externt granskade hållbarhetsredovisningar838676/fulltext01.pdf · 2015. 7. 1. · sara fernqvist...
TRANSCRIPT
-
Sara Fernqvist & Hugo Bringsved
Externt granskade
hållbarhetsredovisningar
Revisorernas roll för att öka tillförlitligheten
Företagsekonomi C-uppsats
Termin: VT -15
Handledare: Olle Sonesson
-
Förord
Under vårterminen 2015 har det varit ett intensivt men intressant arbete med
denna uppsats. Vi vill passa på att tacka alla dem som ställt upp och gjort det
möjligt att genomföra detta arbete. Speciellt vill vi tacka våra respondenter
som har bidragit med värdefull information samt vår handledare Olle
Sonesson som har kommit med kloka råd och bra vägledning.
Uppsatsen är skriven till lika stor del av oss båda. Således ansvarar vi
gemensamt för uppsatsen innehåll.
Karlstad 2015-05-28
Sara Fernqvist & Hugo Bringsved
-
Sammanfattning
I takt med medias ökande rapportering om klimatfrågor har samhällets
förståelse och intresse för hållbarhetsfrågor vuxit. Det har även företagen
noterat och antalet företag som väljer att upprätta hållbarhetsredovisningar för
att kommunicera ut vilket ansvar de tar utifrån de tre aspekterna ekonomi,
miljö och socialt ökar årligen. I och med den ökade efterfrågan på
hållbarhetsredovisningar ställs också högre krav på kvaliteten och
tillförlitligheten på redovisningarna. För att uppnå ökad tillförlitlighet används
externa granskare i form av revisorer. Att upprätta en hållbarhetsredovisning
är frivilligt för de flesta företag vilket har lett till att företagen ser en chans att
förbättra sitt rykte och att ge en förskönad bild av sin verksamhet. Detta har
mynnat ut i en rad olika hållbarhetsskandaler som har uppmärksammats i
media. Med bakgrund av detta avser vi att undersöka vilka utmaningar
revisorer upplever för att granskningsarbetet ska ge en tillförlitlig bild av
frivilligt upprättade hållbarhetsredovisningar. Vi har valt att göra en kvalitativ
undersökning där vi har genomfört semistrukturerade telefonintervjuer med
sex revisorer. Detta gjordes för att få en djupare förståelse för
granskningsprocessens utmaningar samt hur revisorerna upplever den
information de tillhandahåller från företagen. Resultatet visar att
informationen som inkluderas i hållbarhetsredovisningar påverkas av
företagens incitament. Global reporting initiatives riktlinjer är frivilliga att följa
och i viss mån tolkningsbara, något som gör att informationen kan vara
subjektiv och selektiv. Detta är något som gör revisorernas granskningsarbete
utmanande då de måste kunna säkerställa att hållbarhetsredovisningen ger en
rättvisande bild av verksamheten.
Nyckelord: Granskning, hållbarhetsredovisning, RevR6, GRI, tillförlitlighet.
-
Innehållsförteckning 1 Inledning .............................................................................................................. 1
1.1 Problembakgrund .......................................................................................... 1
1.2 Problemdiskussion ........................................................................................ 2
1.3 Syfte .............................................................................................................. 4
1.4 Forskningsfrågor ........................................................................................... 4
2 Metod ................................................................................................................... 5
2.1 Urval .............................................................................................................. 5
2.2 Datainsamling ............................................................................................... 5
2.3 Den öppna individuella intervjun .................................................................. 6
2.4 Semistrukturering .......................................................................................... 7
2.5 Vetenskaplig ansats ....................................................................................... 8
2.6 Databearbetning ............................................................................................ 8
2.7 Självkritik ...................................................................................................... 9
3 Teori ................................................................................................................... 11
3.1 Hållbarhetsredovisning ................................................................................ 11
3.2 Incitament till att hållbarhetsredovisa ......................................................... 12
3.2.1 Intressentteorin ..................................................................................... 12
3.2.2 Legitimitetsteorin ................................................................................. 14
3.3 Global reporting initiative ........................................................................... 16
3.3.1 GRI:s uppbyggnad ............................................................................... 16
3.3.2 Diskussion kring GRI ........................................................................... 18
3.4 Granskning av hållbarhetsredovisningar ..................................................... 20
3.4.1 Granskningsprocessen .......................................................................... 21
3.4.2 Diskussion kring granskning ................................................................ 21
4 Empiri ................................................................................................................. 23
4.1 Incitament till att hållbarhetsredovisa ......................................................... 23
4.2 Global reporting initiative ........................................................................... 25
4.3 Granskning av hållbarhetsredovisningar ..................................................... 28
5 Analys ................................................................................................................ 32
5.1 Incitament till att hållbarhetsredovisa ......................................................... 32
5.2 Global reporting initiative ........................................................................... 34
5.3 Granskning av hållbarhetsredovisning ........................................................ 36
6 Slutsats ............................................................................................................... 40
7 Förslag till vidare forskning ............................................................................... 43
-
8 Referenser .......................................................................................................... 44
9 Bilaga ................................................................................................................. 48
9.1 Intervjumall ................................................................................................. 48
-
1
1 Inledning
I detta kapitel kommer vi att ge en bakgrund till vårt valda ämne samt en
problemdiskussion som kommer att avslutas i vårt syfte och våra forskningsfrågor.
1.1 Problembakgrund
Det har knappast undgått någon att världen förändras. Globalisering, ökad
befolkningstillväxt, mer konsumtion och utarmning av jordens resurser är
några exempel på vad som har skett under de senaste tjugo åren (KPMG
2012). Idag vet vi att vi måste verka inom naturens ramar för att vårt samhälle
ska kunna utvecklas på ett positivt sätt och på sikt överleva överhuvudtaget
(Ljungberg & Barkland 2010). Med en ökad kunskap och medvetenhet om hur
verksamheter påverkar miljö och intressenter går utvecklingen mot en omvänd
bevisbörda. Det vill säga, kraven på företag att ta ansvar för sin hållbarhet och
även kunna verifiera detta. Ett hjälpmedel till att informera intressenterna om
företagets hållbarhet är att upprätta en hållbarhetsredovisning, vilket många
företag väljer att göra idag. De främst bidragande faktorerna för företag att
upprätta hållbarhetsredovisningar är de ekonomiska fördelarna samt att
tillgodose intressenternas ökade krav på information. Skillnaden mellan att
redovisa hållbarhets information och finansiell information är att den
finansiella regleras med hjälp av regelverk där brott mot redovisningsprinciper
straffas. Dessa regler ger en högre tillförlitlighet och underlättar
jämförbarheten (Deegan & Unerman 2011). I takt med att intresset för
hållbarhetsredovisningar ökat har efterfrågan på riktlinjer vuxit. De flesta
företag väljer att tillämpa Global reporting initiatives (GRI) riktlinjer som idag
är ledande inom hållbarhetsredovisning. GRI:s riktlinjer lägger vikt vid miljö,
sociala och ekonomiska aspekter i redovisningen. De arbetar för att utveckla
riktlinjer som ska vara användbara världen över och riktlinjerna som de ger ut
kallas Sustainability reporting guidelines. GRI:s riktlinjer har blivit väl
accepterade och har blivit en viktig utgångspunkt för organisationernas
framtagning av hållbarhetsredovisningar (Deegan & Unerman 2011). 78
procent av de 41.000 undersökta bolag i KPMG:s studie arbetar utifrån GRI:s
riktlinjer (KPMG 2013). Företag kan även välja att få sin
hållbarhetsredovisning externt granskad i syfte att både förbättra sitt
-
2
hållbarhetsarbete samt öka tillförlitligheten till informationen. Här kommer
revisorerna in. Standarder för att möta denna efterfråga på extern granskning
har tagits fram för att stödja revisorerna i granskningsprocessen. Vid
granskning av hållbarhetsredovisningar måste revisorerna skilja på bestyrkande
säkerhet och begränsad säkerhet, dock ger ingen utav alternativen absolut
säkerhet. I Sverige görs endast uttalanden med begränsad säkerhet som
betyder att säkerheten i hållbarhetsredovisningarna är begränsad. Dock har
föreningen auktoriserade revisorer sammanslaget med Svenska
revisorsamfundets (FAR SRS) inlett ett arbete för att utveckla standarderna
mot att kunna granska hållbarhetsredovisningar med bestyrkande säkerhet
(Larsson & Ljungdahl 2008).
1.2 Problemdiskussion
De ursprungliga faktorerna som ledde till implementeringen av
hållbarhetsredovisningar är i stor utsträckning oförändrade.
Energiförbrukning, växthusgaser, mänskliga rättigheter och giftiga utsläpp är
fortfarande anledningar till oro (KPMG 2012). Något som däremot har
förändrats är företagens motiv för att svara på dessa problem. I en artikel av
Bowers (2010) jämförs utvecklingen av företagens definitioner av
hållbarhetsarbetet hos 10 ledande amerikanska företag där det framgår att
definitionen har fått en tydligare ekonomisk inriktning. Skiftet är även tydligt i
de affärsinitiativ som är framtagna med hänsyn till miljö och socialt ansvar
som kan ge intäkter och marknadsandelar. En förklaring till att bolagen vill
påvisa vilka potentiella finansiella fördelar hållbarhetsarbetet kan medföra kan
vara att tillgodose intresset från investerare. Information som ges utöver den
som går att utläsa ur de finansiella rapporterna är nödvändig för att
upprätthålla en trovärdig relation med aktieägarna (Alonso-Almeida et al.
2014). Att upprätta en hållbarhetsredovisning är fortfarande frivillig för de
flesta organisationer vilket gör att organisationerna själva väljer vilken
information de vill inkludera i redovisningen. Risken blir då att
organisationerna selektivt väljer information som inkluderas vilket kan leda till
att tillförlitligheten ifrågasätts. Företagens hållbarhetsredovisningar tenderar att
vara förskönade och används främst som PR-verktyg (Reimsbach & Hahn
2015). Tidigare gjorda studier har visat att negativ information ofta utelämnas.
I Ernst&Young’s studie framkom det att företag främst rapporterar
fördelaktig information snarare än balanserad information där både positiva
och negativa aspekter ska belysas. 76 procent av de 152 redovisningarna som
undersöktes innehöll övervägande positiv information och närmast obefintlig
-
3
negativ information (Ernst&Young 2007). Trots att GRI:s riktlinjer uppmanar
företagen att konstruera redovisningar som är transparenta, kompletta och
balanserade negligeras ofta den negativa informationen. Bolagen ser risker
med att ge ut denna information. Ifall företagets verksamheter strider mot
omgivningens normer och värderingar riskerar de att inte få omgivningens
legitimitet (Hahn & Lülfs 2014). Att förstå bolagets syfte med att publicera
hållbarhetsinformation är viktigt för att informationen skall komma
intressenterna till nytta (Engobo & Ondotimi 2014). De företag som däremot
inte upprättar hållbarhetsredovisning riskerar att framstå som mindre
transparenta än deras konkurrenter vilket kan få negativa effekter på deras
trovärdighet (English & Schooley 2014). För att motverka oron angående
redovisningens tillförlitlighet ger GRI starka rekommendationer om
oberoende granskning för att kvalitetssäkra redovisningen (Larsson &
Ljungdahl 2008). Allt eftersom intresset för hållbarhetsredovisning fortsätter
att växa uppkommer en naturlig efterfråga på någon form av oberoende
granskning. Intressenter efterfrågar en försäkran som motsvarar den som
tillhandahålls för de finansiella rapporterna (Murphy 2014). Det framgår också
ur KPMG:s rapport att fler företag använder sig av externa granskare. Av
världens 250 största företag använder 59 procent externa granskare. Det är en
ökning med 13 procentenheter från år 2011. De världsledande företagen
tenderar att vara föregångare i hållbarhetsarbetet och kommer troligen visa
vägen för andra företag även gällande den externa granskningen. Genom att
frivilligt använda sig av revisionsbyråer som externa granskare påvisar
företagen att de är lika seriösa med sin hållbarhetsredovisning som sin
finansiella redovisning (KPMG 2012). En viktig faktor att ha i beaktande är att
granskningsarbetet endast sker på den information företaget själv valt att
inkludera och att revisionsbyråerna inte kan ge en full säkerhet för
informationen. Flexibiliteten på vad som ska inkluderas i redovisningen har
visat sig ha en negativ inverkan på redovisningens tillförlitlighet. Företagens
egenintresse och hopp om att uppnå legitimitet i kombination med bristande
regelverk och standarder för redovisningen försvårar granskningsarbetet. Ett
uppmärksammat problem är att avgöra fullständigheten och relevansen i
informationen samt bedöma om företaget har visat en rättvis bild av denna
information. Företagen kan till exempel endast vilja visa delar av verksamheten
som är positivt ur ett hållbarhetsperspektiv vilket utmanar granskningsarbetet
(Park & Brorson 2005). Med bakgrund av detta är det av intresse att
undersöka vilka utmaningar revisorer upplever för att granskningsarbetet ska
ge en tillförlitlig bild av frivilligt upprättade hållbarhetsredovisningar.
-
4
1.3 Syfte
Vårt syfte är att undersöka vilka utmaningar revisorer upplever för att
granskningsarbetet ska ge en tillförlitlig bild av frivilligt upprättade
hållbarhetsredovisningar.
1.4 Forskningsfrågor
För att uppnå vårt syfte har vi valt att bryta ner syftet i tre forskningsfrågor. Genom att
svara på dessa tre kommer vi även svara på vårt syfte.
Hur påverkar företagens incitament informationen i hållbarhetsredovisningar?
Hur påverkar GRI:s riktlinjer informationen i hållbarhetsredovisningarna?
Vilka utmaningar finns det i att granska informationen i
hållbarhetsredovisningarna?
-
5
2 Metod
I detta kapitel kommer vi att förklara val av metod. Vi kommer att diskutera vårt
urval, hur insamling och bearbetning av data har skett samt vår intervjustrategi. Kapitlet
kommer att avslutas med självkritik.
2.1 Urval
I intervjustudier brukar antalet respondenter vara ca 15 +/- 10 personer
(Kvale & Brinkmann 2009). Vi har i denna studie valt att göra intervjuer med
fyra olika revisionsbyråer och sex revisorer. Detta på grund av revisorernas
erfarenheter och kunskaper inom hållbarhetsområdet. Jacobsen (2002)
framhäver att urvalet av respondenter helt enkelt kan ske genom att välja ut
personer som kan ge riklig och god information. Detta kan vara personer som
exempelvis besitter stor kunskap. Poängen är att tala med olika personer som
genererar olika upplysningar. För att kunna svara på vårt syfte valde vi att
intervjua personer som är experter inom det undersökta området och därför
vände vi oss till dessa revisorer.
2.2 Datainsamling
Vid insamling av data går det använda sig av två olika metoder, antingen
kvantitativ eller kvalitativ. Vilken metod som skall tillämpas beror på om det är
ord eller tal som samlas in (Jacobsen 2002). En kvalitativ metod sätter få
begränsningar på de svar som respondenten kan ge. Metoden lägger vikt vid
detaljer, nyanser och varje respondents unika åsikt, något som vanligen kräver
fokus på ett fåtal enheter (Jacobsen 2002). Eftersom vi ville få en djupare
förståelse av ämnet valde vi en kvalitativ metod. Denna metod ger en bredare
bild och undersökaren kan få möjlighet att förstå det totala sambandet i en
bestämd situation (Seymour 1992). Den traditionella undersökaren utgår från
sina antaganden och förkunskaper om verkligheten (hypoteser). Sedan
används verklighetsdata (empiri) för att verifiera eller falsifiera den. Vi valde
dock att samla in vår verklighetsdata genom intervjuer först och därefter dra
slutsatser. Vår primärdata är således den information som vi får in genom
intervjuerna.
-
6
2.3 Den öppna individuella intervjun
Undersökningens syfte är att undersöka vilka utmaningar revisorer upplever
för att granskningsarbetet ska ge en tillförlitlig bild av frivilligt upprättade
hållbarhetsredovisningar, vilket har gjort att vi valt att använda oss av en
kvalitativ metod. Kvalitativa intervjuer syftar till att upptäcka och identifiera
egenskaper och beskaffenheten hos något, till exempel respondentens
uppfattning om ett specifikt fenomen. Denna metod kännetecknas av att
undersökaren och respondenten samtalar i en vanlig dialog där båda parter är
medskapare i samtalet (Patel & Davidson 2003). Vanligtvis genomförs
intervjun i ett personligt möte men den kan också göras via telefon (Jacobsen
2002). Då våra respondenter befann sig på annan ort samt föredrog
telefonintervjuer föreföll sig valet telefonintervju som givet. Denna typ av
intervju lämpar sig väl då det är relativt få enheter som undersöks och när den
enskilda individens åsikter och tolkningar av ett fenomen undersöks. Med
tanke på revisorernas expertis inom denna uppsats ämnesområde var det av
stort intresse att få en djupare förståelse samt kunna jämföra och diskutera
kring de svar vi fick. En negativ aspekt med att genomföra intervjuerna över
telefon är att det kan försvåra möjligheten till att en förtrolig stämning uppstår.
Undersökningar har visat att det kan få respondenten att ljuga i större
utsträckning, dessutom förlorar undersökaren möjlighet att observera
respondentens kroppsspråk (Jacobsen 2002). Telefonintervjuer har emellertid
en hel del positiva sidor utöver de lägre kostnaderna. Den ger en ökad
anonymitet till respondenten, något som i sin tur minskar risken för ett
onormalt uppträdande. Respondenten kan påverkas av undersökaren och läsa
av miner, kroppsspråk och sinnesstämning. Vid en telefonintervju kan
undersökaren avskilja sig från sådana intryck och därför kunna vara mer
naturlig (Jacobsen 2002).
Vi har valt att hålla intervjuerna helt anonyma. Anledningen till detta är att
respondenterna besitter information som är känslig och berör deras kunder.
Om informationen de ger i intervjuerna går att spåra tillbaka till respondenten
finns det en risk för negativa konsekvenser i deras yrkesroll och för företaget i
allmänhet. Rimligen bör anonymiteten innebära högre grad av tillförlitlighet i
intervjun då respondenten inte behöver oroa sig för att bli exponerade.
Innan intervjuerna genomfördes tog vi fram en semistrukturerad
intervjuguide. Vi valde att inleda guiden med information om oss som
personer samt vad uppsatsens syfte är. Respondenterna blev även informerade
om att de var helt anonyma och att det fanns möjlighet att dra sig ur fram tills
-
7
uppsatsen har publicerats. Syftet och informationen gavs muntligt innan
intervjufrågorna tog vid. Vi valde att inleda intervjun med frågor som berörde
respondenten för att få denne att prata fritt och känna sig bekväm. En sådan
inledning kan fungera som uppvärmning för båda parter innan själva intervjun
börjar (Jacobsen 2002). De inledande frågorna följs av öppna frågor som på
ett övergripande sätt berör vårt ämnesområde. Dessa frågor valde vi att dela in
i våra tre forskningsfrågor om incitament, GRI och granskningsprocessen.
Detta gjorde vi för att, som Patel och Davidson (2003) förklarar, täcka alla
aspekter av syftet. Till varje fråga hade vi även förberett en möjlig följdfråga i
syfte att eventuellt förstå eller förtydliga respondentens svar. Intervjuguiden
avslutas med öppna frågor om framtiden för hållbarhetsredovisningar och om
respondenterna eventuellt har några funderingar eller något ytterligare att
tillägga. För att kontrollera att intervjuguiden speglade undersökningens syfte
granskade vår handledare frågorna innan intervjuerna genomfördes.
2.4 Semistrukturering
Huruvida en intervju ska vara öppen eller strukturerad kan variera. Ibland sker
intervjun som ett helt vanligt samtal utan några som helst begränsningar eller
styrning från undersökarens sida. Mest förekommande är dock att den öppna
intervjun är strukturerad till viss del (Jacobsen 2002). Vi tillämpade viss
strukturering i form av en frågeguide där vi listade de frågor vi hade på
förhand, detta kallar Jacobsen (2002) för förstrukturering. Dock höll vi inte
fast vid någon direkt ordning utan vi ville att respondenten skulle få styra
samtalet i största möjliga utsträckning. Genom att inte hålla fast vid någon
specifik ordning och hålla intervjun mer ostrukturerad lämnas det maximalt
utrymme för respondenten att besvara frågorna (Patel & Davidsson 2003). Vi
använde oss endast av frågeguiden om inte intervjuobjektet kom in på
området självmant. På så vis gavs möjlighet att hoppa mellan frågorna i
intervjuguiden då respondenten automatiskt kom in på andra områden. Det
har riktats en del kritik mot förstrukturering då det avviker från den kvalitativa
metodens ideal. Jacobsen (2002) framhäver dock två motargument. För det
första påpekar han att en ansats utan någon form av strukturering leder till
data som blir väldigt svåranalyserad och resurskrävande. För det andra går det
hävda att det alltid föreligger förstrukturering till viss grad, om än omedvetet.
Förstrukturering innebär inte att datainsamlingen blir sluten, snarare ett ökat
fokus på specifika aspekter. Bell (2000) menar att den semistrukturerade
intervjun täcker de relevanta ämnesområdena i större utsträckning än vad den
helt ostrukturerade metoden gör.
-
8
2.5 Vetenskaplig ansats
För att få ett grepp om verkligheten tillämpas vanligen två olika ansatser. Den
ena är deduktiv, eller ”från teori till empiri”. Deduktiva förespråkare menar att
det bästa tillvägagångssättet är att först skaffa sig vissa förväntningar för att
sedan samla in empiri och se om förväntningarna är överensstämmande. Den
andra ansatsen kallas induktiv och där är arbetsgången motsatt, nämligen ”från
empiri till teori”. Idealt är att forskaren helt utan förväntningar samlar in
relevant data från verkligheten för att sedan sammanställa datan och utforma
teorier från vad som observerats. Genom att inte ha några förutfattade
meningar och förväntningar kommer undersökaren få in data som korrekt
återger verkligheten i ett givet sammanhang (Jacobsen 2002). Vi anser att den
vetenskapliga ansatsen i vårt fall är den induktiva även om det finns inslag som
är att anse som deduktiva. Vi har läst och införskaffat oss kunskap inom
området innan vi samlade in vår empiri. Detta är dock nödvändigt för att få
kunskaper inom ämnet så vi kunde ställa relevanta frågor och veta vart denna
sorts data kunde införskaffas. Patel och Davidsson (2003) menar att det är en
fördel om den som ska genomföra en intervju har förkunskaper och är
förberedd inom det aktuella området. Vissa menar även att det är omöjligt och
naivt att tro att det går vara helt öppensinnad utan förutfattade meningar.
Undersökaren kommer alltid påverkas av sina tidigare erfarenheter (Jacobsen
2002). Till skillnad från den deduktiva ansatsen utgick vi inte från några teorier
eller kända antaganden. Vi samlade in och utgick från empirin för att därefter,
som Patel och Davidson (2003) uttrycker det, formulera och förankra det i
teorier.
2.6 Databearbetning
Det material vi fick in från intervjuerna har vi var för sig sammanställt i text
för att sedan gå igenom materialet tillsammans och jämföra hur vi uppfattat
och tolkat intervjuerna. Materialet har sedan sammanfogats och delats upp
utifrån våra tre forskningsfrågor. Vi har sedan använt oss av samma
underkategorier för vår teoridel, empiridel och analysdel. Genom att tillämpa
detta tillvägagångssätt har vi försökt att hålla en ”röd tråd” genom hela arbetet.
Under bearbetningen av vår insamlade data gjorde vi kortare analyser av
tankar och idéer som spontant kom upp. Patel och Davidson (2003) förklarar
att en fördel med att göra löpande analyser är att det kan ge idéer om hur
arbetet ska fortgå framöver samt att materialet finns färskt i minnet vilket kan
underlätta analysarbetet. Vi har även läst igenom det färdiga textmaterialet
-
9
flera gånger och gjort anteckningar i marginalen där vi upptäckt likheter och
skillnader.
2.7 Självkritik
Vi måste ställa oss frågan om rätt fenomen har undersökts på rätt sätt. Det går
att diskutera utifrån begreppen validitet och tillförlitlighet (Ekengren &
Hinnfors 2012). Patel och Davidson (2003) förklarar tillförlitlighet som mått
på hur väl undersökningen motstår slumpinflytande av olika slag. Bell (2000)
menar att det är ett mått på i vilken utsträckning ett tillvägagångssätt ger
samma resultat vid olika tillfällen under i övrigt lika omständigheter. När det
inte går att få fram ett mått på tillförlitlighet får försäkran sökas på annat sätt
(Patel & Davidson 2003). Då intervjuerna genomfördes på högtalartelefon
kunde vi vara två personer som noterade svaren. Patel och Davidson (2003)
menar att om dessa registreringar överensstämmer utgör de ett mått på
tillförlitlighet som de benämner som internbedömarreliabilitet. I ytterligare
försök att öka tillförlitligheten valde vi att spela in intervjuerna. I och med att
verkligheten “lagras” går det spola tillbaka så många gånger det behövs för att
försäkra oss om att informationen uppfattats på ett korrekt sätt (Patel &
Davidson 2003). Sara ansvarade vid intervjutillfällena för att ställa frågorna
medan Hugo antecknade och flikade in med frågor sporadiskt. Vi valde denna
uppdelning för att omständigheterna skulle vara så likvärdig som möjligt vid
varje intervjutillfälle. Om det finns flera undersökare kan resultaten innehålla
allvarliga skevheter. Om en undersökare sköter alla samtalen kan en sådan
snedvridning förbli omedveten (Bell 2000). Vi vill även poängtera de facto att
vi gjorde intervjuerna över telefon kan haft inverkan på resultatet. Vid en
besöksintervju påverkas respondenten av undersökaren, hur denne ser ut, är
klädd, talar och använder kroppsspråk, detta benämns som intervjuareffekten
(Patel & Davidsson 2003). Med tanke på att respondenterna inte såg oss
minskade denna påverkan. Vi upplevde att det ibland kunde vara svårt att
bedöma respondentens reaktion vilket möjligtvis kan orsakat att vi missade
vissa aspekter. Rimligen bör även respondenten upplevt vissa svårigheter som
kan ha inverkat på resultatet. Besöksintervjuer innebär generellt färre och
mindre allvarliga hot mot tillförlitligheten än öppna intervjuer över telefon
(Jacobsen 2002).
Vid en kvalitativ metod är det vanligt att intervjuerna transkriberas vilket
betyder att intervjuerna skrivs ut ordagrant (Patel & Davidson 2003). Men
precis som Bell (2000) säger menar vi att de är tveksamt om det är värt att
ägna så mycket tid åt att skriva ut och analysera varje genomförd intervju. Vi
-
10
har därför valt att inte transkribera intervjuerna i sin helhet utan använda oss
av sammanfattningar. Det kan dock ha medfört viss negativ inverkan på
validiteten;
Det är kanske frestande för den som transkriberar tal till text att
med punkter och kommatecken bilda meningar och bisatser, att
hoppa över pauser etc. för att göra den transkriberade texten
tydligare än vad som egentligen var fallet med samtalet. (Patel &
Davidson 2003)
Vi skrev sammanfattade texter där vi inte tog hänsyn till pauser och dylikt.
Dock jämförde vi våra sammanfattningar och kontrollerade om vi hade tolkat
och uppfattat samma saker. Vi använde oss också av inspelningarna och har
lyssnat på dem flera gånger under sammanställandet och i analysarbetet för att
på så sätt minimera risken att missa aspekter av dialogen.
Validiteten är ett mått på om en viss fråga mäter eller beskriver det som den
syftar till. I ett kortare projekt som inte handlar om att mäta något på ett strikt
sätt är det sällan nödvändigt att fördjupa sig i de tekniska aspekterna av
validitet, däremot ska frågorna kritiskt granskas (Bell 2000). Vi upptäckte att
vissa av intervjufrågorna inte gav svar som tillförde något för att svara på vårt
syfte. Vi valde dock att fortsätta ställa dem för att det inte skulle vara någon
skillnad mellan de olika respondenterna. Undersökaren ska uppträda likadant i
alla intervjusituationer (Jacobsen 2002). En annan aspekt som enligt Jacobsen
(2002) påverkar validiteten är respondenten. Det kan vara stor skillnad på vad
en respondent svarar och vad denne egentligen anser. På en del av frågorna
kan respondenterna anses vara partiska, dock inte i den grad att de skulle tjäna
på att ljuga. Jacobsen (2002) menar att en ledstjärna i utformningen av
intervjufrågorna kan vara att fråga sig själv om respondenterna skulle vinna
något på att ljuga. Om svaret är ja bör resultatet synas med viss skepsis. Då vi
utformat vår intervjuguide utifrån vårt syfte och våra forskningsfrågor anser vi
att validiteten ur denna bemärkelse är god. Vi har ovan i metodkapitlet fört ett
resonemang om valet av den kvalitativa metoden och syftet med valet av
denna metod anser vi vara uppfyllt. Vår insamlade data har sedan analyserats
utifrån befintliga teorier där vi tycker att frågeställningen har besvarats.
Jacobsen (2002) förklarar att om det finns stöd för resultatet i teorin indikerar
det generellt att validiteten är god. Detta är något som vi anser att vi lyckats
med.
-
11
3 Teori
I detta kapitel kommer vi redogöra för de teorier som ligger till grund för vår studie. De
områden som kommer att beröras är hållbarhetsredovisning, incitament till att
hållbarhetsredovisa, Global reporting initiative och granskning av
hållbarhetsredovisningar.
3.1 Hållbarhetsredovisning
Redovisning är en urgammal teknik för att hålla koll på ekonomiska
transaktioner. I form av inventering sträcker redovisningen sig så långt tillbaka
som 5000 år, således långt innan dubbel bokföring av monetära transaktioner
infördes. Dess syfte, teknik och användningsområden har förändrats i takt
med samhället och företagens förutsättningar. Miljöredovisningens historia är i
dessa sammanhang relativt kort. Det är i slutet av 1960-talet och början av
1970-talet som det går att finna tecken som liknar miljö-och socialredovisning
(Bergström et al. 2002). För närmare 30 år sedan kom rapporten ”Our
common future” som skrevs av Världskommissionen för Miljö och
Utveckling på uppdrag av Förenta Nationerna. Rapporten uppmanade till ett
paradigmskifte gällande ekonomi och industriell utveckling. I rapporten
introduceras begreppet hållbar utveckling globalt, det definieras som:
Sustainable development is development that meets the needs of
the present without compromising the ability of future generations
to meet their own needs. (World Commission on Environment and
Development 1987)
Fritt översatt till: Utveckling som ska möta dagens behov utan att äventyra
framtida generationers möjlighet att tillgodose deras behov. Under de 30
efterföljande åren efter rapportens publicering har utvecklingen och
diskussionen om hållbar utveckling vuxit. I dagens samhälle väljer fler och fler
företag att redovisa sin hållbarhet, i en undersökning av KPMG visar det sig
att 93 % av världens 250 största företag hållbarhetsredovisar. Att verka på
marknaden idag innebär ett större ansvar och företag måste balansera sin
verksamhet mot andra aspekter än bara det finansiella (Larsson & Ljungdahl
2008). Det blir också allt vanligare att hållbarhets information integreras i de
finansiella rapporterna (KPMG 2013). Rapporteringen av
hållbarhetsinformation ska vara väsentlig för att övertyga intressenter att
-
12
företagets verksamhet har en framtid som sträcker sig långsiktigt (KPMG
2013). Hållbarhetsredovisning hjälper i sin tur organisationer att sätta upp mål,
mäta prestanda och hantera förändringar i syfte att göra deras verksamhet mer
hållbar (Global reporting guidelines G4). Hållbarhetsredovisning kan beskrivas
som en process där företag samlar och analyserar relevant data för att skapa
långsiktigt värde i sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Dessa tre
aspekter rymmer i sin tur olika områden. Miljö är den aspekten som
uppmärksammades först och innefattar områden så som klimatförändringar,
energiförbrukning och biologisk mångfald. Den sociala aspekten omfattar
bland annat mänskliga rättigheter och jämlikhet medans ekonomi fokuserar på
intäkter och kostnader (Frostenson et al. 2012). Företag har tidigare kritiserats
för att lägga för mycket fokus på den ekonomiska aspekten. Ett exempel är
när företag snarare tänker på att maximera vinsten i sin produktion vilket
resulterar i att produktionens miljöpåverkan blir lidande. Om de tre aspekterna
hålls i balans, både internt i organisationen och i redovisningen, är detta en bra
grund för att uppnå ett framgångsrikt hållbarhetsarbete (Frostenson et al.
2012).
3.2 Incitament till att hållbarhetsredovisa
Det finns många orsaker till varför företag väljer att upprätta en
hållbarhetsredovisning. Deegan och Unerman (2011) diskuterar i huvudsak två
teoretiska perspektiv som kan ge en förklaring till varför företag väljer att göra
så. Dessa teorier är intressentteorin och legitimitetsteorin.
Det finns en hel del likheter mellan legitimitetsteorin och intressentteorin. I
stället för att se dem som två helt skilda teorier bör de ses som två olika
perspektiv som överlappar varandra. Båda teorierna framhäver att
organisationen är en del av ett större socialt system där organisationen
påverkar och påverkas av andra grupper inom systemet. Medan
legitimitetsteorin diskuterar förväntningarna från samhället generellt är
intressentteorin mer bestämd och refererar till specifika intressegrupper.
(Deegan och Unerman 2011). I följande stycken kommer vi förklara dessa två
teorier mer ingående.
3.2.1 Intressentteorin
Intressentteorin är en av de mest förekommande sätten att angripa studier
rörande hållbarhetsarbetet. Organisationer har intressenter och dessa måste
-
13
företagen vara uppmärksam på (Harrison & Wicks 2013). Begreppet
intressenter definieras som:
Organisationer och personer som kan påverkas väsentligt av
organisationens aktivitet, produkter och/eller tjänster och vars
handlingar kan påverka organisationens möjligheter att
framgångsrikt genomföra sina strategier och uppnå sina mål.
(Frostenson et al. 2012)
Det är dock svårt att hitta en definition som stämmer för alla situationer.
Diskussionen bör därför kretsa kring den faktiska användningen av teorin
(Hörisch et al. 2014). I detta arbetes kontext är det viktigt att förstå att det inte
är företaget i sig som är fokus för undersökningen utan relationen mellan
organisationen och dess intressenter.
Figur 1: Intressentmodellen - exempel på företags intressenter.
Med tiden har flera olika versioner av intressentteorin utvecklats.
Utgångspunkten i denna uppsats är dock originalversionen som framtogs av
Freeman med kollegor. Denna version syftar till att integrera deskriptiva
och normativa aspekter och benämns ofta som normativ intressentteori
(Hörisch et al. 2014). I den normativa intressentteorin framgår det att
samtliga intressenter har rätt till att bli behandlade på ett rättvist sätt,
intressentens inflytande på organisationen är inte relevant. Således ska
organisationens inverkan på intressenten styra organisationens ansvar
gentemot sin omgivning snarare än intressentens möjlighet att påverka
-
14
organisationen. Företagen bör överväga samtliga intressenters intresse. Det
normativa perspektivet menar att alla intressenter har en lägsta nivå av
rättigheter som inte får kränkas. Det finns även en diskussion om att dessa
rättigheter bör utvidgas så intressenter har rätt att bli tillgiven information
om hur organisationen påverkar dem, genom exempelvis föroreningar, även
om de inte väljer att använda informationen (Deegan & Unerman 2011).
Organisationerna har ett moraliskt ansvar gentemot samtliga som berörs av
verksamheten och inte endast aktieägare (Hendry 2001). Harrison och
Wicks (2013) menar även att företag som strävar efter att tillgodose
intresset från en bredare massa skapar mer långsiktigt värde.
3.2.2 Legitimitetsteorin
Legitimacy is a generalized perception or assumption that the
actions of an entity are desirable, proper or appropriate within some
socially constructed system of norms, values, beliefs and definitions.
(Shuman 1995)
Legitimitetsteorin innebär att organisationer ständigt försöker försäkra sig om
att deras verksamhet är inom ramen för omgivningens krav och normer, att
deras aktiviteter uppfattas som legitima. Det finns en skillnad mellan
legitimitet, som är ett tillstånd där företagets värderingar stämmer överens med
omgivningens värderingar, och legitimation som är den process som leder till
att företag uppfattas som legitimt (Lindblom 1993 refererad i Deegan &
Unerman 2011). I Simnett et al. (2009) studie såg de att företag som hade ett
större behov av att uppfattas som trovärdiga i större utsträckning valde att få
sin redovisning granskad.
Det finns enligt Lindblom (1993 refererad i Deegan & Unerman 2011) fyra
olika tillvägagångssätt för att uppnå, behålla eller återfå legitimitet. Företagen
kan:
1. Försöka informera om faktiska förändringar i organisationens
prestationer och aktiviteter som för dem närmare samhällets
värderingar och förväntningar.
2. Försöka ändra den uppfattning som omgivningen har av företaget och
dess verksamhet genom att kommunicera ut falska uppgifter om att
förändringar i organisationens verksamhet har genomförts.
-
15
3. Försöka manipulera bilden av företaget genom att flytta fokus från det
verkliga problemet till andra relaterade problem. På så vis kan
företagen visa att de har uppfyllt omgivningens krav inom andra
områden.
4. Försöka ändra de externa förväntningarna på företaget genom att
bevisa att vissa förväntningar är orealistiska.
Genom att använda sig av hållbarhetsredovisningar kan företagen uppnå
samtliga ovanstående strategier. Det finns dock olika tekniker för att uppnå
legitimitet på detta sätt. Företagen kan tillämpa en symbolisk ledningsteknik
eller substantiv ledningsteknik. Symbolisk teknik är när företaget får det att
framstå som att de efterlever samhällets krav fast det egentligen inte går att se
någon förändring i företagets verksamhet. Exempelvis kan företag upprätta
policys för hur hållbarhetsfrågor skall hanteras utan att faktiskt ha någon
handlingsplan eller resurser för att utföra denna. Substantiv teknik är när
företaget faktiskt ändrar hur de arbetar med dessa frågor (Deegan & Unerman
2011). Inom legitimitetsteorin ses legitimitet som en livsviktig resurs för
företaget. Det är något som ges av omgivningen och något som efterfrågas av
företagen. Men till skillnad från många andra resurser så går det att manipulera
och påverka legitimitet genom olika strategier (Woodward et al. 1996 referera i
Unerman & Deegan 2011). Flera studier indikerar att företag i större
utsträckning betonar de positiva aspekterna av deras prestation medan de
anger att yttre omvärldsfaktorer ofta är anledningar till negativa nyheter.
Forskarna menar att detta är ett retoriskt knep för att att få en positiv eller
åtminstone mindre negativ påverkan på intressenterna (Hahn & Lülfs 2014).
Detta är något som ofta benämns som ”greenwashing”. I denna uppsats
tillämpas van der Ploeg och Vanclays (2013) definition av ”greenwashing”:
”We define greenwashing as the act of presenting a company’s environmental
and/or social performance in a misleading way”. Greco et al. noterar att det
finns en diskussion om att hållbarhetsredovisningar främst görs som
marknadsföringssyfte snarare än att förbättra verksamheten och informera
intressenter. Dock framgick det av deras studie att de undersökta företagens
främsta anledning till att upprätta hållbarhetsredovisningar var för att öka
transparensen gällande de aktiviteter och resultat som bolaget lyckats uppnå
(Greco et al. 2015).
Legitimitetsteorin betonar att företagen bör framstå som om de överväger
samhällets krav i allmänhet och inte endast intressenternas. Annars kan sociala
påtryckningar leda till exempelvis restriktioner och sanktioner. Vidare
-
16
framhävs det att organisationer inte har någon inneboende rätt till resurser.
Snarare måste rätten till resurser förtjänas. Legitimitet från samhället och
rätten till verksamhet går hand i hand. På senare år har det blivit ett större
fokus på miljö och socialt ansvar samt rapporter innehållande
legitimitetsstrategier för att motverka risker och dåligt rykte. Att öka och
behålla legitimitet uttrycks numer ofta i termer som att bygga och behålla
organisationens rykte (Deegan & Unerman 2011). Slack (2012 refererad i van
der Ploeg & Vanclay 2013) säger att företagens främsta syfte med
hållbarhetsaktiviteter är att bygga upp ett rykte snarare än att genuint engagera
sig i hållbarhetsarbetet. Skadat rykte till följd av bristfälligt socialt och
miljömässigt ansvar kan dock påverka företagets framtida lönsamhet (Deegan
& Unerman 2011). När negativa incidenter inträffar kan legitimitetsstrategier
fungera för att återfå legitimitet, om den negativa informationen kommit ut
innan företaget hunnit agera, eller proaktivt bevara legitimiteten genom att
publicera informationen själva. I det senare fallet finns det tecken som visar på
att tidig och transparent kommunikation av negativa incidenter kan minska
skadorna av företagets trovärdighet (Hahn & Lülfs 2014).
3.3 Global reporting initiative
Många organisationer har försökt att hitta vägar att bredda den finansiella
redovisningen och många sätt att inkludera miljö och sociala aspekter finns.
Behovet uppmärksammades av omvärlden och 1997 utvecklades idén om att
ta fram ett standardiserat sätt att hållbarhetsredovisa av organisationen Global
reporting initiative (GRI) (Deegan & Unerman 2011). Grundtanken var att
inkludera miljömässiga prestationer men ambitionerna växte snabbt och
resulterade i att även inkludera ekonomiska och sociala aspekter. Utvecklingen
av riktlinjerna startade i Boston när organisationen The Coalition for
Environmentally Responsible Economies (CERES) startade en ny
organisation, GRI. (Willis 2003). Den första versionen av GRI:s riktlinjer gavs
ut år 2000, andra versionen släpptes år 2002 (G2), den tredje släpptes år 2006
(G3) (Deegan & Unerman 2011) och den fjärde släpptes år 2013 (G4) (KPMG
2013).
3.3.1 GRI:s uppbyggnad
GRI har tagit fram omfattande riktlinjer som kan anpassas till alla sorters
företag. Med hjälp av informationskategorier, aspekter, indikatorer och
-
17
nyckeltal kan företag använda riktlinjerna som en meny för att upprätta sin
hållbarhetsredovisning. I version G3 av GRI:s riktlinjer upprättas
redovisningen enligt två delar som är lika betydelsefulla. Den första delen
beskriver redovisningsprinciper och redovisningsvägledning och den andra
delen innehåller standardupplysningar. Del ett ger vägledning angående vad
som ska inkluderas i hållbarhetsredovisningen och styrs av de innehållsmässiga
principerna; väsentlighet, kommunikation med intressenterna,
hållbarhetssammanhang och fullständighet. Del två beskriver
standardupplysningar som ska finnas med i hållbarhetsredovisningen och styrs
av de kvalitativa principerna; balans, jämförbarhet, precision, tidpunkt,
tydlighet och tillförlitlighet. Standardupplysningens struktur är strategi och
profil, hållbarhetsstyrning och resultatindikatorer (Global reporting guidelines
G3).
Figur 2: GRI:s uppbyggnad (Global reporting guidelines G3)
-
18
När hållbarhetsredovisningen är upprättad ska företaget ange vilken
tillämpningsnivå de har använt sig av. Syftet med denna process är att
informera användaren om till vilken grad det upprättande företaget har
tillämpat GRI:s riktlinjer och även ge en utvecklingspotential att uppgradera
hållbarhetsredovisningen i framtiden. Nivåerna företagen kan gradera sig med
är C, B och A, möjligheten att lägga till ett + efter respektive gradering finns
om hållbarhetsredovisningen är externt granskad (Global reporting guidelines
G3).
Under 2013 släppte GRI uppdaterade riktlinjer i form av G4 som planeras
vara fullt implementerade sista december år 2015. Syftet med G4 är att öka
riktlinjernas relevans, trovärdighet och användarvänlighet. För att uppnå sitt
syfte har G4 en ökad betoning på väsentlighetskriteriet vilket leder till att
företaget i större grad än tidigare måste arbeta fram vad deras intressenter
anser vara väsentligt. Intressenternas involvering är betydligt större än i de
tidigare riktlinjerna. Företag kan övervaka och kontrollera många olika
hållbarhetsrelaterade ämnen i sin dagliga verksamhet. Dock menar G4 att
hållbarhetsredovisningen sedan ska centreras till det som är mest väsentligt för
företaget och dess intressenter. Det ökade fokuset på väsentlighet innebär att
hållbarhetsredovisningar kommer att inriktas på frågor som verkligen är
avgörande för att uppnå organisationens mål och hantera dess inverkan på
samhället (Global reporting guidelines G4).
3.3.2 Diskussion kring GRI
GRI har fått positiv respons för att vara ett bra hjälpmedel för företagens
upprättande av hållbarhetsredovisningar (Hedberg & von Malmborg 2003).
Användandet av GRI har utan tvekan varit en bidragande faktor till att
förbättra hållbarhetsredovisningars följdriktighet och syfte (Boiral 2013).
Riktlinjerna hjälper företag att få en djupare förståelse för sin verksamhet samt
att få underlag för vilka åtgärder som utförts i verksamheten. Graden av
ambitionsnivå på det upprättande företaget påverkar
hållbarhetsredovisningens kvalitet eftersom inget krav på att följa dessa
riktlinjer finns (Hedberg & von Malmborg 2003). Eftersom riktlinjerna är
tolkningsbara innebär det att viss osäkerhet skapas angående vilka aktiviteter
och påverkningar som ska inkluderas. Företag som är verksamma inom
samma industri kan ta fram två helt olika hållbarhetsredovisningar där fokus
på aktiviteter och aspekter skiljer sig åt avsevärt (van der Ploeg & Vanclay
2013). Moneva et al. (2006) ställer sig kritiska till GRI:s riktlinjer och menar att
följa dem riskerar att kamouflera företagets faktiska ohållbarhet. I och med att
-
19
företagen som följer GRI:s riktlinjer tenderar att fokusera på specifika
problem inom organisationen finns det en risk för att den större bilden av
hållbarhet går förlorad. Hållbarhetsredovisningen ska visa en fullständig och
balanserad bild av företagets hållbarhetsarbete men på grund av att
redovisningen är frivillig har det visat sig att företag försöker skönmåla sin
verksamhet. GRI:s riktlinjer försöker motverka dessa effekter genom att
utmana företag att ta fram både positiva och negativa aspekter av företaget.
Dock är rapporteringen av negativa aspekter bristfällig eftersom det kan
påverka företagets legitimitet mot samhället negativt. Att inte inkludera
negativa aspekter kan dock påverka legitimiteten åt andra hållet eftersom
användaren kan bli kritisk mot tillförlitligheten i informationen (Hahn & Lülfs
2014). En skönmålning av verksamheten ökar även risken för ett större
bakslag från samhället om informationen i ett senare skede inte visar sig att
stämma. GRI:s riktlinjer ger ett utförligt stöd för att hållbarhetsredovisa
balanserat och en utförligare diskussion skulle förmodligen inte tillföra någon
förbättring. Diskussionen går mot att tvingade regler skulle kunna förbättra
balanseringen av informationen eftersom informationen i dagsläget är frivillig
och ger stort utrymme för tolkning (Hahn & Lülfs 2014).
Generellt har tillförlitligheten på hållbarhetsredovisningar ifrågasatts av flera
författare. Kritiken berör inte endast kvaliteten av den inkluderade
informationen utan även processen för att få den reviderad och certifierad.
Om denna process syftar till att öka tillförlitligheten och transparensen av
rapporten är effekten fortfarande subjektiv till följd av flertalet begränsningar,
bland annat bristande oberoende hos revisorerna, intressekonflikter samt
avsaknaden av involverade nyckelintressenter (Boiral 2013). GRI
rekommenderar att informationen i hållbarhetsredovisningen ska bli externt
granskad och detta är främst för att öka tillförlitligheten och kvaliteten i
informationen som företagen har arbetat fram (Junior et al. 2014). Den
externa granskningen ska enligt GRI genomföras av en eller flera parter som
har tillräcklig kompetens inom området och kan genomföra granskningen på
ett systematiskt sätt med bevis som underlag. Granskaren ska även uttala sig
angående vilken grad av balans informationen har när det kommer till att
redovisa positiva och negativa aspekter på företagets hållbarhetsarbete och i
vilken grad företaget har använt sig av GRI:s riktlinjer. Den granskande parten
ska inte vara begränsad eller på något sätt anses vara partisk i sin relation till
företaget och ska även kunna verifiera detta skriftligt (Global reporting
guidelines G3).
-
20
3.4 Granskning av hållbarhetsredovisningar
För att motverka den negativa synen på hållbarhetsredovisningens
tillförlitlighet ger GRI starka rekommendationer om oberoende granskning för
att på så vis ge en kvalitetssäkring (Global reporting guidelines G3). Enligt en
studie av O´dwyer (2011) ska en granskning av hållbarhetsredovisningar
tillföra säkerhet gällande tillförlitlighet och fullständighet av informationen. I
detta avseende har riktlinjer tagits fram för att stödja främst revisorer och
andra specialister i granskningsprocessen. Nationellt sett är Föreningen
auktoriserade revisorer sammanslaget med Svenska revisorsamfundets (FAR
SRS) standard RevR6 ”Oberoende granskning av frivillig separat
hållbarhetsredovisning” ledande som bygger på den internationella standarden
ISAE 3000 som organisationen international auditing and assurance
standards board (IAASB) har tagit fram. Arbetet att ta fram en svensk
granskningsstandard tog fart år 2004 och Sverige blev därmed först i världen
att ta fram en nationell standard. År 2006 uppdaterades standarden för att
bättre överensstämma med ISAE 3000. En granskning bidrar inte bara med
att öka användarnas tilltro till informationen utan tillför även hjälp med att
förbättra interna processer och utveckla framtida information (Larsson &
Ljungdahl 2008). Vid granskning av hållbarhetsredovisningar uttalar sig
revisorerna om två olika grader av säkerhet. Bestyrkande och begränsad
säkerhet vilket leder till ett positivt alternativt ett negativt uttalande. Nationellt
sett görs endast granskning med begränsad säkerhet vilket leder till ett negativt
uttalande (Larsson & Ljungdahl 2008). Vid ett negativt uttalande ska revisorn
uttala sig om uppdragets omfattning och inriktning så att det står klart för
användaren av hållbarhetsredovisningen att säkerheten är begränsad (FAR
2014). När granskningen endast utger begränsad säkerhet finns valmöjligheter
för vad som ska inkluderas i hållbarhetsredovisningen och det upprättande
företaget kan välja att endast inkludera utvalda delar av verksamheten. På
grund av detta är det extra viktigt för revisorn att vara tydlig med vilka delar av
verksamheten som har granskats (Larsson & Ljungdahl 2008).
För att kunna genomföra en granskning måste redovisningen kunna
identifieras med fem kriterier annars kan inte granskningen genomföras med
hjälp av FAR SRS RevR6 Oberoende granskning av frivillig separat
hållbarhetsredovisning (Larsson & Ljungdahl 2008).
1. Det ska finnas tre parter. En granskare, en ansvarig från det rapporterande företaget samt användaren av informationen.
-
21
2. Ett sakförhållande där materialet som ska granskas presenteras samt hur informationen tas fram. Till exempel sifferdata och prestationsmått.
3. Kriterier för hur hållbarhetsredovisningen är upprättad i enlighet med eventuella riktlinjer och lagar. Kriterierna ska vara ändamålsenliga och
bedöms utifrån hur informationen uppfyller relevans, fullständighet,
tillförlitlighet, neutralitet och begriplighet.
4. Informationen ska kunna bestyrkas med tillräckliga och ändamålsenliga bevis. 5. Ett uttalande i form av en bestyrkande rapport.
3.4.1 Granskningsprocessen
Granskningsprocessen är den samma oavsett om det är finansiell information
eller hållbarhetsinformation skillnaderna ligger i grad av omfattning i
informationen (Larsson & Ljungdahl 2008).
1. Planering: I planeringsstadiet genomförs en riskanalys för att bedöma avgränsningar och inriktningar i uppdraget. Planeringen är en samverkan
mellan granskare, det rapporterande företaget och i viss mån intressenterna för
att kunna bestämma vad som är relevant för respektive part. För att genomföra
en säker process måste granskaren bland annat bedöma vilken information
som ska ingå i granskningen och skapa en förståelse för företagets verksamhet
(Larsson & Ljungdahl 2008). Planeringen är en viktig del i processen eftersom
revisorn måste förstå hur verksamheten återspeglas i redovisningen och vart
resurser för bestyrkande åtgärder behöver tillsättas (Carrington 2014).
2. Genomförande: I detta stadium sker den huvudsakliga granskningen och bevisinsamlingen. Granskning av rapporteringssystem, interna processer för
hållbarhetsdata samt den faktiska data som inkluderats i
hållbarhetsredovisningen. Vanligtvis genomförs besök och intervjuer i detta
stadium för att säkerställa och skapa en förståelse för informationen. Hur
ingående besöken och intervjuerna är beror på hur omfattande
granskningsuppdraget är (Larsson & Ljungdahl 2008). Utmaningen för
revisorn i detta stadium är att fastställa vilka bevis som är relevanta och
övertygande för att revisorn med tillräcklig säkerhet kan uttala sig om
redovisningen (Carrington 2014).
3. Rapportering: I rapporteringsstadiet ska revisorn uttala sig om resultatet av granskningsprocessen. När det kommer till hållbarhetsredovisningar delas
rapporteringen in i två delar, dels en intern rapportering med
förbättringsmöjligheter samt en rapport som senare kan publiceras av företaget
(Larsson & Ljungdahl 2008).
3.4.2 Diskussion kring granskning
Att granska denna typ av information är inte helt problemfritt. Svårigheter
med att kvalitetssäkra hållbarhetsredovisning kommer från att de traditionella
granskningsmetoderna inte är direkt överförbara (O´dwyer 2011). En debatt
har även uppstått angående hur strukturella brister finns som ifrågasätter
-
22
tillförlitligheten i denna typ av kontrollmekanismer (Perego & Kolk 2012).
Största delen av granskningsprocessen bygger på att ge tillförlitlighet åt
informationen i hållbarhetsredovisningen. Svårigheter från revisorernas sida är
att verifiera att redovisningen innefattar en fullständig och relevant bild av
verksamhetens alla materiella aspekter när det kommer till
hållbarhetsredovisning. Om företagets interna processer är underutvecklade
diskuteras frågan angående hur långt revisorn ska gå utanför den information
som rapporterats (Park & Brorson 2004). Företagen kan till exempel endast
vilja framhäva vissa delar av verksamheten som är positivt ur ett
hållbarhetsperspektiv vilket utmanar granskningsprocessen. Det är viktigt att
revisorn förstår vad som är relevant för intressenterna för att kunna säkerställa
att företaget har visat en rättvis och fullständig bild av informationen.
Involvering av intressenter till en högre grad anses kunna föra utvecklingen
framåt för att få specifika inriktningar på vad intressenterna anser är viktigt.
Vilket skulle underlätta både granskningsprocessen och företagens
framtagning av hållbarhetsredovisningar (Park & Brorson 2004). Den
internationella standarden ISAE 3000 som den nationella standarden RevR6 är
uppbyggd ifrån kritiseras på grund av att det är en generell standard som inte
ger vägledning för hur revisorerna ska gå tillväga i specifika situationer vilket
lägger högre press på revisorernas övriga kunskap (O´dwyer 2011). Trots de
problem som diskuteras kring att granska hållbarhetsinformation beskriver
Junior et al. (2014) i sin studie att en oberoende granskning har visat sig öka
tillförlitligheten i hållbarhetsredovisningarna jämfört med en icke granskad
redovisning.
Det finns en diskussion om att hållbarhetsredovisningar endast kommer bli
användbara om det är obligatoriskt och att lagstadgade regelverk och kriterier
finns tillgängliga. Huruvida obligatorisk rapportering i sig kommer öka
kvaliteten är dock osäkert. Studerade redovisningar i länder som Norge,
Australien och Frankrike där hållbarhetsredovisning är obligatorisk visade att
redovisningarna uppfyllde de lagstadgade kraven relativt dåligt. Endast 10
procent av de 100 största bolagen i Norge följde strikt de lagstadgade kraven.
Utav de 120 mest handlade bolagen på börsen i Paris (SBF 120) struntade 20
bolag helt och hållet i att upprätta en hållbarhetsredovisning. Om företag inte
uppfyller kraven trots att det är lagstadgat går det ställa sig frågande till hur det
kommer sig att hållbarhetsredovisningar som följer frivilliga ramverk växer
(Engobo & Ondotimi 2014).
-
23
4 Empiri
I detta kapitel kommer vi att redogöra för den data som vi har samlat in under våra
telefonintervjuer. Kapitlet är uppdelat utifrån våra tre forskningsfrågor incitament till att
hållbarhetsredovisa, global reporting initiative och granskning av
hållbarhetsredovisningar.
För att få uppriktiga svar från våra intervjuade respondenter har vi valt att
ange dem anonymt. Vissa frågor kan upplevas känsliga för våra respondenter
och genom att ange dem anonymt kunde vi få mer uppriktiga svar.
Respondenterna kommer benämnas R1-R6 utan inbördes ordning. Vi har
även valt att sammanställa empirin i en flytande text, därför blir dispositionen
av deras svar inte i en särskild ordningsföljd. Våra respondenter är revisorer
som är specialister inom hållbarhetsområdet och arbetar dagligen med
granskning av hållbarhetsredovisningar.
4.1 Incitament till att hållbarhetsredovisa
Respondenternas generella uppfattning om tillförlitligheten på externt
granskade hållbarhetsredovisningar är att den är relativt hög. Dock anser R6
att det finns många luckor när det kommer till hållbarhetsredovisningens
tillförlitlighet. R5 anser att det sällan är några medvetna felaktigheter som tas
med i hållbarhetsredovisningarna. R5 syftar på att eventuella felaktigheter
snarare beror på okunskap, slarvfel eller att företagen inte riktigt har koll på
sina underlag. R1 menar dock att det finns en anledning till att granskningen
och de uttalanden revisorer gör är med en begränsad säkerhet och inte
bestyrande säkerhet. Beträffande hållbarhetsredovisningar som saknar externt
bestyrkande sjunker tillförlitligheten avsevärt enligt revisorerna. Det första R3
tittar på är om hållbarhetsredovisningen är bestyrkt eller inte och i så fall av
vem, för kvaliteten skiljer sig mycket åt. Detta beror på att
hållbarhetsredovisningar ofta används som marknadsföring och att det inte
alltid är helt självklart vad en hållbarhetsredovisning ska innehålla. En fördel
med en bestyrkt redovisning är att det finns en definierad produkt som är
upprättad utifrån ett ramverk och uppfyller vissa krav. R2 är också inne på
samma linje och menar att många av rapporterna som inte är bestyrkta inte tar
upp negativ information i samma utsträckning. R4:s uppfattning är att
tillförlitligheten blir bättre och bättre. Mycket av bristerna beror på de omogna
-
24
strukturerna gällande rapporteringen. Många bolag har inte samma vana och
samma systemstöd vid upprättandet av hållbarhetsredovisningar som de har
för den finansiella redovisningen. R3 upplever också att företagen är osäkra
och använder revisorerna för att kvalitetssäkra informationen de tar med och
försäkra sig om att bolaget inte gjort något fel. R4 framhåller vidare att mycket
av informationen som presenteras är framtidsinriktad information vilket är
svårt att styrka, något som leder till ökad osäkerhet beträffande
hållbarhetsinformation.
R4 förklarar att i takt med att hållbarhetsredovisningar används mer och mer
så ifrågasätts och nagelfars de även mer, något som bland annat visat sig i
medias ökade rapportering. Därför har bolagen också blivit mer angelägna om
att faktiskt arbeta med dessa frågor och inte bara använda det i ett PR-syfte.
Tillförlitligheten har därför ökat och bolagen vågar inte komma med
påståenden som inte uppfylls då det kommer leda till negativ publicitet. Vissa
bolag använder hållbarhetsredovisningar som ett marknadsföringsknep även
om det är på nedgång. I fråga om detta är det centralt att se på vem som är
ägare av frågorna rörande hållbarhetsarbetet. Tidigare har det varit mycket
under kommunikation och HR medan det nu börjar komma upp på en högre
nivå. Numer hanteras dessa frågor högre upp i organisation och det är på
denna nivå de måste ligga för att kunna väva in hållbarhetsarbetet i
verksamheten och integrera det i sin strategi. R3 gör en reflektion över att det
ofta är kommunikationsbolagen som driver de politiska kampanjerna och som
ligger bakom hållbarhetsredovisningar hos de stora bolagen. R3 menar att det
således går fundera över kopplingarna och hur de vill positionera ett budskap.
R1 instämmer och menar att incitamenten till redovisningen är varierande
beroende på vem som ansvarar för den. R1 nämner vidare att företagen
strävar efter både en kvalitetssäkring och förbättring av hållbarhetsarbetet men
skillnaden ligger i vilken utav dessa två de sätter högst på agendan. R3
fortsätter och säger att det nästan går att se vad syftet med redovisningen är
genom att titta på informationen som inkluderas. R5 upplever en skillnad
mellan de företag som har krav på att upprätta en hållbarhetsredovisning och
de som upprättar på frivillig basis. Företag med krav på sig har en tendens att
se hållbarhetsredovisningen som en sak de måste göra istället för att använda
granskningen som en förbättringshjälp. R5 upplever även att vissa företag går
in med inställningen att endast få en kvalitetssäkring men som senare
uppskattar den interna hjälpen som medföljer vid en granskning. R3 menar
också att ägarens mål med det hela bör belysas när det kommer till frivillighet.
Mycket handlar om ökad transparens, många företag gör saker som är bra men
-
25
som aldrig kommuniceras. Företag kan ha oförtjänt dåligt rykte och kan då
genom redovisningen höja sitt varumärke. R6 åsikter skiljer sig något från de
andra revisorernas R6:s uppfattning är att det uteslutande är en kvalitetssäkring
företagen är ute efter vid en oberoende granskning. När R6 gör en bedömning
av företaget utgår denne efter en ansvarsmatris där företagen kan delas in i fyra
kategorier:
Figur 3: Ansvarsmatrisen - beskriven av R6
R6 anser att i 9 av 10 fall hamnar företag i kategorin “dåligt internt
hållbarhetsarbete men bra kommunikation med intressenterna”. I denna
kategori hamnar de företag som använder sig av ”greenwashing” och detta är
den främsta orsaken till de skandaler inom hållbarhetsredovisningar som
uppdagats i media den senaste tiden.
Fina hållbarhetsredovisningar men inget som helst ansvarstaganden
egentligen. Det är inte rätt implementerat från början. Att driva
hållbarhetsarbete där man påstår sig vara bra men egentligen inte är
det innebär väldigt stora risker.
R6 anser att det finns en stor skillnad mellan internt hållbarhetsarbete och
kvalitetssäkring och detta är en tickande bomb för alla dessa företag som
använder sig av ”greenwashing”.
4.2 Global reporting initiative
Samtliga revisorer har en positiv inställning till GRI:s riktlinjer. Dock anser
revisorerna att det finns både fördelar och nackdelar med riktlinjerna.
Revisorerna är eniga om att den stora fördelen med GRI är att riktlinjerna är
så allmänt spridda och kan användas på alla sorters företag och i alla sorters
branscher. Dock säger R1 att: ”Om du ska ha ett generellt ramverk som ska
-
26
gälla för allt och alla så kommer det skava lite för allt och alla. Det finns ingen
GRI passar perfekt för”.
Ur revisorernas perspektiv är GRI en viktig del eftersom informationen som
granskas har tagits fram i linje med GRI:s riktlinjer vilket gör att informationen
även granskas emot dessa. Svårigheten enligt R2 är att förstå hur företag har
använt riktlinjerna eftersom de är så generella. Detta leder till att mycket tid
går till att tolka och förstå logiken i informationen som har inkluderats. R3
nämner att övergången till G4 har medfört större fokus på väsentligheten i
informationen. I G3 riktlinjerna fanns det risk för att företag strävade efter att
redovisa så många indikatorer som möjligt för att uppnå en högre
tillämpningsnivå trots att informationen inte var väsentlig. Dock ger detta mer
frihet och mer ansvar läggs på företagen för att ta fram och avväga vad som är
väsentligt för just deras företag. För att granska hållbarhetsredovisningar som
har upprättats enligt G4 ramverket krävs det att revisorerna har en bra
kunskap om företagets verksamhet nästan ännu mer än vad som krävdes i G3.
R6 anser att nackdelen med GRI är att styrelsens involvering inte
uppmärksammas nog mycket. För att företag ska kunna bedriva ett
framgångsrikt hållbarhetsarbete behöver arbetet starta högre upp i
organisationen. R6 resonerar vidare att det finns en tydlig koppling mellan
graden av skönmålning av verksamheten och vem i organisationen som
bedriver hållbarhetsarbetet.
Vad gällande revisorernas möjlighet att påverka informationen som inkluderas
i redovisningarna råder det konsensus om att det finns möjligheter. R6 menar
att i diskussioner med det upprättande företaget finns det möjlighet till viss
påverkan. R3 framhäver att de som revisorer når styrelse och ledning vilket ger
påverkningsmöjlighet. Det går att trycka på vissa frågor eller problemområden
som revisorerna tycker att företaget behöver framhäva alternativt inkludera.
R1 förklarar att revisorerna fungerar som en kontrollfunktion som ifrågasätter
den information som presenteras men även den som utelämnas. R2 beskriver
att de som revisorer ska fungera som en kritisk part och ifrågasätta
informationen som inkluderas om det behövs. R1 menar vidare att de som
revisorer inte har någon möjlighet att styra att specifik information ska
inkluderas. Dock uppkommer diskussionen naturligt mellan företaget och
revisorerna. Oftast bestämmer kvalitén vad som ska tas med och inte, det
förekommer att företag vill inkludera information som de inte har grund för.
Har informationen en undermåttlig kvalité måste den omarbetas eller tas bort.
För att kunna påverka vilken information som ska inkluderas eller inte måste
-
27
hållbarhetsredovisningen enligt R4 läsas utifrån en viss grad av förkunskaper
om företagets verksamhet. Som revisor bör det finnas en förståelse för vilka
utmaningar och möjligheter som finns för företaget och hur bolaget påverkar
och påverkas av sin omgivning. Det går dock inte bli lika insatt i alla aspekter,
det viktiga är att förstå vad som är relevant och veta vilka som är
intressenterna och vad dessa tycker är viktigt.
Revisorerna är överens om att företag i första hand vill lyfta fram sina positiva
sidor i hållbarhetsredovisningen. R6 anser att detta har en inverkan på
hållbarhetsredovisningens tillförlitlighet i de fall företaget försöker att
skönmåla sin verksamhet. R1 menar att i revisorernas granskningsarbete är
verifieringen och analyseringen av balansen mellan negativa och positiva
aspekter bland det viktigaste momentet. En helt felfri hållbarhetsredovisning
ger inget tillförlitligt intryck. R4 anser att som granskande revisor är det en
viktig del att ifrågasätta informationen som inkluderas för att säkerställa att
den är balanserad. R6 anser att de företag som arbetat länge med sitt
hållbarhetsarbete och är duktiga på det har en tendens att uppfylla kriteriet om
balans bättre. Dessa företag är medvetna om de negativa aspekterna och
kommunicerar istället ut hur de arbetar för att motverka dem. R3 anser att
klart uppsatta mål från företagets sida underlättar att upprätthålla balansen.
Om företaget har uppsatta mål som de inte lyckas nå upp till tvingas företagen
till att analysera informationen, varför målen inte blev uppfyllda och de
negativa aspekterna måste utvärderas. Även R5 är inne på samma spår och
menar att företag som har redovisat hållbarhet under ett visst antal år har svårt
att manipulera informationen. Om exempelvis utsläppen har ökat från
föregående år så kan inte företaget ignorera det negativa resultatet utan måste
kommentera vad som orsakade ökningen. R5 menar vidare att företag har
blivit mer medvetna om konsekvenserna med att utelämna negativa aspekter.
Samhällets reaktioner på utelämnad information har gjort att företag är mer
noggranna med att erkänna brister och istället förmedla vad de gör för att
förbättra dessa delar av verksamheten. R2 påpekar att revisorerna kan se
skillnad i balans mellan hållbarhetsredovisningar som inte är externt granskade.
De hållbarhetsredovisningar som inte är externt granskade har en begränsad
mängd av negativ information. För att kunna säkerställa balansen anser R1 att
det är viktigt att verkligen förstå företagets verksamhet och även komplettera
med exempelvis mediasökningar. R1 konstaterar även att de som revisorer inte
kan veta allt som försiggår i verksamheten. Det kan även uppstå problem hos
företagsledningen när det kommer till att säkerställa information, ett exempel
på denna svårighet är enligt R1:
-
28
Sitter du på koncernnivå så vet du inte allt vad som sker i bolaget,
alltså även i din specifika fråga vad den än må vara, om det är
kopplat till t.ex. diskriminering eller nåt sånt där om du är verksam i
27 länder. Alltså koll på ett diskrimineringsfall i ett säljbolag men 12
anställda där alltså jag menar det är inte alltid säkert.
R6 är inne på samma spår och menar att det inte är rimligt för företagen att till
100 % veta allt som sker i verksamheten om de är verksamma över hela
världen. Dock menar R6 att företagen kan välja att uttala sig på detta sätt: “Vi
kan inte garantera att vi inte har något barnarbete i vår leverantörskedja men
om vi har det kommer vi agera på detta sätt”.
4.3 Granskning av hållbarhetsredovisningar
När de kommer till revisorernas standarder och hjälpmedel för granskning av
hållbarhetsredovisningar använder samtliga revisorer RevR6 ”Oberoende
granskning av frivillig separat hållbarhetsredovisning”. R1 bekräftar: ”Vad ska
man säga.. Till 95-99% så använder vi RevR6 som vår utgångspunkt. De är de
granskningsriktlinjer vi använder”. R1 menar vidare att den enda gången det
kan bli fråga om att använda andra hjälpmedel är när det finns osäkerhet om
det är en hållbarhetsredovisning eller inte. RevR6 tillämpas endast på
hållbarhetsredovisningar och kan redovisningen inte bedömas vara en
hållbarhetsredovisning utan endast icke finansiell information kan ISAB 3000
användas som komplement eftersom det är en bredare granskningsstandard.
Samtliga revisorer lägger upp sin granskning på samma sätt som om de skulle
granska finansiell information. Processen består i stora drag av planeringsfas,
genomförandefas och rapporteringsfas. Det råder något delade meningar om
vilken fas som anses vara utmanande när det kommer till granskning av
hållbarhetsinformation. R1 och R3 hänvisar till att planeringsfasen är en
omfattande del och då främst riskanalysen. Att lära känna företaget och förstå
vart riskerna ligger samt vad som anses relevant är inte en direkt en svårighet
men det är tidskrävande. R1 anser att genomförandefasen blir bredare när det
kommer till granskning av hållbarhetsinformation. Hållbarhet innefattar
bredare frågeställningar än vad finansiell information gör. R3 anser att det är
omogenheten i rapporteringssystemen som skapar svårigheter i form av att
bedöma tillförlitligheten i underlagen. R4 anser att utmaningarna i processen
varierar mellan olika företag. Datagranskningen i genomförandefasen kan vara
svår om till exempel den data företaget har tagit fram visar sig vara felaktig och
det inte finns underlag att styrka informationen med. Generellt anser R4 att
det är svårt att granska och kontrollera de interna processerna. De som
-
29
granskande enhet skulle kunna lägga mer fokus på att granska de interna
processerna för att på så vis kunna lita på den data företagen inkluderar till en
högre grad. R4 anser att företag blir bättre och bättre på att kontrollera sina
interna processer. Dock är hållbarhetsområdet fortfarande relativt omoget och
att förbättra de interna processerna är svårt och tidskrävande för företagen. R6
hänvisar till rapporteringsfasen som det mest utmanande i
granskningsprocessen. Rapporteringsfasen är utmanande eftersom
informationen i många fall måste omarbetas i form av omformuleringar av
texter och eliminering av väsentliga fel innan revisorn kan skriva under.
För att revisorerna ska kunna kvalitetssäkra en hållbarhetsredovisning krävs
bevis på den information företagen lägger fram för granskning. Revisorerna är
enade om att bevisningen kan vara något mer utmanande i jämförelse med
finansiell information. R1 nämner att i finansiell information används ett och
samma mått (kr) för allting medans i hållbarhetsinformation är det en rad olika
mått som mäts, till exempel kilowatt eller co2 ekvivalenter. R4 anser att det
händer relativt ofta att företagen måste omformulera eller rent av att stryka
information på grund av att det inte går att backa upp informationen med
faktiska bevis och underlag. Detta är något som väldigt sällan händer i en
finansiell redovisning. R3 berättar vidare att i finansiell redovisning använder
företagen dubbel bokföring vilket fungerar som en andra kontroll. När det
kommer till hållbarhetsredovisningar måste revisorerna hitta något
motsvarande. Svårigheten kan i vissa fall bli att bestyrka och identifiera
fullständigheten i den data som redovisas. Även R4 kommer in på skillnader
mellan finansiell information och hållbarhetsinformation där R4 anser att
bedömningen av hållbarhetsinformationen blir mer subjektiv. R5 nämner att
det kan vara svårt att bedöma vad som är tillräckligt som bevismaterial. När
revisorerna granskar hållbarhetsredovisningar måste de vara lite mer flytande i
sin bedömning och göra avvägningar på det underlag som finns. R5 menar
vidare att i finansiell redovisning kan de utgå från specifika ”lägsta tal” när de
väljer vad som ska granskas vilket inte fungerar när det kommer till att granska
hållbarhetsinformation. Utmaningen ligger även i att företagen inte är vana att
bli granskade på denna typ av information vilket leder till en förvirring kring
vad som anses vara tillräckligt bevismaterial. R6 anser att företag oftast har
bevisning för den information de lägger fram för granskning. Utmaningen
ligger i att det till stor del handlar om kvalitativ information vilket leder till en
subjektiv bedömning. I dessa fall ligger utmaningen i att bedöma faktiska
sakpåståenden vilket inte förekommer vid en finansiell granskning.
-
30
Revisorerna är eniga angående vilken faktor som är viktigast för att
informationen i hållbarhetsredovisningar ska visa en tillförlitlig bild. En
externt oberoende granskning stärker tillförlitligheten i informationen. R1
säger:
Som revisor blir det lätt att sitta och säga att det är granskning som
är det enda alternativet men jag har svårt att se något annat, det
behöver ju på något sätt vara någon typ av oberoende
kvalitetssäkring. Annars är det är svårt när det inte verifieras på
något sätt.
R2 menar att vid en granskning av hållbarhetsredovisningar finns det krav på
kriterier som måste vara uppfyllda för att en granskning ska bli godkänd. Detta
gör att tillförlitligheten ökar i jämförelse med en hållbarhetsredovisning som
inte är granskad. R6 påpekar även att en större involvering av styrelse och
ledning påverkar hållbarhetsredovisningens tillförlitlighet positivt. Det viktiga
är att hållbarhetsstrategin genomsyrar hela företaget. I vissa fall har inte
företag någon ansvarig för hållbarhetsfrågor utan använder sig av konsulter, då
tappar hållbarhetsredovisningen sin tillförlitlighet. R5 menar att utvecklade
interna processer och kontroller i kombination med en extern granskning ökar
tillförlitligheten. Även R5 nämner vikten av att företagen har utvecklade
rapporteringssystem och interna processer.
Det råder delade meningar mellan revisorerna när det kommer till lagstiftning
av att upprätta hållbarhetsredovisningar. R5 ställer sig frågande till om
hållbarhetsredovisningen kommer att påverkas positivt av ett tvång. Genom
ett tvång finns det risk att företagen endast gör det för att de måste och
fokuset på förbättring kan försummas. R1 håller med och säger att det alltid är
bäst med frivillighet. R1 kommenterar vidare om att en lagstiftning skulle
gynna utvecklingen av hållbarhetsredovisningar men det skulle dock inte
förbättra företagens hållbarhetsarbete. R4:s kommentar på lagstiftning är att
det känns lite mer urvattnat är vad de hade hoppats på. R4 anser vidare att det
är positivt att få upp en enhetlig nivå inom hållbarhetsredovisningarna. Idag är
vissa företag långt fram i utvecklingen av sina hållbarhetsredovisningar medan
vissa inte ens har börjat redovisa sin hållbarhet. Om lagstiftningen kan få upp
någon typ av gemensam nivå anser R4 att det leder till något positivt. R6 anser
att just nu är en lagstiftning positiv eftersom utvecklingen kommer föras
framåt inom hållbarhetsområdet. Dock ställer sig R6 frågande till om hur en
lagstiftning skulle öka tillförlitligheten i hållbarhetsredovisningarna och anser:
-
31
Inte inledningsvis jag tror att vi får vänta tills dess att den första
media skandalen där företaget exponeras på ett negativt sätt i media
och journalisten undrar varför revisorn inte har slagit ner på detta i
sin granskning.
När det kommer till hållbarhetsredovisningens utveckling nämner samtliga
revisorer att fler och fler företag väljer att integrera hållbarhetsinformation i
den finansiella redovisningen. R5 nämner att integrerad rapportering har varit
på tapeten länge och fler och fler företag väljer att följa tre