Förflyttningsutbildning

Gagnefs kommun

Innehållsförteckning

Rehabiliterande förhållningsätt…………………………………………………….1

Naturligt rörelsemönster…………………………………………………………... 1

Arbetsprinciper vid förflyttning………………………………………………....... 1

Förflytningskunskap är obligatoriskt (AFS)…………………………………….…………2

Arbetsställningar………………………………………………………………….. 3

Friktionspunkter…………………………………………………………………... 4

Kroppshantering…………………………………………………………………... 5

Kontaktområden…………………………………………………………………... 5

Anatomi/ergonomi………………………………………………………………... 6

Exempel på intressanta publikationer……………………………………………..10

1

Rehabiliterande förhållningssätt

Att arbeta utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt är att;

Ta tillvara personens förmågor

Låta personen vara delaktig, göra det denne kan själv

Det ökar/bibehåller självständighet och fördröjer försämring samt minskar/förhindrar

hjälpberoendet.

Naturligt rörelsemönster

När du arbetar med människor är det viktigt att ha kännedom om människans naturliga

rörelsemönster och ta tillvara personens resurser.

Ett bra sätt att förbereda dig inför en förflyttning är att tänka:

Hur skulle personen/omsorgstagaren göra för att själv förflytta sig?

Hur gör jag själv när jag förflyttar mig?

Hur kan jag stödja personen till att vara delaktig i förflyttningen utifrån dennes

naturliga rörelsemönster samt förmågor?

Som vårdpersonal hjälper vi ofta för mycket pga. tidsbrist och vilja att hjälpa. Detta

kan istället skapa problem genom att personen vi hjälper gör motstånd, blir aggressiv

eller blir passiv vilket kan bidra till att personen får ett större hjälpbehov i ett tidigare

stadie.

Arbetsprinciper vid förflyttningar

Ta reda på personens förmågor

Planera förflyttningen (förbered aktuella hjälpmedel, antal hjälpare, vem gör vad, vad

kan personen göra själv, vem som ska ge instruktioner till personen)

Uppmuntra till medverkan och ge personen förutsättningar att vara så aktiv som

möjligt:

- Informera om vad som ska hända, verbalt eller icke-verbalt

- Ge personen tid att medverka

- Stimulera till naturligt rörelsemönster

Använd gångställning:

- Utnyttja benstyrka, kroppstyngd och tyngdöverföring

- Arbeta i balans och flytta fötterna

Sträva efter en upprätt ställning och ha fötter, höfter, armar och axlar i samma riktning

Arbeta in mot kropp/höft med sänkta axlar och armbågar, undvik lyft – förflytta

istället.

2

Förflyttningskunskap är obligatoriskt

Arbetsgivarens och arbetstagarens rättigheter och skyldigheter gällande arbetsmiljöområdet

regleras i Arbetsmiljölagen.

I Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS) publiceras myndighetens föreskrifter och

allmänna råd, finns att tillgå på www.av.seI Belastningsergonomi AFS 2012:2, kan man bland

annat läsa att:

”Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren har tillräckliga Kunskaper om:

Lämpliga arbetsställningar

Hur teknisk utrustning och hjälpmedel ska användas.

Vilka risker olämpliga arbetsställningar, arbetsrörelser och olämplig manuell hantering

medför

Tidiga tecken på överbelastning av leder och muskler

Arbetstagaren ska få instruktioner och möjlighet att träna in en lämplig arbetsteknik för den

aktuella arbetsuppgiften. Arbetsgivaren ska följa upp att instruktionerna efterlevs.”

3

Arbetsställningar Bra arbetsställningar skall präglas av att vare sig man går, sitter eller står så skall man kunna

röra sig avspänt, dynamiskt och välbalanserat. Man skall på sin arbetsplats kunna inta dessa

ställningar utan större svårighet. Tidsaspekten är alltid viktig, ingen arbetsställning som kan

intas naturligt är hälsofarlig i sig. Riskerna uppstår om den intas alltför ofta eller länge.

Gångställning

För att få bästa möjliga understödsyta och balans skall man

använda sig av gångställning. Avståndet mellan fötternas

utsidor skall vara din egen höftbredds avstånd. I djupled

skall man eftersträva samma avstånd. En grundförutsättning

skall vara att eftersträva jämnt tryck på fötterna.

Parallellstående

Du bör undvika att använda denna arbetsställning vid lyft,

förflyttningar eller tyngre arbets- och belastningssituationer.

Gångställning ger dig en bättre balans och rörelsefrihet

Avlastande ställning

För att uppnå mesta möjliga effekt med avlastande

ställningar, gäller det att så långt som möjligt undvika att

hänga eller sträcka sig framåt över vårdtagare eller ett

föremål. Använd hand och/eller ben att stödja dig med om du

behöver sträcka dig för att nå ett föremål.

Passgångsställning

För att undvika snedvridna arbetsställningar när du sträcker

ena armen längre från kroppen än den andra för att ta ett

föremål, skall du ha samma sidas ben och arm främst. Denna

rörelse är onaturlig och måste tränas in. Passgångsställning

används oftast vid dragrörelser.

4

Friktionspunkter

Kroppens vanliga friktionspunkter

Liggande på rygg Liggande på sidan Sittande tex i rullstol

Huvud Huvud Huvud

Skuldror Axelled Skuldror

Armbågar Armbågar Armbågar

Stuss Höftbenskam Sittbensknölarna

Hälar Knäled Vader

Fötter/hälar

För att underlätta förflyttningar är det viktigt att minska respektive öka friktion under de

tyngst liggande punkterna/partierna för att personen/vårdtagaren skall kunna medverka.

Ovanstående punkter används som ett utgångsläge när man resonerar och arbetar med

förflyttningar då friktionen behöver minskas eller ökas. Utgå alltid från hur vårdtagaren själv

kan medverka till/få kraft att utföra en förflyttning med eller utan hjälpmedel.

5

Kroppshantering

Det är viktigt att tänka på hur du tar i och hanterar en person vid en förflyttning och

hjälpinsatser. Detta kan vara avgörande för hur förflyttningen går.

Tar vi kontakt, erbjuder grepp på rätt kontaktområde/kroppsdel eller tar vi i personen för att

guida? Känner personen sig trygg och delaktig i det som skall ske?

Börja alltid med att ta reda på vilka förutsättningar som gäller.

Vad kan personen göra själv, just nu i denna stund?

Finns begränsningar eller restriktioner?

Kan personen medverka med eget naturligt rörelsemönster?

Guidar, stöttar och hjälper vi i rätt riktning?

Inväntar vi personen, så att han/hon påbörjar, genomför och avslutar

rörelsen/förflyttningen?

Rätt kroppshantering är funktionsbevarande, rehabiliterande och behagligt för personen.

Vid förflyttning av en ömtålig eller skadad person, använd skonsamma grepp, och

förflyttningshjälpmedel efter behov för bästa möjliga kroppshantering.

Kontaktområden

Sättet att beröra en persons kropp är avgörande för hur fortsatt kontakt med personen

utvecklas. Genom att ta på rätt områden stimuleras personen till att utnyttja sitt naturliga

rörelsemönster vid förflyttningarna. Följande områden på kroppen är att föredra vid beröring;

Huvud, skuldror, armar, höfter och ben.

Handgrepp

Använd mjuka händer. Undvik nypgrepp och kalla händer.

Följande grepptagningar är att föredra vid kontakt med person.

Rekommendationen är att vårdpersonalen alltid eftersträvar att erbjuda

personen/vårdtagaren ett helhandsgrepp där tummen alltid ligger intill egna handens fingrar.

Detta ger ett gott stöd och en god kontakt med insidan av handflatan.

Helhandsgrepp är att föredra vid hantering av människor och förflyttningshjälpmedel.

Förbjudna områden

Vissa områden på kroppen är känsliga för beröring och kan framkalla smärta, rädsla, irritation

och eventuellt spasticitet. Vidrörs dessa områden på en person kan det leda till en att personen

blir otrygg, osäker och strävar emot.

Nacke, armhålor och knäveck

Områden som skall undvikas

Insidan lår, knäskål och fotsula

Tänk på att det finns kulturella och religiösa restriktioner!

6

Anatomi/Ergonomi

Skelettet håller kroppen upprest, ger stadga och skyddar inre organ och vår känsliga hjärna.

Skelettet fungerar också som ett förråd av mineraler. Blodet bildas i den röda benmärg som

finns i vissa delar av skelettet.

Det är också en viktig del i vår så kallade rörelseapparat genom att skelettdelarna fungerar

som hävstänger för de muskler som fäster vid benen. När musklerna drar ihop sig och spänns

uppkommer rörelser.

Ryggraden har 24 kotor, korsben och svansben. Kotorna hålls ihop av starka ledband och

muskler. Ryggraden skyddar nerverna i ryggmärgen.

Mellan kotorna finns diskar som fungerar som stötdämpare och består av trådbroskringar med

en mjuk kärna i mitten. Vid en skada i diskens yttre hölje kan den inre kärnan bukta ut och ge

upphov till diskbråck. Om bråcket uppstår i den bakre delen av disken kan det klämma på

ryggmärgsnerverna vilket kan leda till besvärlig smärta och ibland svårt att röra den kroppsdel

som den klämda nerven försörjer.

7

Muskler, senor, skelett och leder bildar det vi kallar Rörelseapparaten. Musklerna ger

rörelseförmåga, stadga och skydd.

8

9

Ergonomi innebär att försöka anpassa arbetet till människan så att man förebygger risker för

ohälsa och olycksfall.

Fysisk belastning i arbetslivet är inte skadlig. Människan är byggd för rörelse och aktivitet

men det är viktigt att inte överbelasta.

Det är därför viktigt att känna till olika typer av riskkällor:

Besvärliga arbetsställningar – till exempel böjda eller vridna arbetsställningar, arbete

med armar över axelhöjd eller under knähöjd

Tunga lyft eller tung hantering

Ensidiga upprepade rörelser – samma eller liknande rörelser som ofta utförs i ett

relativt snabbt tempo

Bristande fysisk variation – likartade arbetsuppgifter avseende fysisk belastning

Statiskt muskelarbete – längre tids arbete i samma position.

Bristande möjligheter till fysisk återhämtning när det gäller tid och självbestämmande

10

Exempel på intressanta publikationer

Belastningsergonomi – Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om

belastningsergonomi

Belasta rätt – så undviker du skador

Skapa en bra arbetsmiljö vid omvårdnadsarbete i boendemiljö

Belasta rätt vid personförflyttning

Att leva tills jag dör – rehabiliterande förhållningssätt - Lisa Andersson