12 HJ 32/09 HJ 32/09 13

TEXT:BIRGITTA OHLSSONbirgitta.ohlsson@egmont.seFOTO: KURT PETTERSSON, SJÖBERG BILD, HJ ARKIV

Det var ont om fläktar från stora världen i underhåll-

ningen i 1960-talets Sverige. Det var som om vi väntat på något. Det var då han gjorde entré i Hylands hörna, programmet som alla såg. En kraftfull, blond cowboy med mycket sydameri-kanska rytmer på repertoaren. Med oförliknelig stämma och ett sätt att hantera en gitarr som vi aldrig sett maken till förut. Han hette William Clauson, gjorde sensation och blev nam-net på allas läppar. Så försvann han ut i världen igen. Och åren gick… Men så plötsligt, en ljum och betagande vacker svensk som-markväll dyker han upp bland blommande rhododendron. Högrest, med sombrero på huvu-det, gitarren i ena näven, en cigarr i den andra, många ringar på fingrarna och elegant kostym. Som om tiden har stått stilla,

Jag spelar fortfarande gitarr varenda dag!

Varje svensk som var med på den tiden det begav sig minns honom. William Clauson gjorde sensation i Hylands hörna. Han var också mannen som skrev texten till en av världens mest kända sånger, La Bamba. Sedan försvann han, få visste vart – men nu är han tillbaka!

TITTA VEM SOM DYKT UPP I SOMMARSVERIGE!William Clauson, 79 år ung, som en gång gjorde sensation. Och han är fort-farande aktiv!

WILLIAM CLAUSON 1950- och 60-talets stora

stjärna

12 HJ 32/09 HJ 32/09 13

En av världens populäraste sånger!La Bamba är en traditio-nell melodi från Mexiko. Med William Clausons text spelades sången in av Harry Belafonte redan 1956 och två år senare blev den världsberömd genom Ritchie Valens version. I filmen ”La Bamba” 1987 om Valens liv gjordes en ny succéversion av Los Lobos. Låten är rankad som en av de bästa sångerna någonsin i Rolling Stone Magazines lista över ”The 500 Greatest Songs of All Time”.

IDAG ÄR DE AFFÄRSMÄN... William Clauson tillsammans med sönerna Juanito och Patrick och hustrun Christina på en bild från 1970. Han och hustrun har sedan länge gått skilda vägar och Christina bor i Sverige.

VÄRLDSSTJÄRNAN SOM VI MINNS HONOM. William Clau-son uppträdde inte minst på 50- och 60-talet över hela värl-den. Så sjöng han också på 14 språk!

trots att det har gått 47 år sedan den där gången i Hylands hörna.– Jag längtade hem, säger Wil-liam Clauson med välartikule-rad stämma. Och det är precis så roligt som jag trodde, att vara här. Glömd är han inte. Det finns inte en ledig millimeter i loka-len på Solnadals vackra värds-hus där han strax ska framträda. I publiken ses många kända ansikten och många svenskar med rötterna i Sydamerika. Platsen är så anrik att Carl Michael Bellman, vars visor William Clauson ofta sjungit, uppträtt här. Nu tar William, 79 år, ton och plockar fram gitarren och även om åren för-stås inte gått alldeles spårlöst förbi så låter den kraftfulla rös-ten och det virtuosa gitarrspe-let precis som i fornstora dar och det tänds stjärnor i ögonen på många i publiken.

Trogna gäster– Det här har jag längtat efter länge, viskar en dam. Jag och mina vänner var trogna gäster på den mexikanska restau-rangen El Sombrero i Stock-holm, som William Clauson drev i flera år och jag älskar den här musiken.

Det blir mycket riktigt musik från bland annat Mexiko. Ett självklart inslag är La Bamba, traditionell mexikansk sång som William Clauson skrev texten till och gjorde världs-känd. Repertoaren på spanska blandas med amerikanskt och svenskt, inte minst Evert Tau-bes sånger. Stämningen är på topp. När jag efter föreställningen får en pratstund med William är han nöjd. Nöjd över mottagandet, nöjd över att vara i Sverige.– Om det är förändrat? Ja, kanske, men för mig är ändå den stora förändringen att många av de gamla vännerna inte finns kvar. Olle Adolph-son till exempel, som jag sam-arbetat mycket med. – Och inte minst tänker jag ofta med saknad på Evert

Taube som var en nära vän och jag bodde som ung en period hemma hos honom och hans hustru Astri på 50-talet.– Jag minns hur jag ibland kunde vakna tidigt på morgo-nen av att Evert knackade på dörren till mitt rum. ”Jag har skrivit en sång i natt,” sa han. ”Vad tycker du om det här..?”– Ja, sen sjöng han upp den där nyskrivna låten till gitarr och jag fick ge ett utlåtande. Och som du förstår lät det oftast väldigt bra! Var han en själsfrände?– Ja, det var han! Han hade ju varit mycket i Sydamerika och vi delade kärleken till musiken därifrån. Det finns också vänner som finns kvar, trots en del år på nacken. En av dem är den 90-årige Lennart Hellsing.– Honom och hans hustru, Yvonne Lombard, har jag besökt nu här i Sverige och det var underbart roligt att ses.

Brokig bakgrundWilliam Clauson har en inter-nationell och brokig bakgrund. Född 1930 i Ohio i USA av svenska föräldrar som utvand-rat till USA. Pappa John var snickare och kom från väst-götska Viskafors, mamma Maria kom från småländska Vetlanda. Den enastående musikaliteten kommer från mammas sida.– Och det var morfar som lärde mig min första visa när jag var mycket liten, säger Wil-liam Clauson och stämmer upp Skräddarvisan. Jodå, texten sitter där, trots att det gått över 70 år! Familjen tillbringade fyra av

TITTA VEM SOM DYKT UPP I SOMMARSVERIGE!William Clauson, 79 år ung, som en gång gjorde sensation. Och han är fort-farande aktiv!

Forts på sidan 48

WILLIAM CLAUSON 1950- och 60-talets stora

stjärna

48 HJ 32/09

Williams barndomsår i Viska-fors men flyttade sedan till Kalifornien där William vid späd ålder fick småroller i en rad Hollywoodfilmer. Lintot-ten med rötterna i Västergöt-land och Småland utnämndes för övrigt som tioåring i Hol-lywood till ”Den typiske ame-rikanske pojken”. År 1954 åkte han tillbaka till Sverige, gjorde stor succé på Konserthuset i Stockholm och det blev avstampet för hans verkliga storhetstid, men då främst internationellt. Det blev skivinspelningar och tur-néer över hela världen. William Clauson har bland annat fyllt det stora konserthuset Carne-gie Hall i New York. Men det skulle alltså till ett framträdande i Hylands hörna för att hela svenska folket skulle få upp ögonen för sånga-ren. Det var 1962 och han blev mannen alla talade om. En superkändis, innan ordet ens var uppfunnet. År 1954 träffade William Clauson sin svenska hustru Christina och paret gifte sig fem år senare. – Vi är skilda idag, men har två söner tillsammans, Juanito, som föddes i Mexiko 1959, och Patrick, född här i Sverige tio år senare. Att William Clauson är en stolt far och att förhållandet till sönerna är mycket gott framgår tydligt.

BarnprogramTvåbarnspappan har för övrigt under åren sjungit mycket barnvisor och framträtt med speciella program för barn. Har musikaliteten gått i arv till de egna barnen?– Det har den, säger William Clauson. Båda är duktiga sång-are, men det är bara det att de inte är intresserade och då kan man inte göra så mycket. Sonen Patrick ler. Han befin-ner sig också i Sverige. En sym-patisk nybliven 40-åring med mycket av sin fars drag. Han håller till stor del i trådarna när det gäller sin fars musikaliska engagemang och talar perfekt svenska.– Vi har alltid talat svenska med pappa och förstås med mamma, som bor i Sverige. Liksom sin far är sönerna helt

trespråkiga och växlar obe-hindrat mellan svenska, engel-ska och spanska. På frågan om det varit beri-kande att växa upp med flera kulturer svarar Patrick utan att tveka.– Ja, absolut, det är en stor fördel. Men det finns förstås nackdelar också när man som jag har två hemländer. Mamma och en stor del av släkten, inte minst många kusiner, bor i Sverige.– Jag delar idag min tid mel-lan San Francisco och Sverige, där jag tillbringar minst fyra månader om året. Min bror bor i Santa Monica och vi arbetar tillsammans med försäljning på mässor på hela den ameri-kanska västkusten när jag är i Kalifornien. Ingen av oss har någon egen familj. Min bror har en flickvän och själv är jag singel.– Pappa, som bor i Mexico, precis vid den amerikanska gränsen är ofta och hälsar på oss.

Ett bra liv– Jag har ett bra liv, säger Wil-liam Clauson. Bor i två rum, det räcker utmärkt för mig, i mångmiljonstaden Tijuana, där jag faktiskt har ett eget museum.– Det går aldrig en dag utan

att jag spelar gitarr och det där med musik är fortfarande lika roligt. Fast jag har upptäckt att jag med åren tappat lite av mitt temperament!– Förr var det betydligt värre med det där, jag kunde bli så arg att jag kastade iväg mikrofo-nen när det inte fungerade och det är ju inte riktigt bra. Du lär sjunga på tolv språk? – Nja, 14, säger William Clau-son lätt. Ja, det innebär ju inte att jag behärskar så många,

Jag spelar...Forts från sidan 13

men sjunga kan man ju alltid! Mannen som spelat in 60 LP-skivor hänger för övrigt med i tiden och flera av hans gamla insjungningar finns nu också på cd. Saknar du de stora scenerna?– Nej, huvudsaken är att jag får sjunga och spela! När jag förra året för första gången på 35 år kom till Sverige för att framträda på High Chaparral, Vilda västern-nöjesparken i Småland, tyckte jag att det var fantastiskt roligt. Så har jag ju också småländska rötter och känner varmt för Småland. Och nu i juli har jag varit till-baka på High Chaparral igen. Det kanske rent av blir så att du slår dig ner i Sverige för gott..?– Jag stortrivs när jag är här men har ju haft mitt hem i USA och Mexiko i så många år. Sönerna bor där och det bety-der mycket, så någon flytt hem till Sverige är inte aktuell. Sen stryker sig William Clau-son, 79 år, fundersamt över skägget och tillägger:– Fast kanske när jag blir gam-mal! n

Fotnot: William Clauson har en hemsida:www.williamclauson.com där det finns mycket information om hans karriär.

Med yngste sonen. William Clauson är stolt far till två söner, Juanito, 50 år, och Patrick, 40, som är med i Sverige.– Båda sjunger bra, men vill inte ägna sig åt musiken, säger William.

sångaren soM gJorde sensation. Sedan William Clauson framträtt i Hylands hörna 1962 blev han namnet på allas läppar.

Fullsatt av gaMla Fans.Det fanns inte en ledig milli-meter när William Clauson framträdde på Solnadals värds-hus. I sommar framträder han på High Chaparral i Småland.