0

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Samhälls- och livsvetenskaper

Linda Ortfeldt & Therése Schagerberg

De ensamkommande barnens

utsatthet

En studie om de vuxnas ansvar för de

ensamkommande barnen i kommun X

The unaccompanied children’s exposed position

An essay about the adult’s responsibility for the unaccompanied

children in the local community X

Sociologi

C-uppsats

Datum/Termin: 09-01-23 Handledare: Åsa Wettergren

Examinator: Björn Pernrud

Sammanfattning De ensamkommande barnen som kommer till Sverige befinner sig i en utsatt situation. Efter

den förste juli 2006 lades ansvaret för barnens boende och omvårdnad på kommunerna efter

överenskommelse med migrationsverket. De ensamkommande barnen blir tilldelade en god

man, som får ansvaret för barnen i föräldrarnas frånvaro. En av de gode männens uppgift är

att företräda barnet i asylprocessen.

Tidigare forskning som belyser hur mottagningen i en kommun kan se ut, eller hur de vuxna

som arbetar med barnen upplever sin situation var svårt att finna. Idag finns främst rapporter

från ideella organisationer som exempelvis Rädda Barnen.

Under hösten 2008 gjordes intervjuer med ansvarig tjänsteman på kommun X, boende

personal på ett PUT- boende för ensamkommande barn, samt gode män. Detta för att få en

förståelse för hur barnens situation kan se ut i en kommun och hur ansvaret är fördelat mellan

berörda parter. Utifrån intervjuerna visade det sig att det saknades klara direktiv och regler

mellan de olika instanserna, vilket kan leda till en ostrukturerad tillvaro för de

ensamkommande barnen. Vidare framkom att inga formella krav fanns för att bli god man,

inte heller någon specifik utbildning innan de går in som vårdnadshavare för de

ensamkommande barnen. Detta placerar barnen i ännu en utsatt situation, då de gode männen

har tilldelats ansvaret att beakta barnens rättigheter, ekonomi, samt juridiska aspekter.

Nyckelord: ensamkommande barn, kommunens ansvar, god man, asylprocess

Abstract

The unaccompanied children who come to Sweden are in an exposed position. After the first

of July 2006 the responsibility for the children's housing and caring lays on the local authority

after agreement with immigration authorities. The unaccompanied child gets an allocated

good man, which gets the responsibility for the children in the parents' absence. One of the

good men's responsibilities is to represent the child in the asylum process.

Earlier research that elucidates how the reception can looks like in a local authority where

difficult to find. How the adult who works with these children experience their situation,

where also difficult to find. Today, there are principally reports from non-profit organizations,

for example: “save the children” in Sweden.

During the autumn 2008 interviews were done with a responsible official in local authority X,

housing personnel on PUT- living for unaccompanied children, and good men. To be able to

get an understanding for how the children's situation can look like in a local authority and

how the responsibility is distributed between concerned parties. On the basis of the

interviews, it showed clear directives and rules were missing between the different authorities,

which can lead to an unstructured life for the unaccompanied children. Furthermore, no

formal requirements or other specific education is necessary in order to become a good man

and there by make a commitment to get custody for the unaccompanied children. This puts

the children in another exposed situation, since the good men have been allocated the

responsibility to pay attention to the children’s rights, economy, and legal aspects.

Keywords: unaccompanied children, the local authority, good man, asylum process

Förord

Vi vill börja med att tacka alla respondenter som var intresserade och tog sig tid att ställa upp

på våra intervjuer, utan dem hade inte uppsatsen varit möjlig att genomföra. Vi vill även ge ett

stort Tack till vår handledare Åsa Wettergren som har visat oss sitt stöd genom hela

uppsatsarbetet. Med din hjälp kunde vi slutföra vår uppsats. Tack också till våra nära och kära

som har stöttat och uppmuntrat oss under arbetet med uppsatsen.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING……………………………………………………………................. 1

1.1 Bakgrund…………………………………………………………………………. 1

1.2 Syfte & Frågeställningar………………………………………………………….. 2

2. TIDIGARE FORSKNING……………………………………………………….. 3

3. METOD…………………………………………………………………………… 8

3.1 Urval……………………………………………………………………………… 9

3.2 Genomförande…………………………………………………………................. 10

3.3 Analys metod…………………………………………………………………….. 11

3.4 Etiska överväganden……………………………………………………………... 12

4. RESULTAT OCH ANALYS……………………………………………………. 14

4.1 Ahmed kommer till Sverige………………………………………………………. 14

4.1.1 Staten och kommunen……………………………………………………. 14

4.1.2 Boendeformer för ensamkommande barn…………………………………… 15

4.1.3 God man för ensamkommande barn……………………………………….. 16

4.1.4 Asylgången för ensamkommande barn………….………………………….. 18

4.1.5 FN:s barnkonvention………………………………………………………………….. 19

4.1.6 Dublinförordningen………………………………………..…….................20

4.2 Gode männens arbetssituation…………………..….…………..………………… 21

4.2.1 Oklara regler & motstridigheter……………………………………………………….. 21

4.2.2 Tystnadsplikt………………………………………………………………………….. 25

4.2.3 Handledning…………………………………………………………………………… 25

4.2.4 Att balansera mellan närhet & distans………………………………………………… 26

4.3 Makt i förhållande Gode män – barn……………………………………………... 27

4.4Barns situation enligt de vuxna runt omkring dem……………………………....... 30

4.4.1 Barnens bästa………………………………………………………………………….. 30

4.4.2 Trovärdighet…………………………………………………………………………… 33

4.4.3 Förvirring hos barnen…………………………………………………………………. 35

4.4.4 Skola & fritid………………………………………………………………………….. 35

4.4.5 Asylprocessen…………………………………………………………………………. 37

4.5 In & utgrupper …………………………………………………………………… 38

4.5.1Fördomar……………………………………………………………………………… 38

4.5.2 Kulturella skillnader…………………………………………………………………...... 42

4.5.3 Sverige som mottagarland ”alla vill till oss”…………………..………………………… 46

5. DISKUSSION…………………………………………………………………………. 48

5.1 Regler och Rutiner i mottagandet…………………………………………………. 48

5.2 Gode männens uppgift och roll……………………………………………………. 48

5.3 Barnens situation……………………………………………………………...…… 49

5.4 Avslutande ord & reflektion………………………………………………….…… 51

LITTERATURFÖRTECKNING……………………………………………………… 52

BILAGA 1. INFORMATIONSBLAD…………………………………………………. 56

BILAGA 2. INTERVJUGUIDIE……………………………………………………… 58

BILAGA 3. INTERVJUGUIDE……………………………………………………….. 61

BILAGA 4. INTERVJUGUIDE……………………………………………………….. 64

1

1. Inledning Här kommer vi att presentera vårt val av ämne, en kort bakgrund, syftet med studien, samt

våra frågeställningar.

Ensamkommande barn befinner sig i en utsatt situation. Deras fortsatta liv och öde ligger i

händerna på de vuxna som ska ta hand om dem, och som ska värna om deras bästa. Rädda

Barnen har i flera rapporter uppmärksammat barnens situation, vilket har berört oss, och fått

oss att vilja veta mer. Media har också uppmärksammat olika fall där de ensamkommande

barnens ärenden har gett oss ett intresse av att veta mer om hur processen går till. I denna

uppsats vill vi visa på hur barnens situation kan se ut, genom att titta på hur mottagningen ser

ut i en kommun. Vi vill veta hur barnen tas omhand i kommunen, samt vilka aktörer som är

med och påverkar deras situation.

1.1 Bakgrund

Ensamkommande flyktingbarn, är den benämning som används på barn som kommer till

Sverige och söker asyl utan sina föräldrar eller annan vårdnadshavare. Alla som är under 18 år

definieras som barn, enligt FN:s barnkonvention. 60 000 ensamkommande flyktingbarn sökte

asyl i ett europeiskt land under 2000- talet och de nästkommande fyra åren enligt UNHCR1. I

Sverige sökte under samma tid ungefär 2000 barn asyl (Gunnarsson, 2008). Under 2008, tog

Sverige emot 1510 ansökningar om asyl från ensamkommande barn, av dessa var 1201 pojkar

och 309 flickor. Flickorna utgjorde ca 20 % av de ensamkommande barnen. Barnen var i

åldern 13- 17 år och de flesta kom från Irak, Somalia, och Afghanistan. Barn från dessa tre

länder utgjorde tillsammans ca 76 % av alla ensamkommande barn och ungdomar detta år.

Den genomsnittliga handläggningstiden var under 2008, 174 dagar för ett ensamkommande

barn (Migrationsverket, 2009a)

Genom den lagändring som trädde i kraft den första juli 2006 (1994:137) har ansvaret för de

ensamkommande barnen kommit att fördelas mellan stat och kommun. De kommuner som

tillsammans med migrationsverket kommit överens om att ta emot ensamkommande barn, får

ansvaret för deras boende och omvårdnad. Migrationsverket har fortsatt ansvar för barnens

asylärende, samt frågor som rör ekonomiskt bistånd och eventuellt återvändande

(Migrationsverket, 2008a)

1 UNHCR= United nations High commissioner for refugees. FN:s flyktingkommissariat, organisationen har till

uppgift att ge skydd till flyktingar och att lösa flyktingproblem i världen (UNHCR, 2008).

2

De ensamkommande barnen befinner sig i en utsatt situation vilket gör att migrationsverken

ska prioritera mottagandet och prövningen av deras ärenden högt. Överförmyndarnämnden i

kommunen ska så snart som möjligt då barnet kommer till kommunen utse en god man2, vars

uppgift är att verka som förmyndare och vårdnadshavare för barnet (Migrationsverket,

2008a).

Sverige har förbundit sig att följa FN:s barnkonvention och enligt den är det en rättighet för

barn att återförenas med sina föräldrar. Det gör att svenska myndigheter alltid försöker finna

barnens föräldrar eller eventuella andra vårdnadshavare. Det innebär också att om bedömning

görs att det inte finns någon risk för förföljelse, eller behov av skydd ska alltid inriktningen

vara att återförena barnet med sina föräldrar i hemlandet. Om barnet har asylskäl och beviljas

uppehållstillstånd i Sverige, placeras barnet i familjehem eller i ett särskilt boende för barn

med uppehållstillstånd (Migrationsverket, 2008a)

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med vår studie är att ta reda på vilka regler och rutiner som gäller för ensamkommande

barn såväl som att undersöka hur de ensamkommande barnen tas emot och tas omhand i en

specifik kommun. Då barnen förses med en förmyndare- en god man- som ska föra barnens

talan vill vi också titta närmare på vad god manskapet innebär. Följande frågor ska besvaras i

studien:

1. Vilka regler och rutiner gäller för mottagandet av ensamkommande barn?

2. Vilken uppgift har god man och hur ser de på sin roll?

3. Hur ser barnens situation ut under asylprocessen i kommunen?

2 Att vara god man innebär att utföra uppgifter för någon annans räkning.

3

2. Tidigare forskning

Under den här rubriken kommer vi att presentera tidigare forskning & rapporter som är

relevanta för undersökningen.

Det visade sig vara svårt att finna tidigare forskning som visar på hur mottagandet av

ensamkommande barn i en kommun fungerar eller hur de gode män eller andra vuxna

upplever sitt arbete och sin situation. I Göteborg finns ett mångvetenskapligt

forskningsprojekt, (Gothenburg Research Group on Asylum Seeking Children in Europe

(GRACE), som undersöker asylsökande barns hälsa och välbefinnande under asylprocessen.

Projektet pågick under 2006 men några publikationer har inte hunnit komma än. Det som

fanns skrivet i övrigt är huvudsakligen rapporter från ideella organisationer, som Rädda

Barnen vilka dock kan ge viktig information och en fingervisning om hur det ser ut. Detta kan

och andra sidan inte sägas gälla generellt då materialet är för litet.

I en rapport från Rädda Barnen, ” Att möta de ensamkommande barnen” skriven av Brendler-

Lindqvist Monica (2004), står det att läsa om det första kommunala boendet för

ensamkommande barn som öppnade i Sverige. Det var i Skellefteå och gavs namnet Origo. I

kommunen fanns sedan tidigare erfarenhet från att arbeta med ensamkommande barn med

permanent uppehållstillstånd. Inför öppnandet av Origo så anställde man en personalgrupp

som skulle utgöra en heterogen grupp med tanke på ålder, kön, tidigare erfarenhet och etnisk

bakgrund. Personalgruppen fick innan barnen kom till Origo, en månad på sig att förbereda

sig. Detta gjordes genom diskussioner, samt genom att sätta upp mål och regler. De bestämde

också hur arbetet skulle fördelas i gruppen för att fungera på bästa sätt. Det hade också innan

barnen kom etablerats kontakter med andra instanser så som skola, vårdcentraler och

liknande, som barnen skulle komma att ha kontakt med.

Arbetet på Origo var baserat på ett s.k. salutogent perspektiv3, som innebär att en känsla av

sammanhang är något som ger god psykisk hälsa. Känslan av sammanhang skapas genom att

tillvaron upplevs vara begriplig, hanterbar och meningsfull (Brendler- Lindqvist, 2005). I

barnens vardag innebar de salutogena perspektivet att barnens egna resurser och intressen

beaktades, genom skola, fritid, och aktiviteter. Även genom att barnens boende liknade ett

”riktigt” hem var viktigt, samt nära kontakt med de gode männen. Genom detta menade man

3 Aaron Antonovskys begrepp, det Salutogena perspektivet, handlar om ett fokus på hälsa och friskfaktorer

(Tamm, 2002)

4

att barnen kunde uppleva en känsla av sammanhang, samt att tillvaron för barnen blev

begriplig, hanterbar och meningsfull, vilket ökade och gav psykisk hälsa.

Av rapporten ” Att möta de ensamkommande barnen” (2004), framgår det att för att ta emot

ensamkommande barn, krävs erfarna och kompetenta personer i barnens närhet. Även

psykosociala metoder och pedagogiska modeller behövs för att ta hand om ensamkommande

barn på ett bra sätt. Personal som jobbar med ensamkommande barn bör ha kunskap om de

kriser barnen kan vara i eller komma att befinna sig i.

2005 kom en uppföljande rapport ” Vem bär ansvaret för de ensamkommande barnen” som

visade hur mottagandet på Origo hade fungerat. Rapporten visade att många av de barn som

fick uppehållstillstånd valde att stanna i kommunen. Den pekade även på att det fanns

skillnader mellan olika kommuner, i hur mottagandet ser ut. Rapporten visade också på en

mindre kommuns fördelar. Där det finns kontinuitet mellan boende, skola, fritid, aktiviteter,

och barnen kan skapa ett socialt nätverk vilket är svårare i en stor kommun till exempel

(Bendeler- Lindqvist, 2005) .

I Uppsatsen ” Relation för livet, en studie om ensamkommande asylsökande barn”

(Andersson & Wassbäck, 2007), framgår det även där, att mottagandet av ensamkommande

barn skiljer sig åt mellan olika kommuner. Förberedelserna att ta emot barnen ser mycket

olika ut. Bland annat var det många företrädare i kommunerna som önskade en mer utförlig

information om det barn som skulle komma, samt om dess eventuella behov. Förberedelserna

för att ta emot ensamkommande barn skilde sig också åt i omfattning och tid. I uppsatsen

framgår också att barnen genomgår en dramatisk livssituation, detta enligt företrädare i

kommunerna. Författarna till uppsatsen har uppmärksammat att de som representerar

kommunerna anser att barnen har eller att det fanns risk att barnen upplevt trauman. Flera

sade till exempel att det är ett trauma i sig att lämna sitt hemland och sina föräldrar. Även att

asylprocessen för barn är en form av krissituation som barnen kan behöva hjälp att bearbeta

(Andersson & Wassbäck, 2007).

Det framkommer också i, Brendler – Lindqvist ”Att möta de ensamkommande barnen”

(2004), att många av de ensamkommande asylsökande barnen visar på psykiska symtom.

Detta kan visa sig genom t.ex. sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter,

aggressionsutbrott, depressioner eller liknande, efter upplevelsen av olika trauman. Även den

5

långa asylprocessen som kan ge en väntetid på över ett år upplevs som psykiskt påfrestande

och kan utveckla psykiska symtom.

I boken ” Att möta flyktingar” (Angel & Hjern, 2004) står det att ofta är traumatisk stress en

kombination av olika faktorer. Det är inte endast barnens egna upplevelser som bidrar till

trauma, utan de bär också med sig föräldrarnas upplevelser. Den ovisshet och otrygghet som

barnens svävar i under asylprocessen är en annan bidragande faktor, separationer är en annan.

Att barnen och ungdomarna skiljs från sina föräldrar är alltid känsligt. I fyra till fem års ålder

är sådana former av separationer extra känsliga, och i samband med att barnet blir äldre

förbättra deras förmåga att hantera separationer. Dock är långa perioder av separation, med en

oviss utgång, svårt för ett barn och en ungdom att hantera oavsett ålder (Angel & Hjern,

2004). Många barn som kommer ensamma till Sverige kan också ha upplevt krig, mycket våld

i sin närhet och även svåra förluster av nära och kära. Barnen kan också ha förlorat stora delar

av sin barndom, då möjligheten i hemlandet för att få vara barn med allt vad det innebär, inte

funnits. Kanske har en del barn varit tvungna att tillbringa tid i skyddsrum och inte haft

möjlighet till att vara ute eller gå till skolan etc. Att befinna sig i krig är också påfrestande för

hela familjen. Barnen kan i och med det få ta ett stort ansvar för familjen, för hemmet, och för

eventuella syskon som exempel (Angel & Hjern, 2004). Studier som gjorts på flyktingbarns

hälsa har visat att barn ofta visar symtom som att vara inåtvända, ha separationsångest, vara

nedstämda samt känna oro och ängslan. Även sömnrubbningar med mardrömmar är vanligt.

Nyanlända flyktingar är också överrepresenterade som patienter på barnpsykiatriska kliniker i

Sverige (Angel & Hjern, 2004).

I rapporten ” Att möta ensamkommande flyktingbarn” från Rädda Baren (Bendler- Lindqvist,

2004) står också att de som arbetar på boendet går igenom tre ”barriärer”. Det handlar om

språk, kultur samt de barriärer som uppstår vid mötet av barn som upplevt trauman. Då det

gällde språket, upplevde personalen att det var viktigt för ungdomarna att det fanns någon

som kunde tala deras eget språk. Då det kom till de kulturella skillnaderna, fanns stora

skillnader mellan ungdomarna och personalen vilket kunde skapa förvirring. Det kunde

uttrycka sig i alltifrån kroppsspråk, matvanor till religionsskillnader. När det kom till att möta

barn som upplevde trauman framkom i studien att det fanns ett visst motstånd från personalen

att lyssna på detta. Även att förstå de ensamkommande barnens och ungdomarnas

erfarenheter. Att människor reagerar med ett motstånd till att lyssna kan bero på att när barn

och unga berättar om svåra separationer, död, kränkningar, eller förföljelse väcker det starka

6

känslor hos den som lyssnar. Det i sin tur kan bidra till att den som lyssnar känner en

maktlöshet och hjälplöshet inför detta. Andra kan reagera med ett förnekande som ett försvar

mot de egna känslorna som väcks när sådana här upplevelser blir berättade. Genom att

synliggöra dessa känslor, kan personalen ge ett bättre stöd till de barn och unga som behöver

det (Bendler- Lindqvist, 2004).

På Boendet Origo hade det från början varit tänkt att man skulle inta en passiv ställning och

inte aktivt ställa frågor om ungdomarnas bakgrund. Detta ändrades då psykiska symtom, och

andra beteenden, som mardrömmar, koncentrationssvårigheter och liknande,

uppmärksammades hos ungdomarna. Personalen var i och med detta tvungna att inta ett annat

förhållningssätt för att kunna hjälpa och ge det stöd barnen och ungdomarna behövde

(Bendler- Lindqvist Monica, 2004).

I rapporten framkom också att de gode män som arbetade med barnen på boendet Origo,

upplevde en frustration över att det var mycket som var oklart gällande deras uppdrag. Det

fanns även oklarheter när det kom till barnens situation under asylprocessen (Bendler-

Lindqvist Monica, 2004).

I en dokumentation från ”Seminariet, god man för ensamkommande flyktingbarn” på Rädda

Barnen den 26 april 2006, (Seminarieledare Barbro Alm, dokumentation Agneta Gunnarsson)

som finns att läsa, framkom det att det fanns oklarheter gällande god mäns uppdrag. Där står

också att det är överförmyndarnämnden som har till uppgift att utbilda dem som utses till

gode män enligt Eva Von Schéelen, förbundsjurist, Sveriges kommuner och landsting. I

samma dokumentation menar Kerstin Fälldin som är enhetschef på överförmyndarnämnden i

Stockholm, att det inte bara går att ta en person som verkar bra, som inte är dömd, ge lite

information och efter det tro att de kan vara verksamma som gode män. Hon hävdar att

eftersom de ensamkommande barnen är i en så utsatt och känslig situation måste det ställas

höga krav på de som ska vara gode män. Hon säger vidare att en god man ofta får ta del av

hemska, sorgliga och tragiska berättelser vilket kan utsätta den gode mannen för psykisk

press. De kan då vara i behov av professionell handledning (Dokumentation; ”seminariet, god

man för ensamkommande flyktingbarn, 2006). Anki Carlsson, beteendevetare på

rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, berättade om resultatet av en enkätstudie,

samt några djupintervjuer med gode män från 2005. Det var 94 gode män som svarade på

enkäten och fem djupintervjuer. Det framgick där att de flesta gode män inte fått någon

7

utbildning, samt att många efterlyste detta. Det kunde handla om utbildning i asylprocessen,

kulturmöte och hantering av stress. Andra menade dock att de inte behövde någon utbildning

då de redan hade tidigare erfarenhet och tyckte det fungerade bra. Det framkom också att

några gode män upplevde en maktlöshet då barnen visade att de mådde dåligt eller var ledsna.

Även kulturella svårigheter och språksvårigheter framkom som ett problem för vissa

(Dokumentation; ”seminariet, god man för ensamkommande flyktingbarn, 2006)

8

3. Metod

Här kommer vi att beskriva de aspekter som berör och påverkar studiens metodologiska val

och tillvägagångssätt.

Vi valde att göra en kvalitativ intervjubaserad studie. Vi anser att en kvalitativ metod är den

som passar bäst med tanke på vårt syfte. Vi ville fånga våra respondenters uppfattningar,

beskrivningar, och erfarenheter vilket görs bäst genom intervjuer (Kvale, 1997). Gode män är

också ett relativt outforskat område, vilket gjorde att vi valde att använda oss av en explorativ

ansats. En explorativ ansats innebär att vi ville försöka fånga respondenternas berättelser och

på så sätt skapa oss en förståelse för området vi valt att undersöka. Vi valde att använda en

halvstrukturerad intervjuguide, för att respondenten skulle få möjlighet att fritt utveckla,

reflektera och lyfta fram aspekter som denne ansåg viktigt att belysa (Kvale, 1997).

Intervjuguiden innehåll en rad förteckningar över de frågeområden vi var intresserad av att få

svar på. Utifrån dessa fick alltså våra respondenter fritt utrycka sig. Under dessa områden

hade vi också placerat underfrågor för att säkerhetsställa att vi verkligen fått med det vi ville

ha svar på. Kvale (1997) menar att trots att intervjuguiden är halvstrukturerad är det bra att

ändå använda sig av en intervjuguide. I guiden bör de frågeställningar och ämnen som är

relevanta för intervjun och studiens syfte finnas med som ett stöd för de som utför

intervjuerna (Johansson, 2005).

Vi använde oss av tre olika intervjuguider som alla var anpassade efter de personer vi skulle

intervjua. En för den ansvariga tjänstemannen på kommunen (se bilaga 2), en för personal på

boendet (se bilaga 3), en för de gode männen (se bilaga 4). Det finns problem med att

använda sig av en halvstrukturerad intervjuguide, då vi som intervjupersoner kan påverka

med minspel, gester och för ledande frågor kan få intervjupersonen att svara som vi vill

(Kvale, 1997). Detta försökte vi motverka genom att vara så objektiva som möjligt, genom att

inte avbryta och istället låta intervjupersonen prata färdigt utan att vi avbröt eller lade oss i

under tiden.

Generaliserbarhet är något som innebär om det resultat man får fram i underökningen kan

sägas gälla för samhället i stort. En kvalitativ studie brukar eftersträva detaljerad kunskap på

ett begränsat område och därför brukar man inte tala om generaliserbarhet, men vi kommer

här att kort ta upp frågan (Kvale, 1997). Detta eftersom vi har undersökt ett område som kan

9

se relativt lika ut runt om i olika kommuner i Sverige. Vi kommer dock inte att stäva efter

generaliserbarhet då vi har alldeles för få intervjupersoner. Däremot kan materialet vara

intressant för verksamma inom detta område samt att en del av resultatet kom att påminna om

tidigare rapporters resultat.

Validitet i studien är också viktigt att ta hänsyn till. Med validitet betyder att man undersöker

det som undersökas ska (Kvale, 1997). Detta anser vi att vi har gjort då våra intervjuer är

gjorda på människor som arbetar med de ensamkommande barnen, och som också är de som

kan svara på våra frågeställningar. Intervjuerna är gjorda dels på den tjänsteman som ansvarar

för mottagandet av de ensamkommande barnen i kommunen, samt personal från boendet som

kommer i kontakt med barnen i deras vardag. Även på de gode män som verkar som barnens

förmyndare och vårdnadshavare.

Reliabiliteten i undersökning är också viktig. Det innebär att undersökningen ska göras på ett

tillförlitligt sätt (Kvale, 1997). Detta kan i kvalitativa studier vara svårt, då intervjuguider

används som undersökningsinstrument vilket ofta leder till följdfrågor. Detta särskilt om det

är öppna, ostrukturerade eller halvstrukturerade intervjuguider (Kvale, 1997). Reliabiliteten

kan alltså bli påverkad genom att de följdfrågor som uppstår under intervjuns gång inte alltid

ser likadana ut från intervju till intervju. Dock har vi varit uppmärksamma på att de frågor vi

velat ha svar på under intervjuerna verkligen blivit besvarade. Under vissa intervjuer har det

framkommit saker som gjort oss tvungna att be intervjupersonerna att utveckla sina svar.

Detta har gjort att det under vissa intervjuer har uppstått nya frågor, samt att det förekommit

fler frågor under vissa intervjuer och tvärtom.

3.1Urval

Vi valde att intervjua 6 personer. Det var som vi tidigare nämnt, en ansvarig tjänsteman från

kommunen, en personal från boendet, samt gode män. Personal från boendet kommer att

under resultatdelen att även den benämnas för tjänsteman för att värna om dennes integritet.

Antalet intervjupersoner styrdes av att vi fick tänka på uppsatsens begränsade tid och

omfattning.

Att komma i kontakt med respondenterna är en av de viktigaste bitarna under förberedelserna.

Antingen sker detta via brev, telefon eller muntligt. Det är också viktigt att tänka på de

10

forskningsetiska reglerna som finns. Det innebär att man informerar de tillfrågade om syftet

med studien, berättar att de kan avbryta den när de vill, och att de kommer att förbli anonyma

(Johansson, 2005). För vår del gick det till så att vi ringde till överförmyndarnämnden i

kommunen, som är de som tillsätter de gode männen. Av överförmyndarnämnde fick vi

telefonnummer till några gode män som vi kunde intervjua. Sedan ringde vi till kommunen

för att få tala med ansvarig tjänsteman. Genom Rädda Barnen fick vi ett nummer till en

personal på boendet.

Våra intervjupersoner valde vi med tanke på vårt syfte och våra frågeställningar.

Tjänstemannen har kunskap om mottagningen och kan därmed ge oss en förståelse för hur

den formella gången ser ut vad gäller rutiner och regler. Personalen på boendet, samt de gode

männen kan ge oss en beskrivning hur barnen tas om hand i kommunen. De gode männen kan

också beskriva hur deras uppdrag ser ut och hur de upplever sin roll. Vi ville även intervjua en

social sekreterare för att se vad hennes kontakt med barnen innebär. Vi ville veta hur hon

anser att barnens mottagande i kommunen ser ut, samt hur barnen tas om hand sett från

socialen sida. Men tyvärr kom vi aldrig i kontakt med henne trots många telefonsamtal och

lämnade meddelanden.

3.2 Genomförande

Så snart vi fått kontakt med våra intervjupersoner, bokade vi in en plats och en tid med dem

för att kunna genomföra intervjuerna. Innan intervjuerna kunde genomföras fick vi göra en

del ändringar av både tid och plats för att det slutligen skulle passa alla parter. Efter mycket

om och men, fick vi tillslut de intervjuer vi behövde för att kunna genomföra undersökningen.

För att våra intervjupersoner skulle känna sig så bekväma som möjligt och kunna öppna upp

sig för oss, ville vi välja en plats som fick respondenterna att känna sig väl till mods. När vi

ringde till dem gav vi förslag på att ses på universitetet. Två av dem tackade ja till detta.

Intervjuerna gjordes då i ett privat bokat rum. En av intervjupersonerna ville hellre träffas

hemma hos sig själv, medan den fjärde ville träffas på stadens bibliotek, vilket vi självfallet

respekterade. Tjänstemännen, samt personal på boendet valde vi däremot att intervjua på

deras arbetsplats för att det var enklast för dem. Det faktum att två av intervjuerna gjordes på

universitetet kan ha tänkas fått respondenterna att känna någon form av underläge, då vi som

intervjuare hamnade på ”hemmaplan”. I kommunikationen mellan människor är kontroll,

11

makt och dominans oerhört viktig. I en forskningsintervju är rollerna till stor del redan

förutbestämda av den akademiska världen. Respondenten svarar på forskarens frågor om sitt

liv och egna upplevelser och erfarenheter för att bidra med produktion av vetenskaplig

kunskap (Johansson, 2005). Detta är oerhört viktigt för oss som uppsatsskrivare att tänka på.

Vi ansåg att biblioteket på universitetet är till för allmänheten samt att vi befann oss i ett

privat bokat rum som inte kunde ses som ”hemmaplan” för någon part. När vi sedan ser

tillbaka på data från just dessa två intervjuerna anser vi att det inte hade någon betydelse att vi

sågs på universitetet, då vi fick väldigt utförliga intervjuer av just dessa två respondenter.

Detta gör att valet av plats inte bör ha haft någon inverkan på det resultat vi fått fram i

undersökningen.

Vid intervjuernas genomförande valde vi att medverka båda två. För att undvika att

respondenterna skulle komma att uppleva någon form av underläge av att vi var två, bestämde

vi oss före intervjun för vem av oss som skulle ha huvudansvaret under intervjun. Den som

inte hade huvudansvaret förde istället anteckningar. Att vi båda medverkade under intervjun

gav oss möjlighet att jämföra våra upplevelser av situationen och av respondenterna. På så

sätt hoppades vi få en mer nyanserad bild av dem (Kvale, 1997).

Innan intervjuerna startade frågade vi våra respondenter om det gick bra för dem att vi

använde oss av bandspelare. Detta för att få med alla detaljer och för att bättre kunna fokusera

på intervjupersonerna. När vi sedan lyssnade igenom intervjuerna, fick vi möjlighet att göra

om lyssningar ifall något varit oklart. Intervjuerna transkriberades sedan och det var dessa

utskrifter som senare kom att användas vid analysen. Då vi transkriberade valde vi att ha med

allt som sagts under intervjuerna, även pausar och tvekningar. Sammanlagt fick vi 92 sidor

med intervjuutskrifter. Anteckningsblock valde vi att ha med för att anteckna om det var

något särskilt som vi lade märke till under intervjuerna. Så som frågor och funderingar vi inte

tänkt på tidigare eller om respondenten skulle fortsätta att berätta något efter det att

bandspelaren stängts av som skulle kunna vara av värde för vår undersökning. Intervjuerna

tog emellan 1 – 1 ½ timme att genomföra.

3.3 Analys metod

Studien har en explorativ ansats, vilket innebär att man utgår från empirin. Det betyder att vi

inte hade någon förutbestämd teoretisk bakgrund eller några begrepp att utgå från då vi gjorde

12

våra intervjuer. Vi ville kartlägga ett område och genom de svar vi får genom respondenternas

upplevelser få fram information eller teorier som kan förklara detta (Kvale, 1997). Vi lät alltså

intervjuresultatet styra våra val av teorier för att tolka data. På grund av den halvstrukturerade

intervjuguiden är också det som kommer fram ur data extra viktigt.

Det finns många olika sätt att förklara analysens olika steg. Vi kommer här att göra en

sammanfattning om hur vårt analysarbete gick tillväga. Vi tar även hjälp av Kvale (1997) och

Johansson (2005) för att förklara hur arbetet med vår analys gick till.

Det första vi gjorde var att utföra själva intervjuerna. Under dessa intervjuer fick

respondenterna beskriva sina upplevelser runt ämnet som berör de ensamkommande barnen i

kommunen. Steg två i analysen kan innebära att den intervjuade själv upptäcker nya synsätt

på sitt agerande och upplevelser om sin situation (Kvale, 1997). Steg två låter vi vara osagt

om våra respondenter. Steg tre innebär sedan att vi som intervjuare tolkar meningar under

intervjuerna. Vilket kan innebära att vi som intervjuare ställer frågor som gör att respondenten

får möjlighet till att bekräfta det som intervjuaren uppfattat eller få en chans till att förklara

hur den egentligen menade (Kvale, 1997). Det gjorde vi när vi ville försäkra oss om att vi

uppfattat våra respondenters svar rätt. Nästa steg som sker efter är transkribering. När vårt

material hade transkriberats började vi koda vårt material, jämförde teman och såg mönster

från de olika intervjuerna. Under tolkningsprocessen av vårt material så fann vi vissa

kategorier direkt i empirin, samtidigt som det även framkom teorier i data. Dessa teoretiska

begrepp har vi sedan använt för att fånga upp vissa teman i vårt material. Det är under denna

process själva analysarbetet sker. Här sorterade vi även bort sådant som vi inte ansåg vara

relevant för vår studie (Johansson, 2005).

3.4 Etiska överväganden

Respondenterna informerades innan intervjuerna började om syftet med undersökningen, om

hur materialet kommer att användas och hur resultatet kommet att presenteras. Denna

information gavs till dem både per telefon och innan intervjun startades. De fick också veta att

deltagandet i studien var helt frivilligt och att de kunde avbryta den när som helst. De blev

inte heller utsatta för några påtryckningar från vår sida (Kvale, 1997).

13

Innan vi började intervjun hade vi med oss ett informationsblad (bilaga 1) som respondenten

fick möjlighet att läsa. Detta informationsblad skulle vi möjligen ha skickat till respondenten

innan intervjun skulle genomföras, men vi valde som sagt att informera dem muntligt innan

istället. I informationsbladet, fick respondenterna möjlighet att läsa om vad studiens syfte var,

samt vad den skulle kunna komma att användas till. De fick även information om att allt

bandat material kommer att förstöras och att ingen av de som ställt upp på intervjun kommer

att kunna identifieras i den färdiga studien, allt enligt Vetenskapsrådets Forskningsetiska

Principer (Vetenskapsrådets Forskningsetiska principer).

Det är också viktigt att nämna att som en konsekvens av etiska ställningstaganden har vi

ändrat vårt ursprungliga syfte med projektet. Vi ville från början intervjua de

ensamkommande barnen själva, men för att få göra en sådan studie hade vi varit tvungna att

vända oss till den etiska nämnden för ett godkännande och det skulle ha inneburit att vi inte

blev färdiga med uppsatsen i tid. Det är alltid etiskt problematiskt att intervjua barn i utsatta

situationer, i synnerhet när det görs av studenter och inte etablerade forskare.

14

4. Resultat och Analys

Här kommer resultatet samt vår analys att presenteras. Då det är centralt för att besvara vår

första frågeställning kommer vi först att visa på hur den formella gången ser ut från det att ett

barn kommer till Sverige för att sedan hamna i en kommun. Vidare fortsätter vårt resultat och

vår analys att behandla hur barnens situation i kommunen samt gode männens uppgift och

roll.

4.1 Ahmed kommer till Sverige

För att beskriva den formella gången för ett ensamkommande barn som kommer till Sverige,

har vi valt att använda en figurerad person med namnet Ahmed. Vi kommer att beskriva hans

väg genom asylprocessen och på så sätt ge en inblick i hur den kan se ut. Vår person Ahmed

är 16 år gammal, och kom ensam från Somalia till Sverige för att söka asyl år 2008. Han blir

placerad i en kommun som vi valt att kalla ”Lilleby” Kommun. Den kommunen representerar

vår studerade kommun. Vi kommer genom den ansvarige tjänsteman vi intervjuade, visa på

hur det ser ut när Ahmed kommer till kommunen.

Enligt migrationsverkets hemsida var Ahmed en av 1165 ensamkommande barn som kom till

Sverige är 2008 för att söka asyl. (Migrationsverket, 2009a). Barnens resa till Sverige är oftast

lång, kostsam och kan se väldigt olika ut. Barnen kan komma med båt, flyg eller bli

insmugglade i containrar som några exempel. Ahmed fick resa tillsammans med en vän till

familjen, han blev insmugglad i en lastbil och kom till Sverige med enbart de kläder han bar

när han reste. Det var hans föräldrar som skickade iväg honom, i hopp om att han skulle få en

bättre tillvaro i Sverige än i Somalia. Vilket kan vara ett av många olika skäl till att

ensamkommande barn kommer till Sverige (Migrationsverket, 2009b)

4.1.1 Staten och kommunen

När Ahmed kommer till Sverige ser migrationsverket först till att han blir placerad i en

mottagningskommun, en så kallad transitkommun, det är tillfälligt boende, som finns i

Stockholm (Sigtuna och Solna), Malmö, och Göteborg (Mölndal). Efter det kommer Ahmed

att bli placerad i en kommun. En kommun som tillsammans med migrationsverket kommit

överens om att ta emot ett visst antal ensamkommande barn. Genom den lagändring som kom

den förste juli 2008 (1994:137), har ansvaret för de ensamkommande barn som söker asyl i

Sverige, som tidigare nämnts, kommit att delas mellan kommuner och staten. Det blir alltså

15

nu kommunen som får ansvaret för Ahmed vad gäller hans boende och omvårdnad. Tidigare

var det migrationsverket som hade hand om både asylprocessen och boendet för barnen. Nu

har migrationsverket istället enbart hand om asylprocessen, ekonomiskt bistånd, samt

eventuellt tillbaka skickande av barnen. Migrationsverket ansvarar också för att göra

efterforskningar efter Ahmeds föräldrar. Staten betalar en ersättning till den kommun som

tagit emot Ahmed och andra ensamkommande barn (Migrationsverket, 2009c). Länsstyrelsen

är den enhet som har ansvaret för tillsynen av mottagningen i kommunerna (Migrationsverket,

2009d).

Ahmed har som alla ensamkommande barn rätt till skolgång, detta gäller oavsett om de

kommer att få PUT4, eller om de kommer få avslag och tvingas återvända till sitt hemland.

Mindre barn deltar i normala fall i den kommunala förskoleverksamheten, medan barn i

skolåldern går i skola, då det gäller skolplikt i Sverige. Barn som är över 16 år, som Ahmed är

får gå i gymnasium eller motsvarande. Undervisningen ska också ta hänsyn till alla barns

individuella behov och dess förutsättningar, detta är också ett av kommunens ansvar

(Migrationsverket, 2009c). Lanstinget i kommunen är de som sedan ansvarar för att de

ensamkommande barnen får samma sjukvård, hälsovård, tandvård, samt psykiatriskvård som

övriga barn i Sverige (Migrationsverket, 2009d).

Ahmed blir placerad i ”Lilleby” kommun. Den kommunen har nu ansvaret för att Ahmeds

ärende utreds på rätt sätt och att de beslut som fattas ser till Ahmeds bästa. Kommunen måste

fatta ett beslut om vart det är bäst för Ahmed att bo. Barn kan bli placerade i familjehem. De

kan också få bo hos släktingar, eller andra anhöriga. Eller på ett boende för ensamkommande

barn (Migrationsverket, 2009c).

4.1.2 Boende former för ensamkommande barn i kommunen

I ”Lilleby” kommun har man valt att ta emot pojkar i åldern 16- 18 år. Ahmed blir placerad i

ett så kallat HVB- hem, hem för vård eller boendet. Detta boende är anpassat för att ta emot

ensamkommande barn och unga. På boendet kommer Ahmed att bo tillsammans med andra

unga som kommit till Sverige utan vårdnadshavare och väntar på besked om

uppehållstillstånd. I Kommunen finns även ett annat boende, ett så kallat PUT- boende, dit de

ungdomar som fått sitt uppehållstillstånd får bo. På PUT- boendet får de stanna tills de är 21

år. Eftersom det är så få som har fått uppehållstillstånd i Sverige nu har detta boende

4 PUT- är en förkortning av permanent uppehållstillstånd

16

tillsvidare kommit att fungera som ett blandboende, dvs. barn och ungdomar med

uppehållstillstånd bor tillsammans med de ungdomar som fortfarande väntar på besked på sin

asylansökan. Om det skulle komma fram att någon av ungdomarna på boendena är över 18 år,

får denne flytta till ett vuxenboende (Tjänsteman i kommun). Socialtjänstförordningen

(2001:937) är de lagar som anger bestämmelser för olika typer av boenden. Även

socialstyrelsen och allmänna råd kan tillämpas i beslut som rör barnens boende vid ankomst

till kommun (SOSFS 2003:20).

Vad det gäller personalen så försöker kommunen att ha hälften män och hälften kvinnor på

boendena. Hälften av dessa har också någon form av högskoleutbildning, som

socialpedagoger, eller socionomer. Dessa verkar som behandlingsassistenter. Det arbetar

också boendestödjare på boendena. Dessa har tidigare jobbat på behandlingshem och har en

KY- utbildning. Alla som arbetar på boendena har sedan tidigare erfarenhet av att arbeta med

ungdomar. Kommunen försöker även att anställa personal som har en utländsk härkomst

(Tjänsteman i kommun).

När det kommer många ensamkommande barn till landet, kan det uppstå problem med att

finna tillräckligt med platser i kommunerna för barnen. Barnen blir då kvar i den

ankomstkommun de först kom till. År 2008 fanns 111 barn i ankomstkommunerna. Under

2009 beräknas det fortsätta att vara höga nivåer på antalet ensamkommande barn som söker

asyl i Sverige. På grund av detta behöver migrationsverket komma överens med fler

kommuner för att kunna ta emot dessa barn. I dagsläget har migrationsverket avtal om 1000

platser i kommunerna (Migrationsverket, 2009a).

Då Ahmed kommit till kommunen, ska överförmyndaren i kommunen utse en så kallad god

man till honom (policy för god man för ensamkommande barn i kommunen).

4.1.3 God man för ensamkommande barn

Överförmyndarnämnden i den kommun barnet vistas i ska tilldela Ahmed en god man, detta

ska ske inom 48 timmar (policy för god man för ensamkommande barn i kommunen). Att

vara god man innebär att utföra uppgifter för någon annans räkning. Förutom

ensamkommande barn, kan till exempel även missbrukare, eller funktionshindrade tilldelas en

god man. Meningen med god manskapet är att alla i Sverige ska ha samma rättigheter oavsett

förmåga (Domstol, 2009a).

17

Föräldrabalken (1949:381 kap 11, 4 §) ska tillämpas när en god man tillsätts åt ett

ensamkommande barn. Den gode mannen ska vara rättsinnad, och inte förekomma i

belastningsregistret. Vara erfaren, samt ha livserfarenhet, det vill säga veta hur samhället

fungerar och likväl myndigheter. Denne ska också tala och skriva svenska. Den gode mannen

ska också vara lämplig, vilket betyder att denne ska ha intresse och kompetens för uppdraget.

Det bör vara en trygg och stabil person, med ett civilt arbete som kan ge barnet förtroende

(föräldrabalken, 11 kap, 12§ ).

Ahmeds gode man ska verka som hans förmyndare och vårdnadshavare. Den gode mannen

ska inte ersätta Ahmeds föräldrar, de finns fortfarande kvar i Somalia. Den gode mannen ska

se till att Ahmed får en trygg tid i Sverige och företräda honom. Ahmed blir den gode

mannens huvudman (Domstol, 2009a). De uppgifter den gode mannen har efter det att Ahmed

blivit dennes huvudman handlar om juridiska aspekter. Denne ska föra Ahmeds talan, se till

att hans rättigheter uppfylls, och sköta den ekonomiska biten. Alla viktiga frågor som rör

Ahmed fattas numera genom den gode mannen. Det ingår inte i den gode mannens ansvar att

sköta Ahmeds dagliga omvårdnad eller tillsyn, det är boendets ansvar. Den gode mannen

ansöker också om uppehållstillstånd hos migrationsverket, deltar vid utredningar hos

migrationsverket och socialnämnden tillsammans med Ahmed. Skulle det bli ett eventuellt

förhör hos polis eller åklagare, är den gode mannen med på det, liksom i utvecklingssamtal i

skolan. Den gode mannen hjälper Ahmed att få kontakt med hälsovård och sjukvård, samt

ansöker om stöd enligt socialtjänstlagen. Den gode mannen arbetar för att barnets familj ska

kunna återförenas, ansvara för barnets ekonomi/ egendom, ansöker om studiebidrag, och den

dag Ahmed fyller 18 år medverkar den gode mannen till att teckna ett hyresavtal om detta

skulle bli aktuellt för Ahmed (policy för god man för ensamkommande barn i kommunen).

Den gode mannen innehar ingen tystnadsplikt5. Dock framgår det från kommunen ansvariga

att om Ahmed anförtror sin gode man känsliga uppgifter, eller berättar uppgifter i förtroende,

ska denne inte föra dessa vidare. Om detta skulle hända och kommer till överförmyndarens

kännedom, kan den gode mannen avsättas från sitt uppdrag (policy för god man;

ensamkommande barn i kommunen).

5 Tystnadsplikt; Alla anställda inom hälso- och sjukvården, även administrativ personal, har tystnadsplikt och

sekretess när det gäller allt som har med vården att göra. Detta gäller både inom den offentliga och den privata

vården (sjukvardsradgivningen; tystnadsplikt och sekretess, 2009)

18

Den gode mannen ansöker efter det att den blivit tillsatt om uppehållstillstånd för sin

huvudman (policy för god man; ensamkommande barn i kommunen).

4.1.4 Asylgången för ensamkommande barn

Ett barns asylärende ska alltid prioriteras. Från det att Ahmeds gode man ansökt om asyl för

honom ska migrationsverket fatta beslut om ärendets gång inom tre månader. Ahmed får hjälp

av ett offentligt biträde. På migrationsverket finns särskilda barnhandläggare som utreder

barnens asylärenden. Asylskälen prövas och anpassas mot barnets ålder, mognad, dess hälsa

och eventuellt andra omständigheter. Hos barnhandläggaren får Ahmed berätta om sitt liv före

det att han kom till Sverige och vilket behov av skydd han har. Detta sker tillsammans med

det offentliga biträdet, och en tolk. Det är den gode mannen som följer med Ahmed på de här

mötena (Migrationsverket, 2008a).

Skulle Ahmed få ett avslag på sin asylansökan kan detta överklagas till migrationsdomstolen.

Då behöver den gode mannen tillsammans med Ahmed få fram nya handlingar som styrker

hans skäl att få stanna i Sverige. Även migrationsdomstolens beslut kan överklagas vid ett

eventuellt avslag, detta görs till migrationsöverdomstolen. För att kunna göra en överklagan

av ett beslut från migrationsdomstolen krävs ett prövningstillstånd. Skulle inte

migrationsöverdomstolen ändra beslutet måste Ahmed avvisas från Sverige. Ett beslut

härifrån kan inte överklagas (Migrationsverket, 2009b). Skulle detta ske, görs en utredning

om vem som kan ta hand om honom när han anländer till Somalia. Vid ett återsändande får

alltid barnen en person som följer med och ser till att barnet tas emot av en anhörig eller

annan person som ska ansvara för barnet (Migrationsverket, 2009e).

Migrationsverkets mål är att ett beslut ska vara avgjort inom sex månader men detta beror på

hur det individuella ärendet ser ut. Till exempel så saknar omkring 90 % av de som söker asyl

identitetshandlingar, det gör att det krävs mycket arbete och tid för att ta reda på de olika

asylsökandes identiteter. Detta påverkar tiden för handläggning och avgörande beslut i

asylprocess (Migrationsverket, 2009b).

Då beslut fatts angående barns ärenden, ska alltid detta göra utifrån FN:s konvention om

barns rättigheter (Angel & Hjern, 2004).

19

4.1.5 FN:s barnkonvention

Eftersom Ahmed är 16 år och kommer till Sverige, ska han i och med att Sverige antagit FN:s

Barnkonvention bli betraktad som ett barn och bli behandlad utifrån det. Sverige var ett av de

första länder i de europeiska nationerna som antog barnkonventionen, detta i juni 1990 och

genom detta förbinder sig landet till att följa och leva upp till konventionens stadgar. Till FN:s

övervakningskommitté måste de länder som skrivit under konventionen skicka in skriftliga

rapporter för att tala om vad de gjort för att förverkliga konventionens ändamål (Angel &

Hjern, 2004).

Konventionen består av 54 artiklar, och innehåller rättigheter som gäller för barn i alla länder.

Under artikel 2 står att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barns

rättigheter inom deras jurisdiktion, utan att göra någon som helst åtskillnad. Det här gör att de

asylsökande barnen, samt andra grupper av barn som befinner sig i samhällets marginal, finns

med i beaktandet (Unicef, 2009a). Andra artiklar i barnkonventionen som är användbara i ett

arbete med flyktingbarn är t.ex:

Artikel 2.2: som handlar om att inga barn får diskrimineras eller bestraffas, oavsett

orsak. Konventionsstaterna ska finna lämpliga åtgärder för att detta säkerställs. Detta

innefattar alltså även asylsökande barn och gömda barn.

I artikel 3 står det att åtgärder från eller av myndigheter gällande barn, alltid ska ha

barnens bästa som en grundprincip.

I artikel 10 handlar om familjeåterförening. En ansökan om att resa in i eller lämna en

konventionsstat för familjeåterförening, antingen från ett barn, eller dess föräldrar ska

gå fort, ske humant och på ett positivt sätt.

Artikel 12 handlar om att de barn som själva kan bilda sig en uppfattning och uttrycka

sin åsikt alltid ska få göra så gällande alla frågor som rör barnet.

Artikel 22 handlar om skydd för ensamkommande flyktingbarn och att de har rätt till

samma skydd som alla andra barn som berövats sin hemmamiljö, antingen tillfälligt

eller för alltid.

Artikel 39 berör behoven hos barn som upplevts väpnade konflikter eller liknade, som

övergrepp, våld, utnyttjande etc. Där står att konventionsstaterna skall vita alla

lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering, även social

återanpassning (Unicef, 2009a).

20

För att Ahmed och andra i hans situation ska bli bedömda efter det som är bäst för barn i alla

led i asylprocessen, har Sverige infört en paragraf, portalparagrafen, om barns bästa i

utlänningslagen (2005:716). På så sätt kan alltså konventionen om barns rättigheter användas

när det gäller asylsökande ensamkommande barn.

För Ahmed innebär den här portalparagrafen, att hans egna skäl till uppehållstillstånd ska ses,

och en bedömning ska göras som bäst svarar för det som är Ahmeds bästa. Detta betyder inte

per automatik att Ahmed kommer att få stanna, trots att han skulle få en bättre tillvaro i

Sverige, då det även står i barnkonventionen att barn har en rättighet att återförenas med sina

föräldrar (Migrationsverket, 2009e).

Enligt Dublinförordningen, ska ett barns asylärende behandlas i det land denne först kommer

till (Migrationsverket, 2009f).

4.1.6 Dublinförordningen

Enligt Dublinförordningen som gäller inom EU- länderna ska den som sökt asyl i ett land

också behandlas i det land den först anländer till. Det här innebär att om Ahmed innan han

kom till Sverige hade varit i Danmark och lämnat sina fingeravtryck där, skulle Sverige

skicka honom tillbaka dit. I Ahmeds fall var dock Sverige hans första land, och hans

asylärende ska då prövas i Sverige (Migrationsverket, 2009f).

Det här var en form av bakgrund till vår fortsatta analys av resultatet från vår undersökning.

21

4.2 Gode männens arbetssituation

Här kommer vi nu att presentera hur de gode männens arbetssituation ser ut, samt hur de ser

på sin roll som god man- detta utifrån våra respondenter egna utsagor, och genom vår analys

av detta.

Vi har tidigare beskrivit hur de gode männens uppgifter ska se ut enligt migrationsverket

respektive överförmyndaren i kommunen (4.3, God man för ensamkommande barn).

För de gode männen verkar det dock var oklart vilka regler det är som finns för att bli god

man och vad som egentligen krävs för att vara god man. Under intervjuerna framkom även att

det fanns en viss förvirring och motstridigheter angående den s.k. ”föräldrarollen”, där vissa

hävdade att det är en föräldraroll, medan andra var noga med att poängtera att det inte är det.

Ändå är föräldrarollen en återkommande metafor som de använde för att beskriva sitt arbete.

Vidare fanns det också de som menade att det är en självklarhet att det hör till den gode

mannens uppgifter att följa med till läkare och tandläkare. Information som man får där kan

vara viktig för den fortsatta asylutredningen. Medan en annan säger att detta hör till

vardagsuppgifterna och det ligger på boendepersonalens ansvar. Allt detta tyder på att det

finns en del oklarheter runt vad som är gode männens exakta uppgifter.

Överhuvudtaget verkar information, utbildning och handledning vara något som saknas för en

god man för ensamkommande barn. Stöd för denna slutsats hittar vi i Rädda Barnens rapport,

där i går det också att läsa att de ensamkommande barnen är i en så utsatt situation och är en

så känslig grupp att det ställer höga krav på de som är gode män. Det står också i rapporten att

det är överförmyndarnämndens uppgift att utbilda den som utses till god man (Brendler-

Lindqvist, 2005).

4.2.1 Oklara regler och motstridigheter

Då vi frågade vår första intervju person (IP1) vad som krävs för att bli en god man svarade

denna ”en god och redig människa tror jag att de säger, och skrattade.

(IP1) säger vidare att det är den juridiska och ekonomiska biten som ligger på gode mannens

ansvar, de ska inte bli en förälder.

22

”Gode män ska enbart ha hand om den ekonomiska biten och den juridiska, skolan och

fritiden sköter boendet. Man ska ju inte gå in och bli någon extra mamma eller extra pappa

det är inte det det är frågan om utan det ska vara en god människa på något vis”

(IP1 tjänsteman)

Själva hävdade dock de gode männen att det handlar om en slags föräldraroll. ”Jo, det är som

en förälder, istället för en förälder…..Absolut!” (IP 6, god man). Samme person säger också

att det är viktigt med vilken bakgrund man har, bl.a. att man ska ha egen erfarenhet av barn

annars kan det vara svårt att föreställa sig hur det är att ta hand om ett barn. Men alla såg det

inte som en föräldraroll. Någon hävdade att det var viktigt att ta det ”professionellt”, men att

många dock tog på sig en ”mammaroll” vilket gjorde att det uppstod konflikter mellan gode

män och gode män och personal på boendena.

För att passa som god man enligt gode männen själva så ska man vara en sund och förnuftig

människa, man ska tycka om att arbeta med människor. Några av de gode männen nämnde

också att det var viktigt att ha ett starkt intresse och kunskap om asylprocessen och

migrationsverket annars kunde det finnas en risk för att man skadade sin huvudmans

intressen. ”Det finns inga formella krav. Utan det som krävs är att man är intresserad och

kan avsätta tiden” (IP 3, god man). Tidigare i uppsatsen har vi beskrivit, (4.3 God man för

ensamkommande barn) att det för den gode mannen krävs ett specifikt intresse och att inneha

en viss kompetens för uppdraget som god man. Vad detta innebär att ha ett specifikt intresse

och en viss kompetens verkade vara oklart för de flesta inblandade runt barnen.

Det finns heller ingen regel om hur många barn en god man får ha. En del av de gode männen

hade 5 -6 barn medan andra hade färre barn.” Jag vet såna som har 6 st. men det skulle jag

tro är max. Jag kan tycka att det blir svårt att hålla reda på mina, vad sa jag där och vad

gjorde jag där” (IP 5, god man). Enligt denna gode man var det svårt att hålla reda på vad

som gällde för just de barnen som denne var god man åt och de var färre än vad många andra

hade. De som hade flera barn poängterade att det var viktigt att personalen på boendet fanns

för annars skulle de inte klara det.” Jag kan ha många barn pga. att boendena finns annars

skulle det inte funka” (IP 3, god man). Av vad som framgår i intervjuerna sker det inga

särskilda kontroller över hur många barn som de gode männen har, utan det är en

överenskommelse mellan de gode männen och överförmyndaren om det fungerar för en viss

god man att ha flera barn samtidigt.

23

Det verkar även oklart om man kan ha godmanskapet som ett heltidsarbete eller om det bara

ska vara en bisyssla.”...skulle jag bara jobba med god manskapet skulle jag kunna driva upp

till 10….” (IP 4, god man). Det står i Rädda Barnens rapport, ”Att möta de ensamkommande

barnen” (2004), om att Rädda Barnen har en tydlig strävan efter att en god man åt just

ensamkommande barn bara bör ha ett uppdrag åt gången. Barnen ska kunna känna att de har

fullt förtroende för ”sin” god man. Vi fann även en artikel på svensk radios hemsida6 om att

riksrevisionen förra året slog larm om att vissa god man uppdrag missköttes pga. för många

barn. Trots detta gjordes det inga särskilda åtgärder i vissa kommuner.

När det gäller gode männens uppgifter kring kontakten med skola och sjukvård rådde det även

där en del motstridigheter. Enligt kommunens hemsida så ska gode männen medverka vid

utvecklingssamtal, i övrigt ska själva skolarbetet ligga på personalens ansvar då det tillhör

vardagen (policy för god man; ensamkommande barn i kommunen).

”Man är med på utvecklingssamtal, man är med på läkarbesök, den första läkarkontroll och

allt det gör man för alla dom punkterna kan vara viktigt i asylprocessen. Måste jag lista ut

eller höra om det är något viktigt som kan vara bra i hans ärende…..” (IP 4, god man).

Den gode mannens åsikt i citatet ovan får stöd i Rädda Barnens rapport ”Att möta de

ensamkommande barn” (2004). Här skriver man att det är bra om den gode mannen är med

vid eventuella psykiatriska kontakter då de ofta handlar indirekt eller direkt om ungdomens

asylskäl. Men det var inte alla av de gode männen som vi intervjuade som ansåg att det

behövde vara så. ”Att följa med till läkarbesök och skola anser jag tillhöra vardagen, jag kan

inte hjälpa till med läxor……” (IP 3, god man). Andra påpekade att om det uppstod förhinder

att följa med på läkarbesök så ställde boendepersonalen upp vilket även vår intervjuperson på

boendet bekräftade.

Sverige är ett demokratiskt samhälle som har skrivit under FN:s barnkonvention. Det innebär

att det är viktigt att barnen också informeras om sina rättigheter. Även denna del var oklar för

både boendepersonal och gode män beträffande vem som bar ansvaret för att förmedla

barnens rättigheter till dem. En tjänsteman på kommunen poängterade att de tillsammans med

6 http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=1305864 07-04-12

24

boendet introducerar och förklarar för barnen hur det ser ut i Sverige, vad barnen kan förvänta

sig, vad de får göra och inte får göra. Skolan har också en viktig roll i detta.

” ...Sen har ju skolan en viktig del i det, för det ligger ju en del i deras

utbildningspaket….men det är mycket av sånt som vi pratar om på boendet, och det ingår ju

även i skolan naturligtvis men det ingår även i vårt arbete……” (IP 1, tjänsteman).

På boendet uttryckte de en annan åsikt om hur informationen om barns rättigheter

introduceras. Det sågs inte som något obligatoriskt att informera om detta utan det gjordes vid

behov. Enligt personal på boendet informerade boendet barnen t.ex. om barnen själva skulle

ner och fika på staden att alla inte är snälla i Sverige.

”…………ja, det är inget som, eh, eh, eh…..skolan tar väl en sån del jag menar. Jag vet inte

riktigt. Eh, jag tror inte att våra ungdomar känner sig hotade…..vi har inte haft någon

diskussion om vilka lagar och regler som va heter det, det tar väl skolan……” (IP 2,

tjänsteman).

En av de gode männen berättade att det inte är lätt att komma till ett nytt land, du måste

anpassa dig till nya lagar, regler och sociala koder. Särskilt svårt är det om du kommer ensam

och är barn. För att barnen ska lära sig samhället och ha en möjlighet till bra upplevelser av

det nya landet, är det viktigt att de vuxna tar sitt ansvar på allvar. Ansvar att tala om för

barnen vilka lagar, regler och rättigheter som gäller i Sverige, så barnen blir medvetna om vad

som gäller i det nya landet. Vidare berättade denne gode man att det inte går att ösa över

barnet information då det precis har anlänt till ett nytt land. Det blir alldeles för mycket att ta

in, mycket måste växa fram under en viss tid. Att ta in allt detta nya, och anpassa sig till en

främmande miljö samtidigt som man konfronteras med minnen av det som utlöste flykten kan

vara mycket påfrestande (Angel & Hjern, 2004). Men det får inte glömmas att det finns

viktiga lagar och regler som är viktiga att tala med barnen om, fortsatte gode mannen.

”...knivlagen som finns här i Sverige, ex. killen som kommer från mellanöstern han tänker

inte på det sättet……Det finns mycket mellan raderna och oskrivna regler som är viktiga att

tala om…..Det är inte mitt ansvar att tala om säger en del gode män, men, man vet inte om

skolan har sagt det eller personalen, hellre en gång för mycket…..” (IP 6, god man).

25

Den gode mannen nämnde också att det som är självklart för dem som är födda i landet är

inte en självklarhet för alla andra.

4.2.2 Tystnadsplikt

Gode männen har en nära kontakt med barnen vilket innebär att barnen ibland öppnar upp sig

och berättar saker för sin god man i förtroende. Alla som arbetar och finns i barnets närhet

personalen, advokaten, migrationsverket, socialsekreteraren har tystnadsplikt utom gode

mannen. Detta kan leda till att den gode mannen hamnar i en konstig situation. Ett ex. från (IP

3) på en situation som den gode mannen kan hamna i om barnet får avslag och bestämmer sig

för att överklaga. Om migrationsverket då tror att barnet är äldre än vad det är och de har

skaffat sig misstankar om att denna information kanske har kommit fram till huvudmannens

gode man, kan detta leda till att den gode mannen måste vittna under ed om barnets verkliga

ålder. Den gode mannen har i förtroende lyssnat på barnets historia och på kommunens

hemsida står det att om detta misskötts så kan den gode mannen bli avsatt från sin post.

Innebär detta dilemma att det för barnets bästa är bättre om den gode mannen blir avsatt i en

sådan situation eller att den gode mannen vittnar emot sin huvudman? ”Vad gör jag då om

jag blir kallad som karaktärsvittne….om ålder, graviditet…” (IP 3, god man). Detta var något

som en av de gode männen funderat över och kände sig väldigt kluven till.

4.2.3 Handledning

När vi frågade om utbildning och kurser för de gode männen framkom det att det var en redan

verksam god man som höll i någon form av information till nya gode män när det handlade

om ensamkommande barn. En hade genomgått en kort kurs i början av uppdraget, men den

upplevdes inte så givande, då mycket uppkom efterhand. ”en kort kurs men inte i den

omfattning jag skulle vilja se…” (IP 4, god man). Det fanns möjligheter att kontakta andra

gode män under processens gång om det skulle uppstå några oklarheter.” Jag ringer och

kollar med dom andra.. inte så organiserat” (IP 6, god man). Något stöd utöver detta under

uppdragets gång verkar dock inte finnas i kommun X. Det framkom även under intervjuerna

att vissa barn fäste sig mycket vid sina gode män och att de berättade saker för dem i

förtroende. Sådana förtroenden kan vara tunga att bära för den gode mannen, som kan komma

att behöva någon form av emotionellt stöd och ventilation. Enligt rapporten från Rädda

Barnen, ”Att möta de ensamkommande barnen” (2004), upplever många av de gode männen

en form av maktlöshet inför barnens svåra situation. Det framgår dessutom av rapporten att

många av dem saknar utbildning om asylprocessen, kulturmöten och stresshantering. I vår

26

studie var dessa aspekter inte så framträdande av alla de gode männen då de verkade tycka att

de redan besatt den kompetens de behövde och att de redan från början förstått vad som

väntades av dem pga. de själva hade gått igenom asylprocessen.

” för min del var jag redan inarbetad i systemet, jag visste vem jag skulle ringa, vart

jag skulle dra liksom, så jag behövde inte ringa någon. Men det är klart nu när det finns

några erfarna, skulle man kunna dra in fler gode män i form av utbildning och ge dem

kunskaperna” (IP 4, god man).

Trots att de själva ansåg sig ha den kompetens de behövde för att klara sitt uppdrag framkom

det alltså att delar av uppdragets innehåll uppfattades som oklart. Vidare framkom det att en

del har mycket kontakt med varandra medan andra gode män inte har någon kontakt alls med

andra. I Rädda Barnens rapport ”Att möta de ensamkommande barnen” (2004) står det om att

boendet Origo, har speciella ”god-man träffar” för att de gode männen ska få möjlighet till att

träffas för att byta erfarenheter och tankar. Ibland har de även haft utbildningsmöjligheter, då

de bjudit in ex. jurister, Rädda Barnen, Röda Korset mm.

4.2.4 Att balansera mellan närhet och distans

Att arbeta som god man för ensamkommande barn innebär ett stort ansvar. Inte bara den

ekonomiska biten utan på den gode mannen läggs ett ansvar för ett ensamt barns bästa. I

rapporten ”Att möta de ensamkommande barnen”, (2004) står det att uppdraget som god man

för ensamkommande barn skiljer sig från uppdrag som andra gode män brukar ha. De andra

gode mäns uppdrag är framför allt att ta hand om omyndigförklarades ekonomi. God

manskapet för ett ensamkommande barn fordrar ett större emotionellt och tidsmässigt

engagemang, samt att de tar på sig ett stort socialt ansvar.

Detta emotionella engagemang och sociala ansvar kan göra att de gode männen får en nära

relation till sina huvudmän. Det är ingen som vet hur en asylprocess kommer att sluta, om det

kommer bli uppehållstillstånd för barnen eller om de får ett avslag. Gode män tar till olika

strategier för att hålla distansen till det avgörande beslutet och orka arbeta vidare. ”Det är ju

den grundinställningen man får gå in med som god man…att det blir ett avslag…” (IP 3, god

man). Att arbeta utifrån den inställningen kan vara ett sätt att skydda sig själv. Det kan med

andra ord ses som förnekelse, som är ett psykologiskt begrepp för en typ av

försvarsmekanismer som människor tar till för att skydda sig själv från svåra yttre upplevelser

27

av verkligheten (Olofsson & Sjöström, 1993). Den gode mannen vill inte fästa sig för mycket

vid barnet, då det inte finns en garanti för att det får stanna. Därför föregriper han/hon

avvisningen och använder det som ett argument för att hålla ett visst avstånd. Han/hon

undviker på så sätt att bli sårad och nedstämd och orkar fortsätta med sina uppdrag (Olofsson

& Sjöström 1993). En annan god man berättar att det är viktigt att hålla en viss distans till

situationen, både för sin egen skull och för barnets: ”Det får inte bli någon form av

beroende” (IP 5, god man). Samma gode man säger vidare att det har blivit lättare med tiden,

och att det första uppdraget också var det mest känslosamma. Detta uttalande får stöd även av

en annan god man som dock menar att det inte helt går att undvika den känslomässiga sidan:

”men om man vet i förväg att det här barnet eventuellt utvisas, där är det bättre att inte…

försöka tränga sig in i den här känslomässiga sidan, då är det lättare. Sen med tiden blir

man… hur hårt den än låter mer cynisk” (IP 4, god man).

Detta antyder att det med tiden utvecklas något slag distanstagande. Även detta kan ses som

ett sätt att skydda den egna personen från sådant som är jobbigt och känslosamt (Olofsson &

Sjöström 1993). En annan god man hävdar att hur mycket du tar åt dig beror på hur du är som

individ. ”det handlar lite grann om att hålla avståndet” (IP 3, god man). Vidare menar denne

att det finns en del fall där det inte slutat så lyckligt att barnen fäst sig för mycket vid sin gode

man. I Rädda Barnens rapport ” Att möta ensamkommande barn” (2004), står det att när

vuxna som arbetar med barnen får ta del av barnens historier, som kan handla om död,

separationer, krig eller liknande, kan de reagera med ett förnekande mot de egna känslorna

som uppkommer. I en sådan situation kan de vuxna känna sig maktlösa över sin situation att

inte kunna hjälpa barnen, vilket leder till att de väljer att distansera sig, behålla ett visst

avstånd.

4.3 Makt i förhållande God man- barn

Makt definieras av Giddens, (2003) som en förmåga av en individ eller en grupp att uppnå

egna mål eller gynna egna intressen. Makt är något som gestaltas i alla relationer människor

emellan. Hur stor makt en människa har avgör hur nära den kan komma sina mål på

bekostnad av andra människors måluppfyllelse (Giddens, 2003). Ensamkommande barn som

kommer till Sverige, har rättigheter som står artiklar i FN:s barnkonvention. Men de är

minderåriga vilket gör dem beroende av de vuxna som finns runt dem. För att kunna ha makt

28

över sin egen situation har de bl.a. enligt artikel 12, en rättighet till att bli hörda, att de som

kan och har möjlighet ska få göra sin röst hörd. Trots artiklarna som ska ge barnen dess

rättigheter är de fortfarande underordnade de vuxna.

Det står i barnkonventionen att barnets bästa är att återförenas med sina föräldrar (Angel &

Hjern, 2004). Detta nämnde även de gode männen. ”….FN:s barnkonvention säger att barn

ska vistas hos sina föräldrar…” (IP 3, god man). Det finns tidigare forskning från det finska

vinterkriget och under andra världskriget i England, som visar att barn som fick stanna kvar

hos sina föräldrar trots krig mådde bättre än de som skilts från sina föräldrar (Angel & Hjern,

2004).

Enligt en god man vi intervjuade måste det finnas en kontakt i barnets hemland som tar emot

barnet när det måste återvända vid ett avslag. ”Ibland vill inte barnen tala om vart den

personen befinner sig och då kan man spänna ögonen i dem och hota med barnhem istället”

(IP 3, god man). Detta är ett sätt för de vuxna att få barnet att tala om det de behöver veta.

Barnet befinner sig i underläge under hela asylprocessen, han/hon är helt utlämnad till de

vuxna runt omkring sig. Bristande förmåga att påverka sin situation kan leda till sämre

självförtroende, låg initiativförmåga även nedstämdhet och skam (Dalhgren & Starrin, 2004).

”Ungdomarna förstår oftast inte varför de måste åka tillbaka, de undrar varför, förstår de

inte hur jag har det?” (IP 3, god man). Barnen anser att det är krig i deras hemland och de vill

inte tillbaka. Om migrationsverket anser att det inte är fara för barnens liv att återvända så har

de rätt att ge avslag på asyl ansökan (Migrationsverket, 2008a). I rapporten ”Att möta de

ensamkommande barnen” står det om Rädda barnens senaste kartläggning av barns asylskäl.

Enligt rapporten brister de svenska myndigheterna vad gäller asylsökande barns rättigheter i

allmänhet och kränkningar av dessa rättigheter under asylprocessen är vanliga. Barnen blev

inte bedömda som egna individer utan som bihang till sina föräldrar. Det stod också att trots

att de flesta barnen kom till tals, så spelar detta mindre roll så länge myndigheterna verkligen

inte lyssnade på dem och tog deras historia till sig (Brendler-Lindqvist, 2004).

Under vår intervju med en god man (IP5), framkom det att de afghanska barnen oftare skrivs

upp i ålder än vad de irakiska barnen gör, ”Men migrationsverket har rätt att skriva upp dem i

ålder….Det sker oftare med afghaner än med irakier….” (IP 5, god man). Enligt den gode

29

mannen berodde detta på att i Irak är det för tillfället ingen väpnad konflikt7 vilket innebär att

om barnet inte kan komma med något som pekar på att det finns en särskild hotbild mot just

honom/henne kan han/hon avvisas och skickas hem. Med de afghanska barnen är detta

svårare då det enligt Migrationsverket pågår en väpnad konflikt i landet, ”Om de afghanska

barnen överhuvudtaget har med sig någon id handling, godtas inte den av migrationsverket

eftersom den är lätt att förfalska” (IP 5, god man). Om barnen skrivs upp i ålder behöver man

inte heller hitta någon som tar emot i hemlandet eftersom de då är myndiga och kan klara sig

själva.

Om det slutar med att barnet får avslag har han/hon rätt att överklaga det beslutet. Även där

finns det oklarheter beträffande de gode männens ansvar att hjälpa barnet att få fram mer

information eftersom det är viktigt att i ett överklagande komma med ny information som

hjälper barnet i asylprocessen ”…och så kanske då får den gode mannen försöka att få fram

lite mer handlingar när det gäller det där” (IP 6, god man). Medan andra gode män ser det på

det på ett annat sätt. ”Den bevisbördan ligger ju egentligen på den asylsökande. Oavsett om

du är barn eller vuxen” (IP 3, god man). Barnen får dock från början reda på att det är de

gode männen som har ansvaret för deras asylprocess. Det kan tolkas som att den gode mannen

ska hjälpa dem att få fram mer information som kan komma att hjälpa dem. (IP6) berättar

vidare att det ligger i den gode mannens handlingsutrymme att kunna sätta stopp för

omprövning då den gode mannen är barnets vårdnadshavare. Även här har alltså den gode

mannen avsevärd makt över barnet.

På migrationsverkets hemsida står det att det är migrationsverket som ansvarar för

efterforskningen efter barnens föräldrar (Migrationsverket, 2008a).

Våra intervjuer visar alltså att gode män har ”makt” över barnens liv i egenskap av deras

förmyndare. Det är de gode männen som ska ansvara för barnets ekonomi och för

asylprocessen. Detta innebär att barnet är utlämnat till sin gode man. Barnet måste lita på att

dess gode man arbetar efter att just det barnets bästa sätts i fokus, då barnet sätts i en väldigt

utsatt position om inga kontroller görs för att se efter att de gode männen arbetar för barnens

bästa.

7 Väpnad konflikt; en situation där det förekommer våldsanvändning. Någon formell krigsförklaring behövs inte

för att det ska anses vara en väpnad konflikt (röda korset 2008)

30

”Nej, någon kontroll är det väl egentligen inte…men dom har ju möjlighet att klaga på

boendet om det är något som de inte är nöjda med…det tror jag inte att det är något problem

med…” (IP 5, god man).

Det framkommer under intervjuerna att barnen klagar på sin gode man om de inte tycker att

han/hon är bra. Men det finns inga garantier för att alla barn vågar berätta om det som är

dåligt. Dessa barn är redan i en underlägsen position när de ansöker om asyl. Inte bara för att

de kommer som flyktingar och ansöker om asyl utan också för att de kommer ensamma, har

lämnat familj, vänner, all den sociala värld som de känner till.

4.4 Barnens situation enligt de vuxna runt omkring dem

4.4.1 Barnets bästa

När ett barn kommer ensam till Sverige och söker asyl är det meningen att det ärendet ska ha

högsta prioritet. (Migrationsverket, 2009b). Som vi tidigare i uppsatsen nämnde har Sverige

infört en paragraf, portalparagrafen, om barns bästa i utlänningslagen (2005:716), samt lagen

som kom till den förste juli 2006. Denna lag innebar att migrationsverket, landstinget och de

kommuner, som var villiga att ta emot de ensamkommande barnen skulle verka för ett

samarbete. Allt detta för att barnet ska få en så bra vistelse som möjligt i Sverige under den

tid som asylprocessen pågår. Att kommunen har fått ansvar över boendena berodde på att man

ansåg att det i kommunernas socialtjänst fanns all den samlade kompetens som barnen var i

behov av (Migrationsverket, 2009c). På det boende som vi besökte berättade tjänstemannen

att personalen arbetade med inställningen att de inte ska veta någonting om varken

asylprocessen eller barnens tidigare historia. De eftersträvade enbart att barnen ska få det bra

under asylprocessen.

”Men vårt uppdrag till dom är ju att stötta i den tillvaron att göra den tillvaron så bra som

möjligt här under tiden….och det är ju med skola, fritidsintresse, boende så att vi gräver inte

så mycket vi som jobbar här i deras ursprung, utan är det så att dom pratar så pratar

dom….” (IP 2, tjänsteman).

Det framgick under denna intervju flera gånger att det var viktigt för dem som arbetade på

boendet att enbart finnas för barnen i deras vardag. De försöker att ha en mer ”finnas där roll”,

om det är någon utav barnen som mår dåligt så arbetade de utifrån det. De tar problemen när

31

de kommer, stöttar barnen och ser efter hand vilka behov som barnen behöver. Meningen med

boendet är att det ska vara en trygg plats. Barnen får under asylprocessen träffa många olika

instanser, där de tvingas upprepa sin historia ett antal gånger. Detta ska de alltså slippa att

göra på boendet.

I Rädda Barnens rapport, ”Att möta de ensamkommande barnen” (2004), kunde vi läsa att

även boendet Origo till en början arbetade på ett mer passivt sätt men var tvungna att ändra

detta då barnen fick ändrat beteende. Dessa beteenden kunde yttra sig i sådant som t.ex.

sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter.

De flesta barn som kommer ensamma och söker asyl har med sig trauman från sitt hemland

med våld, konflikter, krig, fattigdom. De tvingas separera från den sociala värld de känner till

för att komma till Sverige. Resan de gör hit kan se ut på många olika sätt, alltifrån att bli

insmugglade i en lastbil till att komma med flyg. Många av barnen blir utnyttjade av

smugglarna (Angel & Hjern, 2004). På frågan till tjänstemannen på boendet om dessa barn

behövde några särskilda behov fick vi efter en stunds tystnad svaret:

”……………nja, e ja det kanske dom har men, känslomässigt så kan dom ju ha det…men sen

är dom ju som vilka ungdomar som helst….dom spelar dator, tvspel…dom…ehm, nej jag vet

faktiskt inte…….” (IP 2, tjänsteman).

Ofta skickar föräldrarna iväg barnen pga. krig, förföljelse, hot om tvångsrekrytering till

gerillaförband. Att behöva lämna sina föräldrar kvar skapar ofta skuldkänslor hos barnen,

känslan av att det var de som lämnade föräldrarna kvar (Brendler-Lindqvist, 2005). För detta

behöver inte barnen alltid visa upp synliga symtom. Däremot vet man att alla individer som

kommer som flyktingar till Sverige har en egen historia och går igenom en sorts kris. Vilken

kan benämnas som t.ex. flykting-, eller invandrarkrisen. Den följer ofta ett mönster men det är

egentligen omöjligt att säga att krisen följer ett och samma mönster för alla individer (Angel

& Hjern, 2004). En av tjänstemännen vi intervjuat förklarar för oss att det finns något som

kallas för flyktingkris:

”Sen har man lämnat alla band, alla dina referenskoder, dom finns ju inte här, sen blir det ju

en väntan, kommer jag få uppehållstillstånd, kommer jag få stanna kvar, kommer jag bli

hemskickad, vad händer med min mamma, min pappa, mina bröder. Nån har föräldrar kanske

32

som har blivit mördade av någon så det finns hela registret, det är klart att man befinner sig i

en kris och den kallas egentligen flyktingkrisen och den följer ju ett visst mönster” (IP 1,

tjänsteman).

För att förstå flyktingkrisen får personalen på boendet vägledning genom något som heter

CTS, centrum traumatisk stress, vilket personalen tar hjälp utav när det väl behövs och än så

länge är det alltifrån alla som har varit i behov av detta, enligt våra intervjupersoner. Under

intervjuerna med tjänstemännen framkom det skilda meningar om hur denna handledning togs

till vara på. ”...Där har vi alltså lite handledning, eller har vi regelbunden och det är väldigt

värdefullt, och det bekräftar också det vi gör, om vi gör rätt eller fel” (IP 1, tjänsteman).

Medan tjänstemannen på boendet bekräftade det som övriga respondenter sa att de på boendet

kände till handledningen men det var inget som de använde sig av jämt, då det var långt ifrån

alla barnen som var i behov av hjälp. De tog hjälp av CTS, när det behövdes. Forskning tyder

på att bemötandet som man får när man kommer till det nya landet spelar stor roll då det

påverkar krisens förlopp. Trots att det är olika individer som kommer och de alla inte följer

samma mönster är det ändå viktigt att ha en krismodell att arbeta efter när man arbetar med

flyktingar (Angel & Hjern, 2004).

Enligt de gode män som vi intervjuade är det många utav barnen som är traumatiserade, de

kan t.ex. lida av mardrömmar, vakna på nätterna och hör kulsprutor.

”...alla mår jättedåligt det ingår i processen när man är asylsökande så det gäller att man ger

tillräckligt stöd. Ja, i början är dom glada, men det är en process liksom det går upp och ner”

(IP 6, god man).

Enligt en tjänsteman skilde sig beteendet sig från barn till barn beroende på vad de hade vart

med om:

”Ja, det är det ju också såklart…..alla dom här besluten det är ju inte vi som tar dom. Varje

barn har ju en god man som sköter mer det här praktiska med advokat, migrationsverket och

den ekonomiska biten….så att jo visst märker man att det går upp och ner….så det är som

med alla andra ungdomar…” (IP 2, tjänsteman)

33

Att arbeta med de ensamkommande barnen kräver, hög kompetens hos personalen, att det

finns en väl fungerande och konstruerad metodik samt en organisatorisk ledning (Brendler-

Lindqvist, 2005).

Enligt somliga av våra intervjupersoner säger de psykologer som kommer i kontakt med

flyktingar, att det inte är bra att låta barnen få börja prata om det de tidigare har vart med om

innan de är säkra på att de ska få stanna; att tala om sina upplevelser kan göra mer skada än

nytta om man sedan blir avvisad. (IP3), gav ett ex. på om man lät barnet få påbörja en

behandling här i Sverige under asylprocessen och sen visar det sig att han/hon inte får stanna.

Då har man öppnat en dörr, startat ett läkningsarbete som behöver mer tid för professionell

hjälp vilket inte kan fortlöpa och kan leda till att barnet mår ännu sämre när det får åka

tillbaka. Om denna version om de vuxnas ställningstagande till barnens behov (eller ej) att

berätta om sina upplevelser stämmer med verkligheten kan man undra hur de gode männen

eller personalen kan veta att nu är det dags för hjälp.

4.4.2 Trovärdighet

När barnen anländer till Sverige får de berätta sin historia inte bara en gång utan flera gånger.

De flesta historierna liknar varandra. Det gäller i hur resan ser ut, att de ofta har svårt att få

påvisa att just de, personligen är hotade, samt att det oftast saknas id-handlingar. I t.ex.

Somalia är det inte möjligt för någon att få en identitetshandling, eftersom det saknas

fungerande statliga myndigheter i landet. Efter att den somaliska regeringen föll 1991 saknar

Somalia behörig myndighet som kan utfärda legala dokument. Detta har bidragit till att det

sker en omfattande illegal handel med falska pass och dokument från landet.

Identitetshandlingar utfärdade i Somalia uppfyller inte Migrationsverkets säkerhetskrav och

godkänns inte av verket. Istället görs en sammantagen bedömning om all information om

personen för att fastställa hans/hennes identitet (Migrationsverket, 2008b). För alla människor

är den egna identiteten viktig samt att få bekräftelse av en annan individ att du är någon.

Därför blir bemötandet från andra människor jätteviktigt för varje enskild individ. Känslan av

att den egna identiteten är värdefull och betydelsefull, gör att det spelar roll i vilken grad av

respekt man möts av för stunden och minnen av respekt i tidigare möten (Dahlgren & Starrin,

2004). Detta tyder på att det är viktigt att de vuxna bemöter barnen med respekt, för att barnen

ska känna att deras identitet är av värde och bli stärkta som individer.

34

Det är viktigt för barnen att deras handläggare tror på deras historia och bedömer den som

trovärdig. Det är utifrån handläggarens egen uppfattning om hur mycket de anser att barnens

historia är trovärdig som de gör bedömningen om barnen får stanna eller inte (Holgersson,

2005). De vuxna som finns runt barnen sätter också gärna olika stämplar på barnen, detta är

beroende på vem det är barnen möter. Av migrationsverket är barnet ett ”fall”, medan det av

hjälporganisationer är ett ”offer”. Att anta att barnen ska bli en belastning i samhället, det vill

säga att de väljer att se på det asylsökande barnet som en brottsling då ska han/hon kastas ut.

Men väljer de att se på barnen som t.ex. ett offer för människohandel ska han/hon räddas.

Ofta ses barn som kommer ensamma som ett offer för att de är förföljda hemma eller för att

deras föräldrar har skickat iväg dem (Vestin, 2008). Men det är fel att sätta stämplar på

barnen, att de skulle vara offer, hjälte, tjuv mm. Detta kan leda till att det kan ge motsatt

betydelse då realiteten inte motsvarar föreställningen (Brendler-Lindqvist, 2005).

”Dom kan ha varit under en lastbil eller i en lastbil i sådär 40 dygn av misshandel och

alltihopa, dåligt med mat och hela balletten. Det finns många skräckhistorier som vi kan rada

upp där. Hur sanna dom är kan man fundera över” (IP 3, god man).

Detta citat visar på en god mans skeptiska inställning till sina barns berättelser. Samme

intervju person påstår vidare att migrationsverket ”tror på uppståndelsen”. Med detta menar

den gode mannen att efter att barnet har fått uppehållstillstånd så återuppstår plötsligt alla

döda föräldrar och syskon och alla vill ha uppehållstillstånd i Sverige. Att det skulle ligga

någon sanning bakom detta motsägs av rapporten, ”Att möta de ensamkommande barnen”,

som hävdar att det inte finns några belägg för dylika historier (Brendler-Lindqvist, 2005).

Det var inte alla gode män som delade den skeptiska inställningen till barnens historia.

”Som god man tror man ju på det där, det får man ju göra……jag har ju ingen kontakt med

hemlandet….jag tror ju på dom” (IP 5, god man). På boendet Origo, kom personalen fram

till att de ville arbeta efter något de kallade för ”tillitsförklaring”. Detta innebär att personalen

ser på barnens verklighet ur hans/hennes perspektiv, utan att ifrågasätta eller ställa en massa

frågor till barnen. T.ex. firar personalen barnens födelsedag efter de uppgifter om ålder och

födelsedatum som barnen lämnat. Det är viktigare för personalen att barnen ska känna att dess

identitet är viktig och betydelsefull än att allt barnen säger är ”sant” (Brendler-Lindqvist,

2005).

35

4.4.3 Förvirring hos barnen

Att det råder förvirring mellan de vuxna runt barnen kan antas påverka även barnen. Den gode

mannen går in som vårdnadshavare men inte som förälder. Men när de ska förklara vad det

innebär att ha en god man och vad denne ska finnas till för så är det ju som förmyndare, för

att barnen saknar föräldrar.”...och sen försöker jag i alla fall att förklara att jag går nu in

istället för mamma och pappa….” (IP 3, god man). Det är just denna kommentar som är

förvirrande; att i ena stunden så ska den gode mannen inte ses som en förälder men i nästa

stund så är han/hon en förälder.

Barnen har möjlighet att vända sig till sin god man när helst han/hon vill. Vissa barn gör det

mer och andra barn gör det mindre ofta. Boendena ordnar ibland aktiviteter som barnen inte

alltid har lust att följa med på. (IP3) talade om i intervjun, för att det ska vara rättvist

gentemot alla så ska alla följa med på aktiviteter som boendet ordnar.

”Men det mesta utav det som har med barnen att göra det sköter personalen och det lägger

jag mig inte i, säger dom att de ska åka iväg någonstans så är det en diskussion mellan dej

(barnet)j och dom….du kan inte ringa mej och säga att du inte vill, säg det till personalen”

(IP 3, god man).

En del av barnen som bor på boendena kan ha släktingar i Sverige, men som inte anses

lämpliga att bo hos, enligt socialförvaltningen. Ibland kan barnen ha önskemål om att få hälsa

på hos sina släktingar. För att få göra detta måste ungdomarna få boendepersonalens tillåtelse.

Men i denna fråga kan de även vända sig till den gode mannen för att få tillåtelse, då det är

den gode mannen som är vårdnadshavare. ”Ja, men jag brukar prata med den här chefen

först och se vad han tycker om det men han medgav det förra gången så att han får väl åka

några dar nu också då……” (IP 5, god man). För barnen kan detta innebära osäkerhet och

otrygghet till följd av att de vuxna är inkonsekventa. Ibland är det boendepersonalen som

bestämmer, ibland är det deras gode män.

4.4.4 Skola och Fritid

Det märks tydligt att de flesta utav barnen uppskattar att få börja i skolan och ha

fritidsaktiviteter. ”Och just att man att skolan kommer igång tidigt att dom får…skolan är

väldigt positivt. Det tycker dom är roligt”(IP 5, god man). Ofta blir skolan den trygga centrala

punkten i barnens liv. Det är i skolan som barnen ofta får struktur och innehåll (Angel &

36

Hjern, 2005). I skolan kommer barnen i kontakt med andra barn i sin egen ålder. De får tider,

rutiner, lära sig saker och det kanske viktigaste av allt, de får något att göra. Tack vare skolan

har de större möjlighet till att stärka sig själva som individer i samhället.

Barn som får möjlighet att gå i skolan lär sig att utveckla sina sinnen och blir därmed mer

mottaglig för sin omvärld. Skolan handlar inte enbart om att lära sig att läsa, skriva och räkna

den handlar även om att få ta del av och lära sig sina rättigheter och andra viktiga aspekter

som lägger grunden för den fortsatta livssituationen (Unicef, 2008b). I skolan är dagarna

relativt lika och de kan lita på att de vuxna tar ansvaret.

Däremot kan det på sommarloven vara svårt för ett flyktingbarn att finna en struktur i

vardagen (Angel & Hjern, 2005).

Meningen är att boendet ska stå för fritidsaktiviteterna och här är det viktigt att lyssna på vad

barnen är villiga att göra så att deras intresse inte försvinner, enligt en av de gode männen.

Vad gode männen själva ska göra med sina huvudmän råder det skilda meningar om:

”Det är klart att jag kan träffa killarna på stan och ta en glass på torget…………Vi kan

träffas att fika någonstans och dom kan komma hem till mig och fika någon enstaka gång,

men där försöker jag att hålla gränsen……” (IP 3, god man).

En annan god man hade en helt annan inställning till att träffas på fritiden mot vad den ovan

nämnde gode man hade:

Ja, det är på boendet, man ska aldrig ta hem dem och ha någon familjär kontakt med dom har

man blivit tillsagd..nej, inga fritidsaktiviteter eller någonting sånt där ska den gode mannen

göra utan det är boendet som sköter allt sånt. (IP 5, god man)

Här uppger en av de intervjuade att de har blivit informerade om att de inte får ta hem någon,

medan en annan inte verkar ha fått den informationen alls. Också detta skapar en förvirrande

situation för barnen. Dock står det i Rädda Barnens rapport att det är positivt att den gode

mannen är engagerad i barnets sociala liv som ex. en fika eller att delta i sport aktiviteter.

(Brendler-Lindqvist, 2004). Enligt Rädda Barnens rapport ”att möta de ensamkommande

barnen” ser helst migrationsverket att den gode mannen och barnet har en bärande relation

37

innan den gode mannen kan fungera som ett stöd under asylprocessen (Brendler-Lindqvist,

2004).

Det finns ingen lag som säger att de ska redovisa för överförmyndaren vad de gör med

barnen. Enligt en av de gode männen vi intervjuade är det upp till dem själva att använda sunt

förnuft när de träffar barnen. Gode mannen ska dock spara alla kvitton och skriva upp de

timmar som han/hon träffar sin huvudman - varje år måste nämligen en ekonomisk

redovisning göras för överförmyndarnämnden, berättar en av de gode männen.

4.4.5 Asylprocessen

Förvirring kan också uppstå för barnen då det framkom under flera intervjuer att barnen har

svårt att förstå vem som fattar beslut i asylärendet. Även om både gode männen och

personalen på boendet förklarar för barnen gång på gång att de inte har någon möjlighet att

påverka i hur det går med asylansökan är detta något som verkar svårt för barnen att ta in.

” I början måste man som god man upprepa saker och ting flera gånger, de ser inte någon

skillnad mellan social sekreterare, mottagningshandledare och utredaren…sen är det ju jag

och advokaten också…..” (IP 4, tjänsteman).

Även en tjänsteman påpekade att det var viktigt att tala om för barnen flera gånger att

personalen på boendet inte kan vara med och påverka processen. Boendepersonalens roll är

att de bara ska finnas som en trygghet och hjälp i vardagen. Att barnen inte förstår varför det

tar sådan tid innan de vet om de kommer att få uppehållstillstånd eller inte gör dem osäkra

och påverkar deras hälsa. De barn som har fått uppleva krig och förföljelse mår inte bara

dåligt utav sina egna upplevelser utan blir även påverkade av sina föräldrars upplevelser som

påverkar dem. Men det är inte bara upplevelserna som spelar roll för att visa symtom på

PTSD8 utan det är även sådant som ex. invandringskrisen, familjeproblem och den extrema

otrygga sociala situationen under asylprocessen (Angel & Hjern, 2004). För tonåringar är

identitetsskapandet viktigt och inte minst identitet genom grupptillhörighet. Som flyktingbarn

kan identitetsskapandet störas genom att man tvingas bli vuxen för snabbt eller genom att man

bygger upp en asocial negativ identitet (Angel & Hjern 2004).

8 PTSD: Posttraumatiskt stresssyndrom- orsakas av ett överväldigande trauma som inneburit livsfara, eller grav

kränkning av en persons fysiska integritet.

38

4.5 In & utgrupper

Inom sociologin talar man om in- och utgrupper, där den ena inte kan existera utan den andra.

Ingruppen är den grupp man känner tillhörighet till och kan förstå. Utgruppen är den motsats

som ingruppen behöver för att skapa sin egen identitet, sammanhållning, solidaritet och

känslomässig trygghet. Klass, kön och nationalitet är exempel på ingrupper. Utmärkande för

denna grupp är en känsla av enighet, det kan vara genom gemensamt språk, seder och

traditioner. Fördomar är en förstärkande faktor när det gäller de misstankar man har mot

utgruppen. Det kan visa sig genom t.ex. rasistiska attityder och handlingar. Idéhistorikern och

sociologen Norbert Elias hade en teori om att tillströmning av utomstående alltid utgör ett hot

mot den etablerade befolkningens levnadssätt. Oron man känner för det nya kan utvecklas till

fientlighet från båda sidor och kan leda till konflikter mellan in- och utgrupperna. När

utgruppen anpassar sig till de ordningar som det nya landet står för kan de accepteras men

samtidigt för detta med sig ökade krav på utgruppen. Ingruppen intresserar sig sällan för de

nya kulturerna och deras bedrifter är sällan något som tas upp (Bauman, 2004).

Vi ska nu med utgångspunkt i teorin om in- och utgrupper analysera tendenser till fördomar

samt uttalanden om kulturella skillnader i våra intervjudata.

4.5.1 Fördomar

Fördomar kan visa sig genom att ha förutfattade antaganden om någon eller några. Det kan

t.ex. handla om att uppfatta en grupp eller en person på ett visst sätt, och genom detta

tillskriva dem egenskaper av stereotyp karaktär. De är ofta baserade på saker man hört om

dem, och inte på erfarenhet (Giddens, 2007).

En god man beskrev en situation där en kille plötsligt reagerade med att få ett utbrott som

ingen hade förväntat sig, vilket denne menade visa på hur lite man egentligen känner barnen.

En annan god man uttryckte sin oro över att själv behöva köra sin huvudman vid ett eventuellt

avvisningsbeslut, då man inte vet vad denne skulle kunna hitta på under vägen. Barnen blir

här en utgrupp, ”dom andra” som man inte riktigt kan lita på och som kan vara potentiellt

våldsamma.

Andra exempel på fördomar är kopplade till antaganden om barnens föreställningar om kön,

kvinnligt och manligt. I samband med detta hävdade en god man att det är en stor omställning

39

för ”dem” att komma till Sverige från ett ”patriarkalt land” ”dom är väldigt artiga.. men man

vet ju inte vad dom tycker innerst inne” (IP 5). Vidare menade den gode mannen att det var

viktigt och nyttigt för dem att ha just kvinnliga gode män och advokater.

Barnen (pojkarna) antas per automatik ha ett kvinnoförtryckande synsätt, enbart för att de

kommer från patriarkala länder, vilket outtalat också förutsätter att Sverige inte är ett

patriarkalt land. Detta kan tolkas som att de utomstående, de i utgruppen, utgör ett hot mot

ingruppen och dess levnadssätt. Trots att de i utgruppen framstår som ”trevliga” finns

fortfarande misstankar att detta bara är en föreställning och detta inte är något äkta. Den gode

mannen har misstankar om att barnen inte kan samma egenskaper som ingruppen, utan

tillförskriver dem ett förväntat beteende (Bauman, 2004).

Tjänstemannen på boendet menade däremot att det inte fanns något märkbart av att barnen

kommer från patriarkala länder. Denna trodde inte att någon av dem som jobbade på boendet

upplevde att barnen lyssnar mer på männen än på kvinnorna. Om någon upplevde sig mindre

respekterad så tror vår intervjuperson att det berodde mer på personlighet än kön.

Feministiska forskare brukar hävda att det är bekvämt att inte se könsskillnader som ett

problem utan, istället föra över dem på individnivå. Då normerna i samhället internaliseras i

människor och blir en del av dem själva, blir på samma sätt de föreställningar om vad som

utgör en kvinna en del av kvinnan själv. Detta kan alltså göra att de situationer som skulle

kunna vara ett uttryck för könsskillnader, inte uppmärksammats då de ses som naturliga eller

tillhörande personligheten (Holmberg, 1993).

Tjänstemannen på kommunen menade också att personalen innan barnen kom till kommunen

hade förberett sig på att det skulle bli en krock där problem skulle uppkomma i och med att

kvinnorna skulle bestämma över pojkarna och säga till dem vad de ska göra. Det har dock

visat sig fungera över förväntan menar tjänstemannen, men nämnde att det hade förekommit

småsaker. Vad dessa småsaker kan handla om framkom inte av intervjupersonen.

Detta menar vi styrker personalen på boendets uttalande om att det inte finns och förekommer

några direkta problem kopplade till kön. Motsättningen mellan gode männens uttalanden och

boendepersonalens kan ha att göra med att boendet inte funnits så länge och inget direkt har

uppkommit just här. De gode män som nämner en viss osäkerhet har antingen längre

erfarenhet bakom sig eller är eventuellt mer fördomsfulla.

40

En god man beskriver att den kvinnliga personalen blivit mer omhändertagande än männen på

boendet ”Mammagestalten, jag menar lite fördomar får vi ju alla ha, det är ju bara så” (IP

3). Vidare påpekade denna intervjuperson att den kvinnliga personalen som jobbade på

boendet har erfarenhet bakom sig trots att de är ganska unga, samt att den manliga personalen

låter kvinnorna ” ta för sig”. Detta gör att barnen accepterar den kvinnliga personalen. Dylika

grova antaganden menar vi berättar mer om den gode mannens egen kvinnosyn än om

barnens. Normen i samhället säger att kvinnor är mer omhändertagande, vilket kan ha blivit

hans ”sanning” (Elvin- Nowak & Thomsson, 2003).

Parallellt med misstänksamheten finns en tendens att exotisera barnen. Det krävs t.ex. ett

samarbete och alla hjälps åt att laga mat sa vår intervjuperson på boendet, och menade

samtidigt att ungdomarna redan från början varit hjälpsamma ”ofta kör ungdomarna ut oss

och lagar mat till oss, och sen är dom otroligt hjälpsamma och städar, kommer man med

moppen så hjälper dom till” (IP 2, tjänsteman).

Detta skulle kunna vara ett uttryck för en ”kulturell fördom”, genom att förvånas över att

killar från dessa ”patriarkala” länder inte hjälper till med hushållsarbete. Där en föreställning

kan finnas att sådana uppgifter är tilldelat kvinnorna. Detta framkommer från tjänstemannen

på kommunen.

”jo men kan en teori vara, att vad ska kvinnorna annars göra än att vara hemma och laga

mat. Jag tror inte det är många som får gå ut.. så kan det ju vara en.. att man är kung, eller

att bestämmer i hemmet, så det kan vara en teori” (IP 1).

Den osäkerhet och förvirring kring vem som har ansvar för vad och vem som fattar beslut i

vilka frågor, inte minst vem som avgör om barnen får asyl eller ej, skulle kunna ses som en

möjlig orsak till varför ungdomarna framstår som så hjälpsamma. De försöker påverka på det

sätt de tror de kan genom att anpassa sig till den nya kulturen, och hoppas då ha större

möjlighet att få stanna i landet. Att få bekräftelse från andra är också något som är viktigt för

människor, vilket sker då man agerar enligt det omkringliggande samhällets normer. Avviker

man från dem är det däremot stor risk att bli stämplad som en avvikare och individens

handling blir i och med det ett uttryck för en fast (negativ) identitet. Något som inte gynnar de

ensamkommande barnens situation (Åhlund, 1997).

41

Allt fungerar bra på boendet enligt tjänstemannen på boendet ” jag tycker det har gått väldigt

bra… med tanke på vilken sorg dom bär.. så det har fungerar väldigt bra, det är ju inte, det

har inte varit något utåtagerande beteendet” (IP 2).

Tjänstemannen på boendet menade att det fungerat bra på boendet, då det inte har varit några

våldsamma tendenser från barnens sida. Det här menar vi skulle kunna tyda på att

tjänstemannen har införlivat en bild av barnens kulturella härkomst som våldsam. Då barnen

inte uppvisar några sådana beteendet, antar vår intervjuperson att barnens situation kan

bedömas som bra. Vi menar att detta skulle kunna visa på att barnen snarare bedöms med

perspektiv på kulturen än på dem som individ. I stereotypa uppfattningar om människor,

införlivas även kulturella uppfattningar, och dessa kan vara svåra att utrota. Detta trots att

dessa kulturella uppfattningar inte alltid stämmer med verkligheten (Giddens, 2007). Det

finns många olika kulturer i samhället, vilket dels skapar ett utbyte människor emellan, med

det kan också skapa en form av främlingsrädsla. Det kan vara så att andras kulturer värderas

utifrån den egna och på så sätt hamnar den andra kulturen i underläge. Detta är något som

kallas etnocentrism (Åhlund, 1997).

Från de gode männens perspektiv framgår också att det är betydelsefullt att barnen är från en

annan kultur, vilket också kan tyda på någon form av fördomsfullhet. Till exempel säger en

god man ”dom har ju sån här skränmusik, sån som en annan inte förstår sig på, arabisk

musik” (IP 5). Detta behöver inte på något sätt vara negativt menat, men det förstärker ändå

bilden av ”dem” som avvikande från ”oss”, dvs. ingruppen.

En tjänsteman, säger att det är många av barnen som kommer till landet med ett ”uppdrag”

”För att de tror att i Sverige kan man bli vad som helt”. Många vill bli läkare, tandläkare ”

kom inte hem förrän du är läkare och det är ju lite svårt om du bara gått fyra år i skolan

någonstans eller kanske inte alls” (IP 1).

Genom att stämpla barnen som chanslösa från början förvisas de samtidigt till något annat, en

annan grupp. Genom sina fördomar mot den här gruppen finns också en möjlighet att barnen

får en etikett på sig, som i sin tur kan påverka hur de ser på sig själva. Detta är något som

kallas stämplingsteorin, vilket innebär att den etikett barnen får införlivas och blir en del av

deras självbild. På så sätt blir den till en självuppfyllande profetia, man blir det andra

42

förväntar sig att man är. Detta kan också ses som en del i en maktstruktur, vilket också skapar

en över och under ordning i samhället (Ålund, 1997).

4.5.2 Kulturella skillnader

Att komma till Sverige och en ny kultur verkar vara en upplevelse som skiljer sig åt mellan

barnen. Det framkommer under intervjuerna att det fungerar bra ”jag tycker det har gått

förhållandevis bra” (IP 2, tjänsteman) ”vi har väldigt många nöjda ungdomar, det kan jag

säga att vi har” (IP 1, tjänsteman). Andra menar att det är en stor ”kulturkrock”. Det sägs

också i en intervju att det råder helt andra förhållande här i Sverige och en annan syn på allt,

där exempel som mattraditioner som ramadan, synen på tjejer och de uppsatta reglerna på

boendet nämndes. Trots att personalen blandar olika nationaliteter, är det fortfarande en

svensk kultur som är normen. En god man säger angående hur barnen mår i mötet med det

nya landet ”det är väldigt olika, beroende på tidigare historier och problem om vad som hänt,

det finns barn med problem, och de som mår ganska bra” (IP 6). En annan god mans

uttalande vittnar också om att upplevelserna skiljer sig åt

”det är väldigt jobbigt för dem, psykisk längtan, allt nytt.. ovissheten om att få stanna i

Sverige eller inte. De plågas mycket av detta. Men annars är de som alla andra ungdomar,

ibland glada, och nöjda” (IP 4).

Tjänstemannen på kommunen berättade också att många kommer från både patriarkaliska och

diktatoriska länder och att det därför är en väldig omvälvning att komma till ett demokratiskt

samhälle. Detta kunde enligt intervjupersonen medföra kulturkrockar. Barnens resa beskrivs

så här ”att på sex timmar kan du ha förflyttat dig 50 år i tiden, alltså från åsnor på gatan, till

mercor alltså”(IP 1, tjänsteman). Detta kan också vara ett uttryck för att värdera andras

kulturer utifrån den egna, vilket gör att den andra kulturen hamnar i någon form av underläge

(Åhlund, 1997).

Det framkom under intervjuerna att det är mest muslimska barn som bor på boendena i

kommunen. Detta menade vissa intervjupersoner gör att det inte uppstår några konflikter. Det

framkom dock att om det skulle vara en kristen bland muslimerna så blir denna väldigt

åsidosatt på grund av sin religion. Men en god man uppmärksammade att det finns kulturella

även inom gruppen muslimer

43

”du vet är man från Irak är det inte givet att alla älskar varandra, i Irak finns både kurder

och araber, Sunni och Shiamuslimer.. där är det redan en konflikt. Finns det arabisktalamde

och fem kurdiska så pratar dom kurdiska och stöter ut den arabisktalande” (IP 4, god man).

Detta bekräftas även av en annan god man:

”dom är ju muslimer i regel, men det finns ju olika varianter på det också tydligen.. så ja det

kan det bli.. man tycker alla som kommer hit, med samma mål och upplevelser skulle komma

överens men det gör de inte alla gånger” (IP 5, god man).

Detta kan också kopplas till Baumans begrepp om ingruppen, som är den grupp som ger

tillhörighet och där man är förstådd. Att leva i en pressad situation, kan göra att ungdomarna

söker sig till dem som ger dem just trygghet och sammanhållning, det blir deras ingrupp.

Kulturkrockar och skillnader är alltså inte något som enbart märks i förhållandet mellan den

svenska kulturen och de barn som kommer hit, utan kan också skapa konfliktfyllda situationer

mellan ungdomarna själva. Kulturkrockar kan också visa sig i de oskrivna regler och lagar

som finns där något som är självklart i vår kultur inte behöver vara det i en annan (Bauman

2004). I en krissituation finns också en ”risk” att ty sig mer till det gamla, det som känns igen.

De barn som är från samma förhållanden, talar samma språk, delar samma tro och värderingar

t.ex. ger en känsla av gemenskap. Detta kan leda till en starkare sammanhållning mellan de

barnen då dessa relationer upplevs som trygga (Olofsson & Sjöström, 1993).

En god man beskriver hur barnen/ungdomarna (killarna) träffar tjejer på stan. Det som

framkommer av beskrivningen kan snarare ses som en personlig uppfattning gällande dennes

kvinnosyn, och fördomar än om ungdomarnas eventuella äventyr med tjejerna. Mellan den

gode mannen och dennes huvudmän råder ett annat klimat, där den gode mannen bekräftar

killarna genom de normer som finns i samhället gällande maskulinitet och sexualitet. Dessa

ser ut på ett visst sätt, där killar förväntas vara erövra, ta för sig, vinna kvinnor och prestera

(Elvin- Nowak & Thomsson, 2003).

”där är det rena hetsjakten emellanåt, för det är jättespännande och där kommer egentligen

den där religionsbiten in. Personalen där accepterar dom, för att dom är äldre och äldre har

man respekt för, men tjejer i egen ålder..dom är ju lovligt byte ungefär. Och det försöker man

ju så gott som man kan va att nedlägga bytet efter gammal hederlig fin jakt sed. Och en del

44

lyckas ju och en det funderar man ju över, vad är det för tjejer som ställer upp på det här?

Ibland är det lite svårt att begripa, även om du drar bort 90% av det killarna berättar så är

det tillräckligt förskräckligt. Och tyvärr så tror jag att det är inte är 90% som vi ska dra bort

heller…” (IP 3, god man).

Vidare menade denna gode man att den kvinnliga personalen blev förskräckta av dessa

berättelser och att då får man förklara för dem att barnen/ungdomarna är killar, och att detta

beteende är normalt, då det ”sprutar hormoner från alla håll” som den gode mannen uttryckte

det. Detta skulle enligt vår intervjuperson vara naturens gång. Den gode mannen menade

också att personalen på boendet, samt gode männen försöker ge dem upplysning om

könssjukdomar och liknande, men denne menade att det är svårt då det inte är något som det

talas om i barnens/ ungdomarnas egna kulturer.

”I Iran så är det förbjudet att ha aids, för det har man bestämt i lagen och det existerar inte i

Iran… och det här gör ju att de blir jätteutsatta, för de är ju inte vana att se lättklädda tjejer

och tjejer som ligger och solar i bikini mitt i stan.. det är ju fotsida kläder och huckle på

huvudet och alltihopa va.. det är ju klart att hormonerna sprätter, det är ju inte så konstigt

va?” (IP 3, god man).

Det enda som hjälper enligt den gode mannen är att berätta för barnen att de genom att ha sex

med tjejer kan göra dem gravida, och detta skulle i sin tur medföra att de måste betala pengar.

Pengar har inte ungdomarna och därför kan de förstå och ta till sig detta.

Manlighet är en norm i samhället och en social konstruktion som skapas genom kultur. Den

gode mannen förstärker genom sitt uttalande manligheten som norm i och med att denne

bekräftar killarnas påstådda uppträdande som normal. Har man endast sett kvinnor i huckle

och fotsida kläder, och plötsligt får se lättklädda tjejer, så är det inte så konstigt att

hormonerna sprutar. Det ger också en signal om bekräftande och uppmuntrande, samtidigt

som denne genom att säga att det är förskräckliga historier som de berättar förpassar dem till

något annat, en avvikande grupp. Den gode mannen förstår detta beteende, och denne tvingas

berätta och förklara för den kvinnliga personalen och de kvinnliga gode männen att det här är

”normalt för killar” då kvinnorna tycker att detta är hemskt. Genom att den gode mannen

bekräftar detta beteende som normalt, kan killarna införliva dessa föreställningar i sig själva,

och så förs den här bilden av ”kulturell” maskulinitet vidare. Samtidigt placerar den gode

45

mannen tjejerna i underläge ”vad är det för tjejer som går med på det här” (IP 3, god man),

vilket talar för att kvinnorna i dennes ögon bryter mot normen för vad som är tillåtet för tjejer

att göra. Den samhälleliga normen för kvinnlig sexualitet är att inta en neutral plats, och vara

oskuldfulla. De här tjejerna uppvisar ett beteende som inte stämmer med normen för kvinnlig

identitet då de är för ”frigjorda” enligt den gode mannen (Elvin- Nowak & Thomsson, 2003).

Hela den gode mannens uttalande är också ytterligare ett exempel på hur man värderar andras

kulturer utifrån sin egen och på så sätt blir den egna kulturen överlägsen den andra (Åhlund,

1997).

Något som talar emot det som framkommer från den föregående gode mannen, är att ingen av

de övriga respondenterna bekräftar det som denne säger. Det är snarare ett motsatt förhållande

de ger uttryck för, där det framkom att ungdomarna inte träffar andra svenska ungdomar och

att kontakten med flickor är svår ”Det är jättesvårt, de har bara kontakt med boendet eller de

i sin klass i skolan” (IP 6, god man). Vilket också sägs av ”Svenska barn vill inte gärna

umgås med dom.. mest umgås de med likasinnade” (IP 4, god man). Då denne gode man

föreslår sin huvudman att gå ut och träffa en tjej, säger killen att det inte är någon som vill

umgås med honom. En annan god man talar även för att det finns kulturella skillnader att

beakta i barnens synsätt:

”Det är absolut andra förhållanden här, jag har en kille som fått uppehållstillstånd, han

tänker gifta sig för han vill inte laga mat, och då säger jag att då får du ta en från din egen

kultur, för ingen svenska kommer stå och servera dig” (IP 4, god man).

”nej men deras syn på umgänge, dom är fortfarande väldigt i…sina regler som gäller hemma

i XX t.ex.… det är otänkbart att bara komma fram till en flicka.. fast i deras ögon erbjuder

svenska flickor mer” (IP 4, god man).

Detta tyder på att de här barnen/ungdomarna inte alls har så lätt att träffa unga tjejer då det går

emot deras egna normer för den kultur de tillhör, enligt den gode mannen. Den grupp som

man känner tillhörighet till och förstår, är den man identifierar sig med. Då barnen inte varit i

det nya landet så länge har de inte heller haft någon chans att anpassa sig till den nya kulturen

(Bauman, 2004). Uttalandet visar också på att även de här barnen/ungdomarna som kommer

till Sverige även bär på kulturella fördomar riktade mot svenskar, enligt den gode mannen,

som i uttalandet ovan, ”svenska flickor erbjuder mer”

46

4.5.3 Sverige som mottagarland ” alla vill till oss”

Precis som redan nämnts under fördomar och kulturella skillnader, är det många gånger så att

andra kulturer blir bedömda utifrån den egna kulturen. Genom att värdera andra kulturer

utifrån den egna, kan andra kulturer hamna i underläge (Åhlund, 1997). Det är också så att

västlandet ibland kan ses som normen för mänsklighet och den civilisation, medan den som

inte härstammar från den delen ses som den ”annorlunda människa”. Detta var något som den

västerländska kolonialismen medförde enligt Thörn (2004). Detta kan eventuellt urskiljas

genom intervjuerna där en god man uttryckte hur barnen upplever det att komma hit:

”det är bara positivt allting, det är ju som himmelriket för dom som kommer från fattigdom..

en besvärlig resa och sånt där. Få varmt och bra mat och bra kläder och pengar.. Det måste

vara som en helt annan värld för dom… och se allt det här, butikerna och lyxen om man

säger så, som dom inte är vana vid” (IP 5, god man).

Dennes beskrivning av barnens upplevelse av att komma till Sverige ger ett intryck av att

Sverige är det bästa landet att komma till, och att barnen lämna en svår situation där de levt i

fattigdom. Sverige blir i och med detta ett land och en kultur överlägset barnets egen kultur

och härkomst.

”något som också är märkligt är att alla som kommer hit har en mobiltelefon, en ny fin

mobiltelefon… dom säger att dom köpt dom billigt av en kompis eller fått… jag har inte fått

någon klarhet hur det fungerar.. dom kan med den också, det ringer till dom och det är ett

mysterium” (IP 5, god man).

Detta uttalande förstärker återigen intrycket att de i utgruppen, i den andra kulturen inte borde

ha den tillgången (mobiltelefonen) eller den förmågan. Att de har det är något som är svårt att

begripa sig på. Det stämmer inte med uppfattningen om den egna bilden av den andra

kulturen som fattig och efterbliven, och förminskar den egna kulturens överlägsenhet. Den

bild som man har skapat av den andra kulturen är ofta förenklad och statisk, vilket också kan

tänkas göra att den döljer andra skillnader, t.ex. de sociala som klass eller status (Åhlund,

1997). En god man säger också:

”det blir ju i regel så att dom bosätter sig på samma ställen, då är det nog svårt… sen har det

ju varit lite oroligheter också med rasfientligheter och sådär… så det är nog inte så lätt… jag

47

tror inte att det är det… jag tror inte att det är något hinder från deras sida.. dom är nog bara

tacksamma för allt dom har fått… dom säger ju också att dom är det, dom är nöjda och

belåtna” (IP 5, god man).

Den gode mannen ger uttryck för Norbert Elias teori om att tillströmning av utomstående

alltid utgör ett hot mot den etablerade befolkningens levnadssätt. I citatet ovan skulle den

gode mannens uttalande om orolighet och rasfientligheter mot nykomlingarna kunna vara ett

tecken på att ”det nya” utgör ett hot mot ”det invanda”. Anledningen till att nykomlingarna

bosätter sig på samma områden kan och andra sidan bero på att de känner ett hot mot den nya

kulturen. Genom att bosätta sig tillsammans kan de vidmakthålla sina traditioner, seder samt

sitt ursprungliga levnadssätt. Den oro som människor kan känna för det nya kan utvecklas till

fientlighet från båda sidorna och det kan leda till konflikter mellan in och utgrupperna. När

utgruppen anpassar sig till de ordningar som det nya landet står för kan de accepteras men

samtidigt för detta med sig ökade krav på utgruppen (Bauman, 2004).

Kulturbegreppet används ofta för att visa på skillnader och olikheter mellan människor

beroende på kultur och land. I den gode mannens uttalande märks en tendens att se Sverige

som någon form av norm för civilisationen och människan, där den som fått komma hit bör

känna en tacksamhet över att få vara här, vilket som tidigare nämnts förminskar

nykomlingarnas egen kultur (Åhlund, 1997).

48

5. Diskussion

Vi kommer utifrån syfte och frågeställningar diskutera vårt material. Vi kommer också att

lyfta fram frågor som väckts under analysen av vårt resultat. Även ämnen som kan vara

intressant att forska vidare på.

5.1 Regler och rutiner i mottagandet

Trots att vissa problem har uppmärksammats i analysen säger dock alla vi intervjuat att

mottagningen av de ensamkommande barnen fungerar bra, vilket är viktigt att poängtera. Det

kan tyda på att de problem som vi har uppmärksammat kanske inte är så märkbara som de

verkar här framstå, dock kan det trots detta vara värda att lyfta fram.

De ensamkommande barnens levnadsöden och bakgrund skiljer sig åt från individ till individ,

dock har de gemensamt att de alla befinner sig i en utsatt situation. Detta innebär att det är

viktigt att ett samarbete mellan alla instanser som berör barnen fungerar. Är inte de regler och

rutiner som finns uppsatta i arbetet med barnen tydliga och väl inarbetade i alla led i systemet,

är det barnen som hamnar i kläm. Det som är tänkt att se till barnens bästa, får istället motsatt

effekt. I vår underökning framkom det en tendens till oklarheter gällande detta samarbete, där

ansvarig på kommunens utsagor inte stämmer överens med det som personal på boendet

säger. Detta skulle kunna förklaras med att just detta boende inte varit verksam under så lång

tid och därmed har de inte konfronterats med dessa problem som tjänstemannen talar om.

5.2 Gode männens uppgifter och roll

När barnen kommer ensamma till Sverige ska de tilldelas en vårdnadshavare, en s.k. god man.

Denna person ska sköta om barnets ekonomi och finnas med under hela asylprocessen för att

hjälpa barnet. Under våra intervjuer kom det fram en rad olika tolkningar om vilka uppgifter

som var tilldelade den gode mannen. Den ansvarige tjänstemannen på kommunen hävdade att

det absolut inte tillhör uppgiften att ta på sig en föräldraroll som god man för ett

ensamkommande barn. Några av de gode männen instämde i det, men kunde trots

instämmandet ändra uppfattning under vår intervju och förklarade att de i vissa lägen gick in

istället för ”mamma” och ”pappa”. Det förekom emellertid också uttalanden där gode män

förklarade att uppdraget innebär att gå in i en föräldraroll. När inte ens de direktiv som gäller

för uppdraget god man är tydligt framställda, kan dessa gränser vara mycket svåra för ett barn

att förstå.

49

I beskrivningen av hur man blir en god man får vi förklarat i våra intervjuer att det inte finns

några formella krav. Ansvarig tjänsteman menar att de ska vara en ”god” och ”redig”

människa, som inte har förekommit i brottsregistret. Bör det inte vara större krav på en

människa som ska företräda ett barn i viktiga frågor? Det är också viktigt att poängtera att det

inte görs några kontroller över vad en god man gör med sin huvudman.

Även kontakten med barnen ser olika ut mellan de gode männen. Där några hade mycket nära

relationer, medan andra hade mindre kontakt med ”sina” barn. Någon god man menade att

denne kunde bjuda hem sin huvudman på fika, medan en annan sa att de inte fick ha någon

kontakt utanför boendet, förutom när det gällde barnets asylärende. Detta menar vi kan skapa

avundsjuka mellan barnen. Vi anser att det kan vara oroväckande att de gode männen ser så

olika på sin roll.

5.3 Barnens situation

I FN:s barnkonvention står det att det är en rättighet för barnen att återförenas med sina

föräldrar (Unicef, 2009a). Dock finns det barn i alla samhällen där föräldrarna till barnet inte

kan, eller bör vara dess vårdnadshavare. Detta bör även tas beaktande när det gäller de

ensamkommande barnen. Det står också i barnkonventionen att alla barn som kan ge uttryck

för sin åsikt ska få möjlighet att göra så (Unicef, 2009a). Det framkom från våra

intervjupersoner att barnens asylskäl ofta misstros, eller att deras identitetshandlingar inte är

giltiga, vilket barnen har svårt att förstå. Gode männen menade att de var tvungna att förklara

för barnen att de måste få fram mer bevis som styrker deras skäl att få stanna i Sverige. Det

visade sig också i vår undersökning att de gode männen intog ett distanserat förhållningssätt i

förhållande till barnens historier, då de menade att många av barnen ”hittar på” och ”ljuger”

ihop sina historier. Barnen måste inför sin gode man som ska verka som dess vårdnadshavare,

bevisa att det finns t.ex. en hotbild mot dem, eller att de faktiskt är den person som de utger

sig för att vara. Vi menar att det kan upplevas som kränkande för ett barn att inte bli betrodd

av sin vårdnadshavare.

Asylprocessen för ett barn kan bli en utdragen process, trots att barnets ärende ska prioriteras.

Efter tre månader ska de ha sitt första beslut, får de avslag ska en överklagan ske vilket

efterföljs av ytterligare väntan. Blir det ett avslag där, kan det bli ännu en överklagan till

migrationsöverdomstolen. Detta kan medföra att barnen befinner sig i Sverige under en lång

50

tid, och etablerar sig här trots att de ännu inte fått besked om de får stanna i Sverige eller inte.

Barnen bygger upp ett kontaktnät, och träffar personer som blir viktiga för dem. Blir det

sedan ett avslag på asylansökan, tvingas barnet återigen att separeras från de betydelsefulla

personer som de har knutit an till och tvingas lämna den plats som har kommit att bli barnets

trygghet.

Något som också är anmärkningsvärt anser vi, vara de oklara reglerna när det kommer till att

förmedla eventuella lagar eller regler i det svenska samhället. Enligt ansvarig tjänsteman på

kommunen, fanns ett nätverk mellan boende och skolan där de tillsammans arbetade för att

introducera barnen i detta. Medan personal på boendet försköt det till skolans ansvarsområde.

En god man uttryckte tydligt att det är viktigt att tala med barnen om då både regler och

normer i samhället kan se annorlunda ut här jämfört med hur det ser i barnens hemländer. Det

är svårt att komma ny till ett främmande land särskilt om du är ensam och barn. I det nya

landet kan lagarna se annorlunda ut, men kanske främst de outtalade sociala koder som är

självklara för den redan etablerade befolkningen. Detta är viktigt för att eventuella

missförstånd ska undvikas och för att barnen ska slippa hamna i ”obehagliga” situationer.

I vår undersökning visade det sig att boendet inte arbetade efter något genusperspektiv eller

att de ens hade detta i åtanke. Personalen upplevde inte heller att det var något som behövdes

medan det från övriga intervjupersoner framkom tecken på behov att prata med barnen om

jämställdhet, sexualitet samt könssjukdomar. Normen för vad som är en ”man” eller ”kvinna”

skapas inte endast individuellt, från mannen eller kvinnan, utan också i de olika

samhällsinstitutionerna, som i skolan, arbetet, sporten, och genom media t.ex. Detta gör de

gode männens arbete, och personalens arbete viktigt för att påverka barnens inställning och

beteenden.

Barnen som kommer har alla olika bakgrund, därmed också olika skillnader vad gäller t.ex.

klass och status från sitt hemland. Det kan vara lätt att förenkla och tillskriva barnens

hemländer en negativ stämpel. Genom att se barnens ursprung ur ett västerländskt perspektiv

nedvärderas barnens härkomst. I vår intervju med en god man säger denne att det för barnen

är som himmelriket att komma hit, med all lyx som vi har här. Även om den svenska kulturen

skiljer sig från andra, behöver den inte på något sätt vara bättre för dessa barn än deras egen.

Vi tycker det är viktigt att inte se ner på barnens egna kulturer. Visst kan det för många barn

vara något positivt att komma till Sverige, men något som är viktigt att komma ihåg är att de

51

är barn. Barn som kommer ensamma till ett nytt land, och som därmed har separerat från sina

nära och kära, sitt hem, sitt land, och sin kultur, vilket inte enbart kan vara något positivt för

ett barn.

5.4 Avslutande ord och reflektioner

För Rädda Barnens räkning ville vi även fråga hur samarbetet med ideella organisationer såg

ut och hur de använde sig av dessa föreningar. Dock var vad som framkom i vår studie att de

inte i någon större utsträckning gör detta. En del visste om att de fanns men använde sig inte

av dem.

Så här i efterhand har vi tänkt på att det hade varit bra att ha ytterligare en person från

boendet, för att få en mer nyanserad bild över hur personalen arbetar. Detta kan ha påverkat

vårt resultat, speciellt eftersom detta boende endast varit verksamt under cirka ett halvårs tid.

Det här kan innebära att de inte stött på problem som andra boenden gjort, eller frågor som de

ännu inte har behövt konfrontera.

Vi borde också tänkt på könsaspekten och haft en mer jämn fördelning av kvinnor och män i

undersökningen, för att se om några mönster framträdde. Nu kan materialet ge en något skev

bild på grund av detta.

Att även intervjua en person på överförmyndarnämnden hade varit intressant, för att se hur

dennes bild av vad ett god manskap är och ska vara.

Något som skulle vara av intresse att forska vidare på är en större undersökning om gode

män, deras uppgifter, och deras roll, samt belysa förhållande mellan god man och de

ensamkommande barnen. Det skulle även vara intressant att forska vidare på kommunernas

ansvar vad gäller boende och omvårdnad. En annan intressant forskning skulle vara att se hur

barnen upplever sin situation i kommunen, samt sitt förhållande till personal och gode män.

52

Litteraturförteckning

Andersson, Frida & Wassback, Malin. (2007). Relationer för livet- en studie om

ensamkommande asylsökande barn. C- uppstats, Lunds universitet.

Angel, Birgitta & Hjern, Anders. (2004). Att möta flyktingar. Studentlitteratur

Bauman, Zigmunt. (2004). Att tänka sociologiskt, Göteborg: Korpen

Brendler- Lindqvist, Monica. (2004). Att möta de ensamkommande barnen. Rädda Barnen

Brendler- Lindqvist, Monica. (2005). Vem bär ansvaret för de ensamkommande barnen.

Rapport från Rädda Barnen

Dahlgren, Lars & Starrin, Bengt. (2004). Emotioner, vardagsliv och samhälle. Lund: Liber

AB

Domstol. (2009a). God man och förvaltare, hämtat från;

http://www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____772.aspx

Kontrollerad 2009-01-19

Elvin – Nowak, Ylva & Thomsson, Heléne. ( 2003). Att göra kön. Om vårt våldsamma behov

av att vara kvinnor och män. Stockholm: Albert Bonniers förlag AB

Giddens, Anthony. (2007). Sociologi. Lund: Studentlitteratur AB

Gunnars, Agnetha. (2008). Hur har det gått? ensamkommande barn – mottagandet sedan

kommunerna tagit över boende och omvårdnad. Rapport från Rädda Barnen

Holgersson, Helena. (2005). Att hålla balansen - anställda på migrationsverket om att

hantera konflikfylld arbetssituation. D- uppsats, Göteborgs universitet

Holmberg, Carin. (1993). Det kallas kärlek. Alfabeta Bokförlag AB.

53

Johansson, Anna. (2005). Narrativ teori och metod. Studentlitteratur

Kvale, Steinar. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun Lund: Studentlitteratur

Migrationsverket. (2008a). Ensamkommande barn och ungdomar.

Hämtat från: http://www.migrationsverket.se

Kontrollerad 2008-12-11

Migrationsverket (2008b). Svenskt medborgarskap för Somaliska medborgare.

Hämtat från: www.migrationsverket.se

Kontrollerad 2009-01-17

Migrationsverket (2009a) Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar.

Hämtat från: http://www.migrationsverket.se/pdffiler/kommuner/aktuellt_barn.pdf

Kontrollerad 2009-01-18

Migrationsverket. (2009b). Frågor om asyl och flyktingar.

Hämtat från: http://www.migrationsverket.se/

Kontrollerad 2009-01-17

Migrationsvetet. (2009c). Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar.

Hämtat från:

http://www.migrationsverket.se/infomaterial/asyl/allmant/ensamkommandebarn.pdf

Kontrollerad 2009-01-18

Migrationsverket. (2009d). Vem ansvarar för vad- ensamkommande barn och ungdomar.

Hämtat från; http://www.migrationsverket.se/

Kontrollerad 2009-01-17

Migrationsverket. (2009e). Vanliga frågor och svar- ensamkommande barn och ungdomar.

Hämtat från; http://www.migrationsverket.se/

Kontrollerad 2009-01-19

Migrationsverket. (2009f). Vem får asyl.

54

Hämtat från: www.migrationsverket.se

Kontrollerad 2009-01-19

Olofsson, Per-Olof & Sjöström, Bengt.(1993). Existens och sociala relationer, Lund:

studentlitteratur

Rädda Barnen, (2006). Dokumentation från seminariet god man för ensamkommande

Flyktingbarn på Rädda Barnen, den 26 april 2006.

Röda korset. (2008). Definition av väpnad konflikt.

Hämtat från:

http://www.redcross.se/RKSF/sfdesign.nsf/main?OpenAgent&size=&Layout=ReadSimpleDo

c&docid=98285A6F8E7DA54AC125715D0052E8F3&menu0=0&menu1=/

Kontrollerad: 2009-01-11

Sjukvårdsguiden. (2009). Posttraumatisk stressyndrom. Hämtat från:

www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?ArticleID=3244

Kontrollerad 2009-01-22

Sjukvårdsrådgivningen. (2009). Tystnadsplikt och sekretess.

Hämtat från: www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=22757

Kontrollerad 2009-01-11

Svenskradio. (2007). God affär, bli god man för flyktingbarn.

Hämtat från; http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=1305864

Kontrollerad 2008-12-11

Tamm, Maare. (2002). Psykosociala teorier vid hälsa och sjukdom. Studentlitteratur AB, 2:a

upplagan.

Thörn, Håkan. (2004). Globaliseringens dimensioner. Nationalstat Världssamhället,

demokration och sociala rörelser. Stockholm: Atlas

55

UNHCR. (2009). Allmän fakta.

Hämtat från; http://www.unhcr.se/SE/basic_facts/Fakta.htm

Kontrollerad 2009-01-18

Unicef. (2009a). FN:s konvention om barns rättigheter.

Hämtar från; http://www.unicef.se/barnkonventionen/barnkonventionen-kort-version

Kontrollerad 2009-01-19

Unicef. (2009b). Skolgång för alla, alla barns rätt till utbildning.

Hämtat från; http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/fakta-om-

barns-rattigheter/skolgang-for-alla

Kontrollerad 2009-01-20

Vestin, Sanna. (2008). Barn utan papper- jag vill bara landa. Rapport från Rädda Barnen

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Elanders Gotab

Ålund, Alexandra. (1997). Multikultiungdom- kön, etnicitet, identitet, Lund: studentlitteratur

Övriga referenser:

En dokumentation från ”semineriet, god man för ensamkommande flyktingbarn” på Rädda

Barnen den 26 april 2006

Föräldrabalken (1949:381)

Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Utlänningslagen (2005:716).

Socialtjänstförordning (2001:937)

Socialtjänstförordning (2001:937)

56

Bilaga 1

Deltagande i C- uppsatsprojektet ”Kommunalt mottagande av

ensamkommande flyktingbarn”

Ansvarig forskare

Ansvarig forskare för projektet är handledare Åsa Wettergren, FD i sociologi, Karlstads

universitet. Projektet utförs inom ramen för C-kursen i sociologi vid Karlstads universitet HT

08, av studenterna Linda Ortfeldt och Therése Schagerberg. För kontaktinformation se nederst

i detta dokument.

Beskrivning av uppsatsprojektet:

Projektet ”Kommunalt mottagande av ensamkommande flyktingbarn” är en kvalitativ studie,

där syftet med studien är att undersöka hur mottagandet av ensamkommande flyktingbarn ser

ut i en kommun. I undersökningen kommer kommunens mottagningsprocess att studeras,

vilka insatser som görs, och om mottagandet av ensamkommande flyktingbarn skiljer sig åt

från de barn som kommer i familj. Vi kommer även att titta på hur mottagandet av

flyktingbarnen beskrivs och upplevs av vuxna som arbetar i barnens närhet.

Projektet ska bli en C- uppsats i sociologi, och kommer att avslutas i januari 2009. Studien

kommer att genomföras med hjälp av intervjuer med berörda parter i kommunen, samt

intervjuer med vuxna som arbetar i barnens närhet, exempelvis ”gode män”. Vi är inte ute

efter att skildra enskilda fall utan fokus är på de generella insatser som görs när flyktingbarn

kommer till kommunen, samt upplevelsen av dem så som de vuxna uppfattar dem.

Intervjuerna kommer att spelas in på band om detta tillåts av intervjupersonerna.

Deltagande i studien:

Deltagandet i studien sker anonymt och är frivilligt. Personnamn kommer inte att registreras,

om namn nämns under intervjuerna kommer de att ersättas av påhittade namn i den färdiga

uppsatsen. Detsamma gäller namn på kommun, anläggningar, skolor etc.

Deltagandet är helt frivilligt och kan närsomhelst avbrytas.

57

Hantering av materialet:

Materialet så som bandinspelningar och anteckningar kommer att förvaras oåtkomligt för icke

berörda. Endast vi som uppsatsskrivare samt vår handledare kommer att ha tillgång till

materialet. Intervjuerna kommer efter bandinspelningar att transkriberas till dator, detsamma

gäller eventuella anteckningar. I studien kommer citat och kortare utdrag att finnas med, dessa

kommer att vara anonyma.

Materialet kommer inte att användas för något annat syfte än den aktuella uppsatsen.

Resultat:

Studiens slutliga form kommer att vara en C- uppsats som kommer att finnas tillgänglig som

elektroniskt dokument. Resultaten kommer också att diskuteras på ett seminarium och kan

även komma att presenteras för parter verksamma inom mottagningen av flyktingbarn. Vid

presentationerna liksom i uppsatsen kommer endast kortare anonyma utdrag ur intervjuerna

att användas.

Deltagarna i studien kommer att erbjudas att ta del av den färdiga uppsatsen.

Ort, datum

Underskrift (uppsatsskrivare)

För frågor: Projektansvarig/handledare:

Therése Schagerberg Åsa Wettergren FD

Sociologistuderade, Karlstads universitet Avdelningen för sociala studier/Sociologi

Tele: 0705- 831455 Karlstads universitet

E- post: terrlie@hotmail.com 651 88 Karlstad

Tel. 054-700 16 11

Fax 054-700 14 51

Linda Ortfeldt asa.wettergren@kau.se

Sociologistuderade, Karlstads universitet

Tele: 070- 3793355

E- post: lindaortfeldt@hotmail.com

58

Bilaga 2

Intervjuguide- Kommun

Inledande frågor

- Hur länge har du arbetat inom kommunen?

- Hur länge har du arbetat inom detta område?

- Vem är det som bestämmer i vilken kommun barnet ska placeras i när de kommer till

Sverige?

- Vem är det som bestämmer vart barnen ska placeras i kommunen?

o Har barnen möjlighet till att bestämma/påverka själva vart de ska bo?

- Hur många barn är det som får komma in i kommunen?

Mottagande

- Vem är den/de första flyktingbarnen möter?

- Vad händer då barnen anländer till kommunen?

- Beroende på vilken ”typ” av flykting man är, någon skillnad i mottagande?

o Kvotflykting?

o Av humanitära skäl?

o Hot/skydds flykting?

- Är det någon skillnad om barnen kommer hit med familj eller ensamma?

o Om det är någon skillnad, i så fall varför?

Boende

- Vilka olika boende former finns för ensamkommande barn?

o HVB- hem, PUT- hem

- Var bor ensamkommande barn som är för unga för att bo på egen hand?

- Hur länge bor de på boendet?

- Bor de kvar på samma ställe efter de fått uppehållstillstånd?

o Eller vad händer då?

Kontaktperson

- Får barnen en kontaktperson/godman?

o När i mottagningsprocessen?

o Om inte- varför?

59

o Gäller detta även för barn som kommer med sin familj?

o Vad krävs för att få vara kontaktperson/godman för dessa barn?

o Vilka uppgifter har en godman?

o Vad avgör att just den gode mannen blir kontaktperson för det barnet?

o Finns det möjlighet till att ”byta”?

om t.ex. personkemin inte stämmer?

o Vem vänder sig den gode mannen till för att få stöd/ hjälp?

Samhället

- Hur ges informationen till barnen om hur samhället fungerar?

o Lagar?

o Var får barnen reda på sina rättigheter?

Ex: rätten att inte bli slagen

o Barnkonventionen

o Hur ser det ut för barn i familj? Får de ”egen” info eller riktad till familjen?

- Hur får föräldrar reda på sina rättigheter?

o Ex: hjälp i föräldrastöd

- Hur får föräldrar reda på barns rättigheter?

o Ex: rätten att inte bli slagen?

- Hur förmedlas de kontakter som finns?

o Ex: Rädda Barnen, BRIS, brottsofferjouren, kvinnojouren, röda korset?

- Hur sker kontakten med myndigheter, läkare, skola? Följer ev. kontaktperson med?

- Skola?

o Går barnen i skolan under asylprocessen?

o Eller när börjar man skolan?

o Internationell klass? Var finns de?

o Hur tänker man vid en utplacering i klasserna?

Tas hänsyn till ex boendeplats?

Egna önskemål?

Asylprocessen

- Hur lång är asylprocessen för barnen?

- Vad händer när barnen fått uppehållstillstånd?

- Vad händer med barnen när de fått avslag?

60

o Hur ser rutinerna?

- Tycker ni att nuvarande integrations modell fungerar? Tycker du att insatserna

kommunen gör fungerar?

- Är det något du vill tillägga?

61

Bilaga 3

Intervjuguide- föreståndare boende

Inledande frågor

- Berätta lite kort om dig och vad du gör här?

- Hur länge du har arbetat med flyktingbarn?

Mottagande

- Vad är det här för typ av boende?

- Hur gamla är ungdomarna som kommer hit?

- Vad vet ni om ungdomarna innan de kommer?

o Har det trauman?

o Hur förbereder ni er på det? Vilka resurser finns? Vilken kompetens?

- Vad vet ni om bakgrunden som barnen kommer ifrån?

o Ex: hur de har tagit sig till Sverige?

- Vad händer då barnen anländer till kommunen?

o Hur ser det första mottagandet ut?

- Vem är det som bestämmer vart barnen ska placeras?

o Har barnen möjlighet till att bestämma/påverka själva vart de ska bo?

- Hur många barn är det som får komma in i kommunen?

- Hur går själva processen till när barnet kommer? Hur förbereder man sig för att ta

emot ett barn på boendet?

o Vad ges för information om barnet?

o Information till barnet? Använder man tolk?

o Information till personal?

- Hur ser personalen ut? Vad är deras uppgifter?

- Finns stödfunktioner för de anställda?

Barnens upplevelser, behov och insatser

- Hur upplever ni att barnen mår när de kommer hit?

- Vilka behov uppfattar ni att barnen har som ensamkommande flyktingbarn?

- Hur skiljer sig de från barn som kommer med sin familj?

62

- Ser du att de har särskilda behov i jämförelse med andra barn?

- Hur upplever ni barnens beskrivning av sin situation?

o Nytt land?

o Ny kultur?

o Ensamma?

- Hur ser vardagslivet ut för ungdomarna? Rutiner? Uppgifter?

- Hur fungerar det för ungdomarna att bo i ett gruppboende?

- Hur ser arbetet ut med ungdomarna på boendet?

- Vilka arbetsmetoder använder ni er av i det praktiska arbetet?

- Finns någon vård/handlingsplan för alla de ensamkommande flyktingbarnen?

o Hur utformas de?

- Hur länge bor ungdomarna på boendet?

- Bor de kvar på samma ställe efter att de fått uppehållstillstånd?

o Eller vad händer då?

- Vad händer då barnet är myndigt?

- Sker någon uppföljning?

- Vad är det oftast för stöd och hjälp de ensamkommande flyktingbarnen behöver?

- CTS- flyktingkris? Vad är det?

- Traumabearbetning? Hur fungerar det?

- Samarbete med BUP?

- Arbetar ni efter någon speciell modell?

- Syskonpar?

o Hamnar de på samma ställe efter att de kommit till Sverige?

o I samma kommun? om inte varför?

- Får de hjälp med kontakt med syskon? Släkt? Familj?

Kontaktperson/ god man

- Får barnen en kontaktperson på boendet?

- God man?

- Hur sker mötet? Introduktionen?

- Vad är gode mannens ansvar?

- Bra kontakt mellan gode män och boendet/personalen?

- Hur är upplevelsen av gode män? Fungerar det? Vad skulle kunna vara bättre?

- Har de kvar sin gode man efter PUT?

63

- Särskild förordnad vårdnadshavare? Vad är det?

Samhälle

- Hur förmedlas kontakter som finns?

o Rädda Barnen? Bris? Röda Korset?

- Hur får barnen reda på sina rättigheter?

o Ex: rätten att inte bli slagen? Barnkonventionen?

- Hur sker kontakten med myndigheter, läkare, skola? Följer kontaktperson/god man

med?

- Skola? När börjar man?

o Går barnen i skolan under asylprocessen?

o Hur fungerar det i skolan?

Asylprocessen

- Asylprocessen?

o Hur lång?

o Hur upplever barnen asylprocessen?

Oroliga för avslag?

o Vid avslag? Vad händer då?

- Hur påverkas barnen? Hur mår de?

- Vid eventuell utvisning? Vem följer med barnen?

- Om ingen familj finns i hemlandet? Vad händer då?

- ”Försvinner” många vid ett avslag? ”gömda barn”

Fortsatt kontakt med barnen?

- Vad är anledningarna till att de inte får stanna? Varför färre nu?

- Hur upplever du mottagningens processen och den fortsatta integrationen av de

ensamkommande flyktingbarnen?

o Fungerar den bra?

o Vad saknas?

o Tar den hänsyn till barnens behov? Och stöd?

- Skulle du vilja förändra något i mottagningen av asylsökande barn och vad i så fall? -

Har du något du vill tillägga?

64

Bilaga 4

Intervjuguide- god man

Inledande frågor

- Berätta lite om dig själv?

o Hur gammal är du?

o Vad är din sysselsättning?

o Föreningar?

o Hur länge har du varit god man?

o Hur många barn har du haft under din tid som god man?

o Hur länge är man god man varje gång?

o Vad händer efteråt? Fortsatt kontakt?

Att vara god man

- Vad krävs för få bli en god man?

o Bakgrund?

o Intervju?

- Hur går det till då man blivit god man?

o Kurser/ utbildningar?

- Ersättning? hur ser den ut?

- Hur många barn får man ha samtidigt som god man?

- Finns någon gräns för hur många barn man får ta sig an som god man?

o Om inte, hur säkerställer man att alla barn får det som krävs?

- Finns någon form av kontroll för de gode männen från kommunens sida?

- Hur går den första kontakten till med barnet?

- Vilka uppgifter har en god man?

- Vad brukar du göra tillsammans med ”ditt barn”?

- Hur mycket tid har man till sitt förfogande?

- Får de kontakta sin god man när som helst?

- Om personkemin inte stämmer, har ni möjlighet att byta barn? Har barnet möjlighet att

byta god man?

- Tystnadsplikt?

o Om inte, varför?

- Är det lätt att bli för involverad i barnet?

- Tyr sig barnet till den gode mannen?

65

- Hur upplever du ansvaret?

- Finns det ett nätverk för godemän?

o Psykiskt påfrestande? Vem vänder man sig till för stöd?

- Är man fortfarande god man efter PUT?

- När barnet är myndigt?

Barnens upplevelser, behov och insatser

- Hur upplever du mottagandet av barn?

- Hur upplever du ditt första möte med ett ”nytt” barn?

- Hur tycker du att barnen brukar uppleva att få en god man?

- Hur upplever ni att barnen mår när de kommer hit?

- Vilka behov uppfattar ni att barnen har som ensamkommande flyktingbarn?

- Hur skiljer sig de från barn som kommer med sin familj tror du?

- Ser du att de har särskilda behov i jämförelse med andra barn?

- Hur upplever ni barnens beskrivning av sin situation?

o Nytt land?

o Ny kultur?

o Ensamma?

- Hur fungerar det för ungdomarna att bo i ett gruppboende?

- Vad är det oftast för stöd och hjälp de ensamkommande flyktingbarnen behöver

upplever du?

- Flyktingkrisen, vet du något om det?

- Traumatiserade? Hur upplever du det?

BUP?

- Syskonpar?

o Hamnar de på samma ställe efter att de kommit till Sverige?

o I samma kommun? om inte, vet du varför?

o Hur upplever ev barnen det?

- Upplever ni att barnet får det stöd det behöver när det kommer till kommunen?

o Vad kan eventuellt göras bättre?

66

Samhälle

- Har ni bra samarbete med personalen på boenden?

- Hur förmedlas kontakter som finns?

o Rädda Barnen? Bris? Röda Korset?

o Finns något samarbete med ideella organisationer som exempelvis Rädda

Barnen, röda korset?

- Hur får barnen reda på sina rättigheter?

o Ex: rätten att inte bli slagen? Barnkonventionen?

- Kontakt med släktingar? Familj? Hur sker den?

- Hur sker kontakten med myndigheter, läkare, skola? Följer kontaktperson/god man

med?

- Skola, när börjar man?

o Skola under asylprocessen?

o Hur fungerar det?

o Hur upplever barnet skolan?

Asylprocessen

- Asylprocessen?

o Hur lång?

o Hur upplever barnen asylprocessen?

Oroliga för avslag?

o Vid avslag? Vad händer då?

o Hur påverkas barnen? Hur mår de?

o ”Försvinner” många vid ett avslag?

Fortsatt kontakt med barnen?

- Är godemän med vid en eventuell utvisning?

67

- Hur upplever du mottagningens processen och den fortsatta integrationen av de

ensamkommande flyktingbarnen?

o Fungerar den bra?

o Vad saknas?

o Tar den hänsyn till barnens behov? Och stöd?

- Skulle du vilja förändra något i mottagningen av asylsökande barn och vad i så fall?

- Har du något du vill tillägga?