Jrlrr tr;«-t~, _. 'Ii' ...-,.. '

GÖTEBORGSTRAKTENGEOLOGI,

LANDSKAPSFORMER och KULTUROMRÅDEN

jämte

EXKURSIONSROUTER

A.

JOHAN AL/N

'il'

VVETTERGREN & KERBERGOTEBORG

Norrländska

HembygdsbiblioteketHernosand

GÖTEBORGSTRAKTENGEOLOGI. LANDSKAPSFORMER OCH

KULTUROMRÅDEN JÄMTE

EXKURSIONSROUTER

AV

JOHAN ALINfoIhkollll.llre

'VET"l.'ERGREN & l-(ERBER - GÖTEBORG

GÖTEBORG '9''0

W"'.I). :tACHRlSSOSS aOKTR\'CKERI A..!l.

v

FöRORD.

Por undervisningen i geologi och geograF erbjuder Göte­

borgs oll/gipning ett rikt och mångsidigt åskådllingslII(llerial,

ett malerial, $011I också IIIcr och mer IIlnyUjas /lid IIII.<ler­

('isningen i "år siads skolor. Jag vill i della hänseende

endast erinra om de s. k. skolwlfldringorna eUer klassexkur­

sionerrw, ",iLka numera ingå SOIft ett ('ikligl led i geografi­

underrisningen härstädes.

Skola emellertid geografiska eller geologiska sko/exkursio­

ner gilJa någon (IC'Scviird behållning, så iiI' det noo(Jiindigl.,

att de ordnas eller en viss plan oclt /61' Q(Jrigl äro (JäZ j61'­

beredda. För den skull kräves det (/v exkursionsledaren en

ganska noggrann kännedom om trakten i grannskapet (/.V

den skola, i "ilken han ltnden'isar. J/ar man icke att till­

gå en orienterande beskrivning (wer området i fråga, så

kan det emellerlid bliva cif ganska tidsödande arbete aU

förskaffa sig den nödiga lokalkännedom.en. En dylik lokal­

/)r,skri(Jning Ö(JC/' Göteborgs omgi(J/dngar har, som bekant,

Ju:uills icke funnits. Det förefaller därför, som om före­

liggande exkursionshandledning skulle k.unna ha en upp­

gift aU fylla. Niirmast "änder den sig till lärare och lära­

rinnor rid Göteborgs skolor, men ä"en andra, som önska

delaljupplysningar rörande naturförhållandena i stadens

VI

omgil'njuga!", torde i det lilla arbetet kunna finita en och

(Innan sådan (IV inlressc.

Exkllrsionsområdena aro så r(l,ida, all de iclie endast

skulle vara (/(1 r,Järde ur geowgisk-getJgrajisk synpunkt ulan

Qcksil kunna erbjuda åskådningsmaterial for luw.er"isningell

i botanik (växtsamhällen) och i vissa fall även i :::.oologi.

För den, som niirmare {JiU sysselsälla sig me([ området

i fråga, har etl ut/örlig jorlecknillg Over liUeratuT och kar­

lor bifogats. Några melodiska anvisningar ha ej lämnats,

i stället hänvisas till "ärdejuUare melodisk litteratur.Till professor Otto .Vortlenskjold. som ()(jlvilligt genom­

gått manuskriptet till delta arbel.e samt fOr Qvrigt med stort

tillm6lesgående meddelat mig fJärde/ulla råd och upplys­

ningar, får jag härmed fram/ara mitt djupt kanda tack.

Giilc!JQrg i mars 1912.

JOHA!'· ALJN.

\'11

Innehållsförteckning.Sid.

Inledando övcrsikt

l. Ruv./fJnmdert ..

Gncis.Iltllldlinlgn('i~.

IlrocciH.Gn('i.~grRnit.

Diorit.Pcgmali~.

KvartS.Strykning och StupIling.

........................ 29

n. Beryarlemas UllOOMlliflY

JU. BergynmdenlJ yt/t>NMr

Det fOnls penepI.anc~.

Samband mcllall berggnllld och yl former.Spricb}'!5teIU och sPrickdalar.Glacisl skulptur.XIIIida villring;;före~oobor.

IV. Dc $tllkoorliira nivtiJårii1ulritlflUma

00 ~ngl8CiRlo. t\ivilfOriindringarnll.De postglaciala nivåfOrKndringanm.

V. Jordlagren .I. Morilnavlagringar och glaciofluvinla bildningarJIolorilntiicket.

MOriillvallar och terr88llbildningar.Glaciof!U\'iala bildningnr2. Dc marina lwlagringarnR

lO

... 21

2-1

2-1

33

VIII

~ld

. :Jr,

RAdafJjön.

l'11. SjwypuFlouualssjÖllr.

Den scnglacillJlIoPlatAsjöar.

1"/11. lk olika "",rUdencu tIaIwrbt.kafjmAel. adlillg oclt bd-yggtlH 39Skärgården.Kustområd<)t.I nlandstrukt<)rnn.

LiUl!l"(IfurjOrlecJ;ning

l X Exl.-ur.t;~mr6<fffl . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50A. .ÄnggAtd$omrAuet . . . . . 50B. Högsbo--Fröhmu"boTgllOmrAdct . . . :;2C. Snnna ooh KlipplIl\ . . . . . . • . 53D. T.ångcdrllg . . . . . . . . . . . . .. 54

E. Sugbergaknjen . . . . . . . . . . . 5~

10'. Kallebick---södra Lt\ng\"8urlet 55G. Kärmlund-De);,;jÖfln,lIo ...............•. 56H. Ramberget 5jJ. Lindholm<)n-Krokiing-Fiirjcn8s 59K. Orimbo-Bj\l~mtt<)n GOL. J( \'il>erg . . . . . . . . . . . . . . 60-'I. Cölalih's doJ. . . . . . . . . . 61X. :\fölndnl-Rådll-Dchljöarlll< (12

.l}elooi..J: TMtUaJlU . 03

Anmi1rkningllr till k"r!all Il

7'i1wnXågm e..xempei på de i Göwborgslrakwns

ringar vanligaste fOllllilen G5

•000.000.000.000.000.000.00O~ V V V V v ~ v v v v v v v. .. .. .. .. .... . .. .. .. .. -. .. .

Inledande översikt.

Den landskaps"yp, som mötel' os:; i Göteborgs omgiv­ning. är den för Bohuslän karaktäristiska: en kal Ul'bergs­platå (ett gammalt peneplanl ) 3'- sund. fjordar och djuptnedsklll'na dalar uppd(>lad i ÖlU', bergåsar och större sam­manhängande pialåområden.

Från \"äsLer till ö!\ter kan mall särskilja trenno land­skapsfO!'mer: skiirgården med de lägre områdena sänktaunder hay,,~ tan; kustQmråde1. en torrlagd skärgård. därden forna hassboLlnen nu bildnr bördiga Jerslättcl' inomde djupt nedskurna dalarna; inlandstraktel'lla öster omGölaä)vsdalen med deras större samm.:mhä.ngande. sjö­rika höjdområden, :rlom vilka el ... marina IcrO!'l1a sakna.soch i stället ersättas ay morän- och rullslensgru;;:.

L Berggrunden.

Götcbol·~l..nktcn l illhör i gcolog-i",kt hänseendE' detstol'a s-ydYiislsyenskll järngnE'isonu'adet, inom YilhL bl'rg­grunden l iII störl'C clcl('n upphygges 3Y ('Il i stol'L sett cn­formig gne:s. som dock i detalj företer talrika yarialio-

1 Pcneplnn (niuaan 8Iillt). inom den geogmiiskn littenHuren 00­nijrnning på et~ omrilde, inom vilket vittring och erosion utjämnat

alla mera markel'8de ni~'Askillnader, sS ,ut en niiswn jämn slätt upp­kommit.

2

ner. "ilka bli,-il bet.ccknade med det gemensamma nam~

net jämgneis. Rergarten i fråga innehåller nämligen ofta,jämte dc ,"antiga beståndsdelarna, små korn ay magnc·tit, glest. inströdda genom hela bergartsmassan.

Yad Göteborgs omgivning beträffar, utgöres bprggrun­den enligt det geologiska kartbladet öster och väster omstaden av grå fJrU'is, >:om offi>:luter ett större, lån&"8träcktparti a'- gneisgranit, vilket når sill stör;;la bredd (5-6 km.)närmast Gött>borg och tyck.. utkila, i nOTT str,lX ovanKnll!.fJh-. och i ~der '".lister om Kun,gsbacka. Inom gneis­granitområdet upptr'Jda nicr lagerrormiga partier il\" gneismed '"äxlande lllseende. Jämte rlc nämnda bergarternarÖl'ckomma SIH'idda partier av massformig dion! (Ich deSSskiffl'iga omvundlingsfortll dioritskiller sami smärl'E:! gån­gar av pegmatit och kvarts,

l fl'åga om de nämnda bergarternas natur anser mannumera, all ållhinslone en stor dpl av järngneio:omrädetsolika gneislypcr ursprungligen "aJ'iL eruptiva graniter,som genom om\'undlingsprocesser erhilllit siLl. Ilu\'ar::mdl'utsecnde. Mcd <III sannolikhet hal' v{il ilvcn df' diol'i­tisb boq;!UI'tCI'Il<.l ursprungligen utgjOl't \'u1kuni:-;ka gån!;'­ur, SOm nu i allmiinhet löpa parallellt med den omgi­"ande bergartens skiffrighet. På ett par ställen i angrän­sande trakter har man ävcn funnit \'crkliga gångar aydiorit, yilka överskära gneisskikten. Genom pressninghar den en gång massrol'loiga bergarten erhållit sin JlU

vanliga skiffrighetGneit. Gneisen hal' i moLsat.$ till graniten tydlig ptll'allellstruk-

lur. Denna består dels i skiflrigheten., uppkommen ge­nom en parallell anordning ay dc i bergarten ingåendemineralen, dels i en mer eller mindre regelbunden skikt­ning, som "isar sig dari, all bergartens bestandsdelar äro

3

lager\'is olika fördelade, så ull t. ex. mörka glimmerrikab,lOd växla med ljusare sådana, inom vilka. b-<lrts ellerfältspat äro även"ägande.

Medan röd gneis är förhärskanrle i östr'a delarna a'- delstora järngncisområdel. utgöres bel'ggl'llndC'1l ya"tcr'ut,i Gölcborgstr-aklen och Götaälvs omgi\"ningal', till (h-el'­

vägande del ~n- grå gneis. Studera yi denna bCl'gar-t utel naturen, finna vj, alt den axen inom ett jämförelsevishegl'änsat oml'<tde företer' la!J-ika \'3I'iationcl'. .\ågl'aexempel på. gnei~typcr frän Göteborg och de,:;", närmasteomgivningal' torde a:.kådliggöra delta rÖl'hallande.

På 5lYI'SÖ och orngi\'andc öar utgör'cs bCl'ggl'LJllden 3\'

en gro. gneis, som visa.' sig tydligt skiktad, i det <ltt ljusamltspa~rika band och linsformiga IHHtier Yiixla med mör'kaglimmer'l'ika skikt, Flerstädes \'isa sig skikten i smått"tarkt hop\"l:~ckade och skr~·nkladf'. Pa Saltholmen utan­för Langcdl'ag uppträdel' den gra gneisen där'CJllot utanskiktstl'll k tu r. _', "en ,'isa I" den sig gl'ö"l'e i gr'yct ii n =StYI'SÖ­gneisen:. Bergarten i fråga äl' typi:.k föl' kusltl·aktcrna.Ctmed stl'andbaltet, :.å iangt dgsY<lllet når', hur' den ge­nom \'ittl'ing crhilllit en rödaktig färgton Ilå ytan. På dennämnda lokalen upptl'äda ncrstiidcs gänga I' a" röd granitinuti den gra gneisen. ön::l'skäl'ande dennas strykning.Dylikn gånga!' "isa sig icke sällan rubbade och avbrutnagenom smärre fÖI'kastningar. Ett yackcl,t exrmpel härpåha vi strax västel' om Saltholmens hållplats på nor!'n sidan1W spåret, Tvenne parallelIn gr'anitgång31' ha häl' tl'ar­

fats a,' en förkastning, a,'brutits och I'ubbats, :.1\ att derasÖ\Te och nedre }lartiel' nu befinn" sig på omkring en me­ters avstånd från \·ul'andra. Förskjutningen inom bCI'g­grunden har skett i sned I'iktning mot borisontplanet.Utmed glidningsplanet "isar sig gneisen ha\·(t blivit Sön-

.j

dermolCIl och a.ter hopläkt till en grönaktig breccia a,·ett pm' cm. Ljocklck.

Som förut bli\"it nämnt, bildar gneisen lagerrormiga par­tier inom gneisgranilen. Sa uppbyggas de s. k. Godhems­bergen Q\" en mörk. grå gneis. som till utseendet påminnerganska mycket om bcrgal'lcn pa Saltholmen. Höjden

•••, •• • "'" " ~

• ~ •• "•

Bild l. Profil iron Karl JQh8n~ 1Org' till Landala h~re,cr.:oir.

(Dubbel ö\ocrhöjning).

II. )[arinlcro.

b. Gne;s.c. Diorit.d. Gne'sgranit.~. Bandad Gneis.i. .Hsl1E'flinlgneis.

mellan Linnegat.an och Ycgagatan utgöres a\" en gnei,.;­yorietet. inom Yilken glimmerfatliga band u\" huyudsak­ligen ."Öd fält;:;paL växla med glimmcrrika, mÖl'ka sådana.De olika lagren ha i allmänhet en mäktighet. ay flera dm.De Iju:3a skikten önlren:;stämma till utseende närmastmed den ivustel' angl'unsande gneisgraniten, j vilkenbcrgal'len ifl'åga även ö,·cl'gål', i dct. att dc mörka bandl'nåt. väster bli allt sällsyntare för att till sist. fullständigt.

,upphöra. l Ösler om Linnegalan uppträder etl lagerfor­migt parti ay en bergart, som blivit betecknad som häl­Icrtintgneis. Om denna emelJerlid mera längre fram.Dc branta hällarna utmed Besvärsgalan utgöras il" hol'll­blendeföl'andc grå gneis, som öster om Landala högrescl'·voir övergår i en rödaktig, bandad gneis med skikt avmöt'k hOl'nblendeskiffcJ' och med fältspaten ofta anhopadi ljusa band eller i strykningsriktningen utdragna linsfor­miga partier med granitisk struktur. De olika skikten\"is.'l. sig starkt "..-eekade och omböjda. Ett förhallande.som kan iakltagas så väl utmed Aschebergsgatan som ibergkullen mellan Engclbrcktsgatan och Högskolan.

En Yariclcl 3'" den grå gneisen, som man kanske lät­tast läggel' märke till, är den s. k. ögQllgmisen. Den ut­göres a\' en med den gl'll gneisen likartad grundma;;siL ivilken I'ulld"de ellel' linsfOl'migt uldr'llgna ögon av rödortoklas ligga inbäddade. De röda fiUtspalögonen fram­ll'äda i i)l'ott{'t, ratt, vackert mot dcn grå grundmassan,dc ,isa sig också bättrc än denna motstå "iUringen ochkomma (!ärföl' att uppskjuta som små knölar pa berg­hällarna, at vilka de förläna ett cgendomligt yartigt ut­seende (bild 2). Den grå ögongneisen bildar här ingastörl'C fält utan endast spridda lager inom den vanliga grågneisen. :""äl'lllast finna vi den i Lilla Hambergets3mt norr och söder om St, Delsjön, Pli. det förra ställetgJ'ijnsar den i västel' till gneisgranitcn i St. Ramberget.

En bergart, som i den geologiska kartbladsbcskriv- J1iillt/lill/.

ningen bli\'it betecknad som Iiiillejlintgneis, uppträdel' glItis.

i det höjdpal,ti, som stryker fram närmast öi>lel' om Särö-banans station, samt kommer ä\'en till synes utmed Lin­negatan, i den branta häIJen rakt öster om '"iktoriaskol-

• Xiimnda bergart. torde väl riktigast. kunna belecl..-nas som r6d gneig.

6

huset. Bel'garten yj,.,ar sig deh-j:; utbildad som en tätbälletJinta med skåligt och splitlrigt brott samt med enblekt röd färg. Pa ytan är dell starkt förklyftad ochsöndel'faller IHtt i sm" oregclbundt"t formade skal'pkan­liga st....cken.

Bild? ~ongnci.i. St. DeI"jÖn.J bak~nll1den ;;~n~ den F:nls~'all, 1101Il uppditmmer sjön mot IJOIT.

FOIo &,- iöri.

n,tcein. A\' särskilt inll'Csse är den krossningsstl'uktm' hällc-rtintgneisen företer i berg\"äggcn nedanför Allnedalsky,'­kan. Bergarten består här av små kantiga stycken. ::;am­manhålina av h-uI,ts, som fyller ut sprickor och hålig­heter. i\'lun finner ä\'cn hålrum, som blivit Iller ellermindre ofullständigt utryllda, och från \'ilkas \'äggar smälTe

bcrgkl'istaller vuxit ut.Gneisaranil. Vår urbcrgsgl'und har utan t,vin;:l redan under det ä.Id-

sta geologiska tidsskedet träffats a,- ,-äldsamma rubb­ningar. Här,-id ble\"o säkerligen ursprungligen rullt mass­rormiga graniter pressade och ut.,-alsade, så att. de nu

7

förete en skiffl'ig struktur. Emellertid rön::Caller del.som om bel'garten inom dc stö/'I'e Ul'graniLpartierna. bli*vit mindre starkt omvandlad och där ännu j någon månbc,·a.'at granilslruktUl'cn, om den än i regel visar en mc"ellel' mindre tydlig skifrrighet. Såsom en sådan mindrefullständigt om'-andlad granit fål' man väl betrakta delgwlogiska kal'tbladets gneisgranit, som bildar berggrun­den närmast. norr och söder om Göteborg, och som inomstaden Uppll'äcter i den bel'gås. på ,"ilken Utsiktstornetär beläget.

Ett. studium ay gneisgranilens förhållande till den häl'upptl'ädande diol'ilen är icke utan intresse, jrall man villbilda sig en röreställning om bergartens ursprungliganatu!'. I den nyss omnämnda höjdstr'äckningen, som i des. k. :\Iasthuggsbergcn fortsättCI' åt. nOrl' t.ill St.igbel'gs­kajen, stöta de bada bergarterna intill \-arandra. Söderom Fjällskolan t. cx. se vi dem bilda moL val'andJ'a skarpt.avgränsade områden. Ovan den nyanlagda Asgatanh'ärras emellertid gneisgranilcn i intimt samband meddioriten: än förekommer den som bankar, än bildaT' donlunna skikt oeh smäl're linser, som följa dioritens skirr·righet, än åtel' uppträder den som gångar, överskärandcden omgi,·ande hel'garlcns skikt. Berghällarna ovanföl'den nämnda gatan te sig som en mosaik rw ljusa och mörkabergarter. .h de nu nämnda förhållandena få,' man detintrycket, att den gl'anitiska bergarten hill' som on emp­tj\· massa Lriingt upp genom l'omno.. och spricko!' i dio­riten och prässat sig in mellan dennas skikt.1

Ett par detaljer rörande bergartens upptl'ädandc fÖl'önigt kunna kanskc ä,-cn vara a\- intresse. VanligtYis

l ,,\ven u;-;;:'oo S1igbergsktljen och '-ii.8ler om Djurg1\rd.ilkyTkogllrdl.'ll

kan mlln iakU"gll. hUrllflom gneisgrtlnilen illsilnd(!r utlOpsr(! i diO"ilen.

Diorit oclldiorilskiffu.

Pegm(ltit.

Kuarls.

8

är gneisgraniten tydligL skifrrig, och ej sällan närnHll'den sig till ut.seendet en röd gneis. I enstaka rall ,;sal'sig emellertid parallcllstrukturen tämligen syagt utveck­lad, så är t. ex. förhållandet i St. Ramberget, och berg­arten får då ett mera granitiskt utseende. UndCl'Stundomfinner man gneisgraniten utbildad med ett slags porfyr'­struktur, i det att fältspaten uppträder som 1-3 CIll.

stora, rundade eller kantiga ögon. En bergart 3'· dennatyp se yi i hällarna nedanför Utsiktstornet; utmed _\:,-­gatan förekommer den kanske än bättre utpräglad.

De mörka hOI'nblcndcförande dioritiska bergartcl'll3uppLräda yantigen som linser eller lageral'tade partier.allmännast inom den grå gneisen, mera Sällsynt inomgneisgraniten. Som eLt exempel på dessa bCI'gw'lcr kmlanföras det tämligen mäkLiga band av diot'iL, som '·ä,;t,~l'

om Ctsiklslornet och Fjällskolan sträckcr sig fl'ån SloU,,­skogcn i söder fram till SLigbcrgskajen, och som vid:lI'(>synes fOl'tsätta iiven nOl"r Olll äh'en -.,-id LindholnwlI,Bergarten al' inom partiet ift'ägo delvis uLbil(la.d som dio­I'itskiffer.

Pegmatit, en gro\-.kristallinisk blandning ay fältsl),ll.kvarts och glimmer, förekommer Ui.mJigcn aJlmänt, hil·daude smärl'e gångal' eller stockfOl'miga partier inom dcförut beskJi\"na bergarterna, Sådana gångar äro syn­liga strax nOl'r om högrescn'oiren i Landaiabergen, i ber­gen o\·an AnnedalskYl'kan, ,-id Bjurslätten, pa Köpstad:,öm, n. platser. På den smala landt.ungan, som norr ifl'tlllutskjuter i St. Delsjön, uppträder en pegmatitgång, sompå ytan ,·isar sig starkt vittrad.

Gångformiga bildningar ay harts äro ganska ,·anligainom traktens bergarter. Vackra exempel på dylikagångar ha Yi strax väster om Hjol'thagen i Slottsskog<>n

9

samt i den branta bCl'gkullcn, som höje)' sig söder omAnggårdens sjukhus. På den sistnämnda platsen linnel'man ofta rät.\.. vLlckert utbildade bel'gkJ'istaller.

BCI'garternas förut omnämda purullellstl'uktur, visar Strykfl;ngotll

inom den närmaste trakten en ,"iss regelbundenhet så silIpIling.

YiiI med hänsyn till stl'ykning som stupning. Stryknings-riktningen ii!' i 5101't sett nOI'dlig, Yäxlancle från NNO

,.Bild 3. SkiktlltruktUT i gneis, östlig stupning.

från trakten ÖSler om SI. I}(olsjön.Ddaljbild

Foto liv

,.förf.

och 1\0 inom skärgården till SSV och SY inom Göteborgoch näl'mast öster därom.

Se vi efter, hur det förhåller sig med stupningen, sofinna ,ii så väj ute på. öuma i skärgården som inom sta­den, atl gncisskikten stupa tämligen branL moL västel',understundom nästan lodl'uLt. Längl'c östel'ut blir emel­lertid stupningen mindl'c brant, och på andra sidan enlinje, som kan tänkas dragen i norr och söder över Ut by

10

och utmed St. Delsjöns östra strand, upptl'äder gneisenmed åt öster slupande skikt (bild 3). Inom övcrgångs­området finna vi flackt liggflndc skikt, som så små.ningomböja av åt ösler och "ästel' (bild 5). Vi ha här sålunda,....ad mall kallar en anliklin. Denna växling mellan yäst­lig och östlig slupning, som öslcl'ul återkommer gångerter annan, är ett ,iLLnesbörd om de veckningar, berg­grunden i \"å.l'a traktel' undergått.

n. Bergarternas användning.

De här vanligast rÖ"ckommandc bergarterna hava islor utsträckning kommit till användning vid utförandeav grundläggningsfll'belen och vid makadamisel'ing aYgalOI' och \"ägar. Den grå gneisen utmed kusten ::.ödel'om Långedl'ag har ,-isat sig ulgö.'a ett synnerligen gotlmaterial rör gatsten. En mängd smärre stcnbl'ott havaockså blivit öppnade lItmed den nämnda sträckan.

Pegmatitgångarna ha\·a på flera sttillen blivit be:ll'be·Lade för fältspatens skull; emellertid har delta mineralicke kunnat erhållas i så stor mängd eller så rent, attbrytningen lönat sig. Smärre kyartsstockar hava brutitsför Surte glasbruks räkning.

III. Berggrundens ytformer.

l en trakt som denna, där det nakna berget i så stOl'

utstl'äckning trädel' i dagen, är det just berggrundensyUm·mel', som äro de förhärskande, och som i alldelesöver\'ägande grad påtrycka landskapet sin prägel.

II

r inledningen berördes i korthet. landskapets karaktär Hd rorna

a\- wndel'skuren U1'ber'gsslätt. Om mall t. ex. fl'ån St. pCllcp/(md.

Utsikten i Slottsskogen blickar ut över' trakten, får manf"tt starkt intryck al' nämnda dragi landskapets topografi.Påfallande i.il' den likformighet beträffande höjdförhål-landc. som visar sig rådande så väl mellan de mera iso-lerade bergkullarna som mellan de vidsträcktare, platå-artade höjdområdena. l nga skarpt formade toppar höjasig över omgivningen. I nOrl' och öster' teckna sig höj-derna mot horisonten som en i vågplanet fortlöpandelinje, i vilken dalarna skära in som t,\'Ur'a hak. \'ore dal-sänkorna mellan de skilda höjdpartiema utfyllda, så hade\.j framför oss det fOl'na peneplanet (sid. 1), en svagt kupe-rad mot havct långsamt sluttandc sW.Lt. Att denna Ul'-bCI·gsslätt nu tel· sig så sönderskuren hCl'Or däl'pä, alt dentill pencJllan avjämnade landytan bli\·it utsatt för höj-ning. Jm' och backar ha däl'igenom erhållit starkal'Crall och ökad förmåga att skära sig ned" Resultatet a\"den förnyade erosion~n lHlI' under tidel'nas lopp bli\'iLden starkt kuperade urbergstel'riing, som är så karaktä-ristisk fÖl' Bohuslän och angränsande områden.1

Emellertid behövel' man ej l'esa långt frlln Göteborgföl' att komma till en tl'akL, där man finner peneplanetbc\"al'ad över ett tämligen vidsträckt område. J ag åsyf­tar Yästgötaslätten. Vm' och en, som åBergslagsbananfärdats mellan Göteborg och Tl'OlIhällan, hal' säkerligenlagt märke till den b"ära förändring i landskapets utse­ende, som inträder 1llrax norr om Yclanda stotiall" Me-

l Sannolikt har urbergcl ii,"(!". i denna t .....kt varit tiickl a," siluriskaadogringtlr. .De&<o havl!. emellerlid blivit fullständigt förstörda, ochdel för IlA lAng lid lillbRkR. atL ,"anendmgen sedan de$8 hunnitllkiirasig djupt ned i den underl~c berggrunden.

l'dan man söder om nämnda plats har rest fram genom elLlandskap med starkt sönderskuren terräng, ser man nuplötsligt framför sig en typisk slätt. (bild 4). Den geologiskakarLan upplyser oss om all bcrggl"Unden inom stölTe

delen ay slättlandet utgöres ;)Y gneis. All det en gånggenom vittring och el'osionl avjämnade urbergsområdet

.-

Bild. 4. L'tsikt frän Hunnoberg mot "ister. J förgrunden en dcl,,,·peneplWlplatån öster om CÖt8 äh" till vänSter ul\"C::o, längst i bak

~rllnden \'iinenl. l"oto 1..- furf.

här kunnat bibchalla sin karaktär 8\- slät.l, ::.tal' utan l\"i·vel i samband därmed, alt del till i geologiskt sett sen lid,kanske iinda fl'am till ist.iden, legal skyddat under etttäcke U\' kambrisk-siluriska bergarter.

Samb,mdd Den bcrggl'und, de ytskulplerandc kJ'artcrna hä.r hart.mtllan btrg. alt beal'beta, är a'· aUt rör likartad beskarrenhet för att.grund ()(;h . .yt(armu. kunna ge uppho,' hll mera rramtl'ädande landskaphga

motsatser. En faktor, som ö"al ett. j<'ke o'-ä~ntligt

• Väl också genom det. kambriska havet.tl abraderande verksamhet.

•

13

inrJytandc på \·il..lringcns och erosionens fÖl-lopp och d~r­

igenom iivcn på berggrundens relief, ii,' bergul'ternas pal'al-

"ImMai

,o,r I' ,i

Bild 5. Profil övcr hi.ijdoll1rådot Ö61. 01" .-\lmedA.1. (Fe'ndubbel öVl,lrhöjn.)

.... )larinlera.b. Gne"', $tn?Ckn;ll~n anginor gnejsens ungef. 6tupnit~.

c. )10$!!('.

1... llstruktUI'.lad. finna \"j

Inom oll1l'uden, där denna iii' mera utpräg­ofta tPI'rängen llppdelad i parallellt.. med var-

Bild 6. SI':"kniJl~1'I1 med 8jO; gneisen stUpIITO. Lång~·ftitnet.

ii.t öster.Foto eN fÖri.

Sprid-sys/cm

~h

spricJ.-df'll.r_

14

andra löpande bergrygga.l' och däldcl', vilka noga följagneisens strykning (sid_ 9)_

Skiff"ighetcns sl,upning åter hal' saH Sill pri.igcl på dej nordsydlig riktning fortlöpande dalgångarna>; och herg­åSW'nas tvörprorilcr. _.\1It ertel' shlpningens I'ikt.ning fäyi sålunda en mel' olle,'- mindre slllttanrlc bergsida, I'Qmföljer rörskirrringsplanet, och en brant cUcr i bland ö,-cr­hiingande. bildad fl'- skikthuHldena (bild 5 och 6).

De dalgångar, sore framgå. i östcr och västel' .och S11­lunda t'-äl't a,'skära gnf'isens iikirrr'ighct, förete dii.remoten helt annan t,-arprofil, i det att de, där icke ,;ttringoch cl'osion förstört den Ul,:>prungliga profilen, begricinsasa," lodl'ätt stupande bl'ante!' (bild 7).

Dc onlll bcskrinla tCI'I'ängformema äro emellertidmest typi>;kt utpräglade inom trakten nä,'ma4 ö:;ler omCöta äh- och.\lÖlndalsltll. Den "vagt skiffl'iga gneisenutmed kusten synes ha givlt uppho,' till en i smått meraoregelbunden lopografi. Inom gncisgranitomradet påHisingen visa höjdsträckningar och bel'gkullal' ofta plattanundade fOI'lller och erbjuda sålunda en ,;ss molsatstill de mera skarpt uHormade gncisryggarna, SOIll ärokaraktärislisku rör traktcrna östel' om äl\"Cn.

Traktens me,'a maJ'kerade dalgångar tOJ'de med all::annolikhet kunna betraktas som sprickdalar, d. Y. s.dalgångar, som följa spl'icklinjer i berggrunden. T'-ennemera framb'ädande spricksystem göra sig gällande inomBohuslän: ett med nordsydlig huyudriktning, parallelltmed kusten, ett annaL gående i 01\'0 eller ::'\0.

Göteborg äl' beläget inom ett oml'<ide, dur dalgångartillhörande de båda s»ricksystemen korsa varandra. Tilldet förstnämnda systemet hör Göta äh-s dal, som österom staden, övel' Almedal fortsätter söderut, vidarc K\"il-

lehäCksdalen, som äyen den synes äga en sydlig fOI't.säll­ni ng i den dalgång, som genom sladen, förhi Högsbo ochAskim kan följas ned mot Släp_ Till samma dalsyslemhöra oekså flera med kuslen pal'allellt forllöpande fjol'daroch h,)\"srännOI', såsom .\skimsrjol'den, rännan mellan

Bild i_ Bergbr'lllt vid norra sid..n l\v 8;i\-e,\ns dl\1.Foto .. ,- förf_

IIisingen och Bjöl'kön samt ::mndet mellan sislnämnda öoch Öckerö gruppen.

Dalgångar tillhörande det andl'a syslemet. äro l'\ordl"Ciih-s dal med i\h-efjorden, \-idul'C Säveådalcn, som förbiGöteborg genomflytes av Giila i.ih- och yäslerut fortsät­ter i Alvsborgsrjonlen" Frolunda-Fässbergsdalen ochden i dess östliga förlängning liggande Håda-·Landvelter-

"Siinkan. som ÖSI('l'llt forbiitte!' mot. Hindås, samt LPI'jC­ån,. dalg;ing.

Hisingen bcgl'änsas sålunda åt. alla sidor ay sprick<!;\·lal'. S::unmalunda är förhållandet med omrnclet söder'om äh'cn ned till Fl'ölunda~Fassbergsdalen.

Gloci,,/ Säkel'1igen iii' det i främsta rummet \ittringen och det5klllptllr. rinnande Yollllct. som utmodellerat. land!'kapets terräng­

fOl'lJlcl'. I berggl'undcns nutida ytgestaltning skönja \'j

emellertid också sparen ay rlen forna inlandsisens Yt­

skulpterande ,·crksamhet. Det i dessa II'akter mc;<liögonfallande yittnesbördet om denna verksamhet. ut­gör det bekanta förhållandet, att alla uppskjutande berg­hällar i regel äl'O a\'slipade och tillrundade på den sida.fl'ån vilken iscn t1..angde fr:tm, medan den motsatta sidan.~Iäsidan~. är skrodig och wnderklyrtad samt icke ~l­

lan rörctCI' b'ära branter.Blickflr man mot syd"äsf. ut över skärgardslahdskapl't,

\,i'3r det idel 3xl'undnde bergsidor, medan man åt detmotsatta hållet endast ser läsidornas skrodiga branteroch a"satscr, yilka hogat mcra skyddade föl' isens pa­"el'kan.

På rllndhällarIlas ~l.\·slipade sidor, :stöLsidorna;), äroglacialrcfflor gan",ka yanliga, Deras riktning synes häri trakten i allmänhet yara :.\O-SY eller o~O-YS\',

något växlande.Isen har gin-Lyis åstadkommit helt. olika resultat, ca

den ö,'ert.YäraL dalf"angar och bergåsar, än då den rört.sig fl'am p~lI'allellt med dalar och sankOI'. l det förra fal­let har den ,'cr'kat. mer'a utjämnande och förstörande 1)6de ursprungliga ytformerna, i det senare fallet hor dendäremot. yidgnl och fördjupat de preglaci..tla dalarnfl.lserosionen ':'Ylles f'fficllel'tid icke i någon stöl'I'e omfalt-

17

ning ha på\-cl'kat traktens lopogl'url. Alla mefa utpräg~

lade lerl'ängformel' "isa sig, som föl'ut framhallits, be·stämd.. 2\' bergbyggnnden, ay sllI"icksysLcmen och berg­arternas skiffrighet. BCl'gryggar och dä!d{'1' äro här iU'akten utdragna i norr oeh $Öder orh fr"fllnga salUJl(laoberoende ny Isens l'öl'('lseriktning.

Rild S. Rnndhäll81'-'>I'nrl><'t<ldc "'C hu\"sv'-'I1"l'll11, l

viiIlSler ~tmndkluppcr. Stji;n1\'ik.för~"'''lden till

Foto 'w ff'l'f.

Jämte den nämnd" un.lipningen ,n" hrrgMilIarna finnay j emellertid ocha ett unnal dl'a~ i d('t nlltida landska­pet, som atminstOIlC <ieh-j,. lOJ'dr kunna "ätta... i sambandmed isens erosion. nämligen rikedomen pa sjöar. :Ge·nom sin förmåga alt pla<:tiskt omforma "i!! efter siltunderlag.,," säger De Geerl . :har isen kunniil nedll'änga

l HE"Ikr. lill karib\. $.lrQll\Sl>\d med K~ler. ~. C. C. Ser..-\e, ,,;0 I.

,YII/il/u vill­

ri'lg~­

(öre/u/ser.

18

i förul'-<trandc håligheter 'och även ur slutna klipp backenbOI'lsopa genom sprickbildning och ,;llring förut upp­luckl";)de partier ;)v berggrunden. Den har därigenomförv;)ndlal dessa till öppna klipp bäcken, som nu upptagasay sjöal' - - -. ~

Blott i obetydlig grad ha ,"itlring och el'Osion mel'aallmänt förmått att påvel'ka berggrunden under dc år­tusenden, som fÖI'f1utit. sedan isen aysmälte från dessa1r;)klcr. Ett talande vittnesbörd_ om alt så är förhål­landet, utgöra de a,· isen lilUormade rundbällarna, :>omså allmänt finnas hm-arade, ej sällan med tydliga glacial­refflor_ T ;:;pridda fall spårar man emellel'lid hen meramärkbar;) yerkning-J.r ay den p05tglaciala ,-ittringcn_Sålunda visar gneisgl'aniten häl' i trakten näch-is en egen­domlig benagenhet aU fÖI',-iUt·a. Strax norr om lands­"ägen mellan Fiissbcl'g och \'. Fl'ölunda finnel' man bCI'g­grunden på ett betydligl Olllråde vitt!'ad lilJ eLt djup <"l'­Ile!'a meter_ er den vittrade massan, i vilken man ännutydligt köln U1,::,kilja bel'gartens struktur, uppskjuta ofLaoför,-ittl'ade I'('ster ay den motståndskraftigare berggl1l0­den (bild 9)_ De:>sa förklyflas efterhand i större ochmindl'e block, vilka. där det lösa materialet bortsköljts,"'-adigga. som smärre stenrÖ::iCI). Samma vittring5föl'e­teelse kan mall iakttaga närmare Göteborg, söder om denden lilla mossen i Xnggårdsbel'gen, ävensom på HisingenYid Grimbo. SisLnfimnda vitlringsområde ser man frånjäl'll\'ägen som en brungul fläck högst uppe p~ den bl"antabergsluttningen syd'-äst om Grimbo (Lillhagens station)_FOr önigt "isa sig bergkullal'na inom gneisgranitområdeti allmänhet mera gropiga och ,-ittrade än gneishällarna_

En annan '-iltringsform, som också är mera ägnad attdraga uppmärksamheten till sig, möter oss i frostspräng-

19

ningen. Kraftigast synes denna Y(~rka utmed branter,som överskära bergarternas skiffrighet. .\'edanför dy­lika br'antet' finnel' man niimIigen ganska ofta mcr ellcr

Bild 9. Djupvittring, ÅIll-'l::ån:l!'])("rgen.

Foto uv föri.

mindre mäktiga anhopningar aY "töt'r'c och mindr'eblock (bild 10), yjlkas samhörighet med berg\"äg­gen ovanför är tydlig. J Slottsskogen se yj exempel pådylika blockras strax norr om säldammell samt nedanförskidbanan.

Spricko!', övcrtvärande bergarternas skiffl'ighet, ärosynnerligen \"anliga, Där dylika sprickor' ligga nära var­andra, hal' frostsprängningen lätt att utföra sitt förstö­relsearbete. Partiet mellan sprickorna uppdelas efter

20

rÖI-skifh'in~planen i smän'C block, som så småningomallt. mer sönderklyftas. Efterhand bOl'tspolas rÖl'yiLt­ringsproduklerna ay I'cgnyallnel och en trång klyftauppslar, i \ilken man ofla finner större block h"al'lig­gande eller till och med hängande mellan de branta berg­

\"ij(!'garna.

Bild 10. f"l'06l,;priin{,"fli.llg utmed dnl$ida. Starkt

{,..-nnil. Xn~12;ardsbe~n.

iörk1~ftAd ~Ile~­

}'ot<'.> 0'- förf.

Diil' en bergsluttning följe.' gneisens ellel' gnei:-grani­len" fö,."kifrl'ingsplan, ::>f'f milll ofta. hUI' frosbprängningoch temperalUl',-äxlinl? i förening så atl säga skalat ;wskikt. efter skikt. Del rörkl:dlade materialet hopar sigdär sluttningen är mindre bl'allt, bildande smårl'c I'a~

bälten utmed h<l!'gsidorna. l"tmcd bcrg\'äggar, bild3de~l\' dc S. k. skikUul\'lId<'na, finner man ej sällan, aLL yiLL-

21

ringen förstört. de IJgJ'C skikten, så all, de öwl'liggandellU som ett slags tak skjuta ut öyel' ber·gbJ'unten.

l alJmiinheL synes det vura sprickbildningp.1l och berg­arterJlas ~kirrl'ighet, "om j f"ätni>la rummet påskyndaYillr-ingens rÖI'lopp. I denna J'iktning "erka,' också detrinlHllldc Yultnel, som bOI'tspolul' Yilll'ingsproduklcrnaoch där'igenom an~'o blottlägger berghällarna för vitt­ringens YCI'ksamh('L. Langsamt lllell tiiikel'L arbeta 5a­lunda ,"iLlJ'ingcn och del rinnande ,"ullnct irörening paall omskapa den nU\'UI'•.lI1d(' topogl'uficn. ett arbete, som.irall del oslö,·t fal' paga tillräckligt liingc, kommer altge till l"CslIltal ett landskap ax pcncplanens typ.

IV. De senkvartära nivåtorändringarna.

Innan vi övcrg.. till ~Ill "y",,;elsätla oss med traktenslö"a jordlagel', "ilja ,i emelh~I,tid dröja nagot Yid deninHörändringar, '0011I de,..",a tl'akter i senknll'tär tidundergatt, förändringar, ::,om ",pelaL en stor roll föl' delösa jordlagrens IItbl't'dning och beskarrenhet och dar·igenom ocksa utönit etL "äscntligt inrJyt;)nde på landska­pet:> Ilutida utseende, pa dess odlingsmöjlighetel' ochbebyggelse.

:'\är inlandsisen a"smälte fran "årt land. lag större JJesengladala

delen a" detsamma a,'sc"iirt lägre än nu. Allt eftersom nimi(6rrint/.

isen dl'og sig tillbaka, trängde havet erter och kom ef- rin9anl<l.

tel' hand att betäcka "idstl'äckta ollU'åden, ay vad somnu är land. Detta hav hal' mall kallat det senglacialaisllaIJel eller YQ/dia haIJel.

Den scnglaciala Sänkningen hm' cmellel'tid icke träf­fat vårt land likrol'migt utan "isar sig hay;) "'ariL Jl1Jll-

dre i kusltl'aklcl'na än i landeb inre delal' samt slörrej norr än i södel'. "ad yäslkusten beträffa!', så å" detsenglaciala hu'·clS fOl'na strand (högsla mm'ina gränsen)Yid KuII3bel'g belägen 51 m., sydost om Kungsbacka,Yid nOl'd... idan ay sjön Lygnern. 77 m., yid Göleborg,

Bild Il. Strandvall U1moo rulhstl't\$platån ovan8:> m, o, h.)

Knllebikk; (omkr.Foto ",. förf.

öster om .-\Imedal, 92 tn. och yid Uddc\'ul1a 141 tn. öHrha,-sytan (9),1

.:'\är iscn i dc:,.Sa trakter a,·smält Set myckct. att. isran­den stod "tl'ax öslel' om ~Iölndal, låg sålunda yid Gölaiih·s mynning den nUHu'andc stranden på 92 m, djup,

1 Sifiromn inom psl"llnleIJ hiin"j;;a till lilfl'nlwrförwekninsen,

23

Ramberget, som har en höjd <lY 87 m. ö. h., nådde då ickeöver havsytan. Uuder eU senare stadium. da isen dl'a­git sig än längre åt nordost, sköt haycl som on smal.slingrande fjord genom Delsjödalen in i Råda-Land­veller-sänkan, medan trakten norr om Sävean R..1.111­tidigt bildade en ,-id::.ll'äckL skärgard.

Allt eftersom isen drog sig tillbaka. ägde emellertiden relativt hastig landhöjning rUIll, vilken synes ha,-;),haft kUI'aktären aven vågfol'mig I'öl'cb;(' inom sänkning,.·områdets' perifel'iska dcl<lI' mot des~ cent.rum. Enligtprofessor G. Dc Geer skulle så J'edan i sC'nglacial tid enny sänkning försiggålt., v<)n-id h.wcL alel' trängde in

.. ö,'cr områden, som ,-id Cddevulla nu äro belägna 75 m.ö. h. Härpå följde då åter en landhöjning och det :;('n­glaciala ha'-ets slutliga tilJbakaskridande (10).

Då den senglaciala höjningen natt. ~itt. maximum.anses Skåne och Danmark ha,'8 legat i5. respekli,'e100 m., och GöteborgstraJiten omkring 25 m. högre ännu (9). Öresund och Bälterna exi~tcl'ade då icke, ochÖstersjön, som var a,-spärrad från fÖI'bindelscn medhavet. västerut, bildade en väldig sötvattenssjö, A lICljll/.s­sjölI.

Denna höjningspe"iod efterträddes ~I\' ännu en land- De l!oslglaci­

sänkning, den postglaciala. Östersjön kom nu åtel' i (lir. Ilivå(ör·

förbindelse med hin·et. och detta tl'ängdc ånyo in Ö\'CI' lindringarna.

väsll'a Sveriges kusllraktcr. "id Göteborg nådde delpostglaciala kapet in övcr områden, :,om nu äro belägna20 m. ö. h., och ,'id l.'"ddc'-al1a har man funnit. post-glaciala strandbildningar 30 rn. över mn'. baysytan,

Sedan den postglaciala Sänkningen nått sitt maxi-

l Skandinavien och flllgriinsande om.....den.

24

mum. började det sänkta onlJ'ådct att. åtel' höja sig.Denna höjning, deJl postglaciala, skulle, enligt '-,HI dL'arkeologiska undersökningarna gi\'u "id handen, här påvästkusten natl sin avslutning l'Cdan fÖI'e järnåldern.medan den ra Sq~tiges östku"t synes ha pagaU. framtill medeltiden::: början. l Den höjning, som dessa trak­ler föl' närvarande äro utsatta föl', och "ilken konsta­terats uppga till omkr. O.tji m. pa år'hundradet, JwnLydligt\'is icke ha pagåLl sa synnerligen lång tid, <läman finner' g1'3,-nr' och stensäLtningflt' från j;\I'Il~ldcl'll

nål'U den nU\'Ur'.lllde stranden.

V. Jordlagren.Dc lösa avlagl'ingar. som för dc~a tl'al.:tel' ",peia dCIl

viktigaste rollen äl'O: moral/avlagringar. :;om direkt. bil­dats genom landiS('ll" arbetc, g/lidollllvia/a bildningar(rullstcnsgrus), a,-Iagrade genom is<ll,-arnas ycrk:.amhel:marina avlagringar (sand- och Icru,'lagrillgar), aysatta iha,\"cl, dels under den senglacialu och dels undel' den po»l­glaciala landsänkningen.

A\- för tt'akten mCJ'U undeJ'ordnad bctydelse firo dc bio~

gcna bildningal'lH\ (ton' och gyttja) samt ay[agl'ingul',uppkomna genom cle nutida Y<lLtendr'ugens vcrksllmhet(sYämbildningar). Dessa bildningar komma i det följandeockså blott i fÖI'bigående att omnämnas.

I. Moriina111agringar och guciojluviala bildningar.

De genom isen direkt eller indil'ekt bildade jordarternahu häl' i trakten ,,-arken den mäktighet eller utbredning.atl de rörmå i någon a'-se'-ärd grad pavcl'ka landskapets

lOtto Frödin, En $\'en!lk kökkenmödding; YnM'r 190••.

,­-,ytrormer. I nom ngsa ollll'aden im'Cl'ka de dock i annathänseende bestämmande pOl t.I'aklens natul'!iga skap­1,\"Ime. Flcl'Städes övcl'Lyal'a mOl'än- och I'ullstensbild­nilJgar i berggrunden utbildade dalgångal' och ge därige­Ilom uppho\' till sjöar' och sllmpmat'kcl'.

.\edanfÖI' högsta marina gränsen (92 m. ö. h.) ll'äUM .llorun/äckel.

man häl' i trakten i allmänJlct icke nagot sammanhiin-gancle ffiOliinläcke. Fl'an bergplatäcl' och bergklIlIarha haysvägorna bOl't".:.polat den morän betäckning, sommöjligen funnits, och inom dalgangarna täckes mOI'i,ingru-seL ay yngl'C 3ylagl'ingaT (marina lel'or, svijm!CI'or o. s. v.).

Inom plataområdcnns siinkOl' och uleftcl' bcrg'-äggamui de stör!'e dalgangal'lHI (kal'lan II) fÖl'ckOJlHnCl' cLt mer('llcl' mindJ'e stenigL och mage!'t ylgrus, som ofta bliYiLi större eller mindre grad bearbetat och omlagl'at a\- havs­\-ägorna (2, _\.).

Ett pal' områden pa Hisingen bilda dock ett undantag•från nämnda röl'llallandcn. Inom Tu\-e socken samt \"(15-tCI' Olll ~h'cn mitt emot Sm·te uppträda rätt mäktigamOI'Hnavlngt"ingar', som bilda. smärre vägfol'miga. släLtCI'.Här vilar del, mera lösa ytgruseL på etL hårt packaL, icke~i.i1lan lerigt boucIIgrus, I·ikt på stenar och block a\- \-iix­Ituule stod('k (bild 12).

Först öste" om _\Iölnlycke börjal' lib-ä1 det mcm 5am­manhangande mOl'änläcket_ som där säLLer sin kara klä­,'i"tiska prägel pa landskapet (bild 23),

Stl'ax öster om Käl'l'alunds gard bild,lI' mOl'ängl"llset .\loruIllXll/flr

en I'ätt mäktig nlll, som höjcl' sig omkring '17 m. övc,' dell ocll IUf/SS_

lilla slätten, på yjlken gården iii' belägen, samt uppdäm- bUdning"r.

mer mossen och tjärnen sädel' om KåJlloq>. _\Iöjligenlm'de denna grus\-al! kunna hell'aklas som ett slags änd­mOränbildning.

26

Söder om Alclyckan utmed bergbranterna öster omälven förekomma på ett. par ställen smärre terasser upp­byggda av skiktat grus och sand med lall'ika större ochminclJ'c kantrundade block och slenar, ay vilka åtskil­liga förete tydliga glaciall'epor. En dylik terassbildningkan också iakttagas utmed bergåsen, som sträcker sig

Bild l~. Bo11enmoriln. Klirmlund. Foto fW förr.

mellan Hiil'landa och stambanan. :\Ieningarna synasvara delade angaende dessa lerassct'$ U1~prllog. J beskrh'·ningen till %Ka.rLbladet Göteborg~ (2..-\) föl'as de tillrllllslcl!lsbildnillgul'na. Axel Lindst,l'öm omnämner i be­skrivningen till :Kul-tbladel Uddc'-allu' flera liknandegrusanhopllingal' och anser dem ,-ara avsatta fl'amrör

,­-,inlandsisens i h.n-et utskjutande kant och saledes ettslags ändmoränel'.

Omöjligt är inte heller, aU de grusteras....~r. det här ärfrågan om. bildats sasom sidonwrän till CII i dalgångennedskjutande istunga.

Dc massor a,- grus och sand samt gl'Ö\Te I'ullstensma­terial, som isäh-arna uvlustade invid den fOI'na inlands­isens rand, ha i dessa trakter givit tll)pho'- till enstaka.rullstenskullal', stöl're sammanhängande \'ugformigu rllll­stensfälL (l'andplalåcl') ellel' vinke!J'iitL mol, isens rÖrel;;(.'­l'iktning fOI,t1öpande åsbildningul' (t\'äl'tlsal", J'andåsul').

Hullstensåsal' i vanlig mening, I'adialåsal'. sakna;; däl'·emot.. Sistnämnda rörhallande bel'ol' sannolikt. därpå,att. den brut.na terrängen hindrat isälntrna all kontinu·crligL aslasla gl'llsmatcI'ialcL allt eftersom iSl'andendrog sig tillbaka.l

Den mest bekanta rulbtensbildning i vara trakterär säkcdigen den s. k. Fjäras BI'äcka. ('n b-äras a'- bety­dande dimensioner, som Ö\'ertYål'ar dalgangen framförsjön Lygnel'n och uppdämmer denna "jö (8).

En .:lllnan sådan bildning ha vi på närmal'c håll, näm­ligen dcn l'ätt vidstr'äckta rullsLenspluLå, som börjal' syd­ost om Mölndal och Ö\-el't\'lirar dalgången framför SlCll­sjön samt fortsätter vidare norr ut bOI'1, till St. Delsjänoch höjderna o\-anfÖI' Kalle bäcks kiHlu. Östel' om Lag­klarebäck uppdämma gl'llsmassorna den lilla sjön S. Lang­vattnet.

Platåns krön når en höjd ay omkr. 92 m. Ö. h. DenJHlhöjdsifrra har ett. \;sst intrcsse. PI,orc~or De Geer ansernamligen, att åskrönet ungerär markerar högsla marinagränsen i dessa trakter (I).

l A.'Cel Lindström, be6kr. till kart!:>!' rdd.waIl8~ S. C. U. An, n:o 3.

G/ucio­Plluiu/u

bifdnin!lur.

28

Dessa platå- och åsbildnlllgal' ha tydligt\'is uppkom­mit., där isranden under en iängl'c eller kOl'tal'o tid ståttstilla, så att isiih'arna hunnit framforsla dc grusmassot',varav dc äl'Q uppbyggda. De bilda sålunda en viss mot­svarighet till ändmol'äncl'l1<l.

Bild 1::1. Rullst{)Jlsgrus; skiirning i >iWI; vid Stensjön, ::\lölnuQLFoto liV förf.

~Iölndalsplatåll, Fjärås bl'äcka m. fl. dylika bildningar'inom nordöstra Halland aoses hÖI'a till samma morän­linje, vilken kan följas genom östra Halland och vidBr'cövel' Småland till Östersjön (9).

Rullstensbildningar äro föl' ö\Tigt icke så sällsyntai trakten. Stora Delsjän uppdämmes delvis flY en miik­tig grusvall, som höjer sig 25 m. ö\"cr sjöns yta (bild 2).

29

\"idar'e ha vi Wngl'c nOI'I'uL grusbanken vid Lcrjeholm,Däseback<lplatån o. s. v. Närmare kusten fÖl'ckommaflerstädes grusteJ'usscr' och smane rullstensfält, såsom"id Hovås, Carnegicska bruket och nol'l' om älwn mellanSannegål'den och Kl'okäng.

Ett flnnaL vittnesbörd om de forna i"i;i!yul'na utgöra derunda ur~waJ'yningal' i berghällarna, som äro kända undernamne\.. jällegrylor. Ofta förekomma de på en ansen­lig höjd bYer hawt och i ett sådant läge, att dc omöjligtkunnat bildas uY fOl'sar och fall i ,-anliga vattendl'ag ..\lan antager därför, nU de bli\"it m'svaryade av de formlisähumu, antingen diir dessa nedstörtat från inlands­j:;ens kant ell eJ' genom spl"iekor och glacierbrunnar i. i~­

Läcket, eller dUr de bildat forsar' inunder' isen ..Jättegrytal' för'ekomma i Slotbskogen. strax norr om

Hjorthagen. norr om Yugen mellan Rösered och Stekenstegelbruk.- .\gne::.bel·g, (ett tjugotal ur:;yan-ningal', t\·ufullt utbildade jäUegl'ytor) samt pa f1el'(\ :-1.ndnt ställen

2. De mari,w avlagringarna.

r det 5englaciaia OiåYäl som i det postglaciala iJa\-etsYikar och sund tiicktes h:-1. \'shottnen under tiderna loppil.\' mer eller' mindl'e mäktiga lel'aylagl'ingar, som nu inomBohusläns talrika dalgångar bilda de kända bördiga ler­slätterna.

Till utseende och beskaffenhet äl'O lel'orna häl' på trak­ten ofta fullständigt lika, så att man ej på utseendet kana\'göra, huruvida en leravlagring al' att räkna som glacialeller postglacial. Den glaciala leran, som på östkustenär så lätt igenkännlig, emedan den där är varvig, saknarhiir i allmiinhet detLa kännemärke. Leran idalgångal'och sänkor til' yanligtvis blågrå till fär'gen, fet föl' känseln

'l"samt ganska ,-attenhallig.1 Cls<lll för luften, ,'isar densLol' benägenhet alt. spricka sönder (bild 14), vilket natur­ligtvis herO!' därpå, utL den gC:nom u\-dunstning mister endel av sitt vutten.

Tydligtsis ö\"cl'lagras den glaciala leran inom områden,

Hild 14. Clacifll lcro. J.C'rjcåns dnl. Foto liV förf.

som äl'O belägna under det postglaciala havets högstagl'äns (här 20 m. Ö. h.), av deo postglaciala, vilken inom

• Mm känt är, utgöra \-iistkustenB leror en ;;~'lUlerlig dålig bygg­nadiSgnmd. }-ramdrsgandet av Bohusball8U Over daJgAnganllUl ler·,1I..tter hAr ilcl'$tiWes \'srit förenat med betydande svårigheter ochkOllInader just. på gnmd av lerans ringa futhel. Ras hava ju 80m be­kant intriiifat I,;a.nska ofta. Inom Göteborg miste mall \'id uppf/).

mnde lno byggnader fOriltilrka grunden geUOlll dyrbara påiningsaroo..len. fOr så vitt. denna icke utgörell fl\' sjih'a berget.

31

dalgångarna och på slätterna bildar markens yta. Yii:,.­ter om älven synas de marina lerorna icke ga i dagenhögre upp än 15-18 m. Ö. h. l slutna Sänkor österut pa­träffar man dessa avlagringar på betydligt högre ni,-tt.t. ex. inom Hådasjöns dalgång 60 m. ö. h. Strax nOI'I'

om Mustads margarinfabrik vid :'\lölndal ÖYC]'I"gl'8S ]'uli-

Bild I':;. Ga.mmal ~trand,",.11. 60 m. Ö. !l., Högsoo.Foto Il\' föd.

stensgruset på 73 m. böjd ö. h. U,- en ljusgl'å sandig lera.som ohi'-elaktigt är a" marint U1'Spl'UlIg, då i densammapåträffats skal av JJIytilu8.

Utmed dalgångarnas sidor finner man ,-anJigt...-is demarina lerorna överlagrade a,· et.t föga mäktigt. sandLäcke.som deh-is ';ledsvämmats i senare tid men huyudsakligen

32

torde yara <lysatlha\'ets stränder.

Ett närliggande

i lP. _~..--.

,"id dN sf'nglaciala och postglaciala

onwadc ma tjäna som itskadnings-

l::Ia'-~~nd me ICardi.",.

IL('rn med

J .II!itilus

l~kiktlHI glllcin!j ~'lll{i

Bild 16. Htn'l5iern ön'rJat!l'1\nck- l!lacial l!8nd 0<'i1

lh"(>risgmd a'- ha\"'MIlnd. Sann~"nl"n. Hisingen_Foto m- förf.

material (kal'tan II). Ö:,tel' om Fröhmdaborg i en lrangklyfta 55 m. ö. h. förekommC't" en smal're SandllYlagl'ing.som innehaller skal <l" J/ylill/s. l'ellil/(/ ca!carea, Ba{iW1I8

33

porcatlts m. n. Nämnda klyfta begränsas i öster avenbrant bergvägg, utmed denna finner man på en mefaöppet liggande plats (60 m. ö. h.) en l'äll ansenlig yaUay renspolade större och mindre block (bild '15). Häl' hal'tydligen det senglaciala ha\'et en gång haft sin strand.I den trånga för bränningarna skyddade klyftan adag­l'ades då det nämnda skalgl'Usct, medan haysyågoma paden öppet liggande slI'anden blcvo i tillfälle att kraftigtheal'beta det mOI'ängt'lls, som då läckte bergsluttningen,så att till sist endas~ de större blocken låga kvar i strand­linjen. Allt det finare mat.eriellet spolades däremot uti dalsänkan och kom dä,'\'id alt övertäcka den unde]'andl'a djupförhållandcJl avlagrade leran. N"cdanröI' höw;tamarina gl'ansen äl'o blocb"allal' s~·tllledigen vanliga utmedvästsidan a\' höjdsluUningar. t. ex. öster om Askimsst.ation ned'anför landsdoigen. väster om Stora Delsjön,utmed rullstensplatan aYan Kallebäck (bild 11).

Somligstädes häl'leda sandfälten siLt 1I1'spmng frånl'ullstensbildningal' och glaciorJu\"iala sandadagringal', \-al'SmatC'rial havet \"id steandlinjens negaliya förskjutningble'" i tilHalle att. spola ut Ö\'er äldl'e bildningar'. Så äl'L ex. rÖl'hållandet vid Sannegål'den på Hisingen, vidSanna väster om sladen. vid Askim och P,I en del andl'Uplatsel' här i närheten.

VI. Erosion i de lösa avlagringarna, svämbildningar.

Dc åal' och backal', som fran höjdområdena söka signed mot havel, hava i allmänhet SkUl'it sig ned genomde mäktiga lel'adagl'ingarna i dalgångarna. och del'asbotten bildas Illl f1el'städes a\' I'cnsköljt rnorän- eller

34

rullstensgl'us. Under sin väg Ö\'CI' slätterna hava deantagit eU mer eller mindre slingrande lopp. Det vack­raste exemplet på ett dylikt serpentiniserande vattcn~

drag utgör Lerjcan (bild 17).

Bild 17. LerjeäIlS dal vid Ommilsc. Foto av förf.

Lerslätternas ådalar åt'Q tydligtvi>; av relativt ungtdatum, då de kunnat bildas, endast i den mån den fOI'oa

havsbottnen torrlades genom landets höjning.Inom åarnas fQl'oa och nutida ovcl'svämningsomr'ådcn

överlagras flerstädes de äldre lerOI'nu a\' s\"ämbildningar,huvudsakligen leror, S"ämleror.

Avsättnjng av svämbildningar, sand och leroI', pågå.,alltjämt i synnerhet i vikar och insjöbäcken, vilka häri­genom så småningom uppgrundas. j nom L:a Delsjönsbäcken förekommer sålunda ett Olllråde på åtskilliga

35

hcktHl'. helt och hlIIlet uppbyggt av sand och \"itlrings­grus, som bäckar och rännilar nedsvämmat från .hillg+liggande höjder. I sänkor och utmed höjdsluttningarpålrärrill" man orta sandiga, rostbruna lel'OI'. bildadea,- fran högre liggande omraden nedspolat malel'ial(bihl 2~).

VII. Sjötyper.

Gölehol'gstraktens tah'ika sjöar kunna röJ'as till herltlc

• hu\"udgruppmo: dc, som förekomma inom de större dal­

gångarna' och genomflytas 8\' mCI'U betydande nlttcn­drag, jloddalssjöar, och de, som uppLaga böjdplatåernasmanga sänkor och fördjupningar, plalåsjDor.

Till den förra gruppen höra traktens slörI'C och för sin Flo<ltlalujoor

naturskönhet. mera bekanta sjöar: :hpcn och Sä\"elangcnm. fl. inom Sävcåns dalgang samt Stcllsjön, HadasjÖnoch Gröcn i dalsiinkan mellan ;"IÖlndal och Land\'eller.De nämnda sjöarna ha sin längdutstl'äekning i NO-S\",salunda i nästan räL \-inkel moL kusten_ Här' möler0$5 samma föl'cteelsc, som man kan iakttaga flerstädesinom \-å.l'u skärgål'dsollll'åden, niimtigen att mot kus-ten nldialt utstrålande dalgångal' inom kustbiiltet givaupphov till fjordar och hu\'svikal' men inåt land uppta-gas il\" långsträckta sjöar, som så att Säga bilda fjordal'-nas fortsättning oyan ha\"et_~ Rådasjön företer Yissa •

, Dalgångan'M karaktar av sprick, och erQl'l.ionsdalar har iöru~ på,pt'klltt_ Möjligen ha förkllolllningar me<h-erkat. till de SI.(Inoe s&nkomss

uppkomst_: Per Stolpe, En lIyda~-ensk isrlLlldslinje och d_ ge<:>gra(iska be­

tydel..e_

oregelhundenhetcl' i fråga om sjalva formen. Dettasammanhängel' deh"is därmed, at.t dalgången mellanMölnlycke och i\lölnd<!1 lIven bcrgås uppdelas i t.venneparallclldalar, som ,·äster om Råda gård stå. i förbin­delse med varandl'a. Rädasjön är sålunda egentligenen dubbelsjö med ett nordligt och ett sydligt bäcken-o

Bild IS. Utsikt u'·cr R>idasjön fn\n KI,Ill>iick$IOrp.

FOTO a'· förf.

Det förra vidgar sig åt norr inåt Delsjödalen, som häl'stöter till den störl'e dalgången.

I fråga om dessa sjöars bildning al' det ot\'i\-elaktigt,att uppdämning genom glaciorIuviala avlagringar spe­lar en viss roll. Vid Aspcns nedra ända hal' dalgångcnen gång helt spärrats a'· en rätt ansenlig tväl'ås, somunder tidernas lopp i det närmaste bortel'odel'als, så att

37

hlot.t. rester finnas kvar utmed dalsidorna samt i självadalbottnen. Det är just det steniga bott.enlagret, soman icke förmalt. att. genomskära. och vilket. nu bildaren naturlig damm fram för sjön. Analogt är förhållan­det. med Gröens 3\'lopp vid 11ölnlycke. Som förut bli­vit. nämnt, avspärras Rada·Landvellcl'daien strax ovan

Bird Hl. M"lndaIWI\@ w'nomurot,t.sdnl \'id Sl('nsjön. Till höger ,\n,

till "iingla CUteoorgs-&riis jiln1\". Foto n\' förf.

Mölndal aven betydande rullst.ensbildning, genom vil­ken .\lölndalsan utgrävt en vacker gcnombrottsdal (bild19). ..\Il har dock icke natt. ned till den forna dalbot.t­nen. som ännu täckes av löst material a\' till synes åt­skilliga meters mäktighet, \-al'för mall även i fråga omStensjön och Rådasjön kan tala om uppdämning.

38

Sjöarnas djup (Aspen 28 m:, Gröen 21 m. och Båda~

sjön 20 m,l) tydcl' emellcl'tid på att inom den uppdämdadelen av dalgången för'cfinnas verkliga klippbä.cken el­101' urgröpningar, vars uppkomst med all sannolikhettorde kunna tillskr'iv<ls iserosionen.

Den: seRglad- Den fÖl'ut omnämnda rullstensadagl'ingen o\'anför Möln­alu".Rådasjön. dal höje]' sig, dill' den är lägsL, 23 m.2 ÖVCI' den nedanför'

liggande Stensjöns yta. Då Mölndalsån här bÖl'jadeskära sig ned, vilket sannolikt skedde i senglacial tid,måste vattnet i nämnda sjö och Hådasjön stått minst23 m. högl'c än nu. En senglacial sjö fI\' betydande djupsträckte sig då från 1\lölndal till HärTyda och stod genomett smalt sund i förbindelse med Delsjöarna. Passpunk­ten mellan nämda sjöar' och Hådasjön liggel' blot.L 16.5m.~ över denna sjös nuval'ande yla. At.t döma ay t.er­rängförhållandena, sådana som de nu äro, förefallcrdet. gan;;ka sannolikt., aLt den senglaciala Hådasjön un­del' ett tidigare skede hade sitt utlopp åt norr genomDelsjödalen.

Att genombrottsdalen vid :Mölndal kunnat uppstå,då sjön redan ägde avlopp på en flera meteI' lägre ni\·å.synes egendomligt. En ingående undcrsökning av ter­I'ängföfhållandena och de lösa avlagl'ingarna i Lraklentorde möjligen kunna lösa problemet.. EndasL som engissning må det antagandet. gälla, att vid \'årflödet. dal­gången vid St. Delsjöns norra ända uppdämts U\' ismas­sal' och Rådasjön däT'igenom tvungits att taga sitt utloppvid .\'lölndal, däl' vattnet hart lätt "att skäl'a sig ned iden av jämföl'elscvis löst material uppbyggda sandåsen.

I DjupsiffroTnIl enligt en uppsau;; i Göteuorgs Handels· och Sjö·fUl·tstidning av d:r Nils Odhner.

, De anförda höjdsiffr. en!. ''IV förf. uHörd avvägn. med lubinstr.

39

De flesta a,' höjdområdenas många sjöar iitO ganska PfalasjWr.

små. ,r tskilliga a\" dem. nämligen de, som förekommainom dalgångar utbildade i gnejsens slrykningsriktn.ing,ha en regelbunden. o,-al form och nord-sydlig längd-riktning. L ex. St. Delsjön, Östra Långvaltnet (bild 6)m. r1. L:a Delsjön åter utgör exempel på en sjö tillhö-rande del öst-västliga spricksystemets dalgångar. Sjö,wu\" denna typ ha ,"aniigen o,'egelbundna strandkonturCI'.vilket. sammanhilngfll' därmed, atl deras bäcken O\'CI'+lviil'as av sLl'ykningsdalarna.

Flol'a u,- dessa sjöar' upptaga \'cl'kliga klippbäcken.Så är förhåJlandet med L:a Delsjön och Ö. LångyaLLncl.Andra åter. såsom St. Delsjön och Södl'u Långvuttnethava uppkommit inom dalgängaJ', SOIU hli"iL uppdämdaay lösa jordlager.

S:a LangyatLneL, "ar", yta ligger OO,U m, ö, h.. bildarmed sitl o"anligL klara yatten en naturlig högl-eser,·oir.Det har ocksa nu'it fl'aga om atl leda dess yaLLen tillMölndals samhälle.

VIII. De olika områdenas naturbeskaltenhet, odlingoch bebyggelse.

Göteborgs skärgål'o kan karaktäriseras som ett landskap Skiirgårdtn,

a" klippor och ,·atten. l\Jipporna har isen gi"it dc be-kanta karaktäristiska formerna (bild 8), och ha\'et harsedan så att säga uUört finpoleringen. Talrika renspo-lade block\'allar "ittna om hur hays\'ågorna bearbetatmoränaYlagringarna, Endast i de djupare sänkornaläckes bel'ggrunden ay lösa jordlagcl', yanligt,;s besta-ende av finare eller gröne sand, som bildar en mager

jordmån för viixtligheten. :\ågot egentligt åkerbrukkan det knappast yara tal om. Skä"gårdsbefolkningenhämtar i stället sina sköJ'dal' ur hu\·ct.

Kus/området. Trakten mellan kusten i väster och Göta älv i österhar sitt säregna skaplynne. Inledningsvis betecknadesden som de djupt nedskurna dalarnas och havslerornasolllråde. Hit hÖJ'a Hisingen och socknarna närmastsödel' om Göteborg.

StÖJ're delen a\' områdets areal upptages <lY bergpJa­tåcl' och hCI'gshöjder, resterna av det forna peneplanet.Dessa höjdoJTIl'åden, som i närheten av kusten höja sig40-50 m. ö. h. och längl'e östel'ut 60-70 m" stupa bl'antncd mot daJslätterna, vilkas höjd öveJ' ha\'ct val'ieral'mellan 2-J 7 m, Denna J)rantkuperade tenängformspelar en stO]'. roll i fråga om dc lösa jOl'dUJ'ternas utbred­ning och beskaffenhet (sid. 29) och därmcd indirckt ävenför vegetation, odling och bebyggclse.

t:ppe pa höjdonwådena träder nakna bcrget i SLOI' ut·stJ'ackning i dagen, Här och dal' fÖl'ekomma fläcka]'med ett magel't och stenigt mOl·ängrus. Siinkol'llu ochfördjupningarna i bcrggl'unden upptagas u\" mossar ochkärr cllel' ax tu\"iga, porsbeytn:na sumpmarker. Ljungenbild;)!' dell förhärskande viixtfOl'mationen. I enstakafall brytes yiddCJ'nas enformighet a\" yngre barrs:kogs­planteringar.

Blott i myckeL ringa omfattning ha dessa oml'AdenbliviL föremål för odling. ELt fåtal tOI'pare och lägen­hctsinneha\"flre utgöra dc enda bcbyggal'na.

Helt andra betingelser för växtlighet och åkel'bmk er­bjllda dalgångarnas lerslättel'. De pJ'akLiskL taget sten­fl'ia havslcrorna utgöra en läLtodlad och synncrligen böl'­dig åkerjol'd, som utan tvivel kan räknas LiII Sveriges bästa.

41

l dalgångarna finner man också befolkningen hopad_Gårdar och byar ligga tätt utmed dalsidorna. I allmän­het undviker man att bygga på leran, som bildar en då­lig byggnadsgrund. I stället håller man sig så viLt möj­ligt till de mera höglänta och torra sluttningarna, därmarken utgöres av morängrus eller sand (bild 20). Härhar man också utsikt. att el,hålla gott dricksvatten. Vat-

Bild 20. t;U!ikt fr/llll "'iss~rg mOl '-jiJltra Fl"Ölunda. Dalslätt inomhavlllCI"()n111.5 område. Foto av förf.

Len från brunn3l', grävda i havsleran, har ofLa en mind­re behaglig bismak, bCI'ocnde däq)å att vattnet lösti let'an befintliga salter.

I allmänhet äro dalgångarnas lel'slätter fullständigtlagda uDder plogen, blott cn och aJlnan mellan bCl'gs­höjder inklämd \"rå har fåu behålla sin ursprungligaväxtlighet. Ett sådant :.naturligt: område rörekommer

42

söder om Änggål'dcns sjukhu;;. Här vaxel' hl andad löv­skog: ek, al. oxel, rönn och bok. BuskrJOl"an utgöresav hassel, vildapel, slån och hagtorn. ÖI'l- och orm·bunkswgetationcn är synnerligen rik.

11l1alldsfrak· ÖsLer om Gölai:ilvsdalen och (less sydliga fortsäLlningtUlla. ser landskapet nnnorlunda ut. Dc djupa. i nOl'!' och sö­

der strykande dalgångar'na med deras härdiga lerslultersaknas, och urbergsplatån bildlH" mellan de Wrul om­nämnda i ÖSl-,'äsLlig riktning gående ådalarn.l. stön'c sam·manhängande höjdollll'åden, som i den näl'lllastc traktennå en höjd av 90-120 m. Ö. h. De nämnda höjdsträck·ningarna Ö'"crlYäI'3S av talrika i gneisens strykning:;­riktning (här i norr och söder) fortlöpande smärre dalar,som innesluta småsjöar, mossar och sumpmarker (bild6), för Yilka ka.'lan anger en höjd a,- 70-tOO m. Ö. h.

De Yästliga particl'Ou av detta högland ligga i omedel­har närhet av högsta mal'ina gränscn och bilda så. atlsäga ett övergångsområde mellnn kusttrakterna i västeroch det skogklädda moränlandskapet österut, ett om­råde, som saknar haysavlagringar och nära nog ä\'enmoränbetäckning. Här uppe finner man också endastödemarker (bild 21). Skogsskö"ling och upprepadegånge.' inträrrad skogs- och ljungbrand ha också gjortsitt till att här skapa ödemarker. Så är trakten norrom L:a Delsjön numera en fullständig stenöken (bild21). Sedan elden gått fl'am Ö"cr de ljungbeväxta höj­dcnla och förstört växttäckct, hal' den tunna jOI'dbe·täckning, som funnits, blivit bortsköljd av regnet, ochdct sparsamma vittringsgrus, som efterhand bildas, gårsamma ,"äg. Det torde därför dröja länge, innan häråter blir skogsmark. . andra sidan visa de ,-aekra skogs­planteringarna vid St. Delsjön och utmed L:a Delsjöns

sydsida, vad som kan göras för alt. försköna h-aklen ochskapa värden i ödemarken (bild 22).

Ösler om en linje, dragen fl'an Pal'lille Ö\'CI' ~Iölnlyckc

och söder'uL, byler landskapet åt.et' karuktäl'. Tt'aktenligger i sin helhet OVl.\n rÖl' det senglaciala havets högstastrandlinje. _\IOI'änUicket blir mäktigal'c och fyllel' ut

Bild 21. A\' ljungbrand härjaI områtl<." norr om L:a Detsjön.Foto In' forf.

dalgangar och kl .... ftOl·: terrängen är inte mera sa bru­ten, och nakna berget tradel' mera sällan i dagen. Barl'­skogen har också funniL god växtmal'k. \-i iiro häl' innei det för s....dswnska höglandet så karakläl'istiska mo­rä nia nclskapet.

Belingebema rör jOl'dbl'uket häl' uppe på högplatå­erna äl'O föga gynnsamma. Särskilt är detta förhållan­det inom det på lösa avlagringar fattiga ij('ergållgsQm­rådet. Rullstensplatån o\-an :\Iölndal och Kallebäck

bildar ett small, oregelbundet kulturbälte med !lagraenstaka gardar och smärre lägenheter. På nera ställenhava utkanterna av de mera tillgängliga mossarna bli....itröremål fÖl' odling, vanligtvis dät' mosse och rullstens­elIet' moränadagl'ingar gränsa intill y'lI'andl'U. Föl' öv­rigt är odlingsbal' mat'k inom onH'ådet i rråga en sällsynt-

•

Blid :!:!. l-tsikl '\....r L:a JX.'*j';'n lUot ~~·dOi>t.

Foto e.v fort.

heL, och fÖI-:;t längre österut, diir berggrunden täckesav mOt'ängI'lIS, rinnet' man åtel' sammanhängande od­lingsområden, vilka dock i allmänhet äJ'O ganska småoch ligga rJächis spl'idda inom skogstrakterna (bild 23).Karaktäristiskt rör ett odlat mOI'änlandskap är förekom­;;len ay talrika stengärdesgardar och sten!'ÖSCn, som bära.

vittne om yilken möda det kostat att fÖI',"andla morän­marken till åker. Såsom åskådningsmaterial häl'\'idlagyiil jag rekommendel'a Hindås omgiyningal'.

Den egentliga kulturuygden näl'mast öster om Göte­bOI'g sammanfaller med de stOJ'a t'·ärdalal'na: L8I'jeånsoch Säycåns dalgångM samt Råda-Landyetlcrdalen.

Foto uv förf.

De tvenne förstnämnda dalarna upptagas nedan rör sjö­arna a,- bördiga lerslättm" ay samma urspr'ung och be­skaffenhet som dalsliitteJ'na närmare kusten. Omgi,"­ningarna kring Rådasjön och Gröen ha ett helt annatskaplynne. "\"atul'en hal' däl' starkt släkttycke medlandskapet yid Mjörn och SäYel,ingen. Höjdförhål1an-

46

dena äro också ungefär desamma: rör Sävelangen och.\tjärn respeklin 53 och 08 m. samt för Rådasjön ochGröen 50 och 54 m. ö. h. \"cdanför Härryda är emel­lertid Råda-Land,'ctlerdalen odlad och ganska lättbebyggd. Denna sträcka har också varit. betäckt. av detsenglaciaJa havet, som möjligen nått något QYi:tnom den

Bild 2~. Torp på h6gplatAn ll6der om Rådll8jlln; odlade sinkor medmoriingl'U!l och llllndiga. från högre liggande område nedspolade leror.

I bakgnUIden Bjömåsen, 396 fot ö. h.Foto av förf.

punkt., vilken I>å generalstabskartan betecknas medhöjdsiffran 307. Den geologiska karLan upplyser ossom att det huvudsakligen är sand och l'ullstensgrus,som inom denna del u'- dalen utgöra de törhäl'Skandejordarterna. Yid s)'dsidan U\' Rådasjön träder ä'-en

ha,"slel'an i dagen på enstaka ställen, såsom på Gunneboägor och vid i\'lölnlycke station.

Såsom kommunikationsledel' spela de tre dalgångarnaen betydelsefulJ 1'011. Lancls'"ägal' och järnvägar, somfl'ån Göteborg leda österut gå. fram i dem ulan alt be­hö'"a ö"el·tvara de talrika i nOI'r och söder strykandesmärre dalsänkol'lla"

Rådadalen erbjudel' dock i näd\elen u\" Götebol'g åt­skilliga s\'ål'ighetcl' i lrafikhänseende, Den trafikabladelen av dalen ligger '·id :\lölndal, omkring 50 m. överdalslätten omedelbart nedanför, dä.rtill a\"stänges dalenhä.. av branta bergåsal' och en mäktig rullstensvall. Föratl nå in i densamma hUI' landsvägen mellan Götcbol'goch BOI'ås att passera dc branta höjdCl'na öste.. om AI­medal och att överh'äl'a St. Dcisjöns båda &änkor. Pass­punkten o'·anfÖr KaJlebäck liggcl' mellan 90 och 100 Ill.

ö. h. Genom att begagna sig Il" ,\Iölndalsans förut om­nämnda genombmttsdal (sid. 37) hal' Götebol'g~Bol'ås

järll\-äg undgått de stöfI'e höjderna och inträder i da­len pa en ni,·å av omkJoing 50 Ol. Ö. h.

Inom dessa a" viktiga trafikleder genomdragna da­lai' finna vi också traktens större samhällen: "id :\Iöln­dalsans rall ~lölnlycke och :\Iölndal, och där Säveånstöltar uLför den natlldiga dammen "id fhpens väsLraä nde, J ollsercd.

Litteratur och kartor.

1. Waltel' WI'åk. Ett hll\'lIddrag i det syds\'enskalandskallCl:'; utseendc. 5\'enska Turistföreningensårsskrift, '1911.

2. Geologiska. kartblad.A. Kal'tbladet Götebol'g. S. G. tJo Sel'. t\('. 1':0 4.

(2: - kr.)B. ~ Borås. 5. G. C. 5el'. .-\b, .'\:0 7.

(L 50 h.)C. ~ 1\.1Iogsbacka. S. G. L". 5f'1'. .\h,

.'\:0 10. (1: 50 kr.)D. Särö S. G. l". Ser. Ab. :'\:09. (1: 50 kr.)E. G. De Geer. Quaternal'y maps of Southern Swc­

den, 4 blad. 5. G. C. Sel'. Bo.. :'\;08. r8: - kr.)3. Praktisk geologisk undel'sökning inom norra delen

a\' Alvsborg.'i län och DrJlsland mcd berg och jord­ul'tsk(ll'la. S. G. U. Sel". e, )\':0 72. (4: - kr.)

4. Praktisk geologisk undel'3ökning inom Hallands länmed geologisk jordul'tskal'la. S. G. U. Sel'. e,1\,0 131. (4, - h.)

5. Ekonomisk kal'ta ÖYeI' Ale härad med beskri\·ning.Stockholm, 1903. (O: 75 kr.)

6. G. De Geer. Om rullstensåsarnas bildnmgssätt.S. G. U. Ser. C. ~:o 173. (O: 25 kr.)

7. G. De Geer. Dals' Ed. Some stationary icebordersof tbe last glaciatillIl. Slockhohn. Geol. För.Förh., Bd. 31, 1909.

49

8. H. Nelson. Om I'unddeltan och l'andåSQI' i mellet'staoch södra Sverige. S. G. U. Ser. C, :"\:0220 (=Ars­bok 3).

9. H. :'Iluntl1e. Studies in the Late-Quaternary his­tory of 'sauthcl'n Sweden. Stockholm, Ceol. Föl'.Förh., Bd. 32, 1910.

10. G. De Geer. Quatcrnary Sea-botwms in WesternSwedco. Stockholm. Geol. För. Förh., Bd. 32, 1910.

11. Pel' Stolpe. En sydsvensk israndsiinje och dess geo­grafiska betydelse. Göteborg 1911, Kungl. \"etensk.och \"itteI'iL-Samh. handlingar. (1: 50 kr.)

12. Otto i\'ordenskjöld. Några drag ur Trollflättansoch Göta älvs utvecklingshistoria. Stockholm,:'\orsledt och Söner 191'1.

13. Sten De Geer. Map of Landforms in the SU/'­

roundings of the gl'cat Swedish lakes. S. G. U.Ser. Ba, :\:0 7. (2: - kr.)

14. Höjdkarla över S\"Crige. (pris pr blad 1: 50 kr.)15. Generalstabens karta: bladet Göteborg~KuJlgsbacka.

(1, - h.)16. A. E. Törnebohm. Geologisk översiktskarta över

S'-eriges bel-ggt'und med rörklaring. S. G. U. Ser.Ba, :'\:06. (3: - kr.)

S. G. U. ,.. Sverig(!;l Geologi.ska Undersökning.

•

Havs/eror.

Gntisgmllil.

Iliilttflin'­gntis.

.Uorlingrus.

Exkursionsområden.

Sloltsskogen utgör ju ett lätt tillgängligt och i flera av­seenden synnerligen intressant exkursionsområde. Dc..snatur och seyärdbeter tOlxIe emellertid vara allmänt kända,'-arför jag anser det obehöyligt att göra densamma tillröremål rör Jlärmare beskrivning. l stället övergäJ· jagtill att lämna några upplysningar om åtskiJliga and mnärliggande områden, som torde erbjuda lämpligt åskåd­ningsmaterial föl' såYäl undervisningen l naturkunnigh('tsom geografi.

A. Anggårdsområdet.

:Mcllan Slottsskogen och St.. .Ä.nggårdcll utbreder sigen liten slätt bildad av havs/eror. Lerorna kunna studera$.i diken och bäckskäl'ningul'. Den nämnda slätten begrän­sas i öster och söder a\" en bergsplatå (en rest a," den fon)apeneplanen), som av smälTe, i bergartens (gncisgl'anil)stl'ykningsriktning löpande dalar uppdelas i flera partl,l­Iclla bergsryggar, som söder om Änggården nå en höjd ayomkring 90 m. ö. h.

Vägen till området leder förbi Särö-banans stationut till St. Anggården. I bergbranten mitt rör stationenhar man tillfälle att stifta bekantskap med den som hälle~

jlin/gnejs betecknade bergarten. (Obs. breccia bildningen!)Från St. Änggården fortsätter Yägen söderut mot La

Anggården. Till höger har man lerslätLen och till Yiinstcren brant sluttning, där marken dchis utgöl'e" av morän­grus.

51

Innan man nått fram till L:a Änggål'{lcn, vikcr nH!1l ,I\'

åt vänstcr och följer en gångstig, som går fram i en tl'ång,a" b,'anLa 1>CI'g'"äggar .begränsad klyrta, vilken gCllom­r1ytcs a,' en bäck. Här inne växa åtskilliga [1\' vara '-an­liga lö,'träd, bland andra boken.

"Ctmcd dalsidol'lla är bCl'ggr'unden (gnci::;gl'anit) starktröJ'klyftad, och YäJdiga block ha a\" fr'ostcn sprängts lossoch ligga hopade nedanför brantcrna (bild 10).

Genom aU forL'>ätta gangstigen ul)pat, kommcI' mallfram till en liten mosse (1)1, Här finner' man de inomtraktens fÖI'sumpningi:iorTIråde yanliga vtixtCl'llU, av yiIkajag endast nämner gullliicj,'rol;, vaUellkliiver, fätort, Droseraoch fKJY8,

Stra..x o\'an mossen leder g n&"Stigen förbi en grustäkt(2), uppkommen på det Sättet, alt man gl'äYl sig in isjälva bcrggl'undcn, som häl' är' "iltrad till över en metCl'sdjup (bild 9).

On1J'ådet här uppe har för önigt karaktären ax ljunghed.Sänkan :Söder om Angg rdens sjukhus (3) hal' förut

blivit omnämnd sid. 42). Till \·ad dål' bliYit sagt. "iII jagendast göra ett kortare tillägg.

Alldeles inpa yal'andl'a har lilan hal' henne olika '·äxl~

omradl'n; flere i sänkan ha\"slerOl'nas rika \·äxtlighet ochpa höjderna o\'anrör morängl'uscts mera torftiga flOl'a,dä!' ljungen bild<:u' den förhäl'skande "äxtfor'lluJlionen.

Den lilla skogsdungen hysel' en rik fågeh·;:ll'id. På\. ren kan mall här både fa höra och se göken. Ifall Illanönskar studera myrOl'llas Ii,', har man uppe pa höjds-hllt­ningarna tillfälle all få se en oJ'dcntlig myrslack.

Hur man kommet' till området.. ifl'aga, framgål' ay kaltan.

1 Siffrorna hiill'·i.a& till l<llrlan J.

Bol;,

I'/"O$/sl'ru,'g­ning.

.I1osse.

Djufwiflrillg.

l,jull!lhed.

Tuå "Iil;avegetations­områdell.

Gnei$ ochpegmatit,

.2

Öster oo~ sjukhuset, ut.med gångstigen, som lede" t.illTolltorp och Fässberg, finns ett. mindre stenbl'Ot.t., därsten tagits för sjukhusets räkning (punkt. 4, på kartan).Den här anstående bergarten utgöres av grå gneis, somgenomsättes a" smärre pegmalitgångar. Gneisskiktenvisa sig just vid själva observationsstället något omböjda.Strykningen ö"ergår nämligen där f"ån nord"ästlig tillnordlig.

B. Hogsbo-Frölundaborgsområdel (Kartan II).

Kartan omfattar östra häHten av dalgången mellanFröiundaborg och Uögsbo jämte en mindre sidodal samtangränsande höjder (se kartan I punkt 5). :\"alurförhål­landena inom omådet ifråga äro typiska för Bohuslänskusttrakter: kala, på lösa jordlager praktisk tagel blottadebergplatåer av 70-80 m. höjd över havet stupa brantned mot en lågt liggande, ända intill bergbranterna odladdalslätt.

Angående berggrunden inom oml'ådet nöjer jag migmed att. hanvisa till kartan. De lösa jordarterna finna.vi fördelade i zoner. :\'ärmast bergbranterna går mora/l­gruset i dagen inom ett smalt. bälte, där nedanför vid­tager et.t område med sand, och längst ned i dalen, nedom20 m. kurvan, går leran i dagc.n (sid. 33). Undersöka y j

förhållandena närmare utmed den lilla bäcken, som av­vattnar sidodalen, så finna vi, att leran ä\'en förekommerunder sandtäCket, som tilltager i mäktighet, ju högre uppman kommer.

Giyet"is förekomma ule i naturen inga skarpa gränsermellan de olika jordarterna. Gränserna på kart.an angiyaendast ungefär, var sanden tunnar av uppåt mot mOI'än­gruset. och nedåt mot leran.

Av särskilt intresse är den skalgrus-anhopning, här Eli swg/acial

förekommer på 55 m. höjd ö. h., ävensom den på något s/randlinje.

högre nivå belägna blockvallen (sid. 33).Av intresse är också den lilla grottan, som bli\'it mar-

kerad på kartan. Den har uppkommit därigenom, att Grotlbildniny.

frostvittringen följt bergartens skiktning inål.. och sprängt,loss flak efter flak 3Y berget, yarigenom bergbrantenunderminerats.

Det vatten, som rinner utför bergshöjderna, uppsamlasav morängruset invid branterna och går på ett par ställen Kullor.

i dagen såsom källor (se kartan).

C. Sanna och Klippan.

Slätten norr om Sanna begravningsplats är bildad avhalls[eror. Utmed höjdsluttningal'na överlagras leran av Havskror.

sand (sid. 33). I grustaget invid spårvägen (6) kan maniakttaga jordarternas inbördes förhållande. Leran är Ska/förande

därstädes rik på skal av havsmusslor. lera.

Omedelbart väster om Carnegicska bruket förekommerutmed södra älvstranden tvenne vackert utbildade rull- Rullstws·

stensterassel'. Från den ön-e av dessa har man utsikt leraSKr.

över älvmynningen samt äldre och yngre rörsvarsanord-OIngar.

Där bel'ggl'Unden inom grustagen biiviI.. bloLtad, har RundhUllar

man tilHälle att se vackert rundslipade klippor med is- och utpor.

refflor, t. ex. nedanför nattmana-bostället.Den lilla bäcken, som slingl'ar sig fram över Kungsladu- Bäd:ela/ med

gårds marker utgör ett yaekel't exempel på ett serpen- serpenUll'

tiniserande vattendrag, en slättlandsrlod i miniatyr. bilelningar.

Genom att följa bäcken upprör höjdområdet söder ombegravningsplatsen kommer man li1l vattendelaren mellan Valtelldelare.

Askimsfjorden och Göta älv (7).

"I/(lVSSltml. Här uppe finner man pa 60 m. höjd Ö. h. skaHörande

sand.

Slw/ba"J;,

RlIndhiillar.

Diorit.

D. Låflgedrag.

Tack vare spar\-ägsslYI'Clsens yillighet att ställa vagoartill I'csunde skolklassers förfogande. har det bli,il möjligtatt även utsträcka de :'o. k. skokandl'ingarna sa långtsom till Langcdl'ug.

Alt kustbiiltct och stranden skola erbjuda åtskilligtåskådningsmaterial. iiI' gi\·cl. SkaH man komma åt attse något ny havets \'åxl\'ädd och djuJ'li\', bÖl' mUll helstbegiva sig ut på Saltholmen. Den ay Langedl'agsbolagetmellan nämnda holme och ett utanför liggande skär upp­förda lUUI'en utgör en synnel'iigcn god obsel'\+utionsplats.Det vore därför önskvärt. alt bolaget ville gi,-a skolklassåtföljd av 1[1I'3I'C eller lärarinna fritt tillträde till platseni fråga,

Södcl' om ~Sommarhcmmct;)kan man ocksa komma uttill själva stranden. Pa de sanka stl'andängarna växerstrandkilen (lIster lrip6lium), Bland andra i ögonen ral­lande \'äxtCI', som häl' fÖJ'ekomma, må än'n ni.irnnaskärr­törel (1::uphorbia palustri.~) och Angetica.

Omhing en kilorneteJ' södcr' om ;)SomnHH'hemmet;) finnsen rätt, ansenlig skalbank, sannolikt den stöl'Sla skalan­hopning häl' i trakten (8).

Av isen rundslipade bel'ghälJar äro här vallligarc än istadens omedelbara omgi\·ning. )Iolsatsen mcllan stöt­och läsida är synnerligen tydlig.

E. Sligbergskajen.

Sprängningarna för Stigbergskajen ha åstadkommiten lätt tillgänglig profil genom det lilla dioritmassivet, här

gar fr3m (sid S). Den mörka dioriten genomdrages pårJera ställen <w granit· och b·artsgångar. Flera av dessagangar "isa sig ha blivit avbrutna och rubbade genomsmälTe förkastningar.

Dioriten omsluter ett några tiotal m. brett lagel' a'·gneisgranit. som blivit blottat mitt för Gamla val'vebpark. I lagrets mitt är bergarten utbildad som en gl'O'·­kornig granit. men mot dess sidor ,·isar den sig tydligtskirtrig. (Om förhållandet mellan gneisgl'anit och dioritse sid. 7).

F. Kallebäck-Södra Långpallnel.

Hit ut färdas man med Spal',"agn till Getebergsangoch därifran landsvägen förbi Almedal. CngeHil' l km.sydost om Almedal gal' vägen över en mindre rullstens­terras och stiger därefter' tämligen brant uppföJ' höjdel'naväster om St. Delsjön. Södel' om vägen, just i sjtilnlbackslutLningen, liggel' den mycket omtalade Kallebäckskälla. Källan erhaller sitt \"allen från de o\"an[öl' densam­ma belägna mäktiga avlagringarna a," rullst.ensgrus ochglacial sand.

På San\ln8 sida om vägen som källan men någ.'8 m. högreupp finner man en slätt (9), bildad av sand, som sannolikt3,"lagraLs i det senglaciala ha,·et, då delta nådde hit upp.Den lilla slätten begr'Jnsas i '"ästel' av den förut omnämndamIlstensplatan (sid. 27), ,'ars krön ligger 92 ffi. ö. h. Härskulle enligt professor De Geel' det senglaeiala h,wetshögsta strandlinje ,"ara belägen. Ctmed den branta slutt­ning, platån bildar åt väster, Ilugl'a m. nedanför sjäh-aplatåktönet sträcker sig en ,'all av renspolade block,punkt 10 a kal'tan l (bild 11). Sannolikt ha "i här en gam­mal slrandndl.

GIl~isgralli/..

III/Ils/ms

platå.

Jrijgsta

marilla

!Jriinsen.

lJachlXllor. l den stora sandtäkten ovanför källan har man en pro-fil genom sandavlagringarna. Här finnes det på sommarengott om backsvalor, som ha sina bon i sandvallarna.

:\'01'1' om lands\-ägen mitt emot den nämnda sandslättenForngrov. ligger den s. k. kolera-kyrkogården, och bakom denna

finns en rorngrav (11).Vägen till sjön Södra Lång\-atlnct kan tagas antingen

genom dalen o\-anföl' källan eller också högl'c upp överrullste nsplatån.

G. KärralulId-Delsjöarna.

Från Hedbergslid följer man vägen ut fÖI'bi det nyan­lagda villasamhället till Kärralunds gård. Vid yillasam­hället passeras en mindre, skogbevuxen höjdsträckning,där marken utgöl'es av stenigt morängrus. Sänkan öslerdärom upptages av havsleror.

Jlor<ill!JrlI.. l den omedelbart öster om gården belägna morän val-len finns en större grustäkt (12), Ya!'eSt man har tillfälleatt se, hur bottenmoränen sel' ut (bild 12).

S~'alf6rallde :\'edl'e delen av grusvallen täckes av lel'[I, i vilken manlera. finner skal 3\- .Mya trl/nco/a, Soxicava m. rJ.

Genom att följa den m81'kväg, som f/'ån Kän'alundsgård ledel' söderut, komme!' man fram till vattenfiltrernavid St. Delsjön. Till vänster om vägen, ungefär mitt förL:a Torp, finnCl' man vid en liten bäck, som kommer frånDcisjön, ruinerna av cn gammal k"arn, som fordom el'­höll sin drivkraft från den nämnda sjön, innan dess vattcntogs i anspråk. för Göteborgs stad.

I närheten 3\- sjön går vägen fram genom en rätt breddal, som Delsjöarnas forna a,-Iopp gräyt ut i de här be­fintliga f'ullstcnsbildningarna, vilka utgöra cn fortsättningåt norr a,- rullstensplatån o\-al1 Kallebäck. I denna dal

ål'o filtrerbassångerna föl' Göteborgs sLads ,-attenverk Rull$ltnsgTll­

belagna. Rullslensgruset får här som vid Kallebäck, ul.s praJ:ti$kll

fastän på något olika sält, göra tjänst vid filtrering ay lInVdudning.

stadens dricksvatten.På den lilla udden, som norr ifrån skjuter ut i St. Del- Ogongnti.s

sjön, finner man så väl ogongneis som pegmatit (bild 2). och ptgmatit.Frå.n norra stranden av sjön kan man, som kartan visar,

å tvenne vägar komma upp till KalJebäcksplatån ochS. Långvattnet. Följer man den västligaste vägen, gång­stigen runt berget och utmed östkanten av mossen, kom­mer man i närheten av torpet Kålmaden förbi den av d:rThorild ''\'uiff i Svenska Naturskyddsföreningens årsbokför 1911 beskrivna hällen med de s. k. villrunama, vilkayisa sig utgöra sprickor i gneisen_ Det linjesystem, på,-ilkel. de runliknande bildningarna synas stå uppställda,är ingenting annat. än parallellt löpande fåror i berget,,-ilka utbildats i gneisens strykningsriktning, utmedglimmerrika och för "ittring mindre motståndskraftigagneisskikt.

H. Ramberga.

De båda bergkullarna, som betecknas med namnetStoJ'a och Lilla Hambel'get, bilda ett tämligen isolerathöjdoml'åde på slättmarkcl'na nOIT om älven. St.. Bam­berget. hal' en höjd ay 87 m. Ö. h., dess lägre granne nårdäremot endast lIpp till 49 m. _ t söder slutil.!' områdetmed en i öster och väst.el' gående tvärbrant. bergvägg,som IÖl'cfaller att utgöra en Yästlig fortsätt.ning av denbrant.a bergvägg, som östel' om Kviberg begränsar Säveå­dalen åt. norr. Hambergets södra brant skulle sålundakunna t.änkas ha uppkommit. ut.med den spl'icklinje,som varit bestämmande för Sä"eådalens utbildning.

För övrigt. förete de bada höjdema i ögonfallandc topo­grafiska olikheter. L:a Hamberget har sin Iangdulstrack­ning I 1I0lT och söder och överensstämmer i detta hän­seende med traktens bel'gö,;ul' i allmänhet. At. öster bil­dar berget. en tämligen L\'äl' br'ant. men sluttar <1\ västermera långsamL in mot. St.. Bambel'gel.

DeLLa åt.er bildal' ell i nor'd\·tist-sydost gaende höjd­st.räckning som åt båda sidor begränsas u\· Lyäl'a branter.

Redan de båda bergens yttre Lyder' pa att de äro bil­dade ay olika bergarter. Så är också förhållandet. LillaRamberget består a\' ögQngneis med tydlig ]>arallellstruk­tur, Bel'garten har nord-sydlig :,tl'ykning och stupw'åt väster. Yi finna salunda att bergets längdlItsträck­ning sammanfaller med gneisen::; strykning, medan slutt­ningen åt väster best.ämmes av bergar'lens stllpningsför­hållande,

Enligt det geologiska k1.\l'Lblaclet. utgör'es St. Bamber­get av gneisgranit, Bel'garten hal' emellertid här ingenutpräglad skiktstruktur och närmar sig där'fö,' till utse­ende en verklig granit, Den företer en tydlig bankningeller horisontal rörkl:dtning men gcnomsält~ dessutomi vertikalt. led a\' tvenne s~'stem U\' förklyftningsspl'ickor:ett gående i öst\'ästlig riktning. parallellt med den södrabranten, och ett annat med samma llU\'udl'iktning sombergets längdaxel. Det. s)'nes vara just del. senare sprick­systemet, som blivit. bestämmande för' berget.s IängdrikL­ning och Lviir'profil.

Yittringcn hal' följt. rörklyftningssprickor'na och så attSäga SkikL\'is sprängt. loss block eftcl' block utefter bergs­sidorna, \'arigenom trappstegsliknande avsatscl' upp­kommit.. Branten nedanför L:a L"tsiktcn har däremotinga dylika avsatser, Yittringen synes också här ha ver-

59

kat mindre haftigt. Och ännu ser man tydligt, hUl' häl­lama bli\'it blankpolel'ade uv ha\'sdgorna, då dessa engang brölo sig mot Hamberget5 branta stup.

I hergets omgivning fiona Yi leror och IIwrungrus. LerangM i "öder anda. intill branten. Skal a,· ha\'smusslol' är'ohiil' inte så Sällsynta. 1 nol'l' och västel' täcker' mOI'ängl'u­set :;Iutlningal'na nedanför' bl'anterna och f.... llel' dessutomdeh'is ut sänkan mellan dc bada höjdCi'na.

J. Lindholmen-Krokiillg-Fiirjeniis.

Omedelbart OWlnWr' itngslupsbl'yggan vid Lindholmenförekommer ögon/6rande gneisgranil mellan lagcl' fl\' gneisoch diorit.

:\edanföl' Lindholmen:; :,kolhus unträfras en l'undsli­pad diorit!ltill med tydliga isrefflor.

I grustaget (13) söder om Lundh.... k.... rka kan I'lIllstclIs­gmset sluderas. I branten ncclanfÖI' Sannegä.l'dcns skol­hus är mall i tillfälle att se lera med skal a" Jlytilu.söverlagra I'ullstensgruset och i sin ordning ö"cl'lagras fl"

saud, i vilken man finner skal fl" hjärtmusslan (Canliwn)(b;ld 16).

l\rokiillg (14) med dess yacha bäckra"in och rika "äxt­lighet utgör ett värdefullt cxkursionsomrade, Pa ,'arenär man häl' säke!' om att finna den obligatoriska wir/iiken.

Vid Färjenös (15) ligger grust3get im'id fotogenl'oser­....oil·e!'na nära till l13nds. De blotl.ade bel'ghällal'n<l i gl'U~­

tagets botlen äro försedda med dc mest tydliga isrefflor,man kan ,-ilja se. Utmed gang;;tigen. som lodel' där fÖ!'bi,finner mao lera med skal a,' Os/rea.

Fågelro-omriidet (16) och den intill ligg3nde Rya skog!;iro också lämpliga exkursionsonU'adcn. ,\Ial'ken utgöl'esdär mestadels ;)" sand. som en gang 3\"satts i ha\"Ct. I

GO

sanden finner man pa nCI'a ställen skal ay havsmusslor.t. ex. på den Wla slät.ten framför skolbarnens paviljong.Fl'ån den nämnda platsen äro lämningarna elter de fornabefästningsanordningul'lla på Rya .\ahbe synliga.'

Vill man fl'ån Färjenäs utsträcka färden till höjdel'nanorr ut, kan det val'a lämpligt att fortsätta stora vägenoOlh. t km. i väster och däreftcl' följa bäcken väster omBräCkö gård. Bäcken kommer f"ån en liten mosse uppepå höjdområdet norr om Lundby. Den rinner först frami en trång klyfta, men har, sedan den kommit ned på slät­ten, skurit ut en bred, slingrande dal. Slra.'\": nedanförbergbranten (se kartan) finner man på båda sidor om bäc­ken lämningar ay en mindre skalbank ('Ii).

K. Grimbo-Bjllrslätlen.

En utflykt inåt 1<.Yillcbäcksdalen kan också vara att.rekommendCI'a. Säl'Skilt vill jag påpeka d;ILpCJittrings­området uppe på bergbranterna söder om Grimbo gård(18) samt. rllllstensavlagringarna (19) strax norr därom. FrånGrimbo kan ·man följa en mindre ~'äg, som åt väster föreruppför höjderna t.i11 mossen (20), och därefter fortsättasöderut. genom en trang dalklyfta, inom ,·ilken S. A.Hedlund skapat en liten konstg;ord s;o, Slältadamlll kallad.

L. Kviberg.

Vid Kviberg ur man inne i Säveåns dalgång. De om­givande bergen utgÖI'US av gneis. Ögon.gn.eis uppt.räderi bergkullen mitt. för -'lyrornas barnhem. Obsen·erasambandet. mellan gneisen;; ;;trykning och stupning och

• Inom de<> II. k. Rya IIkog finner mnn flen. parallellt med den nu·vamndo stranden löpande äldre stra,ndvallar.

,1hö"jdområdenas yUormer! Även häl' visa bergen Lydligaspår ay iserosionefl, t. ex. branten norr om skolhuset.

Slätten på ömse sidor om ån är bildad ay havsleror.Norr om vägen finner man leran täckt av postgLacialsand. Av ett .visst inLressc äro de djupa bäckravinernasamt den djupa dalfåJ'3, ån utskurit i leran.

Norr ut leder en mindre väg till den å Lerjeholms ägorbelägna mossen. !m'id densamma höjer sig en brant.vida omkring synlig bergtopp, på vilken finnes ett triang­elmärke. Häl' uppe ifrån har man en vidsträckt utsikt.Ö,"er mossen leder en gångstig ned till Lerjeådalen.

Jl. Gotaäl"s dal.

Denna för uppkomsten ay Göteborg så betydelsefulladalgång erbjuder närmast staden tskilligt av intresse.Bland annat Yill jag nämna grust.erasseTf~a uppe i l)I'an­t.erna östel' om vägen (sid. 26), pumpverket vid Alelyckanoch rullstensgrIlset vid Lerje. Axen här har sålunda vat­tem-crkct god tillgång på lämpligt. material för filtrer­bäddarna.

Mellan Lerje och Rösered hUI' Göteborgs stad byggten mindl'C järnväg föl' framfOl'Sling av grus för st.adensbyggnadsarbeten. Från Lerje fraktas gruset Yidare ipråmar å äh-en ned till hamnen.

Agnesberg, längl'e uppåt ä.h·en, ntgör en ofta besöktexkursionsplats, Det egentliga målet för en färd dit bl'u­kar vara lertaget "id Stekens tegelbruk, där man har till­fälle att studera lerornas och sandens inbördes lagrings­förhållande. Natul'lighis är för en skolklass själva tegel­tillverkningen ett väl så intl'essant studieobjekt som jord­arterna.

62

Strax o,"an lertäkten, i bergbranten norr om vägen, fin­nel' man de å sid. 29 omnän)ocla jätlcgnjtorna.

Sur/e glasbruk är också värt. ett besök. Tvenne påplatsen befintliga jOl'dal'tel', nämligen torv och sand, kom­ma till alwändning vid glastillverkningen.

N. J1Jölndal-Råda-Delsjöarna.

Till sist vill jag rekommendera en synnerligen vackerturisLied, som vi göteborgare ha så atL säga utanfÖl' dör­I'al'na.

}fan färdas med spårväg till !\IÖlndal. Vandrar gatanuppför ett stycke och tager därefter av till höger över an.Vägen går fÖlost fram i ådalen och d~l'efteruppför l'ulJsLens­platån vid Stensjön. SLI'ax bOl'Lom sjön passerar manGunncbo på avstånd. Vägen leder vidare ned i den vuckl'aPixbodalen och förbi den lilla sä,'omkransade Kullbäcks­tOI'pssjön. Från höjden strax ovan Kullbäckstol'p haJ'man en synnerligen storslagen utsikt åt västel'. Straxnedanför ligger den täcka Rådasjön, längre bort blänkaDelsjöarna fram, och långt bOI'ta i västel' ser man en skymtav skärgården och havet utanför.

Förbi Råda kyrka och hel'rcgård fÖl' vägen vidal'cfram genom ett stycke utsökt vacker naLm. Från hcl'J'­gårdsvägen fortsättel' man stora landsvägen åt västertill en punkt, som på generalstabskartan hetecknas medhöjdsiffran 251, och följer därefter Öijesjö-viigen uppgenom skogen ett kort stycke, varefter man viker av tillvänster och kommer på en mindre väg fl'am till torpetDelsjö kärl'. Häl'ifrån Jeder en gångstig utmed norrasidan av L:a Delsjön fram till vägen, som för till Örgl'yte.

63

Metodisk litteratur.

I.

7.

o.

2.

3.

,..

_\. SteL Gust.an;son. Hembygdskunskap. Stock-holm 1911, A. V. Cadssolls Bokföl'lags-Aktiebolag.

.\nna Whitlock. Barnens första geografi. Stockholm.C. E. Fl'itzes hm'bokhandel.

H . .1\. Hald. laktlagelseundcn'isningcn ismaskolaoch folkskola. Lund '1908, Ph. Lindslcdts Uni·ycrsit.etsbokhanclcl .

.\Iexis Evcrett. FI'ye. .\"utursludium. Lund 1910,Ph. Lin<!sledts Uni'"crsitetsbokl13ndeL

.\. Högbom. Gcogl'ariska skoiexkul"Sioncr, Vlller 1911,härt. I.

6. Alexis E,'cl-ell FI')'c. Pr'illlul')' Ceogt'uphy, BostoJlU. S. .-\. Ginn nnd Company.

Rich<u'd Elwooo Dodge. Home geography and worldrelations. Chicago, Scwyork, London. Rand, .'IeNally and Company.

Sven Lönbol'g. Kartan och geogl'uriulHlen'isningcn:GölcbOl'gs Högre Samskola 1901-191.1, minncs­skl'ift.

s.

.-ImII. ;} och ,l tillbörn !!ericn PC\I"gogisk.. skrifter, ulgi"n.. av S,-e­rige!' _-\llmiuna Folkskolliirnrcförenillgs LittcrRtursälJskap.

Anmärkning till kartan II.

Kartan är cn förmiru:<kacl kopia av c~t mä~bordsblad, som utförts

skalan }: 2000. Frän tvenne baser, en utmed vägen oeh en annan

inuti området, bestiimd(ls motielst diopter och mätbord läget av ett

antal punkter. Moo ledning av dessa inmättes sedan detaljerna genom

stegning och syftning.

Avvägningen iir utförd moo tubinstnImellt. Till ut.gäng togs en

,;. den goo!' kartan med höjdsiffran 14,8 betecknad punkt. Skalgru.'l­

anhopningen och punkt 69,3 avvägdC6 direkt. Höjdkurvorna äro

uppdragna llled looning a.~' punkter, som bestämts genom syftning

frun avvägningslinjen.

6

TILLAGG.

Några exempel på de i Göteborgstraktens marina

avlagringar vanligaste fossilen.

I de törut beskrivna haysavlagringarna finnel' manofta skal ay fossila musslor och snäckor. Yisserligenförekomma dessa fossil häl' ej hopade i sådana massorsom i de bekanta skalbankarna Yid Uddevalla, men smärreskalbäddar äro dock ingalunda oYanliga. ~ågra sådanahal-a också i det rÖI'egående omnämnts. I ,-issa av dessaskalanhopningar förekomma i ö~ervägande grad skal avarLer och former. som levde utanför deSSa kuster; då ha­,-el här hade karaktären ay ett isba\": andra aYlagringaråler innehålla rester ay en fauna, som tyder på klima­tiska föl'hällanden liknande dem, som nu äl'O l'ådandeutmed västkusten. Del förra slaget avlagringar benäm­nas ginciala, det senare postglaciala.

l de glaciala avlagringarna finner man skal av Yo/dia.arcfica, illya /runcala, SaxicaQa are/ica och plwladis, As­iarte borealis, JJacoma calcaria, Peden islalldicu$, JJyti­l/l.s MIllis, Trophon clathratU$ m. n. Rätt '·anliga äro ock­så skal av et.t slags kräftdjur, balaner. Av dessa iil'o ska­len efter den i föl'ilållande Ull de på kustkJippol'lla nulevande baJanel'ua jättestora BalaRIls Hameri SärSkiltägnade att draga uppmärksamheten t.ill sig.

Yanliga fossil i traktens postglaciala skalbädclal' äl'o,

hjärtmusslan (Cardillm mule) och dess taggiga form Car­dillm echinalllm. Ostrea edlIlis, Cyprilla islaTUlica, Cerithi­/lm reliel/lall/m, LilOr;lla li/orea, Balwt/ls porcallls ochcrenatus nl. rJ.

Skal a\· glaciala molluskcr hal' man hal' i h'akten funnitända upp till 74 m. ö. h., aylagl'ingar med rester U" enpf)stglaeiaL fauna äro däremot begränsade till omradct ne-

• b

•Bild 2,). Glaciala mollusker (något iörminl!kade). Fotmypi ef«:r

e);tlmplar funna i C:öteborgatraktooB marina a'·llIgringar.nl Mya fruncala. b) Saneal'a. l') Tropll(m clathratl". dl Yoldw

flrclica (litet exomlllar), e) .4~tarlc OOrealu.

danför den högsta postglaciala strandlinjen (bär omkr.20 m. ö. h.). Vill man ert,er förekomsten a\' ,·issa fossildraga slutsatser angående en bestämd avlagrings natur,ma man emellertid konulla i båg, att dessa fossil ickealltid för'ekomma i sitt ursprungliga läge, "id strand­linjens fÖI'skjuLning i postglacial tid blcvo de äldl'C 0\"­

lagl'ingarna genom havsvågornas verksamhet helt ellerdch';s nedspolade till en lägl'e nivå än den ursprungliga.

G7

En liknande förrJylllling a\" marina avlagringar harasladkommils a\" bäcka!' och \·attennöden. Dcn skal­förande leI'a, som finnes nedanför utsiktstol'llct i Slotts­:skogen, hal' blif"it diLföl'd vid plantel'ing3l'nas anliiggning.

Exempel pa den r015sila havsraunans växlande >;amman­Siittlling pa olika lokalcr må här nedan anföras. Skal­grusanhopningen ovanför Fl'ölundaborg (kartan II) är

•

"Bild :W. POlltgladala mollusker (något förmilUllka,(lc), Fototypi efter

ercmpltlr funlla i Göteborgi"traklcn.al 8u«jnum Imdotum. b) Liten'no lllq~Q. e) Oartlium ecllinalum.

d) Cortlium tduJ~.

tydligen en strand bildning, 3\'satt i cn instängd vik.lIär finner man bland sand och slrandklapper lah'ikaskalfl'agmenL av biamusslan (Mytilns); m,yckcL vanligill' också Balanus porealus. Sparsamt föl'ckomma Saxi­ealJa ard/ea och J/aeoma eaiearia. I den vid Sanna (punkt6 a kartan I) blottade skal bädden finner man SaxicalJaoch J/ya Inmca/a förhäl'Skande. Sparsammare förekom­ma Astarte Compressa, ,.\1acoma calcaria och Pecten is-

..landieus. Vanliga äro Ba/alllls porcalus oeh crenatU$.Enstaka skal ay Balanus JJ ameri äro också anträffade.Avlagringarna här och de ovannämnda "id FröIundaborgkunna således, att döma efte,' de j dem förekommandefossilen, betecknas som senglaciala..

Vid Färjenäs och Långedrag, för at.t nämna et.t parplat-ser, finner man ICI'3,-lagringar och skalbäddar meden postglacial fauna. De tjockskaliga J/ya trUllctlta och Saxi­capa saknas här och ersättas ,l\" :\"ordsjöfol'mersådana somCardium edute och echinotu1n, Ostrea edulis, Lilorina litoream. fl. Blåmusslan (Mytillis), som vi funnit i de SCIl­

glaciala avlagringarna, förekommer även häl'.

Den. som vill taga närmare kännedom om västkustensfossila moLiuskfauna, hänvisas till

IV. G. Brögger, Om de senglaciale og postglaciale nivå­forandringer i Kristianiajeltet (Jlol/usA·faunan).

i\"orges geologiske undersögdse. ::'\0. 31.Kristi'ania 1900 og 1901.

Kämnda arbete ä,· synnerligen rikt på goda avbildningarav musslor och snäckal'.

Uddeyallabankarna behandlas rät.t utförligt. a,· G. DeGeer (litteratur/ört. JO). Beskriningen till det geolo­giska kartbladet tGötelxJrg. (litleraturfört. 2 A) innehål­ler en rätt utförlig förteckning ö'-er de glaciala och post­glaciala aylagringarnas fossil. Särskilt gäller delta omskalbäddarna på. Öckcrö och Fotö.

Vidal'c må påpekas, att Goteborgs museum äger en rättomfattande samling ay fossila moUusker rrån glacialaoch postglaciala 8ylagl':ingar i stadens omgivning. Enmindre sådan samling finnes på Göteborgs skolmuseum.

Karta I

EXKURSIONSVÄGAR OCH EXKURSIONSOMRADEN

OMGIFNINGAR l: 100000.l GöTEBORGS

'.

....-;', .... :.

II

Gneisgranit

Diorit

• Pegmatit

D Morängrus

LSJ Sand

~ Marinler,1.

~~~.pJ Skalgrus

.-( Skiklst:illning

~~~ Blockvall

0 Källa

"" Grotla

'--'20 Höjd ö. h. m.

w. z.oG.

100 '100 m

1=t±!1:l1:l1::!1::!'::!lcll±!~===::::::JI

SKALA l: 4000

GEOLOGISK KARTA OVER HÖGSBQ.FROLUNDABORGS OMRÅDET

Kr. I: SO

;WAI.D. ZACHRlSSONS llOXTR.'lCKJ-:lU A.. Il.

GÖTI;;DORG 'gu