FRACTURE MINERALOGICAL INVESTIGATIONS ON DRILL CORES FROM GÖTATUNNELN AND NYGÅRDSTUNNELN Tommy Persson, Göteborg University, Department of Geology, Earth Science Centre. Box 460, SE-405 30 Göteborg Abstract Studies of fracture mineralogy have been carried out on the drill cores KBH-2, KBH-5, KBH-7, KBH-8 and KBH-14 from Götatunneln, and KBH-1, KBH-2, KBH-3 from Nygårdtunneln. The relative age of the fracture mineralization is based primarily on cross-cutting relations, formation stability temperatures etc. Several mineral assemblages of different generations have been interpreted. Fracture fillings with the highest temperature of formation are assumed to belong to the oldest generation. These often show signs of ductile structures in the form of mylonite, and usually contain a high amount of finely fractionated quartz, feldspars and epidote. Dropping temperature and pressure regime led to a gradually transition to a more brittle condition. Two types of fracture fillings have been recognized: (1) fractures filled with minerals derived from hydrothermal solutions, and (2) fractures filled with clastic materials. Of the hydrothermally formed minerals calcite is the far most common, followed by epidote and chlorite. Chlorite can further be subdivided into Fe-chlorite, Fe-Mg-chlorite and Mg-chlorite. Other frequent minerals include adularia, titanite, pyrite, hematite and illite. To the more rare fracture filling belong REE-carbonates. The clastic fracture fillings can be divided into: cataclasite, breccia and sandstone. These are often cemented by calcite. A slightly wall rock alteration have been observed adjacent to fracture filled with epidote and/or red stained adularia, belonging to the older generation. The alteration is characterised by sericitization, albitization and red staining by hematite, mainly on the feldspar and quartz. Chloritization of biotite may also be present. The sites of the bore holes are located on each side of the Göta Älv shear zone. Small mineralogical and chemical differences have been recognized between samples from Götatunneln och Nygårdtunneln. Epidote, for example, is coarser grained and has a more idiomorphic shape, compared to epidote from Götatunneln. This may indicate a slightly higher temperature/pressure formation regime. Keywords: Fracture minerals, Götatunneln, Nygårdstunneln, Göta Älv shear zone (GÄSZ), calcite, epidote, chlorite, REE-mineral. ISSN 1400-3821 B516 2007

i

SPRICKMINERALOGISK UNDERSÖKNING AV BORRKÄRNOR FRÅN GÖTATUNNELN OCH NYGÅRDSTUNNELN Tommy Persson, Göteborgs Universitet, Institutionen för geovetenskaper; Geologi. Box 460, SE-405 30 Göteborg Sammanfattning Sprickmineralogiska undersökningar av borrkärnorna KBH-2, KBH-5, KBH-7, KBH-8 och KBH-14 från Götatunneln, och KBH-1, KBH-2, KBH-3 från Nygårdtunneln har gjorts. Den relativa åldersfördelningen mellan sprickorna grundas på korsskärande relationer av sprickfyllnader, bildningstemperatur etc. Mineralansamlingar har därefter kunnat grupperas in i olika generationer. De sprickfyllnader som bildats vi den högsta temperaturen har tolkats som de äldsta mineralen. Dessa uppvisar ofta duktila strukturer i form av mylonitisering, och består ofta av finfraktionerad kvarts, fältspat och epidot. En sjunkande tryck- och temperaturregim har lett till en gradvis övergång från duktila formationer till spröda sprickbildningar. Två typer av sprickfyllnader har iakttagits: (1) sprickor fyllda med hydrotermalt utfällda mineral och (2) sprickor fyllda med klastiskt material. Av de hydrotermalt bildade mineralen är kalcit det vanligaste, följt av epidot och klorit. Av kloriten har minst fyra varianter observerats: Fe-klorit, två varianter av Fe-Mg-klorit och Mg-klorit. Andra vanligt förekommande mineral är bland annat adularia, titanit, pyrit, hämatit och illit. I sällsynta fall har även REE-karbonater påträffats. De klastiska sprickfyllnaderna kan delas in i: kataklasit, breccia och sandstensfyllda sprickor. Dessa är ofta cementerade av kalcit. En viss omvandling av sidoberget runt sprickor fyllda med epidot- och/eller rödfärgad adularia, tillhörande de äldre generationerna, har noterats. Omvandlingen utgörs främst av sericitbildning, albitisering och hämatit-befläckning av fältspaterna. Möjligtvis förekommer även kloritisering av biotit. Då provtagnings-områdena ligger på vardera sida om Göta Älv-zonen har små skillnader i mineralogi och mineralkemi observerats. Bland annat är epidot från Nygårdstunneln betydligt mer idiomorf och grovkornig, jämfört med prover från Götatunneln, vilket eventuellt kan indikera på en bildningsmiljö med högre tryck och temperatur. Nyckelord: Sprickmineral, Götatunneln, Nygårdstunneln, Göta Älv-zonen (GÄZ), kalcit, epidot, klorit, REE-mineral. ISSN 1400-3821 B516 2007

ii

Innehållsförteckning 1 INTRODUKTION 2 2 SYFTE 2 3 METODIK 2 4 REGIONALGEOLOGI 3

4.1 SYDVÄSTSKANDINAVISKA PROVINSEN 3 4.2 VÄSTRA GNEJSSEGMENTET 3

4.2.1 Göta älv-zonen 3 4.3 LOKAL BERGGRUNDSGEOLOGI UTMED GÖTATUNNELN 4 4.4 LOKAL BERGGRUNDSGEOLOGI UTMED NYGÅRDSTUNNELN 5

5 BESKRIVNING AV BORRKÄRNORNA 5 5.1 GÖTATUNNELN 5

5.1.1 KBH-2 6 5.1.2 KBH-5 6 5.1.3 KBH-7 7 5.1.4 KBH-8 7 5.1.5 KBH-14 7

5.2 NYGÅRDSTUNNELN 8 5.2.1 KBH-1 8 5.2.2 KBH-2 8 5.2.3 KBH-3 8

6 RESULTAT 9 6.1 IDENTIFIERADE SPRICKFYLLNADER 9 6.2 SPRICKGENERATIONER 23

6.2.1 Generation 1 25 6.2.2 Generation 2 (Götatunneln) 25 6.2.3 Generation 2 (Nygårdstunneln) 26 6.3.4 Generation 3a 27 6.2.5 Generation 3b 27 6.2.6 Generation 4 28 6.2.7 Generation 5 29

6.3 OXIDATIONS- OCH REDUKTIONSFÖRHÅLLANDEN 30 6.4 JÄMFÖRELSE MELLAN TUNNLARNA 30

7 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION 31 8 TACK 33 9 REFERENSER 34 APPENDIX 1 - BESKRIVNING AV PROVER 36 APPENDIX 2 - SEM-EDS ANALYSER 71 APPENDIX 3 - IDENTIFIERADE SPRICKFYLLNADER 81 APPENDIX 4 - SPRICKGENERATIONER 82

1

1 Introduktion Detta arbete beskriver sprickmineralogiska studier som gjorts på ett antal borrkärnor, främst från området längs Götatunnelns sträckning, men även i viss mån från Nygårdstunneln. Från början var det tänkt att studierna endast skulle inrikta sig på borrkärnor från Nygård, men då lämpliga prover var svåra att finna, på grund av ett alltför begränsat antal borrkärnor, har större delen av studien ägnats åt Götatunneln där betydligt mer material fanns att tillgå. Då provtagningsområdena visade sig ligga på vardera sida om Göta älv-zonen kunde mineralogin jämföras.

2 Syfte Syftet med studien är att identifiera sprickfyllnader och dela in dem i generationer för att på så sätt kunna få fram den relativa åldersfördelningen. Syftet är även att jämföra mineralogin i prover mellan Götatunneln och Nygårdstunneln, då dessa områden ligger väster respektive öster om Göta älv-zonen. Tanken är att denna hydrotermalmineralogiska jämförelse eventuellt skulle kunna stödja teorin om att blocken öster om Göta älv-zonen representerar en djupare krustal nivå än blocken till väster.

3 Metodik Borrkärneprover, lämpliga för sprickmineralogiska undersökningar, från ett antal borrkärnor har samlats in från Götatunneln och Nygårdstunneln. Borrkärneproverna fotograferades och dokumenterades därefter noggrant. Fotografierna har efterbehandlats i fotoredigerings-program för att bland annat öka skärpa, kontrast och färgmättnad. För tunnslipstillverkning sågades intressanta områden ut ur borrkärnorna med en stensåg. Totalt tillverkades 32 stycken tunnslip (21 stycken från Götatunneln och 11 stycken från Nygårdstunneln) med en tjocklek på 30 µm, förutom ett tunnslip med en tjocklek på 100µm. Kraftigt grönstensomvandlade prover med hög halt av klorit och epidot, visade sig vara särskilt problematiska att tillverka, då de mjukare mineralen ofta tenderade att eroderas bort. Att under vakuum gjuta in proverna i epoxi före slipning och polering har i vissa fall visat sig vara effektivt. De prover som skulle undersökas med svepelektronmikroskop skannades med polarisationsfilter för att underlätta orientering. De preparerade tunnslipen analyserades därefter med petrografiska mikroskop av märket Leica DM-LSP och DM-RXP. För det mesta användes genomfallande ljus, med eller utan korsande polarisationsfilter. Påfallande ljus användes dock i vissa fall för identifiering av opaka mineral. Intressanta områden fotograferades med en mikroskopkamera av märket Leica DFC 280, samt med en Casio Exlim EX-Z4 digitalkamera. Ytprover har även i vissa fall undersökts med ett Leica MZ12 stereomikroskop. Bergarternas mineralsammansättning har, där det varit möjligt, bestämts med ”point counting”. Den kvantitativa mineralogiska analysen av bergarterna har skett med ungefär 500 punkter per prov. Före elektronmikroskopering täcktes tunnslipen med ett tunt lager kol för att öka elektron-konduktiviteten. Detaljstudie av tunnslipen utfördes med ett Hitachi S-3400N SEM-intrument (SEM = Scanning Electron Microscope) utrustad med en INCADryCool EDS-detektor (EDS = Energy Dispersive (X-ray) Spectroscopy). Arbetsavståndet var 9,3 mm och spänningen 20 kV. Proven applicerades på koppartejp för att reducera eventuella laddningar på ytan, och instrumentet kalibrerades minst en gång i timmen mot en koboltstandard. För noggrannare analys, av till exempel Mg, Fe, och Mn-halten i kalcit, läts EDS:en verka under cirka 100 sekunder. Enbart för mineralidentifiering betydligt kortare tid.

2

4 Regionalgeologi 4.1 Sydvästskandinaviska provinsen Göteborgsområdet med omnejd ligger inom den så kallade sydvästsvenska gnejsregionen. Gnejsregionen angränsas i öster av Protoginzonen, vilket är en övergångszon mellan syd-västra och östra Sveriges olika berggrundsterränger. Zonen indikeras av en gräns mellan gnejser i väst och ett sammanhängande bälte av graniter (främst Småland-Värmlandsgraniter) i öst och sträcker sig från nordöstra Skåne i söder, norrut väster om Vättern och vidare genom mellersta Värmland. I söder gränsar den sydvästsvenska gnejsregionen av Tornqvistlinjen, som går genom Skåne i nordväst-sydöstlig riktning. I norr fortsätter regionen in i sydöstra Norge. Region delas i två delar, det västra respektive det östra gnejssegmentet, av Mylonit-zonen som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Området består till största del av gnejsiga granitoider och migmatiter, men suprakrustala bergarter i form av Stora Le-Marstrands-gruppens gråvackor och Åmålsgruppens kvartsiter och vulkaniter förekommer också. (Lindström et al. 2000)

4.2 Västra gnejssegmentet Det västra segmentet består till största del av ortognejser och, till skillnad från östra segmentet, relativ stor andel ytbergarter. Gnejssegmentet kan delas in i två områden: Åmål-Horredsbältet i öst och Stora Le-Marstrandbältet i väst. I öst markeras gränsen mellan det västra och östra segmentet av en tektonisk zon kallad Mylonitzonen (MZ). Denna zon är en kraftig deformationszon vilken har bildats under intensiva svekonorvegiska rörelser orsakad av en väst-nordväst till ost-nordostlig sammanpressning av jordskorpan. Detta har lett till en stark sönderskjuvning av berggrunden vilket har skapat ett stråk med mylonitbergarter. Minimiåldern för denna mylonitisering ligger på cirka 915 miljoner år. Inom det västra segmentet finns även andra tektoniska zoner. En av dessa är den nord-nordostliga Göta Älv-zonen. (Lindström et al. 2000)

4.2.1 Göta älv-zonen Göta älv-zonen (GÄZ = Göta Älv Zonen) är ett tektoniskt skjuvzonsbälte som går genom det västra och mellersta segmentet i den sydvästra gnejsregionen. Skjuvzonen, som stupar medelbrant till flackt mot väst, sträcker sig från Kungsbackafjorden i syd, genom östra Göteborg, in i Göta älv-dalen och vidare upp mot Vänern i norr. Zonen indikerar en viktig litologisk gräns mellan det västra och östra blocket i den syvästsvenska gnejsregionen. (Berglund, 1997) Det finns en gradvis metamorf övergång från höggradiga gnejser öst om GÄZ till låggradiga gnejser och granitoider i väst. Båda enheterna anses tillhöra samma 1,6 Ga gamla Gotiska magmatiska bälte. Det västra blocket är i större grad utsatt för låggradig grönskiffer-facies än det östra blocket. Det östra blocket är å andra sidan utsatt för storskalig veckbildning och amfibolitfacies. Det är därför troligt att en förskjutning skett mellan blocken, vilket kan förklara den metamorfa skillnaden, som antagligen representerar olika nivåer i jordskorpan (Berglund 1997). Skjuvstrukturer relaterade till GÄZ indikerar att hopskjuvning (samman-pressning) följdes av extension (utdragning) i samma riktning. Detta ledde till att västsidan sjönk ner relativt östsidan (alternativt höjdes östsidan relativt västsidan). De västligare blocken representerar således en ytligare erosionsyta än de östliga blocken (Cederbom, 1995). Skillnader i temperaturhistoria skulle kunna innebära skillnader i sprickmineralogin i Nygård- respektive Götatunneln.

3

Det östra blocket låg antagligen på en djupare krustal nivå då låggradiga deformationszoner utvecklades i det västra blocket för 1,37 Ga. Mafiska gångar i det västra blocket indikerar att de två krustala blocken även har varit spatialt separerade ifrån varandra. Således är GÄZ jämgammal eller yngre än de mafiska gångsvärmarna. Antagligen även yngre är Högsbo-pegmatiten (1029,7±1,4 Ma). (Berglund, 1997) På vissa ställen längs Göta älv har kiselsyre-rika lösningar trängt in i förkastningssprickor. Dessa har gett upphov till kvartsläkta breccior med klorit och epidot som associerade mineral. (Samuelsson, 1982)

Figur 1: Provtagningsområdena inklusive Göta Älv-zonen inritad. (Karta modifierad från Tullborg et. al 2001)

4.3 Lokal berggrundsgeologi utmed Götatunneln Göteborgsområdet kännetecknas av olika gnejser, med både magmatiskt och suprakrustalt ursprung. De olika bergartsstråken följer gnejsernas foliation, det vill säga i ungefär nord-sydlig riktning. Minst två orogeneser har omvandlat berggrunden under förhållanden motsvarande amfibolitfacies. Den gotiska orogenesen är den äldsta och inträffade för ungefär 1600 miljoner år sedan. Deformation och metamorfos ledde bland annat till ådring, veckning och migmatitisering av berggrunden. Den svekonorvegiska orogenesen inträffade för cirka 1000 miljoner år sedan. (Lindström et al. 2000) Götatunnelns sträckning i berg går genom ådergnejsomvandlad granodiorit (1600 Ma) med inslag av mylonit. Gnejserna, som för det mesta stryker i nära nord-sydlig riktning, varierar i sin sammansättning från röd-rödgrå granitisk till mörkgrå granodioritisk. Amfibolitgångar i gnejsen förekommer och bildar ofta en gradvis övergång som bildar amfibolitisk gnejs. Grovkorniga kvarts- och pegmatitgångar genomslår på sina ställen gnejsen. (Lundqvist, 2000) Bergmassans huvudsprickgrupp följer gnejsens foliation, det vill säga omkring nord-sydlig riktning, och stupar flackt mot väster. Dock ändras foliationens riktning i samband med berggrundens veckning vilket medför att de foliationsrelaterade sprickornas riktning också ändras på sina ställen. Den vanligaste sprickmineraliseringen i dessa sprickor utgörs av kalcit och klorit, speciellt då bergsmassan består av amfibolit eller mörk gnejs. Foliationssprick-ornas ytor är ofta plana eller undulerande. En annan sprickgrupp, som innefattar vattenförande tensionszoner, stryker i öst-västlig riktning och stupar brant mot syd eller mot norr. En brant-stående sprickgrupp i nordostlig riktning följer antagligen orienteringen för de storskaliga lineament från till exempel Lärjeåns och Säveåns dalgångar. En tredje sprickgrupp stryker i

4

samma riktning som gnejsens foliation men stupar nästan vinkelrätt mot foliationsplanen. Sprickytorna i dessa är ofta råa till undulerande. (Ludvig et al. 1995) Längs Götatunnelns sträckning finns flera svaghetszoner i form av sprick- och krosszoner vilka i allmänhet följer två huvudsakliga riktningar. Krosszonerna är ofta brantstående och stryker i öst-västlig riktning medan sprickzonerna följer foliationsplanen i nord-sydlig riktning med har flack stupningsvinkel. Ler- och kloritomvandling i dessa svaghetszoner är vanligt förekommande och på vissa ställen uppträder kraftigt vittrade områden med nästan helt leromvandlat berg. Bredden på svaghetszonerna varierar från 0,1 till 5 meter. (Ludvig et al. 1995) Analyser av dessa leror indikerar att de kan ha svällande karaktär (Lindqvist et al. 1995).

4.4 Lokal berggrundsgeologi utmed Nygårdstunneln Av SGU:s berggrundskarta framgår att stor del av Nygårdstunnelns sträckning går genom kalifältspatrik och något gnejsig granit. Graniterna är röda till gråröda, oftast ögonförande och ligger i ett nord-nordöstligt stråk. Stråket är en nordlig förlängning från Kungsbackafjorden i söder. RA-graniten följer Göta älv-zonen vilket kan bero på att magman trängde upp där jordskorpan var försvagad. På grund av förhöjd gammastrålning har bergarten fått beteck-ningen RA-granit. Tre typer av graniter uppträder. Den typ som Nygårdtunneln går genom kännetecknas av den relativa höga andelen kalifältspat. Kalifältspaten uppträder, förutom som ögon, även i matrixet, vilket gör att ögonkaraktären inte blir lika tydlig. Omkristallisation till följd av amfibolitfaciesmetamorfos har på vissa ställen varit så kraftig att en ny sockerkornig bergart har bildats. Mindre omfattande rekristallisation kännetecknas bland annat av åder-bildning. De felsiska mineralen uppvisar ständigt rekristallisation och är omvandlade till nya korn. Endast enstaka större korn uppvisar undulerande utsläckning. Omvandling till sericit hos fältspaterna är i allmänhet liten. De mafiska mineralen är något mer välbevarade från granitmagmans ursprungliga kristallisation. Brungula sekundärmineraliseringar, beståendes till stor del av montmorrilonit, kan ibland ses i kornfogar och spaltningsplan. (Samuelsson, 1982) Delvis går även tunneln i äldre gnejsig granodiorit och ljus tonalit. Dessa bergarter är kraftigt deformerade och metamorfoserade, vilket bland annat lett till foliation, veckning och åder-gnejsomvandling. Förskiffringen syns som parallellorientering av de mafiska mineralen, samt i vissa fall granulering av felsiska mineral. Till följd av metamorfa omkristallisationer är de felsiska kornen olikstora och har infingrande kornfogar. (Samuelsson, 1982) Båda bergarterna innehåller tunna skikt, linser eller skivor av äldre metaamfibolit. Skiffrig-hetens stupning varierar från 30-45° mot väst och foliationsriktningen har uteslutande en syd-sydvästlig riktning som följer Göta älv-zonen. De dominerande sprickgrupperna utgörs av långa nordost-sydvästgående sprickzoner samt kortare sprickzoner som går vinkelrätt mot föregående. Vanliga sprickmineral utgörs av kvarts, kalcit, klorit, epidot, järnoxid och lera.

5 Beskrivning av borrkärnorna 5.1 Götatunneln I syfte med att undersöka svaghetszoner under Stora Hamnkanalen i samband med projekt Götatunneln har ett flertal kärnborrningar utförts. Undersökningarna omfattar insamling av primärdata om bland annat berggrundens strukturgeologiska och bergmekaniska egenskaper, samt klassificering av bergmassans kvalitet med avseende på stabilitet (Ludvig et al. 1994).

5

Ur sprickmineralogisk synpunkt för denna studie har prover tagits främst från de längsta borr-kärnorna KBH-5 och KBH-8, samt den kortare borrkärnan KBH-2. Då representativa prover visade sig vara mycket begränsade har även provtagning i viss mån skett från borrkärnorna KBH-7 och KBH-14. Tabell 1: Borrkärneorienteringar (Ludvig et al. 1995)

Borrhål Riktning Lutning Längd [m] Antal prov KBH-2 N 346,6° 70,2° ~ 40 7 KBH-5 N 34,2° 11,4° 264,57 3 KBH-7 N 19,77° 45,24° 75,18 1 KBH-8 N 189,4° 11,2° 295,00 9

KBH-14 N 169,24° 39,62° 80,79 1

Figur 2: Kärnborrningarnas placering utmed Götatunneln. (Kartan är modifierad från vägverkets broschyr: Tunneldrivning Götaleden (www.vv.se))

5.1.1 KBH-2 Bergarten i kärnan består av grå granodioritisk gnejs. De flesta sprickor är kloritfyllda och är orienterade i följande grupper: E-W/30°N och N5°E/45°W. Den sistnämnda sprickgruppen är parallell med förskiffringsplanen. Bergkvalitén i borrkärnan är bra och inga krosszoner har påträffats. (Ludvig et al. 1994)

5.1.2 KBH-5 Kärnan utgörs till största del av medel- till grovkornig gnejs vars sammansättning varierar från röd - gråröd granitisk till grå, biotit- och/eller amfibolrik dioritisk. Den röda gnejsen är oftast grovkornigare än den dioritiska och inslag av pegmatit är inte ovanligt. Ca 5-20 cm breda kvartsgångar förekommer i de båda gnejsvarianterna. I den övre delen av borrkärnan (0-120 meter) är förskiffringen i gnejsen som starkast och de vanligast förekommande sprickorna är foliationssprickor där sprickmineraliseringen oftast består av biotit eller klorit. Därefter ner till 195 meter börjar sprickor som skär foliationen uppträda i större grad. Sprickmineral består i allmänhet av klorit, glimmer, järnutfällning och kalcit. Fram till 195 meter är gnejsen i högre grad differentierad i mörka och ljusa band än i de djupare delarna. Differentieringen består oftast av glimmer eller klorit i sprickplan parallellt med foliationen. Efter 195 meter börjar

6

gnejsen uppvisa en mer homogen sammansättning och förekomsten av foliationssprickor avtar. Den djupaste delen av kärnan uppvisar sprickor tvärs eller vinkel mot foliationen och de öppna sprickorna är ofta ofyllda. Av de öppna sprickorna kan tre grupper urskiljas; N30°W/50°-70°NE, E-W/60°-80°S och N20°W/60°-90°W. Den sista sprickgruppen inne-håller sprickor som är parallella med foliationsplanet (N20°W/60°W). I borrkärnan finns flera krosszoner och leromvandlade partier. (Ludvig et al. 1995)

5.1.3 KBH-7 Borrkärnan består av medel- till grovkornig gnejs med inslag av amfibolit. I den övre delen av borrkärnan är gnejsen grå med granodioritisk sammansättning. I den djupare delen av kärnan är gnejsen mer röd till rödgrå och granitisk i sin sammansättning, samt uppvisar större halt av grovkornig fältspat. Även pegmatit är vanligare mot slutet av kärnan. De vanligast före-kommande öppna sprickorna är foliationssprickor som klipper kärnaxeln med 30°-60°. De flesta av dessa sprickor saknar fyllning men under de fösta 40 metrarna uppträder många sprickor med glimmerfyllning. Det vanligaste förekommande sprickmineralet i öppna sprickor är klorit och kalcit som tunna sprickbeläggningar. De öppna sprickorna är orienterade i främst fyra grupper; N65°W/85°SW, N60°/80°NE, N20°W/65°W och N5°W/40°W. Den sista sprickgruppen kan relateras till foliationssprickor. Mellan 29-30 meter finns en krosszon där sprickfyllnaden utgörs av små mängder lera, kalcit och klorit. (Ludvig et al. 1995)

5.1.4 KBH-8 Medel- till grovkornig gnejs med röd granitisk till grå granodioritisk sammansättning är de dominerande bergarterna i denna borrkärna. Mellan 154-176 meters djup förekommer fin- medelkornig amfibolit, folierad parallellt med gnejsens förskiffringsplan. Mellan 81-89 och 115-119 meters djup förekommer ett mindre antal, 10-50 cm tjocka, gångar av grovkornig pegmatit. De vanligast förekommande sprickmineralen utgörs av kalcit och klorit. Foliations-sprickor, som är den vanligast förekommande, uppträder i allmänhet längs kärnan eller 30-60° vinkel mot kärnaxeln, parallellt med gnejsens förskiffring. Denna vanligast förekommande sprickgrupp har en orientering på N80°W/70°N. I sprick- och krosszoner, främst vid 13-31 m, 104 m, och 246-249 m borrdjup, förekommer ofta lera som sprickfyllnadsmaterial. (Ludvig et al. 1995)

5.1.5 KBH-14 Kärnan består till största del av medel- till grovkornig, grå till gråröd gnejs med granitisk till granodioritisk sammansättning. Grovkorniga och massformiga kvartsgångar förekommer sporadiskt, samt ett parti med finkornig folierad amfibolit vid 43-47,5 meters borrdjup. I samband med en krosszon under Stora Hamnkanalen, vid 67-78 meters borrdjup, förekommer vittrat berg. Den vanligaste orienteringen för de öppna sprickorna går tvärs eller 30°-60° mot kärnaxeln, vilket motsvarar gnejsens förskiffringsplan. Bortsett från det faktum att de flesta öppna sprickor saknar fyllning är det vanligast förekommande sprickmineralen lera, kalcit och klorit. Sprickorna kan delas in i följande grupper: N80°E/90°, N60°W/60°-80°NE, E-W/35°N och N30°-50°E/35°W. Den sist nämnda sprickgruppen är foliationssprickor och kan relateras till gnejsens förskiffringsplan. Borrkärnan innehåller många kross- och sprickzoner. Vid 68 meters borrdjup finns exempel på en sprickzon som sannolikt hör till en av de två huvud-sakliga grupper av svaghetszoner under Stora Hamnkanalen. Sprickzonen går parallellt med foliationens riktning, N20°-30°E/30°-40°W, och sprickytorna är ofta ler- och/eller klorit-omvandlade. Den andra svaghetszongruppen består av flera brantstående krosszoner i riktning N50°-N70°W. I borrkärnan uppträder dessa vid 34 meter och mellan 64-75 meter. Borrkärnan är i dessa zoner kraftigt sönderkrossat och leromvandlat. (Ludvig et al. 1995)

7

5.2 Nygårdstunneln Som en del av utbyggnationen av Nordlänken, mellan Göteborg och Öxnered, kommer dubbelsidigt järnvägsspår dras genom tre tunnlar. En av dessa är Nygårdtunneln, och i syfte med att undersöka berggrundsförhållandena med avseende på bergkvalitet och stabilitet har totalt fyra stycken kärnborrningar utförts. Från tre av dessa borrkärnor, främst KBH-2, har prover tagits till sprickmineralogiska undersökningar. Ofta har bergarten varit så kraftigt grönskifferomvandlad att tunnslipstillverkning inte varit möjlig. Tabell 2: Borrkärneorienteringar (Hargelius, 1999)

Borrhål Riktning Lutning Längd [m] Antal prov KBH-1 N 45° 60° 25,3 1 KBH-2 N 45° 60° 46,45 8 KBH-3 N 10° 60° 49,47 2

5.2.1 KBH-1 Till största del består borrkärnan av medelkornig, kraftigt folierad, rödgrå till gråröd, felsisk gnejs. Decimeterbreda områden av medel till grovkornig pegmatit samt mafiska partier uppträder ställvis. Den dominerande sprickgruppen utgörs av foliationssprickor, men brantstående sprickor vinkelrätt (E-W) mot föregående sprickgrupp uppträder också. Det vanligast förekommande sprickmineralet utgörs av klorit och kalcit, och påträffas oftast som mycket tunna och ej helt täckande skikt på sprickplanen. Brantstående, 1-3 mm breda, sekundärläkta sprickor uppträder på vissa ställen. Dessa består främst av kvarts och kalcit. (Hargelius, 1999)

5.2.2 KBH-2 Den dominerande bergarten i borrkärnan utgörs av medelkornig, gråröd, felsisk ådergnejs. Enstaka mafiska , upp till 50 cm breda områden med grönsten har påträffats och partier med grovkornigare fältspatsliror förekommer. Foliationssprickor är den vanligaste typen av sprickor, men E-W branstående sprickor vinkelrätt mot förskiffringen uppträder också. Det vanligaste sprickmineralet är kalcit, men klorit, epidot och järnutfällningar förekommer likaså. Järnutfällningar är vanligast i ett parti mellan 18 och 22 meter. Sekundärläka sprickor beståendes av främst kvarts och kalcit, men även epidot, är vanligt förekommande framför allt i nedre delen av kärnan. De kalcitläkta sprickorna är ofta tunna jämfört med de kvartsläkta som kan vara upp till 6 mm breda. Dessa sekundärläkta sprickor är i huvudsak brantstående. Viss lervittring har observerats i nedre delen av kärnan. De mafiska partierna i slutet av borrkärnan är kraftigt grönstensomvandlade till epidot och klorit. (Hargelius, 1999)

5.2.3 KBH-3 Övre delen av borrkärnan består till större del av mörk, finkornig, svagt folierad mafisk bergart (grönsten), med inslag av upp till 2 m breda partier av rödgrå felsisk gnejs. Ljusa band av kvarts förekommer i foliationsriktningen. Den nedre delen av borrkärnan utgörs av grå, felsisk, kraftigt folierad, medelkornig gnejs. I foliationsriktningen förekommer inslag av föregående mafiska bergart. Varken grönstenen eller den felsiska gnejsen uppvisar några tydliga tecken på vittring. På de öppna sprickytorna förekommer främst kalcit och klorit som mineralutfällning som mycket tunna, ej helt täckande skikt. De läkta sprickorna är få och utgörs till största del av kvarts och kalcit. Riktningen på dessa är ofta brantstående. (Hargelius, 1999)

8

6 Resultat 6.1 Identifierade sprickfyllnader Sprickfyllnaderna kan delas in i två grupper; klastiskt material och hydrotermalt utfällda mineral. Det klastiska materialet härstammar ofta från sprickans värdbergart, och består bland annat av kvarts, fältspat, klorit, amfibol, biotit mm. Dessa mineral har inte bildats hydro-termalt utan har hamnat i den hydrotermala lösningen som en klastisk ingrediens. Av det klastiska sprickfyllnadsmaterialet har två sorter observerats; material som härstammar från sidoberget eller äldre sprickmineralisering (autogent), och främmande material som inte härstammar från sidoberget (allogent). Det autogena materialet utgörs av kataklasit och breccia, medan det allogena materialet utgörs av sandsten. Kalcit verkar oftast som cement i båda fallen. De hydrotermala mineralen har bildats på plats och är de vanligast förekommande sprick-fyllnaderna. Typ av hydrotermala mineral styrs av ett flertal faktorer. Dessa faktorer är bland annat tryck/temperatur, pH, oxidation/reduktionförhållande (Eh), kemisk komposition av de hydrotermala lösningarna, mineralogi, kemi och textur hos värdbergarten, och flödescirku-lationen hos de hydrotermala lösningarna (Tullborg et al. 2001). Ibland kan ses mineral, som kristalliserats vid olika temperaturer, uppträda bredvid varandra i samma spricka. Detta beror antagligen på ett multipelt öppnande av sprickan eller en utfällning av gradvist avsvalnande hydrotermal lösning. Hydrotermala mineral har även påträffats som klastikt material i kataklasiter. Dessa utgörs ofta av kalcitfragment från äldre sprickmineraliseringar.

• Hydrotermala mineral • Klastiskt material

- Autogent Breccia Kataklasit

- Allogent Sandsten

Av de mineral som identifierats är kalcit det absolut vanligaste, och har påträffats i samtliga prov. Kalcit har dessutom observerats i flera olika generationer på samma prov. Andra vanligt förekommande mineral är epidot, Fe-Mg-klorit, pyrit, titanit och adularia. Några mindre vanligt förekommande sprickfyllnadsmaterial, som påträffats i ungefär 30-40 % av tunn-slipen, består av hämatit/Fe-oxid, apatit och mikrobreccia/kataklasit. I ungefär 22 % av tunnslipen har sprickfyllnadsrelaterat material som mylonitisk epidot, rutil, mylonitisk och idiomorf kvarts, Fe-klorit, REE-mineral, illit, Mg-klorit och rödfärgad adularia påträffats. Till de mer ovanligare sprickfyllnadsrelaterade materialen hör sandsten och mineralen zirkon, kopparkis baryt och fluorit. (Se Appendix 3 för ytterligare information)

9

10

0%10%

20%30%

40%50%

60%70%

80%90%

100%

Kalcit

Epidot

Mg-

Hämati

Mikrobreccia /

Epidot (m

Kvarts (m

R

Adularia (r

Kalcit (L

Fe-klorit

Pyrit

Titanit

Adularia

t / Fe-oxid

Apatit

kataklasit

ylonitisk)

Rutil

Illit

Kvarts

ylonitisk)

Fe-klorit

EE-mineral

ödfärgad)

Mg-klorit

Zirkon

finkornig)

ermineral

Sandsten

Baryt

Ilmenit

Kopparkis

Diagram 1: Den fördelade sprickfyllnadsfrekvensen hos tunnslipen. Kalcit är det vanligaste sprickmineralet, följt av epidot, klorit, pyrit, titanit, adularia etc.

Adularia KAlSi3O8

Adularia är en variant av kalifältspat som bildas genom utfällning av hydrotermala lösningar vid låga temperaturer ner mot 150-200°C (Deer et al. 2002). Kemiskt och strukturellt går det inte att skilja kalifältspat och adularia åt, utan identifiering baseras på utseende och förekomst (Nesse, 2000). I den här studien har två varianter av adularia påträffats; en äldre och en yngre sort. Den äldre varianten är grovkornig och bildar relativt breda sprickfyllnader. Den är kraftigt rödfärgad och ställvis albitiserad (se figur 3). Rödfärgningen orsakas av att mikrokorn av hämatit bildas, vilket beror på cirkulation av oxiderande hydrotermala lösningar (Drake et al. 2004). Den röd-färgade adularian förekommer främst i intermediära till basiska bergarter, till exempel granodiorit och amfibolit, och har endast påträffats i prover från Götatunneln. Inga detekter-bara halter av järn indikerar att endast en mycket liten mängd hämatit krävs för att färga adularia tegelröd. Fältspater i sidoberget har också påverkats, om än ej i samma grad, av rödfärgning. Detta är särskilt markant proximalt till sprickor fyllda med rödfärgad adularia, och eventuellt epidot. Associerade mineral till den rödfärgade adularian är epidot, titanit, apatit och Fe-Mg-klorit. Den yngre varianten av adularia bildar mycket smalare sprickfyllningar och är inte påverkade av vare sig rödfärgning eller albitisering. Utseendemässigt uppvisar den ej heller kalifältspats typiska skotskrutiga mönster (polysyntetisk tvillingbildning), vilket kan bero på att den saknar det tvillingbildningsmönster som orsakas genom den polymorfa övergången från monoklinisk till triklinisk kristallstruktur då kristallen tillväxer (Nesse, 2000). Den yngre adularian är även mer finkristallin än den äldre. Mineral som uppträder tillsammans med denna variant av adularia är kalcit, illit, Mg-klorit och eventuellt kvarts.

Figur 3: Till vänster är prov 2.4 under planpolariserat ljus. Äldre rödfärgad adularia (vertikal) korsas av yngre oomvandlad adularia (horisontell). Övrigt kan ses epidot tillhörandes äldre generation och Mg-klorit tillhörandes yngre generation. Bildens bredd är ca 5 mm. Bilden till höger visar borrkärna KBH-14 med kraftigt rödfärgad adularia samt epidot. Borrkärnans diameter är ca 5 cm och bergarten utgörs av amfibolitgnejs.

11

Apatit Ca5[F(PO4)3] Apatit är ett vanligt accessoriskt mineral i nästan alla magmatiska, metamorfa och sed-imentära bergarter. Det är det vanligaste fluorbärande mineralet och förekommer även som ett hydrotermalt omvandlingsmineral från andra fosfatmineral. Den hydrotermala apatiten är ofta associerad med kvarts, adularia, titanit mm. (Chang et al. 1996) I denna studie har apatit endast påträffats som distinkta kristaller i övrig sprickmineralogi ofta beståendes av epidot, titanit och Fe-Mg-klorit. Den största andelen utgörs av fluorapatit. Oftast förekommer apatit i kataklasit (se figur 4).

Figur 4: Kataklasit i prov 2.11 från Nygårdstunneln innehåller ett flertal olika mineral. De främsta mineralen utgörs av epidot, apatit och titanit. Titanit bildar idiomorfa rombiska kristaller. Yngre minerlisering-ar utgörs av kalcit och rutil. Övrigt kan ses zirkon och fragment av kvarts.

Baryt BaSO4

Baryt är det viktigaste bariumbärande mineralet i jordskorpan. Mineralet uppträder främst som hydrotermala sprickfyllnader och är stabilt under 200°C. Lösligheten är dock starkt beroende av förekomsten av andra lösta salter och tryck. Bariumkällan, för bildandet av baryt, kan ha sitt ursprung från glimmrar och fältspater. Associerande mineral utgörs av fluorit, kvarts, kalcit, pyrit mm. Baryt har endast påträffats i mycket små mängder i ett prov från Nygårdstunneln. Där har det antagligen bildats som sekundärmineralisering i en äldre sprickfyllnad beståendes av grov-kornig, idiomorf epidot och kvarts, samt Fe-klorit. Baryt anses tillhöra de yngre generation-erna.

Epidot Ca2Al2Fe(SiO4)(Si2O7)(O,OH)2

Epidot är ett grönt till gulgrönt mineral som är mycket vanligt accessoriskt förekommande i regional- och kontaktmetamorfa, främst järnrika, bergarter. Speciellt karaktäristiskt är det i grönskiffer- och epidot-amfibolitfacies. Epidot är även en produkt av hydrotermal omvandling och bildar ofta sprickfyllnader i magmatiska bergarter. Epidotisering är särskilt vanligt i låg-temperatur metasomatism. Vanliga accessoriska sprickmineral är klorit, aktinolit, kvarts och albit. Bildningstemperaturen för epidot har påträffats ner mot 250°C, det är dock stabilast i temperaturintervallet 275-390°C (Deer et al. 1997).

12

Epidot är ett av de vanligaste sprickfyllnadsmineralen i borrkärnor från Nygård- och Göta-tunneln. FeO-halten varierar från 8,8 till 20,0 vikt %. En svag trend visar på något högre FeO-halter i epidot från Nygårdstunneln jämfört med epidot från Götatunneln (se diagram 1). Järnhalten i epidot ökar då bildningstemperaturen minskar under isokemiska förhållanden. En högre järnhalt i epidot indikerar ofta lägre metamorf grad än järnfattig epidot, vilket kan ses i prov 7.3 där två generationer epidot klipper varandra. Den yngre är något järnrikare och idiomorf än den äldre epidoten (se figur 5, och Appendix 1, prov 7.3, figur A-10).

Figur 5: Prov 7.3 uppvisar en yngre generation epidot som klipper äldre generation epidot. Den yngre epidoten är betydligt mer idiomorf och ren än den äldre, som även är något järnfattigare. Övrigt kan ses kopparkis (vitt), kali-fältspat (mörkgrått) och albit (svart).

17,00

19,00

21,00

23,00

25,00

27,00

29,00

8,00 10,00 12,00 14,00 16,00 18,00 20,00

FeO [%]

Al 2O

3 [%

]

Götatunneln

Nygårdstunneln

Linjär (Götatunneln)

Linjär (Nygårdstunneln)

Diagram 2: Ett tydligt linjärt samband förekommer mellan aluminium- och järnhalten i epidot. Troligt är att den järnrikare epidoten är yngre än den lite järnfattigare. Övrigt kan ses att järn-halten i epidot är något högre i Nygårdstunneln.

13

Hämatit Fe2O3

Sekundär hämatit bildas lätt genom vittring och hydrotermal omvandling av järnrika mineral i nästan alla typer av bergarter. Primärt bildad hämatit är mycket ovanligare. Hämatit är mycket motståndskraftigt mot vittring i ytnära miljöer, men kan omvandlas till olika järnhydroxid-mineral (exempelvis götit). Förekomst av hämatit indikerar ofta en oxiderande miljö. (Nesse, 2000) Hämatit i denna studie ses ofta som rödbruna, opaka till semiopaka, sekundärmineraliseringar utfällt i närhet av järnrika mineral som klorit, biotit och amfibol. Hämatit uppträder också som mikrokorn på felsiska mineral. Det är främst fältspaterna som utsatts för denna hämatitisering, och bildar makroskopiskt sett kraftigt tegelröda missfärgningar (se figur 3, 16, och Appendix 1, prov 2.4 figur A-6 och prov 14.5 figur A-22, A-23). Särskilt påtaglig är denna rödfärgning av adularia från de äldre generationerna. Då analyser av denna rödfärgade adularia oftast inte gav några detekterbara halter av järn, måste det innebära att endast mycket små mängder hämatit krävs för att skapa denna kraftiga missfärgning (≤ 0,1 vikt %). Rödfärgning av häm-atit på fältspater och kvarts sker främst i närhet av sprickor fyllda med rödfärgad adularia och eventuellt epidot. Rödfärgad adularia har endast påträffats i prover från Götatunneln. Hämatit tillhörande de yngsta generationerna bildar tunna nålformade (acikulära) kristaller som växer radiellt (se figur 20 till vänster). Dessa oxiderande lösningar, innehållande hämatitnålar, kan på vissa ställen ses upplösa pyritkristaller tillhörande något äldre generation (se figur 20 till höger).

Illit (K,H2O)Al2([(Al,Si)Si3O10](OH)2

Illit är ett gemensamt namn för icke-expanderande, dioktahedrala, glimmerliknande mineral. Strukturellt liknar de muskovit med två tetragonala skikt och ett centralt oktahedralt skikt (T-O-T-struktur). Illit har dock högre halt av Si, Mg, Fe och vatten, och något mindre tetrahedralt Al och mellanlagrande K. Den svagare kraften mellan skikten, orsakad av färre katjoner, skapar fler variationsmöjligheter. Illit bildas genom silikatvittring (främst fältspater), omvandling av andra lermineral eller nedbrytning av muskovit. Bildandet av illit gynnas av alkalina förhållanden samt höga koncentrationer av Al och K (www.bucknell.edu). Illit, som läkta sprickfyllnader, bildar makroskopiskt sett mycket mörka sprickfyllnader (se Appendix 1, prov 5.24, figur A-9), som i petrografiskt mikroskop med genomfallande ljus utan analysator får en mörk olivgrön färg. Med korsande polarisationsfilter syns en fibrös-liknande struktur (se figur 6). Då låga halter av kalcium detekterats skulle eventuellt illit kunna vara blandad med smektit i en så kallad ”mixed layered clay”. Denna typ av lera har svällande egenskaper. Denna mörka illitmineralisering i läkta sprickor har endast påträffats i prover från Götatunneln.

14

Figur 6: Spricka fylld med illit klipps av tunna sprickor fyllda med kalcit. Mikrofotografierna är tagna med korsande polarisationsfilter.

Kalcit CaCO3

Kalcit kan bildas både sekundärt och primärt och förekommer i sprickor och hålrum i alla typer av bergarter. Kalcit kan fällas ut i brett temperaturintervall vilket möjligtvis kan förklara dess vanlighet. Som hydrotermal sprickfyllnad är ofta kvarts och zeoliter associerade med kalcit. Oftast är kalcit ren och vit, men vanliga föroreningar inkluderar magnesium, järn och mangan. Förekomst av järn kan färga kalcit svagt grön (Chang, 1996). Kalcit som bildats under höga temperaturer ofta är mer förorenad av Mg, Fe och Mn, än kalcit bildad vid låga temperaturer (Kovács et al. 2003). Hög manganhalt i kalcit kan också indikera en reducerande miljö i de hydrotermala lösningarna (Drake et al. 2004). Kalcit är det absolut vanligaste sprickfyllnadsmineralet i borrkärnor från Göta- och Nygårds-tunneln och förekommer i flera generationer. Kalcit visar på bred variation vad gäller korn-storlek, form, textur med mera. Kornstorleken varierar från mycket finkornigt kryptokristallin till centimeterstora kristaller. Den kryptokristallina kalciten har makroskopiskt sett, beroende på halt av övriga mineral, grön-, lila- eller gråaktig färgnyans. Den gröna färgen skulle kunna förklaras av förekomst av järn i kalciten (se Appendix 1, prov 2.2, figur A-1). Denna mikro-kristallina form av kalcit har påträffats i områden som utsatts för brecciering. På grund av rörelser i sprickan kanske inte kalciten hunnit bilda stora kristaller, och fälls därför ut som en kryptokristallin massa. Den kryptokristallina kalciten har en kaotisk sammansättning då det gäller förekomst av exempelvis mangan, där halten kan variera på bara några mikrometer. Kalcit tillhörandes de yngre generationerna uppvisar generellt ofta breda och tydliga tvilling-lameller, till skillnad från äldre generation där ofta tvillinglameller helt saknas. En minskande manganhalt från äldre till yngre generation har även i vissa fall observerats (bortsett från den kryptokristallina kalciten), vilket kan indikera en gradvis övergång från reducerande till oxiderande miljö. Kalcit i närhet av pyrit har exempelvis i allmänhet högre manganhalt än kalcit i närhet av hämatit. Generellt visar de dock på låga halter av Mg, Fe och Mn. Flera kalcitkristaller med oscillerande zonering har observerats, främst i kataklasiter/breccior. Zoneringen orsakas av varierande halter mangan (se figur 7). En oscillerande zonering skulle eventuellt tyda på skiftande bildningstemperaturer och/eller reducerande/oxiderande miljö. Detta skulle kunna reflektera en period av ett multipelt öppnande av sprickan eller tillförsel av nyare fluider med annan komposition och avsvalnande temperatur.

15

Figur 7: SEM-bild från prov 8.17 visar oscillerande zonering av kalcitkristall. De ljusare fälten indikerar högre manganhalt. Kristallen är antagligen primärt bildad in situ från hydrotermala lösningar.

Kataklasit/Breccia Friktionsrörelser längs med eller i en förkastningszon kan skapa flera olika sorter av så kallade förkastningsbergarter. Dessa bergarter bildas genom spröd krossning och sönder-malning av berg och mineral. Återkommande förkastningsrörelser orsakar upprepande sprickbildning, malning och friktionell glidning längs ett nätverk av mikrosprickor. Detta resulterar i en bergart beståendes av en blandning osorterade, kantiga klaster i ett finkornigare matrix. Breccior är bergarter som består av kantiga fragment som vanligtvis brukar ligga mellan 1 mm och 0,5 m (finkornigare mikrobreccia och grovkornigare megabreccia existerar dock), och matrix som understiger 30 % av den totala volymen. Matrixet utgörs vanligtvis av finkornigare krossat bergartsmaterial. Svällning och ökad volym är karaktäristiskt för breccior vilket indikerar bildning av breccior gynnas av förhållanden med ett lågt begränsande tryck (confining pressure) och/eller ett högt vätsketryck. Hålrum bildas ofta vilka senare kan fyllas igen med hydrotermala mineral. Kataklasit är betydligt finkornigare än breccia, och har klaster som är mellan 0,1 – 10 mm (finkornigare ultrakataklasit förekommer dock). Kataklasit är något mer förhårdnad och kohesiv än breccia vilket indikerar söndermalning under något högre tryck och temperatur. De små partiklarna av krossat material cementeras av hydro-termala mineral. (Davis et al. 1996) Ett flertal områden med söndermalt och fragmenterat sidoberg har påträffats. Vissa är mycket finkorniga och innehåller hög halt av ”gouge” (se Appendix 1, prov 8.22, figur A-19 till höger). Dessa uppvisar ofta duktila till semiduktila strukturer och är många gånger epidotrika, vilket ger dem en grågrön färg. Denna variant hör troligt till de äldre mineraliseringarna. Vanliga mineral som påträffas i dessa kataklasiter är Fe-Mg-klorit, apatit, titanit, zirkon och pyrit. I Nygård är de inbördes mineralen betydligt grovkristallinare och ibland delvis om-vandlade till kalcit och rutil. I sidoberget som angränsar dessa kataklasiter kan ofta ses en kornstorleksförminskning (granulering) och subkornsbildning, främst hos kvarts och fältspat. De mer sprött formade brecciorna visar ofta på betydligt mer grovfragmenterat berg (dock utgörs de ofta av mikrobreccior). Även fragment från tidigare sprickgenerationer förekommer, vilka bland annat består av kalcit, illit och kloritrik kataklasit. Storleken på fragmenten varierar dock kraftigt. Ofta är brecciorna läkta med kalcit (se figur 8), som kan vara mer eller

16

mindre oblandad med andra mineral. Den blandade kalciten är ofta kryptokristallin och innehåller mikrofragment beståendes av bland annat kvart, fältspat och glimmermineral (se avsnitt ovan om ”Kalcit”). Figur 8: Kalcitläkt breccia med kantiga bergsfragment. Borrkärnans diameter är cirka 5 cm.

Klorit (Mg,Fe)6(Si,Al)4O10(OH)8

Klorit är ett skiktsilikatmineral som utgörs av både oktahedrala och trioktahedrala skikt (”T-O-T”-struktur). Substitutionella joner i det oktahedrala skiktet utgörs av Mg, Fe2+, Fe3+ och Al, medan i det trioktahedrala skiktet består utbytarjonerna av Si och Al. En kontinuerlig ”solid solution” sträcker sig från Mg-rik klorit (clinochlore) till Fe-rik klorit (chamosite). I magmatiska bergarter är klorit ett mycket vanligt mineral som ofta bildas sekundärt genom vittring av primära järn- och magnesiumrika mineral som biotit och hornblände, främst under låga till medelhöga metamorfa förhållanden. Samlingar av mineral som klorit, epidot och albit är typiskt för grönskifferfacies (Nesse, 2000). Kompositionen på klorit är ofta relaterad till bergartens ursprungliga sammansättning, men studier visar även på att ett visst temperatur-beroende för bildandet av olika kloritsorter förekommer. Vid prograd process, det vill säga ökande tryck- och temperaturförhållanden, kommer vanligtvis kloriter bli mer magnesium-rika. Järnrikare kloriter indikerar således lägre tryck och temperatur än magnesiumrika kloriter (Blatt et al. 2001). Experiment har även visat att kloriter med intermediär Fe/Mg-kvot är mer stabil vid högre temperatur (vid ett givet tryck) än dess ”end members” (Burnell et al. 1984). I denna studie har olika kloritvarianter identifierats med elektronmikroskop beroende på dess Al2O3-innehåll, och FeO-innehåll i förhållande till MgO (se diagram 2):

• Fe-klorit (chamosite)

• Fe-Mg-klorit (brunsvigite)

- Mer Al-rik (~23-25 vikt % Al2O3)

- Mindre Al-rik (~19-22 vikt % Al2O3)

• Mg-klorit (clinochlore)

Den dominerande varianten utgörs av Fe-Mg-klorit. Det verkar som om denna klorit kan delas in i två varianter; en aluminiumrik och lite aluminiumfattigare. Endast den aluminiumfattiga varianten uppträder i de båda tunnlarna, medan den aluminiumrika endast har observerats i Götatunneln. Även Mg-klorit har enbart identifierats vid Götatunneln. Fe-klorit har dock

17

uteslutande påträffats vid Nygårdstunneln (se diagram 2). Totalt sett finns alltså fyra varianter av klorit varav tre utav dessa har påträffats i Götatunneln och två i Nygårdstunneln. I planpolariserat ljus med korsade polarisationsfilter får ofta Mg-klorit anomalt blågrå medan Fe-Mg-klorit ofta får brunorangea interferensfärger (se figur 19, och Appendix 1, prov 14.5, figur A-24 till höger) och Fe-klorit får gräsgrön interferensfärg (se figur 18). I denna studie har noterats att Mg-klorit klipper Fe-Mg-klorit, och har således bildats senare då temperaturen antagligen var något lägre (se figur 19). Mg-klorit associeras ofta med pyrit vilket skulle kunna förklara att Mg-klorit tycks ha bildats senare än Fe-Mg-klorit. I det här fallet är det alltså inte temperaturen som avgör kloritens komposition utan förekomst av koexisterande mineral. Då svavelhaltiga lösningar introducerades i det hydrotermala systemet konsumerades så mycket av det tillgängliga järnet till pyrit att endast Mg-klorit kunde bildas. Temperaturen är alltså inte den avgörande faktorn, utan i det här fallet är red-ox-förhållande och kemi av större vikt. Fe-Mg-klorit har därför den högsta bildningstemperaturen av kloriterna i borr-kärnor från Götatunneln. I Nygårdstunneln har inga korsande relationer mellan olika kloriter påträffats, men troligt är att Fe-kloriten är yngre än Fe-Mg-kloriten. Klorit av de yngre generationerna har oftast sfärulitisk struktur som formar små radiella aggregat (sfäruliter), till skillnad från den äldre kloriten som ofta bildar flakiga, glimmerliknande kristaller.

15,00

17,00

19,00

21,00

23,00

25,00

27,00

0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 0,90 1,00

FeO / FeO+MgO

Al 2O

3 [v

ikt %

]

Götatunneln

Nygårdstunneln Fe-klorit

Fe-Mg-klorit

Mg-klorit

Diagram 3: Baserat på kemin hos kloriterna har fyra områden ringats in på ett punktdiagram. Dessa har tolkats som olika typer av klorit. Värt att notera är att Götatunneln uppvisar tre varianter av klorit medan Nygårds-tunneln endast visar på två varianter.

Kvarts SiO2

Kvarts förekommer dels som finkornig mylonitisk variant, ofta tillsammans med finkornig epidot, och dels som idiomorf sprickfyllnad, ofta tillsammans med adularia. Grovkornig och idiomorf kvarts från Nygård uppträder tillsammans med grovkornig och idiomorf epidot och sfärulitisk Fe-klorit (se Appendix 1, prov 2.11 från Nygård, figur A-26 och A-27). Kvarts från de yngre generationerna uppvisar ej undulerande utsläckning, så som äldre generationers

18

kvarts, vilket tyder på att de inte utsatts för någon deformation. Kvarts kan bildas i hydro-termala system ner mot 70°C (Tullborg et al. 2001).

Pyrit FeS2

Pyrit är det vanligaste sulfidmineralet och bildas främst genom utfällning av hydrotermala lösningar i ett brett temperaturintervall ner mot låga temperaturer (≥ 0°C) (Tullborg et al. 2001). Pyrit bildas i reducerande miljö och oxiderande lösningar tenderar att lösa upp pyrit. Syresatt atmosfärnära ytvatten som reagerar med pyrit oxiderar järnet och bildar svavelsyra. Svavelsyran kan i sin tur frigöra tungmetaller. (Nesse, 2000) Pyrit är ett vanligt sprickfyllnadsmineral och uppträder oftast i samband med kalcit i den något yngre generationen (3). Mineralet uppträder både som sprickfyllnader i läkta sprickor (se Appendix 1, prov 2.3a, figur A-3) och som små idiomorfa kristaller på öppna sprickytor. Förekomst av pyrit kan vara indikativt för en reducerande miljö. I vissa fall ses pyrit uppfrätt av oxiderande lösningar bildande hämatit i yngre generation (4).

REE-mineral (Ce,La,Th,Nd,Y)CO3F De sällsynta jordartsmetallerna (REEs = Rare Earth Elements) innefattar grundämnena från lantan (La57) till lutetium (Lu71) och kallas ibland för Lantaniderna. Dessa grundämnen kan ytterligare delas in i de lätta sällsynta jordartsmetallerna (LREE) från La till Eu, och de tunga sällsynta jordartsmetallerna (HREE) från Gd till Lu. REEs är kraftigt elektropositiva med samma stabila oxidationstal på (+3), bortsett från Ce4+ och Eu2+, och har således liknande kemiska och fysikaliska egenskaper. Europium är det enda grundämne som har särskiljande egenskaper eftersom det har förmåga att bilda stabila Eu2+-joner och på så sätt lättare kan substituera för Ca2+ i plagioklas. Detta kan skapa antingen negativa eller positiva europium-anomalier, beroende på om plagioklas har förts bort eller ackumulerats under bergarts-bildandet. Förhöjda värden av REE är indikativt för felsiska intrusiva bergarter. (Brownlow, 1997) Cerium är det vanligaste grundämnet av de sällsynta jordartsmetallerna och kan bilda Ce4+. Den relativt stora jonradien hos Ce3+ (101 pm) förhindrar ofta substitution, förutom i mineral där den substituerande katjonen är tillräckligt stor, exempelvis Ca2+ (100 pm) i kalcit. Accessoriska mineral som allanit, apatit, zirkon och titanit är viktiga för anrikning av cerium i magmatiska bergarter. Ceriumhaltiga mineral är förknippade med alkaliska och granitiska bergarter och dess pegmatiter, samt hydrotermal mineralisering. (Salminen et al. 2006) Torium är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktinoidserien, tillsammans med till exempel uran, och är starkt litofilt. Generellt är toriumhalten högre i granitiska än i mafiska bergarter, och till skillnad från uran är torium inte lika bunden till inkompatibel pegmatit, utan kan tränga in i bergartsbildande mineral som biotit. Torium uppför sig ungefär som cerium, och kan hydrotermalt substituera kalciumjoner i exempelvis kalcit. Yttrium är ett grundämne som kemiskt liknar HREEs då det gäller elektronkonfiguration och jonradie. Både yttrium och HREEs bildar mer stabila komplex än LREEs, speciellt med karbonat-, fluorid- eller sulfat-anjoner, och är därför mer benägen till hydrotermal mobilisering. (Salminen et al. 2006) Mineral som delvis eller helt blivit anrikade på sällsynta jordartsmetaller har identifierats i prov 8.13, 8.21a, 8.5 från Götatunneln och i prov 1.1 och 2.11 från Nygårdstunneln. Oftast uppträder de som distinkta korn i en redan befintlig sprickfyllnad, oftast kalcit, eller i mer sällsynta fall som tunna sprickfyllnader (se figur 9). De sällsynta jordartsmetaller som detekterats är främst lantan, cerium och neodym, samt aktinoiden torium och övergångs-metallen yttrium (se Appendix 2 för ytterligare information). Generellt kan två typer av mineral urskiljas:

19

• Lantan (La)-, Cerium (Ce)- och Neodym (Nd)-haltigt fluor-kalciumkarbonatmineral

• Torium (Th)-haltigt kisel-kalciumkarbonatmineral med halter av Yttrium (Y)

De flesta REE-mineraliseringar utgörs antagligen av karbonatmineral då analys i SEM gav låga totalvärden (under 70 %). Fluoren som ofta finns i La-Ce-Nd-mineral härstammar troligtvis från apatit, vilket kan ses i prov 8.5 där en tunn sprickfyllnad bildats i närhet av fluorapatit (se figur 9). Andra grundämnen som detekterats i mindre mängder är Praseodym (Pr), Samarium (Sm), Gadolinium (Gd), Iridium (Ir), och Dysprosium (Dy). Det cerium-haltiga mineralet skulle eventuellt kunna vara bastnäsit, vilket är ett karbonat-fluoridmineral med den kemiska formeln (Ce,La,Th,Nd,Y)CO3F. Bastnäsit är det vanligaste REE-bärande mineralet och bildas vanligtvis hydrotermalt i felsiska eller karbonatrika bergarter. Det toriumhaltiga mineralet (torium tillhör egentligen aktinidserien) är ofta associerad med kisel och lägre halter av yttrium. Detta mineral är ovanligare än det ceriumbärande mineralet. Figur 9: I prov 8.5 från Götatunneln kan ses en tunn sprickfyllnad som tidigare bestod av kalcit men har ersatts av ett La, Ce, Nd, Th-haltigt mineral. I sidoberget kan ses sericitomvandlad kvarts och mikroklin, samt oomvandlad rekristalliserad kvarts och kalifältspat.

Rutil TiO2

Rutil förekommer som accessoriskt mineral i många magmatiska och metamorfa bergarter, och kan bildas genom omvandling eller vittring av andra titanbärande mineral, exempelvis titanit och ilmenit. Rutil kan fällas ut vid låga temperaturer, ned mot 180°C (Kovács et al. 2003), i hydrotermala lösningar och bildar då en låg-temperatur polymorf som kallas anatas. Rutil uppträder på vissa ställen som sekundärmineralisering i äldre klorit och förekommer ibland tillsammans med ilmenit (FeTiO3). På ett fåtal ställen har observerats titanit som omvandlats till kalcit och rutilnålar (se figur 10).

20

Figur 10: En rombohedrisk pseudomorf efter titanitkristall som har blivit omvandlad till kalcit och acikulär rutil. Endast små mängder titanit återstår.

Sandsten På många ställen i Göteborg förekommer sandstensfyllda sprickor. Sprickornas bredd varierar mellan någon centimeter och ett par decimeter, är vertikala och har oftast västnordväst-ostsydostlig riktning. Mikrofossil som hittats i sandsten från Varbergstrakten tyder på en mellankambrisk ålder (540-525 Ma). Sandstensgångarna bildades genom spricköppningar, orsakade av jordbävningar, i urberget under de då ej konsoliderade sandavlagringarna. Antagligen var Göteborgsområdet täckt av sedimentära bergarter under kambrisk tid. (Samuelsson, 1982) Ett flertal sprickor fyllda med sandsten har påträffats i borrkärnorna KBH-2 och KBH-5 från Götatunneln. Sprickornas bredd varierar från ett par millimetrar upp till flera decimetrar, och har i denna undersökning funnits ner till ett djup på cirka 30 meter. Sandstenen är ljusgrå till mellangrå och har en bimodal sammansättning där de små sandkornen är kantigare än de större som är mycket välrundade (se figur 22). Sanden utgörs uteslutande av monokristallin kvarts, men enstaka korn av rundad pyrit och små kantiga fragment av fältspat förekommer. Cementet består av kalcit, och på ett fåtal ställen adularia. Figur 11: En flera decimeter bred spricka fylld med grå, finkornig kambrisk sandsten i borrkärna från Götatunneln. Borrkärnans längd är ungefär 4 dm och bredd cirka 5 cm.

Titanit CaTiOSiO4

Titanit är ett vanlig accessoriskt mineral i magmatiska och metamorfa bergarter. Kristallerna är ofta typiskt rombformade och har brun till gulbrun egenfärg. I tunnslip har de kraftig positiv relief och mycket höga interferensfärger. Titanit kan även bildas från hydrotermala lösningar ner mot 170°C (Martinez-Serrano, 2002). Aluminium- och järnjoner kan substituera med titanjoner, och uran, torium och REEs kan substituera med kalciumjoner. Vittrings-produkten av titanit är aggregat av bland annat titanoxider och kvarts. Titanit kan bildas genom vittring av exempelvis biotit och klinopyroxen.

21

Titanit ses i denna studie uppträda främst som enstaka korn associerat till sprickmineralen epidot och Fe-Mg-klorit i kataklasit. Mindre vanligt bildar titanit tunna heltäckande sprickfyllnader (se figur 12) tillsammans med epidot. Andra mineral som ofta förekommer tillsammans med titanit är apatit och zirkon. Titanit har ibland omvandlats till rutil och kalcit (se figur 10). TiO2-halten brukar vanligtvis ligga mellan 25-38 vikt %, ju högre titanhalt desto lägre aluminium- och kiselhalt.

Figur 12: Prov 14.5 visar spricka fylld med epidot och titanit i äldre/samtida sprickmineralisering beståendes av albitiserad och hämatitbefläckad kalifältspat (adularia).

22

6.2 Sprickgenerationer Indelning av sprickgenerationer har främst grundat sig på korsskärande relationer av sprick-fyllnader (se figur 13), sprickorientering, samt vilka mineral som ofta associeras med varandra. Till viss del har även mineralkemin spelat roll för särskiljning av generationer. Manganrik kalcit har till exempel ofta visat sig vara äldre än manganfattig kalcit, likaså järn-rik epidot som ibland ses bilda hårfina sprickfyllnader korsa järnfattig epidot. Hänsyn till temperaturstabilitet, det vill säga den temperatur vid vilket ett specifikt mineral oftast fälls ut eller kristalliserar vid i en hydrotermal lösning, har även tagits (se figur 14). Andra parametrar såsom pH, Eh och tryck har inte beaktats i större grad. Sekundärmineralisering, som inte bildar sprickfyllnader, i äldre sprickfyllnadsmineral har också observerats. Dessa utgörs främst av hämatit, rutil och ilmenit och har tolkats tillhöra de yngre generationerna. Figur 15 på nästa sida summerar de tolkade sprickgenerationerna för de två tunnlarna. Figur 13: Bild på borrkärna KBH-8 (33,7 m) visar på en tydligt korsskärande relation mellan tre sprickfyll-nader. Den äldsta utgörs av mylonitartad epidotrikt material (grågrön), som korsas av yngre idiomorf epidot (gulgrön), som i sin tur korsas av kalcit (vit). Borrkärnans diameter är ca 5 cm.

Temperatur [°C]

IllitKvartsBaryt

Epidot

TitanitRutil

AdulariaKlorit

200° 300°

PyritKalcit

100° Figur 14: Temperaturstabilitet för några av de identifierade hydrotermala sprickmineralen vid neutralt pH. (Chang et al. 1996, Henley et al. 1983, Kovács et al. 2003, Martínez-Serrano, 2002, Tullborg et al. 2001)

23

Kvarts

Kalifältspat

Albit

Epidot

Titanit

Apatit

Zirkon

Mg-Fe-klorit

Adularia (rödfärgad)

Kalcit

Mg-klorit

Rutil

Adularia

Illit

Pyrit

REE-mineral

Hämatit/Fe-oxid

Kataklasit/breccia

Sandsten

Lera

Generation 1

×M×

M×M×

M×

××

××

×G

eneration 2×

××

××

Generation 3a

××

××

×G

eneration 3b×

××

××

Generation 4

××

××

K

Generation 5

××

K×K

×

TemperaturÄldre

Götatunneln

Duktil-sem

iduktil

Spröd

Kvarts

Kalifältspat

Albit

Epidot

Titanit

Apatit

Zirkon

Mg-Fe-klorit

Kalcit

Fe-klorit

Adularia

Rutil

Pyrit

Baryt

REE-mineral

Hämatit/Fe-oxid

Kataklasit/breccia

Lera

Duktil-sem

iduktilG

eneration 1×

M×M×

M×

Figur 15: De tolkade sprickgenerationerna för de båda tunnlarna. Mineral med kursiv stil innebär att de är mindre vanligt förekommande. Färgmarkeringarna indikerar de mest väsentliga skillnaderna i sprickmineralogi mellan Göta- och Nygårdstunneln. (Sprickgenerationerna i tabellformat kan även ses i Appendix 4)

*×*×

*××

×G

eneration 2×

*×

*×*×

*×

×G

eneration 3×

××

××

×G

eneration 4×

××

×K

Generation 5

××

TemperaturÄldre

Spröd

Nygårdstunneln

*Idiom

orfa och grovkorniga kristallerK

Kalcitcement

MM

ylonitisk eller rekristalliserad

24

6.2.1 Generation 1 Den äldsta generation representerar en duktil bildningsmiljö och utgörs av tunna myloniter med varierande sammansättning. Myloniterna kännetecknas av reducerad kornstorlek, så kallad granulering, av de bergartsbildande mineralen. Riktningen på dessa är ofta väldigt osammanhängande, men följer ofta foliationsriktningen. Den äldsta varianten av mylonit utgörs främst av kvarts samt mindre andel bergartsfragment som kalifältspat och albit. Den något yngre myloniten består av betydligt högre andel epidot vilket makroskopiskt sett ger sprickfyllnaden en gråaktig blekgrön färg (se figur 16). Accessoriska mineral som ofta ses i samband med myloniterna är titanit, apatit, zirkon och möjligen mindre mängd fluorit. Dessa mineral utgör inga sprickfyllnader utan har bildats/transporterats som distinkta korn i myloniten. När P-T-förhållandena gradvis sjunker övergår miljön till mer spröd deformation vilket indikeras av bildandet av semiduktila strukturer. Detta kan bland annat ses som porfyro-klaster och fragment i den finkornigare myloniten, vilken nu mer liknar en kataklasit. Tre varianter av denna semiduktila porfyroklastmylonit har identifierats: en äldre klorithaltig, en lite yngre epidotrik och en yngsta hämatitrik. I den epidotrika kataklasiten uppträder ofta titanit rikligt, samt zirkon och apatit på vissa ställen. Denna kataklasit uppvisar betydligt grovkristallinare titanit, epidot och apatit i Nygårds-tunneln jämfört med Götatunneln (se figur 4).

Figur 16: Epidotrik kataklasit, med sidobergsfragment, som följer bergartens foliation. På vissa ställen har klorit bildats. Denna generation klipps vinkelrätt av yngre generation beståendes av kalcit och pyrit. Borrkärnediametern är ca 5 cm.

6.2.2 Generation 2 (Götatunneln) Mineralerna i denna generation är betydligt grovkristallinare än i den förra generationen. De främsta mineralen består av rödfärgad adularia (kalifältspat) Fe-Mg-klorit, epidot och eventuellt mindre mängd titanit. Den rödfärgade kalifältspaten är antagligen adularia och är sannolikt det äldsta mineralet i denna generation. Adularia uppvisar ofta albitisering,

25

möjligen proximalt till epidot, och är oftast mycket grovkornig. Makroskopiskt sett är detta mineral kraftigt rödfärgad (se figur 17), men under mikroskop med korsade nicoler får det en brunaktig färg. Fe-Mg-klorit en har ofta sfärulitiskt textur och uppvisar många gånger anomalt bruna interferensfärger (se figur 19).

Figur 17: Prov från KBH-2 (~25,0 m djup) visar på kraftigt rödfärgad adularia. Den adulariafyllda sprickan är längs dess marginaler täckt av epidot och har i mitten spräckts upp och fyllts med kalcit. Den rödfärgade adularian och grovkristallin epidot tros tillhöra samma generation. De yngre mineralen utgörs av Mg-klorit och kalcit. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.

6.2.3 Generation 2 (Nygårdstunneln) Fe-klorit från denna generation har endast hittats i prover från Nygårdstunneln. Associerade mineral till Fe-klorit är grovkornig och idiomorf kvarts och epidot. Likt Fe-Mg-klorit är ofta Fe-klorit sfärulitisk (se figur 18), men den är finkornigare och har en mer gräsgrön inter-ferensfärg, till skillnad från Fe-Mg-klorit ens brunaktiga färg. Epidot och kvarts är betydlig mer idiomorf och grovkornig jämfört med Götatunneln. Titanit och apatit tillhör eventuellt även denna generation.

Figur 18: Sprickfyllnad i prov 2.11 från Nygård uppvisar sfärulitisk Fe-klorit, grovkornig epidot och idiomorf kvarts. Den yngre generationen utgörs av tunnare sprickfyllningar beståendes av kalcit, adularia samt REE-mineralisering i epidoten. I sidoberget ses albit och kalifältspat. Bilden till vänster är en EDS-bild tagen i elektronmikroskop, bilden till höger är samma område tagen med optiskt mikroskop med korsande polarisationsfilter.

26

6.3.4 Generation 3a Mg-klorit är det mest karaktäristiska mineralet för denna generation, som ofta ses växa in i äldre generation beståendes av Fe-Mg-klorit och epidot. Mg-kloriten uppvisar ofta anomalt blåaktiga interferensfärger under mikroskop med korsade polarisationsfilter (se figur 19). Mineral från denna generation ses ofta utnyttja samma svaghetsplan och är nära associerade med mineral från generation 2. Förutom Mg-klorit kännetecknas denna generation även av adularia, illit, samt mindre mängd kalcit, ilmenit och rutil. Rutil och ilmenit förekommer främst som sekundära omvandlingsmineraliseringar i närhet av titanit. Mineralansamlingar från denna subgeneration har inte påträffats i Nygård. Figur 19: Yngre generation (3) beståendes av Mg-klorit, adularia och kalcit (låg MnO-halt), klipper äldre generation (2) beståendes av Fe-Mg-klorit och epidot. Till vänster SEM-EDS-bild och till höger petrografisk mikroskopbild under korsade nicoler.

6.2.5 Generation 3b Denna generation ligger troligtvis tidsmässigt nära föregående generations mineralansam-lingar, och är ofta svåra att särskilja. Generationen har därför fått underbeteckningen 3b. Denna subgeneration kännetecknas framförallt av kalcit, och till skillnad från tidigare generationers kalcit har denna yngre variant en trend som indikerar högre MnO-halter. Kalcit från denna generation är också mer idiomorft bildad med tydliga tvillinglameller. Det näst vanligaste mineralet är pyrit, vilket ofta ses nära associerat med kalciten. Oftast bildas det som små euhedrala kristaller på öppna sprickytor, men även helt läkta sprickor fyllda med pyrit förekommer. Pyrit ses ofta som tunna sprickfyllnader i samband med uppsprickning av biotit och epidot (se Appendix 1, prov 2.10 Nygård, figur A-29 till höger). Förekomst av pyrit indikerar en reducerande bildningsmiljö. Till generation 3b hör även adularia, illit. Adularia från denna generation uppvisar inga spår av omvandling som albitisering och hämatit-rödfärgning, vilket är utmärkande för adularia från generation 2. Den är även finkristallinare än den äldre varianten, och uppvisar ingen tydlig polysyntetisk tvillingbildning (skotsk-rutigt mönster) under korsande polarisationsfilter. Illit uppträder som läkta sprickfyllnader och har makroskopiskt sett en mycket mörk grön, nästan svart färg. I mikroskop med genomfallande ljus får det en djup olivgrön färg. Med korslagda polarisationsfilter ses en fibrösliknande struktur (se figur 6). Mindre vanligt förekommande mineral som sannolikt tillhör generation 3 är baryt, som emellertid endast har påträffats i Nygårdstunneln.

27

Figur 20: Äldre generation beståendes av rödfärgad adularia och kalcit (relativt hög MnO-halt) klipps av yngre generation som utgörs av illit, kalcit (låg MnO-halt) och oomvandlad adularia. I sidoberget kan ses albitiserad kalifältspat.

6.2.6 Generation 4 De två mest karaktäristiska mineralen från denna generation utgörs av hämatit och kalcit. Hämatit bildar ofta tunna, fibrösa, nålliknande kristaller som växer radiellt in i äldre sprick-generationer (se figur 21 till vänster). Ibland växer hämatit ut från bergartsfragment i en breccia, men på vissa ställen kan ses lösryckta hämatitnålar i mellanliggande matrix. Kalcit, som antagligen är något yngre än hämatit, har inga detekterbara manganhalter vilket synes vara kännetecknande för denna generation som representerar en oxiderande miljö. Äldre pyritkristaller som förekommer är ofta kraftigt påverkade av oxiderande lösningar (se figur 21 till höger). REE-mineral tillhör troligt denna generation då mineralet ofta uppträder i nära association med rödfärgade järnoxidutfällningar. REE-mineral förekommer dels som sprick-fyllnad och dels som distinkta korn i omkringliggande sprickfyllnad, oftast beståendes av kalcit. Den senare är toriumrik (upp till 33,5 % ThO2) samt små mängder uranhaltig blyglans och uppträder ofta i kataklasit, medan den tidigare är lantan-, cerium-, neodymrik och upp-träder som sprickfyllnad. Det sistnämnda ceriumhaltiga mineralet utgörs sannolikt av karbonatmineralet bastnäsit (Ce,La,Th,Nd,Y)CO3F). De båda är nära associerade med kalcit och i vissa fall fluorapatit. Figur 21: Till vänster prov 2.10 från Nygård uppvisar breccierad epidot och kalcitfyllnad med sidobergsfragment. Hämatit har växt in i den äldre sprickfyllnadsgenerationen. Prov 2.2 till höger, även den från Nygård, visar på liknande nålformade hämatitkristaller. Pyrit är kraftigt uppsprucken och delvis upplöst vilket indikerar att den är äldre än hämatit. Kalcit anses vara det yngsta mineralet och har inga mätbara manganhalter.

28

6.2.7 Generation 5 Till den yngsta generationen tillhör sandsten, kataklasit/breccia, lera och kalcit. Sandstenen har bimodal kornstorlek/kornformsfördelning, där de större kornen (ca 0,2 mm i diameter) är mycket rundade, medan de mindre kornen (ca 0,1 mm i diameter) är betydligt mer kantigare (se figur 22). Sandkornen utgörs uteslutande av monokristallin, icke-undulerande kvarts. Dock kan det förekomma rundade pyritkorn och kantiga fältspatsfragment, men dessa är ganska ovanliga. Cementet i sandstenen utgörs uteslutande av kalcit med relativt moderata manganhalter, men på ett fåtal ställen har även adulariacement påträffas. Figur 22: SEM-EDS-bilden till vänster, på prov 5.1, visar bimodal kornfördelning vad gäller storlek och form; en grovkornigare och rundare typ och en mindre och kantigare variant. Bilden till höger, på prov 2.3c, är en petrografisk bild med korsade nicoler och visar en ca 2 mm bred sandstensfylld spricka som korsar äldre generation beståendes av finkornig och grovkornig epidot. Notera skjuvning av epidotfylld spricka. Kalcitläkta mikrobreccior och kataklasiter tillhör troligen generation 5. Ofta är den mellan-liggande cementerande kalciten mycket finkornig (kryptokristallin) och ”förorenad” av andra finmalda mineral från sidoberget, ofta kvarts, fältspater och pyrit som bildar en slags gouge-liknande bergart. I dessa miljöer är det inte ovanligt med zonerade kalcitkristaller. Zoner-ingen beror på varierande manganhalter vilket tyder på skiftande sammansättningar hos de hydrotermala lösningar som fäller ut kalciten. Figur 23: Breccierad sprickfyllnad där den kohesiva mellanmassan utgörs av kryptokristallin kalcit blandat med finfraktionerat söndermalt sidoberg som till största del består av kvarts, kalifältspat, pyrit och glimmrar. Beroende på martix/cementets sammansättning får den olika färgnyanser, vilka kan vara grå, grön- eller lilaaktig. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. På de öppna sprickytorna förekommer ofta lerbeläggningar. I sprick- och krosszoner påträffas breda partier som är delvis eller helt leromvandlade. I denna studie har endast analyser gjorts på läkta sprickor vilket antagligen gör att lermineral, som oftast hittas på öppna sprickytor,

29

antagligen är kraftigt underrepresenterade. Ett flertal läkta sprickor fyllda med illit har dock observerats. Tidigare röntgendiffraktionsundersökningar som gjorts av Sveriges Provnings- och Forsknings-institut (SP) indikerar svällande leror. Totalt gjordes 7 prover varav 6 uppvisade leror med svällande egenskaper samt illit och mindre mängd klorit (Lindqvist et al. 1995).

6.3 Oxidations- och reduktionsförhållanden Baserat på förekomst av hämatit och pyrit kan oxiderande och reducerande förhållanden hos de hydrotermala lösningarna tolkas. Förekomst av hämatit indikerar oxiderande hydrotermala lösningar och representerar en syresatt miljö. Förekomst av pyrit däremot indikerar utfällning från reducerande lösningar och representerar således en syrefattig miljö. I denna studie på-träffas järnoxid tidigast i generation (1) som bruna utfällningar i kataklasit. Dessa påträffas sent i denna generation och är betydligt mer påtaglig tidigt i generation (2). Här bildar hämatit mikrokorn som främst sätter sig på adularia och färgar den kraftigt röd (se figur 3 och 17). Även andra fältspater och kvarts har påverkats av denna rödfärgning. Hämatitom-vandlingen är kraftig och kan ses penetrera från sprickor fyllda med rödfärgad adularia och epidot in i sidoberget ett par centimetrar. Detta tyder möjligtvis på att de hydrotermala lösningarna varit heta. Detta skede i övergången mellan generation (1) och generation (2) indikerar därför en oxiderande period. Denna första oxiderande fas har inte observerats i prover från Nygårdstunneln. I generation (3) uppträder pyrit som sprickmineral för första gången vilket tyder på att de hydrotermala lösningarna nu har skiftat från oxiderande till att vara reducerande. Adularia i denna generation är ren och inte påverkad av rödfärgning. Kalcit som uppträder i denna generation har ofta MnO-halter som är medel till höga. Hämatit träder återigen upp i generation (4) i form av tunna nålformade kristaller och som rödbruna utfällningar. Äldre pyritmineralisering kan på vissa ställen ses upplösta av de hämatitbildande oxiderande lösningarna. REE-karbonatmineral bildas ofta i nära association med de rödbruna järnoxidutfällningarna. Kalcit från denna generation har i regel inga mätbara halter av MnO. Den allra yngsta generationen (5) representerar en något varierande miljö då det gäller oxidations- och reduktionsförhållanden. Detta ses bland annat då vissa kalcitkristaller, som bildats i hålrum i breccior, uppvisar en tydlig oscillerande zonering då det gäller MnO-halt (se figur 7). Samman-fattningsvis kan sägas att de hydrotermala lösningarna har gått från oxiderande till reducerande och åter till oxiderande förhållanden i Götatunneln. För Nygårdtunneln har ingen äldre oxiderande fas observerats, där förhållandena går direkt från reducerande till kraftigt oxiderande.

6.4 Jämförelse mellan tunnlarna Små skillnader mellan Götatunneln och Nygårdstunneln vad gäller mineralogi och geokemi har observerats. Totalt har observerats tre varianter av klorit i Götatunneln, medan Nygårds-tunneln endast uppvisar två varianter. Järnhalten hos kloriterna är i allmänhet högre i Nygårdstunneln jämfört med Götatunneln. Då det gäller epidot har inga större geokemiska skillnader kunnat upptäckas. Möjligtvis är järnhalten något högre i Nygårdstunneln (se diagram 1). Dock uppvisar epidot från Götatunneln ofta tecken på rekristallisation och har intergranulär struktur. Många gånger förekommer grövre kristaller av epidot i en finkornigare mylonitisk massa, och kristallerna är ofta anhedrala. Epidot från Nygård är betydligt mer idiomorf och grovkornig, och bildar ofta långa prismatiska kristaller. Associerade mineral utgörs av idiomorf, grovkornig kvart, och Fe-klorit, vilka båda endast har påträffats i Nygård. Epidot uppvisar heller inte i samma utsträckning rekristallisation, vilket gör att den inte blir lika tät som i Götatunneln. Den något högre järnhalten i epidot från Nygård pekar dock på något lägre bildningstemperaturer, eftersom järnhalten generellt ökar då temperaturen och tryck sjunker, detta dock under isokemiska förhållanden (Deer et al. 1997).

30

Rödfärgad adularia, sandsten, illit och kalcitläkt breccia/kataklasit är sprickfyllnader som endast påträffats i borrkärnor från Götatunneln. Nygårdstunneln däremot uppvisar i större grad sprickmineralisering beståendes av grovkornig epidot, kvarts, apatit och titanit. Graden av grönstensomvandling, med klorit- och epidotmineralisering, i sidoberget verkar i allmänhet vara något större i borrkärnor från Nygårdstunneln. Likaså halten av rödfärgande hämatit från yngre generation är större, vilket ofta bildar acikulära (nålformade) kristaller som växer in i äldre sprickmineral. Då det gäller de bergartsbildande mineralen ses ofta en rekristallisation i Nygård, vilket ofta lett till kornstorleksreducering längs de grövre korngränserna. De nykristalliserade mineralen är ofta betydligt mer idiomorft bildade, oomvandlade, och uppvisar sällan undulös utsläck-ning. Denna rekristallisation har inte observerats i lika stor grad i Götatunneln, dock är gran-ulering och uppsprickning av redan befintliga mineral vanligare. Omvandlingsgraden i de båda områdena kan variera stort, men gemensamt är albitisering, rödfärgning från hämatit, sericit- och kloritomvandling. Sericitomvandling är betydligt påtagligare i Götatunneln, och sker ofta i samband med rödfärgning och albitisering av kalifältspat. Denna omvandling är särskilt påtaglig proximalt till sprickfyllnader beståendes av rödfärgad adularia och epidot.

7 Sammanfattning och diskussion Den äldsta sprickgenerationen (1) indikerar duktila till semiduktila förhållanden och utgörs av finkornig mylonit och kataklasit. Dessa är ofta epidotrika, med associerade mineral bestående av titanit, Fe-Mg-klorit, apatit, kvarts och fältspat, samt mindre mängd pyrit. Prover från Nygård uppvisar i allmänhet betydligt grovkornigare mineralansamlingar, främst då det gäller epidot, titanit och apatit. Den relativt höga andelen titanit skulle kunna indikera bildning under förhållanden motsvarande epidot-amfibolitfacies. Generation (2) uppvisar betydligt grovkristallinare mineral, antagligen är de ofta omkristall-iserade från generation (1), och indikerar en mer spröd sprickbildning. Mineralogin skiljer sig något mellan Götatunneln och Nygårdstunneln. Rödfärgad adularia uppträder endast i Göta-tunneln, medan Fe-klorit, grovkornig idiomorf kvarts och kalcit endast uppträder i Nygårds-tunneln. Gemensamt för de båda områdena är epidot, Fe-Mg-klorit och titanit. Fe-Mg-kloriten är ofta sfärulitiskt uppbyggd. Yngre epidot som ses korsa äldre epidot är oftast något järnrikare. Många gånger kan en sidobergsomvandling observeras runt sprickor tillhörandes denna generation. Omvandlingen är särskilt påtaglig längs sprickor fyllda med rödfärgad adularia och epidot, och utgörs bland annat av sericitomvandling, rödfärgning och albitisering av kalifältspat. Rödfärgningen orsakas av mikrokorn beståendes av hämatit och indikerar en oxiderande miljö. Eventuellt har biotit och amfibol kloritiserats proximalt utmed dessa sprickor. Mg-klorit, illit, kalcit och eventuellt adularia tillhör subgeneration (3a). Denna mineralansam-ling har endast påträffats i prover från Götatunneln. Den antagligen tidsmässigt nära sub-generationen (3b), som funnits i båda områdena, utgörs av mineral som kalcit, adularia och pyrit. Pyrit, som är nära associerat med kalcit, indikerar en reducerande miljö. Adularia är ren och oomvandlad, till skillnad från äldre generations rödfärgade, albitiserade och något grov-kornigare adularia. Nästföljande generation (4) karaktäriseras framförallt av förekomst av hämatit, vilket återigen indikerar en oxiderande miljö. Pyrit från tidigare generation är ibland kraftigt uppsprucken och upplöst av de oxiderande lösningarna från denna generation. Hämatit bildar ofta fibrösa, nålformade kristaller som växer radiellt in i äldre sprickgene-rationer. Kalcit tillhörandes denna generation uppvisar, till skillnad från äldre sprickgen-

31

eration(er), inga detekterbara halter av mangan. REE-karbonatmineral ses ofta nära associerat med rödfärgande järnoxidutfällningar. Den yngsta generationen (5) kännetecknas av sprickor fyllda med klastiskt material som cementerats av kalcit. Det klastiska materialet utgörs antingen av sandsten eller breccia. Sandstenen består uteslutande av kvartskorn med bimodal korntextur, där de finare kornen är betydligt kantigare än de grövre som är välrundade. Brecciorna utgörs av mycket varierande sammansättning. Fragmenten, som utgörs både av sidoberg och äldre sprickfyllnader, kan vara upp till flera centimeter stora. Den cementerande kalciten kan vara mer eller mindre förorenad av mikrofragment från sidoberget, beståendes av bland annat kvart, fältspat, pyrit och glimmermineral. Den rena kalciten är vit medan den förorenade har varierande färg, beroende på de ingående föroreningarna, och är antingen grå, lila- eller grönaktig. Kalciten som cementerar brecciorna är nästan alltid kryptokristallin, men grövre kristaller före-kommer. De grövre kalcitkristallerna uppvisar ibland tydligt oscillerande zonering. Denna zonering består av varierande manganhalt, vilket beror på varierande kemisk sammansättning hos den hydrotermala lösningen. En gradvis övergång från duktila till spröda förhållanden, vilket antagligen beror på sjunk-ande tryck- och temperaturförhållanden kan ses. De hydrotermala lösningarna har gått från oxiderande till reducerande och åter till oxiderande förhållanden. Detta kan bland annat ses då rödfärgad adularia (orsakad av hämatit) klipps av pyrit. Pyriten i sin tur kan ibland ses upplöst av oxiderande lösningar rik på hämatit. Den äldre perioden av oxidering var mer påtaglig än den yngre, vilket kan ses då sidobergsomvandlingen är betydligt mer märkbar. Detta kanske beror på att de hydrotermala lösningarna var varmare då än idag. Möjligtvis hänger kalcitens manganhalt samman med de hydrotermala lösningarnas oxidations-/reduktionsförhållande, då äldre kalcit ofta associerad med pyrit uppvisar något högre manganhalt än yngre kalcit bildad i närhet av hämatit. Totalt har fyra varianter av kloriter observerats (kemiskt) baserat på aluminium-, järn- och magnesiumhalt. En av dessa kloriter (Fe-Mg-klorit med relativt låg Al-halt) har påträffats i båda tunnlarna. Fe-klorit har dock endast påträffats i Nygårdtunneln och Mg-klorit samt Fe-Mg-klorit med relativt hög Al-halt har endast påträffats i Götatunneln (se diagram 2). Av de tunnslip som analyserats i denna studie framgår alltså att i berggrunden väster om Göta älv-zonen har fler kloritvarianter än berggrunden öster om zonen. Detta skulle kunna indikera att de östra delarna blivit utsatt för fler lågmetamorfa omvandlingar än de västra delarna. Avsaknaden av vissa kloritvarianter skulle således indirekt kunna indikera att de östra delarna representerar ett djupare krustalt erosionssnitt av berggrunden, eftersom denna undkommit en eller flera lågmetamorfoser. Den något högre järnhalten i epidot och förekomst av järnrik klorit i Nygårdstunneln antyder dock på lägre bildningstemperaturer än i Götatunneln. Fe-Mg-klorit är äldst av kloriterna i Götatunneln då den klipps av Mg-klorit. Inga korsande relationer har dock påträffats mellan Fe-Mg-klorit och Fe-klorit i Nygårdstunneln, men sannolikt är Fe-klorit den yngre varianten. Sprickmineral från de äldre generationerna, främst kvarts, epidot, titanit och apatit, är betydligt grovkornigare och mer idiomorfa i Nygårdstunneln jämfört med Götatunneln. Det faktum att till exempel epidot är mer grovkornig och prismatisk skulle kunna indikera en högre temperatur, och således ett större djup, för bildningsmiljön (Martínez-Serrano, 2002). De bergartsbildande mineralen visar i större grad rekristallisering i Nygårdstunneln (till skillnad från Götatunneln som ofta visar på granulering och uppsprickning) vilket ytterligare skulle kunna stödja teorin om att området öster om Göta älv-zonen representerar ett djupare krustalt erosionssnitt av berggrunden.

32

Sammanfattningsvis har följande strukturella, mineralogiska och geokemiska utvecklingar noterats:

• Duktil Spröd deformation

• Oxiderande Reducerande Oxiderande miljö (Nygårdstunneln tycks sakna den

första oxiderande perioden)

• Klorit: Fe-Mg-klorit Mg-klorit (Fe-klorit ?)

• Kalcit: låg till intermediär MnO-halt hög MnO-halt låg till ej detekterbar MnO-

halt

• Epidot: Låg järnhalt Hög järnhalt

8 Tack Jag vill tacka Thomas Andersson och Björn Albino på Tyrens som hjälpt mig med och gett tillgång till borrkärnor och bygghandlingar, Ali Firoozan för tunnslipstillverkning, och Lennart Björklund för handledning, granskning och idéer om projektet. Jag vill även tacka Sven-Åke Larsson, Björn Sandström och Henrik Drake som har läst igenom och granskat arbetet.

33

9 Referenser Berglund, J., 1997: MID-PROTEROZOIC EVOLUTION IN SOUTH-WESTERN SWEDEN, part VI: Compressional and extensional shearing along a terrane boundary in south-western Sweden. Earth Sciences Centre, Göteborg University, A15 p. 13-14. Blatt, H., Tracy, R.J, 2001: PETROLOGY - Igneous, Sedimentary, and Metamorphic. Second Edition, W. H. Freeman and Company Brownlow, A.H., 1997: GEOCHEMISTRY Second Edition, Prentice-Hall, Inc. Cederbom, C., 1995: Kinematic interpretation and magnetic modelling of the Göta Älv shear zone in the Göteborg area, SW Sweden. Earth Sciences Centre, Göteborg University, B18 Chang, L.L.Y., Howie, R.A., Zussman, J., 1996: ROCK-FORMING MINERALS, Volume 5B: Non-silicates, Second edition. Longman Group Limited. Davis, G.H., Reynolds, S.J., 1996: STRUCTURAL GEOLOGY OF ROCKS AND REGIONS, Second Edition, John Wiley & Sons, Inc. Deer, W.A., Howie, R.A., Zussman, J., 1997: ROCK-FORMING MINERALS, Volume 1A, Otrhosilicates, Second edition, The Geological Society. Deer, W.A., Howie, R.A., Zussman, J., 1997: ROCK-FORMING MINERALS, Volume 1B, Disilicates, Second edition, The Geological Society. Deer, W.A., Howie, R.A., Zussman, J., 2001: ROCK-FORMING MINERALS, Volume 4A, Framework silicates, Second edition, The Geological Society. Drake, H., Tullborg, E-L., 2004: Fracture mineralogy and wall rock alteration. Results from drill core KSH01A+B. Oskarshamn Site investigation. SKB P-04-250, Svensk Kärnbränslehantering AB. 120 pp. Drake, H., Tullborg, E-L., 2005: Fracture mineralogy and wall rock alteration. Results from drill cores KAS04, KA1755A and KLX02. Oskarshamn Site investigation. SKB P-05-174, Svensk Kärnbränslehantering AB. 69 pp. Hargelius, H., 1999: Bygghandling 050815 – Torbacken-Hede, bilaga 2: Kärnkartering samt resultat från vattenförlustmätningar. BERGSÄKER KONSULT AB Henley, R.W., Ellis, A.J., 1983: Geothermal Systems Ancient and Modern: A Geochemical Review. Earth-Science Reviews, vol. 19, no. 1, p. 1-50 Burnell, J.R., Rutherford, M.J., 1984: An experimental investigation of the chlorite terminal equilibrium in pelitic rocks. American Mineralogist, Volume 69, p. 1015-1024 Kovács-Pálffy, P., Földvári, M., 2003 (2004): Hydrothermal minerals and phenomena in the Mórágy Granite Formation. Geological Institute of Hungary, H–1143 Budapest. 7 pp.

34

Lindqvist, J-E., Schouenborg, B., 1995: Röntgendiffraktionsundersökning av svällande egenskaper hos sju lerprov. SP-Rapport 95B3 1007, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut Lindström, M., Lundqvist, J., Lundqvist, Th., 2000: Sveriges geologi från urtid till nutid, 2: a upplagan. Studentlitteratur AB. Ludvig, B., 2002: Översiktskarta väg 45, Götatunneln, obj. 429012, Vägverket Ludvig, B., Andersson, T., 1995: Götatunneln kärnborrning etapp 2 1995, Petro Bloc AB Ludvig, B., Andersson, T., 1995: Götatunneln kärnborrning etapp 3 1995, Petro Bloc AB Ludvig, B., Rundqvist, R., 1994: Götatunneln kärnborrning etapp 1 1994, Petro Bloc AB Lundqvist, I., 2000: Berggrundskarta över Göteborgs kommun, skala 1:50 000. Sveriges geologiska undersökning, BA 59 Martínez-Serrano, R.G., 2002: Chemical variations in hydrothermal minerals of the Los Humeros geothermal system, Mexico. Geothermics 31, p. 579-612 Nesse, W.D., 2000: INTRODUCTION TO MINERALOGY. Oxford University Press, Inc. Salminen, R., 2006: Geochemical Atlas of Europe, Part 2: Interpretation of Geochemical Maps, Additional Tables, Figures, Maps, and Related Publications, Geological Survey of Finland, 690 pp. (www. gtk.fi/publ/foregsatlas/part2.php) Samuelsson, L., 1982: Beskrivning till berggrundskartan Kungsbacka NO. Sveriges Geologiska Undersökning, Af 124 Samuelsson, L., 1985: Beskrivning till berggrundskartan Göteborg NO. Sveriges Geologiska Undersökning, Af 136 Tullborg, E-L., Larsson, S-Å., Morad, S., 2001: Dating methods and geochronology of fractures and movements in bedrock: a review. SKB R-01-25, Svensk Kärnbränslehantering AB. 50 pp

Internetadresser rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/bastnasitece.pdf (2007-01-08)

www.bucknell.edu/Documents/Geology/USGS%20XRD%20Manual.pdf (2007-02-07)

www.vv.se/filer/15419/Tunneldr.pdf (2007-02-20)

35

Innehållsförteckning appendix APPENDIX 1 - BESKRIVNING AV PROVER 37 GÖ T A T U N N EL N 37 Borrkärna KBH-2 37 Borrkärna KBH-5 43 Borrkärna KBH-7 47 Borrkärna KBH-8 49 Borrkärna KBH-14 59 NY G ÅR D S T UN N E L N 61 Borrkärna KBH-1 61 Borrkärna KBH-2 62 APPENDIX 2 - SEM-EDS ANALYSER 71 APPENDIX 3 - IDENTIFIERADE SPRICKFYLLNADER 81 APPENDIX 4 - SPRICKGENERATIONER 82

36

Appendix 1

Beskrivning av prover Götatunneln

Borrkärna KBH-2 16,72-16,82 m Tunnslip: 2.2 Bergart: Gråröd metagranit Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat och plagioklas. Korngränserna är anhedrala och uppvisar relativt homogen, medel till finkornig, kornstorleksfördelning. Kvarts är dock något grovkornigare än fältspaterna, är undulös och visar tecken på rekristallisation. Plagioklas är ofta sericitomvandlad. Mineralen är tydligt foliationsorienterade. Accessoriska mineral består av klorit, epidot, muskovit och opaka mineral.

Fig. A-1. Borrkärna med en centimeterbred spricka fylld med främst kalcit. Kalciten som makroskopiskt sett har en olivgrön färg och är mycket finkornig (mikrokristallin). På den öppna sprickytan ses även pyrit. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta sprickmineraliseringen består av Fe-Mg-klorit. Dessa återfinns i sidoberget samt i fragment från sidoberget. I kloriten har titanit bildats på vissa ställen. Den nästföljande gene-rationen består av kalcit. Den grovkorniga kalciten är renare och något manganhaltigare än den finkornigare som även innehåller små mängder kalifältspat och titanit som kanske här-stammar från sidoberget. Zonerade kalcitkristaller har påträffats. Kalciten genomslås av en mörk tunn spricka som utgörs av residuala ”föroreningar” vilka har ansamlats och koncent-rerats då kalciten växt till och kristalliserats (se figur A-2). Under hög förstoring kan ses att denna mörka mineralansamling främst utgör av mycket finkornig fältspat och kvarts, antag-ligen härstammande från sidoberget. Fe-Mg-klorit, pyrit och apatit förekommer också rikligt.

37

Järnutfällningar i samband med denna kataklasitliknande sprickfyllnad är vanligt. Den något yngre sprickgenerationen utgörs av adularia. I adularia har eventuellt rutil fällts ut. Mineraliseringssekvens 1. Fe-Mg-klorit Titanit

2. Finkornig kalcit med små sidobergsfragment Grovkornig idiomorf kalcit

3. Adularia Rutil (?)

4. Järnoxidutfällningar

Fig. A-2 SEM-bild av det inringade området till höger på kataklasitliknande sprickfyllning. Färgningen i kalciten kan bero på föroreningar av mangan, järn, magnesium och kisel som detekterats i låga halter. 24,73-24,85 m Tunnslip: 2.3a Bergart: Mörkgrå, svagt folierad, granodioritisk gnejs Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral består av kvarts, kalifältspat, biotit och plagioklas. Kvartsens kornstorlek varierar från relativt grovkornig till finkornig, uppvisar rekristallisation och har anhedrala korngränser, samt undulös utsläckning. Plagioklasen är ofta sericitomvandlad och uppvisar heterogen kornstorleksfördelning likt kvartsen. Kalifältspaten däremot är finkorn-igare och mer homogranulär samt oomvandlad, vilket eventuellt tyder på rekristallisation. Biotiten är fin- till medelkornig och svagt foliationsorienterad. Accessoriska mineral utgörs av muskovit, opaka mineral (främst pyrit), klorit och myrmekit. Tabell A-1. Rresultat från ”point counting” av tunnslip 2.3a Antal Procentuell andelKalifältspat 140 27,9 %Kvarts 126 25,1 %Glimmermineral 93 18,6 %Plagioklas 74 14,8 %Kalcit (spricka) 50 10,0 %Pyrit (spricka) 18 3,6 %

Totalt: 501 100,0 %

38

Sprickmineralogisk beskrivning: Sprickan, vilken antagligen har bildats under minst två perioder, är ca 0,5 cm bred och ganska oregelbundet undulerande. Ur sprickan kan tre olika mineralogier urskiljas. Den äldsta sprickan består antagligen av kalcit och mikrobreccia (eventuellt sandsten). Denna spricka korsas av en spricka vars ytterkanter består av pyrit och insidan av kalcit. Dessa sprickor klipps i sin tur av en öppen spricka med lermineralutfällning. Mikrobreccian (sandsten?) utgörs av fragment av något rundade kvartskorn samt underordnat angulära fragment av kalifältspat. Mellanmassan består av kalcit och mindre mängd pyrit. Mineraliseringssekvens 1. Kalcit Mikrobreccia (sandsten?)

2. Pyrit Kalcit

3. Lermineral

Fig. A-3. En något äldre sprickgeneration beståendes av sandsten (?)(grått) och kalcit (vitt), klipps av något yngre mineralisering beståendes av pyrit och kalcit. Antagligen har de bildats ungefär samtidigt. SEM-bilden i nedre vänstra hörnet visar det sandstensliknande materialet.

39

24,87-24,99 m Tunnslip: 2.3b Bergart: Finkornig, mörk, folierad amfibolit Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral består av hornblände, plagioklas och kalifältspat. Fältspaterna är kraftigt sericitomvandlade, har anhedrala korngränser och relativt homogen kornstorleks-fördelning. Kalifältspat är dessutom ofta albitiserad. Hornblände är foliationsorienterad, har anhedrala till subhedrala korngränser och är ganska homogent kornstorleksfördelad. Accessoriska mineral utgörs av epidot, kalcit, apatit, titanit, rutil och ilmenit. Tabell A-2. Rresultat från ”point counting” av tunnslip 2.3b Antal Procentuell andelHornblände 267 53,3 %Sericit (omv. plag+kfsp)* 177 35,3 %Epidot (delvis spricka) 14 2,8 %Kalcit (spricka) 13 2,6 %Klorit 11 2,2 %Fältspat (spricka) 10 2,0 %Opaka mineral 9 1,8 %

Totalt: 501 100,0 %*Pga. den kraftiga omvandlingen har mineralidentifiering med optiskt mikroskop varit svårt. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta sprickgenerationen utgörs av finkornig epidotmylonit med mindre halt klorit, kvarts och fältspat. Fältspaten är kraftigt rödfärgad. Det näst äldsta sprickfyllnadsmineralet är rödfärgad kalifältspat (adularia), som delvis blivit albitiserad. Omkring sprickan anas en viss omvandling av sidoberget. Kalifältspaten uppvisar tydliga tvillingbildningar. Den något yngre sprickgenerationen består främst av grovkornigare epidot och Fe-Mg-klorit, men även mineral som rutil och titanit uppträder ofta i samband med föregående. Yngre oomvandlad adularia ses ofta som fyllnadsmineral i uppsprucken epidot. Mg-klorit som troligt tillhör samma generation som den yngre adularian ses ofta i marginalen till kalcitsprickor som anses tillhöra den näst yngsta generationen. Det yngsta mineralet består antagligen av lera som täcker den öppna sprickytan.

Mineraliseringssekvens 1. Epidotmylonit

2. Rödfärgad kalifältspat (adularia)

3. Epidot Titanit Fe-Mg-klorit Rutil

4. Adularia Mg-klorit

5. Kalcit

6. Lermineral

Fig. A-4. Kraftigt rödfärgad kalifältspat (adularia) har spräckt upp tidigare mineralisering bestående av epidotmylonit. Kalcit har i sin tur mineraliserats i kalifältspaten.

40

26,20-26,37 m Tunnslip: 2.3c Bergart: Grå, något grönstensomvandlad folierad amfibolit Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral utgörs av hornblände och fältspater, främst plagioklas. Fältspaterna uppvisar kraftig omvandling i form av sericitbildning och rödfärgning. Kornen är homo-granulära och något grovkornigare än hornblände. Hornblände har anhedrala till subhedrala korngränser, och är foliationsorienterad. Klorit förekommer också i hög grad och är ungefär likformig med hornblände. Har flakig kristallstruktur likt biotit och mycket kraftig pleo-kroism. Mellan de större tidigare nämnda mineralen finns finkristallinare korn av kvarts och kalifältspat vilka antagligen bildats sekundärt genom rekristallisation. Accessoriska mineral utgörs av epidot, titanit, opaka mineral och kalcit. Tabell A-3. Resultat från ”point counting” av tunnslip 2.3c Antal Procentuell andelSericit (omv. plag+kfsp)* 210 35,0 %Hornblände 181 30,2 %Kalcit (spricka) 93 15,5 %Klorit 46 7,7 %Epidot (spricka) 36 6,0 %Sandsten (spricka) 32 5,3 %Kvarts 2 0,3 %

Totalt: 600 100,0 %* Pga. den kraftiga omvandlingen har mineralidentifiering med optiskt mikroskop varit svårt. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta sprickgenerationen utgörs främst av epidot bladat med kvarts. Hit hör också Fe-Mg-klorit och titanit. Två typer av kalcit förekommer; en med manganhalt och en utan. Den manganhaltiga kalciten är antagligen äldre och tillsammans med den förekommer sprick-mineral som adularia, pyrit och Mg-klorit. Den manganfria kalciten förekommer i samband illit. Den sista och yngsta generationen utgörs antagligen av sandsten. Längs den breda kalcitsprickans marginaler uppträder sandsten med rundade sandkorn blandade med fragment från kalciten och pyrit Adularia agerar här som cement. Den bredare sandstensfyllda sprickan består enbart av kvartssandkorn och kalcitcement med adulariautfällningar i dess marginaler. Mineraliseringssekvens 1. Epidot Fe-Mg-klorit Titanit

2. Mg-klorit Kalcit (MnO-halt = 0,35-0,40 %) Adularia Pyrit

3. Illit Kalcit (MnO-halt = 0,00 %)

4. Sandsten

41

Fig. A-5. En ca 1 cm bred kalcitfylld spricka löper parallellt med en ca 0,5 cm bred sandstensfylld spricka (grå). Dessa klipper äldre mineralisering beståendes av finkornig epidot (grön). Det markerade området symboliserar området där tunnslip tillverkats. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. 27,47-27,51 m Tunnslip: 2.4 Bergart: Gråröd folierad amfibolit Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral består av fältspat, främst plagioklas men kalifältspat förekommer, och hornblände. Fältspaterna är kraftigt sericitomvandlade och rödfärgade, relativt homo-granulära, och har anhedrala kornfogar. Ofta har de rekristalliserats och bildar då rena, oomvandlade, mindre kristaller. Hornblände är foliationsorienterad, heterogranulär, har anhedrala korngränser och har något mindre kornstorlek än fältspaterna. Accessoriska mineral utgörs av epidot, klorit, dolomit (?), titanit, apatit och opaka mineral. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta sprickgenerationen kännetecknas av grovkornig rödfärgad och ställvis albitiserad kalifältspat (adularia). Denna penetreras ofta av yngre grov- till medelkornig epidot. Till denna lite yngre epidotgeneration hör även Fe-Mg-klorit, samt titanit och apatit i mindre mängd. Nästföljande generation består av oomvandlad adularia och Mg-klorit. Eventuellt kan adularia vara något yngre än kloriten. Den yngsta generationen består av sprickmineralen kalcit och pyrit.

42

Mineraliseringssekvens 1. Rödfärgad kalifältspat (adularia)

2. Epidot Fe-Mg-klorit Apatit Titanit

3. Mg-klorit Adularia

4. Pyrit Kalcit Fig. A-6. SEM-bilden till höger uppvisar tre sprickgenerationer: den äldsta utgörs av epidot, Fe-Mg-klorit och titanit, den lite yngre utgörs av Mg-klorit. Pyrit klipper samtliga mineraliseringar. Till vänster är en bit av borrkärnan med tre tydliga sprickmineral: rött (adularia), grönt (epidot) och svart (Mg-klorit).

Borrkärna KBH-5 4,87-5,12 m Tunnslip: 5.1 Bergart: Grönstensomvandlad, kraftigt folierad, gråröd granitisk gnejs Petrgrafisk beskrivning: Bergartens huvudmineral består av kvarts, plagioklas, kalifältspat och klorit. Fältspaterna är kraftigt sericitomvandlade och rödfärgade, är relativt grovkorniga, homogranulära, och har anhedrala korngränser. Kvarten är medel- till finkornig, har anhedrala korngränser, är rekristalliserad och har undulös utsläckning. Accessoriska mineral utgörs bland annat av epidot, kalcit, titanit och apatit. Sprickmineralogisk beskrivning: Provets äldsta sprickmineralisering utgörs antagligen av mylonit som till största del består av finkornig epidot och kvarts. Titanit och apatit tillhör sannolikt samma generation. Rödfärgad adularia är antagligen nästföljande mineralisering och bildar en mycket rak sprickfyllnad. Adularia penetreras av epidot vilket anses vara den nästföljande generationen. Grövre epidot och Fe-Mg-klorit penetrerar på vissa ställen myloniten och den rödfärgade adularian. Nästa generation består av oomvandlad adularia, Mg-klorit och illit. Kalcitfyllda sprickor är den näst yngsta generation. Pyrit är associerad med denna generation. Den yngsta generationen

43

består av sandsten, vars rundade korn till största del består av monokristallin kvarts. Cementet utgörs av kalcit vars kemiska sammansättning, då det gäller manganhalt, liknar andra provs sandstencement. Sandstenen innehåller även mindre mängd pyrit och albitiserad kalifältspat. Ansamlingar av ren kalcit i sandstenen förekommer. Mineraliseringssekvens 1. Kvarts Epidot Titanit Apatit

2. Rödfärgad kalifältspat (adularia)

3. Epidot Fe-Mg-klorit

4. Adularia Mg-klorit Illit

5. Kalcit Pyrit

6. Sandsten Kalcit

Fig. A-7. Berget, som består av kraftigt folierad och grönstensomvandlad felsisk gnejs, har spräckts upp och fyllts igen med sandsten. Äldre sprickmineraliseringar består bland annat av adularia och epidot. Fragmenten i sandstenen är av okänd sammansättning. Borrkärnediametern är ca 5 cm.

44

168,76-169,14 m Tunnslip: 5.23 Bergart: Röd granitisk gnejs Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat, plagioklas och klorit. Kvartsen uppvisar tecken på rekristallisation, och plagioklasen är ofta sericitomvandlad. Accessoriska mineral är epidot, opaka mineral, kalcit. Bergarten mineral är svagt foliationsorienterade. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta sprickmineraliseringen utgörs främst av Fe-Mg-klorit med associerad titanit och apatit. Den nästföljande generationen består av idiomorf kalcit, samt små mängder pyrit, adularia och rutil. Den yngsta generationen består av kataklasiter av olika slag. Den äldsta av dessa är antagligen kloritrik kataklasit. Kloriten i den kloritrika kataklasiten har högre järn-halt än äldre generation klorit. Den antagligen yngre kataklasiten består av en blandning av främst finkornig kalcit med mindre mängd finkornig kalifältspat, pyrit, Fe-Mg-klorit och kvarts vilka antagligen till stor del härstammar från sidoberget och äldre sprickmineralis-eringar. Kalciten i denna kataklasit har inga detekterbara halter av mangan till skillnad från den äldre generationen kalcit. Brottstycken av den äldre kloritrika kataklasiten och stora prismatiska kalcitkristaller ligger fragmenterat i den finkorniga kalcitkataklasiten. Mineraliseringssekvens 1. Fe-Mg-klorit Apatit Titanit

2. Kalcit Adularia Rutil Pyrit

3. Fe-Mg-kloritrik kataklasit Kalcitrik kataklsit

Fig. A-8. SEM-bilden till vänster visar äldre mineralisering bestående av Fe-Mg-klorit, titanit och apatit. Den yngre mineraliseringen består av kalcit och rutil. I titaniten kan anas en hexagonal kvartskristall. Bilden till höger visar den grå kalcitkataklasiten med sidobergsfragment, som klipper äldre kalcitfylld spricka.

45

182,26-183,06 m Tunnslip: 5.24 Bergart: Gråröd, ådrig granitisk gnejs Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral består av kvarts, plagioklas, kalifältspat och biotit, vilka alla har anhedrala korngränser och är heterogranulära. Kvarts är rekristalliserad, uppdelad i subkorn, relativt grovkornig och har undulös utsläckning. Plagioklas är både sericitomvandlad och rödfärgad av hämatit, samt uppvisar på vissa ställen myrmekitisk struktur. Mikroklin är inte lika sericitomvandlad som plagioklas, men genomslås ofta av ett parallellt sprickmönster där hämatit ansamlats. Vissa kristaller uppvisar mikropertitbildning. Biotit är svagt foliations-orienterad, och är delvis eller helt kloritomvandlad. Accessoriska mineral utgörs av epidot, kalcit, titanit, samt ett okänt blått isotropt mineral (fluorit?). Tabell A-4. Resultat från ”point counting” av tunnslip 5.24 Antal Procentuell andelPlagioklas 157 31,3 %Kvarts 153 30,5 %Kalifältspat 116 23,2 %Illit (spricka) 26 5,2 %Klorit 20 4,0 %Kalcit (spricka) 10 2,0 %Biotit 9 1,8 %Epidot 8 1,6 %Titanit 1 0,2 %? 1 0,2 %

Totalt: 501 100,0 %

Fig. A-9. Spricka fylld med illit klipps av kalcit. Kalcitsprickan verkar ha bildats successivt vilket förklarar dess trådiga utseende. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta generationen består av epidot, Fe-Mg-klorit och titanit, där epidot antagligen är något äldre och titanit något yngre. Nästa generation består av adularia och eventuellt kvarts. Nästföljande generation består av Mg-klorit och illit. Den yngsta sprickgenerationen består av kalcit som eventuellt kan delas i två subgenerationer; en med icke detekterbara MnO-halter och en med ungefär 0,25 % MnO-halt. Den senare verkar också ha utvecklats genom successiv uppsprickning vilket gett upphov till ett speciellt sprickmönster.

46

Mineraliseringssekvens 1. Epidot Fe-Mg-klorit Titanit

2. Kvarts Adularia

3. Illit Mg-klorit

4. Kalcit

Borrkärna KBH-7 41,85-42,12 m Tunnslip: 7.3 Bergart: Grönstensomvandlad, mörkt rödgrå, ådrig, granitisk gnejs Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, plagioklas, kalifältspat och klorit. Kvart är medel- till finkornig, har anhedrala till subhedrala korngränser, är rekristalliserad, och har undulös utsläckning. Fältspaterna är sericitiserade och till viss del rödfärgade, korngränserna är an-hedrala och är relativt grovkornig. Kloriten uppvisar anomalt blålila interferensfärger och har en flakig kristallform som påminner om biotit. Accessoriska mineral består av epidot, kalcit, och opaka mineral (pyrit, kopparkis och magnetit).

Fig. A-10. Till vänster syns två generationer epidot; en äldre grovkornig och en yngre järnrik variant som klipper den äldre. Till den äldre generationen epidot hör även kvarts (grå kristall i den gula epidotkristallen). Bilden är tagen med korsande polarisationsfilter. Till höger är ett fotografi på borrkärnan med området för tunnslip inringat. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta sprickmineraliseringen består av mylonit och är en blandning av finkornig kvarts och epidot. Därefter har antagligen grovkristallinare epidot bildats, tillsammans med kvarts och Fe-Mg-klorit. Kvartsen är idiomorf och uppvisar ingen undulös utsläckning vilket tyder på att den inte utsatts för deformation. Eventuellt tillhör även titanit och kopparkis denna generation. En något yngre variant av epidot som klipper äldre epidot har identifierats (se fig A-10). Denna yngre epidot är betydligt järnrikare än den äldre varianten. Den yngre gen-erationen består främst av kalcit och adularia, men även pyrit, hämatit och möjligen mindre mängd rutil. Av kalciten framgår att denna bildats under minst tre perioder, vilket bland annat

47

grundas på små skillnader i dess kemiska sammansättning då det gäller MnO-halten. Tre tydliga stråk med parallellt gående kalcitfyllnader kan ses (se fig A-10). Dessa stråk särskiljs av mer finkristallin kalcit som beblandats med adularia och järnoxid, vilket makroskopiskt sett ses som en svag rödfärgning. De två yttre liggande kalcitstråken anses vara de äldsta och har en MnO-halt på ungefär 0,40 %, medan det mellanliggande kalcitstråket inte har någon detekterbar MnO-halt. Den yngsta kalciten består av en mycket tunn sprickfyllnad som klipper adularia. Denna kalcit har en MnO-halt på 0,72 %.

Mineraliseringssekvens 1. Kvarts (finkornig) Epidot (finkornig)

2. Epidot (grovkornig) Kvarts (idiomorf) Fe-Mg-klorit Titanit (?) Kopparkis (?)

3. Epidot (Fe-rik)

4. Kalcit (3 subgenerationer) Adularia Hämatit Rutil (?) Pyrit Fe-oxid

Fig. A-11. Äldre sprickmineral utgörs av Fe-Mg-klorit som överpräglas av yngre mineralisering beståendes av pyrit, titanit, hämatit, rutil och adularia.

48

Borrkärna KBH-8 33,65-33,84 m Tunnslip: 8.5 Bergart: Röd, metagranit Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat, plagioklas och klorit. Kvartsen är rekristalliserad, har anhedrala till subhedrala kornfogar, är fin- till medelkornig och uppvisar undulös utsläckning. Både plagioklas och kalifältspat är relativt grovkornig jämfört med kvarts, och har subhedrala korngränser. Sericitomvandling och rödfärgning från hämatit är mycket påtaglig, främst av plagioklas. Kloriten är svagt foliationsorienterad, har flakig kristallstruktur samt blågrå till orangelila interferensfärger. Accessoriska mineral är bland annat epidot, apatit, titanit och pyrit. Tabell A-5. Resultat från ”point counting” av tunnslip 8.5 Antal Procentuell andelSericit (omv. plag+kfsp)* 174 34,7 %Kvarts 145 28,9 %Fältspat 81 16,2 %Mylonit 61 12,2 %Klorit 37 7,4 %Epidot (spricka) 3 0,6 %

Totalt: 501 100,0 %* Pga. den kraftiga omvandlingen har mineralidentifiering med optiskt mikroskop varit svårt.

Fig. A-12. Tre tydligt korsrelaterade sprickfyllnader där det äldsta materialet består av epidot- och kloritrik kataklasit (grågrönt). Denna korsas av epidotfylld spricka (gulgrönt), som i sin tur skärs av kalcitfylld spricka. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta sprickmineraliseringen består av epidot- och Fe-Mg-kloritrik kataklasit. Titanit och apatit tillhör eventuellt denna generation. Kataklasiten består främst av epidot med små kvarts- och fältspatsfragment från sidoberget, som ligger i en mellanmassa beståendes av ett diffust gouge-liknande material. Idiomorf och grovkornig epidot utgör nästföljande sprick-generation. Efterkommande generation utgörs främst av kalcit med mindre mängd pyrit och illit. REE-mineral har på vissa ställen bildats i tunna kalcitfyllda sprickor eller i närhet av kalcit. Två typer av detta REE-mineral har analyserats; ett (La,Ce,Nd,Th)haltigt fluor-

49

karbonatmineral och ett kiselhaltigt (Y,Ir,Th)-mineral. Det ceriumhaltiga mineralet har bildats nära en fluorapatitkristall (se fig A-13). Järnoxidutfällningar i samband med REE-mineralisering är vanligt. Det verkar som om kataklasitsprickan under flera tillfällen reaktiverats då fragment från, både äldre och yngre, sprickgenerationer påträffats. Mineraliseringssekvens 1. Epidot Fe-Mg-klorit Titanit Apatit Zirkon

2. Epidot (idiomorf)

3. Kalcit Pyrit Illit

4. REE-mineral Fe-oxid

ig. A-13. REE-mineralisering i tunn kalcitspricka. Till väster en SEM-bild och till höger ett optisk mikro-get

24,0-124,6 m

Ffotografi taget under korsade polarisationsfilter. Äldre mineralisering består av titanit och apatit. I sidoberkan ses äldre sericitomvandlad kvarts och fältspat, och dito yngre rekristalliserad och oomvandlad. Den yngre kalifältspaten uppvisar ej det skotskrutiga mönster så som den äldre varianten gör. 1

folierad, gråröd, granitisk gnejs

etrografisk beskrivning: estår av kvarts, plagioklas och kalifältspat. Fältspaterna, som till

Tunnslip: 8.17 Bergart: Svagt PBergartens huvudmineral bstörsta del består av plagioklas, är relativt grovkorniga, har anhedrala korngränser, är kraftigtsericitomvandlade och ofta rödfärgade av hämatit. Mellan de grövre kornen av fältspat har finkristallin kvarts och kalifältspat rekristalliserats. Dessa är oomvlandlade och betydligt finkornigare än de äldre fältspaterna. Accessoriska mineral utgörs av epidot, klorit, horn-blende, opaka mineral och kalcit. Hornblände ses ibland leromvandlad till illit.

50

Sprickmineralogisk beskrivning:

tår av epidotmylonit med tillhörande titanit och Fe-Mg-

).

har

reda

t-

Den äldsta sprickgenerationen besklorit. De nästföljande generationerna är svåra att särskilja då flera olika kalcittyper före-kommer. Kalciterna skiljes åt genom olika kornstorlek och kristallorientering (se fig A-14Kalciten ”närmast” sidoberget är rödfärgad av järnoxid, saknar tvillinglameller och har kristaller som växt vinkelrätt mot sprickan. Nästföljande kalcitstråk är inte järnoxiderad,tvillinglameller och har kristaller vars huvudsakliga riktning löper parallellt med sprickan. Till denna generation hör således också järnoxid och eventuellt illit. Den yngsta sprick-fyllnaden utgörs av breccia med brottstycken från sidoberget samt kalcitfragment med btvillinglameller från äldre sprickmineralisering. Matrixet utgörs av finmalet fragmenterat sidoberg, vilket bland annat består av kvarts, kalifältspat, biotit, klorit och illit, som cemenerats med mikrokristallin kalcit. I matrixet finns även kristaller av relativt opåverkad idiomorfkalcit, där vissa möjligtvis bildats in situ. En del av dessa kalciter är zonerade, vilket beror på skiftande manganhalt. Mineraliseringssekvens 1. Epidot Titanit Fe-Mg-klorit

2. Kalcit Fe-oxid Illit

3. Breccia Kalcit (?) Fig. A-14. Bilden till vänster är tagen under korsade polarisationsfilter och visar två kalcitstråk med olika

nan kristallstrukturer. Notera även järnoxidutfällningar i det vänstra stråket. Fotografiet till höger visar borrkärmed tunnlipet inringat (stora rektangeln) samt mikrofotografiets placering (lilla vita rektangeln).

51

135,34-135,72 m

ensomvandlad, rödgrå, amfibolitisk gnejs

etrografisk beskrivning: tgörs främst av fältspat och hornblände, samt underordnat klorit

ta är

s,

-s-

iska

abell A-6. Resultat från ”point counting” av tunnslip 8.18 Procentuell andel

Tunnslip: 8.18 Bergart: Grönst PBergartens huvudmineral uoch kvarts. Hornblände har anhedrala till subhedrala kristallfogar, heterogranulär korn-fördelning från fin- till grovkornig, flakig kristallstruktur och är foliationsorienterad. Ofhornblände kloritomvandlad. Fältspaterna består av två generationer. Den äldre är relativt grovkornig och kraftigt sericitomvandlad och rödfärgad av hämatit, består ofta av plagioklahar anhedrala krisitallfogar, är homogranulär och foliationsorienterad. De yngre fältspaterna har antagligen bildats genom rekristallisation av de äldre fältspaterna. De är finkorniga och ejsericitomvandlade och består ofta av subhedral mikroklin, men plagioklas förekommer. Kvarts är finkornig, har subhedrala kristallgränser, svag undulös utsläckning och är antagligen bildad sekundärt genom rekristallisation. Klorit har flakig kristallstruktur, är foliationorienterad och har anomala interferensfärger från beige eller gråblå till orangelila. Vissa kloriter har inneslutningar av opaka mineral runtom vilket en mörk halo bildats. Accessormineral utgörs av titanit, opaka mineral (bland annat pyrit), apatit, kalcit, dolomit (?) och epidot. T AntalFältspat 202 40,3 %Hornblände 163 32,5 %Klorit 59 11,8 %Titanit 37 7,4 %Epidot (ofta spricka) 17 3,4 %Kvarts 12 2,4 %Kalcit (spricka) 6 1,2 %Opaka mineral 4 0,8 %? 1 0,2 %

Totalt: 50 100,0 1 %

Fig. A-15. Mikrofotografiet till vänster är taget med korsade polarisationsfilter och visar idiomorf kalcit som korsar äldre mineralisering beståendes av finkornig epidot. Till höger är borrkärnan med tunnslipet markerat (stora rektangeln) samt den vänstra bilden placering (lilla rektangeln). Borrkärnediametern är ca 5 cm.

52

Sprickmineralogisk beskrivning:

örs av kvartsfyllnad. Kvartskristallerna är relativt idio-r

en

t

l har

Den äldsta sprickgenerationen utgmorfa, finkorniga till medelkorniga och har svag undulös utsläckning. I kvartssprickan hasenare epidot mineraliserats, främst i sprickans marginaler. Epidoten är mycket finkornig vilket eventuellt tyder på en mylonitisering. Grövre epidot existerar dock, men har antagligrekristalliserats från epidotmyloniten vid ett senare tillfälle. Idiomorf pyrit och apatit tillhör eventuellt denna generation. Den finkorniga epidoten har på vissa ställen impregnerat horn-bländekristaller. Den yngre generationen utgörs av kalcit, som antagligen bildats under minstvå perioder, samt mindre mängd REE-mineral och hämatit. Kvarts/epidotmylonit-sprickan klipps vinkelrätt av en kalcitfylld spricka. Kalciten är grovkornig och idiomorf med tydliga tvillinglameller. REE-mineralet är ett lantan(La) och cerium(Ce)-haltigt fluor-karbonat-mineral med mindre halter neodym(Nd) och praseodym(Pr). Detta REE-anrikade minerafällts ut i kalcitsprickan. Mineraliseringssekvens 1. Kvarts (idiomorf)

2. Epidot Pyrit Apatit

3. Kalcit Hämatit REE-mineral 155,90-156,00 m

skontakt mellan en gråröd granitisk gnejs och en grönstensomvandlad

etrografisk beskrivning:

vudmineral består av klorit, epidot, kvarts och plagioklas. Epidot

är

lcit.

en felsiska bergartens huvudmineral utgörs av plagioklas, kalifältspat och kvarts. edrala

r

är

prickmineralogisk beskrivning: r av kvartsmylonit, vilket ses som granulering av kvartsen

Tunnslip: 8.21a Bergart: Bergart

mafisk gnejs

PDen mafiska bergartens huär homogranulär med rundade anhedrala kristaller. Klorit har flakig kristallstruktur som är foliationsorienterad. Interferensfärgerna är anomala och går från mörkgråblå till orange. Kvarts uppträder underordnat föregående mineral och är betydligt finkristallinare. Kvartsantagligen rekristalliserad men har stark undulös utsläckning. Plagioklas är relativt grov-kornig men förekommer liksom kvarts i underordnade mängder. Plagioklas är kraftigt sericitomvandlad och har anhedrala kristallfogar. Accessoriska mineral är titanit och kaTitaniten är mycket grovkornig och uppvisar tydliga rombohedriska kristaller. DFältspaterna är rödfärgare av hämatit, är heterogranulära, sericitomvandlade, har anhkristallgränser och är svagt foliationsorienterade. Kalifältspaten är ofta albitiserad. Kvarts haantagligen haft samma kornstorlek som fältspaten men har spruckit upp i subkorn och därefter rekristalliserats. Kristallfogarna är anhedrala till subhedrala och utsläckningen undulerande. Accessoriska mineral utgörs av titanit, klorit och epidot. Denna bergart är betydligt mer uppsprucken än den mafiska. SDen äldsta sprickgeneration beståtill mindre korn i samband med sprick/deformationszoner. Mellan de båda bergarterna har epidotmylonit bildats som bland annat klipper föregående kvartsmylonit. Myloniterna inne-

53

håller även fragment av kalifältspat och albit. Grovkornig epidot har antagligen bildats sekundärt från epidotmyloniten. Fe-Mg-klorit och titanit hör antagligen till denna generRunt epidotmineralisering har en viss sidobergsomvandling skett i form av albitisering. Yngre sprickmineral utgörs av adularia, kalcit, rutil och REE-mineral, där adularia är äldst. I kalcitspricka har hämatitutfällning skett, detta främst i den mafiska bergarten. REE-mineralenbildar små korn i kalciten och utgörs av ett torium(Th)-haltigt mineral, antagligen karbonat, med halter av yttrium(Y) samt mindre mängd neodym(Nd), dysprosium(Dy), iridium(Ir) ochuran(U). Även små korn av silver- och uranhaltig blyglans har detekterats.

ation.

Mineraliseringssekvens 1. Kvartsmylonit Epidotmylonit

2. Epidot Fe-Mg-klorit Titanit

3. Kalcit Adularia Rutil (?)

4. REE-mineral Hämatit

Fig. A-16. Borrkärnan utgörs av en bergartskontakt mellan en felsisk, röd gnejs och en mafisk, kraftigt grönstensomvandlad gnejs. Kontakten mellan dem utgörs av en epidotbeläggning, som klipps av yngre kalcitfylld spricka. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.

54

156,40-156,53 m

kontakt mellan en rödgrå granitisk gnejs och en grönstensomvandlad mafisk

etrografisk beskrivning:

och textur som prov 8.21a (se ovan). Innehåller dock, till skillnad

prickmineralogisk beskrivning: örs av mylonit beståendes till största del av finkornig

r

Tunnslip: 8.21b Bergart: Bergart

gnejs

PLiknande sammansättning från prov 8.21a, biotit som är delvis eller helt kloritomvandlad, och som bildar långsmala prismatiska kristaller i foliationsriktningen. Detta tyder eventuellt på en något lägre grad avgrönstensomvandling. SDen äldsta sprickgenerationen utgepidot och kvarts, men även kalifältspat förekommer. Något yngre generation utgörs av grovkornigare epidot, Fe-Mg-klorit, titanit, samt mindre mängd apatit. Den yngre gene-rationen består främst av kalcit och adularia, men även pyrit och eventuellt ilmenit tillhödenna generation. Ilmenit ses ofta som sekundärmineralisering i titanit. Mineraliseringssekvens 1. Epidotmylonit

2. Epidot Fe-Mg-klorit Titanit Apatit

3. Kalcit Adularia Pyrit Ilmenit (?) Fig. A-17. Till vänster är ett mikrofotografi av en tunn spricka fylld med adularia och kalcit. Sidoberget utgörs dels av äldre, grovkornigare och omvandlade min-eral, och dels av rekristalliserade, finkornigare och oomvandlade mineral. Bilden är tagen under korsade polarisationsfilter. Till höger är ett fotografi på borr-kärnan med tunnslipet markerat. Borrkärnan utgörs av en bergartskontakt mellan en finkornig mafisk bergart och en gråröd medelkornig felsisk gnejs. På den öppna sprickan syns kalcitbeläggning (?). Borrkärnans diameter är ca 5 cm.

55

165,2-165,3 m

å, granitisk gnejs

etrografisk beskrivning: a del av kalcitläkt breccia med ett fåtal bergartsfragment. Av de få

ig. A-18. Kalcitläkt breccia med olika varianter av kalcit. Det lilaaktiga mineralet utgörs av mikrokristallin

prickmineralogisk beskrivning: ta del av kalciter med varierande kornstorlek och ”för-

en

st v-

dre

Tunnslip: 8.22 Bergart: Rödgr PTunnslipet består till störstbergartsfragment som studerats består huvudmineralen av kvarts, fältspat och biotit. Kvarts är fin- till medelkornig, har undulös utsläckning, anhedrala kornfogar och antagligen till viss del rekristalliserad. Fältspaterna består till största del av plagioklas, och då ofta i form av albit-iserad kalifältspat. De är kraftigt sericitomvandlade, relativt grovkorniga och homogran-ulära. Biotiten är finkornig. Accessoriska mineral utgörs av muskovit, epidot, klorit och opaka mineral. Fkalcit med mikrofragment från sidoberget beståendes av bland annat kvarts, fältspater, klorit och opaka mineral. Det vita mineralet är ren kalcit. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. SSprickmineralogin utgörs till störsoreningar”. Den allra finkornigaste kalciten är mikrokristallin och har makroskopiskt settlila till grå nyans. Den grovkornigaste kalciten är idiomorf och fri från föroreningar och är således vit. De föroreningar som färgar den finkorniga kalciten är mikrokorn av kvarts, fältspater, opaka mineral, klorit och gouge. Troligt är att den grovkorniga kalciten är äldoch den finkorniga är ett resultat av söndermalning (i samband med brecciering) av den grokorniga kalciten, och som blandats med fina fragment från sidoberget. Kalciterna har stora variationer i manganhalt (från 0,00 till 0,92 % MnO-halt). Även rekristalliserad kalcit före-kommer, vilket troligtvis är den yngsta sprickmineraliseringen. Till denna generation hör även adularia och järnoxid. I kalcitbreccian finns fragment från sidoberget som avslöjar älsprickgeneration. Denna bestod av kataklasit med hög halt av järnutfällningar, samt Fe-klorit som delvis blivit hämatitiserad. Mineraliseringssekvens 1. Fe-rik kataklsit Fe-klorit

2. Kalcit (grovkornig och pur) Kalcit (mikrokristallin och förorenad)

3. Kalcit (idiomorf) Adularia Fe-oxid (hämatit?)

56

Fig. A-19. Till vänster ett mikrofotografi på en grovkornig kalcit som klipps av yngre finkornigare kalcit. Bilden

75,1-175,3 m

är tagen under korsade polarisationsfilter. Till höger är ett mikrofotografi på ett fragment i kalcit beståendes av kataklasit. Bilden är tagen under planpolariserat ljus. 1

rå, granodioritisk gnejs

etrografisk beskrivning: estår av fältspat, kvarts och biotit. En viss sidobergsomvandling

la

läck-

a.

abell A-7. Resultat från ”point counting” av tunnslip 8.24 Procentuell andel

Tunnslip: 8.24 Bergart: Mörkg PBergartens huvudmineral bhar skett vilket har färgat fältspater röda av järnoxid (mikrokorn av hämatit). Fältspaterna består för det mesta av plagioklas i form av albitiserad kalifältspat. Dessa är relativt grov-korniga, sericitomvandlade och ofta rödfärgade av järnoxid (mikrokorn av hämatit), vilketger dem ett semiopakt utseende. Texturen i bergarten är tydligt folierad. Kvarts har euhedrakorngränser, är uppsprucken i subkorn och rekristalliserad i foliationsriktningen. Korn-storleken varierar från fin granulerad mylonit till en grovkornig variant med undulös utsning. Viss sericitomvandling av kvarts förekommer hos äldre ej rekristalliserade korn. Biotit är tydligt foliationsorienterad och är delvis eller helt kloritomvandlad. Accessoriska mineral består av klorit, dolomit, titanit, apatit och opaka mineral (pyrit och magnetit). Kloriten har anomalt blågråa interferensfärger och är ofta sfärulitiskt uppbyggd. Dolomit har mycket högrelief och interferensfärg, är enaxiell och visar på uppsprickning vinkelrätt mot tvilling-bildningen. Ofta uppträder opaka, små rundade mineralkorn centralt i dolomitkristallern T AntalFältspat (sericit-omv.) 150 29,9 %Kvarts 116 23,2 %Biotit 100 20,0 %Epidot (delvis spricka) 43 8,6 %Mylonit 37 7,4 %Kalcit (spricka) 28 5,6 %Klorit 14 2,8 %Illit (spricka) 7 1,4 %Dolomit (?) 3 0,6 %Opak 3 0,6 %

Totalt: 50 100,0 1 %

57

Fig. A-20. Borrkärna med två olika distinkta sprickmineraliseringar. De grönaktiga sprickorna innehåller till

prickmineralogisk beskrivning: s av finkornig kvarts- och epidotmylonit. Grovkornigare

t

stor del epidot och klorit, medan den röda innehåller kalcit och adularia. Notera en viss sidobergsomvandling runt den röda sprickan. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. SDen äldsta mineraliseringen utgörepidot har därefter bildats i mylonitiseringen. Till denna generation hör även titanit och mindre mängd Fe-Mg-klorit, samt eventuellt idiomorf kvarts. Vinkelrätt mot föregåendemineraliseringar har en spricka fylld med diverse mineral bildats. Runt sprickan har sido-berget färgats en aning rött (se fig A-19). Av de mineral som finns i denna spricka tillhör rödfärgad adularia, och manganrik kalcit antagligen en något äldre generation. De sannolikyngre mineralen utgörs av illit, adularia (ej omvandlad) och kalcit (låg till ej detekterbar halt av mangan). Mineraliseringssekvens 1. Epidot Titanit Fe-Mg-klorit Idiomorf kvarts (?)

2. Rödfärgad adularia Kalcit (relativt hög Mn-halt)

3. Adularia Illit Kalcit (ej detekterbar Mn-halt)

ig. A-21. SEM-bild som visar något äldre

got

kalcit.

Fmineralisering beståendes av rödfärgad adularia samt manganhalig kalcit. De nåyngre mineralen består av illit, adularia och

58

Borrkärna KBH-14 43,01-43,31 m

fibolitisk gnejs

bol (hornblände) och fältspat. Samtliga mineral är mer terade. Huvuddelen av amfibolerna består av hornblände (aktinolit

Fig. A-22. I borrkärnan kan tre distinkta sprickmineralogier urskiljas: den röda består av

dularia som färgats av hämatit, den gulgröna rs av

prickmineralogisk beskrivning: e äldsta sprickmineralen utgörs av adularia, epidot, Fe-Mg-klorit och mindre mängd titanit.

hämatit, är medel- till finkornig och är relativt idiomorf.

n r

Tunnslip: 14.5 ig, amBergart: Finkorn

Petrografisk beskrivning:

ergartens huvudmineral utgör av amfiBeller mindre foliationsorienhar identifierats). Hornblände är medel till finkornig, homogranulär, har prismatiska och subhedrala kristaller. Fältspaterna utgörs framförallt av plagioklas och då ofta i form av albit. Fältspaterna är kraftigt sericitomvandlade, homogranulära, medel till finkorniga och har subhedrala kornfogar. Accessoriska mineral utgörs av epidot, klorit, titanit, kalcit, dolomit (?) och opaka mineral. Fragment av pegmatitisk kalifältspat förekommer. Denna är omvandlad dels av sericitisering och rödfärgning av hämatit, men även albitisering. Rödfärgningen sker främst i närhet av epidot.

abestår av epidot och den mörk-gröna utgöklorit. En tunn kalcitfylld spricka klipper samtligamineralogier. Borrkärnans diameter är ca 5 cm.

SDAdularian är kraftigt rödfärgad avEpidot uppträder både som grovkristallin, idiomorf variant, och som granulerad finkornig mikrokristallin mylonitartad typ. En gradvis övergång mellan de båda varianterna före-kommer, och antagligen är den finkorniga något yngre än den grovkorniga. Tunna mikro-sprickor av epidot som korsar både klorit och adularia förekommer. Kloriten är finkornig, mycket homogen, sfärulitisk, och har orangebruna till svarta interferensfärger typiskt för eFe-Mg-klorit. Den yngsta generationen av sprickfyllnadsmaterial består av kalcit som tväraalla de övriga sprickgenerationerna. Pyrit har påträffats på en öppen sprickyta i kalciten.

59

Mineraliseringssekvens 1. Rödfärgad adularia Epidot Fe-Mg-klorit Titanit

2. Kalcit Pyrit

Fig. A-23. Till vänster är ett mikrofotografi på rödfärgad adularia som penetreras av grovkornig epidot. Till

öger kan ses grovkornig epidot och sfärulitisk klorit som korsas av tunn kalcitfylld spricka. Bilderna är tagna hmed korsande polarisationsfilter.

60

Nygårdstunneln Totalt har 11 tunnslip tillverkats men endast ett fåtal tunnslip uppvisar tydliga korsande sprickrelationer. På grund av den kraftiga omvandlingsgraden hos bergarten har tunnslips-tillverkning varit svår, detta främst då hårda och mjuka mineral förekommit i kontakt med varandra, vilket ofta varit fallet i kraftigt grönstensomvandlade prov. Att under vakuum gjuta in proverna i epoxi före slipning och polering har i vissa fall visat sig vara effektivt.

Borrkärna KBH-1 21,95 m Tunnslip: 1.1 Bergart: Rödgrå, ådrig, granitisk gnejs Petrografisk beskrivning: På grund av provets för stora tjocklek (100 µm) har mineralidentifiering varit svår då interferensfärgerna varit alltför höga. Av SEM-analysen framgår dock att bergartens huvud-mineral utgörs av kvarts, kalifältspat, albit och biotit. Accessoriska mineral utgörs av apatit, zirkon, pyrit och titanit. Mineralerna, främst skiktsilikaterna, är tydligt foliationsorienterade. Fig. A-24. Spricka fylld med fint söndermalt material från sidoberget samt pyrit, som läkts ihop av kalcit. Notera viss skjuvning av sidoberget. Sprickfyllnaden innehåller även korn av REE-mineraliseringar. Längs sprickans marginaler har ofta biotit ansamlats. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. Sprickmineralogisk beskrivning: Inga korsande sprickor har funnits i detta prov, den enda sprickan utgörs av en kataklasitartad spricka, med sidobergsfragment, pyrit och anmärkningsvärda mängder REE-mineral som läkts ihop av kalcit. Sprickfyllnaden är antagligen bildad utmed ett rörelseplan då en viss skjuvning av sidoberget kan anas. Tre analyser på olika REE-mineral gav likartade resultat: ett flour-kalcium-haltigt mineral med lantan (La2O3 ≈ 14,4 %), cerium (Ce2O3 ≈ 24,8 %) och neodym (Nd2O3 ≈ 8,3 %). Mineralet är antagligen ett karbonatmineral då totalvärdet blev lågt (59,7 %) och ett tänkbart mineral kan då vara parisit (Ca(La,Ce,Nd)2[F2|(CO3)3]). Om kalcium räknas bort, utgörs sannolikt mineralet av bastnäsit ((La,Ce,Nd)CO3F). Sekundär-mineralisering, ej i form av sprickfyllnad, har även hittats med egendomliga strukturer. Det eventuellt äldre mineralet, Fe-klorit, överpräglas av mineralen: pyrit, kalcit, REE-mineral (ett kiselhaligt Y,Th,Ce-mineral) och epidot (REE-anrikad på lantan, cerium, neodym, samt barium). Epidot har en mycket egendomlig karaktär och växer ut som små tunna trådar utmed kloritens kristallgränser.

61

Mineraliseringssekvens 1. Fe-klorit REE-anrikad epidot

2. Kalcit REE-mineral Pyrit

Fig. A-25. Kloritomvandling i biotit som över-präglas av yngre mineralisering beståendes av pyrit, kalcit och REE-mineral. Längs klorit-mineraliseringens marginaler har tunna trådar av epidot bildats, antagligen i biotitens spaltnings-riktning. Epidoten är REE-anrikad.

Borrkärna KBH-2 15,70 m Tunnslip: 2.11 Bergart: Röd, svagt folierad, metagranit Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral består av kvarts, kalifältspat och plagioklas. Kornstorleken hos de bergartsbildande mineralen är överlag ursprungligen relativt grovkornig, men mellan kornen har rekristallisation skett med noeblastbildning som följd, vilket har resulterat i kornstorleks-reducering. Denna rekristallisation av mineralkornfogar verkar vara mest påtaglig proximalt kataklasiten. De äldre primära fältspaterna är relativt grovkorniga och (ler?)omvandlade. Mikrokorn av hämatit, som orsakar rödfärgning, ansamlas ofta i ett sprickmönster på kornen. Korngränserna är anhedrala och utgörs av yngre, rekristalliserad, finkornigare, oomvandlad fältspat. Kalifältspat är ibland perthitomvandlad och uppvisar undulös utsläckning. Plagioklas är i allmänhet mer omvandlad än kalifältspat, uppvisar många gånger deformerade tvilling-bildningar, och är ibland myrmekitisk. Kvarts har liknande kornform som fältspaterna, men är ofta uppsprucken i subkorn, och är mycket heterogranulär. Inga tydliga foliationsstukturer har observerats. Accessoriska mineral utgörs av epidot, klorit, apatit, titanit och zirkon. Tabell A-8. Resultat från ”point counting” av tunnslip 2.11. Antal Procentuell andelKvarts 172 34,3 %Kalifätspat 172 34,3 %Plagioklas 83 16,6 %Epidot (oftast spricka) 57 11,4 %Klorit (spricka) 17 3,4 %

Totalt: 501 100,0 %

62

Fig. A-26. En ca 0,5 cm bred spricka fylld med finkornig sfärulitisk Fe-klorit, idiomorf kalcit, och grovkornig epidot klipper borrkärnan. En tunn kalcitspricka klipper föregående mineral. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. Sprickmineralogisk beskrivning: Två tydliga spricktyper kan observeras; en epidotrik kataklasitartad variant, och en spricka fylld med idiomorf kvarts, grovkornig epidot och sfärulitisk Fe-klorit. Det är svårt att avgöra vilken av dessa som är äldst men gissningsvis är kataklasitsprickan äldst då den innehåller mineral som titanit och apatit, vilka tidigare har hittats i äldre sprickgenerationer. Kataklasit-sprickan innehåller förutom tidigare nämnda mineral även bergartsfragment (kvarts, kalifältspat och albit), kalcit, rutil och zirkon. Rutil har dock antagligen bildats sekundärt från titanit och tillhör således en yngre generation. Även kalcit tillhör sannolikt den yngre gen-erationen. Den yngsta sprickmineraliseringen utgörs av tunna kalcitsprickor, adularia, hämatit, rutil, och mindre mängd REE-mineral och baryt. REE-mineralet utgörs av tunna, trådformade anrikningar av lantan, cerium och neodym i epidot. Även baryt har bildats på liknande sätt, men ses även i kvarts. Yngre järnrik epidot har observerats tillsammans med hämatit, adularia och kalcit. Mineraliseringssekvens 1. Epidot Titanit Fe-klorit (grovkornigt sfärulitsisk) Apatit Kalcit (?) Zirkon (?)

2. Epidot (grovkornig) Kvarts (idiomorf) Fe-klorit (finkornigt sfärulitisk)

3. Kalcit Adularia Hämatit REE-mineral (La,Ce,Nd) Baryt Epidot (finkornig och järnrik) Rutil

63

Fig. A-27. Till höger en SEM-bild som visar äldre mineralisering besåendes av idiomorf kvarts, grovkornig epidot och sfärulitisk Fe-klorit, som överprintas av yngre mineralisering beståendes av kalcit, adularia och REE-mineral. Till vänster är samma bildområde taget under korsande polarisationsfilter. 25,20 m Tunnslip: 2.10 Bergart: Röd, granitisk gnejs Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral utgörs av kvarts, kalifältspat och plagioklas. Kvarts har anhedrala korngränser, är uppsprucken i subkorn, har undulös utsläckning och är ställvis mylonitiserad. Kalifältspat har liknande kornstruktur som kvart men har betydlig mer heterogen kornstor-leksfördelning, dock dominerar finkornighet. Perthitomvandling är vanlig, samt rödfärgning från hämatit. Utsläckningen är vanligtvis undulös. Plagioklas är inte lika vanligt före-kommande och utgörs ofta av albitiserad kalifältspat. Accessoriska mineral utgörs av klorit, epidot, pyrit och zirkon. Zirkon uppträder ofta som små inneslutningar i kloriten och bildar där en mörk halo. Mineralen är svagt foliationsorienterade. Fig. A-28. Borrkärnan klipps av tre tydliga mineralogier; en grön beståendes av idiomorf epidot, en vit beståendes av kalcit och en brunaktig beståendes av kalcitläkt kataklasit. Detta kan tydlig ses på bilden till höger. Borrkärnans diameter är ca 5 cm. Sprickmineralogisk beskrivning: Ett flertal sprickgenerationer har lyckats identifierats vilka vissa är mer tydliga än andra. De äldsta sprickmineralen utgörs sannolikt av titanit och sfärulitisk Fe-klorit. Inga tydliga korsande relationer hos dessa mineral har påträffats utan dess relativa ålder grundas på

64

tidigare observationer. Nästföljande generation utgörs främst av idiomorf epidot, men även kalcit och adularia förekommer. Kraftigt rödfärgade, idiomorfa kristaller, som tyvärr inte kom med på tunnlipet, kan makroskopiskt sett ses. Eventuellt kan generation ett och två samman-fogas till en gemensam generation. Pyrit uppträder ofta som sprickfyllnad i uppsprucken epidot och är således yngre än detta mineral. Kalcit uppträder också ofta i samband med pyrit. Hämatit i form av fibrösradiella kristaller är ett vanligt förekommande mineral. Detta mineral verkar ha bildats någorlunda samtida som pyriten. Krossmaterial i form av kataklasit/mikro-breccia utgör den därefter följande generationen. Kataklasiten utgörs av fragmenterat mineral från tidigare sprickgenerationer, som epidot och hämatit, men även fragment från sidoberget. Kalcit verkar som cement i kataklasiten. Makroskopiskt sett är kataklasiten svagt rödfärgad vilket troligen beror på förekomst av hämatit. Den yngsta sprickfyllnadsgenerationen, som bl.a. klipper kataklasiten, består av idiomorf kalcit. Generellt kan en minskad manganhalt, från 0,88 % till 0,00 %, ses hos kalciten, beroende på vilken generation den tillhör, ju yngre generation desto lägre manganhalt. Mineraliseringssekvens 1. Titanit Epidot (?) Fe-klorit

2. Epidot (idiomorf) Kalcit (MnO-halt = 0,88 %) Adularia

3. Pyrit Kalcit (MnO-halt = 0,58 %) Hämatit

4. Kataklasit (kalcitcement = 0,36 %)

5. Kalcit (MnO-halt ej detekterbar)

Fig. A-29. Till vänster är ett mikrofotografi som tagits under korsande polarisationsfilter. Sprickfyllnads-mineralet utgörs av stora idiomorfa epidotkristaller och kalcit. Till höger är en SEM-bild som visar flera olika sprickgenerationer. Det äldsta mineralet består av epidot som spräckts upp av pyrit. Pyriten korsas i sin tur av kalcit. Längst upp i bilden kan den kalcitcementerade kataklasiten med hämatitnålar anas.

65

38,38 m Tunnslip: 2.0 Bergart: Gråröd, ådrig, granitisk gnejs Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral utgörs främst av kalifältspat, kvarts och biotit. Kalifältspaten är i viss mån sericitomvandlad. Biotit är foliationsorienterad och stråk av fältspat har granulerats i foliationsriktningen. Accessoriska mineral består av: epidot och titanit. Sprickmineralogisk beskrivning: Idiomorf kalcit har fyllt igen en spricka som spräckts upp längs ett svaghetsplan beståendes av biotit. Kalciten är mycket grovkornig och uppvisar breda och tydliga tvillinglameller. Biotiten mellan sidoberget och kalciten har delvis penetrerats av pyrit. Det är svårt att relatera pyrit och kalcit med varandra men antagligen har de tidsmässigt bildats nära. I kalciten finns små fragment från sidoberget som främst består av biotit (delvis eller helt kloritomvandlad) och kalifältspat. Även sfärulitisk Fe-klorit har hittats i kalciten, men den är sannolik transporterad och är således äldre än kalciten. Mineraliseringssekvens 1. Fe-klorit

2. Kalcit Pyrit

Fig. A-30. Mellan sidoberget och kalcit-sprickan har biotit ansamlats. Denna har på vissa ställen spruckit upp och fyllts med pyrit. Även en sprickfyllnad beståendes av små biotitfragment och kvarts kan ses. Bilden är tagen med ett SEM-EDS instrument.

42,92 m Tunnslip: 2.2 Bergart: Grönstenomvandlad, granitisk gnejs Sprickmineralogisk beskrivning: Provet är kraftigt omvandlat i grönskifferfacies, vilket syns på den höga andelen klorit och epidot, samt att nästan all fältspat har blivit albitiserad. Den äldsta generationen består således av Fe-Mg-klorit, epidot och titanit. Kloriten är ofta hämatitiserad. Nästföljande generation utgörs sannolikt av pyrit. Pyritkristallerna är kraftigt uppspruckna och upplösta av oxiderande lösningar. De yngsta sprickfyllnadsmineralen består av kalcit och hämatit.

66

Hämatiten bildar ofta aggregat av nålformade kristaller, och är till stor del koncentrerad längs den kalcitfyllda sprickans marginaler. Kalciten har ingen detekterbar halt av mangan. Mineraliseringssekvens 1. Epidot Fe-Mg-klorit Titanit

2. Pyrit

3. Kalcit Hämatit

Fig. A-31. SEM-bild på en kraftigt grönstens-omvandlad bergart proximalt till en kalcit-spricka. Pyritkristallerna är kraftigt upp-spruckna och upplösta. Hämatit bildar nål-formade kristaller.

45,89 m Tunnslip: 2.6 Bergart: Röd, grönstensomvandlad, pegmatitisk metagranit Petrografisk beskrivning: Bergartens huvudmineral består nästan uteslutande av kalifältspat. Två generationer av detta mineral förekommer. Den äldre generationen är pegmatitisk, har undulös utsläckning och är ofta brunfläckig av hämatit. Även pertitbildning och viss albitisering förekommer. Den yngre generationen har bildats sekundärt från föregående, är finkornig och oomvandlad. Den rekris-talliserade fältspaten är ofta bildad längs korngränserna av den äldre pegmatitiska. Kvarts uppträder endast sparsamt, har undulös utsläckning, och penetreras, längs korngränserna, av mycket finkornig fältspat. Accessoriska mineral utgörs av plagioklas, epidot, klorit, opaka mineral och kalcit. Plagioklasen är oomvandlad, finkornig, och uppträder ibland som små runda vermikulära kristaller i kalifältspaten. Sprickmineralogisk beskrivning: Det äldsta sprickmineralet utgörs sannolikt av Fe-Mg-klorit. Den efterföljande sprick-generationen utgörs av idiomorf kvarts och adularia. Kalcitfyllda sprickor klipper föregående generationer. Kalcit verkar ha bildats periodvis, vilket ses på den kraftigt varierande korn-storleken, som varierar från knappt synbara till relativt stora kristaller. I en bred spricka som till största del består av kalcit, verkar det som om kristallerna malts sönder medan vissa

67

kristaller klarat sig undan. Denna spricka har i sin tur spräckts upp och fyllts igen med pyrit. Antagligen har pyrit och kalcit bildats om vartannat och är tidsmässigt nära relaterade till varandra. Små fragment av pyrit ligger som klaster i den finkorniga kalciten, vilket tyder på att även pyrit utsatts för söndermalning. I kristallgränsen mellan kalifältspat och kvarts har tunna nålformade pyritkristaller observerats växa in i kvartsen. Kalcit och pyrit utgör den yngre generationen av sprickfyllnader. Mineraliseringssekvens 1. Fe-Mg-klorit Epidot (?)

2. Kvarts Adularia

3. Kalcit Pyrit 46,27 m Tunnslip: 2.8a Bergart: Röd, grönstensomvandlad, metagranit Petrografisk beskrivning: De bergartsbildande mineralen utgörs främst av kvarts och kalifältspat. Korngränserna är anhedrala och kvarts är något grovkornigare än fältspaten, kornstorleken varierar dock kraftigt hos båda mineralen. Kalifältspat är brunt befläckad av hämatit. Underordnat förekommer även plagioklas. Accessoriska mineral består av klorit, titanit, epidot, pyrit. Kloriten är sfärulitisk och uppträder ofta vermikulärt i kvarts. Epidot är ibland uppsprucken och igenfylld med pyrit. Pyrit verkar ofta ha bildats i nära anslutning till klorit. Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta generationen består av mylonitiserad fältspat och kvarts, samt mindre mängd epidot, titanit och eventuellt kalcit (kan vara generation 2). Idiomorf kvarts, epidot och kalcit är tre sprickmineral som ses uppträda tillsammans. Vilka av dessa tre mineral som bildats först går inte att avgöra, men vad som framgår är att epidot ofta ligger inbäddad i kalcit och kvarts, och torde därför vara något yngre. Antagligen har dessa mineral bildats någorlunda samtida och utgör således generation 2. Den yngsta sprickgenerationen utgörs av kalcit och pyrit, som bildar tunna sprickfyllnader. Till skillnad från generation 2, har generation 3:s kalcit tydliga tvillinglameller. Ibland ses rutil som sekundärmineralisering i titanit, och tillhör sannolikt någon av de yngre generationerna. Mineraliseringssekvens 1. Kvarts (finkornig) Fältspat (finkornig) Epidot (finkornig) Titanit Fe-Mg-klorit Kalcit (?)

2. Epidot (grovkornig) Kvarts (idiomorf) Kalcit Rutil (?)

68

3. Kalcit (med breda tvillinglameller) Pyrit

Fig. A-32. SEM-bild på en relik rombo-hedrisk titanitkristall. Titaniten har nästan helt blivit ersatt av kalcit. Där-efter har rutilnålar växt in i kalciten.

46,27 m Tunnslip: 2.8b Bergart: Röd, grönstensomvandlad metagranit Petrografisk beskrivning: Provet är kraftigt grönstensomvandlad vilket gjort mineralidentifiering svårt. Till största del består bergarten av kalifältspat. Denna har utsatts för flera omvandlingar, bland annat hämatitbefläckning och mylonitisering (granulering), dock ej sericitisering. De grövre korngränserna är anhedrala och omvandlade, medan de rekristalliserade kornen inte uppvisar någon omvandling. Utöver kalifältspat består provet även av kvarts, som också uppvisar anhedrala korngränser. Accessoriska mineral består av: klorit, epidot, titanit, biotit (delvis eller helt kloritiserad), opaka mineral (främst pyrit). Sprickmineralogisk beskrivning: Den äldsta generationen utgör av mylonit beståendes av finkornig fältspat och underordnat eventuellt kvarts. Därefter har berget blivit kraftigt epidot- och kloritomvandlat. En gradvis övergång mellan ren Fe-Mg-klorit och sidoberget kan ses. Kloriten är sfärulitisk med anomalt gråblå till nästan lila interferensfärger. Epidot uppträder ofta som små idiomorfa kristaller. Ibland uppvisar den radiell kristallstruktur och är kraftigt uppsprucken. Även titanit, apatit och zirkon uppträder i samband med föregående mineral. Antagligen efter föregående generation har hämatit bildats som sprickfyllnadsmineral. Rödfärgad kalcit förmodas tillhöra samma generation. Den yngsta generationen består av pyrit och kalcit. Det går inte att avgöra vila av dessa som är yngst. Kalciten är, till skillnad från tidigare generation, inte omvandlad. Pyrit uppvisar ibland upplösningsstrukturer vilket skulle placera pyrit i en generation innan den oxiderande hämatiten bildats.

69

Mineraliseringssekvens 1. Fältspat (finkornig) Kvarts (finkornig)

2. Epidot Fe-Mg-klorit Titanit Apatit Zirkon (?)

3. Kalcit Hämatit

4. Kalcit Pyrit

70

Appendix 2

SEM-EDS analyser Fe-klorit Na2O MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 MnO FeO TotalN-1.1-7.7 ─ 5,36 12,71 26,36 ─ 1,57 ─ 0,20 26,58 72,78N-2.11-2.7 ─ 7,27 18,31 23,40 ─ ─ ─ 0,54 26,98 76,50N-2.11-7.3 0,39 7,36 17,76 23,99 ─ ─ ─ 0,52 30,45 80,47N-2.11-6.2 ─ 7,76 17,84 24,05 ─ 0,38 ─ 0,56 29,69 80,28N-2.11-12.1 ─ 7,81 17,86 24,08 ─ ─ ─ 0,62 30,02 80,39N-2.11-6.1 ─ 7,94 17,76 24,33 ─ ─ ─ 0,51 30,11 80,65N-2.11-13.2 ─ 7,97 18,10 23,79 ─ ─ ─ 0,67 30,08 80,618.17-4.3 ─ 7,98 9,10 24,12 1,04 2,04 0,58 ─ 27,04 71,90N-2.11-7.2 ─ 9,59 20,29 26,81 ─ 2,17 ─ 0,47 28,56 87,89 Mg-Fe-klorit Na2O MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 MnO FeO Total14.5-2.1 ─ 14,01 18,75 22,82 ─ ─ ─ 0,29 22,10 77,9714.5-3.5 ─ 14,58 18,22 22,79 ─ ─ ─ 0,42 21,33 77,342.2-3.5 ─ 11,07 17,27 29,82 2,49 0,40 1,30 0,21 20,67 83,232.2-4.4 ─ 13,16 16,07 26,81 ─ ─ ─ ─ 23,56 79,602.2-8.4 ─ 12,44 16,37 25,81 ─ ─ ─ ─ 23,90 78,522.2-9.2 ─ 12,32 15,86 25,53 ─ ─ ─ ─ 22,87 76,582.3b-1.3 ─ 16,32 18,56 23,82 ─ ─ ─ ─ 16,92 75,622.3b-3.1 ─ 17,16 18,11 24,73 ─ ─ ─ 0,32 16,24 76,562.3b-3.3 ─ 16,48 18,47 23,54 ─ ─ ─ ─ 16,96 75,452.3b-5.6 ─ 16,25 18,85 23,97 ─ ─ ─ ─ 17,12 76,192.3c-1.2 ─ 17,60 19,03 24,24 ─ ─ ─ 0,26 16,96 78,092.3c-4.5 ─ 17,62 18,79 24,50 ─ ─ ─ ─ 15,93 76,842.3c-5.8 ─ 15,66 17,82 24,36 ─ 0,16 ─ 0,22 17,79 76,012.4-1.2 ─ 15,38 18,27 24,13 ─ ─ ─ 0,46 20,04 78,282.4-3.3 ─ 15,50 18,35 23,55 ─ ─ ─ 0,29 19,42 77,112.4-3.6 ─ 15,43 19,03 23,83 ─ ─ ─ 0,39 19,78 78,462.4-6.2 ─ 15,57 18,47 22,92 ─ ─ ─ ─ 18,12 75,082.4-6.5 ─ 15,69 18,38 22,59 ─ ─ ─ 0,29 18,09 75,042.4-7.3 0,35 15,46 18,12 23,36 ─ ─ ─ 0,31 19,34 76,945.1-5.1 ─ 15,26 18,50 24,24 ─ ─ ─ 0,34 16,72 75,065.1-7.3 ─ 14,63 18,91 24,99 ─ ─ ─ ─ 18,57 77,105.23-1.5 0,42 15,71 16,89 25,28 ─ ─ ─ 1,15 21,17 80,625.23-1.6 ─ 15,41 16,80 25,56 ─ ─ ─ 1,14 21,64 80,555.23-2.2 ─ 16,29 16,00 26,04 ─ ─ ─ 0,90 21,41 80,645.23-4.1 ─ 11,69 16,53 26,29 0,68 0,22 0,92 0,36 23,97 80,665.24-3.4 2,15 14,08 16,58 33,38 0,46 ─ 0,30 0,42 18,01 85,387.3-11.4 ─ 14,03 16,99 24,73 ─ ─ ─ ─ 22,31 78,067.3-5.1 ─ 12,49 16,62 28,82 1,92 ─ 1,41 0,33 21,77 83,367.3-5.5 ─ 12,17 16,53 28,02 2,03 0,76 1,59 ─ 21,40 82,507.3-6.4 ─ 15,21 21,88 26,14 ─ ─ ─ 0,52 24,88 88,637.3-7.4 ─ 14,44 18,03 26,07 ─ ─ ─ 0,52 25,37 84,438.17-3.2 ─ 14,74 13,58 28,97 0,31 0,98 ─ 0,35 18,30 77,238.21a-10.1 0,41 16,02 16,26 24,56 ─ ─ ─ 0,52 19,84 77,618.21a-10.2 ─ 11,75 14,73 20,11 ─ 2,36 ─ 0,54 18,81 68,308.21a-2.4 ─ 14,50 17,66 23,26 ─ ─ ─ 0,60 20,29 76,318.21a-8.3 ─ 15,33 18,91 24,12 ─ ─ ─ 0,65 20,00 79,018.21a-9.1 ─ 16,50 19,28 25,56 ─ ─ ─ 0,67 19,95 81,968.21b-3.6 ─ 14,98 18,22 24,24 ─ ─ ─ 0,38 17,84 75,668.21b-4.5 ─ 15,31 14,53 26,88 ─ 0,75 0,97 ─ 17,09 75,538.22-6.1 ─ 10,45 14,98 26,70 1,47 ─ 1,11 0,23 22,47 77,418.22-6.4 ─ 10,57 18,13 21,86 ─ 2,09 ─ 0,68 22,30 75,638.24-4.4 ─ 12,65 15,64 28,36 1,90 ─ 0,71 ─ 22,79 82,058.5-1.5 ─ 13,15 17,37 22,92 ─ 0,21 ─ 0,47 21,45 75,578.5-1.8 0,37 15,17 19,37 26,34 ─ 0,16 ─ 0,58 20,40 82,398.5-1.9 0,34 13,35 19,00 24,58 ─ 1,16 0,33 0,44 21,64 80,848.5-2.7 0,39 15,19 19,86 25,56 ─ ─ ─ 0,52 22,85 84,37

71

Mg-Fe-klorit Na2O MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 MnO FeO TotalN-2.10-6.2 ─ 11,02 14,77 24,45 ─ ─ ─ 0,70 25,29 76,23N-2.2-1.2 ─ 16,45 16,60 26,74 ─ ─ ─ ─ 19,61 79,40N-2.2-2.1 ─ 15,38 14,57 24,82 ─ ─ ─ 0,30 17,02 72,09N-2.2-4.2 ─ 16,40 16,77 26,86 ─ ─ ─ ─ 18,86 78,89N-2.6-3.2 ─ 13,35 16,45 24,91 ─ ─ ─ ─ 20,19 74,90N-2.8a-1.3 ─ 14,40 17,82 28,44 ─ ─ ─ ─ 26,29 86,95N-2.8a-2.5 ─ 14,57 16,60 26,23 ─ ─ ─ 0,56 25,88 83,84N-2.8a-5.4 ─ 15,76 16,84 27,35 ─ ─ ─ 0,47 24,96 85,38N-2.8b-1.1 ─ 13,29 17,03 24,65 ─ ─ ─ 0,43 23,20 78,60N-2.8b-1.4 ─ 16,54 16,84 27,34 ─ 0,24 ─ 0,44 20,68 82,08N-2.8b-2.4 ─ 12,30 16,37 23,94 ─ ─ ─ 0,45 24,18 77,24N-2.8b-3.3 ─ 14,38 16,95 25,32 ─ ─ ─ 0,49 22,54 79,68N-2.8b-4.3 ─ 13,90 16,22 24,24 ─ ─ ─ 0,38 21,27 76,01N-2.8b-4.5 ─ 13,30 16,31 24,35 ─ ─ ─ 0,43 21,93 76,32N-2.8b-4.7 ─ 14,39 16,36 25,41 ─ ─ ─ ─ 20,73 76,89N-2.8b-5.3 ─ 14,64 16,11 25,81 ─ ─ ─ 0,47 22,24 79,27N-2.8b-5.6 ─ 13,80 16,58 23,97 ─ ─ ─ 0,44 21,39 76,18N-2.8b-6.5 ─ 14,69 17,58 26,96 ─ ─ ─ ─ 23,63 82,86N-2.8b-7.4 ─ 12,73 16,98 26,24 ─ 0,29 ─ 0,53 26,08 82,85 Mg-klorit Na2O MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO MnO FeO Total2.3b-1.5 ─ 21,77 12,59 30,70 ─ 0,32 0,22 11,00 76,602.3b-3.7 ─ 21,46 13,24 31,64 ─ 0,54 0,24 11,12 78,242.3b-4.1 0,44 21,04 12,53 30,54 ─ 0,41 0,19 10,57 75,722.3b-5.2 ─ 21,33 11,83 29,66 0,21 0,27 0,17 9,91 73,382.3b-6.1 ─ 20,60 11,41 29,59 ─ 0,00 ─ 10,81 72,412.3b-7.2 ─ 22,59 13,76 33,70 0,31 0,44 0,19 11,58 82,572.3b-8.3 ─ 22,49 12,89 33,01 0,44 0,32 ─ 10,85 80,002.3c-1.1 ─ 23,90 12,93 31,33 ─ 0,51 0,12 10,00 78,792.3c-5.2 ─ 25,09 13,87 34,39 ─ 0,50 0,25 8,60 82,702.3c-5.3 ─ 20,58 14,02 33,49 0,14 0,72 ─ 11,67 80,622.4-1.4 ─ 20,81 13,11 30,86 ─ 0,47 0,20 13,23 78,682.4-1.5 ─ 19,93 13,55 31,15 0,15 0,36 0,26 11,68 77,082.4-2.1 ─ 22,66 12,78 29,84 ─ 0,17 0,60 11,42 77,472.4-2.6 ─ 19,80 12,65 30,62 ─ 0,91 0,27 13,43 77,682.4-2.7 ─ 23,16 12,28 29,99 ─ 0,18 0,49 9,61 75,712.4-3.2 ─ 20,13 12,84 29,42 ─ 0,36 ─ 12,13 74,882.4-3.5 ─ 23,29 11,97 29,79 ─ 0,14 0,29 9,10 74,582.4-4.4 ─ 23,29 12,63 30,15 ─ 0,00 0,38 9,01 75,462.4-5.4 ─ 19,93 12,88 29,67 ─ 0,42 0,29 13,14 76,332.4-6.3 ─ 19,01 14,33 28,97 ─ 0,37 ─ 10,27 72,952.4-7.2 ─ 19,62 11,99 30,18 ─ 0,68 ─ 11,43 73,902.4-7.7 ─ 19,03 12,89 29,01 ─ 0,37 0,23 13,54 75,075.1-6.1 ─ 20,40 12,38 30,29 ─ 0,55 ─ 8,96 72,58 Illit Na2O MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 MnO FeO Total2.3c-5.4 ─ 5,05 18,48 50,49 5,82 ─ ─ ─ 3,37 83,215.1-2.4 ─ 3,59 18,21 47,02 6,21 0,32 ─ ─ 3,62 78,975.1-3.3 ─ ─ 18,55 49,14 7,11 7,70 ─ ─ 3,45 85,955.1-3.6 ─ 3,97 18,98 50,83 6,23 0,25 ─ ─ 3,79 84,055.24-1.1 ─ 7,79 18,34 42,82 5,10 0,50 ─ ─ 6,49 81,045.24-1.7 0,21 4,64 17,92 42,39 5,89 0,49 ─ ─ 4,77 76,315.24-3.6 0,20 8,36 19,42 44,98 5,04 0,60 0,12 ─ 6,92 85,645.24-4.2 0,18 5,72 19,92 46,56 6,21 0,61 ─ 0,10 5,34 84,645.24-4.6 ─ 6,62 22,16 51,15 6,21 0,44 ─ ─ 5,18 91,765.24-5.3 ─ 8,18 17,87 41,90 4,69 0,43 ─ ─ 7,07 80,148.17-1.4 ─ 4,09 17,56 47,14 6,44 0,18 ─ ─ 4,53 79,948.17-5.6 ─ 6,51 18,01 43,68 5,13 0,28 ─ ─ 5,21 78,828.17-6.5 ─ 3,24 20,10 47,67 6,09 0,43 ─ ─ 2,59 80,128.17-6.7 ─ 3,81 19,34 49,35 6,69 ─ ─ ─ 4,88 84,078.17-7.1 ─ 4,00 19,60 48,80 6,61 0,22 ─ ─ 3,48 82,718.24-1.2 ─ 4,94 18,82 46,96 7,02 0,40 ─ ─ 4,83 82,978.24-2.3 ─ 4,64 17,40 47,96 6,87 0,50 ─ ─ 4,90 82,278.24-4.3 ─ 9,85 18,57 45,26 4,28 0,61 ─ 0,23 8,99 87,798.5-7.6 ─ 8,56 18,70 39,17 5,34 1,63 ─ 0,33 12,49 86,22

72

Epidot Na2O MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 MnO FeO Total14.5-1.2 ─ ─ 22,43 34,48 ─ 20,54 ─ ─ 9,90 87,3514.5-3.1 ─ ─ 20,48 31,92 ─ 19,44 ─ ─ 9,93 81,7714.5-4.3 ─ ─ 21,91 34,25 ─ 20,04 0,40 0,30 9,62 86,522.3b-1.1 ─ ─ 21,81 33,94 ─ 19,74 ─ ─ 9,15 84,642.3b-10.2 ─ ─ 22,61 35,31 ─ 21,35 ─ ─ 9,07 88,342.3b-10.8 ─ ─ 22,07 34,36 ─ 20,31 ─ ─ 9,04 85,782.3b-2.4 ─ ─ 20,89 33,07 ─ 19,08 ─ ─ 8,99 82,032.3b-3.5 ─ ─ 23,27 35,17 ─ 20,93 ─ ─ 9,98 89,352.3b-4.2 ─ ─ 22,45 33,44 ─ 19,97 ─ ─ 7,27 83,132.3b-6.3 ─ 0,51 20,16 29,71 ─ 15,20 ─ ─ 6,70 72,282.3b-6.6 ─ ─ 19,48 30,96 ─ 18,26 0,44 ─ 8,57 77,712.3b-6.8 ─ ─ 21,17 34,07 ─ 19,92 ─ ─ 9,68 84,842.3b-7.4 ─ ─ 22,35 35,90 ─ 20,91 0,42 ─ 9,78 89,362.3b-8.4 ─ ─ 22,87 35,32 ─ 21,43 ─ ─ 9,56 89,182.3b-9.2 ─ ─ 22,38 35,49 ─ 20,68 ─ ─ 9,50 88,052.3c-1.3 ─ ─ 22,08 33,61 ─ 19,27 ─ 0,34 8,60 83,902.3c-4.4 ─ ─ 22,38 35,58 ─ 20,44 ─ ─ 8,91 87,312.4-1.1 ─ ─ 21,74 33,51 ─ 20,44 ─ ─ 9,77 85,462.4-1.8 ─ ─ 21,65 33,67 ─ 20,58 ─ ─ 9,49 85,392.4-3.4 ─ ─ 21,25 33,71 ─ 20,27 ─ ─ 10,12 85,352.4-4.2 ─ ─ 22,27 33,39 ─ 20,02 ─ ─ 8,44 84,122.4-5.1 ─ ─ 23,10 34,16 ─ 21,25 ─ ─ 8,68 87,192.4-6.1 ─ ─ 20,38 32,45 ─ 19,90 ─ ─ 9,78 82,512.4-7.4 ─ ─ 21,68 33,85 ─ 20,39 ─ ─ 9,69 85,615.1-2.2 ─ ─ 21,76 33,81 ─ 19,23 0,40 ─ 8,60 83,805.1-3.4 ─ ─ 21,96 34,00 ─ 18,35 ─ ─ 8,28 82,595.1-4.3 ─ ─ 21,20 33,33 ─ 19,02 0,41 ─ 8,42 82,385.1-4.4 ─ ─ 21,99 35,65 0,39 18,42 ─ ─ 8,32 84,777.3-1.1 ─ 0,79 23,06 36,75 0,51 20,54 0,38 ─ 11,13 93,167.3-1.5 ─ ─ 22,47 35,90 ─ 21,20 ─ ─ 11,57 91,147.3-10.1 ─ ─ 20,17 34,97 ─ 21,19 ─ ─ 12,60 88,937.3-2.1 ─ ─ 24,43 36,68 ─ 21,90 ─ ─ 9,61 92,627.3-4.5 ─ ─ 21,99 36,06 ─ 21,88 ─ ─ 11,19 91,127.3-6.2 ─ ─ 24,08 37,77 ─ 22,56 ─ 0,25 10,49 95,157.3-6.5 ─ ─ 25,28 37,84 ─ 22,63 0,30 ─ 10,23 96,287.3-7.3 ─ 0,76 20,70 37,22 ─ 18,93 ─ ─ 13,53 91,147.3-8.1 ─ ─ 24,58 37,46 ─ 22,38 ─ ─ 9,79 94,217.3-8.2 ─ ─ 19,43 36,57 ─ 21,82 ─ ─ 15,13 92,957.3-9.1 ─ ─ 17,10 36,13 ─ 22,03 ─ ─ 17,84 93,107.3-9.2 ─ ─ 24,44 37,34 ─ 22,47 0,34 ─ 9,68 94,278.17-1.1 0,15 ─ 22,12 34,92 ─ 18,71 0,31 0,67 9,36 86,248.18-1.1 ─ ─ 21,11 35,98 ─ 20,32 ─ ─ 9,35 86,768.21a-1.3 ─ ─ 22,56 35,21 ─ 21,09 ─ 0,31 10,53 89,708.21a-10.3 ─ ─ 21,55 34,86 ─ 20,59 ─ 0,36 10,50 87,868.21a-2.3 ─ ─ 22,95 35,62 ─ 21,10 ─ 0,59 9,63 89,898.21a-5.4 ─ ─ 22,26 34,52 ─ 21,20 0,33 0,47 9,81 88,598.21a-7.5 ─ ─ 23,63 36,09 ─ 21,56 ─ ─ 9,34 90,628.21a-8.1 ─ ─ 21,58 33,78 ─ 20,75 ─ 0,30 10,30 86,718.21a-9.2 ─ ─ 23,43 35,01 ─ 21,53 ─ ─ 9,44 89,418.21b-1.1 ─ ─ 23,30 34,99 ─ 19,91 ─ ─ 8,32 86,528.21b-1.5 ─ ─ 24,17 37,07 ─ 20,62 ─ ─ 9,02 90,888.21b-2.4 ─ ─ 22,88 34,24 ─ 19,17 0,16 0,24 7,55 84,248.21b-3.3 ─ ─ 20,41 33,21 ─ 19,04 ─ ─ 9,35 82,018.21b-4.2 ─ ─ 22,14 34,89 ─ 19,84 ─ ─ 9,29 86,168.24-3.3 ─ ─ 22,39 34,49 ─ 20,74 0,25 0,45 9,76 88,088.24-5.2 ─ ─ 21,67 34,92 ─ 21,42 0,31 0,37 10,87 89,568.5-1.4 ─ ─ 21,73 35,56 ─ 20,85 0,2 0,36 11,27 89,978.5-1.6 ─ ─ 21,89 35,79 ─ 21,06 0,18 0,34 11,06 90,328.5-1.7 ─ ─ 21,81 35,73 ─ 21,27 0,62 0,41 11,19 91,038.5-2.2 0,14 0,13 21,85 35,60 ─ 20,93 0,25 0,39 11,16 90,458.5-2.5 ─ ─ 22,43 35,97 ─ 21,25 0,19 0,32 10,54 90,708.5-2.9 ─ ─ 22,19 34,84 ─ 20,77 0,25 0,64 10,44 89,138.5-3.9 ─ 0,24 20,90 34,54 ─ 20,34 0,64 0,36 10,70 87,728.5-4.2 ─ ─ 21,73 35,49 ─ 20,53 ─ ─ 10,94 88,698.5-6.4 ─ ─ 20,88 34,42 0,62 18,93 ─ ─ 8,82 83,678.5-8.2 ─ ─ 21,45 34,55 ─ 20,75 ─ ─ 11,06 87,81

73

Epidot Na2O MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 MnO FeO TotalN-2.10-1.2 ─ ─ 19,75 33,96 ─ 19,42 ─ 0,34 12,36 85,83N-2.10-2.3 ─ ─ 21,04 34,50 ─ 20,51 ─ ─ 11,37 87,42N-2.10-3.5 ─ ─ 19,74 33,40 ─ 19,64 ─ ─ 11,81 84,59N-2.10-4.1 0,24 ─ 20,13 33,81 ─ 19,88 ─ 0,19 11,28 85,53N-2.10-5.3 ─ ─ 20,83 34,44 ─ 20,24 ─ ─ 10,97 86,48N-2.11-1.4 ─ ─ 18,63 35,97 ─ 19,92 ─ ─ 13,92 88,44N-2.11-1.5 ─ ─ 22,09 37,08 ─ 20,74 ─ ─ 11,89 91,80N-2.11-10.2 ─ ─ 22,39 36,97 ─ 21,53 ─ ─ 10,02 90,91N-2.11-10.4 ─ ─ 15,17 32,50 ─ 19,82 ─ ─ 16,83 84,32N-2.11-11.4 ─ ─ 21,15 35,91 ─ 20,49 ─ ─ 10,19 87,74N-2.11-11.9 ─ ─ 23,81 37,34 ─ 20,82 ─ ─ 8,15 90,12N-2.11-2.4 ─ ─ 21,94 36,38 ─ 19,96 ─ ─ 9,48 87,76N-2.11-3.1 ─ ─ 22,39 36,89 ─ 21,07 ─ ─ 10,09 90,44N-2.11-3.3 ─ ─ 21,06 38,07 ─ 21,43 ─ ─ 13,01 93,57N-2.11-4.2 ─ ─ 23,80 37,25 ─ 21,28 ─ ─ 9,39 91,72N-2.11-4.3 ─ ─ 19,18 36,94 ─ 21,29 ─ ─ 14,18 91,59N-2.11-5.4 ─ ─ 22,76 37,39 ─ 21,45 ─ ─ 9,68 91,28N-2.11-6.3 ─ ─ 23,10 38,09 ─ 21,82 ─ ─ 10,74 93,75N-2.2-3.3 ─ ─ 19,64 34,62 ─ 18,80 ─ ─ 10,10 83,16N-2.8a-2.2 ─ ─ 21,73 36,41 ─ 23,40 ─ ─ 13,10 94,64N-2.8a-3.1 ─ ─ 20,24 36,54 ─ 23,76 ─ ─ 14,77 95,31N-2.8a-4.1 ─ ─ 19,83 35,42 ─ 22,74 ─ ─ 14,48 92,47N-2.8a-4.4 ─ ─ 20,90 36,37 ─ 22,15 ─ ─ 14,57 93,99N-2.8b-3.5 ─ ─ 19,78 34,87 ─ 20,11 ─ ─ 11,88 86,64N-2.8b-6.1 ─ ─ 20,53 36,22 ─ 21,31 0,31 ─ 12,47 90,84 Baryt SiO2 CaO FeO SO3 BaO TotalN-2.11-5.1 0,36 0,43 0,51 31,31 59,17 91,78 Zirkon Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 FeO HfO2 ZrO2 Total Kommentar2.2-8.2 ─ 28,47 ─ ─ ─ 0,23 ─ 62,60 91,302.2-9.4 ─ 40,65 ─ ─ ─ ─ ─ 49,05 89,705.1-5.3 ─ 31,09 ─ ─ ─ ─ ─ 64,47 95,567.3-5.4 3,44 34,50 2,36 0,46 ─ 1,38 54,62 96,768.18-3.4 ─ 27,39 ─ 1,24 1,54 ─ ─ 55,61 85,788.21a-6.1 ─ 30,21 ─ ─ ─ ─ 1,94 66,14 98,298.21a-6.2 ─ 29,39 ─ ─ ─ ─ ─ 65,97 95,368.21b-2.7 ─ 27,55 ─ ─ ─ 0,28 ─ 58,30 86,138.5-1.1 0,14 28,78 ─ 0,17 ─ 0,40 0,86 63,77 94,128.5-2.3 ─ 29,69 ─ 0,18 0,42 0,91 66,25 97,45N-1.1-6.1 ─ 29,01 ─ ─ ─ ─ ─ 63,40 92,41N-1.1-8.2 ─ 29,30 ─ ─ ─ ─ ─ 65,51 94,81N-2.10-6.3 ─ 29,67 ─ ─ ─ 0,90 ─ 62,02 92,59N-2.11-1.1 ─ 30,78 ─ ─ ─ ─ ─ 65,74 96,52N-2.11-11.1 ─ 30,28 ─ ─ ─ ─ ─ 64,04 94,32N-2.11-2.1 ─ 30,56 ─ ─ ─ ─ ─ 65,62 96,18N-2.8b-5.1 ─ 19,40 ─ 1,21 ─ 11,99 ─ 35,97 69,29 0,72% Br

74

Titanit MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 FeO Total Kommentar14.5-1.3 ─ 1,25 27,83 ─ 24,72 32,75 0,42 86,9714.5-3.3 ─ 1,21 25,81 ─ 23,56 30,98 0,43 81,9914.5-4.4 ─ 1,20 23,10 ─ 22,70 29,45 0,42 76,872.3b-10.5 ─ 3,30 27,70 ─ 24,65 29,49 1,45 86,592.3b-11.6 ─ 5,86 29,06 ─ 24,22 24,08 2,73 85,952.3b-2.1 ─ 1,30 27,29 ─ 24,07 32,19 0,69 85,542.3b-3.6 ─ 1,45 26,10 ─ 22,89 29,58 0,78 80,802.3b-5.1 ─ 1,39 25,88 ─ 22,88 29,94 ─ 80,092.3b-6.2 ─ 1,32 25,23 ─ 22,65 29,65 0,42 79,272.3b-6.4 0,29 1,75 24,69 ─ 22,00 28,37 0,63 77,732.3b-9.7 ─ 2,54 29,62 ─ 25,65 32,07 0,70 90,582.3c-4.7 ─ 2,48 27,68 ─ 23,65 29,68 0,72 84,212.4-2.5 ─ 2,63 20,65 ─ 18,27 40,22 6,03 89,23 1,43 vikt% MnO2.4-3.9 ─ 1,50 26,36 ─ 24,14 32,29 0,80 85,095.1-4.2 ─ 3,73 28,54 ─ 23,25 27,16 0,89 83,575.1-5.5 ─ 2,73 27,34 ─ 22,38 28,13 ─ 80,585.23-1.4 ─ 4,58 28,37 ─ 25,41 28,65 0,92 87,93 I Breccia5.23-2.6 ─ 5,32 27,94 ─ 24,54 26,64 0,72 86,24 1,08 vikt% F5.24-3.5 6,61 8,75 30,17 0,46 14,86 15,31 6,41 82,577.3-11.6 ─ 6,35 26,66 ─ 21,67 21,46 3,60 79,747.3-5.2 ─ 3,72 16,47 0,22 14,02 42,81 8,87 87,17 1,06 vikt% MnO8.17-1.2 ─ 4,89 29,90 ─ 24,47 27,36 1,06 87,688.17-2.2 1,71 7,28 29,81 ─ 22,66 21,58 3,07 86,118.17-3.1 0,53 6,34 30,66 ─ 21,66 21,62 1,64 82,458.18-3.2 ─ 1,36 27,14 ─ 23,24 30,73 0,39 82,868.18-6.1 ─ 2,28 28,11 ─ 25,03 32,06 0,57 88,058.18-7.2 ─ 2,03 29,73 ─ 23,60 31,16 ─ 86,528.18-9.1 ─ 27,11 ─ 23,89 31,76 ─ 82,768.21a-2.2 ─ 1,69 28,96 ─ 26,69 34,43 0,90 92,678.21a-5.5 ─ 1,08 27,21 ─ 25,34 33,78 0,51 87,928.21a-9.3 ─ 3,02 28,44 ─ 26,09 31,83 0,81 90,198.21b-1.3 ─ 3,74 27,71 ─ 23,42 27,55 0,65 83,078.21b-2.1 ─ 1,81 25,05 ─ 20,75 28,22 0,58 76,418.21b-2.3 ─ 5,79 26,92 ─ 22,67 23,37 0,54 79,298.21b-3.2 ─ 1,82 27,94 ─ 24,15 30,69 0,49 85,098.21b-4.8 ─ 1,44 28,99 ─ 24,86 32,80 0,55 88,648.24-2.6 1,41 6,33 29,85 0,47 20,98 22,55 2,47 84,068.5-1.2 0,19 2,69 29,46 0,07 25,80 32,25 1,24 91,708.5-2.8 0,30 5,01 30,54 ─ 25,29 29,56 1,79 92,498.5-3.7 ─ 2,89 28,98 ─ 26,28 32,50 0,53 91,188.5-4.4 ─ 7,65 29,20 0,29 26,38 22,49 3,26 89,278.5-6.3 ─ 8,63 29,73 ─ 22,56 23,51 3,84 88,278.5-7.5 ─ 2,52 28,30 ─ 25,22 32,10 1,05 89,19N-2.10-6.5 ─ 4,05 27,98 ─ 23,90 27,05 2,37 85,35N-2.10-6.6 ─ 2,50 18,16 ─ 15,42 47,67 1,35 85,10N-2.11-11.2 ─ 6,04 29,34 ─ 25,63 26,05 0,78 87,84N-2.11-11.3 ─ 4,62 28,83 ─ 23,91 27,30 1,13 85,79N-2.11-2.2 ─ 5,30 28,70 ─ 23,33 25,64 1,14 84,11N-2.11-2.5 ─ 6,47 28,71 ─ 23,98 25,03 0,63 84,82N-2.2-1.3 ─ 3,60 28,84 ─ 24,79 28,79 0,95 86,97N-2.8a-5.1 ─ 1,46 30,22 ─ 28,73 37,97 0,82 99,20N-2.8b-1.2 ─ 3,00 28,77 ─ 25,17 31,39 0,63 88,96N-2.8b-3.1 ─ 3,49 27,84 ─ 25,28 30,04 0,63 87,28N-2.8b-4.2 ─ 3,14 28,43 ─ 25,19 29,68 0,89 87,33 Rutil MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 FeO Total Kommentar2.2-8.3 ─ 0,67 1,47 0,39 1,72 72,44 1,23 77,922.2-8.5 0,45 1,39 3,17 ─ 0,72 71,75 2,50 79,982.3b-9.3 ─ ─ ─ ─ 0,53 84,10 0,46 85,095.23-2.3 ─ 1,47 8,61 ─ 8,39 66,66 1,27 86,405.23-5.4 ─ 1,79 10,71 ─ 8,82 63,04 1,65 86,01 I breccia7.3-11.5 ─ 0,40 2,01 ─ 1,56 77,21 1,07 82,258.21a-5.6 ─ 0,31 0,75 ─ 1,05 84,12 0,94 87,178.21a-6.3 ─ ─ 0,68 ─ 1,42 85,49 0,92 88,51N-2.11-11.8 ─ ─ 0,36 ─ 1,15 81,17 2,09 84,77N-2.8a-5.3 ─ ─ ─ ─ 0,66 94,88 2,05 97,59

75

Adularia Na2O MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO FeO BaO Total Kommentar14.5-4.2 0,26 ─ 17,23 58,07 13,83 ─ ─ 0,63 90,022.2-2.4 0,33 ─ 15,52 53,13 12,05 ─ ─ ─ 81,032.2-8.1 ─ ─ 17,49 60,71 14,97 ─ ─ ─ 93,172.2-9.1 0,40 ─ 16,82 56,91 13,53 ─ ─ ─ 87,662.3b-10.1 ─ ─ 17,56 60,18 14,47 ─ ─ ─ 92,212.3b-2.2 ─ ─ 16,03 55,08 13,30 0,48 0,34 ─ 85,232.3b-2.3 0,28 ─ 16,22 54,97 13,15 ─ ─ 0,34 84,962.3b-3.4 ─ ─ 16,97 57,50 13,90 ─ ─ ─ 88,372.3b-7.5 ─ ─ 17,58 59,81 14,34 0,26 ─ ─ 91,992.3b-9.6 ─ ─ 18,26 61,71 14,59 ─ ─ ─ 94,562.3c-1.4 ─ ─ 17,29 62,38 14,26 ─ ─ ─ 93,932.3c-2.7 ─ ─ 17,29 59,76 13,14 ─ ─ ─ 90,192.3c-3.3 ─ ─ 17,63 60,79 14,27 ─ ─ ─ 92,692.3c-4.2 0,29 ─ 16,61 57,23 13,60 ─ ─ ─ 87,732.3c-4.6 ─ ─ 17,94 60,38 14,36 ─ ─ ─ 92,682.3c-5.6 1,16 ─ 17,46 58,83 12,65 ─ ─ ─ 90,102.4-1.6 ─ 1,06 16,83 57,34 13,19 ─ 0,97 ─ 89,392.4-4.1 ─ ─ 16,64 57,30 14,14 ─ ─ ─ 88,082.4-4.3 ─ ─ 16,71 58,24 14,19 ─ ─ ─ 89,142.4-4.5 0,27 ─ 16,29 56,75 13,80 ─ 0,41 ─ 87,522.4-7.5 ─ ─ 15,71 54,03 13,25 ─ ─ 0,58 83,575.1-2.1 ─ ─ 17,75 58,64 13,44 ─ ─ ─ 89,835.1-4.1 ─ ─ 16,82 57,50 13,07 ─ ─ ─ 87,39 0,77 vikt% Nb2O5

5.1-7.2 ─ ─ 18,25 61,31 14,26 ─ ─ ─ 93,825.1-7.6 0,93 ─ 16,69 57,46 12,42 ─ ─ ─ 87,505.23-2.5 ─ ─ 16,86 58,94 14,61 ─ 0,79 91,205.24-1.2 0,64 ─ 16,16 54,85 12,58 ─ ─ 0,39 84,625.24-2.2 0,63 ─ 15,80 53,78 12,14 ─ ─ 0,44 82,795.24-5.5 0,69 ─ 16,18 54,71 12,46 ─ ─ ─ 84,047.3-11.3 ─ ─ 16,24 57,54 14,28 ─ ─ ─ 88,067.3-4.1 ─ ─ 17,91 62,69 14,70 ─ 0,38 ─ 95,688.21a-1.1 ─ 0,35 17,60 60,15 14,86 ─ 0,63 ─ 93,598.21a-10.4 ─ 0,49 17,27 59,03 14,24 ─ 0,92 ─ 91,958.21a-2.1 ─ ─ 17,46 60,05 14,86 ─ ─ ─ 92,378.21a-3.2 ─ ─ 16,90 60,57 14,69 ─ ─ ─ 92,168.21a-7.1 ─ ─ 18,03 61,69 15,68 ─ ─ ─ 95,408.21a-7.3 ─ ─ 17,06 58,11 14,05 ─ ─ ─ 89,228.22-5.1 0,33 ─ 17,06 59,41 13,75 ─ ─ ─ 90,558.24-1.1 ─ ─ 17,74 61,92 15,31 ─ ─ ─ 94,978.24-1.3 ─ ─ 17,24 60,42 14,86 ─ ─ ─ 92,528.24-2.2 ─ ─ 17,38 61,68 15,12 ─ ─ ─ 94,188.24-3.1 0,34 ─ 16,86 60,07 14,46 ─ 0,25 ─ 91,988.5-1.3 0,23 0,22 17,60 60,37 14,56 0,37 0,77 ─ 94,128.5-4.3 0,39 ─ 18,13 61,29 14,43 0,34 ─ ─ 94,588.5-5.9 0,38 ─ 17,25 59,07 14,27 ─ 0,15 ─ 91,128.5-8.3 0,35 ─ 17,08 58,10 14,35 ─ ─ ─ 89,88N-2.10-1.3 0,32 ─ 17,47 59,63 14,13 ─ 0,14 ─ 91,69N-2.10-4.3 ─ ─ 17,54 59,46 14,21 ─ ─ ─ 91,21N-2.11-6.8 ─ ─ 17,42 62,08 15,11 ─ ─ ─ 94,61N-2.11-9.4 0,99 ─ 17,22 62,49 14,25 ─ ─ ─ 94,95 Apatit F SiO2 CaO FeO P2O5 PtO2 Total2.2-3.6 2,97 ─ 48,65 ─ 40,59 1,02 93,232.3b-10.3 1,02 ─ 45,48 0,27 33,11 1,02 80,902.4-6.4 ─ ─ 48,49 0,25 39,36 1,36 89,465.1-5.2 ─ ─ 47,48 ─ 41,73 ─ 89,215.23-2.7 3,17 ─ 49,80 ─ 40,78 0,99 94,748.18-8.2 3,67 ─ 44,28 ─ 48,60 ─ 96,558.21b-4.3 ─ ─ 45,43 0,37 39,21 ─ 85,018.5-5.5 ─ ─ 48,54 ─ 38,17 1,04 87,75N-1.1-8.3 3,57 2,42 42,24 ─ 44,67 2,19 95,09N-1.1-8.5 3,64 ─ 47,23 ─ 50,33 ─ 101,20N-2.11-1.3 ─ 1,42 49,09 ─ 50,09 ─ 100,60N-2.11-11.5 3,91 ─ 47,21 ─ 51,83 ─ 102,95N-2.8b-4.1 3,25 ─ 48,82 ─ 51,52 ─ 103,59N-2.8b-6.3 3,13 ─ 51,09 ─ 54,82 ─ 109,04

76

Ilmenit SiO2 CaO TiO2 MnO FeO V2O5 Total14.5-1.4 3,13 2,85 42,04 1,74 35,67 0,28 85,712.3b-10.4 ─ ─ 43,80 2,39 39,42 ─ 85,612.3b-11.2 6,48 5,08 43,24 2,36 26,23 ─ 83,398.21b-2.2 ─ 0,30 43,94 1,22 26,18 0,76 72,40 Kopparkis FeO SO3 CuO Total Kommentar7.3-6.1 38,89 81,09 41,47 161,457.3-9.3 32,18 71,57 34,14 146,16 3,42% SiO2, 4,77% ThO2, 0,75% UO3

8.18-3.3 31,58 73,48 30,67 135,73 Pyrit FeO SO3 Total Kommentar2.2-1.3 43,59 102,41 146,51 0,29% As2O3, 0,22% NiO2.2-2.3 41,82 93,83 135,652.2-3.7 52,27 122,44 174,712.3a-1.4 51,84 116,94 168,782.3a-4.3 50,09 122,34 172,432.3c-2.2 50,41 118,06 168,472.4-3.1 48,17 96,47 145,19 0,55% MgO5.1-1.2 45,53 113,77 159,85 0,55% Ag2O5.1-7.5 42,91 105,65 148,565.23-3.3 51,56 121,17 175,38 0,59 La2O3, 2,06% CuO7.3-11.1 52,18 117,49 169,677.3-7.1 57,90 130,68 188,588.18-3.1 47,96 114,97 163,64 0,71% NiO8.18-8.1 48,98 111,53 160,518.21b-3.1 46,70 114,62 164,17 1,48% La2O3, 0,48% Ag2O, 0,89% CoO8.5-7.7 52,59 120,86 173,78 0,33% CoON-1.1-1.5 46,25 112,60 158,85N-1.1-2.1 48,47 122,76 171,23N-1.1-7.1 48,98 118,58 167,56N-2.0-2.2 63,99 132,56 196,55N-2.10-2.1 51,93 120,99 174,14 1,22% ZnON-2.10-3.1 60,57 55,15 116,30 0,58% CoON-2.2-3.2 48,10 112,27 160,37N-2.6-1.2 53,80 126,03 179,83N-2.6-2.3 53,36 122,78 176,14N-2.6-4.2 53,27 112,01 165,28N-2.8a-1.1 62,11 135,53 197,64N-2.8a-3.2 62,16 129,35 191,51N-2.8b-1.3 53,22 121,68 174,90N-2.8b-2.1 53,15 123,55 176,70N-2.8b-7.1 56,36 128,58 184,94 Hämatit Na2O MgO Al2O3 SiO2 CaO TiO2 FeO Total Kommentar8.18-4.1 ─ ─ 1,08 2,38 1,12 0,87 60,34 66,20 0,41% V2O5

8.22-2.1 0,91 1,36 2,05 2,73 0,50 0,28 63,52 71,55 0,20% V2O5

8.22-3.3 ─ 2,40 3,09 5,31 0,99 0,97 57,64 71,57 1,17% CoO8.24-5.4 ─ ─ ─ ─ ─ ─ 82,16 82,16N-2.10-2.2 ─ ─ 0,72 1,16 ─ 0,67 66,15 69,71 1,01% CoON-2.10-4.6 1,08 ─ 1,01 0,62 0,24 0,19 69,39 74,19 1,66% CoON-2.10-5.6 0,71 0,56 1,57 2,21 1,76 0,31 60,18 67,30N-2.10-6.1 0,82 ─ ─ 0,51 ─ 1,59 69,02 71,94N-2.11-10.5 ─ ─ ─ ─ ─ ─ 73,90 73,90N-2.11-13.1 ─ ─ ─ ─ ─ ─ 72,11 72,11N-2.11-3.5 ─ ─ ─ ─ ─ 0,78 71,25 72,03N-2.11-7.5 ─ ─ ─ 0,73 0,44 ─ 74,11 75,28N-2.11-9.1 ─ ─ ─ ─ ─ ─ 71,92 71,92N-2.2-1.1 ─ 0,61 0,82 1,08 ─ 1,31 65,45 69,27N-2.2-3.1 ─ ─ 0,74 1,02 ─ ─ 50,32 52,08N-2.2-4.1 ─ ─ 0,63 1,23 ─ 2,29 63,81 67,96

77

Kalcit MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 MnO FeO Total Kommentar14.5-1.1 ─ ─ 0,15 ─ 48,02 ─ ─ ─ 48,1714.5-2.2 0,74 0,64 1,08 ─ 45,31 ─ 0,11 1,01 48,892.2-1.1 0,42 ─ 0,62 0,10 43,47 ─ ─ 0,27 44,882.2-3.1 0,37 ─ ─ ─ 48,03 ─ 0,31 0,81 49,522.2-4.5 0,69 ─ ─ ─ 47,00 ─ ─ ─ 47,692.2-4.6 ─ ─ ─ ─ 47,40 ─ 0,66 ─ 48,062.2-5.1 0,40 ─ ─ ─ 48,09 ─ ─ ─ 48,492.2-5.2 0,57 ─ ─ ─ 47,48 ─ ─ ─ 48,052.2-6.1 0,34 ─ ─ ─ 46,43 ─ 0,45 0,63 47,852.2-7.1 0,68 ─ ─ ─ 44,59 ─ 0,11 0,46 45,842.2-9.6 0,25 ─ ─ ─ 44,37 ─ 0,27 0,43 45,322.3a-1.1 0,52 ─ ─ ─ 46,52 ─ ─ ─ 47,042.3a-2.2 0,50 ─ ─ ─ 45,78 ─ 0,18 46,462.3a-3.1 0,19 ─ ─ ─ 46,62 ─ ─ 0,14 46,952.3a-4.2 0,43 ─ 0,50 0,25 44,12 ─ 0,12 0,24 45,662.3b-11.1 0,19 ─ 0,10 ─ 45,73 ─ 0,34 0,22 46,582.3b-7.1 ─ ─ 0,11 ─ 46,76 ─ 0,48 ─ 47,352.3b-8.1 ─ ─ ─ ─ 46,20 ─ 0,58 ─ 46,782.3b-8.2 0,37 0,14 0,32 0,15 46,43 ─ 0,36 0,44 48,212.3b-9.1 ─ ─ ─ ─ 45,57 ─ 0,25 ─ 45,822.3c-2.1 ─ ─ ─ ─ 44,26 ─ 0,35 0,24 44,852.3c-3.2 0,57 ─ ─ ─ 43,31 ─ 0,40 0,88 45,162.3c-3.5 0,71 ─ ─ 0,12 42,65 ─ 0,25 0,38 44,112.3c-4.3 0,60 ─ 0,18 ─ 41,93 ─ 0,46 0,31 43,482.3c-5.1 ─ ─ 0,41 ─ 45,59 ─ ─ ─ 46,002.4-7.1 ─ 0,21 0,48 ─ 41,67 ─ 0,15 0,33 42,84 0,56% Na2O5.1-1.1 0,42 ─ 0,05 ─ 43,09 ─ 0,36 0,61 44,535.1-2.3 0,17 ─ 0,06 ─ 44,16 0,10 0,32 0,34 45,155.1-7.1 ─ ─ ─ ─ 46,26 ─ 0,18 0,17 46,615.23-1.1 0,15 ─ ─ ─ 49,49 ─ 0,62 0,20 50,465.23-2.1 0,37 ─ ─ ─ 47,76 ─ 0,52 0,87 49,525.23-3.1 0,23 ─ ─ 0,19 49,35 ─ ─ 0,28 50,055.23-5.1 ─ ─ ─ ─ 47,33 ─ ─ ─ 47,335.24-1.3 0,38 ─ ─ ─ 40,32 ─ 0,11 0,23 41,045.24-1.6 0,70 ─ 0,22 ─ 40,42 ─ 0,25 0,26 41,855.24-2.4 0,57 ─ ─ ─ 39,83 ─ 0,21 0,26 40,875.24-4.1 0,56 ─ ─ ─ 43,80 ─ 0,32 0,31 44,995.24-4.3 ─ ─ ─ ─ 45,83 ─ ─ ─ 45,837.3-1.4 ─ ─ ─ ─ 50,99 ─ 0,35 ─ 51,347.3-10.2 0,41 ─ 0,14 ─ 46,42 ─ 0,63 0,19 47,797.3-2.3 ─ ─ ─ ─ 49,25 ─ 0,45 0,18 49,887.3-3.1 0,33 ─ ─ ─ 48,70 ─ ─ 0,38 49,417.3-4.2 ─ ─ 0,16 0,27 47,99 ─ 0,72 ─ 49,147.3-4.3 0,50 ─ ─ ─ 48,87 ─ 0,46 0,67 50,507.3-4.4 0,37 ─ ─ ─ 49,66 ─ 0,36 0,55 50,947.3-5.6 ─ ─ ─ ─ 46,79 ─ ─ ─ 46,797.3-7.2 ─ ─ 0,37 ─ 50,94 ─ ─ 0,36 51,678.17-2.1 0,30 ─ ─ ─ 47,56 ─ 0,91 0,70 49,478.17-3.3 ─ ─ ─ ─ 43,50 ─ 0,27 0,31 44,088.17-4.4 0,08 0,09 0,09 ─ 42,92 ─ 0,11 0,17 43,468.17-4.5 0,40 ─ ─ ─ 42,32 ─ 0,43 0,49 43,648.17-5.1 ─ ─ 0,17 0,17 45,36 ─ 0,23 0,07 46,008.17-5.2 0,21 ─ ─ ─ 44,83 ─ 0,49 0,26 45,798.17-5.3 0,22 0,08 0,20 ─ 45,05 ─ 0,22 0,48 46,258.17-6.6 0,38 0,22 0,61 0,24 44,20 ─ 0,36 0,66 46,678.17-7.2 ─ ─ ─ ─ 43,60 ─ 0,93 0,24 44,778.17-7.3 ─ ─ ─ ─ 43,86 ─ 0,22 ─ 44,088.17-7.4 0,11 ─ ─ ─ 43,17 ─ 0,82 0,34 44,448.18-1.4 0,42 ─ ─ ─ 42,95 ─ 0,59 0,89 44,858.18-9.2 ─ ─ 0,14 ─ 43,39 ─ 0,24 ─ 43,778.21a-1.2 ─ ─ 0,46 0,21 49,37 ─ ─ ─ 50,048.21a-3.1 ─ ─ 0,12 0,18 48,86 ─ 0,68 ─ 49,848.21a-5.1 ─ ─ 0,14 ─ 49,50 ─ 0,36 ─ 50,008.21a-7.2 ─ ─ ─ ─ 47,76 ─ 0,35 ─ 48,118.21a-8.2 ─ ─ ─ ─ 47,55 ─ ─ ─ 47,558.21b-1.2 0,14 ─ 0,05 ─ 45,42 ─ 0,74 0,37 46,728.21b-3.4 0,45 ─ 0,06 ─ 43,75 ─ 0,20 0,74 45,208.21b-4.1 0,32 ─ ─ ─ 44,25 ─ 0,38 0,58 45,53

78

Kalcit MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 MnO FeO Total Kommentar8.22-1.5 0,11 ─ 0,13 ─ 46,85 ─ 0,15 0,16 47,408.22-1.6 0,19 ─ ─ ─ 44,92 ─ 0,48 0,24 45,838.22-3.4 0,33 0,17 0,50 0,20 46,13 0,16 ─ 0,45 47,948.22-3.5 0,51 ─ ─ ─ 45,50 ─ 0,16 0,49 46,668.22-3.6 ─ ─ ─ ─ 47,02 ─ ─ ─ 47,028.22-5.2 0,22 ─ ─ ─ 46,32 ─ 0,92 0,33 47,798.22-5.3 0,49 ─ 0,05 ─ 44,05 0,11 0,08 ─ 44,788.24-1.4 ─ ─ ─ ─ 46,19 ─ 0,84 ─ 47,038.24-1.5 ─ ─ ─ ─ 44,95 ─ ─ ─ 44,958.24-1.8 0,58 ─ 0,17 0,12 43,33 ─ 1,23 0,21 45,648.24-2.1 0,54 ─ 0,36 0,14 44,99 ─ 0,52 0,16 46,718.24-2.4 ─ ─ ─ ─ 45,04 ─ 0,58 ─ 45,628.24-4.6 ─ ─ 0,15 ─ 46,20 ─ 0,24 ─ 46,598.5-3.2 0,11 ─ 0,19 0,05 46,18 0,11 0,10 0,29 47,038.5-4.1 0,09 ─ 0,16 0,06 47,67 ─ 0,10 0,17 48,258.5-5.2 0,14 ─ 0,26 ─ 44,15 ─ 0,24 0,18 44,978.5-5.3 0,16 ─ 0,12 ─ 44,40 ─ 0,17 0,16 45,01 3,44% F8.5-5.4 0,11 2,52 4,24 ─ 43,06 ─ 0,32 1,31 51,568.5-6.1 0,39 ─ ─ ─ 46,18 ─ 0,28 0,37 47,228.5-8.6 ─ 0,54 1,07 ─ 43,18 ─ 0,23 0,39 45,41N-1.1-1.2 ─ ─ 0,11 ─ 44,42 ─ 0,65 0,19 45,37N-1.1-2.7 0,17 0,36 1,76 0,22 44,12 ─ 0,27 0,57 47,47N-1.1-7.5 0,29 0,70 1,21 ─ 42,49 ─ ─ 1,48 46,17N-2.0-1.1 0,12 ─ ─ ─ 53,73 ─ 0,89 1,02 55,76N-2.0-1.2 ─ ─ ─ ─ 52,70 ─ 0,98 1,04 54,72N-2.10-1.1 ─ ─ 0,14 ─ 47,22 0,11 0,88 0,09 48,44N-2.10-3.2 ─ ─ ─ ─ 43,58 ─ 0,50 ─ 44,08N-2.10-3.3 ─ ─ ─ ─ 47,55 ─ 0,58 ─ 48,13N-2.10-4.2 0,09 ─ 0,08 0,19 48,21 0,12 0,28 0,33 49,30N-2.10-5.1 ─ ─ ─ ─ 46,68 ─ ─ ─ 46,68N-2.10-5.2 ─ ─ 0,20 ─ 46,98 ─ 0,36 ─ 47,54N-2.10-6.4 ─ ─ ─ ─ 46,13 ─ 0,11 0,32 46,56N-2.11-11.6 ─ ─ 0,50 ─ 45,86 0,53 0,54 0,30 47,73N-2.11-3.6 ─ ─ ─ ─ 47,89 ─ ─ 0,18 48,07N-2.11-6.5 ─ ─ ─ ─ 50,10 ─ 0,81 0,54 51,45N-2.11-7.1 ─ ─ ─ ─ 47,49 ─ 0,15 0,44 48,08N-2.2-1.4 ─ ─ ─ ─ 47,07 ─ ─ ─ 47,07N-2.2-4.4 ─ ─ ─ ─ 46,07 ─ ─ 0,31 46,38N-2.6-1.1 ─ ─ ─ ─ 46,74 ─ 0,38 0,59 47,71N-2.6-2.2 0,43 ─ 0,10 ─ 45,43 ─ 0,83 1,42 48,21N-2.8a-2.1 ─ ─ ─ ─ 53,38 ─ ─ ─ 53,38N-2.8a-3.4 ─ ─ ─ ─ 53,18 ─ 0,17 ─ 53,35N-2.8a-4.5 ─ ─ ─ ─ 52,13 ─ 0,49 ─ 52,62N-2.8a-5.2 ─ ─ ─ ─ 54,35 ─ 0,26 ─ 54,61N-2.8b-1.5 ─ ─ ─ ─ 48,97 ─ 0,21 0,13 49,31N-2.8b-7.6 ─ ─ ─ ─ 49,50 ─ 0,14 ─ 49,64

79

REE-m

ineralF

MgO

Al2 O

3SiO

2C

aOFeO

Y2 O

3La

2 O3

Ce

2 O3

Nd

2 O3

IrO2

ThO2

TotalK

omm

entar8.18-1.3

5,16─

──

4,93─

─16,64

27,506,30

──

62,491,96 %

Pr2 O

38.21a-3.3

──

0,238,09

23,30─

3,70─

─0,80

1,8925,36

64,790,49 %

Dy

2 O3 , 0,93 %

UO

38.5-5.1

3,21─

0,212,76

14,05─

2,999,52

17,266,86

0,575,01

63,750,54 %

Sm

2 O3 , 0,77 %

Gd

2 O3

8.5-5.10─

0,512,30

5,8013,47

─1,81

─11,16

5,990,38

0,4745,62

1,32 % C

s2 O

, 0,80 % S

m2 O

3 , 1,61 % G

d2 O

38.5-5.8

2,930,34

0,713,63

31,022,78

2,08─

4,172,20

0,494,45

55,270,47 G

d2 O

3

8.5-8.5─

─0,88

15,176,02

0,465,48

─0,52

0,394,70

33,5167,64

0,51 % P

bON

-1.1-2.24,86

─1,79

2,683,78

2,9113,41

23,227,81

──

60,46N

-1.1-3.14,64

─0,59

1,324,27

1,190,79

14,2824,35

8,03─

─59,46

N-1.1-4.1

5,14─

──

7,65─

0,6714,38

24,388,07

──

60,660,37 %

Sm

2 O3

N-1.1-5.1

4,41─

──

4,68─

1,0714,39

25,618,73

──

58,89N

-1.1-7.2─

0,3211,31

28,058,59

13,79─

4,139,87

2,64─

─79,21

RE

E-anrikad epidot, 0,51 %

BaO

N-1.1-7.6

──

1,9911,70

6,821,96

3,25─

7,373,55

1,6919,56

59,040,75 %

UO

3 , 0,40 % S

O3

N-1.1-8.1

─0,33

1,8414,54

4,791,89

3,59─

4,802,06

2,6427,99

64,47N

-2.11-4.1─

─13,76

31,8411,83

14,45─

3,988,26

3,44─

─87,56

RE

E-anrikad epidot

N-2.11-6.6

──

13,9831,86

13,6515,14

─4,28

6,302,40

──

87,61R

EE

-anrikad epidotN

-2.11-7.6─

1,903,51

5,599,70

3,871,81

9,1517,42

6,470,70

─60,55

0,43 % S

O3

80

REE-m

ineralF

MgO

Al2 O

3SiO

2C

aOFeO

Y2 O

3La

2 O3

Ce

2 O3

Nd

2 O3

IrO2

ThO2

TotalK

omm

entar8.18-1.3

5,16─

──

4,93─

─16,64

27,506,30

──

62,491,96 %

Pr2 O

38.21a-3.3

──

0,238,09

23,30─

3,70─

─0,80

1,8925,36

64,790,49 %

Dy

2 O3 , 0,93 %

UO

38.5-5.1

3,21─

0,212,76

14,05─

2,999,52

17,266,86

0,575,01

63,750,54 %

Sm

2 O3 , 0,77 %

Gd

2 O3

8.5-5.10─

0,512,30

5,8013,47

─1,81

─11,16

5,990,38

0,4745,62

1,32 % C

s2 O

, 0,80 % S

m2 O

3 , 1,61 % G

d2 O

38.5-5.8

2,930,34

0,713,63

31,022,78

2,08─

4,172,20

0,494,45

55,270,47 G

d2 O

3

8.5-8.5─

─0,88

15,176,02

0,465,48

─0,52

0,394,70

33,5167,64

0,51 % P

bON

-1.1-2.24,86

─1,79

2,683,78

2,9113,41

23,227,81

──

60,46N

-1.1-3.14,64

─0,59

1,324,27

1,190,79

14,2824,35

8,03─

─59,46

N-1.1-4.1

5,14─

──

7,65─

0,6714,38

24,388,07

──

60,660,37 %

Sm

2 O3

N-1.1-5.1

4,41─

──

4,68─

1,0714,39

25,618,73

──

58,89N

-1.1-7.2─

0,3211,31

28,058,59

13,79─

4,139,87

2,64─

─79,21

RE

E-anrikad epidot, 0,51 %

BaO

N-1.1-7.6

──

1,9911,70

6,821,96

3,25─

7,373,55

1,6919,56

59,040,75 %

UO

3 , 0,40 % S

O3

N-1.1-8.1

─0,33

1,8414,54

4,791,89

3,59─

4,802,06

2,6427,99

64,47N

-2.11-4.1─

─13,76

31,8411,83

14,45─

3,988,26

3,44─

─87,56

RE

E-anrikad epidot

N-2.11-6.6

──

13,9831,86

13,6515,14

─4,28

6,302,40

──

87,61R

EE

-anrikad epidotN

-2.11-7.6─

1,903,51

5,599,70

3,871,81

9,1517,42

6,470,70

─60,55

0,43 % S

O3

80

Appendix 3

Identifierade sprickfyllnader

Borrkärna

Provdjup [m]

Tunnslip

AdulariaAdularia (rödfärgaApatitBarytEpidotEpidot (mylonitisFe-kloritHämatit / Fe-oxidIllitIlmenitKalcitKalcit (finkornig)KopparkisKvartsKvarts (mylonitiLermineralMg-kloritMg-Fe-kloritMikrobreccia / katPyritREE-mineralRutilSandstenTitanitZirkon

KB

H-2

16,72-16,822.2

xx

xx

xx

xx

x24,73-24,85

2.3ax

xx

x24,87-24,99

2.3bx

xx

xx

xx

xx

x26,20-26,37

2.3cx

xx

xx

xx

xx

27,47-27,512.4

xx

xx

xx

xx

xK

BH

-54,87-5,12

5.1x

xx

xx

xx

xx

xx

xx

168,76-169,145.23

xx

xx

xx

xx

182,26-183,065.24

xx

xx

xx

xx

KB

H-7

41,85-42,127.3

xx

xx

xx

xx

xx

xx

KB

H-8

33,65-33,848.5

xx

xx

xx

xx

xx

x124,00-124,60

8.17x

xx

xx

xx

135,34-135,728.18

xx

xx

xx

x155,90-156,00

8.21ax

xx

xx

xx

xx

x156,40-156,53

8.21bx

xx

xx

xx

xx

165,20-165,308.22

xx

xx

xx

175,10-175,308.24

xx

xx

xx

xx

KB

H-14

43,01-43,3114.5

xx

xx

xx

KB

H-1

21,951.1

xx

xx

xx

KB

H-2

15,702.11

xx

xx

xx

xx

xx

xx

x25,20

2.10x

xx

xx

xx

x38,38

2.0x

xx

42,922.2a

xx

xx

xx

45,892.6

xx

xx

xx

46,272.8a

xx

xx

xx

xx

46,272.8b

xx

xx

xx

xx

xK

BH

-326,24

3.2x

30,333.3

x

d)

k)

sk)

aklasit

GötatunnelnNygårdstunneln

81

Appendix 4

Sprickgenerationer

Götatunneln1.

a. Äldre kvartsrik mylonit med fältspatb. Yngre finkornig epidotrik mylonit med Fe-Mg-klorit, titanit, apatit samt mindre mängd zirkonc. Kataklasit, äldre epidot och kloritrik, yngre Fe-oxidrik

2.a. Rödfärgad adulariab. Grovkornigare epidot, titanit, apatit och sfärulitisk Fe-Mg-klorit

3a. Mg-klorit, kalcit, illit, adularia, rutil

3b. Kalcit, pyrit, adularia, kvarts, illit

4. Kalcit, hämatit, REE-karbonat, mikrobreccia

5. Kalcit, sandsten, breccia/kataklasit, lera

Nygårdstunneln1.

a. Finkornig epidotrik mylonit med kvarts och mindre mängd zirkonb. Grovkornigare kataklasit, epidot med titanit, apait och mindre mängd zirkon

2. Grovkornig och idiomorf kvarts och epidot, finkristallin och sfärulitisk Fe-klorit, kalcit

3. Kalcit, pyrit, adularia, kvarts, baryt, rutil

4. Kalcit, hämatit, REE-karbonat , mikrobreccia

5. Kalcit, lera (Kursiv stil indikerar mindre vanligt förekommande sprickfyllnad.)

82