ljus i Öster #1 2013

1

Nr 1 januari 2013

SULOMAJ - BYN SOM GUD INTE GLÖMDESid 4-7

TILL UKRAINA 170 GÅNGERSid 8-10

GEORGI VINS- KRISTEN FÅNGE PÅ 70-TALETSid 12-13

HÅRDARE RELIGIONSLAGAR I UKRAINASid 14-15

2

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013ledare

är en ekumenisk mission som grundades 1903. I dag arbetar vi i östra Europa, OSS, Turkiet, Mongoliet och Kina. Ljus i Öster har Lausannedeklarationen som utgångspunkt för arbetet. Våra primära målgrupper är:– onådda folk– barn och ungdom

Ljus i Östers verksamhet och räkenskaper granskas av auktoriserad revisor och Svensk Insamlingskontroll.

Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlings-behovet blir fyllt förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ändamål.

Postadress: Hemvärnsgatan 8, 171 54 SolnaTelefon: 08-564 840 40E-post: [email protected]: www.ljusioster.se Plusgiro: 90 03 62-5Bankgiro: 900-3625Bankkonto:8327-9 14005727-4Bankgiro i Finland: 800011-70838396 (SAMPO)381000-3958 (Swedbank)Giro i Norge: 3000.16.85569Swiftadress (betalningar från utlandet): SWEDSESS IBAN: SE1280000083279140057274Org. nr: 802003-0972

Tidningen LJUS I ÖSTERISSN 0345-7265Ansvarig utgivare: Hans LindstrandRedaktör: Åke Lagere-post: [email protected]: 23 kr/spaltmm.Frivillig pren.avgift: 150 kr/årUpplaga: 14 700Tryck: Kontorsrutin AB, Örebro

Omslagsfoto: Vassilij från Sulomaj var kriminell innan han blev frälst. Nu ser till att inga farliga djur anfaller oss under båtresan. Foto: Åke Lager

Mitt i förföljelsen växer församlingarnaUnder julhelgen och mellandagarna har jag passat på att göra en tillbakablick på 2012. Vi har sannerligen inte legat på latsidan när det gäller projekt och jag är stolt över att leda ett team som lägger så mycket hjärta, kreativitet och kraft i mis-sionsarbetet.

Har insatserna från Ljus i Öster givit något resultat? Har det varit värt allt ar-bete?

I en mapp hade jag sparat ett 30-tal rapporter från nationella missionärer

som vi ger stöd till i Centralasien, som jag ännu inte hade

hunnit läsa. Jag hade inte läst långt i rappor-terna innan det slog mig att de här måste vara de modigaste personer vi har kontakt med. Det är nästan som att läsa fortsättning-en på Apostla-gärningarna!

Vid åtskillliga tillfällen har Ljus

i Öster lyft fram de förföljda kristnas

situation. Jag kan nästan känna mig tja-

tig när jag skriver om det förtryck som våra tros-syskon i Centralasien har att möta, dagligen! Ofta känner jag en stark in-

dignation över att de trakasseras, förföljs, förlöjligas och på alla sätt marginaliseras av stater och myndigheter som inte kan stava till mänskliga rättigheter. Kristna kan också räkna med att få familjen, släkten och grannarna emot sig.

Men det stannar inte bara vid att de be-finner sig i en svår situation, de tar också vara på de tillfällen de får. Många finner vägen till Kristus trots svårast tänkbara förhållanden. I läsningen av de senaste rapporterna märks det tydligt att försam-lingarna verkar fungera som starka mag-neter. Även om de pressas av myndighe-ter och det omkringliggande samhället så kommer människor ändå inom hörhåll och får för första gången i sina liv möta evang-eliet om Jesus Kristus som enda vägen till Gud! Flera av dem som sänt rapporter kan vittna om många nya troende, helanden och otroliga bönesvar. En pastor skriver att människor tar emot Jesus när de får upp-leva och se Gudsrikets väldiga kraft!

De direkta förföljelserna kan vara olika från tid till tid. I Centralasien dömer man för närvarande sällan kristna till fängelse. Strategin verkar vara att utdöma böter, som väl är betydligt mer lönsamt. Jag har läst flera rapporter från nationella missio-närer som specificerar antalet bötesstraff och belopp.

Man kan trakassera kristna församlingar på många olika sätt. Kristna tas ofta in till förhör hos den lokala polisen. Man riktar in sig på en familj i ledande ställning, och även barnen kallas in för enskilda förhör.

3

””De måste vara bland de modigaste personer vi har kontakt med. Det är nästan som att läsa fortsättningen på Apostlagärningarna!”

Hans LindstrandMissionsföreståndare

januari 2013 l Ljus i Öster nr 1

[email protected]

I DETTA NUMMER

Ny religionslag i Ukraina

- sid 14-15I skytteltrafik till Ukraina - sid 8-9Keterna överlever med Guds hjälp

- sid 4-7

Mitt i förföljelsen växer församlingarnaMan försöker få barnen att avsvära sig den kristna tron genom hot av olika slag. Det är klart att församlingarna påverkas och fram-för allt blir medlemmar rädda för att gå på gemensamma möten. Från olika håll kommer vittnesbörd om att lokal milis patrullerar och gör nedslag i enskilda kristnas hem.

I flera länder i Centralasien kräver lagarna att en församling ska vara registrerad. Men i praktiken är det i stort sett omöjligt att klara registreringskraven eller att få igenom sin an-sökan. Församlingarnas verksamhet klassas då som illegal även om det är myndigheterna som genom sitt agerande tvingat fram dagens situation. Inte undra på att man kan känna il-ska och förtvivlan.

På en del platser kan man endast träffas en eller två gånger i månaden som församling. Allt församlingsliv måste ske i smågrupper och inte sällan nattetid. Samlingar kan ske på olika typer av platser som skulle betraktas som gan-ska okonventionella för oss.

”Trots alla förföljelser kallar Gud hela tiden människor till sig”, skriver en missionär i sin rapport!

Trots förföljelserna gör kristna församlingar omfattande sociala insatser. Ibland ser lokala myndigheter positivt på detta – ibland inte. Jag blev rörd av att läsa en speciell rapport. Rap-porttören berättar att de i sin region identifie-rat en särskild minoritetsgrupp som inte kunde sända sina barn till skolan. De var helt enkelt för fattiga.

Pastorn och församlingarna i regionen star-tade en insamling som ledde till att ett 30-tal

barn ur den folkgruppen nu kan gå i grundskola. Församlingarna har tagit det som sitt ansvar att barnen ska få nödvändig utbildning.

Man rapporterar om rehab-arbeten för att hjälpa missbrukare till ett värdigt liv. Några församlingar har satsat på själavård i sin stad och många människor kommer med sina olika själsliga plågor för att få hjälp. Jag kan också se att det är vanligt att församlingar ägnar sig åt ren humanitär verksamhet. Det finns människor som saknar både mat och kläder i dagens Cen-tralasien.

Det finns många, många vittnesbörd om att människor söker sig till församlingarna för att få hjälp med förbön för dagliga problem, inte minst för relationsproblem. Många älskar helt enkelt att få höra vittnesbördet om Jesus Kristus och verkar ha förberetts att ta emot tron. Många förböner och bönesvar leder till omvändelser. Gud är sannerligen på gång i Centralsien!

Jag tänker med stor tacksamhet på alla före-bedjare och givare. Det är ni som gör det möjligt för Ljus i Öster att satsa på bland annat Central-asien. Vi vill tacka er alla som ställer era medel och förböner till förfogande. Ett riktigt Gott Nytt År till er alla!

Med varma hälsningar och önskan om Guds Välsignelse

4

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013sibirien

Byn som Gud inte glömdeEfter katastrofen fick byn Sulomaj nytt liv

Vårfloden 2001 höll på att bli den sista för den lilla sibiriska byn Sulomaj. Vattnet steg sju meter högre än normalt. Isblock stora som flervåningshus kom farande och på några timmar hade de flesta hus i Sulomaj krossats, men lyckligtvis klarade sig alla människor.

Tack vare hjälp från Norden fick byn nytt liv igen, och är nu en av de finaste i Sibirien.

Sulomaj efter vårfloden 2001. Foto: Valentin Kazerski

Eigil Nansens gata i Sulomaj, med bönhuset längst bort.

5


Byn som Gud inte glömdeEfter katastrofen fick byn Sulomaj nytt liv

Blankslitet däck på flygplanet till Bor.

Det ordnas inga bekväma sällskapsresor till Sulomaj. Att resa dit är strapatsrikt. Från mil-jonstaden Krasnojarsk flyger man till lilla Bor med drygt 2 000 invånare, beläget över 100 mil norrut vid Jenisej-floden. Därefter blir det båt-transport till Sulomaj. Här uppe i vildmarken finns det inga vägar. Båt på sommaren, snösko-ter på den islagda floden på vintern eller möjli-gen helikopter är det som gäller.

Jag får mina första fjärilar i magen när jag ser flygplanet som ska ta oss till Bor. Bolaget heter Kras Aero. Som om det inte vore nog är det ena däcket på landningsstället fullständigt blank-slitet. Planet är mörkt och trångt, bakre halvan är lastutrymme för allehanda förnödenheter till detta väglösa land. Jag påminns om de sista ord en vänlig arbetskamrat yttrade innan Mika Ko-sonen och jag skulle resa: ”Av det bolagets flyg-plan brukar vart tionde störta.”

Trots allt landar vi tryggt på den lilla flyg-platsen i Bor. Vi inkvarteras i det lilla bönhu-set, som också invaderas av ett stort team tysk-ryska pingstvänner. De har varit i en annan by och evangeliserat och nu ska de också resa till Sulomaj.

”Vi måste komma iväg tidigt, för det tar tre-fyra timmar till Sulomaj. Uppstigning klockan 6.00 i morgon!” säger teamledaren.

När vi vaknar hänger snön i luften för att se-nare övergå i ett dagslångt duggregn. Det blir

som vanligt när man är ute med ett team. Först ”vänta, vänta, vänta” och så plötsligt ”nu måste ni skynda er!” Klockan blir 10.30 innan vi har packat förnödenheter och folk i de båda små grunda träbåtarna.

Det är trångt, avståndet från relingen till vat-tenytan är bara någon decimeter och ordern är ”sitt still!”. Vi börjar med att åka rakt över den kilometerbreda Jenisej. Innan vi kommit över till andra stranden lägger motorn av. Efter någon minut lyckas emellertid båtföraren Vassilij få ➤

6

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013sibirienigång den igen. Efter ytterligare någon kilometer har vi kommit in i bifloden som i översättning heter ”Steniga Tunguska”. Det dröjer inte länge innan dess namn besannas. Vi stöter emot en stor sten och hela den ranka farkosten är på väg att tippa runt – och flytvästar har man inte ens sett på vykort i Sibirien.

I samma stund som vi håller på att kvävas av hjärtat i halsgropen tippar båten tillbaka och alla drar en lättnadens suck. Efter ytterligare några kilometer och ännu ett motorstopp styr Vassi-lij in till stranden. Under en presenning i fören plockar han fram en reservmotor. Den gamla plockas bort och göms bakom ett buskage för att hämtas upp på tillbakaresan.

Sedan går färden ganska smärtfritt, även om det går långsamt. När vi tillryggalagt två-tre av de 7,5 milen kommer två mindre motorbåtar av plåt och möter oss. Damerna i sällskapet får flytta över till dem och snart försvinner de i fjär-ran.

Nu kan vi som är kvar i träbåtarna i alla fall röra oss lite och efter någon timma styr vi in mot stranden för matrast. Vassilij tar fram geväret för att vara beredd om det skulle dyka upp något hotfullt vilddjur. Vi fortsätter och efter ytterligare en rast, då vi gör upp eld för att värma oss, når vi fram till Sulomaj – efter sju timmar!

Efter lite mat i all hast i bönhuset är det dags för möte i det illgula kulturhuset. 30-40 perso-ner av byns 200 invånare infinner sig, bland dem en hel del barn som har söndagsskola i ett eget rum.

– Låt oss be om beskydd för alla jägare så att de slipper attackeras av björnar, säger mötesle-daren och jag förstår att jag är förflyttad till en helt annan värld.

Vi får bo hemma hos en familj där den 15-årige sonen är pälsjägare.

– Jag gick i skolan i fem år, men sedan dess har jag varit jägare. Jag och en kamrat bor flera veckor i sträck i en koja ute i taigan och jagar sobel. När vi fått ihop tillräckligt med skinn åker vi hem och säljer dem och sedan bär det ut i skogen igen, berättar han.

– Det gäller att vara på sin vakt om det dyker upp en björn. Även om vi inte jagar dem har jag tvingats skjuta ett par stycken. Det är ”vi eller den”, så man får inte tveka, säger han.

Jag förstår att mötesledaren Vitali Kolomiets är ”kulturellt anpassad” även om han är ukrai-nare.

Han flyttade till Krasnojarsk på 1990-talet och fick en vision för alla de små byar, ofta med minoritetsfolk, som fanns utmed Jenisej och dess bifloder hundratals mil norr om Krasnojarsk. Han startade ”Sibiriska Kristna Barmhärtighets-missionen” som sände ut team och pionjärmis-sionärer till flera av byarna.

En av dem var Sulomaj, så när byn 2001

Trångt och kallt under sju timmar med båt till Sulomaj.

Vitali Kolomiets har fått en stor fisk av en bybo.

En äldre kvinna som Vitali stannar och pratar med.

Barnen är keternas framtid.

7


drabbades av en naturkatastrof var det naturligt att vända sig till ”Barmhärtig-hetsmissionen”.

– En ispropp nedströms gjorde att floden svämmade över. Vattnet steg sju meter högre än normalt. Isblock stora som flervåningshus kom farande och på några timmar hade de flesta hus i Su-lomaj krossats. Bara några stycken som byggts lite högre upp klarade sig, men lyckligtvis omkom inga människor, be-rättar Vitali.

Eftersom Vitali hade kontakt med Ljus i Öster, som bland annat varit där med ett sommarteam, hörde han av sig.

– Tillsammans med andra organisa-tioner ställde vi upp så att de kunde få en första helikopterlast med nödhjälp, berättar Rauli Lehtonen, ansvarig för Ljus i Östers missionsavdelning.

– Det var ju bara början. Myndighe-terna var inte till så mycket hjälp. Det var regionala val och vad spelade då rösterna från 200 keter i Sulomaj för roll, säger Vitali när vi vandrar runt i det som nu återstår av den gamla byn.

Efter en riktigt lerig uppförsbacke kommer vi upp till den nya byn, som är resultatet av den hjälp man fick från bland annat Ljus i Öster. Där har nya Sulomaj byggts upp högt ovan floden, med ganska identiska tvåfamiljshus ut-med ett rutmönster av gator, nåja, grus-vägar.

Hade myndigheterna fått bestämma hade man nog flyttat befolkningen till Krasnojarsk och så hade byn dött ut. Men folket vägrade, det var här de var födda och hade levt hela sina liv. Det var här de hade sina fiskevatten och jakt-marker. De vädjade till Vitali om hjälp.

En kvinna från norska pingströrelsen reste dit i samband med att man gjorde en stor insamling för de nödställda. Då fick hon höra talas om den norske polar-forskaren, diplomaten och fredsprisvin-naren Fridtjof Nansen. Han hade redan 1913 seglat genom Norra Ishavet och upp på Jenisej och vidare på ”Steniga Tunguska” till Sulomaj.

– När hon kom hem sökte hon upp barnbarnet Eigil Nansen. Det visade sig att Nansenstiftelsen kunde ställa upp med större delen av de medel som be-hövdes för att bygga upp Sulomaj igen. Så när de första husen invigdes två år efter katastrofen fanns Eigil Nansen på plats, och gatan högst upp i byn, där bönhuset ligger, bär hans namn, fortsät-ter Vitali.

Ljus i Öster och en rad andra norska, finska och ryska organisationer bidrog också till återuppbyggnaden.

Det tar en stund att promenera runt i byn, även om den inte är stor. Alla känner Vitali och stannar och pratar en stund. En man kommer till och med och ger honom en stor, frusen fisk. Den blir till mat för hela teamet i bönhuset.

Virket till husen hämtade man i sko-gen, men annat byggmaterial fick trans-porteras hit via floden. Man byggde hus med en tvårumslägenhet i varje ände. Husen ser utvändigt enkla ut, de har inte rinnande vatten och behoven klarar man av på utedasset, men invändigt är åtminstone det hus vi bor i riktigt fint. Köket ser ut som hemma i Sverige med en elspis, stor kyl och frys, mikrovågs-ugn med mera. I båda rummen finns det teve-apparater och utvändigt sitter en parabolantenn. En centralpanna mitt i lägenheten gör att det är varmt och gott – och det kan nog behövas när det blir 40 minus-grader utomhus på vintern.

Från att tidigare ha varit en by

utan framtidshopp, där alkoholen flöda-de, har den blivit en av de finaste byarna i Evenkien. Under vår vistelse där ser vi inte en enda berusad person.

– Församlingen har i dag 15 medlem-mar och ungefär lika många barn i sön-dagsskolan, berättar Vladimir Kulik, en av tre i församlingens ledarskap.

– Fler än så är troende och kommer på möten, men det är ett stort steg att döpa sig och gå med i församlingen.

Med tanke på att byn har omkring 200 invånare blir det en högre procentandel troende än på de flesta orter i Sverige.

Vladimir har ketiskt blod i sina ådror, liksom 90 procent av invånarna. Vla-dimirs pappa var emellertid ukrainare. Han var geolog och flyttade hit, gifte sig med en ket-kvinna och stannade kvar.

– Min väg till tro var lång. Den bör-jade egentligen redan 2000 när några baptister var här. Jag kände hur den Helige Ande manade mig, men då blev det inte av. Min fru kom till tro 2006 och året därefter var det min tur, berättar Vladimir.

Planen är att vi ska lämna Sulomaj med tur-helikoptern som går mellan by-arna två gånger i veckan. Vi får ett sam-tal från Bajkit, omkring 30 mil bort, där den ska starta. På grund av vädret kan den inte lyfta. Vi ska få nytt besked om en timma.

När man två gånger skjutit upp star-ten får vi beskedet att den inte kan lyfta alls. Det blir till att ta båten tillbaka till Bor, men den här gången får vi åka i en liten plåtbåt. Det blåser kraftigt och bå-ten studsar stundtals fram. Nu förstår jag varför motocrossåkare har njurbälte. Ibland tror jag att vartenda inre organ har skakat loss.

Men det tar bara omkring tre timmar, och flygplanet som sedan tar oss till-baka från Bor till Krasnojarsk är riktigt modernt. n

TEXT och FOTO: ÅKE LAGER

Valdimir Kulik, församlingsledare i Sulomaj.

Jevgenij, 15årig pälsjägare.

8

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013hasse arvidsson

I sin bok ”Synen” förutspår David Wilkerson redan 1974 att öst skulle öppnas upp för evangeliet under en kortare tid, för att sedan stängas igen. De orden var startpunkten för Hasse Arvidssons närmare 170 resor till öst, framförallt Ukraina. Att han nu fyllt 65 och slutat på Ljus i Öster betyder inte att han har gjort sin sista resa.

– Det började med att vi i en bönegrupp läste David Wilkersons bok ”Synen”. Där skri-ver han om en tillfällig öppning i öst under en kortare tid. När jag kom hem ringde jag min sångarbroder Hans Andersson och sa: ”Slå upp sidan 80 och 81 i Synen”, berättar Hasse Arvidsson.

– Vi frågade oss: ”Var det den här tiden han menade? Vi hade just sett Berlinmuren falla och nu fanns det öppningar. Skulle vi göra nå-got nu?”

Det här var 1990 och just då hade ”Bröder-na Hasse” en mötesserie i småländska Klevs-hult. På ett möte berättade de om det de läst i ”Synen” och frågade om mötesdeltagarna i Klevshult ville vara med.

– Trots att det var bankstrejk kom det in 47 000 kronor i kollekt. Det skulle gå till bib-lar i öst. Vi hade också ett närradioprogram i Värnamo där vi samlade in ytterligare 3 000 kronor och jag ringde upp Wilgot Fritzon mitt i sändning för att berätta om våra kollekter, fortsätter Hasse Arvidsson.

Hasse visste inte att Wilgot Fritzon precis hade slutat som missionsföreståndare på Ljus i Öster (som då hette Slaviska Missionen), men han lotsades vidare till Rauli Lehtonen och Stig Lindberg på kontoret.

Hasse Arvidsson har gjort 170 resor till östDet började med David Wilkersons bok ”Synen”

9


””Vid gränspassager är det ju ofta långa köer. Där har jag delat ut mycket litteratur till väntande chaufförer.”

➤

– Vi fick en adress i Kiev av dem, och så köpte vi ryska biblar för kollekten. Vi fyllde en folkvagnsbuss med biblar och sjukvårdsut-rustning och den 19 maj 1990 startade vi vår första resa.

När de sett glädjen över leveransen i Ukrai-na och körde hem var de så glada i hågen att de gasade på lite för mycket och fick böta un-gefär en svensk tia.

– Var det här en engångsföreteelse, eller skulle vi fortsätta med resor? Svaret gav sig självt när Rauli Lehtonen ringde och sa: ”De har ingen mat i Ukraina. Kan du köra dit en hjälpsändning som Ljus i Öster bekostar?”

Sedan var Hasse Arvidsson igång. Ljus i Ös-ter fick Sida-pengar för nödhjälp till Ukraina, Estland, Moldavien och Albanien och Hasse gjorde ett tiotal körningar till både Estland och Moldavien förutom till Ukraina.

– I Ukraina kom en församling i Rivne och berättade att de skulle ordna sommarläger för 1 000 barn och undrade om vi kunde hjälpa till med mat. Med stöd från Erikshjälpen ordnade vi det och sedan kom jag under sex-sju år att köra förnödenheter till lägret varje sommar. Till jularna körde vi julklappar till ett fängelse med 200 unga pojkar.

Så har det fortsatt. Hasse har tappat den ex-akta räkningen men tror att han närmar sig 170 resor nu. Många av Hasses goda vänner har följt med på resorna. En av de flitigaste är Carl-Erik Bertilsson, men även Hans Anders-son, den andra halvan av ”Bröderna Hasse”, har varit med ett 25-tal gånger.

– En gång besökte vi Gammelsvenskby i Ukraina, där vi träffade några personer som fortfarande talade svenska. Men som frikyrk-

liga fick vi inte sjunga gamla läsarsånger i byns kyrka, utan blev hänvisade till puben på andra sidan gatan där vi hade en sångstund, berät-tar Hasse.

– Det har alltid funnits litteratur i bagaget. Vi har låtit trycka litteratur i Ukraina som jag sedan har distribuerat till församlingar och lä-gergårdar. ”Jesus, barnens vän” och ”Munken och Kulan” är två böcker som tryckts och de-lats ut i ganska stora upplagor. Totalt har jag nog distribuerat en miljon biblar, böcker och tidningar genom åren.

– Vid gränspassager är det ju ofta långa köer. Där har jag delat ut mycket litteratur till väntande chaufförer. De har ju inget annat att göra och börjar alltid läsa med en gång. Där är det ingen som slänger en kristen bok eller tidning.

Under drygt 20 års resande har Hasse Ar-vidsson naturligtvis varit med om mycket och också skaffat sig en hel del erfarenhet av hur man enklast tar sig fram. Att kalla sig ”huma-nitär diplomat” och visa ett papper från den ukrainska ambassaden i Stockholm har kortat många väntetider. Och att dela ut litteratur och till och med Ljus i Öster-pennor har också gett favör många gånger.

– En gång hade jag en ganska stor summa pengar på mig som skulle till ett kyrkbygge. I tullen frågade den kvinnliga tjänstemannen mig om jag hade valuta med mig. Då svarade

T v: Avlastning av nödhjälp i Ukraina.Nedan: Hasse Arvidsson (t h) och Per Andersson från Ljus i Öster tillsammans med romska barn i Ukraina.

10

hasse arvidsson Ljus i Öster nr 1 l januari 2013

➤ Än så länge är möjligheten att hjälpa öppen, men utvecklingen går åt det håll Wilkerson be-skriver i ”Synen”. I dag är det nästan omöjligt att köra hjälpsändningar till Ryssland, och i Ukraina har det blivit allt fler regler som för-svårar det hela. I Ryssland har religionsfriheten börjat naggas i kanten och Ukrainas president Janukovitj har nyligen undertecknat liknande religionslagar.

– Att jag blivit pensionär och slutat på Ljus i Öster, där jag även har sålt annonser till tid-ningen, kommer inte att förändra så mycket. Så länge det finns en möjlighet vill jag fortsätta att resa till Ukraina med förnödenheter och lit-teratur.

”Bröderna Hasse”, där nu både Hasse Arvids-son och Hans Andersson uppnått pensionsål-dern, är kanske mer aktiva än någonsin. De reser runt och har möten i södra Sverige och samlar in pengar till Ukraina.

– Vi sjöng tillsammans första gången 1966. Sedan dess har vi sjungit tillsammans, först i Evangelieteamet och nu som ”Bröderna Has-se”. Vi har gjort två skivor med Evangelietea-met och två med ”Bröderna Hasse”. Evangelie-teamets första skiva sålde mellan 15 000 och 20 000 ex. Det var andra tider på 1960-talet, säger Hasse Arvidsson.

Under åren har de rest en hel del tillsam-mans med predikanten Hilding Fagerberg. Nu-mera bjuder ”Bröderna Hasse” på ”Hilding-program” där de sjunger och berättar historier om denne originelle predikant.

Hilding Fagerberg var lite av en äventyrare och körde bil till Israel, Turkiet och Ryssland. Men med nästan 170 resor i öst får man nog säga att även Hasse Arvidsson platsar i den kategorin. n

TEXT: ÅKE LAGER FOTO: ÅKE LAGER och PER ANDERSSON

jag i stället: ”Jag har det som är värt mer än pengar. Jag har en present till dig” och gav henne en barnbibel. Hon blev överlycklig och frågade inte mer om valutan utan jag kunde åka vidare. Man vet ju aldrig vad som kan hända om någon vet att jag reser ute på den ukrainska landsbygden med en massa pengar i bilen.

Hasse kan berätta många dråpliga episoder från sina resor.

– När jag skulle passera gränsen en juldag var det ganska öde, men jag hittade en tull-tjänsteman som var bakfull efter firandet och satt och halvsov. Jag fick sätta en stämpel i hans hand och trycka till på mina papper. Se-dan kunde jag fortsätta.

– En annan gång åkte jag med en ukrainsk chaufför och satt och slumrade. Plötsligt vak-nade jag av att han ryckte till i ratten. Då fick jag se att han höll på att brygga kaffe på golvet i lastbilen samtidigt som han körde i 100 km/tim.

Under de drygt 20 år som Hasse regelbun-det har rest till Ukraina har han sett landet förändras.

– Framförallt i städerna har det ju utveck-lats, men på landsbygden är det fortfarande kon som ska middagsmjölkas och herden som vaktar sin hjord. Men i dag finns det varor i bu-tikerna och mackar där man kan tanka bensin. De första åren var det inte lätt, då fick man ta hjälp av lokala tusenkonstnärer för att ta sig fram. Vi har nog kört på bensin som stulits från gemensamma kolchoser, men vi har inte stulit den själva utan betalt för den.

Trots utvecklingen möter Hasse fortfarande folk som ständigt frågar om hjälp.

– Det är lätt att lova ute på plats när man ser behoven, men jag brukar svara: ”Om det finns en möjlighet ska jag hjälpa er.”

Hans Andersson och Hasse Arvidsson bildar sånggruppen ”Bröderna Hasse” som samlat in mycket pengar till Ukraina.

11

januari 2013 l Ljus i Öster nr 1 litteratur

– När folk får veta vad buddhismen verkligen lär och jämför det med kristen tro blir valet inte så svårt, säger Gertrud Storsjö.

Den forna Ljus i Östermedarbetaren är aktuell med en ny bok med titeln ”Buddha eller Kristus?” utgiven på XP Media.

Gertrud Storsjö är pensionär, men lika aktiv som någonsin. När jag intervjuar henne har hon kvällen innan kommit hem från en dryg vecka i det buddhistiska Burjatien i Sibirien, där hon undervisat på en missionsbibelskola. Innan sin pension var Gertrud Storsjö anställd på Ljus i Öster i 33 år.

–Det var då jag kom i kontakt med de öst-erländska religionerna. 1974 gjorde jag min första resa i Sydostasien och den kom att föl-jas av många fler. 1981 upplevde jag en kallelse till Bhutan, men det tog 23 år innan jag kunde komma in i landet.

Vid resor till norra Indien, Nepal och delar av Ryssland kom hon i kontakt med tibetanbudd-hister och då började hon försöka sätta sig in vad deras tro verkligen handlade om. Hon be-sökte också den ryska delrepubliken Kalmuck-ien, den enda buddhistiska republiken i Europa.

Genom kontakter med andra som också stu-derade buddhismen, t ex Johannes Aagard vid Dialogcentret i Danmark och Elsie Lundeborg på Johannelund i Uppsala, fick hon mer och mer insikt.

När Dalai Lama 1988 kom till Sverige för att inviga ett ”fredsmonument” och kyrkorna väl-signade det hela blev Gertrud aktivist.

– Jag blev så förtvivlad över den okunnighet som fanns. Det var en buddhistisk stupa han

invigde, och tibetanbuddhismen är långtifrån någon fridsam religion. Då började jag skriva, debattera och undervisa om tibetanbuddhism.

Den okunnigheten tycks finnas kvar än idag. Mindfulness smyger sig in kyrkorna och det senaste exemplet är kanske att Skolverket inte anser att yoga i skolan har någon religiös bak-grund.

– Okunnigheten finns även hos dem som sä-ger sig vara buddhister. De har sällan någon dju-pare kunskap om sin egen religion. Det är för-resten detsamma med muslimer, de har sällan läst Koranen. När bibelläsandet sjunker bland frikyrkofolket i Sverige finns risken att samma sak kan hända här.

– När jag i Kalmuckien berättade om budd-hismen och jämförde med kristen tro, sa en av eleverna plötsligt: ”Tack gode Gud att jag bli-vit kristen!” Det var likadant med mongoler och burjater på missionsbibelskolan jag just un-dervisade på. De visste inte heller mycket om den buddhism de sagt sig höra till innan de blev kristna.

I boken beskriver Gertrud Storsjö den religion som ligger bakom yoga, mindfulness och andra österländska företeelser som man okritiskt tar sig an i vårt land. Men hon nöjer sig inte med att varna, bokens stora förtjänst är att hon också pekar på att det många söker i österländska re-ligioner redan finns i kristen tro – dessutom på ett ännu fullödigare sätt. De livsberättelser som kryddar bokens faktainnehåll pekar också tyd-ligt på detta.

I samband med att boken har kommit ut har Gertrud fått en rad kallelser. Precis innan hon åkte till Burjatien hade hon en seminariedag i Linköping, och i januari är hon uppbokad varje helg. Hon ska också intervjuas på Kanal 10 och i sommar ska hon ha ett seminarium på OAS-mötet i Kungsbacka. n


Ny bok av Gertrud Storsjö

Boken är utgiven av XP Medias förlag; www. xpmedia.org, tel:08-741 26 01 eller e-post: [email protected]

Gertrud Storsjö möter blivande buddhistmunkar.

12

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013ljus i öster 110 år

1101903-2013

LJUS I ÖSTER

I juni 1977 hölls ett möte i Belgrad som skulle granska Helsingforsavtalet, som 35 länder slutit några år tidigare. Avtalet handlade bland annat om respekt för mänskliga rättigheter och grund-läggande friheter, inklusive frihet för tankar, samvete, religion eller tro. Inför mötet arbetade Slaviska Missionen (som Ljus i Öster hette då) hårt för att skapa uppmärksamhet om Georgi Vins fall.

Man arrangerade en namninsamling för ett upprop som publicerades i annonser i flera tid-ningar. Utöver att man vädjade till Ljus i Östers läsare att skriva under skickade man också brev

till 600 inflytelserika svenskar med vädjan om att de också skulle underteckna uppropet. Resultatet blev att omkring 3 000 personer undertecknade uppropet, bland dem fanns Lars Gyllensten, Olof Buckard, Åke Kastlund, Andres Küng, Morton Narrowe, Kåre Nyblom, Bertil Ohlin, Torgny Se-gerstedt, Alf Svensson, Bo Setterlind, Berit Gullberg och Sverre Larsson.

Uppropet började: ”Inför granskningen av Helsingforsavtalet i sommar i Belgrad vädjar vi till Er, partiordförande Leonid Brezjnev, att frige baptistpastor Georgi Vins från fånglägret i Jakutsk.” Det avslutades sedan med: ”Vi, som undertecknat detta brev, känner oss oroliga inför en utveckling i Sovjetunionen där man undertecknar internatio-nella avtal om mänskliga rättigheter och samtidigt fängslar och förföljer dem som vill utöva dessa rättigheter.”

Georgi Vins föddes i Fjärran Östern i Ryssland 1928. Hans pappa var en amerikansk medbor-gare av rysk börd som flyttat dit som missionär. Två år efter sonens födelse arresterades pappan,

Georgi Vins

En av de mestuppmärksammade

kristna fångarnaunder Sovjettiden

På 1970talet satt många kristna fängslade i Sovjetunionen för sin tros skull. Den kanske mest kände av dem alla var Georgi Vins. Hans fall uppmärksammades på många håll i utlandet och till sist blev den internationella pressen så stor att han blev fri. I april 1979 ingick han i en grupp dissidenter som utväxlades i USA mot två ryska spioner.

I Stockholm demonstrerade man för Georgi Vins utanför den sovjetiska resebyrån och flygbolaget Aeroflot.

13


Jag vill vara med i FFF och stödja förföljda kristna ge-nom förbön och kanske även praktiskt handlande. Sänd mig information när FFF kommit igång.

Namn och postadress: (TEXTA TYDLIGT!)

.............................................................................................

.............................................................................................

.............................................................................................

q Via post q Via e-post: ...........................................................

Ljus i Öster

Svarspost

Kundnr: 20188626

171 08 Solna

Frankeras ej.Mottagaren

betalar portot.

frisläpptes efter tre år och arresterades åter två år senare. Det var det sista Georgi såg av sin pappa.

Efter Andra världskriget flyttade hans mamma Lydia med familjen till Kiev, där de gick med i baptistkyrkan. När myndigheterna 1959 införde nya regler som ytterligare begränsade den lilla frihet församlingen haft opponerade han sig mot sin pastor som gått med på kontrollen. Det slu-tade med att Georgi Vins och en grupp bröt sig ur församlingen och började med egna möten i skogarna.

När andra liknande grupper från olika håll i Sovjetunionen formade ”reformbaptisterna” valdes Georgi Vins till generalsekreterare. Han arresterades och dömdes första gången 1969 till tre års fängelse. 1974 arresterades han igen och

dömdes då till tio års straffarbete och skickades till fångläger i det kylslagna Jakutien.

1979 fördes han emellertid tillsammans med fyra andra dissidenter i all hast till New York där de utväxlades mot två sovjetiska spioner. Hans sovjetiska medborgarskap annullerades. Sex veckor senare kom resten av hans familj och de bosatte sig i Elkhart, Indiana.

Mikhail Gorbatjov återgav honom sitt sovje-tiska medborgarskap 1990 och han tilläts åter att besöka sitt hemland. Han gjorde åtskilliga predikoresor till Ryssland och Ukraina. 1995 fick han tillgång till sin fars fil på KGB-högkvartet och kunde då konstatera att pappan avrättats redan 1936. Georgi Vins dog 1998 efter att ha fått en hjärntumör. n

TEXT: ÅKE LAGER

Nu är läget på väg att bli likadant - därför drar vi igång FFF (Frihet för förföljda) i vår. Vill du vara med?

””1995 fick han tillgång till sin fars fil på KGBhögkvartet och kunde då konstatera att pappan avrättats redan 1936.”

Georgi Vins tillsammans med sin fru och sin mamma.

14

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013ukraina

– Att president Viktor Janukovitj undertecknat lagförslaget, som togs fram redan före parla-mentsvalen, kan i förlängningen leda till att bland annat utlänningarnas verksamhet i lan-det kommer att försvåras, liksom möjligheterna att ta emot bistånd och hjälp utifrån, säger Pa-notjko.

Enligt Panotjko är alla kristna samfund och muslimska organisationer emot planerna. Den 25 oktober överlämnade de religiösa organi-sationerna ett dokument till presidenten med en vädjan om att stoppa lagförslaget med sitt veto.

Under parlamentsvalen deltog Pingstunio-nens 1 500 församlingar i en speciell förböns-kampanj för hemlandet Ukraina. De kristna bad om att myndigheternas öppenhet till försam-

Bibelåret firat, men nu väntar tuffare tiderNy lag begränsar religionsfriheten i Ukraina

Under 2012 firade 1 700 olika orter 450årsjubileet av den första ukrainska Bibelns utgivning. Nya politiska strömningar och en ny religionslag gör dock att framtiden ser osäker ut.

Under förra året antogs en ny religionslag i Ukraina, som president Janukovitj undertecknade strax före jul. Den nya lagen kommer att öka kontrollen av landets kyrkor. Det finns även en oro för att registeringen av församlingar och verksamhet utanför kyrkans väggar skulle komma att försvåras.

– I praktiken betyder förändringarna att lagarna anpassas till de ryska, konstaterar pingstledaren Michail Panotjko, som också är ordförande för Kyrkornas råd.

Ukrainas religiösa råd tillsammans med förre presidenten Justjenko. Pingstledare Panotjko längst till höger.

15


lingarnas verksamhet skulle fortsätta och att resultaten från de ukrainska valen inte skulle försvåra evangelisationen i landet.

Trots hotbilderna verkar det som om intres-set för andliga frågor ökar i samhället och att man inte är lika reserverade mot protestan-terna, som i många andra länder i forna Sov-jetunionen. Detta syns både i det överraskande valet av pingstledaren Panotjko till ordförande för Kyrkornas råd – i ett land med ortodox ma-joritet – samt att pingstledaren fick vara med och utföra välsignelseakten vid den förra pre-sidenten Viktor Jusjtjenkos tjänstetillsättning.

Det är inte heller vanligt att landets premi-ärminister besöker Pingstunionens huvudkon-tor, vilket skedde när den förra ministern Julia Timosjenko fortfarande var vid makten. På den politiska arenan är det också vanligt att man rådfrågar och lyssnar till lokala pastorers syn-punkter i samhälleliga frågor.

Förra året firade Ukrainas kristna den för-sta ukrainska Bibelns 450-årsjubileum.

– President Janukovitj fick genomföra den tidigare presidentens beslut om ett speciellt landsomfattande bibelår, då lokala myndig-

heter var med och ordnade speciella högtider över hela landet. Fester med ”Bibeln i centrum” ordnades i över 1 700 olika städer och byar.

– På flera platser blev händelserna rena evangelisationskampanjer, där hundratals människor kom till tro på Jesus. Delvis på grund av Bibelåret fick vi döpa över 2 000 ny-frälsta enbart i pingstförsamlingarna under 2012, berättar Panotjko.

När Ukraina nästa år firar 1 025-årsjubileet av Kiev-Rus kristnande, planerar de protestan-tiska kyrkorna stora dopförrättningar i Dnjepr-floden, där prins Vladimir ordnade det första stora dopförrättningen år 898.

Med sina 45 miljoner invånare tillhör Ukrai-na Europas större länder. Av de evangeliska rörelserna är Pingstunionen i dag störst med sina 150 000 döpta medlemmar. Dessutom finns det betydande baptist- och trosförsam-lingar. Sammanlagt uppskattas de evangeliskt kristna till ungefär 1,7 miljoner. Deras antal växer med några procent per år. Väckelsen syns i dag tydligast i barn- och rehabiliterings-arbetets starka tillväxt. n

TEXT: RAULI LEHTONEN

””I praktiken betyder förändringarna att religionslagarna anpassas till de ryska.”

Pingstledaren Mikhail Panotjko är ordförande i Ukrainas religiösa råd, som kraftigt protesterat mot de nya religionslagarna.

16

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013

Det blodröda korsetAntal ex:.............. á 169 kronor. Mjukband, 272 sidor

En kristen läser KoranenAntal ex:.............. á 99 kronor. Mjukband, 136 sidor

Porto tillkommer. För beställare i Finland utgår endast porto enligt finsk portotabell.

Namn och postadress: (TEXTA TYDLIGT!)

.............................................................................................

.............................................................................................

.............................................................................................

E-post: ....................................................................................

Namnteckning:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ev pren.nr:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ljus i Öster

Svarspost

Kundnr: 20188626

171 08 Solna

Frankeras ej.Mottagaren

betalar portot.

Beställ nu!!

Kontakt med muslimer?

Världens största väckelse

99:-

Det finns ett ökat intresse att sätta sig in i Koranens läror, men en ovan läsare kan uppleva den som ostrukturerad och svårtillgänglig. Den här boken kan hjälpa dig att bekanta dig med en del av Koranens personer, händelser och läror ur ett kristet perspektiv.

För den som har kontakt med muslimer är denna bok ett bra hjälpmedel för att fördjupa den egna kunskapen. Boken kan med fördel både läsas som bok och användas som refe-rensmaterial. 136 sid mjukband.

169:-

I boken får vi följa framväxten av den underjordiska husförsam-lingsrörelsen i Kina från det att Mao och kommunistpartiet tog makten fram till dagens gränsöverskridande rörelse som ivrigt missionerar i Asien och Mellan östern. Information om de kristnas nätverk vävs samman med personliga berättelser från ledare, som trots motstånd och förföljelser, får se växande grupper av hän-givna lärjungar erövra världen för Jesus Kristus. 272 sid mjukband.

BÖCKER

Du kan även beställa från vår webbshop: www.ljusioster.se

NY BOK!

NYTRYCK!Fanns tidigare

som häfte

17

januari 2013 l Ljus i Öster nr 1 KORSORD

GRATTIS! Anna-Stina Hjalmarsson i Storuman får en bok för först öppnade rätta lösning av korsordet i nr 8-12.

Sänd lösningen till Ljus i Öster, Hemvärnsg 8, 171 54 Solna. Märk kuvertet ”Korsord” (OBS! Inga andra meddelanden kan lämnas i kuvertet).

Namn och postadress:

.................................................................................

.................................................................................

.................................................................................

Foto: Wilgot Fritzon

Lös korsordet och vinn den nya boken ”Det blodröda korset”! Lösningen måste vara oss tillhanda senast den 20 febr.

18

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013notiser

BildenÄntligen invigning! Efter många års kamp - först för att få kyrkan klar och sedan för att få myndigheternas godkännande - ska Filadelfia i Izjevsk i Ryssland invigas i da-garna.

Kyrkobyggnaden har stått klar länge, men de lokala myndigheterna har försökt sätta käppar i hjulet genom att sätta orim-liga krav på brandsäkerhet, ventilation och liknande.

Församlingen gick då till domstol och fick till sist rätt. Domstolen tvingade de lokala myndigheterna att godkänna kyrkan.

När kristna kineser ville trycka biblar på koreanska för att smuggla in i Nordkorea hade de ett problem. De ville att tryckpapperet skulle se ut som det brukar i Nordkorea. Efter mycket letande hittade man ett papperslager i Manchuriet, med gammalt papper som inte rörts på 50 år. Det använde man för att trycka Nya testamenten som sedan smugglades in i Nord-korea.

En kvinna i Nordkorea hade fått tag på Nya testamentet utan att veta vad det var, eftersom titeln var ”Ett kärleksbrev från den högste ledaren”. Hon satt på en offentlig plats och läste. Hon blev så rörd att hon ömsom smålog, ömsom fällde en tår. Naturligtvis väckte det uppmärksamhet i ett land där ingen någonsin visar känslor. Det dröjde inte länge innan hon greps och avrättades i åsyn av sin familj och sina grannar.

Man tvingades tänka om. Nya testamenten, även om de var små, var för lätta att upptäcka. Nu smugglar man in små mp3-spelare, stora som två sockerbitar, med Guds ord, vittnesbörd och sånger på. En dag knackade det på dörren hos en blind 83-årig kvinna. Någon gav henne en mp3-spe-lare och knäppte på den utan att säga ett ord. Hon har fortfarande ingen aning om vem besökaren var.

Hon lyssnade och kom ihåg sin kristna barndom. Hon skickade sina barnbarn att hämta gamla vänner och på sex månader hade 23 personer blivit frälsta.

Polisen i Uzbekistan gjorde den 1 decem-ber ett tillslag mot 80 kristna som var på semester tillsammans, rapporterar ny-hetsbyrån Forum 18. Gruppen hade rest bort för att diskutera sin tro och sjunga kristna sånger. Fyra av deltagarna har nu anklagats på sex olika punkter, bland an-nat för att ha ordnat en kristen samling utanför en registrerad kyrka. Polisen kon-fiskerade tre biblar och 100 sångböcker samt tog fingeravtryck på deltagarna.

I november blev tre kristna bötfällda med mellan 20 och 100 medelmånadslö-ner. Deras brott var att de mötts för att läsa bibeln, sjunga sånger och be – utan tillstånd från staten.

Biblar till Nordkorea Polistillslag mot 80 kristna på semester

Följ med Ljus i Öster och Broder Yun till Georgien och Armenien 22-29/4

Följ med Ljus i Öster till Georgien och Armenien på en oförglömlig resa med uppmuntran för både ande och själ. Dessa båda länder är bland de första kristna länderna och bjuder på mycket kultur och historia, förutom den vackra naturen med bl a berget Ararat. Resan innehåller sightseeing, mötesbesök och en väckelsekam-panj i Jerevan med Broder Yun. Förra årets resa till Georgien var väldigt lyckad, resenärerna fick upplevelser och vänner för livet och många människor mötte Gud under möteskampanjen.

Reseledare och upplysningar:Mika Kosonen 076-30 777 39, [email protected] Anmäl ditt intresse nu så skickar vi utförligare information så snart vi har alla detaljer klara. Se även www.ljusioster.se.

19


Den uzbekiske pastorn Makset Djabbarbergenov tvingades fly till grannlandet Kazakstan. Där har han sedan 2009 levt som officiell FN-flykting med sin fa-milj. I september arresterades han dock av de kaza-kiska myndigheterna, på begäran från Uzbekistan som ville ha honom utlämnad.

Den 5 december tog historien emel-lertid en mer positiv vändning. Då tilläts familjen Djabbar-bergenov lämna Kazakstan för att resa till Frankfurt för att därifrån resa vidare till ett euro-peiskt land. De får inte återvända till Kazakstan på fem år.

I november hölls den internationella bönedagen för förföljda kristna. Över hela världen bad man och ordnade olika slags manifestationer. Onsdagskvällen innan bönedagen vandrade 300 perso-ner genom Stockholms city med facklor. Fackeltåget gick från slottet till Sergels torg där Siewert Öholm ledde ett apell-möte med korta tal och sång.

Senare på kvällen hölls ett välbesökt möte i S:ta Clara kyrka. Det leddes av Ljus i Östers förre missionsförestånda-re Wilgot Fritzon och där medverkade bl a religionsminister Stefan Attefall, Thomas Schirrmacher från Evangelis-ka världsalliansen, prästen Annahita Parsan och pastor Fouad Rasho. För sång och musik svarade Ingemar Olsson samt en iransk kör från Hammarbykyrkan.

Thomas Schirrmacher, Evangeliska världsalliansens talesper-son i människorättsfrågor, betonade att religionsfrihet handlar om människors rättigheter och inte om religioners.

Han uppmuntrade kristna att ta lagen till hjälp för att hävda sina rättigheter, och påminde om att Svenska evangeliska allian-sens föregångare redan på 1800-talet hjälpte då förföljda svens-ka katoliker att föra sin talan ända upp i Högsta domstolen.

Regeringarna har ett stort ansvar för att inte elda på religiösa motsättningar, sa han. Men enskilda kristna kan också bygga fred och samförstånd.

– I Tyskland visar en stor undersökning bland landets musli-mer att det som står allra högst på önskelistan för hela 93 pro-cent är att bli inbjuden till en tysk familj. Om alla tyskar redan i morgon skulle bjuda in en muslimsk familj, så skulle det kunna förändra historien.

Före den offentliga manifestationen hölls det ett seminarium inne på riksdagen. Bakom manifestationen stod Svenska Evang-eliska Alliansen, Ljus i Öster, Open Doors, Set my people free och S:ta Clara kyrka. n

På www.youtube.com/watch?v=JhIS0Fbe-xE finns en liten film.

Uzbek-pastor fri

Ljusmanifestation i Stockholm för förföljda kristna

Birsen Karlsson och Bertil Engkvist gick med i fackeltåget.

Opinionsmöte på Sergels torg.

Ingemar Olsson.

20

Ljus i Öster besöker:Söndag 20 jan 11:00 Lycksele, Pingstkyrkan - Staffan Edin

Söndag 20 jan 11:00 Junsele, Filadelfia - Rauli Lehtonen

Söndag 20 jan 18:00 Östersund, Pingstkyrkan - Rauli Lehtonen

Söndag 27 jan 11:00 Skellefteå, Pingstkyrkan - Staffan Edin

Söndag 3 febr 11:00 Rusksele, Pingstkyrkan - Staffan Edin

Söndag 10 febr 11:00 Robertsfors, Pingstkyrkan - Staffan Edin

Måndag 18 febr 18:30 Lidingö, S:ta Annagården - Lars Narin

Söndag 24 febr 11:00 Luleå, Pingstkyrkan - Staffan Edin

Tisdag 19 mars 19:00 Byske, Broselsgården - Staffan Edin

Söndag 14 apr 11:00 Kalix, Pingstkyrkan - Staffan Edin

Söndag 21 apr 11:00 Roknäs, EFS - Staffan Edin

18-19 maj ÅRSKONFERENS i Värmland (mer info på www.ljusioster.se och i nästa nummer)

Staffan Edin

Lars Narin

Rauli Lehtonen

Tider kan ändras. Ytterligare möten kan tillkomma. Se www.ljusioster.se för uppdaterat mötesschema.

Ljus i Öster nr 1 l januari 2013notiser

”Jag hade massor av problem i mitt liv när jag stötte på Isik Ablas program. De pro-grammen förändrade mitt liv. Nu tror jag på Jesus Kristus, och har allt mitt hopp i honom. All min depression och sorgsen-het är borta. Allt som Isik talade om var en beskrivning av det jag gått igenom.”

Kvinna i Istanbul

”Männen regerar i religionernas värld. Därför är det med stor glädje jag tittar på Joyce Meyers program.”

Kvinna från Turkiet

”Jag har varit sökare en lång tid. Jag har läst Koranen, men jag har inte blivit över-tygad. Jag mår bättre när jag tittar på er

kanal, men jag är inte troende än. Kan ni vara snälla och skicka mig mer informa-tion?”

Man från västra Turkiet

”Jag är gift och har två barn. Vi bor med min mans familj. Jag tittar på Kanal Hayat i hemlighet och har tagit emot Jesus Kris-tus i mitt liv. Jag skulle vilja träffa andra kristna om det finns en möjlighet.”

Kvinna från Istanbul

”Jag är 61 år gammal. Jag blev kristen 2009 och såg till att myndigheterna änd-rade min religion till kristen på det natio-nella ID-kortet. Nu vill jag bli döpt.”

Man från norra Turkiet

Fler och fler turkar upptäcker Jesusgenom den kristna tv-kanalen Kanal Hayat

n DEN FÖRRE BISKOPEN K H TING, en av den kinesiska Tre själv-kyrkans mest framträdande ledare genom åren, har avlidit, 97 år gammal.

n NEW LIFE CHURCH I MINSK i Vit-ryssland har ännu en gång överlevt. Myndigheterna har i åratal hotat församlingen med att de inte får använda sin kyrka, en ombyggd ladugård. Enligt stadsplanen får man inte ha en kyrka i det området. Man hade fått ett datum i början av december när myndigheterna skulle evakuera församlingen, men i sista stund upphävde en domare beslutet. Församlingen har 1 500 medlemmar och har fått stöd av både andra för-samlingar och västerländska diplomater i sin kamp.

n JESUSMARSCH I ISTANBUL. Sön-dagen den 22 december, två dagar före julafton, genomförde protestantiska kristna en Jesus-marsch genom Istanbuls gator i det muslimska Turkiet. Vid ett avslutande torgmöte sjöng man julsånger och proklamerade att även turkar kan vara kristna.

– Det är verkligen ett mirakel, men Herren öppnar många dör-rar nu, sa en av deltagarna.

Gatubild från Istanbul.

21


Utveckling av dataprogram

www.scio.se

Scio

CertifieradGoda referenserMer än 12 års erfarenhet.Net, VB, ASP, SQL

FörstudierUtvecklingUtbildningDatabasdesign

+

Böcker om Jesus från Nasaret av Boris Salo

Jesusberättelsen – fiktion eller verklighet? 180 SEKTeol dr Carl Erik Sahlberg: ”En av de bästa apologetiska böcker jag läst”

Berättarglädje, en vandring genom Markusevangeliet, 80 SEK

Trovärdigt – det kristna evangeliet, 30 SEKTeol dr Allan Franzen: ” en pärla, givande i C.S Lewis anda”.

Kan död man leva – om Jesus uppståndelse, 30 SEK

Mera info och beställning , www.vibosa.fi.

Ljus i Öster fyller i år 110 år och årets årskonferens kom-mer i år att hållas i de trakter där det hela började – det vill säga i Värmland där missionens grundare Nils Fred-rik Höijer föddes och växte upp. Alla detaljer är ännu inte klara vid pressläggningen, varför det kommer mer upp-gifter i nästa nummer. Se också på www.ljusioster.se.

Datumen kan ni dock boka in redan nu – den 18-19 maj. Det betyder att årskonferensen kommer ungefär en månad senare än den brukar. Om ni visste vad vackert det kan vara i Värmland i maj!

Årskonferens i Höijers hemtrakter Christopher Aslan Alexander

På flygande matta till ChivaFörfattaren berättar om Uzbekistansfolk och kultur och om att sätta upp ett sidenmatteväveri. Ons. 30 jan kl. 19.00 Mälarökyrkan, EkeröTors. 31 jan. kl. 18.15 Din Bok, Örebro

Finns i din bokhandel eller från www.narinforlag.se Inb. 256 s, bildark

22

Rundtråd1,5–16,0 mmPå spole eller fixlängdPlattvalsad trådtj 1,5–6,0 mmbredd 8–50 mmPå spole eller fixlängdMed hål, radieklipp eller urklipp

Gunnars Tråd ABTörestorp, 330 33 HillerstorpTel 0370-37 33 00Fax 0370-37 33 10e-mail: [email protected]

Kardemummakökfrånerix

www.erix.seVälkommen till ossKulla Ginkalunda511 56 KinnaTel: 0320-933 30

BÄSTA DUSCHKOMFORTBÄSTA DUSCHKOMFORT

STÅLKONSTRUKTIONER OCH HYDRAULIK

www.kva.nuHälleflundragatan 8426 58 V Frölunda

E-mail: [email protected]: 031-29 74 76Fax: 031-29 72 45

Evangelisationoch fördjupning

www.gloriaforlag.se

CAConnections Administrativa tjänster

0733-426385 • [email protected]

23

Tidningen Ljus i Öster skickas ut gratis till dig som anmält att du vill ha den. Även om tidningen är gratis har vi en frivillig prenumerationsavgift. Den är på 150 kronor och du får naturligtvis gärna betala in den. Det hjälper oss att satsa ännu mer på mission.

Så fungerar din prenumeration

1

Nr 1 januari 2013

SULOMAJ - BYN SOM GUD INTE GLÖMDE

Sid 4-7

TILL UKRAINA

170 GÅNGERSid 8-10

GEORGI VINS

- KRISTEN FÅNGE

PÅ 70-TALETSid 12-13

HÅRDARE

RELIGIONSLAGAR

I UKRAINASid 14-15

Nya Hjälmseryd, 570 01 Rörvik

Monica SmedsLeg. Tandläkare

Yousif GagiLeg. Tandläkare

Assars Industri AB Box 20, 330 33 Hillerstorp

Tel: 0370-37 33 30, fax 0370-37 33 40www.assars.se

24

Posttidning B

Livsberättelsen Ljus i Öster nr 1 januari 2013

1� 7� 0� 0� 2� 0� 0� 0� 0�

”Jag blev en inbunden, arg och bitter person”

En av de pigga, glada mongoliska eleverna på den rysk-mongoliska bi-belskolan i Ulan-Ude i Sibirien är Tuja. De mörka ögonen glittrar och hon har nära till skratt. Men så var det inte un-der hennes uppväxt.

– När jag var åtta år blev jag sjuk. Mina ben blev väldigt spinkiga och jag

kunde varken stå eller gå riktigt. Mina lungor var också angripna och jag blev andfådd bara av att sätta mig på en stol, berättar hon.

Hon fick tillbringa mycket tid på sjukhus och skolgången blev inte vad den borde.

– Jag blev en inbunden, arg och bit-ter person – och så var jag så blyg att jag inte vågade titta folk i ögonen.

Det kom några ryska missionärer till hennes stad i sydöstra Mongoliet. Hon träffade dem och de berättade om Je-sus för henne och hon började gå till kyrkan, men var sjuk och sorgsen.

– Kunde Gud, om han nu fanns, bota mig från det som sjukhuset inte klarat av? Jag bad att Gud skulle hela mig. Många andra människor bad också för mig och efter sju års sjukdom blev jag helad och tog emot Jesus som min Frälsare, berättar hon glatt.

– Tidigare hade jag varit så deprimerad att jag hade gjort självmordsförsök. Nu blev jag befriad och fick nya ögon att se med. Jag fick en mening med livet och lärde mig att älska, respektera och förlåta folk.

Hon började längta efter att få dela med sig av vad hon själv upplevt och förra sommaren fick hon höra talas om bibelskolan i Ulan-Ude.

– Nu är jag här för att jag vill lära mig mer om hur jag kan vittna för andra om att Gud kan hela och ge livet en ny mening! n


ljus i Öster #1 2013

Documents