1

Innehållsförteckning

1 Inledning ...................................................................................... 6 Syfte och frågeställningar ............................................................ 7 Disposition .................................................................................. 8

2 Bakgrund ..................................................................................... 9 Kolonialism och Brittiska ostindiska kompaniet........................... 9 Bombay – en kosmopolitisk smältdegel ..................................... 11 Järnvägsprojekten ...................................................................... 13 Familjen Stephens och kunskapen om Joseph ............................ 14

3 Forskningsläge ........................................................................... 16 Järnvägarna i Brittiska Indien – incitament och kontraktörer ...... 16 Kontraktörerna – yrkesgruppen .................................................. 20 Sammanfattning av forskningsläget ........................................... 26

4 Källor och metod ........................................................................ 28 Källmaterial ............................................................................... 28

Husebyarkiven och arkivserien Joseph Stephens tid i Indien ... 29 Joseph Stephens dagböcker 1860–1863 .................................. 30 Affärskorrespondens i Joseph Stephens tid i Indien ................ 30 Brev i privata delarkiv ............................................................ 31 Maharashtra State Archives, Mumbai ..................................... 31

Metod ........................................................................................ 31 5 Teoretiska perspektiv ................................................................. 35

Kapital- och nätverksteori – analysverktyg och begrepp............. 35 Kapital och kapitalformer ....................................................... 36 Nätverk .................................................................................. 37 Representanter för nätverken .................................................. 38 Socialt kapital......................................................................... 39 Kulturellt kapital .................................................................... 40 Familj..................................................................................... 40

6 Lärlingen.................................................................................... 42 Kronologisk översikt 1860–1863 ............................................... 42 Sammanfattande slutsatser om lärlingstiden ............................... 71

7 Järnvägsbyggaren ....................................................................... 74

2

Kronologisk översikt 1863–1865 ............................................... 74 Sammanfattande slutsatser om järnvägsbyggaren Joseph ........... 97

8 Affärsmannen ............................................................................. 99 Kronologisk översikt 1864–1867 ............................................... 99 Sammanfattande slutsatser om affärsmannen Joseph ................ 120

9 Slutsatser om kontraktörens koloniala karriär ........................... 123 10 Referensförteckning ............................................................... 131

Otryckta källor ......................................................................... 131 Tryckta källor .......................................................................... 132 Litteratur .................................................................................. 136 Personlig kommunikation ........................................................ 142

11 Förklaringar ............................................................................ 143 Förkortningar ........................................................................... 143 Geografiska namn .................................................................... 143 Järnvägslinjer ........................................................................... 143 Personnamn ............................................................................. 144 Valutor .................................................................................... 144

12 Bilagor ................................................................................... 145

3

Joseph Samuel Frithiof Stephens, ca 1859. Foto förvaras på Huseby Bruk.

4

Abstract Gunnarsson, Ingemar (2020). En skandinavisk järnvägskontraktörs karriär i Indien 1860–1867 – ackumulering av socialt och kulturellt kapital som framgångsstrategi i en kolonial kontext, (Career of a Scandinavian railway contractor in India 1860–1867 – accumulation of social and cultural capital as a success strategy in a colonial context), Lnu Licentiate No. 31/2020, ISBN 978-91-89283-20-6. This study is about how Joseph Samuel Frithiof Stephens (1841–1934) as a Scandinavian contractor acquired an economic fortune in the colonial India. The fortune was used for the acquisition of the mill property Huseby Bruk in Småland and also contributed to the Stephens family's strategy of advancing in the then Danish bourgeois class establishment. The study aims to present an individual actor's opportunities to achieve financial success through access to non-financial capital forms. Social capital in the form of important social relations and cultural capital in the form of information, skills, etc., can be used for transformation into economic capital. The identification and analysis of the personal networks that occurred in Joseph's career determines the importance of family networks and professional networks for access to the various alternative forms of capital. Joseph's career in British India in the 1850s and 60s was surrounded by the colonial power context linked to global capitalist progression and characterized by civilization ambitions, technological transfer and dominance. The aftermath of the Revolt 1857–1858 opened the playing field for wealth-seeking risk-takers from Europe. The power structures previously maintained by the East India Company were gradually replaced by the British central power apparatus. The new power relations established a new administration and altered social institutions in the emerging crown colony. The Indian railways became a significant element in the colonial intervention and consisted of trunk lines that crossed the subcontinent. The used source material in the form of private letters, diaries, business correspondence and more, constitutes the research basis for the studies, and are included in the India-related material stored in the Huseby Archives at Linnaeus University in Växjö, Sweden. The results of the study show that network contacts and access to alternative forms of capital became crucial success factors for Joseph Stephen's career and wealth accumulation. The networks were linked to both the private and traditional spheres as well as to the professional and rational spheres and sometimes seemed cross-border. The study has further demonstrated the structures, colonial thought patterns and hierarchies that the individual actor was actively related to, and that affected the often-strained everyday life of the contractor. Keywords: railway construction, British India, colonialism, cultural capital, railway contractors, social capital, social networks, subcontractors

5

Förord Denna avhandling påbörjades i augusti 2012 och har tagit sin tid och möda i anspråk. Nu är det här projektet i hamn vilket jag ser som ett viktigt avstamp inför nya utmaningar. Avhandlingen färdigställs under hösten 2020, ett år präglat av en världsomfattande viruspandemi vilken i sig bidragit till en unik tid för ett avslut. Pandemin påminner oss om vikten av samarbete och samverkan, både globalt och i vår närmiljö, och även ett avhandlingsarbete präglas i hög grad av detta. Jag vill inleda med ett tack till överbibliotekarie Catta Torhell, på universitetsbiblioteket Linnéuniversitetet, för att jag fick avsätta tjänstetid för forskningen. Utan den tiden hade inte licen varit möjlig att kombinera med min roll som anställd på universitetsbiblioteket. Ett särskilt tack till handledarna Gunlög Fur och Malin Lennartsson för era insatser. Tack också till John Maule för genomläsning av manusutkast och för dialog om struktur och innehåll. Tack till Huseby-forskarna Alexander Bubb, Dhiraj Kumar Nite, Radhika Krishnan och Eleonor Marcussen med flera, för era kloka inspel i forskningen om Joseph. Tack också till Margaret Wallace Nilsson, Ella Andrén med flera doktorandkollegor vid Linnéuniversitetet för givande diskussioner under doktorandtiden, och tack till alla kollegor på universitetsbiblioteket för ert stöd och support. Slutligen vill jag tillägna avhandlingen min hustru Birgitta och våra barn Linnea och Karl med familjer. Tack för att ni finns och att ni uppmuntrat mig i jobbiga stunder. Växjö den 12 november 2020 Ingemar

6

1 Inledning

Denna studie behandlar Joseph Samuel Frithiof Stephens1 (1841–1934) och hur han genom en kontraktörskarriär i Brittiska Indien 1860–1869 lyckades förvärva en ekonomisk förmögenhet. Förmögenheten användes bland annat till köpet av bruksegendomen Huseby Bruk med tillhörande markarealer. Joseph blev känd som brukspatronen på Huseby och historien om hans levnad har i eftervärldens utsagor filtrerats genom släktens förehavanden, genom faderns akademiska karriär och genom döttrars misslyckanden och tillkortakommanden. Huseby bruk och dess centrala aktörer har blivit synonymt med uppgång och fall, med myndigheters och rättsväsendets omyndigförklaranden och mediala skandalreportage. Få har låtit perspektivet falla på en skandinavisk aktör som i en tid av europeisk kolonial expansion starkt bidrog till en brittisk släktgrens klassresa och framgångskarriär i 1800-talets Indien, England, Danmark och Sverige. Josephs tid som järnvägsbyggare och kolonial aktör i Brittiska Indien har hittills inte heller belysts i någon vidare bemärkelse. Detta trots att aktiviteterna i Indien indirekt resulterade i förvärvet av en av Sveriges största sammanhängande godsarealer, Huseby Bruk och egendom. Josephs liv blev långt och sammantaget sett en ekonomiskt, socialt och innehållsmässigt mycket rik levnad. Patriarken och brukspatronen av brittisk börd modellerade sin framgångssaga före och under Husebytiden med utgångspunkt från ett med tiden omfattande nätverk av släkt- och vänskapsrelationer, som starkt bidrog till karriärens fullbordande. Denna period i Josephs liv är fram till för några år sedan marginellt omskriven och analyserad. Därför föreligger ett behov av att utröna vilka faktorer som bidrog till att inte bara en enskild skandinavisk aktör blev framgångsrik utan också hur denna framgång var relaterad till och reproducerad in i en europeisk

1 Vid första omnämnandet av en aktör i texten anges även födelse- och dödsår om dessa är kända. Därefter anges endast förnamn om personen har nära anknytning till familjen Stephens. Se: kapitel 11, Förklaringar.

7

medelklassfamilj och släkt. Denna studie baseras inte primärt på postkolonial/kolonial teori men det är av värde att lyfta historien om Joseph och familjen i ett globalt perspektiv där de koloniala projekten ses som förutsättningar för den europeiska kapitalismens och industrialiseringens framväxt. I denna kontext blir även den angloskandinaviska familjen, kopplad till det brittiska imperiet och Indien, intressant att studera som en viktig faktor i ett antal sociala, kulturella och ekonomiska sammanhang. Att Joseph och familjen Stephens var representanter för en kolonial tid och en brittisk imperiell ambition kan med säkerhet slås fast genom analyserna av källmaterialet. I framställningen om Joseph Stephens finns en uppenbar tendens att den överordnade kolonialmakten också får den dominerandes röst i historien. De samtidiga platserna för det historiska skeendet i Danmark, Sverige, Storbritannien och Brittiska Indien bar på de koloniala aktörernas röster som gavs ett explicit utrymme, i motsats till de inhemskas röster som oftast förblev ohörda.

Syfte och frågeställningar Övergripande syftar studien till att med en kvalitativ ansats analysera och kartlägga en brittiskbördig skandinavisk järnvägskontraktörs karriär i ett kolonialt Indien under 1860-talet. Genom analysen av Josephs karriär redogörs för betydelsen av familje- och yrkesnätverk vad gäller tillgång till socialt kapital och ackumulering av kulturellt kapital. Studien syftar även till att belägga en aktörs möjligheter att med hjälp av socialt och kulturellt kapital uppnå framgång utan att initialt förfoga över tillräckliga ekonomiska resurser. Studien omfattar Josephs aktiva år i Indien, från avresan från Europa i december 1859 fram till och med köpet av Huseby Bruk i augusti 1867, med utgångspunkt från en historisk kontext med brittiska koloniala strävanden efter hegemoni i en väsentlig brytningstid, och med specifikt fokus på infrastrukturella projekt. I studien undersöks den sociala aspekten av hur Joseph Stephens blev framgångsrik i sin karriär som järnvägskontraktör i Indien och huvudfrågeställningen blir därmed: Hur utökade och använde Joseph Stephens tillgången till socialt och kulturellt kapital för att över tid bli ekonomiskt förmögen i ett sammanhang präglat av hans specifika familjebakgrund och järnvägsbyggandets villkor i en kolonial kontext i Indien under 1860-talet? Specifika frågeställningar och aspekter är:

• Hur såg nätverksformationerna ut och vilka aktörer ingick i nätverken?

8

• Vilken betydelse hade fadern och övriga medlemmar i familjenätverket Stephens, för Josephs möjligheter att genom tillgång till socialt kapital nyttja detta för att samla kulturellt och ekonomiskt kapital för ekonomisk framgång?

• Vilken betydelse hade yrkesnätverken, det vill säga ingenjörer,

kontraktörer och underkontraktörer, för Josephs möjligheter att genom tillgång till socialt kapital nyttja detta för att samla kulturellt och ekonomiskt kapital för ekonomisk framgång?

Disposition För att genomföra studien behövs en presentation av det koloniala Indien som mötte Joseph då han landsteg i Bombay (Mumbai) i januari 1860, vilket sker i kapitel 2. Forskningen kring järnvägsbyggande och kontraktörer i Indien samt om Joseph diskuteras under forskningsläge i kapitel 3. Källmaterialet till studien, huvudsakligen den unika Indiensamlingen i Husebyarkiven, presenteras i kapitel 4. De teoretiska aspekterna återfinns i kapitel 5 medan studien över järnvägskontraktören Joseph framställs i tre empiriska kapitel 6–8 benämnda efter tre huvudteman: Lärlingen, Järnvägsbyggaren och Affärsmannen. Varje deltema analyseras med utgångspunkt från familje- och yrkeskontakter.

9

2 Bakgrund

Kolonialism och Brittiska ostindiska kompaniet Som antytts i inledningen var de koloniala projekten, däribland etableringen av järnvägar under 1800-talet, viktiga delar i en europeisk industriell och kapitalistisk expansion. Både de koloniserande och koloniserade var i ständig rörelse och bidrog samfällt till den ström av rikedomar, arbetskraft och tjänster som ständigt utbyttes mellan metropol/moderland och koloni.2 Oberoende av i vilken grad de koloniserade områdena exploaterades och utnyttjades varierade olika tekniker och maktstrukturer i projekten och samtliga bidrog till den obalans som var nödvändig för en framgångsrik expansion.3 Ett tidigt inslag i den brittiska koloniala expansionen utgjordes av det år 1600 upprättade Brittiska ostindiska kompaniet, Honourable East India Company (EIC). EIC var ett engelskt monopolföretag som genom ett kungligt brev syftade till att bedriva vinstgivande handel till och från Sydostasien och Indien. Med EIC:s handelsmonopol blev kompaniet med tiden involverat i den politiska utvecklingen i Indien och kom att bli en viktig aktör för Storbritanniens successiva annektering och exploatering av större delen av subkontinenten från 1700-talet till mitten av 1800-talet. Kompaniet bedrev även slavhandel där slavar från företrädesvis Östafrika transporterades till bland annat Indien. Från 1730-talet accentuerades slavhandeln till masstransporter som bedrevs fram till sent 1700-tal.4 EIC:s erövringar av land över subkontinenten var inte resultatet av en självklar militär och teknologisk överlägsenhet. Snarare kom kompaniet att dominera tack vare att det bistod de stridande regionala staterna med viktiga resurser, kommersiella såväl som militära. Det var resurser som staterna kom att bli fatalt beroende av.5 EIC:s närvaro medförde vidare ett arv av konflikt. Kompaniets 2 Loomba 2005, s. 19. 3 Loomba 2005, s. 19. 4 Encyclopedia Britannica, East India Company. 5 Washbrook 2004, s. 504.

10

vilja att knyta land för skatteuppbörd och utöva monopolhandel skapade ständiga friktioner med de lokala marknadsidkarna och bönderna. Indien var vid 1800-talets första decennier inte den kontinent som vissa hade förutspått skulle civiliseras, bort från inhemsk religion till förmån för kristendom och brittisk civiliserad rätt, eller att småbyar skulle utvecklas i samband med ökad industrialisering.6 Bombays Presidentskap, Centralprovinserna (1861), Berar (1853) 7 samt Nagpore (Nagpur) (1853) 8 var områden som successivt kontrollerades av britterna. Områdena motsvaras idag av delstaten Maharashtra, som tidigare utgjordes av Marathariket, en hinduisk stormakt som slutligen besegrades av britterna. I dessa delar av det dåtida i prinsstater och provinser uppdelade ”Indien” genomförde Joseph sina järnvägsuppdrag. Den västra delen av den indiska högplatån beskrevs av britterna som ett landskap med block av sten på ytan och som nästan helt saknade jord. Den av vatten transporterade jorden föreföll bli djupare i dalar och svackor medan den helt saknades i högre terräng. 9 Andra britter rapporterade om den stora avsaknaden av egentliga skogar i områdena varför behov av timmer och trävaror många gånger fick transporteras långväga. 10 Under 1800-talets första del bedrevs extrem kommersiell trädfällning vid sidan om förberedelser för framtagning av odlingsbar mark i olika delar av subkontinenten. I exempelvis de västra delarna av Bombay ledde förstörelsen till att den lokala regimen föreslog särskilda erbjudanden om bevarande av skog. I andra delar av Indien utbröt nästan en slags botanisk panik när det framgick vilka konsekvenser denna naturförstörelse innebar, såsom högre temperaturer jämte förändrad och försämrad vattentillförsel.11 I regionen där Joseph så småningom bedrev sin verksamhet levde kastindelade folkgrupper som fram till den brittiska interventionen förvärvade land motsvarande det som skedde i ett traditionellt medeltida samhälle. Landöverlåtelse styrdes i stora delar av de sociala relationerna och ägarens förhållande till de omkringboende bymedlemmarna När väl markägaren fått byöverhuvudets och andra intressenters välsignelse kunde han inta sin egendom och från och med den stunden också förhindra utomstående från att ta del av hans vatten eller annan användning av marken. Detta system var rådande fram till den koloniala administrationens successiva undersökningar och mätningar

6 Bayly 1998, s. 136. 7 Encyclopedia Britannica, Berar, Region India. 8 Encyclopedia Britannica, Nagpur, India. 9 Guha 1999, s. 33. 10 Guha 1999, 39f. 11 Bayly 1998, s. 138 ff.

11

av land som påbörjades under 1800-talet. Interventionen ledde till att markområdena så småningom öppnades upp för inspektion av utifrån kommande aktörer, vilken innefattade den koloniala maktapparaten, och därmed förändrades ägandeskap och liv i grunden.12 Med tiden avtog EIC:s inflytande i och med att den brittiska centralmakten successivt införde begränsningar i kompaniets handlingsfrihet. Charter Act från 1813 innebar att EIC behöll monopolet avseende utbytet med Kina med bland annat tehandeln, men resten av handeln öppnades upp för andra britter.13 Följande Charter Act från 1833 innebar att kompaniets monopol helt upphörde och EIC:s merkantila och kommersiella position förvandlades till en administrativ funktion för de brittiska besittningarna i Indien och hamnade under kronans styre.14

Bombay – en kosmopolitisk smältdegel I Indiens 1700- och 1800-talshistoria spelade hamnstaden Bombay en avgörande roll. Staden, och från 1818–1819 Presidentskapet Bombay, tiodubblade sin befolkning mellan 1660 och 1740. Expansionen tillkom genom en omfattande migration och Bombay utvecklade ett för landet unikt samhälls- och affärsliv. Detta innebar färre inslag av den annars självklara uppdelningen mellan kolonialmakt och indiska intressen. Trots det var beslutsmakten ytterst förbehållen britterna. Opiumhandeln med Kina och senare expansionen av bomullshandeln innebar att stora rikedomar tillfördes Bombay vilket också bidrog till ekonomisk spekulation och så småningom stagnation.15 Den kraftiga expansionen satte också Bombays sociala och ekonomiska infrastruktur under stark press och från och med att den första textilfabriken uppfördes i Bombay på 1850-talet kom staden att bli en av de viktigaste bomullsmarknaderna i världen, vid sidan om Liverpool och New York.16 Revolten 1857–1858, oftast känd som Sepoy-upproret, startade som en serie uppror över framför allt de norra delarna av Indien. Upproret var dock knappt märkbart i Bombay, men bidrog ändå till en kritik mot EIC och styret i presidentskapet. 17 Ursprunget var konsekvensen av en serie effekter av britternas successiva, och ofta förhastade, förändringar i förhållandena för befolkningen på den indiska subkontinenten.18 Upproret var inte en unik och isolerad händelse utan våldsamma resningar var en vanlig inhemsk företeelse under lång tid. Resningarna var dock så omfattande och radikala att de samfällt utgjorde ett reellt hot mot hela den brittiska kolonialmakten. Oroligheter med 12 Guha 2013, s. 18f. 13 Keith 1936, s. 127. 14 www.parliament.uk, About parliament, Living Heritage, East India Company and Raj 1785–1858. 15 Aspengren 2018, s. 53ff 16 Aspengren 2010, s. 14f. 17 Aspengren 2018, s. 56. 18 Peers 2006, s. 66f.

12

motsvarande politiska ursprung fanns även på mogulhärskarnas tid, men effekterna av britternas förändringar var mer genomgripande och med målet att komma över nya resurser till det växande världsimperiet.19 Den telegraf- och järnvägsutbyggnad som igångsattes redan på 1840-talet utgjorde i sig faktorer som bidrog till motsättningar mellan kolonialmakt och inhemsk opposition.20 I detta perspektiv kan även Bombay-regionen betraktas som påverkad med tanke på att den första järnvägssträckan som invigdes var den mellan Bombay och Thane den 16 april 1853.21 Revolten 1857–1858 följdes av hårda repressalier från de brittiska trupperna mot upprorsmakarna men även mot civilbefolkningen i övrigt. I The Queen´s Proclamation i november 1858 förkunnades den brittiska kronans övertagande och formella styrelse över kolonin. Detta utgjorde det definitiva slutet för EIC:s maktutövande i Indien, men inledde också en mer misstänksam och än mer kontrollerande hållning från britterna mot den indiska befolkningen. 22 Efterverkningarna av Revolten 1857–1858 öppnade upp spelplanen för lycksökare och risktagare från Europa. De maktstrukturer som tidigare upprätthållits genom EIC ersattes successivt av den brittiska kronans maktapparat, som gradvis etablerade en ny administration och nya samhällsinstitutioner i den blivande kronkolonin. De tidiga järnvägsprojekten initierades före upproren och godkändes och styrdes av EIC i kraft av kolonial mellanhand. Myndigheternas inflytande ökade i och med inrättandet av Public Works Department (PWD) år 1854, men fick inte full kontroll förrän efter EIC:s definitiva upplösning under senare delen av 1800-talet.23 PWD rekryterade sina egna särskilt utbildade ingenjörer som sändes ut till skilda projekt som de fick hantera i Indien, såväl militära som civila.24 En avlägsen men relaterad händelse som blev mycket betydelsefull för utvecklingen i Bombayregionen var det amerikanska inbördeskriget 1861–1865. Kriget bidrog till svår brist på bomullsråvara i Lancashireregionen i England där en stor del av textilindustrin var förlagd. Under perioden blev England beroende av den indiska bomullen och råvaran kom under 1862 att uppgå till hela 75 procent av produktionsbehovet i hemlandet.25 Bomullsboomen inföll i direkt anslutning till Josephs verksamhetstid och medförde att en ekonomisk hausse nådde den expanderande hamnstaden och långt in i det indiska fastlandet. 19 Bayly 1998, s. 170. 20 Bayly 1998, s. 133. 21 Sahni 1953, s. 3. 22 Peers 2006, s. 64ff. 23 Government of India, Ministry of Housing & Urban Affairs, Central Public Works Department, historical background, British period. 24 Chopra 2011, s. 34f. 25 Siddiqi 2017, s. xvii.

13

Bombay blev den självklara exporthamnen för bomullshandeln och inom några få år steg priserna i takt med att företag och individer i Bombay gjorde exempellösa vinster. I samband med den ekonomiska haussen startades mer eller mindre riskfyllda samhällsprojekt, vilket så småningom ledde till allehanda spekulation. När väl det amerikanska kriget upphörde kraschade banker och personliga förmögenheter utraderades.26

Järnvägsprojekten Under mitten av 1800-talet påbörjades den brittiska etableringen av järnvägar i den indiska kolonin, vilken grundades på europeiska principer.27 Inledningsvis drevs projekten under inflytande av EIC. De indiska järnvägslinjerna med s.k. trunk lines (sv. stambanor) utgick från de tre metropolerna Bombay, Madras och Calcutta, vilka sedan förenades över subkontinenten. 28 Även ångbåtstrafiken till och från Indien kunde på så vis kopplas till det landbaserade nätet.29 Konstruktionsprocessen av järnvägar i Indien kom att utgöras av tre nivåer vad gäller tillsyn och kontroll. Den första utgick från moderlandet England, den andra låg i Indiens imperiella huvudstad Calcutta, presidentskapsstäder och provinsiella huvudstäder och den tredje nivån innehöll den fysiska konstruktionen av järnvägarna på fältet. Tusentals ton med järnvägsmateriel som slipers, räls och annan utrustning skeppades ut från Storbritannien till Indien och denna utförsel, som var nödvändig för projektens genomförande, godkändes och kontrollerades av India Office (1858–1947), ministeriet för Indien i London. Ministeriet leddes av statssekreteraren för Indien som samtidigt var medlem i brittiska kabinettet. Besluten i India Office grundades i mycket stor utsträckning på rekommendationer från den indiska regeringen. I varje bolagsstyrelse satt dessutom en representant, ex-officio Government Director, för att säkerställa kontrollen även där. Behovet av en striktare statlig kontroll blev verklighet vid India Office’ tillkomst 1858 efter Revolten 1857–1858 och efter EIC:s förlorade dominans.30

Den brittiska kolonialmakten utövade så småningom en omfattande byråkratisk styrning genom PWD avseende järnvägsprojekten. Styrningen avsåg såväl förslag till järnvägssträckning, specifikationer, kostnader, arbetets fortskridande såväl som kvalitetsöversyn. Järnvägsprojekten på det lokala planet styrdes i toppen av hierarkin av en chefsingenjör. Rollen innebar en slags intermediär position mellan högre beslutsfattare inom PWD, den statliga byråkratin, och 26 Chopra 2011, s. 17. 27 Metcalf 1995, s. 81. 28 Se karta, bilaga 2. 29 Kerr 2007, s. 20. 30 Kerr 1997, s. 2f.

14

järnvägsbolagets styrelse och den eller de kontraktörer och ingenjörer som anlitades på fältet.31 Förverkligandet av ett järnvägsprojekt var därmed i många stycken en komplicerad hierarkisk process med flera intressenter inblandade. Detta gällde i Europa såväl som i Indien. I maktens centrum fanns politiker, privata företagsledare, administratörer och byråkrater i England och Indien, övervakande ingenjörer och kontraktörer med deras agenter, ned till ingenjörer och indiska arbetare på de egentliga fysiska fältarbetsplatserna. Alla nivåer ända ned till den enskilde arbetaren representerade den brittiska industrikapitalismen och kommunicerades via den koloniala maktapparaten.32

Familjen Stephens och kunskapen om Joseph Josephs stamfäder tillhörde det gruvarbetarproletariat som under generationer arbetat med koppar-, tenn- och blyutvinning i den sydvästra delen av England. Liksom Josephs farfar John Stephens, påbörjade en av sönerna, Josephs farbror Joseph Rayner Stephens (1805–1879), efterhand en bana som metodistpastor och missionär. Joseph R. föddes i Edinburgh och blev med tiden en mycket kontroversiell förkunnare. Redan som ung hade Joseph R. under åren 1826–1829 bedrivit wesleyansk metodistmission i Stockholm. 33 Det påstådda samröret med den så kallade chartiströrelsen fick ödesdigra konsekvenser då Joseph R. återvänt till England. Hans predikningar och aktiva motstånd mot 1834 års fattiglag i England, som tvingade arbetsföra fattighjälpssökande att arbeta i så kallade work houses, renderade Joseph R. 18 månader i fängelse 1839–1840.34

Josephs far George Stephens (1813–1895) föddes i Liverpool men hade liksom Joseph R. rötterna i Cornwall i England. George arbetade några år i Stockholm som engelsk språkmästare 35 efter att blivit inspirerad av Josephs R.:s utlandsvistelse i Sverige. Georges titel antyder att han redan under de tidiga åren i Sverige hade anknytning till den kulturella och intellektuella sfären i Stockholm. År 1851 flyttade George med sin familj vidare till Köpenhamn där han samma år påbörjade sin akademiska karriär som lektor i engelska vid Köpenhamns universitet. Sedermera utsågs George till titulär professor, troligen efter 1855, 36 och han grundlade ett starkt intresse för forskning i fornnordisk

31 Kerr 1997, s. 22. 32 Kerr 1997, s. 23ff. 33 Edwards 1994, s. 1ff. 34 Edwards 1994, s. 86ff. 35 Språklärare som undervisar i praktisk språkfärdighet. 36 Københavns Universitets Årbog, Meddelelser angaaende Universitetet og den polytekniske Lærenanstalt 1857–1863, II. Universitetets Lærerposter og Lærerpersonale med dertil hørende særlige Forhold for det akademiske Lærersamfund, København, 1865, 1867 och 1886. s. 175. Anm. Där anges den 14 januari 1855 som tidpunkt för Georges utnämning till lektor i engelska.

15

litteratur och historia.37 Litteraturintresset var en bidragande, men knappast avgörande orsak, till familjestrategin att skapa en förmögenhet för att kunna förvärva ett attraktivt gods. I planerna ingick dock underförstått en önskan om att på sikt även kunna etablera en kulturhistorisk miljö innefattande omfattande litteratur och insamlade artefakter. George och hans hustru Mary Stephens (1808–1896, f. Bennet) fick tre barn vilka samtliga föddes i Stockholm: Ingeborg Abbott (1839–1911, f. Stephens), Joseph samt Blanche von Sydow (1843–1935, f. Stephens). Josephs mor Mary Anne Bennet föddes och växte upp i Brentwood, Essex i England med föräldrarna Edward Bennet och Elisabeth May. I källorna och i litteraturen finns få noteringar som kan härledas till Josephs mor varför hennes historia är så här långt okänd. Ingeborg gifte sig den 3 september 1856 med järnvägsingenjören John Hallen Abbott (1831-1889).38 John befann sig från 1852 i Danmark för utbyggnad av de tidiga danska statsbanorna. 39 Med tiden blev John en allt viktigare nära vän och handledare för Joseph, inte minst under åren i Indien.

37 Svenskt biografiskt lexikon, George Stephens, Stockholm, Riksarkivet. 38 George Stephens 1813–1895. 39 John Hallen Abbott 1831–1889, Obituary.

16

3 Forskningsläge

Järnvägarna i Brittiska Indien – incitament och kontraktörer I Ideologies of the Raj40 anlägger historikern Thomas R. Metcalf ett perspektiv på britternas försök att hantera den successiva annekteringen av den indiska subkontinenten. Metcalfs bidrag är väsentligt som kontext i studien om Joseph Stephens eftersom de koloniala värderingarna torde ha präglat de britter som anlände till Indien. Redan tidigt fanns en strävan efter att upprätta och vidmakthålla skillnader mellan erövrare och de som erövrats. Tidigt, menar Metcalf, var den brittiska strategin att i upplysningstidens anda spegla det moderna och civiliserade Storbritannien och Europa i det som britterna uppfattade som det orientaliskt despotiska Indien. Erövringen skulle därmed leda bort från medeltida, feodala och degenererade samhällen.41 Under 1800-talet i samband med industrialiseringen infann sig en tydligare brittisk uppfattning om dominans vilket också rättfärdigade styret över Indien. Detta kunde åstadkommas genom synen på reformer där lag, eller snarare koder för rättsligt förfarande, och egendom stod i fokus.42 Även indologen Ronald B. Inden bidrar med förklaringsperspektiv gällande skillnaden mellan erövrare och de erövrade. Den rådande koloniala och orientalistiska diskursen under 1700- och 1800-talen var förutom åtskillnad genom religions-, ras- och könstillhörighet även klimatologiskt präglad. Detta förklarar Inden med att européer och den asiatiska befolkningen i allmänhet uppfattades som synnerligen väsensskilda beroende på de skilda klimatförhållanden som rådde vid platserna för folkens ursprung. Temperatur och topografi bidrog till skilda temperament och syn på statsbildningar vilka följaktligen bidrog till att konstruera delar av den distinktion som européerna upprättade för att bibehålla uppfattningen om rådande skillnader mellan erövrare och erövrad.43 40 Metcalf 1995. Anm. Raj, The British Raj, Brittiska Indien. 41 Metcalf 1995, s. 5ff. 42 Metcalf 1995, s. 27. 43 Inden 1990, s. 52f.

17

Antropologen Ann Laura Stoler och historikern Frederick Cooper intar i Tensions of Empire positionen att 1800-talets ”nya” kolonialism byggde på en medveten europeisk borgerskapsklass som i och med upplysningen erfarit möjligheterna att med teknologiska, organisatoriska och ideologiska medel styra Europa och de erövrade provinserna i resten av världen.44 Den brittiske globalhistorikern Christopher Bayly (1945–2015) har beskrivit den globala ekonomiska imperiella ordningen och dess verkningar på bland annat Indiens utveckling under EIC:s styre, det vill säga decennierna före Josephs aktiviteter i Indien. I Indian society and the making of the British Empire45 diskuterar Bayly den pre-industriella tiden före järnvägsutvecklingen i Indien, som tenderade att vara en period av ekonomisk och samhällelig tillbakagång, inte minst vad gäller EIC:s mer eller mindre förlamande inverkan på de erövrade områdena. Beskattning av land och dithörande införlivanden av prinsstater i den koloniala staten band bönder och bybefolkning hårt till de mer traditionella inkomstkällorna. 46 Historikern Gunnel Cederlöf exemplifierar vidare EIC:s försök att etablera styrning av de nordöstra delarna av Bengalen under den inledande brittiska kolonialtiden i området. Cederlöf konstaterar att EIC:s erövringar av land och insamlingen av uppbörd krävde ett socio-ekonomiskt nät av relationer mellan styrande och underställd. Detta system hade varit förhärskande under Mogulväldet och arvet efter detta innebar uppenbara svårigheter för de efterkommande britterna att upprätthålla. 47 Vidare exemplifierar Cederlöf ett annan strategi vid den indiska nordöstra fronten där EIC ingick avtal med de erövrade områdenas styrande rajas48 som satt kvar vid makten och fortsatte härska över inrikespolitiken. De sociala relationerna och kontakterna mellan EIC och rajas var dock de enda som britterna brydde sig om så länge avtalen upprätthölls. Alla andra underordnade aktörer negligerades.49 EIC:s och kapitalägarnas förväntade introduktion av en blomstrande plantageekonomi i Indien medförde fördjupade problem för både brittiska och inhemska innovatörer och risktagare. De politiska och finansiella avsikterna att uppnå denna på landområden vilande ekonomi gick i stå på grund av risken för konflikter i kampen om arbetskraft och land. Bristen på en väl utbyggd och säker infrastruktur låg också som en hindrande faktor, vilket också bidrog till stagnation.50

44 Stoler & Cooper, 1997, s. 2f 45 Bayly 1998. 46 Bayly 1998, s. 116ff. 47 Cederlöf 2014, s. 226. 48 Raja, Rajah, sanskrit, rājā, ”kung”, Yule 1903, s. 754. 49 Cederlöf 2017, s. 24f. 50 Bayly 1998, s. 119.

18

De indiska transportvägarna i allmänhet uppfanns dock inte genom britternas infrastruktursatsningar under 1800-talet, menar den indiska järnvägshistorikern Rita Bhambi i en avhandling från 2016 om bolaget The Great Indian Peninsula Railway (GIPR). Många och vitala inhemska transporter hade utförts på vägar och vattendrag över hela indiska halvön sedan antik tid. Den nya tiden krävde dock att transporterna sattes i relation till kolonialmaktens möjligheter till förbättringar av handeln mellan koloni och hemland.51 Bhambi menar vidare att intentionerna från kolonialmakten att anlägga järnvägar inte bör generaliseras, men i det koloniala Indiens fall var det två huvudanledningar som initialt bidrog till anläggandet. Dels var det en följd av The Railway Mania52 i 1840-talets Storbritannien som järnvägen introducerades i Bombayregionen, trots att kolonialmaktens aktiviteter var koncentrerade till huvudstaden Calcutta. En annan anledning var bomullstransporterna som genom Bombay och dess naturliga hamnar därmed kunde utvecklas och förbättras ytterligare som en viktig port in till kolonin. Den första brittiska bomullskrisen inföll redan 1846 med uteblivna amerikanska leveranser och föranledde hemmamarknaderna att söka säkrade områden för bomullsproduktion. I detta fall var järnvägen en avgörande faktor för transporter från en egen inhemsk produktion.53

Flera uppfattningar föreligger rörande vad som var incitamenten för byggandet av de indiska järnvägarna. Redan år 1851 förfäktade generalguvernören i Indien, Lord Dalhousie (1812–1860) starkt i den indiska järnvägsfrågan och bekräftar den brittiska kolonialmaktens förväntade kontroll över utvecklingen:

I trust they [East India Company and Government of India] will ever avoid the error of viewing railways merely as private undertakings and will regard them as national works, over which the Government may justly exercise, and is called upon to exercise, a stringent and salutary control.54 Historikern Tara Sethia menar, något generaliserande, att de indiska järnvägarna aldrig var lokalt initierade till skillnad mot exempelvis de nordamerikanska. De kom heller aldrig till som ett led i behoven av utökade nationella marknader och intressen. Järnvägarna introducerades istället som ett resultat av olika inflytelserika grupperingar och deras särintressen inom skilda näringar i England. Järnvägs-, bomulls- och transportintressenterna utsattes i sin tur av påtryckningar från det brittiska parlamentet. Den brittiska staten utövade ständigt sin kontroll över järnvägsprojekten, även före Revolten 1857–1858,

51 Bhambi 2016, s. 21f. 52 Spekulationsvågen i järnvägsaktier i Storbritannien i samband med järnvägens boom i landet under 1840-talet. 53 Bhambi 2016, s. 2f. 54 Minute by Dalhousie on Introduction of Railways in India, as Submitted to the Courts of Directors, 4 July 1850, s. 38.

19

och de blev enligt Sethia aldrig den fria marknadens verktyg.55 Ian Derbyshire, brittisk historiker, tillför, förutom de ekonomiska incitamenten, ett symboliskt perspektiv över järnvägstillkomsten. Den fungerade, menar Derbyshire, också som en avgörande introduktion av brittisk teknologi där ångdrift och järnväg blev symboliska indikatorer på en avancerande industriell kolonialmakt.56 Även den amerikanske historikern Michael Adas menar i Machines as the measure of men57, som berör teknologi och europeisk kulturell expansion, att det koloniala projektets främsta symboliska markörer var den teknologi som implementerades och som stod för framsteg och civilisering.58 I den ofta citerade Building the Railways of the Raj 1850–190059 redogör den kanadensiske historikern Ian J. Kerr för hur de brittisk-indiska järnvägs-projekten initierades och förverkligades under och efter järnvägarnas pionjärtid i Indien. Åren före introduktionen präglades av förespråkarnas argument om järnvägarna som en god investering med god avkastning för kapitalplacerare, och som projekt som militärt kunde säkra erövringarna på den indiska halvön. Järnvägarna kunde också bidra till utveckling för det indiska folket. 60 En motsvarande analys gör ekonomhistorikern vid University of Pennsylvania, Laxman D. Satya, som menar att det tidigt fanns tydliga målsättningar från kolonialmaktens sida med järnvägarna i Indien och dessa vidhölls och stärktes under Brittiska Indiens era. Målen var såväl kommersiella som militära. Den koloniala ekonomin var dessutom tidigt medveten om att järnvägen kunde stärka det koloniala projektet och bland annat importera varor till Indiens inre delar. Hemma i England kunde bomullsbaronerna i Lancashire sälja sina billigt producerade kläder till de indiska massorna och samtidigt säkra tillgången på råbomull.61 Det är därför logiskt att anta att den utvecklade infrastrukturen, i form av bland annat telegrafi och järnväg, kom att bli en nyckel till att få spridning av kunskap, information och produkter över den indiska koloniala subkontinenten. Enligt Bayly var det just de civila och militära myndigheternas kontraktsbundna beställningar som kom att ge infrastrukturens utveckling en skjuts. Även om huvuddelen av materielen som behövdes för exempelvis järnvägsbyggande importerades, blev dessa projekt indirekt ekonomiskt stimulerande även för lokala köpmän och förmedlare då dessa kunde erbjuda arbetskraft, stenmaterial, trä och transporter.62 55 Sethia 1991, s. 103f. 56 Derbyshire 1995, s. 178. 57 Adas 1989. 58 Adas 1989, s. 221f. 59 Kerr 1997. 60 Kerr 1997, s. 16. 61 Satya 2008, s. 69f. 62 Bayly 2012, s. 544

20

Kontraktörerna – yrkesgruppen Yrkesgruppen kontraktörer vid järnvägsprojekten i det koloniala Indien har problematiserats i relativt få historiska vetenskapliga studier. Detta trots att just denna grupp kan betraktas som de aktörer som bidrog till en mer dynamisk utveckling av subkontinenten i och med bland annat järnvägens utbyggnad. De brittiska kontraktörerna, en yrkesgrupp mellan brittiska kapitalister, ingenjörer och nederst rallarna på fältet, var enligt Bhambi, den viktigaste av dem alla för att få jobbet gjort. Detta trots att kontraktörerna och underkontraktörerna inte sällan misslyckades med slutförandet av arbetet. Om det ändå fullföljdes kunde kvaliteten ibland vara undermålig, vilket påvisade bristen på kunskap bland de som åtog sig kontrakten. 63 Samtidigt konstaterar Bhambi att inhemska kontraktörer bland parserna, blev bland de mest framgångsrika i samband med GIPR:s utveckling. Framgångsfaktorer var bland annat bakomliggande kunskap runt hur man drev affärsprojekt samt förmågan att ackvirera och behålla tillräckligt med arbetskraft. Visserligen prioriterades och gynnades de europeiska kontraktörerna inledningsvis men efterhand vann parsernas fördelaktiga erbjudanden gehör bland myndigheter och bolagsägare och utgjorde grunden för viktiga delar i GIPR:s framväxt. 64 Ian Derbyshire utvecklar i artikeln ”The Building of India’s Railways” 65 förutsättningarna för kontraktens tillkomst i samband med järnvägarnas ankomst till Indien. Järnvägsbyggnation var ett mångfacetterat arbete som i grunden innehöll: förberedelser för sträckningen, rälsläggning, tunnelarbeten, skärningar i terrängen och broarbeten. Derbyshire menar att det fanns graderade och skilda uppdelningar mellan de olika typerna av uppdrag som kontraktörerna tilldelades. I grunden handlade det om den kompetensnivå som fanns hos de inblandade, vilken typ av arbeten som skilda kadrar av kontraktörer tog sig an. Det kunde exempelvis handla om mer avancerade brokonstruktioner som krävde särskild kunskap.66 Som jämförelse kan nämnas Josephs uppdrag som i huvudsak handlade om arbeten i den lägre delen av kompetensskalan som banvallskonstruktioner, kulvertar och mindre broar. Radhika Krishnan fördjupar i antologin Från Brittiska Indien till Huseby Bruk sin analys av kontraktörssystemet och perspektivet faller på det Krishnan kallar ”arbetarnas perspektiv”. Fokus läggs på de arbetande inhemska aktörerna som lade sitt praktiska arbete i projekten. Analysen utgår från samma material som tidigare men beskriver ingående de förhållanden som drabbade de som gav sig in i det riskfyllda järnvägsarbetet. De enskilda arbetarnas situation, menar

63 Bhambi 2012, s. 881f. 64 Bhambi 2016, 206 f. 65 Derbyshire 1995, s. 179ff. 66 Derbyshire 1995, s. 193.

21

Krishnan, är ständigt närvarande i Husebymaterialet, vilket möjligen kan problematiseras ytterligare. Krishnans slutsats är att de enskilda arbetarnas ageranden var primära vid uppkomna konflikter och gick därmed i direkt opposition mot arbetsgivaren och hotade att lämna arbetena. En motåtgärd som medgav en viss makt och gav möjlighet att förhandla och hitta bättre arbetsförhållanden.67. Det vanligaste förfaringssättet, var dock det sekundära agerandet, det vill säga att förhandlingen gick via de förmän och byföreträdare, maccadums68 och maistries69 , som utgjorde det mellanskikt som företrädde huvuddelen av de anställda. Nite har redogjort för detta förfarande i artikeln ”En lycksökares liv och affärer i Indien och Skandinavien” i samma bok.70 Den hierarki som förelåg vid järnvägsarbetena i Indien, menar Krishnan, var strikt rasåtskild, det vill säga löner, förmåner och maktutövning utövades och reglerades genom den koloniala struktur som det brittiska imperiet föreskrev officiellt eller inofficiellt. Detta fick till följd att en europé var högre värderad än en inhemsk person, en parser var mer värd än en muslim eller hindu, en murare mer välbetald än en snickare eller stenarbetare osv. Exempel på denna åtskillnad och rasism går, menar Krishnan, att belägga i den korrespondens som sker mellan Joseph och hans affärskontakter.71 Joseph tillhörde inte kategorin ingenjörer eller teknisk personal då han tog sig an järnvägsuppdraget i Indien. Istället bör Joseph huvudsakligen placeras bland de så kallade underkontraktörerna, som genom risktagande och goda kontakter med de europeiska kontraktörsnätverken kunde bygga en framgångsrik karriär.72 De europeiska underkontraktörerna, menar Kerr, placerades som ännu ett lager intermediärer ovanför de inhemska gangers 73 som rekryterade lokal arbetskraft.74 I toppen på kontraktörssystemet fanns de stora välrenommerade kontraktörsbolagen såsom Wythes & Jackson (W&J)75 och Lee Watson & Aiton

67 Krishnan 2018, s. 113. 68 Muccadum, moccudum, hindi, ursprungligen från arabiskans mukaddam, ”praepositus”, förman, ledare. Kan ha flera betydelser men i detta sammanhang avses en förman för ett stenarbetarlag tillhörande en stenarbetarkast. Yule 1903, s. 569. 69 Maistry, Mistry, hindi mistri, förvanskning av portugisiskans mestre, förman, hantverksmästare. I detta sammanhang murarförman, smed/förman, snickare/förman etcetera, Yule 1903, s. 538. 70 Nite 2018, s. 188f. 71 Krishnan 2018, s. 115f. 72 I studien benämns Joseph ibland även som kontraktör, vilket beror på att uppdragen i Indien skiftade karaktär. När han så småningom startat företaget Joseph Stephens Company Ltd. blev också uppdragen mer av karaktären kontraktörsuppdrag med direkta bindningar till uppdragsgivaren. 73 Gangers, även headmen och gangmen. Lägre intermediära förmedlare av arbetskraft och innehavare av arbetsledande funktion inom mästaryrken som exempelvis snickare, smed, murare. 74 Kerr 1997, s. 57. 75 Grace’s Guide to British Industrial History, Wythes & Jackson.

22

(LW&A)76 med betydelsefulla kontakter framför allt hemma i England, men också på sikt i en framväxande koloni som Indien. Bland underkontraktörerna, följde många gånger samma beroendemönster som det mellan imperialister och koloniserade då denna nivå befolkades både av européer och inhemska framgångsrika indiska kontraktörer.77 Kontraktören agerade som risktagare men också som en person i fördelaktig mellanställning mellan uppdragsgivande bolag och ingenjörskadern. Kontraktören kunde, om denne nu lyckades med sina uppdrag, bli en ytterst förmögen person. Han kunde bli långt mer ekonomiskt framgångsrik än den enskilde ingenjören.78 Ett exempel är George Wythes (1811–1883) som tillsammans med Joseph Jackson79 i W&J ansvarade för olika delprojekt i Indien med GIPR som beställare.80 Wythes var också den aktör i Josephs nätverk som bevittnade det lärlingsavtal som upprättades inför Josephs karriär som underkontraktör.81 Kontraktörerna bör därför betraktas som en egen yrkeskategori i det brittiska imperiets tjänst, som genom samordning av arbetskraft och kapital kunde realisera den fortsatta industrialiseringen över världen. Framför allt gällde detta byggnation av modern infrastruktur i form av järnvägar, kanaler, broar och vägar i både Europa och senare i kolonierna.82 Kontraktörssystemet visade sig dock i längden ha en hel del brister, som berörde järnvägsprojektens progression och kostnader. En av Josephs kontakter i Indien, Robert Maitland Brereton (1834–1911), vittnade om dessa brister i en senare utkommen minnesbok från 1908. I boken nämns också GIPR:s ingenjörers ständiga kamp mot kontraktörernas agenter vid inspektioner utmed banan. Ingenjörerna var enligt Brereton ett stolt släkte och därmed oroliga för att befläcka sitt professionella rykte. Konstruktionerna av mindre broar var ofta undermåliga och detta gällde särskilt murararbetet som stod och föll med oväntade väderförhållanden. Sol, vind och brist på vatten var ständiga utmanare.83

76 Dissolution of partnership, The London Gazette, November 19, 1869, s. 6236, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/23557/page/6236/data.pdf. Anm. Alexander Henderson Lee, Archibald Aitken Watson, John Aiton. Företaget upplöstes den 1 juni 1868. 77 Nite 2018, s. 158. 78 Ferguson & Chrimes 2014. 79 Grace’s Guide to British Industrial History, Joseph Jackson (d. 1860). 80 Ferguson & Chrimes 2014, s. 171. 81 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:12a, 1859–1900, Kronologiska brev och inkomna handlingar. Anm. Se: bilaga 1. 82 Ferguson & Chrimes 2014, s. 47. 83 Brereton 1908, s. 9.

23

Forskning om Joseph i nya perspektiv Vad gäller forskning om familjens roll i det viktorianska England anlägger litteraturvetaren Margareta Petersson i antologin Från Brittiska Indien till Huseby Bruk väsentliga perspektiv för att förstå den framväxande medelklassens ideal. Dessa ideal utmärkte även familjen Stephens som med stark familjekänsla och protestantiska värderingar med äktenskap och egendom som grund, befäste tidens så kallade domesticitetsideologi. 84 Denna princip medförde en strikt arbetsdelning vad gäller mannens och kvinnans uppgifter i hem och familj, vilket också kan beläggas i anslutning till historien om Joseph. Det är väsentligt att ha dessa principer med som referens i diskussionen om familjens och sonens framgångssträvanden. Familjen diskuteras också i denna studie i samband med definition av begreppet under den teoretiska delen, kapitel 5. Josephs syster Ingeborg var en aktör i Josephs familjenätverk, som kom att spela en avgörande roll för beslutet att åka till Indien och för den kommande karriären. Petersson redogör för Ingeborgs liv under vistelsen i Indien i artikeln ”Concurrent Domesticities in Letters from the Colonial Fringe” från 2017.85 Bidraget har Josephs syster Ingeborg Abbotts (1839-1887, f. Stephens) brevkorrespondens som källa. Kortare utdrag från brodern Josephs brev till systern finns medtagna i texten liksom den omgivande koloniala kontexten i 1860-talets Indien. Fokuset i Peterssons text är dock ett annat än i denna studie eftersom Ingeborgs erfarenheter analyseras med utgångpunkt från plats och rum, där Ingeborg efter år av isolering och alienation i Indien uttrycker sin hemlängtan till Danmark. Petersson utgår från domesticitet och kolonialism som två diskursiva noder i Ingeborgs vardagsliv och upplevelser i Indien och hemlandet Danmark.86 Historieprofessorn Lars-Olof Larsson, för övrigt en viktig tillskyndare av Husebyarkivens tillkomst, behandlar Joseph i Historia kring Huseby87 , Hur Stephens kom till Huseby88 och Det fantastiska Huseby89. I samtliga porträtteras Joseph relativt perifert och ständigt i skuggan av George och Josephs gudfader Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (1818–1889). Hyltén-Cavallius lyfts rentav fram som den ”verklige huvudpersonen” och grunden till att Joseph överhuvudtaget hamnade i Småland.90 Fadern George var tillsammans med Hyltén-Cavallius de

84 Petersson 2018, s. 20ff. 85 Petersson 2017. 86 Petersson 2017, s. 108ff. 87 Larsson 1978. 88 Larsson 1986. 89 Larsson 1993. 90 Larsson, 1986, s. 2.

24

två pådrivande initiativtagarna bakom det av Joseph genomförda spekulationsförvärvet av godset 1867.91 Larssons syfte med översikterna är, förutom att beskriva historien om en småländsk bruks- och godsegendom, att kritiskt granska ett antal myter som följt i anslutning till Josephs förvärv av Huseby Bruk. En av dessa förvärvsmyter var att Huseby skulle sålts på auktion till ett pris av en miljon rd. rmt. och att Joseph själv skulle betalt kontant på plats vid bruket.92 Eftersom Husebyarkivens Indienrelaterade material inte var tillgängligt när översikterna av Larsson tillkom kan historien nu kompletteras med relevanta perspektiv och delvis problematisera Hyltén-Cavallius agens med utgångspunkt från nya analyser. Joseph framställs av Larsson som en konservativ och patriarkal brukspatron, som driver Huseby bruk och som vidmakthåller denna syn på arbete, verksamhet och sociala relationer under brukets hela 60-åriga tillvaro. Enligt Larsson har detta fått sitt eftermäle i flera andra myter som spridits om Joseph, till exempel uppfattningen om att han som riksdagsman i första kammaren (1887–1909) skulle förespråkat en sentida ättestupa för åldringar där de helt enkelt skulle tas av daga istället för att tas om hand av samhället.93 Numera finns forskning som genom skiftande perspektivval utökat kunskapsbasen omkring Josephs liv och då med fokus på Indientiden. Forskningen har även bidragit till att belysa och kartlägga Josephs relationer till viktiga personer inom familjen och aktörer i de omkringliggande sociala nätverken. Litteraturvetaren och historikern Alexander Bubb vid University of Roehampton är den forskare som på bredare front tar sig an den Indienrelaterade delen av Husebymaterialet. Bubbs forskning resulterade under 2017 i den första vetenskapliga artikeln om Josephs tid i Indien. ”Cotton, and ‘Woddaries’, A Scandinavian railway contractor in Western India, 1860–69” publicerades i tidskriften Modern Times of India. Bubb använder Josephs liv som skandinavisk aktör i det koloniala Indien som representation för det koloniala projektet under 1860-talets socioekonomiska vakuum och i sviterna av Revolten 1857–1858. Det brittiska kontraktörssystemets relativt outbildade och oerfarna aktörer, menar Bubb, hade möjlighet att under en kort period använda det uppkomna vakuumet till spekulation och lycksökande i en i övrigt måttligt reglerad infrastrukturell bransch. Samtidigt framstår underkontraktörer som en intermediär yrkesgrupp som, åtminstone delvis, lyckades med att upprätthålla och odla ändamålsenliga kontakter mellan låg och hög i det koloniala projektet och därmed nå framgång. Som källmaterial använder Bubb, likt denna avhandling, material ur Husebyarkiven och Josephs tid i Indien. Bubbs bidrag 91 Larsson 1978, s. 81ff. 92 Larsson 1986, s. 1. 93 Larsson 1993, s. 27f.

25

innehåller även redogörelser för den relativt okända migrerande arbetskraftsgruppen woddaries, wadars, som kom att spela en väsentlig roll för Josephs framgångar med bland annat stenarbeten i Maharashtra och Berar.94

Under hösten 2017 utkom en vetenskaplig antologi, India: Research on Cultural Encounters and Representations at Linnaeus University, med två forskare från New Delhi som under postdokstudier vid Concurrencescentret koncentrerat sig på olika perspektiv hos Joseph Stephens och tiden i Indien. I boken analyserar forskaren Krishnan kontraktörernas och underkontraktörernas komplicerade samrören i det koloniala projektet. Krishnan menar att det var ingen tillfällighet att de nära kontakterna mellan de mer formellt organiserade aktörerna i bolaget GIPR och de mer lösligt sammankopplade kontraktörerna bildade starka nätverk i infrastrukturprojekten. I slutändan var detta en nödvändighet för det Brittiska imperiet att nätverken var starka, formellt eller informellt, för att på det sättet utöva strikt kontroll över arbetena och deras progression.95 Forskarna Bubb, Dhiraj Kumar Nite och Krishnan utvecklar vidare Josephs strategier för framgång och med de sociala kontakterna som viktig bas i antologin Från Brittiska Indien till Huseby bruk, järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860-69.96 Nite menar att Joseph verkade under principen ”arbete som vanligt” med relativt traditionella affärsmetoder och utnyttjade de sociala nätverken så långt dessa nu räckte. Pierre Bourdieus kapitalteorier97 med symboliskt, socialt och kulturellt kapital, används bitvis som teoretisk ram i Nites text där kapitalformerna blir verktyg för ekonomisk framgång. Det var primärt de lokala affärskontakterna utmed banarbetena som var mest framgångsrika, medan de centrala Bombay-kontakterna inte var lika starka och utvecklade. Därmed kunde Joseph heller inte med sina anbudsförsök nå in till de större GIPR-projekten. 98 Nites utgångspunkt är fyra orsaker till det han kallar ”lycksökarnas affärspraxis och beteende”99, där en var att strategiskt utnyttja gedigna och utvecklade sociala nätverk. Nätverken, dit även aktörer inom familjerna och lokalsamhället hörde, kunde bli direkt avgörande för de risktagande aktörerna och deras framgångar.100

94 Bubb 2017. 95 Krishnan 2018, s. 68f. 96 Antologin är angiven i referensförteckningen under respektive enskilt bidrag av Bubb, Krishnan, Nite, Gunnarsson m.fl. 97 Se kapitel 5, Teoretiska perspektiv. 98 Nite 2018, s. 149. 99 Nite 2018, s. 136. 100 Nite 2018, s. 138.

26

Bubbs omgivande kontext består av det politiska och ekonomiska samhällsvakuum som rådde i Indien då John och Ingeborg anlände 1857, vilket fortsatte även under delar av Josephs tid några år senare. Vakuumet uppstod i gränsen mellan inbördeskrig och en spekulationsvåg i bomull och blandades med snabbt växande infrastrukturprojekt. Joseph var en av många brittiska unga medelklassmän som begav sig utomlands för att finna lyckan i kolonierna. Bubb speglar i huvudsak det lokala relationsskapande som Joseph försökte etablera och i artikeln framgår med tydlighet Josephs antagna strategi att med konflikt eller uppmuntran framgångsrikt styra de arbetsledare och arbetare som utförde grovarbetet.101 Jag bidrar själv med ett kapitel i samma antologi och som berör Josephs karriär ur ett utbildningsperspektiv. Syftet är att utröna huruvida Josephs utbildning ledde till den ”ingenjör” som kända beskrivningar gjort gällande. I kapitlet belyses och redogörs för Josephs tid i Indien med utgångspunkt från den relativt traditionella lärlingsutbildning och de självstudier som erbjöds i den brittiskt koloniala strukturen.102 Georges och familjens uppfostrande och motiverande ansträngningar på distans för Joseph, berörs också i artikeln. Innevarande avhandling kommer att presentera fler exempel och belägg för familjens, och mer specifikt faderns, grundläggande försök till inflytande på Josephs förehavanden och därmed kunna stärka hans förmåga att få tillgång till socialt kapital för framgång. Utgångspunkten för den här studien är att med erfarenheter från tidigare forskning anta ett helhetsgrepp på det undersökta arkivmaterialet. Denna ansats har inte tagits i tidigare studier. Studien bidrar vidare till att ett mikroperspektiv med ”den lilla människan i fokus” förenas i syntes med ett makroperspektiv där koloniala och globala kapitalistiska strukturer dominerarar. Denna syntes uppnås med hjälp av nätverksanalysen103 och historien om Joseph Stephens levnadsöden under kontraktörstiden bidrar därmed med viktiga perspektiv in i den globala utveckling som var i vardande under 1800-talets andra hälft.

Sammanfattning av forskningsläget Kunskapen om järnvägar och kontraktörssystem i Indien och Josephs person och specifika förutsättningar som underkontraktör under 1860-talet är i nuläget avsevärt fördjupad genom senare års forskning. Studierna har bidragit till mer uttömmande analyser av hur relationerna i de sociala nätverken runt

101 Bubb 2018, s. 90ff. 102 Gunnarsson 2018, s. 65f. 103 Se kaptel 5, Teoretiska perspektiv.

27

kontraktörer, underkontraktörer och andra viktigare aktörer bidrog till en positiv karriärprocess och ekonomisk framgång. Även den lokala och globala koloniala kontexten som här sammanfaller, bland annat genom intentionerna med järnvägens tillkomst, har knutits tydligare till fynden från Indienmaterialet. Denna knytning har gett källorna vidare dimensioner och även fördjupat förståelsen för och kunskapen om Brittiska imperiets kopplingar till Huseby och hur det indirekt påverkade brukets framtida utveckling. Slutligen kommer denna studie att kartlägga och belysa hur Joseph, en aktör i Brittiska Indien kunde nyttja socialt kapital med utgångspunkt från de nätverk som var väsentliga i aktörens omgivning och hur dessa var kopplade till en samtida global utveckling. Det sociala kapitalet används som ett medel för ekonomisk framgång i en miljö som ofta förutsatte ett ekonomiskt insatskapital.

28

4 Källor och metod

Källmaterial Materialet runt Josephs engagemang i Indien var fram till 2012 relativt outforskat. Som tidigare nämnts har under senare år ett antal forskningsstudier genomförts med Husebyarkiven som primärkälla. De källor som legat till grund för studierna är privata brev, dagböcker, affärskorrespondens i brevform, lönelistor, räkenskaper, avtal med mera runt arbetet med järnvägssträckan Nashik-Nagpore. Dessa källor är i många stycken unika. Detta unikum jämte närheten till materialet har varit en avgörande framgångsfaktor för denna studie om Joseph.104 GIPR, järnvägsbolaget som engagerade Joseph, hade ett system för kontrakterade agenter i olika delar av det brittiska imperiet och deltog i det stora infrastrukturella projektet. Dokument, kontrakt, avtal och affärskorrespondens, härrörande från bolagets verksamhet finns bevarade på The British Library, India Office Records, i London. Exempel på dokument, som härrör från kolonialmaktens kontroll och uppföljning av järnvägsprojekten finns bevarade i Maharashtra State Archives, PWD, Railway Department, Mumbai. Dessa centrala arkiv representerar och återger bolagets respektive kolonialmaktens formella uppföljning och kontroll av järnvägsprojekten. I Husebyarkiven finns motsvarande mer informella dokument och lokala spår av ingenjörers, kontraktörers och förmäns kommunikation och överenskommelser. I denna studie har endast exempel från referenser till de formella handlingarna från PWD använts med utgångspunkt från Maharashtra State Archives i Mumbai. Anledningen är att materialet i Mumbai i större utsträckning har bidragit till förståelse för den strukturella miljö som omgav kontraktörssystemet och det lokala styrets syn på kontraktörerna och i förlängningen Josephs arbete.

104 Materialet presenterades initialt för internationella forskare vid en konferens inom ramen för Linnaeus University Centre for Colonial and Postcolonial Studies vid Linnéuniversitetet den 4–5 maj 2012.

29

Aktörerna från PWD är också sparsamt representerade i Husebyarkiven, varför det materialet också bidragit till viktig komplettering. I följande underkapitel redogörs för strukturen och omfattningen av det primära källmaterial som använts i studien, det vill säga 1) dagboksanteckningarna i Indiensamlingen, 2) affärsbreven i Indiensamlingen samt 3) den brevkommunikation som förekom mellan Joseph och de närmaste familjemedlemmarna. Den senare ingår inte i arkivserien Joseph Stephens tid i Indien, men har stark anknytning till Indientiden.

Husebyarkiven och arkivserien Joseph Stephens tid i Indien På Linnéuniversitetet förvaras sedan början av 1980-talet ett deponerat arkivmaterial härrörande från Huseby gods. Materialet består av olika delarkiv varav det största är Huseby bruks- och godsarkiv. Dessutom finns flera personarkiv tillhörande familjen Stephens. Personarkiven innehåller en relativt omfattande privat brevsamling där viktiga personer i familjen Stephens släkt- och vänkrets lämnat historiska avtryck. Delar av detta sistnämnda arkiv utgörs av arkivserien ”Joseph Stephens tid i Indien”. Materialet återfanns så sent som 2008 vid en arkivinventering på Huseby Bruk och förvarades i en skeppslåda på vinden. Innehållet visade sig vara dokument som producerats i samband med Josephs kontraktörstid vid järnvägsbyggen i Indien. I arkivserien finns också material som har karaktären av affärskorrespondens i olika järnvägsbyggnadsprojekt på sträckan Bombay-Nagpore som Joseph deltog i. I affärsbreven har inkommit brev från kontraktörer, järnvägsföretag och banker men även från enskilda affärsbekanta. Bitvis är denna affärskorrespondens också av mer privat karaktär. I affärsbreven kan Josephs korrespondens följas utförligt eftersom kopior på utgående brev finns bevarade från åren 1864–1868. Arkivserien ”Joseph Stephens tid i Indien” indelas enligt följande:

Affärsbrev 1864–1884 – inklusive kopior på utgående affärsbrev mellan 1864–1868. Kontrakt 1863–1867. Räkenskaper – arbetsplaner, balansräkningar, verktygslistor, offerter, kalkyler och kvitton 1862–1868. Ritningar, 1860-talet (merparten odaterade).

30

Lönelistor 1860–1866, 1867–1868.105 Övriga handlingar, till exempel Josephs Stephens dagböcker från 1860 och 1862–1863 som skrevs under Indientiden. I denna kategori återfinns även noteringsböcker från praktiktid och experiment. Under nedan rubriker redogörs för delar som använts i studien.

Joseph Stephens dagböcker 1860–1863 Josephs dagbok från 1860–1861 106 var en gåva från John till Joseph och dagbokens tryckår är 1857. Dagboken är strukturerad i fyra delar. I de första tre delarna återfinns tryckta förteckningar över bland annat brittiska banker, bankmän och penninginstitut och övrig information om Storbritanniens offentliga förvaltning. I del fyra återfinns Josephs löpande dagboksnoteringar med början från och med den 1 maj 1860. Noteringarna utgörs till största delen av fältanteckningar från arbetsinsatser utmed huvudlinjen107 öster om Nashik. Dagboken ser vid första anblicken ut att börja under kalenderåret 1861, men är egentligen en fortsättning på andra hälften av boken.

Dagböckerna från 1862 och 1863 är i likhet med dagboken från 1860–1861 uppdelade i en tryckt del med bankinformation och offentliga uppgifter, åtföljda av kronologiska fältanteckningar. Under 1862 är arbetena i huvudsak förlagda till huvudlinjen medan dagboken från 1863 utgörs av noteringar från bomullsbanan 108 mellan Bhusawul (Bhusawal) och Nagpore. Anteckningarna från 1863 ger också en bredare bild av de personliga sociala kontakter som Joseph etablerat vid denna tid.

Affärskorrespondens i Joseph Stephens tid i Indien Häri återfinns affärsbreven som Joseph företrädesvis får in till sin verksamhet som kontraktör vid olika arbetsprojekt. I brevsamlingen finns även kopior på utgående affärsbrev mellan 1864 och 1868. Breven kan även vara av mer vänskaplig och kollegial karaktär, beroende på avsändare och tillfälle. Noteras bör att Johns affärskorrespondens till Joseph i stort har samma karaktär som övriga civilingenjörers vid bolaget GIPR, men mer privata inlägg i breven förekommer.

105 Lönelistorna är troligen upprättade av ett flertal aktörer, förutom av Joseph själv även av hans medhjälpare Luis Pereira. Dessa två aktörers handskriftsstilar är belagda medan övriga potentiella medhjälpares handskrifter återstår att studera och belägga. 106 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861. 107 Se karta, bilaga 3. 108 Se karta, bilaga 4.

31

Brev i privata delarkiv Brev i privata delarkiv är korrespondens exempelvis mellan fadern George och sonen Joseph. Dessa har inte klassificerats som Indienrelaterat material i arkivförteckningen, men de har ett innehåll som korrelerar med tiden i Indien. Georges korrespondens till Joseph omfattar 236 brev sända 1858–1869 vilka till största delen är skrivna i Köpenhamn [Cheapinghaven] till Joseph då han vistades i Indien. I några enstaka fall finns sällsynta tilläggsbrev från modern Mary. De brev som inkom 1868–1869 är i vissa delar i mycket dåligt fysiskt skick med stark genomblödning, vilket har bidragit till att breven inte fullt ut kunnat läsas och analyseras.109 Josephs brev sända till fadern George omfattar 65 brev mellan 1859–1869 varav enstaka brev även är avsedda för modern Mary. Breven är huvudsakligen skrivna i Indien.110 Brev från svågern John till Joseph omfattar 56 brev sända åren 1855–1867, vilka även inkluderar brev från åren före avfärden till Indien då John var engagerad i järnvägsprojekt på Själland, samt brev under tiden i Indien. Breven från John är generellt sett skrivna med mycket otydlig handstil, vilket inneburit att breven delvis inte kunnat analyseras.111 Brev från systern Ingeborg till Joseph omfattar 79 brev sända 1854–1867. Från 1857 skriver Ingeborg från platser i Indien såsom Nashik och Bombay och efter 1864 från Köpenhamn, Englefield Green i England och från Stockholm.112

Maharashtra State Archives, Mumbai Som ett komparativt material gällande järnvägsutbyggnaden mellan Bhusawul och Nagpore (kontrakten nr 13–17) har dokument från Maharashtra State Archives, PWD, använts. Dokumenten innehåller bland annat rapporter, kartor och tabeller som inspektörer från PWD upprättade i samband med de inspektioner som genomfördes fortlöpande utmed de aktuella järnvägslinjerna.

Metod Tidigt i processen transkriberades dagböckerna. Dagböckerna kom på detta sätt att utgöra en initial utgångspunkt för den kvalitativa analysen. Metoden har vidare varit att systematiskt och kronologiskt närläsa allt skriftligt material som

109 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens. 110 Lnu, HA, Växjö, George Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:2, 1845–1895, [Brev från sonen Joseph 1859–1885]. 111 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:8c, 1855–1867, Brev från svågern John Hallen Abbott. 112 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:8a, 1854–1899, Brev från systern Ingeborg.

32

finns tillgängligt och som har anknytning till Josephs Indientid. Efterhand har tre tematiska huvudområden: lärlingen, järnvägsbyggaren och affärsmannen, emanerats med utgångspunkt från syftet. Dessa huvudområden har sedan bearbetats med hjälp av nätverksanalys.113 Texten om Josephs tid är i huvudsak framförd kronologiskt för att det skall vara möjligt att övergipande följa Joseph från ung nykomling och lärling i det koloniala Indien till att han blir en framgångsrik företagare och affärsman. Bitvis är kronologin bruten beroende på behovet av att förtydliga vissa händelseförlopp som inte alltid följt en tydlig tidslinje. Källmaterial i form av affärsbrev, privata och personliga brev, till exempel mellan George och Joseph, har i flera stycken kompletterat dagboksmaterialet. Liksom hos Hasselberg har materialet inkluderat skiftande typer av brevskrivare, allt ifrån familjemedlemmar till uppdragsgivare, kompanjoner och underlydande vilket givit bredare perspektiv på aktörens egen vardag. 114 Breven utgör i sig kommunikation och påvisar bland annat upprätthållandet av relationer mellan olika aktörer. Breven avslöjar också aktörens sociala ställning och kulturella kapital då brevens disposition ger uttryck för skillnader med utgångspunkt från bakgrund och utbildning.115 Detta har varit av värde att beakta till exempel vid studiet av de olika kapitalbildningarna som förekom i Josephs aktivitetssfärer.

Analysen har utgått från de nätverksanalytiska och teoretiska ansatsgrepp som presenteras under kapitel 5. Eftersom dagböckerna endast omfattar åren 1860–1863, blev efterhand de privata breven, framför allt de från George till Joseph, samt affärskorrespondensen, de källor som fullföljde underlaget. Josephs brev av privat karaktär till familjen är förhållandevis få till antalet varför den omvända taktiken varit nödvändig. Med det avses att det omvägen, via Georges brev, varit möjligt att indirekt utröna Josephs reaktioner på faderns omfattande skrivande. I viss mån gäller detta även Johns reaktioner som ofta recenseras genom George, och därefter vidare till Joseph. Det föreligger en risk att breven från George fått en alltför dominerande roll som källmaterial för denna studie. Risken för feltolkningar ökar eftersom slutsatser dras med utgångspunkt från en indirekt primärkälla där Georges uppfattningar dominerar. Samtidigt är George i sina brev verbal och resonerande, där han reflekterar över Joseph och hans aktiviteter i Indien. Det bidrar till förståelsen kring såväl den kontext Joseph verkade i, som den vardagliga miljö, svårigheter och framgångar han ställdes inför. Metodologiskt och källkritiskt betraktat finns en problematik i dagboksmaterialet i bemärkelsen att vi inte med full visshet kan belägga aktörens syfte med dagboksanteckningarna. Historikern Alf W. Johansson 113 Se: kapitel 5, Teoretiska perspektiv. 114 Hasselberg 1998, s. 84 115 Hasselberg 1998, s. 85.

33

menar att dagboksskrivandet under 1800-talet behöver ses i ljuset av den framväxande individualismen. Dagboksnoteringar var ett sätt att uppenbara det egna jaget i förhållande till kollektivet. Protestantism och pietism spelade också en roll i det att aktören behövde notera och betrakta progressionen i den egna frälsningen. 116 George uppmanade Joseph tidigt att föra noggranna anteckningar, men han angav aldrig varför detta var så väsentligt mer än möjligen att det skärpte sinnena och förbättrade språket. De kan ha varit ett sätt att säkerställa datum, tidpunkter för överenskommelser, besökta platser och vilka personer som anlitats och som Joseph knutit viktiga kontakter med. Noteringarna kunde sedan användas vid uppkomna oklarheter och konflikter, som ett slags verifieringsinstrument. Ett annat syfte kan ha varit rent inlärningspedagogiska, det vill säga att tidigt dokumentera de moment som genomgåtts och klarats av eller misslyckats med. Samt givetvis, en kombination av de båda. I det pedagogiska syftet kan även hanteringen av det skriftliga engelska språket ha ingått vilket också möjligen var Georges grundtanke. Anteckningarna kan också betraktas ur ett pragmatiskt perspektiv kopplat till det koloniala projektet. Det finns exempelvis tydliga paralleller mellan Josephs ofta exakta fältnoteringar och de anteckningar som utfördes av kolonialmaktens inspekterande järnvägspersonal. Detta gäller framför allt tekniska fackbegrepp och ordval som var förhärskande inom järnvägskonstruktion. För studiens syfte och möjlighet att besvara forskningsfrågorna är dagböckerna viktiga med utgångspunkt från den rikliga förekomsten av enskilda aktörer. Dessa blev väsentliga i kartläggningen av de tre nätverksformationerna. Georges brev till Joseph har framför allt bidragit till förståelsen för familjen Stephens centrala roll som bas för Josephs karriärprojekt och den grundläggande tanken med faderns kunskaps- och uppfostringsöverföring. Sammanfattningsvis är dagboken från 1860 till 1861 mer inlärningspedagogisk och de från 1862 till 1863 kan karaktäriseras mer som verifieringsinstrument. Aktörsöversikten har varit väsentlig för kartläggningen av Josephs nätverksrelationer i de olika nätverken och underlättat för den fortgående analysen. Översikten ger också läsaren en bättre insyn och överblick och kan med fördel finnas till hands som referens vid läsningen. I bilaga 5 till denna avhandling finns en förteckning över de viktigaste aktörerna och deras relation till Joseph avseende nätverk och kontaktvägar (George och John) in i nätverken. Avslutningsvis har den relativt stora mängden affärsbrev och dithörande avtalsskrivningar utgjort viktiga pusselbitar inte minst på grund av avsaknad av dagböcker efter 1863. Affärsbreven har också bidragit till att diverse kronologiska luckor kunnat hanteras, men har också använts för

116 Johansson 2013, s. 14.

34

kompletteringar av aktörsnätverken. Korrespondensen som bedrivits mellan agenter, kontraktörer, inspektörer, leverantörer med flera, är generellt sett av mer formell karaktär och brevpappren har ofta varit försedda med de olika bolagens sigill eller logotyper. Vid tveksamheter i affärsbrevens kronologi har även brevpapprets vattenstämplar varit användbara då dessa ofta varit försedda med årtal för produktion.

35

5 Teoretiska perspektiv

Kapital- och nätverksteori – analysverktyg och begrepp Som analysverktyg och teoretisk grund för denna studie har kapital- och nätverksteori använts. En förklaring till detta val vill jag ställa i relation till två exempel från tidigare forskning i studier om kontraktörerna och deras sociala relationer och nätverk. I forskningen framgår att de professionella nätverken i kombination med sociala relationer var avgörande i de koloniala infrastrukturprojekten i Indien. Krishnan menar att en kontraktörs villkor också avslöjar den starka dynamiska kopplingen till det koloniala projektet och det imperiella styret. De sociala relationerna och kopplingarna mellan skilda aktörer i projekten är exempel på detta.117 Vidare menar Krishnan att nätverken i sig och som omgav projekten inte är nog för att förklara kontraktörernas roll. Det är viktigare att undersöka vilka aktörer som hade möjlighet att skapa nätverken och hur detta gick till. Krishnan ger inget direkt svar på detta, men menar att det i stora drag handlade om kolonialmaktens behov av fortlöpande kontroll av projekten. 118 Kerr menar att kolonial järnvägskonstruktion starkt präglades av relationer och sociala sammanhang i samverkan med ekonomiska särintressen där rekrytering och säkrande av arbetskraften stod i centrum. Kontraktörer och underkontraktörer blev i det sammanhanget bland de viktigare aktörerna eftersom de agerade som intermediärer mellan kolonialmakt och arbetet på fältet där ofta inhemsk arbetskraft var avgörande i en i övrigt starkt hierarkiskt präglad kolonial verksamhet.119 Jag menar att Indienmaterialet ger möjligheter till en mer precis analys av hur en intermediär aktör som Joseph kunde utnyttja nätverken och därigenom få tillgång till olika kapitalformer. Därför kan Bourdieus kapital- och nätverksbegrepp kasta nytt ljus över de

117 Krishnan 2017, s. 65. 118 Krishnan 2017, s. 68. 119 Kerr 1997, s. 52ff.

36

koloniala projekten där även socialt och kulturellt kapital hade avgörande inverkan. Sociala nätverk och fält120 utgör referensram till den forskning som bedrivits inom disciplinerna historia, ekonomisk historia och utbildningssociologi vid Uppsala universitet.121 Perspektiven hämtar inspiration och idéer från Pierre Bourdieus kapitalteorier i kombination med sociologen Walter W. Powells teorier om sociala nätverk och hur dessa verkar maktförmedlande i jämförelse med marknader och hierarkier. 122 I Gunneriussons bok används nätverksteoretiska perspektiv för att förklara framgångar hos ekonomisk-politisk elit i Sverige under 1800- och 1900-talen, där aktörerna med utgångspunkt från sociala maktnätverk bedrev utbyten av skilda resurser för att nå framgång. I denna studie har även historikern och nätverksforskaren Ylva Hasselbergs avhandling Den sociala ekonomin 123 använts som referens till nätverksanalysen. Jag ansluter också till Hasselbergs hållning att det inte föreligger några skilda sfärer mellan vad som kan kategoriseras som privat, politiskt eller ekonomiskt när det gäller analys av olika nätverk i en aktörs liv. Istället är det en rationell socialitet som präglar människors nyttjande av relationer för olika syften.124 Vidare återspeglar nätverken de överbryggningar i sociala relationer som verkade till förmån för en framgångsrik karriär som exempelvis Josephs. Utbildningssociologen Donald Broady var pionjär i sin analys av Bourdieus teoribildning i ljuset av relationen till epistemologi och durkheimianism. Broadys avhandling Sociologi och epistemologi125 har framför allt använts som översikt och som hjälpmedel för vidare tolkning av Bourdieus teorier om kapital och kapitalformer.

Kapital och kapitalformer I studien om Joseph har kapital använts som ett teoretiskt begrepp i analysen och ansluter till Bourdieus kapitalformer. Bourdieu menar att det vid sidan om ackumulering av ekonomiskt kapital finns andra väsentliga kapitalformer, socialt (som kan handla om sociala utbytesrelationer), kulturellt (som kan handla om kunskaper, färdigheter och information) och symboliskt kapital (som kan handla om symboliska markörer för tillhörighet, kollektiva minnen och tankesätt). Kapitalformerna och ackumuleringen av dessa är nödvändiga att studera för att förstå det Bourdieu kallar det sociala rummet och dess struktur vari det ekonomiska kapitalet som objektiva förmögenheter uppstår. Det ekonomiska kapitalet i sin solitära form kan inte fristående förklara en

120 Gunneriusson 2002. 121 Gunneriusson 2002. 122 Gunneriusson 2002, s. 15f. 123 Hasselberg 1998. 124 Hasselberg 1998, s. 102f. 125 Broady 1991.

37

förmögenhets uppkomst.126 En åtskillnad som också är viktig att notera är att begreppet kapital ofta används synonymt med pengar/ekonomiska medel vilket inte är fallet i denna studie. Bourdieu menar också att de olika kapitalen inte är statiska tillgångar utan ständigt omgärdade av strider. Olika grupperingar strider mot andra grupper i en kamp för att öka värdet på de olika kapitalinnehaven. I kapitalteorin ingår även olika aktörers strävan att konvertera olika kapital, till exempel mellan satsning på utbildning och förkovran som förväntas omvandlas till ekonomiskt kapital. Vikten av relationerna utgörs av de möjligheter subjektet har att med hjälp av nätverkskontakter få tillgång till framför allt nätverkens samlade sociala kapital, det vill säga samlade sociala relationer, och som sedan kan nyttjas för att samla andra kapitalformer som kulturellt och ekonomiskt kapital. Sammantaget utgör dessa strävanden därmed vad vi kan benämna en social strategi. 127 Aktiviteter i de tre delområdena lärlingen, järnvägsbyggaren och affärsmannen sammanfaller ofta och kan vara problematiska att särskilja vid analysen. Det är dock väsentligt att göra denna åtskillnad för förståelsen av Josephs karriär eftersom de utgör grundstenar för framgången

Nätverk Nätverksbegreppet är omdiskuterat och tenderar att avse alla relationer mellan människor i olika sammanhang. För att specificera begreppet såsom det använts i denna studie vill jag ansluta till Bourdieus och Powells nätverksdefinition i bemärkelsen att nätverksrelationen i ett socialt nätverk alltid har en ömsesidighet mellan aktörerna liksom att den alltid är frivillig och att aktörerna är någorlunda jämbördiga.128 Powells definition kommer av jämförelsen mellan idealformerna för marknadens, hierarkins och nätverkets organisationsformer. Nätverksorganisationen präglas av en normativ bas som innebär att aktörer med nätverkets hjälp uppnår en komplementär styrka, det vill säga den kompletterar mer hierarkiska och formellt präglade sammanslutningar. Nätverket är relationellt i kontrast till hierarkins rutinmässighet eller marknadens prissättningsmekanismer.129 Bourdieu menar att nätverket består av ömsesidiga och varaktiga relationer mellan jämbördiga aktörer som genom kontakterna kan främja utbyte av hela nätverkets kollektivt tillgängliga kapital, till exempel ekonomiska resurser. En aktörs tillgång till många nätverksrelationer främjar därmed också ackumulering av det sociala kapitalet.130 Det sociala nätverket präglas även av att vara inkluderande eller exkluderande. Gränsen dras vid de människor som tillhör nätverket. Den sociala mekanismen

126 Bourdieu 1986, s. 242. 127 Broady 1991, s. 179f. 128 Gunneriusson 2002, s. 16. 129 Powell 1990, s. 300. 130 Bourdieu 1986, s. 248f.

38

tillit är direkt avgörande för tillhörigheten.131 Det reella utbytet av tillgångar och resurser i ett nätverk är ofta information, en resurs som i princip är omöjlig att sätta ett pris på och som endast förekommer i nätverkssammanhang.132

Anledningen till att nätverksrelationerna är till förmån för de medverkande aktörerna är möjligheten att hushålla med de ekonomiska resurserna. Hasselberg menar att nätverket och nätverksrelationerna därmed är viktigare att analysera än marknaden. Nätverksrelationerna är närmare individen och resultatet av analysen kommer därför närmare de ekonomiska realiteterna.133 Hasselberg finner också nätverken ”som en förlängning av de egna resurserna och gjorde information, tjänster och materiella fördelar åtkomliga, som annars hade legat utom räckhåll”.134 Nätverken i denna studie är uppdelade enligt följande modell: Familjenätverket – familje- och släktnätverket. I huvudsak familjemedlemmar men även vänner och bekanta till familjen. (Representant: George). GIPR-nätverket – yrkesnätverk för GIPR:s ingenjörer och övriga anställda inom bolaget. (Representant: John). Kontraktörsnätverket – yrkesnätverk framför allt med kontraktörer och underkontraktörer som Joseph upprättar kontakter med i rollen som underkontraktör. (Representant: Joseph). En närmare beskrivning av nätverken och dess aktörer finns även i bilaga 5.

Representanter för nätverken Kontaktvägar in till nätverken utgörs av de aktörer som har största relationstyngden, det vill säga den punkt där kommunikationen utgår ifrån initialt och som Joseph hade möjlighet att nyttja på ett framgångsrikt sätt. Bourdieu menar att varje gruppering (nätverk) 135 har en mer eller mindre institutionaliserad delegering till en eller flera aktörer i nätverket. Den eller dessa innehar mandatet att tala i gruppens namn och därmed också representera gruppens totala innehav av socialt kapital.136 Exempelvis är George, i egenskap av pater familias det vill säga den äldste mest seniore medlemmen, den självklara representanten för familjen. Vad gäller John så har han i sin position

131 Gunneriusson 2002, s. 21. 132 Gunneriusson 2002, s. 20f. 133 Hasselberg 1998, s. 145. 134 Hasselberg 1998, s. 112. 135 Min notering. 136 Bourdieu 1986, s. 23.

39

som First Class Assistant Engineer i GIPR en yrkesmässigt betrodd position och innehar därmed också ett kollegialt mandat vid kommunikation i bolagets yrkesnätverk. Detta mandat delar han även med sina kollegor i motsvarande position. Åtkomsten till både familjenätverket och GIPR-nätverket var särskilt väsentliga i början av Josephs karriär medan kontraktörsnätverket mer hade karaktär av ett dynamiskt och växande nätverk med flera olika aktörer som kunde utgöra potentiella representanter. Wythes, E.N. Muttow och John Smith Wells, men även Joseph blev på skilda sätt kontaktpunkter in till nätverket.

Socialt kapital I denna studie analyseras primärt det sociala kapital som Joseph succesivt får tillgång till i olika grad och under de faser han genomgår under verksamhetsåren i Indien. Socialt kapital kan definieras på skilda sätt, men det sociala kapitalet är alltid intimt förknippat med nätverksbegreppet. Bourdieu menar att det sociala kapitalet avser summan av de utbytesrelationer som en aktör förfogar över, med andra ord storleken på nätverket. Bourdieu anser dock att summan av det sociala kapitalet också är beroende av vad den enskilde aktören faktiskt och enskilt förfogar över i och med utbytesrelationerna. Detta åtkomliga kapital kan då vara kulturellt, ekonomiskt och/eller symboliskt. Balansen och ömsesidigheten bland aktörerna är en nödvändighet för att uppnå någorlunda jämbördiga kapitaltillgångar, så att relationerna ska kunna ackumulera socialt kapital.137 Bourdieus sociala kapitalbegrepp utgör därmed en egen kategori och som intimt sammanbinds med övrig kapitaltillgång. En utvidgad definition av socialt kapital är enligt Gunneriusson, att analysen avser samtliga relationer som förekommer mellan aktören och andra människor oavsett om ett utbyte av resurser sker eller inte. Med detta avses i generella termer att relationerna kan ses som investeringar i människors lojalitet, det vill säga möjligheten att genom relationerna kunna be om hjälp och stöd utan direkta motprestationer eller förpliktelser, något som en person bara gör för en vän eller kollega. 138 I studien om Joseph finns det anledning att vidga Bourdieus snävare definition. Det ömsesidiga utbytet i relationerna behöver inte alltid vara ett absolut krav för åtnjutande av socialt kapital. Det viktiga är att kunna avgöra vilka tillgångar som Joseph sammanlagt kunde ackumulera och dra nytta av genom de sociala förbindelserna. De tillgångar som förmedlas i nätverken är så gott som uteslutande information, till exempel språklig information (Georges ”distansundervisning” i engelska språket), etisk affärsinformation, kunskaps- och färdighetsförmedlande information och vägledningsinformation vid

137 Bourdieu 1986, s. 248f. 138 Gunneriusson 2002, s. 28.

40

exempelvis konflikter. Tillsammans bildar dessa en samling immateriella resurser vilka beroende på användbarhet, kan förbättra beslut och agerande för aktören i anslutning till olika händelseförlopp. Hasselberg bekräftar informationens värde som den mest eftertraktade utbytesresursen i de nätverk hon undersökt i fallet med de så kallade Furudalsbreven.139 Jag menar att om informationen visar sig vara användbar kan dessa tillförda resurser kategoriseras som kulturellt kapital, i enlighet med Bourdieu.140

Kulturellt kapital Enligt Donald Broadys tolkning av Bourdieus definition av kulturellt kapital utgörs detta av kulturella resurser som ackumuleras i objektiverad och trögrörlig form (titlar, examina etc.) med hjälp av moderna institutioner som universitet, skolor och andra kulturbärare. I en modernare historisk kontext blir därmed det kulturella kapitalet möjligt att aggregera till symboliskt kapital i form av manifestationer som är oberoende av aktörens personliga framtoning och kan då användas för utövande av auktoritet i olika kontexter. 141 I denna studie diskuteras det kulturella kapitalet som objektiverat och möjligt att applicera på exempelvis information om färdigheter, information som utgörs av affärsrelaterade underrättelser men även information som kan bidra till förbättrade kompetenser, detta oavsett om de kan härledas från moderna formella utbildningar eller inte.142 Även om kulturellt kapital kan härledas till symboliskt kapital är det senare mindre framträdande i denna studie beroende på de faktiska förhållanden som rådde på de arbetsplatser Joseph befann sig. Det symboliska kapitalet var inte oväsentligt men kom i Josephs fall att bli viktigare då han var i färd med att lämna Indien. Under tiden i Indien var det snarare lärlings- och self-made man-principer som dominerade.

Familj Med tanke på att familjen och släkten Stephens hade en avgörande roll i formerandet av Josephs karriär är det av vikt att teoretiskt kort diskutera och definiera familjen i en nätverkskontext. Bourdieu såg familjen som ”en fiktion, en social artefakt eller illusion i ordets mest vardagliga betydelse, men en ’välgrundad illusion’”.143 Familjen är ett antal individer som knyts till varandra genom giftermål eller blodsband och som lever i samma bostad. Den tenderar också att avgränsa sig mot omvärlden och upprätthålla uppfattningarna om helighet, det vill säga intimitet och avskildhet, privat hemlighet och inte minst bostaden i sig som en garant för ekonomisk stabilitet. Hushållsenheten som en aktiv enskild ”agent” i en mer diskursiv bemärkelse, som Bourdieu också

139 Hasselberg 1998, s. 112. 140 Bourdieu 1986, s. 243ff. 141 Broady 1991, s. 172f. 142 Se även föregående underrubrik Socialt kapital. 143 Bourdieu 1995, s. 124.

41

nämner, är något som inte beaktas i denna studie.144 Den ersätts istället av den individuelle familjerepresentanten, det vill säga den starkaste och relationstätaste aktören, i det här fallet fadern George. I Sociala nätverk och fält 145 menar författarna att familjen i sig oftast utgör det viktigaste sociala kapitalet. Familjekapitalet är oftast den initiala resursen som en individ börjar sin karriärbana med och som förändras genom livet, trots samhällets individualisering och samhällets institutionalisering. I historisk tid var hushållet, familjen och släkten grunden i ett system för samhällets sammanhållning och stabilitet, ett exempel är Hustavlan i äldre tid.146 I likhet med denna syn menar Hasselberg att en individs släktningar oftast utgjorde grunden för det sociala kapitalet och där individerna också utgjorde kärnan i en individs nätverk.147 Enligt mitt perspektiv är familjen primärt en nätverksarena bland flera och som i sin struktur och organisation förmedlar, producerar och reproducerar olika resurser, men som samtidigt interagerar med flera nätverk och skilda sociala kapital. Avslutningsvis vill jag nämna forskarna Leonore Davidoff och Catherine Hall, som i boken Family fortunes, men and women of the English middle class, 1780–1850 148 utvecklar framkomsten av den så kallade domesticitetsideologin. Grunden i ideologin, sammanfattar Margareta Petersson, är ”åtskillnaden mellan mannens och kvinnans roller och områden” och hör hemma framför allt i de borgerliga familjernas viktorianska ideal under stor del av 1800-talet.149 Davidoffs och Halls resonemang blir intressanta som fond till familjen Stephens som fenomen eftersom det i stora drag kan härröras till domesticitetsideologin. Ännu viktigare är författarnas konstaterande att inkluderingen av relationer med utgångspunkt från familjens kärna gavs en skjuts framåt under 1800-talet. Detta genom förbättrad infrastruktur för kommunikationer, till exempel utvecklat postväsen, telegraf och järnväg. Denna påbörjades redan under andra häften av 1700-talet och framåt. En av anledningarna var att en förbättrad infrastruktur då kunde förtäta relationerna med andra, framför allt den övriga släkten och på detta sätt bidra till ökad säkerhet för familjens enskilda individer. På detta sätt utvidgade familjen sin aktionsradie och genom sin flexibilitet kunde den stärka och upprätthålla kontaktnätverket. 150

144 Bourdieu 1995, s. 115. 145 Gunneriusson 2002. 146 Gunneriusson 2002, s. 29. 147 Hasselberg 1998, s. 150f. 148 Davidoff & Hall 1987. 149 Petersson 2018, s. 21. 150 Davidoff & Hall 1987, s. 321f.

42

6 Lärlingen

Kronologisk översikt 1860–1863 Under detta kapitel analyseras i huvudsak Josephs lärlingstid åren 1860–1863, med utgångspunkt från kontakter genom familje- och yrkesnätverken. Perioden inleds med förberedelser inför resan till Indien och de händelser som föregick avfärden. Lärlingtstiden präglades genomgående av det lärlingsavtal som slöts mellan Joseph, George och John 1860. Hela vistelsen i Indien var en läroperiod för Joseph, men här koncentreras texten runt hur nätverken aktiveras för Josephs aktiviteter och hur det sociala kapitalet successivt blir åtkomligt. George var den dominerande aktören i kommunikationen, som mestadels bestod av stärkande och uppfostrande förmaningar till Joseph att påbörja processen med att bidra till att utöka, stärka och nyttja det sociala kapitalet. Detta kunde realiseras bland annat genom större öppenhet i dialogen med andra män som han kom i kontakt med. För Johns del var åren 1860–1863 en tid där han skulle utgöra garanten för att lärlingsavtalet fördes i hamn och att tillräcklig åtkomst indirekt gavs tidigt för Joseph avseende GIPR-nätverket.

Från Sverige och Danmark till Indien Joseph föddes i Stockholm den 13 juli 1841151 ”kvart i tre på eftermiddagen”.152 Efter Josephs uppväxtår i Sverige flyttade familjen till Köpenhamn 1851 då George erhållit ett lektorat vid Köpenhamns universitet. 153 Bakgrundsbeskrivningen av Josephs tidiga år i Sverige och Danmark är kortfattad på grund av bristen på källor. Det finns dock brevväxlingar mellan Joseph och John som indikerar att skolgången i Köpenhamn innehöll inslag av relationsproblem med såväl lärare som studiekamrater och att dessa utgjorde hinder för en vidare friktionsfri utbildningsgång. Detta trots, som framkommer

151 SSA, Storkyrkoförsamlingens kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, huvudserie, SE/SSA/0016/C I a 1/16 (1830–1844). 152 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1867-08-12. 153 Slottved 1978, s. 163.

43

i kommande källåtergivningar, Georges ständiga påminnelser till alla de tre barnen om att vara noggranna med studierna, med det engelska språket och upprätthållandet av andra brittiska samtida dygder. Under Josephs sena tonår i Danmark påbörjade systern Ingeborg och maken John planer på att resa till Indien. Under 1857 besökte George, Ingeborg och John platser i England, bland annat det nybyggda Crystal Palace, med Londonutställningen, The Great Exhibition. John skrev från Englefield, där de träffade släkten, hem till Joseph: "Papa proposes that you should go to India to be our Elephant driver to us!!!"154 En utsaga som antyder att även George var delaktig, eller åtminstone införstådd i Indienplanerna. Hur Joseph själv ställde sig i valet mellan att stanna i Danmark eller ge sig iväg till Indien kan inte beläggas i nuläget då inget i det undersökta materialet vittnar om huruvida han hade ett val eller inte. Enligt Cederlöf begav sig många europeiska unga män till Indien under 1860-talet med målet att göra karriär på en kolonial arbetsmarknad som substitut för försämrade karriärmöjligheter i Europa på grund av snabba samhällsförändringar.155 Innan Joseph lämnade Danmark för Indien menade Ingeborg att han nu tycktes vara redo. Hon skrev till Joseph att några år i Indien skulle kunna ”stärka hans karaktär och inpränta nya tankar och manligare principer i hans ännu oformade sinne”.156 Citatet kan tolkas som ett uttryck för, inte bara systerns, utan hela familjens stöd till den unge Joseph som nu planerade att ge sig iväg på ett till synes stort äventyr som förhoppningsvis också skulle forma honom till man. Dessa uppmuntrande ord innehöll även förhoppningar om framgång och framtida egendomsutveckling för familjen, en strategi som successivt projicerades på Joseph. Cederlöf menar att familjen Stephens var fast besluten att förbättra sin socioekonomiska situation och därmed klassposition i Skandinavien. Klassträvandena sammanföll med brittiska imperiets starkaste period för tillväxt, andra hälften av 1800-talet.157 I denna strävan fanns även ideal som manbarhet, inkluderande civilisering, modernitet, ordentlighet och religiös fostran. Det var med andra ord framträdande faktorer på den brittiska koloniala maktagendan, vilka också fann sin plats i den privata familjesfären. Metcalf menar att kolonial manbarhet var ett sådant ideal som i förlängningen utgjorde verktyg för britterna att definiera skillnader mellan de styrande och de styrda subjekten i de erövrade områdena med hjälp av köns- och rasdistinktioner. Själva imperiet i sig skärpte också dessa åtskillnader.158 Det är möjligt att de kolonialt präglade idealen fanns med redan från starten i faderns

154 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:8c, 1855–1867, Brev från svågern John Hallen Abbott, 1857-01-15. 155 Cederlöf 2018, s. 11. 156 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:8a, 1854–1899, Brev från systern Ingeborg, 1859-05-03. 157 Cederlöf 2018, s. 11. 158 Metcalf 1995, s. 93.

44

och familjens uppfattning om hur en modern brittisk man skulle skapa sin framtid på bästa sätt. Stoler & Cooper menar dock att det som britterna uppfattade som civilisering av den andre i kolonin inte var av beständig karaktär. De sociala gränser som tidvis uppfattades som konstanta kunde med tiden upphöra att gälla. För mycket civilisering kunde också öppna upp för svårigheter menade britterna och det infann sig en osäkerhet runt vad denna civilisering kunde få för politiska konsekvenser. 159 Adas menar att civiliseringstanken ofta setts som ett sätt för kolonialmakterna att dölja brutal exploatering av de erövrade områdena. De facto var dock kolonisatörerna ofta övertygade om att de i ett längre perspektiv verkade för ett högre syfte avseende de koloniserade. Denna övertygelse var tveklöst att jämföra med en ideologi vars syfte gav en moralisk dimension i utökningen av imperierna, som annars var begränsat till individuella och självcentrerade, nationella och strategiska syften.160 Vikten av de kristna värdena, redbarheten och självständigheten för medlemmarna i familjen framkom i den Stephenska ”ideologin” redan så tidigt som 1854. I ett brev till äldsta dottern Ingeborg framskymtar dessa ideal, som intressant nog även riktas till dottern:

Miss Heven161 was sorry she could not see you before you went. She bids me remind you always to speak English. But I need not do this, for I am sure you will need no advice on this head. As long as you do so you will be independent, you will give a sufficient value for all you receive. If you neglect it you will be a beggar, you will be receiving more favours. Therefore do not neglect it. I am glad you are so comfortable and that you find your new friends so amiable. Be kind and attentive and of a sweet disposition to all high and low. This is the distinctive mark of a gentlewoman and a Christian.162

Det faktum att Ingeborg, den brittiska gentlekvinnan, uppenbarligen fick motsvarande förmaningar som Joseph motsäger i viss utsträckning att uppfostringsdiskursen endast omfattade unga söner. Trots att familjen Stephens grundläggande ideal framstod som starkt konservativa var Georges hållning ovanligt oortodox avseende barnens utbildning och språkkunskaper, detta

159 Stoler & Cooper 1997, s. 7. 160 Adas 1989, s. 200f. 161 Miss Heven var troligen en guvernant anställd av familjen Stephens. 162 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:8a, 1854–1899, Brev från systern Ingeborg, [Brev från fadern till dottern Ingeborg], 1854-05-12. Anm. Förvaras i samma mapp som Ingeborgs brev till Joseph.

45

oavsett kön. I Ingeborgs fall innebar dock Indienvistelsen ett osjälvständigt liv, ständigt i skuggan av maken John, mannen och ingenjören i kolonial tjänst. Josephs syster Ingeborg och maken John anlände till Bombay i april 1857 och slog sig ner i trakten av Khoondewarre, nära staden Nashik. Ankomsten till Indien sammanföll med Revolten 1857–1858. John påbörjade en karriär inom järnvägsbolaget GIPR. Kort efter ankomsten fick de nyanlända som en säkerhetsåtgärd tidvis söka skydd hos andra britter som de efterhand etablerade kontakter med.163 I efterföljande Indienbrev då paret Abbott funnit sin plats utmed järnvägsarbetena fortsatte uppmaningarna från Ingeborg till brodern. Hon menade att en tid i Indien skulle bidra till en stärkt karaktär och att Joseph i och med detta skulle kunna uppnå ”manligare principer” och växa upp till en man. Tillsammans med andra beskrivningar av det exotiska Indien fungerade detta som vidare lockbeten i försöken att få Joseph att lämna Europa.164 Ingeborg skrev i november 1858 en reseberättelse från järnvägslägret i Khoondewarree. Artikeln sändes till redaktörer i Sverige och publicerades i januari 1859 i bland annat Tidning för Wenersborgs Stad och Län under rubriken ”utlandet”:

Sedan några dagar har vi åter som werkliga nomader lefwat i tält. Ett herligt lif på denna årstid och under denna sol! Man andas friare och lättare, så snart man efter den ohyggliga monsunen åter kryper in under lärfttak. Wår nuwarande station är föröfrigt en serdeles wacker plats, en gammalmodig by inte långt ifrån jernwägen, omgifwen af en hög stenmur med en wid och reputerlig stadsport, med bättre byggda och rymligare hus, än man wanligen här finner, och dessutom snyggare, än jag här i orten någonannorstädes har sett. Lägg härtill ett gammalt fäste eller slott och den sköna, slingrande floden Godavery, de många templen utmed stränderna af denna ”heliga” flod, de ståtliga mangoträden, de ofantliga banianerna med sina oändliga rötter samt knöliga och knotiga grenar betäckta med skarlakansröda äpplen, glödande i solen. Allt detta hafwa wi tillfälligtvis rundtomkring wår bostad, medan hela nejden för öfrigt, så långt man kan se, ligger skoglös, naken och liksom brunrostad, wägarne stå i damm upp i himlens fly och marken redan är förtorkad och söndersprucken under strålarne af oktobersolen …165

163 Petersson 2017, s. 114f. 164 Gunnarsson 2018, s. 68. 165 Stephens, Ingeborg, ”Ett besök hos en indostansk borgherre”, Tidning för Wenersborgs Stad och Län, 6, 1859-01-24, s. [3].

46

Bild 1. Camp Hill.166

Förberedelser i England och avresa med Pera Åren före avfärden till Indien vistades Joseph troligen i England och några veckors teknisk praktik kompletterade den gymnasieutbildning han erhöll vid Det von Westenske Institut i Köpenhamn. 167 Ett möjligt scenario är att praktiktiden förlades till verkstäder i London tillhörande bland annat de berömda ingenjörerna George Rennie (1791–1866)168 och John Rennie (1794–1874)169. De anteckningar som finns i en av noteringsböckerna på Huseby bruk innehåller avbildningar av flera av de uppfinningar och idéer som John och George Rennie patenterade under 1850- och 1860-talen. Joseph ritade noggrant av och dokumenterade en rad av de tekniska modellritningarna. I två andra

166 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:8a, 1854–1899, Brev från systern Ingeborg, 1857-04-18. Bilagd illustration i brevet. 167 Liljestrand, 1886-11-20. 168 Grace’s Guide to British Industrial History, George Rennie, https://www.gracesguide.co.uk/George_Rennie. 169 Grace’s Guide to British Industrial History, John Rennie, https://www.gracesguide.co.uk/John_Rennie.

47

noteringsböcker återfinns experiment med metallgjutning som kan ha utförts under 1859 i samband med praktiken.

När praktiktiden var över avreste Joseph med segel- och ångfartyget Pera från Southampton i England till Bombay i Indien den 12 december 1859 kl. 14.30.170 Eftersom resebrevet från Joseph skrevs i mitten av december 1859 i närheten av ön Malta, torde Joseph ha anlänt till Bombay den första eller andra veckan i januari 1860. Han påbörjade sin tid med uppdrag i dåvarande Bombays presidentskap och deltog, som en bland flera europeiska järnvägsanställda, i etableringen av den första sammanhängande järnvägsförbindelsen på den indiska halvön. Förbindelsen slutfördes i och med färdigställandet av North-East Division mellan Bombay och Jubbulpur den 7 mars 1870, för vidare anslutning till Calcutta, 171 det vill säga efter att Joseph redan återvänt till Sverige.

Familje- och yrkeskontakter genom George och John George och John utgjorde från start de centrala utgångspunkterna för aktiviteten i familjenätverket och GIPR-nätverket. I vissa fall, vilket studien kommer att påvisa, var de olika nätverken även kommunikativt och relationsmässigt kopplade. Redan från början var John kontaktpunkt mellan familj och yrkesvärlden i Indien. Tidigt framkom de ekonomiska skulder som hela familjen drogs med hemma i Danmark. Detta yttrade sig bland annat i svårigheter att finna medel för Josephs resa, utrustning och tidiga uppehälle i samband med Indienresan. I brev från George framkommer att lånade pengar avsattes för Josephs räkning som ersättning för de initiala expenserna, sammanlagt 150 GBP. Tidigt inleddes också den uppfostringsdiskurs som George förde med Joseph under Indienåren där han uppmanades att inte bara följa Johns order utan också underställa sig honom: ”Bara en man kan vara herre i ett hus.”172 George lovade också att snarast sända boken Elementaer Algebra173 som därmed inledde hans bokliga omsorg för sonen i hans utbildning. I ett signerat och lackstämplat kontrakt mellan Joseph, George och John framkom att parterna den 29 februari 1860 ingick en överenskommelse i form av ett treårigt lärlingskontrakt, där målet var att göra Joseph till en professionell och affärsmässigt fullärd ingenjör:

170 Lnu, HA, George Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:2, 1845–1895, [Brev från sonen Joseph 1859–1885], 1859-12-20. 171 Brereton 1908, s. 13. 172 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-02-08. 173 Se: Steen, A, Elementær Algebra, indeholdende Læren om Potens, Rod og Logarithme samt Ligninger, 1859.

48

… with the said John Hallen Abbott as or in the nature of an apprentice from the date hereof for the term of three years to learn the art business or profession of an Engineer.174

Avtalet bevittnades av Wythes, i egenskap av hans roll som kontraktör och ägare i W&J. Enligt Nite var kontakten med W&J en konsekvens av Johns tidiga professionella kontakter som förmedlades till Joseph.175 Bevittnandet, menar jag, bidrog till att en tydlig koppling till kontraktörsnätverket tidigt etablerades för Joseph. I och med avtalet blev också John den självklare handledaren och primära kontakten för Joseph under lärlingstiden. George återkom i brev under maj 1860 och refererade till det överenskomna lärlingskontraktet. Denna gång citerade fadern Aristoteles: "He who has never learned to obey cannot be a good commander". Med detta avsåg fadern relationen till John och att Joseph måste följa dennes instruktioner till punkt och pricka.176 I instruktionerna ingick även att snarast upprätta en dagbok177 som var nödvändig som dokumentation efter vistelsen i Indien.178 George skrev också om nödvändigheten av att läsa böcker noggrant varje dag, såväl professionell litteratur som bra ordböcker, kartor och uppslagsverk.179 Fadern ansåg även att Joseph borde hålla sig borta från rykten och skvaller och akta sig för förtal. Han skulle heller inte nyttja dessa metoder mot andra, eftersom detta var ”oengelskt, omanligt och okristligt.180

Som jag tidigare konstaterat kämpade George med familjens ekonomiska tillkortakommanden. Familjens hus i Köpenhamn var redan intecknat och stod som garant för avbetalning av alla de skulder som uppkommit i kampen för de yngre medlemmarnas individuella utveckling. 181 Skulderna härrörde troligen från utgifter rörande Josephs studier som aktivt subsidierats av fadern. Skulderna kan även ha rört utgifter som uppstått i samband med giftermålet mellan dottern Ingeborg och svärsonen John.

174 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:12a, 1859–1900, Kronologiska brev och inkomna handlingar. Anm. Se: bilaga 1. 175 Nite 2018, s. 148. 176 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-05-12. 177 Dagboken från 1860 är från början en gåva från John som inlett den med sporadiska anteckningar från 1857. 178 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-03-23. 179 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-03-23. 180 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-03-26. 181 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-03-26.

49

I juni 1860 fortsatte George med uppmaningarna till Joseph om att vara en god kristen engelsman:

Learn all you can of your business. Be determined always to act as a Christian and a Gentleman, elegant in manners when it is demanded, simple and careless of etiquette when nothing more is required. Be very careful of your spelling.182

Betoningen på behovet av en kristen inställning hos Joseph var något som George återkom till i breven. Sonen behövde kontinuerligt påminnas om sin kristna brittiska bakgrund och de manér som följde den rollen. Susan Thorne menar att det i Storbritannien långt fram under 1800-talet var kyrkan som stod för huvuddelen av den allmänna uppfattningen om vad som var politisk och social rättvisa. Mycket av det som under seklet var viktorianska värden emanerade ur den evangelikala trosuppfattningen.183 Vid tiden för 1860-talets koloniala brittiska styre i Indien, och i sviterna efter Revolten 1857–1858, var kristendomen för de flesta britter i ökande utsträckning en markering av deras åtskillnad från och överlägsenhet mot de indiska subjekten. Den tidigare användningen av kristendomen som en medburen mission för att övertyga indierna om att bli kristna ersattes av en åtskillnadslära, en lära som primärt var avsedd för européer.184 Till skillnad från den textbaserade relationen med fadern genom breven bidrog det nära vardagliga samröret med svågern John till en konkret och praktisk relation. Utmaningarna vid arbetena låg en bit in i framtiden, men John var redan tidigt Josephs familjebaserade mentor och såg även till att Joseph flitigt och under avsevärd tid bedrev den viktiga jakten. Oftast var det fåglar som jagades, sköts och flåddes varefter all information om bytet noggrant bokfördes.185

182 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-06-12. 183 Thorne 1997, s. 238f. 184 Metcalf 1995, s. 48 185 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861. Anm. Dagboksanteckningarna börjar redan under 1860.

50

Bild 2. Josephs fågelnoteringar från 1860.186

Initieringsperiod och kulturmöten I ett brev i juli 1860 skrev George att John i det senaste brevet till Ingeborg menat att Joseph hade goda möjligheter att bli en bra yrkesman och att han gjorde framsteg i sitt arbete.187 Spridning av informationen skedde i detta fall till George inom familjenätverket och påvisar förmågan till transparens, där flera aktörer kan få del av information. Under samma månad bevittnade Joseph ett möte med ursprungsbefolkningen då en procession anlände till lägret i anslutning till en muslimsk festival:

It is the third day of the Mahurruman an Moussulman festival,188 just before breakfast came a whole troup of Notchwallas189 with a bears, two

186 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861. Anm. Dagboksanteckningarna börjar redan under 1860. Fågelanteckningarna finns i de inledande noteringarna i dagboken. 187 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-07-14. 188 The “Times of India” Calendar & Directory (Bombay Directory) for 1868, s. 69f. Anm. Den muslimska sorgehögtiden hålls årligen för att hedra minnet av martyrerna Hasan och Husain. Se: Mohurrum, Yule 1903, s. 574. 189 Notch, Nautch, hindi och marathi nach, en form av balettdans framförd av kvinnor, ursprungligen europeisk benämning använd över hela Indien för olika former av dansframträdanden, Yule 1903, s. 620.

51

[hay] dansed and one of the men fought with the bear, just as they left there came a second lot mostly dressed as women who dansed an African danse they had nearly all got sticks with which they stuck the ground as they dansed, just as they left a third lot arrived with a man dressed like a tiger, I would not see them, which made John so angry that he said he would have one with him no longer, I wrote a letter to him telling him that I had not intended to offend him and begged his pardon.190

Det var något i Josephs uppträdande, som gjorde John upprörd. Han blev så indignerad att han hotade med att ta sin hand från honom och inte längre ha honom i sitt sällskap. Johns reaktion på Josephs agerande tvingade fram en personlig avbön från Joseph.191 Ursäkten framfördes i ett brev vilket antyder att deras relation genomgick en första konflikt. Joseph bad om ursäkt för något som uppenbarligen sårat och förnedrat svågern men som varit oavsiktligt. Bubbs slutsats är att händelsen hade en bakgrund i erfarenheterna från oroligheterna i samband med Revolten 1857–1858 varefter kolonisatörerna behövde inta en större lyhördhet i sociala sammanhang. Johns tidigare dåliga erfarenheter från firandet av ramadan gjorde honom mer försiktig med de inhemska kulturyttringarna.192 John skulle i så fall vara den som tyglade Josephs ointresse och nonchalans inför denna, för honom ovana sedvänja. Samtidigt menar Krishnan att John avsåg att inpränta idén om Josephs nödvändiga förhållningssätt som den överordnade i situationen.193 Troligen var upprördheten Johns signal till Joseph att mer noggrant studera och acceptera de kulturyttringar han nu konfronterades med och ta dem med sig i sitt lärande inför framtiden. En sådan notering kom några dagar efter incidenten med processionen då Joseph ingående beskrev den muslimska riten. Den 30 juli kom några yngre pojkar till lägret:

In the afternoon a lot of boys came from the gaum and John threw 7 Rup of pier out for them to scramble for, first rate fun, the Tabut194 was put into the river and sunk after there had been dancing and tomtoming for a long time. After dinner we saw the last of the second tabut.195

190 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-07-28. 191 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-07-28. 192 Bubb 2018, s. 110 193 Krishnan 2018, s. 113f 194 Taboot, Tabut arabiska, ”trälåda, kista”, för ett i Indien förekommande relikskrin eller modell av ett muslimskt mausoleum föreställande Husains gravvård. Kistan förs i procession under Mohurrum., Yule 1903, s. 887. 195 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-08-02.

52

Situationen beskrevs av Joseph som ett skådespel, det vill säga att det var ett nöje att se pojkarna slåss om småpengarna vid flodbryggan. Ännu en noterad händelse i dagboken var när några wallas196 slogs för att få tag i några kastade rupier. Dessa wallas konkurrerade om vem som skulle få uppdraget att föra över den flotte av bambu och pumpor som färdigställts av britterna och som utgjorde förbindelsen över The Kadoo (Kadwa River). Joseph noterade att ingenjörerna J.R. Manning197 och W.S. McClelland som var på väg bort från lägret nu behövde transporteras över floden. Männen blev dock försenade på grund av slagsmålet, men kom så småningom över floden säkert.198 Krishnan menar att Josephs sociala möten med människor filtrerades genom den europeiska erfarenheten, i Josephs fall de kontraktörer, ingenjörer och övrig personal i Indien som bildade sin särpräglade exilgemenskap. Överlag blev detta kärnan i Josephs sociala liv i Indien vilket också, åtminstone initialt, starkt präglades av svågern John med hans internaliserande tänkande om den nya miljön.199 George skrev till Joseph att han behövde bearbeta den gamla vanan att vara blyg och undandragen det sociala umgänget med andra. Han skulle istället gå ut och bekanta sig med så många andra män som möjligt och från och med nu aktivt ta del i det sociala livet vilket var mer än viktigt, enligt George. Fadern menade också att Joseph inte heller skulle småsnåla med pengar även om han likt fadern var fattig för tillfället. Då var det bättre att ta ut ett förskott från John och att George i så fall kunde betala tillbaka detta senare. Trädgårdsodling var ett annat exempel på stärkande aktiviteter som kultiverade karaktären och samtidigt en uppmaning till utveckling av det sociala livet. George skrev också att han hoppades kunna betala tillbaka de pengar han hade lånat 200 för Josephs utrustning, kläder och biljett inför Indienresan. George nämnde även de berömmande ord som kommit till honom via brev från John, där Josephs färdigheter i trädgårdsodling prisades.201

Faderns råd och tillrättalägganden vid denna tid var exempel på inslag i en initieringsperiod där vikten av det sociala livet står i fokus snarare än den ekonomiska vinningen och framgången. John står för överföring av information som Joseph vid denna tid behövde för att kunna hantera kontakterna med lokalbefolkningen. Ett exempel är religiösa högtider och andra yttringar som

196 Wallah = suffix som benämning på personer som utför olika typer av aktiviteter. 197 J.R. Manning förekommer i materialet redan under 1860, men omnämns som First Class Assistant Engineer vid GIPR först under 1862: Bombay Almanack and directory, for 1862, s. 390. 198 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-08-02. 199 Krishnan 2017, s. 55f. 200 Troligen avses den inteckning George tagit på huset i Köpenhamn. 201 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-08-13.

53

han inte var van vid hemifrån. Johns erfarenheter blev till kulturellt kapital för Joseph och som kunde användas vid exempelvis förhandlingar med förmän och annan inhemsk arbetskraft. Detta kunde yttra sig i samband med överlämnandet av gåvor och förskott till förmän inför framtida uppdrag. Kunskapen gav också information om vid vilka tidpunkter det var olämpligt att genomföra vissa arbeten. Hemma i Danmark var det mycket som bekymrade George. Han tilläts inte längre undervisa i Old-English på Köpenhamns universitet. Anledningen var ett utbildningspolitiskt beslut av den danske kulturministern202 vilket medförde att George gick miste om hela 400 danska kronor årligen. Det verkade dessutom bli sämre tider i Europa på grund av kraftiga regn som förstörde grödan över stora delar av kontinenten.203 George hade också fått kännedom om att Joseph och John varit i delo med varandra men berömde Joseph för att han skrivit ett brev och bett om ursäkt. Fadern återkom till de fattiga omständigheter som både han själv och Joseph befann sig i, men bad ändå sonen att bära fattigdomen som en man och att den kommer att härda och förädla hans karaktär. George skickade med pengar som han bad Joseph att lämna över till John, för sakens skull, och menade att fattigdomen ändå hade sina gränser. George ansåg att det var en god idé att stanna hos Manning en månad vilket pekar på att faderns brev ankom efter att John och Joseph redan kommit överens om en ny lösning.204 Det var i denna tidigt uppkomna konfliktsituation som det var av yttersta vikt att hålla John och hans representation in till GIPR-nätverket så intakt som möjligt. En allvarligare tidig störning hade i värsta fall inneburit ett snabbt slut på kontrollen över Josephs progression i lärlings- och yrkesperspektivet. Det sociala kapitalet som fanns genom familjenätverket tillät dock vissa interna konflikter som jag menar relativt snabbt kunde lösas inte minst genom den flitiga kommunikationen från George.

Kolonial fostran genom familjenätverket Joseph ombads att fortsätta utöva den, enligt George, ädla brittiska sporten cricket eftersom den var bra som fysisk träning och för bibehållandet av en sund själ.205 Joseph skulle heller inte förlita sig på andra utan på sig själv i första hand. Han borde även se till att gå i kyrkan så ofta som möjligt.206 Ungdomen var en

202 Ditlev Gothard Monrad (1811–1887). Dansk kyrko- och undervisningsminister 1859–1863. 203 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-08-28. 204 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-09-11. 205 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-09-26. 206 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-11-26.

54

tid för sådd, och hårt arbete var nyckeln som låste upp porten till framtiden. Det fanns ingen kungsväg eller fulländad stig till något, menade fadern.207 Den egna professionella och sociala positionen skulle på sikt förbättras genom att bygga upp relationer till personer som kunde bidra med nya kontakter och informationsvägar. Några exempel på aktiviteter var deltagande i cricketmatcher, fysisk träning och kyrkobesök. Joseph antecknade i dagboken i början av januari 1861 att E.W. Winton, delägare i kontraktörsbolaget Hood, Winton & Mills, frågat om Joseph hade för avsikt att bli en del av Wintons personal utmed huvudlinjen mellan Egutpoora (Igatpuri) och Bhusawul.208 Joseph svarade då att han gärna ville det men under förutsättning att månadslönen höjdes från 100 till 130 Rs. Joseph fick svar direkt att detta var i sin ordning. I ett senare brev under juni framkommer det att den egentliga lönen stannade vid 120 Rs. per månad.209 Redan veckan innan hade John träffat löne- och anställningskommissarien Mr. Mansfield vilken han fann vara en trevlig och resonabel person. 210 Både George och John godkände Wintons förslag att låta Joseph få en ny uppdragsgivare i januari 1861. Det jag kan konstatera är att Joseph nu hade ett brohuvud in i kontraktörsnätverket och underkontraktörerna/kontraktörerna genom Winton. Redan nu kunde därför Joseph inta en något mer självständig hållning till John. Ett exempel är indragningen av det månadsbidrag som tidigare kommit från John i form av fickpengar och ersättning för tvättkostnader. 211 Trots detta kvarstod John som en viktig aktör vid sidan om Joseph under återstoden av tiden i Indien. George återkom med synpunkten att det gällde för sonen att fortsätta vara en god kristen europé med entydiga moraliska ideal vilka omfattade alla människor och raser. Vi är alla bröder och alla tillkomna av Kristi blod och vi ska vara mot andra som vi är mot oss själva, menade fadern. Josephs behövde också lära sig allt han kom över och även vara strikt ärlig och göra gott mot alla han mötte. Han skulle inte heller vara knusslig vare sig mot sig själv eller mot andra, men Joseph skulle samtidigt vara noga med att sätta in pengar på sitt bankkonto varje månad och spara så mycket han kunde.212

207 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-12-12. 208 Sträckan avsåg kontrakt nr 12 där W&J som större kontraktörsbolag ansvarade för arbetena. Se karta, bilaga 3. 209 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1861-01-04. 210 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1861-01-08. 211 Lnu, HA, Växjö, George Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:2, 1845–1895, [Brev från sonen Joseph 1859–1885], 1861-01-22. 212 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-02-25.

55

Uppfostringsdiskursen är tydlig i faderns resonemang. Trots att Joseph numera får anses som vuxen är han ändå fortfarande i lärlingskontraktets hägn. Vad gäller attityden till den inhemska befolkningen torde Georges människosyn vara ett uttryck för vikten av att behålla de sociala kontakterna och inte minst arbetskraften i de sammanhang Joseph hamnade i. Det var viktigt att Josephs attityd och leverne hölls samman genom upprepade påminnelser om den europeiska kristna värderingsgrunden. Joseph uppmanades att betrakta sina underställda arbetare och anställda som likvärdiga oavsett ursprung. George menade att det var viktigt att utgå från de brittiska idealen som innebar att det inte förelåg någon skillnad på indier och européer. Alla var av samma härkomst och indoeuropeiska familjevagga:

Be - as the noble English Employer of Labor - the feudal Baron or petty Prince of our times - always should be. The father and protector of all under you, English or native-born, for whatever their faults, they are all our brethren. The "natives" are so in a way you little imagine. There is no doubt, as for as history and language and tradition can prove anything, that the English are descended from the same stock as the Hindoo, that there was a time when the fathers of each of these races were dwelling under the same tents, encampt in the same Indian woodland, the cradle of our "Indo-European" family ...213

Här uttryckte George ett liberalt perspektiv, men med ingående civiliseringstankar. Britterna hade kommit för att bära den tunga bördan för Indiens bästa, men alla som deltog i utvecklingen skulle betraktas som likvärdiga bröder. Trots den liberala tonen var det enligt George av nöden tvunget att sprida kristendom och civilisering till Indiens befolkning: ”You are pioneers for Christ and Civilization. You give contact with fresh lands, and you break the neck of caste".214 Vid en jämförelse med liberala och radikala idéer i Europa under 1800-talet karaktäriserades dessa ofta av en utbredd ambivalens. Å enda sidan motarbetades organiserad religion som ansågs uppmuntra vidskeplighet och prästvälde. Å andra sidan uppfattades tron som något socialt stabiliserande och disciplinerande för befolkningen.215

Grundperspektivet var dock i faderns fall att britterna befann sig i Indien för att befria den inhemska befolkningen från bland annat kastsystemets förtryck och att Joseph ingick som en aktör i detta koloniala uppdrag. Det var ett arbete som

213 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-02-05. 214 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1863-06-19. 215 Bayly 2004, s. 327; Metcalf 1995, s. 28.

56

vidare bidrog till att befria landet från isolering genom järnvägsuppdraget. Det icke-civiliserade Indien framställdes som en kontinent av jungfrulig mark och som inte hade kontakt med övriga mänskligheten. Margareta Petersson diskuterar detta perspektiv i antologin om Joseph där hon intar utgångspunkten att metodismen som familjens religiösa bas hade inverkan även på Georges uppfattning om civilisering och hans relativt radikala inställning. Dock menar Petersson att Georges syn redan var obsolet i bemärkelsen att han fortfarande uppfattade de inhemska indierna som påverkansbara. Detta torde inte ha varit fallet under 1860-talet, menar Petersson, eftersom Revolten 1857–1858 gjort polariseringen mellan överordnad och underordnad skarpare och att britterna i princip gett upp idén om att kunna civilisera och bidra till att göra indierna till ”européer”.216 George vidhöll dock uppfattningen att järnvägen var det konkreta uttrycket för något unikt västerländskt som stod för progression, utveckling och civilisation i Indien. Järnvägen innebar också en ljusare framtid för Joseph och blev här till en del av framgångsvågen. Josephs syn på järnvägens möjligheter var i detta fall synonym med övriga familjens:

Your letter agrees with Inge's , that the Railway is already making a great change in India, and I have no doubt it will effect a social revolution wherever it comes. It is a great weapon in the hands of Providence for the spread of Christianity and Civilization. It will therefore be more and more pleasant for you the further it runs in the country.217

George talade återigen om spridning av civilisation och kristendom i Indien men i realiteten förordade britterna en neutral hållning bland de offentliga tjänstemännen i Indien. Det brittiska styret skulle så lång möjligt undvika provokationer avseende religionen inte minst efter erfarenheterna i samband med Revolten 1857–1858.218 Fadern uppskattade att sonen åkt till Bombay och att han ”tillfälligt lämnade djungeln”, som han uttryckte det, okunnig om de egentliga geografiska förhållandena. Dock kunde staden vara lika farlig som omlandet i bemärkelsen att där kunde dyka upp både ”tigermän” och ”orm-kvinnor”. Joseph riskerade att råka ut för bråkstakar, slagskämpar och inte minst prostituerade, som ville utnyttja unga och oerfarna män. Det gällde att ha ett skarpt vakande öga på omgivningen.219 Oavsett om man befann sig i stad eller

216 Petersson, 2018, s. 175f. 217 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-04-19. 218 Se: Metcalf 1995, s. 40. 219 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-04-13.

57

omland var den allmänna uppfattningen att den brittiska civilisationen stod över den hinduiska som britterna menade bara var i det första steget mot egentlig civilisation.220 I vilken utsträckning Joseph verkligen tog till sig de upprepade informationerna från George och om de i så fall blev till resurser i det sociala livet i allmänhet är svårt att belägga via källmaterialet. Bourdieu menar dock att vissa manér och kunskaper i varierande utsträckning kommer till aktören obemärkt och blir till ett internaliserat kapital i vanor och andra yttringar. Graden avgörs av aktuell tidsperiod, omgivande samhälle och social klass.221 Under våren 1861 avled Josephs farbror Edward Stephens (1811–1861) i leverskador och hjärtproblem.222 George meddelade att egendomen vid hustruns död skulle komma att fördelas på brorsöner och brorsdöttrar.223 En annan bekant till familjen, Charles John Barker, hade också insjuknat sedan en tid men lovade att låna ut sina mätningsverktyg till Joseph. I brevet framgick också instruktioner om hur Joseph skulle använda verktygen i sina mätningar av bansträckningens nivåer och grader.224 I samband med att dödsbud och de frekvent förekommande sjukdomsfallen i släkten kommunicerades, uppenbarade sig familjenätverket som tydligast och vi kan skönja ett flertal brittiska namn runt familjen Stephens. Ytterligare en familjerelaterad person i nätverket var Mr. Nelson som uppehöll sig vid järnvägsarbetena och som George uppfattade som ny kompanjon till Joseph. Nelson var bekant med familjen vilket framgår av att George kände igen honom och uppskattade bekantskapen.225 Det påstådda kompanjonskapet med Nelson är inte direkt belagt i brevmaterialet men kontakterna med Stephensfamiljen och Barker genom George, vittnar om det starka informationsutbyte i familjenätverket som förekom med familjens gamla hemland. George föreslog vid ett flertal tillfällen möjliga kompanjoner för Joseph under vistelsen i Indien, och fortsatte med sådana förslag även då Joseph senare flyttat till Huseby i Sverige. Dessa förslag förefaller oftast tagna med utgångspunkt från de privata kontakterna i Danmark och England. Fallet med mätutrustningen för fältarbeten i Indien var ett av de sällsynta exemplen på konkreta materiella tillgångar som förmedlades genom kontakterna.

220 Metcalf 1995, s. 30 & Mill 1975, s. 226–227, 236–237, 246–248. 221 Bourdieu 1986, s. 245. 222 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-03-26. Anm. Se: Australian Dictionary of Biography, Stephens, Edward (1811-1861), http://adb.anu.edu.au/biography/stephens-edward-2696. 223 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-04-13. Anm. Rebecca Eliza Stephens (f. Rayner) död 1871. 224 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, Brev 1860-1865, 1861-09-12. 225 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-04-29.

58

Risker i Köpenhamn och Indien Inför Josephs födelsedag i juli skrev George att han nu var för fattig för att skicka en födelsedagspresent. Istället sände han ett fotografi på sig själv via Ingeborg. George berömde Joseph för engelskan igen och menade att den nu var elegant och såg fram emot att danskan och svenskan helt skulle försvinna som inblandning i språket.226 På Josephs födelsedag återgav George sin syn på indisk och europeisk demoralisering där han jämställde de båda kulturerna i negativ bemärkelse. Den europeiska kristna och civiliserade världen var inte mycket bättre än den hedniska indiska, båda gick emot Guds lagar:

Your accounts of the natures are very melancholy, but they are not new. They agree with all that I have heard and read. Such (do)nations become who have not Christ and his Holy Law of Selfsacrifice, and whose Religion is founded on blood and lust, at the same time we must remember the enormous wickedness and unspeakable crimes and the shameless demoralisation of whole classes, which prevail among ourselves in Christian Europe, in spite of the salt of God's Law. What would it be without it?227

Familjens påstått skrala tillvaro i Köpenhamn föranledde fadern att söka ett lån direkt av sonen. Joseph utlovades sex procent i ränta oavsett större eller mindre summa. Räntan kunde lika gärna betalas som en gåva till sonen, likväl som att kastas bort till andra långivare. Under våren 1861 stod George i skuld till flera andra privata långivare, bland annat en Mrs Wilson i England. En djup skuldsatthet kunde vid eventuella uppkomna problem för sonen i Indien bidra till att vistelsen äventyrades. Georges antydde i kommunikationen med Joseph att denne nu var på väg att teckna ett eget kontraktörsuppdrag och att det i så fall kunde innebära ekonomiska risktaganden.228 George ansåg att Joseph vid denna tid egentligen var för oerfaren för att starta upp en egen verksamhet. Om det hade funnits möjligheter vore arbeten direkt kopplade till järnvägsbolaget GIPR att föredra. Underförstått borde Joseph utnyttja Johns direktkontakter med GIPR:s ingenjörer. I vilket fall borde Joseph anställa en pålitlig portugis som husföreståndare istället för inhemskt tjänstefolk, menade George.229 Georges inställning är intressant där valet av

226 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-06-12. 227 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-07-13. 228 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-10-21. 229 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-10-21.

59

personal görs med utgångspunkt från etnicitet och nationalitet. Louis Pereira var troligen av indoportugisiskt ursprung och från den portugisiska besittningen Goa230, och blev med tiden en av Josephs närmaste medarbetare.

I korrespondensen under 1861 framskymtade några av Josephs få synpunkter på vardagslivet hemma i Köpenhamn. Han ogillade starkt att systern Blanche arbetade som lärare i en flickpension som familjen Zanders i Halmstad drev. Blanche borde istället vara kvar i Köpenhamn hos George och Mary. George vidhöll dock att det var en fördel för Blanche att ha ett eget liv med en egen inkomst.231 Joseph framförde här en tydligare patriarkal hållning än fadern vilket i sig är anmärkningsvärt. Det var plötsligt Joseph som pekade på hur familjen skulle bibehållas intakt hemma i Danmark. Blanches ambitioner om egen inkomst äventyrade familjens sammanhållning och kontinuitet som bas för projektet Stephens. Blanches framtida giftermål visade sig dock bli till avsevärd fördel för familjen Stephens vilket jag kommer att visa senare. Petersson, som tecknat en bild av Blanches syster Ingeborg och hennes tid i Danmark och det koloniala Indien, menar att domesticitetsdiskursen skärptes under 1860-talet där familjens och patriarkens privata roller och sfärer stärktes. Ekonomiska realiteter kunde dock inverka menligt på denna sammanhållning.232 Georges brev från denna tid avslöjar flera olika exempel på ekonomiska transaktioner genom familjenätverket. Joseph bidrog till detta genom sin roll som ekonomisk agent eller ”bankir” där hans förvärvade ekonomiska kapital i Indien löpande kunde erbjudas med upptagande av ränta. Den nya rollen påvisar en autonom aktör med egna ekonomiska resurser tillgängliga genom och för familjenätverket. Joseph uppmanades att fortsätta med noggranna dagboksanteckningar allteftersom arbetet vid järnvägen framskred. Skrivandet skärpte sinnena och utvecklade Josephs känsla för det engelska språket.233 George meddelade att det amerikanska inbördeskriget nu rasade och menade att kriget var ett stort misstag med medföljande elände. I Amerika fanns bara en salig blandning av avskum och skurkar – en riktig mobb!234 I ljuset av detta lugubra perspektiv fortsatte dessutom inteckningarna på huset i Köpenhamn att plåga familjen. Hela 400 d. rd. rmt. per år betalades för lånen på huset och för att klara av inteckningarna bad George återigen om stöd från Joseph. Det handlade bland

230 Bubb 2018, s. 95. 231 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-11-20. 232 Petersson 2017, s. 21. 233 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-12-06. 234 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-12-20.

60

annat om ett lån av pengar från släktingar i England där summan uppgick till 30 GBP. 235 Pengarna som George var skyldig släkten visade sig senare vara ersättning för instrument som Joseph behövt vid arbeten i Indien och som förmedlats via kontakter i Bombay. Lönen för Joseph vid denna tid uppgick till 130 Rs. vilket motsvarade densamma eller något mer än faderns månadslön.236 Samtidigt i Indien blev Joseph i början av 1862 i någon mån förd bakom ljuset, antingen på grund av ett brutet löfte om löneförhöjning eller ett brutet avtal. Det gällde att se upp med människor med lösa principer och i fortsättningen se till att ha skriftliga avtal på överenskommelser för att kunna undvika att begå fatala misstag i framtiden, menade George.237 Tiden var nu inne för Joseph att satsa på ett eget delkontrakt, vilket Joseph tydligen förvarnat fadern om. Det var också av stor vikt att sprida riskerna: ”Your plan for taking a small contract, or otherwise speculating, is excellent ...”.238

Sjukdomar var en riskfaktor då de uppkom i samband med de olika arbetsprojekten i Indien. Kerr diskuterar de ständigt oroande problemen med hälsan och dödligheten både hos den europeiska och den indiska arbetskraften vid järnvägsarbetena i Indien. Koleraepidemier var det som oftast och under kort tid brandskattade arbetsstyrkorna hårt, men även malaria ställde till med hälsoproblem under mer utdragna perioder.239Även Joseph hade sjukperioder med diarréer, koleraliknande tillstånd och malaria vilka med tiden blev en del av vardagen. Dock blev sjukdomarna under hösten 1862 inte allvarligare än att han kunde återhämta sig relativt snabbt, till skillnad från flera av kollegorna som ibland var nödsakade att ge upp ansträngningarna och fara hem till Europa. I dagboken finns ett längre uppehåll i noteringarna från 14 juni till 30 september 1862 vilket indikerar en period av frånfälle i arbete och engagemang.240 George erbjöd i samband med denna period sonen att komma hem till Danmark igen. Hans gamla rum var fortfarande kvar i huset och fadern skrev att han kunde bege sig hem när han så önskade. Om det var möjligt borde Joseph spara en del pengar redan nu så att han hade till hemresan. Pengar var inte allt, utan livet måste gå i första hand. Även om Joseph valde att stanna kvar kunde arbetet få gå upp och ner. George menade att Joseph inte alltid skulle förvänta sig 235 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-01-04. 236 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-01-20. 237 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-02-21. 238 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-05-19. 239 Kerr 1997, s. 32f. 240 RA, HB, Huseby, [Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, Övriga handlingar], Joseph Stephens dagboksanteckningar 1862, 1862-06-14.

61

framgångar och framsteg, allra minst när han var sjuk.241 I följande brev fortsatte uttrycken för faderns oro för sin son och han flyttade tidvis fokus från ekonomisk vinst till vikten av ett gott leverne. Det gällde för Joseph att göra bra ifrån sig oavsett om det gav ekonomisk vinst eller inte. Karaktären hos en gudfruktig engelsman var det viktiga.242 och George inledde året 1863 med orden:

Keep jolly and go ahead, sing Old Rose and burn the bellows, never hang your head for this world or its beggarly opinion or its beggarly gold. A Christian man laughs at all this humbug, he has his treasure in heaven.243

De brittiska koloniala tjänstemännen i Indien under 1800-talet skulle, enligt Metcalf, vara sekulärt präglade och opartiska. Detta var ett ideal, som hade sitt ursprung i tidigare dåliga erfarenheter av kristen interventionism gentemot framför allt hinduisk och muslimsk religionsutövning i Indien. Britterna vill så långt möjligt undvika religiöst präglade konflikter och skulle istället framstå som neutrala erövrare.244 Lärlingskontraktet upphörde formellt i februari 1863 men pågick inofficiellt under hela året. Avtalet avslutades med Georges underskrift först i december 1863.245

241 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-11-19. 242 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-12-05. 243 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1863-01-05. 244 Metcalf 1995, s. 40. 245 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:12a, 1859–1900, Kronologiska brev och inkomna handlingar. Anm. Se: bilaga 1.

62

Yrkeskontakter genom John i GIPR- och kontraktörsnätverken I Indien gjorde Joseph de första anteckningarna från järnvägslägret nordost om centralorten Nashik den 11 maj 1860 246 . Joseph benämnde floden invid ursprungsplatsen för The Kadoo (Kadwa River), vilket var en dåtida benämning på ett biflöde till Godavarys flodsystem. Under den första tiden utgjordes bostaden av en bungolow, en träbyggnad som senare byttes mot ett lärfttält och en primitivare tillvaro. Från begynnelsen av Indienvistelsen påbörjade Joseph läsning av klassisk brittisk järnvägslitteratur av exempelvis William David Haskoll.247 Haskolls standardverk Railway construction gavs ut i flera utgåvor.248 Snart stod lägret inför ett hastigt uppbrott och förflyttning. Ett omfattande utbrott av en smittkoppsepidemi i byn Khoondewarre249 tvingade de ansvariga för projektet att omgående förflytta allt manskap till en plats där John Abbott tidigare utfört arbeten. Platsen låg nordost om Nashik och vid en position där floden bildade en damm.250 Förvånande nog begav sig Joseph, trots smittorisken, några dagar senare till byn Khoondewarree för att köpa förnödenheter till lägret. 251 Järnvägslägret förflyttades i takt med att själva anläggningen färdigställdes, men sjukdomar, väderförhållanden och bristande tillgång till underhållsmateriel var faktorer som ständigt utmanade och förändrade de rumsliga förutsättningarna. Mycket av konstruktionsmaterielen kom direkt från Storbritannien och leveranstiden för godset kunde fluktuera kraftigt ute på arbetsplatserna. Det saknades ofta exempelvis träsliprar i tillräcklig mängd vilket var en särskilt utmanande brist. 252 När lägret flyttades bort från Khoondewarree i maj 1860 kan lägret i nutid mer specifikt geografiskt placeras vid Godavarys biflöde och i närheten av nuvarande stationssamhället Niphad (Niphar) där floden dels bildar en damm och där en järnvägsviadukt än idag korsar floden.

Återkommande jaktutflykter i närområdet och ibland längre bort i distriktet, engagerade de högre befattningshavarna inom GIPR som Joseph därmed

246 Tidsangivelser i dagboken för 1860–1861 är bristfälligt förda. Reservation får därför läggas in i fallet med första datum för Josephs anteckningar. 247 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-05-11. 248 Se: Haskoll, 1857. Boken blev en bibel för järnvägsanläggare och ingenjörer men även för kontraktörer och beskriver i detalj hur en järnväg planeras och konstrueras. 249Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-05-11, 1860-05-12. 250 Byn Khoondewarree har belagts med utgångspunkt från Ingeborgs resenoteringar. Där är namnet förknippat med floden Godavary och trakten runt Nashik, det vill säga utgångspunkten för järnvägsbygget nordost om Bombay och i riktning österut mot Nagpur. 251 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-05-14. 252 Kerr 1997, s. 33.

63

introducerades för. Jakten efter buffel, hare, schakal, chinkara 253 och annat småvilt var ett sätt att inledningsvis öppna upp in till de professionella kontakterna i GIPR-nätverket och genom Johns försorg. I ett vidare perspektiv var den koloniala jakten inte enbart en socialiserande faktor för européer i förskingringen. Jakten representerade också kolonial makt och auktoritet och implementerades högst medvetet av de koloniala myndigheterna. Senare forskning har också konstaterat att den maskulina kulturen, exempelvis utövad genom jakt, också var en integrerad del av imperiet och därmed en viktig del av hur det sociala livet i Brittiska Indien definierades. 254 Under juli 1860 antecknade Joseph för första gången en arbetsrelaterad aktivitet som i detta fall kombinerades med jakten. Aktiviteten var en övning i fält för kommande järnvägsarbeten. Noterbart är att orten Niphar nämndes vilket antyder att baslägret fortfarande fanns utmed huvudlinjen från Bombay:

Cleaned my gun, took the dimensions of the 15’ bridge over the Niphar road and plotted them.255

Via GIPR-nätverket kom ett första erbjudande till anställning den 3 augusti 1860 genom Johns kollega Manning:

Mr Manning and McClelland were here all day, and a very pleasant day it was. Mr Manning invited me to go back with him for a month.256

Mannings försök gav dock inget resultat utan Joseph fortsatte som tidigare, det vill säga att arbeta i nära anslutning till John. Av okänd anledning godkände inte John övergången i den form som presenterades, men kommunikation från George pekar på att Joseph faktiskt var hos Manning under en månads tid.257 Efterhand fortsatte de kontaktskapande aktiviteterna med John som samordnare. Under hösten 1860 skedde utbytet denna gång med kontraktörerna, som så småningom utgjorde kontraktörsnätverket, och även då i samband med småviltjakt.258 John och Joseph åkte vidare till Chandoor för att bland annat

253 Gasell. 254 Mandala 2019, s. 2ff. 255 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-07-01. 256 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-08-03. 257 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1860-09-11. 258 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-08-06.

64

bevista cricketmatcher och umgås med européer där bland andra Mr Wright259

var en viktig framtida representant för kontraktörsföretaget W&J och tillika aktör i kontraktörsnätverket:

Had dinner in traveller's bungalow260 after which there were sung good many songs, went to bed at 12 o’clock slept in Mr. Wrights tent. It was desided that there was to be another match next month.261

Efter resan till Chandoor bedrev Joseph språkstudier i hindustani varvade med enklare arbeten på fältet:

Learning Hindustani grammar nearly all day. John went to the station in the evening. Towards dinner time had a bad head ache and left sick, after dinner was very sick, went to bed early.262

Chefsingenjören Robert Wilfred Graham 263 var en i Bombay stationerad överordnad till John och övriga ingenjörer i mellanställning inom GIPR och därmed en väsentlig kontakt i GIPR-nätverket:

John went out early to meet Mr. Graham who he brought back with him as well as Mr. Inglis to breakfast. In the afternoon John and Mr. Winton left, Mr. Graham and I went with them to the Kadoo. I had to keep Mr. Graham company all the evening.264

Under september 1860 inträffade kulmen på monsunregnen och Joseph tillbringade den lediga tiden mestadels inomhus med återkommande fotografiska experiment.265 Så småningom kom Joseph att engageras i fler och fler konkreta arbetsmoment ute vid järnvägslinjen. Förutom det fortsatta nivåmätandet engagerades Joseph i planering av stationsmiljöer genom uttag av

259 Bombay Almanack and directory, for 1862, s. 391, Anm. W.B. Wright förekommer i materialet redan under 1860, men omnämns som Manager för Wythes and Jackson Contractors, först under 1862. 260 Bungalow, ett begrepp som härstammar från de hyddor med halmtak som förekom i provinsen Bengalen. Uppförandet av murade bungalower spreds snabbt över Brittiska Indien och blev till bostäder som medgav distansering av kolonisatörerna från den inhemska befolkningen. Metcalf 1995, s. 177. 261 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-05-11, 1860-08-22. 262 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-05-11, 1860-08-28. 263 Bombay Almanack and directory, for 1862, s. 390, Anm. R.W. (Robert Wilfred) Graham (1823–1917) förekommer i materialet redan under 1860 men omnämns som Second Engineer (Acting Chief Resident Engineer) först under 1862. 264 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-08-31. 265 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-09-03—1860-09-08, 1860-09-10-11.

65

quantities. 266 Detta skedde i nära samråd och koordinering med John men framstod som en breddning av arbetsuppgifterna och en snabb individuell utveckling av kunnandet i järnvägsbyggnation. Senare under hösten tog Joseph, som jag tidigare konstaterat, en närmare kontakt med Winton, som var agent för kontraktörsbolaget W&J:

Went to Wintons for dinner and had the first game of chess I had had since I left Copenhagen.267

John ansåg att det var i sin ordning att godta anställningen men under nya villkor, det vill säga högre lön. En alternativ förklaring är att Joseph gick emot Johns förmaningar och valde att göra upp ett självständigt avtal med Winton.

I byn Panwarree träffades järnvägsbyggare och där fick Joseph återigen möjlighet att bevista cricketmatcher. I samma by vistades Joseph flera gånger under hösten och kontakterna vidgades. Bland andra aktörer mötte han återigen Manning och MacClelland i GIPR-nätverket. 268 I Panwarree pågick förberedelser inför arbeten utmed järnvägen nära Nashik under november och där fanns även Graham och Mr. Gregory.269 Den senare var enligt Joseph en statligt anställd ingenjör, troligen vid PWD:s järnvägsavdelning. 270

I februari 1861 anlände Joseph tillsammans med John till Byculla, Bombay. Joseph begav sig ut i stadsvimlet för att inköpa möbler.271 Resan till Bombay hade starka inslag av kontaktskapande aktiviteter och i Hotel Adelphi träffade Joseph kapten Day och civilingenjör Mr. Davies. Samtliga arbetade på järnvägslinjen söderut mot Solapur, en del av GIPR:s övriga järnvägsprojekt. Mr. Rogers, Mr. Lamb, John och Joseph begav sig därefter till Mr. Brown och hans familj.272 Mot slutet av utflykten till Byculla träffade Joseph F.J. Cortazzi273

som visade Joseph alla de arbeten som GIPR var delaktiga i runt Bombay.274 Besöket i Bombay belägger att Joseph nu hade direkta kontakter med högre 266 Taking out quantities = att beräkna och bedöma kvantiteter och volymer vid anläggningsarbeten. 267 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-11-06. 268 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-09-28, 1860-09-29. 269 History of Public Works, http://www.pwdwb.in/home/page/history, Anm. Mr. Gregory är troligen en av de Royal Engineers som var anställd av PWD. Efter 1854 var dessa ingenjörer underställda en chefsingenjör under det provinsiella styret. 270 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-10-26. 271 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1861-02-18. 272 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1861-02-19. 273 Bombay Almanack and directory, for 1862, s. 390, Anm. F.J. Cortazzi, Locomotive Superintendent. 274 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1861-02-20.

66

befattningsinnehavare inom GIPR-nätverket, men att han saknade tillräcklig åtkomst till nätverket för att kunna nyttja det fullt ut. Åtkomsten gavs fortfarande genom John i egenskap av hans professionella position i GIPR:s formella organisation. Joseph var nu underställd kontraktörsbolaget W&J:s personal med Winton som närmaste överordnad. De upptagna förbindelserna med Winton och godkännandet av anställningen från alla parter gav Joseph åtkomst till kontraktörsnätverket. W&J var, trots en viss formell bolagshierarki, troligen av mer informell karaktär än GIPR:s organisation. Kontraktörspersonalen som styrde över det egentliga konstruktionsarbetet hade både egna ingenjörer, civilingenjörer och brittisk senior personal, så kallade ”agenter”. Dessa yrkeskategorier var desamma som anställdes hos GIPR. Skillnaden var att vissa av dessa ingenjörer oftare tenderade att byta arbetsgivare och både tillfälligt gå in i GIPR och även till PWD, och sedan tillbaka. Kerr menar också att kompetensnivån hos kontraktörsingenjörerna varierade kraftigt.275

Förmågan att hantera konflikter och behålla arbetskraft Josephs bostad var förlagd till en bungalow utmed järnvägslinjen. Här försökte Joseph finna sig till rätta, men konfliktsituationerna i och utanför arbetslägret gjorde nu sin entré. Konflikterna kom att prägla stora delar av Josephs vakna tid i Indien. Det rörde sig om konflikter i hans hushåll då en underställd kock i hushållet råkade ut för Josephs vrede. Anledningen var att kocken önskade mer betalt än överenskommet. Vid sidan om anklagelser om stöld beslutade Joseph att kasta ut kocken och avskeda honom. Efter incidenten ordnade Joseph sin egen lunch bestående av sardiner och bröd.276 Andra konflikter infann sig på fältet, till exempel i byn Whakee söder om Pachora. Där hade en skärmytsling mellan några berusade murare och en marinkommendör C. Levan inträffat. En okänd järnvägskontraktör meddelade att den ansvarige inspektören Smith ändå förväntades frias i den dom som skulle fällas. Om Smith hade ställts till svar för konflikten som uppstod skulle projektens fortskridande äventyras eftersom det då skulle vara svårt att kontrollera arbetskraften. Ärendet gick vidare till den lokala magistraten under ledning av en Mr. Tyler, men utgången av fallet är okänd. Med stor sannolikhet bestraffades de berusade murarna medan Smith gick fri. 277 Nite diskuterar samma situation och påpekar den koloniala synen som framträder mellan britter och indier där rasism och imperialism fällde utslag i den lokala

275 Kerr 1997, s. 25f. 276 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1861-03-14. 277 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, F1a:1, Brev, 1860-1865, 1861-03-28.

67

rättsskipningen.278 Under Josephs tid i Indien kom som tidigare nämnts ett stort antal konflikter att behöva lösas och exemplet från Whakee illustrerar ett utpräglat kolonialt synsätt avseende hur dessa konflikter behandlades. Genom konflikten i Whakee omgiven av en formellt kolonial kontext fick Joseph genom kontraktörsnätverket tillgång till uppslag och information som kunde användas i kommande liknande sammanhang. I likhet med Nite menar jag att det är möjligt att Joseph i första hand intog en mer pragmatisk och utilitaristisk hållning än att åberopa den tvivelaktiga lokala rättvisan i kommande konfliktsituationer på fältet. Nite anser också att Joseph var ”något mindre rasistisk än andra europeiska kollegor”, vilket också belägger denna rättvise- och nyttotaktik. 279 Mycket talar för att han därmed lyckades hantera just arbetskraftskonflikter på ett smidigare sätt. Joseph hade även ett säreget sätt att förskottera extra medel, cherry-merries 280 , och ge gåvor till underordnade arbetsförmän. Det gav Joseph en mer lojal kader med män som samtidigt byggde upp ett förtroende för honom. Nite benämner penninggåvan, baksheesh, för ett ”monetärt incitament”.281 Britterna var dock alltid övertygade om att Raj stod för en civiliserad och civiliserande regim. Det var inte densamma som den egentliga brittiska rättvisan, men med en uppsättning koder som kunde standardisera en oberoende rättsprocess och lösa uppkomna konflikter. Det som egentligen blev resultatet var snarare en anda av rättvisa än egentlig rättsskipning.282 Som en jämförelse hände några år senare, 1867, ett fall med påstådda försenade utbetalningar ute på ett av järnvägsarbetena vid Northern Division. Den lokale poliskommissionären, som var inkopplad på ärendet och som lett till en allvarlig dispyt, föreslog att PWD borde utfärda en allmän resolution där alla järnvägskontraktörer varnades för att hålla inne med betalningarna och/eller att anförtro sig åt unprincipled native agency. Förslaget fick dock avslag eftersom PWD ansåg att det fanns tillräckliga rättsliga åtgärder att tillgå för hantering av både européer, som höll inne med rättmätiga löner och inhemska aktörer som antastade sina arbetsgivare.283 Resultatet kan tolkas som att den lagstiftning, eller rättare sagt rättsskipande anda, som fanns var tillräcklig enligt britterna och att lokala särlagar för denna typ av överträdelser var överflödiga.

278 Nite 2018, s. 156. 279 Nite 2018, s. 164f. 280 Cherry-merries beskrivs av Elwood som ett av hinduer anglifierat begrepp för presenter, Elwood 1830, s. 69. 281 Nite 2018, s. 156. 282 Metcalf 1995, s. 39. 283 MSA, PWD, Railways, 1867 Railway, Volume No. 13, No. 2194 of 1867, M431.

68

Kontakter med fler kontraktörer Under våren 1861 upptog Muttow, troligen Wintons kollega och agent för W&J, en kommunikation med Joseph genom ett antal affärsbrev.284 I ett brev från januari instruerades Joseph om hur han skulle utföra mätningsarbeten285 . I ett följande brev stämplat i Egutpoora fortsatte Muttow att leverera ingående instruktioner som rörde diverse konstruktionsarbeten. I detta fall var det rör som skulle gjutas in i betong, förmodligen i samband med byggnation av vattentankar avsedda för vatten till loken på banan.286 Muttow fungerade, vid sidan av John, som en sekunderande mentor för Joseph i det vardagliga arbetet och Muttows snabba entré i Josephs yrkesliv belägger åtkomsten till sociala relationer genom nätverk. Muttow blev därmed en av flera representanter in till det mer lättrörliga nätverket med kontraktörer. Förmedlingen av färdigheter och information lades till Josephs kunskapsbas, eller objektiverat kulturellt kapital. I augusti rekommenderade Muttow Joseph att ta vara på tiden utmed järnvägslinjen i bemärkelsen att plocka upp så mycket kunskap som möjligt rörande arbetet och lära in det för framtiden. Detta menade Muttow var Josephs stora möjlighet i Indien. Muttow sände också sina hälsingar till fader George och undrade också över när syster Ingeborg, Mrs Abbott, skulle komma och hälsa på Joseph. Nu när järnvägslinjen var klar till Chalisgaum var Muttow på väg att lämna arbetena för Europa eller annat järnvägsrelaterat arbete i Indien. Ansvaret för Joseph lämnades nu över i ingenjör Charles Buchanan Kers287

händer.288 Med faderlig omtanke avslutade Muttow: “Take care don't expose yourself to the sun, at midday it is still very powerful”.289 Muttow blev därmed en tidig och väsentlig kompetensutvecklingskälla för Joseph vid ett antal konstruktionsarbeten. Dessutom fungerade Muttow som ett substitut för fadern och familjens omtanke, en roll som John inte lyckades upprätthålla i motsvarande grad. Muttows nära anknytning till familjen Stephens hemma i Europa framgick av de tydliga referenserna i breven och Muttow kan därför också kategoriseras som kopplad till familjenätverket.

284 Brevpappret har vattenstämpel med W&J:s företagslogotyp. 285 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, F1a:1, Brev, 1860–1865, 1861-01-11. 286 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, F1a:1, Brev, 1860–1865, 1861-05-09. 287 Bombay Almanack and directory, for 1862, s. 391, Anm. Ingenjör Charles Buchanan Ker, omnämns som General Manager för Wythes and Jackson Contractors under 1862. 288 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, F1a:1, Brev, 1860–1865, 1861-08-17. 289 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, F1a:1, Brev, 1860–1865, 1861-08-17.

69

Senare under året återkom Muttow i brev och önskade köpa en häst från Joseph för 100 Rs. Joseph begärde 120 Rs., vilket Mr. Muttow godkände under förutsättning att det var den häst som Nelson tidigare ägt.290 Köpet av en fux reglerades genom en insänd check vilken utgjorde den sista kontakten mellan Muttow och Joseph.291 Affären med Muttow belägger att de sociala relationerna även kunde användas för utbyte av materiella resurser. Här förekom samme Nelson, som George tidigare påstått vara Josephs kompanjon.292

Arbetena utmed huvudlinjen fortsatte med oförminskad styrka. Charles John Hawkes293 var Johns kollega i GIPR. Hawkes skrev till T.N. Jackson Esq.294 från Khorkunda att han instruerat Joseph vid ett tjugotal tillfällen utmed järnvägslinjen angående saker som behövde göras vid Mussawadds (Mhasawad) järnvägsplattform där Joseph varit inblandad i konstruktioner för vattenförsörjning.295 Kontakterna med Hawkes pekar på att Joseph redan under lärlingstiden kunde nyttja kontakter in till GIPR-nätverket. Troligen var detta en form av indirekt understöd från Johns nära kollega, där det gällde att instruera Joseph till ett bra utfört arbete. Joseph fick därmed tillgång även till direkt överförd information från GIPR-nätverket, som blev till gagn för arbetets slutförande. George angav i brev att Joseph verkade ha höga tankar om Wells. Det talade för att de båda påbörjade en eller annan form av samarbete under denna tid.296 Samarbetet utvecklades sedan till kompanjonskap mellan Joseph och Wells, vilket påbörjades mer formellt som underkontraktörer för LW&A och arbetet med bomullsbanan mellan juni och juli 1862.297

Högsta chefen i W&J, ingenjör Ker,298 var en aktör som George synnerligen ogillade, vilket han också uttryckte i korrespondensen med Joseph. Ingenjör Ker framställdes som en elak, slug, självisk, falsk och farlig hycklare. 299 Detta indikerar att ledningen och makten i W&J förändrats i riktning bort från de förhållanden som rådde initialt när Winton beredde Josephs villkor. Det blev med andra ord en anledning för Joseph att engagera sig tillsammans med Wells hos alternativa kontraktörsbolag. Efter denna period inkom mer frekvent

290 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1861-10-17. 291 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1861-10-23. 292 Se: s. 57. 293 Bombay Almanack and directory, for 1862, First Class Assistant Engineer, GIPR, s. 390. 294 Bombay Almanack and directory, for 1862. Anm. benämns T.N. Jackson som Sub-Contractor vid W&J, s. 391. T.N. Jackson inte är den Jackson (Joseph) som var delägare i W&J. 295 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1862-06-09. 296 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-07-21. 297 Nite 2018, s. 139f. 298 Bombay Almanack and directory, for 1862, s. 391. Anm. Ingenjör Charles Buchanan Ker, General Manager för Wythes and Jackson Contractors. 299 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1862-07-21.

70

affärskorrespondens som berörde sträckan Bhusawul-Nagpore, vilket antyder att delar av Josephs engagemang vid denna tid flyttades till överenskommelser om arbeten med det andra större kontraktörsbolaget LW&A, som hade huvudansvaret för bomullsbanan. I dagboken från juni 1862 skrev Joseph om kollegan Wells:

Saw Wells at Julgaum and he told me what arrangements he had made for taking work on the Nagpoore line.300

I ett brev med okänd avsändare från GIPR Nagpore Extension Contractor’s Office i Bhusawul till Joseph framgick att det var problem med de woddaries som ombetts arbeta på järnvägssträckningen. De gick inte att lita på förrän de var på plats, menade avsändaren. Arbetsgruppen med woddaries erbjöds 500 Rs. för ett arbete men vägrade mottaga erbjudandet. Det var en av Josephs arbetsuppgifter att se till att det fanns påskrivna avtal med giltiga värdemärken. I fallet med woddaries som avvek från arbetena eller vägrade arbeta var denna åtgärd viktig för att undvika förluster för bolaget. 301 I motsats till denna uppfattning om woddaries tecknar Kerr och Bubb en bild som pekar på att kontraktörerna i många fall föredrog just cirkulerande och icke-stationära arbetsgrupper framför de som var knutna till jordbruk och permanent bosatta i den omgivande trakten. De senare riskerade att vid uppkomna behov återkallas för arbeten som prioriterades framför järnvägen. Visserligen var upptagningsområdet av den migrerande arbetskraften betydligt större, men återkommande och pålitlig säsongsarbetskraft sågs som mer fördelaktigt.302 Upprättande av avtal blev en färdighet för Joseph i riktning mot att bli den affärsman som antyddes i lärlingskontraktet. Joseph behövde sådan färdighet både i framtiden och i samband med de rådande kontrakten, inte bara för säkrandet av ekonomin utan även för att kunna försäkra sig om att arbetskraften behölls i relation till en konkurrerande omvärld. Det viktiga var att ha avtalen ”svart på vitt”, vilket även George tidigare påpekat. Arbetet med sträckan Challesgaum-Nandgaum (W&J) på huvudlinjen återkom i brev från Wells till Joseph under december 1862. Parallellt med murningsarbeten var Joseph och Wells engagerade i både ballast- och rälsläggningsarbeten. Ett generellt osäkert läge för kontrakten 16 och 17 gjorde att de tvekade att över huvud taget gå vidare med dessa. Anledningen var en dispyt som uppkommit i samband med att Mr. Coxe och Nelson inte förmådde att säkra pengar för banvallsarbetena. Dispyten hade sin grund i avsaknad av pengar, cirka 22000 Rs., som kunde garantera löneutbetalningar och att kvaliteten på banvallen mellan orterna var

300 RA, HB, Huseby, [Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, Övriga handlingar], Joseph Stephens dagboksanteckningar 1862, 1862-06-09. 301 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1862-08-26. 302 Bubb 2017, s. 1386ff., Kerr 2006, s. 87.

71

tillfredsställande. Detta var också helt nödvändigt inför rälsläggningen. Ingenjör Ker vid W&J bekräftade att kontrakten 16 och 17 var helt på väg att avstanna. 303 Kontrakten avsåg arbeten norr om Bhusawul, det vill säga förlängningen av huvudlinjen mot Jubbulpore. Dessa slutfördes redan under 1861. Möjligen var därför dessa senare inkomna uppdrag av kompletterande karaktär.304 Frågan kvarstår om det var ingenjör Ker som i detta läge övervägde att ge upp sitt övergripande kontraktörsuppdrag för aktuell sträcka eller andra orsaker som medförde att så pass omfattande summor uteblev. I september 1862 skrev Wells och Joseph ett avtal med en lokal inhemsk småkontraktör, Reembhoy Casseembhoy, angående kompletterande murningsarbeten vid en balkbro på bomullsbanan.305 Avtalet antyder att Wells och Joseph nu intagit positionen som underkontraktörer till LW&A. Trots att LW&A var huvudkontraktör för bomullsbanan bibehölls kontakterna med W&J eftersom huvudlinjen och bomullsbanan hade kopplingar till varandra gällande konstruktion och transporter.

Sammanfattande slutsatser om lärlingstiden Under lärlingstiden aktiverades både familje- och GIPR-nätverken genom George och John. George var det självklara kommunikationscentret för den blivande underkontraktören och företagaren under denna tidsperiod. Den intensiva brevkommunikationen gav tidvis George ett så stort utrymme i historien att Josephs utsagor tenderar att bli sekundära. Faderns intentioner och syften under den inledande tiden är av stor vikt att analysera med tanke på progressionen under initieringsperioden. Familjen och dess resurser utgjorde förutsättningar för att Joseph överhuvudtaget begav sig till Indien, inte minst genom att resefinansieringen säkrades med den intecknade fastigheten i Köpenhamn som garant. Med visst eftertryck ger analysen belägg för en bred familjemobilisering vid denna tid, där familjenätverket genom George gav Joseph full tillgång till det samlade sociala kapitalet vilket snabbt omsattes i materiella resurser och ekonomiskt kapital. Den ekonomiska hemmabasen var dock labil, åtminstone i ljusets av Georges vittnen i breven till Joseph. Ett antal expenser lades på hög i form av ränteutgifter och driften av hushållet. Professorslönen på universitetet, som var förhållandevis hög, förslog uppenbarligen inte som inkomstkälla. Denna skulle enligt lönelagskommitténs

303 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1862-12-21. 304 Bhambi 2016, s. 142f. 305 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1862-09-16.

72

förslag från 1858 för Georges del ha legat på mellan 900–1400 d. rd. rmt. efter tre tjänsteår.306 Samtidigt var dock risktagandet en investering inför framtiden. Ett antagande som gjorts sedan tidigare var att George räknade med att sonen som agent in till ett kolonialt lönsamt projekt i Indien kunde lägga grunden till en egen personlig förmögenhet, men också en ekonomisk och prestigemässigt framgångsrik och säkrare grund för hela Stephens-familjen i Danmark. Josephs projekt skulle dessutom kunna utgöra en garanti för att George relativt snabbt kunde lösa de akut ekonomiska problemen i hemmet. Moraliskt blev familjens metodismbakgrund ett vägledande verktyg genom George som på skiftande sätt vägledde sonen genom de återkommande breven. George var som konstaterats inte motståndare till att Joseph påbörjade etableringen av en egen verksamhet redan före lärlingstidens slut eftersom Joseph då snabbare förväntades etablera en solid ekonomisk bas. Motsatsen gällde förmodligen John som ansvarig för Joseph på plats i Indien. Konflikterna mellan John och Joseph vittnar om motsättningar mellan förhållningssätten och lojaliteten till de olika nätverken. Reciprociteten som krävdes för en framgångsrik familjestrategi med utgångspunkt från nätverkskontakterna utmanades på detta sätt. Konflikterna mellan John och Joseph handlade dels om lojalitet men också om motstridiga uppfattningar om hur Josephs karriär skulle fortskrida. Joseph själv såg redan tidigt underkontraktörsrollen som mer lönsam än att alternativt ”gå vid sidan om” i lära hos exempelvis Manning. Kontraktörsbolagens aktörer jämte övriga underkontraktörer spelade tidigt en avgörande roll för Josephs etablering i Indien under lärlingstiden. Det inledda samarbetet med Wells medförde att båda kompanjonerna intog rollen som underkontraktörer i samband med att de sakta gled över till arbeten mot LW&A utmed bomullsbanan. Det sociala kapitalet hos underkontraktörer och kontraktörer öppnades också upp för Joseph i samband med anställningen i W&J, genom aktörer som Wythes och Muttow, och slutligen genom kompanjonskapet med Wells. Under lärlingstiden ackumulerade Joseph kulturellt kapital i form av språkkunskaper genom Georges brevkommunikation. Annat kulturellt kapital, som Joseph tog del av var upprepade moraliska uppmaningar i kristen och brittisk anda och att dessa skulle förrättas i praktiken. Huruvida de senare efterföljdes annat än deltagande i cricketmatcher och tebjudningar går inte direkt att belägga. Georges instruktioner om vikten av att upprätta avtal bör dock läggas till det kulturella kapital som fadern ändå vidarebefordrade vid upprepade tillfällen och som troligen blev till gagn för underkontraktören Joseph. Johns vägledning i Indien

306 Københavns Universitets Årbog, Meddelelser angaaende Universitetet og den polytekniske Lærenanstalt 1857–1863, I. Lovgivning og administrative Bestemmelser, Lønningslove, 1858, København, 1865, 1867 och 1886, s. 5 och 8.

73

bidrog också till ackumulering av det kulturella kapitalet i bemärkelsen kunskaper om lokala förhållanden, seder och bruk, vilket var till fördel vid framtida affärsöverenskommelser. Direkta kunskapsöverföringar rörande järnvägskonstruktion gick också genom Johns tillgång till socialt kapital genom GIPR-nätverket, men även genom aktörer som Muttow i kontraktörsnätverket.

74

7 Järnvägsbyggaren

Kronologisk översikt 1863–1865 Generalguvernör Dalhousie och hans samtida koloniala makthavare ansåg redan under 1850-talet att implementering av västerländsk teknologi innebar stora möjligheter till utveckling av den indiska subkontinenten. 307 Det var särskilt järnvägen och ångkraften som ansågs vara de främsta av nya teknologier, som också blev symboler för industrialisering och civilisering.308 Joseph erhöll ett nytt arbetskontrakt under 1861 hos W&J, vilket innebar att han tog ett steg närmare en egenstyrd järnvägskarriär redan under lärlingstiden. Det går dock inte att bortse ifrån den bundenhet Joseph hade i lärlingskontraktet, som formellt varade till februari 1863. I följande kapitel är tidsramen 1863–1865 och Josephs karriär gick in i ett mer intensivt skede med fokus på järnväggsbyggnation, framför allt utmed bomullsbanan Bhusawul-Nagpore. Samtliga nätverk var aktiva och kopplingarna dem emellan sammanföll eftersom aktörerna verkade överlappande. I detta avsnitt dämpades kontakterna i familjenätverket genom George betänkligt. De tidigare förmaningarna och varningarna uteblev och uppfostringsdiskursen nedtonades och Josephs liv är därför möjligt att följas mer genom underkontraktörens perpspektivlins. Noterbart är också att Joseph under denna tid engagerade sig i ett sidoprojekt utanför egentlig järnvägsbyggnation då han åtar sig att konstruera fabriksbyggnader för bomullsrensning.

Familjekontakterna Under sommaren 1863 inkom brev från fadern där även ett av modern Marys sällsynta brev bilagts. Modern sände födelsedagshälsningar till Joseph samtidigt som hon nämnde att John råkat ut för en ”olycka”.309 Den omnämnda olyckan handlade enligt George om att John skjutit en av tjänarna. Han konstaterade att 307 Adas 1989, s. 225. 308 Adas 1989, s. 221f. 309 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1863-06-05.

75

händelsen var tragisk men att sådant hände relativt ofta. 310 Det framgick dock inte om det vara avsiktligt eller handlade om ett vådaskott, ej heller om skjutningen medförde att tjänaren dog. I samma kommunikation framkom mer positiva nyheter från hemlandet Danmark. Josephs syster Blanche hade förlovat sig med kapten Fingal von Sydow (1827–1903) i Köpenhamn i augusti 1863311 . De planerade att gifta sig i december 1863. Von Sydow var vid denna tid kommendör på skeppet Svea från Sverige. 312 Blanches blivande make investerade så småningom i ett skeppsbolag i vilket han innehade 50 procent av aktierna.313 George hoppades att Ingeborg nu var på väg från Indien till Europa och att hon skulle kunna vara med på Blanches bröllop.314 Bröllopet mellan Blanche och Fingal hölls onsdagen den 9 december 1863 då 30 gäster var inbjudna. Officiant var Rev. C. C. Möller från Malmö.315 I det tal som Fingal höll till hustrun och familjen framkom att Joseph skänkt en gåva till Blanche, som var ämnad till systerns bröllopsklänning.316 Som tidigare nämnts var Joseph under 1861 starkt negativ till att Blanche lämnade Danmark för arbete i Sverige eftersom det äventyrade familjestabiliteten hemma i Köpenhamn. 317 Två år senare blev ändå giftermålet mellan Fingal och Blanche en framgång för familjen eftersom nya nätverkskontakter knöts mellan familjerna Stephens, von Sydow och i förlängningen familjen Wallenberg. 318 Sammanbindningen av familjenätverken innebar en viktig inbrytning i form av nya relationer och kraftig förstärkning av familjen Stephens möjligheter att få tillgång till finansiella kontakter i Sverige.

Yrkeskontakter, konfliktlösning och jakten på kontrakt Järnvägskonstruktion var ett mycket riskfyllt arbete och allvarliga olyckor med dödlig utgång var ständigt närvarande. Särskilt arbeten vid brokonstruktioner med höga höjder var utsatta, det vill säga där arbetare riskerade att rasa ner från arbetsställningar och drunkna i floden nedanför. Även arbeten utmed banvallarna var riskabelt då de kunde rasa samman och orsaka dödsfall bland

310 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1863-06-06. 311 Adelsvapen-Wiki, https://www.adelsvapen.com/genealogi/Von_Sydow#TAB_8. 312 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1863-08-05. 313 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-10-02. 314 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1863-08-19. 315 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1863-12-11. 316 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1863-12-22. 317 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1861-11-20. 318 Fingal von Sydows halvsyster Anna Eleonora Charlotta (1838–1910 var gift med André Oskar Wallenberg (1816-1886), grundare av Stockholms Enskilda Bank 1856.

76

banarbetare och andra.319 Redan under lärlingstiden blev Joseph påmind om de farliga arbetsförhållandena som var vardagliga realiteter särskilt för den inhemska arbetskraften:

In the morning I went to the Station to see a man who had had a loaded truck run over his leg and quite smashed it he was sent to Nassick where he has died since.320

Under mars 1863 arbetade Wells och Joseph vidare på bomullsbanan. Arbeten med stängsling av banan slutfördes upp till Mulkapoor (Malkapur) i slutet av månaden. Wells beklagade i ett brev att en pojke som Joseph försökte rädda livet på efter en olycka hade avlidit.321 Olyckan inträffade den 25 mars då en ung pojke skadade sitt ena ben allvarligt i samband med arbetet. Joseph hade efter olyckan fört pojken till Wells tält för omvårdnad.322 Den 28 mars avled pojken och föräldrarna hade blivit mycket upprörda, men lugnat sig efter att Harkness betalat ut sex Rs. i ersättning till dem.323 Historien ger belägg för att pojken som skadades ingick i ett arbetslag bestående av hela familjer. De rekryterades kollektivt av de kontrakterade muccadums eller maistries som ledde arbetena. Anledningen till att Joseph trädde in som den som försökte rädda livet på pojken och att omvårdnaden skedde i Wells tält var uttryck för att kontraktören förutsattes ta ansvar för arbetskraften, så att den skulle kunna bibehållas snarare än att det var uttryck för mänsklig empati. Det går dock inte att bortse ifrån att ersättningen som betalades ut till föräldrarna lugnade ner situationen, vilket var synonymt med arbetskraft som förhoppningsvis stannade kvar. Krishnan menar att kontraktörerna endast såg ersättningen för en död arbetare som en snabb lösning på tidsavbrottet, en arbetsolycka ”kostade” en viss summa Rs. Föräldrarnas sorgedemonstration, argumenterar Krishnan, var en medveten handling för att vädja om medlidande hos den överordnade.324 Denna tolkning är relevant ur ett materiellt perspektiv, men det kan även funnits moraliska och empatiska skäl för Joseph att rädda pojkens liv. Det är inte uteslutet att faderns uppmaningar att behandla alla människor väl, hög som låg och oavsett härkomst, kan ha internaliserats hos Joseph. Oavsett om det handlade om materiella eller empatiska orsaker till agerandet just i fallet med den skadade pojken fanns den rådande och

319 Kerr 1997, s. 156f. 320 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868-, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861, 1860-08-17. 321 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1863-03-07. 322 RA, HB, Huseby, [Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, Övriga handlingar], Joseph Stephens dagboksanteckningar 1863, 1863-03-25. 323 RA, HB, Huseby, [Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, Övriga handlingar], Joseph Stephens dagboksanteckningar 1863, 1863-03-28. 324 Krishnan 2018, s. 116f.

77

grundläggande uppfattningen om britternas och imperiets överlägsenhet över allt som förknippades med Indien ständigt närvarande.325 Detta torde varit fallet även då Joseph och hans kollegor konfronterades med inhemsk lokalbefolkning i samband med de faktiska arbetsförhållandena ute på fältet. Fördelningen av arbetet mellan kompanjonerna var i korta drag att Wells hanterade förmedlingen av ekonomiska medel till arbetenas genomförande, exempelvis löner. Ett annat medel för att säkra arbetenas framgång var att utnyttja åtkomsten till de sociala relationerna och kontakterna med kontraktörerna i kontraktörsnätverket. Kontakterna in till nätverken lär båda kompanjonerna underhållit var för sig. Nätverken behövdes löpande för att säkra medel för investeringar. Wells informerade Joseph om planeringen av arbetena och hur arbetskraften skulle säkras, vilket i viss mån pekar mot att Wells hade högre frekvens av nätverkskontakter än Joseph. Joseph torde under denna tid mer haft rollen som ansvarig för att arbetsinsatserna ute på fältet slutfördes och innehade fortfarande en form av huvudinspekterande roll i det praktiska arbetet. I ett brev i mars 1863 framgick att arbetena fortskred i för låg takt. Den ständiga tidsjakten var ett mantra som ofta återkom i affärskorrespondensen.326 Det gällde att färdigställa i den takt som planerats. I ett inspektionsprotokoll som upprättades av en löjtnant Swiney år 1864 underströks just progressionen som en avgörande faktor eftersom arbetena var planerade till ett färdigställande av cirka 50 miles per år. 327 I april 1863 erhöll de båda kompanjonerna ett delkontrakt under bolaget LW&A. Arbetet innefattade design och planering av valvbågar för järnvägsviadukter utmed bomullsbanan. Det förelåg en ständig konkurrens om arbetskraften på järnvägsbyggena och denna ledde bitvis till nya konflikter. Wells hade dessutom fått intern kritik från huvudkontraktören LW&A om att för lättvindigt förflyttat arbetskraft och ekonomiska medel mellan de olika arbetsplatserna. Detta gjorde att han stundtals tröttnat på bolaget och signalerade att han ville avsluta alla uppdrag med LW&A.328 Ofta uppkom situationen att tillgången till kontanta medel var problematisk vilket lade hinder i vägen för fortsatta konstruktionsarbeten. Detta gällde särskilt arbeten vid broar och viadukter, vilket riskerade att medföra att allt arbete utmed banan fick ställas in. Detta risktagande var centralt i kontraktörens vardag. Kontraktören behövde alltid ha en summa medel för att säkra de fortsatta arbetena och sedan få avkastningen tillbaka. I nutida mening innebär

325 Metcalf 1995, s. 27. 326 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1863-03-16. 327 MSA, PWD, Railways, 1864 Railway, No 238, Contracts No 13, 14, 15, 16 & 17, Report by Lieutenant Swiney on the works in progress on., vol 16/64, No 21 of 1864, M165–M177, s. 6. 328 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1863-04-20.

78

det en slags riskkapitalstrategi. Kerr menar att kostnaderna för arbetskraft och materiel ökade med tiden, delvis beroende på att det var svårt att finna kompetent arbetskraft för vissa avancerade konstruktioner, men tidvis även enklare arbeten. Materiel som transporterades från England kunde också vara försenad. Även lokala myndigheter kunde bidra till förseningar då de inte gav det stöd som de kunde för att tillgodose tillgången till arbetskraft. Den primära orsaken var dock, enligt Kerr, avsaknaden av tillräckligt med ekonomiska resurser hos kontraktörer och underkontraktörer. Det fanns också mer subtila orsaker som motiv till uppdraget och vissa kontraktörer saknade insikter i vad kontraktörsuppdraget gick ut på. 329 Frågan är om den ekonomiska verkligheten, den snäva tidsramen och bristen på arbetskraft var realiteter som inte gick att lösa med sociala nätverk och tillgång till personliga kontakter? Bourdieu menar här att det kulturella kapitalet är ett slags gods som finns tillgängligt i relationer och som ständigt är utsatt för konkurrens.330 Kontraktörerna var en del av den koloniala maktapparaten, men risktagandet var mer centralt hos denna kategori än hos många andra aktörer inom järnvägsbranschen. Nätverkskontakterna och tillgången till andra kapitalformer var en möjlighet för kontraktörerna att reducera risktagandet men byggde ändå på att deltagarna kunde bidra med egna resurser upp till en viss nivå för att dra nytta av dem. Denna kritiska nivå nådde troligen kompanjonerna inte alltid upp till eftersom konkurrensen allmänt sett tenderade att öka mellan kontraktörerna i järnvägsbranschen under denna tidsperiod. Arbetsfokuset låg på bomullsbanan, men under 1862 och 1863 pekar källorna på att Joseph och Wells fortfarande var engagerade på huvudlinjen. Det är dock oklart om det gällde kvarvarande underhållsarbeten från tidigare åtaganden eller nya mindre underkontrakt. I vilket fall omnämndes traditionella arbeten såsom stängselarbeten, konstruktion av kulvertar och broar även upp mot järnvägsknuten Bhusawul. Detta gör omständigheterna otydliga och svårtolkade under 1862 och 1863 eftersom både W&J och LW&A fortlöpande fanns med i bilden som uppdragsgivare. Bilden av två större konkurrerande kontraktörsbolag framträder relativt tydligt och de båda kompanjonerna Joseph och Wells intog olika strategier gällande vilket av bolagen som de föredrog. De skilda förhållningssätten kompletterade varandra och bidrog till framtida framgång i arbetena. Först i slutet av december 1863 inkom information från Wells där en av de mest framträdande konflikterna i Josephs åtaganden uppkommit och beskrevs. En konkurrerande kontraktör, Readshaw, skickade ner sina män bland Wells anställda och erbjöd samtliga 8–

329 Kerr 1997, s. 46f. 330 Bourdieu 1986, s. 243 ff.

79

10 An. i lön per dag vilket torde ha varit en nivå som Wells inte kunde bjuda över. Konsekvensen blev att nästan alla män avvek från arbetet och att Wells därmed fick högre utgifter i jakten på arbetskraft. Mr Snurt, troligen en av Wells inspektörer vid arbetena i Julgaum (Jalgaon), kom även han i konflikt med Wells som tillåtit att Readshaw tog hans män med avsikten att Wells och Joseph inte skulle kunna fullfölja det slutliga arbetet med rälsläggningen. Wells meddelade samtidigt att han inte ville ha tillbaka några av de avvikande männen till arbetena igen. Det kan tyckas vara en paradox i sammanhanget, men lojalitet spelade också en viktig roll för att få projekten att fullföljas.331 En annan faktor var att de som avvek och som samtidigt var eftertraktade för andra, tillhörde grupper som inte innehade arbetsuppgifter som stod i paritet med det utvecklingsperspektiv som man räknade fanns hos britterna. Perspektivet ansågs finnas ända ned till den lägst rankade kolonisatören, entreprenören och lycksökaren och på alla nivåer gavs prov på vetenskaplig och teknologisk överlägsenhet gentemot de koloniserade. Adas ser här den intellektuella distansen framträda mellan uppfattad över- och underordnad i på det koloniala verksamhetsfältet vilket även det kan ha haft inverkan på synen på lojaliteten.332 Konflikten exemplifierar konkurrensen om arbetskraften och problemen att under vissa perioder upprätthålla priset och arbetstakten och med jämna mellanrum få in ekonomiska resurser. Enligt Krishnan var konkurrensen mellan kontraktörer, inspektörer och ingenjörer tidvis hård på fältet. Inte minst i samband med konflikter om arbetskraften deltog kontraktörerna aktivt i anklagelser och motanklagelser mot konkurrenterna, som rentav beskylldes för att ”stjäla” arbetskraften och kontrakten. 333 Att kunna behärska konkurrensutsatta situationer utgjorde en lönsam kompetens, men i rådande affärskultur som omgav kontraktörerna var det inte alltid självklart att dokumentera överenskommelser och avtal. Problemet med att arbetskraften tidvis avvek från arbetsplatsen utan att fullfölja arbetet var ett känt problem för kontraktörerna. Enligt Kerr fanns sedan 1860 en möjlighet för kontraktörerna, genom Employers and Workmen (Disputes) Act (X), att väcka åtal mot arbetarna i sådana uppkomna situationer.334 I materialet om Joseph återges dock inga tillfällen då den lokala magistraten anlitades för att utmäta straff för ofullständigt utförda arbeten. Detta bekräftas också i Krishnans analys av arbetarnas villkor under Josephs verksamhetsperiod i Indien.335 Det dröjde till 1872 innan avtalsformer i Indien blev lagstadgade och underställda den koloniala jurisdiktionen.336 Under årtiondena före järnvägarnas 331 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1863-12-31. 332 Adas 1989, s. 310. 333 Krishnan 2017, s. 59. 334 Kerr 1997, s. 184. 335 Krishnan 2018, s. 126. 336 The Indian Contract Act, 1872.

80

tillkomst hade européerna råkat ut för problemet med att inte kunna betrakta Indien som en plats för en fri arbetsmarknad. Det gällde exempelvis då de försökte ackvirera och behålla arbetskraft i offentliga projekt. Européer sågs inte alltid som de mest lämpliga uppdragsgivarna av de inhemska förmän som ansvarade för arbetskraften. De sågs ofta som ”religiöst otrogna” och ansågs vara undermåliga i rollen som beskyddare vad gällde tillgången till fri mat och kläder.337 Under 1864 finns inga av Josephs dagboksanteckningar att tillgå men händelser är delvis återgivna i brevkorrespondensen. Det fanns fortfarande arbeten kvar utmed huvudlinjen som Joseph tipsades om. Tipsen kom från John i ett telegram som skickades från Nandgaum (Nandgaon) till Joseph i Sheagaum (Sheagaon). I telegrammet framgick att John behövde få ett besked före den 29 april 1864 om Joseph var intresserad. Arbetena var förlagda både till Nandgaum och Kujgaum (Kajgaon). 338 Samtidigt svarade PWD negativt på Josephs erbjudande om att utföra arbeten på ett bevattningsprojekt i Sattara (Satara).339

Ambitionen att påbörja arbeten med bevattningsprojekt var en helt ny uppgift för Joseph och förmodligen saknade han ekonomiska garantier, som stadfäste de formella kraven. Utgångspunkten var dessutom att en offentlig uppdragsgivare som PWD ställde högre krav på formell kompetens och ingenjörsstatus, än vad som krävdes i motsvarande mindre kontraktörsuppdrag. Motsvarande försök återkom inte mer i Josephs karriär. Nätverkskontakterna in till de statliga institutionerna i Bombay (exempelvis PWD) saknades i princip helt hos Joseph. Nite menar att Joseph konsekvent misslyckades med att erhålla offererade uppdrag som initierats via centrala Bombaybaserade aktörer och inrättningar, inkluderat GIPR och PWD. Det var till nackdel för Joseph att han varken innehade tillräckligt ekonomiskt kapital eller socialt kapital. Hans sociala kapital var enligt Nite mer lokalt gångbart.340 Jag menar dock att Joseph trots allt hade tillgång till GIPR-nätverket i och med kontakterna med John och hans kollegor och därmed goda möjligheter att nyttja det sociala kapitalet. Problemet var att anbudsförfarandet för de större kontraktörsuppdragen krävde ett mer uttalat personligt ekonomiskt kapital i form av kontanta medel, vilket Joseph ofta saknade. Bristen på aggregerat kulturellt kapital, i form av ingenjörstitlar och formell kompetens, kan också ha haft en menlig inverkan på möjligheterna att få offentliga uppdrag likt de i PWD. Bomullsbanan kan här återigen betraktas ur den tidigare omnämnde ingenjören och löjtnanten Swineys perspektiv. Swiney var utsänd av PWD för att ge en statusindikation på banans byggprogression och kvalitet. I en rapport från februari 1864 görs en sammanfattande beskrivning av arbetenas progression på

337 Bayly 2012, s. 310. 338 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1864-04-27. 339 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1864-04-27. 340 Nite 2018, s. 150.

81

kontrakten 13-17, inkluderande de järnvägskontrakt som Joseph arbetade vid. Inspektionen omfattade allt ifrån själva banbyggnationen till stationer, broar, viadukter och övriga konstruktioner utmed bomullsbanan.341 Swiney var i stora drag nöjd med kvaliteten utmed hela kontraktet. Han poängterade dock vissa brister i valvbildningen i de mindre brokonstruktionerna. Samma problem upptäcktes på kontrakt nr 14. Swiney konstaterande också bristen på okvalificerad arbetskraft (coolies) och tillräckliga stödtransporter hos bolaget LW&A. Dessa brister, menade Swiney, bidrog till orimliga kostnader för dessa resurser, särskilt under bomullssäsongen i Berar. 342 Joseph skrev i augusti 1864 från Mulkapoor till T.E. Darke343 vid GIPR i Akola. Uppdraget handlade om återuppbyggnad av en bro vid Nulgunga River344 utmed bomullsbanan och att vid denna bistå med murningsarbete och stenmaterial. Bolaget var angeläget om att arbetet färdigställdes inom sex månader och därför skickade Joseph ett anbudsförslag med vändande post. Anbudet innehöll också krav på tillgång till en särskild spårvägslinje för bortforsling av råmaterial från stenbrott till brobygge. 345 Denna teknik återkom under november 1864 där forslandet av sten förts över på järnvägsvagnar istället för att utnyttja manuell arbetskraft genom så kallad carting. 346 Uppdraget vid Nulgunga River var exempel på de arbeten som var bristfälligt utförda och som nu behövde åtgärdas skyndsamt. Byggandet av järnvägsbroar var av kolonial symbolisk karaktär och manifesterade kolonialmaktens kapacitet att förändra den indiska miljön och civilisationen i riktning mot högre grad av effektivitet. Den etablerade industriella teknologin förstärkte också synen på kolonialmaktens globala överlägsenhet.347 Brobyggnationer var i sig högriskprojekt och krävde särskild planering och kompetens. Fundamenten som placerades djupt ned i flodbäddens sandbank utsattes tidvis för framforsande vatten i höga hastigheter, vilket relativt snabbt underminerade ytligt placerade bottenkonstruktioner.348 I fallet med Nulgunga River var det uppenbart att ett haveri inträffat och Joseph kunde nu erbjuda hjälp för återuppbyggnad. De skyndsamma kraven var till Josephs fördel i form av förmånlig prissättning av olika delarbeten och rationalisering av transporter. Åtgärderna skall även ses i ljuset av taktiska överväganden i en 341 MSA, PWD, Railways, 1864 Railway, No 238, Contracts No 13, 14, 15, 16 & 17, Report by Lieutenant Swiney on the works in progress on., vol 16/64, No 21 of 1864, M165–M177. 342 MSA, PWD, Railways, 1864 Railway, No 238, Contracts No 13, 14, 15, 16 & 17, Report by Lieutenant Swiney on the works in progress on., vol 16/64, No 21 of 1864, M165–M177, s. 7. 343 Se: Nite 2018, s. 152. Enligt Nite var Darke en ”gammal vän” vilket antyder att kontakten med Darke var av stor vikt för Joseph. 344 Shuldham 1826, s. 87, tab. 121. Nulgunga River (Nalganga River) nära Mulkapoor. 345 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1864-08-31. 346 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1864-11-19. 347 Adas 1989, s. 235. 348 Kerr 1997, s. 134.

82

riskbransch där de som ville bli framgångsrika behövde ha förmåga att teckna och sluta avtal med fördelar då tillfälle gavs. I mars 1865 beställde Joseph tio ton teaktimmer från A. McKenzie, agent för W. Nichol & Company i Bombay. Den omfattande beställningen pekar på att ett större byggprojekt förbereddes.349 Kostnaden uppgick till 1300 Rs. vilken betalades och bekräftades med bankcheck och av Nichol & Co.350 I mitten av april skrev G. Williamson, Josephs anställde medhjälpare, om arrangemangen som gjorts inför starten av arbetena vid Nandgaums station där Joseph var involverad.351 Arbetena vid huvudlinjen kan vara en del av de byggprojekt utmed huvudlinjen som John tidigare under 1864 tipsat Joseph om.352

Järnvägsbyggnation och bomullsrensningsfabriker I Indien fortsatte Josephs försök att hitta nya vinstdrivande kontrakt. I ett brev med okänd avsändare fanns en bifogad annons om ett anbudsförfarande gällande arbeten utmed huvudlinjen mellan Wassind - Shahpoor - Athgaum - Khurdee – Kussara, söder om Egutpoora. I annonsen framgick att arbetena avsåg fyra olika kontrakt och att dessa delades ut till fyra separata kontraktörer. Specifikationer, ritningar, prislista, allmänna förutsättningar och offertformulär skulle placeras ut på Chief Resident Office, GIPR:s kontor på Grant Road i Bombay. Potentiella anbudsgivare kunde finna dokumenten där. I förutsättningarna framgick också att det inte var någon garanti att det lägsta budet var synonymt med erhållande av kontrakt. Projektet var omfattande men uppdelat mellan flera utförande aktörer. 353 Joseph planerade att hämta hem ytterligare ett kontrakt, denna gång upprättandet av ett triangelspår vid Nandgaum på huvudlinjen inkluderande utgrävning, järnvägsbankar, kulvertar, korsningar, rälsläggning och ballast. Offertförslag, priser etcetera sändes som bilagor till Mennie vid GIPR.354 Redan dagen efter fick Joseph en bekräftelse från Mennie på att anbudet angående triangelspårsarbetet godkänts.355 Anbudsförfarandet visar på det nära samarbetet med en kollega till svågern John i GIPR-nätverket. Johns kollega kunde personligen godkänna de arbeten som inte krävde de större ekonomiska säkerheterna utan mer var att betrakta som lokala projekt efter principen förvaltningssystem. Förvaltningssystemet, the departmental system, var ett sätt för de ansvariga ingenjörerna inom bolaget att

349 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-03-27. 350 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-03-31. 351 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-04-17. 352 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1864-04-27. 353 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-04-19. 354 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-05-04. 355 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-05-05.

83

själva agera kontraktörer på mindre sträckor, enstaka broar eller konstruktioner.

356 För GIPR:s del gjordes delsträckorna i huvudsak med kontraktssystemet som bas, medan andra linjer gick över successivt till förvaltningssystemet då återkommande misstag i konstruktionsprocessen krävde bolagets hårdare styrning. Systemet användes även vid offentliga uppdrag genom PWD.357

Mycket talar för att huvuddelen av Josephs arbeten vid mindre kontrakt hade förvaltningssystemet som grund. Därmed fick Joseph rollen som kontraktör med GIPR som uppdragsgivare. Beslutsstrukturen var sålunda bolagets representant/civilingenjör –> bolagets inspektör/ingenjör med mandat att agera kvalitetskontrollant samt –> kontraktören som verkställare tillsammans med eventuella underkontraktörer och gangers som ackvirerade arbetare från landsbygd och omland. Kerr menar att det kan ha förekommit kombinationer av upplägg mellan beställande europeiska ingenjörer och utförarna av arbetena där kontraktörerna i vissa fall blev överflödiga då beställaren direktanlitade arbetskraften. På arbetena förekom också daglönad arbetskraft, som endast stannade en arbetsdag, varefter lönen betalades vid dagens slut.358 I dessa situationer tvingades Joseph att befatta sig med de både inhemska gangers och deras arbetslag och troligen även med enskild arbetskraft. Inhemska och brittiska underleverantörer till Josephs kontraktörsnivå kom också in i det ”pre-formella” och inte fullt utvecklade avtalssystemet. Husebyarkiven vittnar om ett stort antal undertecknade överenskommelser relativt tidigt i kontraktörernas verksamhet. I dessa möten konfronterades Joseph med de inhemska aktörerna och den koloniala diskursen mötte en inhemsk alternativ diskurs. Internaliserade uppfattningar om ras och underordning är då nära att relatera till då man betraktar dessa diskursiva motpoler. Generellt sett hade Joseph lärt sig vikten av att, trots de latenta koloniala uppfattningarna om skillnader mellan europé och inhemsk, inta en pragmatisk och nyttoinriktad hållning. Adas menar att britterna i det förindustriella Indien förklarade skillnader mellan européer och inhemsk befolkning i termer av att den lokala befolkningen präglats av rådande miljömässiga och klimatrelaterade omständigheter, vilket därmed kunde förklara olikheter. Närvaron eller avsaknaden av kristen mission var en annan anledning för förklarande av olikheter och upprätthållande av åtskillnad. Senare under 1800-talet förstärktes det som kunde uppfattas som en mer signifikant form av rasism även om den inte var av samma karaktär som den som präglat det sena 1900-talets efterkrigstid. Adas konstaterar att

356 Bubb 2018, s. 87. 357 Kerr 1997, s. 70. 358 Kerr 1997, s. 71.

84

huvuddelen av européerna under det senare 1800-talet snarare satte ”ras” som utbyttbart mot begrepp som nation, folk eller språklig hemvist.359 Arbetena utmed huvudlinjen hann knappt påbörjas innan Mennie återigen kontaktades av Joseph för framförande av klagomål. Det framgick att John A. Sandford utan anledning rivit ner delar av de konstruktioner som Joseph etablerat utmed järnvägen. Joseph menade vidare att han inte ville ha med en sådan person som Sandford att göra i fortsättningen. 360 När uppgiften om konflikten med Sandford nådde Mennie meddelade han genast att Joseph behövde reda ut med Sandford vad som inte fungerade i samarbetet mellan de två. Mennie avslutade med att poängtera att uppdraget krävde att de i fortsättningen skulle kunna arbeta tillsammans.361 Sandfords roll är oklar men han var troligen inspektör under Mennies ledning. Inspektören övervakade kvaliteten och progressionen i arbetena och rapporterade sedan oavkortat in denna informations till GIPR:s huvudkontor. I juni sände Sandford en omgång öl via en leverantör i Bombay till Joseph. Det var troligen en slags kompensation för det som tidigare föranlett konflikten. 362 Möjligen kan det vara så att Sandford fick denna uppmaning till försoning som ett tips från Mennie. Parallellt med pågående arbeten vid huvudlinjen erhöll Joseph ett konkret erbjudande, utan formellt anbudsförfarande, från en major W.D. Ker. Major Ker erbjöd Joseph möjligheten att samordna ett projekt som innebar slutförandet av ett avstannat arbete i Akola och Oomrawuttee (Amravati). Arbetet avsåg färdigställandet av två, och senare tre, bomullsrenserifabriker utmed bomullsbanan för företaget Mofussil Press & Ginning Company Ltd. Av okänd anledning hade major Ker för avsikt att lämna Indien för hemfärd till England varför arbetena riskerade att helt avstanna. 363 Detta uppdrag utmed bomullsbanan stod i stark kontrast till övriga banarbeten men kontakterna med major Ker lär ha initierats i samband med övriga kontraktörers nätverk då bomullsrensningen stod i nära relation till transporter via järnvägen. I det rådande läget under första halvan av 1865 hade Joseph troligen åtaganden i minst tre separata projekt: 1) Dubblering av befintliga huvudlinjen på en sträcka mellan Nashik och Bhusawul, 2) Slutförande av fabriksbyggnader och övriga byggnader utmed bomullsbanan och 3) Upprättande av ett triangelspår utmed huvudlinjen. Joseph befann sig i Pachora och sökte säkerhet för kontrakt genom kontakter med D.I. Kemp i Oriental Bank, Bombay där Joseph hade ett antal bankkonton. I just detta fall hade dock Joseph ingen framgång i jakten

359 Adas 1989, s. 338f. 360 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-05-08. 361 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-05-10. 362 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-06-07. 363 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-04-27.

85

efter ekonomisk säkerhet. Uppenbarligen hade Josephs offererat på ett av de fyra kontrakten om upprättandet av en projekterad dubbellinje söder om Nashik,364 men fått negativ respons. Bankkontakten med Kemp indikerar ändå att frågor om lånegarantier väcktes tidigare och att kopplingen till denna storbank var väl etablerad. Joseph hade dock erhållit några mindre kontrakt som kompensation för det missade kontraktet på Concan double-line och som inte krävde ekonomisk säkerhet.365 Dubbellinjen är för övrigt beskriven i boken The tentacles of progress.366 I juli 1865, när Joseph befann sig i Bhusawul, kom han i efterskott överens med major Ker om vilka arbeten som skulle omfattas vid bomulllsrens-ningsfabrikerna. I en kopia av ett kostnadsförslag framgick att projektet avsåg tre platser utmed bomullsbanan: Oomrawattee, Khamgaum och Sheagaum. Under första projektomgången omfattade uppdraget en totalsumma om drygt 62296 Rs. Projektet avsåg mestadels grävarbeten och murning, men det ingick även leverans av slipers och färdigställande av bungalows. Sammanfattningsvis var det ett omfattande uppdrag med insatser i fabriksbyggnader, bostäder och kringliggande infrastruktur.367 Den ansträngda relationen mellan Sandford och Joseph levde vidare då inspektören på uppdrag av Mennie meddelade på GIPR:s brevpapper i Mussawad (Mhasavad) att åsnor under inga omständigheter fick befinna sig innanför stängslen och staketen som omgav järnvägslinjen. Åsnorna kunde utgöra en fara, inte bara för djuren själva, utan också för lokförarna eftersom de då måste stanna tågen, fösa bort djuren och därmed utsätta sig för livsfara!368 Sandford skrev ett välformulerat och tillrättavisande meddelande som Joseph kan ha uppfattat som provocerande och nedlåtande mot honom personligen. Lokförarna hade hög status i trafiksammanhang och var aktörer som Joseph i rollen som järnvägskontraktör behövde hålla sig på god fot med. Av brevmaterialet framgår att Joseph arbetade parallellt med uppförande av exempelvis lokomotivförarnas bostäder och andra byggnader i det projekt som Mennie initierat. Mennie önskade att Joseph lade ned extra energi på att få dessa färdigställda så snabbt som möjligt.369 En möjlig förklaring kom i ett följande brev några dagar senare. Mennie meddelade Joseph att allt arbete med ballast och järnvägsbank mellan Nandgaum och Bhusawul skulle upphöra och att kontraktet för dubbelspårsarbetet utmed huvudlinjen löpte ut den 31 juli, alltså

364 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-04-19. 365 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-05-22. 366 Headrick 1988, s. 69. 367 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-07-01. 368 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-07-02. 369 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-07-10.

86

bara med fem dagars respit.370 Vi kan nu säkerställa att Mennies uppdrag med dubbelspåret var förlagt till norr om Nashik och att det fanns en snäv tidsram för att få allt på plats i tid. Arbetena var uppdelade i mindre delprojekt som Joseph engagerades i och avbrottet i juli avsåg inte allt fortsatt arbete, vilket kommer att framgå längre fram under hösten och även under 1868. Redan den 28 juli fick Joseph in de pengar som avsåg delar av dubbelspårsarbetet plus byggnader: 4674 Rs. sattes in på hans bankkonto i Oriental Bank.371 I och med att Joseph antog flera parallella uppdrag exponerades han också följaktligen för ett utökat antal inspektioner, vilket ställde ytterligare krav på konfliktlösning och att lyckas kommunicera med inspektörerna på ett framgångsrikt sätt.

Uppdragsgivarnas krav ökar och nya konflikter tillkommer Brittiska ingenjörers förbättringar av sättet att konstruera och lednings- och resursmässigt styra järnvägsanläggningarna hade pågått sedan järnvägen introducerades. Förbättringarna skedde successivt med små och anpassningsbara steg. Trots detta kunde förändringar bli genomgripande och provocerande för kontraktörerna då inspektionerna stramades åt. 372 De intensifierade inspektionerna varvades med uppdragsgivarnas tidspress och blev till utmaningar för små kontraktörer som Joseph. Liknande scenarier utspelades vid arbeten som Josephs uppdrag vid bomullsrensningsfabrikerna utmed bomullsbanan. I ett brev till Alex Mackenzie, en av major Kers inspektörer, påpekade Joseph att Mackenzie lagt sig i arbetena i Sheagaum. Mackenzie hade hotat Williamson att riva ner byggnader om han inte fick som han ville. Detta menade Joseph att han snarast skulle upphöra med eftersom det fanns ett gällande kontrakt dem emellan, trots att major Ker nu lämnat Indien.373 Konflikten med Mackenzie var det andra exemplet där en inspektör intervenerade praktiskt genom att underkänna byggnationer och använda hot om nedrivning som metod. Josephs utmaning var att hantera denna konflikt utan att riskera hela uppdraget. Kerr menar att järnvägskonstruktion, och troligtvis därmed även andra koloniala konstruktionsuppdrag, präglades av närvaron av kapitalintressenter och deras sociala relationer. Dessa relationer behövde löpande kunna verka vertikalt och horisontellt bland de intressestrukturer som förekom i samband med arbetena. Den koloniala maktapparaten förstärkte dessa motsättningar.374 Det Kerr beskriver tolkar jag som förmågan att ha tillgång till det nödvändiga sociala kapital och relationer som underlättade en friktionsfri process i

370 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-07-25. 371 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-07-28. 372 Kerr 1997, s. 152f. 373 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-07-26. 374 Kerr 1997, s. 55.

87

projekten. I fallet med fabriksanläggningarna var problemen även förknippade med att upprätthålla auktoriteten och lösa problemen trots att huvuduppdragsgivaren major Ker saknades. Hänvisningen till avtalet är ett exempel på Josephs med tiden vunna lärdom avseende vikten av skrivna och förformulerade kontrakt. Även vid fabriksanläggningen i Kamgaum (Khamgaon) uppstod problem och Williamson meddelade att transporterna till och från arbetena påverkades negativt av att olika vägar i anslutning till järnvägen var under konstruktion. Williamson förklarade att han inte visste hur han skulle hantera situationen utan önskade ett snabbt svar med instruktioner från Joseph om möjlig lösning.375 Uppdragen genom Mennie fortsatte under sommaren och återigen påpekade Mennie att arbetena gick för sakta framåt. Han menade att Joseph nu måste pressa på extra med färdigställandet av järnvägsbanken mellan Chalisgaum och Bhusawul, till exempel vid Kujgaum utmed huvudlinjen.376 Arbetena pågick trots rådande monsunperiod, vilket framgick av Mennies information om att en av kulvertarna utmed banan spolats bort av ett kraftigt regn. En G. Shepherd hade vidarebefordrat informationen.377 Mennie uppmanade Joseph att återigen öka takten i arbetena, denna gång vid Nandgaum och förbereda mer inför rälsläggningen. Det syntes vara ett pressat schema med att få järnvägen färdigställd men Joseph slutförde dock de byggnader han utlovat. Mennie påminde också om Sandfords roll som inspektör och viktig kommunikationspart i samband med bedömningar av utförda arbeten.378

En dispyt mellan Mackenzie och Williamson flammade återigen upp. Konflikten påverkade Joseph eftersom Williamson meddelade att han inte kommenterat de anmärkningar Mackenzie haft om kontraktet med major Ker.379 Det framgår inte av brevmaterialet vad Mackenzie egentligen opponerade sig emot. Williamson meddelade också Joseph att arbetena i Kamgaum avstannat på grund av det kraftiga regnandet i trakten. Williamson hade också kommit i delo med de vagnsförare som fanns i järnvägslägret. Joseph uppmanades därför att skaffa personer till arbetet. Personerna skulle vara till nytta och göra arbetsuppgifter som förväntades.380 Mackenzie försökte fortfarande hävda sitt fortlöpande ansvar för delar av byggnadsprojekten i Kamgaum och Sheagaum även om detta inte framgick tydligt efter major Kers hastiga avfärd till England. Otydligheterna låg vidare till grund för att det skurit sig i samarbetet med de löpande beslut som behövde tas, vilket också bidrog till Williamsons problem.

375 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-12. 376 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-01. 377 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-12. 378 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-14. 379 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-15. 380 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-17.

88

Mackenzie visade ändå en vilja att reda ut missförhållandena och bad Joseph om förbättrad dialog dem emellan.381 Ett återkommande problem var tillgång till dragdjur, oftast oxar, som behövdes för transporter av massor utmed linjearbetena. Williamson påminde Joseph om problemen i augusti 1865 i Kamgaum.382 Så här långt i handlingen fanns ett antal kritiska faktorer för Joseph som medförde att de praktiska arbetena försvårades och försenades. De blev med tiden flaskhalsar, men också framgångsfaktorer för de inblandade i de fall uppkomna problem kunde bemästras:

• Relationsproblem med uppdragsgivare och inspektörer (bland andra

Sandford och Mackenzie), oftast relaterade till undermålig konstruktion och strängare inspektion, det vill säga bristfällig tillgång till kulturellt kapital. I konflikterna med Mackenzie fanns få möjligheter att få till lösningar med hjälp socialt kapital i form av nätverkskontakter.

• Tillgången till kontinuerligt närvarande och pålitlig arbetskraft. • Tillgången till dragdjur och vagnar samt övrig materiel. • Väderförhållanden, som regn och kraftiga vindar under

monsunperioder.

Så småningom avstannade arbetena helt vid de tre bomullsanläggningarna.383 Svårigheter avseende relationer, arbetskraft, dragdjur och övrig materiel påverkade till slut hela byggnationen. Enligt brevkorrespondensen var det största problemet väderförhållandena, och flera av byggnaderna stod helt enkelt inte emot vädrets makter. Dispyter mellan Mackenzie och Williamson uppstod så fort byggnationen återupptogs igen och en stående orsak var att blandningen av sand och chunam, som var ett speciellt indiskt murbruk, inte var korrekt. Konstruktionen försvagades därmed och stod emot väta sämre.384 Även mindre åtgärder som inglasningar av detaljer på byggnader stötte på svårigheter då det saknades överenskommelser i kontraktet om dessa insatser. Joseph fick därmed ytterligare konflikthärdar att hantera.385

Sandford meddelade Joseph att han sänt tre telegram till Joseph, men som uppenbarligen inte nått mottagaren. Det berodde antagligen på att Joseph ständigt åkte vidare till Pachora utmed huvudlinjen utan att meddela omvärlden. Svårigheten att kunna nå Joseph hade medfört att vissa order om uppmätningar

381 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-17. 382 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-18. 383 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-19. 384 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-29. 385 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-30.

89

av färdigställda arbeten, som Sandford velat delta i, inte nått Joseph. Nu försökte Sandford förklara detta för Joseph på ett vänligt och hövligt sätt i kommunikationen, där han uttryckte att han inte var förtörnad på Joseph. Däremot anmärkte han på att han hade upplevt Josephs uppträdande många gånger som ”kyligt” och att Joseph hade undvikit att besöka Sandford trots behovet av tätare kontakter. Sandford föreslog därför Joseph att vara mer delaktig i kommunikationen och därmed också kunna delta i utbytet av information om det som försiggick utmed linjearbetena.386 Sandford planerade att genomföra en inspektionsresa och bad Joseph att förbereda sig inför denna inspektion. Klagomål framfördes bland annat på undermåliga häckar som anlagts vid inspektörens bungalow i Bhola, liksom häckar av mjölkbuske387 som planterats utmed järnvägslinjen mellan Bhusawul och Julgaum. 388 Sandford hade också flera synpunkter på felaktiga lutningar på några byggnader, bland annat grindvaktsstugorna i Nandgaum, vilka Mennie tidigare bett Joseph att uppföra.389

Den uppenbara anledningen till Sandfords angelägna krav på Joseph om korrigeringar av utförda arbeten var att Mennie också aviserade direkt till Joseph att han ämnade komma för att inspektera arbetenas progression. Sandford föreslog Mennie att påbörja inspektionen i Kujgaum. Arbetstakten var för låg enligt Mennie, särskilt vid Nandgaum där Mennie själv befann sig. Mennie sände andra- och tredjeklassbiljetter, förmodligen ämnade för Joseph och hans underställda.390 En generell skärpning av bolaget GIPR:s syn på kontraktören Joseph och de uppenbara bristerna utmed dubbellinjen infann sig successivt och det kan också förklaras genom vad Kerr menar var en generell åtstramning från bolaget gällande inspektionerna. 391 Inspektören Sandford var den som insisterade och försökte styra upp de felaktiga konstruktionerna. Inspektören behövde självklart också hävda sina personliga intressen i ett nära hierarkiskt beroende av Mennie. Samtidigt framstod Sandford som en viktig aktör för Joseph i den outtalade rollen som kunskapsförmedlare om hur byggnader och andra konstruktioner skulle genomföras. Sandfords kunskaper bidrog, trots kontinuerliga konfliktsituationer, med säkerhet till Josephs framgångar. Några exempel var byggnationen vid Myjee station där stationsmästarens bostad underkändes och

386 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-08-31. 387 Även kallad gummiplanta. 388 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-07, Brev 1. 389 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-07, Brev 2. 390 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-09. 391 Se: Kerr 1997, s. 152f.

90

som inte gjorts fackmannamässigt vad gällde fackverkets konstruktion. Sandfords dom blev att hela byggnaden behövde byggas upp på nytt.392 En annan instruktion om ändring var vid Mussawud där Sandford mycket ingående instruerade Joseph hur en tank vid järnvägsområdet skulle konstrueras och målas.393 I slutet av september fick Joseph ett besked från Mennie via Sandford om att häckplanteringarna utmed sträckan Nandgaum och Bhusawul måste avslutas på grund av bristande kvalitet.394 De graverande problemen med olika arbeten hopade sig till den grad att Joseph nu tvingades att ta hjälp genom en kontakt inom GIPR. I ett informellt hållet brev svarade Manning, som förutom att han var nära kollega till John också var vän till George och familjen Stephens, att han gärna stod till tjänst med den hjälp Joseph behövde. Manning föreslog ett personligt möte i Bombay.395 Aktiviteten med Manning i GIPR-nätverket skulle visa sig vara nyckeln till att hantera delar av problemen och konflikterna.

En första effekt av kontakten med Manning var att Mennie plötsligt bestämde att Joseph fick fortsätta med häckarrangemangen utmed banan, dock endast med användning av mjölkbuske, fram till 15 november 1865. Arbetet med övriga buskslag var tvungna att avbrytas och indikerade att inhägnaderna var ett återkommande problem för Joseph.396 I oktober 1865 fick Joseph besked om ett nytt uppdrag gällande ogräsbekämpning utmed banan. Han fick också ett konfirmerande meddelande om att ett större arbete med sido- och mötesspår på huvudlinjen vid Kujgaum kunde påbörjas snarast.397 Kontakterna med Manning på GIPR:s huvudkontor i Bombay gav Joseph utdelning och stadgade upp de förvaltningsbaserade uppdragen betänkligt. Mennies order ger exempel på två ersättningsuppdrag som skyndsamt förmedlades genom Mannings försorg. Ersättningsuppdragen kan ha varit arbeten som bättre stämde överens med den kompetens som fanns i Josephs manskap. Uppdragen kan också ha varit enklare att administrera än häckarrangemangen, och krävde därmed mindre ekonomiskt risktagande. Återkomsten till GIPR-nätverket och dess samlade sociala kapital genom Mennie, Manning och i förlängningen John, hjälpte till att utjämna olikheter i förutsättningarna för uppdragen.

392 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-07. 393 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-24. 394 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-22. 395 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-27. 396 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-30. 397 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-10-05, 1865-10-08.

91

Mackenzie, inspektören för Mofussil Press & Ginning Company Ltd., återkom i september och meddelade att hans överordnade A.H. Macaulay, major Kers deputerade ledare för företaget, inspekterat Josephs arbeten. Macaulay menade att murningsarbetena vid Sheagaum inte var riktigt utförda. Strykningen av chunam var inte tillräcklig. Han hade testat med handtaget till sitt paraply och fick då delar att rasa. Macaulay meddelade genom Mackenzie att inga pengar skulle betalas ut förrän hela konstruktionen hade tagits ned och byggts upp på nytt. 398 Macaulay tar nu ett starkare grepp eftersom han begärde att få bli fortlöpande informerad via Mackenzie om hur resultatet förbättrades. Blandningsproblemen med chunam var fortfarande i fokus. 399 Williamson menade trots allt att arbetena gick framåt, men behovet av arbetskraft till rätt ersättning var stort. Utlovad arbetskraft genom ett antal muccadums visade sig utebli trots överenskommelser.400

Från Khamgaum i oktober 1865 meddelade Williamson att de män han lyckats engagera gav intryck av att vara upprörda. De verkade vilja lämna arbetet vid anläggningen i Sheagaum. I det fallet såg Williamson till att förskottera pengar till arbetarna för att få dem att stanna kvar. En person som var baggar (bejaree)401 fick en Rs. och andra fick två Rs. var. Arbetarna hade inte erhållit de pengar som utlovats, eftersom Williamson uppfattade dem som fortsatt missnöjda med situationen. Förutom manskapsproblem hade även stopp i leveransen av chunam uppstått då leverantören av materiel aldrig kommit till platsen enligt avtalet. Williamson hotade då med lagliga åtgärder varefter leverantören återvände och påbörjade leveransen. Transporterna med vagnar fungerade som de skulle och en del av arbetena slutfördes. Däremot hade kontrakteringen av arbetande manskap för murningsarbetena helt misslyckats och Williamson menade att han inte hade det inflytande och den auktoritet som krävdes för detta uppdrag utan lämnade över uppdraget till Joseph.402

Williamson vittnade om flera situationer som pekade på problemen med att behålla arbetskraft och se till att materialet nådde fram i tid. Något hände även med utbetalningarna, men arkivmaterialet ger inte svar på vad. Det kan ha varit så att utbetalningarna dröjde på grund av kommunikationsproblem eftersom järnvägen utmed bomullsbanan var under konstruktion och att annan kommunikativ infrastruktur saknades. Vad gäller murningsarbetena krävdes särskilda kunskaper och det kan ha varit så att denna murarkast inte godtog villkoren vid tidpunkten för arbetena i Sheagaum, alternativt att murarna hade

398 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-09-29. 399 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-10-05. 400 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-10-09. 401 Begar, bigarry, begari, beggar, hindi och persiska, betydelse: tvångsarbetare, ”en som arbetar”, ”nedtyngd man som bär på last”. Betydelsen varierar i olika indiska provinser. Yule 1903, s. 80f. 402 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-10-22.

92

andra mer lönsamma uppdrag att tillgå. MacKenzie återkom till Joseph och villkorade arbetena vid Khamgaum. Om Joseph ville fortsätta med Khamgaum-anläggningen var det nödvändigt att genomföra uppdraget med energi och målmedvetenhet. Men om Joseph skulle misslyckas och arbetet dra ut på tiden, som även var fallet med arbetet i Sheagaum, hotade Mackenzie att rekommendera uppdragsgivarna att aldrig mer kontraktera Joseph för vidare uppdrag.403 Mackenzie klagade även på bristen på leveranser och användning av chunam vid Khamgaum.404

En av anledningarna till att arbetena i Khamgaum tappade styrfart var Josephs frånvaro på arbetsplatsen, vilket medförde att Williamson i sin tur tappade auktoritet i sin underordnade roll. De starka reaktionerna runt arbetena i Khamgaum framkom i brev från Mackenzie redan före tillrättavisningen. Joseph ansvarade både för konstruktionen av själva fabriksbyggnaden men även tillhörande bostäder vid anläggningen där bungalows uppfördes både för personal med mekaniska uppdrag såväl som för ansvariga lokala chefer vid Khamgaum. Bostäder för den senare personalkategorin var Mackenzie särskilt angelägen om att få färdigställda.405

Övriga åtaganden med järnvägsbyggnation utmed huvudlinjen tog självklart tidvis överhanden för Josephs del, vilket Mackenzie, som representant för bomullsrensningsbolaget, var medveten om. GIPR:s inspektörer och andra befattningshavare var, som nämnts tidigare, organiserade i en mer utpräglat hierarkisk organisation. De var fast i en beslutsordning, som inte alltid passade förhållandena inom det aktuella området, då olika arbetsprojekt försiggick parallellt. Kontraktören fick då försöka uppfylla dessa dubbla lojaliteter på bästa möjliga sätt. Arbetskraftstillgången var dessutom en faktor som påverkade progressionen i båda fallen. 406 Muccadums och maistries med tillhörande arbetsstyrkor följde inte denna struktur utan hade egna regler och roller. Inte ens skrivna avtal var en garanti för en problemfri rekrytering, vilket Joseph vid ett flertal tillfällen fick erfara. Ingenjörer och kontraktörer hade också kontakter direkt med arbetande coolies hos, men sådana överenskommelser hade högre risk och var inte att föredra.407 Engagemanget i bomullsrensningsfabrikerna gav heller inte Joseph de nätverksgarantier som han kunnat upprätthålla då GIPR fanns med i bilden.

403 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-10-24. 404 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-10-28. 405 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-10-20. 406 Se: MSA, PWD, Railways, 1864 Railway, No 238, Contracts No 13, 14, 15, 16 & 17, Report by Lieutenant Swiney on the works in progress on., vol 16/64, No 21 of 1864, M165–M177, s. 7. Löjtnant Swiney pekar i sin inspektion redan under 1864 på den ständiga bristen på okvalificerad arbetskraft. 407 Kerr 1997, s. 71.

93

Ännu ett förvaltningsbaserat uppdrag genom Mennie och GIPR erbjöds Joseph i november 1865. Det avsåg byggnation av en dispensär och en bostad för apotekaren i Munmar utmed huvudlinjen. Joseph uppmanades att fylla i förmodade kostnader för dessa uppdrag och inkomma med ett ifyllt formulär.408 Uppdraget var ett i raden av de ersättningsuppdrag, som var typiska i Josephs karriär, och de ersatte de större prestigeprojekten. Pereira, Josephs följeslagare, var vid denna tid engagerad i ett antal arbeten som samordnare av chunam-transporter.409 Förmodligen var Pereira den medhjälpare och anställd hos Joseph, som skulle visa sig vara en god förhandlare och administratör och som därför fick det svåra uppdraget att se till att den viktiga murbrukstillgången säkrades. Mennie menade att Josephs män lämnat den färdigställda järnvägsbanken utan att återställa staketen. En inspektör var enligt brevkorrespondensen på väg och under tiden måste därför arbetet avstanna.410 Återigen uppstod en situation där arbetskraften inte hade tillräckliga kunskaper för arbeten som rörde säkerhet. Sättet att fördela arbetet och Mennies personliga engagemang bekräftar att projekten styrdes med förvaltningssystemet och inte via större kontraktörer. Om detta var av principiell natur för exempelvis ett kompletterande dubbelspårsarbete är svårt att fastslå.

I Khamgaum uppstod en allvarlig konflikt mellan Williamson och en ny aktör, Wilson. Han kan ha varit en kollega till Mackenzie, som var inspektör för Mofussil Press & Ginning Company Ltd. Williamson menade att han utsatts för förödmjukande och aggressiv behandling av Wilson och ansåg att denne var en skurk. Wilsons uppträdande föranledde Williamson att nu överväga att ge upp sitt arbete på anläggningen. En hel del av arbetet återstod, som att färdigställa skorstenar, brunnar och delar av en mekanisk verkstad. Williamsons åsikt var att om han inte blivit förhindrad av Wilson så hade arbetet varit slutfört i Khamgaum. Wilson hade redan vid tidigare tillfällen klagat på kvaliteten i chunammaterialet och detta hade successivt byggt upp konfliktsituationen.411 I december 1865 gav Williamson upp arbetena i Khamgaum och flyttade till anläggningen i Oomrawuttee. Han hade nu tagit sig an bomullsrensnings-byggnaden med diverse arbeten. Även denna anläggning stod under Josephs arbetsledning. Williamson hade återhämtat sig från en åkomma som han haft sedan en tid tillbaka.412 Den deputerade företagsledaren Macaulay och inspektör Mackenzie följde inte upp dessa arbeten på samma nitiska vis, vilket pekar på att Joseph placerat Williamson på ett mindre utsatt uppdrag. 408 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-11-02. 409 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-11-07. 410 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-11-13. 411 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-11-16. 412 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-12-13.

94

Konstruktionen av en maskingrop i Kujgaum hade inte klarat tyngderna och vibrationerna från järnvägen. Det var för små stenar och dålig chunam i konstruktionen, med andra ord bristfällig kvalitet rakt igenom, menade Sandford. Joseph uppmanades att göra om och göra rätt – snarast!413 Sheik Hussein, en anställd hos Joseph, informerade senare till Sandford att maskingropen fortfarande var i ett farligt skick trots att den åtgärdats temporärt.414 Oavsett alla uppkomna problem och brister med konstruktioner utmed huvudlinjen och bomullsbanan inkom betalning till Joseph för arbeten som utfördes under oktober 1865.415

Uppdragen fokuseras på bomullsbanan under 1866 Manning meddelade att han rekommenderat Joseph för nya uppdrag utmed huvudlinjen. Manning nämnde att han var glad att kunna göra något för att hjälpa Joseph. 416 Det var uppenbart att Manning var en strategiskt viktig kontaktresurs i GIPR-nätverket vad gäller försäkran om nya uppdrag, som krävde bolagets välsignelse från personer på rätt nivå i hierarkin. Året 1865 avslutades dock med att arbeten utmed huvudlinjen helt upphörde för Josephs del. Sandford meddelade att Mennie och John skulle komma för att inspektera det som gjorts med ballast- och stenmursarbeten samt häckplanteringar.417

Även arbetena med fabrikerna utmed bomullsbanan fick en avslutning genom att Macaulay, assisterande chef vid Mofussil Press & Ginning Company Ltd., hörde av sig till Joseph. Macaulay meddelade att han inte kunde garantera några ytterligare arbeten så länge det saknades offerter med föreslagna priser och därefter ett underskrivet kontrakt. Tidigare muntliga utfästelser menade Macaulay var ogiltiga. 418 Trots Macaulays krav på formalitet var han ändå positiv till en fortsättning för Josephs del. De underliggande personliga kontakterna var fortfarande nödvändiga, men behövde oftare än tidigare kompletteras med formella och underskrivna avtal. George hade också som bekant under lång tid upplyst Joseph om hur viktigt det var att följa denna mer robusta syn på överenskommelser för att undvika missförstånd och för att undgå komplikationer med uppdragen. Fokus på järnvägsarbetena förflyttades mer till bomullsbanan under 1866. De arbeten som Joseph hade varit involverad i utmed huvudlinjen reducerades till enstaka kompletterande uppdrag, som Joseph hjälpte uppdragsgivaren Mennie med.419 Ett exempel på ett mindre och enklare uppdrag som erbjöds Joseph var att ordna med stenplatteläggning utanför 413 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-11-22. 414 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-12-07. 415 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-12-11. 416 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-12-21. 417 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-12-26. 418 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-12-29. 419 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-01-03.

95

förarnas bungalows. Ersättningen var 50 Rs. för varje utförd stenyta.420 I övrigt fortsatte arbetena utmed bomullsbanan för Joseph. I januari 1866 sände han en offert med följebrev till T.E. Darke vid GIPR för sprängnings- och stenarbeten vid Nulgungafloden nära Mulkapoor, men det är inte känt om affären blev verklighet.421

Detta sidouppdrag tillsammans med Mennies kompletteringsarbeten antyder uppdrag med mindre riskutsatt arbete i bemärkelsen planerings-, medels- och kompetensbehov. I början av 1866 återvände major Ker, ägare av bomullsrensningsfabrikerna i Berar, från England. Ker ville snarast träffa Joseph och diskutera fortsättningen av färdigställandet av byggnaderna vid resningsbyggnaden. 422 Joseph meddelade GIPR att han reducerade kostnaderna på byggnadsarbetena vid de mindre stationerna Parus (Paras), Boregaum (Borgaon) och Koorun, samtliga utmed bomullsbanan, till en nivå han inte kunde underskrida.423 Av de ritningar som finns i Husebyarkiven framgår att de aktuella uppdragen berörde både linjearbeten och en relativt omfattande byggnadsproduktion, som innefattade olika lokaler för anställda järnvägstjänstemän vid GIPR. Två exempel på sådana arbeten genomfördes vid Parus424 och Koorun.425 Pereira och George Benjamin Peck var tillbaka som anställda hos Joseph under 1866, vilket framgår av major Kers brev från denna tid. Major Ker betalade ut slutlig ersättning för Josephs arbeten med bomullsrensningsfabrikerna och tog nu själv över samordningen.426 För Josephs del gick arbetet bättre och Charles Brandt, som var vän till familjen Stephens i Danmark, hade vid denna tid rest till Indien. Han hade funnit sig tillrätta som medhjälpare till Joseph.427 Brandt, Pereira och Peck utgjorde nu stödtrupp åt kontraktörsfirman Joseph Stephens Company Ltd. Firmanamnet förekommer från 1865, men formellt etableringsår är inte belagt, ej heller finns uppgifter om hur länge företaget verkade. Under samma tid som Josephs verksamhet konsoliderades i en egen firma planerade John att helt byta bransch i Indien, alternativt i Europa.428 Troligen drabbades John av sjukdom, vilket kan ha påverkat honom att trappa ned på

420 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-01-27. 421 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-01-07. 422 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-01-22. 423 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-02-08. 424 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FId:1, Ritningar, 1860-talet, Longitudinal Section of Parus Crossing Station Sidings Horizontal scale 50' 1'' Vertical scale 10' to 1''. 425 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FId:1, Ritningar, 1860-talet, GIPR Contract No 13 Annee and Koorun Crossing Stations Signallers Office and Residence. 426 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-02-21. 427 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-03-12. 428 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-03-12.

96

järnvägskarriären. I realiteten blev dock Johns karriär i Indien längre än så vilket dödsrunan efter honom vittnar om.429 Britter verksamma i Indien var övertygade om att det fanns en uppenbar risk för hälsan att stanna för länge i det de uppfattade som ett tropiskt och försvagande klimat. Inget pekade dock på att dessa så kallade sjukdomar var unika i medicinsk mening och därmed allvarligare än vanligt förekommande febersjukdomar. Det var däremot ett incitament för bland annat kolonialt anställda att vända hemåt mot Europa, antingen för att få erforderlig vård vid uppkommen sjukdom eller för att få tillbringa ålderdomen i hemlandet. En annan möjlighet var att byta miljö i Indien. Det blev med tiden populärt att tidvis befinna sig i högre belägna bergsmiljöer, då européer ansågs må bättre där än på slättlandet eller i städerna.430

Arbetet utmed huvudlinjen var fortfarande inte avslutat för Josephs del, men Sandford meddelade att han önskade att Joseph snarast avslutade arbetena mellan Pachora och Myjee. Istället skulle Joseph fortsätta med arbeten utmed The Boola Bank.431 Dessa snabba förändringar i uppdragen visar rörligheten i kontraktörens vardag, i synnerhet behovet av att finna medarbetare på de olika lokaliteterna. I övrigt fortsatte Mennie att uppmuntra Joseph att offerera på nya uppdrag utmed huvudlinjen. Det handlade under denna tid primärt om byggnader, som var ämnade för exempelvis stationsinspektörer och annan personal. 432 I ett fall var erbjudandet lokaliserat norr om Bhusawul, på kontrakt nr 15. Detta hörde till ovanligheterna eftersom kontraktet tillhörde North Eastern Line. 433 Trots återkommande arbeten på huvudlinjen var det bomullsbanan och kontrakt nr 13 som var kärnan i uppdragen vid denna tid. Återkommande begäran om offerter på uppförande av stationsbyggnader bekräftar detta. Stationsbyggnaderna i det Brittiska Indien varierade kraftigt i utförande. Exempelvis manifesterade Bombays Victora Terminus (byggår 1887) det viktorianska imperiets storhet i all sin imponerande gestalt. Mindre uppseendeväckande var stationerna byggda tiden efter Revolten 1857–1858 utmed linjer med mindre och anspråkslösare samhällen och byar. Verkstäder och fabriker kunder också i sin arkitektur och omfattning uppvisa storhet och kraftfullhet.434 I ett fall inkom en beställning från J.R. Rushton, som var civilingenjör vid GIPR i Akola, gällande arbeten på kontrakt 13.435 Offertbegäran från Rushton påvisade

429 John Hallen Abbott 1831–1889, Obituary, s. 360. 430 Metcalf 1995, s. 182f. 431 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-03-23. 432 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-04-02. 433 Bhambi, 2016, s. 206. 434 Kerr 1997, s. 146. 435 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-04-03.

97

att Joseph även hade vissa temporära kontakter med högre beslutsfattare inom järnvägsbolaget, även om dessa inte berörde huvudkontrakt utan mer utgjorde komplement. John fortsatte också att vara en aktiv uppdragsgivare för bolaget och sände med jämna mellanrum ut anbudsförfrågningar som Joseph erhöll. En sådan förfrågan rörde ett uppdrag att bygga anläggningar vid korsningsstationen vid Kherwady mellan Nashik och Niphar (idag Niphad). Det rörde sig om konstruktioner vid stationen i form av gjuten plattform, tankbyggnad, uppförande av signaler med mera. I anbudsförfarandet framgick principen: “The company do not bind themselves to accept the lowest or any tender”. 436 Tendensen var att de mindre arbetena utmed huvudlinjen utgjordes av kompletteringsarbeten av mindre omfattande art. Bolaget förband sig inte att ge uppdraget till den kontraktör som erbjöd det lägsta priset för arbetets utförande, vilket antyder att förvaltningssystemet gällde. Upphandlingen krävde en kort processtid, och blev i kombination med en uppdragsgivande ingenjör i nära anslutning till Josephs sociala nätverk en stark framgångsfaktor. Därmed kunde också ett högre fastpris fastställas.

Sammanfattande slutsatser om järnvägsbyggaren Joseph Under perioden 1863–1865 påbörjades Josephs egentliga och yrkesinriktade verksamhet i Indien. Det innebar att han successivt fick tillgång till mer stadigvarande järnvägsuppdrag utmed huvudlinjen och senare även bomullsbanan. Båda uppdragen löpte parallellt och i olika intensitet under perioden, men så småningom blev arbeten utmed bomullsbanan det huvudsakliga projektet. Familjemässigt var behoven av de direkta kontakterna i familjenätverket av mindre betydelse, även om giftermålet mellan Josephs syster Blanche och Fingal von Sydow innebar tillgång till det sociala kapital, som omgav finansfamiljen Wallenberg. Johns aktivitet i familjenätverket var också av mindre omfattning eftersom han släppte sin avtalsbundna funktion som mentor mot lärlingen Joseph. Johns roll som representant in till GIPR-nätverket fortsatte dock och han interagerade exempelvis med Mennie och Manning. Mennie kom att få en viktig roll i och med de olika projekten utmed huvudlinjen. Manning hade dubbla kopplingar till familjenätverket Stephens; dels genom George och dels genom yrkespositionen i GIPR. Den positionen bidrog till att Manning fick en direkt avgörande roll för Joseph vid uppdragsgivning, som annars skulle kunnat riskera att Joseph av olika skäl hade gått miste om uppdrag på huvudlinjen. Josephs upptog därför direkta kontakter med Manning, vilket delvis kan ha sin förklaring i att kontraktörsföretaget Joseph Stephens Company 436 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-04-25.

98

Ltd. nu var etablerat. Därmed skulle Joseph som firmatecknare och leverantör kunnat utgöra direkt koppling till GIPR-nätverket. Det kan å andra sidan också mer haft karaktären av arbeten som erbjöds genom GIPR och där Manning var själv ytterst ansvarig. Josephs egna kontakter breddades i och med att han nu bildat det egna företaget. Engagemanget i bomullsrensningfabrikerna utmed bomullsbanan tillkom genom ett externt bolag utanför GIPR:s kontroll, Mofussil Press & Ginning Company Ltd. Uppdraget från major Ker kan ha tillkommit genom Josephs egna kontraktörskontakter vilka återfanns i kontraktörsnätverket, men har inte kunnat beläggas. Uppdraget med bomullsrenserierna påvisade Josephs ökade självständighet, men innebar också att han själv behövde agera direkt mot major Kers underställda Macaulay och Mackenzie. Joseph fick i dessa fall istället eliminera konflikter genom avtalskompetens och övriga förvärvade yrkeskompetenser, det vill säga det objektiverade kulturella kapital han ackumulerat. Tillgången till det sociala kapitalets styrka var kraftigt reducerat i samband med uppdrag utanför de kärnområden som tidigare dominerat. Tillgången till familjenätverket och dithörande sociala kapital var latent men mindre utnyttjat under denna period. Den fortsatta karriärsprogressionen i en egen verksamhet stod och föll på ett vidmakthållet och utökat socialt kapital som kunde uppnås genom nya sociala nätverkskontakter och relationer.

99

8 Affärsmannen

Kronologisk översikt 1864–1867 Affärsmannen Joseph syftar på den affärsinriktade företagsledarroll som Joseph förväntades uppnå genom lärlingskontraktet. Under detta kapitel behandlas händelser under tiden 1864–1867 fram till förvärvet av Husebyegendomen. Affärsmannaskapet innehöll exempelvis färdigheter i ekonomiska förehavanden, som att sprida risker och syssla med andra saker än järnvägsbyggnation. Joseph investerade i bomull, bedrev troligen en parallell gjuteriverksamhet 437 och lade upp nya bankinstrument för att öka förmögenheten. Hasselberg menar att den ”nya kapitalistiska andan” i den framväxande europeiska industrialiserade ekonomin omstöpte traditionella förutsättningar och aktörer till rationella. Rationalitet omfattade egenskaper som individualism, konkurrens och kapitalackumulation i motsats till den kollektivistiska traditionen. 438 Joseph var på väg mot denna moderna affärsmannaroll och följande kapitel innefattar exempel på sådana inslag. Kontraktsskrivande och affärsmannaskap utvecklades i takt med att det egna företaget Joseph Stephens Compay Ltd. etablerades. Vad gällde familjenätverket var detta på nytt synnerligen aktivt eftersom tiden för giftermål och fastighetsköp nalkades. George och familjen vidhöll strategin att genom uppmuntran, förmaningar och förmedling av lämpliga kontakter styra sonen Joseph mot målet att slutföra Husebyköpet. Därigenom kunde Joseph också bidra till att råda bot på den ansträngda ekonomiska situationen för familjen Stephens i Danmark.

Familjemobilisering genom familjenätverket Från Danmark fick Joseph rapporter från George om krigsaktiviteterna i Europa där Preussen attackerat Danmark439 med 9000 man. Så långt hade striderna medfört mer än 200 dödade danskar och krigsskatt hade börjat tas ut av enskilda 437 Se även s. 121. 438 Hasselberg 1998, s. 24f. 439 Nationalencyklopedin, Uppslagsverket, dansk-tyska kriget 1864.

100

medborgare. Nu tvingades därför George att betala 60 danska kronor extra till staten, en utgift som enligt honom själv befäste hans oförmåga att reda ut sin bekymmersamma ekonomiska situation. George såg fram emot de pengar som Joseph lovat att skicka.440 Kriget mellan tyskar och danskar utvecklades vidare till en kamp mellan David och Goliat och danskarna trycktes tillbaka. George påpekade återigen för Joseph att det var av största vikt att de avtal han slöt var skriftliga och att de innehöll ett säkrande av materialtillförseln. 441 Denna åtgärd behövdes för att bland annat undvika förseningar i leveranstider av materiel. Alternativet var att den som missade leveranstiden fick betala kännbara böter. George fortsatte att ge direkta goda råd om avtalsskrivning, vilket var en väsentlig del av kontraktörens vardag, men som nu låg utanför Josephs lärlingstid. Fadern George deltog aktivt, om än på distans, inom flera kompetensområden i Josephs utbildning till ingenjör. Antingen var det Georges egna erfarenheter som speglades i uppmaningarna, eller att han via John fått detta påpekat, och att George återigen poängterade detta för Joseph i egenskap av fader och familjeöverhuvud.

Husskulder och krig i Europa Problemen med Georges avbetalningar av husskulden fortsatte. Han var ständigt beredd att sälja huset om han inte fick in pengar. I så fall skulle fastigheten behöva avyttras till ett för lågt värde på grund av det rådande kriget. Det fanns stor oro för krigssituationen och George hoppades på att Sverige och svenska frivilliga skulle ställa sig på danskarnas sida i kriget. Han var dock mycket besviken på Englands ignorering av konflikten och kallade John Russel, Storbritanniens utrikesminister, för ”humbug”.442 Även drottning Victoria av England och hennes make beskrevs som bedragare och svikare eftersom båda var tyskättade och därmed inga riktiga engelsmän.443 George skrev att Joseph tyvärr sagt nej till ett bra erbjudande i Indien och gjort det utan att ta råd från någon, men avslutade brevet med ett ”But never mind”.444 Detta utgjorde ett intressant ställningstagande, som antydde att Joseph nu fattade egna beslut, oavhängiga av fadern, och därmed började få en egen målinriktning med arbetet i Indien.

440 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1858-1875, 1864-02-15. 441 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-02-19. 442 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-03-07. 443 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-10-02. 444 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-04-05.

101

Ingeborgs väninna Henrietta, dotter till farbrodern Joseph R., hade bott hos familjen Stephens några månader i Danmark. Nu var Ingeborg och Henrietta på väg till England och Ingeborg förväntades stanna i England under en längre tid, bland annat för att uppsöka läkare där. Kriget i Danmark pågick värre än någonsin och stormakterna Ryssland och England bara tittade på, menade George. Besvikelsen fick honom att vilja kasta ut regeringen från hans ursprungliga hemland. Då Georges bror Edward S. avled erhöll George 150 GBP i arvslott, vilket innebar att han delvis kunde betala av sina mest akuta skulder. Detta gällde även hela skulden till en Mrs Wilson i England. 445 I september 1864 erhöll George pengar direkt från Joseph. Dessa skulle fördelas mellan familjemedlemmarna enligt Josephs uttryckliga vilja. George meddelade återigen att Josephs pengar jämte medlen från arvet hjälpte honom och familjen att hålla ekonomin över vattenytan.446 Uppenbarligen hade Georges tidigare beskrivningar av krigsoron i Danmark och den prekära ekonomin påverkat Joseph till att återkomma med ekonomiska tillskott. Noterbart är att samtliga medlemmar i familjen omfattades av bidraget, inte endast fadern. Familjen sågs som en helhet, ett starkt familjenätverk värt att försvara och bevara för att klara alla uppkomna situationer. I november födde Josephs syster Blanche ett barn, Anna Oscara, och dessutom var nu freden med Tyskland sluten, vilket upplevdes som positiva nyheter i familjen Stephens. Fredsavtalet var dock obegripligt enligt George.447 Han skrev en uppmaning till sonen Joseph med hänvisningar till kriget och freden:

You see what eviles and tyranny and cruelty, prevail in the world, and how so-called "Christian" kings and peoples are in fact the servants of the Devil. Let us keep our innocence, whatever comes of it. The world, the flesh and the devil are all humbug, Only God is all in all! May he ever keep and bless you!448

George intog därmed en förhållandevis politiskt progressiv inställning gentemot den kungamakt och det ledarskap i det gamla England och övriga Europa, som nu visat sin ogudaktighet och sitt svek. Det fanns en framtoning som utmanade det gamla till förmån för det nya, eftersom kungamakten inte längre var att betrakta som representant för det goda utan tvärtom intagit en ond position i Georges tankevärld. George menade att Joseph och familjen måste ställa sig

445 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-05-03. 446 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-09-25. 447 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-11-11.

448 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-11-11.

102

över detta och istället förlita sig på den egna kristna övertygelsen och förmågan. Besvikelsen över sveket mot Danmark och det danska folket var uppenbar. Som jämförelse förekom i Storbritannien vid tiden för Revolten 1857–1858 uppfattningen att kolonialmakten behövde besluta om hur Indien skulle styras, som koloni eller som erövring. Britterna skulle antingen kunna fortsätta att styra som överordnade den indiska befolkningen, det vill säga som civiliserade och kristet rättrogna britter med svärdet som den underliggande garantin för social ordning. Alternativet var att låta hinduer och muslimer få eget självstyre på subkontinenten och likt den brittiska arbetarklassen få ta del av representation i olika framtida beslutande församlingar. Dessa tankemönster präglade tidvis den brittiska politiska debatten där domaren i högsta domstolen och tillika liberalen John Fitzjames Stephen (1829–1894) förordade en form av auktoritär liberalism. Metcalf menar att Stephens perspektiv inte primärt var att lovorda imperiet utan att låta Storbritannien återskapas i ljuset av Raj. En idé som på sikt var dömd att misslyckas.449 Året 1864 avslutades med att George återigen bad Joseph om medel. Denna gång handlade det om tryck- och papperskostnader i samband med utgivningen av Georges planerade litteratur om runinskrifter. George lovade att sätta in pengarna på hans konto till sex procent ränta och beloppet skulle betalas tillbaka när publikationen gavs ut, förhoppningsvis under 1866.450 Redan i december återkom George med information om att han inte längre behövde lånet eftersom pengar kommit in på annat sätt.451 Samtidigt var John på hemväg till Europa åtminstone för ett tag, och Ingeborg planerade att träffa sin make John i Paris. George skrev som vanligt att om Joseph ville ha ombyte i tillvaron så skulle han ta sig hemåt, åtminstone för en tid. Men det fick inte ske på bekostnad av brutna avtal och kontrakt, vilket kunde äventyra de viktiga affärerna.452 John reste under februari hem till Europa, vilket medförde att Joseph nu stod utan hans vägledning och utan en primär kontakt in till GIPR-nätverket. 453 Att döma av samma brev fick George också de önskade pengarna till papperskostnaden för framställningen av boken om runinskrifterna eftersom Joseph överlämnade 80 GBP till det ändamålet.454

449 Metcalf 1995, s. 17ff. 450 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-11-26. 451Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1864-12-21. 452 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-01-20. 453 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-02-06. 454 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-02-20.

103

Ingeborg och John meddelade George att de beräknade komma till Köpenhamn i juni. En summa kontanter på 1000 Rs. lämnades över till Ingeborg av Josephs kollega Wells.455 Efter denna episod med överlämnande av pengar från Joseph till familjen genom Wells upphörde kommunikationen dem emellan. Wells återkom först då Josephs samverkan med honom upphörde under hösten 1866. George noterade att bomullspriserna i Indien kunde vara på väg att falla, vilket han tidigare förvarnat Joseph om. George menade att det kunde medföra stora risker för de som satsat allt på ett kort.456 Trots spekulationsriskerna menade George att det ändå inte skulle vara en katastrof om Joseph förlorade pengar på handeln.457

Under våren 1865 verkade Brandt ha avstått ett erbjudande som kommit från Joseph om att åka till Indien och ansluta till arbetena. En av anledningarna var enligt George att Brandt hade stora svårigheter att lära sig det engelska språket.458 Under juni startade dock praktiska förberedelser för att till sist få iväg Brandt. Ytterligare 50 GBP inkommer från Joseph, en summa som skulle täcka resekostnader och övriga omkostnader i samband med resan. Systern Blanche lovade att rycka in som engelsklärare åt Brandt och snabbutbilda honom i erforderliga språkkunskaper.459 John hade enligt George tagit sig till Europa på grund av en allvarlig sjukdom. Pengarna som Joseph sände för att Brandt skulle kunna ta sig till Indien menade John var otillräckliga. Minst 70 GBP behövdes för resan enligt John. Hur summan kompletterades framgick inte av brevet, men familjens plan var att sända Brandt till Josephs arbetsplats för att låta honom bli assisterande inspektör under Josephs ledning.460

Brandt gav sig till slut iväg till Indien i augusti 1865. Informationen kom från George, som även berättade om den nyvunna kontakten med finansmannen André Oscar Wallenberg. 461 George konstaterade krasst att trots familjens armod, kunde nu Stephenssläkten kopplas till en blivande storfinansiär och bankman. George refererade också till Sverige och en kommande industri- och jordbruksutställning i Malmö, samt att järnvägen mellan Malmö och

455 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-03-20. 456 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-04-20. 457Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-06-01. 458 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens,1865-05-05. 459 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-06-21. 460 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-07-26. 461 Generalregister öfver Svenskt Porträttgalleri 1913, s. 774. Anm. André Oscar Wallenberg.

104

Landskrona just hade öppnats av Carl XV.462 Ingeborg och John beräknades vara tillbaka i Indien i december 1865 efter Englandsbesöket och Brandt hade nu nått fram till Bombay. 463 George uppmanade Joseph att se till så att Brandt skrev hem till sina föräldrar så ofta det bara gick.464 George återkom i brev till Joseph under början av året och menade att sonen uppnått en stor seger med sitt arbete. George insåg att Joseph inte längre behövde vara rädd för att åta sig fler och utmanande uppdrag. Om vännen Brandt menade George att han trots allt var en hårt arbetande man och knappast var ett ”dumhuvud”. George trodde att Brandt också skulle kunna finna en utkomst där borta i Indien, precis som Joseph just bevisat.465 Faderns resonemang speglade en för tiden allmän uppfattning om unga europeiska mäns syfte med att bege sig ut i kolonial tjänst; att arbeta hårt, anta flera uppfordrande utmaningar, tjäna pengar och bli framgångsrika samtidigt som civiliserandet spreds i det framväxande imperiet. Tyvärr blev Brandt med tiden mer en belastning än en tillgång för Joseph.

Planer för fastighetsköp och en framtid för Joseph i Sverige I mars 1866 inkom det första beskedet till Joseph om att flera potentiella fastigheter var till salu i Sverige. Fadern George hade tillsammans med sin vän Hyltén-Cavallius diskuterat möjligheter att köpa mark i Småland. Samtidigt aviserade Hyltén-Cavallius att han ville träffa Joseph, liksom dottern Anna Cavallius, som meddelat att hon planerade att besöka familjen Stephens i Köpenhamn.466 I samma andetag och av okänd anledning propagerade George för att major Ker, chefen för Mofussil Press & Ginning Company Ltd., skulle kunna utgöra en bra samarbetspartner för Joseph. 467 Yttrandet avslöjade att Joseph möjligen planerade att fördjupa sig ytterligare i alternativa branscher, som byggnation av fastigheter i anslutning till bomullsindustrin. I Sverige fick Blanche och Fingal ännu ett barn i maj 1866, denna gång en son. George var inte sen att kalla honom ”a Stephens” vilket inte var fallet när dotterdottern Oscara föddes. 468 Senare under augusti träffades George och barnbarnen på nytt i Köpenhamn och då menade George att den nye Stephens

462 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-08-06. 463 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-08-21. 464 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1865-10-20. 465 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-01-22. 466 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-03-27. 467 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-04-11. 468 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-05-11.

105

påminde mycket om Joseph när han var liten.469 Joseph fick besked i juli 1866 om att Hyltén-Cavallius nu köpt Stora Målen utanför Moheda i Sverige och bjöd in sin skyddsling470 Joseph för ett besök. Hyltén-Cavallius menade att Joseph kunde få ett ställe i Sverige för 5000 GBP vilket motsvarade en egendom i England för runt 50000 GBP. Entusiasmen delades av övriga familjen Stephens och Joseph skulle kunna ”buy a landed estate in Småland and live on it as a country gentleman" och “in fact you would be a little king". Hyltén-Cavallius kände till en lämplig egendom, som skulle passa just Joseph och göra honom till en självständig patron. Det gällde dock att passa på att köpa fastighet nu medan Sveriges långvariga ekonomiska kris pågick. I breven från Köpenhamn antyddes nu en förväntan om att Joseph skulle avsluta sitt engagemang och flytta hem. Det var tid för Joseph att påbörja försäljningen av pågående projekt och egendomar i Indien till någon betrodd engelsman för att sedan återkomma till sommaren 1867.471 Redan tidigare under våren 1867 inkom synpunkter från familjen Stephens att Joseph skulle sätta hälsan först och därmed framtiden, inte minst för att få ombyte av klimat och förbättrad arbetssituation. Hyltén-Cavallius hade nu återvänt till Sverige efter tre veckors vistelse i Köpenhamn med familjen Stephens. 472 George försökte också introducera den respekterade brittiske civilingenjören John Rennie d.y. för Joseph. Rennie hade vid denna tid dragit sig tillbaka från yrkeslivet som konstruktör och byggare, men uppehöll sig tillfälligt i Danmark. Rennie framstod i flera sammanhang som nära vän till familjen och fadern menade att Rennie var ”very clever in his profession and a nobleminded good honest man”473 Rennie hade genom Georges kontakter i England nu även knutits till familjenätverket men i vilket sammanhang kontakten etablerades initialt är oklart. En förklaring kan vara att bröderna Rennie, som tidigare nämnts, var aktivt inblandade i Josephs tekniska studier under 1859. Georges förslag att Joseph borde anta Rennie som kompanjon (bland ett flertal andra förslag under åren) avsåg Rennie som specialist eller förvaltare på Josephs kommande förvärvade gods, snarare än som samarbetspartner i Indien.

469 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-08-27. 470 I texten omnämns Hyltén-Cavallius som Josephs Godfather. Vad gäller manligt dopvittne, ”gudfader”, var denne vid dopet i Stockholm en ”Mag. Fab. Coller”. 471 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-07-27. 472 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-04-11. 473 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-05-26.

106

Under sommaren meddelade George att han erhållit Nordstjärneorden och i samma brev uppmanade han Joseph att se till att Brandt arbetade hårt, sparade flitigt och tog sig hem samtidigt som Joseph.474 I augusti framgick att Hyltén-Cavallius lyckats förvärva sin fädernegård Sunnanvik vid sjön Åsnen. Vid auktionen inköptes gården för 47500 rd. rmt. Fadern menade nu med kraft att Bombay blivit en plats för svindlare och svartfötter, vilka även inkluderade engelsmännen, det vill säga de egna landsmännen.475 Det brittiskt-koloniala framställdes nu som något negativt och mindre smickrande för världens blickar och som civiliseringsprojekt. Misslyckanden med att få med England mot Preussen i kriget mot Danmark är också en alternativ förklaring till att George med förtvivlan upptäckt att det inte gick att lita på de preussiskt besläktade engelska troninnehavarna. Men mycket tyder på att det var en faktiskt taktik från fadern George, för att få Joseph att på allvar överväga att lämna Indien och ta sig an ett kommande liv i Sverige.

George önskade att Joseph snarast skulle inleda faderns och gudfaderns förberedda plan för en tillvaro i Europa och att tillräckligt med intjänade medel fanns för en retur: ”you have now enough to live upon i Europe”. 476 En komplikation som uppkom och som också bidrog till en önskan om ett uppbrott från Indien var olika problem som drabbat John. Förutom sjukdom hade hans relationer till bolaget GIPR försämrats och problemen kunde komma att äventyra Johns och Josephs vänskap. Enligt fadern hade John inga goda vänner kvar i Indien, och möjligen var Joseph hans enda kvarvarande riktiga kontakt.477 Om Joseph vände fokuset hemåt skulle han få tid över till ett liv som godsägare. Vid sidan om skulle han få möjlighet att ägna sig åt både vetenskap och sport, det vill säga ett modernt aristokratiskt liv.478 Fadern rekommenderade sonen Joseph att snarast sätta in de förvärvade pengarna på Wallenbergs bank i Stockholm. Wallenbergs svåger Fingal, utgjorde genom giftermålet med Blanche, nu en betydelsefull koppling mellan familjerna. 479 Kanske kunde Wallenberg bli den hjälp som Joseph behövde då det gällde att få fram de resterande medel som behövdes för affären.480 474 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-08-12. 475 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-08-27. 476 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-09-12. 477 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-09-12. Anm. George utsaga motsäger det faktum att George fortsatte i Indien som yrkesverksam under flera år efter sitt tillfrisknande. 478 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-09-27. 479 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-10-27. 480 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-11-10.

107

I november 1866 innehöll korrespondensen för första gången omnämnandet av godset Huseby Bruk. Vid 27 års ålder framstod nu Joseph som redo att få njuta sitt livs otium efter de hårda åren i Indien eftersom det nu fanns tillräckligt med sparade pengar som insats i godsförvärvet. Pengaförvaltningen rekommenderades att följa släktskapsvägen mellan familjerna Stephens, von Sydow och Wallenberg, vilket borgade för en säkrare hantering. George menade att det var en utmärkt affär att få ett sådant ställe för beloppet 5000–10000 GBP. I affären ingick både en lantegendom och ett järnbruk med smidesverkstad.481 De nya släktskapsförbindelserna öppnade markant upp nya vägar avseende framtid finansieringsmöjligheter och detta kunde betyda skillnaden mellan framgång och fiasko vid ett egendomsförvärv. Familjenätverket mobiliserades med uppgiften att: 1) Använda de nya släktskapsrelationerna för säkrandet av ekonomin vid ett godsförvärv, 2) Hitta en samarbetspartner för Joseph på det framtida godset, samt 3) Säkra en framtida livspartner för Joseph med Anna Cavallius, tillika dotter till Josephs gudfader med numera intilliggande godsinnehav vid Åsnen. Vi ser också att Hyltén-Cavallius blev en dominerande aktör i samband med det potentiella förvärvsobjektet. Läget för Josephs kusin John Storr, som drabbats av tyfoid feber, förvärrades allvarligt under senare delen av november 1866 och George beslutade sig för att åka till England. Flera andra släktingar hade samlats där och det var strikta order om att inte besöka sjuklingen på grund av smittorisken.482 England var vid tiden för industrialiseringens genombrott och även senare ett land med städer som tyngdes av smuts, fattigdom och dålig hygien. De sjukdomar som grasserade drabbade fattig som rik och det fanns ingen medicinsk bot. Det fanns en särskild relation till sjukdomen kolera, som likt tyfoidfeber var en smittsam bakterieinfektion, som en gång spridits över världen med Indien som ursprung. Indien hade under tidig kolonialtid betraktats som ett land av smuts, sjukdomar och plötslig död och på européer med nordvästligt ursprung förgjordes sakta men säkert i det ”tropiska” Asien. Hinduism kopplades till sjukdomens ursprung och man såg med avsmak på hinduernas orientaliska vidskeplighet till skillnad mot det europeiska perspektivet där man istället trodde på rationell och vetenskaplig bot. Dessa markörer av smuts och sjukdomar gav bestående näring åt den större ideologi som omgav Raj.483

481 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-11-04. 482 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-11-26. 483 Metcalf 1995, s. 171ff.

108

George framträdde i fallet med Storr tydligt som den omtänksamme och skyddande patriarken, familjefadern och representanten för familjenätverket. Släktbanden skulle till varje pris förbli intakta och därmed styrkan i de sociala nätverken. Storr var fortfarande sjuk men en viss bättring kunde skönjas, även om faran för hans liv inte var över. George stannade kvar i England och deltog bland annat i firandet av sin syster Rebeccas 66-årsdag.484 Storr hade dock blivit något bättre och George hoppades få träffa honom under dagen. Rebecca lät George bo hos henne och gav honom pengar för att kunna resa och han var nu ”fattig som en kyrkråtta”. I informationen framkom också att Joseph behövde cirka 100000 rd. rmt. som handpenning för Huseby. Det var pengar som han behövde ha tillhanda när han väl anlände till Sverige.485 Fadern George ansåg i början av 1867 att Joseph nu hade tre alternativ inför sin kommande framtid: 1. Satsa på att bli ingenjör i Storbritannien och investera resten

av pengarna han nu hade på ett säkert sätt i landet. Kusinen Storr skulle bli Josephs vägledare eftersom han nu mirakulöst hade tillfrisknat!

2. Åka till Sverige och köpa egendomen Huseby samt det tillhörande bruket

och utveckla hela verksamheten. Hyltén-Cavallius skulle i så fall bli Josephs vägledare.

3. Åka till Sverige och ”bara” köpa en gård utan annan verksamhet och bli en

gentlemannabonde.486

Av resonemanget framgick att alternativ två var det som George föredrog, men han menade samtidigt att Joseph givetvis måste välja det som han själv ansåg var det bästa för honom.487 George var tillbaka i Köpenhamn efter en omständlig resa genom norra Europa, medan Ingeborg var kvar i Edinburgh. George skrev också till Joseph att en professor Westergaard hade sänt en kopia av The Runic Book till Bombay Asiatic Society till Joseph, och nu ville George höra om boken nått fram.488

484 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-12-01. 485 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1866-12-13. 486 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1867-02-11. 487 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1867-01-26. 488 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1867-02-11.

109

Yrkeskontakterna i Indien I bomullsdistrikten i Berar i Indien var väderförhållandena hårda motståndare och oroshärdar för järnvägsprojektörerna. Peck meddelade att en storm, närmast att karaktärisera som en orkan, hade dragit fram över anläggningarna i och kring Ooomrawuttee och förstört delar av byggnaderna.489 Förutom att räkna med de potentiella riskerna med nyckfullt väder, som kunde få hela anläggningar att haverera, hade Joseph vid denna tid lärt sig att alltid ha skrivna avtal, även för mindre åtaganden och utfästelser. Skrivna avtal var viktiga för att förhindra att bli lurad eller bli ekonomiskt åsidosatt. Denna kunskap hade han med sig även då det gällde att säkerställa förpliktelser från sina egna underkontraktörer. I ett fall i Mulkapoor i juni 1866 framgick tydligt att de europeiska kontraktörerna och inspektörerna inte litade på de inhemska medarbetarna då dessa skulle ställa krediter till buds vid mottagandet av leveranser, i detta fall stenmaterial. I just detta fall fick Joseph skriftligen gå i god för att ersättning för materialet så småningom betalades, vilket heller inte Joseph upplevde som något problem.490 Exemplet visar att det stundtals inte fanns något utrymme för tillit från européernas sida, åtminstone inte när det gällde vissa lokala inhemska underkontraktörers möjligheter att prolongera betalningar där detta var nödvändigt. Enligt Chakrabarty och Stoler alternerade kolonialmakten mellan två olika strategier för hantering av konflikter med inhemsk arbetskraft. Konflikter mellan uppdragsgivare och arbetskraft kunde av kolonialregimen hanteras på liknande sätt som motsvarande klasskonflikterna hemma i Storbritannien. Ett annat sätt var att inhemsk arbetskraft bestraffades på grundval av ras- och kulturella differenser.491 På en offertförfrågan i juni 1866 svarade Joseph till John att han var beredd att uppföra och färdigställa godsmagasin vid Munmar och Akola. I detta fall verkade Joseph vilja ha pengar förskotterade även för material utan att det egentliga arbetet var genomfört.492 Denna typ av transaktion var möjlig då det fanns en stark relation till den person Joseph inledde uppdragen med. Ingen egentlig jävssituation uppkommer fastän Joseph i denna situation agerar utförare och kontraktör och John uppdragsgivare och representant för beställaren. Eftersom ekonomiska medel kunde rekvireras i förskott antyder det att arbetet var ett förvaltningsbaserat uppdrag.

I Indien var Brandt engagerad i Josephs arbeten. Det stenmaterial, som Joseph beställt, hade inte korrekt pris menade leverantören utan önskade mer betalt för materialet. Eftersom Brandt befann sig med sina oxar och vagnar på leverantörens mark i Akola och då denne inte var nöjd med betalningen, tog 489 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-05-01. 490 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-06-07. 491 Chakrabarty 1997; Stoler & Cooper 1997, s. 19; 492 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-06-09.

110

ägaren saken i egna händer. Han konfiskerade djur och transporthjälpmedel med hjälp av lokala polismyndigheten, troligen ordningsmakten under den lokala magistraten, och meddelade att dessa kunde hämtas där mot en ersättning av 14 an. 493 Händelsen exemplifierar nödvändigheten av tydliga avtal och överenskommelser då externa leverantörer vanligen inte hade de kopplingar till nätverken som var nödvändiga för krediter och förhandling. Vid minsta tvekan om ersättningar mellan leverantör och kund uppstod problem, som i detta fall ledde till kännbara missräkningar och avbrott i projekten. Den prutmån som tidigare funnits blev alltmer sällsynt. En effekt av att Joseph nu anställt inspektörer som Peck, Pereira och Brandt innebar också en risk då de som underställda inte hade samma förhandlingsutrymme som Joseph, ägaren av rörelsen. I detta fall verkar stenförsäljaren ha utnyttjat en regel i den lokala ordningsstadgan och satt press på kunden Joseph med denna drastiska åtgärd.

Under samma månad inkom brev från den lokala guvernören i Oomrawuttee, löjtnant J. Fitz Gerald. Han skrev att det nu fanns ett stenbrott vid Akola, som företaget LW&A hade använt tidigare, men som nu var vakant.494 I september skrev Joseph till en lokal myndighetsperson, biträdande kommissionären G.G. Cordery i Akola, om nyttjandet av ett stenbrott vid foten av muren runt Akola och begär brytning av sten i detta brott.495 Anmärkningsvärt är att vid båda kontakterna med de lokala myndighetspersonerna titulerades Joseph med ”C.E.”, Civil Engineer, vilket är första gången i källmaterialet.496 Anledningen kan ha varit att ärendet behandlades i ett formellt sammanhang, alternativt att Joseph lade sig till med titeln för att få mer tyngd i ärendet. Civilingenjörstiteln, fastän den i detta sammanhang kan ha varit konstruerad från Josephs sida, speglar hävdandet av ett tidigt symboliskt kapital. 497 För att återknyta till Bourdieu så har det tillägnade kulturella kapitalet här koncentrerats till en titel, som nu manifesteras åtminstone implicit av aktören. Möjligheten till en egen stenbrytning löste det uppkomna materialproblemet för Joseph, men indikerar även att det krävdes egna resurser för att nå fram till målet att färdigställa arbetena. En egen brytning av sten kan också varit ett sätt för Joseph att ta kontroll över ytterligare en verksamhet i affärskedjan, som uppenbarligen löste en del problem med leveranser av de viktiga stenmassorna.

493 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-08-27. 494 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-08-31. 495 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-09-12. 496 Josephs påstådda civilingenjörsstatus är behandlad i artikeln ”Från lärling till ingenjör” där det framgår att det inte finns några belägg för att Joseph hade en formell civilingenjörsstatus. Under 1800-talet var ett medlemskap i IEC, Institute of Civil Engineers, en bekräftelse på att civilingenjörsstatus uppnåtts i Storbritannien och kolonierna. Joseph hade, till skillnad från John Hallen Abbott, inte ett medlemskap i denna sammanslutning. Anm. Se: Gunnarsson, 2018, s. 65-82. 497 Denna studie behandlar inte symboliskt kapital annat än som aggregerat kulturellt kapital. Se: kapitel 5, s. 40.

111

I Mussawud, vid ett av Josephs arbeten, stötte Brandt på de klassiska problemen med att behålla arbetskraften. En lokal konkurrent, Mr. Willis, lyckades få över ett antal muccadums på sin sida i en förhandling. Det hade Brandt misslyckats med och därmed försvann också möjligheten att slutföra arbetet. Joseph hade tidigare meddelat Brandt att han inte hade någon användning för honom längre, men Brandt undrade ändå om det inte fanns några enklare arbeten som han kunde slutföra, exempelvis häckanläggning.498 Brandt blev med tiden en belastning för Joseph och var oförmögen att skaffa tillräckligt med arbetskraft, den viktigaste faktorn för arbetenas slutförande. Därför tog Joseph ett tydligt avstånd från Brandt, trots faderns ihärdiga uppmaningar att behålla kontakten med vännen Brandt. Här kan ses ett samband vad gäller respektive nätverks möjligheter att ge tillgång till olika resurser. Ute på arbetena i Indien meddelade en William Bell att en muccadum och underkontraktör Mr. Etoba från den migrerande arbetskraftsgruppen woddaries499, påstod att han inte fått några pengar för stenarbeten som planerats. Dock hade Pereira med egna ögon sett att Joseph gav Etoba 1000 Rs., och att det därför var möjligt att pengarna förskingrats. Européerna måste nu lösa detta på annat sätt genom att låta pengarna förmedlas mellan dem själva istället.500 Eugene Marvel, troligen en ingenjör utmed GIPR:s banprojekt i Berar, hörde av sig och erbjöd att bli Josephs kompanjon. Han erkände att han dragit sig för att sända in anbud eftersom han varit så kort tid i trakten. Han ville nu hellre ha ett kompanjonskap med Joseph än med de parser som verkade som kontraktörer i samma trakt, även om Marvel uppgav att han inte hade några medel att bidra med in i kontrakten. 501 Av den fortsatta händelseutvecklingen att döma realiserades aldrig något kompanjonskap mellan Joseph och Marvel. I november 1866 aktiverade Joseph ett antal offerter för olika typer av uppdrag. Med tiden fick Joseph flera avslag på de insända erbjudandena. Arbetena gällde byggnation av dubbelspår mellan ett antal stationer utmed huvudlinjen men även söderut mot Pune. Det första negativa beskedet inkom från GIPR och gällde anläggning mellan Callian och Kusgat (alt. Kujgat)502 och följdes av ett motsvarande avslag även på sträckan Egutpoora till Lasselgaum (Lasalgaon) på huvudlinjen.503 Senare under samma månad inkom ett tredje offertavslag från 498 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-10-30. 499 Se: Bubb 2017. 500 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-11-09. 501 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-11-22. 502 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-11-15 – avslag 1. 503 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-11-15 – avslag 2.

112

GIPR, denna gång gällande dubblering av sträckan Lasselgaum till Challesgaum (Chalisgaon) på huvudlinjen. 504 Det finns ett antal möjliga förklaringar till att Joseph inte lyckades med att offerera tillräckligt attraktiva anbud för arbeten med dubblering av järnvägslinjerna. En viktig orsak torde vara avsaknaden av en framtida kompanjon, trots de otaliga förslagen från George och trots direkta erbjudanden från exempelvis Marvel. Wells, som varit en trogen vapendragare, meddelade att hans och Josephs partnerskap var avslutat. Detta framgick i ett brev från Wells advokat i november, som lät meddela att alla böcker och papper som hörde till murningskontrakten via bolaget Lee, Watson & Aiton och rälsläggningskontrakt vid viadukten Mund, snarast skulle återbördas. Advokaten bekräftade i brevet att Joseph blivit kvar på arbetena för att avsluta det som Wells tidigare varit delansvarig för.505 Att Wells påbörjat ett nytt kompanjonskap med en Mr. Hover bekräftades av en vän till familjen Stephens. Joseph hade tidigare kontaktat Manning vid GIPR i Bombay, men inte heller han kunde hjälpa Joseph med att få uppdraget med dubbleringen av en sträcka utmed huvudlinjen:

I can do nothing for you in the way of doubling. Coleman & Co have got the last length and Wells and Hover No 5 Chalisgaum to Myjee. They are both very low and cannot I think make much out of it.506

Ett förlorat kompanjonskap innebar avsaknad av tillräckligt med säkrade medel inför större projekt och som bekant krävde GIPR dessa garantier i förväg. Erbjudandet från Joseph kan också varit alltför högt kostnadsmässigt i förhållande till konkurrerande kontraktörer i området.

Motsatsen vad gäller nivåer på offererade kostnader framkom i ett brev där Shepherd meddelade Joseph att nu var allt arbete klart och att han skulle skicka 400 Rs. för att betala ut till arbetarna. Tio parser hade tidigare anlänt till Shepherds arbetsplats och erbjudit halva priset jämfört med vad Joseph begärde, men han valde ändå att fortsätta anlita Joseph och hans arbetskraft.507 Som nämnts tidigare fanns i dessa sammanhang möjligheten att i utlysningen utnyttja klausulen ”Högste platsingenjören är inte pliktig att anta lägsta anbud eller något anbud över huvud taget”. 508 Stephens högre anbud antogs trots att parserna erbjöd halva kostnaden för samma arbete. Fördelen med att ha bra kontakter med den som var högst ansvarig för utlysningen kunde därmed vara till gagn för en europeisk kontraktör, som i ett kolonialt perspektiv var

504 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-11-23. 505 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-11-28. 506 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-12-13. 507 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-12-08. 508 Nite 2018, s. 149.

113

överordnad de inhemska konkurrenterna. Den koloniala åtskillnaden gav här ett avgörande utslag. Mot slutet av december 1866 var Josephs arbetsplatser positionerade till i huvudsak bomullsbanan. Platser som Mulkapoor, Nandoora (Nandura), Sheagaum, Akola, Mortizapoor och Budnaira (Badnera) omnämns i brev från Mr. Bell.509 Under våren 1867 och tiden före Josephs resa till Europa hopade sig ett antal kvalitetsproblem med byggnationerna utmed järnvägslinjen. Dessa måste Joseph hantera på ett numera mer professionellt och självständigt sätt, både som affärsman och ingenjör.

I maintain that my opinion was correct when I stated that 5/6 ths of the concrete material would pass through a 2" ring as there being altogether over 30 cubic yards of the concrete there will be at least 20 yards of material leaving out sand and lime of this all is gravel no larger than about a pigeons egg... 510

I brev som innehöll Josephs utlåtanden om arbetsinsatser uttryckte han gedigna kunskaper om arbetena ute på järnvägslinjen. I ovannämnda citat rörde det sig om Akolas stationshus och de problem som uppstått med murnings- och stenarbeten. R.F. Stack, Assistant Resident Engineer som innehade en hög befattning inom GIPR, hade beordrat förändringar i konstruktionen medan Joseph förklarat att den borde utföras på ett alternativt sätt. Beskrivningen var mycket specifik och på en förklarande detaljnivå ända ned på minsta enskilda tum. Det visar att Joseph nu hade ett tränat ingenjörsöga, åtminstone ville han få omvärlden och uppdragsgivaren att uppfatta honom som sådan. Fallet visade att en uppkommande konflikt kunde dämpas med kunskap och resonerande attityd på ett formellt plan direkt med uppdragsgivaren, även om uppdragsgivaren fick sin vilja igenom. Vi kommer att se att fallet med kvaliteten återkommer senare under våren 1867. Josephs metodik med kunskapsresonemang är vid den här tiden mer utvecklad än tidigare, vilket ger en generell bild av en mer rutinerad och självsäker ingenjör som ackumulerat en avsevärd mängd kulturellt kapital. Ingenjörskunskaperna lades till de ackumulerade immateriella tillgångarna, vilket blev värdefullt i arbetsprocessen. Akola, en viktig och central plats i Berars511 bomullsdistrikt, var tidvis hemort för Joseph där han så småningom också förvärvade en fastighet. Arbetena med stationsmiljöer och byggnader för de anställda vittnar om Josephs deltagande roll i den samhällsutveckling som pågick utmed Bomullsbanan. Med andra ord 509 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-12-22. 510 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-01-30. 511 Encyclopedia Britannica, Berar, Region India.

114

deltog Joseph och hans medarbetare aktivt i skapandet av den koloniala byggnation som blev följden av järnvägens framdragning. Miljöerna befolkades så småningom av stationsmästare, växlare, banvakter och andra järnvägsyrken. Som nämnts tidigare var byggnaderna ofta konstruerade som bungalows. Flera enskilda byggnader bildade brittiska koloniala enklaver där de, förutom att kunna erbjuda skydd mot dagens hetta, även fungerade som barriär mot den hotande indiska omvärlden. Byggnaderna och den omgivande miljön höll därmed kolonisatörerna på behörigt avstånd till oväsen och smuts och upprätthöll distansering och åtskillnad. 512 Även järnvägen i sig kunde upprätthålla barriärer och distans då den i vissa fall drogs rakt igenom stadskärnor och delade städer i brittiska och indiska områden.513 De sista stängselarbetena gjordes klara inför det officiella öppnandet av bomullsbanan mellan Bhusawul och Nagpore den 9 februari 1867.514 Redan dagen efter öppnandet av järnvägslinjen antydde Joseph att han ville ha material upplagt utmed banan för dubbelspårsarbeten och sidospårskonstruktion. 515 Från GIPR:s distriktskontor inkom instruktioner till Joseph om de kommande arbetena med dubbelspåret på samma bansträcka. Projektets genomförande gavs särskilda förutsättningar och innehöll bland annat en order om att arbetarna skulle underställa sig GIPR:s inspektörer och lyda dessa om de blev utsagda. Dubbelspåret skulle därmed sannolikt genomföras med förvaltningssystemet som bas och med bolagets ingenjörer som övervakande aktörer.516 Stacks kommunikation med Joseph följdes upp av en rad inkomna synpunkter från Edward Dangerfield, som var Stacks överordnade inom GIPR. Inledningsvis skrev Dangerfield att han först måste kommunicera med Bombay angående de kostnadsnivåer Joseph angivit för att utföra arbetena. 517 Förmodligen var det nödvändigt med acceptans på en högre nivå i organisationen då kostnaderna nådde höjder som det regionala kontoret inte kunde ta beslut om. En månad senare inkom Dangerfield med synpunkter på de arbeten som Joseph samordnat där han vidhöll sina konstruktionsval gentemot Stack. Denna gång avsågs trafikledningskontoret i Sheagaum. Konstruktionen i byggnaden höll inte måttet utan det var återigen kvaliteten på murbruket som undergrävde hållbarheten. Blandningen av vatten, sand och chunam var en kritisk faktor och resulterade därmed på nytt i ett undermåligt material. Vidare antydde resultatet av arbetet att utförarna inte varit murare och/eller haft överinseende av en inspektör. Det var en kommentar som generellt sett satte Josephs ingenjörskompetens under lupp. Dangerfield påpekade att det fanns 512 Metcalf 1995, s. 177ff. 513 Metcalf 1995, s. 180. 514 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-02-06. 515 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-02-10. 516 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-02-11. 517 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-02-15.

115

flera murningsrelaterade felaktigheter i byggnationerna utmed järnvägslinjen, exempelvis tillbyggnaderna av bokningskontoret i Akola och godsmagasinet vid Sheagaum station. Felen gällde även träkonstruktionerna vars resultat ratades ur kvalitetssynpunkt. Joseph uppmanades att höja kvaliteten med arbetena för företaget GIPR.518 Kerr beskriver processen med produktion av tegel och murbruk som mycket central och utgjorde en dominerande del av all järnvägskonstruktion i Indien. De lokala förutsättningarna till exempel vad gäller klimat och miljö ställde differentierade krav på teglets och murbrukets egenskaper oavsett vilken kontraktstyp som gällde för respektive projekt.519 Uppenbarligen triggade de kritiska påpekandena igång Joseph att inkomma med ett långt försvarsbrev för alla de arbeten som fått kritik:

I have now carefully examined all the work in the Superintendent's bungalow at Sheagaum and cannot agree with you as to the bad quality of the work…520

Joseph utvecklade en ingående teknisk argumentation där han i detalj motiverade de beslut han tagit i samband med byggnationen av olika konstruktioner utmed järnvägslinjen. Han påpekade att han gjort ingående och noggranna kontroller av bland annat murningsarbetena och inte funnit några svagheter i byggnaderna. Enligt Joseph förelåg det heller inte något fel i de murbruksblandningar som använts. Möjligen kunde vissa oklarheter i kommunikationen mellan Joseph och arbetsledaren för murningsarbetena föranlett att arbetsgången blivit lidande, men att dessa missförstånd nu var utredda.521 Dangerfield lät sig dock inte övertygas av Josephs förklaringar utan återkom med referens till Josephs brev den 8 mars 1867. Dangerfield påpekade att han inte kunde acceptera kvaliteten på någondera av insatserna i Sheagaum. Istället erbjöd han Joseph ett möte där de tillsammans kunde gå igenom vad som behövde åtgärdas och vilken klass på det utförda arbetet som krävdes.522 Trots att det framfördes relativt allvarlig kritik på kvaliteten i utförda konstruktioner och trots Josephs hävdande attityd, åtog sig Dangerfield att föra en dialog med syftet att lösa oegentligheterna. I ett brev, daterat samma dag från Dangerfield till Joseph i Nagpore, framgår att Josephs arbeten pågick både i Sheagaum, Akola och Mortizapoor och även vid

518 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-03-08. 519 Kerr 1997, s. 14f. 520 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:8, Brev, 1864-1868, Brevkopior på utgående brev av Joseph Stephens 1864-66, 1867-03-16. 521 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:8, Brev, 1864-1868, Brevkopior på utgående brev av Joseph Stephens 1864-66, 1867-03-16. 522 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-03-21.

116

stationerna Annee och Koorum. Dangerfield skrev att han inte kunnat träffa Joseph för inspektion av inspektörens kontor i Sheagaum, men han kunde själv inspektera och konstatera att murningsarbetena inte var tillfredsställande till exempel vad gäller murbruket, vilket han menade inte var av "a good description". Han konfirmerade därmed de tidigare klagomålen om arbetenas karaktär och att det funnits giltiga anledningar till dessa. "The work is evidently of an unsound description the mortar being worthless. I decline to accept the work".523 Joseph skrev brev till Stack, att han var villig att uppföra kontoret i Nandoora som denne efterfrågat. Joseph hade dock dåliga erfarenheter från motsvarande konstruktion i Sheagaum eftersom arbetskostnaderna där varit högre än han först förutsatt.524 Dangerfield skrev vidare att han fått uppgifter från Stack att denne kontinuerligt informerat Joseph om karaktären på arbetena. Dangerfield menade att arbetena måste fullgöras med god kvalitet, men visade sig ändå villig att låta Joseph rätta till felaktigheterna och uttryckte ett ovanligt stort överseende liksom i fallet med arbetena i Sheagaum.525 Joseph fick ännu ett klagomål och denna gång handlade det om markarbeten utmed banvallen. En man vid namn Robertson framförde att han inte kunde betala för något arbete där resultatet var bristfälligt. Han klagade också på det sätt som männen lämnat material och instrument kvar på byggarbetsplatsen: ”I am sorry to have to complain to you regarding this but I never have seen work done in such slovenly manner...”.526 I ett dokument skrivet från staden Penambla den 8 maj 1867, troligen från en inhemsk parsisk underkontraktör till Joseph, framgick att de kostnader som denne haft för Josephs räkning var endast hälften av de kostnader som Joseph själv fakturerade direkt mot GIPR för motsvarande arbeten. 527 Nite refererar till denna avvikelse i den rådande uppfattningen bland GIPR:s beslutande ingenjörer om kostnadsnivåer vid anbudsförfaranden. Som noterats tidigare hade uppdragsgivaren vid dessa mindre uppdrag möjlighet att avgöra vilken kostnadsnivå som de föredrog, det vill säga premiera en europeisk kontraktör framför en inhemsk.528 Under våren 1867 godkändes Peck som Josephs befullmäktigade kontraktörsombud och ställföreträdare under tiden han befann sig i Europa för

523 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-03-26. 524 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-03-26. 525 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-03-27. 526 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-03-29. 527 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-05-08. 528 Nite 2018, s. 149.

117

köpet av Huseby Bruk.529 I ett antal brev från Dangerfield till Joseph och hans deputerade Peck framgick att de fakturor som Joseph sänt för arbeten vid Budnaira station inte godkänts. Det var en samfälld uppfattning att arbete och materielkostnader var alltför vidlyftiga vid stationen i förhållande till de priser och överenskommelser som tidigare angivits. 530 Huruvida de uppkomna problemen hade med Josephs frånvaro och hans deputerade ledare för projekten att göra går inte att belägga, men troligtvis kan resan till Sverige ha inverkat menligt på progressionen i arbetena med referens till de uteblivna betalningarna.

Affärskontakter bidrar till bomullsaffärer I augusti 1864 fick Joseph ett brev från Oriental Bank Corporation, en imperiell bank med ursprung i Bombay, men vars huvudkontor redan 1845 flyttades till London och bedrev verksamhet mellan moderlandet och flera brittiska koloniala besittningar.531 Banken meddelade att man sänt bankbok och bankcheckar i samband med öppnandet av ett bankkonto där John satt in en summa pengar. Det var troligen betalning för ett utfört arbete som John samordnat.532 År 1864 avslutades med att Oriental Bank i Bombay bekräftade att Joseph öppnat ännu ett bankkonto den 31 december 1864 och att summan uppgick till 13630 Rs.533 Summan motsvarade 24293 rd. rmt. vilket i 2015 års penningvärde uppgick till cirka 650.000 kronor.534 Öppnandet av flera bankkonton var ett sätt för Joseph att sprida riskerna avseende de medel som kom in från olika arbetsprojekt respektive satsades utåt på nya antagna arbeten. Kontona genererade procentuell ränteökning beroende på vilken bindningstid som Joseph valde i de olika fallen.

529 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-05-22. 530 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-06-20, 1867-06-24, 1867-07-08, 1867-09-30. 531 McGuire 2005, s. 145. 532 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1864-08-03. Anm. Det är första gången som information om öppnade bankkonton i Josephs namn förekommer i Indienmaterialet. 533 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1864-12-31. 534 Historical Currency Converter (test version 1.0).

118

Bild 3. Ett av Josephs flera bankkonton, i detta fall hos The Bank of Bombay från 1865. 535 Bankboken förvaras i Husebyarkiven.536 I början av 1865 begärde Joseph en utbetalning av medel från bankkontot i Bombay. Summan 5000 Rs. skulle skickas med järnväg till honom, men Oriental Bank krävde att den togs emot och räknades av en tjänsteman vid ankomsten.537 Utbetalningen belägger att Joseph transfererade egna pengar som säkerhet vid påbörjande av olika projektåtaganden, vilket antyder att han nu gick in i en fas av att driva sin egen verksamhet. I ett utkast till utgående brev till en kapten R.S. Sellion i Poona-distriktet erbjöd Joseph genom en offert uppförandet av en stor bro över Moota Moola River nedanför Jamsetjees Bund nära Poona (Pune). Erbjudandet beskrevs av Joseph som varande ett bud till mycket lågt pris, 23550 Rs., beroende på det fördelaktiga läget.538 Källorna ger inte svar på om brevet någonsin sändes iväg men påvisade att Joseph hade flera olika projekt på gång genom olika anbudsförfaranden. I detta fall var det ett större brobygge på en plats söder om Bombay och inte i den region han normalt verkade. Detsamma gällde ett annat erbjudande om ett brobygge vid Sattara.539 Under 1865 bodde Joseph i den lilla orten Kujgaum utmed huvudlinjen. Joseph hade tidigare sänt iväg ett varuprov på bomull till en uppköpare varefter han erhöll ett svar från Mr. Swan, som var Josephs mellankontakt i bomullsaffärer och anställd vid GIPR. Swan hade fått beskedet av uppköparen att priserna just då inte var så bra med tanke på nedgången i bomullshandeln. Han

535 Roy 2006, s. 281. Anm. Bank of Bombay tillhörde en av de tre presidentskapsbankerna och dessa var, i motsats till Oriental Bank Corporation, inte tillåtna att bedriva affärer i utländsk valuta. 536 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIc:1, Räkenskaper, 1862–1868, 1865-06-16. 537 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-01-05. 538 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-02-15. 539 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1864-04-27.

119

rekommenderade Joseph att istället försöka med uppköpare längre upp i landet.540 En förklaring är att det amerikanska inbördeskriget (1861–1865) gick mot sitt slut och detta innebar att den indiska bomullsboomen upphörde. Hur och på vilket sätt Joseph kommit i kontakt med bomullhandel förklaras inte på någon plats i materialet, men troligen var det genom järnvägsbolagets kontakter, som han kom att intressera sig för denna spekulationshandel. Kontakten med Swan är intressant i bemärkelsen att den går direkt till en aktör i GIPR-nätverket, vilken Joseph verkade knutit på egen hand. Detta kan vara en indikation på att Josephs sammanlagda ekonomiska tillgångar nu var så pass stora att även en enskild civilingenjör inom distriktet och tillhörande GIPR-nätverket kunde bli en affärspartner. Uteslutet är dock inte att Swan också var nära förtrolig med John som i bakgrunden garanterade åtkomsten till nätverket. Joseph erhöll ett brev från Swan i Bombay, som i samma brev bilagt ett utlåtande från firman Budden Jennings & Company i London om ett bomullsprov. Utlåtandet påvisade kvaliteten på den bomull som Joseph och Swan försökte sälja utomlands.541 I källmaterialet återfinns ett brev från firman Budden Jennings & Company till Swan som gällde en utförd försäljning av bomull via Swan till firman i London för 368 GBP. I brevet beskrevs marknaden för bomull som dalande eftersom den amerikanska bomullen var billig. 542 Breven belägger att Joseph var inblandad i export av bomull och att handeln genomfördes i samverkan med nätverkskontakten Swan, som under 1866 var stationerad vid GIPR:s distriktskontor. Swan uppmanade så småningom Joseph att akta sig för fortsatt spekulation i bomullshandel eftersom det var en skakig marknad i Bombay. Summan 3517.12 Rs. hade Swan sett till att överföra till Josephs konto i Oriental Bank.543 Transaktionen antyder att Joseph hade vissa inkomster på bomullsaffärer, men att dessa var av spekulativ karaktär och som ett instrument att tillfälligt sprida ekonomisk risk. Denna riskspridning kunde dock fått ett slut med förskräckelse, menar Bubb som bekräftar att Josephs intjänade pengar kom från en enda last bomull till England och att detta projekt omgärdades av svindleri från samarbetsparten i Indien.544 Med de uppkomna ekonomiska riskfaktorerna i åtanke valde Joseph i december 1866 att sälja sina sex andelar i Elphinstone Land Company till Oriental Bank i Bombay till priset av drygt 3368 Rs.545 Banken fixerade samtidigt 10000 Rs. på ett tremånaders sparkonto med en treprocentig ränta enligt önskemål från Joseph i januari 1867.546 Dessa omflyttningar av pengar inledde en period med tätare kontakter med Oriental Bank i Bombay och med fler transaktioner, där pengarna 540 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865, 1865-03-20. 541 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-01-31. 542 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-02-01. 543 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-06-06. 544 Bubb 2017, s. 1383. 545 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–, 1866-12-06. 546 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869, 1867-01-17.

120

konsoliderades och kom att växa i en mer stabil och mindre riskutsatt takt. Förmodligen var det ett sätt för Joseph att vara mindre riskbenägen med målet att komma till Europa för ett fastighetsköp.

Handel med bomull och investering i mark var några exempel på ekonomiska satsningar som Joseph genomförde som företagare och affärsman i Indien. Dessa gav dock inga extra medel i någon betydelsefull omfattning i jämförelse med järnvägsprojekten. I motsats till dessa begränsade sidoinkomster pekar ändå vissa ännu outforskade källor på möjligheten att Joseph bedrev en omfattande gjuteriverksamhet åt danska marinen under åren 1860–1867 i Indien.547 Den 17 augusti 1867 inköptes Huseby Bruk av Joseph som nu kunde titulera sig bruksägare. George ansåg att det var en strålande affär och att Joseph fått Huseby till ett fantastiskt pris! Genast började fadern George att spekulera i de många inteckningsmöjligheterna som fanns och hur dessa skulle kunna arrangeras.548 Köpet av fastigheten var endast en del i slutförandet av Josephs framgångssaga och familjen Stephens strävanden efter klassavancemang. Joseph borde även gifta sig och bilda familj, och George påminde Joseph om att ta ut en födelseattest inför det planerade äktenskapet med Anna Cavallius. Enligt George kunde Joseph inte gifta sig med en gång med Anna Cavallius eftersom han ännu inte visste om hon hade åldern inne för äktenskap eller hade andra hinder för ett giftermål.549

Sammanfattande slutsatser om affärsmannen Joseph I avsnittet om affärsmannen Joseph framträder den mer autonome och självständige aktören, som genom successiv uppbyggnad av nätverkskontakter och förbättrad lokal affärsmannakompetens snabbt avancerade mot ekonomisk framgång. Vägen dit kantades av en oupphörlig ackumulation av kulturellt kapital i form av kunskaper och kompetenser som nyttjades lika framgångsrikt. Framgången uppkom genom fler aktiviteter än endast järnvägsbyggnad. Andra betydelsefulla och belagda aktiviteter var byggandet av bomullsrensningsfabriker, spekulation i bomull, investering i mark i Bombay och en inledd fastighetsaffär i Sverige. Även en förmodad gjuteriverksamhet kompletterade inkomsterna. Alla aktiviteter och affärer bidrog till bilden av en nu aktiv affärsman. Upprättande av offerter, specifikationer, avtalsskrivning och lösningar av konflikter blev rutinmässiga inslag i vardagen. Kontakterna i

547 Dagböcker och produktionsdokumentation förvaras på Huseby Bruk. 548 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1867-09-02 549 Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens, 1867-08-14.

121

GIPR-nätverket kvarstod med viktiga ingångar till ett professionellt socialt kapital. Ett tydligt exempel var då Dangerfield i GIPR-nätverket vid kritiska situationer erbjöd Joseph sitt stöd som inspektör ute på arbetsplatsen för att snabba på och förenkla kvalitets- och kostnadsuppföljningen. I samband med att Wells försvann som kompanjon riskerade kontraktörsnätverket att lida brist vid förmedling av kulturellt kapital. Men i och med Josephs etablering av en egen verksamhet tenderade nätverket att ha utvecklats ytterligare. George bistod aktören Joseph i sin strävan efter att stärka och komplettera kontraktörsnätverket, en intressant intervention från en nätverkstyp till en annan. Hur Joseph mottog de flitigt framförda förslagen från fadern framgår inte av källorna och ingen av de föreslagna samarbetsparterna från George blev samverkansaktör i praktiken. Brandt, familjevännen, föreslogs att sändas till Josephs projekt i Indien. Incitamenten för denna manöver i familjenätverket kan ha varit att: 1. Familjenätverket genom George ämnade att stärka Josephs nya situation som autonom egenföretagare med ytterligare en europeisk medarbetare med hög tillitsfaktor alternativt 2. Familjen Brandt genom kontakterna i familjenätverket såg en möjlighet för sonen Charles att göra en liknande karriär som Joseph, det vill säga att utnyttja situationen med en nu etablerad affärsman som nyligen förlorat en tidigare affärskompanjon (Wells). I det senare fallet kan det ha funnits ekonomiska skulder mellan George och familjen Brandt, som reglerades genom att sända sonen Charles på en karriärresa. Familjenätverket verkade under tiden fram till Husebyköpet som synnerligen aktivt i bemärkelsen att George sände åtskillig korrespondens med olika förslag och planer för sonen Joseph. Förutom kompanjonsförslag fanns där också en diskussion om ett potentiellt äktenskap med Anna Cavallius och en framtid med inköp av lämpliga fastigheter i Sverige. Familjenätverket var sålunda av väsentlig betydelse i formandet av Josephs framtid under denna period och det sociala kapitalet i familjesfären framstår nu som starkt och tillgängligt. Avslutningsvis agerade Joseph genom GIPR-nätverket där han engagerade Swan som mellanhand i försöken till bomullshandel, som dock blev en kort historia. Förutom denna sidoverksamhet försökte Joseph etablera en affärsmässigt lönande strategi utanför järnvägsvägs- och byggverksamheten då han egenhändigt använde de affärsinstrument som erbjöds i samband med banktransaktioner av förvärvade medel. Denna aktivitet måste ses med utgångspunkt från en förvärvad kompetens av affärsverksamhet som Joseph erhöll som ett resultat av åtskilliga offert- och avtalsskrivningar samt bomullsaffärer. Företaget Joseph Samuel Frithiof Stephens Company Ltd:s etablering skedde i finansiellt samröre med den brittiska kolonialmakten i och med de med tiden utvecklade kontakterna med Oriental Bank Corporation och Bank of Bombay. Den ”nya kapitalistiska andan” började därmed starkt prägla

122

Joseph i rollen som en kolonial aktör delaktig i de industriella infrastrukturprojekten. Individualism och rationalism blev tydliga förtecken hos den framgångsrike affärsmannen.

123

9 Slutsatser om kontraktörens koloniala karriär

Familjestrategin Tidigare forskning om Joseph Stephens tid i Indien har visat att nätverk och sociala relationer var viktiga för en framgångsrik kolonial karriär. Den här studien har bidragit till fördjupad kunskap om betydelsen av dessa nätverk och kontakter genom att operationellt använda Bourdieus teoretiska begreppsapparat som nätverk och kapital. Genom att systematiskt kartlägga nätverk och identifiera aktörer visar studien på den mångfald av familje- och yrkesaktörer som utgjorde Josephs sociala nätverk i Europa och Indien, och hur olika kapitalformer användes för aktörens förmögenhetsackumulering. Aktörer, nätverk och Josephs aktiviteter i Indien har kunnat beläggas genom studier av dagböcker och kompletterande brev och dokument i Husebyarkiven. Som nämnts i metodkapitlet utgjorde George den dominerande rösten genom sina brev. De har utgjort avsevärda delar av materialet som undersökts, och har varit väsentliga för att få inblick i Josephs liv. Georges utsagor i breven är både verbala och resonerande då han reflekterat över Joseph och hans förehavanden i Indien. Det bidrar till förståelsen kring såväl den kontext Joseph verkade i, som svårigheter och framgångar han ställdes inför.

Genom analysresultaten av empirin framträder initialt en strategi från familjen Stephens sida. Syftet med att sända iväg Joseph till Indien grundade sig i en medveten ambition att bana väg för en ung aktör med målet att bringa ekonomisk framgång och därmed ett stärkt ekonomiskt kapital. Framgången förväntades primärt att omfatta Joseph som individ, men i hög grad även familjen och släkten Stephens. Här fanns möjlighet att ytterligare förstärka den borgerliga familjens positioner, särskilt inom den övre medelklassen i Danmark. Klassförflyttningen gjordes i anslutning till vad den brittiska kolonialmaktens starka expansion på den indiska halvön erbjöd i form av uppdrag och karriärmöjligheter för aktören Joseph. Familjens framgångar i detta hänseende

124

var en inte helt ovanlig victoriansk standardklassresa i samband med en expanderande industrialisering.

Kolonial samhällsbyggnad, konflikt och kvalitet Den här studien har påvisat Josephs roll som samhällsbyggande aktör i ett kolonialt Indien kopplat till en framväxande europeisk industrialisering och global kapitalism. Joseph deltog såväl i järnvägsbyggande som konstruktion av bostadskomplex för brittiska tjänstemän. Det brittiska koloniala perspektivet på Indien och olika arbetsprojekt utmed järnvägen och dithörande miljöer präglades starkt av att tillvaron och tingens ordning behövde betraktas i en hierarkisk kontext. Den koloniala systematiken och dokumentationen framträder tydligt i Josephs noteringar och texter i källmaterialet, framför allt under lärlingstiden och i rollen som affärsman. Bland lönelistor, avtal och kvitton för utbetalade kontanter framgår också en systematik som bidrar till avståndet till den inhemska arbetskraften där namn, yrkestillhörighet och ersättningsnivåer är noggrant återgivna. Trots systematisk noggrannhet, blev konflikter i olika sammanhang under järnvägsbyggartiden det som hotade Josephs karriär, men konflikterna kunde också leda till framgång. Konflikter uppstod oftast i konkurrens om arbetskraft, men de var också ständigt närvarande i samband med kvalitetsbrister i utfört arbete. Det framkom dock brister i Josephs systematik då det gällde att uppfylla de materialegenskaper som krävdes vid murningsarbeten, avgörande för all järnvägskonstruktion. Jag menar att kontraktörer och utförande arbetskraft inte hade tillräcklig kunskap om de varierande klimatzoner och förhållanden som rådde i de inledande faserna vid konstruktion av brobyggen och annan infrastruktur. Nya och okända lokala förhållanden utmanade den innevarande kompetensen som fanns hos kontraktörer, murare och arbetare på fältet. I kombination med krav på ökad progression blev okunskapen till missberäkningar som kunde resultera i grava kvalitetsbrister. Konflikterna kunde lösas och materialet förbättras, men det krävde, menar jag, åtkomst till de yrkesnätverk som Joseph omgav sig med i projekten, något som denna studie också påvisar. Nätverken säkrade genom de samlade sociala relationerna, det sociala kapitalet, tillgången till viktig information och kompetenser, kulturellt kapital

Familjenätverket och George Central i Josephs unga år var fader George, som genom sitt representantskap för familjenätverket var den aktör som påverkade sonen i materiellt, moraliskt och uppfostrande hänseende. Ända sedan tiden i Stockholm och ankomsten till Sverige på 1830– och 1840-talen var Georges och familjens ekonomiska situation instabil och fluktuerande. Orsaken var bland annat Georges ständiga författarambitioner, privata forskningsintressen och inte minst hans omfattande samlande av artefakter som det uppenbart saknades ekonomiskt kapital för. Med

125

tiden blev även döttrarnas bröllop kostsamma tillställningar jämte de allmänna driftskostnaderna för fastigheten i Köpenhamn. Inkomsterna genom aktiviteter, först som privatistlärare, sedan journalist och så småningom professor vid Köpenhamns universitet var otillräckliga. Georges viktigaste tillgångar bestod istället av åtkomst till de sammanlagda relationer som utgjorde det sociala kapitalet som han genom åren ackumulerat genom nätverkskontakter i framför allt Sverige och England. Förutom kontakterna i England, där släktingar fanns kvar i livet under avsevärd tid under senare delen av 1800-talet, fanns också ett uppbyggt nätverk i Sverige. Bland andra fungerade vännen Hyltén-Cavallius som en nätverksrepresentant in till det svenska samhället. En annan aktör, som visserligen var brittisk, men som verkade i Sverige var Georges bror Joseph R. Genom sin missionsverksamhet i Stockholm på 1830-talet bör även han bidragit till att kontakter knöts till förmån för familjens och släktens åtkomst till socialt kapital i Sverige. Joseph R:s kontakter med såväl svenska borgerliga societets- som kungliga kretsar kan därmed ha etablerats redan före Georges tid i Sverige. Familjen Stephens vägar in till flera viktiga sociala nätverk och relationer var därmed relativt etablerade redan vid tiden för Josephs debut i Indien. Det upparbetade och ständigt dynamiska familjenätverket blev en självklar tillgång för framtida framgångsambitioner och syften. Noteras bör att ett stort antal övriga aktörer fanns i Georges sociala nätverk redan från 1830-talet, vilket ett rikhaltigt brevväxlande vittnar om genom Husebyarkivens samlingar. Dessa kontakter ryms dock inte i denna studies nätverkskartläggning. Som delvis framkommit i denna studie är den religiösa metodistanknytningen närvarande i historien om familjen Stephens. Det är oklart vilken inverkan familjens metodistbakgrund hade på de sociala nätverken och därmed tillgång till ytterligare sociala kapitaltillgångar. Metodismens ideal var idogt arbete, ordentlighet och noggrannhet, vilket i stor utsträckning också präglade Josephs tillvaro under i princip hela hans livstid. Potentiella framtida studier i ämnet skulle kunna ge mer uttömmande och intressanta svar på dessa historiska problem.

Det är ingen överdrift att påstå att George försatte familjens ekonomi i en labil materiell situation året före Josephs avfärd och en bra bit in på 1860-talet. Det som krävdes för att utöka det ekonomiska kapitalet, jämte Josephs planerade framgångsprocess, var att med utgångspunkt från fastigheten i Köpenhamn inteckna den fasta egendomen ytterligare. Denna belåning var ett materiellt högriskprojekt, som med tiden ändå visade sig framgångsrikt. George bidrog även till att vidmakthålla och utveckla kontaktytorna mot Stephens släkt i England. Det var kontakter som fanns utanför den egentliga familjekärnan, men som ändå kunde läggas till det sammanlagda utbytet av relationer i det sociala kapitalet. Andra kontakter i England, som de med bröderna och civilingenjörerna Rennie, var även de representerade i familjenätverket. De

126

knöts till familjesfären redan före Josephs lärlingstid. Bröderna Rennie deltog, likt flera andra civilingenjörer under 1800-talet, indirekt och direkt i det brittiska koloniala projektet som innovatörer och aktörer då koloniernas infrastrukturprojekt intensifierades. Deras erfarenheter och kunskaper förmedlades till Joseph genom vistelsen i England 1859 och ackumulerades därmed till det kulturella kapital som mot slutet av Indientiden växt avsevärt. Så småningom stärktes de sociala kontakterna in till Sverige ytterligare genom Blanches giftermål med Fingal von Sydow. John utgjorde den formelle representanten in till GIPR-nätverket och den informelle intermediären mellan nätverken. I familjenätverket gällde det för fadern George att, via underrättelser med John, övervaka skeendet avseende Josephs yrkeskarriär. Brevkorrespondensen direkt till Joseph och de få svaren tillbaka blir till vittnesmål om faderns vilja att ge sonen råd, moralisk vägledning och allmän uppmuntran. Få saker går att belägga, som i slutänden verkligen blev enligt faderns vilja, men målet att utöka det ekonomiska kapitalet var ständigt fundamentalt. Tyvärr förekommer endast enstaka exempel på ömsesidig kommunikation mellan George och John i källorna, men de kan skönjas omvägen i brevväxlingen mellan far och son där referenser till John ofta förekommer.

Professionella nätverk Det professionella GIPR-nätverket var genom nätverksrepresentanten John av genomgående betydelse för Joseph i strävandena efter nya kontrakt, men även vid lösning av konflikter och kompetensuppbyggnad. Johns position som First Assistant Engineer inom bolaget avgjorde möjligheten till lösning av en rad löpande problem. John utgjorde påverkansaktör under nästan hela Josephs Indienkarriär, i och med hans ömsesidiga relationer med kolleger i GIPR-nätverket. Åtkomsten till GIPR-nätverkets sociala kapital medförde att Joseph även kunde etablera affärsmässiga relationer med exempelvis Swan, vilka användes för spekulation i bland annat bomull. De relationer som Joseph med tiden etablerade med ingenjörerna Mennie och Manning blev till ekonomiska garantier då de erbjöd Joseph lågriskprojekt genom de förvaltningsbaserade uppdragen. Kontraktörernas nätverk vid projekten i Indien är i tidigare forskning marginellt kartlagda. Av den anledningen placerades kontraktörerna i den här studien i ett eget yrkesnätverk och potentiella aktörer identifierades. Kontraktörerna var inte alltid välutbildade ingenjörer, men de var betydelsefulla, om än komplext och mindre formellt organiserade. Kontraktörsnätverket menar jag var extra utsatt för konkurrens, i motsats till GIPR-nätverket, eftersom aktörerna ansvarade för ackvireringen av arbetskraft. I Bourdieus perspektiv blir därmed

127

kontraktörsnätverket ett mer ”äkta” nätverk omgivet av ständig konkurrens om kapital och med utpräglad dynamik. Det var särskilt bristen på inhemsk arbetskraft till uppdrag som inte krävde expertkunskap, som var upphov till ständiga konflikter mellan kontraktörer. Kontraktörsnätverket blev därmed mindre benäget att tillhandahålla ett lika stabilt socialt kapital, som exempelvis GIPR-nätverket. Powells vidare definition av det sociala kapitalet som möjligt att ta del av för en aktör, utan reciprocitet och gentjänster, kan sägas mer karaktärisera kontraktörsnätverket. Trots allt var nätverket till nytta för Joseph exempelvis genom aktörer som Wythes, Muttow, Wells med flera. Kontraktörsuppdraget i sig var ett högriskuppdrag, men det gav också större individuell flexibilitet och frihet. I historien om Joseph går det att fastslå att Joseph och hans kollegor tillhörde de kontraktörer, som identifierat och utnyttjat den riskutsatta rollen väl och därmed göra den till en framgångsfaktor. Som bekant var inte alla kontraktörer lika lyckosamma.

Det sociala och det kulturella kapitalet Det objektiverade kulturella kapital som Joseph ackumulerade under åren i Indien bestod primärt av information. Insamlingen av det kulturella kapitalet åstadkoms genom åtkomst till det sociala kapitalet, det som Bourdieu benämner som summan av de sociala relationer som nätverken erbjöd. Familjenätverkets relationer med bröderna Rennie är ett sådant exempel. Georges representation till bröderna Rennie bidrog till att Joseph kom i åtnjutande av information som kunde omvandlas till en teknisk kunskapsbas inför avfärden till Indien. Joseph utvecklade både allmänna och specialiserade tekniska kompetenser. Kulturellt insamlat och obektiverat kapital kunde omformas till kunskaper och instruktioner i samband med ett projekt som var lyckosamt eller mindre framgångsrikt. Redan under Josephs lärlingstid, såg John till att mobilisera åtkomsten till så mycket av sina egna relationer till GIPR-nätverket, som var möjligt för Josephs räkning. John hade stora möjligheter att nyttja hela det sociala kapitalet i egenskap av hans innehav av en stark position i bolaget. I det sociala kapitalet fanns aktörer med sociala relationer som medgav ackumulering av Josephs kulturella kapital i form av kunskaper om potentiella uppdrag, bankonstruktion, allmänna förhållningsinstruktioner mot bolaget GIPR och kunskaper om organisationen. Genom GIPR förekom också indirekta kontaktvägar in till PWD:s aktörer och organisation. Det kulturella kapital som Joseph ackumulerade med hjälp av GIPR-nätverkets sociala kapital gick företrädesvis genom John. Det informellare kontraktörsnätverket gav åtkomst till kulturellt kapital i form av information om konflikter, arbetskraftsbrist- och tillgång, uppkomna

128

konkurrenssituationer och synpunkter från kvalitetsgranskande inspektörer. Dessa var direkt avgörande för Josephs med tiden mer autonoma ställning som företagsägare. Det immateriella flödet av information och kunskaper hämtades, menar jag, primärt i kommunikation mellan de enskilda kontraktörerna i samband med arbete på fältet. Den inneboende konkurrensen om resurserna bidrog också till en större dynamik i informationsflödet. Projekten med fullföljandet av byggnationen av bomullsrensningsfabrikerna utmed bomullsbanan, blev troligen en realitet tack vare Josephs sociala relationer in till kontraktörsnätverket. I nätverket fanns aktörer från samtliga större och mindre bolag, exempelvis W&J och LW&A, medan det dominerande GIPR inte hade några viktigare försänkningar i projektet med bomullsrenserierna. Däremot lär sociala kontakter ha funnits mellan GIPR- och kontraktörsnätverken, exempelvis i samband med rekrytering av personal. Josephs kollegor och underställda införlivades i nätverket och blev ett dynamiskt socialt kapital eftersom det tillät manöverutrymme vad gäller kvalitet, betalningar, nya projekt och nya kontakter inom samma verksamhetsfält. Trots att kontraktörerna verkade i en starkt konkurrensutsatt miljö var det, liksom i övriga nätverk, informationen som var den primära resursen. Kontraktsbolag och andra bolag verkade i en kolonial struktur och var i förlängningen representanter och aktörer i en global-kapitalistisk expansion. Studien har påvisat kopplingar mellan den enskilde aktören och den koloniala staten, som tillsammans bidrog till den globala-kapitalistiska expansionen under 1800-talet. Genom att fokusera på en enskild aktör och kontraktör, som Joseph Stephens, erhålls ett mikroperspektiv som representerar det brittiska imperiets fortsatta avancemang i Indien och Sydasien. Genom åtkomst till olika nätverk och det sociala och kulturella kapital det inkluderade, underlättades också på sikt ackumulering av ekonomiskt kapital som en del i familjen Stephens framgångsstrategi. Ansenliga delar av Joseph ekonomiska kapital kunde användas till förvärvet av Huseby Bruk 1867.

Kolonial identitet Den här studien visar att Joseph fann sin lokala sociala tillhörighet framför allt i anslutning till de professionella miljöerna i Indien, bland kontraktörer, ingenjörer och så småningom bland sina underställda. Det var med dessa som han också bedrev sociala aktiviteter på den ”fritid” han kunde frilägga, om det nu går att särskilja ledig tid från yrkesverksamhet i Josephs fall. Aktiviteterna var som mest intensiva under de första lärlingsåren. De sociala aktiviteterna avtog successivt i samband med utökade uppdrag, men upphörde inte helt under resten av vistelsen. Det innebär att i stort sett alla viktigare sociala relationer var starkt bundna till nätverkskontakter inom ramen för den brittiska

129

kolonialmakten. Det var en kolonialmakt som vilade på erövrarens suveränitet över de erövrade och tillät sällan viktigare kontaktverksamheter utanför denna kontext. Det innebar också att de koloniala företrädarna såg Indien och Sydasien genom kulturella linser med dithörande orientalism och exotism, men också som en främmande underciviliserad plats på jorden. Sannolikt fanns bland kontraktörer och ingenjörer en underliggande kolonial identitet där europeisk civilisering, kristen etik och moralisk överlägsenhet präglade hela kollektiv av britter, men som också hade inverkan på individnivå. Det är också troligt att Joseph omfattades av dessa tankemönster, även om det inte direkt framkommer i den här studiens empiriska material. Det vi vet genom studien är att övriga aktörer som underleverantörer, säljare och lokala myndighetspersoner sågs av Joseph med mer renodlat utilitaristiska och affärsrelaterade ögon. Anledningen var att dessa aktörer oftast inte ingick i de nätverk där ett potentiellt socialt kapital kunde nyttjas. Åtkomsten till kontakter och socialt kapital hör därmed intimt samman med kolonialmaktens kultur och karaktär i den värld av yrkesverksamma européer, som Joseph primärt hamnade i. Den kristna identiteten och moralen fick Joseph med sig genom sin metodistiska släktrelaterade bakgrund och genom familjenätverket. I identiteten ingick dygder som flit, redlighet och noggrannhet, som starkt kom att prägla Josephs tid i Indien. Detta kan beläggas i studiens empiriska material, som upprättade räkenskapsdokument, avtal och övrigt strukturerat arbetsmaterial. Denna metodistiska idealbild kom också att bli en del av den koloniala identiteten hos aktören Joseph och bidrog också till framgången från starten i januari 1860 och till hemfärden 1869. Däremot framkommer det inte i det empiriska materialet att Joseph skulle varit aktiv som deltagare i kristet gudstjänstliv eller annan aktivitet arrangerad av kristna församlingar i Indien. Det är snarare tvärtom, att materialet visar på en sparsam aktivitet i religiösa sammanhang. Det finns få referenser att hitta i materialet, frånsett att Joseph relativt ofta i dagböckerna omnämner vanan att be sin aftonbön men inte mer, trots Georges ivriga påminnelser. Josephs möten med den indiska kulturvärlden och den inhemska befolkningen var till en början präglade av Johns förmananden om att bemöta den främmande kulturen med respekt, oavsett färgen på huden eller kläderna på kroppen. En anledning var taktiska skäl, där de mer erfarna britterna kände till vikten av att undvika konflikter, då de fortfarande hade Revolten 1857–1858 i färskt minne. En annan anledning kunde vara att indirekt säkra tillgången på lokal arbetskraft, vilket senare kom att utgöra ett av Josephs centrala aktivitetsområden. I möten med inhemska gangers och deras arbetskraft ingick att med ekonomiska medel knyta arbetskraft till projekten, till exempel genom att erbjuda generösa förskott och gåvor. Arbetskraftskostnaden för de indiska projekten var i jämförelse med europeiska förhållanden betydligt förmånligare, men konkurrensen om arbetare

130

desto hårdare. Kontraktörens tillvaro med att rekrytera och anställda en ofta migrerande arbetskraft var uppenbart präglad av krassa vardagliga förhållanden som krävde en utilitaristisk hållning. Den här studien, baserad på det empiriska materialet, har inte pekat på några explicita inslag av kolonial rasåtskillnad bland aktörerna, exempelvis vid rekrytering av arbetskraft. Vad som dock är allmänt känt är att det fanns få möjligheter för en icke-europé att göra större avancemang inom den koloniala organisationen även om detta förekom. Ett exempel är de framgångsrika parsiska kontraktörerna. I den koloniala administrationen ansågs den inhemska arbetskraften vara olämplig för mer avancerade arbeten kopplade till den moderna järnvägsteknologin. Som vi sett fanns det också ett motstånd bland européerna att låta inhemska underkontraktörer inneha andra ansvarsfulla uppdrag som exempelvis förmedling av kontanter etc. i samband med affärsuppgörelser. Därför var de stenarbeten utförda av migrerande woddaries eller tjänster utförda av hantverks- och mästarbaserade arbetslag inte aktuella för britterna att ytterligare kategorisera och därmed exkludera från den koloniala verksamheten. Flera frågor kvarstår obesvarade och står inte i min makt att analysera och fördjupa kunskapen om i denna studie. Några exempel är Josephs biverksamheter som hamnat utanför ramen för arkivmaterialet där främsta anledningen är att detta material nyligen upptäcktes ute på Huseby Bruk, där det tills vidare förvaras. Detta material skulle vid en närmare efterforskning kunna förklara mer i detalj den gjutningsverksamhet som Joseph troligen bedrev under Indienåren och med den danska marinen som uppdragsgivare, detta under en tid av krigshandlingar mellan Danmark och Preussen. I fallet med uppdragen till den danska marinen kan vi se tydliga kopplingar till de europeiska nationsstriderna och uppkomsten av den moderna nationalstaten i Europa. Ett annat fält för forskning kunde utgöras av den ”postkoloniala” tid som kom efter att Indienprojektet avslutats och perspektivet byttes till Småland. Hemma på Huseby skulle egendomen och bruket tas i besittning på allvar. Etableringen av Joseph i den efterkommande och patriarkalt präglade brukspatronrollen vore fruktbar att studera i blixtljuset av den indiskt-koloniala erfarenheten, och vilket avtryck den gjorde på de kommande åren på Huseby och i Småland. Ett vet vi redan nu, att Joseph startade upp planerna för en interregional järnväg mellan Blekingekusten och upp till Värends inland redan i juli 1869, knappt hemkommen och installerad i sitt nya hem.

131

10 Referensförteckning

Otryckta källor Lnu, Linnéuniversitetet, HA, Husebyarkiven, Växjö Lnu, HA, Växjö, George Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:2, 1845–1895, Alfabetiskt ordnade och inkomna handlingar, [Brev från sonen Joseph 1859–1885]. Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:3a, 1858–1875, Brev från fadern George Stephens. Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:8a, 1854–1899, Brev från systern Ingeborg. Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:8c, 1855–1867, Brev från svågern John Hallen Abbott. Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Brev och korrespondens, EI:12a, 1859–1900, Kronologiska brev och inkomna handlingar. Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:1, Brev, 1860–1865.

Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:2, Brev, 1866–.

Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:3, Brev, 1867–1869.

Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIa:8, Brev, 1864-1868, Brevkopior på utgående brev av Joseph Stephens 1864–66.

132

Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIc:1, Räkenskaper, 1862–1868. Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FId:1, Ritningar, 1860-talet. Lnu, HA, Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, FIf:1, Övriga handlingar, 1861, 1868–, Joseph Stephens dagboksanteckningar 1861 (i Lett´s Diary or Bills due book and an almanack 1857).

MSA, Maharashtra State Archives, Mumbai MSA, PWD, Railways, 1864 Railway, No 238, Contracts No 13, 14, 15, 16 & 17, Report by Lieutenant Swiney on the works in progress on., vol 16/64, No. 21 of 1864, M165–M177, s. 1–11. MSA, PWD, Railways, 1867 Railway, Volume No. 13, No. 2194 of 1867, M431.

RA, Riksarkivet, HB, Huseby Bruk, Huseby RA, HB, [Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, Övriga handlingar], Joseph Stephens dagboksanteckningar 1862 (i Lett´s Diary or Bills due book and an almanack 1862), 1 volym förvaras på Huseby Bruk. RA, HB, [Joseph Stephens arkiv, Joseph Stephens tid i Indien, Övriga handlingar], Joseph Stephens dagboksanteckningar 1863 (i Lett´s Diary or Bills due book and an almanack 1863), 1 volym förvaras på Huseby Bruk. SSA, Stockholms Stadsarkiv, Stockholm SSA, Storkyrkoförsamlingens kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, 1830—1844, SE/SSA/0016/C Ia 1/16, 1841–07–13, Stephens, Joseph Samuel Frithiof.

Tryckta källor Adelsvapen-Wiki, Von Sydow, Adliga ätten Von Sydow - ointroducerad, https://www.adelsvapen.com/genealogi/Von_Sydow Hämtad: 2017–06–05.

133

Australian Dictionary of Biography, Stephens, Edward (1811–1861), National Center of Biography, Australian National University, http://adb.anu.edu.au/biography/stephens-edward-2696 Hämtad: 2017–01–04. Bombay Almanack and directory, for 1862, Bombay, Bombay Gazette Office, 1862. Dissolution of partnership, The London Gazette, November 19, 1869, s. 6236, London, The London Gazette, 1869, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/23557/page/6236/data.pdf. Hämtad: 2019-09-21. Encyclopedia Britannica, Berar, Region India, https://www.britannica.com/place/Berar Hämtad: 2018–11–19. Encyclopedia Britannica, East India Company, http://www.britannica.com/topic/East-India-Company Hämtad: 2018–08–10. Encyclopedia Britannica, Nagpur, India https://www.britannica.com/place/Nagpur-India Hämtad: 2019-12-25 Generalregister öfver Svenskt Porträttgalleri, Wallenberg, André Oscar, s. 774, Hasse W. Tullbergs förlag, 1913, http://runeberg.org/spg/26/0784.html Hämtad: 2017–06–05. George Stephens 1813–1895, Newsletter for St Alban’s Church, Diocese in Europe, January-February 2014, s. 11, Copenhagen, http://www.st-albans.dk/images/newsletters/Newsletter_Jan_Feb_14.pdf Hämtad: 2019–01–09.

Government of India, Ministry of Housing & Urban Affairs, Central Public Works Department, historical background, British period, https://cpwd.gov.in/AboutUS/HistoricalBackgrond.aspx Hämtad: 2018–12–10. Grace’s Guide to British Industrial History, George Rennie (1791–1866), https://www.gracesguide.co.uk/George_Rennie Hämtad: 2018–11–16.

134

Grace’s Guide to British Industrial History, John Rennie (1794–1874), https://www.gracesguide.co.uk/John_Rennie Hämtad: 2018–11–16. Grace’s Guide to British Industrial History, Joseph Jackson (d. 1860), https://www.gracesguide.co.uk/Joseph_Jackson_(d.1860) Hämtad: 2016–10–07. Grace’s Guide to British Industrial History, Wythes and Jackson, https://www.gracesguide.co.uk/Wythes_and_Jackson Hämtad: 2019–08–25. Historical Currency Converter (test version 1.0), Historicalstatistics.org, Portal for Historical Statistics, https://www.historicalstatistics.org/Currencyconverter.html Hämtad: 2020-06-15. History of Public Works, PWD, Public Works Department, Government of West Bengal, http://www.wbpwd.gov.in/history Hämtad: 2019-09-21.

John Hallen Abbott 1831–1889, Obituary, ICE Minutes of Proceedings, vol. 79, s. 360-361, London, Institution of Civil Engineers, 1885, https://www.icevirtuallibrary.com/content/article/10.1680/imotp.1885.21529 Hämtad: 2014–09–11. Keith, Arthur Berriedale, A Constitutional History of India 1600–1935, London, Methuen, 1936, https://archive.org/details/constitutionalhi00berr Hämtad: 2019-12-03. Københavns Universitets Årbog, Meddelelser angaaende Universitetet og den polytekniske Lærenanstalt 1857–1863, I. Lovgivning og administrative Bestemmelser, Lønningslove, 1858, København, 1865, 1867 och 1886. https://tidsskrift.dk/kuaarbog/article/view/84586/122186 Hämtad: 2018–06–14. Københavns Universitets Årbog, Meddelelser angaaende Universitetet og den polytekniske Lærenanstalt 1857–1863, II. Universitetets Lærerposter og Lærerpersonale med dertil hørende særlige Forhold for det akademiske Lærersamfund, København, 1865, 1867 och 1886.

135

https://tidsskrift.dk/kuaarbog/article/view/84587/122188 Hämtad: 2018–06–14.

“Minute by Dalhousie on Introduction of Railways in India, as Submitted to the Courts of Directors, 4 July 1850”, Ingår i: Srinivasan, Roopa., Tiwari, Manish. & Silas, Sandeep. (red.), Our Indian Railway: themes in India's railway history, Cambridge, Cambridge University Press, 2011, s. 38. Nationalencyklopedin, Uppslagsverket, dansk-tyska kriget 1864, https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/dansk-tyska-kriget-1864 Hämtad: 2019–08–25. Sahni, J.N., Indian railways one hundred years: 1853 to 1953, New Delhi, Ministry of Railways (Railway Board), 1953. Shuldham, E.W., Tables of routes and stages through the several districts under the Presidency of Bombay and the adjoining territories of native powers in alliance with the British government, s. 4 och s. 87, Calcutta, The Government of Bombay, 1826, https://bit.ly/2miVPnU Hämtad: 2017–06–10. Srinivasan, Roopa., Tiwari, Manish. & Silas, Sandeep. (red.), Our Indian railway: themes in India's railway history, Cambridge, Cambridge University Press, 2011. Svenskt biografiskt lexikon, George Stephens, Stockholm, Riksarkivet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=20150 Hämtad: 2014–09–12. The Indian Contract Act, (Act no 9. of 1872), Imperial Legislative Council, 1872, http://comtax.up.nic.in/Miscellaneous%20Act/the-indian-contract-act-1872.pdf Hämtad: 2017–04–07. The “Times of India” Calendar & Directory (Bombay Directory) for 1868, 1868. www.parliament.uk, About Parliament, Living Heritage, https://www.parliament.uk/about/living-heritage/evolutionofparliament/legislativescrutiny/parliament-and-

136

empire/parliament-and-the-american-colonies-before-1765/east-india-company-and-raj-1785-1858/ Hämtad: 2019-10-01. Yule, Henry & Burnell, A.C., Hobson–Jobson: a glossary of colloquial Anglo-Indian words and phrases, and of kindred terms, etymological, historical, geographical and discursive, London, John Murray, 1903.

Litteratur Adas, Michael, Machines as the measure of men: science, technology, and ideologies of western dominance, Ithaca, Cornell University Press, 1989. Aspengren, Henrik Chetan, ”Bombay - möjligheternas stad”, Ingår i: Petersson, Margareta (red.), Från Brittiska Indien till Huseby Bruk: järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860–69, s. 45–64, Lund, Arkiv förlag, 2018. Aspengren, Henrik Chetan, Social imperialism: how it was applied in the Bombay Presidency 1895–1925, Diss. Uppsala, Uppsala universitet, 2010. Bayly, Christopher Alan, The new Cambridge history of India. 2: Indian states and the transition to colonialism, 1, Indian society and the making of the British empire, Cambridge, Cambridge University Press, 1998. Bayly, Christopher Alan, Rulers, townsmen and bazaars: North Indian society in the age of british expansion 1770–1870, Oxford, Oxford University Press, 2012. Bayly, Christopher Alan, The birth of the modern world, 1780–1914: global connections and comparisons, Oxford, Blackwell, 2004. Bhambi, Rita P., “Great Indian Peninsula Railway Company and its contractors (1853–1871)”, Proceedings of the Indian History Congress, vol. 73, s. 880–887, Indian History Congress, 2012.

Bhambi, Rita P., The Great Indian Peninsula Railway: a journey through time (1853–1871), Diss., New Delhi, Bharti Publications, 2016. Bourdieu, Pierre, “The forms of capital”, Ingår i: Richardson, John G. (red.), Handbook of Theory and Research for the Sociology of Education, s. 241–258. New York, Greenwood, 1986.

137

Bourdieu, Pierre, Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori, Göteborg, Daidalos, 1995. Brereton, Robert Maitland, Reminiscences of an old English civil engineer, 1858–1908, Portland, OR, Irwin-Hodson, 1908; Charleston, SC, Bibliolife, 2010 (faksimilutgåva). Broady, Donald, Sociologi och epistemologi: om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin, 2. korr. uppl., Stockholm, HLS Förlag, 1991. Brydon, Diana, Forsgren, Peter & Fur, Gunlög (red.), Concurrent imaginaries, postcolonial worlds: toward revised histories, Leiden, Brill, 2017 Bubb, Alexander, ”Class, Cotton and ’Woddaries’: A Scandinavian railway contractor in Western India, 1860–69”, Modern Asian Studies, vol. 51, nr. 5, s. 1369–1393, 2017. Bubb, Alexander, ”Klass, bomull och ’Woddaries’”, Ingår i: Petersson, Margareta (red.), Från Brittiska Indien till Huseby bruk, järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860–69, s. 83-112, Lund, Arkiv förlag, 2018. Cederlöf, Gunnel, Founding an empire on India’s north-eastern frontiers 1790–1840: climate, commerce, polity, Oxford University Press, 2014. Cederlöf, Gunnel, ”Huseby och det brittiska imperiet”, Ingår i: Från Brittiska Indien till Huseby bruk: järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860–69, s. 9–14, Lund, Arkiv förlag, 2018. Cederlöf, Gunnel, “The making of subjects on British India’s north eastern frontier”, Ingår i: Cederlöf, Gunnel & Das Gupta, Sanjukta (red.), Subjects, citizens and law: colonial and independent India, s. 18–37, London, Routledge, 2017. Cederlöf, Gunnel & Das Gupta, Sanjukta (red.), Subjects, citizens and law: colonial and independent India, London, Routledge, 2017. Chakrabarty, Dipesh, Rethinking Working-Class History: Bengal 1890–1940, Princeton, Princeton University Press. 1989.

138

Chopra, Preeti, Joint Enterprise: Indian elites and the making of British Bombay, Minneapolis, MA, University of Minnesota Press, 2011. Cooper, Frederick & Stoler, Ann Laura, Tensions of empire: colonial cultures in a bourgeois world, Berkeley, CA, University of California Press, 1997. Davidoff, Leonore & Hall, Catherine, Family fortune: men and women of the English middle class 1780–1850, London, Hutchinson, 1987. Davis, Clarence B., Wilburn, Kenneth E. & Robinson, Ronald Edward (red.) Railway imperialism, New York, Greenwood Press, 1991. Derbyshire, Ian, ”The Building of India’s Railways: the application of western technology in the colonial periphery 1850–1920”, Ingår i: MacLeod, Roy & Kumar, Deepak (red.), Technology and the Raj: western technology and technical transfers to India 1700–1947, s. 177–215, New Delhi, Sage Publications, 1995. Edwards, Michael S., Purge this realm: a life of Joseph Rayner Stephens, London, Epworth, 1994. Elwood, Colonel Mrs., Narrative of a journey overland from England to India, Vol. II, London, Henry Colburn and Richard Bentley, 1830. Ferguson, Hugh & Chrimes, Mike, The contractors, London, Thomas Telford, 2014. Guha, Sumit, Environment and ethnicity in India, 1200-1991, Cambridge University. Press, Cambridge, 1999. Guha, Sumit, “Property rights, social structure and rural society in comparative perspective: evidence from historic South Asia”, Ingår i: International Journal of South Asian Studies, vol. 5, s. 13–22, New Delhi, Manohar, 2013. Gunnarsson, Ingemar, ”Från lärling till ’ingenjör’”, Ingår i: Petersson, Margareta (red.), Från Brittiska Indien till Huseby bruk: järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860–69, s. 65–82, Lund, Arkiv förlag, 2018.

Gunneriusson, Håkan (red.) Sociala nätverk och fält, Uppsala, Historiska institutionen, Uppsala universitet, 2002.

139

Haskoll, William Davis, Railway Construction: from the setting out of the centre line to the completion of the works, containing instructions for ranging curves and setting out lines and levels in earthworks, permanent way, bridges & viaducts …, London, Atchley & Co., 1857. Hasselberg, Ylva, Den sociala ekonomin: familjen Clason och Furudals bruk 1804–1856, Uppsala, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss., 1998. Headrick, Daniel R., The tentacles of progress: technology transfer in the age of imperialism, 1850–1940, New York, Oxford University Press, 1988. Inden, Ronald B., Imagining India, 2. utg., C. Hurst, London, 2000 Johansson, Alf W., ”Dagböcker ger inblickar i beslutshierarkiernas toppar”, Ingår i: Respons, 2/2013, s. 14–17, Stockholm, Tidskriften Respons, 2013. Kerr, Ian J., Building the railways of the Raj, 1850–1900, New Delhi, Oxford University Press, 1997. Kerr, Ian J., Engines of change: the railroads that made India, Westport, CT, Praeger, 2007.

Kerr, Ian J., “On the move: circulating labour in pre-colonial, colonial, and post-colonial India”, Ingår i: International Review of Social History, 51, Supplement S14, s. 85–109. Cambridge University Press, 2006. Krishnan, Radhika, ”Contracting and sub-contracting in British India: exploring the dynamics of railway building through Joseph Stephens”, Ingår i: Myrvold, Kristina & Billore, Soniya (red.), India: research on cultural encounters and representations at Linnaeus University, s. 50–73, Göteborg, Stockholm, Makadam, 2017. Krishnan, Radhika, ”Järnvägsbygget ur arbetarnas perspektiv”, Ingår i: Petersson, Margareta (red.), Från Brittiska Indien till Huseby bruk: järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860–69, s. 113–134, Lund, Arkiv förlag, 2018. Larsson, Lars-Olof, Historia kring Huseby, Grimslöv, Skatelövs hembygdsförening, 1978. Larsson, Lars-Olof, Hur Stephens kom till Huseby, Grimslöv, 1986.

140

Larsson, Lars-Olof, Det fantastiska Huseby: en rundvandring i tid och rum, Växjö, Domän arrende, Huseby bruk, 1993.

Liljestrand, A.E. (red.), ”J.S.F. Stephens”, Vikingen, tidskrift för upplysning och reformer, s. [saknas], 1886–11–20. Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, Stockholm, Tankekraft, 2005. MacLeod, Roy & Kumar, Deepak (red.) Technology and the Raj: western technology and technical transfers to India, 1700–1947, New Delhi, Sage Publications, 1995. Mandala, Viaya Ramadas, Shooting a Tiger, big-game hunting and conservation in colonial India, New Delhi, Oxford University Press, 2019. McGuire, John, “Exhange banks, India and the world economy: 1850–1914”, Asian Studies Review, vol. 29, nr. 2, s. 143–163, 2005. Metcalf, Thomas R., The new Cambridge history of India, 3: The Indian empire and the beginnings of modern society, 4, Ideologies of the Raj, Cambridge, Cambridge University Press, 1995.

Mill, James, The History of British India, Chicago, Chicago University Press, tr. 1975. Myrvold, Kristina & Billore, Soniya (red.), India: research on cultural encounters and representations at Linnaeus University, Göteborg, Stockholm, Makadam, 2017. Nite, Dhiraj K., ”En lycksökares liv och affärer i Indien och Skandinavien”, Ingår i: Petersson, Margareta (red.), Från Brittiska Indien till Huseby bruk: järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860–69, s. 135–166, Lund, Arkiv förlag, 2018. Peers, Douglas M., India under colonial rule, 1700–1885, Harlow, Pearson/Longman, 2006.

Petersson, Margareta, ”Concurrent domesticities in letters from the colonial fringe”, Ingår i: Brydon, Diana, Forsgren, Peter & Fur, Gunlög (red.), Concurrent imaginaries: postcolonial worlds, toward revised histories, s. 103-122, Leiden, Brill, 2017.

141

Petersson, Margareta, ”Joseph Stephens, familjen och arkivet”, Ingår i: Petersson, Margareta (red.), Från Brittiska Indien till Huseby bruk: järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860–69, s. 15–43, Lund, Arkiv förlag, 2018. Petersson, Margareta (red.), Från Brittiska Indien till Huseby bruk: järnvägen som arena för modernitet och kolonialism under lycksökaren och järnvägsentreprenören Joseph Stephens tid i Indien 1860–69, Lund, Arkiv förlag, 2018. Powell, Walter W., ”Neither market nor hierarchy: network forms of organization”, Research in Organization Behavior, 12, s. 295–336, 1990. Roy, Thirthankar, The economic history of India 1857–1957, New Delhi, Oxford University Press, 2006. Satya, Laxman D., “British imperial railways in nineteenth century South Asia”, Economic & Political Weekly, vol. 43, nr. 47, s. 69–77, Bombay, 2008. Sethia, Tara, ”Railways, Raj, and the Indian states: policy of collaboration and coersion in Hyderabad”, Ingår i: Davis, Clarence B., Wilburn Kenneth E., med Robinson, Ronald E. (red.), Railway imperialism, s. 103–120, New York, Greenwood Press, 1991. Siddiqi, Asiya, Bombay’s people, 1860–1898: insolvents in the city, New Delhi, Oxford University Press, 2017. Slottved, Ejvind, Lærestole og lærere ved Københavns universitet 1537–1977, København, Samfundet for dansk genealogi og personalhistorie, 1978. Steen, Adolph, Elementær algebra indeholdene læren om potens, rod og logarithme samt ligninger, København, C. A. Reitzel, 1859. Stephens, Ingeborg, ”Ett besök hos en indostansk borgherre”, Tidning för Wenersborgs Stad och Län, 6, s. [3], 1859–01–24.

Stoler, Ann Laura & Cooper, Frederick, “Between metropole and colony”, Ingår i: Cooper, F. & Stoler A.L. (red.), Tensions of empire: colonial cultures in a bourgeois world, Berkeley, CA, University of California Press, 1997

142

Thorne, Susan, ”The conversion of Englishmen and the conversion of the world inseparable: missionary imperialism and the language of class in early industrial Britain”, Ingår i: Cooper, Frederick & Stoler, Ann Laura (red.), Tensions of empire: colonial cultures in a bourgeois world, s. 238–262, Berkeley, CA, University of California Press, 1997. Washbrook, David, “South India 1770–1840: the colonial transition”, Cambridge Journals, 2004, https://doi.org/10.1017/S0026749X03001197 Hämtad 2019-11-30.

Personlig kommunikation Broman, Jörgen, arkivarie, 2014–12–04 Intervju via telefonsamtal, Mottagare: Gunnarsson, Ingemar. Jensen, Morten Fink, 2015–08–18 Intervju via e-post, Mottagare: Gunnarsson, Ingemar.

143

11 Förklaringar

Förkortningar Organisationer och företag benämns första gången i texten med hela namnet. I återkommande fall förkortas namnet enligt nedan och inom parentes. EIC Brittiska ostindiska kompaniet, East India Company GIPR The Great Indian Peninsula Railway

ICE Institution of Civil Engineers

LW&A Lee, Watson & Aiton Contractors

P&O Peninsular & Oriental Steam Navigation Company

PWD Public Works Department W&J Wythes & Jackson Contractors

Geografiska namn De geografiska namn som omnämns i texten är första gången angivna med dåtidens benämning och med nutidens benämning inom parentes, exempel: Bombay (Mumbai). Många geografiska platser förekommer i flera olika former vilket inte redogjorts för fullt ut i texten.

Järnvägslinjer Bomullsbanan, The Cotton Line (Bhusawul-Nagpore), järnvägslinjen genom bomullsdistrikten i Berar.

144

Huvudlinjen, The Main Line (Bombay-Bhusawul), inledande delen av järnvägslinjen Northeast Division – (Bombay-Jubbulpore).

Personnamn Regel: familjemedlemmar i den närmaste kretsen i Danmark och England benämns med förnamn och efternamn första gången och därefter endast förnamn. Övriga aktörer benämns i regel, om hela namnet är känt, med förnamn och efternamn första gången och därefter endast efternamn. Undantag: major W.D. Ker respektive ingenjör Charles Buchanan Ker benämns första gången med titel, förnamn och efternamn, därefter endast titel och efternamn. Anna Cavallin benämns av praktiska skäl med både för- och efternamn. I några fall används för och efternamn på samma person vid flera tillfällen för att särskilja från personer med liktydande släktnamn. Blanche Blanche von Sydow (f. Stephens) Edward S. Edward Stephens

Fingal Fingal von Sydow

George George Stephens Ingeborg (Inge) Ingeborg Abbott (f. Stephens) John John Hallen Abbott Joseph (Joe, Joesy) Joseph Samuel Frithiof Stephens Joseph R. Joseph Rayner Stephens

Valutor An. Anna = 1/16 rupie d. rd. rmt. Rigsdaler rigsmønt GBP Brittiskt pund sterling rd. rmt. Riksdaler riksmynt Rs. Rupier

145

12 Bilagor

Bilaga 1. Lärlingskontraktet. Bilaga 2. Karta över Indiens järnvägar 1870. Bilaga 3. Karta över huvudlinjen Bombay-Bhusawul. Bilaga 4. Karta över bomullsbanan Bhusawul-Nagpore. Bilaga 5. Viktigare aktörer i Joseph Stephens sociala nätverk.

146

147

Bilaga 1. Lärlingskontraktet.

"Articles of agreement made and entered into this twentyninth day of February in the year of Our Lord One Thousand eight hundred and sixty between George Stephens of Copenhagen Denmark and Joseph Samuel Frithiof Stephens son of the said George Stephens of the one part and John Hallen Abbott of Khoondeewarra, Bombay Presidency, East Indies, Civil Engineer of the other part. The said Joseph Samuel Frithiof Stephens of his own free will and by and with the consent and approbation of the said George Stephens (testified by his being apartly to these present) both put and place ... himself with the said John Hallen Abbott as or in the nature of an apprentice from the date hereof for the term of three years to learn the art business or profession of an Engineer which the said John Hallen Abbott carries on during which time the said Joseph Samuel Frithiof Stephens shall and will serve and continue with the said John Hallen Abbott and faithfully and diligiently according to the best of his ability do and perform all such business as shall be committed to this case in the due discharge of his duty and duly obey and keep all the lawful and reasonable commands and secrets of the said John Hallen Abbott and shall not nor will do any damage to the said John Hallen Abbott or his goods or effects nor knowingly permit it to be done of others, but shall and will prevent the same according to his power or forthwith warn him. The said John Hallen Abbott thereof and shall not nor will use or exercise the same or any other art business or profession otherwise than in the service and to the benefit of the said John Hallen Abbott nor absent himself from his service without his leave but shall and will at all time and in all thins conduct himself as an honest and faithful apprentice during the said term in consideration whereof and of the true and faithful service of the said Joseph Samuel Frithiof Stephens, he the said John Hallen Abbott shall and will during the said term of three years acending to the best of his power and ability teach and instruct or to the taught and instructed the said Joseph Samuel Frithiof Stephens in the business or profession of an Engineer. And the said George Stephens of himself his execution and administration [oläsligt - kan vara both] hereby covenant and agree with the said John Hallen Abbott that he the said George Stephens, his executions or administration shall and will provide for the said Joseph Samuel Frithiof Stephens proper and sufficient meat drink lodging medicine clothes and all other necessaries during the said term. Provided always and it is hereby agreed that in the case of the death of the said John Hallen Abbott before the expiration of the beforementioned term of three years from the date hereof that this agreement is to be concidered null and void both on the part of the said George Stephens and

148

Joseph Samuel Frithiof Stephens on the one part and the execution and administration of the said John Hallen Abbott on the other part. In witness hereof we the said John Hallen Abbott and Joseph Samuel Frithiof Stephens for each and our part of this agreement have hereunto set our hands and seals this twentyninth day of February in the year of Our Lord One Thousand Eight hundred and Sixty. Signed sealed and delivered by the above named Joseph Samuel Frithiof Stephens in the presence of Wythe550 Koondewarree Bombay Presidency Signed sealed and delivered by the above named John Hallen Abbott in the presence of Wythe Bombay Presidency In wittness hereof I the said George Stephens in my part of this agreement have set my hand and seal hereunto this fifth day of December in the year of Our Lord One Thousand Eight Hundred and sixty three. Signed sealed and delivered by the above named George Stephens in the precense of Ingeborg Abbott".

550 George Wythes, (1811–1883), kontraktör hos Wythes & Jackson, Nashik.

149

Bilaga 2. Karta över Indiens järnvägar 1870, (Petersson 2018, s. 85. Indiens järnvägar 1870).

150

Bilaga 3. Karta över huvudlinjen Bombay – Bhusawul.

151

Bilaga 4. Karta över bomullsbanan Bhusawul-Nagpore.

152

Bilaga 5. Viktigare aktörer i Joseph Stephens sociala nätverk.

Aktör Uppdragsgivare Position Nätverk

Abbott (f. Stephens), Ingeborg

- Josephs syster. 1

Abbott, John Hallen

GIPR C.E. 1,2

Bell, William - - (3)

Brandt, Charles Joseph Stephens Company Ltd.

Vän till familjen Stephens i Danmark.

1, 3

Brereton, R.M. GIPR C.E. 2

Brown Mr. GIPR - 2

Cavallius, Anna - Josephs trolovade. 1

Cordery, C.C. - Bitr. kommissionär, Akolah. -

Cortazzi, F.J. GIPR C.E., lokomotivföre-ståndare.

2

Coxe, Alfred Wythes & Jackson Arbetschef. 2

Darke, T.E. GIPR C.E. 2

Davis Mr. GIPR Kapten. 2

Day Mr. - - 2

Etoba Joseph Stephens Company Ltd.

Lokal underkontraktör, ganger, inspector.

3

Fitz Gerald, J. - Löjtnant, lokal guvernör, Oomrawuttee.

-

Graham, R.W. GIPR C.E., Chefsingenjör. 2 Gregory Mr. PWD Statlig ingenjör. - Harkness Mr. - - 2 Hussein, Sheik - Lokal underkontraktör,

ganger. 3

Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof

- Josephs Gudfader. 1

Jackson, Joseph Wythes & Jackson C.E. 3 Hawkes, Charles John

GIPR C.E. 2

Kemp, D.I. Oriental Bank Banktjänsteman. -

153

Aktör Uppdragsgivare Position Nätverk

Ker, Charles Buchanan

GIPR, senare Wythes & Jackson

C.E. 2, 3

Ker, W.D. Major Mofussil Press & Ginning Company

Fabriksägare. (3)

Macaulay, A.H. Mofussil Press & Ginning Company

Assisterande arbetschef. (3)

Manning, J.R. GIPR Distriktsingenjör, C.E., vän till familjen.

2, 1

Marvel, Eugene GIPR Erbjudet kompanjonskap. 2 McClelland, W.S.

GIPR (till 1863) C.E. 2

McKenzie, A. W. Nichol & Company

Leverantör av material. -

McKenzie, Alex Mofussil Press & Ginning Company

Inspektör. (3)

Mennie, William GIPR C.E. 2 Mills Mr. Wythes & Jackson - (3) Muttow, E.N. Wythes & Jackson Kontraktsagent, inspektör,

vän till familjen Stephens. 3, 1

Payne, Charles J. Lee, Watson & Aiton

Föreståndare, inspektör. 3

Peck, C.B. Joseph Stephens Company Ltd.

Stf för Joseph under 1867. 3

Pereira, Louis Joseph Stephens Company Ltd.

Josephs medhjälpare, skrivare.

3

Rennie, George J. and G. Rennie C.E. 1 Rennie, John J. and G. Rennie C.E. 1 Rogers Mr. GIPR C.E. 2 Rushton, J.R. GIPR C.E. 2 Sandford, John A.

GIPR Inspektör. 2

Shepherd, G. - - (3) Smith Mr. Wythes & Jackson - 3 Stephens (f. Bennet), Mary

- Josephs mor. 1

Stephens, Edward

- Josephs farbror. 1

Stephens, George

- Josephs far. 1

Stephens, Joseph Joseph Stephens Company Ltd.

Huvudaktör. 1, 3

154

Aktör Uppdragsgivare Position Nätverk Stephens, Joseph Rayner

- Josephs farbror. 1

Storr, John - Josephs kusin. 1 Storr, Rebecca - Josephs ingifta faster. 1 Swan, H.H. GIPR C.E., Josephs kompanjon i

samband med bomullshandel.

2

Sydow von (f. Stephens), Blanche

- Josephs syster. 1

Sydow von, Fingal

- Hamnkapten, Josephs svåger.

1

Wallenberg, André Oscar

Stockholms Enskilda Bank

Fingal von Sydows morbror. 1

Wells, John Smith

Wythes & Jackson Josephs kompanjon i samband med järnvägsbygg-nation.

1

Wythes, George Wythes & Jackson Ägare, C.E. 3 Williamson Mr. Joseph Stephens

Company Ltd. Inspektör i Josephs företag. 3

Willis Mr. - Lokal konkurrent bland kontraktörer.

3

Wilson Mr. Mofussil Press & Ginning Company

Inspektör. 3

Wilson Mrs. - Familjen Stephens vän i England.

(1)

Winton, E.W. Hood, Winton & Mills, Wythes & Jackson

Arbetschef. 3

Wright, W.B. Wythes & Jackson Ägare, C.E. 3

155

Förklaringar Förteckningen över aktörer är skapad med utgångspunkt från identifierade aktörer i de Indienrelaterade nätverken. Aktörerna utgör dock inte nödvändigtvis aktiva relationer för Joseph. Koppling som ej är fullständigt belagd är angiven inom parentes (). Familjenätverket (1) – familje- och släktnätverket. I huvudsak familjemedlemmar men även vänner och bekanta till familjen. (Representant: George). GIPR-nätverket (2) – yrkesnätverk för GIPR:s ingenjörer och övriga anställda inom bolaget. (Representant: John). Kontraktörsnätverket (3) – yrkesnätverk framförallt rörande kontraktörer och underkontraktörer som Joseph upprättar kontakter med i rollen som underkontraktör. (Representant: Wyhthes, Muttow, Winton, Joseph).