luftfijroreningars inverkan pi epifytfloran hos barrtrad i

S T U D I A F O R E S T A L I A S U E C I C A

Luftfijroreningars inverkan p i epifytfloran hos barrtrad i

Stockholmsomridet

The effect of air pollution on the epiphytic Jora of conqers in the Stockholm region

S K O G S H ~ G S K O L A N

ROYAL COLLEGE OF FORESTRY STOCKHOLX

Ma. mottaget fijr publicering den 29 februari 1968.

ESSELTE AB. STHLM 6 8 812211

I . Inleclnillg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I1 . Iclimat

111 . Luftfororeningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . IV . Faltarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . \. . Artforteclining X . Lavar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . B . 3Iossor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . C Lnftalger I Barrtradens utseencle i luftflirorenacle omrAden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I Sarnlnanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Liiteraturfortecli~linff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Summary Tabell over pitraffad epifytflora vid varje station . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Karta 1

I. Inledning

Under senare ar har ett flertal avhandlingar publicerats, dar man gor gallande a t t lavarna ar speciellt kansliga for luftfororeningar (se t . ex. lit- teraturforteckning i NATHO 1966: 35). En del forskare bl. a. KLEMENTS (1956) och RYDZAK (1953, 1957) forklarar emellertid lavarnas franvaro i staderna med det speciella stadsklimatet, sarskilt fuktighetsklimatet. Flertalet forskare tycks dock vara av den uppfattningen a t t lavarna dodas av luftfororeningar.

De epitytiska lavarna har visat sig vara mer kansliga for luftfororeningar an de epilitiska, BESCHEL (1958: 15), KLEMENT (1956: 87), SKYE (1958: 140). Att peka pa nigon specie11 faktor, varfor lavarna ar s i kansliga for luftfororeningar ar svirt . RAO och LEBLANC (1966: 74) visar dock a t t SO, speciellt vid hog fuktighet forstor klorofyll a i algen i lavbalen. Surhetsgraden torde ocksa ha sin betydelse i detta sammanhang SICYE (1968).

Foreliggande undersokning, som utfordes sommaren 1965, har utarhetats i samrid med fil. lic. ERIK SKYE och galler epitytiska lavar pa barrtraden gran (Picea abies) och tall (Pinus silvestris).

Undersokningsomridets lage och naturforhallanden framgir a\- stations- kartan (karta nr 1). Topografisk karta over Sverige, blad 10 I Stockholm NO har anvants vid undersokningen. Omridet ar belaget mellan Taby koping, ca 2 mil norr om Stockholm, och Stockholm (Lill-Jansskogen). En profil har lagts genom omradet och darvid har longituden 18' 5' 0.1. foljts. Profilen har silunda kommit a t t gii genom jordbruksbygd och skogsmarker, villa- omriden och hoghusbebyggelse. Fyra inindre tvarprofiler mot och genom huvudprofilen uppgjordes aven, for a t t fa e t t nagot rikhaltigare underlag.

En stor lavinventering gallande epifytislia arter och undersokning a\7 dessa lavars kanslighet for luftfororeningar omfattande hela Stockholms- omradet publiceras i 5r SKYE (1968).

Arets medelnederbord for Stockholm ar ca 555 mm och avdunstningen uppskattas till ca 360 mm. Augusti har den rikaste nederborden med i medeltal 76,5 mm och mars den minsta med 21,5 mm (1937-61). Tempera- turmaximum intraffar i juni och ligger p i f 17,6", minimum uppmats i februari med - 4,6' (1940-60).

Vinddiagrammen (fig. 1) uppdelade p i de fyra irstiderna har uppgjorts efter data frin Bromma flygplats i Stockholm for Qren 1955-60. Enligt munt- liga informationer fr5n SRIHI ar dessa uppgifter anvandbara for omridet. Smarre avvikelser kan dock forekomma p. g. a. topografiska faktorer. Vind- diagrammen visar under vintern ooervagande vastlig, under sommaren och hosten sydrastlig riktning. Det finnes allts? en viss tendens a t t vinden for ut luftfororeningar frin Stockholins centrala delar over undersokningsomridet norr om staden. Om v5ren ar vindriktningen uaxlande. Under hosten (okt), borjan av vintern (dec) och under viren (april) liar vindstyrlian en benagenhet a t t vara son1 kraftigast.

111. Luftf ororeningar

Luftfororeningsundersijkningar i Stockholm startades under eldningssasongen 1962163 (utforda av Statens institut for folkhalsan och Halsovirds- namnden i Stockholm), betraffande resultat hanvisas till von UBISCH och NILSSON (1967).

SO,, NO, och damm ar de luftfororeningar som i forsta hand registrerats. Under linga perioder vintertid overskrider SO, (senast vid 0') det fore-

slagna riktvardet for 30 dygn, som ar satt till 5 pphm. Aven halvtimmes- uardet 25 pphm, soin ej f i r overskridas oftare an 1 % av samtliga varden per minad, overslirides.

NO, och damm uppvisar ej s i stora sasongmassiga variationer. For NO, och damm har det ej uppstallts nQgra riktvarden i Sverige.

Inom undersokningsomridet har vi ej a t t gora med ett stadsklimat, d i i omridet Qkrar, skogar, berg och sjoar ligger insprangda. Daremot finnes det anledning formoda a t t luften innehiller hoga halter av SO, och andra luftfororeningar komrnande dels f r in Stockholm och dels fr5n bebyggelsen i omridet SKYE (1968).

IV. Faltarbete

Insamling av materialet skedde, med smarre avbrott, under sista delen av juni, samt under juli och forsta halften av augusti 1965.

Varje trad, som undersokts, har kallats en station (stationstrad). Vid beskrivning av tradet har t v i termer anvants for dess nedersta del,

namligen rothals och stambas. Rothals bildas d i rotterna g5r ur stammen delvis vid markytan. Stambasen ar zonen over rotterna och 2 dm uppit.

Lavar, mossor och luftalger p i tradstammen till en hojd av ca 2,3 m over markytan ingir i undersokningen. Siledes har ej nigra arter frin grenar eller kvistar medtagits. Materialet - i forsta hand lavarna - har forst artbestamts i falt, darefter har eventuell piverkan av luftfororeningar bedomts. Rikligt med belaggexemplar av varje ar t insamlades. Det insamlade materialet forvaras nu p i Vaxtbiologiska Institutionen i Uppsala.

For a t t begransa undersokningen har endast barrtraden Picea abies och P i n u s silvesfris undersokts.

Det visade sig ibland sv5rt a t t fa en nigot s i nar jamn fordelning av stationerna efter de uppgjorda profilerna. Tillgingen p i Iampliga barrtrad inom villaomr5den och hoghusbebyggelse var ofta begransad. Valet av lage for stationerna miste darfor till stor del ske direkt i falt.

Vid undersokningen har den principen tillampats a t t det trad som hade de flesta lavarna utsigs till stationstrad. Forekomst av mossor och alger har ej inverkat vid val av stationstrad.

For a t t f i en allmangiltig uppfattning om de enskilda lavarternas forekomst, har foljande skala anvants vilken utarbetats i samarbete med E. Skye. Sparsam forekomst: F r in e f t exemplar av arten till dess a t t den borjar

gora ett synligt intryck pA tradstammen. Medelgod forekomst: Arten borjar upptrada regelbundet p5 tradstammen

och tacker smarre ytor. (Se fig. 2). Riklig forekornst: Arten ar vanlig utefter tradstammen och tacker mer

sammanhangande ytor. (Se fig. 3). Detta ar en mycket grov och suhjektiv indelning, men visade sig vara den

enda anvandbara. Andra indelningar forsoktes, t. ex. a t t rakna artantalet per ytenhet dar detta var mojligt, nigot som visade sig ogenomforbart. Att anvanda Hult-Sernanders 5-gradiga skala skulle bli for omfattande och tidsodande.

Hur de av luftfororeningar piverkade och skadade lavarna Hypogymnia physodes, (syn. Parmelia physodes), Parmeliopsis arnbigua, Parmeliopsis hyperopta och Pseudevernia furfuracea (syn. Parmelia furfuracea) uppfattats, se kommentarer under respektive arter i artlistan.

E n utfijrlig beskrivning p5 svenska a v de olika stationernas lage och utseende finns p i Vaxtbiologiska Institutionen i Uppsala och Skogshogskolan

Stockholm.

V. Artforteckning A. Lavar

Alectoria implexa (Hoffm.) Nyl. Stn nr 3, 23, sparsam forek. Stnstrad: Pinus.

Alecforia implexa och Alecforia jubafa itskildes ej i falt. D i rikligt med material insamlades - ofta nog samtliga exemplar av de Alectoria-arter som fanns - ar uppskattningen av forekomsten helt tillforlitlig. )) Usnea sp. Alecforia sp. and Evernia prunastri only appear when the atmosphere can be regarded as completely free from artificial pollution, FEKTON (1964: 244). At t Alectoria- arterna ar kansliga for luftfororeningar stammer bra overens med undersokningen, d i inga exemplar p5traffats forran lBngt utanfor Stockholm. E t t undantag ar station nr 49 i Djursholm. Denna station ligger skyddad for sydliga vindar, vilka medfor fororenad luft speciellt f r i n Vartahamnen i Stock- holm. Anmarkningsvart ar a t t i det narmaste samtliga pitraffade exemplar ar smivaxta.

R~AGNUSSON (1929: 100) och SANTESSON (1962: 200) betecknar Alectoria implexa som allman i hela landet. Alectoria jubafa ar ocks5 allman enligt o w n - namnda kallor och bildar ofta massvegetation p i fattigbarkstrad sarskilt i Norrland Du RIETZ (1945: 170). Hoeg fann denna a r t Br 1925 p5 Tilia sp. p5 Norra Begravningsplatsen HOEG (1934: 132). Vidare ar den redovisad f r i n Bergianska Tradgirden 1891 WITTROCK och JUEL (1891: 1).

Alectoria juhata (L.) Ach.

Karta nr 2. 2 s t medelgod forek., 19 s t sparsam forek. Stnstrad: 2 s t Picea, 19 st Pinus.

Kommentar till denna ar t se Alecforia implexa.

Bacidia chlorococca (Graewe) Lettau. Stn n r 10, 40, 45. Stnstrad: Pinus.

Upptacktes forst vid eftergranskning av insamlat material. Hade arten varit vanligare borde den upptackts i falt. Enligt Santesson (muntligen) ar denna a r t mycket t i l ig och g i r in i Uppsalas centrala delar.

Calicium viride Pers. Stn nr 19, medelgod forek., 24, 126, sparsam forelr. Stnstrad: Picea.

Vanlig p i granbarlr SANTESSON (1962: 176). DB gran endast utgjorde 33 s t stationer, mis te forklaringen till a t t ej fler exemplar pgtraffades sokas i detta forh5llande.

Enligt SANTESSON (1962: 176) ar denna a r t vanlig i hela landet.

S t o r a Var tan

IANDERYD

ALectoria j u b a t a (L.1 Ach.

0 Sparsam forekomst(Spar8a) (19 st stationer)

STOCKHOLM

Karta 2

Cetraria chlorophylla (Wild.) Vain.

Karta nr 3. 1 s t medelgod forek., 18 s t sparsam forek. Stnstrad: 3 s t Picea, 16 s t P i n u s .

S'isar sarnma utbredning som bl. a. Alectoria-arterna och mis te darfor raknas till de luftfororeningskansliga lavarna. De pitraffade exemplaren var s m i och forekom for det mesta enstaka.

Hoeg fann Cefrar ia chlorophylla i r 1925 p i t v 5 stallen i Stockholm, dels p i Norra Begravningsplatsen p i T i l i a sp., dels p i Djurgirden (knappt 100 m V om restaurang Gotthem) p i Popu lus sp. HOEG (1934: 137).

Cetraria glauca (L.) Ach.

Karta nr 4. 2 s t medelgod forek., I1 s t sparsam forek. Stnstrad: 2 s t Picea, 11 st P i n u s .

Cefrar ia glauca miste ocks5 i likhet med foregiende a r t placeras bland luftfororeningskansliga lavar. De pitraffade forekomsterna ligger huvudsakligen i utkanterna p i undersokningsomridets norra del och dar bedoms luftfororeningarna som ringa.

Du RIETZ (1945: 161), MAGNUSSON (1929: 94) och SANTESSON (1962: 198) omtalar arten som mycket allman. D i emellertid ej fler an 13 s t kollekt kunde insamlas kan den ej anses som mycket allman inom undersokningsomr5det.

Cetraria pinastri (Scop.) S. Gray.

Karta nr 5. 1 st medelgod forek., 24 s t sparsam forek. Stnstrad: 5 s t Picea, 20 s t P i n u s .

Cefrar ia p inas f r i vaxer ofta p5 rothalsen och stambasen, villiet kan for- klsras med a t t den, i likhet med Parmeliopsis ambigua och P . hyperopta , ar olianslig for en lingvarig snobetaclining D u RIETZ (1945: 158). Detta gor ocks5 a t t arten ar mindre utsatt for luftfororeningar. Salierligen ar de mikro- klimatiska forhillandena vid markytan oclisi gynnsamma. Vid de t v i stationerna (nr 75 och 115), dar arten foreliom inom omridet med luftfororeningar, vaxte den dock ca 1,s m over marken.

Du RIETZ (1945: 158) omtalar arten som vanlig men oftast sparsamt fore- kommande p i fattigbarlistrad. Enligt SANTESSON (1962: 198) ar den allman i hela landet. I norra delen av undersokningsomridet upptradde Cefrar ia pinastri ra t t allinant; i ovriga omridet sparsamt.

TECKENFORKLARING TILL IiARTORNA Key t o the maps

Picea abies 3 Pinus siluestris 0 Sparsam foreltomst

Sparse hIedelgod forekomst Freavent ~ i k i i g fdrekomst Abundant

E j pBverliad Unaffected

Sparsam forelcornst PRverlcad Sparce Affected hledelgod foreliomst PBverlcad Preqvent i)

Rildig forekornst i)

Abundant Ej funnen Not found Forekomst utan bedo~nning av abundens Abundance not registered

,berg o Nasbypark

DJURSHOLM o b c 9

Brunnsviken Cetraria chlorophy&(Willd.)Vain O Mzdelgod forekomst (Freqvent)

(1 st stationer) N A

c+ - 0 k

0 0

(107st s t a t i one r )

Y STOCKHOLM 1 0 1 Z k m

S k - 1 s 1.50000

S t o r a Var tan

DJURSHOLMo

>ANDERYD

Catraria ~ l w ( L . ) Ach. @ M e d e l ~ o d forekomst (Frequent)

(2st s ta t ioner )

Sparsam farekomst (Sparse) (11 st s tat ioner)

(113 st s ta t ioner )

STOCKHOLM SkoLa 1 :SO000

S t o r a Var tan

DJUR5HOLMo

ANDERYD

Cetraria pinastri (Scop3 S.Gray @ Medelqod forekomst (Frequent)

(1st s ta t i one r )

@ Spo rsom fb;rekomst(Sparse) (24 st sta t ioner )

STOCKHOLM

0

S t o r a Va r t an

DJURSHOLMo

DANDERYD

Cladonia-fyllokladier (Uppskattning av forekomsten)

9 Riklig fb;rekornst (Abundant) (5 s t s ta t ioner )

O Medelgod forekornst (Frequent) (43 st stationer)

0 Sparsam Parekomst (Sparse) (20 st s ta t ioner )

o Ej funnen (No found) (58 st s ta t ioner )

STOCKHOLM 6kaLa 'I :5OOOO

Karta G

Cladonia - fyllokladier.

Karta nr 6. 5 s t rililigt forek., 43 s t medelgod forek., 20 s t sparsam forek. Stnstrad: 21 st Picea, 47 st Pinus.

A t t uppskatta forekomsten av de olika Cladonia-arterna var for sig visade sig svi r t . Darfor har en uppskattning av podetie- och fyllokladiforekomster gjorts vid varje station och en karta over dessa sainmanstallts. PA speciella kartor har sedan fynden av de olika Cladonia-arterna redovisats. Bedom- ningen av lavarternas foreliomst, som anvants till ovriga arter, har i detta fall modifierats s2 a t t tradstam utbytts mot rothals och stambas. I ovrigt bor pLpekas den tidigare namnda svirigheten med en helt objektiv uppskattning av forekomsten, speciellt dL fyllokladier pitraffats efter stammen.

At t Cladonin-arterna upptrader inom hela oinridet och ar ra t t s i jamnt fordelade ar intressant. Forklaringen till detta bor vara densamma, som angavs for Cefraria pinasfri. I detta fall bor de mikroklimatislia falitorerna vara a n d i mer avgorande JONES (1952: 112).

Cladonia coniocraoa (Flli.) Sandst.

Karta nr 7 . Stnstrad: 17 s t Picea, 39 s t Pinus.

Den rikligast foretradda a v Cladonia-arterna; gick aven l ingt in mot Stock- holm, aThe first colonizers are often Cladonia coniocraean etc. GILBERT (1965: 38) vilket tyder p i a t t den ar hardig. Enligt D u RIETZ (1945: 1281, MAGNUSSON (1929: 62) och SANTESSON (1962: 155) ar denna ar t tamligen allman till allman, n igot som stammer bra med liartbilden.

Cladonia fimbriata (L.) Fr.

Karta nr 8. Stnstrad: 3 s t Picea, 9 s t Pinus.

Ej s i allman inom omradet, trots a t t Du RIETZ (1945: 128) och SANTESSON (1962: 188) anger den som allinan. Obser~eras bor a t t den mest pitraffades i omrLdets norclliga delar.

Cladonia flabelliformis (Flk.) Vain. Stn nr 12, 106. Stnstrad: Pirzus.

Sparsammast bland pitraffade Cladonia-arter. M ~ ~ ~ ~ s s o ~ (1929: 49), SANTESSON (1962: 153) anser denna ar t tamligen allman i S. Sverige inest i SY.

Hgpoygmnia phgsodes (L.) \Ir. Wats. (syn Parmelia physodes (L.) Ach.)

Karta nr 9. 33 st rililigt forek. opiverkade, 5 s t pAverkade. 19 s t medelgod forek. opiverliade, 21 s t piverliade. 4 s t sparsam forek. opgverkade, 15 s t pherl iade. Stnstrad: 26 s t Picea, 71 s t Pinus.

T'anligaste arten, fanns p2 97 stationer. De till utseendet ej normala lau- balarna (skadade, sjuka) har kallats p&verkade, och dessa stationer har speciellt

L I U I I Y b U

@ Forekomst utan beddmnm av obundens ( Abundance no! re- Qistered)(lZst stationer)

STOCKHOLM 1 2 k m

5ko.La 1 50000

Karta 8

STOCKHOLM Y . ? 1 2 krn 5 k ~ L o f : 50000

Karta 9

S t o r a Var tan

3ANDERYD

STOCKHOLM

Lecanora conizaeoidas Cromt

Rikliq forekomst (Abundant) (5 st s ta t ioner )

0 Medelqod forekomst (Frequent) (9st s ta t ioner ) N

Sparsom forekomst(Sparse') (5 st stationer) 1

0 Ej funnen (Not found) I (107st s i a t ~ o n e r )

Karta 10

markerats p i kartan. (Sainma forfaringssatt galler for ovriga lavar, som anses p5verkade och skadade av luftfororeningar.)

Det har varit s i ~ i r t a t t noggrant faststalla vilka forandringar i lavarnas morfologi, som kan tankas ha fororsaliats av luftfororeningar. Gamla exemplar, fargskiftningar etc. 110s H y p o g y m n i a physodes, kan ofta f i lavbilar a t t se skadade ut. Den piverkade lavbilens utseende framgir av fig. 5. Bilen ar mer eller mindre veckad, ibland forkrympt, ofta har den antagit en mork stglgri ibland vit fargton. Barkskiktet kan vara borta s i a t t margen syns. A t t s5 m h g a stationer som 41 st visar sig vara piverkade, kan dels forklaras med a t t H y p o g y m n i a physodes ar s5 vanlig och trots allt lian hil la sig kvar i luftfororenade omriden, dels svirigheten a t t avgora lavbilens kondition. Betr. den ev. forklaringen till a t t stationerna 41, 115, 117 och 118 ar p5verkade, se Pseudeuernia furfuracea. Stationer, som ligger utefter livligt trafikerade vagar och jarnvagar som t . ex. nr 29, 38, 45, 46, 94 och 109 ar utsatta for avgaser och vagdamin, vilket piverlrar dessa stationer. Jarnvagen (Roslags- banan) har mer och mer overgitt till dieseldrivna t ig . De piverkade stationerna i Stockholn~ far sliyllas p i den allmanna luftfororeningen. Observeras bor a t t station nr 53 i Stockholm ej ar piuerkad, en tankbar forklaring till detta, se Leprar ia incana.

Omridets rikedom av arten stammer val med beskrivningar f r in litteraturen a t t H y p o g y m n i a physodes ar bland de vanligaste fattigbarlislavarna D u RIETZ (1945: 147), R ~ A G N U S S O N (1929: 79), SAXTESSON (1962: 194). Hoeg fann denna ar t p i itsliilliga platser inne i Stockholm fir 1925 HOEG (1934: 132). Vidare ar den redovisad f r in Bergianska Tradgirden 1891 WITTROCK och JUEL (1891: 2).

Lecanora conizaeoides Cromb.

Karta nr 10. 5 s t riklig forek., 9 s t medelgod forek., 5 s t sparsam forek. Stnstrad: 6 s t Picea, 1 3 st P i n u s .

Det var svarigheter a t t i falt bestamina och uppskatta foreliomsten av denna art . Nar den upptrader sparsamt och vaxer t. ex. inne i barkspringor, kan den forvaxlas med bl. a. gronalger. Vidare lian forvaxlingar med andra Lecanora- arter ske. For a t t eliminera den felbestaruningen har liollekten provats med parafenylendiamin och givit realitionen P + rod.

Lecnnora conizaeoides tycks vara tiligast mot luftfororeningar av alla epifytiska lavar. Vidare lian den vara lionkurrenssvag i normal vegetation och f i r et t tillfalle a t t vaxa u t forst, d i andra lavar forsvunnit. ))This lichen has an extremely interesting distribution in Britain KERSHAW (1963) being largely confined to areas where the level of atmospheric pollution is high (more than 75 tons of soot deposited on the ground per square mile per year)) TALLIS (1964: 250). RIII 1960 an investigation was carried out by the author along a route from the centre of Belfast t o Ballynahinch and i t was found tha t Lecanora conizaeoides Croinb. (L . pityrea Erichs.) mas the most pollution- tolerans lichen in the Belfast area and i t attained a high percentage cover before any other crustaceous species occurred. Jones found this lichen also to be the most smoke tolerant in the areas of Birmingham and Selby tha t were investigated by him in England)) FENTON (1964: 232). Det bor anmarkas a t t

0 0

STOCKHOLM

Lecidea scalaris Ach.

Riklig forekomst (Abundant) (22 s t stationer)

MedeLgod farekomst(Frequent) (50 at stat ioner)

0 Sparsam farekomst(Sporse) (243t stationer)

0 Ej funnen (Not found) (30 st stat ioner)

Karta 11

Lecanora coinzaeoides ar en vastlig art. Den har t. ex. annu ej pitraffats i Finland AHTI (1965: 91).

At t Lecanora conizaeoides t i1 luftfororeningar framgir tydligt av utbredningen inom undersokningsomridet, d i nastan alla fyndplatser ligger i Stock- holm. At t station n r 51 i Djursholm hyser arten ar intressant, men s i ligger denna station fritt exponerad mot soder och Stockholm med Vartahamnen. Det ar n igot forvsnande a t t ej fler stationer i Danderyd an n r 84 har Lecanora conizaeoides. Det kan ev. forklaras med den ovannamnda sv5righeten a t t upp- tacka sm5 forekomster. Lecanora conizaeoides g i r in i Stockholms centrala delar t. ex. p i Skeppsholmen - Kastellholmen, SKYE (1964: 330, 1965: 286).

Lecanora conizaeoides ar vanlig i Goteborg, DEGELIUS (1961: 48) och Lund, ALMBORN (1943: 174). E n forekomst ar ocks5 beskriven fr5n ICopmanholmen i angermanland, MOBERG (1968).

Lecanora pinastri (Schaer.) H. Magn. Stn nr 16, 30. Stnstrad: I st Picea, 1 s t Pinus.

Se kommentar till hur denna a r t bestamts under Lepraria incana.

Lecanora subfusca koll. Stn nr 4, 5, 10, 16, 29, 112, 122. Stnstrad: I st Picea, 6 s t Pinus.

Artgruppen observerades redan i falt och visade sig mycket svirbestambar dels p. g. a. materialets knapphet trots a t t allt som fanns insamlades, dels p. g. a. a t t apothecierna minga ginger ej var fullt utvecklade.

Lecidea scalaria Ach.

Karta nr 11. 22 s t riklig forek., 50 s t medelgod forek., 24 s t sparsani forek. Stnstrad: 14 s t Picea, 82 st Pinus.

Denna a r t t i 1 luftfororeningar mycket bra. Arten uthardar a ~ e n platser utsatta for jorddamm, stendamm etc. SKYE (1965: 286). Detta visar tydligt utbredningen inom omridet, dar arten ar rikligast foretradd i mellersta och sodra delarna av undersokningsomridet med luftfijroreningar och i huvudsak efter vagar i norra delen dar luftfororeningar ej a r a t t rakna med. Station nr 25 i Taby ar e t t tydligt s5dant exempel. Hela stationstradet var neddammat av stendamm f r i n en stenliross och har fanns riklig forekomst av arten.

I Stockholm var stationerna 71 och 76 ej bevuxna med Lecidea scalaris. DB arten foredrager tall av barrtraden (tallstambaser) Du RIETZ (1945: 108) och SANTESSON (1962: 184) och dessa stationstrad utgjordes av gran, kan det vara forklaringen till a t t den ej fanns dar. D i oftast rothalsen och stambasen var vaxtplatsen for Lecidea scalaris, bor detta bealitas vid bedom- ningsskalan riklig till sparsam forekonist, s i a t t tradstam utbytes mot tradets nedre delar.

Lecidea scalaris var en av de vanligaste arterna (overtraffades bara av Hypogymnia physodes) och pitraffades vid 96 stationer. Enligt D u RIETZ (1945: 108) och SAXTESSON (1962: 184) ar denna ar t ocksi allman i hela landet.

Lecidea sgm~nicta Ach. Stn nr 5. Stnstrad: Pinus.

Forekomsten p i stationstradet uppskattades till sparsam.

Lepraria incana (L.) Ach.

Karta nr 12. Stnstrad: 18 s t Picea, 40 s t Pinus.

Det har varit sv i r t a t t i falt artbestamma de gr5vita skorplavarna. Vid insamlandet fick de g i under arbetsnamnet sgr5tt mjolo, och n5gon uppskattning av forekomsten gick ej a t t utfora. Vid narmare artgranskning har tre arter kunnat urskiljas, Lecanora pinastri (K + gul), Lepraria incana (syn. Lepraria aeruginosa) och Ochrolechia microsticfoides. Denna artgranskning ar delvis summarisk beroende p i svirigheter a t t exakt bestamma allt material. Av kartbilden framgir a t t Lepraria incana ar rikligast foretradd i omridets norra och mellersta delar - et t tecken p5 a t t denna a r t ar kanslig for luftfororeningar?

Station n r 53 i Stockholm ar en mycket intressant station p i g r~ lnd av sin rika och opiverkade lavvegetation. (Lavvegetationen var lilia intalit p i nar- st5ende trad.) Har fanns Lepraria incana (medelgod -riklig forekomst). E n annan art , som det fanns rikligt av, var Hypogymnia physodcs. Stationen ligger i nordlage och nigot exponerad mot norr. Den ar darigenom skyddad for sydliga vindar f r i n Vartahainnen. Lavvegetationen fanns pa tradets b, N-, V-sida -; rnest p i N-sidan. E t t fenomen sorn for ovrigt ar vanligt. SANTES- SON (1962: 173) betecknar denna ar t som allman p i bark i hela Sverige.

Oehrolecliia microstietoides Ras. Stn nr 2, 5, 7, 22, 101, 108, 112, 121. Stnstrad: 1 s t Picea, 7 st Pirzus.

Betraffande observation av denna ar t och insamling i falt se Lepraria incana. Det ar anmarkningsvart hur l ingt bort f r in l~~ftfororeningsliallor denna art upptrader.

Parmelia sulcata Tagl. Stn nr 10, sparsam forek. Stnstrad: Pirzus.

Taxer foretradesvis p5 lovtrad, betydligt sparsammare p i barrtrad dar den nastan helt saknas. MAGXUSSON (1929: 89), SANTESSON (1962: 196) omtalar Parmelia sulcnta som vanlig i hela landet. Hoeg redovisar den fr5n itskilliga platser i Stockholm (1934: 133).

Parmeliopsis aleurites (Ach.) Syl .

Karta nr 13. 3 s t medelgod foreli., 15 s t sparsam forek. Stnstrad: Pinus.

D i Parmeliopsis aleurites ar tamligen allman i landet SANTESSON (1962:160), borde den inte endast finnas i undersoliningsomridets norra del. Nigot som bor tyda p i a t t cleinla art ej upptrader p5 lolialer rned starka luftfororeningar.

Parmeliopsis ambigua (Wulf.) Ngl.

Kar ta nr 14. 4 s t rililig fijreli., 23 s t medelgod fijrek. opherkade, 4 st ph-erkade. 23 s t sparsam forek. opiverkade, 5 st piverkade. Stnstrad: 11 s t Picea, 48 s t Pinus.

Hor till de arter som uppvisar forandringar av morfologin (fig. 6) inom de omriden dar luftfororeningarna bedoms vara storst. Forandringarna bestir i

Fig. 2 Fig. 3

Fig. 4

:ig. 2. .\ledelgod f i i ~ ~ l i ~ l i l ~ [ a v I ~ ! ~ ~ I O ~ ~ ~ I ~ I ~ L ~ ( L I I ~ ~ / S O ~ I ~ S S r h station nr 29. Frequent II~pu!/pmirr ]~liijsoilcs : ~ t st:~iion So. 29.

'ig. 3. Riklig fiireltomst av I I ~ p o g y l n r ~ i a physodes frBn slation nr 53. ~ ~ b u l l ( l a ~ ~ t H~[iog{]rnnic~ ph~~oi1e.s a t station KO. XI.

Gg. -1. Bark soin flagnar i slora stycltcn f r h tall. (Sc pilarna.) Detta fenomen har ialittagits pB flera stallen aven i centralare delar a v ~torstoclthoh1lsor11r~c1~1~ Rnrlc of Pirlns siluertris flaking o f f in 1:lrg.e pieccs. (See the a r r o w . ) This phenomenon has heen oh- served in several places, even in central parts of the Stocliholm region.

Fig. 3. S r 1. Op5verltad H y p o g p m i a ~)Iqsoiies f r h slalion nr S. S o . 1. L7nnfi'?cted I i gpog ! l l n i l i n p l ~ g s o d e s from atation No. S. X r 2. I%\-crltncl T I g p o g y i m i n j)hgsodcs lrBn stntion 11r 81. RXen sltrynklnr ihop sig pB e t t liarnlitaristislit sa t t och fiirgen blir morlit st:ilgra. S o . 2. AfTccted I I f ] j m g g ~ r m i a plzqsodes from station No. 81 Thc t h 11111s wrinkles in a charac- tcristic m m n e r am1 the colour turns darlily steel-%re)-.

S r 2. P b ~ c r k a d l 'ccrmeliop- sis cirribigiicc IrAn slal ion n r 11s. BBlell hlir slulligen en 1;rus- In tlar nlan inte lian ursliilja tlc olilia loherna.

0 0 @

Enaby berg o Nasbypark

S t o r a V ~ r t a n

DJURSHOLMo b

IANDERYD a

O MedeLqod forekomst.P?iverkad. (Frequent .Affected ) (4st stat ioner)

(P Sparsam forekomst.€j phverkod (5parse. Unaffected) (23 st stationer]

0 Sparsam forekomst. Pbverkad. (Sparse. Aftected ) (5 st stat ioner)

0 Ej funnen (Not Found) (67 s t stationer)

STOCKHOLM

a t t bi len blir upplost (lepros) och missfargad, ofta svavelgul. Den vita margen blir ofta synlig. Det ar emellertid i vissa fall s a i r t a t t skilja opiverkade och piverkade exemplar it. (Se ocksi under Hypogymnia physodes och Pseudeuernia furfuracea).

Parmeliopsis ambigua ar allman i landet D u RIETZ (1945: 157), ~ IAGNUSSON (1929: 77), SANTESSON (1962: 194), s i a t t 59 stationer med arter fBr anses normalt. TvB lokaler for arten redovisar Hoeg f r i n Stockholm i r 1925, namligen f r i n Llargaretavagen i norra delen av Stockholm p i B ~ t u l a sp. och f r in Djurgirden (lrnappt 100 m v. om restaurang Gotthem) p i Populus sp. HOEG (1934: 133).

Parmeliopsis hgperopta (Ach.) Vain. Stn nr 10, 17, sparsamforek. opgverkade, 117, sparsam forek. piverkad. Stnstrad: Pinus.

Av de f i fynden kan inget utlasas om artens eventuella kanslighet for luftfororeningar. Station I17 uppvisar en paverkad forekomst, dar lavbalen iir skorplikt ihoptorkad.

I litteraturen D u RIETZ (1945: 157), MAGNUSSON (1929: 77), SANTESSON (1962: 160) omtalas arten som allman, utom i de sydliga delarna av landet.

Pseudevernia furfuracea (L.) Zopf (syn. Parmelia furfmacea (L.) Ach.)

Karta nr 15. 9 s t medelgod forek. opiverkade, 1 s t piverliad. 20 st sparsam forelr. opiverkade, 3 s t piverkade. Stnstrad: 2 s t Picea, 31 s t Pinus.

Pseudeuernia furfuracea ar den lav som uppvisar den storsta forandringen i inorfologin inom de omriden dar luftfororeningar kan tankas vara hoga. S i ar forhillandet i Nasbydal i Taby med stationerna n r 115, 117, 118 dar hoghusbebyggelse med central varmeanlaggning tillkom for 8-10 Br sedan. Pseudevernia furfuracea saknas ocksi helt p i stationstraden i mellersta och sodra delen av undersokningsomrBdet. Den piverkade lavbilens utseende framgir av fig. 7. Den busklika bilen ar forkrympt och dess grenar starkt forkortade.

At t station n r 41 i Djursholm har piverkad forekomst av arten ar for- vinande, d& denna plats ej ligger i narheten av bebyggelse. Det mis te skyllas p i nigon slags besprutning el. dyl. t y stationen ligger just vid en sgreenu p i golfbanan.

I norra delen av undersolrilingsomridet ar Pseudevernia furfuracea en allman art , vilket den ar i ovriga delar i landet utom i fjalltrakterna D u RIETZ (1945: 148), LIAGNUSSON (1929: 82), SANTESSON (1926: 194). Hoeg pitraffade arten t v 5 ginger i Stockholm i r 1925, dels p5 Norra Begravningsplatsen p i Tilia sp., dels vid Rfargaretavagen i norra delen av Stockholm p i Betula sp. HOEG (1934: 133).

Ramalina farinacea (L.) Ach. Stn nr 1, sparsam forek. Stnstrad: Pinus.

Lovtradsart, som normalt ej vaxer p5 barrtrad D u RIETZ (1945: 173), MAGNUSSON (1928: 104), SANTESSON (1962: 202), Hoeg redovisar e t t fynd f r in Djurgirden (Rosendal) p i Acer sp. HOEG (1934: 133).

Usnea sp.

Karta nr 16. 2 s t medelgod forek., 22 s t sparsam forek. Stnstrad: 2 s t Picea, 22 s t Pinus.

Usnea sp. har insamlats kollektivt. A t t Usnea-arterna torde vara kansliga for luftfororeningar framg5r av kartan (jamfor vad sorn sagts om Alectoria- arterna). Station nr 49 i Djursholm uppvisar e t t fynd. Samma sak ined Alectoria jubata, se denna a r t och d:o for narmare uppgifter om stationens lage.

Utbredningsbilden av de i denna undersolining alituella mossorna (karta n r 17) visar stor likhet med de lavar, som kan misstankas vara kansliga for luftfororeningar t. ex. Alectoria jubata, Cetraria glauca, Pseudevernia furfuracea.

Eftersom inga typiska omosstradu inventerats bor lianske ej detta samman- traffande sattas sB starkt i samband med luftfororeningar. Intressant ar a t t station nr 53 i Stockholm har en mossforeliomst. Angsende denna stations topografiska Iage se Lepraria incana (s. 25). ,4v de nio pBtraffade arterna var Ptilidium pulcherrimum vanligast med 16 kollelit (utbredningskarta nr 18).

Ofta var det sv5rt a t t avgora om mossan vid rothalsen vaxte pB barken, eller om den E g an mot den. Alla tvivelalitiga fall uteslots.

N5gon abundans for de enskilda n~ossforekomsterna har ej gjorts.

Aulacomnium androyynum (Hedw.) Schwaegr. Stn nr 6. Stnstrad: Picea. Dicranum scoparium (L.) Hedw. Stn nr 5 , 6. Stnstrad: 1 s t Picea, 1 s t Pinus. IIypnum cupressiforme L. Stn nr 4, 6, 7, 24, 126. Stnstrad: Picea. Lopliocolea sp. Stn nr 6. Stnstrad: Picea. Ortliodicrannm nioiltanum (Hedw.) Loeske Stn nr 6, 22, 53. Stnstrad: 2 s t Picea, 1 s t Pinus. Plagiothecinm denticulatuln (L.) Br. Stn nr 6. Stnstrad: Picea. Pohlia nutans (Schreb.) Lindb. Stn nr 22. Stnstriid: Pinus. Ptilidium ciliarr (L.) Hampe Stn nr 123. Stnstrad: Pinus. Ptilidium pulcherrimum (Web.) Hampe Karta nr 18. Stnstrad: 8 s t Picea, 8 st Pinus.

C. Euftalger

De luftalger som p5traffats har insarnlats lilisorn mossorna. Om dessa upptra t t mycliet sparsamt och t. ex. i barkspringor, kan de ha forbisetts, n igo t som m i s t e beaktas vid laming a v kar ta n r 19. Denna kar ta visar a t t luftalger upptrader inom hela omrjdet och nigon tendens a t t avtaga inoin luftfororenade omriden films ej. Gronalger finns p i tradstammarna i Stock- holms centrala delar aven dar inga la\-ar finns. (SICYE 1964: 330).

Tidpunkten for undersokning av algforekomsten var ej lamplig. LEHTSAAK (1963) sager t, ex. ))In der Anzahl der Algen konnen wir zwei hlaxima fest- stellen - ein Friihjahrs und ein Herbst maximum, von denen das letztere starker ausgepragt isto.

Tack care hjalp a v prof. H. Skuja har n ig ra luftalger hlivit artbestamda.

Karta 1 7

viken Ptilidium pulcherrimum /\ L L \ U - - - - i w e u . 1 nunlpu

0 Ej funnon (Not Found) (110 st s t a t i o n e r )

0

STOCKHOLM 1 2 krn

S k a 1 a I : S O O O O

Karta 18

STOCKHOLM 1 2 k m

S k a L a 1: 50000

E t t forsok a t t utrona om nigon ar t upptrader i icke luftfororenade omriden eller foredrager luftfororenade omriden har gjorts. Se nedanstiende sammanstallning.

Station nr 10 ( P i n u s ) . Profococcus viridis. Agardh em. N7ille (licheniserad). Stichococcus bacillaris Naeg.

Station nr 16 ( P i n u s ) . Apatococcus lobatus (Chodat). Boye Petersen. Coccomyxa sp. Protococcus viridis. Agardh em. Wille.

Station nr 25 ( P i n u s ) . Apatococcus lobafus (Chodat) Boye Petersen. Cystococcus vulgaris (licheniserad), (forstadium till P. uiridis) . Protococcus uiridis. Agardh. em. Wille. Stichococcus bacillaris. Naeg. Trebouzia arboricola. Puymaly.

Station nr 58 ( P i n u s ) . Apatococcus lobatus (Chodat) Boye Petersen. Profococcus uiridis Agardh em. l\7ille. Stichococcus bacillaris Naeg.

Station nr 62 (Picea) . Apatococcr~s lobatus (Chodat) Boye Petersen. Protococcus uiridis Agardh em. Wille.

Station nr 70 ( P i n u s ) . Chlorella vulgaris Beyerind. Protococcus uiridis Aghard em. Wille. Stichococcus bacillaris Naeg.

Utan a t t draga nigra for stora slutsatser av detta, tyclis Protococc~rs v i r id i s (Pleurococcus vulgar is ) vara okanslig for luftfororeningar. Detta stammer val med Lehtsaar, som anger a t t denna ar t ar uthillig mot giftiga amnen.

VI. Barrtradens utseende i luftfororenade omriiden

Sernander (1925) omtalar a t t barrtraden i Stockholm led mycket av de standigt tilltagande luftfororeningarna. Omradet vid Vartans gasverk namns speciellt.

Granen ar liansligast SERNANDER (1926: 161) vilket beror p i a t t barren p5 gran sitter kvar s i Iange (ca 8-10 ar). Han talar om en grandodarzon, kampzon oc11 normalzon. Tallen var tydligen ej s i skadad, dess barr sitter ju oclisa kvar kortare tid an granens (ca 3 ir) . Larken ar minst lianslig, eftersom den faller barren varje &r.

Nu ar tallen ocksi skadad. Trad med doda toppar ar ej sallsynta inoni omridet. Barken tyclis ocks5 flagna a v - ofta i stora bitar (se fig. 4) - betydligt lattare inom de mest luftfororenade omrBdena i Stockholm, Mor- byomridet i Danderyd och Nasbydal i Taby. Den ar ofta w a r t a\. sot. I Nasbydal ligger den centrala varmeanlaggningen intill e t t berg, s i a t t

skorstenarna fr in denna kommer i hojd med traden. Riiken har dar p i nigra 5r dodat lavarna och barrtraden uppvisar ovannamnda skador.

De dijda talltopparna kan ibland ocksi vara sviter efter margborren. TRLGARDH (1925: 197 o. 200) och kan betraktas som sekundarskador till foljd av luftfororeningarna. Det innebar a t t traden ar forsvagade och kan ej motsti insektsangreppen.

VII. Sammanfattning

Linne uppmarksammade redan i r 1734 hur vegetationen skadades av l~ftfororenin~gar ))stadig rok)) vid Falu koppargruva. Att lavarna var mycket kansliga for luftfororeningar beskrevs forst av Nylander fr5n Paris i r 1866. Sedan dess har en ling rad av forskare studerat detta problem, och aven sokt utreda vad en stads speciella klimat kan betyda for lavvegetationen. ARNOLD (1891-1901), SERNANDER (1926), BESCHEL (1952, 1958), KLENEXT (1956), RYDZAK (1953, 1957), SKYE (1958, 1964, 1968), NATHO (1964), TALLIS (1964), FENTON (1964) m. fl.

Eftersom ingen del av undersokningsomridet torde ha et t kliniat som a v viker frin omridets i sin helhet dvs. det forekommer ej nigot ))stadslilimatn, f i r luftfororeningarna helt anses vara skuld till den piverkade och sliadade lavvegetationen.

Det ar ej fullt klarlagt, vilka amnen i den fororenade luften, som ar mest skadliga. B1. a. beror det p i i vilka boncentrationer de giftiga amnena forekommer. Luftens SO,-halt har, vilket redan namnts i inledningen, visat sig forstora klorofyll a i gonidieskiktet i lavbilen RAO och LEBLANC (1966: 74). Skadan visade sig bli storre ju hogre luftfuktigheten yar. Sauberer anser a t t svavelhaltiga gaser ar de giftigaste luftfororeningarna SAURERER (1951: 121). D i SOzlioncentrationen i luften i Stockholm ar mycket hog under den kalla irstiden (eldningssasongen) (von UBISCH och NILSSON 1967) f i r SO, anses vara ett av de starliaste gifterna i luften for lavarna dar, n5got som i allra hogsta grad galler nar fossila branslen forbrannes. P. W. Zimmerman satter SO, Eorst p i 3:e plats over de vanligaste luftfororeningarna som skadat vaxter WEDIN (1960: 34). Ordningsfoljden vid samma lioncentration anger han s i HF, HC1, SO,, XH,, H,S. ))Aven vissa andra gaser som de omattade kol- vatena etylen och acetylen ar starkt giftiga for vaxter.)) WEDIN (1960: 34). Detta galler vaxter i allmanhet. Lavarna ar dock obestridligen kansligare an flertalet hogre vaxter. Stoftpartiklarna (bl. a. i form av sot f r in for- branning) i luften har ocks5 en avgorande betyclelse vid luftens nedsmuts- ning. DB lavbilen tacks av stoftpartiklar forhindras fotosyntesen, vidare

loses stoftpartiklarna upp av regnvatten och de losta amnena tages upp av laven SALOMON (1914), SKYE (1958: 160 o. 164). Detta har mycket stor betydelse for lavarnas metabolism aven om den ar lingsam LOUNAMAA (1956) SMITH (1960), SKYE (1965:287). Att det i vissa fall kan rora sig om stora mangder sot i luften visas fr in England. DI en officiell rapport om luftfororeningarna i England forklaras, a t t under ett i r i genomsnitt 90 000 kg sot deponeras per lim2 (= 90 g/in2 och ir). For de rokigaste distrikten i och omkring storstaderna kan siffran stiga till 450 000 kg per km2 (0,s kg/m2 och i r ) medan den i avlagsna landsortsdistrilit uppgir till 30 000 kg per km2 (30 g/m2 och ir). Rapporten galler den halvminadersperiod, som slutade den 31 mars 1955)) WEDIN (1960: 17).

Att i Stockholm, med s i minga luftfororeningskallor f r in et t s i dif- ferentierat naringsliv och tata bilism, satta e t t amne i den fororenade luften framfor nigot annat, som ar lavdodande, ter sig vanskligt. Foretagna under- sokningar von UBISCH och KILSSON (1967) visar dock a t t SO2-halterna ar mycket hoga i Stockholm. Man vet ocksi a t t tillskottet f r in bilismen ar nastan betydelselost i detta sammanhang. SO, och sot i roken frin (centrala) varme- anlaggningar inom Morbyomridets hoghusbebyggelse i Danderyd och i alldeles speciellt hog grad Nasbydalsomr5dets hoghusbebyggelse i Taby (stationerna nr 115, 116, 117, 118, 119) f i r tveklost anses som framsta orsaken till den piverkade och utarmade lavfloran darstades.

Eftersom m. el. m. linjara profiler foljdes genom undersokningsomridet, har det ej g5tt, a t t angira en narmare zonering inom de t re mest luftfororenade oinridena. Dessa t re omriden ar Stockholm (norra stadsgransen- Lill-Jansskogen), Morbyomridet i Danderyd, Nasbydal i Taby. Inom dessa omriden uppvisade lavfloran en tydlig utarmning, och minga arter var m. el. m. starkt piverkade. Likval har mycket tydliga tendenser till lavarnas kanslighet gentemot luftfororeningar framkommit. Nigon lavtom zon eller lavoken SERNANDER (1926: 160) pgtraffades ej i undersokningsomridet. Kampzon enligt SERNANDER f i r norra Stocliholms-omrgdet, Morbyomridet och Nasbydal anses vara.

Av de pitraffade lavarterna kan man ursliilja tre grupper, vilka visar ett mer eller mindre starkt samband med den fororenade luften. Grupp I. Lavarter som uthardar luftfororeningar (i mattliga mangder).

Lecanora conizaeoides (karta 10) och Lecidea scalaris (karta nr 11).

G m p p I I Lavarter som ar kansliga for luftfororeningar. Det visar sjg i a t t de uteblir inom omriden som lange utsatts for luftfororeningar och piverkas kraftigt om de haftigt blir utsatta for dylika. Alectora jubata (karta nr 2), Cetraria chlorophylla (karta nr 3), C. glauca (karta nr 4), Parmeliopsis aleurites (karta nr 13),

P. hyperopta (ej karterad), Pseudeuernia furfuracea (karta nr l5), Usnea sp. (karta nr 16).

Grupp I I I iivriga. Har kan en uppdelning i tv5 underavclelningar goras. A. Lavarter som vaxer deb-is marknara p i tradstammen. Dessa

skyddas under vintern av sno och de mikroklimatislia faktorerna kan vara gynnsamma. Cetraria pinastri (karta nr 5), Cladonia-arterna (karta nr 6), (ibland aven Hypogymnia physodes, karta nr 9 och Parmeliopsis ambigua, karta nr 14, se nedan).

B. Arter som lian p5verkas av luftfororeningar men and5 ej hor hemma i grupperna I eller 11. De Br istind a t t overleva skador inom vissa granser. Hypogymnia physodes (karta nr 9), Lepraria incana (karta nr 12), och Parmeliopsis ambigua (karta nr 14).

Av ovriga p5traffade lavarter var antalet stationer for f5 for a t t nigon relation rnellan olianslig eller kanslig for luftfororeningar skulle framkomma.

E t t forsilitigt antagande, a t t luftalgen Protococcus uiridis ar mindre p5- verkbar av luftfororeningar bor goras.

Vid upplaggningen av faltarbetet och bearbetningen av det insamlade materialet, har fil. lie. ERIK SKYG foljt mitt arbete med helhjartat intresse och stimulerande uppmuntran. Vid bestamningen av mera svArbestambara lavarter har forutom E. Skyr, aven prof. G. E. Du Rietz och doc. R. Santesson varit mig behjalpliga. AIossorna har doc. E. Sjogren artgranskat.

Genom min nuvarande chef prof. P. Nylinders valvilliga bist5nd har publicering i Studia Forestalia Suecica mojliggjorts.

Ekonomiskt bidrag till faltarbetet har erliallits fr5n Statens Naturveten- skapliga forskningsrid.

Manuskriptet har kritislit granskats av E. Skye och prof. H. Sjors. Till alla dessa och andra personer som visat verkligt intresse for min

undersokning, vill jag rikta ett varmt tack.

AHTI, T. 1965: Notes on the distribution of Lecanora conicaeoides. The Lichenologist. 3 (I) , 91-92. St Albans.

ALMBORN, 0. 1943: Lavfloran i Botaniska tradgbrden i Lund. Bot. Not. 2, 167-177. Lund.

- 1952: A kcv to the sterile corticolous crustaceous lichens occurring in South Svieden. Bot. Kot. 3, 239-263. Lund.

- ARNELL. S. 1956: Illustrated Moss Flora of Fennoscandia. CWI< Gleerup Publ. Lund.

i\la~Ao. ARNOLD, F. 1891-1901: Zur Lichenenflora von Rliinchen 1--6. Miinchen. BESCHEL, R. 1952: Flechten uncl hZosse im St. Peter-Friedhof in Salzburg. Mitt, d.

Naturwiss. Arbgem. am Haus der Natur in Salzburg. Bot. Xrbgr. 2 (1951), 44-51 Salzburg.

- 1958: Flecl~tenvcreine der Stadte, Stadtflechten und ihr \\'achstum. Ber. d. Xatur- ~ i s sensch . bled. Ver. 52, 1-158. I~lnsbruck.

DEGELIUS, G. 1961: The Lichen Flora of theBotanic Garden in Gothenburg (Sweden). Acta Horti Gotoburgensis. bledd. f. Goteb. Bot. Tradgbrd. XXI\' (2), 25-60. Goteborg.

D n RIETZ, G. E. 1945a: LichCnes. - NANNFELDT och DU RIETZ. Vilda vaxter i Norden. Mossor, lavar, svampar och alger. Stockholm.

- 194511: Om fattigbarlc- och rilibarlisamhallen. Sv. Bot. Tidsltr. 39 (I), 147-150. Uppsala. ERICHSEN, C. F. E . 1957: Flechtenflora von Nordwest-Deutschland. Stuttgart. FENTOX, A. F. 1964: Atmospheric pollution of Belfast and its relationship to the lichen

flora. Irish S a t . XIV ( lo) , 237-215. Belfast. GEIGER, R . 1950: Das Klimat der bodennahen Luftscllicht. Ein Lehrbuch dcr BIikro-

lrlimatologie. Kap. Das Stadtklima. 369-376. Braunschweig. GILBERT, 0. L. 1965: Lichens as inclicators of air pollution in the Tyne valley. Ecology

and the Inclustrial Society. 35-47. London and Beccles. HOEG, 0. A. 1934: Zur Flechtenflora von Stockholm. Nyt. Mag. for Xatnrvidensliap

B 75, 129-136. Oslo. JONES, E. \\T. 1952: Some observations on the Lichen Flora of the Tree Boles, with special

reference to the Effect of Smoke. Rcvuc Bryl. et Lichenol. X X I (1-2), 96-115. Paris.

IIERSHAW, I<. A. 1963: Lichens. - Endeavour. X X I I (86), 65-69. London. KLE~IEKT, 0 . 1956: Zur Flechtenflora des Kolner Domes. Decheniana. 109 ( I ) , 87-90.

Bonn. ~IRCSEXSTJERNA, E. 17. 1964: Stocliholn~straktens bladmossor. Stoclil~olm. LETHSAAR, L. 1963: Zur Epiphytischen Algenflora Besiedelter Gebiete. Loodusuurijate

Seltsi Aastraamat 1962. 55, 54-78. Tartu. LOUNAMAA, J. 1956: Trace elements in plants growing wild on different rocks in Finland.

A semiquantitative spectrographic survey. Ann. Bot. Soc. Zool. Bot. Yanamo. 29 (4), 1-196. Helsinki.

L V N D S T R O ~ ~ , H . 1966: Luftfororeningars inverlian p i epifytislia lavar hos barrtraden tall och gran norr om Stockholm. Opubl. ms. Stencil. Vaxtbiol. Inst. Uppsala och Skogshogsliolan. Stockholm.

~ I A G X ~ S S O N , A. H. 1929: Flora over Skandinaviens busli- och bladlavar. Stockholm. -- 1952: Key to the species of Lecidea in Scandinavia and Finland. S r . Bot. Tidskr.

46 (3-4), 313-323. Uppsala. 1Ieteorologislia Iakttagelser 1937-1961: ShIHI Arsboli 3Ieteorologi. Rlcteorologiska

Ialittagelser i Sverige. NOBERG, R. 1968: Luftfororeningars inverlian p3 epifytislta lavar i Kiipmanholmen. -

Sv. Bot. Tidskr. 62 (1). 169-196. Uppsala. ~ I o D ~ N , H. & NYBERG, A. 1966: Stocltholmsomridets lilimat. Del 1. Nederborden.

SJIHI med. ser. B. Nr 19, 1-13. SATHO, G. 1964: Flechtenentwicklung in Stadten. Drudea. 4 (I) , 33-44. Jena. NYHOLAI, E . 1956. Illustrated Moss Flora of Fennoscandia. - CWK Gleerup Puhl.

Lund. Rlalmo. NULANDER, \V. 1866: Les Lichens du Jardin du Luxembourg. Bull. Soc. Bot. France. 13,

364-371. Paris.

PETERSEN, J. B. 1915: Studier over Danslte aerofile alger. Kopenhamn. PERSSON, H. 1962: 410ssor. - URSING: Svenska vaxter i text och bild. Kryptogamer.

47-129. Stocltholm. POELT, J. 1963: Bestimmungsschliissel der hoheren Flechten von Europa. Sonderabdruclt

aus: ilfitteilungen der Botanischen Staatssamlung Miinchen. Band IV 1962. 301- 572. Weinheim.

R a o , D. \Y. & LEBLANC, B. F. 1966: Effects of sulphur dioxideonlichen algae with special reference t o chlorophyll. The Bryologist 69 (I), 69-75. Alabama.

R Y D ~ A K , J. 1953: Rozmieszczenie i ekologia porosthw nliasta Lublina. Ann. Univ. Zfariae Curie - Sklodo~vska Lublin - Polonia. Sec. C. VI I I (9), 233-356. Zusammenfassung. 348-356. Lublin.

- 1957: Wplyw malych miast na flore porost6w. CzeSC 111. Tatry. Zaltopane. -Ann. Univ. Mariae Curie - Sklodowska. Sec. C. X( i ) , 157-175. Summary 172-175. Lublin.

SALONON, H. 1914: Uber das Vorliommen und die Aufnahme einiger vichtiger Nahrsalze bei den Flechten. Jahrb. f . Wiss. Bot. Leipzig.

SAXTESSOK, R . 1962: Lavar. - URSIXG. Svenslia vaxter i text och bild. Kryptogamer. 131-205. Stocltholm.

SAUBERER, A. 1951: Die Verteilung rindenbewohnender Flechten in W e n , ein bio- klimatisches Gro~stadtproblem. Wetter und Leben. 3 (5-i), 116-121. Wen .

SERNASDER, R. 1912: Studier ofver lafvarnas biologi. I. Nitrofila lafvar. Sv. Bot. Tidslir. 6 (3), 803-883. Stocltholm.

- 1926: Stockhohns natur. Uppsala. SKYE, E. 1958: Luftfororeningarnas inverlcan pA busk- oc11 bladlavfloran liring sliiffer-

oljeverket i Narltes Kvarntorp. Sv. Bot. Tidskr. 52 (I), 133-190. Uppsala. - 1961: Epifytfloran och luftfororeningarna. Sv. Xaturvet. 1964. 327-332. Stockholm. - 1965: Botanical Indications of Air Pollution. Acta Phytogeogr. Suec. 50, 285-287.

Uppsala. - 1968: Lichens and air pollution. A study in cryptogamic epiphytes and environment

in the Stocltholm region. Acta Phytogeogr. Suec. 53. Uppsala. SJIITH, D. C. 1960: Studies in the Physiology of Lichens. 2. Absorption and utilization

of some simple organic nitrogen compounds by Peltigera polydactyla. Ann. of Bot. N. S. 21 (94), 172-185. Oxford.

TALLIS, J. H. 1964: Lichen and Atmospheric Pollution. Advancement of Science. Sept. 1964. 250-252.

TRLGIRDH, J. 1925: Biologislta sliisser. I iap. Staden och tallen. 196-204. Stocltholm. UBISCH., H . v. & SILSSOX, T. 1967: Luftfororeningsuildersokningarila i Stocltholm 1963164

och 1964/65. Nordisk Hygienisli Tidskrift. XLVIII, 13-16. Stocltholm. UGGL.~, A. 1953: Linniis Dalaresa. Iter Dalecarlicum jamte Utlandsresan. Iter ed Exteros

och Bergslagsresan Iter ad Fodinas. Svenska LinnBsallsltapet och Nordislta hluseet. S toclcholm.

~VEDIS, B. 1960: Luftens fororeningar. Sv. Naturv. 1960. 154-207. Stockholm. \\'ITTROCK, V. B. & JUEL, H. 0. 1891: Catalogus Plantarum Perennium Bienniurnque in

Horto Botanico Bergiano. 1 (3), 1-5. Stockholm.

Summary

The effect of air pollution on the epiphytic flora of conifer6 in the Stockholm region

Epiphytic flora (especially lichens) have been investigated in order to see how they respond t o air pollution. The study was restricted t o those occurring up to a height of 2.3 m from the ground, on trunks of the conifers Picea abies and Pinus siluestries. The area of investigation lies north of Stockholm (between Taby and Stockholm).

For the investigation, a main profile was laid out alongthelongitude IS0 5'E. with four shorter cross profiles (see map 1).

The mind diagrams (Fig. 1) show a slight predominance of winds from Stockholm. This means tha t polluted air is spread out over the area of investigation.

All epiphytic vegetation on the "station-trees" for which the species were determined are listed. The distribution of lichen species is discussed especially how air pollution has affected the distributions of the three lichens, H y p o - g y m n i a physodes (L.) Zopf (syn. Parmel ia physodes (L.) Ach.) Fig. 5, Par- mel iops is ambigua (Wulf) Nyl. Fig. 6, Pserzdevernia furfuracea (L.) Zopf (syn. Parmel ia furfuracea (L.) Ach.) Fig. 7.

Maps of distributions have been made for the most common epiphytes. The following abundance classes for the different species of lichens have been used.

Abundance class Description

Sparse One individual of the species to an area on the trunk (sparsam forekomst) visible naked eye. Frequent The species begins to occur regularly on the trunk and (medelgod forekomst) covers small areas. (See Fig. 2.) Abundant The species is common along the trunk and covers (rililig forekomst) continuous areas. (See Fig. 3.)

Of the lichens found, three groups may be discerned tha t a more or less close relation to the polluted air. Group I Species enduring air pollution in moderate quantities. Lecanora

conizaeoides (map lo) , Lecidea scalaris (map. 11). Group I 1 Species sensitive to air pollution. They are not found in areas

long exposed to air pollution and they are heavily affected if intensity exposed to it. Alecforia jubaia (map 2 ) , Cefrar ia chlorophylla (map 3), C . glaucu (map 4) , Parmel iops is aleurites (map 13), P . hyperopta (not map- ped), Psezrdevernia fzrrfuracea (map I s ) , Csnea sp. (map 16).

Group 111 The remainder. A subdivision into two groups mag be made. A. Species growing partly close to the ground. In the winter they are

sheltered by snow, and the microclirnatic factors may be fa- vourahle. Cefraria pinastri (map 5), the Cladonia species (map 6), sometimes also H y p o g y m n i a physodes (map 9 ) and Parmel iops i i ambigua (map 1-2). See belovi.

B. Species tha t may be affected by air pollution but never the less do not belong to groups I or 11. They can survive injures within certain limits. H y p o g y m n i a physodes ( n ~ a p 9), Lepraria irzcarza (map 12), Parnmeliopsis ambigua (map 14).

For the rest of the species found, the number of stations n-as too low to generalize about sensitivity to air pollution.

I t should be noted tha t the atmospheric algae Protococcr~s viridis is only slightly affected by air pollution.

TABELL over pktraffade epifytflora

vid varje station

9 1 0

?.a. P.S.

S t a t i o n AT 1 8

P.s.

1

1

1

1

1 Sn.

+

3

+

2

1

S t a t ior.str2.d P.S. ( S t a t i o n - t r e e s )

" p i n a s t r i

Cladonia f y l l o k l a d i e r 1 Sb.

1 1 2 1

Sb. Sb. Rh.

+ +

1 b: \I 3 2 Sb. 0-1.3 Rh.Sb.

t t +

Lecmora conizaeoides

'I p i n a s t r i

' I subfusca ko11

Leaidea s c a i a r i s 2 C-3.8

Leprzia incana t

C c k o l e c h i a micros t ic to ides

Parnel ia s u l c a t a

Z a r n i l i o p s i s a l e u r i t e s 1 ' J 1.5

Pseudevernii f w f u r a c e a 2 0-0.8

"nm1ii-a far inacea 1 V 1 .0

Usnea sp. 1

h f t a l g e r t (Mnns2her ic a lgae)

:loss? (Mosses)

Teckenforklaringar till tabellen

Stationstrad P.a.: Picen abies. P.s.: Pinus siluestris. Forsta raden 1: Sparsam forekomst; 2: Medelgod foreliomst; 3: Riklig forekomst. oPB-

verliada: utm5rlces med en parentes runt siffervardet pfi foreliomsten. DB laven vuxit A t n5got speciellt vaderstrecli pB tradet, a r det angivet; N: Nord; 0: aster; S: Soder; V: Taster.

Andra raden Rh: Rothaken. Sb: Stambasen. Har l a w n vuxit hogre upp ar det angivet i meter. Bs: Barkspringor. + : Forekoinst utan bedomning av abundansen; galler aven luftalger och mossor.

S t a t i o n ilr

Sta t ions t rSd (Sta t ion- t rees)

Ki lec to~ia *exa

'' j . ~ 3 a ~ z

Sacidia chlcmcocca

C a l i c h v i r i l e

C e t r a r k chlcropFglla

Cladonia f y l l o k l a d i e r 2 2 2 Sb. 5b. Sb.

" mnzocraea t

" f h r i a t a + t

" f l a t e l l i f c r m i s

Xypg.,Tmia ~ h y s c d e s 3 3 z 3 2 2 2

Lear.cra ccnizaeaides I! Fkls& t

" subfusca koll t

Lecidea s c i l a r l s 2 3 2

h j ~ e r o p t a 1

Pseudevernia f u r f w a c e a 2 1

R m l i ~ a fa l inacea

Usnea sp. 1 1 N B V

L u f t a l g e (Atmos?heric a lgae)

llcssa (Ycsses)

Key to abbreviations

2 2 2 Sb. Sb. Rh.

2 2 2 Sb. SJ,

Station-trees P.a.: Pieea abies. PA: P i n u s siluestris First line 1: Sparse; 2: Frequent; 3: .lbundant. itlffectedr: parentheses around value for occur-

rence. When the lichen has grown in any special quarter this is noted; N: North; E: East; S: South; \V: West.

Second line Rh: Root collar. Sb: Base of the trunk. The height to which the lichen has grown above this level is marked in metres. Bs: Bark-fissures. +: Abundance not registered; is valid also for atmospheric algae and mosses.

S t a t i o n nr 27

Sta t ions t rxd (Sta t ion- t rees) P.a.

A l e c t o r i a implexa

" jubata 1 N

Eacidia chlorccccca

C a l i c i s m v i r i d e

C e t r a r i a chlorophyl la 1 N

Clazlmia f y l l o u a d i e r 3 Sb.

" coniocraea t

" f h r i a t a

" f l a b e l l i f o m i s

K b p g p ~ i a physcdes ( 3 )

Lecmora conizaecoides

'I 2 i ~ a s t r i

" subfusca k a l l

Lecidea s c a l a r i s

" symxicta

Leprar ia i w m a t

O+wolechia m i c r a s t i c t o i d e s

P ~ m e l i a s u l c a t a

P m e l i c p s i s a l e w i t e s

hyperopta

P s e ~ C e v e r n i a fur furacea 1

? m a l i n a f a r i n a c e a

Lknea sp. 1 I . I

2 8

P.S.

1 N

1 Sb.

t

30 31

P.a. P.s.

2 N Sb.

t

2 N 2

t

+ +

1

2 N

2 11'

t t

32

P.S.

1 N 1.4

1 N 1.5

2 SD .

+

3

3 0-1

t

2 N

1 N

1 M 1.8

+

33

P.s.

( 3 )

3 S Sb.

1 h

2 1.:

+

34

P.S.

1 S 1 . 6

1 Sb.

t

3

2 S Sb.

t

1 li

2

1 N 2

+

35 3 6

P.a. P.s.

1 S 0.3

1 S 1 . 4

2 Sb.

+

( 2 ) 11 ( 2 )

t

1 N 2 N Sb. Sb.

t t

1 N 3 Sb.

Station nr 40

Stationstrad P.s. (Station-trees)

Alectoria inplexa

" jubata 1 8

Bacidia chlorccccca t

Calicium vir ide

Cetracia chlorophylla

'I glauca

" p inas t r i

Cladonia fyllokladier 2 N 6 Sb.

" coniocraea

" fimbriata

" f l abe l l i fomis

Hypgpn ia physcdes 3

L e c m r a conizaeoides

" p inas t r i

" subfcsca koll

Lecidea scalar is 3

" synnnicta

Leprwia incana t

Ochmlechia mimostictoides

P m e l i a sulcata

Pameliopsis a l e w i t e s

ambigua (1) 6

Ranalila farinacea

Usnea sp. 1 a Luftalger (Atnospheric algae)

Mossa (mosses)

+

2 3 N 1 2 s Sb. Sb. Sb. Sb.

t + t

2 3 Sb.

2 2 2 1 W 2!J 1 2 ? S O - i Sb. Bs. Es .

Station nr 5 3 54

Stationstrad ( s t a t ion- txes )

Aiectoxia iqplexa

' I j h a t a

aacidia ctlorococci

Ca l i c im v i r ide

Ce-traria chl>ro$yl:a

" glacca

" p i r a s t r i

C ladx ia fyl loUadier 2 m.

" conlocraea t

" f % r i ~ t a

" f label l i formis

Hy-xg)rmnla physode: 3 N 8 V (1) S Sb.

kcanora cor.izaeoides 2 5 1 m.Sb.

" p inas t r i

" subfusca ko l l

' ~ c i d e a sca la r i s 2 S 2 S SS .

' I s y d c t a

kpxar i a 'ncana + Cchmleshia

microstictoides

Parmelia sulcata

Parneliopsis a l e m i t e s

amhigua

'I hyperupta

Pseudwernia furfwacea

Uspea sp.

L f t a l g e r t (Atm.osgeric algae)

H s s a (Ilcsses)

t

55 56 57 5a

P.s. P.s. P.S. Y.S.

1 s 2 1 ; X . Sb.

1 1 s 2 6s. Bs.

1 I J 2 Sb. Rk. + t

64 65

P.S. P.S.

Station nr

Stationstr&3 (Station-trees)

Alectoria h l e x a

" jubat-a

Eacidia chloracocca

Calicim vir ide

Cetrapii chlorophylla

It glacca

'I p i r a s t r i

Cladonia fyllokladier

'I eoniocraea

" fimbriata

'I f l a b e l l i f o d s

I i m y r m i a physodes

k c m o r e cor.izaeoides 2 I S 3 2 1 Sb. Sb. Sb.

'I piPastTi

'I subfusca koll

h c i d e a scalaris 1 S 2 5 1 S 2 M 1 S 3 Sb. Es. Bs. Es. Bs .

" symicta

Lepraria i?ca?a

Octrclectia microst Fatoides

Pamelia s ~ l c a t a

Pameliopsis aleuri tes

a h i g ~ a

hype-ta

Pseudever~ia fwfuracea

Rmalina farinacea

Usnea sp.

Luftalger (hn3spheric algae)

Kossa (Masses)

2 Sb.

t

2 6 Bs.

Station nr 79 80 81

Stationstpad (Station-trees) P'S' ?.'.

Alectoria implexa

" jubata

Szcidia chlorocbcca

Callcium vir ide

C e t r a i a chlarophylla

" glauca

" p b a s t r i

Cla3onia f y l l ~ k l a d i ~ 2 N Rh.Sb.

'I coniocraea + ' I . f i .br iata

" f l a t e l l i f d m i s

Iiypgynnia physcdes (2) 6 ( 1 )

lecanora conizaeoides

" pinastr i

" subfusca kol?

Lecidea scalaris 3 2 N 3 Bs. .%.Sb.

" symic ta

Lepriria 5.cma

Cch-olechia nicrostictoides

? m e l i z s ,dcata

Pamelippsis aleuri tes

ambigua

Rarnalina Farhacea

Usr.ea sp.

Luftalger (Atmospheric algae)

Ncisa (?lcsses)

82 83 84 85

P.s. P.S. P.S. P . S .

1 S 1 3 2 Rh.Sb. Ph.Sb. 1 Sb.

+ +

S t a t i o n nr Stationstr&'i ( S t a t i o n - t rees)

A l e c t o r i a implexa

jubata

Bacidia chlorococca

Calicium v i r i d e

C e t r a r i a chlorophyl la

" glauca

" p i n a s t r i

Cladonia f y l l o k l a d i e r

" f l a h e l l i f o x m i s

Hypgqmnia physcdes (2) N

LecanOFa cor.izaeoides

" p i i u s t r i

'I subfusca k o l l

Lecidea s c a l a r i s 1 Sb.

" s y m i c r a

Lepmia incana

k h r a l e c h i a micros t ic to ides

P m e l i a s u i c a t a

P m e l i o p s i s a l e u r i t e s

$1 h p e m p t a

Pseudevenia furfur 'acea

I u f t a l g e r (htmos@teric + a d +

Xossa (Mosses)

1 Sb.

+

2 N 2 2 Sb. Rh.Sb. Sb.

+ + i-

2 3 1 N Sb.

100 iO1

P.a. P . s .

2 x

I. N 1.7

2N

1 S 0.8

1 I1 2 Rh.Sb. Sb.

+

1

3 N 0-1

1 Sb.

+

53

1 G 2 103

?.S. P.S.

2 N

1 N

2 2 Sh. Rh.Sb.

t +

3 3

2 0-0.5

+ +

1 8 1 1 . 7

2 3

1 N

I N 1 N 1 1 . 6

Cladonii f;.:lokli?ier 2 Sb.

'I cmiocraea t

' f i k r k t a

' f l abe l l i f an r i s

Hpcg,mia pPyscdts 3 ;:

113 114

?.a. P . s

' Sb.

t

2 1.r 6 '; ( 3 )

3 :J C 7 1

t

Station n r 118

S t a t i o m t r a (Station-trees) P.S.

Alectcria inplexa

" jubata

Eacidia chlormocca

Ca l i c im v i r ide

Cetrar ia chlorophylla

" glauca

Cladonia fyllokladier

" coniocraea

'I f&r ia t a

'I f l abe l l i fomis

Hypgymia physcdes (1)

Leoar.ora conizieoides

" p5xastri

" subfusca ko l l

Lecidea sca la r i s 1 S ' Sb.

11 hypempta

Pseudevernia f>wfuracea (1) 1.2-

Rarelira f ~ r i n a c e a

Usnea s l .

Luftalger + (Atmospheric algae)

b s s a (Mosses)

P.a. P.s. P.s. P.s. P.s. P.s. P . . P.a.

1 S

1 N 6 1 V 1.2

1 N 2 N 1 6 0.5 1.6 1V 1 1 N 1 N 1 1 1I

1.6 Sb. 1 .L :

2 2 2 V 2 2 1 1 Rh.Sb. Sb. Sb. Sb. Sb. Sb. Sb.

t t t + t t +

t t t t

1 1 3 2 v 1 2 2 Rh.Sb. Sb. Sb. Sb. Sb. 0-1

Electronic version 0 Studia Forestalia Suecica 2002 Edited by J.G.K.Flower-Ellis

luftfijroreningars inverkan pi epifytfloran hos barrtrad i

Documents