det karnevaleska i tv-programmet ”färjan”637913/fulltext01.pdf · etnologer studerar de...

Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap

Skål för en pinne i brasan! Det karnevaleska i tv-programmet ”Färjan”

Examensarbete 15 hp

Etnologi

Vårterminen 2013

CECILIA ARIAS Handledare: Jonas Engman

ABSTRACT

I den här uppsatsen ville jag visa hur kryssningspassagerarnas beteende kan beskrivas

med hjälp av karnevaleska teorier i reality-programmet ”Färjans” sista säsong. Syftet var

att visa hur det finns andra sätt att analysera serien på än enbart med hjälp av

medieteoretiker som är kritiska till genre reality-tv som sådan. Jag har velat visa

passagerarnas handlingsutrymme i programmet och beskriva hur deras handlingar

ombord på båten kan ses som karnevaleska. Jag utgick från antropologiska teorier om

karnevalen och det karnevaleska med hjälp av främst Victor Turner och Roberto

DaMatta. Genom att beskriva kryssningen som en liminal fas och

kryssningspassagerarna som ett communitas kunde jag visa hur människor beter sig i

detta begränsade fysiska utrymme som båten utgör. Resultatet visar att människor är

ombord på båten av samma anledning om än uttrycksformerna kan skifta. I ”Färjan” ser

tittarna människor ge sina känslor fritt spelrum. Jag beskriver därför båten som en slags

social ventil för handlingar och känslor som inte kan uttryckas på land i vardagens

sociala miljö.

Nyckelbegrepp: karneval, det karnevaleska, framställning, autonomi, sociala roller,

kollektiv gemenskap

INNEHÅLL

Abstract

Innehållsförteckning

INLEDNING

Bakgrund 1

Syfte och frågeställningar 2

Teoretiska utgångspunkter 3

Metod 5

Material och urval 6

Disposition 7

ANALYS

Inledning 8

”Syns du inte, så finns du inte” 9

Ett flytande paradis 11

Den omvända ordningen 14

”Karnevalskrattet” 22

AVSLUTANDE DISKUSSION

Slutsatser 27

Litteraturlista 29

Definition av “reality-tv” 31

1

INLEDNING

Bakgrund

Det var någonting rörande med Kanal 5:s tv-succé minns jag att jag tänkte första gången

jag såg programmet ”Färjan”. Alla deltagare, Viking Lines anställda såväl som

kryssningspassagerarna som intervjuades och följdes verkade uppriktigt glada och

energiska. Jag har varit försiktigt nyfiken på konceptet reality-tv, framförallt har jag

funderat över hur den typen av tv-format framställer de människor som medverkar i

programmen. Det ledde mig till att vilja analysera programmet mer och jag beslöt mig

för att skriva min kandidatuppsats i etnologi om bilden av kryssningspassagerarna och

hur de agerar i tv-programmet.

I genomsnitt såg 257 000 svenskar varje avsnitt av ”Färjans” sista säsong1.

Mediereceptionsstudier (Skeggs, Wood 2012) har visat att personer reagerar olika på

samma tv-program. Affekten (hur känslostämningen påverkas) kan vara olika men

nästan alla berörs på något sätt när ett tv-program vinner stor popularitet. Alla tittare

reagerar på något sätt. Kanal 5 som ingår i SBS Media Group Sweden har som sin

mission ett citat på sin hemsida2: ”Vi tror att världen vore en bättre plats om alla fick en

daglig dos enkel och okomplicerad underhållning”. Tv-kanalen gör inget anspråk på att

göra någonting annat än underhållning för folket. Målgruppen är alla i åldern 15-44 år3.

Med ett så stort genomslag och som ett av Kanal 5:s mest framgångsrika program

någonsin4 menar jag att det är betydelsefullt att studera innehållet i programmet och

ställa frågan: vad är det som lockar så många tittare?

Idag finns det inom medieforskningen många fler arbeten än någonsin förr om reality-tv

och dess inverkan på människor. När reality-tv först dök upp var det många som såg

dess potential att kunna omfördela maktbalansen mellan producent-konsument5. Med

mediala kanaler som Youtube, Instagram och Facebook kan alla enkelt se hur många 1 Tittarsiffror införskaffade genom Sarah Ekorn via emailkontakt. Ansvarig Kommunikation- och PR på MMS

Mediamätning i Skandinavien AB 13-05-03 2 http://sbsmediagroup.se/om-sbs/ 13-05-15

3 http://sbsmediagroup.se/sbs-tv/kanal5/ 13-06-07

4 Mailkontakt med Lena Strandner, Utvecklingsansvarig på Kanal 5 13-05-05

5 Turner 2010: Ordinary People and the Media- The Demotic Turn, s 17.

2

människor som får möjlighet att synas inför en växande publik. Graeme Turner,

australiensisk medieforskare, har skrivit mer om det i sin bok ”Ordinary People and the

Media” (2010). Även Anna Edin, svensk medieforskare, har skrivit en kort bok om

reality-tv och om ibland obefogad kritik mot tv-genren6. Dessa böcker fick mig att så

småningom hitta till en amerikansk bok som samlar medieforskare och forskare i filosofi

där de skriver om reality-tv som genre och dess etik7 och andra böcker om reality-tv ur

ett klassperspektiv8.

Genom att använda dessa forskares konklusioner som fundament har jag fått en större

förståelse för fenomenet reality-tv. Med alla dessa böcker analyserade jag den sista

säsongen med hjälp av dessa perspektiv. Men jag fastnade väldigt fort och kunde sedan

inte arbeta vidare då jag insåg att jag hade missat någonting stort.

Tack vare att jag arbetade med att analysera materialet under lång tid framträdde en

helt ny sida av samma tv-program för mig. Med ett annat perspektiv såg jag glädjen,

energin och festandet ombord på kryssningsfartyget som en stund i total frihet för

deltagarna. ”Färjan” blev den plats där kryssningspassagerarna släppte loss och blev

mycket friare än hemma (på land). ”Färjan” fick klara karnevaleska drag för mig.

Efter att bland annat ha läst den brasilianske antropologen Roberto DaMattas bok

”Carnivals, Rogues and Heroes” (1979) och etnologen Jonas Engmans avhandling

”Rituell process, tradition och media” (1999) kände jag mig redo att ta mig an mitt

material med ett delvis nytt fokus.

Syfte och frågeställningar

I uppsatsen använder jag mig av olika teoretiska perspektiv för att visa hur det finns två

olika sätt att se på ett reality-tvprogram som ”Färjan”. Mina utvalda exempel kommer

från säsong fyra, avsnitt sex som jag valt ut eftersom att jag menar att det avsnittet är

representativt för den fjärde säsongen i övrigt. Programmets alla säsonger och avsnitt

finns tillgängliga för vem som helst med internetåtkomst på Kanal 5:s webtv-plattform. 6 Edin 2005: Verklig underhållning. Dokusåpor, publik, kritik.

7 Wyatt, Bunton m.fl 2012: The ethics of reality tv- a philosophical examination

8 Skeggs, Wood m.fl 2011: Reality Television and class. Skeggs, Wood 2012: Reacting to Reality Television-

Performance, Audience and Value.

3

För att uppnå syftet med uppsatsen har följande frågeställningar valts;

- Hur framställs respektive agerar kryssningspassagerarna i tv-programmet?

- Vad kan man få för resultat om man studerar passagerarnas agerande som i

någon mening autonomt?

Teoretiska utgångspunkter

Erving Goffmans bok ”The presentation of Self in Everyday Life” (1959) är fortfarande

populär i sociologistudier. I boken gör han en liknelse mellan den sociala världen och en

teaterscen. För honom går det att se att människor hela tiden anstränger sig för att

förmedla ett så gott intryck av sig själva till andra som möjligt9- det man brukar kalla

’impression management’. Människor agerar enligt Goffman alltid i olika roller som är

anpassade efter olika sociala situationer. Det finns emellertid ett område kallat

”backstage” av Goffman som ligger utanför den sociala scenen. Där menar han att

människor kan slappna av och inte hålla lika hårt på rollen de spelar10. Han menar

givetvis inte att livet är en teaterscen utan gjorde den liknelsen för att man skulle kunna

studera ”vardagslivets dramatik” som är en del av titeln på svenska.

Sofia Seifarth (2006) beskriver framställningen av dokusåpadeltagare med hjälp av en

Goffman-analys.11 Hon menar att deltagarnas framställningar blir redigerade av tv-

producenterna och därför ofullständiga och lösryckta ur sitt sammanhang12. Det kunde

enligt Seifarth tidigare innebära att deltagarna i efterhand inte kände igen sig i hur de

blev framställda i programmen. Vad hon kom fram till är att både tittare och deltagare

numera känner till genre, och att vissa deltagare till och med använder sin tid i

rampljuset för egen vinning13.

Låt mig nu presentera Roberto DaMattas bok ”Carnivals, Rogues and Heroes- An

Interpretation of the Brazilian Dilemma” (1979). Enligt DaMatta ska man inte se en ritual

9 Raffel, The everyday life of the self: Reworking early Goffman. Journal of Classical Sociology, 2013(1), s 163-

178. 10

Raffel, a a, s 170. 11

Kylhammar, Battail m.fl 2006: Det vanställda ordet- om den svåra konsten att värna sin integritet, s 114. 12

Kylhammar, Battail, a a, s 124. 13

Kylhammar, Battail, a a, s 126.

4

som något mystiskt alls utan snarare som ett upphöjt socialt fenomen, eller drama14.

Karnevalen menar han är ett annorlunda socialt evenemang eftersom den inbjuder till

deltagande för alla. Karnevalen liknas av författaren vid ett öppet socialt fält som

existerar utanför hierarkier15. Utmärkande för karnevalen är att den inte har någon

bestämd mittpunkt utan tvärtom rör sig flytande i hela staden på många av dess gator.

Det finns heller ingen mittpunkt eller officiell ceremoni på ett exakt klockslag som alla

deltar i utan människor har inställningen av att ”göra karneval” (brincar carnaval)

tillsammans med andra16. DaMatta kallar karnevalen för en informell fest17 som

karakteriseras av människors förändrade beteende. Karnevalen ses som något positivt

ställt mot vardagens monotoni18.

Jonas Engman skriver i sin avhandling (1999) hur forskningsfokus har breddats från att

handla om rituella övergångar till alla händelser som har ritualiserad karaktär19. Även

Engman är inne på hur ritualen (eller DaMattas karneval) är som en reflekterande

distansering av vardagen. Författaren tar upp olika karnevaleska teman som han ser i

första maj-tågen, exempelvis ironi och döden20. Trots att de olika politiska grupperna i

tågen leker med skilda teman menar han sig hitta det Victor Turner kallar ”ideologisk(a)

communitas”21, att människorna formas som en kollektiv samlad kropp.

Victor Turner (1974) beskriver communitas som en ”social anti-structure”22. För honom

kan man allra enklast upptäcka communitas då människor befinner sig i en liminal fas23.

Communitas skapas inte i vardagen, och Turner kopplar begreppet till spontanitet, frihet

och jämlik gemenskap24. Han menar också att det i hierarkiska sociala strukturer kan

ske en omvändning av sociala roller ”…the lowly and the mighty reverse social roles”25.

14

DaMatta 1991: Carnivals, Rogues and Heroes. An Interpretation of the Brazilian Dilemma, s 28. 15

DaMatta, a a, s 42. 16




Engman 1999: Rituell process, tradition och media. Socialdemokratisk första maj i Stockholm, s 18. 20

Engman, a a, s 163. 21


Turner 1974: Dramas, Fields and Metaphors. Symbolic Action in Human Society, s 45. 23

Turner V, a a, s 53. 24


Turner V, a a, s 53.

5

Turner beskriver skeenden som kännetecknar ritualer och bland dem återfinns; dans,

sång, fasta, bisarra utklädnader samt alkohol- och droganvändning26.

Vad som förenar alla de teoretiker jag hittills tagit upp är att de ser individen som

mångfacetterad. För att kunna vara disciplinerad i vardagen behöver människor

förmodligen ge utlopp för sina känslor på en annan plats ibland. Detta är Goffmans

’backstage arena’, Turners ’liminal phase’ och DaMattas carnaval tecken på. En kryssning

har en tydlig markerad början och ett tydligt markerat slut. På båten får man en stunds

paus från vardagen. I tv-serien inbjuder producenterna tittarna att se hur det är på ”…en

plats där naturens lagar upphört”27. Det är snart dags att analysera ”Färjans”

karnevaleska karaktär.

Metod

Min uppsats är skriven utifrån den kvalitativa forskningstraditionen som är den allra

vanligaste metoden för etnologer att använda sig av. Som Magnus Öhlander skriver i

”Etnologiskt fältarbete” (2011) fungerar den kvalitativa metoden i allmänhet bäst då

etnologer studerar de sociala och kulturella sammanhang som vardagsmänniskan lever

i28. De teorier och begrepp jag fram tills nu nämnt är de jag kommer använda mig av i

analysen.

Jag fokuserar endast på kryssningspassagerarna och inte de anställda på båten som

ibland också medverkar i tv-programmet. Jag har koncentrerat mig på producenternas

personval, passagerarnas handlingar samt musiken och kameraklippningen som

ackompanjerar deras handlingar. Vidare har jag studerat passagerarnas handlingar som

autonoma för att se om man kan urskilja andra sätt att tolka passagerarnas medverkan

på. Jag vill visa passagerarnas handlingsutrymme i programmet och beskriva hur deras

handlingar ombord på båten kan ses som karnevaleska. Mitt huvudsakliga fokus är att

studera kryssningspassagerarnas handlingar och visa hur de har karnevaleska drag men

26


http://www.kanal5play.se/#!/play/program/227067/video/13122661|/program/227067/video/13122661 13-05-15 28

Kaijser & Öhlander 2011: Etnologiskt fältarbete, s 30.

6

för att analysen inte ska bli enkelspårig har jag även valt att ta med en del

medieforskning som visar på andra sätt att tolka reality-tvprogram.

Material och urval

Min uppsats handlar om programmet ”Färjans” sista säsong. Jag använder mig av scener

ur ett avsnitt för att belysa mina resonemang. Reality-tvprogrammet ”Färjan” är delvis

finansierat av rederiet Viking Line29. Trots att produktionsbolaget givetvis valt anställda

med spännande karaktärer för att det skapar bättre underhållning menar jag att de

filmade anställda ombord är på sin arbetsplats och därför inte kan uttrycka sig helt på

sina egna villkor. På en arbetsplats kan och bör man inte bete sig hur som helst. Jag antar

därför att det finns en skillnad på uppvisat beteende mellan de anställda och

passagerarna och för mitt perspektiv blir de anställda därför inte relevanta.

Jag studerar endast hur kryssningspassagerarna framställs i tv-serien eftersom de

medverkar i programmet utan erhålld ekonomisk ersättning. Det finns också en del

”fasta karaktärer” som arbetar på båten som är med i avsnitten men jag har valt att

studera de människor som är på kryssningen under sin lediga tid då mitt intresse är

båtens karnevaleska karaktär. Mitt material är den senaste säsongen av tv-serien

”Färjan”. En säsong består av tio avsnitt. Varje avsnitt är 45 minuter långt. För att bättre

kunna sätta det karnevaleska i fokus har jag valt ut avsnitt sex i säsongen, säsongen i

övrigt är givetvis uppbyggd på samma sätt.

De kryssningspassagerare jag har valt ut är de som förekommer inledningsvis i avsnitt

sex. Dessa tre grupper förekommer mycket i avsnitt sex och valen gav mig en möjlighet

att analysera deras medverkan grundligt.

29

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/tv-succerna-som-ger-sponsorerna-miljoner_7022683.svd 13-05-15

7

Disposition

Inledningsvis har jag hittills beskrivit debatten i medieforskningen om reality-tvs

eventuella negativa inverkan på människor. Idag finns emellertid också en medvetenhet

om att människor också kan styra sin medverkan i programmen till sin egen fördel. Jag

har min utgångspunkt i denna kritiska medieforskning när jag analyserat ”Färjan”. I

uppsatsen visar jag dock hur detta tv-program är annorlunda om man jämför med andra

tv-program i genre och framförallt hur människornas beteende och handlingar är

karnevaleskt inspirerade.

Den första delen av analysen handlar om kvinnors och mäns sociala roller och hur dessa

delvis sätts ur spel ombord på ”Färjan”. I den andra delen beskriver jag det karnevaleska

skrattet och lekfullheten ombord på båten. I det avslutande kapitlet gör jag en

sammanställning av mina resultat och kopplar dem till de andra teoretikerna jag tagit

upp.

8

ANALYS

Inledning

Alldeles i början av ett avsnitt berättar speakerrösten för oss tittare vad vi ska få

uppleva.

Föreställ dig att det finns en plats där naturens lagar upphört. Solen går aldrig ner, dansen tar aldrig slut och öltapparna- ja de sinar aldrig. Du kanske tror att det är en fantasi, men nej- så är det inte. För långt därute på Östersjön finns hon- Ålands drottning. Ett flytande paradis. Ett magiskt nöjesfält som seglar på kärlekens våg. Och det bästa av allt- just du är välkommen att stiga ombord! Nu är hon tillbaka i gamla farvatten och vi kallar henne ”Färjan”.

Rösten ber oss att använda vår fantasi. Under tiden spelar rocktrummor instrumentalt

och då rösten tystnat hör man att trummorna var upptakten till låten ”Footloose”, från

filmen med samma namn (1984). Låttexten handlar om hur alla som arbetar hårt under

en arbetsvecka ska skaka loss och sätta på sig sina ”Sunday shoes”30. Under tiden i

vinjetten (40 sekunder lång) följer man som tittare festande människor ombord- oftast

dansande. Vinjetten är likadan i alla tio avsnitt, endast mellan avsnitt två och tre har

man bytt ut bartendern som fyller upp två ölglas till bredden medan speakerrösten

säger ”… och öltapparna- ja de sinar aldrig”. Redan i vinjetten ser tittarna fem utklädda

personer varav tre av dessa är män i kvinnokläder.

Sedan följer en ny vinjett (35 sekunder lång) där man introduceras för en del av båtens

huvudkaraktärer med en instrumental musikslinga som signaturmelodi. Musiken

påminner mig väldigt mycket om en instrumental ”YMCA”- gruppen Village Peoples’s

mest kända låt. Under vinjettens gång presenteras alla de anställda på båten i sina

tjänsteuniformer.

Avsnitten inleds sedan med två-tre olika scener som ska fungera som cliffhangers, eller

på svenska- korta spännande sekvenser som lämnas oavslutade för att locka mottagaren

att fortsätta titta. I avsnitt sex består två av dessa av de anställda på båten medan en

sekvens visar att en statistförening ska vara med ombord. Dessa åtföljs samtidigt av

speakerrösten som berättar vad som kommer att hända i kvällens program.

30

http://www.lyrics007.com/Kenny%20Loggins%20Lyrics/Footloose%20Lyrics.html 13-05-17

9

Sedan (minut 01:38) får vi se fartyget ligga vid kajen samtidigt som den manliga

speakern berättar att ”kajen fylls så sakteliga upp med förväntansfulla resenärer” och

därefter blir vi presenterade för de resenärer som kommer vara i fokus i programmet.

De blir intervjuade innan de går ombord på båten.

De kryssningspassagerare som visas tidigt i avsnitt sex är tre unga killar som ska fira att

en av dem fyllt år (minut 02:00), ett större sällskap med blandade åldrar som också ska

fira att en i sällskapet fyller år (minut 02:20) och tre medelålders kvinnor som ska åka

med för att hitta manligt sällskap (minut 03:00).

”Syns du inte, så finns du inte”31

Redan inledningsvis, i de allra första sekunderna av programmet berättar speakerrösten

att vi ska våga tro på ”Färjans” magiska egenskaper som ett ”… magiskt nöjesfält som

seglar på kärlekens våg”. ”Du kanske tror att det är en fantasi, men nej- så är det inte.”

fortsätter speakerraden och rösten intygar- det är inte för bra för att vara sant, det är

ingen fantasi. Texten avslutas med ”[o]ch det bästa av allt- just du är välkommen att stiga

ombord”. Tittarna bjuds på så sätt in till festandet ombord på ”Färjan” genom tv-

skärmen, men man kan också tolka textraden som att alla som vill är välkomna ombord

på båten som kryssningspassagerare och därmed också har en chans att själva dyka upp

i tv-rutan.

Kommunikationsforskaren Marshall McLuhans bok ”Understanding Media” (1964) kallas

av Adlibris internetbokhandel ”…en modern klassiker och nödvändig läsning för den som

vill förstå massmedias roll i samhället”32. Genom att analysera Kennedybegravningen

som en rituell process fångade McLuhan upp just det som han menar är utmärkande för

tv:n som medium: dess förmåga att binda samman tittare med deltagare33. Vinjettens

textrader är ett exempel på detta, men också det faktum att många som medverkar i

”Färjan” är ”vanliga” kryssningsresenärer. Med andra ord, alla som åker med båten har

teoretiskt sett en chans att få synas i tv-programmet.

31

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/syns-du-inte-sa-finns-du-inte 13-05-19 32

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9188420825 13-05-15 33

McLuhan 2008:Understanding Media, s 368.

10

Edward. H Spence (fil. Dr i filosofi) menar att ordvalet ’reality’ före tv (i reality-tv)

fungerar kamouflerande och döljer tv-produktionens mekanismer34. Just eftersom att

det kallas reality-tv och tittarna blir introducerade för verkliga människor som så att

säga ”spelar sig själva” luras tittare att tro att det de ser är en direkt avspegling av

verkligheten. Spence menar att tv-programmen gör anspråk på att visa upp en

verklighet som i själva verket är redigerad, och att programmen därför är vilseledande.

Hos Spence lyser den röda tråd igenom som markerade den första akademiska

diskussionen om reality-tv och dess potentiellt skadliga sociala effekter.

Madeleine Shufeldt Esch (fil. Dr i kommunikationsvetenskap) undersöker istället om

gränserna för vad människor uppfattar som alltför privat kanske håller på att

förändras35 och berör på det sättet den nyare litteraturen om reality-tv som visar att

deltagarna och tittarna har mer handlingsutrymme än vad man tidigare trott. Shufeldt

Esch påpekar att det är viktigt att minnas att deltagarna i de flesta program själva

godkänt sin medverkan. Hon menar att många människor är aktiva på sociala medier

och inte ser det som negativt att dyka upp en stund i tv-rutan.

Antropologen Marcel Danesi är även han inne på det kortvariga kändisskapets

dragningskraft och menar att det inte är någonting nytt. Från Andy Warhols’ ’15 minutes

of fame’ (1968) in i vår digitala tidsålder menar Danesi att fascinationen för det intima

aldrig kommer att minska och att reality-tv är ”…voyeurism for the Digital age”36.

Medieforskaren Misha Kavka (2012) går ännu ett steg längre. Han skriver: ”[t]o see

ourselves there, is a way of being real”37. Därav mitt rubrikval.

Just detta är vad som är intressant. I den senaste säsongen av ”Färjan” som jag

analyserat kan jag inte finna några sådana element eftersom att programmet inte liknar

det traditionella reality tv-programmet. Passagerarna trivs givetvis när kameran

uppmärksammar dem i deras karnevaleska firande men det är festen och inte kameran

som har fångat deras uppmärksamhet. Jag ska frångå dessa sedvanliga perspektiv ett tag

för att introducera min huvudsakliga teoretiska inriktning- det karnevaleska.

34

Wyatt, Bunton, a a, s 138. 35

Wyatt, Bunton, a a, s 42. 36

Danesi 2002: Understanding media semiotics, s 141. 37

Kavka 2012: Reality TV, s 178.

11

Ett flytande paradis

Under sin resa befinner sig kryssningspassagerarna i ”Färjan” i en liminal fas (Turners

begrepp). Resenärerna ombord kan därför beskrivas som ett communitas38 menar jag.

För Turner innebär det att ingå i ett communitas att komma människorna nära, eftersom

att det skapas ett speciellt band mellan människor som befinner sig i liminaliteten39.

Som jag tidigare nämnt kopplar han begreppet communitas till spontanitet, frihet och

jämlik gemenskap40.

Alla som ingår i ett communitas är jämställda. Tv-producenterna inbjuder också till

detta communitas, i vinjetten presenteras det bästa av allt med ”Färjan” sist- att alla är

välkomna ombord. Tittarna ges en bild av platsen där ”… naturens lagar upphört” som vi

hör i vinjetten. Solen går aldrig ner, dansen tar aldrig slut och öltapparna sinar inte som

vinjetten fortsätter. Men det är inte bara naturens lagar som vi ska förstå bryts, också de

normer vi vanligtvis anpassar oss efter på land upphör delvis ombord på ”Färjan”. På

båten sker det som inte sker i vanliga fall- eftersom att ”Färjan” är ett ”… flytande

paradis”.

Några av de skeenden som kännetecknar en ritual är enligt Turner dans, sång, fasta,

bisarra utklädnader och alkohol-och droganvändning41. I ”Färjan” ser man redan i den

första vinjetten tre av dessa kännetecken nämligen, dans, bisarra utklädnader och

alkoholanvändning. För att bli kryssningspassagerare måste man först gå med på att

kliva ombord på båten och fysiskt separera sig från både vardagen och land. Det finns

fasta tider då båten avgår och sedan återvänder tillbaka hemåt men all tid däremellan

menar jag att man kan se som en liminal fas42 som alltid startar med en separation från

vardagen.

För Turner är den liminala fasen eller perioden, skeenden i periferin av det som sker i

vardagslivet43. På båten är det inte naturens lagar som råder eftersom solen aldrig går

ner och dansen aldrig tar slut (se vinjetten). Flera scener i avsnitt sex ägnas åt att just

38







12

visa dansande unga människor på fullsatta dansgolv som dansar till moderna poplåtar

(minut 22:42, 28:25, 30:41).

Kanadensiska socialantropologen Natasha Pravaz har skrivit en avhandling om

mulattkvinnornas upplevelser under Rios karnevalsäsong. Hon menar att alla

människor under karnevalen kan uttrycka en sorts passion som utanför karnevalens

säsong är ”unruly”- oregerlig, upprorisk44. Och det är den passionen, som trots att den är

styrd av en reglerad miljö (Rios stadsmiljö och sambódromo-stadion) och en reglerad

tidpunkt (karnevalveckan), som ger människor som deltar en känsla av det

karnevaleska. Hennes kritik handlar om hur det karnevaleska har blivit mer exklusivt

sedan den övre medelklassen och överklassen intresserade sig för firandet.

Hon menar att karnevalen tidigare innehöll en inbyggd social protest, men att denna

protest blir dämpad nu när karnevalen uppmanar till rus på en bestämd plats

(sambódromon). Stadion är en kommersiell yta som man inte har tillträde till utan giltig

biljett. På det sättet kan också ”Färjan” liknas vid Pravaz beskrivning av det

karnevaleska. Hela firandet och festandet på båten förutsätter att människor köper en

kryssningsresa och sedan handlar alkohol och andra varor ombord.

Kryssningspassagerarna har inget annat val än att handla i tax-freeshopen eller barerna

och båten är förstås en kommersiell yta. Programmet uppmanar inte heller till festande

någon annanstans än ombord på båten.

Jag är beredd att hålla med Pravaz, men dessa slutsatser fråntar inte

kryssningspassagerarna möjligheten att välja andra platser att festa på än ombord på

båten. Det karnevaleska finns kvar även om man behöver en giltig biljett för att kunna

uppleva det. Passionen hos kryssningspassagerarna finns där och jag menar att det

beteende som Pravaz beskriver som ”unruly” är anledningen till att färjan är så populär-

både i och utanför tv-programmet. Detta beteende ska jag gå närmare in på nu.

För Turner skedde någonting särskilt i communitas som ingår i samhällen med en

vanligtvis ganska strikt hierarkisk social struktur45. Nämligen att det högt och lågt

44

Pravaz, Where Is the Carnivalesque in Rio’s Carnaval? Sambas, Mulatas and Modernity. Visual Anthropology (nr 21) 2008, s 95-111. 45


13

ansedda byter plats. Inspirerad av Jonas Engman ska jag tydliggöra ”Färjans”

karnevaleska inslag46.

46

Engman, a a, s 162.

14

Den omvända ordningen

I ”Färjan” har kvinnorna makten och kontrollen. Beverley Skeggs och Helen Wood

menar att kvinnor i reality-tv framställs som i behov av hjälp. Det kan handla om hjälp

att gå ner i vikt, hjälp att uppfostra sina barn eller hjälp med att förbättra sitt utseende,

sitt äktenskap eller sin privatekonomi47, allt efter en medelklassmall av vad som är det

rätta. Det stämmer givetvis in på många program i reality-tv genre exempelvis ”Du är

vad du äter”, ”Lyxfällan”, ”Nannyakuten” och ”Rent Hus”.

Men dessa program skiljer sig från de program som brukar kallas ”work place reality”

vilka är tv-serier om hur livet ser ut på en specifik arbetsplats, exempelvis ”Färjan”. Det

är inte heller endast manliga deltagare i de serier jag räknat upp. Författarinnorna

menar att avvikelsen är det som tittarna ska upptäcka, alltså hur arbetarklasskvinnor

gör genus (Judith Butler) på fel sätt. Dessa kvinnor gör helt enkelt genus för mycket, på

grund av sin kroppstorlek, sitt gapiga sätt att tala, sitt matintag eller sitt generella

språkbruk48.

Kvinnorna har inte lagt band på sig trots de normativa könsrollerna som finns, så

författarnas slutsats är att arbetarklasskvinnorna som förekommer i reality-tv finns med

för att visa tittarna hur dessa avviker från (köns)normerna49. Följaktligen fungerar

reality-tv för författarinnorna som teaterarena för att förmedla en sensmoral som

fortfarande bygger på medelklassens normativitet50. Prövar jag att använda mig av

författarinnornas slutsatser kan jag dock inte finna några sådana egenskaper tillskrivna

de kvinnor som figurerar i avsnitt sex. Vad jag finner är den totala motsatsen. På båten

försvinner delvis de sociala reglerna och normerna som förekommer på land. På båten

kan äldre kvinnor längta efter och ragga på yngre män. Kvinnorna i avsnittet är inte på

något sätt passiva, ett exempel följer:

47

Skeggs, Wood, a a, s 67. 48



Skeggs, Wood, a a, s 5.

15

Inte mycket senare får vi se kvinnorna i buffé-restaurangen där följande scen utspelar

sig:

16

Scenen i tabell ett är filmad då kvinnorna sitter tillsammans i sin hytt och de har givetvis

gått med på att kameran ska filma dem då de gör sig i ordning. Det finns en lekfullhet i

samspelet mellan intervjuaren och kvinnorna, och situationen känns väldigt avslappnad.

Mannen som är anställd hos Viking Line och kvinnorna skojar friskt med varandra i

tabell två. Allt de säger är halvt på skoj, halvt på allvar och mannen blir inte det minsta

stött av att kvinnorna som flörtar med honom är lite äldre. Tvärtom- det är han som

inleder den raka konversationen som båda parterna verkar roas av. Vad tittarna får se är

den lättsamma konversationen och den lekfulla humorn Anna Edin menar är

kännetecknet för reality-tv51. Denna menar hon är utmärkande för all reality-tv oavsett

vem som filmas och vilket kön hen har. Speakerrösten ställer samma typ av frågor till

alla på samma lekfulla sätt oavsett vem som blir intervjuad. Det gäller för hela säsong

fyra. Däremot skiljer sig kryssningspassagerarnas beteende åt.

Ett exempel är trion Alexander ”Norsken”, Christoffer och en tredje vän som inte

introduceras med något namn. Dessa möter tittaren tidigt i avsnittet då vi får veta att de

tre killkompisarna ska fira Christoffers födelsedag. I början av avsnitt sex (minut 04:25)

ser man dem sitta uppe på soldäcket och speakern berättar att: ”’Norsken’ och gänget

slösar verkligen ingen tid utan går rakt på ölen…”.

Sedan hinner det gå en lång stund innan tittarna får se dem igen och denna gång är de i

karaokebaren och ska sjunga (minut 27:55). Speakern berättar hur: ”… några som verkar

känna sig bekväma i vilken roll som helst är Norsken och gänget. Just nu är de bekväma i

rollen som karaokecharmörer”. Efter att ha sjungit Magnus Ugglas låt ”Kung För En Dag”

frågar sedan kamera-teamet vad de sjöng (minut 28:00) och Alexander ”Norsken”

upprepar frågan till Christoffer eftersom att båda är synligt berusade och inte minns vad

de sjöng. Som tittare kan man givetvis ställa sig undrande till under vilka förutsättningar

som deltagarna godkände sin medverkan i programmet. Jag ansluter mig till Sofia

Seifarths analys om hur den nyare deltagaren båda känner till tv-genre och gillar

rampljuset52. Killkompisarna förekommer också i ett tidigare avsnitt. Efter ännu en lång

paus får vi se vännerna för sista gången i avsnitt sex:

51

Edin, a a, s 25. 52

Kylhammar, Battail, a a, s 126.

17

Exemplet visar hur producenterna presenterar en bild av killarna som tafatta och något

klumpiga. Det här menar jag är ett återkommande fenomen. Att männen i programmet

ses som lite bortkomna medan kvinnorna är bra på att ta initiativet. Det finns flera

exempel på detta i säsong fyra som läsare kan jämföra med: Magnus (avsnitt 1, minut

11:29), Janne (avsnitt 4, minut 23:04), Sandra och Jasmine (avsnitt 1, minut 04:16)53,

Agneta och Carina (avsnitt 4, minut 07:05)54och Sara, Johanna och Katrin (avsnitt 5,

minut 28:50)55. Vi återupptar de tre väninnornas resa som vi följde tidigare.

53



http://www.kanal5play.se/#!/play/program/227067/video/12614363|/program/227067/video/12614363 13-05-17

18

Medvetet eller inte, tendensen i ”Färjan” är att kvinnorna framstår som

handlingskraftigare än männen. Att visa kvinnorna och killarna i scener som följer

varandra förstärker också kontrasterna mellan dem. Jag har sett alla tio avsnitt ur

säsong fyra, det finns inte en enda sekvens där man ser lika företagsamma killar eller

män. Det går emot schablonbilden att männen skulle vara de aktiva när människor söker

sällskap. Kanske är det också en del av charmen med programmet och en av

anledningarna till att det lockar så många tittare? Att vi får se mäns lite plumpa men

också väldigt mänskliga beteende. Kanske skulle det omvända scenariot inte vara

någonting som producenterna kan visa? Alltså hur gamla män är på hugget och söker

betydligt yngre kvinnor ombord. För givetvis förekommer det övergrepp och andra

tragedier under kryssningarna som tittarna inte får ta del av. Med risk för att bli

repetitiv, studerar jag emellertid det som faktiskt visas i tv-programmet.

Natasha Pravaz som jag tidigare nämnt har studerat kvinnorna känner sig som blir

centralfigurer för de olika sambaskolorna i karnevalstågen. Först vill hon gärna beskriva

hur kvinnorna blir offer för ”den manliga blicken” men då hon intervjuar sina

informanter får hon syn på andra perspektiv. Kvinnorna visar sig tycka om och trivas

med uppmärksamheten de får56. Kvinnorna beskriver en känsla av upprymdhet av

tanken på att så många människor kan se dem och på ett liknande sätt skulle jag

beskriva Nicoles handlande i den förra scenen. Hon går för en stund både in i rollen som

filmare och sig själv- och förstår vilka situationer som kan ha något värde för tv-

programmet. Därför leker hon också med programmet. ”Visst så ringer jag dig om det

händer nåt kul” säger hon. Nicole är medveten om vad som blir bra underhållning och

hon trivs med att kunna vara en del av den också. Hon förstår och leker ytterligare med

sättet hon vet att hon kommer framställas på. Nicole förhåller sig inte endast till den roll

hon givits av filmaren, tvärtom menar jag att det är hon som styr rollens riktning och sin

framställning i de olika scenerna. Lekfullheten som hon visar är också ett tecken på det

karnevaleska57.

Vad tittarna ser i programmet är kanske beteenden som inte gäller på land utan

speciella handlanden som förstärks ombord på båten?

56

Pravaz, a a, s 108. 57

Engman, a a, s 21.

19

Minut 05:42- en spåkvinna i tillhörande dräkt, minut 17:44- en trio vänner framför

kameran, två av dem utklädda till djävlar, en utklädd till ängel. I minut 17:54, en ung

kille med piratlapp framför ögat, minut 27:48- ett gäng killar med rosa cowboyhattar på

sig, en av killarna bär en åtsittande svart klänning. Minut 30:13- en man drar runt med

en stor discokula efter sig i ett snöre. Redan i vinjetten ser vi tittare också fem utklädda

personer varav tre av dessa är män i kvinnokläder. För ett avsnitt som endast är 45

minuter inklusive pauser är det en hel del utklädda människor som syns till, framförallt

män utklädda till kvinnor.

Under karnevalen i Brasilien menar Roberto DaMatta att människor är utklädda till allt

det mörka eller förbjudna- exempelvis spöken och djävlar eller utklädda till karaktärer

som vanligtvis befinner sig i periferin av ett samhälle, exempelvis kriminella och

prostituerade58. Allt det som vanligtvis är förbjudet och omöjligt att bära (och vara) utan

stigma blir under karnevalen möjligt. Tack vare karnevalen kan alla olika sorters

människors mötas menar DaMatta, för att gemensamt festa under karnevalen. I

karnevalen finns det plats för alla typer, personligheter och grupper av människor59.

Han kallar karnevalens tid för en tid att förenas och skoja med allt och alla60. Informella

festligheter (exempelvis en karneval) är stunder då man tillåts vara mer spontan än

vanligt61. För DaMatta är karnevalen så långt det brasilianska samhällets struktur kan

sträcka sig, dess yttersta gräns- bortom de sociala positionerna. På ett sätt upplöser

alltså det karnevaleska temporärt våra sociala roller och positioner. På ett liknande sätt

kan människor tillfälligt byta eller upplösa sina sociala roller ombord på båten. I

”Färjan” kan därför män bära klänning och rosa cowboyhattar, kvinnor vara de

initiativtagande och till och med söka yngre mäns sällskap.

DaMatta menar att man kan se människors förändrade beteenden som en slags

skiljelinje mellan ett område till ett annat- i det här fallet skillnaden i beteende i

vardagen jämfört med beteendet ombord på ”Färjan”. Just den gränsen blir extra tydlig

då det handlar om det karnevaleska ombord på en båt. På Kanal 5:s hemsida presenterar

man ”Färjan” så här:

58




DaMatta, a a, s 29.

20

FÄRJAN. Något händer med många av oss när vi är på kryssning. Så fort förtöjningarna släppt ser vi bättre ut,

äter mer, festar mer och vågar mer. Välkomna till livet på Färjan - Rederiet på riktigt62.

I slutet görs en koppling till Rederiet (längsta svenska dramaserien som någonsin

sänts63) ”fast på riktigt”. Tv-programmet Rederiet var som såpoperagenre alltid är,

mycket mer inriktad på intriger, dubbelspel och drama än vad ”Färjan” är. Jag

koncentrerar mig istället på den första textraden om förändringen man beskriver då

människor kliver ombord på båten som kryssningspassagerare. Hur människor

sammanfattningsvis ”vågar mer”. Jag menar att det faktum att festandet sker ombord på

en båt har stor betydelse.

Kryssningspassagerarnas beteenden är möjligtvis unika just tack vare den fysiska miljön

ett kryssningsfartyg utgör. Båten lämnar kajen i Stockholm och på väg mot hamnen i

Mariehamn är inte destinationen det viktiga eftersom att passagerarna inte kliver av

båten på Åland. Istället är det vistelsen ombord som utgör själva resan. Det finns inga

klockor inne på dansställena ombord (tiden är inte viktig) utan det viktiga är att alla

passagerare har fritt spelrum till att njuta så mycket de kan av festen. Då festandet sker

ombord på en båt finns det också ett begränsat antal platser att vara på och det medför

att festandet blir en kollektiv angelägenhet för de flesta vare sig de vill det eller inte.

Viking Line-rederiet marknadsför sitt fartyg Cinderellas helgkryssningar som

”partykryssningar”64. Det är ett faktum de flesta resenärer antagligen känner till och är

man inte intresserad av den sortens kryssning, ja då åker man förmodligen med en

annan avgång. För när kryssningspassagerarna väl är ombord menar jag att de ingår i ett

communitas vars främsta mål är att leva loppan.

Ett exempel är textraden i vinjetten som beskriver ”Färjan” som ”[e]tt magiskt nöjesfält

som seglar på kärlekens våg”. Just det faktum att man väljer att beskriva det som

seglandes på kärlekens våg tycker jag är intressant. Viking Lines egen marknadsföring,

kryssningspassagerarnas behov av avkoppling och båtens begränsade fysiska miljö

menar jag bidrar till att skapa en känsla av samhörighet hos passagerarna.

62

http://kanal5.se/web/guest/farjan/omprogrammet/-/artikel/av/1Psc/1097/872916/1.0 13-05-26 63

http://blogg.svt.se/oppet-arkiv/rederiet-sasong-1/ 13-05-19 64

http://www.vikingline.se/sv/sverige/hitta-resa/kryssningar/viking-cinderella/partykryssning-fre-lor/ 13-05-19

21

Som Jonas Engman dessutom påpekar, är massmedia ”[e]n viktig offentlig arena”65. Trots

att enskilda personer väljs ut av producenterna och ges extra tid i programmet,

sammanför speakerrösten dessa personer med varandra genom att ge exempel på

aktiviteter som är gemensamma för dem (exempelvis karaoke-sång). Så när Kanal 5

började spela in ”Färjan” bidrog medialiseringen till att ”… ge gestalt åt en symbolisk,

förkroppsligad närhet mellan deltagarna”66 och också mellan kryssningspassagerarna

och tv-publiken. Därför anser jag att ”Färjan” kan därför beskrivas som en ritual som

binder samman passagerarna och publiken via media.

Precis som DaMatta beskriver människors beteende under karnevalen, har

kryssningspassagerarna oftast ingen aktivitet inplanerad på ett särskilt klockslag.

Passagerarnas mål är att ”åka kryssning” och njuta av den så mycket de bara kan. Eller

med inspiration från DaMatta- att ”göra kryssning”67. I vardagen är det målet som är det

viktiga. Att åka till eller från jobbet är endast en genomgång (passage) mellan de

betydelsefulla destinationerna. Under karnevalen är det istället resan som är målet68.

Kanske förstärks passagerarnas beteenden inför kameran men jag vill mena att deras

särskilda beteende uppstår under kryssningsresan eftersom att den har karnevaleska

inslag, inte tack vare en eventuell kameranärvaro.

65




DaMatta, a a, s 74.

22

”Karnevalskrattet”

I denna sista del vill jag gå in på någonting annat som är väldigt karnevaleskt, nämligen

det karnevaleska skrattet och lekfullheten. Som jag tidigare nämnt (sidan 10) var en

statistförening ombord på båten i avsnitt sex. Den presenteras såhär:

Statistföreningens ordförande presenteras till tonerna av ”Det var en gång en apa”.

Låtvalet ska få tittaren att förstå att kommande scen är komisk, garanterat

underhållande. Musiken så att säga personifierar Tommie och förvandlar honom till lite

av en karaktär. Textraden i melodin kan även åsyfta uttrycket ”teaterapa” som man

använder om personer som gillar att uppträda och vara i centrum. Metaforer tillskriver

människor egenskaper, i detta fall fungerar musiken som metafor. Medlemmarna är som

musiken, de är ”teaterapor”. Senare i avsnittet möter tittarna statistföreningens

medlemmar som åker med på kryssningen. De presenterar sig själva och vilka jobb

tidigare gjort:

23

Genom att läsa scenbeskrivningen märker läsaren att ingen i statistföreningen verkar ha

särskilt mycket yrkeserfarenhet. Avsnittet fortsätter med att filmaren frågar Rolf, en av

medlemmarna ytterligare frågor. En kort stund tappar Rolf fattningen men återfår

kontrollen och svarar roat:

I minut 20:08 presenterar Birgitta en tävling som hon har kommit på tillsammans med

Tommie. Tävlingen går ut på att alla medlemmar i föreningen utom de (som istället

agerar domare) ska öva på och helt gå in i en roll. Övningen är en tävling i skådespeleri.

Alla får alltså en tilldelad roll att spela på båten. Dessa är de olika uppdrag som

medlemmarna tilldelas: ”din uppgift är att ha en väldigt adlig framtoning i allt du gör”,

”du är en gammal verkstadsarbetande stockholmare”, ”du har hela ditt liv varit gay” och

24

slutligen: ”du kommer från en splittrad familj och detta har gjort dig extremt

överkänslig” som presenteras i minut 35:05. I flera scener får vi se hur de olika männen

övar på sina roller medan Birgitta och Tommie ser på (minut 24:38, 26:26, 35:05).

Den sista scenen med statistföreningens medlemmar är ett klipp ur deras prisutdelning

på båten:

Här kan man ana att redigerarna har lagt in den pampiga musiken under

prisutdelningen som ett underhållande inslag. Det karnevaleska ombord på båten

förstärks i händerna på producenterna med hjälp av bland annat musikeffekter. Vad bör

tittarna skratta åt under den scenen egentligen? Förmodligen att föreningen tar

tävlingen på så stort allvar att de till och med anordnar en prisutdelning med Cinderellas

vip-värd Jimmy som prisutdelare.

Men vad man inte räknar in med det synsättet är hur människor givetvis kan vara

medvetna om hur de kan komma att framstå. Om personer på ”Färjan” har något

specialintresse- en hobby eller dylikt- framställs de ofta som lite udda och

underhållande. Jag har funnit flera exempel på det i säsong fyra, se exempelvis Britt-

Marie (avsnitt 4, 02:3569) ”Freddan” (avsnitt 7, 06:0770) och Monica och Mia (avsnitt 8,

69

http://www.kanal5play.se/#!/play/program/227067/video/11842516|/program/227067/video/11842516 13-05-26

25

12:4271). Ordet udda har fler betydelser, de kan också vara så att de som går med på att

bli filmade snarare anser sig ha ett originellt intresse som kan vara intressant att filma.

Precis som Sofia Seifarth är inne på72 och som jag tidigare tagit upp menar jag att

programmet har sänts under tillräckligt många säsonger för att de medverkande ska ha

hunnit bilda sig en egen uppfattning om huruvida det skulle vara en positiv eller negativ

upplevelse att vara med i programmet.

Även om statistföreningens medlemmar i avsnitt sex är olika individer får de i

programmet representera samma typ av karaktär. Kraften i bildspråket och det visuella

ligger i upprepningen. Under avsnittets gång ser man dem försöka spela sin roll i

tävlingen inför en mer eller mindre engagerad publik. Jag menar inte att föreningens

deltagare framställs som ”ärliga”, ”naturliga”, de som inte vet bättre om hur de kommer

att framstå i tv-programmet. Tvärtom är kanske föreningens medlemmar ”teaterapor”,

spexiga män som njuter av exponeringen och kamerans uppmärksamhet. Vad som sker

är precis samma mekanismer som de jag beskrev tidigare i beskrivningen av hur

kvinnorna i programmet gillar uppmärksamheten de får. Men till skillnad från

producenternas ”skratt” och klippning som fungerar mer som satir, är statistföreningens

mål att underhålla de andra kryssningspassagerarna utan att håna dem.

I ”Färjan” spelar föreningens medlemmar sina roller med glädje och tar därmed på sig

rollen som ”narrarna” ombord. Jag väljer därför att beskriva dem som aktörer väl

medvetna om sin självvalda komiska roll.

Goffman menar att det finns tillfällen då människor känner sig mycket mer levande än

andra vilket han anser sker i de bakre regionerna73. Janie Harden Fritz (fil. Dr i visuell

kommunikation) skriver att reality-tv är populärt för att programmen ger oss scener av

människors ”backstage behaviour”74 och gör därmed en blinkning till Erving Goffmans

sociologiska verk. Jag skulle snarare vilja säga att framställningen i sig ibland kan vara

det som får människor att känna sig mer levande än någonsin, särskilt hos

statistgruppen då teaterintresset är det som fört dem samman.

70



Kylhammar, Battail, a a, s 125. 73

Raffel, a a, s 173. 74

Wyatt, Bunton, a a, s 103.

26

I de scener tittarna får följa statistföreningens skådespeleritävling ser vi medlemmarna

skoja med andra passagerare ombord. En av medlemmarna får i uppdrag att ha en adlig

framtoning, någonting hela gruppen skrattar åt då instruktionerna delades ut. En annan

man ska spela gay eller en trött arbetare- ingen grupp går säker, man slår både uppåt

och nedåt. Michail Bachtin betecknar karnevalskulturens skratt som universellt, ett

skratt som riktar sig mot allt och alla75. Medlemmarna skrattar inte åt andra, utan med

andra och åt sig själva. Enligt Bachtin var skratt- och karnevalskulturen en helhet som

tog sig an skiftande former som kom till uttryck i bland annat riter och skådespel, i

karnevalsfester och komiska skådespel på marknader och torg76. Jag menar att hela

båtens fysiska miljö fungerar som en stor offentlig scen. På den scenen rör sig

statistföreningens medlemmar och spelar sina roller inför publiken som består av de

övriga kryssningsresenärerna.

75

http://www.gu.se/digitalAssets/1324/1324524_project-underground.pdf. S 8. 13-05-26 76

http://www.gu.se/digitalAssets/1324/1324524_project-underground.pdf. S 8. 13-05-26

27

AVSLUTANDE DISKUSSION

Slutsatser

I uppsatsen har jag velat visa hur man kan analysera ”Färjans” karnevaleska inslag

genom att studera kryssningspassagerarnas beteenden och handlingar. För att inte

fastna i den klassiska kritiken av reality-tv såg jag passagerarnas handlingar som

autonoma för att se om man kan urskilja andra sätt att tolka passagerarnas medverkan

på. Jag ville visa passagerarnas handlingsutrymme i programmet. Det har funnits

moraliserande program och finns fortfarande. Men min uppgift var att beskriva ”Färjan”.

I inledningen beskrev jag hur en del forskare menar att vår gräns för vad som är

privat/offentligt delvis har förskjutits. Exempel på reality-tv som filmar människors

intima ögonblick, ofta i det egna hemmet som utgångspunkt finns det många av men

mitt mål var istället att visa att ”Färjan” inte är ett traditionellt reality-tvprogram.

Passagerarna trivs givetvis när kameran uppmärksammar dem i deras karnevaleska

firande men jag menar att det är festen och inte kameran som har fångat deras

uppmärksamhet. Detta menar jag beror på att det karnevaleska på båten är så starkt och

styrande att några kameror inte kan rubba på stämningen.

Jag har beskrivit hur producenterna själva inbjuder till det jag kallat för ”Färjans”

communitas. Kanske är det en marknadsföringsstrategi då programmet är sponsrat av

Viking Line-rederiet men detta är av mindre betydelse för min analys. För ombord på

båten menar jag att det finns karnevaleska inslag som förstärks av båtens begränsade

fysiska miljö. Ombord sker det som inte sker i vanliga fall, i alla fall inte utan en viss

social stigmatisering- exempelvis att män klär ut sig till kvinnor eller att kvinnor söker

efter yngre män.

En kryssningspassagerare måste först gå med på att kliva ombord på båten och fysiskt

separera sig från både vardagen och land. Det finns fasta tider då båten avgår och sedan

återvänder tillbaka hemåt, men all tid däremellan menar jag att man kan se som en

liminal fas som alltid startar med en separation från vardagen. Viking Lines egen

marknadsföring, kryssningspassagerarnas behov av avkoppling och båtens begränsade

28

fysiska miljö bidrar till att skapa en känsla av samhörighet hos passagerarna och tack

vare dessa faktorer formas ett communitas under kryssningen. Under kryssningen är

det resandet i sig som är målet.

Vad tittarna ser i programmet är speciella handlanden som förstärks ombord på båten.

De karnevaleska inslagen jag iakttagit är främst den omvända ordningen mellan

traditionellt manliga och kvinnliga roller samt lekfullheten och skådespeleriet. I

avsnittet som jag kallar ”den omvända ordningen” visar jag med exempel ur avsnitt sex

hur kvinnorna tar för sig på ett sätt som inte kännetecknar det klassiskt kvinnliga och

modesta beteendet. Det karnevaleska slutar inte där utan det finns också en mängd

exempel ur den sista säsongen på hur kvinnorna söker efter yngre manligt sällskap,

någonting som delvis bryter mot det kulturellt etablerade.

I avsnittet ”karnevalskrattet” beskriver jag hur statistföreningen ombord axlat rollen

som ”Färjans” narrar och hur de uppmanar andra att vara med i sin lek. Trots att

producenterna med hjälp av speakerrösten och musikvalen delvis förlöjligar

kryssningspassagerarna menar jag att detta inte begränsar eller minskar de

medverkandes karnevaleska handlingar. Tvärtom, eftersom att tv-serien har sänts

under så många säsonger är de medverkande medvetna om vad de ger sig in på då de

tillåter filmandet. Som jag har visat med olika exempel återfår passagerarna snabbt

fattningen efter en klurigt ställd fråga av filmaren. Passagerarna skojar med allt och alla,

inklusive med sig själva.

Det grundläggande för karnevalskulturen är att den är öppen och tillåtande mot alla. När

kryssningspassagerarna är ombord på båten menar jag att de ingår i ett communitas

vars främsta mål är njutningen och sinnligheten. För att kunna vara disciplinerad i

vardagen behöver människor emellanåt ge utlopp för sina känslor på en annan plats.

Detta är Goffmans ’backstage arena’, Turners ’liminal phase’ och DaMattas carnaval

exempel på. En kryssning har en tydlig markerad början och ett tydligt markerat slut. I

stunden däremellan finns öppningen till gränslandet där det karnevaleska manifesterar

sig. ”Färjan” fungerar som en slags ventil. Där kan man bete sig på de sätt som i vanliga

fall skulle resultera i olika sociala sanktioner. Där kan man vara den man vill vara

fullständigt, känslorna får fritt spelrum och om allt blir lika bra som vinjetten utlovar-

får både kropp och själ en behövlig urladdning. På ”Färjan” får man en stunds

välbehövlig paus från vardagen.

29

Tryckta källor

Danesi, Marcel, Understanding media semiotics, Arnold, London, 2002

Edin, Anna, Verklig underhållning: dokusåpor, publik, kritik, Institutet för mediestudier i samarbete med

Sellin & partner, Stockholm, 2005

Engman, Jonas. Rituell process, tradition och media. Socialdemokratisk första maj i Stockholm. Stockholms

Universitet, 1999

Kaijser, Lars & Öhlander Magnus, Etnologiskt fältarbete, Studentlitteratur, 2011

Kavka, Misha, Reality TV, Edinburgh University Press, Edinburgh, 2012

Kylhammar, Martin & Battail, Jean-Fran§ois (red.), Det vanställda ordet: om den svåra konsten att värna

sin integritet, Carlsson, Stockholm, 2006

Matta, Roberto da, Carnivals, rogues, and heroes: an interpretation of the Brazilian dilemma, University of

Notre Dame Press, Notre Dame, 1991

McLuhan, Marshall, Understanding media: the extensions of man, McGraw-hill, New York, 2008

Pravaz, Where Is the Carnivalesque in Rio’s Carnaval? Sambas, Mulatas and Modernity. Visual

Anthropology (nr 21) 2008, s 95-111.

Raffel, The everyday life of the self: Reworking early Goffman. Journal of Classical Sociology, 2013(1), s

163-178.

Turner, Graeme, Ordinary people and the media: the demotic turn, Sage, Los Angeles, 2010

Turner, Victor Witter, Dramas, fields, and metaphors: symbolic action in human society, Cornell U.P.,

Ithaca, N.Y., 1974

Wood, Helen & Skeggs, Beverley (red.), Reality television and class, BFI, London, 2011

Wyatt, Wendy N. & Bunton, Kristie. (red.), The ethics of reality TV: a philosophical examination,

Continuum, New York, 2012

30

Internetkällor

Om Kanal 5 :

http://sbsmediagroup.se/om-sbs/ 13-05-15

http://sbsmediagroup.se/sbs-tv/kanal5/ 13-06-07

Kanal 5 om “Färjan”:

http://kanal5.se/web/guest/farjan/omprogrammet/-/artikel/av/1Psc/1097/872916/1.0 13-05-26

Länk till “Färjan” avsnitt 6:

http://www.kanal5play.se/#!/play/program/227067/video/13122661|/program/227067/video/13122

661 13-05-26

Länk till web-tv för ”Färjan”. Därifrån kan man välja att se alla säsonger och avsnitt:

http://www.kanal5play.se/#!/program/227067 13-05-26

Artikel om hur tv-programmet blir sponsrat:

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/tv-succerna-som-ger-sponsorerna-miljoner_7022683.svd

13-05-15

Låttext “Footloose”:

http://www.lyrics007.com/Kenny%20Loggins%20Lyrics/Footloose%20Lyrics.html 13-05-17

Artikel om sociala medier:

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/syns-du-inte-sa-finns-du-inte 13-05-19

Information om McLuhans bok:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9188420825 13-05-15

SVT om “Rederiet”:

http://blogg.svt.se/oppet-arkiv/rederiet-sasong-1/ 13-05-19

Viking Line om helgkryssningar:

http://www.vikingline.se/sv/sverige/hitta-resa/kryssningar/viking-cinderella/partykryssning-fre-lor/

13-05-26

Projekt underjorden. Forskningsprojekt i ett samarbete mellan Museion och Världskulturmuseet:

http://www.gu.se/digitalAssets/1324/1324524_project-underground.pdf. sida 8. 13-05-26

31

Definition av ”reality-tv”

Oxford Dictionaries Online (http://oxforddictionaries.com/)

reality TV

(also reality television)

Definition of reality TV

noun

[mass noun]

television programmes in which real people are continuously filmed, designed to be entertaining

rather than informative.

Ur Communication Quarterly Vol. 56, No 2, May 2008, pp. 208-225

Nabi et al. (2003) offer a definition of reality-based television programming, which

excludes news programs, talk and interview shows, and nonfiction narrative

programs. They refer to several characteristics of RT:

1. characters are real people (not actors),

2. programs are not filmed on a set, but in natural living or working environments,

3. programs are not scripted,

4. events are unplanned, but evolve from narrative contexts, and

5. the primary purpose is viewer entertainment.

det karnevaleska i tv-programmet ”färjan”637913/fulltext01.pdf · etnologer studerar de...

Documents