så givet från början, det är ett särintresse som är inpräntat. Det är inte bara politiskt utan jag utgår från att det är ett mänskligt behov att man

30

känner att man gör nytta, för sig själva, att man är delaktig i samhället.”. Linda upplever att Arbetsförmedlingens grunduppdrag inte nödvändigtvis behöver krocka med individen och dennes behov. Att anpassa vägledningsinsatser i arbetet upplever Linda vara begränsat i tjänsten Vägledning till arbete som erbjuds via Arbetsförmedlingen med tanke på att den är ”diffust” beskriven. ”… det står så himla mycket fint om vad som den ska innebära här.”. Det är även upp till de lokala kontoren att forma tjänsten. Hon upplever sig kunna arbeta med vägledning på ett tydligare sätt men att det för tillfället inte finns utrymme för detta. Linda upplever att styrdokumenten är tydliga så som personuppgiftslagen och förvaltningslagen. Det är dock mycket att hålla sig uppdaterad om samt att det är ”… långt ifrån solklart vad som ska gälla alla gånger.”. Men samtidigt hjälper det till ”… att jag ger rätt service, att det blir rättssäkert och att jag förväntas ge samma service åt vem som helst som kommer och ber om den.”. ”Sen med erfarenhet lär man sig förhålla sig till det på ett annat sätt än vad jag gör nu, nu är jag ju extremt noggrann.” De hinder som upplevs är att det kan vara byråkratiskt och krångligt ”Det både hjälper men kan nog stjälpa lite också.”. Detta diskuteras på arbetsplatsen med tanke på kontinuerliga uppdateringar och att det kommer nya verktyg och nya politiska direktiv. Hon exemplifierar med att bedömningsverktyget nu är uppe i diskussion.

Carola Carola har alltid upplevt att det är viktigt att de sökande ska komma frivilligt men har märkt en förändring de senaste åren. ”Och det känner jag är lite tuffare. Nu känner jag att alla ska skriva in sig på Arbetsförmedlingen även om du är sjuk eller har jättedåliga kunskaper i svenska, alltså alla ska vara inskrivna på Arbetsförmedlingen (…) då blir det ju tillslut att de vi möter behöver en större grad av motivationsarbete än vad vi kanske har behövt förut (…) och det kan ibland bli en konflikt när vi jobbar med dem som är väldigt långt från arbetsmarknaden.”. Ett exempel på detta är ”… i kundmottagningen och det kommer in arbetssökande som säger jag ville bara få ett intyg på att jag är inskriven här på arbetsförmedlingen.”. Detta hanterar Carola med att inte bara ge den sökande ett intyg utan börjar prata potentiella arbeten med individen ”För jag vill förändra deras attityd, jag vill få dem att tänka till att hallå du har ju inte kommit till arbetsförmedlingen för att få ett intyg, du måste ju komma hit för att söka jobb” (…) För får de ett intyg att de är fortsatt arbetssökande kommer det inte leda till ett jobb, det är helt säkert.”. Carola brukar också ta Maslows behovstrappa i beaktning och i de fall hon upplever att sökande inte är redo för vägledning skickar hon dem till den insats individen är redo för, som Arbetsförmedlingens arbetspsykologer exempel. Carola säger att hon inte upplever någon målkonflikt i vägandet av individens behov gentemot de arbetsmål och föreskriver hon arbetar utifrån. Men förtydligar att”… det är klart att vi har ju ett krav på oss som myndighet att informera om arbetsmarknaden behov (…) Så det är vår skyldighet att informera om den. Sen får ju självklart människor välja precis hur de vill men de får ju också ta konsekvenserna av sina val.”. Carola beskrev ett exempel där hon möter en sökande med erfarenhet som barnskötare och funderar på att utbilda sig till det. Då visar Carola arbetsmarknadssituationen för barnskötare och för förskollärare för att visa hur olika arbetsmarknaden för yrkena ser ut. ”… och det tycker jag är en skyldighet att informera henne om och det hade gjort henne besviken om jag inte gjort det. Där är en sån sak att jag självklart alltid tänker hur arbetsmarknaden ser ut, hur behoven ser ut framöver, även om det alltid är individens fria val.”. Carola upplever sig alltid kunna ha individen i centrum och att man kan stå mer fri från särintressen än om man jobbar på en grund- eller gymnasieskola. ”Där tror jag att man är

31

mycket mer påverkad av olika flashiga gymnasiebroschyrer, trender (…) så jag tycker nog med tanke på att vi har en riktigt bra hemsida för information om hela arbetsmarknaden inom Sverige och utomlands så tycker jag att jag står helt fri från särintressen.”. Carola upplever sig ha verktyg för att kunna anpassa vägledningsinsatserna till den sökande genom olika metoder i tjänsten Vägledning till arbete samtidigt som de har ”…ju alltid resurser på Arbetsförmedlingen, mer eller mindre iallafall”. Carola upplever inte styrdokumenten som dominerande i sitt arbete utan för henne är sekretessen och det professionella förhållningssättet viktigt. Hon påpekar att de har styrdokument men ”… jag tycker att det här med vägledning inte är så tydligt, det som är viktigt för mig är att det finns en fördel med att inte ha för styrda dokument om jag ska utrycka mig så. Då finns det en frihet utifrån kompetensen att tillåta sina kunskaper till den sökandes bästa gagn. Så jag ser det som en fördel att inte ha för styrda. Man kan ju tro det ibland att man som myndighet är jättestyrt att det är så och så och så. Vissa saker är ju det men andra är ju ganska, där man har möjlighet att ganska fritt hantera vissa regler utifrån den sökandes bästa helt enkelt.”. Carola beskriver även kontorets vision om deras viktiga målgrupper, den sökande, arbetsgivaren och personal, som ledsagande i arbetet. Samtidigt upplever Carola att A-kassans tydliga riktlinjer leder till ”… en konflikt för mig, jag vill hjälpa dem som inte har a-kassa, som inte ingår i de här garantierna, för de har störst behov av hjälp, de hamnar väldigt långt från arbetsmarknaden just nu eftersom vi riktar alla våra insatser mot dem som har ersättning helt enkelt för att minska den gruppen som har ersättning (…) jag är förtvivlad över det emellanåt. Jag tycker att de inte får samma service som andra får och jag tycker att den offentliga arbetsförmedlingen ska kunna hjälpa alla grupper tycker jag nog.”.

Kicki Kicki upplever att det inte finns någon ”riktig frivillighet” i samtalen. ”De är inbokade här och då ska de infinna sig här. Så det är ingen fri… det önskar nog de flesta att de slapp, det finns ingen frivillighet i det.”. Därför upplever Kicki att de sökande inte kommer till mötena för sin egen skull. ”…jag tror att många tänker såhär. Nu måste jag göra det här för hennes skull. Nu måste jag söka det här jobbet för hennes skull. Men det är ju inte för mig de ska göra det utan det är för dem själv, om de vill ha ett jobb.”. En sådan situation hanterar Kicki med att försöka hitta en motivation hos individen med frågor som ”Vad vill du? Vill du framåt? Vilken bild vill man ge av sig själv i samhället?”. En målkonflikt i arbetet som Kicki upplever är att de hela tiden måste göra ”arbetsmarknadspolitiska bedömningar” innan de kan betala en utbildning åt en sökande. Urvalet sker även utifrån att ”…det är vissa prioriterade grupper som vi måste jobba med och nu är det de som står långt från arbetsmarknaden, de som är i våra garantier säger vi och så gruppen som har funktionsnedsättningar och de nyanlända (…) så de som kommer och har sjuksköterskeutbildning och blivit arbetslös nu och varit inskriven här i någon vecka, den är inte en prioriterad person.”. Kicki ger exemplet att de endast har möjlighet att ge yrkeschaufförsutbildningar till de som har fått ett ”jobblöfte” från en arbetsgivare. Detta hanterar Kicki med att förklara varför de inte kan utbilda fler ”…och då förstår man ofta det (…) De vill ju inte heller bli utbildade i något som inte ger dem jobb”. En annan målkonflikt är när ”man är inskriven här som undersköterska men man vill bort från det yrket. Och då måste vi matcha ändå och de måste söka de där jobben ändå. Då behöver de ett läkarintyg annars som visar att det inte är lämpligt.”. Om sökande inte har ett läkarintyg men vägrar arbeta med det som erbjuds hanterar Kicki situationen med att prata om situationen och be individen värdera och väga alternativen som finns. Kicki upplever sig kunna ställa individen i centrum men har svårt att säga om hon står fri från

32

särintressen. ”Det kanske är att jag gör grejer som jag inte är medveten om, det kan jag inte svara på. Men jag hoppas att jag inte gör det.”. Kicki upplever sig även kunna anpassa insatserna efter den sökandes behov. Samtidigt upplever hon en konflikt när nya regler träder i kraft. ”Ja men sen kan jag lova en person någonting idag, att du kommer få gå en utbildning och imorgon är det stopp. Då kommer det nya krav och regler som säger att: Ni får strypa allt, det finns inga pengar, det är stopp för den här gruppen.”. Styrdokumenten upplever Kicki starkt i sitt arbete. ”Lagar, förordningar och mål som reglerar mitt jobb det finns hur mycket som helst. Och det sitter man med jämnt.”. Samtidigt ser hon styrdokumenten som ett stöd ”att det blir rätt bedömning” och kan känna att det är skönt att ”… då kan man inte göra på något annat vis.”. Samtidigt finns en möjlighet att kunna göra egna ”… bedömningar utifrån olika individer.”. I sådana fall talar Kicki med chefen på kontoret och ser om man kan ”… få till en egen variant.”. När det gäller vägledning har hon inga riktlinjer men framhåller att det då handlar förstärkt om den egna personliga lämpligheten och förtydligar att samtalsmetoder är de ”riktlinjer” hon här rättar sig efter. I de fall där individen kan bli hindrad av styrdokumenten hanterar Kicki situationen med att berätta för individen om reglerna men också visa på alternativ och lösningar som att hänvisa till det reguljära utbildningssystemet.

Christer För Christer är frivilligheten viktig ”Det ska alltid vara ett erbjudande (…) det ska ju inte vara så att en som missar ett vägledningssamtal ska bli ersättningsanmäld. Det ska ju vara grundat på frivillighet.”. Samtidigt har han möjlighet till ersättningsavanmälan i vägledarprojektet ”Det kan man ju alltid göra men det är ju sagt att det ska vara fristående så därför gör jag inte det.”. Christer upplever sig inte ha någon målkonflikt där han behöver väga individens behov mot arbetsmål och föreskrifter. Samtidigt kan han uppleva målkonflikt i sin vägledarroll ”… när man tittar på om nån vill byta jobb men den personen vill inte flytta”. ” Men det kanske står att den skulle kunna få jobb i hela landet. Och då måste man kanske prata lite grann kring det och om du inte vill flytta, tror du då att du måste titta på ett annat yrkesområde? Alltså man får prata runt det lite så istället. Men inte prata tvingande.”. Vid tillfällen när en sökande vill byta arbete men inte kan tänka sig flytta hanterar Christer det med att prata kring andra lösningar i sökandes situation, utan att tvinga sökande till något. Detta särskiljer han i förhållande till sin arbetsförmedlarroll där han upplever sig kunna vara mer tvingande mot den sökande. ”Jag kan ju utifrån min roll när jag inte är vägledare så kan jag anvisa en person. Det här jobbet ska du söka annars kommer du riskera att få sänkt a-kassa eller a-kassan avstängd. Det är klart att det blir tvingande då. Men då blir det ju en myndighetsutövning. Vägledning är ju inte en myndighetsutövning.”. De målkonflikter Christer upplever är när han skulle behöva använda sin arbetsförmedlartjänst i ett vägledningssamtal exempel. ”Det kan vara i vägledarrollen och när jag skulle vilja vara arbetsförmedlare. Det kan vara nån som egentligen inte säger att dom vill nånting och kanske skulle behöva en spark i baken. För så kan det vara ibland och man skulle behöva lite fart. Och där man kanske skulle anvisa till ett jobb.”. På samma sätt kan Christer uppleva sig behöva använda sin vägledartjänst i ett arbetsförmedlarsamtal när han önskar sig kunna ha fler samtal med samma sökande men inte kan det för att han sitter i Kundtjänst. ”Det kanske skulle vara helt annorlunda om jag jobbade på lokalkontoret för då skulle man kunna göra de till egna sökanden.”. I vägledningsprojektet diskuteras målkonflikter och de stöd vägledarna har att luta sig på. ”Vi pratar ju om de här sakerna och att det är fortsatt klart och tydligt vad som gäller. För det handlar ju om ens egen trygghet och för att kunna göra ett bra jobb. För jag känner att jag vill kunna göra ett bra jobb och samtidigt måste jag ju följa de riktlinjer som jag får uppifrån.”.

33

Christer försöker alltid ha individen i centrum men kan i arbetsförmedlarrollen uppleva att ibland ”…måste man ju kanske peta folk åt ett håll (…) i arbetsförmedlarrollen så ingår det att folk ska ha ett jobb. Det är ju det de handlar om. Vi finns ju inte där bara för att. Utan det handlar ju om att få folk i arbete och så många som möjligt i arbete.”. Christer kan uppleva det arbetsmarknadspolitiska intresset som ett särintresse men ser ingen konflikt i det utifrån sin arbetsförmedlarroll. ”Det är ju grunduppdraget som arbetsförmedlare. Det måste alltid finnas där annars vore jag inte professionell som arbetsförmedlare.”. Utifrån sin vägledarroll upplever sig Christer ha utrymme att kunna anpassa vägledningsinsatserna efter den sökande och ser att de enda gångerna det varit svårt är när den sökande själv är ”väldigt negativ”. Men upplever det främst i rollen som arbetsförmedlare. Christer upplever att styrdokumenten för vägledning på Arbetsförmedlingen ”… är ganska obefintliga.”. Han upplever att mer styrdokument skulle ge ”… mer tyngd i saker och ting” och större legitimitet i vägledarrollen. I arbetsförmedlarrollen upplever Christer styrdokumenten som ”… väldigt tydliga och det finns mycket information att ta.”. ” Det finns mycket skrivet. Så där tycker jag att det finns bra information för arbetsförmedlarrollen. Där finns struktur och allt sånt där.” Han upplever styrdokumenten som ett stöd då ”Det finns ju väldigt mycket rättigheter för människor.”. Men kan samtidigt uppleva hinder med dessa. ”… tidsaspekthinder finns det ju. Att du måste vara arbetslös så här länge för att gå tillgång till det här. Sånt kan naturligtvis vara en nackdel. Samtidigt måste man ju nånstans sätt en gräns. Alla kan inte ha tillgång till allting på en gång. Och det handlar ju om att tillgodose att dom som står längst ut på arbetsmarknaden ska få mest stöd.”

Shirley Shirley säger att de flesta kommer till henne för vägledningssamtal frivilligt. ”Men är det så att jag bokat dem och de inte dyker upp och om de har A-kassa eller arbetslöshetskassa då avanmäler jag dem eftersom de är bokade på ett möte hos Arbetsförmedlingen och då ska de komma.”. Vägledningen är ett erbjudande ”… som de har tackat ja till i så fall.”. ”Då förväntas de komma. Så det är lite tvetydigt.”. Shirley säger att det finns en regel som säger att ”Arbetsförmedlingen gör bedömningen om vad som är bäst för individen i vissa fall” och säger att det händer att arbetsförmedlare bedömer att sökande behöver ett vägledningssamtal och bokar in ett samtal hos Shirley. Detta händer sällan utan oftast efterfrågas vägledning från de sökande. En av de målkonflikter Shirley möter i sitt arbete är när sökande vill utbilda sig till någonting i ett yrkesområde där det är svårt att få jobb. I dessa fall säger hon till de sökande att de behöver söka till ett bredare område. I andra fall kan hon uppleva att det finns akademiker som söker alla sorts jobb, som exempelvis städjobb, och i dessa fall försöker Shirley att få dem mer ”… realistiska i sitt jobbsökande.”. ” Att söka de jobben som de bedömer att de kan få också.”. Ett annat fall där Shirley kan uppleva en konflikt är när personers önskningar ”… är helt orealistiska” och Shirley inte vill ”… krossa en människa och säga att det där kommer du inte klara för det skulle jag aldrig säga”. Det hanterar Shirley genom att peka på alternativa yrken där man arbetar med liknande saker som den sökande önskar. Shirley upplever att hon kan sätta individen i centrum och stå fri från särintressen. ”Att helt utgå från individens önskningar och mål utan att sätta några förutfattade meningar i det själv.” ” Jo men den tycker jag är solklar.”. Hon säger att med tanke på den korta tid den sökande är där för möte upplever hon att de ”… måste få uppmärksamheten.”. När det gäller möjligheten att kunna anpassa vägledningsinsatserna till den sökandes behov upplever Shirley att det kan vara svårt att tillmötesgå en person som vill gå en utbildning som

34

Arbetsförmedlingen inte har. Hon kan även uppleva att ibland verkar en individ gå vilken arbetsmarknadsutbildning som helst och behöver då ”… ställa frågan till sin spets” för att se vad individen egentligen vill göra. En annan målkonflikt för Shirley är när exempelvis en person vill gå en arbetsmarknadsutbildning men redan har ett arbete i ett område där det är stor efterfrågan på just den kompetensen individen redan har. ”Då är det inte arbetsmarknadspolitiskt motiverat för oss att gå in med en utbildning.”. I sådana fall hanterar Shirley med att berätta för de sökande att det kan vara svårt att anpassa med tanke på individens erfarenhet, yrke och anställning. ”Sen kan jag informera den sökande om alla andra möjligheter som finns så de får göra ett eget aktivt val men jag kan ju iallafall informera om att det här kan vi hjälpa till med här. Sen finns det här där du får bekosta på egen hand eller den här typen av utbildningar.” Shirley kan se att ”behovet inte alltid stämmer överens med vårt utbud och insatser som vi har.”. Men kan samtidigt se att vissa personer kan få stå tillbaka för ”… andra personer som behöver det bättre.”. Sedan ett bedömningsstöd infördes januari i år upplever Shirley kunna utgå ”mer från individen istället för inskrivningstid” då de tidigare inte haft möjlighet till de insatser som de prioriterade grupperna haft tillgång till med tanke på att Shirleys sökande ska vara mer jobb-redo. Utifrån det bedömningsstödet har de nu möjlighet att direkt bedöma om en individ behöver en utbildningsinsats tidigt när individen skrivs in. Genom detta bedömningsstöd upplever Shirley att det leder till en mer likvärdig bedömning men också att de har möjlighet till mer individuella bedömningar. Innan behövde hon få chefens godkännande för att nå vissa instanser men nu kan hon själv skicka in en ansökan och underlag till Arbetsförmedlingen City om att en sökande bör gå en viss arbetsmarknadsutbildning. Det är Arbetsförmedlingen City som tar beslut i dessa ärenden. Shirley upplever styrdokumenten som ”… ett bra stöd för jag vet ju vad jag kan göra i mitt jobb och vad jag inte kan göra.”. Hon upplever att styrdokumenten kan tillmötesgå individens behov men ”Det är klart att vi har ju bara de insatserna vi har och det kan vi ju aldrig gå utanför nej vi måste hålla oss till det vi har.”. Shirley säger att man får informera om alternativen och ”… peka på möjligheterna i ett vägledningssamtal, eller det gör man ju annars också, men just om möjligheterna som finns utanför vårt område.”. ”För bara för att jag inte kan erbjuda det här betyder det inte att individen kan göra på något annat sätt.”. Shirley kan se att styrdokumenten kan vara ett hinder för dem som gärna vill arbeta som ”Musiker eller kreativa yrken som kan vara svåra att få jobb” då Arbetsförmedlingen förväntar sig att ”… sökande skaffar ett jobb eller att det ska leda till jobb och det är klart att det kan ju bli en liten konflikt att utbilda sig till något som leder till arbetslöshet.”. Samtidigt som Shirley upplever styrdokumenten som ett stöd kan hon även se att individuella bedömningar kan leda till en viss godtycklighet. ”Någonstans så blir det ju att även om vi har lagar och regler att följa så är vi ju personer som gör bedömningen. Så visst kan jag känna ibland, jag ska inte säga godtyckligt, men jag kan känna ibland att det är väldigt svårt i arbetsmarknadsutbildningar att motivera varför just den här personen ska få gå och inte en annan. Det kan jag känna en stor konflikt i många gånger, att det är svårt att motivera med bakgrunden att den ena kommer in men inte den andra. Men, det gäller väl att försöka göra så professionell bedömning som möjligt, se till behoven om vem som har mest behov av den här utbildningen. Och då kan det ju bli godtyckligt också, jag kan ju tycka att den här personen kan få jobb ändå medan en annan tycker att det är klart att den skulle behöva den här för att komma ut. Så riktigt vattentätt kan det aldrig bli. Det kan jag uppleva som svårt ibland.”. Detta diskuteras på arbetsplatsen och Shirley upplever att även om de själva gör bedömningen har de möjlighet att rådfråga en kollega.

35

Analys

I det följande kommer resultatet att analyseras. Dispositionen i kapitlet möter dispositionen i kapitel Bakgrund för att underlätta i litteraturkopplingarna.

Porträtt

Alla respondenter arbetar med vägledning i högre eller mindre utsträckning. Sex av inalles åtta respondenter har vägledning i sin tjänst och två av dem har inte det. De två senare upplever däremot att vägledning finns med i arbetet även om det inte är direkt uttalat. Samtliga respondenter upplever styrdokumenten som tydliga förutom de styrdokument som berör vägledningen. Arbetsförmedlingens allmänna vägledningssatsning upplevs som positiv men flertalet framhåller att satsningen enbart ges begränsat utrymme och de efterfrågar mer vägledning på de lokala kontoren.

Maktmodell

För att tydliggöra vad som framkommit ur resultaten har vi tagit fram en modell som inspirerats av Watts modell av vägledningens funktioner (1980). I likhet med Watts modell (se Figur 1) som används av Lovén (1991, 2000) och Lindh (1988) presenterar även denna modell fyra olika roller som har framkommit utifrån materialet. Rollerna kallas här agenter och förstås i likhet med aktör och subjekt och syftar till myndighetsrollen såväl som vägledningsrollen. De är uppdelade i Samhällsfokus och Individfokus för att tydliggöra agentens perspektiv i sammanhanget. Den horisontella indelningen för in de två synliga maktaspekterna; den Intentionella makten och den Strukturella makten.

Figur 2: Maktmodell

Samhällsagenten agerar utifrån ett övergripande mål för verksamheten. Den intentionella makten är här tydlig då samhällsnyttan står i centrum. Denna kategori belyser myndighetsrollen mer än vägledarrollen. Den Kontrollerande agenten handlar inom de strukturella ramar som behandlar arbetslöshetsersättning samt arbetsmarknadsutbildningar. Även här står samhällsnyttan i centrum före individens behov. Den Kontrollerande agenten är väl medveten om den strukturella makt som den omges av och samtidigt besitter. Här är det agentens samt myndighetens värdesystem som står i centrum. Individagenten agerar utifrån ett individfokus och individens drömmar. Målet är att vidga möjligheter och möta individens behov. Den intentionella makten utgår här ifrån individens behov, samtidigt som den tar hänsyn till myndighetens övergripande mål.

36

Den Informerande agenten möter individen genom att stanna inom individens värdesystem. Här handlar det inte om att perspektivvidga eller finna individuella lösningar utan att stanna i de strukturella ramar som är förhärskande. Det rutnät som ligger över de fyra cellerna symboliserar den relationella makten som ligger i alla möten och sammanhang och ständigt omger agenten. Det ska även förtydligas att de fyra agentkategorierna inte bör uppfattas som absoluta och bör inte heller förstås som uteslutande av varandra. Schemat fungerar inte som en statisk uppdelning av de olika arbetsrollerna utan bör förstås som en dynamisk karta över de fyra extremer av agenter. Med tanke på att makten skapas i mötet och i interaktionen av parterna är det även mötet som skapar agenten.

Makt

Ur materialet framgår att samtliga respondenter beskriver sin myndighetsroll utifrån det vi ovan beskrivit som strukturell och intentionell makt. Detta går i linje med Lovéns undersökning (1991) som tar upp arbetsvägledarnas makt. Däremot har det i föreliggande undersökning inte framkommit att respondenterna upplever orättvisan av att behöva ta skulden för beslut som grundar sig i riktlinjerna, vilket skiljer sig från Lovéns resultat. Resultatet visar att respondenterna till och med upplever en trygghet i riktlinjerna. Genom myndighetsrollen är den strukturella makten inbyggd i arbetet. Ur materialet framgår att respondenterna är i överläge gentemot den sökande på grund av rollen som myndighetsrepresentant. Upplevelser kring detta var föga varierande bland de tillfrågade då myndighetsrollen upplevdes som given med tanke på arbetsplatsen. Detta går i linje med Jenners undersökning (1995) där det framgår att socialarbetarna upplever denna konflikt som ”naturlig” då den är inbyggd i yrkesrollen.

Ur materialet framgår att samtliga respondenter besitter intentionell makt då de i myndighetsrollen alltid arbetar med det övergripande målet att få ut människor i arbetsliv alternativt studier. Denna maktaspekt upplevs av de tillfrågade som oproblematisk därför att styrdokument och riktlinjer som berör detta är tydligt utformade samt kommer från högre instanser som regering och riksdag (Riksrevisionen 2010). Detta medför att potentiella lösningar som sträcker sig utanför dessa ramar inte är möjliga handlingsalternativ. Den intentionella makten är tydlig i respondenternas arbete. Vag gäller vägledarrollen upplevs maktaspekten inte lika tydlig då respondenterna i denna roll upplever ett större handlingsutrymme. Med tanke på att vägledningen inte styrs av samma tydliga riktlinjer som det övriga arbetet ser vi att den strukturella och intentionella makten inte är lika tydlig i vägledningen. Men det finns principiellt inte utrymme att gå utanför regelverket, vilket gör att man inte kan bortse från dessa maktaspekter även i vägledarrollen.

Ett generellt mönster som kan urskiljas är att respondenter med lång erfarenhet från Arbetsförmedlingen upplever maktpositionen som oproblematisk i mötet med den sökande. Maktstrukturen upplevs med andra ord som given i sammanhanget men behöver inte vara problematisk. Hanteringen av maktpositionen sker i form av bemötande och tydlighet gällande arbetsrollen, detta för att inte demonstrera maktövertaget gentemot den sökande. Här framgår att respondenterna vill framhålla en slags medmänsklighet till den sökande. Genom det ska maktstrukturen inte behöva vara central i sammanhanget, vilket kan förstås utifrån dimensionen Samhällsagent. Samhällsagenten agerar utifrån föreskrifterna med intentionen att nå verksamhetens övergripande mål. Här får individen anpassas till regelverket till skillnad från Individagenten som sätter individen i centrum och i första hand verkar för individens behov. Respondenter med kortare erfarenhet förmedlade däremot upplevelsen av maktaspekten som mer problematisk. Respondenten med kortast erfarenhet upplevde maktstrukturen i mötet med den sökande som central. Hon hanterar detta genom att göra sig

37

själv medveten om problemet samt bemöta den sökande utifrån ett medmänskligt perspektiv. Hon påpekar att detta troligtvis hänger ihop med hennes relativt nya anställning på Arbetsförmedlingen och framhåller att hon med mer erfarenhet kan komma att agera annorlunda. Utifrån modellen kan man förstå detta som att hon uppfattar arbetsförmedlarrollen som Kontrollerande agent men vill agera utifrån individens behov och har därför ambitionen att agera som Individagent. Kompromissen som uppstod i detta fall förstår vi utifrån kategorin Samhällsagent, med tanke på att myndighetsrollen i det här läget vägde tyngre än vägledarrollen.

Ur materialet framgår att den relationella makten är mindre synlig för respondenterna än den strukturella och intentionella makten som upplevs som naturliga delar i arbetet. Vilket går i linje med det Franzen (2010) framhåller. Han säger att den strukturella och intentionella makten är de vi möter i det vardagliga livet. Respondenterna förmedlar att maktaspekten är synlig i rollen som myndighetsutövare men att makten har en mindre central roll i det vägledande arbetet. En av de tillfrågade upplever att han kan särskilja mellan myndighetsutövare och vägledare i det dagliga arbetet. I övrigt framgår att några av respondenterna har ambitionen att frikoppla vägledning från myndighetsutövandet. Med tanke på att tjänsten är utformad som arbetsförmedlare och enbart i några fall tydligt inbegriper vägledning kan det vara svårt att i det praktiska arbetet kunna dela de två rollerna. För att koppla detta till vår modell (se Figur 2) kan man förstå att den intentionella och strukturella makten inte upplevs som särskilt centrala i vägledningen. Däremot är den relationella makten ständigt närvarande i alla sammanhang och därför omöjlig att bortse ifrån även i vägledningen. Med tanke på att denna form av makt är svår att synliggöra kan det förklara varför respondenten inte upplever makten som central i vägledningen.

De respondenter som har vägledning i sin tjänst upplever i stort att de har möjlighet att i vägledningssamtal vara frikopplade från myndighetsrollen. Vi kopplar detta till Individagenten som sätter individen i centrum och agerar utifrån individens behov. Men det framgår också att myndighetsrollen och den makt som är inbegripen i denna finns nära till hands. Med andra ord kan man se att Samhällsagenten och Kontrollagenten också spelar in i vägledningen. Det blir tydligt att det är respondenten som avgör hur frikopplad vägledningen blir och hur mötet med den sökande tar form, vilket kan förstås med det relationella maktperspektivet. Det vill säga att makten skapas i interaktionen och därmed kan bli mer eller mindre synlig beroende på sammanhang. Om vägledaren anser att det är nödvändigt att anvisa en sökande till ett arbete har man även i vägledningssammanhang maktutrymme att göra det. Detta kan ses utifrån det som Franzén (2010) beskriver nämligen att relationen mellan vägledaren och den arbetssökande är ojämn redan innan mötet.

Respondenterna beskriver även vägledningsmöten som de upplever vara frikopplade från myndighetsrollen och även från maktaspekten. Franzén (2010) beskriver det som en tillfällig balans i mötet. Maktbalans i mötet innebär att parterna möts utifrån jämlika positioner; makten är i balans. Här är det dock essentiellt att känna till att denna balans är av tillfällig art. Som framgår ovan har vägledaren makten att bestämma huruvida man möts som jämlikar eller inte, vilket i förlängningen innebär att makt i grunden inte kan vara i balans i dessa möten. Med andra ord är makt en ständig faktor, vilket tydliggörs i modellen ovan.

I enlighet med Foucaults maktperspektiv har respondenterna en övergripande maktposition gentemot den sökande, dels genom kategoriseringsprocessen i inskrivningsrutinen samt den disciplinära relationen där de besitter tolkningsföreträde med tanke på de olika maktaspekterna (Swärd & Starrin 2006).

38

Målkonflikt

Med hjälp av modellen kan målkonflikter tydliggöras då de uppstår i skärningspunkten mellan de olika agentkategorierna. En målkonflikt som tydligt framkommer berör arbetslöshetsersättningens regelverk. Majoriteten av respondenterna har i sin arbetsuppgift uppdraget att kontrollera om den sökande uppfyller villkoren för arbetslöshetsersättningen, vilket innebär en tydlig position som Kontrollagent. Villkoren för att erhålla arbetslöshetsersättning är bland annat att vara aktivt arbetssökande över hela landet samt att närvara vid samtliga inbokade möten. Regelverket gällande arbetslöshetsersättningen är även restriktivt när det gäller utbildningar i det reguljära utbildningssystemet. Problem uppstår i mötet då den sökande exempelvis upplever sig vara bunden till sin hemort, eller inte vill börja studera då det kan medföra finansiella svårigheter. Målkonflikten består i att respondenterna i dessa fall står mellan individens behov och regelverket som rör arbetslöshetsersättningen. Här kan vi se att respondenterna utifrån ett individagentperspektiv vill bistå den sökande samtidigt som de inte kan lämna rollen som Samhälls- och Kontrollagent. Upplevelsen kring denna målkonflikt i det dagliga arbetet upplevdes inte som särskilt besvärande eller problematiskt utifrån respondenternas arbetsroll vilket kan härledas till det tydliga regelverk som styr arbetslöshetsersättningen.

Respondenterna beskriver enhälligt att de hanterar konflikter gällande arbetslöshetsersättning genom att informera om och förtydliga regelverket, arbeta utifrån perspektivvidgning och lösningsfokus samt att ha ett positivt bemötande. Denna hantering grundar sig i ambitionen att upprätthålla en god relation med den sökande samt få den sökande att känna sig delaktig. Här framgår att samtalsmetodiken som respondenterna förvärvat under studie- och yrkesvägledarutbildningen är av stor nytta i deras dagliga arbete. Lindh (1997) beskriver detta genom att vägledarnas kommunikativa kompetens är avgörande för samtalets utveckling.

Målkonflikten respondenterna upplever mellan att se till individens behov och arbetslöshetsersättningens regelverk kan tillämpas i Watts (1980) modell (Figur 1). Vägledarnas kontrollfunktion till arbetslöshetsersättningen fyller Kontrollmodellen i den Samhällscentrerade inriktningen medan de sökandes behov rör sig i någon av modellerna för den Individcentrerade inriktningen. Den här indelningen har även gjorts i vår egen modell (Figur 2). Vi kan se att målkonflikter kan uppstå då vägledaren förväntas agera utifrån Samhällsfokus såväl som Individfokus. Lovéns (2000) slutsats är att det inte är möjligt att placera vägledaren i endast en av de fyra olika modellerna i Watts modell (se Figur 1). I denna undersökning bekräftas detta, då vägledaren ständigt agerar i olika agentkategorier. Det går även att dra likheter till Lovéns (1991) andra studie där vägledarna ansåg att deras vägledning höll sig inom den Individförändrande modellen, Icke-anvisande modellen samt Kontrollmodellen. Utifrån vår modell ser vi ett liknande mönster men med tanke på att vi har lagt till ett maktperspektiv rör sig vägledaren i kategorierna Kontrollerande agent (Kontrollmodell) och Individagent (Individförändrande modell). Till skillnad från Lovéns studie ser vi här att vägledaren agerar som Samhällsagent (Samhällsförändrande modell) i högre grad än Informerande agent (Icke-anvisande modell). Denna skillnad kan tänkas grunda sig i att direktiven gällande verksamhetsmålet skiljer sig åt. Respondenterna i vår undersökning har i rollen som arbetsförmedlare tydliga direktiv gällande verksamhetens mål nämligen att få de sökande ut i sysselsättning. Denna styrning är central i verksamheten och kanske såg det annorlunda ut då Lovén undersökte arbetsvägledare på AMS.

Även Blomsterberg (1991) tar upp målkonflikten som grundar sig i vägledarens kontrollfunktion för att motverka arbetslöshet. Blomsterberg förtydligare att vägledaren både

39

innehar en makt- och servicefunktion som står i konflikt till varandra. Detta går i linje med den ovan beskriva målkonflikt som grundar sig i att agera kontrollfunktion vad gäller arbetslöshetsersättningen och samtidigt verka för den sökandes behov.

Även villkoren för arbetsmarknadsinsatser som erbjuds via Arbetsförmedlingen kan stå i konflikt med den sökandes behov. Insatser som exempelvis arbetsmarknadsutbildningar och nystartsjobb är framförallt till för prioriterade grupper som bland annat unga arbetslösa samt arbetslösa med funktionshinder. Problematiken som uppstår för respondenterna är när deras sökande efterfrågar någon av dessa insatser men av olika skäl inte får tillgång till dem. Detta kan bero på att de inte faller under prioriterade grupper, har en utbildning i ett bristyrke och därför inte har tillgång till arbetsmarknadsutbildningar. Utifrån kategorin Individagenten upplever en majoritet av respondenterna att villkoren för insatserna kan utgöra hinder för den individuella sökande. Samtidigt framhålls de positiva aspekterna med att de är till för de som annars står långt ifrån arbetsmarknaden. Målkonflikten tydliggörs i modellen (Figur 2) i skärningspunkten mellan Samhällsagent och Individagent. Men även Kontrollagenten spelar en viktig roll i detta sammanhang då det är omöjligt för respondenterna att agera utanför regelverket i denna fråga.

Den beskrivna målkonflikten hanterar respondenterna återigen genom tydlig information, positivt bemötande samt perspektivvidgning. Några av respondenterna väljer här att helt gå in i Informerande agent och med det undvika konflikten av att hantera skärningspunkten mellan Samhällsagent och Individagent. Av materialet framgår även att respondenter med längre erfarenhet från Arbetsförmedlingen använder sitt tolkningsföreträde vilket innebär att de tolkar regelverket i vidare begrepp samt till individens fördel. Detta förhållningssätt kategoriseras i modellen som Individagent, då individens behov står i fokus och regelverket tolkas utifrån individens behov. Tolkningsföreträdet förstås här i likhet med Lovéns (1991) slutsats att vägledaren kan göra situationsbetingade bedömningar då Arbetsförmedlingens mål och ramar styr men inte bakbinder den enskilde vägledaren i sitt arbete. Ytterligare en form av hantering av målkonflikten är det på Arbetsförmedlingen nyinförda verktyget Bedömningsstöd som ökar möjligheterna för inskrivna som inte är inkluderade i prioriterade grupper att få tillgång till exempelvis arbetsmarknadsutbildningar.

En annan konflikt som hanteras av det nya verktyget är den mänskliga faktorn i bedömningssituationen. Av materialet framgår att bedömning av insatser och åtgärder till viss del kan upplevas som godtycklig på grund av otydliga riktlinjer. Det finns en dubbelhet i detta då styrdokument som exempelvis behandlar regelverket kring ersättning är tydliga och inte ger utrymme för individuella tolkningar. Riktlinjer som berör andra verksamhetsområden, som exempelvis vägledning, upplevs däremot ge utrymme för individuella tolkningar. Två av respondenterna beskriver att bedömningsverktyget minskar den mänskliga faktorn i bedömningssituationen men inte utesluter den. Verktyget upplevs även som en kontrollfunktion för att öka likvärdigheten i bedömningarna och med det även rättvisan i systemet.

Majoriteten av respondenterna har inga riktlinjer för vägledningen. De som har det beskriver att de på eget initiativ har fört in dessa i sitt vägledande arbete. Detta betyder inte att respondenterna som beskriver att de inte har riktlinjer i vägledningsarbetet nödvändigtvis bortser från de yrkesetiska riktlinjerna. En av respondenterna framhåller att otydliga riktlinjer kan bidra till att vägledarrollen förminskas. Han anser att tydligare riktlinjer inom vägledning skulle ge den ökad legitimitet.

Den upplevda bristen av tydliga riktlinjer vad gäller vägledningsområdet hanteras genom att på egen hand införa en eklektisk form av vägledning. Här har utbildning och eget intresse spelat en avgörande roll.

40

Respondenternas upplevelse av otydliga riktlinjer går i linje med det Gunnel Lindh (1988) uppmärksammat. Hon betonar vikten av yrkesetiska riktlinjer för vägledaren då yrkesrollen har en inbyggd konflikt med skilda förväntningar på yrkesrollen. Collste (2002) problematiserar detta och menar att allt för vagt och allmänt formulerade yrkesetiska riktlinjer ändå inte kan ge den konkreta hjälp som den enskilda utövaren behöver. Då det av materialet framkommer att endast en utav respondenterna använder sig av yrkesetiska riktlinjer som stöd skulle det kunna bekräfta Collstes resonemang.

Lund och Ramsbys (1996) fallstudie vid ett av Arbetsförmedlingens lokala kontor visade att handläggarna upplevde en relativ frihet inom arbetets ramar. Denna relativa frihet kan delvis bekräftas av materialet i denna studie då respondenterna i vissa situationer upplever en frihet utifrån de ramar som angetts samtidigt som de i andra fall upplever sig styrda av regelverket. Enligt Riksrevisionens (2010) rapport framgår att den komplicerade målstrukturen leder till målkonflikter, vilka i sin tur inte problematiseras på myndigheten. Detta innebär att chefer och handläggare behöver hantera detta lokalt. Av materialet framgår att det inte finns några rutiner för att diskutera och problematisera målkonflikterna som uppstår i arbetet. Respondenterna hanterar detta genom att på egen hand föra fram ämnet i arbetslaget och/eller med chefen.

I undersökningen har vi sett att respondenternas upplevelse av sin roll har en tendens att peka åt Individagent. Samtidigt kan vi se att den schematiska motsatsagenten, den Kontrollerande agenten, är minst lika central i mötet med den sökande. Vägledaren befinner sig ofta i vågskålen mellan dessa till synes motsatta typer av agenter. Vi kan även se att målkonflikterna som berör dualismen i arbetsrollen sker i brytpunkterna mellan de fyra typerna av agenter. Sammanfattningsvis har det framgått av materialet att respondenterna upplever målkonflikter mellan att se till individens behov och följa Arbetsförmedlingens mål och riktlinjer. Detta går i linje med den litteratur och forskning som denna studie grundar sig på (Blomsterberg 1991, Lindh 1988 och 1997, Lovén 2000, Lund & Ramsby 1996, Watts 1980).

41

Slutsatser

Vi har kommit fram till att vägledare på Arbetsförmedlingen upplever olika målkonflikter, bland annat upplevs en dualism i att vara individens ombud och myndighetens representant, vilket även var studiens antagande. Andra målkonflikter berörde tidsaspekter och tillgänglighet. Huruvida denna målkonflikt upplevs vara problematiskt i det praktiska arbetet skiljer sig mellan de olika respondenterna. Några upplever att de kan skilja mellan myndighetsrollen och vägledarrollen och andra anser att de båda rollerna går in i varandra. Detta antas bero på att respondenterna möter olika typer av grupper på grund av olika arbetsuppgifter. Utifrån maktperspektivet blir det tydligt att denna särskiljning mellan rollerna är svår att upprätthålla i det dagliga arbetet med tanke på de tydliga maktstrukturer som myndighetsrollen för med sig. Även ur det relationella maktperspektivet synliggörs problematiken då maktbalansen i mötet med den sökande alltid är ojämn. Målkonflikterna såväl som maktaspekten som upplevs i arbetsrollen hanteras genom i studie- och yrkesvägledarutbildningen förvärvade samtalsmetoder så som bemötande, perspektivvidgning och information. Den strukturella och intentionella makten upplevs tydligt i arbetsrollen. Respondenterna upplever den relationella makten inte lika tydligt, vilket kan förstås med tanke på att den är av mer dold karaktär. Det gör den relationella makten inte mindre central i undersökningen med tanke på dess produktiva karaktär. Den relationella makten ger utrymme för förändring och skapar dynamik i möten. Genom att synliggöra den relationella maktens stjärnklara rutnät kan strukturernas rymd lysas upp.

42

Diskussion

Dispositionen av uppsatsen grundar sig i den uppsatsmall som används på institutionen. Vad gäller dispositionen av resultatkapitlet har vi valt att följa intervjuguidens frågeområden i presentationen av resultatet. Analyskapitlet däremot möter dispositionen av bakgrundkapitlet. Dessa val har gjorts för att med enkelhet kunna följa texten.

Resultat

Vad gäller formalia i presentationen av resultatet har vi valt att inte centrera citat längre än tre rader. Detta går emot formalia som beskrivs i metodböckerna av Backman (1998) och Dysthe med flera (2002). Diskussionen kring detta löpte under arbetets gång och vi kom fram till beslutet att skriva in även längre citat i löpande text. Vi anser att det bidrar till ett bättre läsflöde för läsaren.

Vidare har vi diskuterat presentationen av respondenterna i form av fiktiva namn eller mer avpersonifierade sätt. En tanke var att använda könsneutralt pronomen då vi inte tar hänsyn till genusaspekter i studien. Men beslutet föll på att presentera respondenterna i form av namn och könsbundna pronomen, då hen ännu anses vara kontroversiellt i sammanhanget. Begränsningar i arbetet är att maktdelen kunde ha utvecklats ytterligare och tagit en tydligare utformning i intervjuguiden. Men med tanke att makt är ett mer känsligt ämne än målkonflikter som är ett betydligt mer uttalat problemområde, valde vi att i intervjun låta frågor om makt komma in i samtalet genom följdfrågor. Mer om detta under metod. Ett annat problem i arbetet är att undersöka den relationella makten med tanke på att den är av mer osynlig art vilket gör den svår att belysa och diskutera. Detta ger forskaren stort utrymme för egen tolkning vilket kan påverka undersöknings giltighet negativt. Vi har här försökt vara så objektiva som möjligt och har i resultatkapitlet använt oss av citat för att stärka undersökningens transparens.

Kvalitativa undersökningar bygger alltid på forskarens tolkning, av person, fenomen och kontext. Med tanke på problemområdet som berör maktaspekterna ser vi en risk att ett uttalande kan tas ur sitt sammanhang och med det kan påverka dess ursprungliga intention.

Med tanke på upplevelsen och hanteringen av den strukturella och intentionella makten kan det tänkas att det finns en ovilja att se att makten även spelar in och skapas i mötet med den sökande. Den relationella makten är till skillnad från de andra av mer osynlig sort och kan därför vara svår att synliggöra och med det diskutera. Det kan tänkas ha påverkat respondenternas svar. Men vi upplever trots detta att det framkommit intressanta svar vad gäller den relationella makten. För att undvika risken att förvränga uttalanden har vi i hög grad använt oss av citat i under resultatkapitlet.

Att sammankoppla makt och målkonflikter ser vi som undersökningens styrka. Vi kan här urskilja mönster där dessa uppstår i förhållande till varandra. Resultatet påvisar vikten av relationen mellan vägledaren och den sökande på Arbetsförmedlingen. Det är samspelet mellan de två parterna som präglar inskrivningsprocessen och utformandet av handlingsplanen. Respondenterna har i rollen som arbetsförmedlare stort inflytande och makt över den sökande och även i vägledarrollen är maktaspekterna närvarande. I tidigare forskning på ämnet målkonflikter har maktperspektivet fått begränsat utrymme (Lindh 1997, Lovén 2000). Lovén (1991) har problematiserat vägledarens maktposition och

43

tolkningsföreträde men mest på ett kommenterande och generellt sätt. Vi kan inte finna någon mer djupgående analys av makt i förhållande till vägledning i dessa undersökningar.

Metod

Val av metod föll av flera skäl på kvalitativa intervjuer. Under våra förberedelser blev det tydligt att undersökningar i likande utformningar med likande forskningsfrågor även använt sig av denna metod (El Madhouns 2010 & Jensen & Hindersson 2009). För att undersöka upplevelsen av problemområdet ger kvalitativa intervjuer god förutsättning för insamling av data.

Respondenterna valde plats och tid för intervju och kände till syfte och tema för undersökningen. Ur Holme och Solvang framgår att respondenten ska ha ”stor frihet att utforma sina egna uppfattningar” vilket gör att insamlingen av information anpassas utifrån respondentens egen situation. ”Detta gör informationen trovärdig men inte nödvändigtvis giltig för andra.” (Holme & Solvang, 1991:82). Detta beror på att själva intervjusituationen och den relation som byggs upp inverkar på informationen som intervjun genererar. Respondenternas medvetenhet att de blir inspelade påverkar troligtvis också deras svar. Dessa faktorer påverkar resultatet vilket vi som forskare är medvetna om.

Av geografiska skäl utfördes tre av de sammanlagt åtta intervjuerna via telefon. Detta påverkar utfallet av intervjuresultatet, då det inte är möjligt att skapa samma relation till respondenten via telefon. Men trots detta anser vi att telefonintervjuerna gav oss användbara data och likheter i svar jämfört med de övriga intervjuerna vilket motiverade att vi även i resultatet valde att inte särskilja mellan de två intervjuformerna.

Beslutet att använda sig av en semi-strukturerad intervjuguide, för att öppna upp för följdfrågor kan också försämra reliabiliteten då det kan öppna upp frågor som inte direkt följer intervjuguiden. Samtidigt ger följdfrågor möjlighet att förtydliga respondenternas svar vilket kan öka reliabiliteten. De frågor som berör maktaspekten i intervjuguiden handlar här om den sökandes frivillighet och respondentens inverkan i mötet med den sökande. Men i följdfrågorna har frågor rörande makt förtydligats och kommit in kontinuerligt under samtalets gång. Under samtliga intervjuer har intervjuguiden följts.

Holme & Solvang framhåller att “statistisk generalisering och representativitet inte är några centrala syften i kvalitativa metoder” (Holme & Solvang, 1997:101), vilket det inte heller är i denna studie. Reliabilitet bygger på att man mäter data på ett standardiserande sätt för att uppnå samma resultat vid olika tillfällen. Då respondenternas svar är präglade av de föreställningar och förväntningar kring intervjutillfället kan reliabiliteten påverkas negativt. Även forskarens egna föreställningar, förväntningar, kroppsspråk och sätt att ställa frågor präglar intervjusituationen och kan påverka studiens reliabilitet.

Att dra generella slutsatser utifrån vårt urval kan vara problematiskt då representativiteten i urvalet inte prioriterats, på grund av att det har varit svårt att nå respondenter utifrån de premisser vi velat utföra undersökningen. Urvalet består av personer som har fullgjort studie- och yrkesvägledarutbildningen där målkonflikter och individens behov är grundläggande teman. Respondenterna torde därför uppfattat samt reflekterat kring målkonflikten i sitt vägledningsarbete sedan tidigare med tanke på att det är ett traditionellt ämnesområde inom vägledningsfältet. Men genom vår urvalsteknik har vi nått respondenter från olika delar av landet, i olika åldrar och kön. Dessa faktorer har dock inte tagits hänsyn till i undersökningen och skulle kunna utvecklas. Vi har medvetet inte analyserat resultaten utifrån ett genusperspektiv då vi anser att det skulle kräva fler manliga respondenter.

44

Framtid

Inför framtida studier ser vi utrymme att undersöka vägledning på Arbetsförmedlingen utifrån ett genusperspektiv. En vinkel på det kan vara huruvida det spelar in i förväntningar samt yrkesstatus att det är en kvinnodominerad yrkeskår. Att utveckla studien utifrån ett genusperspektiv kräver enligt oss ett större och mer representativt urval.

Modellen som tagits fram i undersökningen (Figur 2) är en prototyp som vi anser ha potential för att prövas och möjligen vidareutvecklas i liknade forskningsområden. Vi ser möjligheter att utveckla maktperspektivet inom vägledningsområdet. Sawyer (2006) har en gjort en undersökning som behandlar vägledarens position som grindvakt vilket berör teorier kring makt. Undersökningen fokuserar dock främst på maktaspekten utifrån ett diskrimineringsperspektiv och hur de sökande uppfattar vägledningen utifrån exempelvis cooling-down-effekten. Vi anser att makten kan undersökas även ur ett bredare perspektiv. Även Lipskys (1980) gräsrotsbyråkratbegrepp (street-level bureaucrats) kan vara en intressant ingång i att undersöka vägledning på Arbetsförmedlingen.

Att se hur de sökande/inskrivna på Arbetsförmedlingen upplever vägledning ser vi också som ett framtida forskningsområde med tanke på Arbetsförmedlingens satsning på vägledning framöver. Men även att undersöka arbetsförmedlarnas uppfattningar om vägledning och hur dessa kan tänkas skilja sig beroende på utbildning/bakgrund är en intressant vinkel. Undersökningar som belyser och kartlägger uppföljning och möjligtvis effekter av vägledning är centrala, inte minst för att ytterligare ge yrkesområdet ökad legitimitet och större utrymme i verksamheter som Arbetsförmedlingen.

45

Referenser

Ahrne, Göran m.fl (2008). Det sociala landskapet: en sociologisk beskrivning av Sverige från 1950-talet till början av 2000-talet. Göteborg: Bokförlaget Korpen

Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur

Blomsterberg, Marianne (1991). Vägledning som styrning. I Olsson, S.E & Therborn, G red. (1991). Vision möter verklighet - om social styrning och faktisk samhällsutveckling. Stockholm: Allmänna förlaget

Collste, Göran (2002). Inledning till Etiken. Lund: Studentlitteratur

Dysthe, O. m.fl (2002). Skriva för att lära. Lund: Studentlitteratur

El Madhouns, Ranna (2010). Vägledarens dilemma - Individen eller Samhället. Påbyggnadsuppsats, Lärarutbildningen, Malmö högskola

Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff. Lund: Arkiv förlag

Franzén, Mats (2010). I frågan om makt. Diskurser, resurser, kontexter. I Goldberg, Ted (red): Samhällsproblem. (2010) Lund: Studentlitteratur.

Förordning (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Förordning (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen

Holme, I.M. & Solvang, B.K. (1997) Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur

Hägg, K & Kuoppa, S. A. (2007). Professionell vägledning – med samtal som redskap. Lund: Studentlitteratur AB

Jenner, H. (1995). Nytta och Etik i det sociala arbetet. Lund: Studentlitteratur

Jensen, Tobias & Hindersson, Ulrika (2009) Etiska dilemman på Stockholms Jobbtorg - ur ett studie- och yrkesvägledarperspektiv. Påbyggnadsuppsats, Pedagogiska institutionen, Stockholms Universitet

Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forksningsintervjun. Lund: Studentlitteratur

Lindh, Gunnel (1988) Vägledningsboken. Lund: Studentlitteratur

Lindh, Gunnel (1997). Samtalet i studie- och yrkesvägledningsprocessen. Stockholm: HLS Förlag.

Lipsky, M. (1980). Street-level bureaucracy. Dilemma of the individual in public services. New York: Russell Sage Foundation.

Lovén, Anders (1991). Arbetsvägledning i Närbild. Malmö: Trinom förlag AB

Lovén, Anders (2000). Kvalet inför valet - om elevers förväntningar och möten med vägledare i grundskolan. Malmö: Reprocentralen, Lärarutbildningen

Lund, A & Ramsby, F (1996). ”Det finns ju givetvis någon där som har kapacitet” – Om arbetsförmedlingen som ”dörrvakt” eller ”dörröppnare”. I Bunar, N & Trondman, M (red.) (2001). Varken ung eller vuxen – ”Samhället idag är ju helt rubbat”. Stockholms: Atlas

May, Tim (2001). Samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur

46

Riksrevisionen (2010). Styrning inom arbetsmarknadspolitiken – mål, styrkort och modeller för resursfördelning. RiR 2010:1.

Sawyer, L. (2006) Att koppla drömmar till verkligheten: SYO-konsulenters syn på etnicitet i övergången från grundskola till gymnasiet. I SOU 2006:40 Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering. Stockholm

Skau, Greta Marie (1993). Mellan makt och hjälp – förhållandet mellan klient och hjälpare i ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Stockholm: Liber AB

Swärd & Starrin (2006). Makt och socialt arbete. I Meeuwisse, Sunesson & Swärd (2006). Socialt arbete. En grundbok. Stockholm: Natur och Kultur

SOU 2008:69. (2008) Välja fritt och välja rätt - Drivkrafter för rationella utbildningsval. Bilaga 8 till Långtidsutredningen. Stockholm: Edita Sverige AB

Sveriges Vägledarförening (2007) Etisk deklaration och etiska riktlinjer för studie- och yrkesvägledning. Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf. (2012-05-30)

Watts, A (1980). Karriärutbildning och läroplan. I S. Franke-Wikberg & U.P. Lundgren (Red.). Karriär och levnadsbana. Stockholm: Wahlström & Widstrand

1

Bilaga 1– Sveriges Vägledarförenings etiska riktlinjer (2007)

1. Profession

1.1 Vägledning bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vägledare strävar efter att utveckla sin verksamhet samt att följa den utveckling som sker avseende teorier och metoder för vägledning.

1.2 Vägledare respekterar varje människas unika och lika värde, främjar rättvisa och likabehandling och motverkar aktivt all form av diskriminering.

1.3 Vägledare främjar individers fria och övervägda studie- och yrkesval.

1.4 Vägledare strävar efter en god självkännedom och medvetenhet om de egna attityderna och värderingarna gentemot individ och samhälle.

1.5 Vägledaren har kunskap om och följer gällande regler för tystnadsplikt och sekretess.

1.6 Vägledaren är medveten om gränserna för den egna kompetensen och hänvisar till annan kompetens när sådan erfordras.

2. Individ

2.1 Vägledaren sätter individen i centrum och står fri från särintressen.

2.2 Vägledaren anpassar vägledningsinsatserna efter sökandes behov.

2.3 Vägledaren strävar efter att ge relevant, tydlig och objektiv information.

2.4 Vägledaren är tydlig med förutsättningarna för mötet och om sin egen kompetens.

2.5 Vägledaren hanterar uppgifter om personliga förhållanden med respekt för individens integritet.

2.6 Vägledaren strävar i urvalssituationer efter opartiskhet och neutralitet samt är beredd att motivera sina åsikter och handlingar.

2.7 Bemötandet av individer ska grundas på respekt och en strävan efter att etablera goda relationer.

3. Samhälle

3.1 För området vägledning finns lagar, förordningar och mål som reglerar och påverkar vägledningsarbetet. Vägledaren har kunskap om och utgår från dessa i sitt arbete.

3.2 Vägledaren bör sträva efter att utveckla och upprätthålla förtroendet hos medborgarna för vägledningsverksamheten och den professionella kompetensen.

www.vagledarforeningen.org

1

Bilaga 2 – Intervjuguide

Inledning

1. När gick du studie- och yrkesvägledarprogrammet?

2. Hur länge har du arbetat som vägledare? - Vilka arbetsplatser har du haft som vägledare? - Hur länge har du jobbat här?

Arbetssituation

1. Kan du berätta lite om hur din tjänst ser ut idag? - Vilka är dina arbetsuppgifter? - Hur ser din arbetsbeskrivning ut? - Hur ofta har du vägledningssamtal? - Vilka typer av vägledningssamtal har du?

2. Vilka mål och styrdokument skulle du säga att du arbetar utifrån idag? - Vilka riktlinjer jobbar du utifrån gällande vägledningsarbetet?

Myndighets- och vägledarroll

1. Hur skulle du beskriva din roll som myndighetsrepresentant?

2. Hur tycker du att din roll som vägledare fungerar med hänsyn till din myndighetsroll? (hur ser det ut i ett vägledningssamtal, exempel)

3. Hur tänker du kring din inverkan (makt) i vägledningssamtal, med tanke på din roll som myndighetsperson? (Uppleva/Hantera) - Tycker du den kan ha en påverkan/inverkan i vägledningssamtalen?

4. Hur tänker du kring frivilligheten i vägledningssituationen? (Uppleva/Hantera) (Med tanke på din roll gentemot den arbetssökande) - Kan det spela in i vägledningssamtalet? Hur då?/ Varför inte?

Målkonflikter

Vi tänker att man som vägledare upprepat kan hamna i situationen där man behöver väga individens behov mot de arbetsmål och föreskrifter man jobbar utifrån. 1. Känner du igen detta i ditt arbete? Berätta!

2. Hur går du tillväga i en sådan situation?

2

Vägledarföreningen har tagit fram etiska riktlinjer där man behandlar tre olika perspektiv gällande vägledning. Vi har i det här arbetet valt att koncentrera oss på individ- och samhällsperspektivet och kommer nu ställa frågor utifrån detta.

2.1 - Vägledaren sätter individen i centrum och står fri från särintressen.

1. Hur upplever du detta i förhållande till din arbetsroll? - Hur då?/ Varför inte?

2. Anser du att du kan sätta individen i centrum med tanke på din roll som myndighetsrepresentant? - Hur gör du?/ Varför inte?

2.2 - Vägledare anpassar vägledningsinsatserna efter sökandes behov.

1. Upplever du att du har möjlighet att anpassa insatserna efter individens behov? - Hur ser de möjligheterna ut? Vad finns det för utrymme för det?

3.1 - För området vägledning finns lagar, förordningar och mål som reglerar och påverkar vägledningsarbetet. Vägledaren har kunskap om och utgår från dessa i sitt arbete.

1. Hur upplever du styrdokumenten i ditt arbete?

2. På vilket sätt kan styrdokumenten verka för/vara ett hinder för individens behov? - Har du upplevt det? Hur har du hanterat det? - Är det något som diskuteras på din arbetsplats? Med dina kollegor?

Avslutande diskussion

1. Hur tänker du kring din roll som vägledare ur ett individ- och samhällsperspektiv?

1

Bilaga 3– Missivbrev

Hej!

Vi är två studerande på Stockholms Universitet och läser vår sista termin på Institutionen för pedagogik och didaktik. Det är dags för oss att skriva vårt examensarbete och vi är intresserade av att undersöka hur vägledare på Arbetsförmedlingen upplever och hanterar målkonflikter som kan uppstå i rollen som individens ombud och myndighetens representant utifrån etiska riktlinjer, arbetsmål och föreskrifter.

Vi har fått information av xxxxx xxxx att du är utbildad studie- och yrkesvägledare och skulle verkligen uppskatta om du ville ställa upp på en intervju. Intervjun kommer att ta cirka 90 minuter.

Du kommer att vara anonym och information rörande dig och din arbetsplats kommer att behandlas konfidentiellt och endast användas inom ramen för vårt arbete.

Vi hoppas att kunna träffa dig så snart som möjligt.

Bästa hälsningar,

Anna Hjärpe och Liselotte Olsson

Kontaktuppgifter:

Anna Hjärpe Liselotte Olsson

Förnamn.efternamn@email.com Förnamn.Efternamn@email.com

XXX-XXXX XXX-XXXX

Stockholms universitet

106 91 Stockholm

Telefon: 08–16 20 00

www.su.se